Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2002/03:74

Onsdagen den 19 mars

Kl. 09.00 - 18.01

---

19.00 - 20.36

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-------------------------------------------------------

1 § Beslut om ärende som slutdebatterats den
12 mars

BoU4 Planfrågor m.m.
Punkt 4 (Grönområden m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (kd)
Votering:
246 för utskottet
30 för res. 2
29 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 131 s, 47 m, 41 fp, 24 v, 3 c
För res. 2: 30 kd
Avstod: 15 c, 14 mp
Frånvarande: 13 s, 8 m, 7 fp, 3 kd, 6 v, 4 c, 3 mp
Roger Karlsson (c) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 5 (Handelsändamålet i detaljplan)
1. utskottet
2. res. 4 (m, fp)
Votering:
219 för utskottet
87 för res. 4
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 132 s, 1 fp, 30 kd, 24 v, 18 c, 14 mp
För res. 4: 47 m, 40 fp
Frånvarande: 12 s, 8 m, 7 fp, 3 kd, 6 v, 4 c, 3 mp

Punkt 6 (Extern handel)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
3. res. 7 (mp)
Förberedande votering:
27 för res. 6
14 för res. 7
266 avstod
42 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
240 för utskottet
36 för res. 6
32 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 132 s, 47 m, 43 fp, 18 c
För res. 6: 24 v, 12 mp
Avstod: 30 kd, 2 mp
Frånvarande: 12 s, 8 m, 5 fp, 3 kd, 6 v, 4 c, 3 mp

Punkt 9 (Brottsförebyggande planering)
1. utskottet
2. res. 10 (kd, c)
Votering:
256 för utskottet
49 för res. 10
1 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 131 s, 46 m, 42 fp, 23 v, 14 mp
För res. 10: 30 kd, 1 v, 18 c
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 fp, 3 kd, 6 v, 4 c, 3 mp

Punkt 12 (Lokalisering av mobiltelefonmaster och
kraftledningar, m.m.)
1. utskottet
2. res. 14 (mp)
Votering:
269 för utskottet
14 för res. 14
25 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 132 s, 47 m, 43 fp, 30 kd, 2 v, 15 c
För res. 14: 14 mp
Avstod: 2 v, 3 c
Frånvarande: 12 s, 8 m, 5 fp, 3 kd, 6 v, 4 c, 3 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

2 § Särskilt anordnad debatt om sysselsätt-
ningen

Anf. 1 Statsrådet HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Målet för den socialdemokratiska ar-
betsmarknadspolitiken är en väl fungerande arbets-
marknad med full sysselsättning och god ekonomisk
tillväxt. För att nå målet är politikens huvuduppgift
att medverka till att arbetssökande snabbt samman-
förs med lediga platser, att öka de arbetslösas kom-
petens, att stödja dem som har svårast att få ett arbete
och att ge inkomsttrygghet under en övergångsperiod
vid ofrivillig arbetslöshet. Denna huvudinriktning för
arbetsmarknadspolitiken ligger fast.
Arbetsmarknadspolitiken ska bidra till tillväxt,
sysselsättning och ett konkurrenskraftigt näringsliv
men samtidigt skapa förutsättningar för flexibilitet,
trygghet och delaktighet i arbetslivet. Genom ett
effektivt platsförmedlingsarbete som tillsammans
med kompetenshöjande insatser och övriga åtgärder
leder till att arbetslösa kan konkurrera om lediga jobb
och aktivt söka arbete ökas omställnings- och anpass-
ningsförmågan på arbetsmarknaden. På så sätt kan
arbetsmarknadspolitiken främja rörlighet på arbets-
marknaden och bidra till ökad sysselsättning och
bättre matchning mellan utbud och efterfrågan samti-
digt som inflationsdrivande flaskhalsar undviks.
För att klara det och för att klara målsättningen
om att andelen sysselsatta ska öka till 80 % år 2004
har arbetsmarknadspolitiken lagts om till en tydligare
tillväxtfrämjande riktning. Vi har kommit en god bit
på väg genom att en förskjutning av insatserna skett
från praktikåtgärder till matchning och utbildning.
Vidare har arbetslöshetsförsäkringens effektivitet
förbättrats. Rättstryggheten för dem som är beroende
av försäkringen har ökat. Insatserna för dem som har
svårast att få ett arbete och stärks, främst via införan-
det av aktivitetsgarantin.
Men situationen på arbetsmarknaden står dock in-
för några större utmaningar den kommande tiden. Vi
måste bryta den ökande ohälsan. Vi måste öka integ-
rationen av invandrare på arbetsmarknaden. I det
korta perspektivet måste vi se till att arbetslösheten
inte tillåts öka i en fortsatt lågkonjunktur. Särskilt
noga måste man bevaka ungdomsgruppen. I det läng-
re perspektivet måste vi se till att öka utbudet av
arbetskraft för att upprätthålla ekonomisk tillväxt och
välfärd trots att stora generationer då går i pension.
När det gäller den ökade ohälsan i arbetslivet har
en rad åtgärder vidtagits tidigare, till exempel det
elvapunktsprogram som presenterades hösten 2001.
Just nu arbetar vi mycket intensivt, och en rad åtgär-
der för att underlätta sjukskrivnas återgång till ar-
betslivet genomförs. Bland annat kommer en ny pro-
position att läggas på riksdagens bord i morgon. Dess
syfte är att underlätta kontakten med och återgången
till arbetslivet för den som är sjuk.
Utgångspunkten är att i större utsträckning foku-
sera på människors arbetsförmåga än på arbetsoför-
mågan. Vi vet också att för en del av dem som i dag
är sjukskrivna är den bästa åtgärden en möjlighet att
byta arbetsgivare. Därför har Riksförsäkringsverket
och Arbetsmarknadsverket fått i uppdrag att se över
om AMS kan ta ett större ansvar för rehabiliteringen
av sjukskrivna som har anställning.
När det gäller integrationen av invandrare på ar-
betsmarknaden har också flera åtgärder genomförts
och genomförs. Dessa har redan visat sig effektiva.
För första gången sedan 1970-talet har sysselsätt-
ningsgraden ökat påtagligt de senaste åren och närmat
sig den för totalbefolkningen. Arbetet fortsätter.
Så sent som för en dryg vecka sedan presenterade
jag en ny arbetsmarknadspolitisk proposition som till
stor del tog sikte på att öka invandrares möjlighet att
komma in på arbetsmarknaden. Bland annat avsätts
särskilda personer på arbetsförmedlingarna, cirka 300
särskilda arbetsförmedlare, som specifikt ska arbeta
med att coacha invandrare in på arbetsmarknaden. Ett
sådant stöd har visat sig vara den mest effektiva åt-
gärden för att komma in på arbetsmarknaden.
Propositionen innebär också en möjlighet till
bristyrkesutbildning. Den vänder sig särskilt till per-
soner med utländsk högskoleexamen som inte arbetar
inom sitt utbildningsyrke men som genom komplette-
rande utbildning bedöms kunna ta arbeten som ligger
mer i nivå med deras kunskaper och kompetens. Det
finns många exempel. Det kanske enklaste är taxi-
chaufförer som egentligen är utbildade till exempelvis
civilingenjörer och som med särskilt stöd skulle kun-
na gå till arbeten som mer motsvarar deras utbild-
ningsnivå. Jag vill också nämna att en arbetsgrupp
etablerats tillsammans med Svenskt Näringsliv för att
se hur vi gemensamt tar ett ansvar för att ta till vara
de resurser som gruppen invandrare besitter och som
vi inte har råd att vara utan.
När det gäller det arbetsmarknadspolitiska läget
finns det anledning att hålla ett vakande öga på ut-
vecklingen. I en orolig värld finns det anledning att
tro att konjunkturen sviktar, vilket naturligtvis påver-
kar sysselsättningen. Särskilt noga vill jag vara med
att hålla koll på arbetslösheten i ungdomsgruppen.
Vi följer självklart utvecklingen mycket noga och
vidtar de åtgärder som kan tänkas behövas. Jag kan
försäkra er om att en socialdemokratisk regering
kommer att göra allt för att se till att inte arbetslös-
heten återigen skjuter i höjden. Sett i ett något längre
perspektiv är jag dock inte särskilt oroad. På bara
några års sikt kan vi se kommande stort behov av
arbetskraft. Stora generationer 40-talister kommer att
gå i pension. Ett stort behov av arbetskraft kommer
då att uppstå som vi måste lyckas fylla för att upp-
rätthålla en god ekonomisk tillväxt och med det förut-
sättningarna för ett utbyggt välfärdssamhälle.
Vi måste helt enkelt ta vara på alla resurser som
finns tillgängliga och matcha dem rätt mot det arbets-
utbud som kommer att finnas.
För att klara dessa utmaningar behövs en effektiv
arbetsmarknadspolitik. Vi har i dag en väl fungerande
arbetsmarknadspolitik, men visst finns det mer som
kan göras bättre.
Vi behöver effektivisera matchningsprocessen
ytterligare. Vi behöver ytterligare öka kvaliteten i
aktivitetsgarantin, och intentionerna bakom föränd-
ringarna i a-kassan måste fullföljas. Den socialdemo-
kratiska arbetsmarknadspolitiken har visat att den är
effektiv. Vi lyckades med det som ingen trodde var
möjligt. Vi halverade arbetslösheten. Vi är stolta över
det arbetet, men det går naturligtvis att göra ännu
mer. Vårt mål är full sysselsättning.
Min avsikt är att fortsätta arbetet med att bygga en
stark och effektiv arbetsmarknadspolitik med uppgift
att nå det målet.

