
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2002/03:92</div>
<div class="sidhuvud_datum">Onsdagen den 16 april</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 09.00 - 17.02</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>------------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 10 april.
2 §  Meddelande om ändring av motionstid</pre><pre>Talmannen meddelade att motionstiden för prop.
2002/03:79 Direktavdrag för lantmäteriförrättnings-
utgifter vid omarrondering skulle utgå onsdagen den
30 april kl. 16.30.</pre><pre>3 §  Meddelande om inlämning av interpellatio-
ner</pre><pre>Talmannen hade i enlighet med 6.1.1. riksdags-
ordningen fastställt att sista dag för inlämnande av
interpellationer under innevarande riksmöte skulle
vara måndagen den 12 maj kl. 12.00.</pre><pre>4 §  Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen</pre><pre>Talmannen anmälde att följande faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen inkommit
och överlämnats till utskott:
2002/03:FPM62 Införandet av det europeiska sjuk-
försäkringskortet KOM(2003)73 till socialförsäk-
ringsutskottet</pre><pre>5 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Propositioner
2002/03:79 till skatteutskottet
2002/03:100 till finansutskottet</pre><pre>Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för prop. 2002/03:100 skulle förlängas till den
5 maj.</pre><pre>Skrivelse
2002/03:102 till finansutskottet</pre><pre>Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående skrivelse skulle förlängas till
den 5 maj.</pre><pre>6 §  Beslut om ärenden som slutdebatterats den
11 april</pre><pre>SoU7 Mål för folkhälsan
Punkt 1 (Avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
Votering:
271 för utskottet
29 för res. 1
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  127 s, 48 m, 37 fp, 23 v, 21 c, 15 mp
För res. 1:     1 fp, 28 kd
Frånvarande:    17 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 2 (Övergripande nationellt folkhälsomål m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
3. res. 3 (fp)
4. res. 4 (c)
Kammaren fastställde med acklamation res. 2 som
kontraproposition i huvudvoteringen.
Huvudvotering:
166 för utskottet
50 för res. 2
84 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 3 kd, 22 v, 15 mp
För res. 2:     48 m, 2 fp
Avstod:         2 s, 36 fp, 24 kd, 1 v, 21 c
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 6 kd, 7 v, 1 c, 2 mp
Carina Moberg (s) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Punkt 3 (Delmål för det samlade folkhälsoarbetet)
1. utskottet
2. res. 5 (fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.</pre><pre>Punkt 9 (HBT-personers situation)
1. utskottet
2. res. 11 (mp)
Votering:
254 för utskottet
20 för res. 11
27 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:   128 s, 47 m, 33 fp, 4 kd, 21 v, 21 c
För res. 11:    4 fp, 1 v, 15 mp
Avstod:         1 m, 1 fp, 24 kd, 1 v
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp
Torkild Strandberg (fp) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Punkt 22 (Utredning om influensavaccinering)
1. utskottet
2. res. 17 (v)
Votering:
251 för utskottet
23 för res. 17
27 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  128 s, 48 m, 38 fp, 1 kd, 21 c, 15 mp
För res. 17:    23 v
Avstod:         27 kd
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>SoU4 Vissa tobaksfrågor
Punkt 1 (Rökfria miljöer)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
277 för utskottet
22 för res. 1
2 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  128 s, 48 m, 37 fp, 27 kd, 23 v,
14 mp
För res. 1:     1 fp, 1 kd, 20 c
Avstod:         1 c, 1 mp
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 2 (Tillsyn över leverantörernas ansvar)
1. utskottet
2. res. 2 (v, mp)
Votering:
263 för utskottet
38 för res. 2
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  128 s, 48 m, 38 fp, 28 kd, 21 c
För res. 2:     23 v, 15 mp
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 5 (Tobaksodling m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (kd, m, fp, c)
Votering:
164 för utskottet
134 för res. 3
2 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  127 s, 23 v, 14 mp
För res. 3:     47 m, 38 fp, 28 kd, 21 c
Avstod:         1 s, 1 mp
Frånvarande:    16 s, 8 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp
Inger Segelström (s) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.
Henrik S Järrel (m) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats som frånvarande.</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>SoU6 Alkoholfrågor
Punkt 1 (Alkoholpolitikens inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
3. res. 2 (v, mp)
Förberedande votering:
40 för res. 1
38 för res. 2
223 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
132 för utskottet
38 för res. 1
130 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 5 m, 1 v
För res. 1:     37 fp, 1 mp
Avstod:         2 s, 42 m, 1 fp, 28 kd, 22 v, 21 c,
14 mp
Frånvarande:    16 s, 8 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp
Henrik S Järrel (m) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Punkt 5 (Gårdsförsäljning m.m.)
1. utskottet
2. res. 6 (m)
Votering:
249 för utskottet
50 för res. 6
2 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  127 s, 37 fp, 28 kd, 23 v, 19 c, 15 mp
För res. 6:     48 m, 1 fp, 1 c
Avstod:         1 s, 1 c
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 8 (Alkoholpolitiska olägenheter)
1. utskottet
2. res. 9 (v, mp)
Votering:
261 för utskottet
39 för res. 9
1 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 48 m, 38 fp, 28 kd, 21 c
För res. 9:     1 s, 23 v, 15 mp
Avstod:         1 s
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 13 (Tillsyn över folkölsförsäljningen)
1. utskottet
2. res. 11 (kd, fp)
Votering:
226 för utskottet
69 för res. 11
6 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 46 m, 1 fp, 22 v, 21 c, 10 mp
För res. 11:    1 s, 2 m, 37 fp, 28 kd, 1 mp
Avstod:         1 s, 1 v, 4 mp
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp
Bengt-Anders Johansson (m) anmälde att han avsett
att rösta ja men markerats ha röstat nej.</pre><pre>Punkt 16 (Definitioner av alkoholdrycker)
1. utskottet
2. res. 13 (v)
Votering:
276 för utskottet
22 för res. 13
3 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  127 s, 48 m, 38 fp, 28 kd, 21 c,
14 mp
För res. 13:    22 v
Avstod:         1 s, 1 v, 1 mp
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>SoU5 Vissa narkotikafrågor
Punkt 2 (Den narkotikapolitiska inriktningen och
förebyggande arbete m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c, mp)
Förberedande votering:
57 för res. 1
36 för res. 2
208 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Annelie Enochson och Jakob Forssmed (båda kd)
anmälde att de avsett att avstå från att rösta men mar-
kerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
215 för utskottet
48 för res. 1
38 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  127 s, 38 fp, 28 kd, 22 v
För res. 1:      48 m
Avstod:         1 s, 1 v, 21 c, 15 mp
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 3 (Etappmål för narkotikaarbetet)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
263 för utskottet
38 för res. 3
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  128 s, 48 m, 28 kd, 23 v, 21 c, 15 mp
För res. 3:     38 fp
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 5 (Drogmissbruket i Öresundsregionen)
1. utskottet
2. res. 5 (m, fp, c)
Votering:
177 för utskottet
122 för res. 5
2 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  127 s, 27 kd, 22 v, 1 mp
För res. 5:     48 m, 38 fp, 1 kd, 21 c, 14 mp
Avstod:         1 s, 1 v
Frånvarande:    16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 1 c, 2 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>JuU13 Resultatskrivelse om narkotika
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>MJU13 Vatten- och luftvård
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>7 §  Straffansvaret för terroristbrott</pre><pre>Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2002/03:JuU12
Straffansvaret för terroristbrott (prop. 2002/03:38).</pre><pre>Anf.  1  BEATRICE ASK (m):
Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall
enbart till reservation 2 men givetvis står vi modera-
ter även bakom vårt andra reservationsyrkande.
Egentligen hade jag tänkt inleda denna morgon
med att önska alla en riktigt god morgon denna un-
derbara dag i stilla veckan. Sällan har väl Riddarfjär-
den varit så glittrande och så många morgonjäktade
människor varit så glada och pigga som just i dag.
Våren är här, och alla längtar efter påskledighet. Det
är så perfekt som det bara kan vara en dag i Stock-
holm i mitten av april.
Kontrasten till det vi nu ska debattera blir därför
mycket skarp. Frågan om hur vi legalt ska utforma
verktyg för att bekämpa terrorismen är vad vi ska tala
om. Det upplyser oss om den organiserade ondska
och det våld som finns och som dyker upp när vi
minst av allt anar det och när vi behöver ha kraft och
verktyg för att hantera det hela.
Föreliggande ärende gäller följdlagstiftning av ett
rambeslut. Riksdagen fattade ju beslut om det för
knappt ett år sedan. Vi moderater tyckte då att riksda-
gen borde skjuta upp behandlingen av godkännandet
tills regeringens förslag till följdlagstiftning förelåg.
När detta inte vann gehör valde vi att avstå från att
delta i beslutet. Vi fick mycket kritik för det i debat-
terna. Det var som vore vi inte intresserade av att
hantera terrorismproblemet. Men jag menar att det
fortfarande var ett klokt ställningstagande.
Det handlar inte om huruvida man ska agera och
ha verktyg utan om hur vi ska fatta beslut i Sveriges
riksdag. Det är ju först genom följdlagstiftningen som
det står klart vilka de närmare konsekvenserna av ett
godkännande faktiskt blir. Vi moderater anser att
riksdagen ska kunna ta det fulla ansvaret för de lagar
som vi stiftar, och jag tror att medborgarna också
väntar sig det. Men visst kan det ibland finnas anled-
ning till undantag.
Tyvärr har jag den känslan att regeringen ofta inte
ens anstränger sig för att hävda riksdagens och där-
med svenska folkets suveränitet i det här avseendet.
Det är olyckligt, och det undergräver allmänhetens
förtroende för parlamentet och det demokratiska
underlaget för Europasamarbetet. Det är också allvar-
ligt att regeringen medverkar till en ordning där bin-
dande beslut för nationen godkänns fast vi vet att det
sannolikt inte kommer att vara möjligt att uppfylla
alla förpliktelser i beslutet. Därmed urholkar vi anse-
endet för Sverige utomlands, och det är inte bra.
Frågan om terrorism och dess straffrättsliga be-
handling är av stor principiell betydelse. Hur med-
lemsstaternas lagar som rambeslutet syftar till utfor-
mas är av högsta vikt. EU:s rambeslut lämnar ett
ganska stort utrymme för olika lagtekniska lösningar.
Om andra lösningar än de nu föreslagna hade varit
möjliga hade det varit av värde om det hade redovi-
sats och om det hade gjorts en avvägning mellan för-
och nackdelar med de olika lösningarna. Men så är
det inte när vi står här i dag. Det kan, som Lagrådet
har anfört, tänkas att det hade varit möjligt att åstad-
komma en smidigare och tekniskt enklare lösning än
den som nu föreslås och också en lösning som hade
varit ett mindre ingrepp i den svenska strafflagens
systematik. Men med det underlag som föreligger
ansåg Lagrådet att man inte kunde förorda någon
annan lösning än den som regeringen har valt, och det
gäller också oss moderater. Vi har inte möjlighet, vi
har inte tid att nu hitta en annan lösning. Vi tillstyrker
därför i princip förslaget till lag om straff för terro-
ristbrott.
Däremot säger vi nej till att alldeles särskilt införa
ett mindre grovt terroristbrott, terrorism light. Vi har
funderat mycket över det, och jag undrar fortfarande
hur ni socialdemokrater har tänkt att de lite enklare
terroristerna ser ut. Det leder tanken helt fel att tala
om mindre grova terroristbrott. Risken är att införan-
de av ett mindre grovt terroristbrott får effekten att
fler gärningar kommer att bedömas som terroristbrott
än vad man avsett. Det i sig är en olycka. Om dom-
stolarna dessutom i en större omfattning kommer att
döma terroristgärningar som mindre grova terrorist-
brott och därmed korta ned fängelsestraffen är risken
stor att hela poängen med den nya lagstiftningen
undergrävs. Allvaret i de här synnerligen grova brot-
ten suddas ut. Vi moderater menar att risken är skäl
nog för att avslå förslaget att införa det här speciella
mindre grova terroristbrottet.
Rambeslutet ställer vidare krav på att medlems-
länderna kriminaliserar bland annat ledande av och
deltagande i en terroristorganisation samt inför regler
för ansvar för juridiska personer. Lagrådet har ställt
sig tveksamt till regeringens förslag i de delarna, och
vi moderater delar Lagrådets tveksamhet. Det är ock-
så en brist att regeringen inte analyserat hur institutet
företagsbot förhåller sig till standardartiklarna i ram-
beslutet om straffansvar för juridiska personer, som
också finns i det här ärendet, och därmed om det
svenska genomförandet uppfyller de krav som ställs i
det aktuella rambeslutet.
Detta gör att det sammantaget finns skäl för re-
geringen att snabbt följa upp den nya lagstiftningen
och göra en analys av hur det står till med de här
frågetecknen. Svensk lag, det tror jag vi är överens
om, ska aldrig tillkomma som ett hastverk, i vart fall
är det så att när tiden har varit knapp eller när frågor-
na är ytterst komplicerade är det viktigt att direkt
bestämma sig för en ordning så att man snabbt kan
rätta till eventuella bekymmer. Jag har förstått av
arbetet i utskottet att majoriteten anser att så här gör
vi alltid, vi följer upp ny lagstiftning. Det låter väldigt
bra, men jag tror att det är klokt att faktiskt bestämma
sig för att man ska göra en utvärdering och sätta tid
för det så att man är säker på att det blir gjort. Det är
viktigt att de här reglerna uppfyller alla de krav på
kvalitet som man kan ställa när vi ska bearbeta och
agera mot det som är den grova ondska som ändå
förekommer i världen och som faktiskt ständigt hotar
vårt samhälle och innebär stora risker för frihet och
demokrati.</pre><pre>Anf.  2  ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! När vi i dag debatterar den svenska
följdlagstiftningen när det gäller terroristbrott, det
rambeslut som togs för ett år sedan och som Vänster-
partiet då var oerhört kritiskt till, finns det fortfarande
anledning att vara lika kritisk. Även om regeringen
har gjort försök att stärka rättssäkerheten i den svens-
ka följdlagstiftningen och ta hänsyn till mänskliga
rättigheter är rambeslutet i sin grund så bristfälligt att
det inte har varit möjligt att uppnå rättssäkerhetsga-
rantierna och garantierna för mänskliga rättigheter.
Den 11 september var en skräckfylld dag för oss
alla. De skräckbilder som kablades ut satte skräck i en
hel värld. Att inte kunna känna sig trygg, att veta att
ondskan och fasan kan finnas runt hörnet gjorde att
världen också greps av panik. Följden av den 11 sep-
tember är tyvärr inte bara tragedin och det dödande
och lidande som skedde den dagen. Effekten har
också blivit en värld där mänskliga rättigheter och
rättssäkerhet inte längre är garantier och mål som
man vill uppnå. Med anledning av den ondska som
visades då har det på flera håll stiftats lagar där man
säger att ondskan är så ond att vi inte behöver garan-
tera fullständiga mänskliga rättigheter, inte behöver
garantera full rättssäkerhet. När Storbritannien inför-
de lagar som innebär att man kan hålla människor
häktade för terroristbrott i en obegränsad tid då be-
gärde man också undantag från Europakonventionen
om mänskliga rättigheter.
För Vänsterpartiet är kampen för mänskliga rät-
tigheter och för rättssäkerhet en av grundbultarna i
kampen mot terrorism. Kampen för demokrati och
mänskliga rättigheter är något av de bärande kompo-
nenterna i kampen mot terrorismen och grogrunden
för terrorism. Då måste man snarare förstärka mänsk-
liga rättigheter, man måste förstärka demokratin, man
måste förstärka rättssäkerheten. Det är det enda sättet
att få en terroristbekämpning som gör att man faktiskt
kan nå de mål man vill uppnå.
I den svenska följdlagstiftningen har, som jag ti-
digare sagt, regeringen verkligen gjort försök att
skydda de mänskliga rättigheterna. Men vi delar ock-
så den oro som Moderaterna har framfört i sina reser-
vationer, att det här förslaget kanske inte alls kommer
att godkännas när vi blir granskade från EU. Det är
risk att det inte ens kommer att uppfylla rambeslutet,
och det bara för att man faktiskt har försökt att skyd-
da mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.
Det som också visar på problemet är att man så
snabbt efter den 11 september inom EU fastställde ett
terroristbrott, ett brott som man i FN under 20 år hade
försökt enas om en definition av och inte lyckats.
Men man lyckades på några få veckor efter den 11
september att enas. Det var förståeligt i den tiden,
men det är inte lika förståeligt i dag. I dag borde ef-
tertanken ha slagit till; i dag borde vi faktiskt säga
nej.
Den svenska följdlagstiftningen visar att mänskli-
ga rättigheter inte fullt ut har beaktats. Jag ska ge ett
exempel. Det gäller ändringen i lagen om särskild
utlänningskontroll. Med avskaffandet av undantaget
för politiska brott riskerar vi att inskränka rätten till
asyl. De uteslutningsregler gällande rätten till asyl
som bör finnas regleras i Genèvekonventionen, och
de ska inte inskränkas därutöver. Flera remissinstan-
ser har avstyrkt förslaget vad gäller följdlagstiftning-
en, bland annat Migrationsverket. En annan tveksam-
het när det gäller rättssäkerhet är de ändringar som
görs i sekretesslagen. Den kritik som har framförts av
flera remissinstanser när det gäller risken att den
misstänkte får tillgång till all information vid en
eventuell rättegång bemöter regeringen inte ens i
propositionen.
Herr talman! Med det här tycker vi att det ganska
tydligt visas att rambeslutet som togs fram i en hast
inte tog hänsyn till grundläggande rättssäkerhetsga-
rantier och att de mänskliga rättigheterna inte tillgo-
dosågs fullt ut. Men det är ingenting som vi här i
Sveriges riksdag kan ändra genom en följdlagstift-
ning.
Med tanke på dagens långa talarlista och de
många ärenden som ska avgöras vill jag med detta
yrka bifall till reservation nr 1 och avslag på försla-
gen i betänkandet.</pre><pre>Anf.  3  LEIF BJÖRNLOD (mp):
Herr talman! När vi efter den 11 september vak-
nade upp till en tillvaro som vi inte hade kunnat före-
ställa oss skakade det om hela västvärlden. Vi drab-
bades av panik.
Tyvärr fortsatte denna panik genom att man satte i
gång med en paniklagstiftning. Tidigare i FN hade
man haft svårigheter att enas om en terroristlagstift-
ning, men nu lyckades man att mycket hastigt få ihop
ett förslag till en ramlag.
Vi har följt med i den utvecklingen. De argument
som de tidigare talarna har använt sig av kommer jag
- efter kamratliga överläggningar - att instämma i
fullt ut. För tids vinnande yrkar jag bara bifall till
reservation nr 1, och tycker att jag då är värd en eloge
för föredömligt kort talartid.</pre><pre>Anf.  4  SUSANNE EBERSTEIN (s):
Herr talman! Straffansvar för terroristbrott, vad
handlar det om? Jo, det handlar om att mycket grova
brott som begås i terrorsyfte ska bestraffas hårdare. I
rambeslutet som fattades för ett år sedan räknades ett
antal grova brott upp såsom exempelvis mord, grovt
våld, grov misshandel, människorov, sabotage, kap-
ning, spridande av gift eller smitta och grovt vapen-
brott.
Avsikten är att den som begår ett sådant allvarligt
brott ska dömas för terroristbrott om domstolen finner
det styrkt att
1.      gärningen allvarligt kan skada en stat eller mel-
lanstatlig organisation
2.      avsikten med gärningen är att injaga allvarlig
fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp,
eller otillbörligen tvinga offentliga organ eller en
mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från
att vidta en åtgärd, eller allvarligt destabilisera
eller förstöra grundläggande politiska, konstitu-
tionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en
stat eller en mellanstatlig organisation.
Svårare än så är inte detta. Ett antal mycket grova
brott - mord, grov misshandel, flygplanskapningar
och fartygskapningar, tillverkning av sprängämnen,
smuggling av kärnvapen och så vidare - kommer att
betraktas som terroristhandlingar om de begås med
uppsåt och med vissa syften. Då ska man straffa gär-
ningsmännen ännu hårdare vad man tidigare gjort.
Herr talman! Detta borde alla ställa sig bakom.
Men så är tyvärr inte fallet. Och jag måste säga att jag
har svårt att förstå varför man väljer att gå emot det
här.
Vi socialdemokrater röstar för detta av samma
skäl som gjorde att vi för ett år sedan röstade för
rambeslutet, dels för att vi anser att det handlar om
avskyvärda brott som ska bekämpas på mest effektiva
sätt, dels för att vi vill vara med i den internationella
kampen mot terrorism och brottslighet, men även för
att vi vill öka rättssäkerheten. Om inte det demokra-
tiska samhället försvarar sig med demokratiska medel
äts det upp inifrån. Även om vissa inte tycks tro det
så går det att förena internationell kamp mot brotts-
lighet med ökad rättssäkerhet.
Alla säger sig vilja bekämpa terrorism. Alla anser
också att det bara är de som begår terroristbrotten
som ska betraktas som terrorister och bestraffas som
terrorister. Och ett bra sätt att åstadkomma detta är
naturligtvis att man har en gemensam definition av
vad terroristbrott är. Om vi inte har det kan vem som
helst kallas för terrorist. Därför är det viktigt med en
gemensam definition i EU.
Som alla annan brottslighet måste terrorism både
förebyggas och bekämpas. Den måste förebyggas
med en politik som syftar till minskade klyftor i värl-
den, mellan rika och fattiga, mellan etniska grupper
och mellan religioner. Vi måste göra allt vi förmår för
att bekämpa fattigdom och exploatering, för att upp-
rätta internationell rätt. Vi måste arbeta för alla folks
frihet och hela världens fred.
Men vi behöver också skärpt lagstiftning mot gro-
va terroristbrott. Och det är just det vi arbetar med nu.
Vi måste bli bättre på att ta fast de människor som
begår, organiserar och finansierar terrorattentat.
Herr talman! Som jag tidigare sade borde alla
ställa sig bakom detta. Men så är inte fallet. Till det
här betänkandet har fyra reservationer fogats.
Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation
handlar om att detta inte är rättssäkert. Man skriver:
"Den föreslagna definitionen av terroristbrott är
otydlig. Rekvisiten är för svaga och därmed svårtill-
lämpade." Jag kan förstå - fast jag håller inte med -
att ni anförde detta för ett år sedan när ramlagen be-
slutades, men inte nu. Rambeslutet som antogs för ett
år sedan är bindande för Sverige, och därmed förelig-
ger en skyldighet att uppfylla rambeslutets minimi-
krav. Jag utgår ifrån att både Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet inte på allvar kan mena att vi i nuläget ska
obstruera.
Moderaterna har två reservationer. Den första går
emot förslaget om att införa ett mindre grovt terro-
ristbrott. Moderaterna menar att det leder tanken fel
eftersom terroristbrott per definition alltid är ett grovt
brott.
Jag håller med om att terroristbrott är grova brott.
Men jag skulle vilja jämföra med brottet mord med
sin mindre grova variant dråp. Fortfarande är båda
brotten mycket grova rent generellt, men det kan
finnas en gradskillnad. Det finns ibland anledning att
skilja mellan mycket grova och mindre grova terro-
ristbrott. Det gäller exempelvis situationer som inte
inneburit någon konkret fara för människors liv eller
hälsa såsom hot om terroristbrott.
Det finns ytterligare två reservationer till det här
betänkandet, en från Moderaterna och en från Folk-
partiet som var för sig kräver utredningar. Självklart
finns det alltid skäl att följa upp och utvärdera nya
lagstiftningar, och så ska naturligtvis ske också med
den här lagstiftningen. Men att i nuläget kräva utred-
ningar är väl ändå att gå händelserna i förväg. Vår
förhoppning är ju dessutom att vi inte ska behöva
tillämpa den här lagstiftningen - att vi helt enkelt inte
ska behöva drabbas av terroristbrott.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän-
kandet och avslag på reservationerna.</pre><pre>Anf.  5  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag hade inte tänkt att begära replik,
men jag kunde inte låta bli.
Vänsterpartiet var motståndare till det rambeslut
som förelåg för ett år sedan med hänvisning till bris-
terna när det gäller rättssäkerhet och skyddet för
mänskliga rättigheter.
Som jag sade i mitt anförande anser jag att följd-
lagstiftningen har blivit bättre. Regeringen har försökt
att möta både rättssäkerhetsfrågan och frågan om
mänskliga rättigheter på ett ganska bra sätt. Men jag
pekade också på ställen i den svenska följdlagstift-
ningen där vi inte anser att rättssäkerhet och mänskli-
ga rättigheter tillräckligt har tillgodosetts. Av den
anledningen är det självklart för Vänsterpartiet att i
det här läget även rösta nej till följdlagstiftningen.
Om detta skulle vara att obstruera mot EU-beslut
är det nog snart dags att lägga ned den svenska riks-
dagen om det innebär att vi måste följa alla beslut
som fattas i EU, om vi inte kan säga ja eller nej eller
fortsätta att inta en ståndpunkt. Det vore väl ändå
ganska olyckligt</pre><pre>Anf.  6  SUSANNE EBERSTEIN (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att man ska ta rättssäker-
het och mänskliga rättigheter på allra största allvar.
Men just när det gäller terroristbrott måste man också
tänka på de mänskliga rättigheter och den rättssäker-
het som också måste gälla för de människor som blir
utsatta för dessa brott. Vi glömmer lätt det.
Jag tycker att man på ett noggrant sätt har gått
igenom detta. Man har verkligen ansträngt sig för att
bevaka rättssäkerheten och även de mänskliga rättig-
heterna eftersom det är någonting som vi alltid är
skyldiga att göra. Jag kan inte se att vi har svikit på
den punkten i den här lagstiftningen.</pre><pre>Anf.  7  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det är just när det gäller den här
grova brottsligheten och när ondskan är som värst
som frågor om mänskliga rättigheter och rättssäker-
hetsgarantier ställs på sin spets.
Det är då det är som allra viktigast att faktiskt inte
vika undan. I så fall är det ondskan som vinner, om
de demokratiska lagstiftarna och de demokratiska
rörelserna börjar tumma på rättssäkerheten. Det är då
man har givit ondskan framsteg.</pre><pre>Anf.  8  SUSANNE EBERSTEIN (s) replik:
Herr talman! Jag ser det inte på det sättet i fråga
om den här lagstiftningen. Jag kan hålla med Alice
Åström i princip, och i teorin, om att vi måste vara
väldigt noggranna med det här. Men rent praktiskt
tycker jag att det har fått en sådan utformning att vi
kan anse att vi har tillgodosett de skyldigheter vi har
när det gäller att bevaka mänskliga rättigheter och
rättssäkerhet.</pre><pre>Anf.  9  RAGNWI MARCELIND (kd):
Herr talman! Terrorismen hotar och kränker det
öppna samhället och dess värderingar. Kampen mot
terrorism står mellan fredsförespråkare och våldsver-
kare. Kampen mot terrorism står mellan demokratier
och antidemokratier. Därför vore det konstigt om
demokratin skulle tillåta demokratins fiender att med
demokratin som skydd störta denna styrelseform. Vi
kristdemokrater anser att det är bra att Sverige och
EU vidtar åtgärder för att bekämpa internationell
terrorism. Vi vet att brottsligheten är gränsöverskri-
dande även inom Europeiska unionen. Därför är det
rimligt att det finns ett samarbete mellan medlems-
staterna, och vi tycker att det är angeläget att Sverige
har bra redskap för att bekämpa dem som med våld
hotar och kränker mänskliga rättigheter.
Blev då den 11 september en vändpunkt i terro-
rismens långa historia? Tyvärr har den senaste tidens
händelser pekat på att det inte blev några större för-
ändringar. Fortfarande finns det grupperingar ute i
världen som drivs av övertygelsen om att de mål som
man har endast kan uppnås genom våld. Denna form
av terrorism måste bekämpas, men det måste göras på
rättsstatens grund.
Behöver vi i Sverige vara rädda för angrepp?
Måste vi ha en lagstiftning som harmoniseras med
EU:s antagna rambeslut? Ja, det anser Kristdemokra-
terna, inte minst därför att vi lever i en ny tid med en
helt ny teknik som skapar andra möjligheter och
samtidigt också visar hur sårbart vårt samhälle är.
Därför ställde vi oss bakom antagandet av rambeslu-
tet om bekämpande av terrorism, och vi ställer oss
också bakom regeringens förslag till ny lag om
straffansvar för terroristbrott.
Förslaget till lag om straff för terroristbrott inne-
bär nödvändiga lagändringar för att svensk lagstift-
ning ska anpassas till rambeslutet. Syftet är att skärpa
kampen mot terrorismen. Ett antal mycket grova
brott, som flygplanskapningar, smuggling av kärnva-
pen, tillverkning av sprängämnen, mord och grov
misshandel, kommer, om de begås med uppsåt och
med vissa syften, att straffas hårdare. Och det tycker
vi är bra.
Herr talman! Vi står alltså bakom vårt särskilda
yttrande, och för övrigt yrkar vi bifall till förslaget i
betänkandet.
I samband med organisationsbrott har Kristdemo-
kraterna gång på gång i motioner och debatter påpe-
kat de problem som uppstår då Sverige saknar en
generell organisationslagstiftning. På grund av detta
är det svårt, ja näst intill meningslöst, att direkt för-
bjuda rasistiska eller andra kriminella organisationer.
Eftersom det inte finns specificerade bestämmelser
om ideella föreningar kan till exempel en förening
som förbjuds i dag återuppstå i morgon i en annan
form. Därför är det mycket effektivare att kriminali-
sera den enskildes stöd för eller deltagande i den
typen av organiserad brottslighet.
I propositionen Straffansvar för terroristbrott på-
pekar även Lagrådet att det inte är säkert att förslaget
om svenska bestämmelser om medverkan, försök,
förberedelse och stämpling är tillräckligt för att till-
godose de i artikel 2.2 upptagna kraven på kriminali-
sering. Lagrådet menar att det inte är övertygat om att
denna bedömning på sikt kommer att visa sig hållbar
men anser sig inte ha underlag för att motsätta sig att
den nu läggs till grund för bedömningen av lagstift-
ningsbehovet. Regeringen hävdar emellertid att det
inom ramen för detta lagstiftningsarbete inte finns
underlag att ta ställning till den frågan utan att den får
övervägas i annat sammanhang.
Även i majoritetstexten framhålls att frågan om
ytterligare kriminalisering av ledande av och delta-
gande i kriminella organisationer kan diskuteras på
ett mer generellt plan utifrån andra förutsättningar. Vi
kristdemokrater har valt att nöja oss med den här
slutsatsen. Vi godtar den tills vidare och förutsätter
att regeringen kommer att vidta de nödvändiga åtgär-
der som krävs i detta sammanhang. Jag yrkar alltså
bifall till förslaget i betänkandet.</pre><pre>Anf.  10  JOHAN LINANDER (c):
Herr talman! Det känns lite ovanligt, men för en
gångs skull vill jag börja med att yrka bifall till be-
tänkandets förslag angående propositionen och avslag
på samtliga fyra reservationer.
Bakgrunden till denna proposition är, som vi tidi-
gare har hört, det EU-rambeslut som riksdagen god-
kände redan under den förra mandatperioden. Med
dagens beslut fastställer vi en ny viktig lag, lagen om
straff för terroristbrott. Det är Centerpartiet som till-
sammans med Kristdemokraterna förhandlat fram
denna proposition med regeringen, ett samarbete som
jag tycker har fungerat bra.
Det hör ju inte till vanligheterna att våra tre partier
gör upp om politiska spörsmål i Sveriges riksdag. Det
brukar vara tre andra partier som gör det. Men när
Vänsterpartiet och Miljöpartiet svek i den här frågan
kände vi i Centerpartiet att frågan om terroristbrotten
är för viktig för att käbblas bort med partipolitisk
taktik. Terroristbekämpningen i Europa får inte bli
lidande av att vi inte kan komma överens här i Sveri-
ge, eller rättare sagt av att de befintliga stödpartierna
Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte vill ställa upp på
att ta avstånd från allt slags terrorism, som det känns.
För tydlighetens skull ska man säga att det inte är
några nya brott som blir straffbelagda med den lag-
stiftning som vi ska anta. Det är befintliga, mycket
grova brott som kan bli terroristbrott om man har ett
terroruppsåt enligt den definition som Susanne Eber-
stein tidigare läste upp. Dessa brott kan bestraffas
hårdare om det har förelegat ett terrorsyfte.
Det är klart att man blir något förvånad över att
inte alla partier kan ställa upp på detta. Det vore bra
att få ett förtydligande av vilka terroristbrott som
faller in under den lagstiftning vi i dag ska anta som
enligt Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte borde göra
det. Och finns det terroristbrott, enligt den definition
vi har i dag, som sker i ett sådant syfte att de inte
borde klassificeras som terroristbrott? Och om de
sker i ett gott syfte - borde de inte vara helt straffria i
så fall?
Jag tycker att förslaget i propositionen är bra och
väl genomtänkt. Till slut vill jag säga att jag hoppas
att vi aldrig någonsin behöver använda denna lag.</pre><pre>Anf.  11  LEIF BJÖRNLOD (mp) replik:
Herr talman! Det är ju riktigt som Johan säger, att
de handlingar som här tas upp som brott redan är
straffbelagda. I det här fallet ska man straffbelägga
själva avsikten med brottet. Det finns en svårbestäm-
barhet när det gäller att se vad som har skett i avsikt
att vara just terrorism. Där finns det stora oklarheter,
och de är inte klart definierade.
Det finns människor som kan begå handlingar
gentemot diktaturer och andra regimer som vi be-
traktar som helt legala trots att det är samma hand-
lingar. Därför nämner EU speciellt just motståndsrö-
relsen under andra världskriget och liknande.
Min fråga till Johan Linander är: Tycker du att
terroristbegreppet är tillräckligt väl definierat i propo-
sitionen?</pre><pre>Anf.  12  JOHAN LINANDER (c) replik:
Herr talman! Det stämmer att vi med denna lag-
stiftning - som är en ny lagstiftning som vi inte riktigt
känner till sedan tidigare i Sverige - straffbelägger
avsikten med vissa brott.
Men samtidigt säger man att handlingar mot vissa
regimer kan vara okej. Vi ska då komma ihåg att det
inte är vilka handlingar som helst. Det handlar om
mord, dråp, flygplanskapningar, olovlig befattning
med kemiska vapen och annat. Jag kan aldrig försva-
ra de brotten oavsett i vilket syfte de begås. Det är
oerhört grova brott, och de ska givetvis bestraffas
hårt. Om brotten begås i terrorsyfte - om man gör
dem med avsikt att skada en stat eller en mellanstatlig
organisation - så ska de också bestraffas hårdare. De
ska bestraffas som terroristbrott.</pre><pre>Anf.  13  LEIF BJÖRNLOD (mp) replik:
Herr talman! Om jag tar lite vidare ramar så skulle
man kunna betrakta en stats angrepp på en annan stat
i avsikt att förändra staten som ett slags institutionali-
serat terroristbrott om man har en annan uppfattning.
Jag tycker fortfarande att ditt svar, Johan, inte är
uttömmande nog när det gäller huruvida terroristbe-
greppet är tillräckligt väl definierat.</pre><pre>Anf.  14  JOHAN LINANDER (c) replik:
Herr talman! Jag tycker att terroristbegreppet är
tillräckligt bra definierat för att vi ska anta denna lag i
dag. Genom att avvakta har man inte insett i vilket
läge vi befinner oss i världen.
För drygt ett och ett halvt år sedan hade vi oerhört
grova terrorbrott i världen. Jag skulle vara förvånad
om vi inte får fler. Tyvärr är det nog så. Om vi vill ha
en gemensam bekämpning av terrorismen i Europa så
är det klart att vi också får ställa upp. Vi har ett
gemensamt ansvar. Bara för att det kommer från EU
och för att det kommer snabbt så kan man inte säga
att vi inte kan gå med på det här i Sverige. Terrorist-
bekämpningen är viktigare än så.</pre><pre>Anf.  15  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! I debatten låter det som att Vänster-
partiet inte skulle anse att det här skulle vara straff-
bart och att det är okej med terroristbrott och så vida-
re. Så är det inte! I så fall skulle vi nog motionera om
att avskaffa en stor del av Sveriges brottsbalk. De här
brotten är ju belagda med straff redan i den svenska
befintliga lagstiftningen. Det argumentet - att vi inte
skulle vilja bekämpa den här typen av brott - är inte
speciellt hållbart.
Precis som Leif Björnlod sade här så är det ju
själva avsikten med brottet som man ska definiera.
Där kan det bli ett väldigt vitt begrepp. I Sverige är
jag inte speciellt oroad för att en massa grupper skulle
kunna dras in under definitionen, men världen är ju
inte enbart svart eller vit. Det här är någonting som
sprider sig. Detta är en lagstiftning där man ger en
legitimitet att lagstifta även i andra delar av världen,
där detta kan användas som ett mycket skarpt instru-
ment för att kränka mänskliga rättigheter, för att
kränka en opposition och för att stämpla organisatio-
ner på ett sätt som vi aldrig skulle kunna göra i Sveri-
ge. Det är därför FN under alla år har haft problem
med att över huvud taget komma fram till en gemen-
sam definition - den kan användas på det här sättet.
Men nu ska vi hålla oss till den svenska lagstift-
ningen. Tycker Centerpartiet att det är okej att man
inskränker asylrätten och att man tar bort politiska
brott, som Migrationsverket i sitt remissyttrande
säger nej till? Tycker Centerpartiet att det är okej att
den misstänkta inte får tillgång till information vid en
eventuell rättegång? Det är rena konkreta brister när
det gäller rättssäkerheten i den svenska följdlagstift-
ningen, och det kanske är bättre om vi diskuterar den
än huruvida Vänsterpartiet skulle tycka att terrorism
är bra. Det är ett dåligt argument i en viktig debatt.</pre><pre>Anf.  16  JOHAN LINANDER (c) replik:
Herr talman! Nej, inte ens jag påstår att Alice
Åström och Vänsterpartiet tycker att terrorism är bra.
Men det intressanta i denna fråga är något annat. Era
argument gäller hela tiden mänskliga rättigheter. Men
vari ligger de mänskliga rättigheterna i de här mycket
grova brotten? Vilka av brotten kan vara acceptabla i
vissa bestämda situationer?
Jag gör inte samma tolkning som Alice Åström
angående till exempel asylrätten. Jag tror att ni på
något sätt övertolkar detta. Visst, ni har Migrations-
verkets remissvar på er sida - det stämmer - men det
viktiga är att antingen så står vi i Sverige utanför det
gemensamma ansvaret för terrorismbekämpning eller
så är vi med. Nu väljer linjen att Sverige ska stå utan-
för, och det tycker jag är en olycklig linje.</pre><pre>Anf.  17  ALICE ÅSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Nej, Vänsterpartiet anser att Sverige
ska vara med i kampen både mot terrorism och mot
organiserad brottslighet. Men framför allt står Väns-
terpartiet för att det måste göras med skydd för
mänskliga rättigheter och med en god rättssäkerhet.
Det är krav som vi tycker att man inte kan tumma på
ens i svåra lägen. Men självfallet är det en gemensam
kamp, och vi ställer oss inte utanför kampen för
mänskliga rättigheter och för rättssäkerhet. Det är den
vägen vi väljer.</pre><pre>Anf.  18  JOHAN LINANDER (c) replik:
Herr talman! Ni måste ju vara medvetna ändå,
Alice Åström, om vad ert yrkande på avslag av pro-
positionen i voteringen senare i kväll - förhoppnings-
vis inte alltför sent - skulle innebära? Nog skulle det
stjälpa eller åtminstone försvåra terrorismbekämp-
ningen i Sverige och den gemensamma terrorismbe-
kämpning som vi har i Europa? Så är ju fallet, och det
tror jag att även Alice Åström förstår.</pre><pre>Anf.  19  ALLAN WIDMAN (fp):
Herr talman! Vanliga människors fantasi innebär
stora begränsningar när det gäller att förutse vilka
vägar den internationella terrorismen väljer för att
uppnå sina mål. Inte minst den 11 september 2001
visade världen att vår tids terrorister är beredda att
göra det för oss otänkbara.
Denna hotbild ställer krav på samhället - krav på
kraftfullt och effektivt agerande och krav på samver-
kan med andra länder. När terrorismen blir interna-
tionell måste också demokratiernas försvar mot den
bli det. Icke minst de senaste åren har ett antal steg
tagits för en samordnad kamp mot terrorism och an-
nan allvarlig brottslighet inom Europa. Genom re-
geringens proposition får vi en med det övriga Europa
enhetlig definition av terroristbrott, vilket är av stort
värde för att förebygga och bekämpa denna brottslig-
het. Det handlar i första hand om ett effektivare sam-
arbete mellan rättsliga och polisiära instanser inom
unionen.
Även om de objektiva och subjektiva rekvisiten i
denna nya brottsdefinition är förhållandevis snäva
finns det enligt vår mening skäl att noga följa upp
tillämpningen av de nu föreslagna lagändringarna.
Särskilt angeläget framstår det att efter viss tid utvär-
dera lagändringarna med avseende på eventuella
effekter när det gäller grundläggande fri- och rättig-
heter i Regeringsformens 2 kap. Inte minst det för-
tydligande som rådet har gjort i sitt uttalande om vad
som föreskrivits i rambeslutets artikel 10 antyder,
herr talman, att vår oro på denna punkt varken är
långsökt eller unik. Mot denna bakgrund ter sig ut-
skottsmajoritetens försäkran att de flesta nya lagar
brukar utvärderas efter något eller några år inte helt
vattentät. Om utvärderingen likväl kommer att ske
saknas ju skäl att inte ställa sig bakom vårt förslag i
denna del.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.</pre><pre>Anf.  20  Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s):
Herr talman! Den här debatten kopplas naturligt-
vis till händelserna den 11 september. Så har det varit
sedan dess i de diskussioner som har förts. Det är
riktigt, som Alice Åström säger, att en del beslut som
har fattas efter den 11 september definitivt inte har
varit bra. Det har vi också kunnat kritisera i olika
sammanhang. Jag tänker på det som nämndes om
Storbritannien, att man skulle få fängsla människor
utan att bestämma hur länge det skulle vara. Vi har
själva kunnat konstatera hur det drabbade tre svenska
medborgare på ett sätt som definitivt inte uppfyller
rättssäkerheten. Vi har också kunnat konstatera hur
behandlingen av en svensk person, som sitter på obe-
stämd tid, inte uppfyller kraven på mänskliga rättig-
heter eller grundläggande rättsprinciper.
Detta faktum innebär dock inte att allt som görs
mot terrorism är dåligt eller inte uppfyller kraven på
rättssäkerhet. Så enkelt är det inte. Det är inte svart
eller vitt. Många saker har ändå gjorts bra. När det
gäller den här frågan anser jag att det är en klar och
tydlig förbättring av rättssäkerheten.
Under diskussionen har det sagts att det har blivit
en paniklagstiftning efter den 11 september. Det gick
så oerhört fort och man hann inte med. Visst är det
intressant att se hur lång tid lagstiftning tar. Men jag
vill också erinra om att diskussionen var nästan den
motsatta när det gällde människohandel. Då applåde-
rades det att det gick väldigt fort. Lite kritik riktades
också mot regeringen för att det inte gick ännu forta-
re.
Den här lagstiftningen är inte något resultat av
händelserna den 11 september. Detta arbete påbörja-
des 1999. Den 23 maj 2001 lade kommissionen fram
ett konkret förslag om det som vi nu ser resultatet av.
Då sade man också att man skulle försöka nå en över-
enskommelse i slutet av det tredje kvartalet 2001. Det
blev en kuslig precision av vad som senare hände.
Men man sade alltså detta redan i maj 2001. Det har
naturligtvis använts i debatten - man har sagt att
lagstiftningen är resultatet av händelserna den 11
september.
Alla som har följt frågan kan nu gå tillbaka och
titta på protokoll och så vidare. Då ser man att detta
är ett arbete som har pågått under mycket lång tid.
Därför har det också varit flera olika turer. Man har
granskat frågan från olika infallsvinklar, vilket natur-
ligtvis är bra. Det är ju viktigt att kraven på rättssä-
kerhet på detta område, liksom på andra områden, är
uppfyllda.
Rättssäkerheten lyfts fram i olika sammanhang,
och det ska vi vara glada för. Den måste vara med
hela tiden i ett demokratiskt samhälle. Rättssäkerhe-
ten ska vara generell. Den ska gälla alla människor,
och det ska vara reglerat. Hur når vi då dit? Jo, ge-
nom att reglera frågan i lagstiftning som ska gälla för
alla människor. Det ska vara tydligt vad som gäller
och inte gäller.
Den här diskussionen för vi i olika sammanhang.
Vi gjorde det i Säkerhetstjänstkommissionen. Vi har
gjort det när det gäller överskottsinformation. Vi har
gjort det när det gäller polisens arbetsmetoder. Kriti-
ken mot bristen på rättssäkerhet handlar i stort sett
uteslutande om att saker och ting inte är reglerade.
