Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2002/03:84

Torsdagen den 3 april

Kl. 12.00 - 18.25

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 28 mars.
2 § Meddelanden om ändringar i kammarens
sammanträdesplan

Tredje vice talmannen meddelade
att måndagen den 14 april kl. 15.00 skulle bord-
läggningsplenum äga rum,
att tisdagen den 15 april efter debatten om den
ekonomiska vårpropositionen skulle interpellations-
svar lämnas,
att onsdagen den 30 april skulle aviserat arbets-
plenum utgå samt
att fredagen den 30 maj skulle aviserat bordlägg-
ningsplenum utgå.

3 § Anmälan om återkallande av faktaprome-
moria om förslag från Europeiska kommissio-
nen

Tredje vice talmannen meddelade att i skrivelse
från socialdepartementet den 31 mars 2003 hade
faktapromemoria 2002/03:FPM34 eEurope 2002 -
Kvalitetskriterier för hälsorelaterade webbplatser
återkallats.

Skrivelsen lades till handlingarna.

4 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen

Tredje vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och överlämnats till utskott:
2002/03:FPM57 Revidering av det finansiella pers-
pektivet med anledning av EU:s utvidgning till fi-
nansutskottet

5 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Förslag
2002/03:RR11 till kulturutskottet
2002/03:RR12 till miljö- och jordbruksutskottet
2002/03:RR13 till försvarsutskottet

6 § Beslut om ärenden som slutdebatterats den
2 april

NU6 Elcertifikat för att främja förnybara energi-
källor, m.m.
Punkt 1 (Avslag på regeringens förslag om införande
av ett elcertifikatssystem)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd)
Votering:
164 för utskottet
106 för res. 1
14 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 24 v, 20 c
För res. 1: 43 m, 38 fp, 25 kd
Avstod: 14 mp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 10 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Punkt 2 (Riktlinjer för energipolitiken)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp)
3. res. 4 (kd)
4. res. 5 (mp)
Förberedande votering 1:
26 för res. 4
15 för res. 5
245 avstod
63 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
83 för res. 3
25 för res. 4
178 avstod
63 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
164 för utskottet
82 för res. 3
40 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 24 v, 20 c
För res. 3: 43 m, 39 fp
Avstod: 25 kd, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 10 (Leverantörsbyte)
1. utskottet
2. res. 11 (m, fp, kd, mp)
Votering:
165 för utskottet
120 för res. 11
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 1 kd, 24 v, 20 c
För res. 11: 43 m, 39 fp, 24 kd, 14 mp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Punkt 13 (Reformering av elmarknaden)
1. utskottet
2. res. 14 (v)
Votering:
247 för utskottet
39 för res. 14
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 38 fp, 25 kd, 20 c
För res. 14: 24 v, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 10 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 15 (Kunskapsläget rörande strålningsrisker)
1. utskottet
2. res. 18 (fp)
Votering:
228 för utskottet
53 för res. 18
6 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 41 m, 1 fp, 24 kd, 23 v, 19 c
För res. 18: 38 fp, 15 mp
Avstod: 3 m, 1 kd, 1 v, 1 c
Frånvarande: 24 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU9 Konsumentfrågor
Punkt 1 (Mål och inriktning för konsumentpolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp)
Votering:
204 för utskottet
83 för res. 1
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 25 kd, 24 v, 20 c, 15 mp
För res. 1: 44 m, 39 fp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 2 (Utformningen av den framtida EU-
lagstiftningen)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
3. res. 3 (v)
Förberedande votering:
43 för res. 2
39 för res. 3
205 avstod
62 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
210 för utskottet
39 för res. 2
38 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 25 kd, 1 v, 20 c
För res. 2: 39 fp
Avstod: 23 v, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 3 (Effektlandsprincipen)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
246 för utskottet
39 för res. 4
1 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 38 fp, 25 kd, 19 c
För res. 4: 24 v, 15 mp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 24 s, 11 m, 10 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 6 (Konsumenträtt och offentlig verksamhet)
1. utskottet
2. res. 7 (m, fp, kd, c)
Votering:
158 för utskottet
129 för res. 7
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 24 v, 14 mp
För res. 7: 44 m, 39 fp, 25 kd, 20 c, 1 mp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 8 (Obeställd e-postreklam)
1. utskottet
2. res. 8 (v, kd, c)
Votering:
205 för utskottet
82 för res. 8
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 39 fp, 2 kd
För res. 8: 23 kd, 24 v, 20 c, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 19 (Resegarantisystemets finansiering)
1. utskottet
2. res. 15 (m, fp, kd, c)
Votering:
145 för utskottet
142 för res. 15
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 24 v, 1 mp
För res. 15: 44 m, 39 fp, 25 kd, 20 c, 14 mp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 21 (Konsumentinflytande inom standardise-
ringen)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. L272 och N396 yrk. 36 (mp)
Votering:
258 för utskottet
15 för mot.
14 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 39 fp, 25 kd, 10 v, 20 c
För mot.: 15 mp
Avstod: 14 v
Frånvarande: 24 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 23 (Konsumentundervisning)
1. utskottet
2. res. 16 (m, c)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU10 Barn och föräldrar, m.m.
Punkt 2 (Vårdnaden vid våld m.m. inom familjen)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd, c)
Votering:
197 för utskottet
89 för res. 3
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 37 fp, 1 kd, 24 v, 15 mp
För res. 3: 44 m, 1 fp, 24 kd, 20 c
Frånvarande: 24 s, 11 m, 10 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Inger Davidson (kd) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 10 (Åtgärder för att undvika tvister och alter-
nativ tvistlösning)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets förslag med den ändring däri som föran-
leddes av bifall till mot. L295 (mp)
Votering:
271 för utskottet
16 för mot.
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 39 fp, 24 kd, 24 v, 20 c
För mot.: 1 kd, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 12 (Könsneutrala författningar)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
Votering:
247 för utskottet
40 för res. 6
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 39 fp, 25 kd, 19 c
För res. 6: 24 v, 1 c, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 17 (Faderskap)
1. utskottet
2. res. 7 (m, fp, kd, c)
Votering:
159 för utskottet
127 för res. 7
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 1 fp, 24 v, 14 mp
För res. 7: 43 m, 38 fp, 25 kd, 20 c, 1 mp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 18 (Partnerskap och adoption)
1. utskottet
2. res. 8 (kd)
Votering:
260 för utskottet
26 för res. 8
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 44 m, 38 fp, 24 v, 20 c, 15 mp
För res. 8: 1 fp, 25 kd
Frånvarande: 25 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 21 (Rätt till insemination för lesbiska kvinnor)
1. utskottet
2. res. 10 (fp)
Votering:
247 för utskottet
38 för res. 10
2 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 25 kd, 24 v, 19 c, 15 mp
För res. 10: 38 fp
Avstod: 1 fp, 1 c
Frånvarande: 24 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU9 Äldrepolitiken - Uppföljning av den natio-
nella handlingsplanen och förslag angående kom-
munernas äldreomsorg
Punkt 1 (Ytterligare mål för äldrepolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
267 för utskottet
20 för res. 1
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 39 fp, 25 kd, 24 v, 15 mp
För res. 1: 20 c
Frånvarande: 24 s, 11 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 2 (Utvärdering av äldreomsorgen)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
243 för utskottet
43 för res. 2
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 39 fp, 25 kd, 24 v, 20 c, 15 mp
För res. 2: 43 m
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 3 (Inriktningen av äldrepolitiken)
1. utskottet
2. res. 4 (fp)
3. res. 6 (v)
4. res. 8 (mp)
Kammaren fastställde med acklamation res. 6 som
kontraproposition i en förberedande votering.
Förberedande votering :
41 för res. 4
26 för res. 6
219 avstod
63 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
120 för utskottet
38 för res. 4
128 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 1 v, 2 c
För res. 4: 38 fp
Avstod: 3 s, 43 m, 1 fp, 25 kd, 23 v, 18 c,
15 mp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 9 (Konkurrensutsättning)
1. utskottet
2. res. 13 (v)
Votering:
262 för utskottet
24 för res. 13
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 43 m, 39 fp, 25 kd, 20 c, 15 mp
För res. 13: 24 v
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 25 (Rättsskydd för dementa)
1. utskottet
2. res. 34 (kd, m, fp, c)
Votering:
143 för utskottet
126 för res. 34
17 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 21 v, 1 c, 1 mp
För res. 34: 43 m, 39 fp, 25 kd, 19 c
Avstod: 3 v, 14 mp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 31 (Kostfrågor inom äldreomsorgen)
1. utskottet
2. res. 44 (v, mp)
Votering:
145 för utskottet
38 för res. 44
103 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 25 kd
För res. 44: 23 v, 15 mp
Avstod: 43 m, 39 fp, 1 v, 20 c
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Inger Davidson och Lars Gustafsson (båda kd) an-
mälde att de avsett att avstå från att rösta men marke-
rats ha röstat ja.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

UbU9 Förskolan
Punkt 2 (Mångfald inom barnomsorgen)
1. utskottet
2. res. (fp, m, kd, c, mp)
Votering:
142 för utskottet
142 för res.
65 frånvarande
Tredje vice talmannen konstaterade att rösterna var
lika delade och förklarade ärendet bordlagt enligt
5 kap. 6 § riksdagsordningen.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 24 v
För res.: 43 m, 39 fp, 25 kd, 20 c, 15 mp
Frånvarande: 26 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

UbU10 Vuxenutbildning
Punkt 2 (Rätt för vuxna till utbildning motsvarande
gymnasienivå)
1. utskottet
2. res. 1 (fp, kd, c)
Votering:
202 för utskottet
83 för res. 1
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 43 m, 1 fp, 24 v, 14 mp
För res. 1: 38 fp, 25 kd, 20 c
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Punkt 4 (Fristående skolor för vuxenutbildning)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, m, kd, c)
Votering:
158 för utskottet
126 för res. 2
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 24 v, 14 mp
För res. 2: 43 m, 39 fp, 24 kd, 20 c
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 9 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 5 (Övergripande organisation av yrkesutbild-
ning för vuxna)
1. utskottet
2. res. 5 (kd)
Votering:
160 för utskottet
24 för res. 5
102 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 1 kd, 24 v, 15 mp
För res. 5: 24 kd
Avstod: 43 m, 39 fp, 20 c
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Per Landgren (kd) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Punkt 6 (Regelverket för kvalificerad yrkesutbildning
[KY])
1. utskottet
2. res. 7 (c)
Votering:
263 för utskottet
21 för res. 7
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 42 m, 39 fp, 23 kd, 24 v, 15 mp
För res. 7: 1 kd, 20 c
Frånvarande: 24 s, 13 m, 9 fp, 9 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 12 (Åtgärder för att förbättra sfi)
1. utskottet
2. res. 13 (v)
Votering:
202 för utskottet
24 för res. 13
60 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 43 m, 38 fp, 1 kd
För res. 13: 24 v
Avstod: 1 fp, 24 kd, 20 c, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 12 m, 9 fp, 8 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

7 § Statens personalpolitik

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU13
Statens personalpolitik (förs. 2002/03:RR2).

Anf. 1 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Jag ska hålla mig mycket kort i inled-
ningen på detta ganska begränsade betänkande från
finansutskottet, FiU13. I detta betänkande behandlar
utskottet dels Riksdagens revisorers förslag angående
statens personalpolitik, dels två motioner från den
allmänna motionstiden som tar upp viktiga jämställd-
hetsfrågor inom den statliga arbetsgivarpolitiken.
Vi kan se i revisorernas rapport att revisorerna an-
ser att den arbetsgivarpolitiska delegeringen i stats-
förvaltningen måste fortsätta att utvecklas och bör
konkretiseras. Regeringen bör precisera sig och
tydliggöra var delegeringsgränserna går när det gäller
just personalpolitiken gentemot myndigheterna där
man har ett arbetsgivaransvar.
Utskottet kan också konstatera att huvuddelen av
de frågor som Riksdagens revisorer har tagit upp i sin
granskning av statens personalpolitik har analyserats
av Arbetsgivarpolitikutredningen. Regeringen avser
att under denna vår återkomma med endera en propo-
sition eller en skrivelse, som ska avlämnas, och visa
hur man har tänkt hantera dessa frågor när det gäller
just den statliga arbetsgivarpolitiken på detta område.
När det gäller jämställdhetsaspekterna tycker ut-
skottet, i likhet med motionärerna, att det är väldigt
viktigt med jämställdhetspolitiken. Men man kan
också konstatera att regeringen har vidtagit en hel rad
åtgärder för att bland annat utjämna löneskillnader
inom det statliga området och på så sätt arbeta i rikt-
ning mot en jämställd arbetsgivarpolitik även när det
gäller jämställdheten och lönedelen.

Anf. 2 CECILIA WIDEGREN (m):
Fru talman! Jämställdhet handlar om alla männi-
skors lika värde och varje människas rätt att få re-
spekt för den man är, sina val och sina känslor. Ingen
ska heller behöva särbehandlas, oavsett om det gäller
kön eller av andra orsaker. Människor har all rätt i
världen att bli behandlade som individer.
Det är väl just det individuella ansvaret som vi
saknar här och som dessutom inte finns direkt konkret
beskrivet.
Vi har haft planer, ord och många goda, vackra
papper om vad som skulle behöva göras på det här
området. Riksdagens revisorer har hanterat många av
de här dokumenten sedan 1985 och granskat och
funnit att det finns brister.
Jag uppfattar därför också att den motivtext som
finns till utskottets ställningstagande mer är ett för-
svarstal än att vara insiktsfull i fråga om det är reell
jämställdhetspolitik i verkligheten eller inte.
Staten har att vara ett föredöme vad gäller den
jämställdhetspolitik som ska fastställas vid detta ple-
num. Man kan lyfta upp ett av dessa föredömen,
nämligen Regeringskansliet, som senast fastställde
sin plan den 9 februari 2000. Det är drygt tre år se-
dan. Den planen håller man nu på att titta på. Tyvärr
har man till den här debatten inte kunnat lämna några
svar om det utfall och det arbete som har skett, vilket
är tragiskt. Debatten blir lite tråkigare när vi inte har
aktuella fakta att utgå från.
Denna plan säger egentligen inte så mycket om
vad som har hänt i praktiken. Den motivtext som
utskottet har talar inte heller om reellt vad som ska
göras, utan den är mer ett försvarstal.
Löneskillnaderna i till exempel Regeringskansliet
har ökat reellt mellan 1999 och 2001. Kontinuerlig
statistik, som man kan följa efter det, har inte heller i
dag kunnat visa på att det går åt ett bättre håll, utan
det finns fortfarande enorma brister. Man kan gå in på
åtta av de elva departementen och finna att det finns
reella löneskillnader, och det i plånboken.
Inte desto mindre är det viktigt att fundera över de
planer som man skriver om, nämligen de attitydför-
ändringar som är nödvändiga. Där saknas också de
reella förändringarna. Det är någonting som måste
upplevas.
Det är här vi moderater saknar just den verkliga
insikten om att man reellt kan ta del av varje individs
uppfattningar. En öppen och modern arbetsgivarpoli-
tik skulle bidra till ett jämställt samhälle, inte bara
från ett könsperspektiv utan också från andra värde-
ringar och attityder som är viktiga. Man skulle reellt
komma till rätta med de attitydförändringar som är
nödvändiga. Individuell förändring leder nämligen till
att vi var och en aktivt arbetar med den här attitydför-
ändringen.
Jag tror heller inte att matematisk jämställdhet är
någonting som man kan ha som motto att utgå från
när det gäller om någonting verkligen är just jäm-
ställt. Om var och en i stället tog just det här indivi-
duella ansvaret - och staten ytterst, som ett föredöme
för andra vad gäller arbetsgivarpolitik - skulle man
kanske också se helt andra typer av attitydförändring-
ar.
När en kvinna särbehandlas bara därför att hon är
kvinna begås samma fel som när en man särbehandlas
just bara därför att han är en man. En orättvisa ersätts
av en annan orättvisa, och segregeringen består. Vi
moderater menar att vårt jämställdhetsideal är att
friheten är för alla individer, och det är inte bara kö-
net som det handlar om när vi diskuterar jämställd-
hetspolitik, utan det är också andra delar.
Regeringen har länge suttit fast i en social ingen-
jörskonst, även på det här området, och tilltron till
den enskilda människan har varit oerhört liten. Det är
lite svagt, tycker jag, att lyfta upp kvinnan och sätta
in henne i ett statligt perspektiv med projekt och
positiv särbehandling där staten på något sätt är en
måttstock, och man lägger fast förberedelser utifrån
det perspektivet. Det vore bättre att utgå från varje
människas egna individuella förutsättningar att lyfta
detta i stället för att villkoret hela tiden är det som
staten leder fram till.
Trots att Sverige har kört en hård profilering på
det här området har vi fått kritik från många olika
håll. I det här papperet och den här handlingen hand-
lar det om Riksdagens revisorer, som kommer att
återkomma med just de konkreta punkter som man
vill att det ska fortsätta att arbetas med. Men även
EU-kommissionen och FN har en hel del kritik på det
här området. Då kvarstår ju detta. Ska vi vänta på
ytterligare planer? Ska vi vänta på ytterligare doku-
ment? Eller ska vi vänta på att göra någon reell för-
ändring? Då borde det egentligen handla om att se till
just individen och varje människas reella ursprung
och därmed också deras ansvar. I det arbetet har än så
länge inte Regeringskansliet eller, för den delen,
staten föregått med gått exempel, och då har vi en
oerhört lång väg att gå. Samma mediciner en gång till
underlättar inte detta, utan nu måste vi lägga ett helt
annat perspektiv på det här.
Jag ber att få avsluta med att yrka bifall till ut-
skottets förslag, men vi moderater har en annan mo-
tivtext när det gäller just punkt 2.

Anf. 3 GUNNAR NORDMARK (fp):
Fru talman! Vi lever i ett samhälle med strukturer
som systematiskt missgynnar kvinnor vad gäller ar-
betsvillkor, befordran, lön och möjlighet att forma sitt
liv som man själv vill. Det här tar sig många uttryck,
och det slår igenom på samtliga samhällsområden,
givetvis också där staten är arbetsgivare, oavsett om
det är Regeringskansliet eller om det är någon annan
statlig verksamhet. Det är framför allt på andra håll
som folk arbetar i statens tjänst.
Det här slår igenom när kvinnor jämfört med män
får lägre lön för likvärdigt arbete, när yrkesområden
där kvinnor dominerar lönemässigt ligger lägre än de
områden där män dominerar, när utbildningspremien
för kvinnor i statlig tjänst är negativ, vilket SACO
visade på för ett tag sedan.
Som påpekas på flera ställen i betänkandet har lö-
neskillnaderna inom offentlig sektor snarare ökat än
minskat på en del håll. När vi tittar på möjligheterna
att gå från deltidsarbete till heltidsarbete märker vi att
de är mindre på yrkesområden där kvinnor dominerar.
Vi kan se hur den här ojämlikheten slår igenom vid
rekrytering till högre tjänster, och den visar sig i hur
man organiserar arbetet på arbetsplatsen. Sedan tän-
ker man på att kvinnor fortfarande tar det största
ansvaret för hem och barn. Det är något som visserli-
gen är fel, men det är ett obestridligt faktum i dag.
Då sammanträden, konferenser eller andra arbets-
uppgifter organiseras och genomförs tänker man
sällan på att några av deltagarna ska ha tid att hämta
på dagis, att de har en tvätt i tvättmaskinen som de
egentligen borde ha hängt upp på morgonen, att de
måste storhandla inför helgen eller att de ska förhöra
läxan. Det är inte självklart att den person som stän-
digt måste ursäkta sig och gå lite tidigare från arbets-
platsen eller som med jämna mellanrum är hemma
därför att man måste ta hand om sjuka barn drar
vinstlotten när det gäller löneförhöjningar eller karri-
är. Så befäster man alltså en redan bestående ojäm-
likhet.
Kvinnor stannar upp karriärmässigt och lönemäs-
sigt medan männen rusar vidare till högre befattning-
ar, bättre lön och större ansvar. Då har de dessutom
någonting att skylla på för att de ska slippa ta sitt
ansvar hemma. Männen fortsätter i stället att ta de
avgörande besluten om arbetslivet och dess villkor.
Det är en icke-jämställd struktur som systematiskt
missgynnar kvinnor. Den cementeras och befästs på
det här sättet.
Som politiker är vi ofta bra på att författa lagtex-
ter, policydokument och så vidare. Det har vi gjort
under decennier i det här landet. Men vi är inte bara
lagstiftare eller ansvariga för de här policydokumen-
ten. Vi är också i kommuner, i landsting och i stat
ytterst arbetsgivare. Vi har makten att genom våra
egna beslut förändra orättfärdiga, orättvisa strukturer
som krymper eller begränsar människors möjligheter
att göra sina livsval. Vi har som opinionsbildare möj-
lighet att verka för att förändra attityder och värde-
ringar. Som arbetsgivare kan vi också se till att det
klimat och de attityder och förändringar som präglar
de statliga arbetsplatserna blir bättre.
Vi kan bli goda föredömen vad gäller rättvis löne-
sättning både mellan personer med jämförbara yrkes-
uppgifter och mellan olika yrkesgrupper. Vi kan föra
en jämställd rekryteringspolitik. Vi kan ge kraftigt
ökat inflytande till den anställde över det egna arbe-
tets form och innehåll. Vi kan skapa mer flexibla
arbetstider, och vi kan sträva efter att organisera ar-
betsplatserna så att de också passar för personer med
familjeansvar och personer som önskar ta ut föräld-
raledighet.
Den statliga arbetsgivarpolitiken när det gäller
jämställdhet kan inte i första hand vara välvilliga ord
utan konkreta resultat. Den kräver handling och ett
målinriktat arbete i första hand. Ska staten bli en
jämställd arbetsgivare och ett föredöme för andra tror
jag att detta är viktigt.
Med de här orden vill jag yrka bifall till reserva-
tion nr 4 av Karin Pilsäter, Mats Odell och mig själv.

Anf. 4 SIV HOLMA (v):
Fru talman! Detta betänkande handlar om Riksda-
gens revisorers förslag angående statens personalpo-
litik. Det tar också upp två motioner från den allmän-
na motionstiden 2002 om vissa jämställdhetsfrågor
inom den statliga arbetsgivarpolitiken. Jag kommer i
mitt anförande att lägga fokus på jämställdhetsfrågor-
na.
Jag noterar att Riksdagens revisorers granskning
saknar jämställdhetsfrågorna. Granskningen handlar
om normer för det personalpolitiska beslutsfattandet,
utveckling av statlig arbetsledning och innebörden av
personalpolitiska mål. Det skulle vara spännande att i
framtiden få ta del av Riksdagens revisorers gransk-
ning av på vilket sätt jämställdhetsaspekterna på den
statliga arbetsgivarpolitiken har beaktats.
Förslagsvis skulle granskningen kunna utgå från
finansutskottets ställningstagande. Det innehåller en
redogörelse för vad regeringen har gjort och vad den
avser att göra. Min erfarenhet är att det är inget fel på
ambitionerna, men någonting händer på vägen när
ambitionerna ska genomföras. Det vore intressant att
få ta del av en granskning och få ett svar på varför de
aviserade åtgärderna inte blivit genomförda.
Jag yrkar bifall till reservation 1 som handlar om
att vi delar Riksrevisionsverkets kritik när det gäller
regeringens strategi för jämställdhetsarbete. Det är en
kritik som avser bland annat otydliga målbeskriv-
ningar och krav samt bristande dialog mellan myn-
digheterna och departementen.
För ungefär ett och ett halvt år sedan gjorde fi-
nansutskottet ett tillkännagivande om att regeringen
skulle göra något åt denna kritik. Vad har hänt? Har
det blivit bättre? Jämställdhetsarbetet hos myndighe-
terna borde prioriteras högre vid budgetdialog och i
regleringsbrev.
Jag har under åren noterat att de motioner som
handlar om jämställdhet oftast besvaras välvilligt med
positiva skrivningar om vad regeringen gjort och vad
regeringen avser att ytterligare göra inom jämställd-
hetsområdet. Jag kan också konstatera att många av
de aviserade åtgärderna inte blivit genomförda. Jäm-
ställdhetsarbetet sägs vara högt prioriterat i regering-
ens politiska förklaringar, men dessa följs alltför
sällan av konkreta handlingar.
Det räcker inte med att integrera jämställdhet-
sperspektiv på alla politikområden. Det behövs också
ett mod att genomföra konkreta åtgärder för att ändra
på de rådande könsmaktsstrukturer som finns i bland
annat den statliga arbetsgivarpolitiken, där diskrimi-
nering vad gäller lön, arbetsmiljö och karriärmöjlig-
heter blir de synliga resultaten.
Man kan med fog ställa sig frågan om den offici-
ella strategin fungerar, att arbetet ska ske genom
jämställdhetsintegrering eller så kallad gender main-
streaming. Vad blir det för konkreta resultat av att
jämställdheten ska genomsyra alla politikområden?
Tanken är att förändringarna ska ske inom rådande
system och strukturer och inte sidoordnas utanför den
ordinarie verksamheten.
Jag anser att den nämnda kritiken, som inte är ny,
mot regeringen inte har fått någon verkan därför att
man inte följer upp den med konkreta åtgärder. Orsa-
ken till detta är att metoden för jämställdhetsintegre-
ring döljer att grundproblematiken handlar om makt
och konflikt, omfördelning och motstridiga intressen.
Anpassningen till så kallad gender mainstreaming
tenderar att göra jämställdhetspolitiken tandlös. För
att jämställdhetspolitiken ska få mer genomslag måste
man tala om vad det egentligen handlar om. Det
handlar om att utmana mäns makt och privilegier. Det
kräver att männen som grupp och deras intressen
måste ställas mot kvinnors gemensamma intressen.
Ska målbeskrivningar och krav bli tydliga måste
könsmaktsordningen erkännas.
I praktiskt taget samtliga reservationer från de tre
borgerliga partierna saknas en analys och ett erkän-
nande av att det finns en könsmaktsordning, det vill
säga en maktordning som underordnar kvinnor och
överordnar män.
Centerns reservation verkar gå ut på att det är So-
cialdemokraternas och Vänsterpartiets fel att kvinnor
tjänar mindre än män. Centern menar att bara man får
en mindre könssegregerad arbetsmarknad och om
man bara bedriver någon form av tillväxtpolitik, så
löser det problemet med löneskillnaderna mellan
kvinnor och män. De föreslår i sin motion att en löne-
revision ska göras som går ut på att utjämna lö-
neskillnaderna mellan likvärdigt arbete. Vad jag vet
görs det väl kontinuerliga lönerevisioner när man
förhandlar om löner. Det är ju ett intressant faktum att
löneskillnaderna är olika i kommunerna, landstingen
och i den statliga förvaltningen. Men det Centern inte
tycks vilja medge är att det finns löneskillnader mel-
lan kvinnor och män också i den privata sektorn. Vad
drar Centern för slutsats av detta? Kan det bero på att
könsmaktsordningen även finns inom den privata
sektorn?
Moderaterna talar om alla människors lika värde
och varje människas rätt till respekt för sin person,
sina val och sina känslor. Men handlar det bara om
attityder och attitydförändringar i synen på kvinnans
roll för att få en ändring till stånd? Om det handlar
om en könsmaktsordning kan man då bara komma åt
den genom en ändring på ytan, det vill säga genom att
ändra attityder?
Kristdemokraterna och Folkpartiet verkar vara
mer offensiva i sin reservation. Och jag vill faktiskt
ge en eloge till Folkpartiets representant här. Jag
tycker att han höll ett mycket bra anförande med en
analys av könsmaktsordningen.
I reservationen vill man bryta lönediskriminering-
en, och det är bra. Men gör man det bara genom att
kvinnor ska få fler arbetsgivare att välja mellan eller
genom att fler kvinnor ska finnas på ledande befatt-
ningar? Det finns också i reservationen en antydan
om att det finns en könsmaktsordning i den meningen
att många kvinnor har en arbetssituation som innebär
mindre makt och inflytande över arbetets utförande
och arbetstidens längd och förläggning.

Anf. 5 CECILIA WIDEGREN (m) replik:
Fru talman! Jag har två frågor till Siv. Jag kan
dela delar av din kritik av regeringens icke-
jämställdhetsarbete när det gäller att gå från ord till
verklighet. Vad jag också funderar över, Siv, är var-
för du som vänsterpartist pratar om regeringen som
någonting långt bortom dig. Som jag har förstått är du
som vänsterpartist ganska mycket tjing med regering-
en. Känner inte du som vänsterpartist att du har något
reellt ansvar för historiken och det som har varit men
också för det arbete som pågår just nu?
Min andra fråga berör din syn på jämställdheten,
inte bara utifrån ett könsperspektiv utan också från
flera andra perspektiv. Varje individ bör granskas
utifrån sina förutsättningar och ses just som individ,
inte kopplat till ett kollektiv, oavsett i vilken egen-
skap det skulle kunna vara. Är det inte just det indivi-
duella perspektivet som vore lämpligt att lyfta fram,
oavsett om det handlar om kvinna, ung, äldre eller
vad det nu kan vara? Jag undrar vad ni i Vänsterparti-
et egentligen tycker om individens egna rättigheter
utifrån den man är.

Anf. 6 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! När det gäller den första frågan, om
Vänsterpartiets ansvar i och med att vi har haft ett
samarbete under mandatperioden och fortfarande har
ett samarbete, är det klart att Vänsterpartiet har ett
ansvar för att driva just att jämställdhetsintegreringen
blir mer aktiv. Det handlar faktiskt om att bedriva
mera feminism, det vill säga att man vågar vidta akti-
va konkreta åtgärder. I det sammanhanget har vi ett
samarbetskontrakt, kan man säga, i 121-
punktsprogrammet. Där kan Cecilia Widegren titta på
olika åtgärder som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och
Socialdemokraterna gemensamt har kommit fram till.
Vad jag tog fasta på i mitt anförande är att det är
viktigt att verkligen erkänna att jämställdhetsfrågor
handlar om makt. Till skillnad från Moderaterna, som
bara vill se det som individuella skillnader, ser vi att
det finns en könsmaktsordning, en könsmaktsstruktur.
Om man har sett det går det inte att åtgärda detta med
individuella attitydförändringar. Då blir inget reellt
gjort, utan man måste faktiskt göra något åt själva
strukturen. Det handlar också om att göra aktiva in-
satser vad gäller till exempel löneskillnaderna i
kommunerna, där kvinnor som jobbar i de kvinnodo-
minerade verksamheterna har mycket lägre löner. Då
måste man bestämma sig för att se till att skillnaderna
minskar, men också fatta aktiva beslut för att se till
att kommunerna och landstingen har resurser för
detta, vilket Moderaterna inte har velat gå med på. De
tycker att det är viktigare att sänka skatten.

Anf. 7 CECILIA WIDEGREN (m) replik:
Fru talman! Det är ett ganska kraftigt underkän-
nande av Vänsterpartiets eget ansvar. Om de planer
och handlingar som Siv Holma tog upp i sitt anföran-
de inte är tillräckliga, har också Vänsterpartiet ett
ansvar för det. Det är då bara att beklaga att det an-
svaret mynnar ut i att du står här och kritiserar dig
själv indirekt. Det om något tydliggör att det kanske
inte bara är i den här plenisalen som attitydföränd-
ringarna ska ske, utan det är i möten människor
emellan. Då är det väl förunderligt att i till exempel
Regeringskansliet, som borde vara ett föredöme, är
löneskillnaderna bland handläggarna upp till 6 000 kr.
Det finns ett ansvar att ta där. Du har ju kritiserat det
bristande ansvaret. Men är det inte dags att göra nå-
gonting egentligen? Då gäller det inte att bara komma
med en plan till och en åtgärd till. Det är det vi mode-
rater kritiserar. Det är inte planen som är avgörande i
dag, för planer finns ju. Vi har fattat oerhört vackra
och fina beslut. Det är i den reella verkligheten som
det måste ske en förändring.
Vad gäller kommuner och landsting är det klart att
inte heller där löses problemen med planer och åtgär-
der, utan de löses just genom att man blir värderad
utifrån den man är som person och de insatser man
gör. Då kanske det också ska vara möjligt att ha al-
ternativa arbetsgivare som möjliggör en reell sund
lönekonkurrens också ute bland till exempel de an-
ställda i kommuner och landsting.
Svara gärna på varför du står och kritiserar dig
själv!

Anf. 8 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Guilt by association - det är ju intres-
sant att föra en sådan diskussion gentemot Vänster-
partiet. Vänsterpartiet är ett samarbetsparti. Vi har
inte regeringsmakten. Det parti som har regerings-
makten är det socialdemokratiska partiet. Det har
också makten över verkställigheten. Vi kan träffa
politiska överenskommelser om hur vi vill att situa-
tionen ska förändras, och det har vi gjort.
Vad jag kritiserar är att man har haft mycket goda
ambitioner, kanske mycket tack vare Vänsterpartiet
och Miljöpartiet, men att det inte har blivit några
åtgärder. Vad jag också säger är att detta är ett struk-
turellt problem. Samma strukturella problem finns i
den statliga förvaltningen som i det privata näringsli-
vet. Det är kanske till och med värre i det privata
näringslivet. Det finns också i kommuner och lands-
ting.
Man löser inte löneskillnaderna genom att privati-
sera eller få fler aktörer. Du har samma könsmakts-
struktur i de privata företagen. Man måste alltså först
och främst inse och erkänna att det finns en köns-
maktsstruktur. När man har gjort det - vilket Mode-
raterna ännu inte har, men jag hoppas att det kommer
- kan man också göra något åt de strukturella skillna-
derna. Det handlar inte bara om att se individen, re-
spektera individens fria vilja och så vidare. Det är
viktigt i och för sig. Men man måste också se att det
här med att kvinnor är underordnade och män är
överordnade är en del av könsmaktsstrukturen. Man
måste bryta den och vidta viktiga åtgärder för att
klara det.

Anf. 9 GUNNAR NORDMARK (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag ber att få tacka Siv Holma för de
vänliga orden. Sedan kanske jag ska påpeka att det
här alltså handlar om staten som arbetsgivare. Det vi
vänder oss mot då är alltså att det, precis som Siv
Holma säger, finns gott om goda och vänliga ord, gott
om goda föresatser. Men under den tid som den här
regeringen har suttit, och som Vänsterpartiet också
har varit ett stödparti, har det i stor utsträckning
handlat om just goda ord.
Det går till exempel, när det gäller lönestrukturen,
rent konkret att förändra detta varje år i samband med
de revisionsförhandlingar som finns. Det är klart att
staten som arbetsgivare där har ett stort inflytande
över hur förhandlingarna rent konkret förs ute på de
olika arbetsplatserna, hur man värderar mäns respek-
tive kvinnors arbete och hur man värderar kvinnodo-
minerade gruppers arbete gentemot mansdominerade
gruppers.
Det saknas konkreta insatser för att på den vanliga
arbetsplatsen, och då kanske inte främst Regerings-
kansliet, ge den enskilde anställde inflytande över det
egna arbetets form och innehåll och över hur man
förlägger arbetstiden. Det kan vi ju se på såväl statli-
ga och kommunala som privata arbetsplatser. Man tar
inte hänsyn till dem som har familj och barn. Den
idealiske arbetaren är ju en man i femtioårsåldern
som inte har några barn, eller som har en snäll fru
som tar hand om dem, och som man kan kräva ska
stanna på arbetsplatsen hur länge som helst.
Det är i den konkreta planeringen av arbetet, den
konkreta utformningen, som vi missar. Och i dag är
det så att de offentliga arbetsgivarna ofta brister när
det gäller jämställdhet i större utsträckning än man
gör på den privata sidan. Framför allt är det ju som
politiker i kommuner, landsting och stat som vi kan
påverka villkoren för dem som är anställda här. Vi är
ytterst arbetsgivare. Vi sitter ytterst med ansvaret. Vi
tycker att man rent konkret borde ta detta ansvar, och
det har man inte gjort fullt ut under något decennium.