Anf. 2 BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Debatten i dag är föranledd av att ar-
betslösheten stiger vecka för vecka, att nyföretagan-
det har sjunkit till bottennivå och att sjukfrånvaron de
senaste åren har exploderat. Allt färre försörjer allt-
fler.
När en och en halv miljon människor varje dag
inte går till jobbet är det lite förvånande att Hans
Karlsson talar om att det rör sig om konjunktur-
problem och att det är någonting som snabbt löser sig
självt. Det är ungefär så regeringen har hanterat det
mesta på ekonomins område. Vi ska bara lita till
konjunkturen, eller som Göran Persson sade i Dagens
Industri: Konjunkturen svänger nog lagom till valet.
Vad det sedan innebär för intresset för att låta kon-
junkturen svänga tidigare och göra något åt det kan ju
var och en fundera över.
Vi har alltså varje dag en och en halv miljon män-
niskor i Sverige som inte går till jobbet. 800 000
människor och några fler är sjukskrivna, arbetslösa, i
åtgärder, finns inte längre med i statistiken eller är
invandrare som inte har fått jobb. En och en halv
miljon människor - där ligger problemet! Det är inget
konjunkturproblem. Situationen urholkar välståndet
och gör det svårare att finansiera offentliga åtagan-
den.
Vi ser nu hur man vrider sig i regeringen och
budgettricksar för att klara utgiftstaket och alla val-
löften som håller på att brytas. Det är en följd av att
man har missat det grundläggande, nämligen goda
villkor för arbete och företagande. Det är det som
krävs. Om vi ska vända utvecklingen ska det vara mer
av företagande och mer av arbete. Då blir lågkon-
junkturen mildare och då blir högkonjunkturen star-
kare. Men regeringen gör tvärtom.
Det är egentligen betecknande, fru talman, att det
är arbetslivsminister Hans Karlsson som företräder
regeringen i debatten. Hans ansvar är framför allt att
med arbetsmarknadspolitik och allt vad det kan vara
sopa upp efter en misslyckad politik. Samtidigt är ju
näringsminister Leif Pagrotsky fullt sysselsatt med att
avveckla kärnkraften, vilket försämrar energiförsörj-
ningen, försvårar möjligheterna för en god miljö och
höjer elpriserna. Allt detta gör att det blir färre jobb
och sämre förutsättningar för företagen. Bosse Ring-
holm slår vakt om dubbelbeskattning, extra avkast-
ningsbeskattning och de hårda reglerna på både skat-
teområdet och andra när det gäller småföretagen. Han
tittar på när skatten på arbete höjs mer än någon gång
tidigare under lång tid i kommuner och landsting. Det
blir dyrare att anställa och det lönar sig mindre att
arbeta.
Och Hans Karlsson själv - vad vill han? Jo, han
vill fördyra för både de mindre och större företagen,
men det drabbar de mindre hårdast. De ska ta hand
om människor som är anställda. Det läggs en ökad
börda på de mindre företagen när det gäller sjuker-
sättningarna. Det är helt fel politik på två sätt. Det ena
är att det höjer kostnaderna och gör det krångligare
och besvärligare speciellt för de mindre företagen,
som behöver bli fler och som behöver växa. Det and-
ra är att man genom den politiken straffar ut männi-
skor som arbetsgivaren upplever att det är en risk att
anställa.
Men det handlar egentligen inte om att göra något
åt sjukfrånvaron, utan det handlar om att få ned be-
lastningen så att man kan genomföra en del av val-
löftena. Man gör alltså på många områden tvärtemot
det som egentligen behövs. Det som behövs är att
förbättra företagandets villkor. Det handlar om en
insikt som socialdemokratin egentligen aldrig har
haft, i varje fall inte under de senaste decennierna.
Det är ert stora problem.
Jag kommer så väl ihåg när Bosse Ringholm tala-
de om att han är beredd att tänka sig att sänka en
bolagsskatt, skatten på byggnader, maskiner och
inventarier, när vi redan har en konkurrenskraftig
bolagsskatt i Sverige! Men han var inte beredd att
göra någonting åt ägandebeskattningen, det vill säga
beskattningen av de människor som avgör om det blir
några nya företag och om det blir någon expansion.
Det är ju människor av kött och blod som funderar på
att starta företag och det är människor av kött och
blod som driver dagens företag. Det är när de känner
att förutsättningarna är tillräckligt bra som de startar
företag, anställer fler och expanderar. Det är därför
som vi måste eliminera överbeskattning. Vi måste ta
bort det krångel som drabbar småföretagen allra hår-
dast. Vi måste se till att vi får en trygg energiförsörj-
ning och ingen avveckling i förtid av en bra och mil-
jövänlig energikälla.
Det handlar också om arbetets villkor. Det måste
löna sig bättre att arbeta. Det är alldeles uppenbart att
mycket av sjukfrånvaron är helt genuin - människor
som har drabbats av fysiska skador eller som, framför
allt i den offentliga sektorn, känner att deras inflytan-
de över arbetssituationen är för dålig och att valet av
en ny arbetsgivare inte finns där. Det kan vi rätta till
genom snabbare rehabilitering och genom att vi får en
situation där människor upplever att de påverkar sin
egen situation.
Men det finns också missbruk. Hans Karlsson och
jag förde en diskussion i TV i går om detta. Hans
Karlsson förnekar det, men det finns ett missbruk och
det missbruket måste undanröjas genom att arbete
lönar sig bättre. Vi måste se till att satsa på alla de
andra åtgärderna för att minska sjukfrånvaron. När
det gäller integrationen handlar det inte bara om att
coacha. Det handlar också om att se till att byta det
bidrag man har i dag mot en ersättning för jobb,
praktikjobb eller helst reguljärt, studier eller en kom-
bination av bäggedera.
Fru talman! Jag skulle vilja fråga Hans Karlsson:
Finns det någonting som regeringen är beredd att göra
för att förbättra arbetets villkor och för att förbättra
företagandets villkor? Annars går det som det har gått
hittills. Vi får sämre förutsättningar för både välstånd
och trygghet.
(Applåder)

Anf. 3 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Ministern började med att redogöra
för målen för den socialdemokratiska arbetsmark-
nadspolitiken. Det var en djärv upptakt, därför att det
gör kontrasten mot dagens verklighet så mycket star-
kare. Nu försämras läget på arbetsmarknaden dag för
dag. Bara sedan valet har 25 000 fler blivit öppet
arbetslösa. Vi har begärt debatten därför att det är
viktigt att skönmålningarna från valrörelsen och de
skönmålningar som fortfarande pågår ersätts av en
verklig insikt om hur läget är och vart vi är på väg om
ingenting görs.
Finansministern, som inte deltar i debatten, har
varnat för att arbetslösheten i år kan gå upp till 5 %.
Det är en dramatisk försämring. Nu är ungefär
200 000 människor öppet arbetslösa. Jag kommer
ihåg när Socialdemokraterna i opposition begärde
misstroendevotum mot regeringen Fälldin för att den
inte var tillräckligt aktiv på sysselsättningsområdet.
Då var det 99 000 människor som var öppet arbetslö-
sa. Nu är det dubbelt så många. På två år, sedan våren
-01, har inte ett enda nytt jobb tillkommit i Sverige
netto, enligt statistiken.
Hur tycker Hans Karlsson att en ansvarsfull oppo-
sition bör uppträda i ett sådant läge? Vi har inga pla-
ner på ett misstroendevotum, men vi måste naturligt-
vis lyfta fram verkligheten.
Det finns många fällor i statistiken. Jag har nämnt
sysselsättning. När man säger ordet sysselsättning
tror man lätt att det gäller de människor som är på
jobbet. Men glöm inte bort att som sysselsatta räknas
också de som har ett jobb men som av någon anled-
ning är frånvarande från det jobbet. Kommer vi ihåg
det så vet vi att läget är ännu mycket värre än vad
som framgår av sysselsättningsstatistiken.
Den mest robusta siffran är ju egentligen hur
många timmar som verkligen utförs i arbete, och den
siffran låg i slutet på förra året 2 % under läget ett år
tidigare. Det är ett tecken på vart Sverige för närva-
rande är på väg. Trots IT-boomen och trots att vi
under många år på 90-talet faktiskt hade en kraftfull
högkonjunktur kom aldrig den totala arbetslösheten
under 6,5 % enligt den officiella statistiken, och nu är
den redan över 7 %.
Det här får naturligtvis mycket negativa följder.
Människor hamnar i utanförskap, segregationen tilltar
och statsfinanserna undergrävs. Vår regering leds av
en person som har sagt att den som är satt i skuld är
inte fri, men nu leder han en regering som år efter år
lånar upp pengar för att statens budget ska gå ihop.
Sambandet är ju uppenbart. Svensk ekonomi klarar
inte både rekordfrånvaro och snabbt stigande arbets-
löshet.
Vad beror det då på att vi har hamnat i den här
situationen? Det beror på att vi har haft en regering i
åtta år som inte i handling satsat på uthållig tillväxt.
Storföretagen flyttar ut och småföretagarna slutar helt
enkelt. Vi får aldrig glömma bort det här sambandet.
Ska vi klara välfärden måste det finnas människor
som går till jobbet och människor som betalar in mer
i skatt än vad de får ut i bidrag från det offentliga.
Skulle alla jobba i den offentliga sektorn skulle skat-
ten vara 100 %. Det är därför förekomsten av en vital
och växande företagsamhet är A och O om vi vill slå
vakt om välfärden, och det har vi inte i dag.
Regeringen gör egentligen ingenting för att kom-
ma åt de skenande sjuktalen - Hans Karlsson talade
om ett elvapunktsprogram. Jag tror knappt någon
kommer ihåg en enda punkt ur det programmet, och
det hade ju knappast någon effekt heller. Regeringen
gör inte heller någonting för att främja företagsam-
heten.
I den här debatten skulle Hans Karlsson, på den
allra kortaste sikten, kunna göra en mycket stor in-
sats, och det är att från talarstolen här deklarera att det
inte blir någonting av med övervältringen av sjuk-
kostnaderna på arbetsgivarna. Det skulle direkt ha en
kraftfull signaleffekt till Sveriges företagsamhet. Var
jag kommer till småföretagare i Sverige oroar de sig
för detta. De har svårt att hålla näsan ovanför vattnet.
Vet ni det att i dag kommer 17 företagare att ge upp i
Sverige? Jag vet inte exakt vilka affärer som stängs
och vilka budfirmor som går i konkurs och så vidare,
men 17 företagare kommer att ge upp i dag, för så har
det varit de senaste åren i Sverige. Antalet företagare
är lägre nu än på många, många år.
Förslaget att låta företagarna, arbetsgivarna, betala
sjukkostnaderna i högre grad är dumt för att det miss-
gynnar de svagaste på arbetsmarknaden och det miss-
gynnar småföretagarna. Det är dubbeldumt, och det
bästa arbetslivsministern kan göra i dag är att berätta
att det här förslaget nu är slängt i papperskorgen.
(Applåder)

Anf. 4 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Sysselsättning och företagande hör
ihop. Om Sverige har människor som vill och törs
överge en anställning för att i stället ta ansvar för sin
egen och andras försörjning, som vill och törs ta den
ekonomiska risk det är att starta företag, skapas jobb.
Fru talman! Just nu pågår i Jönköping en press-
konferens som har samband med denna debatt i Sve-
riges riksdag. Där håller sex företagare presskonfe-
rens. De kommer från Gnosjöregionen, och rubriken
på deras presskonferens är: Vill regeringen slå undan
benen för företagandet.
De här företagarna håller på att starta ett upprop.
De är djupt upprörda över det aviserade förslaget om
en utökad sjuklöneperiod. De upplever att den ar-
betsmiljö som finns på deras företag långt ifrån alltid
har samband med den sjukfrånvaro som de ska finan-
siera. De är bekymrade över att många inte har mar-
ginaler för den kostnadsökning som de befarar. De
ställer följande fråga i sin pressinbjudan: Hur kom-
mer företagen att påverkas av ett förslag som snarare
försvårar än underlättar för företagandet? Den frågan
vill jag vidarebefordra här i dag direkt till Hans
Karlsson. Kommer regeringens sjuklöneförslag, som
läggs på bordet i morgon, att skapa fler eller färre
jobb? Det är den fråga som har högst aktualitet för
den här dagens debatt. Den kommer att vara av avgö-
rande betydelse för antalet jobb framöver i Sverige.
Konjunkturinstitutets färska rapport om lönebild-
ningen i Sverige säger i klartext följande: Om vi ska
klara sysselsättningen är två saker viktiga i det här
landet. För det första att Sverige inte kan fortsätta att
ha en löneökningstakt som ligger över Europas. Och
för det andra att företagens kostnader för sjukfrånvaro
och rehabilitering inte ökar. Ändå är det precis detta
som regeringen nu tänker genomföra. Det är, fru
talman, ett klockrent självmål.
Fru talman! Om jag vore en långtidssjukskriven
kvinna i den gyllene medelåldern som arbetat inom
vården, haft problem med ryggen och varit långtids-
sjukskriven ett år, vilken chans skulle jag då ha att få
ett nytt jobb med det nya sjuklöneförslaget, Hans
Karlsson? Vem vågar anställa mig om jag har varit
långtidssjukskriven, långtidsarbetslös eller har en
kronisk sjukdom? Jag kan inte garantera att min rygg
inte krånglar igen. Jag inser att jag är ett osäkert kort
att satsa på.
Enligt en färsk Temoundersökning tror åtta av tio
företagare att man kommer att bli mer försiktig med
att anställa personer med kronisk sjukdom, och det
finns ingen skillnad mellan små och stora företag. En
utökad sjuklöneperiod är ett förslag som har en syl-
vass udd riktad mot alla dem som i dag har det allra
svårast att ta sig in på arbetsmarknaden. Därför är det
ett orättfärdigt förslag.
Fru talman! Regeringen sätter gärna upp mål. De
gör sig bra i högtidstal, men nu håller många av de
här målen på att gå över styr. Man har sagt att 80 %
av befolkningen ska utgöra arbetskraften år 2004. Det
målet är omöjligt att uppnå enligt Konjunkturinstitu-
tet. Arbetslösheten ska inte överstiga 4 %. Den ligger
i dag på 4,5 %, och siffran är i stigande. Vi har lyck-
ats halvera arbetslösheten, säger Hans Karlsson i sitt
inledningsanförande. Sanningen är den att arbetslös-
heten har sjunkit, men samtidigt har antalet sjuk-
skrivna och förtidspensionerade ökat. Regeringen har
misslyckats med båda de här målen som man har satt
upp. Det förvånar mig att Hans Karlsson sover gott
om nätterna.
Det senaste målet är att antalet sjukdagar ska hal-
veras till 2008. Jag hoppas innerligt att det målet ska
uppnås, men jag tvivlar starkt på att det kan ske med
de förslag som hittills visats upp från Regeringskans-
liet.
Fru talman! Nyföretagandet är lägre än någonsin.
Antalet företagare minskar med 6 000 varje år. Sveri-
ge ligger i bottenligan när det gäller nyföretagande.
Bara 7 av 21 län visar någon tillväxt över huvud ta-
get. Därmed minskar sysselsättningen. Närmare 30 %
av de 250 största företagen har huvudkontoret utom-
lands. Andra flyttar tillverkningen utomlands. Det
minskar antalet jobb. Företagande och jobb har ett
samband.
De företagare som i dag startar ett uppror i Små-
land vill fortsätta sin verksamhet i Sverige, men de
känner sig hotade i dag. Det förslag som läggs fram i
morgon är därför av stor betydelse. Min fråga till
Hans Karlsson är: Blir det fler eller färre jobb med
det nya sjuklöneförslaget?
(Applåder)