Man säger: Detta måste regleras. Vi måste veta vad
som gäller. Alla människor måste veta säkert vad som
gäller. Men inte här - här är det precis tvärtom. Här
reglerar vi, äntligen, en fråga som är så viktig: Bara
de som verkligen har begått terroristbrott ska kunna
kallas terrorister. Andra personer ska inte behöva
riskera det, även om de begår brott.
Här gör vi alltså det som är så viktigt, nämligen
reglerar själva frågan om vad som ska utgöra terro-
ristbrott.
Man kan se det steg för steg. Det första steget är
att det är viktigt att vi får en lagstiftning, att vi får en
snäv lagstiftning så att det blir reglerat, så att vi vet
att bara de som har begått terroristbrott ska dömas för
det.
I steg två är det viktigt vad som ska regleras. Då
gäller att göra det snävt. Så har också gjorts här, efter
förhandlingar i Bryssel men också genom de diskus-
sioner som vi har haft i EU-nämnden, justitieutskottet
och andra sammanhang. Det har gjort att Sverige har
varit ett av de ledande länderna när det gäller att ut-
forma den här lagstiftningen.
Vi har kunnat begränsa lagstiftningen så att det
ska bli en stark rättssäkerhet. Det handlar inte bara
om att man ska bevisa ett brott, till exempel ett mord.
Det ska också bevisas att det är ett terroristbrott.
Vi har också diskuterat vad som inte ska utgöra
terroristbrott, som måste understrykas. Det är natur-
ligtvis de grundläggande rättigheterna. Det finns nu
med. Detsamma gäller hänvisningen från artikel 6 i
Europakonventionen, alltså de grundläggande rättig-
heterna i Europakonventionen. Det gäller också något
som vi hade en mycket bra diskussion om, som vi
förde fram i enighet och fick ett gemensamt rådsutta-
lande om. Alla länder ställer sig nu bakom att männi-
skor som begår brott men som gör det i syfte att utöva
sina grundläggande rättigheter inte ska betraktas som
terrorister.
Vi har alltså åstadkommit en snäv lagstiftning vil-
ket är bra. Vi har uttryckligen fått med de undantag vi
vill ha med. Vi har också fått med de andra länderna
på det, och det är nog så viktigt. Det här är en inter-
nationell fråga. Om vi nu har fått med de här frågorna
i de övriga 14 EU-länderna är det en stor framgång
för alla de hundratals miljoner som omfattas av det.
Men det är bättre än så. När vi nu ser utvidgningen
omfattas också de nya länderna. Där har vi genom
vårt arbete, som vi alla från olika partier kan ta till
oss, lyckats förstärka rättssäkerheten i EU väsentligt
och faktiskt i hela världen. Även andra länder utanför
EU kommer att bygga sin lagstiftning på det vi åstad-
kommit. Vi blir väldigt starka i den frågan.
Det har varit en lång resa. Det har varit bra dis-
kussioner och en bra debatt med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Vi har haft olika åsikter men ändå kun-
nat föra en bra och saklig debatt. Jag vill också passa
på att säga att jag tycker att Centern, Kristdemokra-
terna och vi har haft ett mycket bra samarbete. Vi
hade det också under ett valår, vilket säger en hel del
om den konstruktivitet som krävs i sådana här frågor.
Vi lade den vanliga partidelningen i riksdagen åt
sidan och försökte tillsammans konstruktivt nå fram
till det som vi kan se resultatet av i dag. Tack ska ni
ha!</pre><pre>Anf.  21  BEATRICE ASK (m) replik:
Herr talman! Justitieministern använde uttrycket
snäll lagstiftning, som fick mig att vakna till lite
grann. Det är väl inte just i det här ärendet som vi vill
ha så snäll lagstiftning.
Faktum är att jag skulle vilja ställa en fråga. Det
gäller nivåerna i det definierade terroristbrottet, de
här A- och B-lagen som man ska sortera ut. Ser justi-
tieministern inte riskerna med den uppdelningen? Hur
har man egentligen resonerat när remissinstanserna är
så tydliga i fråga om svårigheterna att använda den
nya definitionen i och med att avgränsningsproble-
men är mycket besvärliga? Det är den ena frågan.
Min andra fråga är: Finns det andra EU-länder
som också har sådana här definitioner av "mindre
farliga terrorister"? Jag håller med justitieministern
om att det är väldigt bra att man får en definition så
att man vet vad terroristbrott är och vilka som kan
dömas för det. Men sedan krånglar ni till det genom
en trappstegsmodell. Visserligen är det inte så många
trappsteg. Det här har vi moderater inte riktigt för-
stått. Jag kanske får en förklaring av justitieministern
nu.</pre><pre>Anf.  22  Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s) replik:
Herr talman! Det var roligt att Beatrice Ask vak-
nade till. Man kan se på uppbyggnaden av brottet att
det finns tydliga avgränsningar. Det finns objektiva
rekvisit: att det ska ha skett uppsåtligen och allvarligt
skadat land eller internationell organisation. Sedan
kommer man in på det subjektiva. Det finns också,
som Beatrice Ask påpekar, en fördelning på trapp-
steg. Även när det gäller terroristbrott finnas olika
grader. Då tycker jag att det är lämpligt, precis på
samma sätt som det finns olika nivåer i vår övriga
lagstiftning. Det finns grov misshandel, misshandel
och det som kan betraktas som ringa misshandel. Vi
har det för flera olika brott. Då tycker jag att det är
viktigt att vi har det även när det gäller den här lag-
stiftningen.</pre><pre>Anf.  23  BEATRICE ASK (m) replik:
Herr talman! Problemet är naturligtvis att vi riske-
rar att få människor som stämplas som terrorister,
men där brottet inte är så allvarligt och straffet därför
blir relativt lågt. Även om det inte är avsikten, och det
är det som bekymrar oss moderater, är risken stor att
människor kommer att uppfatta det som att Sverige
inte ordentligt tar tag i allvarliga terrorister.
Därför hade det varit en fördel att hålla sig till en
enhetlig definition och göra avgränsningen tydlig i
stället för den här varianten. Den i sig riskerar att
urgröpa det som är syftet med hela den nya lagstift-
ningen. Det tycker jag är synd.
Jag ser dock fram emot den utvärdering som
kommer. Det blir spännande att se om det ligger nå-
got i de invändningar som remissinstanserna och även
Riksåklagaren, som ju varit mycket bekymrade över
avgränsningproblemen, har haft. Jag tycker inte att
justitieministern har gett en riktigt bra förklaring till
vad som är poängen med den lilla krumeluren i pro-
positionen.</pre><pre>Anf.  24  Justitieminister THOMAS BOD-
STRÖM (s) replik:
Herr talman! Som jag sade kan det finnas olika
grader av allvar även när det gäller terroristbrott. Det
är grunden för det hela. Sedan kan jag glädja Beatrice
Ask med att detta naturligtvis kommer att följas upp
och utvärderas på samma sätt som annan lagstiftning.
Det är givetvis också väldigt viktigt.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>8 §  Straffrättsliga frågor</pre><pre>Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2002/03:JuU10
Straffrättsliga frågor.</pre><pre>Anf.  25  JEPPE JOHNSSON (m):
Herr talman! "Erik dödades av rattfull - familjen
kämpar för en ny lag." Det var rubriken i Aftonbladet
i fredags. Expressen hade en liknande rubrik. I kväll
visar TV 4 dokumentärfilmen om Eriks liv och dess
tragiska slut. Dokumentären har titeln "Vi fick låna
en ängel".
Fallet Erik är bara ett av alla tragiska fall. Varje
dag kör ca 16 000 onyktra förare på våra vägar. En-
dast 30-50 av dem fångas av polisen. Varje år mister
150 svenskar livet i trafiken på grund av en rattfull
förare. Nästan hälften av dem som döms för trafik-
onykterhetsbrott har dömts tidigare. Risken för åter-
fall är stor. En del av dessa människor är notoriska
och mycket farliga återfallsförbrytare.
Rubrikerna i Expressen och Aftonbladet var ingen
engångsföreteelse. Vi ser dem ofta. I mitt hemlän
skrev Blekinge Läns Tidning i lördags: "Polisen kan
inte stoppa rattfyllerist. Han struntar fullständigt i
andras liv." Den andra Blekingetidningen, Sydöstran,
beskrev denna farliga händelse på följande sätt:
"Gång på gång kör han körkortslös och drogad. Po-
lisman nära få sätta livet till då 31-åring skulle stop-
pas."
Att sätta sig bakom ratten och köra berusad borde
jämföras med dråp. Med en rattfull förare är bilen att
jämföra med ett livsfarligt skarpladdat vapen.
Herr talman! Något måste göras. Dagens lagstift-
ning rår inte på de notoriska rattfylleristerna. Lag-
stiftningen och tillämpningen av den måste bättre
spegla svenska folkets uppfattning. Därför känns det
bra att vi i dagens betänkande har ett tillkännagivande
till regeringen då det gäller rattfylleri och vållande till
annans död.
Det hör annars inte till vanligheterna i justitieut-
skottet, och förmodligen inte heller i så många andra
utskott, att man gör ett tillkännagivande. Vi är, tyvärr,
vana vid att regeringspartiet reflexmässigt yrkar av-
slag på alla motioner. Men i det här fallet, herr tal-
man, fanns det en riktigt bra motion som Vänstern
hade väckt. Jag skulle ha kunnat skriva den själv.
Eftersom Vänstern yrkade bifall till motionen, och de
fyra partierna på den borgerliga sidan stödde den,
blev det ett tillkännagivande.
Jag kan ge Socialdemokraterna en eloge för att de
gick med på en gemensam och ganska bra skrivning i
stället för att reservera sig. På detta sätt har vi kanske
lite mera kraft bakom den. Nu får vi alltså ett tillkän-
nagivande om att detta ska ses över. Om justitiemi-
nistern hade varit kvar i kammaren skulle jag ha sagt
till honom: Se nu till, herr justitieminister, att få ige-
nom lagen lite snabbt. Vi är inte alltid bortskämda
med det. Tillkännagivanden från kammaren tar ibland
alldeles för lång tid. Nu står en enig riksdag bakom
det, och jag hoppas att Socialdemokraterna och stöd-
partierna går i främsta ledet och driver på frågan.
Herr talman! Vi moderater står givetvis bakom
samtliga våra reservationer, men jag yrkar bifall bara
till den första, nr 9.
Narkotikan är ett av vår tids största gissel. Den
bryter ned människor fysiskt och psykiskt och leder
till personlig misär och ofta för tidig död. Efterhand
tvingar den missbrukaren till brottslig verksamhet och
prostitution för att kunna finansiera ett fortsatt miss-
bruk. I en narkomans omgivning ryms många brotts-
offer.
Viktigast är naturligtvis att nyrekryteringen stop-
pas. Förebyggande insatser kan aldrig ersättas av
repressiva åtgärder. Jag markerar detta, herr talman,
så att mina politiska motståndare i kammaren inte
behöver använda sin i dag strängt reglerade talartid
till att försöka påstå att vi moderater är emot förebyg-
gande insatser.
I kampen mot narkotikan är familjens roll outs-
tanding. Också skolan har en oerhört viktig uppgift,
inte minst när det gäller att få tag på tidigt begynnan-
de missbruk.
Herr talman! Att förespråka förebyggande insatser
betyder inte att man inte samtidigt kan se strängt på
narkotikabrott. Vi anser att det behövs en översyn av
straffskalorna för narkotikabrott, vilket vi beskriver i
tidigare nämnda reservation, nr 9.
Herr talman! Samhällsklimatet har hårdnat och
det grova våldet ökat i omfattning. Bara ca 15 % av
alla anmälda brott leder till åtal, strafföreläggande
eller åtalsunderlåtelse. Samhällets reaktion på brott är
många gånger svag och utgår ofta mer från brotts-
lingens intresse än från brottsoffrets. Brottsbekämp-
ningen är, och ska vara, en statlig kärnverksamhet
med uppgift att skydda medborgarna från våld och
annan brottslighet.
I reservation nr 15 kräver vi moderater ett refor-
merat straffsystem. Det finns enligt vår uppfattning
inget motsatsförhållande mellan brottsförebyggande
verksamhet och tydliga reaktioner när brott begås.
Samhällets signal till brottsoffren måste vara att
övergrepp inte tolereras. Vi måste reagera både tidigt
och tydligt mot dem som begår brott.
Herr talman! Den så kallade mängdrabatt som i
dag ges vid upprepad brottslighet måste kraftigt be-
gränsas. Vi vill också skärpa straffen för den grova
brottsligheten och höja minimistraffen för grov
brottslighet. Då det gäller vuxna brottslingar måste
hela straffskalan användas. I dag dömer domstolarna i
stor utsträckning i den nedre delen av straffskalan.
Det är dock inte domstolarna som dömer fel, utan jag
hävdar, herr talman, att det beror på att en majoritet i
denna kammare, liksom tidigare majoriteter, har ut-
tryckt sig på ett sådant sätt att domstolarna i varje fall
ska leta så långt ned som möjligt i straffskalan.
Herr talman! Då det gäller mycket grov vålds-
brottslighet anser vi att den som för tredje gången
döms för ett mycket grovt våldsbrott ska dömas till
det strängaste straff som stadgas för det brottet. Sam-
tidigt måste kriminalvårdens programverksamhet
stärkas. Det är ett område där nuvarande och föregå-
ende regeringar har mycket på sitt samvete genom
ständiga nedskärningar och besparingar.</pre><pre>Anf.  26  TORKILD STRANDBERG (fp):
Herr talman! På brott ska följa straff. Straffet är
samhällets reaktion och markering att ett visst bete-
ende eller en viss handling inte är acceptabel. Straffet
kan också vara ett led i att skydda medborgare från en
farlig individ.
Lika angeläget som själva straffet är att straffets
återanpassande och rehabiliterande inslag fungerar.
En brottsling ska efter avtjänat straff vara bättre läm-
pad för ett normalt liv i samhället än han var före
avtjänat straff.
Situationen inom svensk kriminalvård lämnar i
dag i det avseendet en hel del i övrigt att önska. Re-
habiliteringen har i många fall ersatts av ren förva-
ring.
Herr talman! Ungefär 150 personer dör varje år på
grund av trafikolyckor orsakade av rattfylleribrott.
Varje dödsfall är en fruktansvärd tragedi. Därför
måste straffen för rattfylleribrotten bli kännbara. I dag
är det inte sällan billigare att köra ihjäl ett barn än att
tjuvskjuta en älg. Samtidigt borde vård mot alkohol-
missbruk bli obligatorisk. Den snårskog av ganska
verkningslösa påföljder som finns i dag minskar inte
antalet rattfylleriolyckor. För ungefär tio år sedan
sänktes gränsen för grovt rattfylleri från 1,5 % till
1,0 % samtidigt som maxstraffet höjdes från ett till
två års fängelse. Den praktiska straffskärpningen har
dock uteblivit. Sällan utdöms längre fängelsestraff än
några månader. Många rattfyllerister får endast vill-
korlig dom eller samhällstjänst.
Det är ganska sorgligt att se hur slappt regeringen
ser på denna fråga. Förändrade insatser gentemot dem
som begår rattfylleribrotten måste till. Tills det sker
kommer offer för dessa brott att fortsätta att skördas.
Det är ofattbart, oförsvarligt och omänskligt.
Det finns en rad åtgärder som kan vidtas. Straffsy-
stemet måste i grunden förändras, och rattfylleribrott
ska alltid leda till vård och i grava fall eller vid upp-
repad brottslighet till fängelse.
Mot bakgrund av denna beskrivning är det gläd-
jande att handläggningen av dessa frågor i justitieut-
skottet har resulterat i att vi i utskottet nu är överens i
frågan om att regeringen måste utvärdera frågan om
vållande till annans död i samband med rattfylleri-
brott. Detta måste ske omgående.
Ett annat område som förtjänar särskild uppmärk-
samhet är de så kallade hatbrotten. Brott som begås
mot en människa enbart beroende på dennes religion,
hudfärg eller sexuella läggning är särskilt allvarliga.
Alla människor, oberoende av vem man älskar, var-
ifrån man kommer eller vilken gud man tror på, ska
kunna röra sig fritt och öppet i vårt Sverige. Därför är
det av största vikt att regeringen ger dessa hatbrott all
den uppmärksamhet som de förtjänar. Lagar och
straff måste skärpas, men tillämpningen av de befint-
liga lagarna måste också förbättras. Det behövs änd-
rade rutiner och ökade kunskaper inom hela rättsvä-
sendet när det gäller bekämpandet av de allvarliga
hatbrotten.
Jag står bakom de reservationer som Folkpartiet
har i detta avsnitt, men jag yrkar bifall bara till reser-
vation 3.</pre><pre>Anf.  27  PETER ALTHIN (kd):
Herr talman! Ärade ledamöter, framför allt de
närvarande men även de som nu sitter på sina rum
och försöker ta del av dessa synpunkter när det gäller
de straffrättsliga frågorna.
Av justitieutskottets betänkande beträffande just
de straffrättsliga frågorna framgår det att bortsett från
detta tillkännagivande som det har berättats om tidi-
gare avstyrker utskottets majoritet samtliga motioner.
Jag frågar mig varför utskottets majoritet inte tar till
sig och tar vara på all den vishet som finns i dessa
motioner. Jag ger mig inte. Det är aldrig för sent att
ändra sig. Därför yrkar jag bifall till reservation 14
under punkt 15. Men jag står naturligtvis bakom
Kristdemokraternas alla reservationer.
Kristdemokraternas reservation 14 handlar om
livstidsstraffet. Jag ska nu försöka tidsbegränsa mitt
anförande med anledning av de små varningssignaler
som har skickats ut. Och man kan väl säga att tidsbe-
gränsning är någonting som alla de livstidsdömda
önskar sig.
Kristdemokraterna utgår från den självklara
övertygelsen om varje människas okränkbarhet och
alla människors lika värde. Kriminalpolitikens mål är
att skapa åtgärder som leder till att så få medborgare
som möjligt utsätts för brott samtidigt som lagöver-
trädarna inte utsätts för mer lidande än nödvändigt.
Det är en svår ekvation, och det handlar egentligen
om den eviga frågan om brott och straff.
På senare tid har brottsoffren kommit i blick-
punkten och i förgrunden för samhällets insatser och
intressen, och det är riktigt och viktigt. Det kan göras
mycket mer än vad som har gjorts, och det borde ha
gjorts mycket tidigare. Men detta får inte innebära att
gärningsmännen inte längre betraktas som medmän-
niskor. Det behöver faktiskt inte vara en motsättning.
Insatser för både brottsoffer och gärningsmän borde
vara en självklarhet.
Redan 1935 hade den socialdemokratiska justi-
tieministern Karl Schlyter modet att forma parollen:
Avfolka fängelserna. Den kriminalpolitiken borde vi i
dag fullfölja genom alternativ till fängelse där inte
samhällets skyddssynpunkter lägger hinder i vägen.
För närvarande sitter det tusentals personer på an-
stalterna. Av dessa är ca 100 personer livstidsdömda.
Det är en fyra- eller femdubbling av antalet livstids-
dömda under den senaste tioårsperioden. Det är inte
för mycket sagt att just den gruppen har ökat och är i
växande. Det beror bland annat på - det finns natur-
ligtvis flera skäl - att regeringens nådepraxis blivit
mer restriktiv. Det innebär naturligtvis att den faktis-
ka strafftiden har blivit längre. Regeringens tidsbe-
stämning av livstidsstraffet kommer senare under
straffavtjänandet av livstidsstraffet. Då är situationen
märklig. Domstolarna dömer till livstids fängelse
varefter regeringen genom nåd omvandlar straffet till
ett tidsbestämt sådant. Denna benådning sker mera
sällan och ofta senare. Detta är ett orimligt och oac-
ceptabelt agerande även från konstitutionell utgångs-
punkt.
Det är självklart så att ingen tvivlar på vad jag sä-
ger om att vi måste ha ett straffrättsligt system för att
upprätthålla lagarna. Och den enskildes rättssäkerhet
måste skyddas i en demokratisk rättsstat. Men - detta
är viktigt - det måste finnas en balans mellan sam-
hällsskydd och rehabilitering. Livstidsstraffet bygger
på inställningen att en människa aldrig kan bli bättre.
Det är en övertygelse som inte delas av Kristdemo-
kraterna. Vi känner stor övertygelse om att alla män-
niskor kan bli bättre.
Ett tungt vägande skäl till att avskaffa livstids-
straffet är att skilja den dömande makten från den
verkställande makten. Det borde vara självklart i ett
rättssamhälle.
Vi kristdemokrater tror inte heller på att livstids-
straffet har en större preventiv effekt än ett tidsbe-
stämt straff. Påföljden genom ett tidsbestämt straff
innebär att påföljden blir förutsebar och politiskt
neutral. Livstidsstraffet ska därför avskaffas. Utan
någon annan jämförelse med Schlyter kommer jag då
med min paroll: Avskaffa livstidsstraffet.
De yttersta orsakerna till brott som jag skulle
kunna räkna upp är väldigt många. De är okunnighet,
våld, fördomar, rasism, arbetslöshet, utslagning, al-
koholism, narkomani, fruktan, hopplöshet, isolering,
främlingshat och så vidare. Men det är viktigt att
understryka att straffsystemet inte ska tillfredsställa
människors hämnd- eller vedergällningsbegär. För att
uppnå effekter på brottsnivån krävs i stället andra
åtgärder, nämligen ökad upptäcktsrisk och verksam-
ma brottsförebyggande åtgärder.
Slutligen: För dem som har begått brott kräver
Kristdemokraterna en politiskt neutral och förutsebar
påföljd, vilket innebär ett tidsbestämt straff. Därför
anser vi att livstidsstraffet ska avskaffas som är både
inhumant och otidsenligt.</pre><pre>Anf.  28  ALICE ÅSTRÖM (v):
Herr talman! Jag kan numera korta mitt inlägg
ganska väsentligt genom att instämma i Peter Althin,
Kristdemokraternas, anförande när det gäller livstids-
straffet, eftersom Vänsterpartiet helt delar denna
uppfattning. Flera partier har efterhand ställt sig bak-
om det här, och det vore en glädje om det också en
dag skulle kunna bli en majoritet för den linjen.
Herr talman! Jag ska prata om några av de reser-
vationer som Vänsterpartiet har i det här motionsbe-
tänkandet. Den första reservation som jag ska tala
om, och som jag också yrkar bifall till, är reserva-
tion 1 om upplopp. Brottsbalkens bestämmelser om
upplopp respektive våldsamt upplopp är ålderdomligt
formulerade. De uttalanden som görs i motiven till
bestämmelserna ger inte tillräcklig vägledning vid
bedömning av olika situationer som faktiskt kan upp-
stå i ett modernt samhälle. Detta har ju visat sig gans-
ka tydligt nu i närtid vid kravallerna i Göteborg, där
vi har sett att flera av de domar som fälldes i tings-
rätten och sedan överklagades också fick straffpåfölj-
derna väsentligt sänkta. Det här visar på en brist i
lagstiftningen.
En av de viktigaste bristerna i den här ålderdom-
ligt formulerade lagstiftningen är att det i den här
lagstiftningen också finns en möjlighet till kollektivt
ansvar, vilket visade sig speciellt i domen som gäller
den så kallade Sambandscentralen under Göteborgs-
kravallerna. Det här är någonting som egentligen
strider mot all annan lagstiftning, där varje individ
ska dömas för de brott som man själv har begått och
man inte kan dömas till kollektivt ansvar. Men det
utrymmet finns också i den här ålderdomliga lagstift-
ningen. Vi vet att det finns många ute i rättsväsendet
som också har sett de här bristerna. Det har gjort att
vi från Vänsterpartiet anser att man behöver göra en
översyn av dessa bestämmelser och faktiskt komma
med en mer modern och ändamålsenlig lagstiftning.
En annan fråga jag ska ta upp, herr talman, är frå-
gan om villkorlig frigivning. Vi behandlar den i re-
servation 17, som jag också yrkar bifall till. Precis
som Peter Althin, kristdemokraten, sade här uppe i
talarstolen tidigare, har vi fått en situation då våra
fängelser nu har blivit överbefolkade. Vi ser en ut-
veckling där våra fängelser bara blir fullare och fulla-
re, och där diskussionen om att bygga fler fängelser
och fler fängelseplatser är den diskussion som förs i
dag. Vi kan konstatera att antalet både livstidsdömda
och långtidsdömda har ökat under de senaste åren.
För Vänsterpartiet är det ganska tydligt att långa
straff inte är det som löser problemet med brottslig-
heten. Långa straff tenderar bara att göra att männi-
skor står mer utanför samhället, och man skapar säm-
re möjligheter att rehabilitera.
Vi tror att det nu är dags att slå in på en annan
väg. Därför har vi i vår motion och vår reservation
föreslagit att man ska införa halvtidsfrigivning för
förstagångsdömda. Halvtidsfrigivning är någonting
som fanns tidigare och som fortfarande finns i många
länder, men som vi har avskaffat i Sverige. Vi i
Vänsterpartiet tror att man definitivt bör satsa på de
förstagångsdömda, framför allt för att vända utveck-
lingen med fler och fler långtidsdömda och överfulla
fängelser där man inte kan ge den rehabilitering som
behövs. Det är viktigt att se att en halvtidsfrigivning
inte enbart ska kopplas till att man blir släppt efter
halva tiden. Givetvis måste det här sättas in i ett
sammanhang med rehabilitering, återanpassning,
boende och möjlighet att komma tillbaka till samhäl-
let så att man gör en kraftfull satsning på dessa perso-
ner. Lyckas vi få de förstagångsdömda att förbli för-
stagångsdömda och inte återkomma, så har samhället
vunnit mycket. Därför tror vi att det här är den rätta
vägen att gå nu i stället för att bara acceptera att vi får
fler och fler i fängelse, fler och fler långtidsdömda
och färre människor som blir rehabiliterade.
Herr talman! I dag, innan vi ska gå på påskledig-
het, måste jag säga att det känns oerhört glädjande att
stå i denna talarstol i dag och säga att det här betän-
kandet också har ett tillkännagivande till regeringen
med anledning av ett motionsyrkande från Vänster-
partiet. Jag sitter nu i riksdagen på mitt nionde år. Jag
är van vid att när man skriver motioner dröjer det
väldigt många år innan någonting händer. Ofta händer
det lite smygande: Ett parti tar åt sig och har med
något i sina motioner nästa år, och sakta men säkert
kommer frågan fram till ett beslut. Men vid det laget
har de flesta fullständigt glömt vem som skrev den
första motionen. Det kan man leva med som riks-
dagsledamot, för det viktigaste är ju att politiken går i
rätt riktning.
Men den här gången är det fråga om en motion
som jag skrev för Vänsterpartiet under allmänna
motionstiden efter valet. Det är en motion som hand-
lar om rattonykterhet: när rattfulla kör ihjäl männi-
skor, och det bara blir vållande till annans död. Det är
en fråga som har upprört många människor och som
har upprört mig, när jag har läst om det, att det kan
kosta så lite att köra ihjäl ett barn som det gör i dag.
Det kan inte vara rimligt.
Vänsterpartiet är inte känt för att kräva hårdare
straff, men man måste ha ett straffsystem som faktiskt
är rättvist, ett straffsystem som människor begriper.
Och detta är fullständigt obegripligt för de flesta
människor. Om jag skulle stöta på ett barn på en
trottoar och sticka ned det med en kniv så skulle jag
givetvis bli dömd för dråp eller mord, men om jag
sätter mig full bakom ratten och kör ihjäl samma barn
så kan jag klara mig undan med ett ganska lindrigt
straff. Bilen är i det här fallet faktiskt ett dödligt va-
pen, och därför måste man också beakta det här när
man sätter sig bakom ratten och har druckit. Det är
glädjande att hela utskottet står bakom att man ska ha
en översyn av vållande till annans död i samband med
rattfylleri. Jag hoppas också att det inte dröjer länge
innan det kommer ett förslag från regeringen som
skärper straffet i den här frågan.
Med det här yrkar jag bifall till betänkandet i de
övriga frågorna, men jag står givetvis bakom Väns-
terpartiets övriga reservationer som jag inte yrkar
bifall till.</pre><pre>Anf.  29  JOHAN LINANDER (c):
Herr talman! Som vi även hört tidigare: Den 23
oktober 2001 dödades Erik Bergendahl av en rattfyl-
lerist när han var på väg till sin innebandyträning.
Erik blev bara 13 år gammal. I kväll kl. 21 visas do-
kumentären Vi fick låna en ängel om Eriks liv och
hans död samt familjens kamp för att andra familjer
inte ska behöva uppleva samma sak som de tvingats
uppleva. Jag hade möjlighet att se den här dokumen-
tären redan i går, och det tog inte många minuter
innan tårarna rann nedför mina kinder. Det här är en
oerhört stark dokumentär, och jag lovar er att även
era tårar kommer att rinna om ni ser den här doku-
mentären i kväll.
Straffen för grovt rattfylleri är regelmässigt låga,
och i de fall då rattfyllerister har dödat en annan
människa är straffen alldeles för låga. Problemet är
att brottet att döda en människa under rattfylleri enligt
dagens lagstiftning är ett culpöst brott, alltså ett
vårdslöshetsbrott och inte ett uppsåtligt brott.
Att sätta sig i bilen för att köra hem efter ett antal
öl eller ett antal groggar på krogen är enligt mitt sätt
att se det ett medvetet risktagande. Jag menar att den
som begår en sådan handling är medveten om vad
handlingen kan leda till men visar en sådan likgiltig-
het inför följderna att det finns ett eventuellt uppsåt,
och rattfylleristen ska kunna dömas för dråp.
Det handlar inte bara om högre straff utan också
om att samhället markerar mot det utbredda rattfylle-
riet som dagligen förekommer på våra vägar. Det är
givetvis inte så att hårdare straff minskar eller stoppar
rattfylleriet. Jag tror faktiskt inte det. Det är ett väl-
känt faktum att många dömda rattfyllerister ändå
fortsätter att köra fulla eftersom de inte kommer till
rätta med det grundläggande problemet, sin sjukdom,
sin alkoholism.
Först och främst måste dessa personer få hjälp och
vård. Och vi i Centerpartiet menar att den som döms
för rattonykterhet, rattfylleri, ska tvingas installera ett
alkolås i sin bil för att få tillbaka körkortet. Det bör
vara ett ovillkorligt krav. På sikt bör alla nytillverka-
de bilar ha alkolås. Detta skulle verkligen minska
rattfylleriet. Det är jag övertygad om.
Även jag ingår i det eniga justitieutskott som ger
regeringen till känna att utvärderingen av rattfylleri-
brott också ska omfatta vållande till annans död i
samband med rattfylleri. Min starka förhoppning är
att utvärderingen går snabbt och att regeringen kan
komma med ett förslag så snabbt som möjligt så att vi
därefter kan fastslå att rattfyllerister kan dömas för
dråp.
Herr talman! Innan jag glömmer bort det ska jag
säga att jag står bakom samtliga Centerpartiets reser-
vationer från utskottsbehandlingen. Men, som vanligt,
för att spara lite tid yrkar jag enbart bifall till reserva-
tion 2 under punkt 2 angående barnpornografibrott.
I en annan reservation, nr 16, tar vi upp en annan
viktig fråga, nämligen straffen för återupprepad
brottslighet. Det är inte acceptabelt att den som döms
för ett antal rån, några olaga hot, ett antal bilinbrott
med mera ska dömas till ungefär samma straff som
den medbrottsling som bara har varit med vid ett rån.
Så är det tyvärr i dag. Den som har begått flera brott
vid samma tillfälle eller under en period fram till
domstolens avgörande måste få känna att varje enskilt
brott ger ett visst straff.
Herr talman! Slutligen kort om barnpornografi-
brott. Den tekniska utvecklingen går i rasande fart,
och det är tydligt att vår svenska lagstiftning inte
hinner med. Det tror jag faktiskt att alla är överens
om. I Storbritannien, Norge och Danmark har man
antagit en tuffare lagstiftning som sträcker sig längre
än den svenska lagstiftningen gör.
Lagens arm måste nå de nya tekniska lösningarna
som pedofilerna och deras nätverk hittar för att kring-
gå befintlig lagstiftning. Jag skulle vilja se en lag som
totalförbjuder allt innehav av barnpornografi, oavsett
vilken teknik som används för innehavet. De som
sysslar med den här verksamheten är väl organiserade
och tekniskt duktiga, och jag tror inte att det är möj-
ligt att vi ska hinna uppdatera lagen i samma takt som
den tekniska utvecklingen sker. Därför krävs det en
total lagstiftning som når all barnpornografi, oavsett
teknisk lösning.</pre><pre>Anf.  30  LEIF BJÖRNLOD (mp):
Herr talman! Vi från Miljöpartiet står givetvis
bakom alla våra reservationer. Vi kommer också att
stödja reservation nr 1 från Vänsterpartiet när det
gäller upplopp. Men jag kommer bara att yrka bifall
till reservation nr 6 angående olaga diskriminering.
Alice Åström har infört en bra sed. Jag instämmer
i hennes motivering angående upploppen. Jag vill
bara understryka att det moment av kollektiv be-
straffning som finns i den här lagstiftningen strider
mot vanliga rättsbegrepp. Deltagande i upplopp kan
faktiskt i vissa fall vara helt ofrivilligt. Det kan ändå
bestraffas, och det kan upplevas som helt märkligt,
speciellt som en del kan klä ut sig och delta i upplop-
pet utan att de anses delta.
I vår reservation nr 6 om olaga diskriminering står
vi från Miljöpartiet enade när det gäller att förhindra
all form av diskriminering i samhället. Vi har nu fått
krav på olika lagstiftning när det gäller olika grupper
som särskilt ska behandlas i hetslagstiftning med
mera. Vi har alltså skilda lagar för olika diskrimine-
rande grupper. Dessutom har vi skilda lagar när det
gäller arbetslivet och utanför arbetslivet. Jag tycker
att det skulle vara en vits med att försöka göra nå-
gonting mer översiktligt och därför få en allmän lag-
stiftning som vänder sig mot diskriminering. Det här
är naturligtvis någonting som regeringen får arbeta
vidare på. Men jag tycker att det är väsentligt att man
kan reda upp lite i den djungeln.
Lagstiftningsarbetet som gäller vållande till an-
nans död i samband med rattfylleri har vi också varit
med i. Jag håller med Torkild Strandberg, tror jag det
var, som sade att bilen var att betrakta som ett laddat
vapen som naturligtvis kan användas även avsiktligt
och faktiskt skulle kunna komplettera listan på terro-
ristbrott om man använder den i det avseendet. Jag
tycker att det är viktigt att man ser på avsikten och
klargör den när det gäller terroristbrotten. Det gäller
också bilen.
I fråga om livstidsstraffet gör jag återigen så att
jag instämmer i den motivering som Peter Althin har
fört fram här. Vi står helt och hållet bakom den.
Vi har ytterligare en fråga som är väldigt engage-
rande och som vi känner mycket djupt för. Det är
ekologiskt nödvärn. Det finns människor som av
övertygelse, altruistiskt och av en inre drivkraft vill
värna till exempel en biologisk miljö eller någon
annan företeelse. De låter kedja fast sig vid ett träd,
ställer sig i vägen för grävskopor för att värna en
kulturell byggnad och så vidare. Det är människor
som egentligen begår en form av brottsliga handling-
ar, men de gör det i den djupaste övertygelsen att de
försöker värna någonting som har ett mycket högre
värde. Det här begreppet, ekologiskt nödvärn, känner
vi är viktigt att vi kan föra in i den diskussion som
förs.
Nödvärnsrätten ska givetvis inte omfatta våld mot
människor eller djur. Men jag tycker att vi ska försö-
ka se över den delen så att vi kan ha en viss förståelse
för det ekologiska nödvärnet.
Ytterligare en fråga som vi känner är väldigt vik-
tig är preskriptionstider för miljöbrott och brott mot
djurskyddslagen. Motiveringen till avstyrkandet av
vår önskan om att få längre preskriptionstider för
miljöbrotten är att straffsatserna är för låga i det här
fallet. Då får vi väl återkomma på den punkten.</pre><pre>Anf.  31  LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Jag tror att det finns en väldigt bra
ordning i Sverige, nämligen att politikerna i Sveriges
riksdag stiftar lagar och besluten som ska följa fattas
av domstolar. Med andra ord ska inte Sveriges riks-
dag vara någon domstol och göra sig till tolk för vilka
straffsatser som en domstol ska utdöma. Jag är natur-
ligtvis medveten om att en domstol måste vända och
vrida på olika stenar utifrån olika utgångspunkter
både när det gäller den som har förövat brottet och
den som har blivit drabbad.
Det är klart att ibland kan vi som enskilda leda-
möter, som människor, bli upprörda när vi ser TV-
program. Ibland kan vi uppleva saker och ting som är
fel. Men jag vill hävda att det är ett naturligt led i
Justitiedepartementets verksamhet att titta över praxis
av den lag vi stiftar i Sveriges riksdag. Man följer hur
den slår ut i vardagen i vårt samhälle.
Jag vill övertyga Peter Althin om att det självklart
finns en rad kloka förslag i form av motioner, och jag
är alldeles övertygad om att även om det inte finns
någon från Justitiedepartementet här sitter många av
dem och lyssnar på en sådan diskussion och följer
upp de betänkanden och synpunkter som kommer
från oppositionen och från enskilda ledamöter. Jag
tror inte att Peter Althin behöver vara orolig för att de
förslag som läggs fram i Sveriges riksdag i form av
motioner, även om de ibland avslås, inte tas med i
resonemangen om vad som kan göras för att få Sveri-
ge att bli ett bättre rättssamhälle.
Det betänkande vi behandlar bygger på en hel rad
av motioner från allmänna motionstiden. Jag kan
konstatera att en del vill ha längre straff och en del
vill ha kortare straff. Jag konstaterar att på en rad
områden som dessa motioner berör har lagstiftningen
skärpts. Det är i fråga om barnpornografibrott,
diskriminering, narkotikabrott, rattfylleri och djurplå-
geri.
Många av frågorna som berörs i betänkandet och i
reservationerna är föremål för beredningar i Reger-
ingskansliet. Det handlar om samhällstjänst och livs-
tidsstraff. Det är kanske inte så enkelt att det handlar
om avskräckning, Peter Althin. Det handlar kanske
också om ett samhällsskydd. Jag är medveten om att
livstidsstraffet är en komplicerad fråga. Man följer
den frågan i Justitiedepartementet för framtiden.
Man bereder också frågor om personrån. Man be-
reder frågor om unga lagöverträdare och om diskri-
minering. Det handlar också om att i Justitiedeparte-
mentet utifrån Ingvar Carlssons utredning i Göte-
borgskommittén följa upp straffskalorna för upplopp
och så vidare.
Det är samma sak i fråga om barnpornografi. Det
handlar om att komma överens med andra länder.
Tekniken breder ut sig. Jag utgår från  att även där
bereds olika förslag i Justitiedepartementet.
Det är inte så att dessa motioner avstyrks därför
att det inte skulle vara något viktigt i dem. Vi avstyr-
ker för att de flesta av frågorna i motionerna och
reservationerna bereds i Justitiedepartementet. Jag
utgår från att med tanke på att vi har en alert minister
på området kommer han tillbaka så fort man har vänt
och vridit på alla stenarna. Juridiken handlar ändå om
komplicerade spörsmål. Man måste vrida och vända
på stenar så att det inte blir konsekvenser på andra
håll.
Herr talman! Jag vill med dessa ord yrka bifall till
utskottets förslag i betänkandet.</pre><pre>Anf.  32  PETER ALTHIN (kd) replik:
Herr talman! Jag tar till mig det Lennart Nilsson
nu har sagt som ett löfte, det vill säga att departe-
mentet återkommer ganska snabbt och tar till sig all
vishet som finns i motionerna. Det är inte bara löst
prat. Jag tar detta till mig. Jag kommer att noga kon-
trollera att så blir fallet.</pre><pre>Anf.  33  LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Tack för det.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>9 §  Skadeståndsrättsliga frågor</pre><pre>Föredrogs
lagutskottets betänkande 2002/03:LU12
Skadeståndsrättsliga frågor.</pre><pre>Anf.  34  BERTIL KJELLBERG (m):
Herr talman! Lagutskottets betänkande nr 12 be-
handlar åtta motionsyrkanden från allmänna mo-
tionstiden 2002 i olika skadeståndsrättsliga frågor.
Motionsyrkandena rör rätt till ersättning för sorg och
saknad, precisering av anhörigkrets som har rätt till
ersättning för kostnader i samband med att en anhörig
drabbas av personskada, ersättning för skador i tjäns-
ten, patientskadelagen samt ersättning för fingerade
personuppgifter.
I betänkandet finns tre reservationer, varav vi mo-
derater står bakom två.
Herr talman! I svensk rätt finns ingen självständig
rätt för en nära anhörig att få ersättning för den sorg
och saknad den känner när någon dödas. Den väg
lagstiftaren hänvisar till i aktuella fall är att kräva
ersättning för psykiskt lidande. För att en sådan er-
sättning ska bli möjlig krävs att skadan är medicinskt
påvisbar. Förvisso har kraven mildrats när det gäller
att visa att det är en medicinsk skada. Men vi anser att
det finns ett behov av att kunna utge ersättning till
den som drabbats av en nära anhörigs död för den
sorg och saknad som den efterlevande känner utan att
det ska rubriceras som psykiska besvär.
Ersättning för sorg och saknad är också en skarp
markering från samhällets sida till förmån för den
eller de efterlevande. Genom en sådan ersättningspost
inskärps också gärningens betydelse för offrets när-
stående hos gärningsmannen. Gärningsmannen får
klart för sig vilken sorg och saknad han har förorsakat
brottsoffrets anhöriga.
Det har från majoritetens sida påståtts att en sådan
ersättningsregel skulle utgöra en principiell nyhet i
svensk rätt. Vi anser att man kan lämna det påståen-
det därhän. Den svenska skadeståndsrätten har ut-
vecklats under de senaste årtiondena, och det är vik-
tigt att den utvecklingen fortsätter. I längden tror vi
att en schabloniserad ersättning för sorg och saknad
också kommer att underlätta skaderegleringen.
Herr talman! Vi står bakom båda våra reservatio-
ner, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast
reservation 1 under punkt 1.</pre><pre>Anf.  35  CHRISTINA NENES (s):
Herr talman! Vi ska nu behandla lagutskottets
betänkande nr 12, som tar upp motionsyrkanden från
allmänna motionstiden om skadeståndsrättsliga frå-
gor.
Jag vill redan här och nu yrka bifall till förslaget i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Herr talman! Redan 1988 tillsatte regeringen en
utredning för att se över skadeståndslagen. Utred-
ningen fick namnet Kommittén om ideell skada. År
2001, efter många år av gediget utredningsarbete,
beslutade riksdagen om ett antal ändringar i ska-
deståndslagen. De innebar bland annat att rätten till
skadestånd för ideell skada stärktes. Lagförslaget
innebar att anhöriga till den som dödas genom en
skadeståndsgrundande handling, oavsett om ansvars-
grunden är culpa eller strikt ansvar, fick en lagstad-
gad rätt till ersättning för psykiska besvär till följd av
dödsfallet.
Högsta domstolen har under 1990-talet i flera av-
göranden tagit ställning till i vilken omfattning som
ersättning för psykiska besvär ska utgå till någon som
drabbats till följd av att en nära anhörig dödats eller
skadats allvarligt. Regeringen har då föreslagit att det
ska finnas en lagreglerad rätt till ersättning enligt
skadeståndslagen.
Herr talman! När någon dödas genom en ska-
deståndsgrundande handling kommer dödsfallet som
regel plötsligt eller oväntat och mycket ofta på ett
våldsamt sätt. Det är helt naturligt att den efterlevan-
de då drabbas av psykiskt lidande utöver den sorg och
saknad man känner efter sin närstående. Den efterle-
vande ska normalt inte behöva styrka sina psykiska
besvär med läkarintyg eller annan bevisföring.
Det är bara när de psykiska besvären blir särskilt
långvariga eller omfattande som särskild bevisning
kan behövas.
Här har Moderaterna och Folkpartiet en reserva-
tion där de anser att en särskild rätt till ersättning för
sorg och saknad ska införas i skadeståndslagen. En av
reservanternas motivering till detta är att det ställs
krav på att de psykiska besvären ska bevisas och att
det ofta kan vara svårt, ja, till och med kränkande för
den skadelidande.
Majoriteten i utskottet gör samma bedömning som
Kommittén om ideell skada gjorde, nämligen att det i
nuläget inte bör införas någon särskild ersättning för
sorg och saknad. Reservanternas motivering att det
kan vara svårt att bevisa de psykiska besvären faller
ju bort, eftersom det enligt förslaget i betänkandet
normalt inte ska behövas några bevis för att man ska
få ersättning.
Herr talman! Sedan den 1 januari 2002 finns det
också möjlighet för närstående till en person som har
utsatts för en personskada att få ersättning för till
exempel förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter i
samband med sjukhusbesök eller annan omvårdnad
som är till gagn för den skadade.
Lagen innehåller inte någon precisering av
"närmast anhörig" men avser främst den skadelidan-
des make, registrerade partner eller sambo, barn och
föräldrar. Men även någon annan person kan enligt
paragrafens mening vara närstående.
Moderaterna har i en reservation påtalat att det i
lagtexten bör preciseras att det just ska gälla make,
registrerad partner, sambo, barn och föräldrar, för att
det inte ska uppstå några tillämpningssvårigheter vid
den praktiska skaderegleringen.
