den 31 januari

Interpellation 2002/03:149 av Axel Darvik (fp) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om studentbostäder

Den utkomna departementspromemorian (Fi 2002/4722) som behandlar förändringarna av regler för små hyresrätter och studentbostäder kommer att leda till en fortsatt mycket dålig nybyggnation av studentlägenheter. Den är ett tydligt exempel på att Socialdemokraterna inte tar studenternas problem på allvar. Behovet av nya studentlägenheter är i dag enormt och i det stora perspektivet äventyrar det Sveriges framtid som en ledande kunskapsnation. I det mindre perspektivet så innebär det stor frustration och otrygghet för de personer som det drabbar. Värst är situationen i våra storstäder men problemet med bostadsbrist verkar även sprida sig till andra studieorter.

Det största felsteget som bostadsministern gör är att inte ge lika ekonomiska villkor för byggnation av små hyresrätter och studentbostäder. Byggandet av små lägenheter ger tillgång till ett stort investeringsbidrag. Resultatet blir att i princip samma sorts lägenheter kan berättiga till ett stort investeringsbidrag om lägenheterna inte används som studentlägenheter. För de företag som funderar på att bygga nya studentbostäder så måste det vara en omöjlig uppgift att ekonomiskt argumentera för att inte bygga små hyresrätter. Det är självklart att företagen måste välja det som är mest lönsamt. I stället behövs långsiktiga och tydliga regler för allt byggande, inte det lapptäcke av olika tillfälliga lösningar som kännetecknar dagens politik.

I debatten har ministern försvarat sig med att kostnaden för att bygga små lägenheter är större för att man till exempel inte behöver ha fullt utrustade kök i en studentlägenhet. Det är tråkigt att bostadsministern inte är mer insatt i frågan om studentboende. Det finns flera faktorer som gör att studentbostädernas kostader är minst lika höga som de små lägenheterna. För att ta några exempel så är omflyttningstakten (två år jämfört med normalt fem år) betydligt högre vilket ökar slitaget, mer administration och ofta kan inte den nya hyresgästen flytta in samma dag som den gamla flyttade ut och då går man miste om hyresintäkter. Administrationen att kontrollera om det verkligen är studenter som bor i studentbostäderna kostar också naturligtvis pengar. Att det skulle vara billigare med studentbostäder är antagligen en myt och andra motiv för att inte vilja satsa på studentbostäder måste därför finnas.

Tyvärr är det inte bara här som departementspromemorian innebär att man trampar snett. I och med regeländringarna så får byggherren ansöka i efterhand om att få ta del av den lägre momssatsen som tillämpas för studentbostäder om hyrorna anses som "rimliga". Detta ger upphov till godtycklighet och innebär en risk för studentbostadsbolagen @ en risk som företagen måste inteckna sig för och det innebär i förlängningen högre hyror för studenterna. Risker är aldrig gratis utan den som tar risken vill ha något för det. Det är mycket tråkigt att inte Socialdemokraterna har större förståelse för studenternas problem med att hitta en bostad. Metoden för att få fart på byggandet är tydliga och långsiktiga regler samt att se på hela kostnadspaketet för att pressa ned onödiga kostnader.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att större jämlikhet i villkoren för studentbostäder ska åstadkommas?