Anf. 5 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! När vi först fick rapporterna om en
sämre tillväxt, fler arbetslösa och färre jobb än beräk-
nat började journalisterna ringa. De frågade: Vad ska
ni spara på nu? Då kom jag, fru talman, att tänka på
en gammal finansminister som en gång skrev: Är vi
verkligen för fattiga för att arbeta?
Vi i Vänsterpartiet började fundera på vad vi po-
litiker kan göra för att stimulera till bättre tillväxt och
till fler i arbete. Fru talman! Glädjande nog blev vi
inte ensamma om den här tanken utan Moderata sam-
lingspartiet och Folkpartiet tog initiativet till den här
debatten om sysselsättningen, och jag tackar de här
två partierna för det.
Bo Lundgren har helt rätt: Det löser sig inte av sig
självt. Vi politiker måsta göra någonting. Men att
man ser samma problem behöver inte betyda att man
har samma lösning. Och om vi ska vara helt ärliga,
fru talman, ska vi kanske erkänna att inget parti har
någon genial lösning av Sickan-modell, som kan
garantera det som behövs: fler i arbete och - däri har
Lars Leijonborg helt rätt - fler arbetade timmar. Vi är
helt överens, Lars Leijonborg, båda vi Larsar här i
kammaren.
Lars Leijonborg sade också att det finns några
fällor i debatten. En sådan fälla är tron på att vi kan
fixa jobben om vi bara sänker skatten på företag och
kapital och försämrar de anställdas rättigheter. En
fälla på en annan kant är att tro att man klarar jobben
genom att helt enkelt öka de offentliga utgifterna. Det
är fällor och återvändsgränder.
Visserligen kan sänkt skatt och ökade offentliga
utgifter ge fler jobb, men om priset är svaga offentli-
ga finanser blir glädjen kort. Stora underskott måste
betalas med höga räntor, som hotar framtidens jobb
och välfärd. Därför säger vi i Vänsterpartiet nej till
stora skattesänkningar och galopperande underskott
som en väg till fler i arbete.
Fru talman! Klockan i talarstolen måste gå fel.
Det finns ingen möjlighet att jag har talat i fyra mi-
nuter.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Klockan räknar
nedåt.)

Tack för beskedet! Då är jag nöjd. Klockan
klämtar för mig eller For whom the bell tolls, som
Hemmingway skrev.
Vi står fast vid målet om ett offentligt överskott
om 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Just nu är
tillväxten sämre än väntat, och då kan vi minska spa-
randet. Men vi är inte i någon lågkonjunktur. Sverige
har inte drabbats av den eurosjuka som man lider av i
Tyskland och Frankrike. Vi ska se till att de offentliga
finanserna fortsätter att ligga på plus.
Vi står också fast vid målet att 8 av 10 ska ha ett
jobb på den öppna arbetsmarknaden. Då för vi en
politik som ger alla en möjlighet att bidra till vår
gemensamma välfärd. Det är viktigt både för indivi-
den och för samhället. Vi vet att det inte finns någon
enkel väg att nå det målet. Jag är beredd att lyssna på
förslag från andra partier, från parterna på arbets-
marknaden och från alla som vill bidra, men då måste
andra i sin tur vara beredda att ta till vara våra idéer.
Vi har till dagens debatt satt upp en lista på 15
förslag för att få fler i arbete. Jag har nu bara 3 mi-
nuter kvar av mina 6 minuter, och då hinner jag inte
föredra 15 punkter, men jag ska ta upp tre av dem i
det här anförandet. Jag hinner kanske inte med fler,
men jag kommer tillbaka sedan. Vi ska hinna med
detta och nå målen.
Vi ska diskutera i en konstruktiv anda, och ni får
lyssna på våra förslag. För det första: Gör det lättare
att anställa i kommuner och landsting! Lars Leijon-
borg! Vi vet att fler anställda i vård och skola inte
innebär någon avlastning av budgeten. Vi är helt
överens om att de självklart inte kan ge en nettoin-
komst till den offentliga budgeten, men de behövs
bland annat för det som Maria Larsson var inne på:
För att få ned ohälsan kan man inte ständigt drabba
och skära ned på personalen.
Titta på Carin Mannheimers TV-serie om hur det
ser ut inom äldrevården! Man kan inte bara skära ned
den sektorn. Det måste till fler händer i vården. Då får
vi också mindre ohälsa. Det är faktiskt en hälsosats-
ning.
Vi vill därför permanenta sysselsättningsstödet för
kommunerna och mjuka upp balanskravet, så att
underskott under en period kan mötas med överskott
andra år. Även kommunerna kan alltså driva en typ
av konjunkturpolitik.
För det andra: Ni i de tre borgerliga partierna har
helt rätt i att vi måste göra det lättare att anställa i de
mindre företagen. Vi säger därför att man ska lindra
kostnaderna för sjukskrivning i de mindre företagen.
Maria Larsson tog upp sex företagare i Gnosjö som
nu riskerar att drabbas av något som de inte gillar. Jag
kan förstå dem, men de har ju redan drabbats av
100 % i sjuklön under de första 14 dagarna. Det är ju
ännu tuffare.
Jag känner till många småföretag i min region
som tycker att det här är jättejobbigt. Vi i Vänstern
vill lindra detta, och vi har en diskussion med rege-
ringen om det. Jag tror att vi kommer att nå fram med
den - vi är ihärdiga och ger oss inte. Det vore en
insats, och redan där kan Hans Karlsson ge en liten
öppning. Alla här förstår att han inte har mandat att
förhandla bort budgeten för Ringholm, men han kan
öppna upp och säga att han har förståelse för de här
synpunkterna. Det har Ringholm redan gjort, och vi
är på väg här, Maria Larsson. I den frågan kan ni ge
oss i Vänstern draghjälp.
Att man kompenserar de mindre företagen fullt ut
ger i alla fall ett högkostnadsskydd. Ge mig nu lite
draghjälp från den borgerliga sidan och säg att jag har
rätt! Jag behöver lite eldunderstöd, för det är en stor
uppgift att driva på för att stödja de mindre företagen.
Nu är min talartid nästan slut, och jag får ta upp
den tredje stora punkten nästa gång. Jag kan ändå
antyda lite. Låt oss göra samordnade satsningar för
levande regioner. Ge högskolan ett fjärde uppdrag:
arbete och uthållig tillväxt. Satsa på produktutveck-
ling i samverkan mellan företag och högskola! Det är
en enklare väg att skapa sysselsättning. Det enklaste
är att utveckla befintliga produkter. Vi håller på att
göra det i min region i samverkan mellan politiker,
företag och högskola. Min region består av Trollhät-
tan, Uddevalla och Vänersborg.
Detta är en oerhört fascinerande tanke, som kan
ge jobb. Men för att göra en sådan satsning kan vi
inte vänta på högskolepropositionen eller forsknings-
propositionen, som kommer om ett eller två år. Vi
måste göra någonting nu. Låt oss föra en diskussion i
konstruktiva termer. Då kommer vi att få fler i arbete
och fler arbetade timmar.
Jag återkommer med fler uppgifter om den tredje
punkten.

Anf. 6 MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Arbete befordrar hälsa och välstånd
och hindrar många tillfällen till synd. Detta lär Luther
ha sagt. Därom behöver vi inte tvista, men arbete och
sysselsättning är det grudläggande för oss människor
om vi ska trivas och må bra och dessutom kunna
försörja oss.
Men, fru talman, för att sysselsätta människor be-
hövs det företagare som kan vara arbetsgivare. I da-
gens Sverige råder det brist på företagare och därmed
också brist på sysselsättningstillfällen. Socialförsäk-
ringssystemen är inte anpassade för egenföretagare.
Kvinnors företagande är alldeles för lågt i Sverige,
och det är bland annat det som gör att vi har en väl-
digt låg ökning av antalet nya företag.
Möjligheterna till arbetskraftsinvandring är väl-
digt begränsade, vilket gör att företag slås ut. De får
inte tillgång till den arbetskraft som de faktiskt behö-
ver.
Om man är anställd och tänker starta ett eget fö-
retag blir man i dag avskräckt från att göra det efter-
som man som företagare har mycket sämre socialför-
säkringsvillkor när man blir sjuk, skaffar barn eller
blir arbetslös. Reglerna säger att man ska dela in-
komsten med 365, alltså antalet dagar per år, om man
som egen företagare blir arbetslös eller sjuk. Man får
sedan 1/365-del per dag i ersättning. Det är klart att
man då funderar mer än en gång innan man förverkli-
gar den idé som för det första skulle kunna leda till
min egen försörjning och för det andra kanske också
till en annan människas försörjning. Kanske leder den
också till ett storföretag. Vi vet inte vilka efterföljare
till Lars Magnus Ericsson som går och trampar på
Sveriges gator och vägar i dag, och det är risk för att
vi heller aldrig får se honom eller henne. I stället för
Lars Magnus kan hon den här gången heta Linnea
Margareta.
Om man ändå startar det här företaget och det inte
går riktigt så bra som man hade hoppats, får man
verkliga problem med a-kassan. Företaget ska vara
vilande och får inte göra någonting åt dig under tiden.
Det skulle kanske gå att rekonstruera, men det sätter
a-kassereglerna stopp för.
Dessutom finns risken att din hustru eller make
drabbas av problem, om också hon eller han blir ar-
betslös eller sjuk och på ett eller annat sätt varit in-
blandad i företaget. Här kräver Centerpartiet lika
villkor, men vad gör regeringen? Man talar om för-
enklingar, men varför kommer det inte några kon-
kreta förslag till exempel från arbetsmarknadsminis-
tern?
Kvinnor som vill starta företag - vi kan tänka på
Linnea Margareta - kan ha många goda idéer. Lars
Magnus hade det knepigt, men Linnea Margareta har
det mycket knepigare. Lars Magnus hade en gammal
moster som lånade honom 5 000 kr, men på en kvin-
na som går till banken, till Nutek eller ALMI och ber
att få låna lite pengar för att starta ett företag är kra-
ven mycket större än vad de var på honom.
Det krävs att hennes idé ska vara mycket mer
hållbar. Det är egentligen ganska förvånansvärt att
man kräver så mycket mer av en kvinna än av en
man, när statistiken visar att kvinnliga företagare som
känner att det inte går avvecklar i tid. De orsakar inte
de stora kundförluster som många män skulle kunna
göra i samma situation. Dessutom lånar de inte så
stora pengar, utan de klarar sig på mycket mindre. De
ser ändå till att det blir sysselsättning i områden och i
branscher som i dag inte sysselsätter några männi-
skor.
Vi skulle kunna få betydligt fler människor sys-
selsatta, dessutom med jobb som de skulle trivas med
och må bra av, om det var lite lättare för kvinnor att
starta företag.
I dag tar vi egentligen bara till vara 60 % av den
potential som finns i den svenska befolkningen. Vi tar
till vara en ganska stor del av männens möjligheter
men alldeles för liten del av kvinnornas. Det är väl
inte mer än 30 % av de företag som startas i dag som
drivs av kvinnor, och det borde vara betydligt mer.
Utbildningsfrågorna har vi också tagit upp i den
här debatten. Där är också kvinnorna drabbade av att
inte kunna få den utbildning de behöver.
Det är några av oss som har valt att stanna hemma
med våra barn när de är små, och sedan kommer vi
tillbaka till en arbetsmarknad som är ganska mycket
förändrad. Är man då i närheten av 50-årsåldern, och
kanske har varit tillbaka lite grann men känner att
man inte orkar - det kan bero på den krånglande
ryggen - eller känner att man vill gå vidare finns det
inte några stora möjligheter. Människor som har pas-
serat den gyllene medelåldern har små möjligheter att
få sina studier finansierade.
Det är inte några stora problem, men de borde gå
att lösa. Det borde ges möjligheter även för lite äldre
människor, som kanske har 10-15 år kvar i arbetsli-
vet men som i dag inte kan lösa sin studiefinansie-
ring. Där sitter vi återigen med människor som riske-
rar att antingen bli arbetslösa eller gå omkring på ett
jobb som de inte riktigt trivs med och som de riskerar
att få sjukdomar och skador av. Inte heller här gör
regeringen någonting.
Centerpartiet kräver lika villkor för alla oavsett
ålder att få en utbildning så att man kan försörja sig
och kan gå vidare i ett arbetsliv som kräver ganska
mycket i dag.