Utskottsmajoriteten delar inte reservanternas för-
slag till ändring. Vi tycker däremot att det är mycket
positivt att även andra personer som står den skadeli-
dande nära ges möjlighet till ersättning.
Herr talman! Jag tänker nu kort säga några ord om
ersättning för fingerade personuppgifter.
Här har regeringen uppmärksammat den proble-
matik som kan uppstå när en person på grund av till
exempel förföljelse tvingas byta sin identitet. Det kan
exempelvis vara kostnader i samband med byte av
bostadsort, försäljning av bostad och att den enskilde
måste byta arbete. Därför beslutade regeringen i de-
cember 2001 om att tillsätta en särskild utredare som
ska se över bland annat ersättningsfrågan när det
gäller de personer som anses behöva fingerade per-
sonuppgifter.
Folkpartiet har en reservation där man anser att ett
förslag när det gäller ersättningsfrågan bör tas fram
omgående för personer som får fingerade personupp-
gifter, sekretessmarkering eller kvarskrivning i folk-
bokföringen.
Majoriteten i utskottet vill invänta pågående ut-
redningsarbete som ska slutredovisas i september
2003 och yrkar därför avslag på reservationen.
Herr talman! Slutligen yrkar jag, återigen, bifall
till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga
reservationer. Jag vill också passa på att önska herr
talman och alla andra en riktigt glad påsk.</pre><pre>Anf.  36  JAN ERTSBORN (fp):
Herr talman! Vi har två reservationer från Folk-
partiets sida beträffande de skadeståndsrättsliga frå-
gorna.
Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation
nr 1, som vi har tillsammans med Moderaterna, be-
träffande sorg och saknad.
Jag står givetvis också bakom reservation nr 3 om
ersättning för fingerade personuppgifter, men jag
avstår från att yrka bifall till den. Jag avstår också
från att närmare utveckla den saken och vill nu enbart
säga några ord beträffande begreppet "sorg och sak-
nad".
I vår lagstiftning är det nu mycket klart och tydligt
att anhöriga, personer som stod den avlidne särskilt
nära, kan få skadestånd. Det är naturligtvis oerhört
positivt.
Men skadestånd innebär principiellt att en skade-
lidande måste visa att det har inträffat en skada. Och
även om man i rättspraxis nu har lättat på beviskravet
när det gäller de psykiska skadorna på grund av att en
anhörig avlidit så gäller fortfarande principen att
skada ska bevisas i en domstol.
Vi vill införa skadeståndsgrunden "sorg och sak-
nad" för att man helt och hållet ska slippa den här
bevisningen. Vi vill att det ska vara fråga om en
schablonersättning, inte så våldsamt hög. Vi har inte
velat sätta någon siffra på detta.
Vi menar att detta skulle vara till stor fördel för
anhöriga. Det finns faktiskt människor som lider i det
dolda som kanske inte går till någon läkare, inte sjuk-
skriver sig men väl lider av det dödsfall som har in-
träffat.
Vi ser också att en sådan här ersättningsform finns
i till exempel England, Frankrike och Italien, och vi
tror att det här är den rätta vägen att gå för att stärka
de anhöriga i samband med ett tragiskt dödsfall.
Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  37  YVONNE ANDERSSON (kd):
Herr talman! I betänkandet om skadeståndsrättsli-
ga frågor behandlas faktiskt åtta motionsyrkanden.
Jag vill här från Kristdemokraternas sida yrka bifall
till förslaget i betänkandet och fästa uppmärksamhe-
ten på den problematik som berörs i vårt särskilda
yttrande.
Christina Nenes från Socialdemokraterna har re-
dan nu tydligt härifrån klargjort den lagstiftning som
finns och som Kristdemokraterna ställer sig bakom
vad gäller skadeståndsrätten när en anhörig bragts om
livet. Jag tänker inte återupprepa det, utan jag tänker
enbart tala om just det som jag nämnde här.
Skadestånd betalas redan nu ut när någon genom
oaktsamhet, som inte nödvändigtvis behöver vara
grov, har bragt en människa om livet. Den ersättning-
en ska naturligtvis betalas ut alldeles oavsett om gär-
ningsmannen kan fällas eller ej. Det finns dock rent
konkreta problem för dem som har rätt till ska-
destånd. Det gäller när skadeståndet har avgjorts i
rätten och den skyldige inte kan betala. Då går ären-
det över till Brottsoffermyndigheten, som ånyo ska
fastställa skadeståndsersättning. Alltför ofta blir det
en reducering av i domstol fastställda belopp. Detta
upplever den skadeståndsberättigade som oerhört
svekfullt.
Vi menar att man borde se över det här förhållan-
det, när en myndighet i princip överprövar ett dom-
stolsutlåtande.
En annan konkret svårighet finns när gärnings-
mannen inte har kunnat fällas. Då har den anhörige
själv att ansöka om ersättning från Brottsoffermyn-
digheten, och det är inte självklart att alla som är
berättigade är informerade eller ens medvetna om
denna möjlighet. Man borde också se över informa-
tionen och delgivningen i samband med anhörigs död,
förorsakad av brott.
Herr talman! Det finns motioner om att man ska
införa en ny typ av ersättning för sorg och saknad.
Jag finner uppenbara risker med det, nämligen att de
som verkligen har psykiskt lidande då inte får den
ersättning som de är berättigade till. Innan en sådan
reform genomförs bör det undersökas i vilken grad
skadeståndsersättningar som fastställs av domstol
eller annan myndighet faktiskt kommer de drabbade
till del.
Med det tackar jag för ordet.</pre><pre>Anf.  38  VIVIANN GERDIN (c):
Herr talman och övriga åhörare! Jag vill från
Centerpartiets sida kommentera några motioner som
vi behandlar i betänkande LU12, bland annat motio-
nerna med krav på att införa ersättning för sorg och
saknad.
En mycket kort tid har gått sedan skadeståndet för
ideell skada stärktes. Låt oss nu först ser hur den
lagen i praktiken fungerar. I den nya lagen utgår ju
också ersättning för psykiskt lidande, och sorg och
saknad kan vara en del i den psykiska ohälsan. Vi
finner därför inte skäl att utöka skadeståndslagen
enligt motionärernas önskemål utan vill i stället in-
rikta oss på att nu gällande lagstiftning verkligen
efterlevs.
Jag anser också att det är viktigt att inte bredda
kretsen av ersättningsberättigade utan att först klargö-
ra var gränserna ska sättas. Vem ska bedöma rätten
till ersättning för sorg och saknad, och vilken nivå ska
vara rimlig? Vi delar alltså inte motionärernas syn
här.
Herr talman! Jag vill fortsätta lite grann med be-
mötandet. Vi tycker att det är mycket viktigt att man
satsar mer resurser på bemötande, stöd och hjälp åt
människor som har råkat illa ut. Det är också viktigt
att människor som drabbas psykiskt av en anhörigs
död erhåller ersättning enligt den nya lagen.
Det återstår dock en hel del att förbättra för
brottsoffren. Det gäller till exempel rätten att erhålla
det utdömda skadeståndet, såsom Yvonne Andersson
tidigare har påtalat. Vi kan i dag se att detta inte är
någon självklarhet, speciellt inte där gärningsmannen
saknar tillgångar. Det är viktigt för oss att säkerställa
att brottsoffret här får det utdömda skadeståndet.
Likadant är det när gärningsmannen inte är känd.
Även här är det viktigt att samhället går in och ser till
att ersättning utbetalas till dem som har drabbats.
Detta borde faktiskt vara en självklarhet, men tyvärr
får vi signaler om att det inte är så.
För rättssystemets trovärdighet är det viktigt att vi
först ser till att polis, åklagare och domstolsväsende
får bättre förutsättningar att utreda och lagföra brott
innan vi stiftar nya, svårtolkade lagar.
Därmed vill jag också yrka bifall till betänkandets
förslag.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>10 §  Vissa frågor rörande fastigheter</pre><pre>Föredrogs
lagutskottets betänkande 2002/03:LU13
Vissa frågor rörande fastigheter.</pre><pre>Anf.  39  BERTIL KJELLBERG (m):
Herr talman! Detta betänkande från lagutskottet
rör elva motionsyrkanden från den allmänna mo-
tionstiden. Motionsyrkandena rör felregler i jordabal-
ken, historiska arrenden, fastighetsmäklarlagen och
herrelösa fastigheter.
Vi moderater står bakom två reservationer i be-
tänkandet rörande fastighetsmäklarlagen och herrelö-
sa fastigheter.
Herr talman! Den 1 oktober 1995 fick vi en ny
fastighetsmäklarlag. Syftet med lagen var bland annat
att stärka skyddet för konsumenterna. Hösten 1996
tog Fastighetsmäklarnämnden ställning till ett gräns-
dragningsproblem mellan fastighetsförmedling och
annan mäklarverksamhet. Fastighetsmäklarnämndens
ställningstagande förorsakade vissa problem för den
som avser att överlåta sin rörelse när det ingår en
fastighet i rörelsen. Det kan då bli nödvändigt att
använda både en fastighetsmäklare och en företags-
mäklare, vilket ger ökade kostnader.
Riksdagen uppmärksammades på detta problem
under riksmötet 1997/98, och lagutskottet uppmanade
därför regeringen att i lämpligt sammanhang åter-
komma till riksdagen med förslag till ändring i fastig-
hetsmäklarlagen. Riksdagen ställde sig bakom lagut-
skottets betänkande.
Samma fråga behandlades i riksdagen våren 2000.
Då hade Justitiedepartementet låtit meddela att frågan
var föremål för övervägande i departementet.
Justitieministern svarade på en skriftlig fråga den
29 november 2000 att frågan skulle tas upp antingen
inom ramen för den utvärdering av fastighetsmäklar-
lagen som man planerade eller i annat lämpligt sam-
manhang. Arbetet skulle i vart fall sättas i gång hös-
ten 2001.
Våren 2002 behandlades frågan åter i riksdagen.
I mer än fem år har frågan legat i Justitiedeparte-
mentet utan att någonting har hänt.
Herr talman! Nästa reservation har egentligen
samma syfte: att försöka belysa regeringens oförmåga
att hörsamma riksdagens begäran om lagstiftning.
Denna fråga gäller så kallade herrelösa fastigheter.
I konkurser kan det finnas fastigheter som på
grund av olika lyten, exempelvis förelägganden av
olika slag, är mer eller mindre värdelösa. I vart fall
gör konkursförvaltaren bedömningen att kostnaden
för att sälja fastigheten överstiger dess värde. Kon-
kursförvaltaren abandonerar då fastigheten eller, för
att tala ett mer begripligt språk, överger den. Detta får
till följd att om den lagfarne ägaren är en juridisk
person så kommer fastigheten, efter det att konkursen
avslutats och den juridiska personen upplösts, att vara
utan ägare. Detta ställer till en rad praktiska problem.
Herr talman! Ett politiskt trick när en fråga är
kontroversiell är att begrava den i en utredning där
den kan ligga ett antal år. Med bästa vilja i världen
kan man inte säga att dessa två frågor innehåller nå-
got politiskt sprängstoff eller är av svår juridisk natur.
Regeringens oförmåga att på mer än fem år för riks-
dagen presentera de lagförslag som riksdagen efter-
frågat är milt uttryckt anmärkningsvärd. Detta är inte
bara nonchalant mot riksdagen utan ställer också till
problem och kostnader för medborgarna. Vi vill se en
skärpning från regeringens sida.
Slutligen, herr talman: Vi moderater står natur-
ligtvis bakom bägge reservationerna, men av tidsskäl
yrkar jag bifall endast till reservation 1 under punkt 3.</pre><pre>Anf.  40  JAN ERTSBORN (fp):
Herr talman! När vi nu har gått över till att disku-
tera fastigheter och fastighetsrätt skulle jag vilja inle-
da med några få ord om regeln om felansvar i 4 kap.
19 § jordabalken. Här finns en motion som inte har
föranlett särskilt mycket arbete i utskottet den här
gången. I motionen vill man skärpa ansvaret för sälja-
ren vid fastighetsöverlåtelser i fråga om så kallade
dolda fel. Jag har funderat en del på att det kanske är
åt andra hållet man ska gå. Det är inte alldeles säkert
att säljaren ska ansvara för dolda fel, och då menar
jag sådana fel som verkligen är dolda även för sälja-
ren.
Den andra frågan är en följetong i riksdagen, har
jag förstått även om jag är ny. Det handlar om de så
kallade historiska arrendena. Där har vi för vår del
stannat vid att vi nu vill avvakta vad som kommer att
hända efter det att den departementspromemoria som
är ute på remiss har kommit tillbaka till oss på ett
eller annat sätt.
Fastighetsmäklarlagen har Bertil Kjellberg talat
om. När det gäller den delen är vi inte nöjda med den
hantering som skett hittills. Det är alltså fem år sedan
det gjordes ett tillkännagivande från riksdagen om en
översyn av denna lag. Först nu talar man om att man
ska ha en hearing i den här saken och att man kan
tänkas komma med direktiv till en utredning senast
under 2004. Detta är klart otillfredsställande tider
som anges från Justitiedepartementets sida.
Den fjärde delen i det här betänkandet rör det som
inträffar vid aktiebolagskonkurser där fastigheter inte
kan säljas och därför, helt i enlighet med reglerna i
konkurslagen, lämnas utan vidare åtgärder, utan till-
syn och utan ägare, av konkursförvaltaren. Så kan vi
naturligtvis inte ha det i ett välordnat samhälle, utan
detta måste vi göra någonting åt.
Om detta har riksdagen redan 1998 gjort ett till-
kännagivande. Till skillnad från vad som gäller fas-
tighetsmäklarlagen känns det som om man från de-
partementets sida har gjort lite mer här under den
allra senaste tiden. Det är i och för sig glädjande, men
man måste kräva ytterligare åtgärder och att vi kan
komma till någon typ av lagstiftning.
Dessa två ärenden, om fastighetsmäklarlagen och
om herrelösa fastigheter, har varit under behandling i
departementet under mer är fem år.  Man ställer sig
naturligtvis frågan vad det kan bero på. Det beror
sannolikt inte på brist på personal, och det kan inte
bero på juridiska svårigheter i dessa ärenden. Man
kommer fram till att det kan bero på bristande vilja
från departementschefens sida, och att det skulle vara
på det viset vill man inte gärna tro. Vi menar att riks-
dagen nu måste markera att denna långa tid inte är
acceptabel. Därför kräver vi nu nya tillkännagivanden
i de här båda ärendena.
Jag yrkar bifall till reservationerna under punkter-
na 3 och 4.</pre><pre>Anf.  41  INGEMAR VÄNERLÖV (kd):
Herr talman! I det här lilla betänkandet, Vissa frå-
gor rörande fastgiheter, behandlas, som vi nyss har
hört, några motioner från allmänna motionstiden
2002. Med all respekt för motionärerna är det ett
betänkande som knappast inbjuder till svingande av
ideologiska svärd. Om de fyra punkter som tas upp -
jordabalkens felregler, historiska arrenden, fastig-
hetsmäklare och herrelösa fastigheter - är vi nog
ganska överens när allt kommer omkring.
Trots det har vi kristdemokrater tillsammans med
Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet reserverat
oss på två av punkterna. Utskottsmajoriteten avstyr-
ker samtliga motionsyrkanden och hänvisar dels till
pågående arbete, dels till aviserat arbete. Vanligen
brukar vi inte reservera oss när det pågår arbete som
ligger i linje med motionsyrkanden. Men samtidigt,
herr talman, har vi lite svårt att uppamma det änglali-
ka tålamod med regeringens saktfärdighet som majo-
riteten uppvisar när man finner sig i att regeringen
kan hålla på år ut och år in och avisera arbete utan att
det händer något mer. Ett utmärkt exempel på det är
punkten "Fastighetsmäklare m.m.".
År 1995 trädde en ny fastighetsmäklarlag i kraft.
Året därefter tog Fastighetsmäklarnämnden ställning
till ett gränsdragningsproblem mellan fastighetsför-
medling och annan mäklarverksamhet. Den intagna
ståndpunkten innebar att den som vill ha hjälp med
förmedlingen vid överlåtelse av ett företag där en
fastighet ingår i överlåtelsen i vissa fall ska vara
tvingad att utöver en företagsmäklare anlita även en
fastighetsmäklare för förmedlingsuppdraget. Våren
1998 behandlade utskottet en motion som kritiserade
nämnda ståndpunkt. Det resulterade i ett tillkännagi-
vande om att regeringen skulle återkomma till riksda-
gen med förslag till ändring i fastighetsmäklarlagen.
Vi kristdemokrater anser i likhet med flera motio-
närer att fastighetsmäklarlagen måste utvärderas och
ses över. Enligt vad som framkommit från regeringen
lär dylika aktiviteter vara på gång. Regeringens sakt-
färdighet på området är dock anmärkningsvärd.
Redan 1998 gjordes som sagt ett tillkännagivande
i ärendet. Sedan hände inget. Våren 2000 var frågan
uppe igen. Då hette det att frågan övervägdes inom
Justitiedepartementet, och därför ansåg den dåvaran-
de utskottsmajoriteten att något förnyat tillkännagi-
vande ej var erforderligt. På senhösten samma år
uppgav justitieministern som svar på skriftlig fråga
att regeringen ämnade agera i de aktuella frågorna,
varvid han räknade med att arbetet borde kunna sättas
i gång hösten 2001. Men fortfarande hände inget.
På våren 2002 konstaterar utskottet att något lag-
stiftningsarbete fortfarande inte har inletts, trots vad
som ett och ett halvt år tidigare utlovats av justitiemi-
nistern i ett frågesvar. Majoriteten fortsätter dock att
räkna med att regeringen ska komma till skott utan
något ytterligare tillkännagivande från riksdagens
sida.
När så utskottet i februari i år ännu en gång be-
handlade samma ärende hade uppgift inhämtats från
Justitiedepartementet att avsikten var att en utredning
skulle tillsättas för utvärdering av fastighetsmäklarla-
gen. Departementet uppgav att arbetet bedrivs med
inriktning på att utredningsdirektiv ska kunna beslu-
tas under 2003. Därefter verkade tydligen något slags
beslutsångest ha utbrutit, ty i skrivelsen Redogörelse
för behandlingen av riksdagens skrivelser till reger-
ingen, 2002/03:75 som kom några veckor senare, kan
man finna att det nu är 2004 som gäller. För hur
länge? är man frestad att tillägga.
Redan nu, herr talman, kan konstateras att för
årets understatement i lagutskottet står utskottets
majoritet när man menar att det nu är hög tid att re-
geringen utan dröjsmål beslutar om direktiv till den
aviserade utredningen. Att regeringen redan har för-
dröjt det hela från 2003 till 2004 låtsas man tydligen
inte om, utan man fortsätter att hävda att det inte
fordras något nytt tillkännagivande, trots att det har
gått fem år sedan det förra tillkännagivandet. Hur
resonerar majoriteten när man låter regeringen hållas
år ut och år in med att enbart avisera och aldrig leve-
rera det som utskottet begärt? Det vore intressant att
få veta.
Kristdemokraterna hävdar att regeringen nu måste
påskynda den hittills remarkabelt långa handlägg-
ningen, varför ytterligare ett tillkännagivande vore på
sin plats.
Jag ska inte uppta kammarens dyrbara tid med att
göra en liknande exposé över regeringens sölande när
det gäller att få frågeställningen om herrelösa fastig-
heter rättsligt belyst och behovet av lagstiftning klar-
lagt. Även här finns ett fem år gammalt tillkännagi-
vande, men inget har hänt.
Herr talman! Vi kristdemokrater står bakom be-
tänkandets två reservationer. För att måna om tiden
nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1.</pre><pre>Anf.  42  REZENE TESFAZION (s):
Herr talman! Jag vill redan från början yrka av-
slag på de reservationer som de borgerliga ledamö-
terna i utskottet står bakom och yrka bifall till ut-
skottets förslag i lagutskottets betänkande nr 13.
I sak är samtliga partier i utskottet och regeringen
överens. Alla är överens om att förändra fastighets-
mäklarlagen och om att man måste lösa problemet
med så kallade herrelösa fastigheter.
Gällande frågan om fastighetsmäklarlagen fram-
går det av regeringens skrivelse till riksdagen
2002/03:75, Redogörelse för behandlingen av riksda-
gens skrivelser till regeringen, att en hearing ska
hållas under den fortsatta beredningen av frågor om
fastighetsmäklarlagen. Vidare framgår att utvärde-
ringsarbetet därefter sannolikt kommer att överläm-
nas till en utredning. Arbetet är inriktat på att man ska
kunna besluta om direktiv senast år 2004.
Justitiedepartementet har många arbetskrävande
frågor på sitt bord, men jag förutsätter att arbetet med
att se över fastighetsmäklarlagen kommer i gång
snarast. Jag instämmer i det övriga utskottets uppfatt-
ning att det nu är tid att regeringen beslutar om direk-
tiv till den aviserade utredningen.
På våren 2001 behandlades frågan om herrelösa
fastigheter i utskottet med anledning av en motion.
Utskottet kunde då konstatera att justitieministern på
hösten hade redovisat att det i Justitiedepartementet
sedan en tid pågick en probleminventering och att en
hearing planerades. Mot denna bakgrund fann ut-
skottet inte anledning att föreslå några särskilda åt-
gärder från riksdagens sida. När utskottet senast av-
styrkte likartade motionsyrkanden, våren 2002 i be-
tänkande 2001/02:LU19, förutsattes att regeringen
snarast skulle redovisa hur man avser att gå vidare
med frågan.
Inom Justitiedepartementet pågår nu lagstiftnings-
arbetet i frågan. Justitieministern har i ett frågesvar
den 29 januari 2003 uppgett att arbetet främst är in-
riktat på att lösa problemet med att det inte finns
någon motpart som till exempel en kommun eller
annan tillsynsmyndighet att vända sig till för att vidta
åtgärder enligt fastighetslagstiftningen och miljölag-
stiftningen.
Enligt justitieministern är tanken att låta utse en
representant, en god man, för det upplösta bolaget.
Därmed skulle man få en möjlighet att komma till
rätta med de svårigheter som herrelösa fastigheter för
med sig. Enligt frågesvaret kan ett förslag sannolikt
lämnas under hösten 2003.
Utskottet anser att det är angeläget att en rättslig
analys görs i syfte att lösa problemet med herrelösa
fastigheter. Utskottet förutsätter att lagstiftningsarbe-
tet bedrivs skyndsamt. Mot den redovisade bakgrun-
den anser utskottet att det inte finns skäl att nu föreslå
någon åtgärd från riksdagens sida.
Herr talman! Jag vill återigen poängtera att det i
utskottet inte råder några åsiktsskillnader i sak. Vi är
eniga om vikten av att förändra fastighetsmäklarlagen
och att lösa problemet med herrelösa fastigheter. Med
hänvisning till vad jag nu redovisat yrkar jag bifall till
utskottets förslag i lagutskottets betänkande nr 13.</pre><pre>Anf.  43  RONNY OLANDER (s):
Herr talman! Jag och Christer Adelsbo har skrivit
en motion L261 om en viktig fråga som vi avser att
bevaka både nu och framöver om friköp av historiska
arrenden.
Det ärende vi nu behandlar har en lång historia.
Det verkliga genombrottet kom då riksdagen den 30
november 1989 med stor majoritet fattade det histo-
riska beslutet att avskaffa den förmodligen sista
kvarlevan av det gamla feodalsamhället genom att
medge jordbruksarrendatorerna rätt att friköpa de
gårdar som de i generationer bebyggt, bebott och
brukat under adligt förmyndarskap.
1990 års arrendekommitté som fick uppdraget att
följa upp riksdagsbeslutet förordade enhälligt en
friköpslag som skulle omfatta bönder under adeln,
kyrkan, Domänverket samt universiteten. Förutsätt-
ningar för inlösensrätten föreslogs vara att arrende-
stället i generationer bebotts och brukats av arrenda-
torer tillhörande samma släkt och därmed med starka
bindningar till arrendestället.
För berörda arrendatorer gäller att de själva fått
svara för investeringarna, för hela riskkapitalet och
därmed bära den totala företagsekonomiska risken för
växtodling och djurhållning.
Trots riksdagsbeslutet och Arrendekommitténs
klara och entydiga förord för införandet av en fri-
köpsrätt vad gäller historiska arrenden har någon
sådan ännu inte införts. Men efter att riksdagen under
hela 90-talet avstyrkt nya motioner med krav på fri-
köpsrätt beslutade riksdagen i mars 1999 i ett tillkän-
nagivande till regeringen att frågan om friköp på nytt
borde utredas.
Herr talman! Först i år har en kartläggning av rå-
dande förhållanden åstadkommits i en departements-
promemoria, Ds 2003:11. Promemorians slutsatser att
antalet historiska arrenden minskat är korrekt men
intresset hos berörda arrendatorer att få friköpa sina
gårdar är fortfarande av den omfattningen att Arren-
dekommitténs slutsatser i högsta grad är relevanta.
Promemorians konstaterande att "de problem som
identifierats synes förekomma väsentligen vid arren-
den hos vissa större privata jordägare medan arren-
datorer hos kyrka, stat och vid Uppsala universitet
inte förespråkar någon friköpsrätt" kan närmast be-
tecknas som märkligt. Detta med tanke på att dessa
offentliga institutioner i själva verket i regel haft en
betydligt mer tidsenlig inställning till sina arrendato-
rer och därför i många fall gjort frivilliga överens-
kommelser om friköpsrätt.
De kvarstående problemen finns vid de adliga
godsen, fideikommissena, där jordägarna på flera håll
chockhöjt arrendeavgifterna. Krav om både 50 % och
100 % höjning av arrendeavgifterna har förekommit.
Arrendetvister sysselsätter fortfarande arrendenämn-
der och fastighetsdomstol i inte ringa omfattning.
Friköpsfrågan är för den berörda befolknings-
gruppen en medborgarrättslig angelägenhet och en
samhällsfråga mer än en arrendefråga. Det finns mot
denna bakgrund anledning att vara kritisk mot att
frågan inte kunnat lösas ännu.
Såväl sociala som politiska och medborgarrättsli-
ga skäl talar fortfarande starkt för införande av laglig
rätt till friköp av historiska arrenden. Vi motionärer
utgår från att regeringen påskyndar pågående bered-
ningsarbete och senast i höst återkommer med ett
konstruktivt förslag till riksdagen som löser denna för
många mycket viktiga fråga.</pre><pre>Anf.  44  CHRISTER ADELSBO (s):
Herr talman! Att det är dags att besluta om ett in-
förande av en laglig rätt till friköp av historiska ar-
renden borde vara en självklarhet. Det är egentligen
en fantastisk historia som borde ha varit löst för
länge, länge sedan.
Adelns privilegiebrev från 1723 anses alltjämt
vara giltigt. 1700-talets förhållanden har styrt stora
delar av landsbygdsbefolkningens öden, inte minst de
så kallade frälseböndernas.
Jag anser att det är ett svek mot den befolknings-
gruppen. De är de moraliska ägarna som inte minst
genom enskiftet har byggt upp gårdarna på ny plats,
skapat nya raka diken och gärdsgårdar. De har givit
sina gårdar en egen identitet från att ha varit ett tegin-
delat kollektiv.
Sjunde generationen av adelsrätten kunde behålla
greppet om frälseböndernas jord trots att motpresta-
tionerna till kronan sedan länge upphört och demo-
kratin införts.
Givetvis borde frälsebönderna för länge sedan fått
rätt att friköpa sin jord. Så har bland annat skett i
Danmark. Det är ju bönderna själva som i allra högsta
grad har röjt jorden, dikat, bebyggt och haft sin hem-
ortsrätt på gården.
Man kan ställa sig frågan: Varför har inget skett
under alla dessa år? Varför har man blundat och låtit
vissa bygder i vårt land förbli under vad man kan
kalla en stat i staten?
Frågan har som sagt stötts och blötts i riksdagen i
århundraden. Sedan början av 1900-talet har ett tret-
tiotal, fyrtiotal riksdagsmotioner väckts om friköps-
rätt från fem olika partier.
Frågan har kommit att rubriceras som en arrende-
fråga, historiska arrenden. Det är möjligt att det är
orsaken till att man inte kommit till skott i frågan.
Det kanske hade varit bättre om man gått lite mer
rakt på sak och exempelvis talat om avveckling av
historiskt betingad beskattningsrätt över landsbygden
och rätt till enskilt ägande för frälsebönderna. Det
hade kanske på ett annat sätt fokuserat på vad det
egentligen handlar om.
Ett genombrott skedde den 30 november 1989 då
riksdagen beslutade med röstsiffrorna 176 mot 95 för
ett uttalande om att innehavare av historiska arrenden
borde ges möjlighet att friköpa sina gårdar. Men
dessvärre har vi ännu inte kommit till ett avgörande
beslut i denna fråga.
Den 1 mars 1999 kom ett enigt politiskt beslut i
lagutskottet och i riksdagen. Man uppdrog åt reger-
ingen att göra en uppdatering och kartläggning av
omfattningen av förhållandena samt utröna intresset
för en friköpsrätt. En kartläggning som var klar vid
årsskiftet är nu föremål för en remissbehandling.
Utredaren har bland annat kommit fram till att de
historiska arrendena inte skiljer sig i formell juridisk
mening från andra arrenden. Det är i och för sig sant.
Men om man skulle byta ut ordet arrendator i alla
utredningar mot orden lantbrukare, bonde eller jord-
bruksbefolkning, som det egentligen är fråga om, blir
skillnaden i både formell juridisk mening och prak-
tisk mening uppenbar.
I yttrandet ifrågasätts hur många arrendatorer som
får anses ha en verklig önskan att få friköpa sitt ställe
och om vederbörande kan ha ekonomisk förmåga.
Faktum är att i de fallen som kyrkan eller staten, Assi
Domän, erbjudit friköp har man också antagit erbju-
dandet.
Kartläggningen visar att de historiska ägarinstitu-
tionerna, stiften och Assi Domän, öppnat upp och låtit
åtskilliga lantbrukare friköpa. Dessvärre visar den
också att förhållandet är tvärtom för adel och stor-
gods; de medger i princip inga friköp. Det är, tyvärr,
vanligare att man drar in lediga ställen. I något fall
har man även sagt upp arrende.
Detta uråldriga system är ett problem på flera sätt.
Inte minst är det så att många unga vägrar att ta över
för att stå under adligt förmyndarskap, som deras
föräldrar har gjort genom åren. Resultatet blir då,
tyvärr, att jord, hus och allt som de här bondegenera-
tionerna har nedlagt blir ännu en gåva till arvtagare
till adeln och storgodsen.
Detta känns inte tillfredsställande. Jag är rädd att
det hastar med att införa den här historiska reformen
för att det över huvud taget ska finnas något kvar att
rädda till enskilt ägande.
Utredaren har också dragit slutsatsen att det inte
finns tillräcklig anledning att på nytt utreda frågan om
friköp av historiska arrenden. Det kan jag till viss del
hålla med om, för det finns redan ett välutrett lagför-
slag som vi i princip skulle kunna "damma av".
När jag läser den här utredningen får jag en känsla
av att den lite grann "andas av" att det är så få som
berörs att vi inte behöver göra något. Jag hoppas att
vi inte ska resonera på det viset, för resonerade vi så
överlag skulle det få hemska följder på många andra
områden.
Herr talman! Vad som behövs är att vi vågar er-
känna att vi i Sverige har kvar ett feodalrättsligt
grundat gammalt ståndsbetingat ägarmandat över hela
bygder som både har blockerat och som fortsätter att
blockera rätten till enskilt ägande för jordbruksbe-
folkningen.
Vi måste också våga erkänna att det är staten som
bär detta historiska ansvar - inte så mycket adel och
storgodsägare, som ju har ärvt sin makt och i princip
bara har agerat inom lagen sådan den varit och är.
Grundbulten i frågan är att detta är en kvarleva
från ett helt annat samhällssystem.
Det är hög tid att vi efter alla dessa år tar vårt an-
svar, precis som man har gjort i Danmark och i övriga
nordiska länder, och inför laglig rätt till friköp av
historiska arrenden.</pre><pre>Anf.  45  VIVIANN GERDIN (c):
Herr talman! Jag vill beträffande betänkande
LU13 fokusera enbart på det som gäller herrelösa
fastigheter. Herrelösa fastigheter utan tillsyn och
skötsel är en styggelse i samhället. Därutöver utgör
de en fara för lekande barn som kan frestas att försö-
ka ta sig in i fastigheterna och leka där.
Det är beklagligt, tycker jag, att så lång tid har
gått utan att någonting hänt. Vår representant från
Uppland, Rigmor Stenmark, har flera år i rad motio-
nerat i frågan och bland annat pekat på problem som
följer vid konkurser där fastigheter är inblandade och
där ingen vill kännas vid dessa fastigheter. Man kan
verkligen konstatera att frågan har körts i långbänk.
Men det är vår förhoppning att man nu ska komma
till skott och verkligen ta tag i frågan. Ett sätt kan
vara att utse en god man till förvaltare för just de
fastigheter som dyker upp i samband med bolagskon-
kurser.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 2.
Slutligen vill jag önska talmannen och övriga i
kammaren en glad påsk.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>11 §  Utvärdering av miljömålet i konsument-
politiken</pre><pre>Föredrogs
lagutskottets betänkande 2002/03:LU14
Utvärdering av miljömålet i konsumentpolitiken (skr.
2002/03:31).</pre><pre>Anf.  46  HENRIK VON SYDOW (m):
Herr talman! I lagutskottets betänkande LU14 be-
handlas en skrivelse från regeringen om utvärdering
av miljömålet i konsumentpolitiken samt motionsyr-
kanden i anslutning till skrivelsen.
Jag börjar med att yrka bifall till reservation 5 i
betänkandet.
Skrivelsen är till omfånget rätt liten men dessvärre
ändå ett tydligt exempel på den kursriktning som
alltmer präglar den politiska maktutövningen i vårt
land, i vårt samhälle.
Jag ber kammarens ledamöter att fästa uppmärk-
samheten på hur regeringen redan i början av skrivel-
sen vrider det svenska folket, de svenska konsumen-
terna, till att bara bli ett medel för en överordnad
politisk målsättning - här ska nu människors kon-
sumtionsmönster utvecklas, styras och dirigeras.
Jag upprepar vad jag tidigare sagt i denna kamma-
re, nämligen att den politiska makten här är inne på
någonting som är ytterst privat. Det som människor
väljer att lägga frukterna av sitt arbete på - en vä-
sentlig del av den enskilda människans integritet - är
ett sätt att odla egna intressen. Därmed är detta vä-
sentligt för den enskilda människans livsstil.
Just på de här fälten borde politiker i alla läger ha
mer än respekt för den enskilda människans val och
frihet. Ännu märkligare blir det hela genom att re-
geringen motiverar att man tar sig den här makten
med ekologiska förtecken. Man tar den med ekolo-
giska motiv.
Ibland kan man misstänka att både regeringen och
alltför många riksdagsledamöter misstror människor i
vårt land. Svenska folket är, ibland till skillnad från
politikerna, berett att göra insatser och att göra upp-
offringar för miljön. Det är svenska konsumenter som
med sina egna val i ICA-butiken, i Konsumbutiken
eller i Hemköpsbutiken under de senaste åren har
drivit fram en grön omvandling på butikshyllorna.
Det är svenska folkets önskningar och efterfrågan
som mycket mer än propositioner, motioner och skri-
velser har bidragit till att vårt urval av miljövänliga
produkter har ökat och haft en så god utveckling
under de senaste 10-15 åren.
Stora steg i utvecklingen har tagits, och det har
skett å ena sidan tack vare att människors efterfrågan
fått bestämma och å andra sidan genom att företag
haft möjligheter att snabbfotat möta behoven och
efterfrågan.
Herr talman! Det råder inget tvivel om att miljö-
politiken ska stå stark, tydlig och till och med kraft-
full. Där har borgerligheten och de liberala krafterna
lagt fram flera förslag i denna kammare.
Miljöpolitiken ska stå stark men den ska inte
blandas ihop med en centralistisk konsumentpolitik
som ökar politikens makt och därmed riskerna för att
felaktiga beslut fattas på den förödande skalan 1:1 -
de riskerna finns.
Med den här skrivelsen är det återigen tydligt att
uppenbara målkonflikter föreligger i regeringens
konsumentpolitik. Miljömålet är bara ett bland flera
konsumentpolitiska mål. Hur en avvägning mellan de
olika målsättningarna ska ske har regeringen hittills
inte redovisat på ett trovärdigt sätt. Detta bekymrar
och oroar.
Kanske blir den centralistiska strävan allra tydli-
gast i det avsnitt som vi vet signalerar och krattar
manegen för lagstadgade, politiskt dikterade och
återigen centraliserade miljömärkningssystem.
Herr talman! Budskapet från kammaren på just
den punkten borde vara tydligt. Det handlar här om
verktyg och instrument som gror och utvecklas allra
bäst just decentraliserat och i konkurrens med var-
andra.
Även på detta område, herr talman, är mångfald
och frivillighet mycket bättre än enfald och statliga
obligatorier.
I detta anförande instämde Jan Ertsborn (fp).</pre><pre>Anf.  47  MARTIN ANDREASSON (fp):
Herr talman! Liberal konsumentpolitik handlar
ytterst om att stärka konsumentens ställning och val-
frihet på marknaden. Den liberala miljöpolitiken
bygger på framstegsoptimism och på en marknads-
ekonomisk grundsyn. Det råder ingen tvekan om att
miljöpolitiken och konsumentpolitiken berör var-
andra, för våra konsumtionsmönster har stor inverkan
på vår miljö.
Frågan är vilken analys man gör av detta och vilka
slutsatser man drar. Från Folkpartiet liberalernas sida
är vi bekymrade över att regeringen i denna skrivelse
redovisar en syn på miljömålet inom konsumentpoli-
tiken som bygger på ett ovanifrånperspektiv i stället
för på ett medborgarperspektiv. Man är ganska främ-
mande för vad valfrihet, prisbildning och andra för
oss liberala och centrala begrepp i praktiken betyder.
Jag ska gå igenom de tre olika delmål som regeringen
nu aviserar att man vill ta upp inom ramen för miljö-
målet för att visa på detta.
Regeringen pekar ut målet att det ska vara prisvärt
och enkelt att agera på ett för miljön positivt sätt. Det
kan låta ganska enkelt och självklart. Men frågan är:
Vem bestämmer vad som är prisvärt? Vem bestäm-
mer ifall ett inköp är prisvärt - är det staten eller är
det konsumenten? Uppenbarligen anser staten att det
går att fastställa ovanifrån ifall ett visst inköp är pris-
värt eller inte.
Inne i skrivelsens brödtext resonerar man kring
detta och säger att det prisvärda inte nödvändigtvis
behöver vara det billigaste. Det handlar om en sam-
manvägning av varans olika egenskaper - pris, kva-
litet, kanske tillverkningsförhållanden och annat som
är viktigt. Man gör en sammanvägning av dessa och
landar i att just det här inköpet är prisvärt. Det är
precis så det går till. Men då är det också omöjligt att
resonera som att det går att ovanifrån fastställa att ett
inköp är prisvärt som ett led i att utveckla miljömålet
inom konsumentpolitiken. Att regeringen här har en
väldigt grumlig analys visar sig när man tittar på
vilka indikatorer regeringen har för att komma fram
till ifall delmålet är uppfyllt eller inte. Då vill man
titta på varornas utpris, ifall priserna på miljömärkta
varor skiljer sig från priserna på icke miljömärkta
varor. Då är man enligt vår mening inne på en väldigt
farlig väg när man tror att man ska kunna påverka
försäljningspriserna på varor ute i handeln. Miljö-
kostnaderna i samband med framställning av pro-
dukter och tjänster av olika slag ska bakas in i pro-
duktionskostnaderna genom miljöavgifter och på
annat sätt. Men de ska internaliseras, för att använda
ett formellt begrepp, i producentledet. Sedan är det
upp till den fria prisbildningen att avgöra hur priset
blir i konsumentledet. Här menar vi från vår sida att
det är bekymmersamt att regeringen flaggar för en
priskontroll som går långt bortom det som är försvar-
bart utifrån en marknadsekonomisk grundsyn.
I nästa delmål, herr talman, vill regeringen att det
ska finnas många konkreta exempel på positiva mil-
jöeffekter av ändrat beteende. Som indikatorer på
detta vill man räkna antalet notiser på Konsument-
verkets webbplats och antalet notiser i Råd  &  Rön om
ändrat köpbeteende och vilka miljöeffekter det har
fått. Här är vi fullkomligt frågande till varför reger-
ingen har antagit så oklara indikatorer som framför
allt är så väldigt känsliga för politisk påverkan. Det
kommer att finnas ett tryck på Konsumentverket, som
är ansvarigt för både Råd  &  Rön och sin egen webb-
plats, att leverera ett önskvärt resultat.
Utskottet säger i detta avseende att motionärerna
ju själva inte har kommit på några bättre indikatorer.
Nej, det är just det som är poängen. Eftersom det i
dagsläget inte går att finna några hållbara indikatorer
på detta delmål, bör detta delmål inte gälla. Den slut-
satsen har inte utskottet dragit.
Slutligen, herr talman, vill regeringen att man ska
ha en stor spridning av miljömärkta och etiska varor.
Som indikator på detta ska man mäta andelen miljö-
märkta produkter av den totala andelen privatkon-
sumtion. Då blir det helt plötsligt ett bekymmer för
staten vad medborgarna träffar för köpval vid det
enskilda köptillfället. Det är inte huruvida man köper
miljömärkta varor eller inte som är målet, det är möj-
ligtvis ett medel. Men målet måste vara att man
minskar den totala miljöbelastningen av vår konsum-
tion. Här, herr talman, har vi ännu ett exempel på en
grumlig och oklar analys.
Avslutningsvis, herr talman, menar vi från Folk-
partiet liberalernas sida att det har vuxit upp en snår-
skog av oklara analyser och ganska grumliga resone-
mang på det här området. Det är viktigt att röja upp i
den snårskogen. Av det skälet förordar vi ett tillkän-
nagivande om att den överordnade uppgiften även
fortsättningsvis måste vara att stärka konsumentens
ställning på marknaden. Av det skälet yrkar vi bifall
till reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  48  TASSO STAFILIDIS (v):
Herr talman! Först och främst vill jag konstatera
att till skillnad från många andra skrivelser och pro-
positioner som regeringen lägger fram och där Väns-
terpartiet oftast finns med som ett samarbetsparti
finns i konsumentfrågorna för närvarande inte ett
sådant samarbete mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet
och Socialdemokraterna, vilket jag beklagar. Bara så
att ni vet.
Herr talman! Jag kommer att gå in på enbart den
del av betänkandet som berör etisk märkning och där
lyfta upp Vänsterpartiets ståndpunkter. Vi har också
märkt nu att Vänsterpartiets syn på frågan om etisk
märkning skiljer sig markant från både det som Mo-
deraterna och det som Folkpartiet tidigare här har
anfört.
Herr talman! Vi kommer dagligen i kontakt med
varor från jordens alla hörn. De vanligaste varorna -
kläder, skor, kaffe och bananer - kan ha transporte-
rats hundratals mil för att slutligen konsumeras av oss
här i Sverige. Även om vi alla tycks tillhöra en
gemensam marknad kommer inte fördelarna och
vinsterna av handeln alla till godo. Det råder en hård
konkurrens på världsmarknaden. Den fria konkurren-
sen är inte fri, eftersom långt ifrån alla har samma
förutsättningar att agera på marknaden. Rika aktörer i
nord, framför allt stora transnationella företag, domi-
nerar den globala handeln. För vissa varor, inte minst
livsmedel, kontrolleras handeln och prissättningen av
ett fåtal företag. Företagens ekonomier är många
gånger större än hela länders. Av de 100 största eko-
nomierna i världen utgörs omkring hälften av företag.
Småskaliga jordbrukare och hantverkare i de så kall-
ade utvecklingsländerna i syd med begränsade resur-
ser har svårt att hävda sig på världsmarknaden. För att
kunna agera där och sälja sina varor tvingas produ-
centerna ofta att pressa sina priser, sänka kraven på
arbetsförhållanden samt sälja via flera mellanhänder
som själva tar en stor del av förtjänsten. Även om
många producenter är beroende av att sälja sina pro-
dukter på världsmarknaden har de mycket begränsade
möjligheter att kontrollera priset på sina produkter
och därmed även sina inkomster. Priser på råvaror,
vilket det ofta handlar om, sätts på börserna i London
och New York, och detta leder till att många produ-
center i syd inte får tillräckligt betalt för sitt arbete
och därmed inte kan försörja sig själva och sin familj
och utveckla sitt lokalsamhälle.
Det är just med den här bakgrunden, herr talman,
som den rättvisa handeln har vuxit fram. Genom att
befrämja en handel där människan och lokalsamhäl-
lets utveckling sätts i centrum kan fattigdom och
social utslagning undvikas - alltså helt tvärtemot det
som Folkpartiet och Moderaterna tidigare här har
anfört. Rättvisemärkning, social och etisk märkning
främjar rättvis handel med producenter i syd. Rättvi-
semärkning är alltså inget bistånd utan ett handels-
samarbete som präglas av öppenhet, ömsesidighet
och respekt för alla parter. Rättvis betalning, goda
arbetsförhållanden, långsiktighet, respekt för mänsk-
liga rättigheter och miljön möjliggör på sikt en effek-
tiv ekonomisk och social utveckling. Social, ekono-
misk och demokratisk utveckling gynnas i områden
där rättvisemärkt producerade livsmedel framställs.