Anf. 10 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Först och främst skulle jag vilja påstå
att bristerna inte är mindre i den privata sektorn när
det gäller de här frågorna. Jag har inga siffror just nu,
men det finns sådana siffror. Man har till exempel de
här löneskillnaderna.
Sedan är det ju ett intressant faktum att köns-
maktsstrukturen genomsyrar hela livet, inte bara
arbetslivet - men även det. Det finns också en chans i
det som Gunnar Nordmark talar om, nämligen att när
vi är offentliga arbetsgivare är vi just politiker som
kan påverka i lönerevisionen, som årligen återkom-
mer.
Jag kommer själv från en kommun, och jag är
väldigt stolt över det, som just när det gäller löneni-
vån för omsorg och vård ligger högst i landet. Det
beror på att man har jobbat väldigt långsiktigt och
tillsammans gjort prioriteringar både från den politis-
ka sidan och den fackliga sidan. Man har klarat av att
få mer vettiga och rimliga löner. Här måste man ta ett
ansvar. Det är det jag menar i mitt anförande. Man
måste våga vidta konkreta åtgärder. Det räcker inte att
säga att vi är för att minska skillnaderna. Vi måste
också vara aktiva och göra någonting.
Man måste komma med konkreta åtgärder. Det
handlar inte bara om att anlägga ett jämställdhet-
sperspektiv inom alla politikområden. Man måste ta
de andra stegen också. Det handlar inte bara om re-
presentation. Man måste också gå in på innehållet och
kvaliteten på just jämställdheten.

Anf. 11 GUNNAR NORDMARK (fp) re-
plik:
Fru talman! Då verkar vi vara överens, Siv Hol-
ma, åtminstone på detta område, om att det handlar
om konkreta åtgärder på den konkreta arbetsplatsen.
Om vi tittar på hur anställda värderar sina arbetsgiva-
re kan vi konstatera att ur en rad olika aspekter upp-
lever offentliganställda i betydligt mindre utsträck-
ning att man har inflytande över det egna arbetet,
över dess form och dess innehåll. Vi kan se hur ut-
brändhet och utslagning av kvinnor på arbetsmarkna-
den oftast är större inom offentlig sektor än inom
privat.
Vad vi från Folkpartiet vill åstadkomma är ju
inom den statliga politiken att staten ska kunna vara
ett föredöme som arbetsgivare när det gäller jäm-
ställdhet. Vi ska driva på genom att vara bättre än
andra. Andra ska se att här har vi en attraktiv arbets-
givare som andra söker sig till, bland annat just för att
det är en jämställd arbetsgivare. På det sättet ska vi
påverka och förändra attityder.
Då har vi några av de konkreta åtgärder som jag
och Folkpartiet på olika sätt har tagit upp här.

Anf. 12 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Jag tror inte att det är en avgörande
åtgärd att till exempel se till att man får fler entrepre-
nörer i den kommunala verksamheten och på det
sättet kan öka kvinnors löner. Det hör jag ofta att
Folkpartiet och andra borgerliga partier för fram. Det
kan bli väldigt begränsade förbättringar för speciella
yrkesgrupper, men om man tar kvinnor som helhet,
och om man tar de yrken som är lågavlönade, tror vi
inte att det är vägen att gå för att få en ändring till
stånd.
Då hamnar jag hellre på den uppfattning som
Gunnar Nordmark har att staten, och även kommu-
nerna och landstingen, ska vara ett föredöme för att
göra något åt det här. Då handlar det om att systema-
tiskt, metodiskt, långsiktigt se till att börja göra skill-
naderna mellan vad kvinnor och män tjänar mindre -
att eliminera dem. Sedan handlar det också om myck-
et annat. Det handlar om hela livssituationen. Det
finns många aspekter i det här, inte minst något som
nu är väldigt aktuellt, ohälsoaspekten. Där ser man
hur hela livet påverkar att vi har de sjuktal som vi har.

Anf. 13 LENA EK (c):
Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Den
här debatten behandlar statens personalpolitik, och
jag kommer särskilt att ägna mig åt jämställdhetsas-
pekten på samma sätt som föregående talare. Det jag
vill börja med att slå fast är att Centerpartiets åsikt är
att det finns strukturer i samhället som verkar på det
viset att män överordnas och kvinnor underordnas.
Det har varit partiets åsikt i sju år snart.
Vi ser också att den svenska arbetsmarknaden är
en av världens, och framför allt västvärldens, mest
könssegregerade arbetsmarknader. Det visar sig på så
sätt att hälften av alla yrkesverksamma kvinnor - men
bara en av tio män - finns i den offentliga sektorn.
Det är ett exempel på den könssegregering som finns
på arbetsmarknaden.
Den offentliga sektorn styrs ju genom politisk
ledning. Jag är övertygad om att det går att hitta tu-
sentals politiska dokument där det står att jämställd-
het är viktigt, och det ska vi verka för.
Samtidigt vill jag slå fast att rättvisa löner mellan
kvinnor och män är en nyckelfråga för att förbättra
jämställdheten i Sverige och på svensk arbetsmark-
nad. Men vi kan se hur det ser ut i verkligheten.
I kommunerna, där de flesta offentliganställda ar-
betar, tjänar kvinnor i dag i genomsnitt 90 % av vad
de kommunanställda männen tjänar. Trots detta har
det förbättrats under de senaste decennierna. Så är det
däremot inte i landstingen. Där har kvinnornas ge-
nomsnittliga nivå sjunkit från 80 till 71 %. Det har
alltså försämrats rejält på landstingssidan.
I statsförvaltningen har kvinnors löner också
sjunkit jämfört med männens, från 90 till 84 % under
en period på 20 år. Lönegapet mellan offentligan-
ställda kvinnor och män minskar alltså inte, och den
statliga sidan är riktigt dålig. Riktigt dålig! Det mest
famösa exemplet är faktiskt Regeringskansliet, vars
lönesättningspolicy har valsat runt i medierna under
en tid utan att det har hänt något konkret.
Medlingsinstitutet utvärderar svensk lönebildning
och tittar bland annat på jämställdhetsaspekten. I
finansutskottet redovisas varje år Medlingsinstitutets
årliga rapport. Förra året konstaterade man att det i de
avtal som hade kommit inom offentlig och privat
sektor fanns några med låglöneprofil men inte ett
enda med tydlig jämställdhetsprofil. Det var Med-
lingsinstitutets utvärdering av detta.
I vår post kom häromdagen en antologi från sam-
ma medlingsinstitut som heter Tretton perspektiv på
lönebildningen. Den skulle jag vilja rekommendera
alla att läsa. Där blir det skrämmande och skämman-
de tydligt hur det ser ut och hur man har misslyckats
med jämställdheten vad gäller kvinnors löner.
Går det då att göra någonting åt detta? Jag är
övertygad om att det går att göra någonting åt det.
Det är kanske inte så lätt eftersom den svenska eko-
nomin har utvecklats långsammare än omvärldens
och regeringen har lagt uppdrag på kommunerna utan
att fullständigt finansiera dem, vilket Kommunför-
bundet har kommenterat. Kommunförbundet har sagt
att det handlade om 4 miljarder förra året, och det blir
väl mer i nuvarande års utvärdering, som vi får i nästa
vecka.
Det krävs en näringsvänlig tillväxtpolitik, respekt
för kommunal självstyrelse och för finansieringsprin-
cipen och en starkare skattebas för kommunerna. Då
finns det pengar för att göra någonting åt detta.
Kan man göra någonting i mellantiden? Ja, det
kan man absolut om man vill. Jag tror inte att det
handlar om verklighetsanalysen. Skillnaderna finns.
Det har försämrats. Den statliga sidan är urdålig. Det
tror jag att alla kan vara överens om. Mycket mer
rapporter kan man inte få på det området.
Jag delar Siv Holmas kritik mot att jämställdhets-
frågorna har kidnappats i integreringspolicyn. Man
har inte nyckeltal eller uppföljningar och inga tydliga
verktyg som åtgärdar problematiken. Det är ett stort
problem. Men, fru talman, i dag har vi ett alldeles
tydligt exempel på mycket prat och lite verkstad -
eller kalla det för skenhelighet, till och med. Det är ett
hårt ord i en sådan här debatt i en sådan här kammare,
men alla vet hur det ser ut.
Här ligger ett motionsyrkande om en extra lönere-
vision där man ska jobba ordentligt med en intern
arbetsvärdering i syfte att utjämna löneskillnader
mellan likvärdigt arbete i statlig sektor. Det motion-
syrkandet finns på bordet i dag. Det motionsyrkandet
avstyrks av majoriteten. I denna utvärdering av den
svenska lönepolitiken, där vi är överens om att det
står illa till, är detta det enda konkreta förslag som har
framförts i denna riksdagsbehandling, och detta för-
slag är man beredd att saklöst rösta ned.
Jag tycker att det är väldigt ledsamt. Jag tror att
det för kvinnor i många olika sektorer hade varit
uppmuntrande att se att staten tar sitt ledaransvar i de
här frågorna. Det behöver inte välta budgetar i ett
svårt ekonomiskt läge. Det handlar om prioritering
och omfördelning, men framför allt handlar det om
att ta till vara ett praktiskt exempel, peka med hela
handen och verkligen göra någonting för en gångs
skull.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till motionen
A366 yrkande 12 och avstyrker mot denna bakgrund
motion A319 yrkande 3. Jag kommer att fortsätta och
nästa år - tredje året i rad - göra samma yrkande
igen.

Anf. 14 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Det finns två saker som jag skulle
vilja fråga Lena Ek om.
Det ena handlar om varför vi i Sverige har en väl-
digt könssegregerad arbetsmarknad. Vad beror det på
att de andra länder man jämför sig med inte har det?
Vad gör Lena Ek för analys av hur detta har uppstått?
Den andra saken är kanske inte direkt någon frå-
ga, men jag skulle vilja förklara varför jag i Vänster-
partiet inte stödde Centerpartiets motion om lönerevi-
sion. Det står i majoritetstexten: "I Regeringskansliets
nya handlingsplan för jämställda löner ingår en löne-
revision i syfte att åtgärda de kvarstående osakliga
löneskillnaderna mellan kvinnor och män anställda i
Regeringskansliet. Lönerevisionen ska genomföras så
snart som möjligt och senast inom tre år, i enlighet
med jämställdhetslagen."
Det kan tyckas var lite väl saktfärdigt att arbeta på
det sättet, men jag uppfattar det som att Centerpartiets
motion ändå har tillmötesgåtts på något sätt. Därför
har jag kommit till den uppfattning framgår av reser-
vation 1.

Anf. 15 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Som både Siv Holma och jag vet
finns det flera anledningar till att vi i Sverige har en
så könssegregerad arbetsmarknad. Mycket handlar
om tradition och historisk utveckling och också om
struktur. Så är det ju. Det finns flera anledningar till
detta.
Det är klart att det finns en god tanke med att dis-
kutera bakomliggande orsaker. Då är det kanske lätta-
re att hitta lösningar på problemen. Det måste jag ge
Siv Holma rätt i. Samtidigt blir jag så otålig - riktigt
hemskt och otrevligt otålig - när jag ser hur man har
jobbat med jämställdhetsfrågor. Under den senaste
20-årsperioden har vi haft en ganska god kvinnlig
representation, faktiskt en ökande kvinnlig represen-
tation, på den statliga sidan. Vi har haft symboler i
form av kvinnliga ministrar, kvinnliga partiledare och
kvinnliga departementschefer. Ändå har det minskat
från 1983 till i dag. Det har försämrats från 90 % till
84 % av männens löner. Medlingsinstitutet pekar på
att avtalen på det här området är riktigt urusla.
Jag tycker att det är orättvist att det är kvinnorna
som ska vänta på detta - och dessutom på en arbets-
plats där man har makten i sin hand och kan göra
verklighet av orden. Därför tycker jag att det är all-
deles för dåligt att vänta till om tre år.

Anf. 16 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka något
som gäller huvudanförande. Det finns ju en medve-
tenhet om könsmaktsstrukturen. Jag var väl lite väl
hård när jag utgick från reservationen att Centerparti-
et inte hade den medvetenheten. Jag tar tillbaka den
kritiken.
När det gäller den könssegregerade arbetsmarknad
som Sverige har skulle jag vilja påstå att till skillnad
från andra länder har man i Sverige tagit aktiva poli-
tiska beslut att göra det obetalda arbetet betalt. Däri
ligger en skillnad. Det arbete som är betalt i kommu-
ner och landsting är i mycket större utsträckning
fortfarande obetalt arbete i andra länder. Hur man ska
gå vidare med att göra den könssegregerade arbets-
marknaden mindre könsdiskriminerad tål ju att funde-
ras på så att det inte blir en back lash.
Jag kan hålla med om att det finns en otålighet.
När man arbetar väldigt mycket med jämställdhets-
frågor tar det så evinnerligt lång tid innan man ser
effekter. Ibland är effekten att arbetet också går bakåt.
Men jag tycker ändå att vi har fått en större kvinnore-
presentation, och det är viktigt. Men egentligen
handlar det om makten i innehållet i statlig förvalt-
ning. Det handlar inte bara om det som är ovanpå det
hela, representationsskapet så att säga. Där behövs
det medvetna och konkreta åtgärder för att göra detta,
och det är inte bara kvinnors ansvar.

Anf. 17 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Jag tycker att Siv Holma är snäll, för
snäll, i det här sammanhanget. Det finns nämligen ett
tydligt ansvar, och det finns en tydlig makt som rege-
ringen håller i sin hand. Man förfogar över denna
fråga både i kraft av det politiska ledarskapet och i
kraft av chefskapet i den statliga sektorn. Det är det
tillfälle då man faktiskt i realiteten kan göra någon-
ting, och det har man låtit bli. Man har sett hur det år
från år har försämrats. Och det har faktiskt försämrats
rejält under 20 års tid. Och nu finns en möjlighet att
gå före, att göra en intern arbetsvärdering som fak-
tiskt skulle kunna stå som förebild för resten av ar-
betsmarknaden. Den möjligheten finns - att gå före
och visa hur man gör en lönevärdering som fungerar
praktiskt i syfte att utjämna löneskillnader mellan
likvärdigt arbete mellan män och kvinnor. Då väljer
man aktivt att låta bli och skjuter upp det igen.
Jag noterar också att det är Siv Holma som tar
hela denna diskussion, där vi på detta område faktiskt
har ganska stora likheter i vår politik, medan de som
är i regeringsställning, alltså de socialdemokratiska
representanterna i detta sammanhang, inte tar denna
diskussion utan duckar. Det är bra att det noteras till
protokollet.

Anf. 18 HANS HOFF (s):
Fru talman! Jag vill först till Lena Ek säga att
riksdagens arbetsordning inte medger att man tar
replik innan man har haft sitt huvudanförande. Jag får
återkomma till detta efter mitt huvudanförande.
Fru talman! Det övergripande målet för svensk
jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha
samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom
livets alla olika områden.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av de
grundläggande principerna i ett demokratiskt sam-
hälle. Trots att vi i Sverige under lång tid arbetat med
dessa frågor finns det ännu mycket kvar att göra.
Kvinnors rätt till arbete med rättvisa löner och
med öppen tillgång till alla poster på alla beslutsnivå-
er måste bli en självklarhet.
Vi måste bryta det mönster som ger kvinnor säm-
re karriärmöjligheter, sämre lön och mindre makt
endast därför att de är kvinnor. Staten är en stor ar-
betsgivare med drygt 230 000 anställda, och det bor-
de vara en självklarhet att staten är en god förebild
vad gäller jämställda arbetsvillkor.
Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar
berör Riksdagens revisorers skrivelse angående sta-
tens personalpolitik samt två motioner från allmänna
motionstiden. Revisorernas skrivelse utmynnar i tre
förslag. För det första att det bör göras en precisering
av den arbetsgivarpolitiska delegeringen, för det
andra handlar det om tydligare chefskap och för det
tredje om uppföljning och redovisning av personal-
politiken.
Regeringen beslutade 2001 att tillsätta en utred-
ning med uppgift att göra en samlad utvärdering av
den arbetsgivarpolitiska reformen. Uppdraget omfat-
tade bland annat att bedöma effekterna av den arbets-
givarpolitiska delegeringen på lönebildningen, perso-
nalförsörjning och andra peronalpolitiska frågor inom
statsförvaltningen.
Finansutskottet konstaterar att utredningen tar upp
de aspekter på statens arbetsgivarpolitik som berörs i
revisorernas rapport.
Utskottet förutsätter att regeringen under våren
2003 behandlar dessa frågor i den arbetsgivarpolitiska
proposition eller skrivelse som regeringen har avise-
rat att den ska lämna till riksdagen. Med hänvisning
till det pågående beredningsarbetet av dessa frågor
inom Regeringskansliet avstyrker finansutskottet
revisorernas förslag.
Fru talman! Två motioner från allmänna motions-
tiden behandlas också i detta betänkande, dels en
motion från Vänsterpartiet där man föreslår en högre
prioritering av jämställdhetsarbetet hos myndigheter-
na vid budgetdialog och i regleringsbrev, dels en
motion från Centerpartiet där man föreslår en lönere-
vision inom statlig verksamhet och i hela den offent-
liga sektorn.
Riksdagen behandlade våren 2002 i finansutskot-
tets betänkande 27 frågor som berör jämställdhet i
den statliga arbetsgivarpolitiken. I detta betänkande
framhöll utskottet att jämställdhet mellan könen och
en arbetsmiljö där diskriminering på grund av kön
inte får förekomma måste vara ett grundläggande
förhållningssätt i den statliga förvaltningen.
Regeringens utgångspunkt i jämställdhetsarbetet
är att såväl den politiska som den verkställande delen
av regeringsarbetet ska genomsyras av ett jämställd-
hetsperspektiv.
I detta sammanhang underströk utskottet att jäm-
ställdhetsarbetet hos myndigheterna ska prioriteras
högt såväl när det gäller det interna verksamhetsar-
betet i myndigheterna som vid styrningsdialogen med
departementen.
Tydliga och relevanta verksamhetsmål är enligt
utskottets mening ett viktigt verktyg för att förändra
rådande könsdiskriminerande strukturer.
I arbetet som myndighetschef ingår att skapa goda
arbetsförhållanden och ta till vara och utveckla de
anställdas kunskaper och erfarenhet.
Myndighetscheferna ska aktivt motverka att lön
sätts efter kön. Det är vidare varje nuvarande myn-
dighetschefs ansvar att aktivt och målmedvetet arbeta
med jämställdhetsfrågor.
Finansutskottet har också fastslagit att det måste
vara en förutsättning att de myndighetschefer som
anställs är intresserade av jämställdhetsfrågor samt att
de är beredda att ta på sig det praktiska ansvaret för
att genomföra regeringens mål för jämställdhet. Det
är först när regeringens och riksdagens ambitioner,
lagar och riktlinjer genomförs i vardagen som det kan
bli en verklig förändring i kvinnornas vardag.
Regeringen har i regleringsbrevet för 2003 upp-
dragit åt Arbetsgivarverket att senast den 30 juni
innevarande år rapportera hur löneskillnaderna mellan
kvinnor och män utvecklas i staten. I löneförhand-
lingar har parterna på det statliga området kommit
överens om att genomföra en gemensam studie av
den lokala lönebildningen och lönesättningen. I denna
studie ska särskilt granskas vilket gemensamt ansvar
som de lokala parterna tar för att förhindra osakliga
löneskillnader mellan män och kvinnor. Dessutom
har parterna kommit överens om att starta ett arbete
med målet att nå en jämn könsfördelning i samtliga
befattningskategorier inom staten.
Utskottet konstaterar vidare att ytterligare insatser
för att stärka jämställdhetsarbetet och utveckla jäm-
ställdhetsanalysen både i den statliga förvaltningen
och i hela den offentliga sektorn är under beredning
inom Regeringskansliet. Utskottet har i betänkandet
kunnat konstatera att regeringen och parterna redan
har initierat en rad åtgärder som motsvarar de av
motionärerna framförda kraven.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i fi-
nansutskottets betänkande 13 och avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 19 CECILIA WIDEGREN (m) replik:
Fru talman! Det var många ord. Jag funderade lite
grann på den kritik som framförts från både vänster
och höger, från revisorer i mitten - om man kan ut-
trycka det så - och även från opinionsbildare på olika
håll.
Är det så att du, Hans Hoff, känner att det på soci-
aldemokratiskt håll finns en självkritik på området
vad gäller det arbete som regeringen borde ha gjort?
Mycket av den motivtext som utskottet presenterat
handlar ju mycket om ett försvar i förhållande till vad
som borde ha gjorts.
Min andra fråga rör regeringens ansvar. Känner
du som socialdemokrat att det har gjorts tillräckligt?
Då avser jag inte ord, planer och åtgärder, utan då
tänker jag på egentlig handling. Anser du i det läget
att Regeringskansliet borde vara en förebild och före-
gå med gott exempel? Och tycker du då att det är
acceptabelt att det på till exempel befattningsnivån
för handläggare kan skilja 6 000 kr i lön mellan en
man och en kvinna?

Anf. 20 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Nej. Jag får säga precis som det står i
betänkandet: Vi är inte nöjda - långt ifrån!
Förra gången vi behandlade det här området blev
det inte mindre än två tillkännagivanden till regering-
en om att vi vill se snabbare åtgärder och ett antal
olika analyser, något som regeringen nu återkommit
med.
Som jag ser saken handlar det om att i verklighe-
ten effektuera de lagar, förordningar och reglerings-
brev som finns. Moderaterna är i sammanhanget ett
extremt högerparti som står långt ifrån alla ambitio-
ner att vilja genomföra förändringar för att förbättra
när det gäller skillnader i lön mellan kvinnor och
män. Man yrkade ju avslag till exempel vad gäller
den nya jämställdhetslagen, som innebär att de osak-
liga löneskillnader som finns ska kartläggas, identifi-
eras och åtgärdas. Detta återkommer nu i Moderater-
nas reservation med anledning av Centerpartiets mo-
tion. Man säger att det inte handlar om någon mate-
matisk omfördelning av pengar. Men det är precis
vad det handlar om, Cecilia Widegren! Det handlar ju
om att det ska göras en omfördelning av pengar i
löneförhandlingarna men det ställer ni inte upp på.

Anf. 21 CECILIA WIDEGREN (m) replik:
Fru talman! Är Regeringskansliet en god förebild
eller inte, och borde det vara en god förebild eller
inte? Den frågan har jag inte fått svar på.
Vidare undrar jag om vi kan vara överens om att
vi ska gå till handling i stället för att tala om analyser.
Om vi ska gå till handling i frågan, finns det då ett
individuellt ansvar för att i det här läget försöka göra
förbättringar? Var uttrycker i så fall Socialdemokra-
terna och Regeringskansliet det individuella ansvaret
i detta?
Det blir ju oerhört mycket mer "verkstad" om vi
har ett individuellt ansvar eller om det är ett kollektivt
ansvar som ska tas av några få än om vi alla gemen-
samt har det individuella ansvaret. Vi kan utgå från
att det i sådana fall kan vara ett föredöme i jämställd-
hetsarbetet och i statens arbetsgivarpolitik.

Anf. 22 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Det individuella ansvaret finns för
varje myndighetschef som redan är anställd och för
varje myndighetschef som vi framöver kommer att
anställa. Det gäller att verkligen se till att arbetsplat-
sen har en god arbetsmiljö och samma karriärmöjlig-
heter för både kvinnor och män och att det inte före-
kommer osakliga löneskillnader. Det individuella
ansvaret är just att se till att fullfölja dels de uppgifter
som stipuleras i lag, dels det som regeringen har
tydliggjort till myndigheterna.
Vad Cecilia Widegren är ute efter är något som
inte rör detta, utan det handlar om att man vill luckra
upp kollektivavtalsrätten. Men det är inte utifrån
möjligheten att höja lönen, för det kan man i dag göra
i kollektivavtalen. Vad man i dag inte kan göra är att
sänka löner. Den typen av individuella löneförhand-
lingar tror jag inte att de svenska kvinnorna på ar-
betsmarknaden är speciellt betjänta av.
När det gäller Regeringskansliet och staten som
arbetsgivare är jag helt förvissad om att staten nu när
finansutskottet har hand om de här frågorna, och
också med tanke på det engagemang, den kunskap
och den glöd som finns hos de flesta partierna, med
tiden kommer att vara en mycket god arbetsgivare i
de här sammanhangen. Jag hoppas att den övriga
arbetsmarknaden följer efter.

Anf. 23 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Hans Hoff sade i sitt anförande att det
ska finnas ett grundläggande förhållningssätt när det
gäller att verka för jämställdhet och att varje chef
inom statlig förvaltning, på det statliga området, har
att aktivt motverka löneskillnader. Men hur förklarar
då Hans Hoff den utveckling som har varit inom den
statliga sektorn där det gått precis tvärtom?

Anf. 24 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! En av de saker som vi konstaterade i
våras då vi hade debatten om staten som arbetsgivare
är att vi från många myndigheter inte får in uppgifter
om osakliga löneskillnader och om karriärmöjlighe-
ter. Bland annat där var vi mycket skarpa i finansut-
skottets skrivningar. Vi vet alltså i dag inte riktigt hur
bilden ser ut. Detta visar väl också på något sätt på
vad vi i finansutskottet sagt. Vi har ju verkligen med
skärpa sagt att de här uppgifterna nu måste komma in.
Vi hoppas att vi nu under våren får in rejäla un-
derlag från samtliga myndigheter. Underlagen har
ännu inte inkommit men det här är en oerhört viktig
möjlighet att verkligen se hur det ser ut hos varje
myndighet och inte bara hos det fåtal myndigheter
som tidigare har kommit in med underlag.

Anf. 25 LENA EK (c):
Fru talman! Jag vill följa upp min första fråga ge-
nom att fråga vad Hans Hoff tänker göra med de
myndighetschefer som inte aktivt verkat i samman-
hanget och som dessutom inte har lämnat in några
uppgifter.
Samtidigt kan jag konstatera att Medlingsinstitu-
tet, en ganska välmöblerad statlig myndighet, för
andra året i rad har avlämnat en rapport där man pre-
cis talar om hur det ser ut i den statliga, offentliga,
sektorn.
I den antologi som ligger på våra bord finns det
från de fackliga organisationerna bland annat ett
utmärkt inlägg från LO-ekonomen Dan Andersson
som visar precis på hur det ser ut. Jag ställer mig
därför väldigt frågande till att Hans Hoff menar att
det inte finns någon kunskap om att det nu är sämre,
att det har blivit sämre, inom den statliga sektorn. Jag
är faktiskt mycket förvånad över detta.
Förra året blev det nej till vårt yrkande om lönere-
vision. Det blev bara mer av statistik, uppgifter och
utredningar. I år är det samma förhållningssätt - alltså
mer statistik och mer utredningar; man väntar på det
som fortfarande är under beredning i Regeringskans-
liet. Vidare finns det en borte tidsgräns vid tre år. Jag
blir oerhört otålig och besviken på detta utredande
och detta väntande.
Här finns ett konkret yrkande som dessutom inne-
bär ett tvång för varje myndighet att titta på detta med
osakliga löneskillnader. Det måste man nämligen
göra om det finns ett beslut som handlar om arbets-
värdering. Det är ju nyckeln till alltihop. Innan det
beslutet är fattat kommer det fortsatt att utredas och
utredas. Därför är det, tycker jag, tragiskt att man har
valt att inte tillgodose vårt motionsyrkande.
Slutligen, fru talman, vill jag säga att alla som vill
ta ett individuellt ansvar kan vid voteringen rösta för
vårt motionsyrkande.

Anf. 26 HANS HOFF (s):
Fru talman! Möjligen talar vi förbi varandra men
det får vi reda ut senare. I detta sammanhang talar jag
om kartläggningen av osakliga löneskillnader och om
åtgärdsplaner för att komma till rätta med de sakerna.
Möjligen är Lena Ek inne på detta med relativa löne-
lägen för olika befattningar. Kanske talar vi förbi
varandra men det kan vi väl, som sagt, reda ut senare.
Den lagstiftning som ligger till grund här är bara
en del i det hela. Där vi politiker är arbetsgivare, som
vi ju är bland annat i det här fallet, ska det egentligen
inte behövas en lagstiftning i botten för att det som
handlar om bland annat kartläggning och jämställda
arbetsvillkor ska genomföras. Men nu har vi den
lagstiftning vi har, och den ska revideras i början av
2004. Då får man se om regeringen och riksdagen
behöver vidta ytterligare åtgärder för att komma till
rätta med de delar av arbetslivet där det sker en dis-
kriminering av kvinnor. Statsministern har, i varje fall
i medierna, uttryckt att man är beredd att göra detta.
Då hoppas jag att också Centerpartiet är ett parti som
aktivt ger sitt stöd i de delarna.
I övrigt är lönerevision något som görs återkom-
mande, och som ska göras med anledning av det som
står i jämställdhetslagen. Vad som nu hänt är att par-
terna på det statliga området gjort handslag om att gå
igenom hela lönebiten och också att i mycket större
utsträckning ha båda könen representerade på befatt-
ningar i staten.
Där finns också stora brister, inte minst när man
kommer upp i ledande funktioner, till ambassadörer,
generaldirektörer och liknande. Det finns mycket att
göra, och det här ska vi hjälpas åt med, de partier som
kämpar för detta och tycker att det här är viktiga
frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.50 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 14.00 då frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

8 § Frågestund

Anf. 27 TALMANNEN:
Då börjar vi veckans frågestund. Från regeringen
deltar vice statsminister Margareta Winberg som
svarar på både allmänpolitiska frågor och sådana
frågor som ligger under hennes ansvarsområde, stats-
rådet Morgan Johansson, statsrådet Berit Andnor,
utbildningsminister Thomas Östros och statsrådet Pär
Nuder. Alla är hjärtligt välkomna.
Värnplikt för kvinnor

Anf. 28 EVA FLYBORG (fp):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Margareta
Winberg.
Sverige är i dag åtminstone på papperet ett relativt
jämställt land. Dessvärre finns det fortfarande områ-
den som är ojämlika. Löner är ett sådant område och
det finns andra exempel.
Herr talman! Men ännu värre är det att det finns
ett område som staten helt och hållet har ansvar för
där man systematiskt diskriminerar kvinnor, och då
tänker jag på försvaret.
I Sverige har vi i dag inte en allmän värnplikt,
utan vi har en manlig värnplikt. Jag och Folkpartiet
har för vår del länge pläderat för en allmän värnplikt
där även kvinnorna är delaktiga och bär ansvar för
försvaret. Ska någon kallas så ska alla kallas.
Inte vill Margareta Winberg, som är en kämpande
radikal feminist, fortsätta med denna diskriminering
från statens sida? Det skulle vara bra med ett klart
besked på den punkten.

Anf. 29 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Jag instämmer i inledningen av Eva
Flyborgs fråga, nämligen att vi jobbar mycket och
aktivt för jämställdhet i allmänhet. Därmed kan vi
inte säga att Sverige är ett jämställt land. Det finns
mycket kvar att göra, inte minst när det gäller det som
Eva Flyborg tog upp, nämligen både ostrukturella och
osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män.
Vi har haft en diskussion i frågan om värnplikt,
och vi i regeringen har på grund av många olika skäl
bestämt att vi inte ska ha en allmän kvinnlig värn-
plikt. Jag vet också att försvarsministern i olika sam-
manhang - både den förutvarande och den nuvarande
- har debatterat detta ämne i denna kammare, och jag
har ingen avvikande uppfattning gentemot vare sig
den förre eller den nuvarande försvarsministern.

Anf. 30 EVA FLYBORG (fp):
Herr talman! Man kan tycka att värnplikten är en
kvarleva från gamla tider, vilket den också är. I ett
modernt Sverige bör vi också ha en modern försvar-
smakt och värnplikt.
Försvarsmakten själv pläderar i dag för en köns-
neutral mönstring. Så var inte fallet för några år se-
dan. Nu är det snart bara Socialdemokraterna och
regeringen kvar. Vi andra står på andra sidan och vi
vill hjälpa till att puffa på.
Men inte kan det vara rätt att det finns ett område
där kvinnor utesluts enbart på grund av kön? Det
finns inget annat område där staten agerar olika på
grund av att man är man eller kvinna. När det gäller
en sådan här rättighet eller skyldighet bör det vara
lika.
Det är intressant att Margareta Winberg nämner
Leni Björklund, vår nuvarande försvarsminister. Hon
sade till min förskräckelse för några veckor sedan i en
mycket trevlig interpellationsdebatt här i kammaren
att orsaken till att vi inte har kvinnor i försvaret är att
de ändå gör en samhällsinsats genom att de föder
barn. Hur hon fick ihop det vet jag inte riktigt, men
det låter lite grann som Thage G Peterson när han
pratade om en man, ett gevär, en röst. Och det har vi
väl ändå lämnat för länge sedan.

Anf. 31 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Det sistnämnda har vi definitivt
lämnat. Vad Leni Björklund åsyftade var att kvinnor
har en annan belastning genom att vi fortfarande år
2003 tar huvudansvaret för det obetalda arbetet. Det
måste man komma till rätta med, och det gör man ju
på annat sätt genom ett annat jämställdhetsarbete.
Om jag inte missminner mig sade hon också att
den dagen vi på dessa områden lever på ett jämställt
sätt kanske vi kan börja att diskutera också frågan om
kvinnlig värnplikt.
Sprutbytesprojektet

Anf. 32 LENA ADELSOHN LIL-
JEROTH (m):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till folk-
hälsominister Morgan Johansson.
Jag har läst i pressen, vilket gläder mig, att mi-
nistern vill fortsätta att slåss mot drogliberalerna och
att ministrar från åtta länder ska träffas senare i höst i
Lund.
I Lund finns också som bekant det omdiskuterade
sprutbytesprojektet som folkhälsoministern i alla fall
tidigare har försvarat.
När kritiken har hårdnat har förespråkarna talat
om att den här mottagningen är så bra därför att man
får kontakt med narkomaner och också att man får
kontakt med hepatit B-smittade i och med att man
vaccinerar.
Nu larmar man från Smittskyddsinstitutet om att
antalet sprutnarkomaner som är infekterade med
hepatit B - alltså gulsot - ökar i Sverige. Störst är
ökningen just i Skåneregionen. I Stockholms län har
däremot antalet anmälda hepatit B-fall minskat. Det
finns ingen sprutbytesmottagning i Stockholm, och
jag hoppas att vi inte heller någonsin får det. Det kan
knappast vara förklaringen till att minskningen är så
pass stor i Stockholm.
Uppenbarligen leder inte den här formen av mot-
tagning till att hepatit B-smittan minskar. Därför
undrar jag om folkhälsoministern kan ta med sig
dessa nya fakta när han så småningom ska ta ställning
till om man ska permanenta sprutbytesprojektet eller
inte.

