den 6 februari

Interpellation 2002/03:168 av Birgitta Carlsson (c) till utbildningsminister Thomas Östros om elöverkänslighet

Elöverkänslighet är på väg att bli en folksjukdom. Enligt Socialstyrelsens beräkningar finns i dag över 200 000 drabbade, varav ungefär en tiondel har svåra problem @ och de blir hela tiden fler. Ändå erkänns inte elöverkänslighet som den sjukdom det faktiskt handlar om för den som drabbas.

Jag menar att oavsett vad vi tror att elöverkänslighet beror på måste vi ta till oss det faktum att människor i dagens Sverige blir sjuka och då på bästa sätt försöka hjälpa dessa människor. Detta för att kunna vidta effektiva åtgärder för att hjälpa dem som drabbats av elöverkänslighet och förebygga en utveckling där ännu fler får problem.

Elöverkänslighet är ett funktionshinder som innebär en mycket svår situation för de drabbade. Vi vet att många tvingas flytta från sina hem på grund av de olika sjukdomssymtom strålning av olika slag leder till. Andra måste sluta sina arbeten och blir arbetslösa, långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade.

Hittills har regering och ansvariga myndigheter stått ganska handfallna inför de växande elöverkänslighetsproblemen såväl när det gäller forskning och förebyggande av elöverkänslighet som hjälp till de drabbade. Jag anser att det är hög tid att ändra på detta.

Fristående forskare som arbetar med de här problemen har haft problem med att få medel till sin forskning. Det är viktigt att forskningen kring elöverkänslighet och dess orsaker ges ökade resurser, liksom till forskning om hur skador från den nya tekniken ska kunna undvikas.

Jag anser att försiktighetsprincipen bör gälla när det gäller utbyggnad av sändare för trådlös kommunikation. Antalet master bör minimeras. Kriterier för var master ska kunna placeras med hänsyn till de boende bör utarbetas för att det ska kunna finnas lågstrålande elektromagnetiska frizoner. När det gäller utbyggnaden av 3 G-nätet kolliderar olika intressen, dels vikten av mobiltäckning överallt, dels hänsynen till dem som drabbas av elöverkänslighet.

Eftersom de elöverkänsliga är drabbade av en sjukdom bör de också ha samma rätt till olika stöd som andra sjuka. Det gäller exempelvis bostadsanpassningsbidrag för att de som tvingas flytta ska få hjälp till ny bostad, liksom att elöverkänslighet ska godkännas som grund för arbetsskada.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att öka forskningen och kunskapen om elöverkänslighet?