Herr talman! Ska hållbara konsumentmönster
uppnås är det viktigt att det konkreta arbetet för rätt-
vis handel stärks. Det är alltså en fråga om rättvisa
och solidaritet. Det är otillräckligt att arbetet med
rättvis handel i dag endast drivs ideellt genom frivil-
ligorganisationer med begränsade resurser.
I regeringens proposition 2000/01:135 Hand-
lingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005 konsta-
teras att de frivilligorganisationer som ansvarar för
etisk märkning har behov av ökade medel. Beslut
finns om att medel bör avsättas för att organisationer
ska kunna söka medel för att utveckla kriterier för
olika former av märkning.
Om man läser utvärderingen kan man fråga sig
hur det har gått. Det ser tyvärr inte lika ljust ut på den
fronten som handlingsplanen från början gav uttryck
för. Det har inte fallit ut så mycket medel av de 20
miljonerna som hade aviserats till just det här arbetet.
På samma sätt som staten har bidragit till att för-
stärka arbetet med miljömärkta produkter genom
stödet till Krav och uppdraget till Konsumentverket
att verka för ökad efterfrågan på ekologiskt odlade
produkter är det viktigt att också staten med ekono-
miskt stöd bidrar till de ideella organisationernas
arbete för ökad kunskap om och ökad efterfrågan på
rättvisemärkta varor. Ett statligt stöd ökar också sta-
tusen på detta arbete.
Det är här som Vänsterpartiet i reservation nr 6
tycker att regeringen snarast bör införa ett permanent
statligt stöd till frivilligorganisationer som arbetar
med etisk märkning.
Etisk märkning handlar inte minst om pensions-
fonder som numera ingår i det allmänna pensionssy-
stemet. Jag anser att det, i likhet med det som nyligen
har gjorts i Storbritannien, bör införas ett krav på att
alla pensionsfonder ska redovisa de etiska, sociala
och miljömässiga ställningstaganden som ligger till
grund för verksamheten, exempelvis huruvida en
pensionsfond har investerat pensionsspararnas pengar
i företag som producerar vapen.
Sedan handlar det också om transporterna. Det är
viktigt att konsumenterna har möjlighet att väga in
transportaspekten vid sina produktval. Just genom en
märkning av en produkt med information om trans-
portsätt och transportväg och hur mycket koldioxid
som släppts ut under transporten kan man ställa större
krav på producenterna.
Herr talman! Det är här som jag ser skillnaden.
Enligt Vänsterpartiet handlar det om enskilda männi-
skors fria val, precis som både Martin Andreasson
och Henrik von Sydow anförde tidigare. Men jag
frågar mig: På vilket sätt blir det ett fritt val när män-
niskor inte vet hur de ska välja? Om man har att välja
mellan två varor från olika producenter och om man
inte vet vilken miljöbelastning dessa varor har föror-
sakat, på vilket sätt ska en konsument kunna välja
vilken av dessa två varor som man ska köpa för att
påverka effekterna på miljön? Därför menar vi från
Vänsterpartiet att för att konsumenterna ska ha en
verklig valfrihet är märkningen ytterst viktig.
Herr talman! Med det här vill jag yrka bifall till
reservation nr 6.</pre><pre>Anf.  49  MARIANNE CARLSTRÖM (s):
Herr talman! Att miljömålen skulle knytas till
konsumentpolitiken beslutades 1995 av lagutskottet.
Man ansåg att miljön och konsumtionen hörde ihop
och att våra konsumtionsval påverkar miljön. Den
bedömningen står sig även i dag. Genom en medve-
ten konsumtion kan vi både styra produktionen och
påverka miljön. Medvetna konsumenter som sluter
sig samman har en stor makt - konsumentmakten,
som vi borde utnyttja mycket mer än i dag.
Jag har lite svårt att förstå Henrik von Sydow när
han pratar om att Socialdemokraterna skulle vara
emot människors fria val. Jag förstår inte hur vare sig
Moderaterna eller Folkpartiet läser skrivelsen. Ibland
undrar man om vi har läst samma skrivelse.
Hur ska en konsument kunna välja om man inte
har ett verktyg? Det är ju genom verktygen som vi
politiker ger konsumenterna möjlighet att göra ett fritt
och bra val. Det ansvaret frånsäger man sig väl inte
som politiker. Det är där som jag har lite svårt att
hänga med. Men vi får återkomma till det.
För mig är konsumentpolitiken ett styrmedel för
att uppnå hållbara konsumtionsmönster. Och konsu-
menternas ändrade efterfrågan kan bidra till en ut-
veckling av en mer hållbar produktion av varor och
tjänster. Och det tycker vi socialdemokrater är vårt
ansvar. Vi välkomnar därför regeringens arbete.
Lagutskottet har tidigare sagt ja till att införa ett
miljödelmål. Och när vi nu återkommer till frågan
gäller det nya delmål och en redovisning av effekter-
na av ett antal miljöåtgärder.
Jag övergår nu till att kort kommentera reserva-
tionerna.
När det gäller reservation nr 1 från Folkpartiet
tycker jag att det är självklart att miljöskadliga varor
ska fasas ut och inte tillverkas längre. Och det kom-
mer att ske dels genom konsumenternas kunskaper
om bra miljöval, dels genom regeringens arbete med
konsumentpolitiken.
Ett av den socialdemokratiska konsumentpoliti-
kens mål är ju som kammaren vet inflytandemålet,
det vill säga att konsumenternas ställning och infly-
tande på marknaden ska stärkas. Enligt min mening
uppnås detta genom den förda socialdemokratiska
politiken. Det var ju just det som Folkpartiet ville, att
konsumenternas ställning skulle stärkas. Enligt mitt
sätt att se är det alltså ingen skillnad i sak.
Reservation 2 gäller delmål 1, att det ska var pris-
värt och enkelt att agera på ett för miljön positivt sätt.
Vi vet att det är många faktorer som styr konsumen-
ternas val av produkter, priset är en av dem. Även i
denna fråga är det ingen skillnad i sak.
Källsorteringen är viktig och fungerar mycket bra
och är tillgänglig på de flesta ställen, men visst finns
det stationer som måste anpassas mera efter brukarna.
Där räknar vi med att kommunerna tar sitt ansvar och
ser till att alla medborgare har tillgång till - med
andra ord - kan använda sorteringsstationerna.
En proposition i den frågan förbereds i Reger-
ingskansliet. Där ska konsumentperspektivet finns
med.
Delmål 2 i reservation 3 handlar om att det ska
finnas många konkreta exempel på positiva miljöef-
fekter av ett ändrat beteende.
För att nå målet med ett hållbart konsumtions-
mönster måste många konkreta exempel finnas och
visas. Det är också viktigt att de positiva miljöeffek-
terna kan mätas. Indikatorerna är en del i det föränd-
ringsarbetet, som mycket väl kan komma att föränd-
ras senare.
Jag har lite svårt att förstå Folkpartiet som inte
tycker att det är okej med de indikatorer som finns,
men man har själv inga förslag. Så dåliga tycker jag
inte att dessa indikatorer är. Jag tycker att de är bra,
och det är viktigt att de är mätbara, vilket de blir i och
med kammarens beslut här lite senare.
Reservationerna nr 4, 5 och 6 handlar om delmål
3, om miljömärkningen och den etiska märkningen
ska ha en stor spridning.
I skrivelsen säger regeringen att miljömärkningen
och den etiska märkningen ska ha en stor spridning.
Det tolkar Moderaterna som att detta ska bli en lag-
stiftning. Detta är ett viktigt mål för oss socialdemo-
krater som på intet sätt blir sämre om det här är ett
konkurrensmedel vare sig det är frivilligt eller ej.
Men det handlar ju inte om obligatorisk märkning
utan om frivillig märkning som ska underlätta för
konsumenten. Det är ett viktigt delmål, och det står vi
fast vid. På många områden är det svårt att vara kon-
sument i dag. Då är miljömärkning ett viktigt medel
som stöd för de konsumenter som vill ta sitt ansvar
för miljön.
I reservation 7 vill Folkpartiet ha en hållbarhets-
kommission i stället för den utredning som regering-
en nu förbereder, en utredning som ska komma fram
till en handlingsplan som vi så småningom får möj-
lighet att diskutera här i kammaren. Varför en kom-
mission skulle vara bättre vet jag inte. Det kanske är
olika sätt att nå målet, men vi håller fast vid att en
utredning är bra. De direktiven håller just nu på att
behandlas, och jag tror att det blir väldigt bra.
Slutligen, herr talman: Trots att det finns sju re-
servationer till lagutskottets betänkande anser jag att
det inte finns några stora skillnader i sak i partiernas
syn på miljöfrågan - möjligen med undantag för
Moderaterna - i alla fall inte när det gäller målen.
Däremot finns det kanske skillnader när det gäller
medlen, det vill säga hur vi når målen. Men att det är
viktigt med en hållbar konsumtion som bidrar positivt
till miljön tycks vi vara eniga om. Jag yrkar bifall till
förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reser-
vationer.</pre><pre>Anf.  50  HENRIK VON SYDOW (m)
replik:
Herr talman! Jag hade inte tänkt ta replik, men
eftersom jag så tydligt blir tilltalad måste jag ändå ta
upp ett par frågor med Marianne Carlström. Det för-
sta är frågan om hur konsumenterna, kunderna, ska
kunna välja utan information, utan etiketter. Mitt svar
på frågan, som du nästan själv gav lite senare i anfö-
randet, är att information, etiketter och sådana verk-
tyg finns i överflöd i dag om vi går in i en ICA-butik,
in i en Konsumbutik eller in i en Hemköpsbutik. Det
är inte bristen på information som är problemet. Möj-
ligheterna att fatta beslut är ju mycket breda, mycket
stora. Det tycker jag att Marianne Carlström ändå
måste hålla med om. De är stora utan att politiken har
drivit fram det.
Sedan vill jag kommentera detta med frivillig
märkning. Jag vore tacksam om Marianne Carlström
här i kammaren kunde tala om att någon lagstiftad,
central märkning inte är aktuell under den här man-
datperioden.</pre><pre>Anf.  51  MARIANNE CARLSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag är inte säker på att det alltid är
information som finns i våra affärer. Det finns en
himla massa reklam, men reklamen är ju ganska ensi-
dig. Information och kunskap är inte riktigt samma
sak. Just genom den här märkningen har vi ju möjlig-
het att få en mycket mer strukturerad information och
kunskap än man får genom reklamen. Jag har fortfa-
rande svårt att förstå hur Moderaterna resonerar där.
Jag kan säga att just nu förbereds ingen obligato-
risk märkning. Däremot kommer jag inte att stå här i
kammaren och lova något inför framtiden. Varje
riksdag beslutar själv. Men i dag är det inte aktuellt.</pre><pre>Anf.  52  HENRIK VON SYDOW (m)
replik:
Herr talman! Vi har uppenbarligen helt olika syn
på reklam. Men vi har vi ju en lagstiftning, en sär-
skild lagstiftning, som ska se över det här så att det är
korrekt och sakligt. Har du synpunkter på den tycker
jag att du kan motionera i det ärendet.
Sedan vill jag återigen ställa frågan till Marianne
Carlström: Om du fick bestämma här och i dag, är du
då intresserad av idén att öppna för ett lagstiftat och
centralt märkningssystem?</pre><pre>Anf.  53  MARIANNE CARLSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Först måste jag säga att jag inte kän-
ner något behov av att motionera. Jag kan vara med
och påverka på ett annat sätt. Det är möjligen ett
regeringspartis privilegium.
När det gäller märkningen tycker jag inte att vi
har nått därhän att vi kan införa en obligatorisk om
det nu finns behov. Jag tycker att vi är långt därifrån.
Först och främst måste vi ju, tycker jag, ha en bättre
och enhetligare märkning än vad vi har i dag. Jag
tycker därför inte att det föreligger något behov av en
obligatorisk märkning. Däremot är jag för märkning
eftersom det underlättar för konsumenterna att göra
medvetna val. Varje konsument gör alltså sina egna
val utifrån den information man får. Jag måste ju säga
att den reklam som Henrik von Sydow pratar om inte
är objektiv, men det ska förhoppningsvis märkningen
vara.</pre><pre>Anf.  54  ULF HOLM (mp):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 6 från Vänstern gällande etisk märkning.
Det innebär att jag också yrkar bifall till en mp-
motion inom detta område.
Låt mig först säga att det finns mycket bra saker i
det här betänkandet och i regeringens skrivelse. Dock
anser jag och Miljöpartiet att vi inte får stanna av i
arbetet bara för att riksdagen i 2001 års konsument-
politiska beslut bestämde vissa delmål. Beslutet var ju
då bland annat att miljömärkningen och den etiska
märkningen ska få större spridning. Det är bra. Men
vi måste fortsätta detta arbete. Majoriteten i kamma-
ren ställer ju upp på att miljömärkning och etisk
märkning är viktiga verktyg för att konsumenterna
ska göra aktiva val även om det i debatten har fram-
gått en viss nyansskillnad beträffande hur detta ska gå
till.
Mycket arbete utförs på olika håll för att lyfta
fram den etiska märkningen. En stor del av detta
arbete utförs i dag av frivilligorganisationer. Jag anser
också att vi måste ge dem mer stöd i detta aktiva
arbete, detta ideella arbete, till exempel genom att
införa ett särskilt statligt stöd för frivilligorganisatio-
nerna för att kunna fortsätta sprida kunskap om etisk
märkning - allt för att vi konsumenter ska kunna göra
aktiva val när vi konsumerar olika varor.
Rättvisemärkta produkter är tyvärr alltför säll-
synta i våra butiker. Rättvisemärkning innebär, och
bidrar till, en rättvisare världshandel, och märkningen
garanterar odlare och lantarbetare skälig ersättning
för det arbete de utför. Rättvisemärkning är ett han-
delssamarbete som syftar till att öka möjligheterna för
småproducenter, anställda inom jordbruks- och till-
verkningsindustrin samt organisationerna som repre-
senterar dem att hävda sig i den internationella kon-
kurrensen.
Småproducenter garanteras en långsiktig affärs-
relation, möjlighet till förskottsbetalning och ett pris
som ligger över respektive varas världsmarknadspris.
Genom att man förbättrar de sociala och ekonomiska
förutsättningarna för småproducenterna kan dessa ta
större hänsyn till de ekologiska förhållandena och
därmed på sikt öka möjligheterna för en hållbar ut-
veckling. De producenter som har anställda ges även
bättre förutsättningarna att fullgöra sin roll och sina
skyldigheter som arbetsgivare.
Herr talman! Enligt en utredning blir det ingen
momssänkning på Kravmärkta produkter. EU-
reglerna hindrar detta. Miljöpartiet har ju länge drivit,
och kommer att fortsätta driva, att ekologiska pro-
dukter ska kunna säljas till samma pris som, eller
helst lägre än, traditionella livsmedel. Av det skälet
driver vi kravet på en grön skatteväxling, det vill säga
att det som är bra för miljön ska vara billigt och det
som är dåligt för miljön ska vara dyrare.
Eftersom den gröna skatteväxlingen tyvärr går
långsamt och inte är tillräckligt internationellt spridd
behövs dock även andra vägar att göra ekologiska
produkter billigare för konsumenterna på. Ofta är ju
dessa produkter dyrare än andra varor. Vi föreslår
därför att en utredning bör tillsättas som har en hel-
hetssyn på de regler som tillämpas och vilka alterna-
tiva vägar man kan ha för att underlätta försäljningen.
Nu kommer detta delvis att komma in i de frågor
som Konsumentverket har börjat arbeta med inom
ramen för den aviserade utredningen om hållbar kon-
sumtion. Jag utgår från att Konsumentverket upp-
märksammar de motioner och förslag som vi från
Miljöpartiet har lagt fram inom detta område. Dock
kan jag inte hålla med om att det ska vara en ensam-
utredning, som det står i regeringens tankar om det
här, Handlingsplanen för hållbar konsumtion. Jag
tycker precis som Vänstern att det bör vara en parla-
mentarisk kommitté som ser över de här sakerna i
stället. Det här är så viktiga frågor. Vi behöver alla
aktivt jobba för att detta blir så bra spritt som möjligt
och naturligtvis göra allt för att konsumenterna ska
kunna göra ett aktivt val när de går och handlar sina
varor och produkter.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>12 §  Reklam för kemiska produkter, m.m.</pre><pre>Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2002/03:MJU14
Reklam för kemiska produkter, m.m. (prop.
2002/03:37.</pre><pre>Anf.  55  LARS LINDBLAD (m):
Herr talman! Dagens betänkande innehåller en
behandling av en proposition som kommit med an-
ledning av fem EG-direktiv om kemikaliefrågor som
ska införas i svensk lagstiftning. Inget parti valde att
motionera, och utskottet är enhälligt i sitt godkännan-
de av införandet av de fem direktiven.
Utskottet behandlar också i detta betänkande mo-
tioner från den allmänna motionsperioden. Riksdagen
har valt att i kemikaliepolitiken delegera en stor del
av ansvaret till Statens kemikalieinspektion. Detta har
gjorts därför att riksdagen inte rimligen kan ha sak-
kunskap som täcker de mycket tekniskt komplicerade
kemikaliefrågorna. Denna delegering stöds av riksda-
gens alla partier utom ett. Miljöpartiet, som i betän-
kande efter betänkande föreslår förbud av enskilda
kemikalier, verkar ha nått en insikt som andra partier
inte riktigt har nått.
Herr talman! Vi delar den principiella uppfatt-
ningen att det ur miljösynpunkt är önskvärt att man
ska minska användningen av bly i samhället. Beslutet
om att förbjuda blyhaltig ammunition var dock enligt
vår mening illa underbyggt. När riksdagen beslutade
detta förutsattes att fullgoda alternativ skulle finnas
tillgängliga för praktiskt jaktbruk. Så är inte fallet i
dag. De metallegeringar som provats har inte blyets
densitet och skottverkan, och följden är att risken för
skadskjutning av vilt ökar.
Hagel av stål medför flera allvarliga problem vid
älgjakt. Stålhagel som tränger in i träd gör virket
oanvändbart. Risken för rikoschetter som kan skada
människor och djur ökar, och risken för vapenspräng-
ning ökar också. Ur djurskyddssynpunkt är det inte
heller helt klarlagt hur hagel av stål påverkar djur och
fåglar när de äter upp stålhagel vid födointag.
Det finns indikationer på att övergång från bly till
stål i hagelammunition får stora negativa följdverk-
ningar för viltet. Övriga alternativhagel har en sämre
skottverkan än bly, och några konsekvensbeskriv-
ningar av dessa hagels miljöpåverkan har inte heller
presenterats. Samma förhållanden råder även i fråga
om kulammunition, där precision och skottverkan har
avgörande betydelse för en ur djurskyddssynpunkt
acceptabel jakt.
Sammantaget finner vi därför att beslutet om to-
talförbud för användning av blyhaltig ammunition vid
jakt liksom vid skjutbanor var förhastat och därmed
felaktigt. Beslutet bör omprövas och i stället utformas
så att blyförbudet träder i kraft först när fullgoda
alternativ till blyhaltig ammunition i helhet finns att
tillgå. Däremot anser vi att förbudet mot jakt med
blyhagel vid våtmarker ska vara kvar.
Med anledning av detta vill jag yrka bifall till re-
servation 2.</pre><pre>Anf.  56  MARIE WAHLGREN (fp):
Herr talman! Vi lever i ett kemikaliesamhälle. Det
innebär i grunden mycket gott i form av mediciner,
säkrare material och nya material, som rentav tagit
oss ända ut i rymden. Men till skillnad från i många
andra sammanhang kan vi inte när det gäller kemika-
liepolitiken acceptera att ta det onda med det goda.
Här måste säkerhet för människor och miljö alltid ha
huvudprioritet. Det är något som jag tror att det finns
en stor politisk enighet om i Sverige, och vår vikti-
gaste uppgift framöver är därför att få en acceptans
för en strikt kemikalielagstiftning också i andra län-
der, och då framför allt inom EU.
Jag tror att det i grunden är viktigt att inte ha en
negativ syn på kemikalier. Det finns en risk att man,
om man har det, automatiskt inte sätter likhetstecken
mellan kemikalier och önskade varor. Det gör att man
då inte ställer samma säkerhetskrav på dessa varor
som på det vi upplever som kemikalier och därmed
farligt, till exempel pesticider.
Jag tror att detta kan vara ett av skälen till att vi så
sent har fått en diskussion om läkemedels farliga
miljöpåverkan. Jag yrkar därför bifall till reservation
4, just därför att jag tror att det är viktigt att vi nu
sätter fokus på de här frågorna. Speciellt viktigt blir
det då många av de nya läkemedel som utvecklas blir
mer och mer biologiskt potenta, samtidigt som det ur
farmakologisk synvinkel ofta är bäst om läkemedel
inte bryts ned i kroppen utan alltså utsöndras intakt ut
i naturen.
Herr talman! Jag tänker avsluta här och bara slå
fast att när det gäller kemikaliepolitiken utgår Folk-
partiet liberalerna från samma grundprinciper som
alltid, nämligen att försiktighetsprincipen och ett
strikt producentansvar måste gälla.</pre><pre>Anf.  57  SVEN GUNNAR PERSSON (kd):
Herr talman! Det betänkande vi nu debatterar be-
handlar, som redan sagts, dels en proposition med
vissa lagändringar som behövs för genomförande av
diverse EG-direktiv, dels ett antal motioner med ke-
mikaliepolitiken som verksam substans.
Det är ett enigt utskott som biträder propositio-
nens förslag. Det är bra med bestämmelser om kon-
sumentinformation i reklam för olika kemikalier. Det
är bra med tydliga definitioner när det gäller hanter-
ingen av genetiskt modifierade organismer, och äntli-
gen kan vi ge regeringen eller lämplig myndighet
möjlighet att meddela de föreskrifter som behövs för
att genomföra skrotbilsdirektivet, så att även trehjuli-
ga motorfordon kan lämna detta jordiska på ett vär-
digt sätt.
När betänkandet sedan tar itu med alla geniala
förslag som finns i motionerna från allmänna mo-
tionstiden kärvar det dock efter känt mönster ihop sig,
herr talman. Samtliga motioner avstyrks med hänvis-
ning bland annat till det arbete som sägs pågå på
respektive område. Vi motionärer tycker ju att arbetet
går för trögt och för sakta. Vi tycker att våra social-
demokratiska vänner i utskottet duckar och hukar
inför Rosenbadkumpanernas dekret. Visst vore det
lite intressant att knuffa dom framför sig någon gång
då och då, eller hur Christina Axelsson, regeringspar-
tiets representant här i debatten?
Vore det inte lämpligt med lite liv och rörelse i
sossegruppen i de för hälsan och miljön så viktiga
kemikaliefrågorna? Något mer påtagligt än kemika-
liesamhället är svårt att föreställa sig, precis som
redan sagts.
Luft, vatten, mat, fordon, material och varor som
vi hanterar eller på annat sätt kommer i kontakt med
varje dag: allt påverkas eller är påverkat av någon av
de många tiotusentals kemiska ämnen och produkter
som förekommer i vårt land.
Herr talman! Jag vill i all ödmjukhet påpeka att
den kristdemokratiska miljömotionen innehåller för-
slag till kraftfulla ageranden när det gäller flera vikti-
ga kemikalier. Majoritetens hantering av förslagen
kan däremot närmast karaktäriseras som
- en politik som inte tar itu med biverkningarna från
läkemedelsrester i avloppsvatten
- en slocknad politik för bromerade flamskyddsme-
del
- en politik utan glans mot farliga flourerande äm-
nen
- pyspunka på politiken för att hantera giftiga HA-
oljor i bildäck.
Herr talman! Det finns i dag ingen metod för av-
loppsreningsverken att sortera ut läkemedel. De läm-
nar oftast reningsverken i aktiv form. Många aktiva
substanser i läkemedel utgör stora miljöproblem som
ger negativa effekter på både människor och djur. Till
exempel har det påvisats att fisk byter kön efter att ha
utsatts för hormoner som har gått igenom reningsver-
kens processer - tänk bara en sådan sak.
Det är en stor brist att utskottsmajoriteten inte ger
svar på frågorna om hur man avser att utveckla mil-
jöbalken när det gäller läkemedelsresterna, vilken roll
Apoteket har, hur FASS kan förbättras eller vilka
incitament man vill se för att få fram biologiskt ned-
brytbara läkemedel.
Herr talman! Bromerade flamskyddsmedel an-
vänds för att förhindra att brand uppkommer i pro-
dukter av plast, gummi, textilier och elektroniskt
material. De sprids på flera sätt och är mycket svåra
att bryta ned. Vi får i oss dessa ämnen genom hud-
kontakt, inandning och genom det vi äter. Levern
påverkas och de kan även ge hormonella skador och
cancer.
Enligt bland annat Räddningsverket finns det full-
goda ersättningsmedel för bromerade flamskyddsme-
del. Kristdemokraterna anser att beslut bör fattas om
att förbjuda dessa ämnen i Sverige i syfte att påskyn-
da sådana förbud i hela EU. Det finns inget produkt-
direktiv inom EU som förhindrar ett sådant nationellt
förbud. Lite mer eld i baken på utskottsmajoriteten
och regeringen vore önskvärt i denna fråga.
Herr talman! I ett personbilsdäck ingår cirka en
liter cancerframkallande, mjukgörande högaromatiska
oljor, så kallade HA-oljor. När däcken slits hamnar
tusentals ton av de giftiga ämnena i naturen. Redan
1994 publicerade Kemikalieinspektionen rapporten
Nya hjulspår som uppmärksammade problemet. I
dessa vid det här laget ganska gamla och djupa hjul-
spår verkar regeringen ha fastnat eftersom så lite
händer. På grund av den miljöskada som HA-oljor
medför bör ett förbud att sälja däck som innehåller
dessa oljor införas i Sverige. Regeringen bör skynd-
samt återkomma till riksdagen med förslag om ett
sådant förbud.
Alla de intressanta, lärorika, kraftfulla och framåt-
syftande kristdemokratiska reservationerna i detta
betänkande är värda kammarens helhjärtade stöd,
men jag nöjer mig, herr talman, med att yrka bifall till
reservation nr 8.</pre><pre>Anf.  58  KJELL-ERIK KARLSSON (v):
Herr talman! Det här betänkandet behandlar en
proposition om reklam för kemiska produkter med
mera, en proposition som utarbetats tillsammans av
regeringen och Vänsterpartiet. Men huvuddelen av
betänkandet rör sig kring motioner från allmänna
motionstiden på området en giftfri miljö. En giftfri
miljö vill vi alla ha. Målet en giftfri miljö innebär att
miljön ska vara fri från ämnen och metaller som har
skapats i eller utvunnits av samhället och som kan
hota människors hälsa eller den biologiska mångfal-
den.
Jag vill särskilt hålla mig till tre reservationer i
betänkandet. Jag börjar med reservation 6, en reser-
vation som Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och
Centern står bakom. Den handlar om bromerade
flamskyddsmedel, dessa bromerade produkter som av
många har ansetts som oundgängliga i brandsäker-
hetsarbetet men som egentligen inte behövs utan går
att avvara.
Vi i Vänsterpartiet anser att det bör införas ett
förbud mot bromerade flamskyddsmedel, och det bör
beslutas i syfte att åstadkomma och påskynda sådana
förbud i hela EU.
I Sverige används nu ca 2 000 ton bromerade
flamskyddsmedel varje år. Dessa ämnen har visat sig
vara persistenta och bioackumulerande, det vill säga
de lagras i människans kropp och är svårnedbrytbara.
En avveckling anser vi därför som nödvändig.
Bromerade flamskyddsmedel används som brand-
skydd i bland annat elektronisk utrustning, höljen till
datorer, byggmaterial och textilier. Det finns ett antal
olika bromerade flamskyddsmedel. Många kan på-
verka hormonnivåerna i sköldkörteln eller orsakar
cancer. De kan också ge beteende-, inlärnings- och
minnesstörningar samt bidra till ökad fosterdödlighet
eller fördröjd skelettbildning.
Bromerade flamskyddsmedel påträffas också i
bröstmjölk och ökar i snabb takt. Mängden där för-
dubblas ungefär vart femte år. Detta är oerhört allvar-
ligt då det blir allt svårare för människor att undvika
att vi exponeras för dessa ämnen. Nu finns dessa
ämnen i våra kroppar och överförs mellan mamma
och barn.
Vänsterpartiet anser att bromerade flamskydds-
medel ska avvecklas. Inom EU pågår arbetet med att
kartlägga risker med de olika grupperna av flam-
skyddsmedel. Gemensamma regler inom EU är bra,
men arbetet går mycket långsamt. I en överenskom-
melse mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och reger-
ingen står det att bromerade flamskyddsmedel ska
avvecklas och att Sverige ska ta egna initiativ utöver
det arbete som pågår inom EU.
Behöver vi bromerade flamskyddsmedel för vår
säkerhet eller går det att göra något annat?
Räddningsverket, som har hand om vår säkerhet
och som har ansvaret för bland annat vår brandsäker-
het, har sagt att flamskyddsmedel är onödiga, efter-
som brandsäkerhet kan uppnås genom andra åtgärder
som design. Många stora företag som Ericsson, Ikea
och Skanska har också bevisat att bromerade flam-
skyddsmedel är onödiga då de helt enkelt har upphört
med användningen eller håller på att fasa ut den.
Vi tre samarbetspartier håller nu på med att ta
fram en plan för hur Sverige ska kunna avveckla
användningen av bromerade flamskyddsmedel.
Herr talman! I en annan reservation framför vi vår
oro för det flitiga användandet av bekämpningsmedel
i vårt jordbruk. Det finns nu fastslagna gränser för hur
mycket bekämpningsmedel människan tål för att inte
hälsan ska påverkas. Men erfarenheten visar att det är
mycket svårt att avgöra vilka framtida hälsoeffekter
vi kommer att få se som följd av generationers an-
vändning av bekämpningsmedel.
Det har framkommit hos försöksdjur att flera av
de bekämpningsmedel vi tidigare använt har stört
hormonbalansen. Framtiden kan komma att visa att vi
även får effekter på människans hormonbalans som
svar på långa tiders användning av farliga ämnen.
Effekterna av den tid då dessa bekämpningsmedel
användes eller var i bruk får vi inte se förrän i en
framtid.
Särskilt besvärligt är det med våra importerade
livsmedel. Det är inte ovanligt att rester av bekämp-
ningsmedel som är förbjudna i Sverige hittas i dessa
importerade livsmedel. Vi anser att en avveckling av
bekämpningsmedel bör vara en målsättning inom det
svenska jordbruket.
I reservation 1 tar vi upp Östersjösituationen. Vårt
innanhav mår inte särskilt bra, som ni säkert vet. Det
är inte "bara" överfiske, föroreningar, oljeutsläpp och
övergödning som gör situationen i Östersjön allvarlig.
Trots allt elände har en minskning skett av tungme-
taller i Östersjön vilket visar att politiska beslut och
därpå vidtagna åtgärder kan ge effekt om de genom-
förs. Men fortfarande är kemikaliesamhället ett stort
växande hot mot havsmiljön. Begränsningar för att
minska skador till följd av kemikalier är möjligt om
vi fattar rätt beslut.
Vi i Vänsterpartiet anser att arbetet måste fortsätta
nationellt inom EU och även genom samarbete mel-
lan länderna kring Östersjön. Vi anser att regeringen
bör ta initiativ kring kemikaliefrågan i Östersjöregio-
nen och där förorda att kraven skärps drastiskt på
kemikaliehanteirng och kemikalieanvändning.
Herr talman! För tids vinning yrkar jag bifall bara
till reservation 6 men står givetvis fast vid Vänster-
partiets övriga reservationer.</pre><pre>Anf.  59  JAN ANDERSSON (c):
Herr talman! Vi debatterar i dag ett betänkande
som handlar om kemiska produkter. När jag tittar på
miljöpolitiken i dess helhet tycker jag att frågan om
kemiska produkter intar lite av en särställning i miljö-
arbetet, av den anledningen att när kemiska produkter
väl har släppts ut i kretsloppet kan de omöjligen eller
bara med oerhört stora insatser plockas tillbaka igen.
De finns alltså kvar i kretsloppet i en eller annan
form.
Det bästa sättet är självklart att inte föra in dessa
kemiska produkter i kretsloppet. De bromerade flam-
skyddsmedlen hör inte hemma i kretsloppet. Vi har
tidigare hört ganska långa dragningar om bromerade
flamskyddsmedels skadeverkningar. När man kan
mäta ökade halter i bröstmjölk är det en tydlig var-
ningsklocka. Jag ska inte rapa upp mer om effekterna
utan håller med de tidigare talare som har tagit upp
problemet med flamskyddsmedel.
Jag yrkar bifall till reservation 6. Självklart står
jag bakom också de övriga, men för att spara tid yrkar
jag alltså bifall bara till reservation 6.</pre><pre>Anf.  60  GUNNAR GOUDE (mp):
Herr talman! Propositionen handlar om de fem di-
rektiv som nu ska omsättas i regler och lagar i Sveri-
ge. Det gäller skyldigheten att informera om miljö-
farliga ämnen i samband med reklam. Det är huvud-
delen i detta. Sedan finns även några andra, mindre,
detaljer.
Miljöpartiet står bakom förslaget. Vi har inte del-
tagit i samverkan, men det är ett steg i rätt riktning
och det finns därför ingenting att invända mot ett
sådant steg.
De motioner som tas upp i betänkandet i anslut-
ning till propositionen är motioner som skrivits under
den allmänna motionstiden. Det gemensamma för
dem alla är att de tar upp en annan aspekt på hanter-
ingen av miljöfarliga ämnen än den som gäller infor-
mation. Det handlar som regel om förslag till förbud
eller alternativ till sådana ämnen som nu är i använd-
ning. Jag vill lite grann uppehålla mig vid de motio-
nerna.
Jag börjar med den motion som Miljöpartiet har
väckt om bromerade flamskyddsmedel. Där har vi en
reservation gemensamt med Kristdemokraterna,
Centern och Vänsterpartiet. Det är ett intressant ex-
empel. Man har alltså på EU-nivå kommit en bit på
väg och redan enats om att förbjuda två av de brome-
rade flamskyddsmedlen. Totalt finns ett 70-tal ute på
marknaden. Förbudet gäller de två medel som man
bedömt vara bland de farligaste och vanligaste, näm-
ligen pentaBDE och oktaBDE. Dessutom tittar man
närmare på ytterligare två och gör en miljöriskbe-
dömning för att så småningom komma med ett för-
slag - ett förbud eller en rekommendation.
Vi ser naturligtvis med glädje på att man arbetar
på det sättet i EU. Ett viktigt komplement måste dock
göras till det arbetet, nämligen det som vi har fört
fram i motionen. Man måste på nationell nivå snabbt
och effektivt svara upp mot den typen av åtgärder
som kommer från EU. Det finns annars risk för att
man vid ett förbud mot fyra av de vanligaste och
farligaste bromerade flamskyddsmedlen övergår till
andra bromerade flamskyddsmedel, alltså sådana som
inte är förbjudna. Därför måste man på nationell basis
skapa garantier för att så inte sker, till exempel ge-
nom att, som har föreslagits, bredda förbudet till att
gälla bromerade flamskyddsmedel över lag.
Man måste också aktivt se över vilka andra alter-
nativ som kan dyka upp, till exempel i form av klore-
rade flamskyddsmedel. Då måste man naturligtvis
gardera sig så att man förbjuder också dem. När ett
sådant beslut kommer från EU måste de olika natio-
nerna alltså gå in och komplettera sin lagstiftning för
att den inte ska bli verkningslös eller leda till en säm-
re situation än den som är i dag.
Vi i Sverige arbetar effektivt på detta. Kemika-
lieinspektionen arbetar med att få fram alternativa
kemikalier, och framför allt arbetar de i samverkan
med näringsliv och andra myndigheter för att få fram
alternativa metoder, alternativ till kemikalierna.
Räddningsverket har till exempel förslag på åtgärder
som kan få ned brandrisken för en mängd produkter,
exempelvis genom att man låter bli att använda vissa
syntettextilier i hem och offentliga byggnader. Det
gäller inredningsdetaljer som kan bytas ut mot mindre
brandfarliga sådana. Det gäller direktiv och överens-
kommelser med elektronikindustrin om att lägga
toleransgränserna så att risken för överhettning i
komponenterna i den elektroniska apparatur som
tillverkas blir betydligt lägre och så vidare.
Det arbetet måste intensifieras. I betänkandet sägs
att Kemikalieinspektionen gör bedömningen att man
inte ska agera i det här ärendet just därför att det är
bättre att "aktivt medverka i och driva på det pågåen-
de EU-arbetet, snarare än att splittra resurserna på ett
parallellt nationellt agerade". Det är en lite farlig
skrivning, och man ska inte tolka det så att Kemika-
lieinspektionen inte aktivt arbetar för att möta och
täcka upp effekterna av det beslut som vi väntar oss.
Vi har alltså en gemensam reservation, och jag
yrkar bifall till reservation 6 under punkt 9.
HA-oljorna i bildäck, som Sven Gunnar Persson
nämnde, behandlas i en kristdemokratisk motion. Det
är en fråga som också Miljöpartiet har drivit och vi
stöder självfallet även den reservationen.
Vi har från Miljöpartiet även krav på förbud mot
till exempel krom vid garvning av läder och kvicksil-
ver som konserveringsmedel i vissa mediciner. Jag
ska inte ta upp dessa detaljer nu, men vi stöder natur-
ligtvis samtliga motioner när det gäller de förbudsför-
slagen.
Jag skulle vilja avsluta med att ta upp två väldigt
viktiga större områden som är eftersatta och där vi
har väckt motioner. Det ena gäller jordbrukets han-
tering av bekämpningsmedel och har redan tagits upp
av Kjell-Erik Karlsson. Där har vi en gemensam
reservation, reservation 3 under punkt 7. Nu uppfat-
tade jag inte riktigt om Kjell-Erik reserverade sig där
eller inte. Vi kanske kan återkomma till det.
Inom det området har vi goda exempel från det
ekologiska lantbruket, som alltså avstår från att an-
vända bekämpningsmedel i sin verksamhet. Det finns
goda exempel som visar att det fungerar bra utan
dessa medel. Tyvärr har vi inom stora sektorer av
jordbruket och skogsbruket fortfarande alltför mycket
bekämpningsmedel som används på ett sätt som gör
att medlen läcker ut i naturen och hamnar utanför de
områden som de egentligen avser att bekämpa.
Vi vill att man ska gå snabbare fram. Det räcker
inte med rekommendationer. Man måste i stället gå
fram snabbt inte med ersättningsmedel utan genom
alternativa brukningsmetoder inom jordbruket och
skogsbruket.
Slutligen skulle jag vilja säga något om det områ-
de som kanske är allvarligast, nämligen det som gäll-
er läkemedlen. Tyvärr har vi en mycket dålig bevak-
ning av vad som händer med läkemedlen. Läkemedel
läcker ut. Läkemedel är exceptionellt farliga produk-
ter eftersom de är gjorda för att påverka levande or-
ganismer. Det är syftet med dem. Det läckage som
finns via urin och fekalier från patienter eller, tyvärr,
det som finns genom att man kastar läkemedel på ett
olämpligt sätt, slänger det i soporna eller spolar ned
det i toaletten, gör att läkemedel kommer ut i naturen.
Vi vet för lite om verkningarna av dessa läkemedel
och vilka mängder det är. Och det är angeläget att
Läkemedelsverket får ett uppdrag att snabbt börja ett
arbete med att se över dessa problem och i samarbete
med andra myndigheter, till exempel Jordbruksverket
och Livsmedelsverket, får fram rekommendationer
för hanteringen av läkemedel och i vissa fall förbud
mot olika typer av läkemedel som innebär ett allvar-
ligt hot mot miljön.
Jag får här en liten lapp som svar på min fråga,
och jag kan med ledning av det för att slippa dubbel-
yrkanden yrka bifall till reservation 3 under punkt 7
och till reservation 5 under punkt 8. Jag behöver
alltså inte yrka bifall till reservation 6 under punkt 9
eftersom det redan är gjort.</pre><pre>Anf.  61  CHRISTINA AXELSSON (s):
Fru talman! Miljö- och jordbruksutskottet står
enigt bakom regeringens proposition Reklam för
kemiska produkter, m.m. som vi behandlar i detta
betänkande. Jag tänker därför inte ta kammarens tid i
anspråk för att argumentera för de lagändringar som
behövs för att genomföra de fem EU-direktiv som
ligger till grund för propositionen. I stället tänker jag
ta upp de motionsyrkanden från allmänna motionsti-
den som har föranlett reservationer i detta betänkan-
de.
Fru talman! Inledningsvis vill jag uppmärksamma
på det nybildade Kemikaliesekretariatet i Göteborg.
Det kommer att utföra ett mycket viktigt arbete. Det
är ett sätt att driva frågorna om en kemikaliestrategi
vidare. Kemikaliesekretariatet har som målsättning att
vara en centralpunkt för alla som verkar för en pro-
gressiv kemikaliepolitik, dels som en informations-
central, dels för samordning av internationella akti-
viteter och lobbyverksamhet. Det här är ett arbete
som kommer att få stor inverkan på flera av de punk-
ter som vi i dag debatterar.
Vi har redan tagit upp flera av de frågor som be-
tänkandet innehåller. Jag vill först fästa uppmärk-
samhet på miljömålet om utfasning av särskilt farliga
ämnen. Här anser man enligt det första inlägget i
dagens debatt att det kanske inte är så farligt att spri-
da lite bly i naturen. Det kanske inte verkar vara så
mycket per kvadratkilometer. Sverige är ett stort land.
Men det är mycket bly som sprids ut i naturen, och
det är också viktigt att även jägarna tar sitt ansvar för
att minska spridningen av farliga ämnen.
Naturvårdsverket kan också medge undantag från
förbudet om det inte finns något godtagbart blyfritt
ammunitionsalternativ. Detta har riksdagen markerat
redan när vi fattade beslut om förbud mot blyhagel
för flera år sedan.
De olägenheter som påtalas i reservation 2 borde
alltså redan vara tillgodosedda.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger i reserva-
tion 3 att det i Sverige är förbjudet att använda en del
bekämpningsmedel men att det har hittats i importe-
rade livsmedel. De föreslår därför en målsättning som
innebär en total avveckling av bekämpningsmedel i
det svenska jordbruket. Såvitt jag förstår är det inte
det svenska jordbruket som är det största problemet.
Och ett totalförbud i Sverige skulle minska det svens-
ka lantbrukets konkurrenskraft.
Däremot är det viktigt att vi hela tiden i vårt ar-
bete i EU arbetar för att vi ska minska mängden be-
kämpningsmedel i våra livsmedel.
Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen har
också lagt fram förslag till ett nytt handlingsprogram
för användning av bekämpningsmedel. Det finns
därför ingen anledning att nu ge ett tillkännagivande
till regeringen. Man kan säga att arbete pågår.
En mycket viktig fråga som har tagits upp i flera
av de tidigare inläggen handlar om läkemedel och hur
de ska kunna bli biologiskt nedbrytbara. Detta är en
mycket viktig miljöfråga där vi som konsumenter
behöver både kunskap och information så att vi kan
välja de minst miljöpåverkande produkterna. Men
även här kan jag säga att arbete pågår.
Läkemedelsverket fick så sent som i december
förra året regeringens uppdrag att utreda frågan om
läkemedels samt kosmetiska och hygieniska produk-
ters miljöpåverkan. I uppdraget ingår just att lämna
förslag till åtgärder för att minska miljöpåverkan både
nationellt och inom EU. Läkemdelsverkets arbete ska
redovisas redan den 1 juli nästa år. Man kan alltså
säga att arbete pågår.
Fru talman! Frågan om bromerade flamskydds-
medel har vi tagit upp flera gånger till diskussion här
i riksdagen. Det kan tyckas att det går långsamt med
att begränsa farliga ämnen inom EU. Men arbetet
med just dessa ämnen börjar nu ge resultat. För en
månad sedan beslutades om ett förbud av pentaBDE
och oktaBDE som börjar gälla nästa år.
Kemikalieinspektionen överlämnade så sent som i
december sin rapport Bromerade flamskyddsmedel,
förutsättningar för ett nationellt förbud till regering-
en. Den behandlas för närvarande på sedvanligt sätt,
och det finns därför ingen anledning att göra ett till-
kännagivande i denna fråga eftersom arbete pågår.
Jag vill också påpeka att vi från utskottets sida fle-
ra gånger har påtalat att det är viktigt att det tas till
kraftfulla åtgärder mot användning av samtliga hälso-
och miljöfarliga ämnen. Även nya ämnen som dyker
upp måste vara nyttiga för vår hälsa. Därför är det
viktigt att vi fortsätter att följa detta arbete.
