den 5 februari

Interpellation 2002/03:165 av Henrik Westman (m) till statsrådet Hans Karlsson om stödet till arbetshandikappade

Riksrevisionsverket (RRV) har i två rapporter visat att i mer än hälften av de ärenden som gällt lönebidrag var det inte styrkt att det fanns ett funktionshinder som hade betydelse för det aktuella arbetet. I över en tredjedel av de granskade ärendena bedömer RRV att de egentliga skälen handlar om att dessa personer hade svårigheter att få arbete på grund av andra skäl såsom exempelvis hög ålder eller för låg utbildningsnivå.

Den allvarligaste målkonflikten rör ambitionen att stödet ska utgå till de allra mest utsatta. Samtidigt anses det som viktigt att de genomsnittliga bidragen minskar i omfattning. Detta är två ambitioner som svårligen låter sig förenas. De människor som är allra mest utsatta och gravt handikappade kostar vanligen betydligt mer än genomsnittet. De ska också ha samhällets odelade stöd.

Under år 2000 hade i genomsnitt 48 540 individer anställning med lönebidrag. Statens utgifter för lönebidrag omfattande samma år knappt 6 miljarder kronor. I september 2002 hade 55 653 personer anställning med lönebidrag @ en ökning med 6,7 % jämfört med motsvarande period förra året och en ökning med närmare 15 % sedan år 2000. Lönebidraget utgår som en lönesubvention till arbetsgivare som nyanställer personer med arbetshandikapp.

RRV visar i sin rapport att i mer än hälften av de ärenden som gällt lönebidrag var det inte styrkt att det fanns ett funktionshinder som hade betydelse för det aktuella arbetet. I över en tredjedel av de granskade ärendena bedömer RRV att de egentliga skälen handlar om att dessa personer hade svårigheter att få arbete på grund av andra skäl så som exempelvis hög ålder eller för låg utbildningsnivå.

Det är många, inte minst, unga människor med arbetshandikapp som blir förtidspensionerade fastän de egentligen både vill och kan arbeta, åtminstone deltid. Denna utveckling är inte acceptabel. Alla arbetshandikappade har rätt att bli behandlade med respekt. De ska ha rimliga möjligheter till valfrihet.

Regelverk och föreskrifter måste tydliggöras med avseende på vem som kan anses vara arbetshandikappad och därmed i behov av stöd. De övergripande målen måste förtydligas i syfte att motverka målkonflikter. Stöden till de arbetshandikappade bör kontinuerligt utvärderas och redovisas offentligt.

Med hänvisning till ovanstående bakgrund vill jag till statsrådet Hans Karlsson ställa följande frågor:

1. Vilka initiativ ämnar statsrådet vidta för att alla arbetshandikappade ska få det stöd de har rätt till och bli behandlade med respekt?

2. Vilka initiativ ämnar statsrådet vidta för att tillse att dessa stöd enbart går till dem som är arbetshandikappade?