Anf. 33 Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s):
Herr talman! Processen i den frågan är ju den att
vi har fått en rapport från narkotikasamordnaren
Björn Fries. Den rapporten är nu ute på remiss. Innan
den remisstiden är avslutad kommer jag varken att
säga ja eller nej till fortsatta sprutbytesförsök.
Vad jag är ute efter är att få hela diskussionen på
bordet för att få tillgång till de argument som Lena
Adelsohn Liljeroth för fram och också andra argu-
ment från det håll där man tillämpar sprutbyte.
Jag delar oron när det gäller spridningen av hepa-
tit B och också spridningen av hiv bland intravenösa
missbrukare. Där har vi också sett en ökning under
senare år. Jag tycker att det är mycket allvarligt och
någonting som vi absolut ska ta på stort allvar.
Vi driver mycket aktivt internationellt den svens-
ka restriktiva narkotikapolitiken. Jag kommer under
våren att åka till Estland, Lettland, Litauen och Polen
och under hösten till Tjeckien, Slovakien och Slove-
nien för att där diskutera hivfrågan, alkoholfrågan och
också narkotikafrågan.

Anf. 34 LENA ADELSOHN LIL-
JEROTH (m):
Herr talman! Vi är nog eniga i rätt mycket när det
handlar om att bekämpa drogliberalerna. Jag vill då
gärna hjälpa till med lite extra argument.
Självklart bör narkomaner så långt möjligt moti-
veras till vård, och för det behöver man få kontakt
med narkomaner. Min poäng är att detta inte behöver
kombineras med utdelning av fria sprutor. Det går till
så - åtminstone i Lund - att man ska leverera en
spruta för att få en ny, men jag har fått uppgifter om
att så inte alltid sker. Detta är ett problem även för
parkarbetarna i området.
Fria sprutor gör ju inte att man slutar att knarka,
utan det blir en fortsatt ekorrhjul med prostitution,
kriminalitet och annan brottslighet. För att man ska få
bukt med hivsmittan och motivera till vård är det
bättre att man erbjuder allmän hälsoundersökning,
lagad mat, möjlighet att duscha, kontakt med social-
tjänst, frivilligorganisationer och andra och inte minst
att man erbjuder möjlighet att diskutera boendet.
Huvudprincipen måste ju vara att man försvårar
missbruk, inte att man underlättar det.

Anf. 35 Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s):
Herr talman! Det är som Lena Adelsohn Liljeroth
säger en avvägningsfråga där det finns tungt vägande
argument på båda sidor. Å ena sidan har man visio-
nen om det narkotikafria samhället. Å andra sidan är
det vår uppgift att se till att förhindra smittspridning.
Dessa argument måste vägas mot varandra. Detta är
också en fråga som rör liv och död för människor.
När jag träffade en förälder i Lund och frågade
henne om sprutbyte berättade hon att hennes dotter
var narkoman och prostituerad i Malmö. Hon kan
sluta med narkotikan och prostitutionen, men får hon
hiv har hon det livet ut. Den argumentationen måste
man också väga in när man diskuterar sprutbyte.
Men, som sagt, rapporten från Björn Fries är på
remiss. Regeringen kommer att väga in remissinstan-
sernas uppfattning i sin fortsatta beredning och sedan
återkomma till riksdagen med förslag till hur vi ska
gå vidare med den här frågan.
Sjuklön

Anf. 36 STEFAN ATTEFALL (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet och
socialförsäkringsminister Berit Andnor. Regeringens
företrädare har i olika sammanhang sagt att man vill
göra de sjuka inte fattigare, utan friskare. Nu har det
kommit en uppgörelse mellan Socialdemokraterna,
Miljöpartiet och Vänsterpartiet som definitivt kom-
mer att göra de sjuka fattigare. Men på vilket sätt
kommer de att bli friskare av de förslag som nu dis-
kuteras? Det gäller exempelvis att förlänga arbetsgi-
varens ansvar för sjuklönen. Det kommer att innebära
att arbetsgivaren blir ännu mer försiktig med att an-
ställa.
Frågan till statsrådet Andnor är: På vilket sätt
kommer de föreliggande förslagen att få de sjuka
människorna friskare och i högre grad tillbaka in i
arbetslivet?

Anf. 37 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Det här är ett område som rör stats-
rådet Karlsson fögderi.
Vi håller på att diskutera nu hur vi ska få ihop en
budget. Vi vet att läget är annorlunda nu än vad vi
trodde för ett halvår sedan, mest beroende på att vi
har en stor oro runtom oss eftersom kriget pågår i
Irak. Det gör att investeringar och annat inte blev som
vi hade trott. Tillväxten är lägre. Det i sin tur gör att
vi för att få ihop en budget måste se över vad vi kan
förändra, vad vi kan skjuta fram och vad vi kan skära
ned på. Till detta kommer en oroande utveckling när
det gäller sjukskrivningarnas antal.
Vi ser nu över detta, men vi är inte färdiga. Det
pågår ett arbete tillsammans med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet, och vi kommer inom knappt 14 dagar att
presentera en vårbudget. Innan dess är inte jag eller
någon annan i regeringen beredd att gå ut och i detalj
beskriva vad den kommer att innehålla av det enkla
skälet att det inte är klart.

Anf. 38 STEFAN ATTEFALL (kd):
Herr talman! Konstruktionen av systemen får inte
bara de absurda effekterna att de sjuka både blir fatti-
gare och inte friskare - genom att vi har avtalsförsäk-
ringar på området slår de också så att de som tjänar
lite mer till och med kan bli vinnare när de är kort-
tidssjuka medan de som är långtidssjuka får bära hela
besparingen.
Jag har svårt att förstå den fördelningspolitik där
man hanterar socialförsäkringssystem, som detta
handlar om, kopplat till de avtalsförsäkringar som
finns och till arbetsgivarnas ansvar och konstruerar
förslag som gör de sjuka fattigare men inte friskare.
Det är tvärtemot vad regeringsföreträdare har sagt
hela tiden. Jag har själv debatterat frågan med Berit
Andnor i denna kammare, och jag debatterar gärna
med Margareta Winberg också. Men jag förstår inte
hur de sjuka ska bli friskare med regeringens politik.

Anf. 39 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Återigen: Förslagen är ännu inte för-
behandlade internt, så vi kan inte gå in och diskutera i
denna kammare.
Men det är intressant att få frågan från Stefan At-
tefall från Kristdemokraterna. Om jag förstår saken
rätt betyder det att ni inte kommer att föreslå några
förändringar när det gäller situationen för dem som är
sjuka i dag. Jag vet att jag inte kan få svar nu, men
det är intressant att ställa frågan rakt ut i luften. Jag
ska med spänning se fram emot ert motförslag den
dagen vi lägger fram vårpropositionen.
Partibidrag från fackligt anslutna

Anf. 40 CARL B HAMILTON (fp):
Herr talman! Min fråga riktar sig till statsrådet Pär
Nuder. Den gäller partibidrag från fackligt ansluta
personer.
Det sitter en utredning som ska gå igenom detta
under Gullan Gidlund. Den ska vara klar i augu-
sti-september.
Därmed är emellertid inte saken utagerad. Riks-
dagen fattade den 5 mars beslut, mot regeringspartiets
vilja, om tilläggsdirektiv till utredningen som just
fokuserar på partibidrag från fackligt anslutna perso-
ner.
Min fråga till statsrådet Pär Nuder är: När kom-
mer dessa tilläggsdirektiv? Det brinner i knutarna.
Utredningen ska vara klar i augusti september.

Anf. 41 Statsrådet PÄR NUDER (s):
Herr talman! Det viktigaste är resultatet av utred-
ningen och inte vilka direktiv den har, anser jag.
Jag hävdar att de direktiv som utredningen har
och det arbete som den bedriver innefattar det som
riksdagen har givit till känna. Den beställning som
riksdagen har gjort är redan uppfylld i de direktiv
som regeringen utfärdade för ett antal månader sedan
i just det aktuella fallet.

Anf. 42 CARL B HAMILTON (fp):
Herr talman! Detta är nonchalans mot riksdagen.
Regeringen har inte någon överprövningsrätt för
riksdagsbesluten. Jag står här och utövar riksdagens
kontrollmakt, och vi kontrollerar regeringen. Det är
så det fungerar i en parlamentarisk demokrati. Rege-
ringen har att foga sig efter riksdagsmajoritetens
beslut. Det är inte någonting som ni kan välja och
vraka mellan. Ni kan inte bestämma vilka beslut av
dem som riksdagen fattar som ni ska acceptera eller
inte acceptera.
Om statsrådet även i sin andra replik vidhåller in-
ställningen i den första så måste vi gå vidare den
konstitutionella vägen. Då aktualiseras detta. I själva
verket har statsrådet nu chansen att antingen inbjuda
till en KU-anmälan eller ge ett något mer positivt svar
än han gjorde i sin första replik.

Anf. 43 Statsrådet PÄR NUDER (s):
Herr talman! Jag tror inte att vi ska vara så dra-
matiska. Jag tror att vi i lugn och ro ska överväga det
tillkännagivande som riksdagen har gjort, i Rege-
ringskansliet noga granska de direktiv som är utfär-
dade och granska huruvida det verkligen är något
additionellt i det tillkännagivande som riksdagen har
gjort. Sedan får vi jämföra det med de av regeringen
beslutade direktiven, och så kommer diskussionen att
fortsätta. Var så säker på det!
Huruvida det blir tilläggsdirektiv som följd av den
beredningen återstår att se. Detta är ett tillkännagi-
vande som riksdagen gjorde, såvitt jag kommer ihåg,
för blott några veckor sedan. Beredning pågår.
Det viktigaste för mig är att det som riksdagen vill
åstadkomma expedieras av utredningen, tas om hand
och utreds.

Anf. 44 CARL B HAMILTON (fp):
Herr talman! Jag upprepar: Vi utövar kontroll-
makten. Regeringen har inte att välja och vraka mel-
lan riksdagsbesluten.
Med det svar som Pär Nuder nu gav är jag tvung-
en att gå vidare och överväga en anmälan till konsti-
tutionsutskottet. Sedan får vi se hur ärendet hanteras
där. Saken är fullständigt glasklar. Det har fattats ett
riksdagsbeslut den 5 mars. Pär Nuder vill inte expedi-
era detta riksdagsbeslut. Tiden är ganska begränsad
innan utredningen ska vara klar - augusti-september.

Anf. 45 Statsrådet PÄR NUDER (s):
Herr talman! Detta tillkännagivande har som sagt
knappt landat på regeringens bord. Fastän tiden har
varit så knapp sedan riksdagen gjorde sitt tillkännagi-
vande börjar Carl B Hamilton tala om KU-anmälan.
Jag vet att det skälver i kammaren så fort man talar
om konstitutionsutskottet. Men jag tror inte att vi ska
hasta så mycket. Låt nu regeringen i lugn och ro titta
på det tillkännagivande som riksdagen har gjort, och
sedan får vi se vad som blir resultatet.
Svenska elevers språkkunskaper

Anf. 46 LARS-IVAR ERICSON (c):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till utbild-
ningsminister Thomas Östros.
Svenska ungdomar har vid en internationell jäm-
förelse goda kunskaper i engelska. Men de är inte lika
duktiga i andra främmande språk. Enligt Skolverkets
statistik läser allt färre ett andra främmande språk,
och av dem som gör det är det många som hoppar av
efter några terminer när det börjar bli jobbigt. Det är
inte bra. Världen blir mer och mer internationaliserad,
och eftersom Sverige är med i EU är det viktigt med
kunskaper i tyska, franska och spanska. Vi missar
förmodligen en hel del exportmöjligheter för att vi
inte har så många i vårt land som behärskar tyska,
franska och spanska. Utan kunskaper i andra språk än
engelska finns det också risk att vi går miste om im-
pulser från andra länder och kulturer som vi behöver
för att hävda oss i en alltmer globaliserad värld.
Därför vill jag fråga ministern: Hur ska de svens-
ka gymnasieeleverna inspireras till att i större ut-
sträckning läsa tyska, franska, spanska och andra
främmande språk?

Anf. 47 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag delar Lars-Ivar Ericsons uppfatt-
ning om vikten av språk. Engelskan är naturligtvis
alldeles grundläggande. Vi kan känna oss mycket
stolta över att Sverige tillhör de bästa i världen bland
de icke engelskspråkiga länderna i att ta till sig eng-
elskan som språk.
Det är riktigt att vi ser en förändring i ungdomars
attityd när det gäller övriga språk. Tyskan faller och
spanskan stiger i kraftigt i popularitet och franskan
ligger ganska oförändrad. Det är någonting som sker i
intresset hos gymnasieeleverna.
Jag menar att vi ska uppmärksamma språkens
ställning när vi reformerar gymnasieskolan. Det är
viktigt för alla gymnasieelever. När vi ser över antag-
ningsreglerna till högskolan ska vi också uppmärk-
samma språkens ställning. Där har vi två goda tillfäl-
len att slå ett slag för språk för ungdomar, och det
gäller inte bara engelska utan också andra viktiga
språk.

Anf. 48 LARS-IVAR ERICSON (c):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tror att det
är väldigt viktigt att man ser över antagningsreglerna.
I dag är det ju faktiskt så att ett MVG i matlagning
kan ha större betydelse än ett VG i tyska. Vi har alltså
i dag ett betygssystem som uppmuntrar till att välja
taktiskt och då välja bort språken. Det är viktigt att
man rättar till det här systemfelet och ändrar antag-
ningsreglerna till högskolan.
Redan de gamla romarna sade ju: Non scholae sed
vitae discimus, vi lär inte för skolan utan vi lär för
livet.
Den devisen gäller än i dag.

Anf. 49 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Det språk som Lars-Ivar Ericson ci-
terade här har verkligen minskat i aktualitet ute på
våra gymnasieskolor.
Det är riktigt att vi behöver se över antagnings-
reglerna och gymnasieskolan. Både dessa processer
är i full gång. Regeringen antog alldeles nyligen di-
rektiv till en utredning som tittar över högskolans
antagningsregler med ett par viktiga syften. Det
handlar om att stimulera att man också fördjupar sig i
krävande ämnen i gymnasieskolan, såsom språk, och
att stärka unga människors ställning när det gäller
antagningen till högskolan så att vi får fler som gans-
ka snart efter gymnasieskolan får chansen att komma
in på högskolan.
Abortlagstiftningen

Anf. 50 CATHERINE PERSSON (s):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
vice statsminister Margareta Winberg med anledning
av den abortdebatt som har intensifierats den senaste
veckan. Bakgrunden till det torde vara att vi i soci-
alutskottet har behandlat motioner med anledning av
att man har krävt att utländska kvinnor som inte bor i
Sverige ska få komma hit och få abort. Bakgrunden
till att vi har avstyrkt motionerna är att det pågår ett
arbete på Socialdepartementet.
Vi ska naturligtvis arbeta för att kvinnor i alla
länder har rätt till fri abort, men vi bör också fundera
över hur vi bäst agerar i vårt eget land för att det ska
bli möjligt. Opinionen i deras eget land kan till exem-
pel minska eller öka beroende på hur vi agerar i Sve-
rige. Vi behöver också bedöma förutsättningarna för
den svenska hälso- och sjukvården.
Jag vill fråga vice statsministern: Vad är det för
arbete som i dag pågår inom regeringen för att göra
de här övervägandena, och vilka överväganden är det
som faktiskt görs nu?

Anf. 51 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Jag tror att den här frågan har varit
uppe åtminstone två gånger i den muntliga frågestun-
den. Det visar att det är en het och angelägen fråga.
Lagen säger att om en kvinna är svensk medborgare
eller bosatt här i riket eller om Socialstyrelsen, av
särskilda skäl, ger sitt tillstånd får man utföra abort på
kvinnan. Det är det här sista som är debatterat. Vad
händer till exempel med invandrarkvinnor och flyk-
tingkvinnor som inte har blivit svenska medborgare?
Enligt lagen kan de inte få abort på samma sätt som
kvinnliga svenska medborgare kan få.
Jag har tidigare svarat att det pågår ett arbete. So-
cialministern har bestämt sig för att han vill utreda
det här för att om möjligt få en ändring till stånd. Jag
delar uppfattningen att vi ska kämpa för att alla kvin-
nor i hela världen som så önskar ska kunna få abort.
Då måste man kanske titta på vad som händer om vi
skulle ändra lagen i Sverige så att kvinnor kan kom-
ma hit och enbart göra abort utan att vara flyktingar
eller liknande. En utredning kommer att tillsättas
inom kort.

Anf. 52 CATHERINE PERSSON (s):
Herr talman! Det är glädjande. Jag vill skicka med
regeringen att det också är angeläget att vi överväger
hur det blir med de kvinnor som inte kan betala för
sig. Den diskussion som har varit aktuell nu har ju
handlat om de kvinnor som har möjlighet att åka hit
och betala. Det påverkar inte de kvinnor som har små
ekonomiska möjligheter och som får stanna kvar i
sina respektive hemländer med ett fortsatt abortför-
bud. Vi måste också överväga effekterna för den
svenska sjukvården.

Anf. 53 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Jag tackar så mycket för det med-
skicket. Det är en del i detta som gör det hela så
komplicerat. Det gör att man inte bara kan ändra
lagen, utan man måste analysera det lite djupare.
Jag vill också tillägga att Socialstyrelsen anger i
sina allmänna råd hur man ska hantera just situationer
där flyktingkvinnor utan svenskt medborgarskap
behöver abort. Då får man göra en ansökan. Efter vad
vi har fått fram har ingen nekats abort i den situatio-
nen. Skillnaden är att man måste ansöka om det hos
Socialstyrelsen jämfört med svenska kvinnor som har
den rättigheten enligt lagen.
Alkohol- och droganvändningen

Anf. 54 MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Herr talman! Jag har en fråga till folkhälsominis-
tern. I dag har vi i vårt samhälle en ökande och gans-
ka alarmerande kostnad för sjukskrivningar. Det sägs
att svenskarna blir allt sjukare. Analysen av varför
man blir sjukare och hur vi ska förändra vårt samhälle
har kanske inte kommit riktigt lika långt. En del i det
här är ju också den ökande alkohol- och droganvänd-
ningen. Vi har kunnat se ganska alarmerande rappor-
ter om hur inte minst alkoholanvändningen har ökat
och hur den går ned i åldrarna.
Jag har träffat många som jobbar med barn och
ungdomar som säger att i dag kommer många barn i
väldigt låga åldrar och är påverkade av alkohol. Det
här är naturligtvis lite grann beroende på den liberali-
sering som regeringen också har medverkat till när
det gäller alkohol. Men det är också frågan om en
attityd till droger. Jag vill veta hur regeringens attityd
till droganvändningen ser ut.

Anf. 55 Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s):
Herr talman! Vi ser mycket allvarligt på den ut-
veckling som har skett både på alkohol- och narkoti-
kasidan. Vi ser en ökning av totalkonsumtionen av
alkohol med ungefär 20 % på fem år. Det har varit en
särskilt snabb ökning på ungdomssidan.
Vi säger att vi har en allmän måttlighetslinje när
det gäller alkoholen, men vissa områden av livet ska
vara alkoholfria. Vi pekar ut fyra områden. Det är
graviditeter för kvinnorna, trafiken, arbetsplatserna
och barndomen och uppväxten. Dessa områden ska vi
i så stor utsträckning som möjligt försöka freda från
alkohol.
Nu har vi ett omfattande förebyggande arbete på
gång inom ramen för den handlingsplan som riksda-
gen antog för några år sedan. Där beslutade man
också att skjuta till 550 miljoner kronor under en
treårsperiod för att bygga ut det förebyggande arbetet
centralt med information men också lokalt med bland
annat en lång rad drogsamordnare i våra kommuner.
Där finns ett viktigt arbete på gång.

Anf. 56 MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Herr talman! Det är viktigt att det sker, men man
kan fundera över vilka man når. Den mest utsatta
gruppen är ju barn som lever i missbrukarhem. Där
har man lätt att ta efter föräldrarna. Den gruppen nås
kanske inte lika lätt av den information som regering-
en har lagt ut. Därför skulle jag vilja höra vad rege-
ringen tänker göra just när det gäller barngruppen.
Har man tänkt att fortsätta den satsning på barn i
missbrukarhem som Miljöpartiet och regeringen
beslutade om? Det var också ett kortsiktigt projekt
där kommunerna har haft svårt att följa med när det
gäller ekonomiska möjligheter.

Anf. 57 Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s):
Herr talman! De satsningarna finns inom ramen
för de pengar som fördelas av länsstyrelserna, och det
är merparten av de pengar som satsades när den alko-
holpolitiska handlingsplanen antogs. Det arbetet
kommer naturligtvis att fortsätta.
Jag kan bidra med ett inslag från verkligheten.
Jag var i Eslöv för 14 dagar sedan på ett möte på
ungdomsgården där. Det anordnades av den nya drog-
förebyggare som precis hade blivit anställd för de
pengar som vi har varit med att sätta till. Det var ett
föräldramöte där man också träffade ungdomar som
är just i åldern 10-15 år, där man står och väger i
valet av vilken väg man ska gå.
Jag tror att debatten generellt sett håller på att
vända i Sverige bort från den enkla låt-gå-attityden,
där man säger att man släpper allting fritt, mot en mer
ansvarstagande alkoholpolitik. Jag tror att det finns en
bred uppslutning hos svenska folket för att det är den
hållningen vi ska ha från statsmakternas sida.
Riktade statsbidrag för personalförstärkningar

Anf. 58 ANNA IBRISAGIC (m):
Herr talman! Jag har en fråga till utbildningsmi-
nister Thomas Östros angående riktade statsbidrag för
personalförstärkningar.
Det är tydligen så att dessa statsbidrag endast kan
användas för personalförstärkningar inom kommuner.
När SCB kontrollerar hur de används räknas personal
per kommun.
I en del glesbygdskommuner som till exempel
Staffanstorp finns inga gymnasieskolor, men man
samverkar med Lunds kommun. Men det går inte att
ge Lunds kommun del av det statsbidrag som delas
till Staffanstorp eftersom det då inte syns i statistiken
och kommunen blir av med bidraget.
Regelverket fungerar av någon anledning för
kommuner i kommunalförbund, men inte för kom-
muner som bara har samverkansavtal.
Min fråga till Thomas Östros är för det första: Är
du medveten om dessa problem? För det andra: Vad
tänker du göra för att även eleverna i de kommuner
som inte ingår i kommunalförbund utan enbart har
samverkansavtal får del av dessa riktade statsbidrag?

Anf. 59 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag är medveten om frågeställning-
en.
Syftet med det statliga bidrag som vi nu ger till
nästan alla kommuner är att man ska få möjlighet att
anställa fler lärare och andra specialister i skolan. Det
gäller både grundskola och gymnasieskola.
Regelverket är sådant att man får ett extra statligt
bara om man faktiskt anställer mer personal för de
pengar man fått. Det är själva grundidén.
Det exempel som Anna Ibrisagic tar upp visar att
det finns samverkan mellan olika kommuner när det
gäller gymnasieskolan. Den kommun som har gym-
nasieskola och satsar på att utöka personalen får ju
del av statsbidraget. Skulle vi införa specialregler för
samverkande kommuner skulle vi kunna få väldigt
krångliga situationer där vi måste följa upp om det
blivit dubbel ersättning till någon kommun som an-
ställt mer personal.
Det är bättre att behålla ett enkelt regelverk och se
till att alla som satsar på mer personal får det statliga
bidraget. Den kommun som samverkar i gymnasie-
skolan har säkert behov av att också satsa sina resur-
ser på sin grundskola för att utöka antalet lärare och
andra specialister.

Anf. 60 ANNA IBRISAGIC (m):
Herr talman! Jag hade hoppats att det enbart
handlade slarv och klantighet i denna fråga och inte
en vilja att missgynna glesbygden.
Elever från kommuner som inte har gymnasium
går i skola någonstans, och det kostar någonstans.
Nu har jag fått svaret att Thomas Östros är med-
veten om det och ändå låter det fortsätta. Det ger mig
inte mer hopp om att kommuner som enbart har sam-
verkansavtal också kommer att få del av pengarna
eftersom deras elever ändå går i något gymnasium.
Jag tackar för svaret i alla fall.

Anf. 61 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Regelverket är i grunden mycket en-
kelt. Alla kommuner som satsar på att anställa fler
lärare och andra specialister får del av det statliga
bidraget.
I Moderaternas Sverige blir det inget problem för
där har man inga extra satsningar. Det är också en typ
av regelverk som man skulle kunna använda sig av.
Jag föredrar ett enkelt och tydligt regelverk för att
se till att barn och ungdomar både i grund- och gym-
nasieskolan får den hjälp och det stöd som de behö-
ver.
Christiania i Köpenhamn

Anf. 62 GÖRAN NORLANDER (s):
Herr talman! Min fråga går till statsrådet Morgan
Johansson.
Under hans tid som riksdagsledamot drev han ak-
tivt frågan att fristaden Christiania i Köpenhamn
skulle stängas. Min enkla fråga blir: Driver statsrådet
samma fråga i regeringen?

Anf. 63 Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s):
Herr talman! Ja, det gör jag. Jag jagade regeringen
i den frågan för att jag ville ha fram den svenska
ståndpunkten. Det handlar inte om att stänga Christi-
ania, utan vi är ute efter att narkotikaförsäljningen ska
upphöra.
Vi ska inte komma med några uppfattningar om
hur folk vill bo och leva, utan det handlar om att få
stopp på försäljningen av narkotika.
Fyra veckor efter mitt tillträde i höstas tog jag upp
frågan med den danska socialministern Henriette
Kjaer. Jag passade också på att berömma henne för
det jobb som man då hade gjort från dansk sida med
mer omfattande razzior, stängning av ett antal
hashklubbar i Köpenhamn och en förändrad attityd i
den här diskussionen.
Jag noterade att man också är beredd att från den
danska statens sida gå in med pengar för att rusta upp
området. Det är nu en stor diskussion om detta i
Danmark.

Anf. 64 GÖRAN NORLANDER (s):
Herr talman! Tack för svaret. Jag önskar statsrådet
lycka till i sitt arbete.

Anf. 65 Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s):
Herr talman! De som säljer narkotika i Christiania
hade inför detta hotat med att strejka i fyra dagar. Det
är väl en av de mest välkomna strejker vi har sett.
Den får gärna vara hur länge som helst för min del.
Integrationen i Öresundsregionen

Anf. 66 MARIE WAHLGREN (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till Berit Andnor.
Jag bor nära en bro som via annonser har börjat
tala till oss. Den är oroad för att integrationen över
sundet inte fortskrider med den hastighet som man
skulle ha kunnat hoppas. Bron uppmanar mest de
personer som bor på de olika sidorna av sundet att
arbeta för detta. Jag tror att bron är för blyg för att
fråga ministrar om det hela, därför tänkte jag göra det
å dess vägnar.
Jag undrar hur förhandlingarna med Danmark går.
Kommer vi vidare mot en förenkling av systemet och,
framför allt, kan ministern prioritera de människor
som råkar extra illa ut på grund av att vi har två olika
skattesystem? Det gäller dem som råkar arbeta på
bägge sidor bron. Det är näst intill omöjligt att göra
det för man fastnar i både det danska och det svenska
skattesystemet.
Det är ganska många människor som helt enkelt
inte väljer att flytta till Sverige på grund av det här
problemet.

Anf. 67 Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Låt mig inleda med att säga till Ma-
rie Wahlgren att integrationen över Öresund går
mycket bra. Den går framåt. Under det senaste året
kan vi notera att pendlandet över bron har ökat högst
anmärkningsvärt. Det gäller både biltrafiken och
tågresandet.
Jag tror att den inriktning som Öresundsbrokon-
sortiet har haft när det gäller prissättningen på resan-
det över bron har haft stor effekt.
Det pågår också en mycket utvecklande integra-
tion i denna region.
Så sent som i förra veckan träffade jag närings-
livsföreträdare för att diskutera hur vi kan arbeta
vidare med att förbättra förutsättningarna för integra-
tionen.
Skattefrågan är ju känd för riksdagens ledamöter
sedan tidigare. Förhandlingarna pågår mellan Dan-
mark och Sverige. Ambitionen är att så snart som
möjligt hitta en lösning.
Det är inte fråga om någon harmonisering, utan
det handlar om att underlätta situationen för dem som
rör sig över gränserna.

Anf. 68 MARIE WAHLGREN (fp):
Herr talman! Jag är medveten om att integrationen
faktiskt går bättre än vad man skulle kunna förvänta
sig med tanke på den senfärdighet som finns på bägge
sidorna av sundet när det gäller att regeringsmakten
ska komma fram till regler som gör det lätt att arbeta
och bo på olika sidor sundet.
Jag har många bekanta som lever i just den här
situationen och vet att den inte är lätt. Jag känner till
exempel flera personer som har valt att inte flytta till
Sverige på grund av att de har eget företag i hemmet
och samtidigt arbetar på den danska sidan. Det funge-
rar helt enkelt inte. En vanlig människa klarar inte
alla de konstiga regler som gäller i den här regionen.

Anf. 69 Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Integrationen går framåt. Det görs
hela tiden märkbara framsteg inom en rad olika sam-
hällsområden. Låt mig bara peka på att inflyttningen
till Skåne under det senaste året har ökat högst avse-
värt. 1 900 personer har flyttat in över Skånegränsen.
Som jag tidigare ökar också pendlandet över bron.
Integrationsarbetet ska självklart gå vidare och ut-
vecklas, men jag vill säga att bilden är mycket mer
positiv än vad Marie Wahlgren här ger uttryck för.
Mäns våld mot kvinnor

Anf. 70 INA JÄRLESJÖ (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till Margareta Win-
berg angående mäns våld mot kvinnor.
Många gånger skuldbelägger vi kvinnan och sä-
ger: Varför går hon inte ifrån mannen? när frågan ska
vara: Varför slår mannen sin kvinna?
Ansvaret ska ytterst ligga på den som slår.
Jag har tidigare frågat Margareta Winberg just om
mäns våld mot kvinnor och fått svaret att det handlar
om att höja kunskapsnivån på det här området. Min
fråga till ministern är: På vilket sätt kommer minis-
tern att verka för att kunskapsnivån på det här områ-
det höjs och för att klarlägga att ansvaret ligger på
den som slår?

Anf. 71 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Vi har sedan två och ett halvt år till-
baka bedrivit ett arbete i Nationellt råd för kvinnofrid.
Syftet med det arbetet har varit precis det som efter-
frågades, nämligen att höja kunskapsnivån när det
gäller mäns våld mot kvinnor. Vi har gått fram genom
att studera olika grupper av kvinnor som blir miss-
handlade: äldre kvinnor, gravida kvinnor, invand-
rarkvinnor, kvinnor med funktionshinder och så vida-
re.
Resultatet har också för oss varit uppseendeväck-
ande och skrämmande. Vi har också lärt oss väldigt
mycket, nämligen att det inom samtliga dessa grupper
försiggår ett våld från mäns sida riktat mot kvinnor på
ett sätt som vi inte hade trott.
Projektet Nationellt råd för kvinnofrid ska upphö-
ra till sommaren, men vi har uttalat att vi ska se till att
detta projekt ska få en mer fast form och övergå till
ett nationellt center, som ska kunna fungera som ett
forsknings- och kompetenscenter för dessa frågor.

Anf. 72 INA JÄRLESJÖ (kd):
Herr talman! Jag tycker att man många gånger
glömmer bort barnen i de här sammanhangen. Det
finns en undersökning som visar att 98 % av barnen i
familjer med misshandelsförhållanden har upplevt,
har sett eller har kännedom om att det förekommer
våld i familjen. Jag har ett önskemål som jag hoppas
att Margareta Winberg delar med mig, nämligen att vi
ska kunna införa en nollvision på området våld mot
kvinnor. Jag hoppas också att flera delar detta öns-
kemål med mig.

Anf. 73 Vice statsminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! På den sista frågan självklart obe-
tingat ja. Jag delar också uppfattningen att vi inte har
sett barnen i misshandelsfamiljerna. Vi har också
utarbetat en rapport om barn i sådana sammanhang.
Också på detta område var förhållandena skrämman-
de, särskilt med tanke på hur valhänt och oförmöget
vi tar oss an dessa barn när man upptäcker vad som
försiggår. Det kan till exempel förekomma att barn
berättar att de inte kunnat läsa sin läxa därför att pap-
pan slagit mamman under natten.
Det finns bland annat i Umeå forskning om detta
som är väl värd att lyfta fram, så att man därmed
också kan göra någonting åt förhållandena. Det
handlar framför allt om lärarnas utbildning och fort-
bildning.
Jag vill också säga att vi i mäns våld mot kvinnor
också lägger in prostitution och trafficking. Vi har
under fjolåret haft särskilda program för detta. Med
tanke på frågeställarens hemvist vill jag också nämna
att vi kommer att ett särskilt program för norra Sveri-
ge, Finland och Norge. Det har ju visat sig att prosti-
tution och trafficking ökar till exempel i Norrbotten.
Carlbeckkommittén

Anf. 74 LENNART GUSTAVSSON (v):
Herr talman! Jag vänder mig till utbildningsmi-
nister Östros. Jag konstaterar att utbildningen för
barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning
är en viktig fråga, som vi kanske alltför sällan disku-
terar och lyfter upp på den politiska nivån. Därför var
det mycket bra att regeringen i december 2001 till-
satte en utredning, som sedan kom att få namnet
Carlbeckkommittén. Den fick ett spännande uppdrag:
att utreda hur särskolan ska se ut i framtiden. Ska den
finnas kvar eller ska den upphöra som egen skolform,
och hur ska vi utforma en inkluderande undervisning?
Allt detta var positivt, men min fråga är: Varför
ändrade regeringen i mars i år utredningens uppdrag
och snävade in det betydligt? Den parlamentariska
utredningen fråntogs den spännande möjligheten att
blicka över hela fältet. Varför ändrades direktiven?

Anf. 75 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Den utredning som Lennart Gus-
tavsson talar om är den så kallade Carlbeckkommit-
tén, som har ett mycket brett mandat. Den ska se över
utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med
utvecklingsstörning för att lägga fram förslag syftan-
de till att höja kvaliteten, stärka integrationen och
närmandet mellan olika skolformer och för att stärka
både omsorgsuppdraget och kunskapsuppdraget, som
är så viktigt.
Utredningen har fortfarande ett brett anslag, även
sedan den har fått tilläggsdirektiv. Det som vi har sagt
från regeringens sida är att det så långt vi kan se inte
är aktuellt att lägga fram lagförslag för att nu avskaffa
särskolan som egen skolform. Vi vill se en fortsatt
integration och ett fortsatt närmande, men grund- och
gymnasieskolan är i dag inte fullt ut mogen för detta i
alla kommuner. Därför behöver utredningen inte
lägga fram ett sådant lagförslag, men den ska fortsätta
sin breda diskussion och gärna vara visionär.
Varför har vi gjort så här? Jo, därför att många
föräldrar, elever och organisationer känt oro inför om
detta är en process som nu ska gå väldigt fort samti-
digt som man själv upplever att skolan inte ännu är
färdig för detta. Vi har velat vara tydliga och stilla
denna oro.
Alltså: Utredningen har ett brett anslag och ett
långsiktigt perspektiv, men man behöver inte lägga
fram lagförslag i just denna del eftersom det inte är
aktuellt att gå till riksdagen med ett sådant förslag.