Anf. 7 ULF HOLM (mp):
Fru talman! Jag ska börja med att tacka Modera-
terna och Folkpartiet för initiativet till denna debatt.
Jag tycker att det är väldigt bra att vi debatterar de här
frågorna ofta, för det är ett gissel med arbetslöshet
och att inte ha full sysselsättning.
Arbetslösheten ökar. Det finns tendenser till att
antalet arbetade timmar minskar och att ungdomsar-
betslösheten ökar. Det gör att vi från Miljöpartiet är
oroade. Men vi är inte panikslagna. Vissa i den här
salen verkar vara något panikslagna över situationen.
Så hemska är inte siffrorna. Det är inte heller lika
nattsvart som vissa vill göra gällande.
Då kommer, som vanligt, det stora receptet på hur
man ska lösa alla problem i Sverige, i stort sett oav-
sett vad problemet är, och det är skattesänkningar.
Jag vill meddetsamma säga att vi från Miljöpartiet
inte ser skattesänkningar som ett recept för att lösa
problemen nu. Tvärtom är det väldigt viktigt att göra
klart att vi inte vill ha några besparingar på den vikti-
ga sektorn i landsting och kommuner. Vi behöver inte
färre personer inom landsting och kommuner, utan vi
behöver fler personer. Vi behöver fler händer i vården
som kan ta hand om våra gamla och fler som kan se
till att ungdomar får en ordentlig utbildning. Det är
detta vi måste satsa på. Då går det inte med skatte-
sänkningar, för det är alltid de områdena som först
drabbas.
Hans Karlsson berättade tidigare om de förslag
som regeringen och vi från Miljöpartiet och Vänster-
partiet har lagt fram inom arbetsmarknadspolitiken i
den nya propositionen. Det är väldigt viktigt att vi
satsar på att få in invandrare på arbetsmarknaden och
att vi gör någonting åt bristyrkesutbildningen. Det är
två förslag som jag tycker att det är viktigt att fram-
häva i debatten, för det långsiktiga arbetet för att öka
sysselsättningen.
Jag tycker också att det är viktigt att vi tar fasta på
att nyföretagandet måste öka. Vi från Miljöpartiet
tycker att det är viktigt att småföretagaren har bra
förutsättningar att kunna utvecklas. Tyvärr är reglerna
för många småföretag inte särskilt enkla. Många av
reglerna är utformade för större och medelstora före-
tag, och de passar inte in på småföretagen. Dessutom
är det inte så enkelt att starta ett mindre företag, för
det finns så många regler. Det drabbar oss som kan-
ske inte riktigt orkar sätta oss och hålla på med såda-
na regler utan vill göra någonting aktivt.
Jag kan hålla med om att skatten på arbete måste
sänkas. Det jobbar vi från Miljöpartiet aktivt med i
det som kallas skatteväxling, det vill säga att skatten
på arbete måste minska medan sådant som förstör
naturen och miljön ska beskattas hårdare. Det är det
som kallas skatteväxling, och det är också det som
finns med i samarbetet mellan Socialdemokraterna,
Vänstern och Miljöpartiet.
Vi har från Miljöpartiet förslag på andra åtgärder
som är viktiga. Försöket med friår som nu pågår i tolv
kommuner är ett utmärkt exempel på detta. Vi pratar
mycket om ohälsan och hur tempot i arbetslivet ökar.
Med friåret ger man en person chansen att göra nå-
gonting annat, att pröva sina vingar, att ta hand om
sina barn och barnbarn eller vad som helst. Samtidigt
ger man en arbetslös person en chans att komma in på
arbetsmarknaden under den period som friårstagaren
är ledig upp till ett år.
Detta har varit ett mycket lyckat projekt i de
kommuner där det finns. Från den 1 januari 2005 ska
detta genomföras i hela landet, vilket är mycket vik-
tigt.
Sjuktalen ökar fortfarande. Det viktigaste där är
att vi drar ned på tempot. Det är en av de stora åtgär-
der som vi måste vidta. Vi måste slå ned på tempot i
arbetslivet för att höja livskvaliteten, inte bara i ar-
betslivet utan under en persons hela tid, det vill säga
även i livet utanför arbetsplatsen.
Vårt stora mål med detta är givetvis sänkt arbets-
tid, från dagens åtta timmar ned till på sikt sex tim-
mar. Det tror jag är väldigt viktigt för att vi ska kunna
slå ned på arbetstempot, som är ett gissel för den
ökande ohälsan.

Anf. 8 Statsrådet HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag ska inledningsvis säga att jag
återkommer till frågan om småföretagen i mitt nästa
inlägg. Ni behöver därför inte vänta på det under den
här stunden.
Jag vill kommentera ett par delar av det som ni
har tagit upp i debatten.
Det har kommit att handla mycket om en fråga
som det ännu inte finns något förslag till, nämligen
huruvida arbetsgivarna ska ta någon del av sjukför-
säkringskostnaden. Detta diskuteras, och jag kan ge
ett direkt besked om att det är regeringens önskan att
vi ska kunna införa en form av sjuklöneansvar för
företagen som är bredare än det som finns i dag.
Då säger Bo Lundgren att vi vill fördyra för före-
tagen. Ja, det blir dyrare. Det blir också billigare,
därför att vi sänker arbetsgivaravgiften samtidigt. Det
blir dyrare för dem som är dåliga på att ta hand om
sina sjuka anställda och som är dåliga på att förhindra
dålig arbetsmiljö.
Det blir billigare för dem som är bra. Det är den
andra sidan av det. Det är det som vi kallar ekono-
miska drivkrafter. Men, Bo Lundgren, det som händer
i dag är att många arbetsplatser fördyrar livet för dem
som blir sjuka. För dem blir livet mycket besvärligare
och framför allt kostsammare. När man blir sjuk
tappar man ju inkomst. Den inkomst som man har i
dag vill Bo Lundgren och Moderaterna dessutom
sänka ytterligare.
Maria Larsson säger att detta kan leda till att man
slår undan benen på småföretag och på andra företag.
Nej, det tror jag inte. Men det som händer i dag är att
många dåliga arbetsmiljöer och många dåliga ar-
betsorganisationer slår undan benen på de anställda.
De blir sjuka.
Jag vill fråga er på den borgerliga sidan i debat-
ten: Vilka är era förslag? Ni attackerar det som dis-
kuteras just nu och de förslag som eventuellt kommer
från regeringen. Men vilka är egentligen era förslag
för att sänka ohälsan? Blir folk friskare av sänkt skatt,
Bo Lundgren?
Det vi vill åstadkomma är att sätta press på före-
tagen för att de ska börja göra någonting. Det går att
göra i dag. Jag har sett många goda exempel på hur
man hanterar ohälsan ute på arbetsplatserna. Det som
då händer är att arbetsgivaren och ledningen bestäm-
mer sig för att någonting måste göras. Det är för få
som gör detta. Det är för få som bestämmer sig. Det
andra som görs på de goda exemplens arbetsplatser är
att man förankrar en strategi bland de anställda.
Vad är då det första man gör när man ska börja
attackera detta problem på en arbetsplats? Jo, hör och
häpna, man tar reda på hur många sjukskrivna man
har därför att det vet man inte. Detta vittnar företag
om. De säger: Vi visste inte hur många som var sjuk-
skrivna hos oss. Nu vet vi det, och då kan vi börja
jobba med det. De skäms när de säger det till mig.
Det andra de gör är att ta reda på vilka de sjukskrivna
är. De vet inte vad de heter, och de skäms när de
säger det också. Det tredje är att de tar reda på när de
sjukskrivna kommer tillbaka, så att de kan börja ord-
na jobben, så att de passar dem som har varit sjuk-
skrivna. De skäms också när de säger detta.
När de har gjort detta ser de stolta ut och säger:
Genom att vi började attackera detta har vi halverat
sjukfrånvaron på vår arbetsplats på mindre än ett år.
Det finns goda exempel runtom i landet på arbets-
platser där man har lyckats, och det finns goda exem-
pel på metoder för hur man ska gå till väga.
Maria Larsson frågar också: Blir det fler eller fär-
re jobb med den proposition som kommer i morgon?
Det är möjligt att vi har missförstått varandra, Maria
Larsson och jag. Den proposition som är aviserad till
i morgon handlar om att förbättra sjukskrivningspro-
cessen, öka precisionen vid sjukskrivningen. Den
handlar inte om sjuklönefrågan. Den avser vi att
komma med senare. Men frågan kan ju besvaras i alla
fall. Blir det fler eller färre jobb med de åtgärder vi
föreslår?
För det första hoppas vi att det blir flera friska.
Det är det som är poängen. Men blir det flera friska
blir det också flera jobb så småningom. Om flera
kommer i arbete och vi kan använda alla de männi-
skor som har kapacitet och lust att jobba kommer vi
ju också att kunna klara arbetskraftsefterfrågan, som
uppstår om inte alltför lång tid framöver. Vi kan klara
det utan att vi får ett flaskhalsproblem, med tryck i
lönebildningen, med risk för ökad inflation, med risk
för ökade räntor eller andra åtstramningar som följd.
Detta leder till ökad tillväxt, Maria Larsson, om vi
klarar arbetskraftsbehovet framöver. Det handlar om
den potential som finns bland sjuka, bland invandrare
och bland dem som i dag inte har möjlighet att jobba.
De kommer att bidra till att öka tillväxten om de
kommer i jobb. Därmed blir ännu fler sysselsatta. Det
är det enkla sambandet.

