Interpellation 2002/03:140 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Mona Sahlin om kommunala folkomröstningar
Demokrati betyder i sin bokstavliga mening folkstyre. Ett demokratiskt styrelseskick fordrar att det är folkets vilja som avgör hur samhället formas och utvecklas. Men demokratin innebär långt mer än en teknisk lösning av maktfördelningen i samhället. Ett i sann mening demokratiskt samhälle innebär också ett förhållningssätt där respekt för varje människas unika och okränkbara värde, tolerans, jämlikhet och jämställdhet får råda.
Som förtroendevalda har vi ett gemensamt uppdrag att förverkliga folkviljan genom ett gott förhållningssätt. Förtroendevalda bör inom det demokratiska förhållningssättets ramar följa folkets röst även när den inte stämmer med det egna partiets uppfattning.
I Surahammar har föreningen Barnens Rätt till Föräldrars Tid samlat in namnunderskrifter motsvarande de 5 % av kommuninvånarna som krävs för att en kommunal folkomröstning ska prövas. Syftet med den föreslagna folkomröstningen är att möjliggöra ett ställningstagande till kommunal vårdlön. Initiativtagarna menar att det i dag föreligger en stark orättvisa i samhället. De föräldrar som väljer att vårda de egna barnen och därmed inte använder den kommunala barnomsorgen får inte någon ekonomisk ersättning av kommunen medan de föräldrar som har barn i kommunal barnomsorg får stora ekonomiska subventioner.
För att frågan om en kommunal folkomröstning ska prövas krävs i dag att 5 % av kommuninvånarna så kräver. Däremot är det kommunfullmäktige som avgör om folkomröstningen ska ske eller inte. I det aktuella fallet avslogs folkomröstningskravet utan vidare motivering. Detta är märkligt och föder givetvis en besvikelse hos de berörda samt en berättigad skepsis mot det demokratiska systemet.
Visserligen kan fler folkomröstningar, ett ökat inlag av direktdemokrati, av somliga upplevas som en urholkning av den representativa demokratin. Å andra sidan bör väl demokratin som helhet gynnas av ökat folkligt deltagande oavsett vilken form det sker i. Politiken får inte vara så snäv att den upplevs bevaka sina egna gränser.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:
Vad avser statsrådet att göra för att initiativ till kommunala folkomröstningar bättre tillvaratas?
Är statsrådet beredd att skärpa lagstiftningen så att initiativ till kommunala folkomröstningar blir svårare att avvärja?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ett demokratiskt förhållningssätt blir gällande i hanteringen av kommunala folkomröstningar?