Anf. 76 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Det är, som jag sade, viktigt att vi för
upp diskussionen om hur vi ska utforma utbildningen
för våra barn, ungdomar och vuxna med utvecklings-
störning. Det är också viktigt att särskilt en parla-
mentarisk utredning har ett brett uppdrag och möjlig-
het att lägga fram olika förslag liksom att diskutera
visionärt.
Jag, som faktiskt är med i denna kommitté, tycker
dock att det är minst sagt märkligt att vi först har fått
direktiv och börjat arbeta efter dem men att ministern
sedan klart och tydligt talar om att de givna direkti-
ven inte ska gälla. En utredning ska enligt min me-
ning kunna jobba utifrån trygga och stabila direktiv
och inte få ändrade direktiv. Jag menar att direktiven
faktiskt har ändrats i sina grundvalar.

Anf. 77 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag tror att Lennart Gustavsson och
jag egentligen har samma principiella och ideologiska
inställning. Vi behöver en närmare integration och ett
inkluderande arbetssätt i skolan för alla våra barn och
ungdomar. De ursprungliga utredningsdirektiven är
också fullt förenliga med det förtydligande som vi nu
har gjort, att man inte behöver lägga fram lagförslag
om avskaffande av särskolan, för detta är inte aktuellt
på kort sikt.
Vi har också från en majoritet i utredningen fått
signaler om att man skulle vilja ha detta förtydligan-
de. Jag tycker att detta var rimligt, om man själv
tyckte att det behövdes, och därför har vi givit ett
tilläggsdirektiv.
Det som är grunden är ett brett uppdrag och en
bred analys, både det korta och det långa perspektivet
och gärna en vision av hur vi ska fortsätta integratio-
nen mellan särskola och andra skolformer i framtiden.
Det tycker jag är ett klokt sätt att angripa ett problem,
som också har lugnat många som trodde att det nu var
väldigt bråttom att göra denna typ av förändring. Jag
har fått mycket positiva reaktioner på detta.
Tobaksförsäljning till minderåriga

Anf. 78 HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Jag skulle vilja vända mig till folk-
hälsominister Morgan Johansson, och min fråga gäl-
ler försäljning av tobak till minderåriga.
De flesta som börjar röka gör det i tonåren, ofta så
tidigt som nedre tonåren eller 15-årsåldern. De flesta
av dem ångrar sig senare i livet, men oftast är det för
sent, för att vara rökare är lika beroendeframkallande
som att missbruka kokain, så det är otroligt svårt att
sluta. Då är det naturligtvis väldigt allvarligt att de
här ungdomarna kommer i kontakt med cigaretter,
som det vanligtvis är, så tidigt. Hade man kunnat
skjuta upp den här kontakten tror jag att många inte
hade börjat röka över huvud taget.
Undersökningar visar nu att det är väldigt lätt för
minderåriga att komma över cigaretter, och då talar
jag inte om olaglig försäljning, det vill säga svartto-
bak, utan jag talar om vanliga tobaksaffärer och ma-
taffärer. Det är helt enkelt för dålig kontroll.
Då är min fråga: Hur ska vi förbättra den här
kontrollen? Det måste ju handla om tillsyn och om
tydliga påföljder, till exempel att man förlorar sitt
tillstånd att över huvud taget sälja tobak.

Anf. 79 Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s):
Herr talman! Rökningen är ett av våra allra största
folkhälsoproblem. Det tänker man inte på alltid. Det
är nästan 6 500 människor som dör varje år av to-
baksrelaterade sjukdomar, varav ungefär 500 av pas-
siv rökning. Jag vill bara jämföra med hur många som
dör på våra vägar: det är ungefär 600. Det är alltså
nästan lika många som dör bara av passiv rökning,
det vill säga folk som inte har valt att röka själva utan
bara har varit på fel ställe vid fel tidpunkt. Så rökning
är en av de stora folkhälsofrågorna.
Självklart är det också så att den åldersgräns som
vi har i dag för rökning och inköp av tobaksvaror ska
respekteras. Får vi signaler om att den respekten inte
finns måste vi vara beredda att vidta åtgärder för att
se till att höja respekten.
Jag vill inte nu uttala mig om vilka vägar man i så
fall ska gå. Jag kan bara säga att jag tycker att det är
viktigt att få ned rökningen, framför allt bland de
unga, därför att det är där vi har sett en uppgång,
framför allt när det gäller unga kvinnor, på senare år.
Den trenden tycker jag att vi bör försöka bryta.
Jag ska också säga att det pågår ett förebyggande
arbete med rökningsfrågorna där vi från regeringens
sida har anslagit 90 miljoner kronor för tobakspre-
ventiva åtgärder, och dessa preventiva åtgärder når
naturligtvis också ungdomsgruppen.

Anf. 80 HILLEVI LARSSON (s):
Herr talman! Jag tycker att det redan finns till-
räckligt mycket som talar för att de här reglerna inte
följs. Det har gjorts många undersökningar där man
har skickat ut minderåriga, alltså 15-16-årigar, som
inte har nekats att köpa någonstans. Man har heller
inte frågat efter legitimation. Jag tror alltså att man
verkligen måste jobba vidare med det här.
FN har ju diskuterat de här frågorna och kommit
fram till något som de flesta länderna i världen har
anslutit sig till, nämligen förbud att sälja tobak till
barn under 18 år, och då tycker jag att det är väldigt
viktigt att vi är ett föregångsland och verkligen ser till
att det här förbudet uppfylls.
Jag tycker att det är minst lika allvarligt att ung-
domar kommer över tobak som att de kommer över
alkohol, och därför är det väldigt angeläget att skjuta
upp den debuten. Det är ju ofta grupptryck som gör
att man börjar röka, och barnen blir mindre utsatta för
grupptryck ju äldre de blir. I förlängningen kan jag
till och med tänka mig, som yttersta påföljd, att man
flyttar över försäljning av tobak till Systembolaget på
samma sätt som man gjort med alkohol, och kanske
till och med höjer åldersgränsen.

Anf. 81 Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s):
Herr talman! I arbetet med den WHO-konvention
som Hillevi Larsson nämner har Sverige varit mycket
aktivt och drivit till exempel frågor om reklam och
förbud mot försäljning till minderåriga, och vi har
faktiskt lyckats flytta fram positionerna på ett väldigt
påtagligt sätt. Men det är inte i första hand som de
åtgärderna egentligen är tillämpliga i Sverige, därför
att vi har redan lagstiftning som uppfyller WHO-
konventionen. Inte heller i Europa är de tillämpliga i
huvudsak. WHO-konventionen kommer att vara ett
väldigt viktigt instrument för att förebygga utveck-
lingen i u-länderna, därför att det är där som tobaks-
bolagen nu inriktar sig på att försöka få framför allt
unga människor - 12-, 13- och 14-åringar - att börja
röka.
Vi vet att tobaksbolagen tar livet av ungefär hälf-
ten av sina kunder. Hälften av alla vanerökare dör i
förtid, och en fjärdedel av alla vanerökare dör i förtid
i aktiv ålder. Så pass stort är faktiskt det här proble-
met.
Fastighetsskatt för danskar bosatta i Skåne

Anf. 82 CARL-AXEL ROSLUND (m):
Herr talman! Jag skulle vilja följa upp en fråga till
statsrådet Andnor. Hon uttalade att integrationen i
Öresundsregionen är inne i en positiv utveckling, och
så är det ju. För danskarna som bosätter sig i Skåne är
det väldigt positivt, men inte för de skånska kommu-
nerna, för de får inga skatteintäkter, men de får ta alla
utgifter för den kommunala servicen.
Men det finns ytterligare ett förhållande som jag
menar upplevs direkt stötande, och det är att danskar-
na inte ens betalar fastighetsskatt i Skåne. Man köper
upp villorna på den skånska Guldkusten, men efter-
som man inte har någon inkomst i Sverige behöver
man inte ens betala fastighetsskatt. Jag undrar: Vilka
åtgärder tänker regeringen vidta för att komma till
rätta med det?

Anf. 83 Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Carl-Axel Roslund, det känns skönt
att du kan vidimera den uppfattning som jag gav
uttryck för tidigare, nämligen att integrationen går
framåt i Öresundsregionen. Vi försöker på olika sätt
utveckla integrationen.
Jag sade tidigare i mitt svar till Marie Wahlgren
att det pågår diskussioner mellan Danmark och Sve-
rige just nu när det gäller skattefrågorna. Det gäller
också den specifika fråga som Carl-Axel Roslund nu
tar upp. Den bör ses i det sammanhanget.

Anf. 84 CARL-AXEL ROSLUND (m):
Herr talman! Jag har vid ett flertal tillfällen via
Malmö kommunstyrelse träffat danskarna och kan
vidimera deras benhårda inställning i skattefrågan.
Jag kan bara önska regeringen lycka till.
Barn till missbrukare

Anf. 85 MARITA ARONSON (fp):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Berit Andnor. Den här frågan handlar också om alko-
hol och narkotika, men jag ska inte ställa den till
Morgan, tänkte jag, därför att den handlar om barn.
Vi vet att alkoholkonsumtionen går upp och att
missbruket ökat. De som blir oskyldigt drabbade är
de barn som växer upp i missbrukarfamiljer och
missbrukarmiljöer. Vi kallar dem ibland "de glömda
barnen" därför att de inte syns. De gör inget väsen av
sig utan lider i tysthet.
De senaste veckorna har jag fått flera samtal från
förtvivlade kommunpolitiker från olika delar av lan-
det som känner stor oro för de här barnen. De säger
att de inte vet vad de ska erbjuda. De har förstås
bristande resurser i kommunerna, men de tycker ock-
så att de har bristande kunskap om denna grupp. Jag
lyssnade också häromdagen till en vuxen kvinna som
hade vuxit upp i en sådan här miljö, och hon talade
om vilken enorm ryggsäck som hon hade att bära
med sig genom livet.
Jag vill fråga Berit Andnor vilka åtgärder rege-
ringen planerar eller kan tänka sig för att hjälpa
kommunerna stötta och hjälpa denna utsatta grupp av
barn, alltså barn till missbrukare.

Anf. 86 Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Låt mig bara säga att de flesta barn i
Sverige har det bra. Det vidimeras också i den rapport
som Barnombudsmannen lämnade över till mig i
förra veckan om den undersökning som hon har gjort.
Men det finns barn som lever oerhört utsatt, bland
annat den grupp som Marita Aronson här nämner.
Jag vill påminna om de resurser som regeringen
och riksdagen har ställt till kommunernas förfogande
under de senaste åren. De ger kommunerna en möj-
lighet att utveckla ett lokalt förbyggande arbete där
man ges möjligheter att på ett tidigt stadium kunna nå
just dem som Marita Aronson nu betecknar som "de
glömda barnen". Det är i ett lokalt förebyggande
arbete som vi kan nå dem. Genom att ge resurser till
kommunerna så ger vi dem också förutsättningar för
att göra ett bra jobb.

Anf. 87 MARITA ARONSON (fp):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag kan hålla
med om att det finns positiva öar ute i landet, men jag
tror också att det saknas mycket kunskap om de här
frågorna. Kommunerna vet inte riktigt hur de ska bära
sig åt. Jag skulle önska att regeringen tog några rejäla
tag för att komma fram till hur vi behandlar de här
glömda barnen.

Anf. 88 Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Låt mig säga att ett sådant uppdrag
naturligtvis ligger på bland annat Socialstyrelsen. Det
handlar om att förmedla den kunskap och de goda
erfarenheter som vi har i olika kommuner för ett bra
förebyggande arbete, där man på ett tidigt stadium
kan rikta insatser just till de grupper av barn som man
inte alltid ser i första hand. Det gäller alltså barn som
är i olika utsatta situationer. Detta är oerhört priorite-
rat både för mitt och regeringens arbete.
Behandlingsmöjligheter för spelberoende

Anf. 89 GUNILLA TJERNBERG (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till folkhälsominis-
ter Morgan Johansson.
Förra året bidrog Svenska Spel med 3,4 miljarder
kronor till statskassan. Samtidigt satsade regeringen
4 miljoner kronor på arbete på spelberoende. Folkhäl-
soinstitutet har beräknat att det finns ungefär 100 000
problemspelare i Sverige, varav 25 000 beräknas vara
spelberoende.
Samhället saknar i dag möjlighet att ta hand om
dessa människor. Det finns bara några tiotal platser
för spelberoende på behandlingshem runtom i landet.
Kostnaden för en behandling på ett behandlingshem
beräknas till mellan 90 000 och 200 000 kr per person
och plats.
Med tanke på att det råder akut brist på platser blir
min fråga till statsrådet: Vad avser ministern att vidta
för åtgärder för att garantera att det finns behand-
lingsmöjligheter för de människor som söker upp till
exempel socialtjänsten för att få hjälp och vård för sitt
spelberoende?

Anf. 90 Statsrådet MORGAN JOHANS-
SON (s):
Herr talman! Regeringen har aviserat åtgärder på
spelberoendesidan. Det gjorde vi bland annat i en
proposition om spelfrågan som vi lade fram för någon
månad sedan. De åtgärderna kommer att basera sig på
den rapport från Folkhälsoinstitutet som jag tog emot
i början av året.
Jag delar uppfattningen att vi måste vidta fler åt-
gärder på det här området, och sådana åtgärder kom-
mer. Problemet är nu närmast att vi befinner oss mitt
uppe i en budgetprocess, men jag kan försäkra att
besked om sådana satsningar kommer i en nära fram-
tid.

Anf. 91 TALMANNEN:
Det blir ingen uppföljning av detta. Vi får förklara
dagens frågestund avslutad och tacka regeringen för
ett starkt, och ledamöterna för ett ännu starkare, ar-
bete.

9 § Styrning av försvarets fastigheter och an-
läggningar

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU14
Styrning av försvarets fastigheter och anläggningar
(förs. 2002/03:RR7).

Anf. 92 CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Finansutskottets betänkande handlar
om styrning av försvarets fastigheter och anläggning-
ar. Det är Riksdagens revisorer som har kommit med
förslag om just styrning av försvarets fastigheter och
anläggningar. Utöver den skrivelsen behandlar vi
också motioner.
Revisorerna har granskat hur regeringen styr For-
tifikationsverket och Försvarsmakten för att åstad-
komma en effektiv förvaltning och användning av
försvarets fastigheter. Revisorerna tycker att det finns
stora problem med tillämpningen av en avgiftsfinan-
siering inom försvaret, inte minst för att Försvar-
smakten har begränsade möjligheter att sätta press på
stödmyndigheterna, i det här fallet Fortifikationsver-
ket.
Finansutskottet föreslår ett tillkännagivande med
anledning av revisorernas förslag och tycker att det
ska tillsättas en utredning om försvarets styr- och
finansieringsformer. I detta arbete har också för-
svarsutskottet deltagit, och finansutskottet delar för-
svarsutskottets uppfattning att styr- och finansierings-
formerna i försvaret bör analyseras och utvärderas.
Granskningen bör omfatta såväl Försvarsmakten
som samtliga myndigheter som lämnar stöd till För-
svarsmakten. Utredningen bör särskilt fokusera på
hur riksdagens och regeringens insyn, styrning och
uppföljning ska kunna förbättras och granska incita-
menten i styrningen och finansieringen så att regel-
verket befordrar sparsamhet och effektivitet, inte
minst för den lokala nivån inom Försvarsmakten.
Revisorerna anser att utredningen ska vara en
parlamentarisk kommitté. Vi i finansutskottet anser
att det bör finnas någon form av parlamentarisk insyn
i utredningens arbete, men det behöver inte nödvän-
digtvis vara en utredning som är parlamentariskt
tillsatt.
Förutom revisorernas förslag behandlar vi också
motioner. De handlar bland annat om Fortifika-
tionsverkets hyresmodell, ackumulerade överskott
och fastighetsregister. Där yrkar vi avslag.
Det finns också motionsyrkanden om hyressätt-
ning i ändamålsfastigheter, studentbostäder, högsko-
lornas och universitetens rätt att äga sina lokaler och
skydd för grönområden inom tätortsbebyggelse. Ut-
skottet föreslår avslag på alla dessa motioner.

Anf. 93 TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! Riksdagens revisorers skrivelse med
förslag med anledningen av granskningen av styr-
ningen av försvarets fastigheter och anläggningar
innehåller svidande kritik över hur saker och ting
fungerar. Skrivelsen genomsyras av slutsatser och
påståenden, men även av uttryck som "fungerar inte",
"uppstår problem", "anmärkningsvärda brister",
"dålig tillsyn", "underlåtenhet", "stora problem",
"situationen är inte acceptabel". Listan kan göras än
längre.
Det är en hård kritik som redovisas. Utskottet har
tagit intryck av denna kritik och ställt sig bakom
revisorernas förslag om en utredning om översyn av
försvarets styr- och finansieringsformer. Det är också
delvis ett instämmande i de två moderatmotioner som
föreligger i samma ärende. Det är bra och nödvändigt
att en översyn görs, och det är vi överens om.
I betänkandet redovisas en reservation som jag
yrkar bifall till. Frånvaron av konkurrens när det
gäller försvarets fastigheter leder enligt vår uppfatt-
ning till ineffektivitet i användningen av försvarets
resurser. För att systemet ska fungera måste den be-
ställande myndigheten, i det här fallet Försvarsmak-
ten, ha möjlighet att sätta press på den utförande
myndigheten, i det här fallet Fortifikationsverket.
Möjligheten är i dagens system i det närmaste obe-
fintlig, vilket också revisorerna konstaterar, eftersom
man i praktiken är hänvisad till att bedriva verksam-
het på den plats riksdagen bestämt och i de fastigheter
som Fortifikationsverket äger och förvaltar.
Vi anser att regeringen ska möjliggöra att För-
svarsmakten ges ökad valfrihet genom att kunna
vända sig till andra förvaltare än Fortifikationsverket.
Det är en enkel principförändring som skulle stärka
Försvarsmaktens möjligheter att söka andra lösningar
än de som Fortifikationsverket erbjuder. Det skulle
sätta press på uthyraren, vilket Riksdagens revisorer
konstaterar är ett av problemen i det system som är.
Vi kan konstatera att man på det sättet stärker hy-
resgästens ställning i förhållande till hyresvärden,
vilket vi är överens om är nödvändigt. Åtgärden är
dessutom rimlig att genomföra utan att avvakta re-
sultatet av utredningen.

Anf. 94 GUNNAR NORDMARK (fp):
Herr talman! Som tidigare nämnts här har Riksda-
gens revisorer genomfört en granskning hur avgiftsfi-
nansiering tillämpas inom Försvarsmakten. Som det
också har pekats på är kritiken inte direkt nådig mot
hur de nuvarande systemen fungerar. Man pekar på
stora problem att tillämpa avgiftsfinansieringen. Man
ser det som ett problem att man försöker efterlikna
marknadsmässiga förhållanden utan att det egentligen
existerar någon marknad och utan att de på markna-
den existerande förhållandena mellan verkliga köpare
och säljare finns.
I utskottet är vi i dag eniga att föreslå en utredning
av Försvarsmaktens styr- och finansieringsformer.
Det är komplicerade frågor, och de kräver en ordent-
lig och allsidig genomlysning. Men som Tomas Hög-
ström var inne på tidigare är vi inte helt eniga. Inom
ett område anser vi inom Folkpartiet tillsammans med
Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna att
någon utredning inte behövs. Det gäller frågan om att
konkurrensutsätta Fortifikationsverket som förvaltare
av Försvarsmaktens fastigheter.
Här är vi övertygade om att de marknadsekono-
miska mekanismerna fungerar fullt ut och att de
kommer att vara till gagn för Försvarsmakten och
dess ekonomi. Det borde särskilt i dessa dagar vara
lockande om det är så. Kan Försvarsmakten finna
olika förvaltare som till ett bättre pris erbjuder en lika
bra eller bättre fungerande förvaltning måste man
givetvis redan i dag ges möjlighet att göra detta.
Detta är ett system som enbart har vinnare. För-
svarsmakten får en bättre förvaltning till ett lägre pris.
En eventuell ny förvaltare får ett nytt uppdrag och
nya erfarenheter. Inte minst får Fortifikationsverket
genomgå den hälsosamma och stärkande process som
det innebär att verka på en konkurrensutsatt marknad,
något som i förlängningen kommer att stärka verkets
förmåga att konkurrera om att vara en god och at-
traktiv förvaltare av Försvarsmaktens fastigheter.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Anf. 95 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag kommer lite grann att bli som en
hermelin bland katterna i den här debatten. Jag ska ta
upp en lite apart fråga i betänkandet, som egentligen
handlar om Försvarsmakten, men jag kommer att tala
om studenter. Det blir så eftersom en motion i den
frågan behandlas i betänkandet, och man får anpassa
sig till den verkligheten.
Först ett ord om Försvarsmakten. Det är mycket
värdefulla insatser från Riksdagens revisorer som gör
att vi har fått en process som kommer att bidra till att
pressa kostnaderna för försvaret. Det är mycket bra,
herr talman, om vi kan få en sådan process och få ett
effektivare försvar till lägre kostnader.
Jag har övervägt om vi från Vänsterpartiet sida
också skulle ha lagt fram en reservation för att vässa
förslaget. Det finns några punkter där man kunde ha
gått revisorerna mer till mötes. Vi har samrått med
våra kamrater i försvarsutskottet och funnit att det nu
finns en pågående process i fortifikationsförvaltning-
en där man tar fasta på revisorernas arbete. Då kanske
man ska låta nåd gå före rätt och låta dem få möjlig-
het att göra det på eget initiativ. Men vi har den par-
lamentariska utredningen och det tryck som sätts, och
det är bra.
Nu till något helt annat, nämligen detta med stu-
denterna. Det går nu mot vår. Vi kommer snart att
höra sångerna. Sjungom studentens lyckliga dar. Det
är några lyckliga dagar. Men sedan kommer den grå
hösten. Det borde vara en lycklig höst när man går in
i ett nytt universitet eller ny högskola. Man känner
känslan att kunskap är makt och säger sig: Nu ska jag
sätta mig att studera och vara med på en och annan
gask. Det ska vara trevligt tillsammans. Men det blir i
så fall mer gaskkällaren som blir lokal, eftersom det
inte kommer att finnas plats i härbärget för studenten.
Det finns på många håll ingen plats att bo när man
ska studera. Innan jag gick ned i kammaren ringde jag
till Sveriges Förenade Studentkårer och frågade: Hur
står det till? Har det blivit bättre? Nej, sa de. Jag fick
deras senaste rapport där de berättar att år 2002 hade
Göteborg över 14 000 studenter i bostadskö med en
kötid på 9-26 månader. 26 månader! Lyckliga dagar!
I Stockholm står 34 410 studenter i kö. Det är 15
månaders lyckliga dagar för att få en bostad.
Samtidigt undrar man över rapporter när riksda-
gen beslutat om nya högskoleplatser och man finner
att en del blir obesatta. Tro det om studenterna inte
har någonstans att bo när de ska studera! Då är det
inte så lätt att utnyttja platsen. Var gör vi då? Det är
så viktigt.
Nu talar vi om att det är dåliga ekonomiska tider,
eller i varje fall sämre än väntat, och att vi måste satsa
på utveckling. Det finns en sak man kan göra som är
ganska säker och stärker ett lands utvecklingskraft.
Det är att satsa på utbildning och forskning. Det är
den enskilt viktigaste åtgärden. Men då måste stu-
denterna har någonstans att bo, annars kan de inte
studera. Det förstår alla här i salen.
Kan vi då göra någonting åt det? Ja, det kan vi gö-
ra. Det har vi gjort från de samarbetande partierna i
den rödgröna redan. Vi har lagt fram proposition 98,
Åtgärder för att främja byggandet av mindre hyres-
bostäder och studentbostäder. Vi handlar, och det är
alldeles utmärkt. Det är ett stöd som utgår.
Sedan har vi den motion från Owe Hellberg och
Sten Lundström som vi har väckt. Vi vill ge ett vidgat
uppdrag till Akademiska Hus så att det ska kunna
fungera som fastighetsägare och byggherre. Det
skulle kunna bygga på campusområdena, kila in någ-
ra studentbostäder och kanske bygga till en våning på
ett befintligt hus. Det är alldeles utmärkt och nära till
studielokalerna. Det är en strålande idé som läggs
fram.
Hur behandlas denna strålande idé av utskottet?
Jo, den behandlas med att man säger: Vi vill inte
sänka avkastningskravet på Akademiska Hus. Det har
jag kanske förståelse för även om jag tycker att man
skulle kunna göra det, eftersom det är ett överkapita-
liserat bolag. Men bort det. Det står ingenstans i mo-
tionen att man ska sänka avkastningskravet på Aka-
demiska Hus. Man får i varje fall slåss mot den mot-
ståndare man har inte hitta på någon annan och sedan
klippa till den.
Det står ingenstans i motionen. Det är, ursäkta
herr talman, ett fullständigt irrelevant argument från
hela majoriteten. Nu tror jag att det beror på en lap-
sus. Man har trott att Vänsterpartiet försöker göra
någon sådan grej. Men nu har Vänsterpartiet fått fram
propositionen, så nu har vi möjlighet. Det är gott och
väl att man sätter in en stödform för att bygga stu-
dentbostäder. Men sedan måste det finnas någon som
utnyttjar stödet. Det inser vi alla. Här har vi ett stöd,
men vi har inga byggherrar.
Är det någon som kan universitets- och högskole-
orterna är det Akademiska Hus. Det är en god fastig-
hetsförvaltare, och vi ser hur starkt kapital det har.
Det vet hur man förvaltar och vet hur man bygger.
Det kan bygga inne på campusområden. Varför skulle
inte det få ett sådant direktiv att även bygga och för-
valta studentbostäder? Ge mig ett argument. Vanligt-
vis brukar man säga: Ge mig tre argument. Men nu
bjuder jag på det. Det här är en debatt med handi-
kapp. Ger mig ett argument till varför man inte ska
göra det.
Man kan möjligtvis säga: Så fort kan det inte gå.
Vi kan inte besluta om det med en gång. Nej, men det
är inte vad vi har krävt heller. Vi har krävt en utred-
ning om det. Ge mig ett argument till varför man inte
skulle utreda denna lysande idé. Ge mig ett enda
argument, herr talman. Det är allt jag begär. Men jag
är osäker om jag kommer att få det. Ger ni mig ett
argument kommer jag att säga: Ge mig två. Ger ni
mig två kommer jag att säga: Ge mig tre argument.
Jag kommer inte att ge mig.
Jag kommer efter den här debatten att ringa till
Sveriges Förenade Studentkårer och säga: Det här
sade de. Nu vill jag ha hjälp från Sveriges Förenade
Studentkårer, jag vill ha hjälp från Akademiska Hus
och jag vill ha hjälp från Sveriges studenter så att de
kan sjunga: Sjungom studentens lyckliga dar, och ge
mig också någonstans att bo när jag studerar. Det är
vad vi vill. Vi kommer att vinna den här striden. Den
är inledd nu. Vänta bara ni! Ge er med en gång, för ni
kommer ändå att förlora på sikt!
Herr talman! Efter denna flammande apell för
motionen yrkar jag naturligtvis bifall till den.

Anf. 96 JÖRGEN JOHANSSON (c):
Herr talman! Före frågestunden hade vi en diskus-
sion kring statens personalpolitik och jämställdhets-
frågor. När man under den debatten satt och tittade på
talarlistan till den här punkten blev man något för-
skräckt. Det var därför en positiv överraskning att det
var Carin Lundberg som inledde den här debatten så
att det blev en liten förändring i gubblistan.
Beträffande denna punkt kan vi konstatera att
Riksdagens revisorer under de senaste åren gjort tre
granskningar av hur avgiftsfinansieringen ska tilläm-
pas inom försvaret. Alla rapporter visar på problem
med att tillämpa avgiftsfinansieringen. Bakgrunden är
att så långt som möjligt eftersträva affärsmässiga
förhållanden och på det viset sätta press på de övriga
stödmyndigheterna. Detta synsätt är givetvis lovvärt.
Samtidigt kan man konstatera att risken är uppenbar
att man får någon form av monopolspel i samman-
hanget, eftersom det är staten som äger båda parterna.
Det mål som eftersträvades har man inte uppnått.
Då måste man givetvis fråga sig vad vi ska göra då.
Vi vet att staten, kommunerna och landstingen har
gått in och prövat de här vägarna för att pressa om-
kostnaderna inom verksamheten. I vissa fall har man
lyckats, i andra fall inte. Där man inte har lyckats är
det relationerna mellan de två parterna - det är sam-
ma ägare - som inte har tydliggjorts.
Om vi tittar på den här frågan kan vi konstatera att
man har arbetat efter systemet i åtta år. När man då
inte lyckas uppnå de förväntningar man har föresatt
sig måste man sätta ned foten och vidta någon föränd-
ring. Det är inte trovärdigt att säga att frågan ska
utredas. Det har visat sig ett antal gånger att detta inte
fungerar. Då måste man gå ifrån långbänkstänkandet
och verkligen gå in och försöka föra en aktiv och
resultatinriktad ekonomisk politik. Det är alltså dags
att sätta ned foten i de här frågorna och försöka få en
positiv utveckling på det här området.
Revisorerna har visat vägen. Jag delar deras upp-
fattning och yrkar därmed bifall till reservation nr 1.

Anf. 97 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Herr talman! Av den debattlusta som Lars Bäck-
ström visar blir man lite uppiggad på torsdagsefter-
middagen. Vi får hoppas, Lars, att det är studenterna
som vinner i det långa loppet. Det är väl ganska
oviktigt vem av oss som vinner. Att det blir student-
bostäder är väl ändå målet. Kunskap ger makt, eller
hur Lars?
I betänkandet behandlar finansutskottet Riksda-
gens revisorers förslag i skrivelse 7 angående styr-
ningen av försvarets fastigheter och anläggningar.
Revisorerna har granskat hur regeringen styr Fortifi-
kationsverket och Försvarsmakten för att åstadkom-
ma en effektiv förvaltning av försvarets fastigheter.
Som tidigare har sagts i denna kammare har reviso-
rerna pekat på ett antal punkter där man tycker att det
finns problem med att tillämpa avgiftsfinansieringen
inom försvaret på grund av att Försvarsmakten har
begränsade möjligheter att sätta press på en stödmyn-
dighet som Fortifikationsverket. Revisorerna har
därför föreslagit att det bör tillsättas en utredning om
försvarets styr- och finansieringsformer. Utskotts-
majoriteten har instämt i detta, föreslår att riksdagen
gör ett tillkännagivande och ger regeringen i uppdrag
att tillsätta en utredning.
I betänkandet behandlas sex ytterligare förslag
från revisorerna som ett enigt utskott avstyrker. För
att vinna tid kommenterar jag inte dessa närmare.
Till betänkandet har fogats två reservationer, som
jag kort skulle vilja kommentera. I reservation 1 har
de fyra borgerliga partierna föreslagit att Försvar-
smakten ska ges en ökad valfrihet att vända sig till
andra förvaltare än Fortifikationsverket. Vi tycker att
det vore fel signal i detta läge att föreslå att Försvar-
smakten omedelbart skulle ges valfrihet att vända sig
till andra förvaltare. Vi gör faktiskt ett tillkännagi-
vande om tillsättande av en utredning som ska se över
Försvarets styr- och finansieringsformer.
Det kan mot den bakgrunden inte vara rimligt att
nu ta det beslutet. Alla som har sysslat med fastighe-
ter vet att detta är en komplicerad del, inte mindre
komplicerad när det finns en som har fastigheterna
och i princip bara en som ska hyra. Det känner vi igen
från andra fastighetsområden i staten, inte minst inom
kulturområdet där det finns en förvaltare och egentli-
gen bara en tänkbar hyresgäst. Det blir alltid en hal-
tande diskussion när man diskuterar nivåer och de
delar som är.
Däremot är bakgrundsdelen väldigt viktig. Den
gamla ordningen var ju att fastigheterna fanns till
handa och uppfattades av brukaren som gratis. Om
någonting är gratis vill man gärna ha mer. Så ville
även försvaret ha det på sikt, mera och bättre lokaler
utan att det fanns någon prislapp på det. Det här är ett
resultat av den reform som gjordes i början av 90-
talet, där man gjorde ett slags prissättning mellan
uthyrare och brukare även inom statens område. Jag
tycker att det i det här läget finns en viss poäng med
att behålla dessa delar. Men vi ser problemen och
tycker att det är rimligt att göra en genomlysning och
se om även andra aktörer kan vara med, om det kan
vara ett positivt inslag i förvaltningen. Jag tror att det
fordras lite eftertanke. Därför ställer vi oss bakom
tillkännagivandet när det gäller utredningsdelen. Vi
tycker att man kan ta det lite försiktigare med den
andra delen.
I reservation 2, som Lars Bäckström så ivrigt har
debatterat och fört fram, är kravet att Akademiska
Hus ska få i uppdrag att bygga studentbostäder, som
vi hörde. Detta har en kraftig utskottsmajoritet, nu
som tidigare, avvisat. Det är inte på grund av att ut-
skottet på något sätt är omedvetet om att det fattas
studentbostäder. Lars har verkligen upplyst oss i
frågan. Vi är väl ännu mer upplysta om det efter det
debattinlägget.
Men det finns skäl i den här fastighetsförvaltning-
en, som vi har sagt tidigare, där man har haft hyres-
sättning vad man än ska göra. Det har också funnits
ett uppdrag senare. Det har lagts på de olika kommu-
nerna där högskolorna finns att man ska ta fram bo-
städer. Det kan man säga, Lars, att på de flesta hög-
skolor ute i landet fungerar detta mycket väl. Om de
åker till Östersund eller Sundsvall blir studenterna
lyckliga omedelbart, Lars. De får lägenhet nästan
innan säsongen är slut på våren. Detta är ett stor-
stadsproblem i Stockholm - och du pekade på några
andra ställen. Jag tror faktiskt att det lite hänger
samman med att det är så pass populärt att vara stu-
dent på högskoleorterna att man inte behöver fjäska
för att skaffa bostäder lite tidigare, om jag uttrycker
mig lite vanvördigt. Jag tror att det ligger någonting i
det.
Det gäller för Lars att påverka sina partikamrater
och för oss att sätta press och se till att det blir byggt
studentbostäder på dessa orter. Det är inte så enkelt
att bara ge ett uppdrag. Det är klart att det påverkar
hela Akademiska Hus del. Det kommer också att
påverka de ekonomiska delarna och det förhållnings-
sätt som har varit. Det skulle bli ett helt nytt åtagande
som Akademiska Hus skulle få. Det är en ganska
komplicerad historia som i så fall måste belysas
mycket närmare med sina konsekvenser än vad som
kan göras i ett enkelt riksdagsbeslut.
Med den argumentationen förordar jag att de båda
reservationerna avslås samt yrkar bifall till förslaget i
betänkandet.