Anf. 9 BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Hans Karlsson säger att det är viktigt
att sätta press på företagen. Det som den här debatten
hittills har visat är att det viktigaste är att sätta press
på regeringen. Så låt oss gemensamt, om vi nu kan
skapa en majoritet för det, sätta press på regeringen.
Jag tänker komma tillbaka till det.
Sedan handlar det också om den här gamla LO-
mannens bild av verkligheten. Politikerna styr i den
offentliga sektorn. Där är allting bra. Han säger inte
ens "arbetsgivarna". Han säger "press på företagen".
Ändå är det den offentliga sektorn som är den största
syndaren, och det är inte så konstigt. Där finns ju
oftast inte möjligheten att välja en ny arbetsgivare. Vi
ser exempel efter exempel på att människor mår bätt-
re när det finns alternativ i vården, i omsorgen. Det
visar undersökningar av Kommunalarbetarförbundet
och andra. Det är alltså inte i företagen det grundläg-
gande problemet finns.
Sedan är frågan: Hur ska man se till att man ändå
tar ett ansvar totalt sett för den situation vi har när det
gäller sjukskrivningar? Axlas det ansvaret bäst om
man har nya kostnader? Det leder till ökat krångel
och är någonting som företagarna själva avvisar.
Hade de tyckt att det här var bra hade de sagt: Ja, men
det här är jättebra. Låt oss köpa det här förslaget!
Men framför allt de mindre företagarna avvisar det.
Det finns i grunden ett incitament, framför allt hos
de mindre företagen, att slå vakt om den arbetskraft
som betyder så mycket och att verkligen bry sig om
dem som jobbar i företaget. Det är egentligen det
lönsammaste ett företag kan göra för sig självt. Men
det incitamentet finns oftast inte i den offentliga sek-
torn.
Det som jag tycker är viktigt nu är att syna Lars
Bäckström. Jag kan i och för sig - det ska jag säga
klart och tydligt - tänka mig en kortare sjuklöneperi-
od än de 14 dagar vi har i dag. Jag tycker att det är
bra att vi har en period när vi har ett ansvar gemen-
samt från den anställdes sida och från företagarna,
men det kan mycket väl vara en vecka. Låt oss dis-
kutera detta! Men vi kan göra någonting i dag i riks-
dagen som sätter press på regeringen och samtidigt
stimulerar företagandet och jobben.
Lars Bäckström säger så här: Vi är kritiska mot
förslaget om att arbetsgivarna ska betala mer för
sjukfrånvaron. Det kan slå mot arbetshandikappade
och bromsa viljan att anställa. Det är just det vi dis-
kuterar. Det är vad Lars Bäckström säger. Men okej,
vi kan ju i dag forma en koalition. Fyra borgerliga
partier säger nej. Ni säger nej. Då behöver Hans
Karlsson inte ägna sig åt att diskutera och jobba med
det här förslaget. Upp till bevis! Vi kan skapa majo-
riteten nu.
Det Hans Karlsson i så fall skulle kunna tänkas
göra är att återkomma och berätta om det finns nå-
gonting som regeringen vill göra för att förbättra
villkoren för företagande och villkoren för arbete. Vi
moderater vill inte göra det sämre för den som är
sjuk, men vi vill göra det bättre och mer lönande för
den som vill arbeta.
Kommer ohälsan att minska om man ser till att det
lönar sig bättre att arbeta? Ja. Det är långtifrån alla
som i dag missbrukar systemet. Det finns väldigt
många kvinnor i vården som har haft tunga lyft och
som behöver en snabbare rehabilitering. Också det
har ni misslyckats med, och fortfarande släpar ni efter
i förhållande till det som vi på den borgerliga sidan
har föreslagit. Det finns de som mår dåligt av förhål-
landena, av att de inte har inflytande på arbetsplatsen.
Det måste man också göra något åt. Det handlar om
fler alternativ och en bättre situation i offentlig sek-
tor. Men det finns också ett missbruk, och det är klart
att ju mer det lönar sig att arbeta, desto mindre är
risken att man missbrukar systemet.
Men, Hans Karlsson, nämn några förslag som ni
vill genomföra för att förbättra företagandets villkor!
Det är det grundläggande. Nämn några förslag som ni
vill genomföra för att förbättra arbetets villkor! Det är
en sådan politik som behövs, inte en arbetsmarknads-
politik som bara röjer undan efter era misslyckanden.

Anf. 10 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Debatten har utkristalliserat ett myck-
et tydligt mönster. Framför allt de borgerliga talarna
lägger fram förlag om bättre villkor för framför allt
de små företagen som kan hjälpa till att få fart på
sysselsättningen. Den ansvariga ministern säger att
regeringen vill öka pressen på företagen, och så skild-
rar han ett arbetsliv som jag tror att många av oss inte
känner igen.
Det finns arbetsgivare som inte har en aning om
hur många anställda de har, hur många som är på
jobbet och hur många som är sjuka eller när de sjuka
tänker komma tillbaka. Men det är framför allt de
stora landstingen, de monopolorganisationer som har
fått en struktur som ingen längre kan överblicka och
där mycket personal mår mycket dåligt. Det är de
monopolstrukturerna vi ska diskutera och om vi vill
göra någonting åt de arbetsmiljöer som ger upphov
till sjukdom.
Lars Bäckström för in ett helt nytt element i de-
batten som är mycket intressant. Det kanske är så att
vi har lagt för stor börda på småföretagarna. Då är det
mycket intressant att han klargör att han absolut inte
tänker medverka till en ytterligare försämring för
småföretagarna.
Vad innebär det här förslaget? Vi vet, Hans Karls-
son, vad det är. Alla småföretagare får å ena sidan
sänkt arbetsgivaravgift, men å andra sidan ska de
svara för sjuklönekostnaderna. Det kan man tycka är
neutralt, men vad är skillnaden? Jo, skillnaden är att
risken har privatiserats, för att använda ett ord som
vänsterpartierna brukar använda med negativa för-
tecken. Vi i Folkpartiet är ofta mycket för privatise-
ringar. Men om det är något som inte ska privatiseras
är det just riskerna i samband med sjukdom.
Privatisering var en stor fråga före valet. Då talade
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna emot privati-
sering. När vi talade om privatisering handlade det
absolut inte om att privatisera socialförsäkringssys-
temen. Det är en mycket viktig del i vårt välfärdstän-
kande att vi gemensamt ska dela på riskerna för att bli
sjuka. Om vi tar bort den riskspridningen drabbar det
just de svagaste. Jag vill verkligen att Lars Bäckström
ska vara tydlig: Har ni mandat från era väljare att
medverka till en privatisering av sjukförsäkringssys-
temet i Sverige? Det är en rak fråga som jag tycker att
både jag och svenska folket skulle kunna få ett rakt
svar på. Om svaret på den frågan är nej kan vi få
beskedet i den här debatten att det inte blir någon
privatisering av sjukförsäkringen.
Det här har ju prövats i Holland. För flera år sedan
genomförde man en sådan här kostnadsövervältring
på arbetsgivarna. Det har inte alls lett till någon
minskning av sjukfrånvaron. Om det är något annat
land i Europa där sjukskrivningarna är ett jätte-
problem är det just Holland.
Att det är så viktigt att prata om det här förslaget
beror på att det är en skenlösning. Det minskar ett
tillfälligt budgettaksproblem för regeringen, men det
minskar inte ohälsan. Vi har velat tala om lösningar
som minskar ohälsan. En sådan lösning är att det
faktiskt finns fler jobb att välja mellan så att man kan
hitta ett jobb som passar just den enskilda individen.
Det finns ett antal andra förslag, bland annat att beta
av vårdköerna. Jag håller helt med om det. En hälso-
satsning kan bidra till att minska problemet, men
skenlösningar löser naturligtvis ingenting.

Anf. 11 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Vi fick besked av Hans Karlsson. Det
blir dyrare för företagen, men det blir nog fler jobb så
småningom. Det var en lång orsaks- och sambands-
kedja som målades upp. Jag tror att övertron från
regeringens sida på sina egna förslag som vanligt slår
nya rekord.
Jag tror inte att det förbättrar möjligheterna ett
enda dugg för mig, om jag är långtidssjukskriven, att
få ett nytt jobb och att komma tillbaka till arbets-
marknaden. Jag tror tvärtom att det förslag som det
skissas på från regeringens sida kommer att leda till
att alltfler företag väljer att rationalisera sin verksam-
het, att minska sin personal, att flytta sin tillverkning
utomlands och att flytta sina huvudkontor utomlands.
Det är ett dråpslag mot svenskt näringsliv som man
nu planerar i departementet.
Fru talman! Det är dags att pröva en annan politik,
att tänka positivt om företag och företagare, därför att
det är att skapa möjligheter för jobb. Socialdemokra-
terna har suttit länge utan att förmå.
Fru talman! I dag är jantelagen förhärskande i det
här landet. Den ligger som en våt filt över både
svenskt arbetsliv och svenskt näringsliv. Det Sverige
behöver är i stället, låt mig kalla det ett trattkantarell-
klimat för företagande. Ni vet hur det är med tratt-
kantareller, när man får syn på en ser man plötsligt
massor överallt. De poppar upp, och de blir fler och
fler för varje dag. De växer och blir större och större.
Kristdemokraternas recept för ett trattkantarellklimat
för näringslivet som innebär fler jobb innehåller
bland annat följande ingredienser:
Naturligtvis först och främst en ändrad attityd, att
tala väl om entreprenörer, att få dem att vilja och våga
satsa. Men sedan måste vi också se till att den som
vill starta företag eller utveckla ett företag hittar
pengar att låna. I dag finns inte det riskvilliga kapita-
let i landet. Inför ett riskkapitalavdrag! Låt privatper-
soner som ställer sitt kapital till förfogande få göra
avdrag. Årets avknoppningsföretag heter Erysave. De
flyttar nu till USA för att hitta sina nödvändiga miljo-
ner och för att kunna utveckla sin blodrensningsma-
skin. Bättre att överleva i Amerika än att dö i Sverige,
säger de. Alltför många svenska uppfinningar och
företagsidéer går den vägen.
Skatteförändringar behövs, sänkt arbetsgivaravgift
som inte är kopplad till ökat sjuklöneansvar. Det
behövs i alla fall. Förmögenhetsskatten är avskaffad i
nästan alla omkringliggande länder. Det bör göras
också i Sverige. Straffskatten på småföretagare, de så
kallade 3:12-reglerna, har vi inte råd med.
Förenklat regelverk är ett uppdrag som regeringen
har fått från oss här i riksdagen. Det är ett viktigt
arbete som kan ha stor betydelse för sysselsättningen.
Möjlighet att "generationsskifta" företag. Möjlighet
till kompetensutveckling för människor och ökade
forskningsresurser. Det stärker vår konkurrenskraft.
Och så måste vi uppmuntra hälsofrämjande arbets-
miljöer. Självklart. Men det behövs morötter. Därför
måste det vara en självklarhet att också massage är
avdragsgillt. Det behöver många trötta nackar och
axlar i dag.
Det här är några av de ingredienser som vi krist-
demokrater vill presentera för ökad sysselsättning och
ett hållbart arbetsliv. Hur ser Hans Karlssons recept
ut? Jag tar fram min receptbok och är färdig att skriva
ned dem om det kommer några heta tips på föränd-
ring.