Reservation 8 berör HA-oljorna i bildäck. Åter-
igen kan man säga att arbete pågår. Sedan betänkan-
det skrevs har Kemikalieinspektionen redovisat sitt
uppdrag som handlade om att utreda förutsättningar
för att nationellt förbud mot försäljning av däck till-
verkade med HA-oljor. Man säger att de flesta däck
både till person- och lastfordon är typgodkända enligt
EG-regler. Sverige får därmed inte hindra att sådana
däck säljs. Ett ensidigt svenskt förbud skulle därför
bara få en begränsad effekt.
Kemikalieinspektionen föreslår därför att reger-
ingen uppvaktar Europeiska kommissionen med för-
slag om ett EU-förbud mot just HA-oljor i däck. För-
slaget behandlas för närvarande i Regeringskansliet
och arbete pågår, vilket gör att ett tillkännagivande
också här inte kommer att påskynda regeringens
ställningstagande.
Fru talman! Vi puffar mycket från Socialdemo-
kraterna, både på vår regering och på andra att bygga
ett hållbart samhället. Vi puffar inte bara nationellt
utan också internationellt och genom EU. Och med
hänvisning till vad jag har anfört yrkar jag bifall till
förslaget i utskottets betänkande och avslag på samt-
liga reservationer.
Samtidigt vill jag ta detta tillfälle i akt att från
hela utskottet önska kammarens ledamöter och an-
ställda en mycket glad påsk.</pre><pre>Anf.  62  JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m):
Fru talman! Jag har en motion som behandlas i
betänkandet och som naturligtvis har blivit avslagen -
man kunde knappast förvänta sig något annat. Det har
yrkats bifall av Lars Lindblad, och jag ställer mig
naturligtvis instämmande till hans yrkande.
Jag vill börja med att läsa en artikel av en social-
demokratisk riksdagsledamot som sitter i miljö- och
jordbruksutskottet som ändå gjorde mig något glad
den 18 januari i år. Där säger nämnde ledamot: Jag
tänker ta initiativ till en ny runda om förbudet mot bly
i ammunition. Nämnde ledamot ser svårigheter med
att få fram andra alternativ än bly och han ser också
att det kanske inte är så farligt med blyammunition
som man tidigare har trott. Det finns inga alternativ
till blyammunition när det gäller att minimera skade-
risken vid skjutning, säger han också.
Detta stod den 18 januari i Värmlands Folkblad.
Vad händer? Som vanligt är det ett svek. Det här är
svekets vecka. Den började med Våpen och nu fort-
sätter den.
Jag hör Christina Axelsson när hon säger att det
går att ge dispens. Ja, det går att ge dispens! Men
problemet är ju att miljö- och jordbruksutskottet har
tagit ställning till att detta verkligen är farligt. Var
finns denna forskning? Om det nu är farligt, vilket jag
förutsätter att majoriteten tycker, så förväntar man sig
från Skytte-Sverige att ni kommer att begära att våra
5 000 skyttebanor i Sverige ska på destruktion. Det
går inte att sanera skjutvallar i dag för att ta bort bly-
et. Men all profession säger att det ligger bäst där det
ligger. Hur ska ni bära er åt? Ska ni köra 5 000 skjut-
banor i vårt land till SAKAB som miljöfarligt avfall?
Jag tycker att det vore på sin plats i denna fråga att
man åtminstone läser de motioner som finns och
därefter funderar och kommer med något enda argu-
ment i denna stora fråga. För hela Jakt-Sverige är
detta en väldigt stor fråga.
Logiken finns inte. Vi har hänvisat i vår motion
till att det finns exempelvis 1 500 kilo balansvikter på
däck. Vi pratar om 50 ton som skjuts i skogen per år
- 50 ton som ingen kan påvisa är giftigt ens där det
ligger!
Mina vänner! Det är ett slitet uttryck, men om det
är någon gång som man kan säga att utskottet silar
mygg och sväljer kameler så är det verkligen denna
gång. I en tidigare debatt har jag sagt att utskottet
sköt sig i foten, och det kan gälla även denna gång
när det gäller jakt. Jag kommer att skriva en ny mo-
tion, och då förväntar jag mig att utskottet har tänkt
till i denna fråga, så viktig som den är för Jakt-
Sverige.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>13 §  Hyresrätt m.m.</pre><pre>Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2002/03:BoU7
Hyresrätt m.m.</pre><pre>Anf.  63  PETER DANIELSSON (m):
Fru talman! Som vanligt står vi bakom alla de
moderata reservationerna, men för tids vinnande
yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.
Betänkandet handlar om motioner om hyresrätt.
Exempel på frågor som behandlas är hyressättning,
andrahandsuthyrning, förutsättningar för vräkning,
svarthandel med mera. Jag kommer i mitt anförande i
huvudsak att fokusera på hyressättningsfrågorna.
Fru talman! Det är knappast någon nyhet att den
socialdemokratiska bostadspolitiken har totalhavere-
rat. I bostadssocialismens kölvatten finner vi bostads-
brist i tillväxtorter. Vi finner långa köer och omfat-
tande svarthandel.
Samtidigt rivs lägenheter på grund av bostads-
överskott på andra håll i Sverige. För Kristinehamns
kommun var det exempelvis mer lönsamt att få betalt
av staten för att riva lägenheter än att sälja dem till ett
företag som ville bygga om dem till fritidsbostäder.
Bostadspolitikens haveri är inte bara tragiskt för
alla dem som står i bostadskö. Haveriet medför också
allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser. I dag
stryps företag redan på idéstadiet och många jobb
förblir ogjorda eftersom människor har svårt att finna
en bostad utan höga kostnader och stora ansträng-
ningar. Det gäller särskilt här i Stockholm, där bo-
stadssituationen har blivit ett så stort problem att
Internationella valutafonden i en av sina rapporter har
tagit upp just det problemet som ett allvarligt hinder
för hela Sveriges tillväxtmöjligheter.
Fru talman! För närvarande byggs det färre lägen-
heter i Sverige än på mycket länge. Regeringens mål
om att bygga 30 000 lägenheter per år framstår i dag
som helt verklighetsfrämmande. Det lilla som byggs
sker huvudsakligen i storstäderna och handlar före-
trädesvis om bostadsrätter och villor eftersom priser-
na där sätts på marknadsmässiga grunder. Trots att
efterfrågan är stor på hyresrätter, framför allt i till-
växtorter, byggs det inte några hyresrätter - i alla fall
inte särskilt många. Man kan fråga sig vad det beror
på.
Givetvis finns det många orsaker till att det inte
byggs. En del av dem är att vi har en relativt ineffek-
tiv planprocess. Vi har krångliga regler och vi har
höga skatter. Det finns också en bristande konkurrens
på byggmarknaden. Men en stor bov i dramat är da-
gens hyresreglering, som får en rad negativa konse-
kvenser.
För det första, fru talman, hämmar hyresre-
gleringen byggandet av hyresrätter eftersom det inte
är lönsamt att bygga och förvalta hyresrätter. Det är
en av anledningarna till att vi har bostadsbrist i till-
växtorter och att köerna blir allt längre. All erfarenhet
visar att om byggföretagen får verka på en normal
marknad, där det finns lönsamhet, så vill de inget
hellre än att bygga bostäder. Med friare hyressättning
skulle således fler hyreslägenheter byggas.
För det andra leder hyresregleringen till orättvisa
hyror. I tillväxtorter hålls i dag hyrorna tillbaka på en
nivå under marknadsnivån, vilket leder till att hyres-
skillnaderna mellan attraktiva och mindre attraktiva
lägen blir näst intill obetydlig. Då kan man fråga sig
vem det drabbar. Samtidigt medför hyresregleringen
att hyresnivåerna utanför de hetaste regionerna hålls
på en alldeles för hög nivå. Trots att lägre hyror där
skulle kunna skapa konkurrensfördelar tvingas många
av de kommunala bostadsföretagen runtom i landet
att riva hyresbostäder i stället för att sänka hyrorna.
Om de hade sänkt hyrorna så skulle de ha behövt göra
det även i det övriga beståndet på orten. Hur vansin-
nigt det än låter, fru talman, så har tusentals funk-
tionsdugliga lägenheter rivits varje år under de se-
naste åren.
För det tredje är det ett problem att hyresre-
gleringen leder till låg omsättning av lägenheter och
framväxt av en svart marknad. Få som har kommit
över en attraktiv lägenhet med låg hyra är villiga att
lämna den. Omsättningen blir närmast obefintlig.
Dessutom skapar skillnaden mellan hyresgästens
betalningsvilja och den faktiska hyran ett utrymme
för en svart marknad. Det ser vi inte minst här i
Stockholm. Om hyrorna hade motsvarat hyresgäster-
nas värdering av vad det är värt att betala för ett bo-
ende i ett visst område med en viss standard så skulle
utrymmet för svarthandel försvinna.
Fru talman! I dagens hyresreglering är den så
kallade bruksvärdesregeln central. Från början var
den tänkt som ett skydd mot oskäliga hyreshöjningar,
vilket var lovvärt och bra. Tillämpningen har dessvär-
re medfört att hyresgästernas åsikter och önskemål på
många håll i landet har fått alldeles för lite genomslag
i hyressättningen. Men bilden är delvis splittrad. På
sina håll har en successiv marknadsanpassning av
hyresstrukturen skett. Ett exempel är Malmö, där
Malmös kommunala bostadsbolag, MKB, medvetet
har försökt att hålla tillbaka hyrorna i bostadsområ-
den med tomma lägenheter. I stället har man styrt
över hyreshöjningarna till mer attraktiva områden,
exempelvis det nu så omtalade Bo 01. En liknande
anpassning av hyresstrukturen har även skett, eller
håller på att ske, i Linköping och Gävle.
Men tyvärr är det alltför vanligt att det är fastig-
heternas byggår snarare än lägenheternas bruksvärde
som är den avgörande faktorn för hyran.
I Stockholms innerstad ligger hyrorna under vad
människor i allmänhet är beredda att betala. Absurt
nog är de ibland till och med under hyresnivån för
förortslägenheter. Det här bereder väg för både
andra-, tredje- och ibland till och med fjärdehandsut-
hyrningar och för en omfattande svarthandel. Ett
förstahandskontrakt i centrum är guld värt.
Fru talman! Vi moderater har under många år på-
talat problemen med hyresregleringen. Därför är det
mycket glädjande att fler och fler börjar inse att vi
måste modernisera hyreslagstiftningen. Ett tydligt
tecken på det är den så kallade trepartsöverenskom-
melsen mellan Hyresgästföreningen, SABO och Fas-
tighetsägarna. I den är parterna överens om att särbe-
handla hyror i nybyggda hyreshus. De är också över-
ens om att den bristande överensstämmelsen mellan
dagens hyror och vad hyresgäster i allmänhet anser
vara rättvisa hyresskillnader bör rättas till.
Trepartsöverenskommelsen avslutades med en
hemställan till regeringen om att tillsätta en utredning
för att reformera hyreslagstiftningen. Pressmeddelan-
det som man skickade från trepartsöverenskommel-
sen kom redan den 16 januari. Strax därefter lovade
bostadsminister Lars-Erik Lövdén att snabbt tillsätta
en utredning. Trots att läget är rätt akut på bostads-
marknaden har det gått tre månader då absolut ingen-
ting har hänt. Först i dag tillsatte regeringen lägligt
nog en utredning. Jag anar att Leif Jakobsson har haft
ett och annat med det att göra.
Sammanfattningsvis, fru talman, anser vi att den
nuvarande ordningen möjliggör en politiskt styrd
hyressättning. Den skapar osäkerhet om de ekono-
miska förutsättningarna för att investera i hyresfastig-
heter och motverkar nybyggnation av hyreslägenhe-
ter. Därför vill Moderaterna reformera bruksvärdes-
principen genom att slopa allmännyttans hyresnorme-
rande roll. Det innebär att hyran, vid en så kallad
bruksvärdesprövning, inte bara ska jämföras med
likvärdiga lägenheter i de kommunala bostadsföreta-
gen utan med alla likvärdiga lägenheter på orten,
oavsett vem som äger dem.
Fru talman! Eftersom vi tycker att det är särskilt
angeläget att få i gång byggandet av hyresrätter vill vi
avslutningsvis att regeringen skyndsamt ska åter-
komma med ett förslag om en friare hyressättning just
för nyproduktion.</pre><pre>Anf.  64  NINA LUNDSTRÖM (fp):
Fru talman! I dag har riksdagen möjlighet att di-
rekt påverka bostadsbyggandet i Sverige. Kommer
riksdagen att vara beredd att ge bostadsmarknaden
den möjlighet alla väntat på under en lång tid? Bud-
skapet i dag till bostadsutskottets majoritet är: Anslut
er till vår reservation angående friare hyressättning  i
nyproduktion! Regeringen behöver en tydlig signal
från denna kammare.
Det är lätt att i dessa tider, som präglas av stats-
budget, tro att enda tänkbara åtgärden som måste till
för ökat bostadsbyggande handlar om pengar, det vill
säga bidrag i olika former med krångliga regelverk
från statens sida. Så är icke fallet. Vi i Folkpartiet tror
att det finns en rad andra åtgärder som skulle möjlig-
göra ett ökat bostadsbyggande. Regeringen kunde ha
återkommit för länge sedan i hyresrättsliga frågor för
att underlätta för ökat bostadsbyggande. Ett exempel
är bruksvärdesregelns tillämpning och utformning,
det vill säga regelverket kring hyressättningen. Det
anförde bostadsutskottet redan riksmötet 1998/99.
Utskottet förutsatte då att regeringen skulle ta de
initiativ som behövdes. Men ingenting hände.
Men marknadens tre stora aktörer, SABO, Fastig-
hetsägarna och Hyresgästernas riksförbund har tagit
initiativet till en överenskommelse, den så kallade
trepartsöverenskommelsen. De har gjort det politiker-
na inte har mäktat med. Tongångarna var hårda inför
valet - alla förslag om friare hyressättning i nypro-
duktion fick den felaktiga stämpeln "marknadshyra"
av socialdemokrater och vänsterpartister, tongångar
som gjorde det omöjligt att föra en saklig diskussion
om vilka åtgärder som behövs för att få i gång byg-
gandet och motverka svarthandel med bostäder.
Regeringen har i dag tillsatt en utredning, och ut-
redningsdirektivet kommer att ha sin utgångspunkt i
trepartsöverenskommelsen. ytterligare ett-två år
kommer att hinna passera innan regeringens och
riksdagens behandling av trepartsöverenskommelsen
är färdig. En stilla undran: Varför har man inte kom-
mit i gång tidigare? Medan gräset gror dör kon. Bo-
stadsbyggandet kommer att vara fortsatt lågt. Detta
anser även regeringen numera, trots vallöften om
120 000 bostäder de kommande åren.
I dag har riksdagen möjlighet att vara tydlig med
vad som borde ingå. Jag kommer kortfattat, fru tal-
man, att presentera förslagen i Folkpartiets motion,
synpunkter som vi även redovisar i våra reservationer
i betänkandet. Jag vill passa på att yrka bifall endast
till reservation 2, för tids vinnande, men står självfal-
let bakom övriga reservationer.
Vi i Folkpartiet har många förslag på hur byggan-
det kan komma i gång. I dag behandlar vi de hyres-
rättsliga frågorna, men vårt program omfattar många
fler grepp, inte minst den tredimensionella fastighets-
bildningen som regeringen har fick i uppdrag att
återkomma om redan år 1999.
Jag kommer att beröra främst tre områden i detta
betänkande: hyressättning i nyproduktion, svarthan-
del med lägenheter och föreningsmonopolet i hyres-
förhandlingarna.
Ett viktigt skäl till att det inte byggs hyresbostäder
är svårigheten att räkna hem en ekonomiskt hållbar
kalkyl. Avkastningen blir helt enkelt för dålig sett till
investeringen. Friare hyressättning för nyproducerade
lägenheter behöver införas.
I dag formas hyrorna i skärningspunkten mellan
tre avgörande faktorer: bruksvärdesprincipen, hyres-
förhandlingarna och allmännyttans roll. Det är up-
penbart att den nuvarande ordningen inte håller. Om
Sverige ska få en fungerande bostadsmarknad som
bättre tillmötesgår människornas önskemål måste
systemet moderniseras.
Bruksvärdesprincipen syftade ursprungligen till
att skapa ett starkt besittningsskydd för hyresgästerna.
En tydlig glidning har skett under de drygt 30 år som
systemet har varit i bruk till att även ha som syfte att
dämpa hyresutvecklingen. Av situationen på Stock-
holms bostadsmarknad kan vi dra slutsatsen att sy-
stemet förvisso har lyckats uppfylla målet vad gäller
besittningsskydd och hyresdämpning. Men bristen på
anpassningsförmåga till människors preferenser på en
fri markand har skapat en mängd avarter: bostadsbrist
med långa köer, en stor andra-, tredje- och fjärde-
handsmarknad och svarta lägenhetsaffärer.
Folkpartiet anser att en rad reformer behöver
genomföras för att få fart på nyproduktionen av hy-
resrätter samt för att öka rörligheten och flexibiliteten
på hyresmarknaden. Hyresgästens besittningsskydd
och de fria förhandlingarna mellan hyresgäster och
fastighetsägare på bruksvärdesprövningens grund är
principer som det finns anledning att värna om. Men
inom denna ram finns det utrymme för förändringar
som bryter med det planekonomiska tänkandet.
Den så kallade lägesfaktorn måste ges större
tyngd i hyresförhandlingarna, på det sätt som de se-
naste åren i praktiken skett i Malmö. En flexiblare
hyressättning skapar en större mångfald i utbudet,
med större sannolikhet att nya hyresgäster ska hitta
något som överensstämmer med deras önskemål.
Ingen ifrågasätter att en bostadsrätt är billigare i en
förort än i ett centralt stadsläge. Att steg tas i den
riktningen även när det gäller hyresrätter kan knap-
past anses vara orimligt, även om det naturligtvis
måste ske i sådana steg att hyresgästerna har bra
förutsättningar att agera och anpassa efterfrågan ut-
ifrån detta. Ett ökat bostadsbyggande, där det lång-
siktigt blir en balans mellan utbud och efterfrågan,
kommer att motverka prispressen uppåt. Från Folk-
partiets sida ser vi det som självklart att byggbran-
schen har ett stort ansvar; produktionskostnadsut-
vecklingen måste man se upp med. Men man måste
också fundera över hur prissättningen av bostäderna
sker. Detta kommer vi i Folkpartiet att följa mycket
noggrant.
Friare hyressättning för nyproducerade lägenheter
behöver införas. Det skulle skapa förutsättningar att
få fart på det bostadsbyggande som på många håll är
mycket lågt. När byggföretagen inte kan ta ut sina
kostnader eller när andra alternativ - bygga bostads-
rätter eller kontorsfastigheter - framstår som ekono-
miskt fördelaktigare är det inte underligt att väldigt få
nya hyresrättslägenheter byggs, trots efterfrågan på
hyreslägenheter.
I dag gäller att hyresnämnden vid prövning av en
hyras skälighet i enlighet med bruksvärdesprincipen i
första hand ska utgå från de allmännyttiga bostäder-
nas hyror. Den nuvarande ordningen rymmer innebo-
ende motsättningar. Å ena sidan ska vid fastställande
av såväl prövningslägenhetens som jämförelselägen-
heternas bruksvärden helt bortses från produktions-,
drifts- och förvaltningskostnader. Å andra sidan ska
allmännyttans självkostnadsbestämda hyror tjäna som
norm.
Särskilt tydlig blir denna motsättning  i hyrestvis-
ter, som det uppmärksammade Oxtorgsmålet i Stock-
holm eller konsekvenserna av besluten avseende
hyressättning i S:t Eriksområdet i Stockholm efter
borgarrådet Annika Billströms agerande. Utgången
ställde såväl begreppet självkostnad som principerna
för hela jämförelseprövningen på sin spets.
Det är självklart att osäkerheten om vilka hyresni-
våer som kan tänkas godtas i framtiden allvarligt
försvårar både den privata och den kommunala ny-
produktionen av hyresrätter och styr över till det mer
lönsamma och regelmässigt stabila byggandet av
bostadsrätter. Vilken privat, eller kommunal, bygg-
herre vill ta på sig att bygga hyresrätter om hyran kan
komma att sänkas i efterhand så att alla kalkyler
spricker? Enligt Folkpartiet bör därför hyresnämnden
ha avgjort hyresnivån före byggstart.
Svarthandeln med hyresbostäder är ett omfattande
problem. Svarthandeln är en konsekvens, ett symtom,
en effekt, av en bostadsmarknad som inte fungerar.
Vi tror att en reformering av hyressättningssystemet
är viktig även för att komma åt svarthandeln med
bostäder. Det är oerhört viktigt.
Vi tror också att allmännyttans hyresnormerande
roll måste förändras. En översyn och förnyelse av
hyressättningssystemet måste också innehålla en
diskussion om allmännyttans roll. De kommunala
bostadsbolagens funktion som förstahandsnorm vid
hyressättning bör upphävas och ersättas av ett system
där hyrorna i ett större utbud av bostäder, oavsett
ägare, leder fram till ett bruksvärde.
Frågorna kring hyressättningen handlar alltså inte
om pengar. Där vill vi vara tydliga i dessa dagar när
statsbudgeten står i fokus. Det handlar om att fatta
nödvändiga beslut för att öka bostadsbyggandet. Ta
chansen i dag så att vi kan få i gång ett ökat bostads-
byggande. Vi tycker från Folkpartiets sida att reger-
ingen behöver den signalen från riksdagen.</pre><pre>Anf.  65  DAN KIHLSTRÖM (kd):
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation nr 1. Självfallet står jag bakom de andra
reservationer vi kristdemokrater har med, men för tids
vinning i voteringen yrkar jag bifall till endast reser-
vation nr 1.
Alla behöver en bostad som kan tillgodose de be-
hov man har beroende på livssituationen. Att ha en
bostad är också en social rättighet. En balans mellan
tillgång till och efterfrågan på bostäder är en förut-
sättning för en god samhällsutveckling. Bostadsbrist
skapar, liksom ett bostadsöverskott och ett ensidigt
bestånd av bostäder, stora ekonomiska och sociala
problem.
Kristdemokraternas boendepolitik formas utifrån
den enskilda personens ansvar, möjligheter och skyl-
digheter. Den enskildes rätt till ägande måste tillgo-
doses, samtidigt som vi tillsammans behöver garante-
ra en solidarisk bostadspolitik där även den som inte
är köpstark har rätt till ett gott och tryggt boende.
Det är viktigt att de boende har reella möjligheter
att påverka sin boendemiljö och sina boendekostnader
genom medansvar och inflytande. Det ska vara möj-
ligt att välja inte bara mellan olika upplåtelseformer
och bostadsstorlekar utan också mellan bostäder med
varierande standard. Det måste finnas förutsättningar
för valfrihet mellan olika boendeformer som hyres-
rätt, kooperativ hyresrätt, bostadsrätt eller äganderätt.
Av den anledningen är frågorna kring hyresrätt
och hyressättning viktiga. Det är något som nu be-
handlas i det dagsaktuella betänkandet. Det finns
mycket att säga om detta, men jag vill koncentrera
mig på några viktiga punkter som finns formulerade i
våra reservationer.
Fru talman! Hyresgästföreningen, SABO och
Fastighetsägarna Sverige har, vad jag kan förstå,
formulerat ett gemensamt mål, nämligen att hyres-
rätten ska vara ett minst lika attraktivt boende som
andra upplåtelseformer. Då är det viktigt att reglerna
för hyressättningen är utformade på ett sådant sätt att
det inte uppstår hinder, orättvisor och i förlängningen
uteblivna nya lägenheter.
I reservation 1 tar vi upp bruksvärdessystemet och
de kommunala bostadsföretagens hyresledande roll.
Från början - precis som vi har hört förut - var
bruksvärdessystemets syfte att skapa ett hållbart be-
sittningsskydd för hyresgästerna och att motverka
hyreshöjningar på bostadsmarknader med brist på
lägenheter. Systemet skulle återspegla värderingarna
på bostadsmarknaden. Dagens tillämpning är en an-
nan.
De kommunala bostadsföretagens hyresledande
roll motverkar i sig bruksvärdessystemets grundtanke.
Det ska naturligtvis vara så att alla likvärdiga lägen-
heter - oavsett vem som äger fastigheten - ska ingå i
jämförelseunderlaget när hyran för en lägenhet ska
prövas. Ursprungstankarna med systemet ska vara
vägledande för de förändringar av lagstiftningen som
är nödvändiga. Finns denna viktiga fråga med i det
utredningsdirektiv med uppdrag att lägga fram förslag
om en reformerad bostadshyressättning som, enligt
uppgift i dag, beslutats av regeringen?
Reservation 2 handlar om regleringen vid nypro-
duktion. Den nuvarande hyreslagstiftningen försvårar
nyproduktion av hyreslägenheter. De kommunala
bostadsföretagens hyresledande roll är även på denna
punkt ett stort hinder. Därför måste deras roll avskaf-
fas. Men det krävs ytterligare åtgärder.
Den senaste tiden har vi i bostadsutskottets hört
mycket om den trepartsöverenskommelse som har
ingåtts mellan Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna
Sverige och SABO om en reformerad hyressättning.
Det är ett gott steg i rätt riktning. Precis som vi ut-
trycker det i reservationen är det särskilt angeläget att
öppna möjligheter till en friare hyressättning i nypro-
duktionen. Det är angeläget att den utredning som vi
pratar om i dag genomförs skyndsamt. Det är faktiskt
mycket som står på spel.
Fru talman! Till slut några ord om reservation 4,
som vi kristdemokrater har tillsammans med Väns-
terpartiet och Centerpartiet. Vi kräver att samrådsför-
farande obligatoriskt ska erbjudas hyresgästen. I vårt
alltmer hårdnande samhälle har personer som har
vräkts, som har anmärkningar eller som har hamnat
hos kronofogdemyndigheten mycket små möjligheter
att få bostad. Samtidigt har ju alla rätt till en bostad.
Därför måste enskilda, ofta de svaga, tidigt få hjälp
och skydd. Detta samrådsförfarande kan regleras i
hyreslagen på det viset att hyresvärdens medverkan i
ett samråd görs till en förutsättning för att en vräk-
ning ska få beslutas. Endast i de fall en hyresgäst inte
deltar i samrådet eller förklarar att han eller hon inte
önskar att samråd ska ske får hyresgästen vräkas.
Genom en sådan åtgärd kan kommunen tillfälligt gå
in och garantera den ekonomiska delen. En prövotid
kan ges för bättring. Till detta område hör också - jag
ska inte utveckla det vidare här - frågan om hemlös-
heten, som vi har pratat en hel del om i utskottet. Allt
detta förtjänar en skyndsam utredning och senare ett
lagförslag till riksdagen.</pre><pre>Anf.  66  STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Det är naturligtvis lockande att ägna
större delen av inlägget åt att ta upp det som har sagts
tidigare, men folk vill att vi ska begränsa talartiden.
Jag ska begränsa den delen. Men jag kan konstatera
att det hade varit roligt att göra sig lustig över Peter
Danielssons exempel med BO01:s och MKB:s bygge
- det mest subventionerade bygget som någonsin har
byggts i Sverige - som ett exempel på den fria mark-
naden.
Det hade också varit ganska roligt att kommentera
Nina Lundströms syn på att när marknaden är i balans
går det alltid att räkna in investeringar som inte kan
räknas in i en marknad där det inte finns balans.
Dessutom hade jag kunnat påpeka att vi i Väns-
terpartiet länge har krävt avtalade hyror vid nybygg-
nation. Det är lite grann vad denna utredning kommer
att handla om, och det är det trepartsöverenskommel-
sen gäller - bibevarande av bruksvärdesprincipen,
bibevarande av allmännyttan som hyresledande och
bibevarande av avtalsrätten även vid inflyttning. Men
jag ska inte förlänga debatten.
Vi har till detta betänkande tyvärr varit tvungna
att lägga fram åtta reservationer. Skälen till detta är
flera, men framför allt är det utifrån att vi ser bosta-
den som en social rättighet som inte kan överlåtas till
en marknad. Rätten att bo är en alldeles för stor fråga
för att överlåtas åt vinstintressen och tillfälliga kapi-
talintressen. För att vinna tid vid voteringen yrkar jag
inte bifall till alla våra reservationer utan nöjer mig
med att yrka bifall till reservation 14. Men jag vill
påpeka att jag självklart står bakom, precis som mitt
parti gör, övriga sju reservationer.
Fru talman! Självklart är byggande av bostäder
det enda sättet att komma till rätta med bristen på
bostäder. Det är därför med en viss stolthet vi i
Vänsterpartiet har lyckats driva fram och ställt oss
bakom både investeringsbidraget och momsåterfö-
ringen för att få fart på byggandet av hyresrätter.
Men tyvärr räcker det inte att bara bygga för att
skapa en social bostadspolitik, utan det krävs en rad
andra åtgärder för att garantera allas rätt till en egen
bostad.
I vår reservation nr 3 tar vi upp problemet med
andrahandsuthyrningen eller, kanske riktigare be-
nämnt, den sekundära bostadsmarknaden.
När Hemlösekommittén tittade på förhållandet
med så kallade sociala kommunala kontrakt fann man
att tillgången till sådana bostäder faktiskt ökade be-
hovet av fler liknande bostäder. Än intressantare var
det kanske att man fann att hemlösheten inte var
mindre i kommuner som hade tillgång till den här
typen av bostäder än i kommuner som faktiskt sakna-
de sociala kommunala kontrakt.
Uppenbarligen blir effekten av de här sociala
kontrakten att ribban höjs för rätten till egen bostad
och eget kontrakt. Därför borde det vara en självklar-
het att eftersträva ett eget kontrakt för alla boende och
att förstärka besittningsskyddet för dem som i dag har
ett socialt kommunalt kontrakt.
För en hyresgäst med socialt kontrakt sätts det
upp regler för boendet som inte har sin motsvarighet
någon annanstans på marknaden. Det är ofta integri-
tetskränkande regler om tillsyn och kontroll över de
boende, men det är också regler om allt från urinprov
till förbud att ta emot övernattningsgäster. Det hand-
lar om förbud att ha husdjur och så vidare.
På den sekundära bostadsmarknaden finns oftast
också ett inslag av kontroll och uppfostran som tende-
rar att bli huvudmålet med upplåtelsen, det vill säga
betydelsen av allas rätt till bostad ersätts av en
tvångssituation som gör att många av dem som i dag
bor på den sekundära bostadsmarknaden ofta känner
sig hemlösa.
I stället för att ge relevant vård och relevant stöd i
boendet används bostaden som utpressning för att
uppnå mål som socialtjänsten eller annan offentlig
verksamhet har för hyresgästen. Många gånger sätts
reglerna i samarbete med fastighetsägarna, därför att
fastighetsägarna har ett övertag, framför allt när bris-
ten på bostäder är stor.
Fru talman! I reservationerna 4 och 5 berörs för-
stärkt stöd för hyresgäster som hotas av vräkning.
Från slutet av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet
ökade antalet verkställda vräkningar mycket kraftigt
för att därefter stagnera på en alldeles för hög nivå.
Det huvudsakliga skälet till detta går att finna i de
kraftiga hyreshöjningar som följde efter 1991 års
skattereform, mellan Socialdemokraterna och Folk-
partiet, samtidigt som kommunala och privata bo-
stadsföretag började tillämpa en allt hårdare linje mot
hushåll med hyresskulder. Flertalet av dem som
vräkts, ungefär 85 %, har vräkts på grund av hyres-
skuld. Flertalet av dem har i sin tur blivit vräkta på
grund av en hyresskuld som är under 20 000 kr, vilket
faktiskt är betydligt mindre än vad en vräkning kostar
att genomföra.
I Konsumentverkets rapport 1993/94:1 Vräkt i
laga ordning konstateras att 80 % av dem som vräkts
fortfarande ett år efter vräkningen saknar ett eget
kontrakt. I Socialstyrelsens undersökning från 1999
visas att situationen faktiskt har förvärrats sedan
1993. Till det kan man lägga Jan Flygheds undersök-
ning i Stockholms län som visar att 10 % av de vräkta
var spårlöst försvunna och inte gick att hitta i något
myndighetsregister. Enligt Flyghed är risken mycket
stor att denna grupp lever ett marginaliserat liv i ute-
liggarmiljö.
10 % av dem som vräks i dag vräks på grund av
upprepade försenade hyresinbetalningar, trots att
ingen hyresskuld över huvud taget kvarstår vid vräk-
ningen. Sådana förseningar kan bero på slarv eller
bristande kunskap om hyreslagens regler och tillämp-
ningar. För att stärka ställningen för de hyresgäster
som har fastnat i en skuldfälla är det viktigt att man
ser över hyreslagens regler från 1993 och förbättrar
förutsättningarna för att de boende ska kunna behålla
sina kontrakt. En normal konsekvens av sena inbetal-
ningar är i andra sammanhang först en påminnelseav-
gift och därefter någon form av straffavgift. Det bor-
de faktiskt vara en rimlig ordning också när det gäller
försenade hyresinbetalningar. Ingen borde kunna
avhysas enbart på grund av försenade inbetalningar.
Jag kan dessutom konstatera att det här används
som en metod av vissa hyresvärdar genom att de över
huvud taget inte skickar ut något hyresinbetalnings-
kort och på det viset kan vräka hyresgäster därför att
de inte har betalt i tid.
Fru talman! samtidigt som vräkningarna fortfa-
rande är på en alldeles för hög nivå har ingången till
bostadsmarknaden blivit allt trängre. I vår reservation
nr 12 tar vi upp problemet med den sortering av hy-
resgäster som sker på den svenska bostadsmarknaden.
Det är en sortering som ofta handlar om ett diskrimi-
nerande ställningstagande från hyresvärdens sida.
En bostadssökande saknar i dag möjligheten att
överklaga avslaget på ansökan om kontrakt. Med
tanke på den sociala och etniska sortering som ofta
ligger till grund för avslaget borde det vara en själv-
klar rätt att få pröva hyresvärdens beslut, och det
borde vara självklart att någon form av sanktions-
möjlighet gentemot hyresvärden införs.
Alla de olika regler som finns i dag för att få kon-
trakt måste genomlysas. Vi föreslår att Boverket ska
få det uppdraget. Jag är övertygad om att fler än
Vänsterpartiet skulle kräva en rätt till överklagande
när ett sådant uppdrag redovisas. Det handlar om att
man inte får lov att ha socialbidrag. Man måste kunna
betala en månadshyra när man flyttar in. Man måste
ha en inkomst som motsvarar minst fem hyror för att
få lov att bosätta sig. Man får inte lov att ha några
skulder i sitt boende. Listan kan göras hur lång som
helst.
När vi har rest runt i landet har vi, precis som So-
cialstyrelsen och Hemlösekommittén, kunnat konsta-
tera att hemlöshet inte bara finns i kommuner med
bostadsbrist utan också i kommuner med stort bo-
stadsöverskott. Och regelverket för att få en bostad i
de här kommunerna är inte annorlunda än någon
annanstans. Att då sätta sitt hopp till att byggandet
skulle avskaffa hemlösheten visar på en brist på insikt
och en alldeles för hög grad av naivitet. För att få en
rättvis fördelning av bostäder är det nödvändigt att ge
kommunerna mer muskler. Från Vänsterpartiets sida
är vi övertygade om att en obligatorisk bostadsför-
medling kombinerad med en bostadsanvisningslag är
en nödvändig förutsättning för att ge de grupper i
samhället som i dag har svårast att komma in på bo-
stadsmarknaden rätten till en egen bostad.
Fru talman! Jag är övertygad om att alla partier tar
avstånd från svarthandel med hyresrätter och att vi
alla vill se till att försvåra eller till och med avskaffa
svarthandeln. I vår reservation nr 7 visar vi på en väg
att komma till rätta med problemet med svarthandel.
Genom att använda lägenhetsregister är det möjligt
att komma till rätta med i alla fall den vanligaste
formen av svarthandel, nämligen skenbyten. Genom
att söka historiskt i registret, som Lantmäteriet håller
på att utveckla, kan man enkelt kontrollera hur en
byteskedja ser ut och om någon adress förekommer
oftare än andra i byteskedjorna.
I orter med bostadsbrist ökar andrahandsuthyr-
ningen, fru talman. Många gånger är det ockerliknan-
de hyresnivåer. För att komma till rätta med detta har
vi i vår reservation nr 15 föreslagit att förmedling av
andrahandslägenheter ska ske genom kommunal
bostadsförmedling. I samma reservation vill vi också
se till att regeringen ser över förutsättningarna för
fastighetsägarna att ta ett ansvar för att orimliga hy-
resnivåer inte förekommer. På sikt borde det kanske
också vara intressant att se om oskäligt höga hyresni-
våer i andrahandsuthyrningen faller under ockerlagen.
Då blir det dessutom straffbart för dem som tar ut de
här höga hyrorna. Det handlar om att få ett stopp på
de höga andrahandshyrorna.
Med det, fru talman, tackar jag för mig. Jag svarar
naturligtvis villigt på de repliker som har begärts.</pre><pre>Anf.  67  PETER DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Sten Lundström kommer från Malmö,
och jag använde Malmö som ett exempel i mitt anfö-
rande. Malmö Kommunala Bostadsbolag har ju an-
passat hyrorna lite grann efter läget. Man har försökt
hålla tillbaka hyrorna i de bostadsområden där det
finns tomma lägenheter. Samtidigt har man styrt över
hyreshöjningarna till de mer attraktiva områdena.
Jag undrar hur Sten Lundström ställer sig till
MKB:s agerande.</pre><pre>Anf.  68  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Sten Lundström, som politiker, ställer
sig egentligen inte särskilt mycket till det här. Jag
tycker att den fria förhandlingsrätten när det gäller
hyressättning är ganska viktig att bevara.
Man skulle naturligtvis kunna diskutera det här ur
andra synpunkter. Hyran har ju inte sjunkit någon-
stans i Malmö. Däremot har kanske ökningen stannat
upp i vissa områden i stan.
Som malmöbo kan jag konstatera att i vissa delar
av Malmö har lägesfaktorn fått för stort genomslag -
helt klart. Vi ser en segregation i boendet där vissa
grupper inte längre kan efterfråga bostäder i centrala
lägen. Det är mycket olyckligt.
Efter att ha hört Peter Danielssons anförande tidi-
gare kan jag konstatera att vad ni pratar om är möj-
ligheten att höja hyrorna. Släpp hyran fri så att vi kan
höja den! Jag vet inte vilken verklighet moderater och
folkpartister lever i, fru talman, men jag har aldrig
någonsin sett en demonstration på stan där man krä-
ver högre hyror. Jag har aldrig hört en människa gå ut
och kräva högre hyror så att man har rätt att bo nå-
gonstans. Det jag normalt hör är att folk i dag betalar
alldeles för mycket av sina inkomster för att bo. Där-
för ter sig den moderata retoriken i det här fallet när-
mast enfaldig.</pre><pre>Anf.  69  PETER DANIELSSON (m) replik:
Fru talman! Låt mig då fortsätta på min tidigare
linje och fråga Sten Lundström om han tycker att
hyresregleringen har varit framgångsrik när det gäller
att motverka segregation.</pre><pre>Anf.  70  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag skulle nog hellre tala om den fria
förhandlingsrätten för att sätta hyror utifrån bruksvär-
desprincipen än om hyresregleringen. Mig veterligt
har vi ingen statlig eller kommunal hyresreglering,
utan detta sker utifrån ett förhandlingssystem. Detta
kommer vi för övrigt i den utredning som nu kommer
att tillsättas att värna mycket hårt, och det gör man
även i trepartsöverenskommelsen, som jag sade tidi-
gare.
Jag kan konstatera att detta till viss del har haft en
segregationshämmande effekt, självklart. Malmö
kommun, som är den jag kan bäst, har däremot tyvärr
ofta planerat sitt bostadsbyggande på ett olyckligt sätt
och lagt hyresrätter på ett ställe, bostadsrätter på ett
annat ställe och egnahem på ett tredje ställe. Jag vill
se att man bygger samhällen där de olika boendefor-
merna integreras fysiskt med varandra för att bryta
segregationen.
Jag kan se en segregation i Malmös innerstad.
Folk med låga inkomster har inte längre ekonomiska
möjligheter att bo kvar utan tvingas flytta från cen-
trala Malmö.
Det har egentligen inte funnits något hinder i
bruksvärdesprincipen för att låta lägesfaktorn slå
igenom i förhandlingarna. Det handlar bara om att
komma överens mellan fastighetsägaren och hyres-
gäströrelsen.
Jag kan dock konstatera att i Malmö har detta fått
negativa effekter. Det finns alltfler människor som
inte har råd att bosätta sig i centrala Malmö.</pre><pre>Anf.  71  NINA LUNDSTRÖM (fp) replik:
Fru talman! Sten Lundström talar om rättigheter,
om bostaden som social rättighet och om anvisning
av lägenheter. Men, fru talman, dessa rättigheter
avser obyggda lägenheter. Det är ju bostadsbrist, och
det finns inte mycket att fördela. Det är högst intres-
sant att höra Sten Lundströms fokus på fördelning
och sociala rättigheter när han inte återkommer till
hur vi ska få ett ökat bostadsbyggande. Jag förstod att
investeringsbidrag var ett sätt, och den vägen är ju
prövad.
Vänsterpartiet intar i kammaren en inställning att
man bedriver oppositionspolitik när man faktiskt står
bakom regeringens budget och de mål som finns. Min
fråga till Sten Lundström är därför: Är Sten Lund-
ström och Vänsterpartiet för eller emot den treparts-
överenskommelse som finns? Det jag kan förstå av
Sten Lundströms anförande är att det råder stor osä-
kerhet. Kommer ni att gå emot trepartsöverenskom-
melsen och de resultat som kommer av utredningen?</pre><pre>Anf.  72  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är lite mycket begärt att jag ska
kunna ta ställning till utredningsresultatet redan nu.
Jag har sett direktiven till utredningen, och utifrån de
direktiven är jag varken för eller emot. När utred-
ningen presenterat sitt resultat kommer jag att ta
ställning till dess förslag. Jag kommer att ta ställning
utifrån om detta kommer att ha effekter som stänger
ute alltfler människor från bostadsmarknaden.
Fru talman! Nina Lundström gör ett avgörande fel
utifrån mitt resonemang. Jag inledde med att konsta-
tera, eller sade i slutet av inledningen, att de inve-
steringsbidrag som finns är ett sätt att få fart på byg-
gandet. Vi är överens om att det måste byggas mycket
mer. Vi är också överens i de tre partier som i dag
utgör majoritet här i kammaren om att det behöver
byggas minst 120 000 lägenheter under den här man-
datperioden. Jag tror till och med att det skulle behö-
va byggas ytterligare lite mer, men 120 000 är nog
vad vi mäktar med att klara av. Det är fullständigt
självklart.
När det gäller de rättigheter jag talar om spelar det
dock ingen roll vart man åker i landet. Det ser lika-
dant ut i de kommuner där det finns överskott. Det
sover folk på gatorna i kommuner där det står tomma
lägenheter. Jag har träffat kommunala bostadsbolag
som har regelverk som stänger ute en mängd bostads-
sökande trots att man har både 200, 300 och 400
tomma lägenheter. Det hjälper inte att bygga bort
bristen på bostäder; det måste också till de muskler
kommunerna har för att se till att alla medborgare i
kommunen har förutsättning att få en bostad. Det
godtycke som förekommer, tyvärr inom både det
kommunala och det privata bostadsbeståndet, i fråga
om vem som har rätt att bosätta sig måste brytas. Det
måste bli en rättighet för alla medborgare i samhället
att ha en egen bostad. Detta löser man inte med
sänkta skatter, höjda hyror och fri marknad.</pre><pre>Anf.  73  RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Släpp fångarna loss, det är vår! Jag
hoppas ni känner att det är vår ute i luften. Med fång-
arna menar jag i det här fallet den bostadspolitik som
bedrivs här i riksdagen.
Det är faktiskt dags för en reformering av bo-
stadspolitiken. Det är dags att släppa loss bostadspo-
litiken, och det är läge nu. Intresset för bostadspoliti-
ken, vill jag hävda, har aldrig varit större än vad det
är nu. Dessvärre beror detta på den situation vi har i
Sverige. Vi vet av rapporter från olika håll att man i
över en tredjedel av kommunerna i Sverige har bo-
stadsbrist. På andra håll är det överskott. Det är alltså
dags för en hel reformering av bostadspolitiken. Det
går inte att huka i bänkarna längre.
Det är också dags för en verklig reformering av
hyressättningssystemet. Med verklig reformering
menar jag att man måste våga ta tag i både det ena
och det andra. Det är lite anmärkningsvärt att man
från vänstersidan inte vågar anvisa ens någon väg
som man tänker gå. Jag menar att vi verkligen måste
se till att bygga nya bostäder. Vi måste ha ett bruks-
värdessystem som inte är som det vi har nu. Vi måste
få in fler aktörer på marknaden. Vi måste räkna med
också de privata byggherrarna så att vi får in dem i
detta hyressättningssystem.
Frågan är: Är det verkligen så farligt med mark-
nadshyror? Ställ er frågan. Vad är faran?
Det är också dags att ta bort fastighetsskatten på
hyreshus. Det är dags att släppa in fler konkurrenter.