Anf. 98 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Sven-Erik Österberg sade att de ser
problemen. Ja, det vore väl märkligt om ni inte hade
gjort det efter den redovisning som Riksdagens revi-
sorer har i sin skrivelse. Sedan avfärdar han propåer-
na om att ge försvaret ökade möjligheter att använda
sig av andra uthyrare än Fortifikationsverket genom
att säga att det ger fel signal.
Jag vill påstå att det Sven-Erik Österberg och
majoriteten gör sig skyldiga till är just att skicka fel
signal när man säger nej till revisorernas förslag i
denna del och det vi redovisar i vår reservation. För-
svarsmakten ska ha möjlighet att söka andra uthyrare
för att lösa sitt anläggnings- och fastighetsbehov just i
avsikt att sätta press på Fortifikationsverket. Det är ju
det som är ett av de centrala problemen, vilket man
också erkänner då man redovisar att man är positivt
inställd till en utredning. Då går det inte, menar jag,
att försöka vända på resonemanget och säga att det är
fel att göra något nu och att vi ska vänta. Det är nu
åtgärderna behöver sättas in.

Anf. 99 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Jag vill säga två saker om detta. Det
är helt riktigt att vi ser problem, Tomas Högström.
Det är därför vi gör ett tillkännagivande och håller
med revisorerna i den delen.
Det har ju förts en diskussion. Fortifikationsver-
kets nye generaldirektör Sören Häggroth har varit i
försvarsutskottet och redogjort för det arbete man ska
göra för att komma till rätta med de bekymmer som
har varit. Jag vet att man arbetar i rätt riktning med de
här delarna.
Med "de här delarna" menar jag att om man ome-
delbart går in i ett annat förhållningssätt när det gäller
uthyrning av fastigheter kan det på kort sikt innebära,
om man inte gör detta på ett klokt och genomtänkt
sätt, att Fortifikationsverket står där med försvarsan-
läggningar som är beställda av försvaret men som inte
nyttjas på ett rimligt sätt därför att försvaret kortsik-
tigt kanske väljer en mycket sämre lösning för att
spara pengar. Det är detta som utredningen har i upp-
drag att titta på: Hur hanterar man detta mellan de här
parterna? Men utredningsuppdraget gäller faktiskt
också att se om man kan öppna för att vända sig till
andra uthyrare.
Jag tycker att det är en klok avvägning att säga ja
till utredning. Utred detta och se vad konsekvenserna
är, och därefter kan riksdagen fatta ett beslut som
vilar på en stark grund.

Anf. 100 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Nu konstaterar man i skrivelsen från
revisorerna att det är Försvarsmakten som är i under-
läge i den situation som är. Österberg har helt rätt i att
det pågår diskussioner och att det finns en viss sam-
syn på problemen och de eventuella lösningar som
krävs. Men redan detta faktum borde väl borga för att
man tog det principiella ställningstagandet redan nu,
just i syfte att ge Försvarsmakten ett ökat förhand-
lingsutrymme visavi Fortifikationsverket. Problemet i
dag är ju att man inte har tillräckligt mycket muskler
för att sätta tryck på Fortifikationsverket. Låt oss då
ge dem dessa muskler! Det är ju det som utredningen
och skrivelsen efterlyser.

Anf. 101 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Den som hyr är alltid i underläge
gentemot den som hyr ut. Det känner vi till från den
privata bostadsmarknaden. Den som är anställd är
också alltid i underläge i förhållande till arbetsgiva-
ren. Det senare brukar inte Tomas Högström alltid
hålla med om, men det är ungefär samma förhållande
som råder.
Jag håller med Tomas Högström: I det här läget
har naturligtvis Fortifikationsverket haft de starkaste
musklerna som uthyrare. Det är precis det revisorerna
pekar på. Det är också precis därför jag säger, för att
nu upprepa mig, att nu utreder vi de här delarna och
ser om vi kan få ett mer jämbördigt förhållande mel-
lan den som hyr ut, Fortifikationsverket, och den som
ska hyra, Försvarsmakten, och på så sätt få detta att
fungera bättre.

Anf. 102 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att ge Sven-Erik
Österberg rätt i en sak: Det är inte jag, Lars Bäck-
ström, som kommer att vinna, utan naturligtvis är det
Lars Bäckström och Sven-Erik Österberg som kom-
mer att vinna, tillsammans med Tomas Högström. Vi
vinner ju alla tre. Och framför allt, när vi tre och alla
de andra partierna i kammaren enats om detta, är det
studenterna som blir vinnare. Självklart har Sven-Erik
Österberg rätt i det.
Men låt oss nu analysera de argument som har
förts fram. Först har vi det gamla argument som man
slentrianmässigt har avslagit motionen med: Om vi
minskar avkastningskravet på Akademiska Hus skulle
det förstöra principen om bruttoredovisning, och ska
man ge ett stöd till studentbostäder ska det vara på
utgiftssidan. Låt oss då begrunda vår gemensamma
proposition 98 om stöd till studentbostäder. Där står
det att stödet ska utgå genom sänkt skatt, alltså den
motsatta principen, som en skattekreditering.
Det växlar alltså hur fasta principerna är. Det på-
minner om pastorn som sade: I mitt hus förekommer
aldrig någon sprit, men jag tager mig understundom
en genever. Det är genever i proposition 98, och i det
här betänkandet är det absolut spritförbud. Man får ha
lite bättre och tydligare principer.
Men nu föreslår vi inte ens att detta ska läggas
som ett sänkt avkastningskrav. Vi säger: Ge dem ett
nytt uppdrag. De har i uppdrag att erbjuda universitet
och högskolor attraktiva studie- och forskningsmiljö-
er. Det skulle gå att vidga det till både själva under-
visningslokalen och bostaden. En student kan inte
alltid studera på biblioteket eller i föreläsningssalen.
Man måste plugga lite grann hemma i studentlyan
också, och då måste det också finnas en lya för stu-
denten.
Då kan man säga som utskottsordföranden sade:
Ja, men det är inte så eländigt. Till exempel hemma
hos mig i Trollhättan och i Uddevalla har vi tomma
lägenheter. Men det hjälper ju inte studenten i Lund
eller i Uppsala. Och vi kan ju inte säga att de mindre
högskolorna ska konkurrera med den oerhört smarta
metoden: Det finns ingenstans att bo på de klassiska
orterna, så börja hos oss! Sådan konkurrens ska vi
inte ha.
Sven-Erik Österberg! Jag bad om ett argument
mot det förslag vi ställt, inte om argument mot de
förslag vi inte har ställt.

Anf. 103 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Man törs nästan inte ge dig något ar-
gument, Lars Bäckström, för då begär du två till. Det
sade du själv i ditt anförande. Men det kan ju ändå
vara trevligt att debattera den här delen. Lars Bäck-
ström hinner ju med det mesta på två minuter.
Det har ju diskuterats en metod, Lars Bäckström,
och du är ju också vän av regionalpolitik: Kan man
inte tillgodose behovet av studentlägenheter på orter
som är attraktiva kan man alltid när nya platser ska
fördelas diskutera om de ska gå till dem som kan
tillgodose studenternas behov eller om man bara ska
gå efter den vanliga metoden.
Sedan är det ju så att Akademiska Hus har ett av-
kastningskrav. Ska man bygga bostäder och ta ett
snabbt beslut i den delen är det en rad frågor som
reser sig, och det vet Lars Bäckström också. Vad
kostar detta? Hur påverkar det avkastningsdelen för
Akademiska Hus? Detta är ett nytt område för dem.
Deras verksamhetsområde hade ganska noga avgrän-
sats i den utredning som gjordes och de beslut som
togs i början av 90-talet då man delade upp de olika
faktorerna. Bostäder skulle då inte ingå i Akademiska
Hus.
Detta är en fråga som om den skulle aktualiseras
bör belysas noggrannare än genom att riksdagen tar
ett snabbt beslut på det här området. Vi kan inte rik-
tigt överblicka konsekvenserna i den här delen.
Jag tycker inte att man kan bortse från argumentet
om avkastningskravet. Det här kostar också pengar.
Så är det.

Anf. 104 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag vill återigen börja med att ge
Sven-Erik Österberg alldeles rätt: Man kan inte bortse
från avkastningskravet. Därför har vi inte ställt det.
Jag tycker att det är ett korrekt argument som vi tar
hänsyn till.
Det är också ett väldigt bra argument utskottsord-
föranden tar fram när han säger att detta måste utre-
das och beredas noga eftersom det finns många
komplikationer med det. Jag tycker att det är ett jät-
tebra argument. Det är just det vi har tagit fasta på när
vi skriver:
"Då behovet av nya bostäder för studenter är stort
och frågan är viktig bör regeringen få ett brett upp-
drag att förutsättningslöst pröva alla möjligheter att
stimulera byggandet av bostäder för studenter. Ett
alternativ kan vara att samordna ett sådant arbete med
den parlamentariska utredningen som arbetar med
hyressättning för ändamålsanpassade lokaler inom
universitets- och högskoleområdet."
Vi säger ju samma sak som utskottets ordförande:
Man måste utreda detta nogsamt och försiktigt och
med stor noggrannhet och ackuratess innan riksdagen
kan ta ett snabbt beslut. Vi säger ju samma sak! Och
så avstyrks och reservationen av en bred majoritet,
när ni håller med oss i sak om att man måste pröva
detta noggrant.
Jag har förståelse för att det ibland kan gå fort.
Det är många handlingar att läsa, och jag förstår att
man inte kan ändra sig så fort i politiken. Men lyssna
med era ungdomsförbund! Lyssna med studenterna!
Lyssna med era barn, de av er som har några, som ska
gå på universitet! Lyssna på era väljare! De kommer
att ge oss i Vänsterpartiet rätt. Och låt oss få rätt till-
sammans! Utred det här! Satsa nu och utnyttja två
utmärkta förslag! Vi har redan enats om att ge skat-
telättnader för att bygga, men sedan måste någon
utnyttja lättnaden. Det är ingen idé att ha en skatte-
lättnad som ingen utnyttjar. Akademiska Hus har
resurser att starta och sätta i gång detta. Ge studenter-
na rum! Det är bra för framtiden.
Jag yrkar bifall till vår reservation.

Anf. 105 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Det finns några saker här där Bäck-
ström gör det ganska lätt för sig. Det gäller den pro-
position som handlar om att bygga studentbostäder
och sådant. Det finns ju också en ekonomisk aspekt
på detta. Varför byggs det inte en massa? Jo, det finns
en kostnadsaspekt i de här delarna.
Det är inte ointressant för studenten, när bostaden
väl finns där och man erbjuds den, vad den kostar. Vi
kan se på ett exempel härifrån Stockholm. Jag har
själv en dotter som går i högskolan på Södertörn, och
hon blev erbjuden en studentlägenhet som kostade
4 200 kr i månaden. Bäckström vet själv vad studie-
bidraget är - drygt 6 000 kr eller någonting sådant.
Det är alltså en affär som är väldigt svår att få att gå
ihop om man inte kan ha andra intäkter.
Det är precis detta som måste vägas in om Aka-
demiska Hus skulle ha bostäder. Man har inte den
traditionella rollen. Det är ett helt nytt grepp som man
ger sig in på. Det kommer inte att vara lättare för
Akademiska Hus än för någon annan att bygga med
de medel man har. De ekonomiska realiteterna gäller
för dem på samma sätt. Ska man få ned priset och öka
byggandet handlar det om ytterligare subventioner.
Det vet Bäckström. Pengarna är slut, sade Bäckström
i TV häromdagen. Så är det ju. Och det finns inga
pengar till att subventionera nya bostadshus eller
lägenheter till studenter heller. Det vet vi. Vi måste
hantera det här på något annat sätt. Ska vi göra en
sänkning är vi inne på avkastningskravet. Det argu-
mentet håller, Lars Bäckström. Avkastningskravet
måste tummas på om man ska bygga de här bostäder-
na. Det är statens intäkter vi talar om som då inte
kommer in. Jag vill hålla fast vid det.

Anf. 106 JÖRGEN JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Min fråga till Sven-Erik Österberg är
lite på samma tema som den Tomas Högström ställ-
de. Revisorerna har faktiskt i tre utredningar påvisat
problem. Då är frågan: Vad ska man egentligen upp-
nå med ytterligare en utredning? Problemen är ju väl
belysta.
Vi har i det här sammanhanget att bedriva verk-
samheten i förvaltning, som man gjorde tidigare, eller
i den form som man nu har, alternativt den fria mark-
naden. Då säger Sven-Erik Österberg att man måste
se över hur det här drabbar de fastigheter som i dag
finns inom försvaret. Men då blir det ju en form av
dubbel säkerhet. Vad jag menar är att vi redan med
det underlag vi har i dag måste kunna anta principen.
Sedan, när man har angett inriktningen, får man se
över detaljerna för hur man går vidare. Men princi-
pen, och det är det reservationen går ut på, borde man
kunna ta ställning till redan med det underlag vi har i
dag.

Anf. 107 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Inget ont sagt om revisorer på något
sätt, men revisorer är bra på att hitta problem och att
hitta fel. De är inte alltid lika bra på att hitta lösning-
arna för att ta sig ur de här felen. Det är egentligen
inte revisorernas uppgift alla gånger heller. De har
pekat på saker som ett enigt utskott faktiskt har tyckt
att det ligger något i. Vi har ju ställt oss bakom det.
Det är därför man vill titta närmare på det här.
Men om man har fel balans mellan uthyrare och
den som hyr och man släpper en marknad fri är det
klart att det kan innebära väldigt drastiska åtgärder på
kort sikt. Man kanske byter till mindre lämpliga fas-
tigheter därför att det kortsiktigt finns ett överskott på
billiga fastigheter på försvarsorter. Samtidigt står
staten med tomma fastigheter som kommer att gene-
rera kostnader under resans gång. Då har man egent-
ligen inte vunnit så mycket på det här ur det statsfi-
nansiella perspektivet. Man har så att säga skaffat sig
en marknad som har skapat nya problem.
Det är inte ointressant att det faktiskt finns en an-
nan marknad som kan hyra ut till försvaret. Det är det
vi säger i utredningsdirektivet. Men vi måste se till att
vi får en balans så att vi inte får den här överkostna-
den i en övergångsperiod utan att detta kan hanteras
på ett förnuftigt sätt. I den mån försvaret vill ha andra
fastigheter ska det finnas rimlig tid att avveckla eller
hantera övriga fastigheter utan att det blir en enorm
kostnadsbörda för staten. Det är väl det som utred-
ningen tittar närmare på för att det i sin helhet ska
vara en bra finansiell situation för staten.

Anf. 108 JÖRGEN JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Det är ändå så att det finns tre mo-
deller. En modell hade vi för åtta år sedan, en modell
har vi i dag. Man har konstaterat att ingen av de här
två modellerna fungerar. Vi har en tredje modell och
det är den man ska utreda. Då borde vi ändå kunna ta
steget ut och anta principen, eftersom den går i den
positiva anda som man tog beslutet i förra gången, för
åtta år sedan, när man gick in i nuvarande system. Det
här är egentligen en fortsättning i samma anda.
Jag håller med Sven-Erik Österberg om att man
givetvis inte ska göra någonting dumt. Men principin-
riktningen är i sig också en blåslampa i det här sam-
manhanget.

Anf. 109 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Det är riktigt som Jörgen Johansson
säger att vi hade ett annat system för åtta nio år sedan.
Det var inte ett bra system. Men om man tittar på
helheten i en modern hantering skulle jag vilja säga
att det nya systemet ändå har fungerat bättre än det
gamla där man liksom hade något slags kostnads-
neutral situation. Det känner vi igen från kommuner
och landsting också. Jörgen är gammalt landstingsråd
så han vet hur det fungerar när lokaler upplevs som
gratis. Då ökar också kraven på och behoven av nya
lokaler hela tiden. Det har man faktiskt vunnit i det
här.
Ett problem som det har pekats på är att hyresvär-
den tar ut för mycket hyra så att det blir för dyrt för
försvaret. Om försvarspengarna äts upp av för dyr
hyra kan man åtminstone i det här fallet trösta sig
med att pengarna kommer tillbaka till den som har
givit dem från början, till staten i sin helhet. Men det
är inte bra för den lokala balansen mellan uthyrare
och den som hyr. Det är precis det som ska utredas
för att vi ska kunna se hur det här kan hanteras när-
mare. Jag tror att vi i grund och botten är ganska
överens. Jörgen Johansson är lite ivrigare. Men jag
tror i det här fallet att det faktiskt är lite klokare att
vara lite avvaktande och få ett bra beslut som håller
för framtiden, så att vi kan få den tredje modellen och
visa att den faktiskt är bäst också. Det är väl det som
ändå är målet.

Anf. 110 GUNNAR NORDMARK (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag riskerar att travestera en talare
som ibland framträder i denna kammare. Den som
hyr är inte fri, i alla fall inte om man hyr av Fortifi-
kationsverket. Det är lite grann det som framträder
när man läser revisorernas rapport, att man från För-
svarsmaktens sida har svårt att hävda sina intressen.
Det här betänkandet handlar ju inte heller enbart
om de hyresformer som finns utan över huvud taget
om den styrning som finns av försvaret och de som
samarbetar. Vi bryter ut en liten del som vi tror att det
vore bra om man utsatte för en marknad så att Fortifi-
kationsverket fick konkurrens när det gäller framför
allt de civila fastigheterna. Det här har visat sig fun-
gera bra på andra håll. Om man tror att marknadseko-
nomiska mekanismer fungerar borde de kunna göra
det även här. Sedan får man givetvis se till att detta
sker på ett ansvarigt sätt.
Revisorerna har pekat på en rad problem. En av
de lösningar de pekar på för ett av de här problemen
är just att man ska ha möjligheten att vända sig till
andra förvaltare. Och i det läge som råder nu, med
den kritik som har förts fram, tycker vi att det är lönt
att pröva det här. Vi vågar gå hela vägen och vi hop-
pas att majoriteten ska våga göra det också.

Anf. 111 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Herr talman! Mycket kort. Jag ska inte upprepa
mina argument för de är i princip desamma. Men det
jag kan tillägga till detta är att Fortifikationsverket på
ett mycket förtroendefullt sätt tar sig an den här upp-
giften. Man säger själv inom förvaltningen att det inte
har varit bra. Det finns ett program för hur man ska
hantera en rad av de andra punkter som revisorerna
också pekar på och som vi inte har debatterat så
mycket här. Det ingår så att säga i Sören Häggroths
uppdrag.
Jag har redan sagt det mesta om utredningen. Jag
tycker att vi i grund och botten är överens. Jag hoppas
att den tredje modellen blir bäst.

Anf. 112 GUNNAR NORDMARK (fp) re-
plik:
Herr talman! Man kan i korthet säga: Sent ska
syndaren vakna! Den väckarklocka som det här inne-
bär tror vi skulle vara välgörande för Fortifika-
tionsverket.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 12 §.)

10 § Förlängning av Sveriges deltagande i
IMF:s Nya lånearrangemang, NAB

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU17
Förlängning av Sveriges deltagande i IMF:s Nya
lånearrangemang, NAB (förs. 2002/03:RB4).

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 12 §.)

11 § Radio- och TV-frågor

Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2002/03:KrU6
Radio- och TV-frågor.

Anf. 113 LARS WEGENDAL (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlar kam-
maren radio- och TV-frågor. Det är kulturutskottet
som lägger fram detta betänkande för kammaren, och
det är också kulturutskottets ledamöter som är repre-
senterade på talarlistan för denna debatt.
Betänkandet är ett rent motionsbetänkande där 16
motioner från den allmänna motionstiden i höstas
behandlas. Alla partier är representerade bland mo-
tionärerna. Många av motionerna är motioner som
även behandlats under tidigare år och som då rönte
samma öde och avvisades av utskottet.
Utskottsbehandlingen av motionerna har resulterat
i tolv stycken reservationer och tre särskilda yttran-
den.
Vid denna typ av betänkande där betänkandet inte
har föranletts av en proposition från regeringen präg-
las innehållet i betänkandet fullt ut av innehållet i
motionerna. Politikområdet Mediepolitik omfattar
dagspress, radio och television och skydd av barn och
ungdom mot skadligt innehåll i massmedierna. De
myndigheter som ligger inom kulturutskottets bered-
ningsområden är Statens biografbyrå och kommittén
Rådet mot skadliga våldsskildringar. Dit hör också de
tre public service-företagen Sveriges Radio, Sveriges
Television och Sveriges Utbildningsradio.
Även om medelsberäkningen för de tre program-
företagen inte ligger inom statsbudgeten och vissa av
frågorna kring yttrandefrihet och annat bereds av
konstitutionsutskottet, ligger merparten av frågeställ-
ningarna kring programföretagen inom kulturutskot-
tets beredningsområde.
I detta betänkande lyfter motionärerna fram bland
annat frågor om målen för mediepolitiken och den
framtida public service-verksamheten. Här lyfter man
fram frågan om en ny public service-utredning. Just i
den frågan för utskottets majoritet ett resonemang om
att den nuvarande tillståndsperioden för programfö-
retagen upphör vid utgången av år 2005 och att det är
angeläget att den nya utredningen kommer i gång
snart.
Som vanligt finns det i betänkandet även mode-
rata motionsförslag som syftar till att privatisera hela
eller delar av de tre public service-företagen. Själv-
klart avstyrker utskottet dessa förslag med motive-
ringen att ett förverkligande av dessa förslag skulle
innebära en väsentlig minskning av mångfalden i
utbudet för en stor del av befolkningen.
I ett antal motioner behandlas frågor som har
samband med Sveriges Televisions programverksam-
het. Där behandlas frågan om programtextning, om
störande bakgrundsljud, om uppläst textremsa för
synskadade och program för de erkända etniska mi-
noriteterna i landet. De är alla mycket viktiga frågor,
som också utskottet under många år haft en givande
diskussion kring. Utskottet konstaterar emellertid -
och det är en mycket viktig princip - att det inte an-
kommer på riksdagen att under löpande sändningspe-
riod uttala sig i den typen av frågor. Det är Gransk-
ningsnämnden som har i uppdrag att följa upp och
bedöma hur nuvarande villkor i sändningstillstånden
uppfylls av de olika programföretagen. Frågan om
ändringar eller skärpningar av tillstånden bör
hänskjutas till det kommande parlamentariska bered-
ningsarbetet som ska föregå nästa tillståndsperiod.
Herr talman! Som jag tidigare har nämnt behand-
las i betänkandet 16 motioner från allmänna motions-
tiden. Utskottet yrkar avslag på samtliga motionsyr-
kanden. Dessa ställningstaganden i betänkandet har
föranlett 12 reservationer. För den intresserade vill
jag även nämna att riksdagen torsdagen den 27 mars
debatterade ett betänkande från konstitutionsutskottet,
KU25, om massmediefrågor. Omröstningen ägde rum
i går.
Herr talman! Efter denna kortfattade presentation
av betänkandet hoppas jag på en innehållsrik debatt i
dessa viktiga frågor och att kammaren senare i dag
fattar kloka beslut i enlighet med utskottets förslag.

Anf. 114 LENNART KOLLMATS (fp):
Herr talman! Det är inte alltid jag delar Lars We-
gendals åsikter, men jag vill ändå tacka Lars Wegen-
dal för inledningen och beskrivningen av betänkandet
och majoritetens ställningstaganden. Detta skapar
större förståelse för betänkandet än att jag börjar med
att hacka på några punkter utan att den fulltaliga
läktarpubliken vet vad det handlar om. Det ska bli
spännande att se hur replikerna kommer att fungera
från de smärre talarstolarna.
Herr talman! Från Folkpartiets sida har vi i fram-
för allt en stor fråga en avvikande uppfattning i för-
hållande till majoriteten. Jag ska återkomma till den.
Men först vill jag ge en grundläggande liberal de-
klaration beträffande public service-verksamhet.
Folkpartiet anser att medierna i Sverige ska vara
självständiga i förhållande till den politiska makten,
och vi slår verkligen vakt om public service-
verksamhet.
Det behövs ett rejält nytänkande inom radio- och
TV-politiken. Folkpartiet har tidigare genom årtion-
dena varit pionjärer i arbetet med att skapa en fri
radio och TV i vårt land. Det har inte minst handlat
om synen på en friare etableringsrätt och synen på
reklam. Det är landvinningar som var omstridda när
de genomfördes. Det fanns motståndare, och ni vet
mycket väl var de fanns någonstans. Detta är land-
vinningar som i dag framstår som självklara och som
få vill riva upp.
Nu gäller det att i takt med den snabba tekniska
utvecklingen också förnya och utveckla synen på
public service-TV. Det behövs offentliga satsningar
på så kallade smalare produktioner inom radio och
TV. Det är produktioner som på kort sikt inte alltid är
kommersiellt gångbara. Det behövs satsningar på
oberoende nyhetsförmedling.
Men det nuvarande sättet att finansiera public ser-
vice-TV framstår som väldigt gammalmodigt. Att
betala för att man äger en TV-apparat är knappast
relevant längre eftersom det går att se TV via dator
eller mobiltelefon. Det finns egentligen inget skäl till
att behålla den apparatskatt som dagens TV-licens
utgör. Vi måste ha ett regelverk som är teknikneutralt.
Jag är medveten om att detta inte genomförs på ett år,
men det borde åtminstone finnas en påtaglig avisering
om en önskvärd förändring. Men det finns det inte.
Det är inte heller önskvärt att finansiera public
service-program via skatten eller reklam eftersom vi
tycker att public service-verksamhet måste vara opar-
tisk och därmed oberoende av både staten och kom-
mersiella krafter. Dessutom tror jag att begreppet
"kanal" kommer att urholkas i takt med att alltfler
konsumenter i den digitala miljö vi lever i i dag sätter
ihop och komponerar sin egen TV- eller radiotablå.
Därför vill vi i Folkpartiet, herr talman, skapa fri-
stående stiftelser som finansierar public service-
program. Det innebär att vilket slags kanalbolag som
helst ska kunna ansöka om medel från stiftelserna -
också kommersiella aktörer. Stiftelserna ska vara
självständiga och kunna finansiera kvalitetsprogram
inom olika kategorier och få sina resurser från fonder
som får ett stort eget kapital dels genom att staten gör
en engångsöverföring, dels genom årliga tillskott.
Således är en viktig slutsats att ta bort TV-licensen
och att använda de medel som läggs på kontroller av
avgifterna och för att ta in avgifterna till public ser-
vice-verksamhet.
En annan viktig sak är tillgängligheten i TV och
radio för funktionshindrade. Lars Wegendal tog upp
en del frågor om detta. Vi har samlat våra synpunkter
i ett särskilt yttrande. Inte minst viktigt är textning av
förstagångssända program med svenskt ursprung.
Målet är, som Lars sade, att vid 2005 års utgång ska
50 % av programmen vara textade. Men för att få en
bild av hur det ser ut är det viktigt att få relevant
statistik.
Först fick utskottskansliet från SVT en tabell som
skulle in i public service-rapporten. Där framgick att
man hade nått upp till 43 %. Men då hade SVT un-
dantagit SVT Morgon och SVT 24 i grundberäkning-
en. I den public service-rapport som sedan lades fram
fanns det en ny tabell - den gamla försvann - där det
framgick att målet redan var nått med 53 %, men då
handlade det om procent av svensk allmänproduktion.
Då fick man leta upp vad det betydde, och det var
ganska komplicerat att få fram.
Man får inte dribbla med statistik. Därför tog jag
upp denna sak med kulturministern i en frågestund
för ett par veckor sedan, men hon hänvisade till
Granskningsnämnden. Därför har jag skrivit till
nämnden och bett nämnden att reda ut situationen.
Det är bra att antalet timmar med textade program
ökar, men vi måste kunna få tabeller som visar en
överensstämmelse med tillståndsvillkoren. Det är
oerhört viktigt att hörselskadade och andra funktions-
hindrade ska kunna se TV tillsammans med övriga
familjen. Det är självklart att man måste räkna med
den utökning som SVT gör i sina sändningar. Till-
ståndsvillkoret måste hela tiden finnas med när nya
kanaler och tider tas i anspråk.
Vi tar i vårt yttrande också upp problemet med
störande bakgrundsljud, som ibland medför att hör-
selskadade varken kan höra på radio eller höra kom-
mentarer i TV.
Herr talman! En tredje stor fråga beträffande radio
och TV handlar om den digitala utvecklingen, men
det är ett område som vi återkommer till eftersom vi
har fått två propositioner i ämnet. Vi står givetvis
bakom vår reservation i betänkandet, men vi avstår
från både debatt och yrkande i det avseendet nu.
Slutligen har vi en markering angående Vålds-
skildringsrådet. Regeringen har lovat att en översyn
ska komma till stånd. Det har man gjort två gånger.
Därför känns det angeläget att riksdagen skulle kunna
uttala att översynen ska komma i gång, men majori-
teten tyckte inte att det var nödvändigt. Jag inte bara
hoppas utan utgår från, förutsätter, använd vilka ord
ni vill, att vi inte ska behöva diskutera det här i höst
igen utan att översynen verkligen kommer i gång.
Löften är till för att hållas, även om regeringen för
närvarande visar att det inte alltid är så nödvändigt!
Fru talman! För att snabba upp voteringen yrkar
jag bifall bara till reservation 3, men jag sympatiserar
naturligtvis mycket starkt med övriga folkpartireser-
vationer.

Anf. 115 KENT OLSSON (m):
Fru talman! Den här debatten handlar om radio
och TV. Man kan säga att det känns lite underligt att
debattera ett motionsbetänkande när vi just i dagarna
har fått två propositioner som vi inte ska debattera i
dag, nämligen propositionen om digital-TV och pro-
positionen om kapitaltillskott till Teracom. Det må
vara mig förlåtet att jag senare ändå återkommer till
dem.
Vi har tre reservationer i detta motionsbetänkan-
de. Jag står givetvis bakom alla tre, men jag nöjer mig
för att vinna tid med att yrka bifall till vår reservation
nr 1.
I våra reservationer tar vi upp mål för mediepoli-
tiken och dessutom public service-verksamheten.
Jag kan säga, även om Lars Wegendal sade att
man i vanlig ordning avstyrker de moderata reserva-
tionerna på det här området, att jag inte är direkt
hoppfull om att kammaren denna gång ska bifalla
reservationerna. Men som moderat vet jag att när vi
predikar med idog envishet brukar det så småningom
bli resultat. Därför ska jag ändå för majoriteten ta
fram en del av de saker som de kan fundera på inför
den framtida uppgörelsen om mediepolitiken, så att
de kanske kan ta till sig en del av det jag säger nu.
Vi tycker att staten ska ha tre huvuduppgifter på
medieområdet. Det är att skapa regelverk och tydliga
spelregler. Det är att garantera tillgången till kvali-
tetsprogram, det så kallade public service-uppdraget,
så att man därmed i public service får tillgång till de
program som man kanske inte alltid har nu. Det är
också att hantera de statliga radio- och TV-bolagen,
Sveriges Radio, SVT, UR och Teracom.
Målet för mediepolitiken ska vara att säkerställa
yttrandefrihet och upphovsrätt samt mediernas obero-
ende och tillgänglighet.
Vi tycker inte heller att man genom skattemedel
ska uttaxera medel som motverkar konkurrens och
mångfald.
Staten ska inte utöva sin makt så att den styr och
dominerar medieutbudet.
Medierna ska stå oberoende från stat och kom-
mun.
Vi tycker också att medierna ska ha rätt att söka
sin finansiering genom reklam eller avgifter från
publiken.
Begränsningar av mediernas ägandeförhållanden
ska inte förekomma.
Det är för oss ganska självklara och, tycker vi,
ganska naturliga utgångspunkter för en bra mediepo-
litik. Tyvärr har vi inte fått med oss majoriteten på
detta, men vi fortsätter, som sagt var, att envetet pre-
dika detta. Så småningom lär man väl komma med
och ta någonting av detta.
I den nya mediebransch som vi har där man, som
utskottets ordförande tidigare sade, snart kan se på
TV i en vanlig dator om man har TV-kort, Internet
och webb-TV eller via bredband, finns det knappast
längre något motiv för att ha en TV-avgift. Vi tycker
att avgiftsfinansieringen bör avskaffas och public
service-verksamheten finansieras genom skattemedel.
Det är för oss en utgångspunkt i det betänkande som
vi nu behandlar.
Så vill jag säga några ord om digital-TV. När vi
nu talar om nya medier kan den frågan inte uteslutas.
Vi tycker att den låsning som vi har fått vid marksänd
digital-TV enbart kan beskrivas med ett ord på sex
bokstäver, det vill säga fiasko.
Den här låsningen vid marksänd digital-TV fördy-
rar marknaden, leder till dubbla sändningskostnader
och har inneburit att vi har fått betala oerhört mycket
pengar och får oerhört lite. Man kan konstatera att det
tyvärr inte har givit någonting vare sig för konsu-
menterna eller för den breda allmänheten, utan enbart
har blivit en oerhört dyr satsning. Det har nu sålts ca
140 000 boxar, och vi ligger uppe på miljardkostna-
der för detta. Det går, som sagt var, inte att beskriva
det annat än som en stor katastrof.
Här är det viktigt att man från regeringen sida ser
över detta och inte enbart försöker försvara ministern
genom att lägga mer och mer pengar på något som
har en uråldrig teknik, som är alldeles för dyrt och
som man kan se på betydligt billigare sätt.
Slutligen, fru talman, skulle jag vilja ta upp nå-
gonting om det som står i betänkandet om nordiskt
TV-samarbete. Det är en folkpartimotion - men kan
vara bra ändå - och jag vill ansluta mig till vad som
tas upp i den. Det är viktigt att vi får möjlighet att se
nordiska TV-kanaler i svensk TV.
När man befinner sig i Köpenhamn, i Oslo och i
Helsingfors kan man titta på svensk TV i respektive
länder. Som medlem i Nordiska rådet tycker jag att
det är en viktig fråga att driva detta.
Det talas också om en utredning som är tillsatt och
att den ska vara klar den 30 juni i år. Men det är vik-
tigt att vi när utredningen lägger sitt förslag kommer
fram till att man gör någonting efter detta. Jag tycker
att det är oerhört viktigt, både för de nordiska med-
borgare som bor i Sverige och för andra, att vi här i
Sverige kan ha samma villkor när det gäller TV som
man har i andra länder.
Med det, fru talman, yrkar jag ytterligare en gång
bifall till vår första reservation.

Anf. 116 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Vi är ju eniga med er i Moderaterna,
och ni med oss, om att TV-avgiften ska bort. Men jag
är lite överraskad över alternativet, att det ska finan-
sieras med skattemedel. Det innebär ju att staten har
en möjlighet att styra över det här som åtminstone vi
inte tycker att den över huvud taget ska ha. Jag skulle
vilja höra en kommentar till det.
Beträffande de nordiska TV-sändningarna vill jag
säga att det här har dragit ut väldigt på tiden. Så länge
det har funnits TV i de nordiska länderna tror jag att
man har diskuterat att försöka få till stånd att vi ska
kunna se varandras program, bortsett från dem som
bor i gränsland. Jag hoppas nu, med de företrädare
som finns inom Nordiska rådet, att det här ska kom-
ma till ett bra slut, det vill säga att vi ska kunna se
varandras public service-kanaler.