Anf. 12 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Det var tänkt att detta skulle vara en
debatt om tillväxt och fler arbeten, och vi har fått en
debatt om ohälsan. Men vi tar den debatt som bjuds.
Vi är inte noga på det viset.
Vi i Vänsterpartiet får svara på frågan om vi
kommit överens med regeringen och Miljöpartiet om
att vi ska införa ekonomiska drivkrafter i ohälsoar-
betet. De som först slog in på den vägen var faktiskt
de borgerliga partierna, tror jag, med arbetsgivarperi-
oden. Som Bo Lundgren sade: Vi kanske tog i för
mycket. Ja, Bo Lundgren, sent ska syndaren vakna.
Ni tog i för mycket där, för det är ännu jobbigare. Det
regeringen funderar på är 25 %. Ni har 100 % i 14
dagar. Det är det som är knäckande för jättemånga
småföretagare som jag har talat med. 100 % för en
liten företagare! Frisören blir sjuk och du får jobba
ihop till två löner om du har en anställd. Ge oss lite
stöd så ska vi lindra det! Regeringen håller på och
funderar på detta. Då ser man att det finns en stor
opinion.
Men det måste finnas någon drivkraft, har vi sagt.
Till exempel, har vi sagt i Vänsterpartiet, kan man
införa en belastning för de företag som inte sköter sig.
Enligt lagen ska man lämna en rehabiliteringsplan,
det är väl inom åtta veckor, Hasse Karlsson? Där kan
vi tänka oss att sätta in en åtgärd.
Men vi kan också se på andra idéer. Jag läser själv
förslagen från LO, TCO och SACO. De har lite andra
varianter än den regeringen funderar på. Men vi i
Vänstern lyssnar alltid på löntagarrörelser som TCO,
SACO och LO. Det är viktigt för oss. Men det är klart
att vi ska lyssna på Svenskt Näringsliv och företagar-
na också. Vi kan inte göra något i total konfrontation.
Vi får söka fram praktiska lösningar. Läkarförbundet
hade ett inspel, vi måste ju göra något. Ni har ju rätt i
er kritik på många punkter, men ni har ju inget annat
recept.
Jag hade kalas nyligen. Man kan ha ett hur roligt
kalas som helst om man struntar i vad det kostar, men
man måste räkna och se vad det kostar. Er nota kom-
mer att bli hiskligt dyr med karensdagar, sänkta er-
sättningsnivåer och minskade bidrag till vården. Det
finns olika varianter på olika håll. Privatisera trafik-
försäkringen vill ju Folkpartiet och Moderaterna göra.
Alltså kan jag inte bara obetingat säga ja till era för-
slag.
Maria Larsson frågar vad som är vårt recept.
Vänsterpartiets recept finns utdelat i bänkarna. Så här
ser vårt recept ut för vad vi kan göra för att underlätta
för de små och medelstora företagen. Här, Maria
Larsson, är vår receptbok. Jag tror att det blir en
ganska bra svampstuvning av detta. Man kan göra
rödsoppen ätlig om man använder den här boken.
Vi har också pratat om tillväxten. Vad vi vill lyfta
fram är vår tredje punkt, forskningen på IT-sidan,
som nu håller på att falla sönder när Ericsson har
misskött sig och inte klarar av sina satsningar. Den
nivån måste vi upprätthålla.
Jag har också tagit upp patenträtten. Att låta hög-
skolor och universitet få patenträtt till forskningen
kan fortare få ut produkterna i produktionen. Som det
är nu äger forskningen detta individuellt. Någon kan-
ske säger att nu vill vi socialisera patenträtten, men
detta har faktiskt gjorts i USA och Storbritannien och
gett bra dynamik till näringslivet.
Maria Larsson var inne på regionalt riskkapital -
helt rätt. Vi har vårt recept för det, nämligen att an-
vända Almi tillsammans med AP-fonderna. Det är en
idé som LO-huset har funderat på - det tror jag Hasse
Karlsson känner till - och som vi från Vänsterpartiet
tycker är en konstruktiv idé.
Vi kan göra mycket om vi satsar på samverkan
mellan politik, högskola och näringsliv på regional
nivå. Där finns en väldigt stor drivkraft, och det var
det jag var inne på. Västra Götaland har ett projekt
som vi ledamöter kan titta på. Gnosjö är ett bra ex-
empel som Maria Larsson var inne på. Men vi måste
se till att få det mer högteknologiskt om vi ska klara
framtidens utmaningar.
Naturligtvis ska vi också bekämpa ohälsan. Men
vi kommer en bit på vägen här, märker ni det, när det
gäller de mindre företagen och de första 14 dagarna.
Nu väntar vi bara på mer draghjälp från Folkpartiet
och kd. Vi har redan fått det från Moderaterna. Det
kan Hasse Karlsson ta med sig hem till huset.

Anf. 13 MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Arbetets organisation är ett problem
på arbetsmarknaden i dag. Det är alldeles för många
som inte känner delaktighet i planeringen och ut-
formningen av arbetet. De blir otrygga och känner
utanförskap på arbetsplatsen. Man har inte grepp om
hur mycket som ska göras och vilka resurser man har
för att göra det, och då är risken stor att man hamnar i
oro, depressioner och till slut utbrändhet. Man känner
också att man inte har tillräckliga resurser.
När folk är borta från arbetslivet gör de inte så
förfärligt mycket. De är sjuka och kostar sjukskriv-
ningspengar. Att rekrytera vikarier kostar både tid
och pengar. Det blir också produktionsminskningar i
företagen eftersom den som är nyanställd inte kom-
mer in lika snabbt som den som jobbat ett tag. Man
brukar räkna med att det tar ett år innan folk har
kommit in på ett nytt arbete.
Det finns många företag och offentliga arbetsgiva-
re som har hittat lösningar på de här problemen. De
låter arbetstagarna vara delaktiga och ser till att det
finns tillräckliga resurser för att utföra jobbet. Ett
systematiskt arbetsmiljöarbete är ett ansvar för före-
tagare och fackliga organisationer tillsammans. Om
man kan genomföra detta, om man kan hitta de pro-
blem som finns och lösa dem tillsammans, kan man
komma väldigt långt.
Att ha rimliga krav och utmaningar på arbetet är
stimulerande, men känns kraven fullständigt omöjliga
blir man i stället deprimerad och orolig och alltihop
blir övermäktigt. Här har alltså arbetsgivarna, oavsett
om det är enskilda företag eller offentlig sektor, till-
sammans med de fackliga organisationerna ett ge-
mensamt arbete att komma fram till de här lösningar-
na.
Då kommer jag in på detta med sjuklöneperioder-
na. Jag tror heller inte så mycket på idén att bara
lägga över en del, vilket regeringen räknar med att det
kommer förslag om, direkt på arbetsgivarna. Däremot
kan jag tänka mig ekonomiska styrmedel så att man i
stället för att lägga på nya pålagor ser till att plocka
bort en del av kostnaderna från arbetsgivarna när de
har lyckats sänka sjuktalen. Då skulle man få en mo-
rot utan att ha mer av piska. Att människor är sjuka
och borta från arbetslivet innebär ju en stress också
för arbetsgivaren, och jag tror att detta skulle vara ett
bättre sätt att möta dessa problem. Då skulle man
också få arbetsgivare och arbetstagare att jobba till-
sammans, vilket skulle vara positivt. Fler människor
skulle orka vara kvar på arbetsmarknaden, fler män-
niskor skulle vara sysselsatta och vi skulle få den
ekonomiska tillväxt som vi så väl behöver i det kon-
junkturläge där vi befinner oss just nu.
Över huvud taget finns det många detaljer som
skulle underlätta för många små företag. Vi kunde ta
bort en del av de regler och det krångel som finns,
både kring sjukskrivning och också på andra områ-
den. Bland annat kräver vi från samhällets sida en
oerhörd massa statistik. Det är väldigt bra att det finns
statistik. Vi kan lösa mycket och få svar på många
frågor genom denna. Men man skulle ju från sam-
hällets sida kunna samordna de här frågorna. I stället
för att svara på samma fråga från 17 olika myndig-
heter kunde man ge ett svar till en myndighet, och
sedan fick myndigheterna ur ett större frågebatteri dra
ut de frågor och de svar som de behöver för sin verk-
samhet - inte som det ser ut i dag, då alla myndighe-
ter skickar ut alla frågeformulär till alla företag. Det
blir fruktansvärt mycket byråkrati som inte leder
någonstans utan bara gör att småföretagarna känner
att de måste ägna sig mer åt statistik än åt att produ-
cera varor och tjänster på en marknad som behöver
dessa.

Anf. 14 ULF HOLM (mp):
Fru talman! Det pratas mycket om ekonomiska
drivkrafter här, och jag tror att det är väldigt viktigt
att vi får sådana. Sedan vet jag inte om regeringens
senaste förslag är det absolut bästa, men jag tycker att
det är värt att diskutera. Däremot tycker jag att de-
batten har slagit lite fel. Det finns en väldigt stor oro
för att småföretagen och företagen ska drabbas. Vad
jag vet är väl ohälsotalen lägst just när det gäller
småföretag och privat företagande. Det stora proble-
met med ohälsan finns väl inom offentlig sektor, det
vill säga landsting och kommuner. Det är egentligen
de som kommer att drabbas hårdast. Där finns de
största problemen med ohälsan.
Jag tror att man måste syna det här förslaget, och
framför allt dess konsekvenser, betydligt bättre. Vi
håller nu på och lyssnar på vad till exempel de olika
fackförbunden säger om det. Jag tror att det i alla fall
är intressant att titta på. Jag är personligen inte över-
drivet positiv till regeringens förslag nu, men det är
värt att pröva. Alla förslag är viktiga att titta på i den
här frågan.
Jag skulle vilja återkomma till en annan fråga,
nämligen det livslånga lärandet. En viktig fråga för
att säkra den långsiktiga sysselsättningen och den
hållbara tillväxten är just det livslånga lärandet och
kompetenssparandet. Detta beslutades det om här i
riksdagen för några år sedan, men sedan dess har vi
inte sett så många förslag från regeringen om just
detta. När kommer det kompetenssparande som vi så
gärna vill ha och som är så viktigt för det livslånga
lärandet?
Jag tycker också att detta med friåret är viktigt,
och det tror jag inte att jag nämnde i mitt förra inlägg.
Med tanke på den succé som friåret har inneburit,
både för att få ned ohälsan och för att få in arbetssö-
kande på nya arbetsplatser, kanske friåret ska perma-
nentas ett år tidigare, det vill säga redan från den 1
januari 2004, som ett led i detta arbete. Det tror jag
skulle vara väldigt bra. Jag hoppas att Hans Karlsson
kan instämma i att vi ska titta över försöken snarast
och återkomma i frågan.
I går var det dock ett bakslag från vår synpunkt
när det gäller den hållbara tillväxten för Sverige, med
tanke på den överenskommelse som Socialdemokra-
terna, Centern och Vänstern gjorde om att behålla
Barsebäck.
Jag skulle önska att vi äntligen kunde börja av-
vecklingen av kärnkraften på allvar i Sverige för att
göra den gröna omställningen till ett nytt energisys-
tem. Det skulle stimulera tillväxten i några områden
som är viktiga för framtiden. Det är viktigt att vi får
fram förnyelsebara energikällor och stimulerar fram-
komsten av ett hållbart energisystem och inte låser
oss fast vid den gamla kärnkraften. Vi har uppfatt-
ningen att den ska bort så snart som möjligt. Tyvärr
blev det ett bakslag för miljö- och energipolitiken i
Sverige i går. Jag beklagar detta djupt.

Anf. 15 Statsrådet HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag måste medge att jag blev provo-
cerad av Bo Lundgrens första inlägg när han sade att
det handlar om att sopa upp med arbetsmarknadspo-
litik. Det föranleder mig att säga några viktiga saker.
Vi har en idé. Vi har en teori om arbetsmarknads-
politiken som utgår ifrån vår människosyn och vår
samhällssyn. Jag tror mig förstå att ni på den borger-
liga kanten har en annan idé, en annan teori. Det kan
man ha. Vår teori bygger på allas rätt till arbete. Den
bygger på allas rätt att få växa till starka individer och
ett värdigt liv. Vi brukar kalla det ett jämlikt samhäl-
le. Det vill vi ha.
En arbetsmarknadspolitik som bärs gemensamt av
samhället och är organiserad i ett generellt system -
lyssna nu - ger trygga individer. Den gör att männi-
skor vågar vara med och lägga ned sin egen arbets-
plats. Är inte det konstigt? I förhandlingar vågar och
vill människor sitta och göra upp om turordningslistor
för att avskaffa sina egna jobb. De fackliga organisa-
tionerna organiserar inte motkampanjer för att företag
ska flytta utomlands eller omstruktureras. De fackliga
organisationerna kan vara med i en förnyelseprocess
eftersom vi på den socialdemokratiska sidan är över-
tygade om att människor som är trygga är föränd-
ringsbenägna, vill vara med och utveckla ett närings-
liv och sina egna jobb till bättre jobb, till jobb som
kan ge bättre betalt och bättre innehåll sedan.
Detta leder till ett friskare näringsliv. Det är vår
idé om hur man hanterar omstrukturering och förny-
else för att vi ska ligga i fronten. Det är tillväxtbe-
främjande, Bo Lundgren. Det är inte att sopa upp.
Arbetsrätten är en annan fundamental trygghet-
sanordning. Vi tycker att rättssäkerhet och rättvisa är
viktigt när man ska säga upp. På båda dessa områden,
när det gäller arbetsmarknadspolitiken och när det
gäller arbetsrätten, vill ni rasera. Ni vill avskaffa eller
försämra för löntagarna eftersom ni vill ha något
slags flexibilitet som ni tror är mer effektiv. Det tror
inte vi på.
Vi har inga hisspojkar, biltvättare eller anställda
som går runt och stämplar hotellets logg i askfaten i
det här landet. Det har man i USA. Det kunde vi läsa i
DN häromdagen. Det var i det land där Moderaterna
hämtar mycket inspiration för synen på arbetsmark-
nadsfrågorna.
Ni vill rasera tryggheten. Ni vill öka lönekonkur-
rensen, införa flexibilitet som leder till sämre jobb
och fler lågproduktiva företag. Det är konstigt, tycker
jag. Det vill inte vi. Vi vill förena effektivitet och
trygghet på arbetsmarknaden.
När det är sagt tänkte jag säga någonting om små-
företagen. Jag har några sekunder på mig. Lars Lei-
jonborg skulle bli generad om jag sade vilka privata
företag det var som själva skämdes när de berättade
hur dåliga de var att hålla reda på hur det var männi-
skorna på deras arbetsplatser. Jag är också bekymrad.
Jag ska återkomma till det i mitt sista inlägg. Man
måste ha särregler för småföretag om man ska införa
någon form av kostnadsansvar. Jag är beredd att åter-
komma till en diskussion om det i en vända till i mitt
slutanförande.