Det är dags att tro på människor själva, människors
självbestämmande och människors förmåga att själva
bestämma över hur hyreslägenheten ska se ut. Det är
dags att välja till eller välja ifrån i sin bostad.
Hela bostadsutskottet har fått samlad information
om de här frågorna, och jag märker ingen avig in-
ställning från något parti när vi sitter med på dessa
gemensamma informationer. Man tar ingen debatt då.
Varför? Det har jag undrat.
Dessvärre har det alldeles för länge varit dags att
göra något åt den svarthandel som vi är så väl med-
vetna om. Den frodas. Den omsätter miljontals kro-
nor. Det är likadant med ockerhyrorna vid andra-
handsuthyrning. Jag håller med om att det också är
dags att se över hur det ser ut ute i kommunerna där
man vräker människor från bostäderna. Det är dags
att bli ödmjuk. Det handlar väldigt mycket om attity-
der. Det handlar om att våga ta en debatt om att vi
verkligen vill ha en sund bostadspolitik i Sverige.
Det är dags, socialdemokrater, det är dags, väns-
terpartister, det är dags, Miljöpartiets företrädare, att
vara med oss andra.
Ni har chansen. Yrka bifall och anslut er till re-
servation 1! Det är dags för oss i bostadsutskottet att
verkligen visa en enighet, en kraft och en vilja att vi
är beredda att ta tag i bostadspolitiken, för utan bo-
städer stannar Sverige.
Utan bostadspolitiken blir det ingen tillväxt i Sve-
rige. Folk mår illa när de inte har en egen bostad. Det
driver upp sjukkostnaderna, och det gör att vi ständigt
får se budgetar där man i alla fall år 1 efter ett val tar
krafttag - och det slår mot både hög och låg, och
främst mot dem som har det svårast i samhället. Vi i
Centerpartiet kan inte godta det.
Vi måste på varje område se till att vi får i gång
Sverige. Utan bostäder stannar Sverige. Det är dags
att släppa fångarna loss!</pre><pre>Anf.  74  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Rigmor Stenmark efterlyste Väns-
terns synpunkter. Jag har försökt att redovisa dem i
mitt anförande.
Vi är ganska överens med trepartsöverenskom-
melsen. Bibehåll bruksvärdesprincipen, bibehåll all-
männyttans hyresledande norm, och det ska vara
förhandlade hyror vid nybyggnation - alltså hyror
som förhandlas fram mellan hyresgäster och dem som
tänker förvalta bostäderna längre fram, fastighets-
ägarna. Däremot ska det inte vara några fria inflytt-
ningshyror. Det är det ingen som kräver i treparts-
överenskommelsen heller. Man kräver inte heller att
hyresnämnden skulle sätta hyresnivåerna, utan det
ska vara förhandlade hyror. Det är vårt svar, och det
försökte jag redovisa tidigare. Det är det här vi vill.
Däremot vill vi inte se en bostadsmarknad där hy-
rorna får sättas efter de principer som ni föreslår i
reservation 1. Skulle det bli resultatet av utredningen
kommer jag att gå emot det också.
När såg Rigmor Stenmark sist ett demonstra-
tionståg för höjda hyror? När såg hon sist grupper
som krävde högre hyror för att det på något sätt skulle
vara rättvist?</pre><pre>Anf.  75  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! En liten bit på väg - ungefär så ser
jag på att utredningen nu är tillsatt. Det är en liten bit
på väg. Men frågan är: Är man beredd att se till att
det blir något nytt? Vi i Centerpartiet tycker att det
faktiskt är dags att se någonting nytt - att våga skaka
på sig, ta bort det gamla och skrota det som inte fun-
gerar.
Investeringsbidraget har inte fungerat annat än i
vissa fall. Jag tycker att investeringsbidrag är en väg
att gå när det gäller studentbostäder, man jag är fak-
tiskt nästan beredd att ompröva även där. Frågan är
om Vänsterpartiet vågar vara med och skrota det
gamla och se till att det kommer in någonting nytt.</pre><pre>Anf.  76  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Nej, Vänsterpartiet är inte berett att
skrota något gammalt bara för att det ska komma
något nytt. Tvärtom har historien rätt mycket att lära
oss om hur man formar och bygger samhällen som är
värt att ta vara på.
Man kan konstatera att den stora byggnation som
ägde rum under efterkrigstiden och en bra bit in på
1970-talet byggde på att staten tog ansvar för byg-
gandet. Sedan kan man ha olika uppfattningar om
resultatet - hur husen ser ut - men vi kan inte ha olika
uppfattningar om att man faktiskt byggde bort bo-
stadsbristen med hjälp av statliga investeringsstöd i
olika former. Det är den vägen vi visar på.
Räcker det inte med de investeringsbidrag som nu
föreslås får vi väl se om det behövs ytterligare bidrag.
Men jag tro inte att det kommer att behövas. Jag tror
att det här kommer att räcka. Skulle det visa sig att
det här är ett problem får vi se över det.
Vi har nu haft en lång period då det inte har fun-
nits några investeringsbidrag, och det har inte byggts
något över huvud taget. Den vägen har inte fungerat.
Den nya vägen har visat sig inte leda någonstans.
Man glömde att ha en slutstation på den nya vägen.
Vi är inte beredda att pröva något nytt bara för att
det är nytt. Däremot är vi beredda att föra en bostads-
politik som garanterar alla människor rätten till en
egen bostad.</pre><pre>Anf.  77  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! När vi i Centerpartiet går in i en ut-
redning gör vi det på ett väldigt förutsättningslöst
sätt. Det vore lite märkligt om man från början gick
in och sade: Nej tack! Kom inte med nya förslag till
oss, för dem tar vi avstånd ifrån.
Men vad vi ser är att vi måste få i gång byggandet
av bostäder i vårt land. Det är byggandet av hyresrät-
ter som måste komma i gång. Det är bara så.
I valrörelsen var jag på Gotland, där Vänsterparti-
et vitt och brett redovisade hur många lägenheter man
ville bygga - var det 40 000 lägenheter? - på ett år.
Vi har inte sett något resultat av det. Ni måste också
ta bort skygglapparna och våga någonting nytt.</pre><pre>Anf.  78  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Släpp hyrorna loss, det är vår - var
det det vi skulle prata om en sådan vacker vårdag?
Jag tycker att vi tidigare har varit ganska eniga om
att vi inte vill ha marknadshyror i det här landet. Men
nu märker jag en politisk förskjutning. Redan innan
replikerna kan jag tala om att det är alldeles me-
ningslöst att försöka få mig över på den sidan. Det är
ingen mening med att försöka få mig att rösta för
reservation 1. Vi fick ju ett erbjudande om det.
I en moderatmotion lägger man fram ett förslag
om att marknadshyror på sikt ska införas genom att
de ska tillåtas vid varje nytt hyresavtal. Det är väl
detta som ger flera av bostadsutskottets ledamöter
glädjefnatt. De tror att en utredning på det här områ-
det ska leda till att vi på sikt ska införa marknadshy-
ror. Jag hoppas att det inte blir så.
Rigmor Stenmark efterlyste debatt när vi får in-
formation om de här frågorna. Jag brukar ligga lite
lågt när vi får information för att lyssna till vad de
som informerar oss har att säga. Sedan tycker jag att
vi har så många tillfällen att debattera de här sakerna,
bland annat här i riksdagens kammare. Det är också
där som allmänheten kan ta del av vad vi faktiskt
säger, tycker och debatterar.
Det finns väldigt mycket trevliga saker i det här
betänkandet, bland annat individuella saker som jag
tycker om. Det finns en s-motion som vi lika gärna
kunde tillstyrka och som handlar om debitering av
värme och vatten och om individuella val i lägenhe-
ter. Det är något som utredningen ska ta fasta på, har
vi skrivit i betänkandet. Jag kunde inte hitta något om
det i direktiven, men jag hoppas att det ändå kommer
att genomföras så småningom.
Det finns andra saker som är mycket väsentliga
här. Det gäller svarthandel. Där har vi en motion. Jag
står bakom också andra motioner som vi har. Vi har
en om bostadsanvisning, reservation 14, och den har
Sten Lundström yrkat bifall till. Jag tänker yrka bifall
till reservation 9, som innehåller lite förslag på hur vi
kan komma till rätta med svarthandel.
Vi möts av detta varje höst när ungdomar söker in
vid universiteten. Väldigt många ungdomar från
landsbygden, som inte kan bo kvar hos mamma och
pappa, råkar ut för att inte kunna få någon bostad på
studieorten. Man har kommit in på en utbildning som
man är väl kvalificerad för och önskar genomgå, men
man har inte möjlighet att göra det därför att det inte
finns bostäder. Det är mycket allvarligt.
Många ungdomar har råkat ut för ganska vidriga
saker för att få tag i en bostad. Det måste bli ett stopp
på det. Jag önskar att det skulle gå lika lätt att få till
stånd en utredning om det som om trepartsöverens-
kommelsen.
Jag tycker egentligen att detta är lite märkligt. Vid
en information har jag sagt att jag ifrågasätter detta.
Jag funderar på vad det egentligen är för hyror som är
för låga. Tycker verkligen människor i Stockholms
innerstad att deras hyror är för låga?
Hyresgästerna bor hos en privat fastighetsägare
som kanske bara har denna enda fastighet och inte har
några lån på den. Hyresintäkterna motsvarar kanske
möjligtvis de kostnader som fastighetsägaren har för
fastigheten. Det måste vara på det viset oavsett vad
andra lägenheter kostar. Jag tycker att det är ett
märkligt sätt att tänka.
Man tror att det ska ske en utjämning. På vilket
vis ska det ske utjämning med den som bor i en billig
lägenhet i innerstaden hos en privat fastighetsägare
här i Stockholm? Tror man på något vis att den ökade
intäkten ska komma en hyresgäst i ytterförort till del?
Går inte intäkten direkt ned i fastighetsägarens ficka i
det här fallet?
Hur har ni tänkt er det? Det liknar nästan lite
grann en plan. Man ska föra över hyror och konfiske-
ra intäkten på något vis. Sedan ska den gå till någon
annan. Det verkar vara ett mycket kraftigare planmo-
nopol än vad vi över huvud taget kan tänka oss i de
samverkande partierna.
Nu föregriper jag utredningen här. Det är inte alls
säkert att utredningen kommer fram till att det ska gå
till så. Men eftersom man har haft möjligt att ha syn-
punkter på direktiven har jag haft det även i det här
avseendet.
Det får inte ske någon hyreshöjning för dem som
nu har låga hyror. I så fall är det något slags avund-
sjuka för att det finns människor i Stockholms inner-
stad som har låga hyror, bara för att jag inte har en
låg hyra om jag bor någon annanstans. Jag förstår inte
tankesättet.
Det är många grejer som man måste komma till
rätta med hyresrätten. Jag är glad att det är så många
som värnar om hyresrätten. Dock har vi inte hört
dessa tongångar förut när det gällt ombildning av
hyresrätter till bostadsrätter.
Ett sätt att se till att vi har kvar en hög andel hy-
resrätter är att man försvårar ombildningen till bo-
stadsrätter. Det är många som talar om att det är så
svårt att få tag på lägenheter, och även jag har gjort
det.
Det är hyresrätter det är fråga om. Det finns i tid-
ningarna varenda söndag sida upp och sida ned bo-
stadsrätter som är till salu. Det är någonting som är
helt fel. Jag påstår att det är något sjukt i bostads-
marknaden.
Jag är väl inte direkt den som har medicinen till
patienten för att komma till rätta med det. Det är
något som vi får hjälpas åt med. Med det yrkar jag
bifall till reservation nr 9.</pre><pre>Anf.  79  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! I alla diskussioner och vid kontakter
med parter på hyresmarknaden får man alltid höra:
Det är det nuvarande hyressättningssystemet som
måste reformeras. Det är det nuvarande hyressätt-
ningssystemet som gör att vi inte kan bygga nytt. Det
är bara att ta till sig de signalerna. Är vi seriösa bo-
stadspolitiker måste vi lyssna på vad man säger ute på
marknaden. Det är inte alls svårt att se att det är vad
som behövs.
Vi måste fråga oss: Vad är det som gör att männi-
skor i Sverige har så väldigt höga boendekostnader?
Kurvan pekar rakt upp om man tittar på siffrorna från
Statistiska centralbyrån. Det handlar väldigt mycket
om att vi har ockerpriser, andrahandsuthyrningar som
driver upp priserna och svarthandel som också driver
upp priserna.
Den enkla anledningen är att det inte finns till-
räckligt med bostäder. Det har jag stått och sagt i
riksdagen i snart tre mandatperioder. Ändå vägrar
man från Miljöpartiet att inse sanningar. Miljöpartiet
brukar i andra frågor vara mer lyhörda än vad man är
i bostadspolitiken.
Jag förstår inte varför inte Helena Hillar Rosen-
qvist skulle kunna tänka till och lyssna lite grann
också på oss andra.</pre><pre>Anf.  80  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Det tycker jag att jag har gjort i rätt
stor utsträckning. Det beror möjligtvis på att vi tidiga-
re har varit väldigt eniga om att vi inte velat ha mark-
nadshyror. Men nu sällar sig även Centerpartiet till
den falang här i riksdagen som på sikt vill införa
marknadshyror, och då är jag inte längre med.
Jag håller med Rigmor Stenmark om att det är nå-
got sjukt. Det är något som är fel. Många pekar på
vad det är för fel. Enigheten är inte alls så stor som
Rigmor Stenmark tycks tro.
Jag har ett annat förslag. Nu är detta på skämt.
Om vi verkligen vill komma till rätta med det skulle
man kunna göra som man förr gjorde i Albanien. Alla
människor betalade 25 % av sin inkomst till bostaden.
Det är många människor som har väldigt höga in-
komster i det här samhället. De skulle också få lägga
25 % av sin inkomst.
Många i bostadsutskottet har varit i Eriksbo i Gö-
teborg. Vi fick höra talas om att människor hade både
50 % och 60 % av sin inkomst i bostadskostnad. Det
är inte rättvist. Jag förstår inte hur man tror att man
ska komma till rätta med det problemet i Sverige och
få den utjämning som vi vill se. Det kanske är något
mer i stil med Albanien som Rigmor Stenmark tycker
att vi ska införa.</pre><pre>Anf.  81  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! För mig handlar inte bostadspolitiken
bara om att ge skämtsamma förslag. Jag vet att det är
väldigt svårt för många människor. Vi behöver bara
var och en gå till sin egen familj så har vi någon som
i dag inte har en bostad.
Detta är inget skämt, Helena Hillar Rosenqvist. Vi
måste se över de bitarna där vi vet precis vad som är
fel. Det gäller just hyressättningssystemet, och det är
hyresrätten som vi diskuterar här i dag.
Nu tycker jag att det är tråkigt att inte bostadsmi-
nistern är med här i dag. Men han kommer att besvara
min interpellation om samma fråga den 29 april. Jag
välkomnar Helena Hillar Rosenqvist att också vara
med i den debatten.
Det är mer än ett skämt. Det är ett stort allvar att
människor inte mår bra i dag på bostadsmarknaden.</pre><pre>Anf.  82  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Nej, människor mår inte bra. Det
finns de som framför allt blir väldigt rädda av reso-
nemanget att på sikt införa marknadshyror. Det finns
människor som har väldigt stor anledning att känna
sig väldigt rädda för de idéer som Rigmor Stenmark
med flera förfäktar att detta ska vara lösningen på
bostadssituationen för väldigt många.
Jag anser att det är för stora klyftor. Många män-
niskor betalar absolut inte de 25 % av sin inkomst i
hyra och har möjligheter att subventionera och dra av
lån och annat. Det har jag själv till exempel. Andra
människor får betala alldeles för höga hyror.
De människor som har kontrakt på hyror som nu
är lite låga jämförelsevis med andra har verkligen
anledning att känna sig väldigt rädda för utredningen
som kommer till stånd. Det är framför allt många som
nu ropar hurra för att en utredning ska komma till
stånd som många önskar på sikt ska leda till att man
inför marknadshyror. Jag hoppas att man inte kom-
mer till den ståndpunkten.</pre><pre>Anf.  83  NINA LUNDSTRÖM (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är lite upp-
rörande när man som Helena Hillar Rosenqvist tolkar
in någonting som inte ens finns i betänkandet eller i
de anföranden som är gjorda här i dag.
Helena Hillar Rosenqvist envisas med att säga:
Nu vill ni införa marknadshyror. Jag utgår från att
hon menar bland annat oppositionen här. Läser man
betänkandet, fru talman, kan man konstatera att ett
enigt utskott yrkar avslag på de motioner som be-
handlar marknadshyror. Det går att läsa innantill i
betänkandet.
Precis som Sten Lundström i Vänsterpartiet var
inne på handlar det om att fördela bostäder som inte
finns, Helena Hillar Rosenqvist. Människor har ing-
enstans att bo. Ändå låtsas man som om att den verk-
ligheten inte finns.
Helena Hillar Rosenqvist har en maktposition i
riksdagen och kan vara med att fatta goda beslut och
få genomslag för dem. Jag tycker att hon är skyldig
att svara på frågan: Hur ska bostadsbyggandet kom-
ma i gång?
Det är oerhört bekymmersamt att detta med att tre
stora aktörer som har enats och som visat på en möj-
lig väg att gå redan innan utredningen är färdig i
princip ska förkastas. Helena Hillar Rosenqvist säger
ju här att vi inte ska pröva att gå denna väg, vilket
vore förskräckligt.
Här finns ett gott initiativ. Vi är skyldiga att se
vart det kan leda. Men i stället får vi höra sådana här
tongångar. Dessutom har vi insinuerandet kring
marknadshyror, något som ingen har berört här i dag
vare sig i betänkandet eller i anföranden.
Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist borde svara
på frågan hur vi ska se till att det byggs bostäder. Det
sker ju inte i dag.</pre><pre>Anf.  84  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! Jag måste bemöta det som Nina
Lundström här säger. Menar Nina Lundström att ni
står bakom bara en del av reservation nr 1? På s. 8 i
betänkandet står det klart och tydligt att i yrkande
nr 1 i den moderata motionen Bo239 lämnas förslag
om att marknadshyror på sikt ska införas genom att
de ska tillåtas vid varje nytt hyresavtal - ett förslag
om tillkännagivande. Det står om det i början av
betänkandet. Hinner man inte läsa hela betänkandet
kan man åtminstone läsa det första som handlar om
hyresrätt, hyressättning och den allmänna lagre-
gleringen.
Så ser jag på detta men vi har kanske olika betän-
kanden. Majoriteten i bostadsutskottet - i vilken jag
själv ingår - vill för all del avstyrka förslaget. Det är
jag väldigt tacksam för.
Bakom reservationen står Moderaterna, Folkparti-
et, Kristdemokraterna och Centern. Det är mycket bra
att Nina Lundström säger att man inte vill stå bakom
just den delen. Men det hade varit ganska bra om vi
hade fått det klargörandet tidigare. Jag kan alltså inte
tolka det här på annat sätt.
I övrigt fullföljer Nina Lundström traditionen i
bostadsutskottet att inte vilja ha marknadshyror. Jag
ser självfallet gärna en reträtt där. Då kan vi kanske
börja samarbeta i vissa frågor igen. Det kunde vi ju
göra förra mandatperioden.</pre><pre>Anf.  85  NINA LUNDSTRÖM (fp) replik:
Fru talman! På s. 26 i betänkandet finns reserva-
tionen i fråga. I inledningen står det att vi avstyrker
de två motioner som avser yrkanden om marknadshy-
ror. Det står klart och tydligt, så det är bara att läsa
innantill i reservationen. Den beskrivning som Helena
Hillar Rosenqvist var inne på var en beskrivning av
motionerna i övrigt. Det är dock, som sagt, bara att
läsa innantill i betänkandet.
Det intressanta, fru talman, är att Helena Hillar
Rosenqvist inte har någonting att komma med vad
gäller bostadsbyggandet. Jag kan inte tolka det på
annat sätt än att det inte finns någon strategi från
Miljöpartiets sida om hur vi ska få till stånd de bostä-
der som Miljöpartiet vill fördela. Det ska vara en
rättvis bostadspolitik med mera. Man kan stå här och
säga nej till goda initiativ men man har inget alterna-
tiv att komma med.
Med tanke på att Helena Hillar Rosenqvist bara
har en replik kvar vore det intressant att få höra vad
Miljöpartiet tänker göra för att det ska byggas bostä-
der, för vi har bostadsbrist i Sverige.</pre><pre>Anf.  86  HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Fru talman! I samarbete med Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet har vi tagit fram bland annat inve-
steringsbidragen. Man försöker uppmuntra till ny-
byggnation på olika sätt. Detta är ingenting som jag
ensam kan göra, utan det krävs att några går ihop för
att få till stånd en sådan sak. Det har ju visat sig att
det börjar byggas. Framför allt är det väldigt intres-
sant att de som kan bygga billigt får utrymme att göra
det.
Hemma i Östergötland finns det ett företag som
nu har fått lov att bygga här i Stockholm, bland annat
på Kungsholmen. Jag tror att man också kommer att
bygga ett antal lägenheter i Hammarby. Man har
kunnat konkurrera med billigt byggande utan att för
den skull göra avkall på kvaliteten.
En sak som jag tycker är väldigt viktig är att det,
även om vi ska sätta i gång med att bygga väldigt
mycket nu, måste vara långsiktigt hållbart. Detta är
väl så viktigt som att det byggs en mängd lägenheter.
Vad jag kan säga i sammanhanget är alltså att vi
nog har försökt. Däremot krävs det väldigt mycket av
kommunerna, som vi i riksdagen - de samverkande
partierna - kanske inte direkt har ett inflytande över.
Det gäller ju att det verkligen finns mark och att man
får markanvisningar och sådant.
Jag vill gärna hålla fram de företag som både
bygger och förvaltar. Det anser jag i längden vara det
långsiktigt mest hållbara, så att vi inte får dem som
bygger väldigt dyrt och säljer, som sedan alltså inte
räknar med att själva förvalta och hyra ut.</pre><pre>Anf.  87  LEIF JAKOBSSON (s):
Fru talman! I dag behandlar vi ett antal motioner
om hyresrättens villkor.
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets för-
slag i betänkandet. Trots att jag hela tiden lyssnat till
den här debatten har jag inte funnit anledning att yrka
bifall till någon av reservationerna.
Många ståndpunkter är kända sedan tidigare men i
dag är utgångspunkterna delvis nya på grund av den
överenskommelse som hyresgästföreningen, Fastig-
hetsägarna och SABO träffat om tillämpningen av
bruksvärdessystemet.
Hur hyrorna sätts - hur höga de är eller blir - be-
rör på ett mycket påtagligt sätt väldigt många männi-
skors privatekonomi. Vi har en tendens att tala om
hyresnivåer och om ett makroperspektiv som ett un-
derlag för avkastning, marknadsprinciper och annat.
Men för många låg- och mellaninkomsttagare är
hyran en stor del av hushållsutgifterna. Förändringar i
hyran kan vara skillnaden mellan lite guldkant på
tillvaron och att det nätt och jämnt går ihop under
månaden.
I många år har de borgerliga partierna med varie-
rande krav argumenterat mot det nuvarande hyres-
sättningssystemet. Det har handlat om allt, från att
avskaffa allmännyttans hyresledande roll till rena
marknadshyror. Bristen på nybyggnation av hyres-
rätter har använts som argument för krav på höjda
hyror i befintligt bestånd - ofta redan välavkastande
fastigheter.
Vi socialdemokrater har varit, är och kommer att
vara entydigt mot marknadshyror. Vi kommer inte att
medverka till något sådant. I det pressmeddelande
som i dag har gått ut om utredningen framgår det
klart att den inte ska syfta till marknadshyror.
Jag har här i dag hört Rigmor Stenmarks jättekliv
högerut i och med den retoriska frågan om vad det är
för fel på marknadshyror. Jag vet att Rigmor Sten-
mark inte lyssnar särskilt mycket på mig, så mina
argument övertygar kanske inte. Men i det betänkan-
de som vi i dag behandlar finns reservation nr 11 av
Rigmor Stenmark. Reservationen handlar om mark-
nadshyror på lokalhyresområdet. Där finns det en bra
motivering om varför marknadshyror slår ut dem som
är mindre bemedlade.
Så här skriver Rigmor Stenmark själv: "När den
lokala hyresmarknaden är överhettad riskerar de
mindre företagen att slås ut." Rigmor Stenmark, byt
ut "företagen" mot ordet "hyresgästerna", så har du
ett argument för att backa från det du sagt tidigare
här!
Vi menar att vår bostad - vårt hem - är så väsent-
lig i våra liv och inte minst för barnens trygghet att
det är motiverat att begränsa marknadskrafterna. Om
dessa tilläts verka fritt skulle vi få ett mycket otrygga-
re samhälle.
Bruksvärdesssystemet behöver dock ständigt ses
över och tillämpningen anpassas till dagens omvärld.
Därför hälsar jag trepartsöverenskommelsen med
glädje - inte bara därför att man lyckats nå åtminsto-
ne en principiell samsyn i en del frågor utan också,
och framför allt, därför att de här aktörerna har tagit
ett steg från att vara endast intressebevakare till att
också ta ett större samhälleligt ansvar.
Framför allt ska hyresgästföreningen applåderas
för det mod som det innebär att faktiskt gå från rollen
att hävda lägsta möjliga hyra i enskilda fall till att
faktiskt aktualisera en del tillämpningsproblem som i
alla fall i debatten påstås hämma nyproduktion. Det
innebär att hyresgästföreningen - och för den delen
också Fastighetsägarna - ansluter sig till den svenska
tradition som arbetsmarknadens parter står för: att
kombinera ren intressebevakning för medlemmarna
med ett bredare samhällsansvar på de områden där
man verkar.
Detta är bra, för då kan den statliga inblandningen
och regleringen vara mer generella. Dessutom kan
parterna lokalt, med hänsyn till de lokala förhållande-
na, avtala om villkoren. Ett sådant vidgat ansvarsta-
gande från parternas sida måste också följas av att
synpunkter och remissvar från dem behandlas med
stor respekt.
Jag uppmanar de borgerliga partierna, särskilt
Moderaterna, att upphöra med sitt krypskytte och
ifrågasättande av hyresgästföreningens legitima roll i
bostadspolitiken.
Den viktigaste slutsatsen av trepartsöverenskom-
melsen är att kraven på marknadshyror och bortta-
gandet av allmännyttans hyresledande roll i systemet
numera kan arkiveras under rubriken Döda politiska
idéer, och därmed också reservation 1 i dagens betän-
kande.
Överenskommelsen bygger på att bruksvärdessy-
stemet behålls, att allmännyttans hyresledande roll
behålls, att parterna lokalt ser över tillämpningen av
bruksvärdet, att nyproducerade bostäder åsätts en
förhandlad, överenskommen hyra som inte höjer
hyresnivån i det befintliga beståndet samt att hyrorna
bättre kan anpassas till hyresgästerna individuella
krav på upprustning och service. Som flera har upp-
märksammat tillsätts av regeringen lämpligt i dag en
utredning för att se vilka justeringar som kan behövas
i lagstiftningen för att den här överenskommelsen ska
kunna tillämpas. Utredningen ska vara klar den 30
april nästa år. Därefter kommer en proposition till
riksdagen, och vi kan då mera i detalj diskutera kon-
sekvenserna av överenskommelsen.
Låt mig bara kommentera en diskussion, den om
lägesfaktorn. Att läget har inflytande på bruksvärdet
är fullständigt naturligt, precis som andra kvaliteter,
som inredningsstandard och annat. Men i debatten
förväxlas ordet läget ofta med närheten till city eller
centrum. Det kanske är ett uttryck för preferenser från
flera av de debattörer som har varit uppe i talarstolen
i dag, journalisters och andras preferenser. Men det är
faktiskt inte hyresgästernas allmänna uppfattning. För
ett par år sedan gjordes en genomgripande och stor
undersökning av vad hyresgästerna värderar och vad
man är beredd att lägga i bruksvärdet. Allra högst, i
ensam majestät, kom tryggheten i boendet, tryggheten
för sina nära och kära men också för att cykeln står
kvar när man ställer den utanför kvällen innan. Där-
efter kom tillgång på närservice, miljö och kommuni-
kationer. Först ganska långt ned på listan kom närhe-
ten till Dramaten, Operan och innekrogarna.
Jag påpekar det därför att den genomgång, den
uppdatering, av bruksvärdena som ska ske lokalt
utifrån lokala förhållanden kanske inte alls kommer
att få de effekter som en del debattörer förutsätter och
säger att det är naturligt att det ska vara dyrare att bo i
centrum. Det är faktiskt hyresgästernas preferenser
som ska gälla, de lokala preferenserna, och det ska
vara fria förhandlingar.
I övrigt handlar många av motionskraven om åt-
gärder mot svarta pengar i samband med en överlåtel-
se av hyresrätter, om de allt tuffare villkoren för att få
förstahandskontrakt, om åtgärder mot hyresvärdar
som alltför snabbt tar till vräkning. Många av mo-
tionsförslagen har sin grund i verkliga problem. Men
jag tror att vi ändå måste hålla fokus på den viktigaste
frågan: Bostadsbristen måste byggas bort. Många av
de problem som tas upp är konsekvenser av att vi inte
har tillräckligt många bostäder. Visst ska vi vara
effektiva och bekämpa dem som profiterar på bristen,
och visst ska vi stoppa kryphål i lagen och använda
de metoder och möjligheter som finns, men än en
gång: Viktigast måste vara att vi får bort jordmånen
för avarterna, att vi bygger bort bristen.
I motionsfloden finns också krav på återinförande
av bostadsanvisningslagen. I dag har kommunerna
redan rätt att förmedla delar av det bestånd som upp-
förs med investeringsbidrag och även med hjälp det
nu kommande förslaget om skattereduktion. Det är en
bra början. Frågan om återinförande av lagstiftningen
övervägdes noga i Allbokommittén, och majoriteten
där ställde sig ganska positiv till en sådan lagstiftning
men konstaterade samtidigt att efterfrågan hos de
kommunalpolitiker som i så fall skulle använda lagen
nästintill var obefintlig. Slutsatsen blev att råda re-
geringen att ha en hög beredskap på att lagstifta om
bostadsanvisning när kommuner med bostadsbrist
efterfrågar en sådan.
Slutligen skulle man om Centerpartiets vällovliga
argumentation i reservation 11 mot marknadshyror på
lokalhyresområdet kunna säga att den är omöjlig att
genomföra. Den handlar om att ge en särställning till
vissa näringsidkare - mindre serviceföretag och lik-
nande. En sådan lagstiftning skulle omedelbart sned-
vrida alla konkurrensförutsättningar, och det är inte
förenligt med vår lagstiftning. Men det är intressant
att läsa den goda motiveringen till att marknadshyror
inte ska få råda.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget
i betänkandet.</pre><pre>Anf.  88  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Jag förstår att det irriterar Socialde-
mokraterna lite grann att jag är tydlig och säger att vi
verkligen måste få till stånd en översyn en hyressätt-
ningssystemet. När det gäller hyran för mindre servi-
ceföretag ska man inte läsa bara några meningar, utan
man ska läsa helheten. Jag tror att även Socialdemo-
kraterna vet att vi i Centerpartiet vill slå vakt om
småföretag. Jag ber att få läsa innantill från min re-
servation:
"För att den lokala utvecklingskraften skall få
fäste krävs bra och billiga lokaler. När den lokala
hyresmarknaden är överhettad riskerar de mindre
företagen att slås ut. Lokalhyreslagstiftningen bör
därför ses över så att mindre serviceföretag inte drab-
bas av oskäliga hyreshöjningar som i sin tur medför
att tillgång till service går förlorad." Blanda nu inte
ihop äpplen och päron!</pre><pre>Anf.  89  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Rigmor Stenmark redogör för precis
de mekanismer som innebär att om man skulle låta
marknadshyror råda på hyreslägenheter skulle de
mindre bemedlade, de med låga inkomster, omedel-
bart skulle slås ut. Marknadshyror skulle ju innebära
att hyrorna höjdes, och de skulle inte kunna bo kvar.
Besittningsskyddet skulle bli en chimär, och vi skulle
få en segregation utan like i det här landet. Det är
exakt samma mekanismer. Men förstår jag Center-
partiet och Rigmor Stenmark rätt är Centerpartiet mer
intresserat av att ge ett lagskydd för mindre företag än
att ge familjer möjlighet att bo kvar i sina lägenheter.</pre><pre>Anf.  90  RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Även bland småföretagare, som oftast
är familjeföretagare, finns det människor som behö-
ver bostad. Det är samma sak. En oskälig hyra vare
för lokalen där man bedriver sin affär eller för sin
bostad vill vi i Centerpartiet inte se. Tillfoga mig inte
någonting som jag inte har sagt, och tillfoga inte
Centerpartiet oriktiga upplysningar. Vi ber att få
marknadsföra vår egen politik, för då blir det rätt. Är
det uppfattat? Centerpartiet vill inte ha några oskäliga
hyror vare sig för småföretagen eller för bostäderna.
Däremot vill vi ha ett kraftigt nytänkande när det
gäller hyressättningssystemet så att vi får i gång byg-
gandet och får lokaler både för småföretag och för
människor att bo i.</pre><pre>Anf.  91  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Jag rekommenderar Rigmor Stenmark
att titta i protokollet när det är utskrivet och läsa sitt
eget anförande. I den här talarstolen för några tiotals
minuter sedan utropade Rigmor Stenmark: Vi måste
tänka om, vad är det för fel på marknadshyror? Var så
god och läs!</pre><pre>Anf.  92  NINA LUNDSTRÖM (fp) replik:
Fru talman! Jag har en fråga till Leif Jakobsson:
Anser Leif Jakobsson att trepartsöverenskommelsen
mellan SABO, Fastighetsägarna och Hyresgästernas
Riksförbund kommer att kunna bidra till ett ökat
byggande av hyresrätter?</pre><pre>Anf.  93  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Ja, jag tror att det kommer att göra
det. Det finns så pass mycket okunskap och osäkerhet
i debatten i dag att jag tror att ett klarläggande av vad
som ska gälla och vad som ska råda kommer att göra
nytta.
Låt mig påpeka en sak när det gäller nyproduk-
tion. Det förslag som nu finns innebär en hårdare
reglering. I dag är ofta fallet, så är det till exempel i
min hemkommun, att i de nya hyresfastigheterna har
fastighetsägaren satt hyran utan att förhandla den. Det
som föreslås i trepartsöverenskommelsen är att hy-
resgästföreningen ska vara med och förhandla fram
och avtala om en inflyttningshyra. Notera den skill-
naden. Jag har hört språkbruket om fri hyressättning i
nyproduktion. Det är inte alls tal om det, utan det är
tal om att reglera hyressättningen i nyproduktionen.
Men jag tror att fasta spelregler och klarhet i vad
som råder kommer att innebära att det blir en del
nybyggen, ja.</pre><pre>Anf.  94  NINA LUNDSTRÖM (fp) replik:
Fru talman! Det är härligt att också kunna få vara
glad i kammaren. Leif Jakobsson ger uttryck för att
det i alla fall finns en möjlig väg framåt, och det väl-
komnar vi. Vi tycker att det är väldigt positivt efter de
ganska trista beskeden från Vänsterpartiet och Miljö-
partiet här i dag.
Vi skulle självfallet välkomna att Leif Jakobsson
ansluter sig till reservation nr 2. Den är ju i enlighet
med det som Leif Jakobsson säger, så välkommen att
ansluta sig till den reservationen vad gäller friare
hyressättning i nyproduktion.</pre><pre>Anf.  95  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Vi har i vårt i partis program om bo-
stadspolitiken talat om att vi kan tänka oss att inte
längre tillämpa efterhandskontrollen av hyran, om
hyran är avtalad och förhandlad. Därför har vi inga
problem med denna överenskommelse.
Men ska vi göra ändringar i lagstiftningen ska det
gå till på rätt sätt. Det ska utredas och göras konse-
kvensbeskrivningar så att vi har möjlighet att ta ställ-
ning. Det är den utredningen som regeringen har
tillsatt i dag, så jag har väldigt svårt att förstå vad den
reservationen skulle göra för nytta.</pre><pre>Anf.  96  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag ska byta spår.
Leif Jakobsson sade att det var väldigt många
kommunalpolitiker som inte ville ha bostadsanvis-
ningslagen.
Egentligen är det här en politisk filosofisk diskus-
sion om vad som är statens roll och vad som är kom-
munernas roll. För mig är det en självklarhet att vi
som statlig organisation har som huvudsyfte att beva-
ka individens rättigheter även gentemot kommunerna.
Vi behöver bara gå till vår egen gemensamma
hemkommun för att konstatera att i dag ökar hela
tiden antalet hemlösa i Malmö. Kommunen säger att
man inte har några verktyg, att man saknar muskler
och att man inte kan få fram några lägenheter.
Vi antog för en tid sedan en bostadsförsörjnings-
lag enligt vilken man skulle kunna åläga kommuner-
na att starta en bostadsförmedling. Men regeringen
har inte lyckats med detta regeringsuppdrag. Varken
Malmö kommun eller Göteborgs kommun har någon
bostadsförmedling, i alla fall inte i den bemärkelsen
som en bostadsförmedling identifieras i bostadsför-
sörjningslagen.
Kan inte Leif Jakobsson se att kommunerna i dag
med dålig ekonomi - framför allt i storstadsområdena
- saknar möjlighet att erbjuda bostäder, även när
kommunerna så önskar?
Vore det inte rimligt att ha en bostadsanvisnings-
lag som trots allt gav kommunerna en möjlighet att
leva upp till det ansvar som anges i bostadsförsörj-
ningslagen och det ansvar som anges i regeringsfor-
men om allas rätt till en bostad?
Kan inte Leif Jakobsson se en poäng med att det
finns en rättighet för människor att ha någonstans att
bo?
Det är inte bara bostadsbristen som är orsaken till
problemen. Hade det varit så enkelt hade jag kanske
delat Leif Jakobssons uppfattning, men i de flesta
kommuner med tomma lägenheter finns det i dag
hemlösa. Reglerna om rätten till en bostad omgärdas
så mycket att de stänger ute vissa människor, trots att
de till och med river bostadshus i en del kommuner.</pre><pre>Anf.  97  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Om Sten Lundström är filosofen är
jag kanske praktikern. Jag har lite svårt att se finessen
med att riksdagen inför en lagstiftning som uppen-
barligen inte kommer att tillämpas. Det är ju inte
fråga om att tvinga kommunerna att tillämpa reglerna
utan det är ett redskap som vi har gett till dem.
Vi i samtliga partier har ett gemensamt ansvar -
även utifrån våra olika utgångspunkter och utifrån det
som står i regeringsformen om den enskildes rätt till
bostad - att se till att aktivera våra kommunalpolitiker
i det här jobbet.
Jag tror inte så mycket på pekpinnar från den här
kammaren, utan jag tror mer på att vi gemensamt
försöker att se till att få fart på inte minst kommunal-
politiker så att de använder de instrument som finns,
till exempel planmonopolen är ett fantastiskt fint
instrument, om man bara förmår och tycker att det är
viktigt att man aktiverar sig.</pre><pre>Anf.  98  STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att det enda instru-
ment som man i dag har på den kommunala nivån är
det egna bostadsbolaget. Tyvärr kan man konstatera
att det inte är särskilt många kommunfullmäktigeför-
samlingar som orkar ge ägardirektiv som är starka
nog till de kommunala bostadsbolagen om att de ska
ta sitt sociala ansvar.
Men det finns också många kommunpolitiker som
skulle vilja ha lite mer makt, framför allt socialpoliti-
ker. De skulle behöva ha möjligheten att skaffa fram
de bostäder som folk så väl behöver.
Det börjar kanske bli dags att lyssna lite mer på de
grupper som står utanför, på kommittéer för hemlösa,
på de hemlösas egna organisationer och på frivillig-
organisationer som jobbar med hemlösa - de som tar
strid för individens rättighet att ha någonstans att bo -
och lyssna lite mindre på finanskommunalråd runtom
i landet.
Jag tror att socialdemokratin, och framför allt de
människor som i dag är utan bostad, skulle tjäna på
en lite mer vidsynt politik.</pre><pre>Anf.  99  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Detta satte ju det hela i fokus. Sten
Lundström säger att det är väldigt många kommuner
som inte ens orkar ge starka ägardirektiv till sina
kommunala bostadsbolag. Hur skulle vi i riksdagen
kunna följa upp detta? Skulle vi införa en lag om
starka ägardirektiv? Det låter kanske lite raljant, men
vad jag försöker säga är att vi faktiskt måste aktivera
oss, våra partikamrater och allihop på det kommunala
planet för att få i gång det här arbetet.
Jag tror att när man väl kommer i gång och ser
vilka problem det finns framför allt på bristorterna
tror jag att det kommer att ställas krav på någon form
av bostadsanvisningslag eller på något annat sätt för
att fördela bostäder rättvist. Då är jag i allra högsta
grad positivt inställd till en sådan lagstiftning.</pre><pre>Anf.  100  PETER DANIELSSON (m)
replik:
Fru talman! Jag vill återkomma till hyresre-
gleringen.
Leif Jakobsson talar i sitt anförande om att det är
viktigt att skydda de mindre bemedlade människorna.
Jag vill då ställa frågan: Vem är det som tjänar på
dagens hyresreglering? Är det låginkomsttagarna som
är vinnarna?
Jag vill påstå att det är precis tvärtom. Genom da-
gens hyresreglering sker det en stor omfördelning av
resurser från fattiga förortsbor till mer välbeställda
innerstadsbor. Det systemet som också har skapat en
brist på bostäder gynnar absolut inte de som har en
tunn plånbok. Det är hundratals som vill ha varje
lägenhet som blir ledig i tillväxtorter. Fastighetsäga-
ren kan välja och vraka mellan dessa personer.
Vem tror Leif Jakobsson att fastighetsägaren väl-
jer, en person med god ekonomi eller en med tunn
plånbok?</pre><pre>Anf.  101  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vet inte om det sista var ett argu-
ment för bostadsanvisningslagen eller vad det kan ha
varit.
Ni gör precis samma tankefel, att lägesfaktorn
automatiskt innebär att det ska vara billigare att bo
utanför city och att det ska vara dyrare att bo inne i
stan.
Mellan Peter Danielssons och min hemkommun
ligger en kommun vars bostadsmarknad vi båda kän-
ner till lite grann. Det resonemanget skulle inte hålla
bland hyresgästerna där.
Det finns olika preferensen, och återigen: Vi har
inte statlig hyresreglering i Sverige. Vi ha ett lokalt,
decentraliserat förhandlingssystem där hyresgästföre-
ningen och fastighetsägaren gör upp om hur hyres-
strukturen ska se ut. De trepartsöverenskommelser
som det nu handlar om gäller de orter där man inte
har uppdaterat sig eller där de inbördes förhållandena
mellan olika områden har varit likadana i 10-15 år.
Det är nu dags för en omvärdering, precis som man
har gjort i Malmö.
Det är detta som ska ske. Det är inte vi här i riks-
dagen som ska tala om att det ska vara dyrare att bo
inne i stan.</pre><pre>Anf.  102  PETER DANIELSSON (m)
replik:
Fru talman! Först och främst vill jag säga att det
inte var ett argument för en något slags bostadsanvis-
ningslag.
Det är glädjande att höra att Leif Jakobsson är så
positiv till en differentiering av hyresnivåerna och att
detta ska skötas av parterna.
En rak och konkret fråga: Kan jag tolka detta som
att Leif Jakobsson tycker att det som MKB har gjort i
Malmö är bra när man har hållit tillbaka hyreshöj-
ningarna i de mindre attraktiva områdena samtidigt
som man har höjt hyrorna i mer attraktiva områden?</pre><pre>Anf.  103  LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Malmö är intressant på ett sätt. Det
som var bakgrunden till den omfördelning av hyrorna
som gjordes var att Malmö är uppbyggt med årsring-
ar. Nu är vi tillbaka i tiden med 40- och 50-
talsbebyggelse. En tvårumslägenhet från den tiden
har kanske 10-20 kvadratmeter mindre yta jämfört
med en tvårumslägenhet i de senast byggda område-
na. Malmöbor är så funtade att de inte räknar hyran i
kvadratmeter utan de räknar på kostnaden för en
tvårumslägenhet, trerumslägenhet eller fyrarumslä-
genhet.
Det var bakgrunden till att hyresgästföreningen
och det kommunala bostadsbolaget började värdera
om hyrorna. Det var för att hyresgästerna uppfattade
saken på det sättet. Det har inte heller fått den själv-
klara följden att ju mer centralt, desto högre hyra. Vi
kan till exempel ta ett område som tidigare hade stora
problem, Holma. Där har hyresgästerna jobbat aktivt
med självförvaltning och annat. Där har man värderat
upp området, som hade varit ett naturligt förortsom-
råde, som man kallar det här.
Jag tycker att hyresgästerna i fria förhandlingar
med fastighetsägarna ska bestämma de inbördes för-
hållandena mellan bostadsområdena.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>14 §  Vissa alkohol- och tobaksfrågor</pre><pre>Föredrogs
socialutskottets betänkande 2002/03:SoU16
Vissa alkohol- och tobaksfrågor (prop. 2002/03:87).</pre><pre>Anf.  104  CARL-AXEL JOHANSSON (m):</pre><pre>Fru talman! Åhörare och ledamöter! Jag vill börja
med att yrka bifall till den del av vår reservation som
faller under punkt 3 i detta betänkande, men jag står
också bakom resterande del av vår reservation.
