den 29 januari

Interpellation 2002/03:145 av Gunilla Tjernberg (kd) till statsrådet Lena Hallengren om brist på personal i förskolan

Kvaliteten i förskolan var en av de frågor som debatterades mycket under valrörelsen. De flesta partier lovade förbättringar. Socialdemokraterna lovade 6 000 nyanställningar i förskolan. I budgetpropositionen för 2003 finns emellertid inte en krona avsatt för den satsningen. Samtidigt sjösattes den allmänna avgiftsfria förskolan för fyra- och femåringar den 1 januari 2003 till en kostnad av 1 200 000 000 kronor. Regeringen har alltså råd att sänka avgifterna, men inte råd att höja kvaliteten i den svenska förskolan.

Pengarna till mer personal kommer "successivt i den takt ekonomin tillåter". Det låter inte som en högt prioriterad satsning för regeringen. Men även om satsningen blir av kvarstår problemet att det saknas behöriga sökande till de tjänster som annonseras ut. Många kommuner vittnar om att det är svårt för att inte säga hopplöst att hitta utbildad personal som vill jobba i förskoleverksamheten.

En stor yrkesgrupp i förskolan är förskolelärare. Enligt statistik från Skolverket är rekryteringsbehovet av förskolelärare till förskola, förskoleklass och fritidshem 16 000 tjänster 2001@2005. I de siffrorna ingår ingen höjd personaltäthet, utan det handlar om att bibehålla dagens personalantal. Till förskolan beräknas det behövas 12 600 förskolelärare. Till detta rekryteringsbehov ska alltså regeringens personalförstärkning på 6 000 tjänster läggas.

Det utexamineras inte i närheten av så många förskolelärare som krävs. Skolverket konstaterar att "det kan bli mycket svårt att genom rekrytering av nyutbildade lärare klara den personalförstärkning som regeringen avsatt pengar till" (Skolverket Dnr 74-2002:2152 s. 2). Att öka andelen högskoleutbildad personal i förskolan genom nyexaminering kallas för "närmast omöjligt". Så skriver alltså den statliga sektorsmyndigheten på området.

Högskoleutbildning är inte ett kommunalt utan ett statligt ansvar. Konsekvensen av maxtaxan och vidhängande regelförändringar är att söktrycket på förskoleverksamheten blivit allt större. Därför borde regeringen tagit ansvar för att fler förskolelärare hade utbildats. Så har inte skett, i stället har antalet förskollärare som utexamineras mer än halverats på tio år, från 4 268 år 1993/94 till 1 804 år 2001/02. Det finns oroväckande indikationer på att allt färre väljer förskollärarinriktningen i den nya lärarutbildningen, vilket innebär att någon större positiv vändning inte är att vänta de närmaste åren.

Givetvis är rekryteringen av personal till förskolan i grunden huvudmännens ansvar. Men problemet är så omfattande och orsakade av förändrade nationella regler varför jag uppfattar det som en nationell angelägenhet. Regeringen gick till val med löfte om personalförstärkningar. Nu är frågan hur löftet ska infrias i verkligheten.

Jag vill fråga statsrådet följande:

Vad avser statsrådet att göra för att möjliggöra rekryteringen av utbildad personal till förskola, fritidshem och förskoleklass?