Anf. 117 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Den sista delen behöver vi kanske
inte diskutera så mycket, eftersom vi är överens i
fråga om vikten av att kunna se nordisk TV.
Dock vill jag säga en liten sak. Tyvärr är det inte
parlamentarikerna som bestämmer, utan det är rege-
ringarna. Och regeringar följer inte alltid parlamenta-
rikernas rekommendationer. Men med tanke på att
både utskottets ordförande och jag nu framför detta
här i kammaren hoppas jag att regeringarna kommer
att följa de rekommendationer som vi från denna
talarstol tycker att de ska följa.
Så går jag över till public service. Ja, det finns ett
par olika sätt att betala. Det ena är att uttaxera medel.
Det andra är att finansiera genom privata medel eller
stiftelsemedel. Det tredje är att betala det genom
skattemedel.
Jag tycker att public service-verksamheten bör
kunna vara en sådan verksamhet som betalas via
statliga medel, för public service är så viktigt. Public
service, som vi har till olika TV-program och olika
saker som vi absolut måste få fram, ska bedrivas i en
kanal utan andra intressen. Därmed ska detta kunna
betalas via de offentliga delarna.
Jag är medveten om att det också kan finnas andra
vägar. Jag tror inte att det blir några större problem
för oss och Folkpartiet att i en framtid utreda detta,
men för mig är det viktigt att det här inte ska betalas
via licenspengar. Pengarna ska komma så att man har
en oberoende kanal som sänder public service-
program. Man ska veta att detta är en kanal där det
inte finns några intressepengar, utan det är helt statli-
ga pengar. Det trodde jag också att Lennart Kollmats
skulle tycka var bra.

Anf. 118 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! När det gäller att det är helt statliga
pengar har jag ändå en viss oro i fråga om de risker
som finns. Jag trodde att spåren förskräckte med de
regeringskonstellationer som har varit som genom
årtionden har försökt stoppa fri etablering av TV,
försökt stoppa reklammöjligheter i TV och nu med
emfas driver hur distribution av TV ska gå till. Jag
trodde att detta förskräckte Moderaterna. Det för-
skräcker liberaler.

Anf. 119 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Visst förskräcker det som Lennart
Kollmats räknar upp. Genom att läsa våra reservatio-
ner vet jag vad vi tycker i den här frågan. Är det någ-
ra som på ett tydligt sätt gör klart detta så är det väl vi
i våra reservationer där vi verkligen talar om hur vi
vill ha en fri radio och TV. Men - och det är väsent-
ligt - vi vill också ha en public service-verksamhet
som står helt fri. Det är viktigt. Står public service-
verksamheten helt fri tycker vi att den lilla delen ska
kunna betalas via skattemedel.
Både Lennart Kollmats och jag tycker faktiskt att
en viss del av kulturen ska betalas via statliga pengar,
även om vi inte alltid tycker att den regering som
sköter de här statliga pengarna sköter det på det bästa
sättet. Och vi framför våra åsikter om hur radio och
TV ska vara, hur fritt det ska vara. Likväl tycker vi att
det är viktigt att vi har någon helt oberoende som står
för public service-verksamheten. Men vi ska säkert
kunna komma överens om detta om vi år 2006 bildar
en borgerlig regering. Det viktiga tycker jag är att vi
har en fri radio och TV som är uppbyggd på ett helt
annat sätt än nu.

Anf. 120 DAN KIHLSTRÖM (kd):
Fru talman! Debatten om radio och TV är viktig,
och vi i riksdagen har ett särskilt ansvar för public
service-kanalerna. Av erfarenhet vet jag att frågor
omkring radio och TV engagerar ledamöterna i kul-
turutskottet, som redan är sagt här. Därför har vi, tror
jag i alla fall, ett årligen återkommande betänkande i
det här ämnet. Vi kristdemokrater står bakom fem
reservationer i det här betänkandet, men jag begränsar
mig till att yrka bifall till reservation nr 12.
Fru talman! I en demokrati har den fria åsiktsbild-
ningen en avgörande betydelse. Den politiska kom-
munikationen och åsiktsbildningen kan ske på olika
sätt, till exempel genom personliga samtal och genom
organisationer och föreningsliv. Det är dock genom
medierna som skilda åsikter och opinioner når den
stora allmänheten. Det övergripande målet för stats-
makternas agerande gentemot medierna måste vara
att demokratin stärks och fördjupas. Tillsammans kan
medierna genom debatt, nyhetsförmedling och annan
information ge underlag för medborgarnas fria och
självständiga ställningstaganden. I det här samman-
hanget är det viktigt att ta särskild hänsyn till radions
respektive televisionens särskilda genomslagskraft.
Vi kristdemokrater anser att public service, radio
och TV i allmänhetens tjänst, som vi säger på svens-
ka, inte bara har haft utan också inför framtiden har
en mycket viktig uppgift att fylla. I ett demokratiskt
samhälle måste det fria ordet värnas och vårdas. Fler
än en röst måste få höras, och respekten för allas rätt
att uttrycka sina åsikter måste upprätthållas. I den
stora förändringsprocess som pågår inom medieom-
rådet är det också viktigt att det finns kanaler med ett
brett utbud av kvalitetsprogram inom alla genrer,
inklusive underhållning, ett utbud som även språkliga
och etniska minoriteter och funktionshindrade har
möjlighet att ta del av och som människor oavsett var
de bor i landet kan identifiera sig med. Public service
ska vara en garant för allt detta. Om det ska vara
möjligt krävs att bolagen ligger långt framme också
när det gäller den digitala tekniken, så att sändningar
av hög teknisk kvalitet kan garanteras till alla hushåll,
och det krävs att organisationen är decentraliserad
och utformad på ett sådant sätt att programverksam-
het och produktion finns i hela vårt avlånga land.
Fru talman! Vi kristdemokrater har även detta
riksdagsår motionerat om att en ny public service-
utredning ska tillsättas för att lägga upp de långsiktiga
riktlinjerna för svensk public service. Jag har avstått
från att reservera mig av den anledningen att jag vet
att arbetet med direktiven till en sådan utredning
pågår. Precis som det uttalas i betänkandet är det
mycket angeläget att utredningsarbetet kan påbörjas
snart - jag skulle vilja säga omgående. Det är angelä-
get med tanke på att den nuvarande tillståndsperioden
för programföretagen upphör vid utgången av år 2005
och att riksdagen ska fatta beslut i ärendet i god tid
innan det nya tillståndet.
Majoriteten tycker att vi lägger oss i sådant som är
reglerat i nuvarande tillstånd, och därför borde vi inte
komma med diverse förslag och synpunkter. Eventu-
ella förslag ska samlas till nästa tillståndsperiod, och
eventuella synpunkter om att tillståndet inte följs ska
anmälas till Granskningsnämnden, som vi hörde här i
inledningen. Jag kan till viss del hålla med om detta,
men samtidigt är det viktigt att vi engagerar oss och
diskuterar radio och TV även under tillståndsperio-
den, inte bara inför ett nytt sändningstillstånd. Jag vill
påminna om att när vi diskuterade nu gällande till-
stånd så uttalade alla - och då menar jag både bered-
ningsgruppen och ledningen för till exempel public
service-bolagen - att vi riksdagsledamöter skulle
intressera oss för public service-bolagen och kontinu-
erligt följa deras verksamhet. Ett sätt är just åter-
kommande riksdagsdebatter.
Fru talman! Jag vill kort nämna något om några
av de kristdemokratiska reservationerna. En av våra
reservationer berör ljudsignal före program i Sveriges
Television med våldsinslag. Det kan tyckas lite petigt
att ha synpunkter på en sådan sak, men jag tycker att
vi kristdemokrater faktiskt har en poäng, särskilt med
tanke på televisionens särskilda genomslagskraft, som
jag talade om här, och med tanke på att vi vill sätta
barnens situation i centrum.
Jag vill först säga att när det gäller antalet våldsin-
slag i TV-sändningar står public service-kanalerna i
en klass för sig. Jämförelser visar att det förekommer
betydligt mindre våldsinslag i Sveriges Television än
i övriga kanaler. Nu har vi ett särskilt ansvar för pub-
lic service varför det är befogat att ha särskilda krav
på just dem. Sveriges Television har också, tycker
jag, en bra policy på området. Nu är det dock så att
det visas allt grövre våldsskildringar i andra kanaler,
och risken finns att tröskeln för vad som kan anses
vara motiverat våld hela tiden sänks, även inom Sve-
riges Television.
Vi vuxna har ett stort ansvar när det gäller att sov-
ra i TV-utbudet, särskilt ihop med våra barn. Ett antal
beslut har därför fattats för att underlätta för oss att ta
vårt ansvar. Radio- och TV-lagen säger att det i ljud
ska förvarnas om det är program som innehåller våld.
Sveriges Television har valt att göra detta i tal vid
påannonsering av programmet.
En ljudsignal skulle vara betydligt effektivare. En
talad varning förutsätter att man sitter framför TV:n
tillsammans med barnen. Så är det ju inte. En ljudsig-
nal kan däremot dra uppmärksamheten till sig även
om föräldern inte befinner sig alldeles i närheten. Vi
föreslår därför en ändring av radio- och TV-lagen på
denna punkt för just barnens skull.
En annan reservation handlar om en översyn av
Våldsskildringsrådet. Detta tror jag att vi kristdemo-
krater har tagit upp åtminstone de senaste fyra åren,
men ingenting händer. Detta viktiga råd har ett antal
uppgifter som har legat kvar alltsedan det bildades
1990. På eget initiativ har rådet utarbetat en rapport
om sin verksamhet, och denna rapport överlämnades i
december 1998 till kulturministern. I rapporten begär
rådet självt att en översyn av rådets uppdrag ska göras
samt en översyn av rådets sammansättning. I budget-
propositionen för 2002 lovade regeringen att göra
denna efterfrågade översyn. Ingenting hände.
I budgetpropositionen för 2003 utlovades återigen
en översyn. Nu anser jag att majoriteten är skyldig
både Våldsskildringsrådet och oss reservanter ett
rimligt svar varför inget har hänt. Mediesituationen
har sedan 1990 drastiskt förändrats, och därför anser
vi att det är angeläget att regeringen äntligen gör
något åt rådets begäran. Det finns därför mycket
starka skäl för riksdagen att göra ett uttalande om att
översynen omedelbart ska komma till stånd.

Anf. 121 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! I går kväll satt jag och jobbade på
mitt arbetsrum och tittade ut genom fönstret, och då
såg jag att det snöade. Samtidigt var TV:n på, men
utan ljud eftersom jag skulle koncentrera mig på att
förbereda mig inför dagens debatt. Det blev väder-
rapport, och jag blev intresserad av att se om snöan-
det skulle fortsätta. Det kunde jag se eftersom väder-
kartan talade sitt tydliga språk. Men efter ett tag bör-
jade meteorologen att vifta med armen, upp och ned
längs kartan. Vad var det? Jag förstod ingenting.
Genast flög tankarna till de drygt 500 000 medbor-
garna i landet som är hörselskadade. Det är så de ser
svenskspråkiga TV-program.
Jag fortsatte att låta ljudet vara avslaget och för-
sökte att lista ut vad nyhetsprogrammet handlade om.
Det mesta fick jag gissa mig till. Inte förrän man
intervjuade irakier om kriget kunde jag förstå, för då
fanns det en textremsa. Nu valde jag själv att inte
höra vad som sades och kunde sätta på ljudet när jag
ville. Men hur känns det för alla hörselskadade som
inte har den möjligheten? De kan inte diskutera i dag
det som sändes på TV i går. De har bara bilderna på
näthinnan men inga ord att komplettera dem med.
Hur känns det att bli diskriminerad och ställd utanför?
Okej, jag vet att väldigt många svenskspråkiga
program sänds i repris en annan dag. Men jag skulle
verkligen inte känna mig tillfreds med att inte kunna
diskutera ett program förrän några dagar efter det att
det ordinarie programmet har sänts, när den textade
reprisen har visats.
Vi har diskuterat detta tidigare i denna kammare.
Vi kom fram till att SVT innan avtalstidens slut ska
texta minst 50 % av svenskspråkiga förstagångssänd-
ningar, precis som vår ordförande talade om i sitt
inledningsanförande. Hur ser det då ut? Jo, 2001
textades 24,5 % av programmen. 2002 textades 43 %.
Wow, vilket lyft! Men säg den glädje som varar be-
ständigt. När SVT säger att man textar 43 % exklude-
rar man morgonsändningarna och SVT 24.
Majoritetspartierna säger att vi inte ska gå in un-
der den tid som sändningstillståndet löper och kräva
att det ska bli bättre. Till en del kan jag förstå det
resonemanget, men jag kan inte ställa upp på det. Vi i
Centerpartiet anser att man bör följa upp det som
händer under avtalsperioden och göra Gransknings-
nämnden uppmärksam på problemen. Det gäller att
öka successivt och att räkna in alla program när man
redovisar hur många program som textas.
Det finns länder som klarar detta betydligt bättre.
BBC, till exempel, textade redan för ett par år sedan
65 % av det totala utbudet, och då kan man väl kon-
statera att BBC säkerligen har betydligt fler program
att texta än vad vi har i Sverige. I USA ska alla TV-
inslag vara textade senast 2006.
Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 5 un-
der punkt 6.
Fru talman! Det finns även andra saker som vi vill
förbättra för att göra public service-programmen
bättre tillgängliga för hörselskadade. Det är inte
ovanligt att SVT och Sveriges Radio lägger på bak-
grundsljud för att förstärka handlingen i programmen.
Ibland kan det finns skäl för det, men alltför ofta gör
man det för att skapa mer effekter och göra det hela
lite mer konstnärligt utformat.
Vi i Centerpartiet är beredda att fortsätta att tjata
om vikten av att visa hänsyn mot alla människor så
att även de hörselskadade kan känna att de har hög
prioritet när program sänds i SVT och Sveriges Ra-
dio. Förhoppningsvis är detta ett problem som löser
sig av sig självt när de digitala sändningarna är ge-
nomförda, men det dröjer många år till dess, inte
minst när det gäller Sveriges Radio. En del hörsel-
skadade kan ju faktiskt lyssna till radio, men bak-
grundsljuden gör det svårt. Det är ungefär som i den
här kammaren när vi surrar och talmannen ska försö-
ka att göra sig hörd. Då är det inte speciellt lätt att
höra vad talmannen säger.
Vi tänker också fortsätta att tjata om uppläsning
av textremsa för de synskadade. I SVT:s sändnings-
tillstånd står det: Målet under tillståndsperioden är att
uppläst textremsa ska kunna erbjudas. Centerpartiet
vill mer än erbjuda, vi vill säkerställa en uppläsning
av textremsan.
Fru talman! Det finns oändligt mycket mer som
kan diskuteras när det gäller radio- och TV-
sändningar, men eftersom det kommer många fler
tillfällen senare i vår när det blir dags att diskutera
digital-TV och Teracom avstår jag från att ta upp
sådana frågor i dag.
Flera här har pratat om Våldsskildringsrådet. Vi
stöder den motionen, även om vi inte yrkar bifall till
den i dag. Det sägs att man ska modernisera Vålds-
skildringsrådets uppgifter och att man ska få en större
roll när digital-TV kommer. Men nu gäller det att se
till att det händer någonting med Våldsskildringsrå-
det. För hur blir det när vi får digital-TV? Då blir det
väldigt svårt att stoppa våldsprogram, och där kan
Våldsskildringsrådet ha en stor uppgift när det gäller
hur man ska åtgärda det hela.
Vi har ytterligare en reservation som vi yrkar bi-
fall till, nämligen reservation nr 10 under punkt 12,
men den motionen kommer Lars-Ivar Ericson att tala
om senare.

Anf. 122 ANNIKA NILSSON (s):
Fru talman! Jag tycker att det är intressant att dis-
kutera mediefrågorna. Det är viktigt att vi gör det
återkommande, inte bara när vi ska fatta beslut om
nytt sändningstillstånd. Sedan är jag av den uppfatt-
ningen att vi ska vara mycket försiktiga med att lägga
oss i detaljer under sändningstillståndets gång. Men
det är viktigt att vi i den här kammaren har återkom-
mande debatter om mediepolitiken.
För oss socialdemokrater är grunden för ett väl
fungerande demokratiskt mediesamhälle en väl ut-
vecklad public service. Genom public service kan vi
garantera mångfald och kvalitet.
Vi lever med en i många delar konkurrensutsatt
mediemarknad. Då är det viktigt att värna om en
public service som står för en geografisk spridning,
mångfald, redaktionellt oberoende och som har mino-
ritetsansvar.
För mig är public service inte ett begrepp som
man kan sätta på enskilda program, utan för mig är
det en kombination av bredd och djup. Det är viktigt
att public service speglar samhällets alla yttringar
såsom till exempel kultur, politik, sport och under-
hållning. Jag är övertygad om att det är just denna
bredd och detta djup som ger vår public service dess
styrka och den medborgerliga förankring som man i
dag har.
Public service regleras genom ett sändningstill-
stånd som meddelades här i riksdagen 2001. Det
nuvarande tillståndet gäller till utgången av 2005.
Som jag sade inledningsvis tycker jag att det är vik-
tigt att vi inte går in och ändrar gällande tillstånd
under denna period. Däremot bör vi ha en levande
debatt om det. Vi kan ha synpunkter på än det ena
och än det andra, men det är min övertygelse att ska
vi värna en oberoende public service måste vi låta
arbetet löpa under tillståndsperioden.
Eftersom detta är ett motionsbetänkande vill jag
kommentera några av reservationerna. I Moderaternas
första reservation vill man lägga grunden till en ny
mediepolitik. Även om man kan vara överens om
delar - som att säkerställa yttrandefriheten och medi-
ernas oberoende - är det ändå en mycket stor skillnad
på den mediepolitik som vi socialdemokrater vill
värna om och den som Moderaterna framför.
Något jag vänder mig mot är synen på vad som är
public service. I Moderaternas mediepolitik är det en
form av program och inte, som jag ser det, bredden
och djupet - helheten. För mig är public service ett
sätt att garantera en mångfald, men jag är övertygad
om att det med den moderata definitionen av public
service lär bli tvärtom. Kent Olsson säger att det är
just att man kan sätta en etikett på ett program. Då
måste jag fråga: Vad är då public service - är det
Björnes magasin? Är det Mat med Tina Nordström?
Är det Antikrundan? Det är väldigt lätt att säga att det
ska handla om kvalitetsprogram, men vad är det i så
fall som är public service enligt Moderaterna?
I två reservationer, en från Moderaterna och en
från Folkpartiet, tas frågan om finansieringsformen
för public service upp. Bägge menar att dagens sys-
tem med TV-licens är föråldrat och bör förändras.
Från Folkpartiet förs ett förslag om fem fonder fram,
och från Moderaterna föreslår man finansiering ge-
nom statsbudgeten. För mig är det viktigt att public
service finansiering ligger på en armslängds avstånd
från det årliga budgetarbete som vi här i riksdagen
har. Jag är orolig att en sådan konstruktion inte leder
till det oberoende som jag anser att public service ska
ha.
I den proposition som ligger till grund för gällan-
de sändningstillstånd var vi överens om att en parla-
mentarisk public service-utredning skulle tillsättas.
Jag vet att den är på gång, och jag utgår från att den
framtida finansieringen kommer att diskuteras där.
Fru talman! I ett antal reservationer lyfts frågor
fram som rör det gällande sändningstillståndet. Som
jag sade inledningsvis tycker jag att det är positivt att
vi har en ständig diskussion om public service, dess
uppdrag, dess arbete och dess roll. Men det är lika
viktigt att vi har respekt för den arbetsfördelning som
vi har bestämt att vi ska ha. I den arbetsfördelningen
gäller att det är vi i riksdagen som beslutar om sänd-
ningstillståndet och vilken period det ska gälla under.
Under den tiden är det Granskningsnämnden som
avgör om bolagen följer gällande tillstånd eller inte.
Jag vill absolut inte att vi ska gå in och agera domare
under tillståndsperioden. Jag väljer därför att se mo-
tionerna och reservationerna som inlägg inför det
kommande arbetet med utredningen och det nya
sändningstillståndet.
När det gäller textning av program i SVT står det
ganska tydligt i gällande sändningstillstånd att minst
50 % av sändningstiden för förstagångssändningar
med svenskt ursprung bör vara textad vid utgången av
tillståndsperioden. Detta var en skärpning i förhållan-
de till tidigare tillstånd, och vi var alla överens om att
det är mycket bra att vi gjorde den skärpningen. Jag
utgår från att man i den utredning som nu ska tillsät-
tas kommer att analysera hur bolaget har efterlevt
detta krav och också titta på om det finns skäl för en
ytterligare specificering eller ytterligare krav. För det
är viktigt att alla får ta del av SVT:s program. Det
gäller naturligtvis också dem med olika typer av
funktionshinder.
Jag tycker att public service har ett särskilt ansvar
att vara föredöme på detta område. Jag vet att flera i
utskottet har reagerat på hur SVT väljer att redovisa
hur stor del av programmen som är textade. Det kan
jag väl också ha mina synpunkter på. Men jag vill
säga att jag tycker att det är viktigt att det inte är vi i
riksdagen som beslutar om exakt hur SVT vill göra
sina beräkningar eller hur man väljer att redovisa.
Men jag utgår från att när man i den utredning som
ska tillsättas utvärderar tillståndet plockar fram rätt
siffror. Och jag utgår från att public service-bolagen
också lyssnar på den här debatten och att SVT i
framtiden kanske ser till att redovisad statistik är i
förhållande till de krav och villkor som finns i gällan-
de sändningstillstånd.
När det gäller uppläsning av textremsa sade riks-
dagen att det skulle vara ett mål under tillståndsperio-
den. Vi får se hur detta mål uppfylls när vi utvärderar
tillståndet.
Avslutningsvis vill jag bara nämna översynen av
Våldsskildringsrådet, som kommenteras i reservation
12. Rådet har självt önskat en översyn av rådets
sammansättning och dess uppgifter. Jag kan bara
informera kammaren om att regeringen enligt de
uppgifter jag har inom den närmaste tiden kommer att
ge rådet ändrade arbetsuppgifter.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till för-
slagen i betänkandet i dess helhet.

Anf. 123 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Annika Nilsson sade inledningsvis att
vi bör undvika att lägga oss i innan sändningsperio-
den har gått ut. Men om vi inte lägger oss i under den
perioden, vad händer då? Då är det ju stor risk att
SVT tror att vi är nöjda.
Jämför med de hemdatorer som vi fick i höstas,
som har vållat så oerhört många problem. Om vi
skulle ha suttit hemma och väntat och tänkt att det
löser sig och att de kommer att fixa problemen själva,
vad hade hänt då? Nu höll HP Service på att bli van-
sinniga på oss och tyckte att vi inte skulle ringa mer.
Men tack vare att vi har klagat har de fixat till det
mesta. Därför finns det all anledning att vi också
under perioden påpekar att vi inte är nöjda.
När vi dessutom ser att de publicerar missvisande
siffror ger det signaler om att man vill slippa från
målet om minst 50 %. Om de inte har levt upp till
målet om 50 %, och om vi bara stillatigande väntar -
vad gör regeringen då? Om vi inte bryr oss om hur
SVT redovisar blir allting väldigt konstigt. Vi måste
ha ett krav på att de gör det på ett sätt som verkligen
talar om alla sändningar.
Man brukar visserligen säga att man kan läsa sta-
tistik precis som man vill, men den måste vara tro-
värdig så att vi kan se att de skärper sig och att det
kommer att vara minst 50 %, som vi har sagt.

Anf. 124 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har aldrig sagt att jag tycker att vi
inte ska debattera de här frågorna. Jag tycker att det är
väldigt positivt att vi gör det, och jag tycker också att
det är oerhört positivt att vi går in och tittar och är
aktiva när det handlar om hur public service-bolagen
väljer att arbeta. Men jag tycker inte att vi ska gå in
som några domare under tillståndsperiodens gång.
Där är skillnaden.
Tycker Birgitta Sellén att vi om det i tillståndet
står att man vid tillståndsperiodens slut ska ha textat
50 % ska gå in och göra ändringar i tillståndet under
tillståndsperiodens gång eller gå in och säga att de
inte gör det de ska? Då borde vi i tillståndet ha ut-
tryckt oss annorlunda.
Jag tycker inte att jag är tillfredsställd med de siff-
ror och den statistik som SVT har valt att redovisa,
och det sade jag tydligt. Jag utgår från att SVT i fort-
sättningen ser till att plocka fram statistik i förhållan-
de till de krav och de villkor som finns i tillståndet.
Det är naturligtvis det som är det intressanta. Men jag
vill inte agera domare under tillståndsperiodens gång.
Där finns skillnaden mellan mig och Birgitta Sellén.

Anf. 125 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Vi får alltså gärna debattera, men inte
lägga oss i. Men om vi inte har olika uppfattningar
finns det ju inget att debattera. I mitt fall lägger jag
mig i för att jag tycker att det är viktigt att man når
upp till målet. Jag har med det inte sagt att vi ska vara
domare. Nej, det har jag inte sagt. Men jag tycker att
vi ska vara lagledare som leder framåt och påpekar
hur det ska göras för att det ska bli bäst för alla. Jag
har i mitt anförande inte sagt att vi ska ändra under
tillståndsperiodens gång. Det ska vara en kontroll av
att man når målet. Det är ungefär som i skolan. Det
gäller att nå målet och känna att när man är framme
vid nionde klass i grundskolan har man nått målet.
Alltså: När SVT är framme vid slutet av perioden för
sändningstillståndet har man nått målet.

Anf. 126 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har ingen annan uppfattning än att
jag utgår från att SVT ser till att man har uppfyllt de
krav som står i sändningstillståndet när perioden är
slut. Men vi är inte där nu. Det är viktigt att säga. Vi
är i mitten av perioden.
Vi ska inte vara domare utan lagledare. Vi påpe-
kar i sändningstillståndet vilka krav vi ställer på pub-
lic service-bolagen. Och om public service-bolagen
inte väljer att följa tillståndet är det Gransknings-
nämnden som ska göra det.
Jag välkomnar och tycker att det är positivt med
den diskussion och den debatt som förs. Men för mig
är det en skillnad att gå in och påpeka i detalj när det
handlar om frågor som vi har bestämt ska tas upp vid
tillståndsperiodens slut. Det är faktiskt det som vi har
fattat beslut om här i riksdagen.

Anf. 127 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag delar Annika Nilssons formella
syn på inhoppen i det pågående avtalet. Det är därför
som vi har ett särskilt yttrande och inte en reserva-
tion. Jag har också gått till Granskningsnämnden med
denna numera berömda tab. 9 i public service-
rapporten för att få reda på hur det ser ut. När de
publiceras efter avtalstidens utgång är det ju för sent.
Då har vi redan skrivit ett nytt avtal. Det är därför
som det är bra att ligga lite före. De får skriva vilka
tabeller de vill i sig. Men det är väldigt bra att se till
att de överensstämmer med de tillstånd som finns i
sammanhanget.
Annika Nilssons uttalande om att man ska hålla
sig på armlängds avstånd när det gäller skattefinansi-
erad public service gladde mig. Det gläder mig att
hon också ser risker i fråga om oberoende med en
skattefinansiering. Det är möjligt att vi så småningom
kan träffas på den andra sidan.
När det gäller TV-licensen vet vi att det är ganska
många som inte betalar TV-avgiften. I public service-
rapporten framgår det att antalet licenser har ökat
med 3 % sedan 1990 och fram till 2002. Jag kontrol-
lerade hur mycket befolkningen har ökat. Den har
ökat med 4,2 %, och jag tror att antalet hushåll har
ökat ännu mer. Det innebär att det finns en hel del
som inte bryr sig om att betala TV-avgift.
Tycker inte Annika Nilsson, med den tekniska ut-
veckling som sker, att TV-licensen som den ser ut i
dag är gammalmodig?

Anf. 128 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag noterar naturligtvis att Folkpartiet
har valt att framföra detta i ett särskilt yttrande.
Personligen tycker jag att det ska bli väldigt in-
tressant att se vad Granskningsnämnden kommer
fram till. Naturligtvis är det viktigt vad det är man
väljer att redovisa och hur man väljer att redovisa det.
Jag skulle gissa att med tanke på de texter som vi har
skrivit i betänkandet och den debatt som vi har här i
dag kommer tabellerna att se något annorlunda ut i
nästa public service-rapport. Vem vet. Vi får se om
ett år.
Jag tycker egentligen att TV-licensen i sig är ett
smart sätt att hålla en armlängds avstånd från det
direkta politiska inflytandet och säkra public service-
bolagens oberoende. Bland de förslag, bland annat
från Folkpartiet, som jag har sett har jag inte attrahe-
rats av något av förslagen till finansiering.
Men nu ska vi tillsätta en utredning om public
service i framtiden. Där får vi lyfta fram olika alter-
nativ och diskutera igenom de förslag som kan kom-
ma när det handlar om den framtida finansieringen.
Men hittills kan jag inte säga att jag har sett något
alternativ som jag tycker är bättre än det licenssystem
som vi har i dag.

Anf. 129 LENNART KOLLMATS (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag rekommenderar Annika Nilsson
att läsa noggrant så löser det sig nog.
Det är väl ändå så att om Annika Nilsson vill följa
med i vad som händer regionalt i Skåne tar hon in
regionalradion på webben och lyssnar på vad som har
hänt i Helsingborg med omnejd. Det går alldeles
utmärkt i dag. Och om man kommer hem sent en
kväll går det också att se den senaste Rapportsänd-
ningen via webben. Då undrar jag: Hur ska man då ta
ut TV-avgiften eftersom man egentligen inte behöver
någon TV? Det som är så egendomligt i dag är att
man betalar licensen för apparatinnehavet, inte vad
man tittar på. Om jag struntar i att titta på SVT i TV-
apparaten får jag ändå betala. Men om jag tittar på
SVT via webben behöver jag inte betala. Det är detta
som är problematiken.
När det gäller inhoppen, SVT:s tabeller, textning
och liknande hade vi i stort sett samma texter i ut-
skottet i fjol, och tabellerna har ju inte blivit bättre i
år.

Anf. 130 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att det finns anledning
att nu diskutera framtida finansiering. Låt oss göra
det i den utredning som ska tillsättas och titta på olika
alternativ. Men jag står nog ändå fast vid att jag inte
tycker att jag har sett några enligt min uppfattning
bättre lösningar än det system som vi har i dag. Men
vi får väl se vad som händer i framtiden.

Anf. 131 DAN KIHLSTRÖM (kd) replik:
Fru talman! Det är lite intressant att vi har en de-
batt om debatten, att det är en levande debatt om vad
som händer i public service-företagen.
En fundering som man kan ha är om Annika Nils-
son tror att våra debatter, våra reservationer och våra
särskilda yttranden möjligtvis kan ha något signalvär-
de för de inblandade, att de kanske läser och ser att vi
följer med i debatten och kanske på grund av det
också gör justeringar under tillståndsperioden.
Jag begärde egentligen replik med anledning av
Våldsskildringsrådet som vi tar upp gång på gång
med Socialdemokraterna. För oss kristdemokrater är
det väldigt viktigt att vi har våra barn i centrum. Det
talas ju på andra områden om hur viktigt det är att vi
har barnen i centrum och tänker på konsekvenserna
av de beslut som vi tar och hur de drabbar våra barn.
Vi vet också att våra barn och våra ungdomar är väl-
digt utsatta. Dessutom har, precis som jag sade i mitt
anförande, väldigt mycket hänt på medieområdet
sedan 1990 då detta råd bildades.
Medievåldet är väldigt brett. Det handlar om film,
video, data, TV-spel och även TV-program, till viss
del även i public service.
Min stora fråga är: Varför har ingenting hänt? Nu
säger Annika Nilsson att hon har fått ett budskap om
att det kommer att ske. Då är frågan: När? Det här
svaret har vi nämligen hört i fyra år.

Anf. 132 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! När det handlar om debatten om de-
batten och om man bryr sig om och lyssnar på debat-
ten tror jag att det är lika viktigt för oss som står här
att vi har debatten därför att vi får lyssna på varandras
argument, och det är väl därför som vi ägnar ett antal
dagar och timmar åt att stå i talarstolen här i kamma-
ren?
Jag utgår naturligtvis från att Sveriges Television
och de andra public service-bolagen lyssnar på den
här debatten eller läser protokollet från den och även
läser vad vi har skrivit i utskottets betänkande. Men
för mig är det en skillnad om man vill gå in och ändra
i gällande sändningstillstånd, om man vill att vi från
riksdagens sida ska gå in och direkt ha synpunkter.
Jag tycker att vi ska vara försiktiga med det.
När det gäller Våldskildringsrådet och varför re-
geringen inte gjort som man har sagt får Dan
Kihlström ställa frågan till regeringen. Det enda jag
kan säga är att det under de närmaste veckorna kom-
mer förslag om förändrade arbetsuppgifter. Det är det
besked som jag har fått och det besked som jag kan
ge Dan Kihlström.

Anf. 133 DAN KIHLSTRÖM (kd) replik:
Fru talman! Det var intressant att höra att våra re-
servationer och yttranden i ärendet ändå har viss
nytta.
Jag återkommer till frågan om Våldsskildringsrå-
det. Under de senaste fyra åren har vi fått precis
samma svar. Någon gång har jag skickat med en
begäran om att föra frågan vidare till regeringen. Jag
vet ju att Annika Nilsson har viss kontakt med rege-
ringen på det här området.
Vi kristdemokrater har påmint om detta i fyra år,
så det har funnits gott om tid för regeringen att be-
handla den här viktiga frågan. Utgångspunkten är
faktiskt barnens situation. Det har skett otroligt
mycket på området sedan år 1990 då rådet bildades.
Redan år 1998 bad Våldsskildringsrådet självt om att
rådet skulle bli föremål för en översyn när det gäller
både direktiv och sammansättning men ingenting har
hänt.
Jag kan bara konstatera att regeringen inte tar de
här viktiga frågorna på allvar, för om regeringen hade
gjort det hade man nog prioriterat frågan om Vålds-
skildringsrådet och sett till att en ändring kom till
stånd.

Anf. 134 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kan bara upprepa vad jag tidigare
sagt: Jag utgår från att regeringen under de närmaste
veckorna återkommer i frågan om Våldsskildringsrå-
dets arbetsuppgifter.

