den 3 februari

Interpellation 2002/03:156 av Heli Berg (fp) till försvarsminister Leni Björklund om sexuella trakasserier inom Försvarsmakten

Enligt en undersökning från SCB gällande förekomsten av sexuella trakasserier i Försvarsmakten visade det sig att 59 % av de kvinnliga officerarna och aspiranterna samt 21 % av den kvinnliga civilanställda personalen drabbats av könsrelaterade eller sexuella trakasserier. Efter denna undersökning vidtogs en rad åtgärder för att förebygga och motverka könsrelaterade och sexuella trakasserier inom Försvarsmakten. I broschyren Sexuella trakasserier hör inte hemma i Försvarsmakten redovisas åtgärder som aktivt jämställdhetsarbete i syfte att uppnå en god arbetsmiljö och att alla medarbetare känner delaktighet. Förebyggande arbete och kunskap och informationsspridning betonas.

I samma broschyr redovisas under rubriken "Trakasserar jag?" frågor man kan ställa sig själv om man oroar sig för att ens beteende riskerar att hamna under rubriken trakasserier på grund av kön. Exempel på sådana frågor är:

Skulle du agera på samma sätt om din partner var närvarande? Skulle det vara okej för dig att någon behandlade din dotter eller son, bror eller syster på samma sätt? Hur reagerar personen av det motsatta könet på det du säger och gör? Vilket maktförhållande har du till en medarbetare som du känner dig attraherad av? Är det lätt för den personen att visa sitt missnöje med ditt intresse?

I broschyren erinras också om 22 § jämställdhetslagen: "En arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier av en annan arbetstagare skall utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier." I broschyren framhålls också att "det är inte ditt fel om du blir utsatt för sexuella trakasserier. Du har rätt att kräva att de skall upphöra."

ÖB själv, Johan Hederstedt, fastslår: "Jag förväntar mig att varje enskild medarbetare oavsett kön bemöter och bemöts i enlighet med de demokratiska värden vi är satta att försvara. Som försvarsmaktens chef accepterar jag inte sexuella trakasserier." Försvarsmakten verkar alltså bedriva ett föredömligt arbete såväl vad det gäller att förebygga som att motverka sexuella trakasserier.

Därför måste det anses som särskilt allvarligt när höga företrädare för Försvarsmakten i officiella skrivelser till rikets förbandschefer angående av företagshälsovården konstaterade sexuella trakasserier skriver att dessa är av "den arten att de kan förekomma på många arbetsplatser utan att någon känner sig sexuellt trakasserad" eller att "ansvaret för den uppkomna situationen definitivt är delat mellan personalen och chefen".

Mot bakgrund av det stora antal sexuella trasserier som redovisades i SCB:s undersökning från 1999 och med medvetenhet om att arbetsplatser där endera könet är dominerande är särskilt utsatta är det viktigt att chefer inom Försvarsmakten intar en klar och tydlig hållning mot sexuella trakasserier. Uttalanden som anförts ovan verkar i rakt motsatt riktning. De ger intrycket att även offer för sexuella trakasserier har del i skulden samt att kvinnor anställda inom Försvarsmakten förväntas tåla mildare former av sexuella trakasserier.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga försvarsminister Leni Björklund:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att ändra attityder angående sexuella trakasserier inom Försvarsmakten?

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att arbetet med att förebygga och motverka sexuella trakasserier bedrivs på ett mer professionellt och effektivt sätt?