den 21 januari

Interpellation 2002/03:134 av Kenneth Johansson (c) till utbildningsminister Thomas Östros om ohälsan bland elever

I dag handlar debatten om skolan nästan uteslutande om elevernas bristande kunskaper. Jag anser att debatten även måste fokusera på elevernas hälsa eftersom den har en direkt avgörande betydelse för hur mycket kunskaper eleverna kan ta till sig. Den ökade pressen i skolan med större klasser och för lite personal bidrar till ohälsa hos ungdomar.

Skolan är en av landets största arbetsplatser med tanke på hur många elever och lärare som varje dag finns där. Det är viktigt att både den sociala och fysiska miljön anpassas efter elevernas behov, miljön måste ge lust till lärande. Med tanke på att Sverige har skolplikt, vilket innebär att eleven måste infinna sig i skolan oavsett hur de uppfattar miljön, är det varje kommuns och skolas ansvar och skyldighet att se till att elevernas arbetsplats och studiemiljö är bra och att ingen elev mår dåligt av att vara i skolan.

I en enkätundersökning gjord av bland andra Barnombudsmannen redovisas att hälsotillståndet hos flickor och pojkar i skolan markant har försämrats de senaste tio åren. Undersökningen gjordes våren 2002 och de tillstånd som ökat är bland annat depressioner, ätstörningar, övervikt och ångeststörningar. Det tillstånd som upplevs ha ökat allra mest är depressioner. Att den psykiska ohälsan har försämrats uppger nio av tio tillfrågade skolkuratorer, skolpsykologer och skolsköterskor. Detta är oroväckande tendenser som kan få långtgående konsekvenser i framtiden om vi inte tar tag i problemen nu.

Minskade resurser till skolhälsovården under 90-talet har bidragit till att elever inte fått hjälp och stöd i tid. I dag är det inte ovanligt att till exempel en skolsköterska har ansvar för fler än 800 elever. Tiden räcker inte till för att möta eleverna i den utsträckning som behövs. Med rätt dimensionerad hälsovård inom skolan kan elevernas problem och behov identifieras tidigare. En väl organiserad skolhälsovård och elevvård är en självklar förutsättning för att tillgodose elevernas olika behov.

Mobbning

I dag är mobbning ett allvarligt vardagsproblem för uppskattningsvis 130 000 barn. Samtalen till BRIS som handlade om mobbning ökade under år 2000 med 42 % och även i sin halvårsrapport för första delen av 2001 så anger man att de fortsätter att öka tydligt i antal. I Skolverkets skolbildsundersökning från år 2000 redovisas att fler elever i årskurs 7@9 känner sig mobbade av lärare än av andra elever. Det är skrämmande att samhället tycks acceptera att barn utsätts för ett långt mera kränkande och våldsamt beteende än vad vuxna någonsin skulle acceptera om de själva utsattes för det.

En utökning av sanktionsmöjligheterna för lärare är ett sätt att öka möjligheten att hantera problem innan de växer och blir ohanterliga. Samtal med lärare, studierektor och föräldrar är det viktigaste och grundläggande instrumentet, men det bör kompletteras med ytterligare möjligheter. Möjligheten att hänvisa elever till enskild undervisning och att i svårare fall omplacera elever är viktigt även för de klasskamrater som störs av ett fåtal bråkiga elever. Grundläggande för alla disciplinära åtgärder är att de vidtas enligt en stigande, tydlig skala, att åtgärderna vidtas i väl avmätta steg och att varningar utgår innan allvarligare sanktioner träder i kraft. Det är viktigt att alla är informerade om vad som ska hända. Viktigt är också att dessa sanktioner noggrant övervägs innan de införs. Ett ökat samarbete mellan skola, polis, ungdomsgård, föreningar, socialtjänsten etcetera är en förutsättning för att jobba förebyggande.

Skolhuvudmannen har ett stort ansvar i att komma till rätta med mobbningen. I dag är det i princip upp till den enskilda kommunen att bestämma om de vill vidta åtgärder för att komma till rätta med mobbningen. Bland anmälningarna till Skolverket från elever och föräldrar är ett av de vanligaste klagomålen att skolan inte vidtar tillräckliga åtgärder mot mobbning. Centerpartiet anser att Skolverket bör få ökade befogenheter att också kunna rikta vissa sanktioner mot kommuner som inte sköter sitt uppdrag.

Vi vill att det ska stå klart att den skolhuvudman som inte tar itu med mobbningen också kan bli tvungen att ersätta eleven ekonomiskt. Det bör utredas hur skadestånd kan utdömas kopplat till hur det fungerar med dagens lagar och regler. Regeringen bör göra en översyn av hur detta skulle kunna se ut.

Idrott

Centerpartiet har under flera år påtalat vikten av idrott och hälsa i skolan. Bakgrunden är att många idrottslärare, forskare och läkare har rapporterat att elevernas fysiska status blir allt sämre. Vi vet att en förebyggande hälsovård i form av goda kostvanor och regelbunden fysisk aktivitet också är av stor betydelse för ett bra resultat av skolarbetet. Ökad kunskap om motion och kostvanor är till stor nytta för att öka välmåendet och för att slippa sjukdomar som är relaterade till bristande motion. Dessutom vet vi att bra kondition underlättar för eleverna att tillgodogöra sig annan undervisning i skolan. Centerpartiet anser att mångfalden i skolidrotten ska främjas. Detta för att fånga upp och stödja elevernas olika intressen och engagemang.

Det är bra att regeringen äntligen fått upp ögonen för detta och nu vill stimulera skolorna att arbeta för att eleverna ska bli mer fysiskt aktiva. Frågan är bara hur regeringen tänkt sig det hela. Regeringen skriver i sin budgetproposition "Alla elever bör ges möjlighet till någon form av fysisk aktivitet i en omfattning av 30 minuter varje dag. Regeringen kommer att överväga hur detta skall beaktas i skolans styrdokument."

Jag vill med anledning av ovanstående fråga ministern följande:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka skolhälsovården?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att komma till rätta med mobbningen i skolan?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att den fysiska aktiviteten i skolan säkerställs?