Anf. 135 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Jag ska börja med att svara på frågan:
Hur ser Moderaterna på public service-uppdraget? Jo,
vi säger att public service-uppdraget ska ge tillgång
till kvalitetsprogram. Vi säger också att public service
bör ses som ett komplement, inte som någonting
konkurrerande - som det ju är i dag.
Vidare anser vi att det som ska omfattas av public
service är omfattande kulturprogram, program för
minoriteter, nyhetsrapportering i den mån delar av
landet inte täcks in samt värnandet av svenska språ-
ket, som är en huvuduppgift. Kärnuppdraget bör även
omfatta speglingen av hela landet och dess kulturliv.
Kanske får man också kontinuerligt se över vad som
erbjuds på mediemarknaden. Detta tycker jag är en
klar definition.
Sedan är frågan, Annika Nilsson: Är Robinson ett
public service-program?
Och är det ett public service-uppdrag att Sveriges
Television betalar dyra pengar för att man ska få se
VM-kval i fotboll när det finns andra medier som
täcker in detta?
Tycker Annika Nilsson, apropå mångfald, att man
med tanke på de dyra pengar som vi i dag lägger på
licensavgifter till TV speglar public service-delen när
det finns andra kanaler? För vår del är det självklart
att public service ska spegla det som inte finns i andra
program. Det vore intressant att få svar i det avseen-
det.
Slutligen om detta med oberoende och det som
betalas med skattepengar. Det är intressant att höra att
Annika Nilsson är med och påverkar Operan. Efter-
som vi ger statliga pengar till Operan är vi därmed
med och påverkar. Det låg ju i den tidigare delen att
tar man ut det här via skattepengar har man inte det
oberoende som annars behövs. Men vi vet ju att Soci-
aldemokraterna är särskilt klåfingriga - mer klåfing-
riga än vi - när det gäller att ge förutsättningar för
olika delar där man ger pengar.

Anf. 136 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det är precis det här - vilka program
som är public service och vilka som inte är det - som
skiljer Kent Olsson och mig åt. Jag anser att varken
Kent Olsson eller jag ska avgöra vilka program som
ska ha public service-stämpel på sig och vilka som
inte ska ha det. Jag tycker nämligen inte att det är en
sak för oss politiker att avgöra huruvida Antikrundan
är public service eller inte.
Det är upp till det public service-bolag vi har att
se till att det finns både bredd och djup och att de som
ett oberoende medieföretag gör den här avvägningen.
Däri ligger den stora skillnaden.
Jag anser inte att man - enligt Kent Olssons upp-
fattning - kan sätta en stämpel och säga: Det är public
service, och det är inte public service. Det är möjligt
att Kent Olsson kan sätta stämpel på Antikrundan och
Robinson. Men jag tycker inte att Kent Olsson ska
göra det, och inte heller jag ska göra det.

Anf. 137 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Det är intressant att höra att Robinson
är public service. Annika Nilsson vill dock inte sätta
någon stämpel på programmet, utan det är public
service. Dyra licenspengar som går ut till program är
public service trots att det är program som lika gärna
kan sändas av andra kanaler.
Dyra idrottsprogram via TV-kanalerna är public
service. I stället för att värna om det som i dag finns
och som vi säger att vi ska värna i public service och
saker som inga andra gör säger alltså Annika Nilsson:
Konkurrera väldigt mycket, och gör det dyrare och
dyrare genom att ha alltfler kanaler som kan konkur-
rera - detta i stället för att värna om de program som
inte finns i andra kanaler och som för oss självklart är
public service. Där har staten ett ansvar.
Staten har ett ansvar gentemot minoriteter och för
att vi får se kulturprogram i olika delar av landet
genom publice service-kanaler i TV. Det är för oss
viktiga delar i det hela. Där gör vi en avgränsning,
medan allting i Annika Nilssons må vara public ser-
vice. Men glöm inte att det faktiskt betalas genom en
avgift, medan andra kanaler inte betalas genom en
avgift. Man ska alltså konkurrera och använda dyra
licenspengar till detta i stället för att göra en avgräns-
ning.
Skillnaden mellan våra åsikter är helt uppenbar.
Såvitt jag förstår är Annika Nilsson inte helt säker på
vad public servcice är eftersom hon vill tillsätta en
public service-utredning. Men det är kanske ett litet
missförstånd.

Anf. 138 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag hoppas verkligen att en public
service-utredning inte exakt ska definiera vilka pro-
gram som är public service och vilka som inte är det.
Det är intressant att höra Kent Olsson säga att
public service-bolag inte ska göra det som andra
bolag kan göra därför att då konkurrerar man med det
som andra mediebolag kan göra och det då blir dyra-
re. Men Kent Olsson och Moderaterna menar väl
oftast att konkurrens innebär billigare program.
Återigen: Skillnaden mellan Kent Olsson och mig
är att Kent Olsson vill sätta en stämpel på vad som är
public service-program och vad som inte är det. För
mig är public service en kombination av bredd och
djup, att faktiskt syssla med både underhållning och
kulturprogram. Däri ligger den avgrundsdjupa skill-
naden mellan Kent Olssons syn på public service och
min syn på public service.
(forts. 13 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.57 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

12 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

FiU13 Statens personalpolitik
Punkt 1
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 2 (Jämställdhetsaspekter på den statliga arbets-
givarpolitiken)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets
förslag till beslut och därefter i fråga om motivering-
en.
Förslag till beslut:
1. utskottet
2. res. 1 (v)
3. res. 2 (c)
Förberedande votering:
27 för res. 1
17 för res. 2
230 avstod
75 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
224 för utskottet
25 för res. 1
27 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 40 m, 39 fp, 16 kd, 13 mp
För res. 1: 1 m, 24 v
Avstod: 1 m, 8 kd, 17 c, 1 mp
Frånvarande: 28 s, 13 m, 9 fp, 9 kd, 6 v, 5 c, 3 mp
Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 4 (fp, kd)
3. motiveringen i res. 3 (m)
Förberedande votering:
64 för res. 4
42 för res. 3
170 avstod
73 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
131 för utskottet
63 för res. 4
81 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 1 v, 1 c, 14 mp
För res. 4: 39 fp, 24 kd
Avstod: 42 m, 23 v, 16 c
Frånvarande: 29 s, 13 m, 9 fp, 9 kd, 6 v, 5 c, 3 mp

FiU14 Styrning av försvarets fastigheter och an-
läggningar
Punkt 2 (Försvarsmyndigheternas valfrihet)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd, c)
Votering:
153 för utskottet
123 för res. 1
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 23 v, 14 mp
För res. 1: 42 m, 39 fp, 24 kd, 1 v, 17 c
Frånvarande: 28 s, 13 m, 9 fp, 9 kd, 6 v, 5 c, 3 mp

Punkt 10 (Studentbostäder)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
252 för utskottet
24 för res. 2
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 42 m, 39 fp, 24 kd, 17 c, 14 mp
För res. 2: 24 v
Frånvarande: 28 s, 13 m, 9 fp, 9 kd, 6 v, 5 c, 3 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

FiU17 Förlängning av Sveriges deltagande i IMF:s
Nya lånearrangemang, NAB
Kammaren biföll utskottets förslag.

13 § (forts. från 11 §) Radio- och TV-frågor
(forts. KrU6)

Anf. 139 ROSSANA DINAMARCA (v):
Fru talman! Idén om public service, en radio och
television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och
synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme-
dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av
de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan
kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild-
ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme-
rande program; de ska spegla såväl kvinnors som
mäns vardag; det ska finnas program med intresse för
alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt
vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam-
hälls- och kulturlivet i hela landet.
Public service ska också erbjuda program på in-
vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup-
per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta
programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på
för en ökad omfattning av teckentolkade och även
syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för-
utom synskadade även vara till hjälp för personer
med andra handikapp. I det sammanhanget kommer
digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även
Moderaterna borde se som någonting positivt och inte
som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i
utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad
gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt
förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen-
de är det granskningsnämndens uppgift att se till att
gällande villkor följs.
Public service-tanken är än viktigare i dag när så
många kommersiella kanaler på radio- och TV-
området tillkommit. Oberoendet och friheten från
ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva-
litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i
allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public
service blir någon maktens megafon. Det grundar sig
på systemet med fristående bolag som har ett ram-
avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet
krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men
de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens
fristående ställning är också att de inte reklamfinan-
sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför
ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla.
Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion även i
framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är
liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas
vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som
bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder
inte förknippade med demokrati. Men det Moderater-
na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av
Sveriges Television, typisk moderat politik.
Moderaterna menar att detta finansieringssystem
skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda
motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella
kanalernas utveckling jämte public service och se att
public service satsar på kvalitet därför att det är deras
uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de
kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä-
rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst
åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge-
nom att begränsa makten för de stora koncernerna
och fördela makten till många.
Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut-
skottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Anf. 140 LARS-IVAR ERICSON (c):
Fru talman! Min allra första kontakt med TV var
VM-fotbollen 1958. En granne hade satt ut sin TV i
trädgården och tog entréavgift, och så fick vi se mat-
cherna. Inte kunde vi då ana att TV så småningom
skulle finnas i nästan alla svenska hem. Men så är det
i dag, och då är det viktigt att så många som möjligt
får tillgång till det som TV erbjuder och att innehålet
i så hög grad som möjligt motsvarar det som efterfrå-
gas. För Centerpartiet är det självklart att värna om
programtextning, uppläsning av textremsa och att
påtala de besvär som störande bakgrundsljud orsakar.
Människor med olika funktionshinder ska ha tillgång
till TV-programmen.
Jag ska säga några ord om TV-gudstjänsterna.
Som präst ser jag naturligtvis helst att folk söker sig
till kyrkorna för att fira gudstjänst, och jag vet att
mina kolleger inom frikyrkorna tycker likadant. Men
det är ett faktum att gudstjänstutbudet i de olika sam-
funden av olika anledningar fortsätter att minska.
Detta gäller särskilt på landsbygden, där det kan vara
långt till närmaste gudstjänstställe. Då kan söndagens
TV-gudstjänst vara ett bra alternativ.
Därför är det oroande att TV i allt större utsträck-
ning väljer att sända studiogudstjänster i stället för att
genomföra sändningar på plats i en kyrka. TV-
gudstjänsterna ses även av många äldre, sjuka, funk-
tionshindrade och människor som av olika anledning-
ar inte kan besöka hembygdens kyrka. För det äldre
par som tidigare åkt bil till gudstjänsten känns det nu
lugnare att låta bilen stå och i stället följa TV-
gudstjänsten. Då vill de se gudstjänsten från en kyrka
någonstans i Sverige och inte från en TV-studio.
För människors andliga upplevelse spelar kyrko-
rummet en stor roll, och en TV-studio kan aldrig ge
samma atmosfär. De TV-sända gudstjänsterna ger
också tittarna kulturella upplevelser genom att kyrko-
byggnader från olika tidsepoker visas och att hela
landet får tillgång till sändningskyrkans yttre och inre
miljö. Ena söndagen får vi se gudstjänst från bönhu-
set i Västerbotten och den andra söndagen från kate-
dralen S:t Johannes i Malmö.
Jag kan förstå att TV i besparingstiden söker olika
alternativ, men jag anser ändå att våra TV-
gudstjänster från de olika samfunden bör sändas från
olika håll i landet. Jag gläder mig åt att Kristdemo-
kraterna sympatiserar med denna åsikt. Jag tror också
att det finnas enskilda i de andra partierna som tycker
likadant.
Fru talman! Givetvis står jag bakom Centerparti-
ets reservationer och de bifallsyrkanden som Birgitta
Sellén har framfört.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 9 april.)

14 § Arbetsmiljö

Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande 2002/03:AU5
Arbetsmiljö.

Anf. 141 HENRIK WESTMAN (m):
Fru talman! I slutet av 80-talet var jag med om att
bygga upp en fristående företagshälsovårdscentral.
Det var då en självklarhet att det förebyggande arbe-
tet skulle hänga ihop med den direkta och dagliga
driften. När en olycka inträffat eller då det förebyg-
gande arbetet inte hade lyckats förhindra ohälsa följ-
de rehabilitering som en naturlig del.
Det är naturligt och rätt att hela kedjan hänger
ihop och fel då den inte får göra det. Det anses riktigt
i de flesta andra sammanhang. Vi moderater har såle-
des hela tiden tyckt att lagen då den förebyggande
företagshälsovården skildes från övrig hälso- och
sjukvård samt rehabiliteringen har alldeles fel inrikt-
ning.
Framtidens syn på och definition av arbetsmiljö,
hälso- och sjukvård samt rehabilitering kommer att ha
en avgörande betydelse för utvecklingen av företags-
hälsovården på sikt. För den framtida utvecklingen
behövs även metod-, tjänste- och kompetensutveck-
ling av företagshälsovården.
För att ytterligare utveckla företagshälsovården
anser vi att det är angeläget att denna får möjlighet att
även arbeta med annan hälso- och sjukvård. De
tjänster som företagshälsovården erbjuder ska styras
av utbud och efterfrågan och inte, som i dag, med en
lagstiftning som förbjuder företagshälsovården att
ägna sig åt traditionell hälso- och sjukvård. I dagens
stressade samhälle är det många yrkesverksamma
som skulle uppskatta den närhet till medicinsk kun-
skap som företagshälsovården skulle kunna erbjuda
om den gavs denna möjlighet. Företagshälsovården
skulle på så sätt kunna avlasta vårdcentraler och and-
ra läkarmottagningar genom att utgöra ytterligare en
verksamhetsform för hälso- och sjukvårdstjänster.
Det finns faktiskt redan i dag företagshälso-
vårdscentraler som tycker att det är viktigt och riktigt
att hela kedjan hänger ihop. Därför erbjuder de sina
kunder "vanlig hälso- och sjukvård" kopplad till
företagshälsovård trots att det inte finns något avtal
med respektive landsting om kunden. Det betyder att
kunden, det vill säga arbetsgivaren, får betala hela
kostnaden.
Vi föreslår således att företagshälsovården får till-
baka en del av sina tidigare arbetsuppgifter. Det
skulle kunna innebära en effektivisering av arbetsgi-
varnas arbetsmiljöarbete. Med en utbyggd företags-
hälsovård skulle som sagt en rad positiva effekter
kunna uppkomma.
Den omorganisation av företagshälsovården som
genomfördes för ett decennium sedan var inte lyckad.
Företagsläkarna och företagen samarbetar inte till-
räckligt nära. Tidigare hade företagsläkarna möjlighet
att ge sjukvårdande behandling på samma villkor som
läkarna inom landstingen. Företagsläkarna såg tidigt
eventuella missförhållanden både inom den fysiska
och den psykiska arbetsmiljön i förvaltningen eller
företaget. Beslutsvägarna var ofta kortare, och på så
sätt kunde dåliga arbetsmiljöer rättas till. Den social-
demokratiska regeringen har begränsat företagshälso-
vårdens möjligheter att bedriva hälso- och sjukvård.
Det har försvårat verksamheten.
På senare tid har arbetsmarknadsministern talat
om kampen mot ohälsa. Han vill "ha en ökad preci-
sion vid sjukskrivning". Vad vore då inte naturligare
än att koppla ihop orsak och verkan med åtgärder för
de anställda, det vill säga förebyggande, underhållan-
de och vårdande samt rehabiliterande åtgärder? Hit-
intills har inte företagshälsovården funnits med i de
ohälsoförslag som har presenterats. Varför inte?
Företagshälsovården ska givetvis även i fortsätt-
ningen ha en naturlig och förebyggande roll att spela
på arbetsplatsen, men den bör bli friare och bredare
och kopplas mer till den vanliga sjukvården.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Anf. 142 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Vi tillbringar mycket av vår vakna tid
på våra arbetsplatser och det är därför viktigt att våra
arbetsplatser är bra miljöer att vistas i - miljöer som
vi trivs med och som vi känner oss trygga i.
Under den tunga industrins uppbyggnad i vårt
land var arbetsmiljöarbetet ofta förknippat med olika
riskfaktorer på våra arbetsplaster som skyddsombu-
den och arbetsgivarna skulle stävja.
Allteftersom vi har gått över till ett mer utpräglat
tjänstesamhälle har också utformningen av våra ar-
betsplatser genomgått en förändring och våra arbets-
relaterade sjukdomar är av en mer psykosocial ka-
raktär. Det kan därför vara på sin plats att införa ett
nytt begrepp inom arbetsmiljön. Det är begreppet
friskfaktorer, det vill säga vad är det som gör att vi
trivs och mår bra på en arbetsplats?
En arbetsmiljö med många friskfaktorer påverkar
människans beteende och skapar arbetslust, kreativi-
tet och möjligheter. Miljön påverkar våra känslor,
som i sin tur påverkar det sociala stödet, varför ut-
formningen av arbetsmiljön är central som stressföre-
byggande åtgärd i arbetslivet.
Den arkitektoniska och fysiska miljön styrs ofta
av att verksamheten ska vara funktionell. Detta inne-
bär att byggnadens funktionella och mätbara egen-
skaper blir allt viktigare samtidigt som de psykosoci-
ala aspekterna, friskfaktorerna och individens behov
som skulle kunna bidra till att befrämja hälsan och
förebygga stress är åsidosatta.
Att den fysiska miljön påverkar vårt beteende är
sedan länge känt. I boken Design and Health från
Karolinska Institutet, som är en sammanställning av
forskareresultat från hela världen, framförs belägg för
att väl designad och positivt upplevd miljö ökar för-
mågan att hantera stress. Vi reagerar konstruktivt och
hittar bättre sätt att lösa problem om vi upplever om-
givningen positivt. Karaktären av en designad miljö
bedöms som ett kraftfullt instrument med förmåga att
förbättra och stärka hälsoprocesser. Hälsofrämjande
miljöer håller på att bli en huvuduppgift för designer
och planerare.
Men, fru talman, förutom den fysiska miljön är
det vi som arbetskolleger som är varandras arbets-
miljö. Hur vi behandlar varandra påverkar den psyko-
sociala miljön och hälsan på en arbetsplats.
Arbetsplatser med en allt kärvare ekonomi, hårda-
re villkor, större konkurrens och kanske en oro för att
bli av med arbetet kan leda till vuxenmobbning.
Den som drabbas av mobbning kommer in i en
allvarlig kris som i grava fall kan leda till total ut-
slagning från gemenskapen och arbetslivet, förstörd
hälsa och till och med självmord. Arbetsmiljöunder-
sökningar som genomförts av Arbetsmiljöverket och
SCB visar att åtminstone 250 000 vuxna utsätts för
mobbning på sina arbetsplatser. Bland elever uppgår
antalet till ca 100 000 per år enligt Barnombudsman-
nen.
Att utsättas för mobbning är en kränkning av ens
hela personlighet. Om detta händer på en arbetsplats
så är det ett allvarligt arbetsmiljöproblem.
Arbetsgivaren har ansvar för att skapa ett ar-
betsklimat där människor kan behålla hälsan och
arbetsglädjen även vid snabba förändringar och högt
tempo. Arbetsgivaren har enligt lag en rad åtaganden,
exempelvis att använda så kallade internkontroller för
ett aktivt arbetsmiljöarbete.
Från kristdemokratiskt håll vill vi att mobbnings-
problemet ska uppmärksammas och pekar på just
internkontrollen av arbetsmiljön som ett redskap mot
arbetslivsrelaterad vuxenmobbning.
Jag vill därför yrka bifall till vår reservation nr 8.
Fru talman! I en debatt som handlar om arbets-
miljö måste den rekordhöga sjukfrånvaron uppmärk-
sammas. Att vara sjukskriven innebär att man är
arbetsoförmögen, och det kan man vara partiellt eller
på heltid.
Jag tror inte att de höga sjukskrivningstalen enbart
har med arbetsmiljön att göra, utan också med att
många invånarna i dagens Sverige inte får sitt
livspussel att gå ihop.
Det är stressigt hemma och stressigt på arbetsplat-
sen, och eftersom man inte kan sjukskriva sig från
hemmet så gör man det från arbetsplatsen. Men mest
anmärkningsvärt är att den offentliga sektorn har de
högsta sjukskrivningarna, och där är vi som politiker
ansvariga arbetsgivare.
I de flesta kommuner och landsting i dagens Sve-
rige är Socialdemokraterna i majoritet. Jag undrar
varför de socialdemokratiska politikerna inte tar sitt
ansvar som arbetsgivare. Varför får inte människorna,
och då speciellt de offentligt anställda kvinnorna, sina
livspussel att gå ihop? Vad är det som gör att kvin-
norna i det socialistiskt styrda Sverige mår så dåligt?
När ska Socialdemokraterna se att den offentliga
sektorn dräneras på duktiga, lojala kvinnor och att de
som är kvar får allt svårare att springa fortare och
fortare i ekorrhjulet? Det tycker jag är ett av Sveriges
allvarligaste arbetsmiljöproblem.

Anf. 143 ANDERS WIKLUND (v):
Fru talman! Arbetslivets villkor och arbetsmiljö-
frågor i vid mening är mycket viktiga frågor i dagens
läge. Att vi har ohälsotal som accelererar påminner
oss faktiskt om hur långt vi ännu har kvar till det
goda utvecklande arbetet och ett arbetsliv där alla
människor får plats. Man kan nog säga att utveck-
lingen under 90-talet i det perspektivet snarare har
avlägsnat oss från de här målen och inneburit försäm-
rade arbetsvillkor för många människor och ökad
utslagning från arbetslivet.
Förutom ofärden och det mänskliga lidandet har
samhällets kostnader också vuxit lavinartat till följd
av att fler och fler människor inte längre orkar, blir
sjuka och försvinner ut i långa sjukskrivningar och
förtidspensioneringar. De här kostnaderna ockuperar
också reformutrymmet och tränger undan andra an-
gelägna behov. Inte minst i dessa budgetförhand-
lingsdagar är det en smärtsam realitet. Med en växan-
de andel av arbetskraften som står utanför arbetslivet
hotas själva förutsättningarna för en långsiktig och
uthållig finansiering av välfärdspolitiken. Den här
utvecklingen måste naturligtvis brytas. Jag är överty-
gad att det säkert råder en bred enighet om detta över
alla partigränser här i kammaren.
Jag skulle vilja peka på två samverkande orsaker
till den här utvecklingen.
Klimatet på arbetsmarknaden har definitivt hård-
nat. 90-talets djupa ekonomiska kris skärpte omvand-
lingstrycket och förändringstakten i hela arbetslivet.
Det ledde till stora personalminskningar, omorgani-
sationer, nedskärningar och arbetsutvidgning. Det är
ingen tvekan om att människor har slitit hårt, och
många har farit illa i slimmade och underbemannade
organisationer. Särskilt hårt har naturligtvis de an-
ställda drabbats som har att möta andra människors
omsorgsbehov. Därför är det inte särskilt förvånande
att sjuktalen är högst i kommuner och landsting och
bland kvinnor.
Vi vet också att sjuknärvaron och övertidsarbetet
har ökat. Deltidsanställningar och otrygga anställ-
ningar som timvikariat och projektanställningar har
också blivit allt vanligare. Vi har också sett hur ef-
fektivitetskraven har skärps i verksamheter som Sam-
hall där arbetshandikappade ska erbjudas arbete. I
kombination med sänkta lönebidragsnivåer har detta
inneburit att fler och fler människor har fått lämna
arbetslivet och blivit förtidspensionerade i stället.
Även teknikutvecklingen, som i och för sig är
nödvändig och stöder verksamheternas utveckling
och effektivisering, har en baksida. Den tenderar att
öka andelen ensamarbete, rationalisera bort vissa
yrkeskategorier och stänga ute många människor.
Samtidigt tillkommer nya yrkeskategorier, och nya
arbetsskador och arbetssjukdomar uppträder. Det
gäller till exempel utbrändhet och elöverkänslighet.
Även våld och hot har ökat på arbetsplatserna.
Särskilt drabbade är återigen kvinnor som är anställda
inom vård och omsorg, med även inom handeln och
servicenäringen där ökade öppettider och helgöppet
är ett växande problem.
Under den här perioden har arbetsmiljöarbetet, det
som skulle kunna motverka utvecklingen, tagit många
och stora steg tillbaka. Orsakerna är flera. Arbetsgi-
varna har inte tagit sitt ansvar. Trots kraven i lagstift-
ningen saknas ett systematiskt arbetsmiljöarbete på
många arbetsplatser. Rehabiliteringsutredningar och
åtgärder för att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbetet
genomförs inte på det sätt som föreskrivs, och främ-
jandelagen används över huvud taget inte. Det sociala
ansvaret har brustit.
De fackliga organisationerna har inte heller för-
mått ta sitt ansvar. Den fackliga bevakningen har
varit helt otillräcklig. Det beror bland annat på att
tiotusentals skyddsombud har fått lämna arbetsplat-
serna till följd av den ekonomiska krisen under 90-
talet.
Samtidigt har också vi i riksdagen fattat en massa
politiska beslut som försämrat möjligheterna till ar-
betsmiljöutbildning. Vi har skurit inom företagshäl-
sovårdssektorn. Vi har minskat resurserna till Ar-
betsmiljöinspektionen. Vi har också minskat resur-
serna till den regionala skyddsombudsverksamheten.
Ett hårdare arbetsklimat på arbetsmarknaden och i
arbetslivet och en samtidig nedrustning av arbetsmil-
jöarbetet har spelat en väsentlig roll för den snabba
ökningen av den arbetsrelaterade ohälsan.
Fru talman! Vi står tillsammans med Socialdemo-
kraterna och Miljöpartiet bakom målet om att halvera
sjuktalen fram till 2008. Det blir ingen lätt uppgift.
Det finns inga snabba enkla lösningar, utan det krävs
en helhetssyn. Insatser måste göras i hela kedjan från
förebyggande via sjukskrivningsprocessen till rehabi-
litering. Några steg har vi redan tagit, men mycket
återstår, framför allt på det förebyggande området
som nu måste prioriteras. Då handlar det framför allt
om att återupprätta det lokala arbetsmiljöarbetet och
anpassa det till de nya riskfaktorerna i arbetslivet.
Jag vill peka på några olika ben som en arbets-
platsförankrad strategi för minskad ohälsa och ett
uthålligt arbetsliv måste vila på.
Jag menar att grunden för ett effektivt arbetsmil-
jöarbete är AML och föreskrifter om systematiskt
arbetsmiljöarbete. Arbetsmarknadens parter har själv-
fallet ett stort ansvar för att kraven i lagstiftningen
ska uppfyllas, men jag tror också att det kommer att
krävas skärpningar i lagstiftningen. För flytta fram
positionerna i förhållande till dagens arbetsvillkor och
riskfaktorer krävs fler föreskrifter med fokus på de
relevanta faktorerna i arbetslivet. Det kan handla om
arbetsorganisation, bemanning, arbetsmiljöutbildning
och mycket mer. Vi behöver en AML som äger för-
måga att ställa sig i vägen för effektiviseringar och
organisationsförändringar som hotar arbetsmiljön och
riskerar personalens hälsa.
Företagshälsovården är ett annat ben och en viktig
strategisk aktör lokalt. Vi vill att den blir en rättighet
för alla arbetstagare. Inriktningen ska vara förebyg-
gande och rehabiliterande, och det ska finnas kom-
petens och metoder anpassade till riskfaktorerna i
dagens arbetsmiljöer. Vi vill att FHV:s roll stärks och
menar att det krävs en mer oberoende ställning i för-
hållande till arbetsgivarna. Finansieringen av före-
tagshälsovården behöver därför ses över. Vi räknar
med att detta är en fråga som en kommande utredning
kommer att hantera.
Arbetsmiljöinspektionen är en annan betydelsefull
aktör lokalt. Neddragningarna inom inspektionen har
medfört svåra resurs- och kompetensbrister som all-
varligt har försvårat tillsynsarbetet och medfört både
kvalitetsförsämringar och legitimitetsproblem för
inspektionen. Redan beslutade resurstillskott avhjäl-
per bara de akuta bristerna och problemen. Långsik-
tigt krävs ytterligare stora tillskott om inspektionen
ska få rimliga förutsättningar att klara sina uppgifter.
Arbetsmiljöutbildningen är också central i en
strategi för bättre arbetsmiljö. Trots stödet från AML
är bristerna mycket stora. Även om det på många
arbetsplatser görs hedervärda och aktningsvärda för-
sök att klara utbildningssatsningarna är det inte ovan-
ligt att både skyddsombud och chefer saknar all rele-
vant utbildning. Jag menar att alla anställda borde ha
rätt till en grundläggande utbildning. För chefer,
skyddsombud och fackliga förtroendevalda borde det
vara självklart med en arbetsmiljöutbildning i grun-
den och en kontinuerlig vidareutbildning.
Ett annat ben är att sjuka arbetsvillkor inte ska va-
ra lönsamma. Ekonomiska drivkrafter som förmår
motivera arbetsgivare att utveckla arbetsmiljöarbetet
och ta ett större ansvar för att förebygga arbetsskador
och sjukdomar hos sin anställda är därför helt nöd-
vändiga.
Fru talman! I det arbete för minskad ohälsa som
just har inletts mellan samarbetspartierna utgör de här
frågorna en viktig beståndsdel. Jag har ingen anled-
ning att se annat än mycket optimistiskt på förutsätt-
ningarna för att samarbetet på det här området ska
leda till konkreta åtgärder som faktiskt minskar ohäl-
san och som resulterar i ett effektivare förebyggande
arbetsmiljöarbete.
Det är i själva verket en förutsättning för att målet
en halvering av sjuktalen ska uppnås till år 2008.
Jag vill yrka bifall till reservation nr 7 som vi har
lagt från Vänsterpartiet. Vi ställer oss bakom betän-
kandet i övrigt.

Anf. 144 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! När man lyssnar på Anders Wiklund
får man en känsla av att arbetsmiljö är något ganska
fyrkantigt. Bara vi lyckas med vårt systematiska ar-
betsmiljöarbete kommer vi att nå vårt mål att halvera
sjukfrånvaron till 2008.
Jag tror inte att det är så.
Jag tror att man måste se hela livspusslet. Arbets-
miljön är en del av detta. Men när vi vet att de of-
fentligt anställda kvinnorna är de som har det sämst
och är mest sjuka, undrar jag: Vad är ert recept? Vad
är ert svar till de offentligt anställda kvinnorna?
Är det det systematiska arbetsmiljöarbetet? Jag
tycker att det låter fyrkantigt. Jag tror att man måste
ha ett mycket vidare perspektiv, speciellt när vi vet att
det är vi politiker som är arbetsgivare i den offentliga
sektorn.
Jag skulle vilja höra Anders Wiklund utveckla
detta litet mer.

Anf. 145 ANDERS WIKLUND (v) replik:
Fru talman! Jag har aldrig påstått att all ohälsa är
arbetsrelaterad och har arbetsrelaterade orsaker. Det
vore mig helt främmande.
Vi påverkas naturligtvis av många olika faktorer
både i arbetslivet och i samhällsutvecklingen. Det har
att göra med hur vi har det hemma och hur vi får ihop
vårt livspussel, som du uttrycker det. Självklart är det
så.
Vi kommer inte ifrån - framför allt inte när vi
diskuterar ett betänkande som har rubriken Arbets-
miljöfrågor - de faktorer i arbetslivet som orsakar
ohälsa. Det är trots allt så att all seriös forskning på
det här området säger att åtminstone 50 % av den
ohälsa vi registrerar i dag har sin orsak i arbetsplats-
förhållanden.
Arbetsplatsen är central också i ett annat avseen-
de, nämligen den att människor alltid sjukskrivs från
en arbetsplats och ska bli friskförklarade tillbaka till
en arbetsplats. Arbetsplatsen är central i ett vidare
perspektiv.
Därför är det befogat att prata om arbetslivet och
arbetslivets villkor när vi pratar ohälsa.
Men jag är den förste att instämma i att det inte är
hela förklaringen.
När det gäller kvinnor i offentlig sektor kan vi
konstatera att sjuktalen är högre. Men de är inte så
mycket högre som statistiken säger oss. Det som
kännetecknar offentlig sektor är nämligen att den
genomsnittliga åldern bland de anställda är betydligt
högre än i den privata sektorn. Med stigande ålder
finns ett samband med ohälsofaktorer. Därmed finns
det en förklaring till att vi har högre sjuktal i offentlig
sektor - människor är äldre.
Den främsta anledning till att sjuktalen avviker
tror jag är det faktum att de som har att syssla med att
ta hand om andra människors omsorgsbehov har lidit
mycket svårt under åren med nedskärningar och per-
sonalminskning i offentlig sektor. De har fått slita
hårt. Det är konsekvenserna av den utvecklingen vi
ser i dag i form av högre sjuktal.

Anf. 146 MARGARETA ANDERS-
SON (c):
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tion 2 under punkt 1. Jag står givetvis bakom övriga
centerreservationer också, men nöjer mig med att
yrka bifall till denna.
Verkligheten börjar komma ifatt regeringen, men
fortfarande fattas det tydligen en bit. Vi har fortfaran-
de inte fått någon proposition som tar fasta på åtgär-
der mot den skenande ohälsan i arbetslivet. Man har
haft utredningar och trepartssamtal, oppositionen har
kommit med förslag men regeringen sitter tyst och
still. Det enda man har åstadkommit är ett förslag att
låta arbetsgivarna betala ännu mer för sjukskrivning-
arna.
Varför Anders Wiklund, Berit Högman och Ulf
Holm kommer det inte litet mer konkreta förslag?
I betänkandet 2002/03:AU5 finns det många för-
slag från oppositionen på hur man ska komma till
rätta med problem på arbetsmiljöområdet. Mycket
finns redan lagstiftat men dels kan besluten efterlevas
på ett bättre sätt, dels finns det en hel del fel som går
att rätta till.
Fru talman! För att komma till rätta med sjuk-
skrivningarna men framför allt för att se till att stoppa
inflödet av nya krävs förbättringar av företagshälso-
vården. Den behöver kvalitetssäkras och göras till-
gänglig för alla arbetstagare. Arbetsgivarna behöver
få bättre insikt om vilken resurs som finns i en bra
företagshälsovård och att den rätt utnyttjad kan spara
stora pengar åt företaget om man på det sättet får
medarbetare som mår bra och som inte behöver bli
sjukskrivna.
Att göra företagshälsovården tillgänglig för alla
som finns på arbetsmarknaden måste vara en viktig
åtgärd som regeringen skulle kunna sätta in snabbt.
Det är inte nödvändigt att ha fler utredningar. Mycket
finns redan färdigt.
Centerpartiet anser att företagshälsovården är en
av för många, särskilt mindre, företag förbisedd re-
surs som behöver tas till vara på ett mycket bättre
sätt.
I dagens arbetsliv med korta och osäkra anställ-
ningsförhållanden riskerar de som har de här anställ-
ningsförhållandena att drabbas av flera av varandra
oberoende påfrestningar i arbetet. Dels innebär an-
ställningsformen en form av otrygghet som kan vara
stressande, dels kan frånvaron av lämplig skyddsut-
rustning eller bristfällig information om hur den ska
användas leda till skador och överansträngning för
den enskilde.
Centerpartiet kräver därför att det ska göras ännu
tydligare för arbetsgivarna att de har ansvaret att se
till att alla som finns på arbetsplatsen har de rätta
förutsättningarna för att göra sitt jobb på ett säkert
och bra sätt.
Fru talman! En fråga som också diskuterats i olika
sammanhang är hur olika andningsskydd och annan
skyddsutrustning testas. Det naturliga för min del är
att utrustningen testas i den miljö och under de övriga
belastningar de kommer att utsättas för när de tas i
bruk. Så har inte alltid varit fallet och det finns risk
för att arbetstagare tror att de har ett bättre skydd än
vad de har i verkligheten.
De här frågorna bör regeringen uppmärksamma
och berörda myndigheter bör ta ansvar för att de
snarast blir åtgärdade.
Mobbning kan man förledas tro är något som bara
förekommer bland barn i skolan. Det är förfärligt att
det förekommer där, men tyvärr finns mobbning även
bland vuxna. Bland elever i skolan försöker man i dag
att rätta till de här problemen. Man har inrättat mobb-
ningsteam och kamratstödjare, mobbningsplaner och
samtalsgrupper. Det är bra, och en del av problemen
har man kommit till rätta med.
Tyvärr förekommer samma problem - och ibland
ännu värre - bland vuxna. Kränkningar både av ar-
betskamrater och chefer är tyvärr inte helt ovanligt.
Enligt mitt eget fackförbund HTF blir 6 % av med-
lemmarna varje vecka utsatta för kränkande särbe-
handling av sina arbetskamrater. Enligt HTF är kvin-
norna värst utsatta- ofta beroende på hög arbetsbe-
lastning och mycket stress på arbetsplatsen.
Arbetstagarna känner inte heller att man kan på-
verka sin situation, och det leder till olika former av
negativa beteenden.
Olika grupper av funktionshindrade människor
har också behov av särskilda insatser på arbetsplat-
sen.
En grupp som kan ha svårt att hävda sig är de hör-
selskadade. Det saknas kunskap om hur ljudmiljön
ska vara utformad för att förebygga skadorna men
också om hur man ska göra det möjligt för den som
redan är hörselskadad att fungera så bra som möjligt i
jobbet.
För det mesta är det också så att det som är bra för
människor med funktionshinder även är bra för den
som ännu inte har några besvär.

