den 3 februari

Interpellation 2002/03:157 av Lena Ek (c) till justitieminister Thomas Bodström om polisens resurser

I många delar av Sverige diskuteras polisens arbete och den brist på trygghet för medborgarna som frånvaron av polis medför. Det handlar om förortsområden där våldet ökat, där företagare inte kan försäkra sina småföretag och där gamla människor inte törs gå ut efter mörkrets inbrott @ och där människor saknar närvarande och synlig polis. Många glesbygder har inte heller någon polisnärvaro därför att polisbrist och brist på ekonomiska medel gör att besparingar medfört indragning av polistjänster och av polisstationer.

Det är svårt för vanliga människor att känna att rättstryggheten fungerar när utryckningstiden för en polispatrull närmar sig en timma. Alltför mycket hinner hända på den tiden. Nu har det gått så långt att inte bara glesbygden känner av problemen. Även ett län som Östergötland har problem med besparingar, nedläggningar, polisbrist och långa utryckningstider. Detta har redan hunnit utnyttjas av brottslingar till exempel genom bankrån på mindre orter där det inte finns synlig och närvarande polis.

Hittills har det dock inte varit aktuellt att förklara vissa områden av Sverige som polisbefriade. Den gränsen är emellertid snart överskriden. En ny utredning, på remiss från Rikspolisstyrelsen, föreslår att den organisation av sjöpolis som hittills funnits på de ställen runt landets kuster där det finns skärgård nu ska avskaffas. I stället föreslås att polis vid behov ska rycka ut från fastlandet, bege sig till aktuell angöringspunkt och förslagsvis anlita "sjötaxi". En sådan åsikt visar på total okunnighet om förhållandena åtminstone i skärgården i Sörmland, Östergötland och Kalmar län. Där finns ingen sjötaxi. Privatpersoner utför beställningskörningar, men fyller naturligtvis sina körscheman så gott det går med postutbärning, kompletteringstrafik, skolskjutsning och förbeställda transporter. Flertalet företagare har dessutom detta som biinkomst, varför de också är upptagna med att sköta andra sysslor. Det finns ingen som helst beredskap för omedelbar utryckning. Dessutom kan privatpersoner då tvingas delta i kanske farlig verksamhet med brottslingar inblandade, vilket måste ses som en ytterst tveksam lösning.

Utredningen hänvisar också till Sjöfartsverket, Sjöräddningen och Kustbevakningen. Sjöfartsverket har ansvar för den civila handelssjöfarten och inga fria resurser. Sjöräddningen är en privat, ideell förening och kan därmed knappast anförtros polisuppgifter. Kustbevakningen har två båtar mellan Blekinge och Södermland med ett ansvar också för västra sidan av Gotland. Dessa båtar tjänstgör omväxlande eftersom också kustbevakare måste sova. Tullen har ett stort besparingskrav och svårigheter att hinna med sina kärnuppgifter redan. Någon annan resurs finns alltså inte tillgänglig i skärgårdsområdena, även om man vill gå ifrån den grundlagsinfluerade diskussionen om vem som kan utöva våld å statens vägnar. Utryckningstiden i skärgårdsområden skulle komma att förlängas avsevärt vid en nedläggning av sjöpolisen.

I enbart Södermanland och Östergötland finns totalt drygt 21 500 öar. 704 är bebyggda och 115 av dessa är bebodda. Sommartid ökar befolkningen med fyra till fem gånger den bofasta befolkningen. Ett exempel är Valdemarsviks kommun med 8 500 invånare, som sommartid beräknas härbärgera mellan ungefär 40 000 och 50 000 personer, varav flertalet finns i skärgården. Självklart medför detta behov av både ordningsövervakning och brottsbekämpning liksom av förebyggande arbete.

Under säsongen 2002 (som omfattar sex poliser ungefär från maj till och med augusti samt två poliser under september) redovisas 357 aktiviteter från sjöpolisens sida i Södermanlands och Östergötlands skärgårdar. Alldeles frånsett den lugnande och brottsförebyggande verkan som blotta medvetandet om polisnärvaro innebär, utgör redovisningen av polisens aktiviteter tänkvärd läsning. Hur mycket hade blivit utfört om ingen polis funnits närvarande? Antalet aktiviteter per polis ligger i nivå med den i Stockholm och Västra Götaland.

Kostnaden för de två polisbåtar som skött tjänsten i dessa två skärgårdar har under åren i medeltal varit 180 000 kr utöver personalkostnader, som i och för sig kunnat hållas låga genom speciella jouravtal. Frågan är om priset 180 000 kr är för högt i relation till närvarotimmar, förebyggande effekt och antal ingripanden. Tjänstgörande poliser har hittills också kvalificerad sjöräddningsutbildning. Anses detta inte behövas i framtiden?

Inom området ligger flera kärnkraftsanläggningar med särskild riskbild. I Södermanland finns Studsvik som förvarar visst radioaktivt material. Fartyget M/S Sigyn angör för lossning och lastning med jämna mellanrum. Farleden är trång och besvärlig med kända segelleder i närheten. Vid en olycka eller ett överfall planeras för en två kilometers gräns för så kallat områdeslarm och en fem kilometers planeringszon. Halva ytorna är vatten. Liknande omständigheter gäller vid kärnkraftverket i Oskarshamn, med skillnaden att säkerhetszonen här är 15 kilometer. Där finns tre kärnkraftsreaktorer belägna på halvön Simpevarp strax norr om staden. Där är också CLAB beläget, den anläggning där allt kärnkraftsavfall tills vidare mellanlagras i avvaktan på en slutlig lösning av avfallsproblematiken. Båtar för att ombesörja avspärrning, utrymning och bevakning skulle vid en nedläggning omdirigeras från Stockholm med en utryckningstid på tio timmar.

Mot bakgrund av ovanstående anser jag det nödvändigt att ställa följande frågor till justitieministern:

1. Vilka åtgärder kommer justitieministern att vidta för att förhindra att privatpersoner utan krisutbildning anlitas per timtaxa för utryckningsverksamhet, där statlig våldsanvändning kan komma att behövas på grund av befarad eller inträffad brottslighet?

2. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för åstadkomma en synlig och närvarande polis för alla?

3. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta så att vissa områden i Sverige organisationsmässigt inte ska kunna förklaras för polisbefriade områden?

4. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta så att alla brott, oavsett var i Sverige, rapporteras, undersöks och beivras?

5. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta så att krisplaneringen runt kärnkraftsanläggningar belägna vid kusten förändras vid en eventuell indragning av sjöpolisen?