Interpellation 2002/03:1 av Ragnwi Marcelind (kd) till statsrådet Ulrica Messing om uppsägningar inom Ericsson
Gävle har stora problem på arbetsmarknaden. 9 % av Gävleborna är arbetslösa eller satta i program för att komma ut på arbetsmarknaden. Ericsson har inklusive varslet i dag minskat sin personal med över 1 600 personer de sista två åren. Ericsson i Gävle kommer med veckans varsel på 320 anställda att ha 1 130 anställda i fortsättningen. Korsnäs har i sommar varslat 135 tjänstemän och Sandvik 140 stycken. Kockens lägger ner hela sin verksamhet och flyttar från Gävle.
I en skriftlig fråga i april (2001/02:1094) till näringsminister Björn Rosengren om statligt stöd till Gävleregionen med anledning av Ericssons varsel svarade Ulrica Messing att hon skulle följa utvecklingen noga i Gävle. Bakgrunden var att Hans Karlsson hade redovisat det uppdrag regeringen tilldelat honom med anledning av Ericssons varsel och neddragningar i Sverige (N2001/4891/A). I Karlssons rapport beskrevs att situationen på arbetsmarknaden är sämre i Gävle än i andra drabbade orter som Linköping och Kumla. Den öppna arbetslösheten är högre i Gävle än i landet som helhet och karakteristiskt är den omfattande ungdomsarbetslösheten och en långvarig arbetslöshet bland äldre. Karlssons slutsats var att inget för närvarande tyder på att arbetsmarknadsläget i Gävle kommer att förbättras påtagligt under den tid som Ericssons stödprogram pågår. I rapporten angavs att Gävle tillhör en region med omfattande omställningsproblem. Rapporten förväntades leda till långsiktiga förslag och satsningar i syfte att genom statligt stöd stärka regionens och kommunens utveckling.
Gävle kommun utarbetade tillsammans med högskolan och andra aktörer i Gävle ett ambitiöst förslag för att utveckla Gävle. Satsningar på utbildning, forskning och utveckling har stor positiv betydelse för utvecklingen lokalt och regionalt. Närheten till en expanderande högskola har redan märkts i form av ökat intresse för postgymnasial utbildning bland regionens ungdomar, och i kombination med Kunskapslyftet öppnas valmöjligheter för återkommande utbildning och kompetensutveckling på högskolenivå för nya kategorier. I ett regionalt perspektiv behöver dock övergången till högre utbildning öka i än större omfattning.
Högskolan i Gävle har en hög ambitionsnivå vad gäller att växa vidare med siktet inställt på att få ansvar för forskarutbildning och universitetsstatus, och har aktualiserat ett antal välmotiverade utvecklingsprojekt, bl.a. förslag om ny lantmätarutbildning, forskning inom telekommunikation och utvecklingsbolag för finansiellt stöd i innovationssystemet. Högskolans profilområden anknyter alltså väl till Gävle Samhällsbyggarstaden och Lantmäteriets verksamheter med bl.a. forskning inom GIS-området, m.m.
Gävle hamn har stor betydelse för näringslivet i ett område som sträcker sig över Gävleborg, Dalarna och Uppland och är således främst att betrakta som en regional hamn. Allt tyder nu på att det regionala intressentområdets utbredning ökar i framtiden. Gävle hamn har stor strategisk betydelse för nya företagsetableringar i Gävleregionen. Ett stort japanskt företags val att göra sin nyetablering, en trähusfabrik, just i Gävle avgjordes till stor del av närheten till Gävle hamn. Flygbränslet till Arlanda kommer i fortsättningen troligtvis att fraktas via Gävle hamn. Uppsala och norra Storstockholmsregionen kommer i en nära framtid att ha stort behov av en välfungerande Gävle hamn. För att svara mot de krav som ställs på hamninfrastruktur och säkerhet krävs investeringar i storleksordningen 200 miljoner kronor i Gävle hamn de närmaste åren. Därutöver måste farleden in till Gävle rätas upp, breddas och fördjupas för att motsvara Sjöfartsverkets krav på säkerhetsmarginaler. Insatserna för att förbättra farleden beräknas kosta ca 200 miljoner kronor. Gävle hamn har således stor betydelse för näringsliv och arbetsmarknad i Gävleregionen, men nyttan av hamnen är vidare än så. Hamnen behövs för en större region. Därför bör staten gå in och ta ett ekonomiskt ansvar för dessa investeringar i en infrastruktur som behövs för utvecklingen av hela Gävleregionen.
Ulrica Messing redovisade till Gävle kommun strax före valet ett svar som tyvärr inte innehöll något egentligt besked till kommunen på de konkreta förslagen.
Jag anser att vad Gävle nu behöver är inte fler utredningar eller arbetsgrupper utan konkreta åtgärder och statligt stöd för att kunna utveckla näringslivet, skapa fler arbetstillfällen och få människor att bo kvar i Gävle.
Mot bakgrund av den allt mörkare situationen på arbetsmarknaden i Gävle vill jag fråga statsrådet: