den 21 januari

Interpellation 2002/03:132 av Lena Ek (c) till justitieminister Thomas Bodström om regler rörande kyrkligt ägd fast egendom

En församling är en egen juridisk person. Sedan kyrkans första tid har församlingen ägt mark för kyrkan, ägt församlingskyrkan, mark för begravning av döda och mark för att svara för prästens uppehälle. Kyrkans behov av mark medförde på sin tid att rättsinstitutet testamente infördes i Sverige för att på laglig väg kunna överföra fast egendom till någon utanför ätten. En stor del av kyrkans totala markinnehav utgörs av mark testamenterad till en viss församling, varför ägaren även borde ha bestämmanderätten över denna egendom.

Efter kyrkans skiljande från staten och den omstrukturering som nu sker inom svenska kyrkan och dess församlingar uppstår många tvister runt hur äganderätten till fast egendom faktiskt kan överföras mellan olika rättssubjekt, som i och för sig alla har anknytning till Svenska kyrkan. Svenska kyrkan är en juridisk person, men det är ju också alla församlingarna, liksom samfälligheterna.

Exempel på tvister är när flera församlingar samverkar inom ett pastorat, och därmed utgör en samfällighet, och samfälligheten vill besluta om särskild användning av en kyrkogård mot den ägande församlingens vilja. Andra problem uppstår vid sammanläggning av församlingar eller i diskussion mellan församling, samfällighet och stift. Kan stiftet bestämma över hur den juridiska personen församlingen ska hantera äganderätten, frånta ägaren ägandet, förfogandet över egendomen eller dess avkastning?

Frågan om vem som äger vad och hur äganderätten till fast egendom ska hanteras i den nya organisation som Svenska kyrkan utgör har inte klarlagts tillräckligt. Utgör till exempel kyrkligt ägd mark ett generellt undantag vad gäller fastighetsrättsliga bestämmelser om hur äganderätt till fast egendom kan överlåtas och hur äganderätten kan utövas?

Min fråga till statsrådet är därför:

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta så att frågor om församlingars äganderätt till, och överlåtelse av, fast egendom klargörs på ett tydligt sätt i syfte att kyrkliga ägandefrågor behandlas som allmänna fastighetsrättsliga ägandefrågor?