Anf. 147 ULF HOLM (mp):
Fru talman! En av de viktigaste punkterna i det
här betänkandet är frågan om företagshälsovården. En
aktiv och offensiv företagshälsovård är viktig som en
komponent bland många för att åstadkomma en bra
arbetsmiljö. En del av den ökande ohälsan i samhället
går att direkt relatera till arbetslivet, dock inte alla
delar. Detta förhållande har diskuterats många gånger
här i kammaren, men det är nog bra att än en gång
upprepa Miljöpartiets uppfattning här.
Vår uppfattning är den att det ökande tempot i
samhället är en av de stora orsakerna till den ökande
ohälsan. Det är stressen och pressen genom hela
livscykeln som gör att ohälsan har ökat så katastrofalt
mycket. Det är också därför som Miljöpartiet har lagt
fram förslaget om att vi ska ha ett friår, att man ska
kunna ta en paus i sitt yrkesliv för att kunna komma
ned i tempo och göra något helt annat. Detta sker nu
som ett försök i tolv kommuner och ska enligt en
uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Vänstern och
Miljöpartiet genomföras i full skala i hela landet från
och med den 1 januari 2005.
En annan fråga som Miljöpartiet driver är en dag-
lig arbetstidsförkortning. Också det är ett sätt att
minska stressen och pressen i livet.
När det gäller ohälsan i arbetslivet är enligt min
mening de långsiktigt viktigaste frågorna rehabilite-
ring och förebyggande åtgärder. Arbetet med att ta
fram långsiktiga strategier pågår, och som en grund
kan nämnas slutrapporten från trepartssamtalen mel-
lan regeringen och arbetsmarknadens parter, Ett ar-
betsliv för alla. Vi håller givetvis inte med om alla
slutsatserna i den, men det är viktigt att inse att det är
ett långsiktigt arbete som nu håller på att processas.
Det kommer också allteftersom förslag just från
Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet i
arbetet för att få ned ohälsan. Det är inget enkelt
arbete. En del vill att vi ska spotta fram hundratals
förslag om dagen. Så enkelt är det givetvis inte utan
vi måste hitta långsiktiga lösningar som är bra. För ett
par veckor sedan lade vi fram en samarbetsproposi-
tion för riksdagen som i ett första steg tog ställning
till sjukskrivningsprocesserna, som är en av kompo-
nenterna i arbetet på att få ned ohälsotalen.
När det gäller företagshälsovården vill jag också
påminna om att Socialdemokraterna, Vänstern och
Miljöpartiet i årets statsbudget satsat medel inom just
detta område. Till exempel har det lagts in 15 miljo-
ner kronor till Arbetslivsinstitutet för att förstärka
utbildningen av personalen i företagshälsovården. I
uppgörelsen omfattande 121 punkter mellan s, v och
mp har vi också fastställt som mål för denna mandat-
period att alla anställda ska ha rätt till företagshälso-
vård av hög kvalitet. Detta arbete har påbörjats, och
jag antar att vi återkommer i frågan längre fram.
Fru talman! Det finns dock två frågor som jag och
Miljöpartiet vill lyfta fram i detta arbete och där vi
anser att utskottsmajoriteten inte gör tillräckligt. Den
första frågan gäller gränsvärden för buller i fab-
riksmiljö. Dessa gränsvärden fastställdes på 50- och
60-talen och är i dag alldeles för generösa. Gränsen
vid 85 decibel i fabriksmiljö medför på lång sikt en
15-20 % ökad risk för att få hörselskador. Den rimli-
ga nivån bör vara 70 decibel, vilket bland andra bul-
lerexperten professor Tor Kihlman vid Chalmers
tekniska högskola fört fram med stor tyngd. Han
säger också att gränsen i urbana miljöer borde gå vid
ca 40 decibel i stället för dagens 55 decibel.
Dagens samhälle är ju så förorenat med alltmer
buller och fler och fler människor mår så dåligt på
grund av bullret att gränsvärdena måste omvärderas
och att en hårdare bedömning behövs.
I betänkandet förs nu fram att det finns ett nytt
EU-direktiv angående buller. Där anges dock kravet
ligga på en högre nivå än den som är rekommenderad
i Sverige. Tack och lov är detta direktiv ett så kallat
minimidirektiv, vilket innebär att enskilda länder i
EU kan gå före och införa strängare regler än de som
EU nu fastställt. Från Miljöpartiets sida vill vi alltså
att dagens nivå vid 80 decibel sänks till 70 vad gäller
buller i fabriksmiljö.
Det är därför med stor besvikelse jag kan konsta-
tera att bara Miljöpartiet ställer sig bakom en lägre
nivå för buller i fabriksmiljö. Framför allt med adress
till samarbetspartierna Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet vill jag säga att man inte tar denna
fråga på allvar utan väljer att gömma sig bakom EU-
regler.
Den andra viktiga fråga, fru talman, som jag vill
lyfta fram gäller gränsvärdena för elektromagnetiska
fält. Två av de yrkesgrupper som i dag utsätts för
hälsorisker av att arbeta i elektromagnetiska fält är
spårvagnsförare och lokförare. Givetvis finns det
många fler sådana yrkesgrupper. Den stående frågan
är då om elektromagnetiska fält är skadliga för män-
niskan. Detta råder det delade meningar om. En hel
del forskning har under årens lopp utförts bland annat
av Arbetslivsinstitutet. Docenten Kjell Hansson Mild
har undersökt personalen bland annat vid Malmbanan
och där funnit starka indikationer på kromosomska-
dor och cancerrisker på grund av elektromagnetisk
strålning.
Därför måste försiktighetsprincipen råda. Forsk-
ningen på dessa fält bör ökas, och fler studier bör
göras, så att inga yrkeskategorier blir utsatta för så
stora risker som nu verkar vara för handen. Sverige
har inga gränsvärden för detta. Italien är det första
land som har en lag som förbjuder för hög strålning
från elektromagnetiska fält. I USA har helt nyligen
skadestånd utbetalats för sjukdom orsakad av elekt-
romagnetisk strålning.
Som jag nämnde tidigare är spårvagnsförare en
grupp som utsätts för mycket stark strålning från
elektromagnetiska fält. Förhållandena är likartade för
tågförare och tågpersonal. Jämför man värdena för
dessa yrkesgrupper med avseende på elektromagne-
tisk strålning med rekommenderade värden för bygg-
nader som skolor, daghem och lekplatser finner man
att skillnaden är väsentlig. I de sistnämnda fallen är
policyn att de högsta värdena ska vara betydligt lägre.
Frågan är då: Varför görs det en skillnad mellan
olika yrkesgrupper när det gäller elektromagnetiska
fält? Miljöpartiet tycker att försiktighetsprincipen bör
råda på detta område, att gränsvärden tas fram för alla
yrkesgrupper och att forskning om hälsoeffekter från
starka elektromagnetiska fält måste öka.
Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till reser-
vationerna 4 och 6.

Anf. 148 BERIT HÖGMAN (s):
Fru talman! Vi debatterar nu betänkande AU5 om
motioner väckta under allmänna motionstiden vilka
rör arbetsmiljön.
All tillgänglig statistik visar att arbetsmiljön
måste vara en prioriterad fråga framöver. Statistik
från LO som i sin tur bygger på Arbetsmiljöverkets
underlag visar att sjukdomar med sociala och organi-
satoriska orsaker har ökat med över 300 % sedan
mitten av 90-talet. De utgör 24 % av kvinnors anmäl-
da arbetssjukdomar. Nära två tredjedelar av dessa är
relaterade till stress och hög arbetsbelastning.
Arbetsskadorna är fortfarande fyra gånger så stora
inom LO-området som inom tjänstemannaområdet.
Kvinnorna är kraftigt överrepresenterade bland de
långtidssjukskrivna och stod under perioden 1991-
2001 för 64 % av de långa sjukfallen.
Ohälsa är alltså i stor utsträckning en köns- och
klassfråga, som vi som vill se ett jämställt och rättvist
samhälle med kraft och engagemang måste jobba
med.
Att ohälsoproblematiken enbart skulle vara ett
problem för den offentliga sektorn, vilket ofta slarvigt
sagts i debatten, stämmer inte. Bland de långvarigt
sjukskrivna i Stockholm är 54 % privatanställda, och
i Skåne är 50 % privatanställda. De offentligt anställ-
da är dock överrepresenterade bland de sjukskrivna i
landet som helhet, något som delvis kan förklaras av
den demografiska strukturen i den här sektorn, vilket
också Anders Wiklund uppehöll sig vid.
Men oavsett var vi bor i landet och oavsett vilken
arbetsgivare och vilket yrke vi har måste rätten till en
god arbetsmiljö vara en självklarhet. Varje frånvaro
från arbete och produktion är, förutom en mänsklig
förlust, en förlust för samhället i stort. Det är genom
människor i arbete vi kan bedriva välfärdspolitik, det
är genom människor i arbete vi kan nå fler av våra
jämställdhetsmål, och det är genom ett rikt och sti-
mulerande arbetsliv som varje individ kan utvecklas.
Visst finns det orsaker till den ökade ohälsan som
kan sökas utanför arbetslivet. Men den kraftiga ök-
ning som vi sett och de stora skillnaderna mellan
arbetsplatser och geografiska regioner kan inte förkla-
ras i orsaker utanför arbetslivet. Dessutom är det så
att hur vi har det på jobbet påverkar oss i väldigt stor
utsträckning i livet i övrigt.
Sedan kammaren debatterade arbetsmiljöfrågor
senast har en hel del hänt. Regeringens satsning på
projekt för ökad hälsa inom offentlig verksamhet har
fortsatt, och vid en stor nationell konferens den 24
april kommer vi att få ta del av en del av de resulta-
ten. Projekten ska också utvärderas av Vinnova.
Sammanlagt handlar det om 70 miljoner kronor som
har satsats på 19 olika projekt över hela landet.
30 miljoner för utbildning av skyddsombud har
lett till att det arbetet har kommit i gång, liksom re-
kryteringen av nya skyddsombud ute på arbetsplat-
serna.
En tredje satsning är den informationskampanj på
vilken regeringen satsat 20 miljoner under förutsätt-
ning att parterna också drar sitt strå till stacken.
En fjärde åtgärd är 15 miljoner till utbildning av
personal inom företagshälsovården.
En proposition är nyligen framlagd om förbättrad
sjukskrivningsprocess. De i den propositionen före-
slagna uppföljningssamtalen borde ha stor betydelse
för lärandet om vad som är dåliga arbetsmiljöer och
vad som skapar ohälsa.
Riksförsäkringsverkets och Arbetsmarknadsver-
kets gemensamma projekt om arbetslivsinriktad reha-
bilitering fortskrider. Ute på försäkringskassorna
anställs fler försäkringsläkare, och utbildning i för-
säkringsmedicin startas.
Många åtgärder är igångsatta, men flera återstår.
Dit hör regeringens aviserade översyn av företagshäl-
sovården som en oerhört viktig resurs. Då är det an-
geläget att vi ser företagshälsovårdens specifika roll
och hur den kan utvecklas såväl kvalitativt som
kvantitativt.
Regeringen kommer att beta av, ett efter ett, de
förslag som lagts fram från trepartssamtalen i rap-
porten Ett arbetsliv för alla. Vi ser fram emot samar-
betet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i detta ar-
bete.
Fru talman! Två viktiga förutsättningar för att ar-
betsmiljöarbetet ska komma i fokus och ge resultat är:
För det första: Insikten måste finnas om att alla
har ett ansvar. Vi politiker har ett ansvar som lagstif-
tare och anslagsgivare, och inte minst i kommuner
och landsting som arbetsgivare. Arbetsgivaren har ett
klart lagstadgat ansvar för arbetsmiljön som förplikti-
gar.
De fackliga organisationerna har ett stort ansvar
och stora möjligheter att göra problem kända och
tydliga, att sprida kunskap om orsak och verkan och
inte minst att stimulera det förebyggande arbete som
är så viktigt, som flera talare tagit upp tidigare. Som
Annelie Enochson sade: Som arbetskamrater blir vi
varandras arbetsmiljö.
För det andra: Alla parter måste ta till sig ny kun-
skap om de nya osynliga arbetsmiljöriskerna. Det är
lättare att se om en maskin saknar bra skydd än att se
att en människa saknar arbetskamrater eller arbets-
uppgifter. Det är lättare att se att belysningen är dålig
än att se att på den här arbetsplatsen är såväl organi-
sation som kommunikation bristfällig. Som människa
vet vi också hur mycket lättare det är att möta förstå-
else för en värkande kropp än för en värkande själ.
Vad säger man till doktorn om man inte själv kan
sätta ord på det man upplever och känner i form av
värk eller malande oro som övergår i ångest? Till den
osynliga kunskapen hör också kunskapen om mäns
och kvinnors olika sätt att kommunicera, tänka och
organisera sin vardag och sitt arbete.
Dessa nya kunskaper som inte syns men som
finns ändå, som vi sjunger i visan, måste finnas hos
skyddsombuden, hos chefer i linjen och hos oss poli-
tiker på alla nivåer. Då har vi goda förutsättningar för
att lyckas med det som vi faktiskt måste klara: ett
mänskligare arbetsliv för alla.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget
i arbetsmarknadsutskottets betänkande AU5 och
avslag på samtliga reservationer.

Anf. 149 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Vi tycks vara väldigt överens om att
företagshälsovården är en av de viktigare faktorerna
för att människor ska få bättre hälsa och kunna funge-
ra bättre i arbetslivet.
Jag vill ställa en konkret fråga till Berit Högman
här. Kvinnor har ju statistiskt något sämre tillgång till
företagshälsovård än män. Har regeringen några kon-
kreta planer på att rätta till detta i ett första skede?
Sedan måste det komma många fler åtgärder, som jag
ser det.

Anf. 150 BERIT HÖGMAN (s) replik:
Fru talman! Vad jag känner till är den konkreta
planen just översynen av företagshälsovården med
sikte på att vi ska ha en företagshälsovård som är
tillgänglig för alla. Det problem som du tar upp befa-
rar jag beror på att företagshälsovården brister inom
offentlig sektor, och det har vi ju stor möjlighet att
åtgärda både du och jag och våra partikamrater, efter-
som det är vi som styr och ställer i kommuner och
landsting.

Anf. 151 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag hoppas att vi kan rätta till detta.
Jag återkommer till att företagshälsovården är grund-
läggande.
Det finns också skillnader i kvalitet. Hur ser Berit
Högman på de frågorna? Viss företagshälsovård in-
nebär egentligen bara att man går in och gör en hör-
selkontroll, får blodtrycket prövat och några smågre-
jer. Andra gör ganska stora insatser. Finns det några
tankar på att också göra någon form av kvalitetssäk-
ring av företagshälsovården?

Anf. 152 BERIT HÖGMAN (s) replik:
Fru talman! Den diskussionen ingår i den översyn
som regeringen tänker göra, men redan i dag, vilket
också regeringen har påtalat, finns möjligheten att
följa den så kallade Värmlandsmodellen, det vill säga
att man skriver avtal mellan företagshälsovårdarna
och den offentliga hälso- och sjukvården, vilket gör
att det automatiskt skapas ett mervärde. Man använ-
der företagshälsovårdens kompetens och kunskap,
och man använder också vårdcentralernas kompetens
och kunskap, utan att patienten, den behövande, be-
höver sitta emellan, utan slussas till rätt instans. Har
företagshälsovården bättre tillgång på kuratorer eller
sjukgymnaster så är det med en fördel där, och har
vårdcentralen bättre tillgång till doktorer är det en
lämplig väg att gå. Just den modellen har regeringen
lyft fram som ett gott exempel som mycket väl kan
implementeras över landet i morgon dag.

Anf. 153 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Berit Högman sade att hur vi har det
på arbetsplatserna påverkar oss i övriga livet. Man
kan också vända på det och säga att hur vi har det i
övriga livet påverkar oss på arbetsplatsen. Med det
menar jag att just vi kvinnor inte orkar längre om vi
känner att tiden inte räcker till, ekorrhjulet snurrar
fortare och fortare och vi inte har möjlighet att själva
reglera och organisera vår vardag.
Som jag sade tidigare är det enda man kan sjuk-
skriva sig från inte hemmet utan arbetsplatsen, och
jag undrade vad Socialdemokraterna gör för att se
detta samband. Jag har ställt frågan i kammaren ett
antal gånger: Varför kan ni inte vara mer positiva till
exempelvis hushållsnära tjänster eller se till att reg-
lerna i barnomsorgen blir flexiblare? Det skulle göra
att man fick livspusslet att fungera och därigenom
fungerade bättre på arbetsplatsen?

Anf. 154 BERIT HÖGMAN (s) replik:
Fru talman! Jag har hört Annelie Enochson tala
om den frågan många gånger från denna talarstol och
önskat att jag haft tillfälle att svara.
Jag skulle uppskatta om du någon gång använde
din kraft och ditt engagemang i frågan till att påstå att
jämställdheten är ett ansvar också för männen. Även
mäns liv berikas av att se barnen i vaket tillstånd. På
så sätt blir såväl arbetslivet som hemmalivet berikat
för både män och kvinnor.
Med ditt engagemang vänder du det hela till att vi
i stället ska ropa på hembiträden och barnflickor och
därigenom återigen få större grupper av lågavlönade
kvinnor. Det kan väl ändå inte vara din avsikt?

Anf. 155 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag måste säga att det där är en väl-
digt låg retorik. Det är inte alls fråga om det. Hemmet
är allas vårt ansvar, och om man fick möjlighet till
hushållsnära tjänster skulle både mannen och kvinnan
må bra. Det är helt klart.
Som verkligheten är i dag har bara de högavlöna-
de denna möjlighet. Det förekommer också en om-
fattande svart verksamhet, Berit Högman, och de
kvinnorna har inte ens tillgång till det sociala rätts-
systemet eller socialförsäkringssystemet. Det är verk-
ligheten i dag.
Frågan är alltså inte om man ska ha dessa tjänster
eller inte för de finns i dag. Därför är det lika bra att
göra dem vita och se till att även vanliga löntagare
har möjlighet att få tillgång till dem. Det frågan
handlar om är just att vi ska orka med vår tillvaro,
orka med att få ett fungerande arbete och kunna vara
en resurs i samhället. Det är vi inte i dag. Vi får inte
livspusslet att gå ihop.

Anf. 156 BERIT HÖGMAN (s) replik:
Fru talman! Vi har kommit en bit från frågan om
arbetsmiljön. Jag kan dock konstatera att i en sak är
vi inte överens och det är att ditt resonemang fortfa-
rande bygger på att kvinnorna ska och måste ta hu-
vudansvaret för hemmet. När hon sedan går ut och
arbetar blir det ett problem för kvinnor, inte för bar-
nens far också. Genom exempelvis maxtaxan i barn-
omsorgen, möjligheten till sex timmars arbetsdag och
möjligheten att dela på både jobb och privatliv vill vi
få livspusslet att gå ihop.
Jag läste i dag att var fjärde långtidssjukskriven
man i en värmländsk undersökning hade en bisyssla.
Det är klart att om det inte räcker med det vanliga
jobbet, utan man dessutom har en bisyssla och kanske
familj, då kan det bli tungt. Det måste vi åtgärda. Vi
ska få livspusslet att gå ihop utan att för den skull
skapa nya lågavlönade kvinnoyrken.

Anf. 157 ANDERS WIKLUND (v) replik:
Fru talman! Jag vill ta upp två saker. Arbetsin-
spektionens kapacitet är i dag lägre än för drygt tio år
sedan. Det är lite bekymmersamt för under den tio-
årsperioden har det hänt mycket i näringslivet.
Det har skett strukturella förändringar som gjort
att vi fått en större andel små och mindre företag. Det
har också skett förändringar som innebär att man
inom handel, service och tjänstenäringar ökat verk-
samheternas öppettider. Vi förlänger öppettiderna på
kvällarna, har öppet på lördagar och söndagar och till
och med på nätterna.
Detta innebär att behovet av tillsyn från Arbetsin-
spektionen för att få ett fungerande arbetsmiljöarbete
under de nya förutsättningarna egentligen har ökat.
Samtidigt är resurserna mindre i dag än för tio år
sedan. Jag vet att det har tillförts resurser på 30 mil-
joner i år, om jag inte minns fel. Min förhoppning är
att vi fortsätter att satsa resurser på Arbetsinspektio-
nen och dess tillsynsverksamhet också under kom-
mande år eftersom de verkligen är nödvändiga.
Det andra jag vill ta upp handlar om isocyanater
och forskningen om dem. Frågan var uppe under
höstens budgetförhandlingar. Forskningen var då
hotad, men vi lyckades rädda den, inte minst med
Vänsterpartiets benägna bistånd. Det var viktigt för
oss att få fram de 6,7 miljonerna så att vi kunde rädda
forskningen. Jag hoppas därför att vi också i fortsätt-
ningen ska hitta medel för att kunna bibehålla forsk-
ningen som ju är oerhört viktig. Det handlar om ar-
betsmiljöer och riskfaktorer, om den arbetsmiljö som
inte syns, som någon var inne på tidigare.

Anf. 158 BERIT HÖGMAN (s) replik:
Fru talman! Jag tänker inte stå i denna sena timme
och ha något slags budgetförhandling. Det har jag
varken mandat eller lust till. Däremot är det så, precis
som Anders sade, att vi är överens om att vi måste
förbättra hälsan och få ned sjukskrivningarna.
Vi har tydliga mål vad vi ska nå, och vi är överens
om att vi ska jobba tillsammans med de frågorna. Dit
hör de bägge spörsmål som du tar upp. Precis som du
själv säger har Arbetsmiljöverket fått ökade resurser.
De har också gjort punktinsatser i de arbetsmiljöer
som du beskrev. Det handlar alltså både om en krafti-
gare prioritering och ett mycket målmedvetet arbete.
Jag utgår därför från att du och jag i utskottet och i
andra sammanhang får möjlighet att diskutera detta
vidare.

Anf. 159 TINA ACKETOFT (fp):
Fru talman! Det var oerhört frustrerande att vara
sist på talarlistan och på detta hårda sätt lära sig att
man inte får replikera. Ekorrhjulsdebatten skulle ha
varit spännande att fortsätta, men som betänkandet
anger handlar det om arbetsmiljö. Det handlar bland
annat om företagshälsovård, skyddsombudsverksam-
het, gränsvärden, personlig skyddsutrustning, våld,
hot, mobbning, alltså allt från blodtrycksmanschetten
till hur vi ska skydda ensamma nattarbetare, gräns-
värden, skyddsutrustningar och inspektioner.
Dessa är naturligtvis viktiga byggstenar för en god
arbetsmiljö och ska bidra till att vi alla har en trygg
och säker arbetsplats så att vi kan trivas och arbeta
längre. De är alltså viktiga hörnstenar i vår gemen-
samma välfärd.
Jag är till stor del stolt över arbetsmiljön i Sveri-
ge. Där har våra föregångare, fackförbunden och
arbetsgivarna gjort ett bra arbete.
I mitt tidigare liv fick jag möjlighet att besöka
många olika företag inom alla möjliga områden i en
stor del av världen. Jag kunde ganska snabbt konsta-
tera att vi i Sverige har en relativt sett mycket bra
arbetsmiljö - om man pratar om tekniska hjälpmedel.
Ändå har vi den sjukaste arbetskraften i världen.
Utan att vara alltför begåvad bör man snabbt kunna
konstatera att våra problem på arbetsmiljöområdet till
stor del inte ligger i hårdvaran utan i mjukvaran. Jag
är övertygad om att många av de problem vi har helt
enkelt beror på känslan av maktlöshet.
Två av våra största sysselsättningsområden, som
dessutom till absoluta majoriteten är delar av det
offentliga, är också de arbetsmiljöer där folk mår
sämst, nämligen skolan och vården. Visst har decibel
och tunga lyft sin del i problematiken, men den
största skulden måste nog ändå läggas vid andra orsa-
ker. En del landsting och kommuner verkar rent ut
sagt vara urusla arbetsgivare.
Vad kan vi då göra åt detta? Vi kan knappast lag-
stifta om att barn och ungdomar ska vara lugnare eller
att de måste ha mer kompetenta ledningsgrupper,
även om det hade varit en höjdare. Däremot kan vi ge
utökade möjligheter till valfrihet och till kompe-
tensutveckling. Vi kan ge människor mer makt över
den egna arbetstiden.
Människor i skolan och vården borde ha tillgång
till mer än en arbetsplats och fler arbetsgivare att
välja mellan. De som har möjlighet att påverka sina
arbetsmiljöer i vardagen är sjukskrivna i betydligt
mindre utsträckning. Vi behöver alltså en mer små-
skalig, mindre hierarkisk arbetsorganisation som ger
mer inflytande i den egna arbetssituationen. Små
enheter fungerar oftast bättre än stora. De har mindre
personalomsättning och lägre sjukfrånvaro. Oftast
kännetecknas de privata alternativen av detta; de är
mindre och har kortare beslutsvägar. Där finns också
betydligt oftare ett tydligare ledarskap.
Med detta kommer jag säkert att få höra de gamla
vanliga argumenten, som vi har varit inne på tidigare,
mot större frihet i arbetslivet från Vänstern och Soci-
aldemokraterna. Men jag säger inte att all verksamhet
ska bedrivas i privat regi. Hör nu! Jag säger inte det.
Jag säger bara att det är viktigt med små enheter med
stort personalinflytande ur arbetsmiljösynpunkt.
Skolan är Sveriges största arbetsplats. I interna-
tionella undersökningar återfinns Sverige ofta bland
de sämsta vad gäller arbetsro och studiedisciplin.
Trots att skolan faktiskt omfattas av arbetsmiljölagen
har miljön så stora brister både vad gäller den psyko-
sociala och vad gäller den fysiska arbetsmiljön att vi
inte skulle acceptera det någon annanstans. Vi har
trånga, bullriga miljöer och olycksdrabbade skolgår-
dar. Det är bara några exempel. Än mer skrämmande
är att så många elever är utsatta för våld, mobbning
och sexuella trakasserier i skolan. Det skulle aldrig
accepteras på någon annan arbetsplats.
Folkpartiet liberalerna anser att elevhälsovården
måste förstärkas. Eleverna måste ju äldre de blir ges
mer inflytande och ansvar över sina arbetsplatser. De
disciplinära befogenheterna i skolan - jag är inte
folkpartist för inte - bör också användas och utökas i
vissa fall för att komma till rätta med problemen.
Fru talman! Vi brukar varje år väcka en separat
motion där vi pekar på vikten av förebyggande insat-
ser och snabbare vård för dem som riskerar att bli
sjuka av sin arbetsplats och för dem som redan drab-
bats. Jag vill speciellt peka på vikten av att återinföra
företagshälsovården, som flera har tagit upp tidigare i
dag. Det var inget lysande drag att avveckla det of-
fentliga engagemanget. Det kan vi alla se i eftertan-
kens kranka blekhet. En samordning mellan försäk-
ringskassa och vård och en rehabiliteringsgaranti är
ytterligare två folkpartiförslag som lyfts fram i våra
motioner. Jag är övertygad om att de förslagen kan
bidra till en bättre arbetsmiljö för alla.
Som avslutning vill jag slänga ut en fråga i orbit
eftersom jag inte fick lov att ställa frågor tidigare.
Jag håller faktiskt med Bosse Ringholms summe-
ring av uppgörelsen av vårbudgeten som lades fram i
går. Han säger nämligen att sjukfrånvaron kommer att
minska till följd av åtgärderna i vårbudgeten. Jag
håller med. Men var det verkligen vårt mål? Var det
inte ohälsotalen som skulle halveras, eller var det
bara sjukfrånvaron som skulle minskas?

Anf. 160 ANDERS WIKLUND (v):
Fru talman! Jag har blivit lite fundersam. Tina
Acketoft hade en lång utläggning om problemen i
arbetslivet, att människor blir sjuka och mår dåligt.
Sedan landade du i din analys av orsaker och vad som
behöver göras i en känsla av maktlöshet och Folkpar-
tiets vårdgaranti.
Tror inte Folkpartiet att det finns något som helst
samband mellan de stora, mycket omfattande perso-
nalminskningar som har skett inte bara i offentlig
sektor utan i hela det svenska näringslivet? Vi talar
om 600 000 jobb som försvann på mycket kort tid,
varav 200 000 i kommuner och landsting, en stor del
inom vården och omsorgen, samtidigt som arbets-
uppgifterna ökade både för människor i industrin, i
privat näringsliv och för dem som ska ta hand om
gamla och sjuka. Tror inte Folkpartiet att det finns
något som helst samband mellan de obalanser som
har uppstått i arbetslivet, mellan krav och resurser,
som kan förklara en del av ökningarna i sjuktalen?
Handlar det bara om en känsla av maktlöshet? Är det
hela analysen från Folkpartiets sida? Är lösningen
vårdgarantin?

Anf. 161 TINA ACKETOFT (fp):
Fru talman! Jag ska göra Anders Wiklund lite be-
sviken eftersom jag inte tänker säga emot. Jag tror
naturligtvis att det ligger mycket i det du säger.
Jag vet att utredningar haglar omkring oss. Det är
inte bara en utredning som har tillsatts, jag tror dess-
utom att det är ett utredningsinstitut som har tillsatts
för att utreda just var orsakerna ligger till arbetsohäl-
san. Jag ska med spänning se vad man kommer fram
till.
Jag tror naturligtvis att det ligger en hel del i att
det finns för få människor. Jag vill inte säga som
Socialdemokraterna att det är för få händer i vården
eller för få händer i skolan. Jag tror inte att händerna
gör någon nytta utan jag tror att vi behöver utbildad
arbetskraft. Naturligtvis är detta en del i problemet.
Men det handlar inte bara om att det behövs fler
människor i vården, det är också ett organisations-
problem.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 9 april.)

15 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Motioner
2002/03:U10 av Maud Olofsson m.fl. (c) EU:s utri-
kes- och säkerhetspolitik (väckt enligt 3 kap. 15 §
RO med anledning av händelse av större vikt)

med anledning av prop. 2002/03:63 Avgifter vid
Riksrevisionen
2002/03:Fi11 av Per Rosengren och Mats Einars-
son (v)

med anledning av prop. 2002/03:71 Registrering av
hyresförmedlare
2002/03:L15 av Marietta de Pourbaix-Lundin
m.fl. (m)
2002/03:L16 av Jan Ertsborn m.fl. (fp)

med anledning av prop. 2002/03:77 Mervärdesskatte-
regler för elektronisk handel samt för radio- och
TV-sändningar
2002/03:Sk5 av Lars Gustafsson m.fl. (kd)

med anledning av skr. 2002/03:75 Redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till rege-
ringen
2002/03:K6 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
2002/03:K7 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

med anledning av skr. 2002/03:90 Nordiskt samar-
bete 2002
2002/03:U9 av Mona Jönsson (mp)

16 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 3 april

2002/03:264 av Yvonne Andersson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Universitetssjukhusens specialistkompetens
2002/03:265 av Yvonne Andersson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Självmordstalen
2002/03:266 av Håkan Larsson (c) till statsrådet
Ulrica Messing
Inlandsbanan
2002/03:267 av Yvonne Andersson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Osteoporos
2002/03:268 av Ulla Löfgren (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Brottskadelagen
2002/03:269 av Rigmor Stenmark (c) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Statens bostadsnämnd
2002/03:270 av Lars Leijonborg (fp) till statsminister
Göran Persson
Politikens anseende
2002/03:271 av Anne Ludvigsson (s) till statsrådet
Ulrica Messing
Post- och telestyrelsens befogenheter på postområdet
2002/03:272 av Per Westerberg (m) till försvarsmi-
nister Leni Björklund
Destruktion av icke användbar ammunition
2002/03:273 av Lars Ångström (mp) till statsrådet
Lena Hallengren
Folkbildning och integration
2002/03:274 av Yvonne Andersson (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Resurser till läromedel
2002/03:275 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet
Ulrica Messing
Lag om cykelhjälm

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 8 april.

17 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 2 april

2002/03:745 av Carina Hägg (s) till statsrådet Jan O
Karlsson
Kvinnojourer i andra länder
2002/03:746 av Rosita Runegrund (kd) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Kristdemokratiska kubaner i arrest
2002/03:747 av Gunnar Nordmark (fp) till statsrådet
Jan O Karlsson
Dublinkonventionen
2002/03:748 av Lena Ek (c) till jordbruksminister
Ann-Christin Nykvist
Odling av biobränsle

den 3 april

2002/03:749 av Lars Ångström (mp) till statsrådet
Jan O Karlsson
Minröjning i Irak
2002/03:750 av Per-Olof Svensson (s) till jordbruks-
minister Ann-Christin Nykvist
Villkoren för småskalig livsmedelsproduktion

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 8 april.

18 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 2 april

2002/03:730 av Tina Acketoft (fp) till justitieminister
Thomas Bodström
Ansvaret för människohandelns offer
2002/03:731 av Tina Acketoft (fp) till vice statsmi-
nister Margareta Winberg
Ansvaret för människohandelns offer
2002/03:732 av Tina Acketoft (fp) till socialminister
Lars Engqvist
Ansvaret för människohandelns offer
2002/03:733 av Tina Acketoft (fp) till statsrådet Jan O
Karlsson
Ansvaret för människohandelns offer

den 3 april

2002/03:740 av Elina Linna (v) till justitieminister
Thomas Bodström
Funktionshindrade kvinnors utsatthet

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 8 april.

19 § Kammaren åtskildes kl. 18.25.

Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 13.50,
av talmannen därefter till och med 11 § anf. 114 (del-
vis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.57 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.