Vi debatterade alkoholpolitiken i denna kammare
den 11 april, och jag hänvisar till detta protokoll be-
träffande vår alkoholpolitik. I fråga om dagens betän-
kande, som bland annat behandlar procentgränsen för
tillåten reklam för alkoholhaltiga drycker, kan jag inte
annat än instämma i Lagrådets kritik. Man tillstyrker
inte regeringens förslag eftersom man inte på ett
godtagbart sätt uppfyllt bland annat beredningskraven
i ett lagstiftningsärende av detta slag. Upplysning och
yttrande borde ha inhämtats av berörda myndigheter.
Även sammanslutningar och enskilda borde ha fått
möjlighet att yttra sig.
Men, fru talman, regeringen och statsrådet Mor-
gan Johansson har nu slagit in på ett nytt arbetssätt.
Är man inte med från början på regeringens förslag
och linje lämnas man utanför beredningen. Detta
markerade statsrådet redan då förslaget om alkohol-
reklam skulle förberedas. Vi moderater blev helt
enkelt inte inbjudna till denna diskussion. Det var väl
enklast så, fru talman. Då behövde ju statsrådet inte
tänka nytt. Så är det ju när man omger sig med ja-
sägare. Och det hastade också. Annars riskerade vi
folkhälsan här i landet på grund av den ökande alko-
holkonsumtionen.
Fru talman! Den ökande alkoholkonsumtionen är
ett hot mot folkhälsan. Det är vi alla överens om. Men
vi är inte överens om hur vi kan minska riskerna och
konsumtionen. Det är inte genom ett reklamförbud på
alkohol, som man nu föreslår i detta betänkande.
I januari minskade Systembolagets försäljning av
spritdrycker och starkvin. Samtidigt fördubblades
försäljningen av alkoläsk liksom för cider. Trenden är
tydlig: Vi köper mindre sprit men mer alkoholsvaga
drycker. Och nu vill man tillåta reklam för just dessa
drycker, för allt som inte överstiger 15 volymprocent
alkohol.
Fru talman! Jag måste verkligen fråga mig om
detta kommer att minska den stigande konsumtionen.
Och, ärligt talat, har inte svenska staten en dubbelmo-
ral i denna reklamfråga? Jag säger bara: Absolut
vodka! Då borde alla, inklusive statsrådet Morgan
Johansson förstå vad jag menar. Hur kan man genom
reklam utomlands låta marknadsföra en svensktill-
verkad spritprodukt på 40-45 volymprocent och där-
till uttrycka stolthet för denna produkt allteftersom
den vinner marknadsandelar?
Nej, jag uppmanar regeringen att börja se folkhäl-
soarbetet i fråga om alkohol i ett EU-perspektiv och
att agera därefter. Det finns fler frågor än alkoholen
som skulle tjäna på detta perspektiv. Vi måste har-
monisera vår alkoholpolitik med EU, för att säga
något kort om detta. I ett gränsöverskridande Sverige
kommer ett förbud mot reklam för alkoholhaltiga
över 15 volymprocent inte att förbättra folkhälsan.
Detta förbud har ingen acceptans och möter ingen
förståelse bland de flesta av oss.
Jag föreslår att riksdagen avslår det här betänkan-
det och ber statsrådet Morgan Johansson inleda sam-
tal med berörda aktörer, som vin- och sprithandlare,
tidningsbranschen och restaurangnäringen, för att
frivilligt komma överens om att alkoholreklam inte
införs i tidskrifter riktade mot ungdom under 18 år.
Jag är säker på att de berörda tar detta moraliska och
etiska ansvar för att främja det goda bruket av alko-
hol. Med det nu liggande förslaget kan dessa tid-
skrifter ta in reklam för alkoholhaltiga drycker som
alkoläsk, öl och vin. Är det så majoriteten vill ha det?
Återigen, fru talman, yrkar jag bifall till den del
av vår reservation som faller under punkt 3.</pre><pre>Anf.  105  MARTIN NILSSON (s):
Fru talman! Riksdagen har nu till uppgift att be-
handla ett betänkande som handlar om flera olika
saker. Dels handlar det om inköp av alkohol i vissa
fall, dels om partihandel med alkohol, dels om en
förändring i tobakslagen som innebär möjlighet att
ingripa mot vilseledande marknadsföring. I dessa
delar vill jag å utskottets vägnar yrka bifall till försla-
get i utskottets majoritetstext. Vi har ju ett bifall i
utskottet till regeringens förslag.
Därutöver handlar, som Carl-Axel Johansson var
inne på, förslagen i regeringens proposition om alko-
holreklam. Det är väl känt att detta är föranlett av
Marknadsdomstolens dom i det så kallade Gourmet-
fallet. Man kan, och bör kanske, ha synpunkter i olika
sammanhang på domstolens bedömning. Nu är det ett
beslut, och det innebär, som Carl-Axel Johansson
påpekade, att vissa sorters alkoholreklam kommer att
vara tillåten. Vi kan tycka att det är bra eller dåligt,
men det är ett domslut som vi har att rätta oss efter.
Då får vi förstås göra vad som är möjligt. Det är
bara att konstatera i det sammanhanget att förbudet
mot alkoholreklam är en viktig del av arbetet mot
alkoholmissbruk. Vi vet att reklam, om än inte ute-
slutande men till stor del, definitivt resulterar i ökad
konsumtion. Den syftar till det, och den resulterar i
det. Vi vet genom undersökningar att reklam, oavsett
om den inriktad på det eller inte, påverkar barn och
ungdomar. Därför är det viktigt att i dag, så långt det
är möjligt, försöka värna de verktyg vi har, att försö-
ka göra inskränkningar i möjligheterna att föra ut
reklam för alkoholhaltiga drycker.
Regeringen lämnar nu ett förslag till riksdagen
som är i linje med vad som kan göras. Det är väl
motiverat. Det ansluter till annan lagstiftning på om-
rådet. Det utnyttjar det utrymme som enligt bedöm-
ning faktiskt finns när man ser på andra länders lag-
stiftning och så vidare. Det anknyter också till skälen
för folkhälsopolitiken.
En majoritet i utskottet stöder förslaget. Det är väl
förankrat i bred enighet. Det enda parti som avviker
är Moderaterna. För dem som lyssnade på den alko-
holpolitiska debatten i fredags är det ingen nyhet. Det
var ju en väl dokumenterad skiljelinje i svensk alko-
holpolitik som kom till uttryck i fredagens debatt. Det
kanske blir något mer tydligt i detta fall än det blir i
många andra fall. Jag tycker att det är sällan man ser
att de så tydligt väljer producentintresset framför
folkhälsopolitiken.
Jag kan inte låta bli ett citera en mening ur Mode-
raternas reservation. Enligt Moderaterna kan
"missbruk av alkohol endast långsiktigt motverkas
genom information, upplysning och attitydföränd-
ringar." Innan dess ska vi alltså släppa loss oerhört
mycket större resurser än vad samhället kan släppa
loss i den här kampanjen för att göra just det motsat-
ta. Vi ska släppa loss resurser i reklambranschen för
information, upplysning och attitydförändringar till
förmån för ett ökat bruk av alkohol. Jag tror att det är
en direkt kontraproduktiv politik. Det är att sätta
producentintresset före folkhälsan.
Jag yrkar avslag på reservationen och bifall till ut-
skottets förslag.</pre><pre>Anf.  106  CARL-AXEL JOHANSSON (m)
replik:
Fru talman! Jag vill bara påpeka att det förslag
som nu ligger riktar sig mot vin, öl och alkoholpro-
dukter under 15 volymprocent, den dryck som ung-
domarna dricker allra mest och där konsumtionen
ökar.
Vad vi föreslår är att man på frivillighetens väg
ska minska reklamutbudet i tidskrifter riktade mot
den här ungdomsgruppen. Så gör man inte i betän-
kandet. Man kommer genom bifall av förslaget i det
här betänkandet att förstärka reklamen gentemot
ungdomsgrupperna, som redan använder dessa pro-
dukter mer än tidigare. Är det rätt väg?</pre><pre>Anf.  107  MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det är ingen hemlighet - det står i
betänkandet - att utskottets majoritet och regeringen
också förordar en utredning för att diskutera hur man
kan reglera även annan form av reklam, just för att
undvika det som Carl-Axel Johansson är inne på.
Men man kan ju inte komma ifrån det faktum att
all reklam för alkohol i stor utsträckning spelar på
just attityder, värderingar och sådant som vi vet spe-
ciellt påverkar barn och ungdomar. Det är ju väl känt.
Det finns i forskningsresultat. Det finns tydligt do-
kumenterat. Just därför finns det anledning att så
långt som möjligt försöka begränsa alla former av
alkohol och att försöka göra det mindre förknippat
med ungdomars attityder och värderingar att dricka
alkohol. Då kan man inte börja med att släppa loss en
mångmiljonverksamhet som har till främsta syfte att
sälja så mycket alkohol som möjligt. Det är inte star-
ten för att försöka förändra attityder och värderingar
bland ungdomar. Jag tycker att Carl-Axel Johansson
delvis pratar emot sig själv.</pre><pre>Anf.  108  CARL-AXEL JOHANSSON (m)
replik:
Fru talman! Jag tycker inte att vi pratar emot oss
själva alls. Det reklamförbud som man nu inför inne-
bär faktiskt att man godkänner reklam gentemot dessa
åldersgrupper, samtidigt som sprit, vin och öl flödar
in över gränserna. Det är viktigt att man ändå för en
politik som gör att vi harmoniserar hela alkoholpoli-
tiken gentemot EU.</pre><pre>Anf.  109  MARTIN NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det är Marknadsdomstolen som i
dom har godkänt en viss sorts reklam. Vad vi diskute-
rar här i dag är om vi ska förbjuda den reklam vi kan
förbjuda enligt svensk lag och enligt EG-rätt. Vi vill
det. Moderaterna vill det inte. Det är den stora skilje-
linjen - inte vad man ska göra med reklam för alko-
holhaltiga drycker som ligger under 15 volymprocent.
Där finns ingen fråga här i dag. Frågan är: Vad gör vi
åt den reklam vi faktiskt kan göra någonting åt?</pre><pre>Anf.  110  GABRIEL ROMANUS (fp):
Fru talman! Sedan Sverige gick med i EU har al-
koholkonsumtionen ökat med 25 % i stället för att
minska med 25 %, som vi hade hoppats och satt upp
som mål. Skadorna ökar också, tyvärr. I det läget
behöver vi inte mer reklam för alkohol.
Det är ett besvärligt läge som har skapats genom
att en grupp jurister i Marknadsdomstolen med större
känsla för marknadsföring än för folkhälsa har satt
den svenska lagstiftningen ur spel. Väl att märka är
det alltså inte EG-domstolen som har underkänt den
svenska lagstiftningen.
Alkoholreklam ligger inte i konsumenternas in-
tresse, i synnerhet inte i Sverige, där konsumenterna
har tillgång till opartisk information genom System-
bolagets kataloger och Varunytt och dessutom ett
stort antal oberoende vinskribenter. Alkoholreklamen
kanske är bra för producenter, importörer, reklamby-
råer och tidningar, men den ger ingen vägledning för
konsumenterna, det vet var och en som har tagit del
av alkoholreklam.
Nu klagar man på att det lagförslag som regering-
en har lagt fram i det här läget är ofullständigt berett.
Ja, tyvärr är det en följd av EU-systemet att domstolar
kan skapa ett laglöst tillstånd eller i varje fall ett
oklart rättsläge genom en sådan här dom som Mark-
nadsdomstolens. Då måste lagstiftaren agera snabbt.
Jag tycker att regeringen är värd en eloge för att man
har handlat snabbt men inte alltför snabbt. Det har
ändå varit en beredning.
Man säger också att den procentgräns som finns i
lagförslaget nu är godtycklig, och det är klart: Varje
gräns kan på sitt sätt vara godtycklig. Men det finns
ju en gammal tradition i svensk alkoholpolitik att
främja övergång från starkare till svagare drycker.
Det betyder ju inte att man bagatelliserar riskerna
med vare sig vin, öl eller alkoläsk, men som Martin
Nilsson var inne på finns det inom EU redan lagar
som gör skillnad när det gäller möjligheten till alko-
holreklam just med hänsyn till alkoholhalten. Men jag
tycker, precis som utskottet också säger, att det är bra
att man samtidigt har tillsatt en utredning för att se
om man inom EG-rättens ram kan hitta andra sätt att
begränsa alkoholreklamen än denna anknytning till
alkoholstyrka.
Min slutsats är, i all korthet, att vi även på det här
området måste arbeta inom EU för att skapa ökad
förståelse för behovet av att hålla tillbaka alkoholre-
klamen. Jag ber att få yrka bifall till förslaget i soci-
alutskottets betänkande nr 16.
Jag vill ge Carl-Axel Johansson rätt i att det finns
ett inslag av statlig dubbelmoral när det gäller alko-
holreklam, nämligen att svenska staten genom sitt
tillverkningsföretag gör sitt bästa för att göra reklam
för starkare drycker där det är tillåtet. Jag tycker att
man borde upphöra med det, men det är ingenting
som vi kan göra något åt i det här sammanhanget.
Dubbelmoral är aldrig särskilt bra moral - det kan vi
vara överens om.
Jag vill också understryka att det inte genom det
beslut som föreslås riksdagen nu finns något hinder
för alkoholnäringen att frivilligt sanera reklamen så
att den inte riktar sig till barn och ungdom genom att
komma in i särskilda barn- och ungdomstidskrifter
och liknande. Det kan man gott göra även om det inte
står i lagen. Det finns heller inget hinder för regering-
en att ta initiativ till sådana diskussioner. Tyvärr är
det så att internationella erfarenheter visar att sådana
här försök till självsanering i regel har varit helt me-
ningslösa. Det finns tillräckligt många cyniker och
sabotörer inom alkoholindustrin som är för att ut-
nyttja alla möjligheter att skaffa sig kunder så tidigt
som möjligt. Det är ju så: Den bästa kunden för alko-
holindustrin är ju den som börjar tidigt och blir alko-
holberoende - tyvärr.</pre><pre>Anf.  111  ULRIK LINDGREN (kd):
Fru talman! Jag yrkar bifall till socialutskottets
betänkande om vissa alkohol- och tobaksfrågor, som
bland annat innehåller frågan om att begränsa alko-
holreklamen så gott det går, efter att nu domen i
Stockholms tingsrätt och i Marknadsdomstolen slagit
fast att vårt generella alkoholreklamförbud i EG-
rättslig mening är för långtgående.
Det finns ingen säkerhet om att den föreslagna 15-
procentsnivån kommer att rättsligt vinna vid ett över-
klagande. Finnarna har klarat att få behålla en något
högre procentgräns, och förhoppningsvis kan vi klara
lite lägre än en 15-procentig gräns för reklamen.
Vi hade givetvis helst sett att vi hade fått behålla
vårt generella förbud mot annonser för sprit, vin och
starköl. Det är ett elände att alkoläsken nu kommer att
få en myckenhet av reklam. Det kan vi ju med viss
säkerhet förutspå. Men vi välkomnar att försöka göra
bästa möjliga av den situation vi står inför.
Kristdemokraterna välkomnar även att regeringen
i detta ärende har agerat med viss hast. Domen i
Marknadsdomstolen kom den 5 februari, och den här
reklambegränsningen ska kunna träda i kraft den 15
maj. Det gäller att agera innan en ordning har satt sig
med reklam, som sedan är svår att rubba.
Fru talman! Vi kan åter konstatera att alkoholkon-
sumtionen har ökat dramatiskt de sista fem åren, trots
att alkoholreklam inte har varit tillåten. Med fritt fram
för marknadsföring av alkohol finns det naturligtvis
anledning att frukta att konsumtionen drivs upp ytter-
ligare. Marknadsföringen av en vara är ju inte konsti-
gare funtad beträffande alkohol än beträffande någon
annan produkt. Om ett företag värderar att man får
igen sin marknadsföringskostnad genom inkomster av
försäljning så blir det marknadsföring. Därför har vi
en omfattande ölreklam, och vid en legalisering av
övrig reklam för alkohol skulle vi förstås få en om-
fattande reklam som skulle driva upp alkoholkon-
sumtionen ytterligare. Svenska statens reklam för
Absolut vodka är ju ett illustrativt exempel på detta.
Vi har inget behov av fler faktorer som driver upp
konsumtionen. Vi har i stället ett närmast desperat
behov av att hitta mekanismer, förändrade attityder
med mera som pressar ned konsumtionen.
Det är naivt att tro att branschen och hårt trängda
tidningsekonomier på frivillig grund skulle avstå
alkoholannonsering. Somliga tidningar kommer sä-
kert, i namn av yttrandefrihet, att tvärtom maximalt
driva möjligheten att ta in annonser för alkohol. Me-
dierna behöver snarare lagstiftningens stöd.
Det är välkommet att propositionen och utskottets
betänkande anger att det bör övervägas om det är
möjligt att införa mer ingripande begränsningar i
rätten till marknadsföring av alkoholdrycker i kom-
mersiella annonser utan att det krockar med EG-rätt.
Det är angeläget att driva frågan i botten, så långt vi
kan gå. EG-rätten medger undantag från kravet på fri
rörlighet för varor och tjänster då det är motiverat av
bland annat folkhälsoskäl. Denna EG-rätt ska vi
nyttja maximalt.
Kristdemokraterna kommer att nogsamt följa hur
regeringen fortsätter arbetet med att nyttja detta un-
dantag i EG-rätten i folkhälsans intresse.
Kristdemokraterna ställer sig även avvisande till
de återkommande försöken att på olika sätt bryta upp
detaljhandelsmonopolet, som i motionskravet att även
de som har tillfälliga serveringstillstånd ska få göra
sina inköp från andra leverantörer än Systembolaget.
Fru talman! Bifall till socialutskottets förslag till
beslut!</pre><pre>Anf.  112  GUNILLA WAHLÉN (v):
Fru talman! Jag ämnar följa uppmaningen från
talmannen i morse att vi ska begränsa oss. Jag kan
göra det med tanke på att tidigare talare noga har
redogjort för dagens ärende i detta tunna men mycket
viktiga betänkande som har kommit fram snabbt och
bra. Jag tänker i alla fall säga några meningar om det.
Av folkhälsoskäl har vi i Sverige sedan lång tid
varit mycket restriktiva när det gäller marknadsföring
och reklam för alkohol. Den politiken har varit rela-
tivt lyckosam och bidragit till att många har blivit
medvetna om att bruk av alkohol medför risker för
hälsan. Men vi kan helt klart konstatera att så kallade
kontinentala dryckesvanor ökar i Sverige. Trycket att
förändra vår alkoholrestriktiva politik har sedan vi
gick med i EU ökat markant.
Inom EU är fri rörlighet för varor och tjänster
överordnat målet om god folkhälsa. Förståelsen inom
EU för Sveriges alkoholpolitik är ganska liten, om
den ens finns där. Vi tvingas alltmer att följa EG:s
lagstiftning på detta område.
Den alltmer ökande öl-, vin- och spritkonsumtio-
nen har redan visat att alkoholrelaterade sjukdomar
har ökat. Det är inte alls bra. Det motverkar en god
folkhälsa.
Fru talman! Marknadsföring har stor genomslags-
kraft. Producenter av öl, vin och sprit är mycket väl
medvetna om att om de satsar stora summor på välin-
formerad och målinriktad reklam så kommer vi att
köpa mer alkohol.
Jag välkomnar att Sveriges regering och en helt
övervägande majoritet i riksdagen fortfarande står
fast vid en alkoholpolitik som försöker skydda folk-
hälsan genom att begränsa marknadsföringen av al-
kohol. Det är i detta sammanhang också viktigt att
påtala att det är angeläget att regeringen ser över vilka
ytterligare lagändringar som kan göras inom detta
område.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till försla-
gen i socialutskottets betänkande i deras helhet.</pre><pre>Anf.  113  KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Alkoholreklam är vad vi minst av allt
behöver i ett läge där alkoholkonsumtionen i Sverige
ökar kraftigt, inte minst bland våra tonåringar. Jag
och Centerpartiet säger därför nej tack till alkoholre-
klam.
EG:s regelverk måste ändras så att medlemslän-
derna i likhet med vad som gäller tobaksreklam ges
rätten att bestämma om alkoholreklam ska vara tillå-
ten eller inte. Här har regeringen en viktig uppgift.
Men en ändring av EG:s regler kommer att ta tid.
Under tiden riskerar vi att alkoholkonsumtionen fort-
sätter att öka.
Därför är dagens betänkande viktigt. Det råder
ingen tvekan om att alkoholreklamen syftar till att
öka efterfrågan av alkoholdrycker och att möjligheten
att begränsa marknadsföringen är ett viktigt alkohol-
politiskt instrument. Mot bakgrund av att den restrik-
tiva alkohopolitiken sedan EU-inträdet underminerats
på flera sätt måste vi agera skyndsamt dels för att
försvara vår svenska alkoholpolitik, dels för att hitta
nya instrument för att begränsa alkoholkonsumtionen
och dess skadeverkningar.
Centerpartiet ställer sig bakom betänkandet
SoU16 i dess helhet. Vi har deltagit i överläggningar
inför framtagandet av propositionen. Frågan har en-
ligt min uppfattning hanterats på ett bra och ansvars-
kännande sätt av berörd minister och utskottet. Att
lyssna in och tänka efter före har visat sig leda till
bred uppslutning, vilket är särskilt angeläget i denna
typ av frågor. Finns viljan går det att gå snabbt fram
med ärenden.
Centerpartiet anser att det som ett första steg nu
görs vad som går att göra.
Vi tillstyrker också att regeringen påbörjat en ut-
redning om vilka ytterligare lagändringar och åtgär-
der som kan vidtas för att begränsa möjligheterna att
införa alkoholreklam i tryckta skrifter. En av ut-
gångspunkterna kan och bör vara att endast special-
tidskrifter tills vidare ges möjlighet till alkoholre-
klam, allt i syfte att skydda och värna folkhälsan.
Fru talman! Det kan också vara på sin plats att,
precis som Gabriel Romanus, erinra om att ingen
tvingar tidningarna att ta in alkoholreklam. Det är
alltså fullt tillåtet att avstå. Det borde inte vara svårt
för seriösa tidningar att ta sitt samhällsansvar i en
svår situation för folkhälsan. Även vi konsumenter
kan faktiskt påverka medieföretagen. Vi kan tala om
att vi inte vill ha alkoholreklam i den tidning som vi
köper eller prenumererar på.
Den debatt vi har haft och har och det faktum att
sex ansvarstagande partier nu markerar har säkert
också bidragit till att dämpa intresset för att satsa på
alkoholreklam. Enligt statistik från Sifo fanns det
första kvartalet i år alkoholreklam för 7,3 miljoner
kronor i tidningar, radio, TV, fack- och populärpress.
Det innebär en ökning jämfört med motsvarande
period förra året men ändock en ganska blygsam
nivå. Med hänvisning till det sociala ansvaret tillåter
jag mig tycka att de borde avstå från alla former av
alkoholreklam.
Fru talman! Centerpartiet står upp för en ansvars-
full alkoholpolitik. Därför står vi också bakom försla-
gen i propositionen och betänkandet, vilka jag således
yrkar bifall till.</pre><pre>Anf.  114  KERSTIN-MARIA STA-
LIN (mp):
Fru talman! Några har tolkat det som att utskottet
vill ha reklam för alkoläsk, öl och vin. Så är det inte.
Nu har vi gjort så långt det är möjligt just nu, och jag
är glad för det. Jag är också glad över utredningen
som ska försöka hitta andra sätt.
Någonstans har jag läst att den här sortens reklam
har vissa restriktioner. Den får inte vara frestande.
Men då undrar jag varför man har reklam, om den
inte ska fresta. Det är väl det som är meningen med
reklam.
Dagens Nyheter har skyndat sig, i det här tom-
rummet utan lag. I går hade tidningen en jätteannons
om whisky. Bara jag har lite ledigt så jag hinner göra
det ärendet ska jag säga upp mitt abonnemang på
Dagens Nyheter.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>15 §  Vissa frågor om Försvarsmaktens anpass-
ningsförmåga</pre><pre>Föredrogs
försvarsutskottets betänkande 2002/03:FöU3
Vissa frågor om Försvarsmaktens anpassningsförmå-
ga (skr. 2002/03:48).</pre><pre>Anf.  115  ALLAN WIDMAN (fp):
Fru talman! Folkpartiet liberalerna känner oro för
den tilltagande närsynthet som utvecklats inom
svensk försvarspolitik. Den är förståelig på så sätt att
hotet om väpnad konflikt i vårt närområde känns
avlägset. Kalla kriget är över. Lejonparten av de län-
der som ingick i Warszawapakten är på intåg i an-
tingen Nato eller Europeiska unionen - eller både-
och. Med något undantag är Europa i dag en
kontinent av fria demokratier.
Den frontposition, fru talman, som Sverige hade
inom ramen för öst-västkonflikten har förbytts i en
köposition i den nya spänning som många skönjer
mellan nord och syd.
Med denna världsbild på näthinnan har nya upp-
gifter kommit i fokus för det svenska försvaret.
Främst handlar det om vår förmåga till internationella
insatser, men även om uppgiften att stödja det civila
samhället vid svåra påfrestningar i fredstid. En kon-
sekvens har blivit att vi prioriterar utbildning och
materiel som behövs för dessa närliggande uppgifter
samtidigt som vi tenderar att glömma behovet av och
förmågan till anpassning till en annan omvärldsbild.
Fru talman! Det vore förmätet, för att inte säga
dumdristigt, att anta att den blodiga europeiska histo-
rien nu nått vägs ände. Därför tror vi att de frågor
som aktualiseras i regeringens skrivelse är viktiga,
inte bara genom att föreslagen materielavveckling är
ett beslut i miljardklassen, utan också genom att det
gäller vår förmåga att anpassa oss till en framtida,
ännu okänd, hotbild.
Folkpartiet liberalerna har i grunden ingen annan
uppfattning än att materiel som blir oanvändbar ska
avvecklas oavsett om det beror på teknisk utveckling
eller ändrad utbildning av våra förband. Under myck-
et lång tid har vi betonat vikten av ett vassare och
mera modernt försvar. Men detta får inte innebära att
varje materielavveckling ska bifallas. Avvecklingen i
fråga måste alltid vägas mot kostnader och den nytta
som materielen trots allt representerar ur försvarssyn-
punkt.
Den motion som vi väckt utmynnar i att det sak-
nas två viktiga förutsättningar för den aktuella mate-
rielavvecklingen. Dels gäller det en utredning om
alternativkostnaden, det vill säga kostnaden för att i
stället hålla materielen förrådsställd under ytterligare
ett antal år, dels gäller det en ny realistisk tidsplan för
det pågående avvecklingsarbetet.
Det är anmärkningsvärt att regeringen inte lämnar
något ekonomiskt underlag för sitt beslut. Var i vårt
samhälle skulle ett beslut fattas som involverar vär-
den för miljarder utan att en enda siffra anges beträf-
fande kostnaderna för fortsatt avveckling eller fortsatt
förrådsställning? Bara under förra året uppgick kost-
naderna för Försvarsmaktens materielavveckling till
639 miljoner kronor. Det är förhållandevis dyrt att
avhända sig det som tidigare betingat ett högt pris för
skattebetalarna. Om priset är alltför högt kommer vi
dessvärre inte att få veta.
Uppenbart är också att avvecklingen sker under
former som är betänksamma. I en kritisk rapport från
Riksdagens revisorer - Skänka, sälja eller slänga? -
tecknas en närmast panikartad bild av läget. Den nu
pågående materielavvecklingen har kommit i gång
sent, och revisorerna varnar i sin rapport för att den
snäva tidsramen - senast 2004 - kan leda till slöseri
med skattebetalarnas medel. I massmedierna har vi
redan kunnat iaktta flera exempel på detta, och fler
kommer sannerligen att följa.
Det behövs en ny och realistisk tidsplan om mate-
rielavvecklingen ska ske i ordnade och för den of-
fentliga hushållningen acceptabla former.
Fru talman! Det är värt att notera att utskottsmajo-
riteten till del hörsammat våra synpunkter. Man stäl-
ler sig bakom föreslagen avveckling men understry-
ker att vinsterna endast uppnås om "materielen av-
vecklas kostnadseffektivt, och under rimliga tidsför-
hållanden, och att kostnaderna för detta vägs mot
andra åtgärder".
Problemet är bara att medan vi uppställer dessa
krav som en förutsättning för klartecken till avveck-
ling blir utskottsmajoritetens ställningstagande inte
mer än en from och i efterhand framförd förhoppning.
Mot bakgrund av de färska erfarenheterna på detta
område och de starka drivkrafterna inom departe-
mentet och Försvarsmakten ska vi nog dessvärre inte
hoppas på för mycket.
Jag yrkar bifall till reservationen.</pre><pre>Anf.  116  MARIE NORDÉN (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets förslag.
Ett modernt försvar behöver modernt materiel.
Försvaret har i dag undanställt materiel som ska kun-
na användas för att vid behov bygga upp olika för-
band. Materielen för förbanden är sammanförda i
materiella mobiliseringsenheter. Dessa enheter består
till stor del av materiel som tidigare användes i den
nu avskaffade krigsorganisationen. Det handlar bland
annat om äldre pansarbandvagnar och understöds-
och underhållsmaterial för till exempel markstrids-
förband, kustartilleripjäser, transportbåtar och flyg-
basmaterial.
Försvarsmakten konstaterar nu att viktiga delar av
materielen inom den närmaste tiden riskerar att bli
omodern och kommer inte att kunna uppfylla de ope-
rativa krav som kan komma att ställas. Man bedömer
det inte heller som troligt att de krigsförband som
skulle kunna organiseras kan ingå i en större gemen-
sam operation. I vissa fall är materielens status till
och med så dålig att somliga system inte kan använ-
das över huvud taget.
Vi anser att det är rimligt att avveckla materiel
som efterhand blivit omodern och inte längre uppfyl-
ler de krav som kan förutses i den framtida krigfö-
ringen. Kostnaderna för att underhålla och förråds-
hålla materiel, samt upprätthålla personalens kompe-
tens, måste stå i proportion till den operativa effekt
som dessa krigsförband kan komma att ha efter en
femårig uppbyggnad.
Mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läge som
Sverige befinner sig i är det rimligt att den minskade
operativa effekt som den föreslagna förändringen
innebär kan accepteras. Det är viktigare att kunna
använda de frigjorda medlen exempelvis till en ökad
utbildnings- och övningsverksamhet och på så sätt
höja den operativa effekten av de krigsförband som
kan behövas i ett mer kortsiktigt perspektiv.
Självklart ska avvecklingen göras på ett så kost-
nadseffektivt sätt som möjligt, under rimliga tidsför-
hållanden och genom att kostnaderna för avveckling-
en vägs mot andra åtgärder. Vad som kan komma att
ingå i de materiella mobiliseringsenheterna kommer
att variera över tiden. Det viktiga är att vi använder
försvarets krympande resurser så effektivt som möj-
ligt. Ett led i detta är att avveckla oanvändbart mate-
riel.</pre><pre>Anf.  117  ALLAN WIDMAN (fp) replik:
Fru talman! Marie Nordén säger att många av de
förband som är tänkta att använda den materiel som
det är fråga om i detta ärende kan inte operera i ett
större sammanhang. Jag har inte tillräcklig kunskap
för att motsäga henne på den punkten. Jag skulle dock
vilja höra om all den materiel som det är fråga om i
detta fall - alltså materiel för två hela armébrigader,
amfibiebataljon, kustartilleri med mera - enligt Marie
Nordéns uppfattning är betydelselös och oanvändbar
för det svenska försvaret eller om det finns delar i det
som man menar sig kunna behålla. Det var den ena
frågan.
Den andra frågan gäller den turordning som har
gällt för detta ärende och för utskottets ställningsta-
gande. Delar Marie Nordén uppfattningen att det vore
rimligt att först få ett fullgott beslutsunderlag och
därefter fatta beslutet, i stället för att göra tvärtom
som utskottsmajoriteten faktiskt gjort i detta fall?</pre><pre>Anf.  118  MARIE NORDÉN (s) replik:
Fru talman! Jag är inte heller kompetent att be-
döma i vilken ordning man bör göra avvecklingen.
Det överlåter jag till Försvarsmakten. Det är För-
svarsmakten som ska ha avgörandet när det gäller
vilken materiel som inte går att använda och vilken
materiel som man kan skjuta fram avvecklingen av
eller använda på annat sätt. Det är Försvarsmaktens
kompetens som måste utnyttjas där. Om detta inte
påverkar den operativa verksamheten i större ut-
sträckning än att vi måste fatta andra beslut tycker jag
att Försvarsmakten bör ha möjlighet att göra dessa
förändringar.</pre><pre>Anf.  119  ALLAN WIDMAN (fp) replik:
Fru talman! Min fråga var närmast i vilken ord-
ning som saker och ting ska ske när man hanterar ett
sådant ärende. Vi har i vår reservation och i den mo-
tion som föregick reservationen efterlyst ett underlag
som vi skulle kunna grunda vårt beslut på i försvars-
utskottet. Nu har vi förstått att utskottsmajoriteten
hörsammar detta. Men min fråga är: Är det inte alltid
i politiska sammanhang en fördel om man först får ett
fullgott beslutsunderlag och därefter fattar beslutet i
stället för att göra tvärtom som man har gjort i detta
fall?</pre><pre>Anf.  120  MARIE NORDÉN (s) replik:
Fru talman! Vi kanske borde få en lista på något
sätt från försvaret. Men detta är en fråga som har
diskuterats länge av riksdagen och i utskottet. Det är
alltså ingen ny fråga som dyker upp på vårt bord i
dag.
Vi vet att detta är något som har efterfrågats av
många i Försvarsberedningen där man i detalj disku-
terar dessa frågor.
Jag undrar om man från Folkpartiet har ändrat
uppfattning eftersom man driver två olika linjer? Man
driver nämligen i Försvarsberedningen väldigt be-
stämt på att man ska ha en sund avveckling.
Jag kan förstå frågan om i vilken ordning som
man ska ta detta. Och ibland undrar jag om det kan-
ske tar lite för lång tid att gå igenom alla listor och
om vi har rätt kompetens här. Jag tror faktiskt att vi
måste bestämma om vilka mål vi ska ha och vad
försvaret ska leva upp till när det gäller operativ verk-
samhet. Vi vet att vi kommer att återkomma till frå-
gan om övertalig materiel igen. Jag kan därför tyvärr
inte svara mer på den frågan.</pre><pre>Anf.  121  ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Jag är medveten om de vädjanden
som gjordes i morse om att vi ska snabba på. Men vi i
försvarsutskottet har inte så ofta ärenden i kammaren.
Det är ytterst sällan. Jag kanske därför är föranlåten
att ta några minuter i anspråk.
Vi ser också ärendet som mycket viktigt. Ordet
anpassning, som är dagens ämne, har fått en helt ny
betydelse efter vårbudgetens intåg i huset i går. Det
går inte att stå här nu och låtsas som om den delen
inte finns. Ordet anpassning har som sagt fått en ny
betydelse så snabbt att vi inte har hunnit debattera
dagens ärende.
Den skrivelse som är grunden till dagens debatt
var och är en tämligen slätstruken skrivelse. Jag be-
hövde läsa sidorna ett antal gånger innan jag kom
fram till funderingarna om vad regeringen egentligen
ville med denna skrivelse. Det är knappast den del av
försvaret som tas upp i skrivelsen som man i dessa
dagar funderar på och reagerar på. Ordet anpassning
har väl ett vidare begrepp nu i och med vårbudgeten,
och dagens ärende borde ha haft rubriken Försvarets
avvecklingsförmåga.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågan
om att på meddellång sikt kunna organisera fler krigs-
förband än de förband som riksdagen har beslutat
successivt ska sättas upp. Det är med detta i tankarna
som det inte går att isolera frågan utan att fundera på
hur dagens ärende påverkas av miljardbesparingarna,
och där ordet anpassning får betydelsen avveckling,
som, om man vill vara snäll så här före påsk, också är
en sorts anpassning.
Jag ska ta ett exempel för att visa vilka summor
som vi talar om. Vad är exempelvis 1 miljard i det här
fallet? Hela Bodens garnison kostar ungefär 800
miljoner att driva ett år. Då förstår man vad anpass-
ningen betyder. Allan Widman har berättat lite grann
vilka kostnader som fjolårets avvecklingsverksamhet
i fråga om materiel kostade.
En fråga som man också kan fundera på är hur
ÖB reagerar på dagens ärende. Det släpper han väl
igenom ganska enkelt. Men eftersom ordet materiel
kom in i huset i går på ett allvarligare sätt måste han
få en helt ny dimension i sitt tänkande. Och hur
kommer förbanden att påveras av detta? Den frågan
tycker jag i högsta grad är berättigad.
Dagens ärende som gäller anpassning har fått en
annan innebörd på ett ganska dramatiskt sätt i och
med gårdagens framläggande av vårpropositionen.
Man funderar självklart på sin kammare över hur
olika platser kommer att drabbas av detta. Hur kom-
mer Boden, Halmstad, Strängnäs och Ronneby att
drabbas av dessa nedskärningar? Andra exempel är
Kristinehamn, Göteborg, Gotland, Stockholm, Revin-
ge. Hur kommer Marie Nordéns hemlän Jämtland att
klara sig? Det är också en fråga.
I det perspektivet kommer dagens ärende om an-
passningsförmågan och en del som gäller avyttring av
äldre materiel att vara ett ärende likt den berömda
jämförelsen mellan myran och elefanten. Så känns det
i alla fall i dag. Vi är i och med dagens ärende eniga
om själva myran, men jag gissar att det blir betydligt
tuffare när vi ska diskutera elefanten.
Jag ska först ta upp skrivelsen och vår behandling
av den. Det går att instämma i mycket och många av
de farhågor som Allan Widman och Folkpartiet tar
upp i sin reservation i dagens ärende. Men vi mode-
rater har alltså inte gått så långt som Folkpartiet, men
självklart kräver vi yttersta och högsta aktsamhet och
noggrannhet då försvarsmateriel avvecklas och skat-
tebetalarnas pengar ska hanteras som Allan Widman
var inne på. Det instämmer vi i.
Jag tror att de flesta inom försvaret då vi talar om
anpassning och förmågan direkt kopplar till vad som
väntar oss. Det känns nattståndet som jag sade och till
och med lite historiebevingat att ta ställning till da-
gens ärende utan att se på verkligheten. Och vår oro
finns om hur reaktionen blir hos försvarets ledning
och då främst ÖB. Hur ser han nu på materieldelen i
det här? Att han kan svälja själva anpassningen tror
jag är okej, men vad händer mer? Vi vet vad ÖB har
sagt om hela ekonomin.
Hösten 2002 sade ÖB: "Jag ser på kort och med-
dellång sikt inga möjligheter till en fortsatt reducering
av försvarets anslag."
I Sälen sade ÖB: "Jag ser själv, under de närmaste
åren, inte några realistiska möjligheter att reducera
försvarets kostnader."
I Försvarsforum sade ÖB: "För att kunna ställa
upp på önskvärda förmågor i internationella insatser
behöver vi snarare mer pengar!"
Jag ska ta upp äldre materiel, som vi diskuterar i
dag, som vi inte har nytta av och som vi inte kan
nyttja. Detta ska vi självklart avveckla. Men vi vill
framföra en varning. Man borde iaktta en viss försik-
tighet. Med den överenskommelse om dramatiska
besparingar som har gjorts kanske vi inte längre kan
ha det nyaste och det bästa inom materielområdet.
Det är enligt vår mening rätt att avveckla materiel
som inte behövs om vi vet vad vi ska ha i stället.
Däremot är det enligt vår mening fel att i dag av-
veckla modern materiel om vi inte vet vad vi ska
ersätta den med. Frågan om materiel och hur den ska
avvecklas har, tycker vi, definitivt kommit i ett nytt
läge bara under de dagar och veckor som har gått
sedan vi satt i utskottet och behandlade detta ärende.
Vi tycker att det är viktigt - från och med i går
ännu viktigare - och nödvändigt att utskottet, precis
som hösten 2002, pekar på att om ytterligare avveck-
ling av så kallade materiella mobiliseringsenheter
även framdeles är motiverad ska regeringen åter-
komma till oss i riksdagen med en redovisning av
detta. Den redovisningen ska tydligt visa att det under
denna period inte föreligger något behov av aktuellt
förband eller aktuell materiel, även inom ramen för
förändrade uppgifter, för att en avveckling ska kunna
ske.
Det här är viktiga meningar för oss moderater och
en av anledningarna till att vi inte har ansett oss be-
höva ha någon reservation i detta ärende.
Vi ska när det gäller materielanslaget se på ut-
vecklingen och jämföra den med Försvarsmaktens
tydliga budskap. Redan i dag är det ett stort gap mel-
lan ambitioner och tilldelade resurser. Detta gap ökar
och uppgår för närvarande till minst 2 och kanske 4
miljarder kronor. Försvarsmakten begär nu tidigare
beslut före försvarsbeslutet 2004 för att kunna vidta
anpassningsåtgärder för att möjliggöra förändringar.
Jag hoppas - trots att vi har lite tidspress - att
majoritetens företrädare i debatten, Marie Nordén,
vill svara på några få frågor och funderingar om ären-
det. De har indirekt definitivt med dagens ärende att
göra, och man kan inte enligt vår mening isolera det
här anpassningsärendet och låtsas som att allt är frid
och fröjd och att inga hot finns bakom hörnet. Frågan
om materiel har som sagt fått en ny dimension under
de senaste timmarna i detta hus.
Tror Marie Nordén att ÖB kan sitta kvar när den
ekonomiska uppgörelsen har gjorts när det gäller
materieldelen? Nu har ju Socialdemokraterna också
tenderat att säga att vi inte behöver någon ÖB, så det
kanske löser sig på det sättet - vad vet jag?
Hur tror Marie Nordén att exempelvis hennes
hemstad Östersund kommer att påverkas när man ska
göra besparingarna på materielsidan? Det behövs ju
en rejäl anpassning.
Det var snälla frågor eftersom man ska vara snäll
så här till påsk. Eftersom jag också vet att det var
jungfrutalet för Marie Nordén så har jag hållit mig
snäll.
Som jag sade inledningsvis så borde dagens ären-
de ha haft rubriken Avvecklingsförmåga.
Fru talman! Jag vill därmed yrka bifall till ut-
skottets förslag.</pre><pre>Anf.  122  BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till för-
svarsutskottets förslag i betänkandet. Vi är överens,
förutom att det finns en reservation i frågan.
Jag vill ändå ge en del synpunkter på ärendet. Där
redovisas tidigare utskottsbetänkande om anpassning.
I diskussionerna var det bara en anpassning uppåt
som redovisades och som regeringen och Försvars-
makten gav försvarsutskottet uppgifter om. Men
anpassning är faktiskt också en reducering eller att
eljest förändra. Anpassning är alltså inte bara upp,
utan det är också att dra ned försvaret och att förändra
det på andra sätt.
I det här sammanhanget krävde Vänsterpartiet att
Försvarsmakten också skulle redovisa just hur en
neddragning skulle genomföras och hur den skulle
påverka olika delar av Försvarsmakten.
Betänkandet visar också en utveckling från att
spara för säkerhets skull till en insikt om att det inte
går att spara det som inte är operativt motiverat. Det
är en bra utveckling, tycker jag.
När invasionshotet nu är begravt och vi har en
omstrukturering som pågår så måste det också natur-
ligtvis påverka materielförråd och inriktning på an-
passning. Vänsterpartiets krav på omförhandlingar av
det alldeles för stora antalet JAS-plan klingade ohört
länge. Men för något år sedan beslutades det att man
skulle få lov att leasa ut en del av de 40 JAS-plan som
Försvarsmakten själv säger är för många. Trots det -
det har inte varit så många som har leasats ut - så
kommer naturligtvis JAS-planen att binda både peng-
ar för hangarer och personal för skötsel av planen,
som är till förfång för andra satsningar såväl inom
som utanför Försvarsmakten. Det visar också den
tröghet som finns för omstrukturering.
Det har förts, och det förs, en mängd diskussioner
om avveckling av materiel. Det är uppenbarligen
känsliga frågor. Vi har fört diskussioner här i riksda-
gen förut, och det kommer att bli fler. Det är vettigt,
bra och nödvändigt att avveckla materiel som inte
bedöms behövas. Jag delar utskottets mening att av-
vecklingen ska vara kostnadseffektiv. Det ligger ett
stort ansvar på Försvarsmakten för att planera och
verkställa avvecklingen till minsta möjliga kostnad
för skattebetalarna, men också med all möjlig och
tänkbar miljöhänsyn.
Försvarsmakten beräknar att avvecklingen av
materiel totalt sett kommer att minska behovet av
förråd med en miljon kvadratmeter. Det är ganska
stora ytor som kan frigöras. Förre försvarsministern
hade räknat ut att detta motsvarade 1 430 plenisalar!