Anf. 16 BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Just det Hans Karlsson tog upp visar
ju svårigheterna för regeringen. Hans Karlsson är mer
intresserad av att diskutera vad som ska hända när
man ska säga upp. Jag vill i stället att man ska slippa
säga upp och kunna anställa fler. Det är det som är
skillnaden mellan fokus på arbetsmarknadspolitiken,
det som händer när det blir problem, och det fokus
jag vill ha som handlar om företagandepolitiken och
dess villkor. Det handlar om arbetets villkor så att det
blir mer av företagande och mer av arbete. Då blir det
mindre problem för arbetsmarknadspolitik. Det
grundläggande problemet ligger just i idéerna. Jag
håller med Hans Karlsson. Det är bra att den debatten
kom upp också i detta sammanhang.
Självklart ska alla ha rätt till arbete. Självklart ska
alla ha rätt att växa. Problemet är ju att med den män-
niskosyn som präglar socialdemokratin och som utgår
ifrån att människan är svag och behöver ledning av en
socialdemokratisk regering som styr och ställer åt
människor blir det tvärtom. Det blir de svagaste som
drabbas hårdast när ni har en skola som inte klarar av
uppgiften. Det blir de svagaste som drabbas hårdast
när ni inför regler som fördyrar möjligheterna att
anställa och krånglar till det. Det är det som är det
stora problemet.
Socialdemokratin har misslyckats. Det är varje
dag en och en halv miljon människor som inte går till
jobbet. Det är en tragedi för många men också en
enorm kostnad för oss alla. Bara sjukfrånvaron inne-
bär 30 000 kr per år för en genomsnittsfamilj. Det
behövs fler jobb, fler som arbetar och bättre villkor
för företagande. Då går det inte att mörka, Lars Bäck-
ström. Vi kan visst diskutera hur det sjuklönesystem
vi i dag har fungerar och hur det kan förändras, som
jag sade. Men då måste vi börja med att säga nej till
ytterligare pålagor och ytterligare krångel. Lars Bäck-
ström är mig svaret skyldig. Vi kan ju klara av denna
fråga i dag. Säg nej till att ytterligare belasta företa-
gen!

Anf. 17 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Intresset för debatten från kammarle-
damöterna har minskat. När jag räknade för en stund
sedan var det 17 ledamöter. Nu har det visst blivit
något fler. När det var 17 tänkte jag att här sitter 17
människor av kött och blod och lika många småföre-
tagare ger upp bara i dag. Det har ändå varit en viktig
utgångspunkt för många av oss i den här debatten.
Flera av oss har velat minska pressen på småföreta-
garna så att färre ska ge upp. Men vår arbetslivsmi-
nister har givit besked om att regeringens linje är att
öka pressen på företagarna.
Det hjälper då inte att tala väldigt kollektivistiskt
och säga att hela kollektivet småföretagare kommer
att få arbetsgivaravgiften sänkt lika mycket som
sjuklönekostnaden ökar. Det är i den individuella
anställningssituationen som småföretagaren måste
väga in risken. Man övervältrar risken på småföreta-
gen. De säger, som ni har sett, i en undersökning att
åtta av tio kommer att bli försiktigare med vilka de
anställer. Man är redan mycket försiktig. Det finns
många i Sverige som har väldigt svårt att få in en fot
på arbetsmarknaden för att de tillhör en grupp som
har högre sjukfrånvaro än andra.
Förslaget kommer att slå stenhårt mot dem som
redan har det svårt, och det kommer att slå mot små-
företagarna. Vi hade fått löfte om att ministern skulle
återkomma till småföretagen. Men det hann han inte
med. På något sätt är det signifikativt för den här
debatten.
Hans Karlsson skulle ändå kunna lugna företagare
genom att säga att man noterar att det finns inget stöd
för förslaget. Därför drar man tillbaka det. Det är
dubbeldumt. Det är dumt för de svagaste på arbets-
marknaden. Det är dumt för småföretagarna. Därför
bör det dras tillbaka.

Anf. 18 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Hans Karlsson började tala om män-
niskosyn. Det är en viktig fråga i varje politisk debatt.
Människosynen löper som en röd tråd genom Krist-
demokraternas program: alla människors lika värde.
Vi kristdemokrater vill förena begreppen trygghet och
frihet. I tryggheten ingår självklart att veta att någon
fångar upp en den dag man är sjuk, den dag man är
arbetslös, den dag man har bekymmer och behov av
samhällets hjälp.
Därför har vi för länge sedan lagt fram förslag om
snabbare rehabilitering. Vi tycker att det är ovärdigt
att behöva gå sjukskriven långa perioder. Detta har
regeringen sagt nej till. Trygghet måste förenas med
frihet. Friheten skapar det dynamiska samhälle där
människor vill och vågar bli entreprenörer, skapa
jobb, anställa människor. Dessa begrepp behövs sida
vid sida.
Min huvudfråga i den här debatten till Hans
Karlsson gällde om det blir fler eller färre jobb. Hans
Karlsson och jag har gett olika svar på den frågan.
Men vi har fått klart besked om att det kommer att bli
dyrare för företagen. Min slutsats är att det kommer
att bli svårare för de svaga på arbetsmarknaden att få
jobb. Det är en utveckling som leder till färre jobb.
Jag är starkt benägen att leta alla möjliga samar-
betspartner för att hitta alla möjliga förslag till lättna-
der för företagen i Sverige.
Fru talman! Ett samhälle som odlar attityder av
ansvar gentemot varandra odlar också tillväxt. När
man samarbetar och litar på varandra föds också nya
jobb. Där tillit finns, där blommar näringslivet. Det
klimatet vill vi kristdemokrater bygga - för jobbens
skull.

Anf. 19 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Bo Lundgren anklagar mig för att
mörka. Det är helt sant. Det gör jag, Bo Lundgren.
Det är av den naturliga orsaken att jag ska diskutera
med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och finna
en gemensam lösning. Jag kan däremot kasta ljus
över vår egen position, nämligen att vi tycker att det
är klokt att ha en ekonomisk drivkraft i ohälsoarbetet.
Men vi vill helst att den ska vara positiv. Jag tror att
till och med Margareta Andersson var inne på liknan-
de tankegångar från Centerns sida, nämligen att göra
någonting positivt för minskad ohälsa i arbetslivet.
Det är vårt huvudspår. Sedan får vi se vad vi kommer
fram till.
Men vi har ett annat problem. Det är bara att er-
känna. Vi har ett utgiftstak som ska hållas. För de
borgerliga partierna verkar det inte finnas längre. Hur
tänker de trolla bort det? De har dessutom ett lägre
utgiftstak än vad vi har på den socialistiska och mil-
jöpartistiska sidan. Ni kan också bli svaret skyldig
hur ni ska klara er och avvisa alla förslagen.
Vi har vår linje, och vi ska förhandla och diskute-
ra.
Det är viktigt att avrunda med att det här handlar
om sysselsättning. Jag har till meddebattörerna delat
ut Vänsterpartiets 15 förslag till ökad sysselsättning.
Jag ska repetera tre av dem.
För det första: Gör det lättare att anställa i kom-
munerna. Permanenta anställningsstödet. Lindra ba-
lanskravet.
För det andra: Gör det lättare att anställa i mindre
företag. Slopa eller lindra den existerande sjuklönepe-
rioden. Den är inte 25 %, den är 100 %.
I fråga om schablonskatten finns Marie Engström
och Per Rosengren. Säg inte att Vänstern inte gör
något för mindre företag. Då har ni aldrig träffat Per
Rosengren och Marie Engström. De agerar som terri-
er för att lindra och göra det bättre för mindre företag
i Sverige. Alla här i kammaren vet vad vi gör i skat-
teutskottet.
I fråga om regelförenklingar finns Lennart Beijer.
Vi jobbar hårt för att trycka på gentemot regelförenk-
lingar i Simplexarbetet för att underlätta för de mind-
re företagen.
Ibland undrar man om man är röd. Jo, det är rött
att jobba för mindre företag. Det är rött. Det är inget
borgerligt i det. Det inser jag. Eftersom jag säger
detta så är det rött.
För det tredje: Satsa på levande regioner. Ut-
veckla högskolan. Ge dem patenträtten. Utveckla IT,
telekom och såddfinansiering. Det kan vi göra. Då
blir det bra. Då lyckas vi med detta.

Anf. 20 MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Slutet på denna debatt börjar närma
sig. Vad jag ser som det viktigaste är en förnyel-
seprocess. Hans Karlsson har redan nämnt den, och
jag vill trycka på att vi behöver förnya diskussioner-
na. Vi behöver få ett annat synsätt på människor. Det
behövs lika villkor för alla, oavsett om man är ung
eller gammal, frisk eller sjuk, född i Sverige eller
någon annanstans. Det behöver hända saker och ting.
Det behövs en attitydförändring i dessa frågor.
Om vi får lägre kostnader för sjukskrivningar och
annan frånvaro krävs det mindre skatter. Då sjunker
kostnaden, och då kan vi sänka budgettaket. Därför är
det så viktigt att de olika alternativen finns och att ta
vara på alternativen.
Trygghet kan vara att det finns alternativa arbets-
givare. Trygghet kan vara att jag kan ta ett eget initi-
ativ och ha möjligheter att förverkliga det. Det finns
något som kallas för vingarnas trygghet, att i stället
för att kura när det blåser och bygga vindskydd ta till
vara vinden, bygga vindkraftverk och vindsnurror för
att på det sättet få mer energi i samhället och i debat-
ten.
Det krävs utbildning. Vi behöver öka lönebidra-
gen för dem som är arbetshandikappade. Vi behöver
förbättra rehabiliteringen. Vi behöver sänka arbetsgi-
varavgifterna, men det ska ske på ett sätt att det inte
drabbar, fryser ut eller stänger ute människor. Alla
ska ha möjligheter och vara välkomna på den svenska
arbetsmarknaden. Det ska inte vara så att man nästin-
till tittar på vad du har för genetiskt material med dig
i dina arvsanlag. Det finns så mycket vi kan göra.
Det ska vara en annan syn på människan, en syn
att alla är värda någonting, alla är lika värdefulla. Vi
behövs i det svenska samhället. Då tror jag att vi kan
lösa problemen ganska bra.

Anf. 21 ULF HOLM (mp):
Fru talman! Jag började med att i mitt första in-
lägg prata mycket om småföretagen, och det är väl
där vi ska sluta. Det är viktigt att vi ökar fokuseringen
på småföretagen. Det måste finns särregler, och det
måste vara lättare att anställa i småföretagen och så
vidare. Det finns en otrolig livskraft i småföretagan-
det. Människor vill och kan jobba. Men då måste
också samhället göra det enklare för folk att starta
småföretag och framför allt driva småföretagen vida-
re. Det är där som ett av problemen finns i dag.
Miljöpartiet kommer absolut inte att gå med på de
olika borgerliga förslagen om skattesänkning. Det är
fullständigt otänkbart i den situation vi är i nu. Vi
måste i stället säkerställa att vi kan få fler händer i
vården, få fler människor som kan finnas i landstinget
och ta hand om oss när vi är sjuka, få fler resurser i
skolan för att påbörja det livslånga lärandet. Då kan
vi inte sänka skatterna och dra ned på offentliga sek-
torns verksamhet. Det är ganska dålig tajmning.
Jag hoppas däremot att Hans Karlsson har nåtts av
budskapet att jag tycker att friåret kanske ska införas
redan nästa år i stället för att vänta till 2005. Jag hop-
pas också att budskapet har gått fram att sänkt arbets-
tid är viktig, det vill säga att vi måste slå ned på stres-
sen, hetsen och i stället öka livskvaliteten och få ned
ohälsan och få mer tid till våra barn och barnbarn.

