den 20 december

Interpellation 2002/03:114 av Axel Darvik (fp) till statsminister Göran Persson om befolkningsutvecklingen

För oss politiker är problem som ligger långt fram i tiden ibland svåra att ta till sig och ägna tillräcklig uppmärksamhet. Ett sådant problem är Europas långsiktiga befolkningsutveckling. Det finns naturligtvis variationen mellan nationerna men tendensen pekar åt samma håll även om vissa ligger värre till än andra. I Sverige föds det i dag 1,57 barn per kvinna. Trenden har varit ihållande och accelererande sedan 1970-talet. För att behålla en stabil befolkningsutveckling behöver varje kvinna föda 2,1 barn. Samtidigt har andelen av befolkningen som står utanför arbetsmarknaden ökat kraftig de senaste 30 åren @ på grund av både sjukskrivningar och förtidspensioneringar samt för att vår befolkning blir allt äldre. Följden blir att försörjningsbördan för den arbetande befolkningen hela tiden ökar. Till detta ska läggas att vårdkostnaderna per individ ökar eftersom man i dag har möjlighet att göra flera avancerade ingrepp som inte var möjliga 1970.

Enligt vissa prognoser bör man redan 2010 kunna känna av en ekonomisk avmattning som en följd av den ökande andelen äldre och 2020 kan man ha en stagnation. Brist inom många yrkessektorer förväntas uppstå i och med att de stora barnkullarna på 40-talet går in i pensionsåldern. Detta är mycket allvarligt eftersom de personer som 2028 ska vara en del av arbetsmarknaden redan är födda, eftersom det tar ca 25 år innan man kommer ut i yrkeslivet. FN:s populationsdivision har gjort avancerade prognoser av olika länders förmodade befolkningsutvecklingar. I dag försörjer varje arbetande svensk en annan person som står utanför arbetsmarknaden. År 2050 förväntas varje person som jobbar försörja två stycken som inte förvärvsarbetar. Vår befolkningsmängd förväntas då ligga någonstans mellan 6 och 7,5 miljoner invånare. De ekonomiska och sociala konsekvenserna lär då bli förödande.

Vilka åtgärder ämnar statsministern att vidta för att åtgärda detta problem?