den 11 februari

Interpellation 2002/03:180 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till statsrådet Mona Sahlin om fri- och rättigheter för flickor från så kallade hederskulturer

Ett stort antal flickor med rötter i så kallade hederskulturer utsätts för psykiskt eller fysiskt våld eller hot om våld av den egna familjen och den egna släkten. Många av dem löper risk att bli bortgifta mot sin vilja. Många har sökt stöd och hjälp från olika myndigheter, men bara ett fåtal har fått skyddat boende och hjälp med polisanmälan.

I någon sorts allmän välvilja och förmodligen på grund av ett stort mått av naivitet har problemen för dessa utsatta flickor sopats under mattan. Den svenska lagstiftningen utgår i huvudsak från svenska förhållanden för att skapa bra villkor för barnen och ungdomarna i deras familjer. Denna lagstiftning fungerar dock dåligt i de fall där det är familjen eller släkten som utsätter flickor för våld eller hot om våld.

Flickornas kontakter med skolan, socialtjänsten och polisen när de behöver hjälp har många gånger misslyckats då deras situation inte tas på allvar. Rapporter har dessutom visat att socialtjänsten i många fall avstår från att agera eftersom de inte vill förvärra flickornas situation. Om till exempel en flicka under 18 år kontaktar socialtjänsten för att få hjälp måste hon räkna med att föräldrarna kontaktas. Socialtjänsten arbetar familjeinriktat och socialsekreterarna har ibland problem med att bedöma hotbildens allvar. En utredning startas, föräldrarna kontaktas och därmed kan flickans situation kraftigt försvåras och förvärras. Många gånger läggs ett för stort ansvar på flickan själv att bevisa övergrepp, hot och våld.

Många lärare och annan skolpersonal saknar i dag kunskaper om olika kulturers syn på ungdomars och särskilt flickors levnadsvillkor. En nyckelfråga är därför skolpersonalens förhållningssätt, kunskaper och kompetens när det gäller att hantera dessa frågor. Detsamma gäller för polis och domstolsväsendet.

Kvinnojourer och tjejjourer kan ibland erbjuda skyddat boende för flickor över 18 år. Många kvinno- och tjejjourer anser sig dock inte ha resurser för att ta hand om minderåriga flickor eftersom de kan vara särskilt resurskrävande. Insatser för flickor som akut behöver skyddas mot sina familjer måste snarast utvecklas. När det gäller flickor under 18 år bör kollektiva boendeformer utvecklas. De lägenheter som kvinnojourerna förfogar över avsedda för skyddat boende är för få.

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa ökad kunskap och kompetens om olika invandrarkulturer och invandrarungdomars levnadsvillkor inom bland annat socialtjänsten, skolan, polisen och rättsväsendet i övrigt?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att det svenska samhället konsekvent och entydigt upprätthåller och försvarar mänskliga fri- och rättigheter och mäns och kvinnors lika värde också när det gäller flickor och kvinnor med ursprung i så kallade hederskulturer?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att få fram statliga medel för att skyddat boende ska kunna anordnas länsvis?