Om beräkningarna stämmer och om detta genomförs
helt ut så kommer en hel del pengar att kunna frigöras
bara vad gäller hyror och skötsel av de här angelägna
områdena. Jag ställer mig helt bakom betänkandet.</pre><pre>Anf.  123  CLAES VÄSTERTEG (c):
Fru talman! Sveriges säkerhetspolitiska situation
har under de senaste årtiondena förändrats radikalt.
Vi i Centerpartiet har varit med och tagit ansvar för
att förändra och anpassa Försvarsmakten i enlighet
med den nya hotbilden.
Betänkandet visar tydligt att vi måste vidta en del
åtgärder för att anpassa försvaret till de nya förutsätt-
ningarna. Då blir det en naturlig del att man anpassar
och avvecklar materiel som efter hand har blivit
omodern och kommer att bli omodern. Vi i Center-
partiet finner därför ingen anledning att Försvars-
makten ska ha kvar materiel som är omodern och inte
tillför något nämnvärt i krigsorganisationen.
Vi vill snarare se ett försvar som är anpassat till
framtidens förhållanden och förhållanden med en allt
större internationell inriktning för Försvarsmakten.
Därför är det nu ännu viktigare att se till så att fri-
gjorda medel kan användas i en ökad utbildnings- och
övningsverksamhet. En utökad övningsverksamhet är
avgörande för att kunna höja den operativa effekten
på de krigsförband som behövs.
Men självfallet ska materielen avvecklas kost-
nadseffektivt, och självfallet ska den avvecklas under
rimliga tidsförhållanden. Det är något som utskottet
har lyft fram både i detta och i tidigare betänkanden.
Precis som det står i betänkandet så är det nu reger-
ingens och Försvarsmaktens ansvar att förverkliga
avvecklingen på det sätt som utskottet har krävt.
Samtidigt kan jag erkänna att den kortsiktiga be-
sparingen kan vara begränsad, bland annat beroende
på avvecklingskostnader, som dock är av engångska-
raktär. Däremot är jag övertygad om att besparingar-
na på längre sikt blir betydande, inte minst med tanke
på det som Berit Jóhannesson sade tidigare om hur
många plenisalar färre vi behöver ha till materielför-
råd. Därför är det enligt min mening inte särskilt
hållbart att binda ekonomiska resurser i onödan för att
kunna anpassa ett försvar till en situation som inte
längre är motiverad. Därför kan delar av det nuvaran-
de innehållet i de materiella mobiliseringsenheterna
avvecklas.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets
förslag.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>16 §  Svenskt deltagande i Förenta nationernas
fredsoperationer i Demokratiska republiken
Kongo</pre><pre>Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU15
Svenskt deltagande i Förenta nationernas fredsopera-
tioner i Demokratiska republiken Kongo (prop.
2002/03:58).</pre><pre>Anf.  124  CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Kriget i Kongo-Kinshasa har enligt
organisationen International Rescue Committee, IRC,
och dess nyligen presenterade sammanställning kostat
minst 3,3 miljoner människoliv. Inte sedan andra
världskriget har så många människor dött i ett krig
och så många människor fått lida. Det är ett krig som
många länder har varit mer eller mindre djupt invol-
verade i, med mycket egenintresse. Därför var det
positivt att utöver de krigförande parterna var flera
andra statschefer från världsdelen närvarande när
fredsavtalet undertecknades i Sydafrika den 2 april i
år. I huvudstaden Kinshasa kunde man följa förhand-
lingarna i radio och TV.
Rapportörer säger att så många kongoleser var så
glada. De kunde inte tro sina öron. De trodde att de
drömde när de såg och hörde före detta rebelledare
lova att de skulle byta ut sina uniformer mot kosty-
mer. Låt oss hoppas att dessa människors drömmar
om en tryggare vardag också infrias. Vi vet ju att
Sverige har försökt följa och stödja processen. Vi vet
att Svenska missionsförbundet har en hundraårig
tradition i regionen och att NGO:er finns där. Det
finns också många invandrare från Kongo som kan
det här området och som har följt konflikterna.
Kongo-Kinshasas nutidshistoria är bitter och svår
och fylld av externa inblandningar. Jag ska för tids
vinnande inte här ge er den historie- och bakgrunds-
beskrivning som jag egentligen tycker att ärendet
förtjänar. Men jag kan rekommendera den som inte
har läst den mycket intressanta boken Kung Leopolds
vålnad att ägna lite påsktid åt den.
Fru talman! Jag yrkar bifall till de ställningsta-
ganden som utskottets majoritet har ställt sig bakom,
det vill säga till utskottets förslag i betänkandet.
Försvarsutskottet har lämnat ett yttrande som är
beaktat och bilagt betänkandet.
Genom dagens beslut som snart fattas här i kam-
maren visar vi att Sverige är berett att bidra till ut-
vecklingen genom att sända 90 personer under tolv
månader till Förenta nationernas fredsoperation i
Demokratiska republiken Kongo. Styrkan beräknas
vara på plats i Kindu i början av juni, kanske något
tidigare. En rekognoseringsstyrka har varit på plats.
Styrkan vi talar om är en stationär flygfältsenhet som
ska vara ett stöd för MONUC:s rörelsefrihet.
I ett så vidsträckt land som Kongo, med ett så
bristfälligt vägnät, blir flyget extra viktigt. Jag skulle
vilja säga att det är oumbärligt. Flyget måste fungera
för att man ska kunna utveckla landet och för att den
här styrkan ska kunna jobba. Arbetsuppgifterna
sträcker sig över fältet: flygledning, säkerhetskon-
troller, trafikledning, lasthantering, passagerarservice
och meteorologi. Kostnaden beräknas till 200 miljo-
ner kronor.
Genom detta beslut fortsätter vi att följa en lång
tradition av engagemang i Kongo-Kinshasa. Sverige
har varit engagerat i fredsprocessen, och jag tycker att
det här är ett väl avvägt bidrag till MONUC. Det
bevisar att vi även framdeles är beredda att stödja en
utveckling i Kongo-Kinshasa och regionen. Jag tyck-
er att det finns all anledning att vi tillsammans fram-
över också funderar på vad vi kan göra ytterligare när
det gäller vårt engagemang i den här regionen, när vi
nu på det här aktiva sättet har visat att vi bidrar även
framdeles.
Med dessa ord och med tanke på tidsaspekten vill
jag sluta här och önska dem lycka till som ska åka
ned och delta i den här styrkan. Jag vet att de har
stora utmaningar framför sig och ett mycket viktigt
jobb. De ska känna att de har vårt samlade stöd.</pre><pre>Anf.  125  CECILIA WIGSTRÖM (fp):
Fru talman! Folkpartiet ställer sig bakom utskot-
tets förslag att Sverige ska delta i Förenta nationernas
fredsoperation i Demokratiska republiken Kongo.
Kongo har de senaste åren varit spelplats för en
väpnad konflikt med många inblandade länder. Ang-
ola, Zimbabwe, Rwanda, Uganda och Namibia har
deltagit, liksom inhemska rebellrörelser. Cirka tre och
en halv miljoner människor beräknas ha fått sätta
livet till. Det är en mänsklig katastrof som tyvärr inte
är den första i Kongos historia.
Carina Hägg rekommenderade läsning av boken
Kung Leopolds vålnad. Det kan jag instämma i. I den
boken kan vi läsa att ungefär 10 miljoner kongoleser
dödades under kung Leopold av Belgiens kolonialsty-
re i slutet av 1800-talet. Gummiutvinningen sköttes
med befolkningen som slavar och med vilka hän-
synslösa metoder som helst.
En annan envåldshärskare som också sugit ut lan-
dets rikedomar är förstås den beryktade Joseph Desiré
Mobutu.
Förhoppningsvis kan Kongo nu få en bättre, fred-
ligare och mer demokratisk framtid. Fredsprocessen
är inne i ett känsligt och avgörande skede, avgörande
för Kongo och för hela regionen. Den positiva ut-
vecklingen måste understödjas genom att världssam-
fundet effektivt ställer upp med fredsbevarande trupp
på marken, såsom FN gjort under ett par år. Eftersom
utvecklingen sedan i höstas gått bra behövs nu för-
stärkning av FN:s insatser. Och vi i Folkpartiet ställer
oss bakom att Sverige bidrar med en styrka på 90
personer. Det är personer som är militärt utbildade
men som jobbar civilt ute på flygplatser runtom i
Sverige. Truppen kommer att ha till uppgift att sköta
flygplatsen i Kindu, vilket är en viktig uppgift med
tanke på det stora landet och de få vägar som finns.
Det är alltså en trupp som inte är utskickad för
väpnat uppdrag men som kommer att vara beväpnad
för självförsvar. FN:s fredsbevarande operation MO-
NUC har fredsbevarande uppgifter. Det innebär att på
frivillig basis få milisgrupper att gå med på avväp-
ning, demobilisering och reintegrering i samhället, i
Kongo eller i hemländerna, främst Rwanda. MONUC
har också, om behov uppstår, ett fredsframtvingande
mandat att skydda civilbefolkningen enligt FN:s stad-
ga artikel 7.
Det är en känslig situation för fredsprocessen just
nu. Fredsavtalet är påskrivet, men det har kommit
rapporter om massakrer i östra Kongo, och delar av
Ugandas armé har ännu inte dragit sig ur området. Så
vårt svenska bidrag kommer att innebära en viktig
insats.
Det är också viktigt att vi, som enda europeiska
land, ställer upp i en FN-insats i Afrika just nu. Det är
en viktig signal till Afrikas länder. Det visar att vi är
beredda att ställa upp solidariskt även för att hjälpa
folken på denna kontinent.
Vid en framtida översyn av det svenska bidraget
borde vi också värdera om vi inte skulle kunna ställa
upp med beväpnad trupp. Det vore att ännu tydligare
uttrycka vår solidaritet genom att liksom andra länder
vara beredda att aktivt skydda det kongolesiska fol-
ket.
Sveriges insats för Kongo sträcker sig givetvis
förbi detta truppbidrag som vi skickar ut i dag. Vårt
bistånd är en viktig delkomponent för att hjälpa
Kongo. Landet har stora behov, och just nu är vatten-
och livsmedelsbristen ett stort akut hot. Vi måste vara
beredda att under lång tid framöver stödja Kongos
uppbyggnad efter att fredsprocessen är avslutad, när
landet ska ta sig an att bygga upp nya demokratiska
institutioner.</pre><pre>Anf.  126  ROSITA RUNEGRUND (kd):
Fru talman! Kongo, Afrikas hjärta. Jag känner en
stor stolthet och en stor glädje över det beslut som
kammaren kommer att fatta om att sända de här 90
personerna till FN:s fredsbevarande projekt.
Jag har gång på gång i den här kammaren talat om
hur viktig Sveriges roll är just när det gäller att kunna
vara med i det fredsbevarande arbetet i Kongo, både i
Kongo-Brazzaville och i Kongo-Kinshasa.
FN har en unik roll att spela nere i Kongo-
Kinshasa. Vi har en historia från Dag Hammarskjölds
tid som generalsekreterare. Hans tid innebar också
snabba ingripanden från världsorganisationerna vid
krig och terror. Vi vet också att det höjs röster i USA
i dag om att man ska spela en viktigare roll i Kongo-
Kinshasa. Svenska FN-soldater behövs i de fredsbe-
varande missionerna. Då tänker jag på den etik som
våra soldater ändå har.
Till slut, fru talman, skulle jag vilja läsa lite grann
av en text som jag tog från Svenska Missionsförbun-
dets hemsida som har mycket bra information om
Kongo-Kinshasa.
Det här är en liten kille. Han heter Eddy. Han är
kort, mager och soldat. Han är bara tolv år, och han
har varit soldat i två år. Uniformen är för stor och
vapnen för tunga. Nu strider han på rebellsidan.
Barnsoldaterna finns överallt i östra delen av
Kongo. Hjälparbetare uppger att Ituriområdet har
flest barnsoldater, och rapporter finns om att barn
från sex år har dragits med ut på slagfälten. Hjälpar-
betare uppger också att fattigdomen i regionen kom-
mer att fortsätta att sända barn till vapnen så länge det
pågår strider. Deras föräldrar är för fattiga och har
ingen mat att sätta fram. Barnen lämnar skolorna.
Livet bland rebellerna är konstigt nog attraktivt.
Det här är vardagen nere i Kongo-Kinshasa, detta
fantastiska land.
Som sagt, jag känner stor stolthet över att Sverige
nu kommer att finnas på plats i Kongo-Kinshasa.
Jag vill också yrka bifall till förslaget i betänkan-
det.</pre><pre>Anf.  127  NYAMKO SABUNI (fp):
Fru talman! Jag är inte bara svensk utan också
kongoles, född 1969. Som ni kan läsa i utrikesut-
skottets betänkande har Kongo sedan självständighe-
ten från kolonialmakten 1960 aldrig varit fredligt utan
präglats av oro med ett flertal rebeller och självstän-
dighetsrörelser som ofta har verkat med direkt stöd
från utländska regeringar. Därför är jag inte född i
Kongo utan i grannlandet Burundi som flyktingbarn. I
dag är jag mor till två pojkar födda här i Sverige av
samma orsak.
Att uppnå fred och demokrati i världen i allmän-
het och i Kongo i synnerhet är därför en prioriterad
fråga för mig. Därför ser jag mycket positivt på re-
geringens beslut att ställa en väpnad styrka till förfo-
gande för Förenta nationernas fredsoperation i
Kongo.
För att ni ska veta hur viktig den svenska insatsen
i Kongo är vill jag passa på att berätta om det som
kongoleser har fått uppleva sedan maj 1997 då rebel-
lerna intog Kinshasa under ledning av Laurent Kabila
och som inte står i betänkandet.
Nära tre och en halv miljoner människor har dött
till följd av kriget, vilket gör det inte bara till Afrikas
värsta krig utan till den konflikt som kostat mer liv än
någon annan sedan andra världskriget. Endast 10 %
av de döda har stupat i krigsaktioner. Alla övriga har
dött av svält och undernäring till följd av de många
stridande parternas härjningar i landet. Kongoleser
har utsatts för en humanitär katastrof av fasansfulla
och chockerande proportioner. Trots det har konflik-
ten fått ringa uppmärksamhet från internationella
bidragsgivare och medier.
Det eldupphöravtal som undertecknats av de
stridande parterna utgör en grund och en förutsättning
för arbetet att nå fred. Men det finns samtidigt anled-
ning att vara orolig för den fredsprocess som utspelas
i Kongo i dag. Fortfarande ockuperas delar av Kongo
av utländska trupper. Ett viktigt steg i fredsprocessen
är tillbakadragande av dessa trupper. Det är samma
trupper som har intresse av att ha ett oroligt och in-
stabilt Kongo, bland annat på grund av de enorma
plundringarna av landets naturtillgångar som de be-
driver och av rädsla för att ställas inför rätta för den
humanitära katastrof de har åsamkat landet. Av den
anledningen är det ytterst tveksamt om dessa grupper
respekterar det eldupphöravtal som har undertecknats
så länge de finns kvar i landet.
Ett starkt internationellt engagemang inom ramen
för FN är nödvändigt för att säkerställa fred och lan-
dets övergång till ett demokratiskt system. Därför är
det beklagligt att EU och resten av västvärlden som
talar om fattigdomsbekämpning, demokrati och
mänskliga rättigheter inte kan mobiliseras inom ra-
men för FN för att sätta stopp för den humanitära och
barbariska katastrofen i Kongo. I ett läge där inget
annat europeiskt eller västerländskt land har bidragit
till denna FN:s fredsbevarande operation blir denna
svenska punktinsats inte tillräcklig för ett så gigan-
tiskt och katastrofhärjat land som Kongo.
Kongo saknar såväl grundlag som fungerande po-
litiska institutioner. Mycket arbete återstår därför
innan fria val kan hållas och demokrati etableras. Det
arbetet borde den rika delen av världen, som nyttjat
och fortfarande nyttjar Kongos rikedomar, ta stort
ansvar för.
Fru talman! Jag yrkar också bifall till förslaget i
betänkandet.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>17 §  Europa-Medelhavsavtalet mellan Euro-
peiska gemenskapen och dess medlemsstater och
Algeriet</pre><pre>Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU17
Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemen-
skapen och dess medlemsstater och Algeriet (prop
2002/03:115).</pre><pre>Anf.  128  CECILIA WIGSTRÖM (fp):
Fru talman! Folkpartiet liberalerna har reserverat
sig mot utrikesutskottets förslag att vår kammare ska
ratificera Medelhavsavtalet mellan Europeiska unio-
nen och Algeriet.
Avtalet ingår som ett led i EU:s Medelhavspolitik.
Det är en politik som syftar till att upprätta samar-
betsrelationer mellan de sydliga grannländerna och
EU och stimulera ett samarbete i hela området. Det
rör sig om EU:s sydliga grannar från Marocko i väs-
ter till Jordanien i Öster. Ett konkret mål i samarbetet
är att upprätta en frihandelszon. Det är som ett led i
detta som det bilaterala avtalet har slutits med Algeri-
et.
I avtalets artikel 2 slås fast att "respekten för de
demokratiska principerna och grundläggande mänsk-
liga rättigheterna skall vara vägledande för parternas
inrikes- och utrikespolitik". De ska utgöra en väsent-
lig beståndsdel av avtalet. Folkpartiet anser att det
inte går att ingå ett sådant avtal när vi  redan i ut-
gångsläget vet att Algeriet inte kommer att respektera
artikel 2. Därtill bryter Algeriet mot den artikeln i stor
omfattning.
Algeriet utmärker sig som värst bland de länder
EU samarbetar med inom den så kallade Barcelona-
processen. Situationen för mänskliga rättigheter och
demokrati är under all kritik. Undantagstillstånd in-
fördes i landet 1992 för att kväsa oppositionen. Am-
nesty International beräknar att det sedan dess före-
kommit minst 100 000 fall av försvinnanden, summa-
riska avrättningar, godtyckliga arresteringar och tor-
tyr utförda av landets säkerhetstjänst. Myndigheterna
vägrar att häva det gamla undantagstillståndet som
gör det möjligt att förbjuda offentliga sammankoms-
ter och sanktionerar att personer på lösa grunder
fängslas och hålls i häkte i flera år.
Human Rights Watch påpekar i sin rapport för år
2002 att regeringen trots löften inte utreder brott
begångna av den egna säkerhetsstyrkan. De åtnjuter i
praktiken straffrihet. Algeriet är också det enda land
runt Medelhavet som vägrar att släppa in FN:s repre-
sentanter som vill undersöka förhållandena när det
gäller tortyr, summariska avrättningar och försvin-
nanden. Inte heller fristående människorättsorganisa-
tioner som Amnesty International släpps in.
Folkpartiet anser att EU inte bör ingå detta avtal
med ett land som i en sådan omfattning och redan
från utgångsläget bryter mot avtalets principer om
respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Det
skickar helt fel signaler. Avtalets ord om mänskliga
rättigheter och demokrati blir tomma ord, utan inne-
håll och praktisk verkan. Vi får inte så enkelt sälja ut
dessa ideal. Vi måste ha en politik som premierar
dem som går på rätt väg mot demokrati och mänskli-
ga rättigheter. Jag undrar om EU:s Medelhavspolitik
gör detta.
När det gäller EU:s ekonomiska bistånd som för-
utses i avtalet vill jag direkt citera ur regeringens
proposition: "Det finansiella samarbetet skall särskilt
inriktas på att främja reformer för att modernisera
ekonomin, förbättra ekonomisk infrastruktur och
investeringsklimatet samt underlätta införandet av
frihandelsområdet." Ingen del av EU:s bistånd ska
alltså gå till demokratiuppbyggnad.
Det är bra att EU strävar till att ha goda relationer
med grannländerna för att främja fred och stabilitet,
men det är inte bra att behandla alla lika. Det behövs
tydliga incitament där de som arbetar för demokrati
och mänskliga rättigheter premieras. Det skulle tydli-
gare stimulera till en positiv utveckling i Algeriet.
Regeringen hävdar i propositionen att avtalet kan
användas för att främja mänskliga rättigheter och
demokrati genom att det skapas en politisk dialog där
ministrarna möts en gång per år. Det är tveksamt.
I avtalet specificeras denna politiska dialog. Den
ska särskilt syfta till att utveckla ömsesidig förståelse,
beakta varandras ståndpunkter och intressen, samråd
om internationella frågor, bidra till säkerhet och sta-
bilitet i området och främja gemensamma initiativ.
Det är inte ett ord om mänskliga rättigheter eller
demokrati.
Algeriet har alltså på intet sätt förbundit sig att
tala om dessa frågor eller att arbeta i en demokratisk
riktning. Jag befarar att utskottsmajoriteten har be-
handlat ratifikationen slentrianmässigt. Europaparla-
mentet tillstyrkte avtalet men passade också på att
samtidigt kräva att Algeriet genomför omfattande
reformer för att uppnå bättre respekt för mänskliga
rättigheter. Europaparlamentet vill också se tydligare
mekanismer för att följa upp avtalets artikel 2.
Folkpartiet vill skicka en tydlig signal till Algeriet
om att de har mycket kvar att göra innan de definitivt
kan anses ha slagit in på vägen mot bättre respekt för
de algeriska medborgarnas rättigheter.
Vi vill därmed avstyrka ratificeringen av detta
avtal. Jag yrkar bifall till vår reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  129  KAJ NORDQUIST (s):
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att man väl-
jer sin strategi, att man väljer sin taktik, att man väljer
sina verktyg och att man väljer sina arenor. Vi i ut-
skottsmajoriteten är inte på något sätt likgiltiga inför
de fakta som Cecilia Wigström presenterar.
Jag skulle först vilja teckna lite grann av en bak-
grund till varför vi vill tillstyrka det här associerings-
avtalet mellan Europeiska unionen och Algeriet.
Inom Europeiska unionen har man utvecklat nå-
gonting som kallas Medelhavsstrategin. Den handlar
om att den Europeiska unionen vill utveckla bra för-
bindelser med länder i närheten av Medelhavet. Man
vill skapa stabilitet. Man vill verka för fred, säkerhet
och politisk och social stabilitet i länderna. Man vill
verka för en integration mellan de länder som vi talar
om här. Det handlar om en integration mellan den
Europeiska unionens medlemmar men också om att
länderna som finns runt Medelhavet själva ska ut-
veckla en bra process.
Det här bygger i grund och botten på tre pelare.
Man vill verka för en ökad respekt för demokratiska
och mänskliga rättigheter. Man vill verka för ett fri-
handelsområde som utvecklas på olika sätt och som
gör det möjligt att finansiera en utveckling av fattiga
länder. Och man vill utöka samarbetet inom det soci-
ala och kulturella området.
Det här är en del av en större process som bygger
på Barcelonadeklarationen från 1995. Jag tycker att
det är intressant att titta på vilka länder det var som
pekade ut den här färdriktningen för den politiska
utvecklingen kring Medelhavet. Länderna är: Ma-
rocko, Algeriet, Syrien, Egypten, Israel -  inte minst
viktigt - Jordanien, Tunisien, Libanon, den palestins-
ka myndigheten, Turkiet, Cypern och Malta.
Är det någonting som man har kunnat se om man
har följt med i nyhetsfloden på sistone är det att det
finns många bekymmer i de här länderna och i när-
heten av dem. Det är väldigt viktigt, tycker jag, att
EU tar sitt ansvar och försöker skapa ett frihandels-
område till 2010 och försöker skapa ett ökat samar-
bete mellan de här länderna.
Den här processens grundstenar är de associe-
ringsavtal som sluts mellan den Europeiska unionen
och de olika länderna. Det finns nu avtal med Israel,
Tunisien, Marocko och flera andra länder utöver dem.
I den här processen är vi nu framme vid att det finns
färdiga avtal med Algeriet och Libanon som ska rati-
ficeras. De är alltså inte klara än, eftersom de inte har
ratificerats av allihop. Det pågår fortfarande förhand-
lingar med Syrien. Cypern, Malta och Turkiet har
redan speciella avtal med EU.
Jag tycker att det viktiga är att vi som finns i den
Europeiska unionen utnyttjar vårt inflytande till att
försöka verka för att detta med mänskliga rättigheter
utvecklas i de här länderna. Vi vill verka för en de-
mokratisk och naturligtvis en ekonomisk utveckling
av de här länderna, och det finns alla möjligheter att
göra det. Vi vill skaffa oss ett verktyg för att kunna
göra det, och det är de här associeringsavtalen, där vi
pekar på olika saker som är viktiga. Det är precis det
som Cecilia Wigström pekar på. Det är exakt det som
vi vill verka för, men vi vill göra det via associerings-
avtalen, via den fasta institutionella ram som skapas
av associeringsråden, det vill säga att ministrar från
EU-länderna diskuterar med ministrar från de här
länderna en gång om året. Avtalen utvärderas fortlö-
pande, och den Europeiska unionen använder sin
möjlighet att påverka länderna.
Det är oerhört centralt att man gör på det viset. All
erfarenhet som vi har av freds- och konfliktlösning
visar att samtalet och dialogen är mycket viktigare än
isoleringen, undanträngandet och förtigandet av situ-
ationen.
Vi bör också ta vårt ansvar för att hjälpa det alge-
riska folket på olika sätt. Folkpartister brukar fram-
hålla att en ekonomisk utveckling är viktig för en
demokratisk utveckling, och är det någonting vi ver-
kar för i det här fallet så är det just det. Vi tror att
förutsättningen för ett mer demokratiskt Algeriet
bland annat är en ekonomisk utveckling. Vi tror att en
annan förutsättning är att man har relationer med hela
Europa, hela den Europeiska unionen, och inte bara
med den före detta kolonialmakten, det vill säga
Frankrike, i Algeriets fall.
Därför tycker vi att Sverige inte ska vägra att rati-
ficera ett sådant här avtal. Det skulle ramponera hela
den Medelhavsstrategi som den Europeiska unionen
arbetar för. Vi tycker inte att vi kan ta på vårt ansvar
att göra någonting sådant. Vi tycker att utvecklingen i
hela den här regionen är alldeles för viktig för att man
inte ska ratificera det här avtalet och gå framåt i sam-
verkan runt Medelhavet mellan EU och de länder som
jag nyss rabblade upp.
Den folkpartistiska synpunkten, som jag förstår
den, är väl egentligen att man bör vänta tills situatio-
nen har blivit bättre kring de mänskliga rättigheterna i
Algeriet. Jag kan känna en stor sympati för den
ståndpunkten, men jag tror faktiskt att vi ska försöka
utnyttja de möjligheter som den här institutionella
ramen skapar, som avtalet skapar. Det handlar om
den utveckling som kan komma till stånd, och där-
med blir det en säkrare ställning för demokratisk
utveckling i Algeriet.
Jag tror, som sagt, att man hela tiden ska stå för
samtalet och dialogen och inte förtröttas. Vi måste
från EU:s sida visa vägen, hur man löser konflikter.
Det gör man inte genom blockader och genom att
tränga ut människor på olika sätt.
Fru talman! Utifrån det jag har sagt hittills vill jag
yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och
avslag på Folkpartiets reservation.</pre><pre>Anf.  130  CECILIA WIGSTRÖM (fp)
replik:
Fru talman! Jag vill betona att Folkpartiets reser-
vation inte på något sätt innebär att vi vill skapa nå-
gon blockad gentemot Algeriet. Det är viktigt med
samtal och dialog.
Det är också viktigt att framhålla att vi måste be-
handla länder olika, även om Medelhavsprocessen är
viktig - det är viktigt att vi får en stabilitet i det här
området. Man ska premiera arbetet för mänskliga
rättigheter och demokrati.
Är det rimligt att Algeriet, som i stor omfattning
bryter mot de mänskliga rättigheterna och redan nu i
utgångsläget bryter mot avtalets skrivningar i dessa
avseenden, får samma ekonomiska stöd som exem-
pelvis Marocko? Det finns ingenting i avtalet som
kräver att just mänskliga rättigheter och demokrati tas
med i den politiska dialogen. Det finns inte heller
några straffmekanismer om situationen i Algeriet
förvärras eller förblir lika dålig som den är i dag.
Jag vill fråga ledamoten Kaj - ursäkta, nu kom-
mer jag inte ihåg efternamnet: Är du helt obekymrad
över den signal du skickar den algeriska regeringen
genom att utan förbehåll ratificera detta avtal?</pre><pre>Anf.  131  KAJ NORDQUIST (s) replik:
Fru talman! Nej, jag är inte obekymrad över det.
Men jag tror att vi nu skapar en institutionell ram där
vi från hela EU kan skicka ungefär den signal som
Cecilia Wigström frågar efter. Jag tycker att det är
detta det handlar om.
Att vi ger samma villkor beror på att de här avta-
len är konstruerade på ett sådant sätt. Vi har dock en
löpande utvärdering av detta varje år. Vi kan mycket
väl från EU:s sida skicka signaler om att vi är djupt
bekymrade och utgår från att man ska förbättra situa-
tionen, annars kommer vi att strypa detta avtal. Det
finns möjligheter både för kommissionen, för det
europeiska parlamentet och naturligtvis för oss från
vår sida att via våra europeiska kanaler ta fram detta.
Jag är fullständigt medveten om att situationen när
det gäller de mänskliga rättigheterna i Algeriet abso-
lut inte är bra. Det är mera en fråga om metodik, så
att säga. Jag vet också att hundra tusen människor har
dött de senaste tio åren. Jag vet också att man haft ett
långvarigt undantagstillstånd. Detta är ingenting som
är upphävt ännu.
Det finns positiva tendenser, men jag tycker att
det viktigaste är att man kommer in i den här gemen-
skapen. På annat håll har taktiken inte varit speciellt
framgångsrik att avvisa länder och inte gå in i en bra
dialog. Jag tror absolut att vi från europeisk sida
mycket väl kan tala om detta. Vi kan tala om det för
personer inom den algeriska regimen som definitivt
måste lyssna. De vinner så att säga mycket mer på att
ha ett frihandelsavtal med oss än motsatsen.
Jag tror att vi ska utnyttja den här möjligheten. I
princip vill vi faktiskt tala om samma saker. Metodi-
ken är lite annorlunda, strategin är lite annorlunda
och taktiken är lite annorlunda, men det vi vill är i
grund och botten samma sak.</pre><pre>Anf.  132  CECILIA WIGSTRÖM (fp)
replik:
Fru talman! Det är sant att vi i grund och botten
vill samma sak. Vi vill dock från Folkpartiets sida
poängtera det orimliga i att skriva under ett avtal där
orden om mänskliga rättigheter och demokrati bara
blir tomma ord i och med att det inte sätts någon kraft
bakom dem. Det finns inga mekanismer i avtalet som
ser till att detta efterlevs.
Jag vill också betona att det inte är bara ett frihan-
delsavtal vi talar om. Avtalet innehåller också många
andra aspekter - kulturellt samarbete, socialt samar-
bete och samarbete inom rättsliga och inrikespolitiska
frågor. Det är också en pengapåse häftad till avtalet.
Det handlar alltså om bistånd. Då tycker jag att det är
rimligt att vi sätter upp krav på mänskliga rättigheter
och demokrati och att vi ser till att inte alla länder
behandlas på samma sätt. Marocko, som har kommit
mycket längre, kan inte behandlas på samma sätt som
Algeriet, som är det land i Medelhavsområdet som på
det grövsta och mest omfattande sättet kränker de
mänskliga rättigheterna.</pre><pre>Anf.  133  KAJ NORDQUIST (s) replik:
Fru talman! Som jag säger är det lite grann en
taktikfråga. Vi har faktiskt slutit avtal via FN med
många länder om mänskliga rättigheter där vi sedan
vet att man inte, när delegationerna väl rest hem och
det vanliga politiska arbetet pågår, respekterar dessa
avtal speciellt mycket. Vi skriver på dem ändå och
försöker fylla dem med ett bra innehåll utifrån de
politiska instrument som vi har till vårt förfogande.
När det gäller Marocko skulle jag vilja påminna
om att det var en ganska lång och intensiv debatt
innan samma avtal skrevs med Marocko. Då hävdade
Cecilia Wigströms partiföreträdare samma sak: Vi
borde inte ha skrivit på detta. Jag hoppas att en orsak
till att det har varit en mer positiv utveckling i Ma-
rocko har varit just att man funnits med i den här
processen. Min förhoppning för framtiden är natur-
ligtvis att man ska kunna uppnå den effekten även när
det gäller Algeriet.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag upprepa att jag
yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reser-
vationen.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>18 §  Genomförande av ett nytt direktiv med
tillämpningsföreskrifter till indrivningsdirekti-
vet</pre><pre>Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2002/03:SkU15
Genomförande av ett nytt direktiv med tillämpnings-
föreskrifter till indrivningsdirektivet (prop.
2002/03:106 delvis).</pre><pre>Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 19 §.)</pre><pre>19 §  Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde</pre><pre>JuU12 Straffansvar för terroristbrott
Punkt 1 (Avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (v, mp)
Votering:
239 för utskottet
34 för res. 1
76 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 34 fp, 26 kd, 16 c
För res. 1:     22 v, 12 mp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 14 fp, 7 kd, 8 v, 6 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 2 (Lagen om straff för terroristbrott)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
214 för utskottet
45 för res. 2
13 avstod
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 35 fp, 26 kd, 8 v, 16 c, 12 mp
För res. 2:     45 m
Avstod:         13 v
Frånvarande:    27 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 9 v, 6 c, 5 mp
Rossana Dinamarca (v) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Punkt 5 (Utvärdering av rättstillämpningen)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
222 för utskottet
35 för res. 3
19 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 26 kd, 4 v, 17 c, 12 mp
För res. 3:     35 fp
Avstod:         19 v
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>JuU10 Straffrättsliga frågor
Punkt 1 (Upplopp)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
241 för utskottet
35 för res. 1
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 35 fp, 26 kd, 17 c
För res. 1:     23 v, 12 mp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 2 (Barnpornografi)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, kd, c)
Votering:
199 för utskottet
69 för res. 2
8 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 1 fp, 23 v, 12 mp
För res. 2:     26 fp, 26 kd, 17 c
Avstod:         8 fp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp
Heli Berg (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Punkt 3 (Ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl.)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
190 för utskottet
35 för res. 3
50 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 26 kd, 1 v
För res. 3:     35 fp
Avstod:         21 v, 17 c, 12 mp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 8 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 4 (Olaga diskriminering m.m.)
1. utskottet
2. res. 6 (mp)
Votering:
264 för utskottet
12 för res. 6
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 35 fp, 26 kd, 23 v, 17 c
För res. 6:     12 mp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 9 (Narkotikabrott)
1. utskottet
2. res. 9 (m)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.</pre><pre>Punkt 15 (Livstidsstraffet)
1. utskottet
2. res. 14 (fp, kd, v, mp)
Votering:
177 för utskottet
92 för res. 14
5 avstod
75 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  117 s, 44 m, 1 v, 15 c
För res. 14:    34 fp, 24 kd, 22 v, 12 mp
Avstod:         1 s, 1 m, 1 kd, 2 c
Frånvarande:    26 s, 10 m, 14 fp, 8 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 17 (Villkorlig frigivning)
1. utskottet
2. res. 17 (v)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>LU12 Skadeståndsrättsliga frågor
Punkt 1 (Ersättning för sorg och saknad)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp)
Votering:
193 för utskottet
82 för res. 1
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 24 kd, 22 v, 17 c, 12 mp
För res. 1:     45 m, 35 fp, 2 kd
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 8 v, 5 c, 5 mp
Lars Gustafsson (kd) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.</pre><pre>Punkterna 2-5
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>LU13 Vissa frågor rörande fastigheter
Punkterna 1 och 2
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>Punkt 3 (Fastighetsmäklare m.m.)
1. utskottet
2. res.1  (m, fp, kd, c)
Votering:
152 för utskottet
123 för res.  1
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 22 v, 12 mp
För res. 1:     45 m, 35 fp, 26 kd, 17 c
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 8 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 4 (Herrelösa fastigheter)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp, kd, c)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.</pre><pre>LU14 Utvärdering av miljömålet i konsumentpoli-
tiken
Punkt 1 (Miljömålet i konsumentpolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
240 för utskottet
36 för res. 1
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 44 m, 26 kd, 23 v, 17 c, 12 mp
För res. 1:     1 m, 35 fp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 5 (Frivillig märkning)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
Votering:
231 för utskottet
45 för res. 5
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 35 fp, 26 kd, 23 v, 17 c, 12 mp
För res. 5:     45 m
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 6 (Etisk märkning)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
241 för utskottet
35 för res. 6
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 35 fp, 26 kd, 17 c
För res. 6:     23 v, 12 mp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>MJU14 Reklam för kemiska produkter, m.m.
Punkt 6 (Blyförbud vid skjutbanor och jakt)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, c)
Votering:
190 för utskottet
84 för res. 2
2 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 2 m, 35 fp, 23 v, 12 mp
För res. 2:     43 m, 26 kd, 15 c
Avstod:         2 c
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 7 (Bekämpningsmedel)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
241 för utskottet
35 för res. 3
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 35 fp, 26 kd, 17 c
För res. 3:     23 v, 12 mp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 8 (Miljöpåverkan från läkemedel samt kosme-
tiska och hygieniska produkter)
1. utskottet
2. res. 4 (fp, kd)
3. res. 5 (mp)
Förberedande votering:
67 för res. 4
12 för res. 5
197 avstod
73 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
191 för utskottet
61 för res. 4
24 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 11 v, 17 c
För res. 4:     35 fp, 26 kd
Avstod:         12 v, 12 mp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 9 (Bromerade flamskyddsmedel)
1. utskottet
2. res. 6 (kd, v, c, mp)
Votering:
198 för utskottet
78 för res. 6
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 35 fp
För res. 6:     26 kd, 23 v, 17 c, 12 mp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 14 (HA-olja)
1. utskottet
2. res. 8 (kd)
Votering:
237 för utskottet
39 för res. 8
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 35 fp, 23 v, 16 c
För res. 8:     26 kd, 1 c, 12 mp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>BoU7 Hyresrätt m.m.
Punkt 1 (Hyressättningen - den allmänna lagre-
gleringen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd, c)
Votering:
153 för utskottet
123 för res. 1
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 23 v, 12 mp
För res. 1:     45 m, 35 fp, 26 kd, 17 c
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 2 (Hyressättningen - regleringen för nypro-
duktion)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp, kd, c)
Votering:
153 för utskottet
123 för res. 2
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 23 v, 12 mp
För res. 2:     45 m, 35 fp, 26 kd, 17 c
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 8 (Svarthandel)
1. utskottet
2. res. 9 (mp)
Votering:
155 för utskottet
12 för res. 9
109 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 3 m, 5 fp, 26 kd, 3 c
För res. 9:     12 mp
Avstod:         42 m, 30 fp, 23 v, 14 c
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Punkt 14 (Bostadsanvisning)
1. utskottet
2. res. 14 (v, mp)
Votering:
165 för utskottet
34 för res. 14
77 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 4 fp, 26 kd, 17 c
För res. 14:    23 v, 11 mp
Avstod:         45 m, 31 fp, 1 mp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>SoU16 Vissa alkohol- och tobaksfrågor
Punkt 3 (Alkoholreklam)
1. utskottet
2. res. i motsvarande del (m)
230 för utskottet
46 för res.
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 34 fp, 26 kd, 23 v, 17 c, 12 mp
För res.:       45 m, 1 fp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>FöU3 Vissa frågor om Försvarsmaktens anpass-
ningsförmåga
Punkt 1
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>Punkt 2 (Nytt beslutsunderlag och ny tidsplan för
avveckling av materiel)
1. utskottet
2. res. (fp)
Votering:
240 för utskottet
35 för res.
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 44 m, 26 kd, 23 v, 17 c, 12 mp
För res.:       1 m, 34 fp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 14 fp, 7 kd, 7 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>UU15 Svenskt deltagande i Förenta nationernas
fredsoperation i Demokratiska republiken Kongo
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>UU17 Europa-Medelhavsavtalet mellan Europe-
iska gemenskapen och dess medlemsstater och
Algeriet
1. utskottet
2. res. (fp)
Votering:
240 för utskottet
35 för res.
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  118 s, 45 m, 26 kd, 22 v, 17 c, 12 mp
För res.:       35 fp
Frånvarande:    26 s, 10 m, 13 fp, 7 kd, 8 v, 5 c, 5 mp</pre><pre>SkU15 Genomförande av ett nytt direktiv med
tillämpningsföreskrifter till indrivningsdirektivet
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>20 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades
Prop. 2002/03:68
Tullfrihet för vissa vapen och militär utrustning, m.m.</pre><pre>21 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 16 april</pre><pre>2002/03:291 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
socialminister Lars Engqvist
Vård i livets slutskede
2002/03:292 av Margareta Andersson (c) till finans-
minister Bosse Ringholm
Ersättning för statliga uppdrag
2002/03:293 av Axel Darvik (fp) till statsrådet Lena
Hallengren
Gymnasiets fjärde år
2002/03:294 av Ingegerd Saarinen (mp) till statsrådet
Ulrica Messing
Biologisk mångfald i skogen
2002/03:295 av Mariam Osman Sherifay (s) till stats-
rådet Mona Sahlin
Rätten att bära slöja</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 29 april.</pre><pre>22 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 15 april</pre><pre>2002/03:807 av Martin Andreasson (fp) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Bostadsrättsföreningar och samhällsservicen
2002/03:808 av Hans Backman (fp) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Polisbristen
2002/03:809 av Rosita Runegrund (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Högskolan i trestad
2002/03:810 av Torsten Lindström (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Språkstudier i gymnasieskolan
2002/03:811 av Gustav Fridolin (mp) till statsrådet
Jan O Karlsson
Förvar av asylsökande
2002/03:812 av Mariam Osman Sherifay (s) till stats-
rådet Mona Sahlin
Maktutredning utan invandrare
2002/03:813 av Anne Marie Brodén (m) till social-
minister Lars Engqvist
Läkare och privat verksamhet
2002/03:814 av Anne Marie Brodén (m) till social-
minister Lars Engqvist
Hjälpmedel för hörselskadade
2002/03:815 av Magdalena Andersson (m) till fi-
nansminister Bosse Ringholm
Skatteregler och nyföretagande
2002/03:816 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet
Morgan Johansson
Ökande konsumtion av alkoläsk</pre><pre>den 16 april</pre><pre>2002/03:817 av Inger Lundberg (s) till statsrådet
Morgan Johansson
Missbruk bland unga
2002/03:818 av Carina Hägg (s) till socialminister
Lars Engqvist
Vården av kvinnor med klimateriebesvär
2002/03:819 av Mats Odell (kd) till finansminister
Bosse Ringholm
Kapitalstruktur i statliga bolag
2002/03:820 av Kristina Zakrisson (s) till statsrådet
Mona Sahlin
Förutsättning för idrottsföreningar i Malmfälten
2002/03:821 av Johan Löfstrand (s) till statsrådet
Ulrica Messing
Lokalisering av ny EU-myndighet</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 29 april.</pre><pre>23 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 15 april</pre><pre>2002/03:761 av Eva Flyborg (fp) till försvarsminister
Leni Björklund
Säkerställan av baseringsmöjlighet i Göteborg</pre><pre>den 16 april</pre><pre>2002/03:773 av Ina Järlesjö (kd) till justitieminister
Thomas Bodström
Prostitution
2002/03:774 av Magdalena Andersson (m) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Innehav av Rohypnol
2002/03:775 av Lennart Axelsson (s) till statsrådet
Hans Karlsson
Ensamarbete
2002/03:776 av Annelie Enochson (kd) till statsrådet
Hans Karlsson
Provanställningar
2002/03:777 av Annelie Enochson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Utbildningsplatser vid Chalmers
2002/03:780 av Magdalena Andersson (m) till stats-
rådet Berit Andnor
Alternativ rehabilitering för funktionshindrade
2002/03:781 av Luciano Astudillo (s) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Föreningen KRIS
2002/03:782 av Stefan Hagfeldt (m) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Avdragsrätt för sponsring av symfoniorkestrar
2002/03:783 av Christer Nylander (fp) till statsrådet
Lena Hallengren
Bullernivån i barnomsorgen
2002/03:788 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Utvisning efter avtjänat straff
2002/03:789 av Lars-Ivar Ericson (c) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Ungdomar till lärarutbildningen
2002/03:790 av Lars-Ivar Ericson (c) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Samarbete mellan kultur och näringsliv
2002/03:791 av Christin Nilsson (s) till statsrådet
Berit Andnor
Sjukersättning från försäkringskassan
2002/03:792 av Anne Marie Brodén (m) till statsrådet
Berit Andnor
Insatser för äldre och funktionshindrade
2002/03:793 av Johan Linander (c) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Besöksförbud på anstalt för brottsoffer
2002/03:794 av Jan-Evert Rådhström (m) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Kvalificerad yrkesutbildning
2002/03:795 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Utvisning efter avtjänat straff
2002/03:796 av Birgitta Sellén (c) till försvarsminis-
ter Leni Björklund
Skogsbrandsbevakning
2002/03:797 av Else-Marie Lindgren (kd) till för-
svarsminister Leni Björklund
Sotningsmonopolet</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 29 april.</pre><pre>24 §  Kammaren åtskildes kl. 17.02.</pre><pre>
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till och med
8 § anf. 31 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till och med 12 §
anf. 60 (delvis),
av andre vice talmannen därefter till och med 14 §
anf. 105 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>