den 19 december

Interpellation 2002/03:105 av Jörgen Johansson (c) till justitieminister Thomas Bodström om råndrabbade näringsidkare

Stölderna och våldsbrotten i Sverige blir allt grövre. Konsekvenserna för de drabbade har, trots detta, inte förbättrats. Oviljan att vittna har dessutom ökat då vittnet ofta känner sig hotat av den anklagade och samhället inte förmår ge det skydd som vittnet har rätt att begära. Utvecklingen är därför ett hot mot rättsstaten.

Många företagare, främst inom ur- och juvelerarsektorn, har drabbats extra hårt. Väpnade rån och drive-in-kupper har blivit en allt vanligare företeelse. Följden blir att anställda blir psykiskt knäckta och slutar sin anställning. Försäkringsbolagen ställer allt hårdare krav på företagaren och när inte fler krav kan ställas och brotten trots detta fortsätter, så säger försäkringsbolaget upp försäkringstagaren. Följden blir att banken inte ger företagaren erforderliga lån då verksamheten inte är försäkrad. En form av moment 22 inträder. Till dessa händelser är polisen åskådare.

En drabbad företagare i Västerås har inrättat sin handel som en säkerhetszon. Affären har skyltfönster med vibrationslarm, pansarglas och galler. I lokalen finns larmknappar för bråk- och överfallslarm. Fyra kameror spelar in vad som försiggår i lokalen och rök fyller lokalen på fem sekunder vid inbrott. Lokalen har dessutom akustiskt larm, larmade kassaskåp samt låsta affärsdörrar där kunderna får ringa på för att bli insläppta. Under vissa tider finns dessutom privatanställda vakter som slussar in dessa kunder. De anställda har i hemmet fått överfallslarm installerade, tittskåp monterade i dörrarna och nyckelpersoner har fått mobilt överfallslarm som de ständigt bär med sig. Det som återstår är personliga handeldvapen. Man frågar sig om detta är en beskrivning av rättsstaten Sverige anno 2002.

De som eventuellt döms för dessa inbrott förefaller få en något lindrig rättslig behandling. En översyn av gällande lagstiftning och påföljder bör göras för att ge rimliga och förutsägbara påföljder för dessa brott.

Det är inte rimligt att ett livskraftigt företag riskerar att läggas ned och därmed såväl service som arbetstillfällen försvinner från främst mindre och medelstora orter. Samhällets uppgift är att garantera rättsstaten och erbjuda alla en trygg livsmiljö.

Uppenbart är att i det refererade exemplet kan samhället inte garantera företagaren det skydd som erfordras för att försäkringsbolagen ska kunna erbjuda det försäkringsskydd som bankerna kräver. I ett sådant fall måste staten gå in som garant för de näringsidkare som staten inte kan erbjuda ett rimligt skydd.

Mina frågor till ministern:

1. Har ministern för avsikt att verka för att ge alla lika villkor i sin yrkesutövning i samhället om de utsätts för våld och övergrepp som samhället inte förmår stävja?

2. Har ministern för avsikt att göra en översyn av påföljderna vid väpnat rån så att kännbara och förutsebara straff kan ges?

3. Har ministern för avsikt att se över lagen för god-tro-förvärv?

4. Hur avser ministern i övrigt att agera för att återskapa tilltron för rättsstaten Sverige hos de drabbade näringsidkare som ständigt faller offer för denna brottslighet?