Anf. 22 Statsrådet HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Om jag inte missminner mig ska vi ha
en debatt om ohälsan nästa vecka. Möjligen kan vi
ägna en stund i den debatten åt sysselsättningsfrågor-
na så jämnar det ut sig.
Jag har lovat att återkomma om småföretagen, jag
känner för att göra det. Jag tror, utan att vara övermo-
dig, att jag har någonting som många av er andra inte
har. Jag har varit anställd och jobbat i småföretag
halva mitt liv, och det är trots allt rätt länge.
Måleriföretag togs upp. Jag har den största respekt
för hur kämpigt det är att driva ett litet företag. Jag
har också respekt för att det för många är jobbigt att
vara anställd på ett litet företag. Det finns en motbild.
Det där vill jag inte negligera och framför allt inte
raljera om. Det är en våldsam skillnad när man ska
prata om sjuklön om det är ett företag med två an-
ställda eller om det är ett företag med 1 000 anställda.
I det lilla företaget kan alla bli sjuka samtidigt och
vara sjuka ganska länge. Det gör aldrig alla i det stora
företaget. Alltså måste man ha särregler. Man måste
kanske ha undantag för småföretagen när det gäller
den här typen av kostnadsansvar. Det där jobbar vi
med. Jag är övertygad om att det går att lösa det på ett
begåvat sätt om vi kommer fram till ett förslag.
Jag har också den största respekt för behovet av
förenkling av regelverk. Varje gång jag har deltagit i
utredningar och i andra sammanhang mött borgerliga
ledamöter och arbetsgivarrepresentanter och försökt
att förenkla har jag sett att det ofta stupar på att det i
själva verket inte är en förenkling utan en försämring.
Det vill vi inte vara med om.
Debatten i dag har klargjort två positioner. Vi vill
fördyra för dem som är dåliga på att hantera ohälsa.
Vi vill förbilliga för dem som är bra på det. Modera-
terna i vart fall vill fördyra för dem som är sjuka.

Anf. 23 ANDRE VICE TALMANNEN:
Tyvärr kan jag inte medge någon replik, utan vi
antecknar att Bo Lundgren inte har någon replikrätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 13 mars.

4 § Utökning av antalet suppleanter i utrikesut-
skottet

Valberedningen hade, enligt ett till kammaren in-
kommet protokollsutdrag, tillstyrkt att antalet supple-
anter i utrikesutskottet skulle utökas från 26 till 27.

Kammaren medgav denna utökning.

5 § Val av extra suppleant i utrikesutskottet

Företogs val av extra suppleant i utrikesutskottet.

Kammaren valde i enlighet med valberedningens
förslag till

suppleant i utrikesutskottet
Gudrun Schyman (v)

6 § Avsägelse

Andre vice talmannen meddelade att Margareta
Israelsson (s) avsagt sig uppdraget som suppleant i
den svenska delegationen till Parlamentariska för-
samlingen i konferensen om säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE).

Kammaren biföll denna avsägelse.

7 § Ledighet

Andre vice talmannen meddelade att Lena Sand-
lin-Hedman (s) ansökt om föräldraledighet under
tiden den 1 april-31 juli.

Kammaren biföll denna ansökan.

Andre vice talmannen anmälde att Britta Råd-
ström (s) skulle fortsätta att tjänstgöra som ersättare
för Lena Sandlin-Hedman.

8 § Meddelande om ändringar i kammarens
sammanträdesplan

Andre vice talmannen meddelade att torsdagen
den 20 mars kl. 13.45 skulle statsministerns fråge-
stund ersättas av en särskilt anordnad debatt om Irak-
frågan.
Andre vice talmannen meddelade att måndagen
den 24 mars kl. 17.00 skulle bordläggningsplenum
äga rum.

9 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
2002/03:63 till finansutskottet
2002/03:71 till lagutskottet
2002/03:77 till skatteutskottet

Skrivelser
2002/03:75 till konstitutionsutskottet
2002/03:90 till utrikesutskottet

Redogörelser
2002/03:RR5 till finansutskottet
2002/03:RR6 till utbildningsutskottet

Motion
2002/03:U3 till utrikesutskottet

10 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Utbildningsutskottets betänkanden 2002/03:UbU4-
UbU6

11 § Ändringar i foderlagen, m.m.

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2002/03:MJU12
Ändringar i foderlagen, m.m. (prop. 2002/03:39).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 16 §.)

12 § Allmänna motioner om inkomstbeskatt-
ning

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2002/03:SkU7
Allmänna motioner om inkomstbeskattning.

Anf. 24 PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Fru talman! Vi inleder nu en lång dags färd i
skattedebatten - en lång dags färd mot natt, brukar
man säga. Jag hoppas att vi inte ska behöva hålla på
så länge. Men vi har att avhandla fyra betänkanden
med en anmäld talartid på 3 timmar och 58 minuter.
I samband med budgetpropositionen i höstas be-
handlade skatteutskottet yttranden till finansutskottet,
ett antal parti- och kommittémotioner samt de enskil-
da motioner vars yrkanden direkt påverkade budgeten
för år 2003.
Förutom de motioner som jag nyss nämnde väck-
tes av riksdagens ledamöter ytterligare drygt 430
motioner med ungefär 500 yrkanden i samband med
den allmänna motionstiden hösten 2002.
Det första av de fyra betänkanden som jag nu ska
presentera handlar om inkomstbeskattningen. Ut-
skottets beredning i denna del avser nästan 100 mo-
tioner med drygt ett hundratal yrkanden. De aktuella
motionerna gäller, för att ta några exempel, skatte-
skalan för förvärvsinkomster, avdrag för resor till och
från arbetet, glesbygdsavdrag, dubbel bosättning,
bioodling, bärplockning, idrottskonton, avdrag för
arbetsrum i bostaden och förmån av fri bil. I motio-
nerna finns också förslag om skattereduktion för
hushållstjänster, avdrag för gåvor till olika former av
ideell verksamhet, skattebefrielse för uthyrning av
privatbostäder. Dessutom behandlas skatteeffekter
som kan uppkomma när en reseersättning exempelvis
utbetalas till deltagare i debattprogram.
Utskottets majoritet avstyrker samtliga motioner. I
betänkandet finns 14 reservationer och tre särskilda
yttranden. Bakom en av reservationerna står alla de
fyra borgerliga partierna, tre partier har undertecknat
två reservationer. De övriga elva reservationerna är
fördelade på tre vartdera av Moderaterna, Folkpartiet
och Kristdemokraterna. Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet har vartdera en reservation. De särskilda yttran-
dena är fördelade: ett från Centerpartiet, ett från Mo-
deraterna, och de fyra borgerliga partierna har till-
sammans ett tredje särskilt yttrande.
Fru talman! Enligt den nya debattordning som en
del av riksdagens utskott på talmannens uppdrag nu
prövar är det inte min uppgift att argumentera i sak-
frågorna eller yrka bifall till någon del utan endast,
som jag nu har gjort, försöka att i en mycket kort
sammanfattning översiktligt presentera betänkandets
innehåll. Debatten, med de olika åsikterna, kommer
nu att föras av de ledamöter som är företrädare för
respektive parti.
Med detta, fru talman, överlämnar jag betänkan-
det till kammarens behandling.

Anf. 25 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Alla berörs vi i vår tillvaro av att vi
lever i landet med världens högsta skatter. Skatte-
trycket och skatter är därför fortsatt mycket viktiga
frågor i den svenska politiken.
I dag debatterar vi en rad motioner som väckts
under den allmänna motionstiden och som i flertalet
fall anger hur vi bit för bit skulle kunna få ett lägre
och rättfärdigare skattetryck.
Under valrörelsen 2002 misslyckades vi modera-
ter uppenbarligen med att på rätt sätt beskriva skatte-
frågans långsiktiga betydelse för vårt lands välstånd.
Debatten kom i stället att på ett olyckligt sätt kretsa
kring stora miljardbelopp. Moderaterna misstänklig-
gjordes att inte kunna leverera dessa skattesänkningar
utan att skada välfärden.
Resultatet av valet blev att Socialdemokraterna
ansåg sig ha fått mandat att ytterligare höja skatterna,
vilket de också snabbt gjorde genom bland annat
höjda kommunalskatter, höjda energiskatter och san-
nolikt framtida höjd fastighetsskatt för flertalet.
Mot den här bakgrunden är det viktigt att nu föra
en mer näraliggande och konkret skattedebatt som
åskådliggör hur förödande det är med ett högt skatte-
tryck för den framtida välfärden. Skattebaser flyr
landet och tillväxten hindras.
Vi måste visa att det är nödvändigt att börja sänka
skatten i landet med världens högsta skatter, det vill
säga motsatsen till vad som sker med Socialdemo-
kraterna vid makten. Rörelseriktningen måste bli
tydlig.
Med ett politiskt mandat att sänka skatter, vilket
vi moderater måste kunna få i ett framtida val, blir
rörelseriktningen den att vi bit för bit får ett lägre
skattetryck. Samtidigt är det angeläget att visa att det
samlade skattetrycket då sänks just bit för bit i den
takt som verkligheten skapar utrymme för. Det är
tämligen omöjligt att i förväg ange storleken på be-
lopp år från år. Det avgörs i praktiken av den interna-
tionella konjunkturutvecklingen och vilka förändring-
ar som kan göras i de stora utgiftssystemen, inte
minst kostnaderna för sjukskrivning och arbetslöshet,
men framför allt av vilken tillväxt vi kan åstadkomma
i Sveriges ekonomi.
En ökad tillväxt är det som skapar bäst förutsätt-
ningar för att komma i gång med skattesänkningar.
Därför är det betydelsefullt för alla i Sverige att just
skatter som skadar vår gemensamma tillväxt avskaf-
fas eller sänks. Den typen av skattesänkningar finan-
sierar ju i praktiken sig själva. Skatter som skadar
tillväxt är, som vi vet, i första hand förmögenhets-
skatten, som drivit och driver stora summor kapital ur
landet. Även arvsskatten, inte minst för företagare,
leder till orationella transaktioner som är skadliga för
ekonomin. Men också straffskatt på kompetens och
extra arbetsinsatser, den höga marginalskatten, är
skadlig ur just tillväxtsynpunkt.
I landet med världens högsta skatter upplevs dock
nästan alla skatter som höga och orättvisa. Det ligger
i sakens natur med ett så högt tryck. När skatten ska
sänkas måste därför viktiga avvägningar göras. Dels
måste skatter som skadar Sveriges ekonomi ha förtur,
som jag sagt, dels måste skatter sänkas som gör att
alla får del av och märker att det sker en sänkning
med positiva effekter för alla. Moderat skattepolitik
bedrivs med båda dessa aspekter i förgrunden.
Ett av de viktigaste skattepolitiska målen är att
alla ska kunna leva på sin lön efter skatt. Människor
ska ha möjlighet att klara av sina egna grundläggande
behov innan de börjar betala skatt. Och i reservation
1, som jag yrkar bifall till, har vi angivit en rad vikti-
ga reformer för att åstadkomma detta, inte minst ett
utökat grundavdrag.
Sverige måste ha en internationellt konkurrens-
kraftig individskatt. Det förutsätter på sikt en helt
proportionell skatt. I ett första steg måste den så kal-
lade värnskatten, det vill säga straffskatten på kom-
petens och extrainkomster, avskaffas. Det är symto-
matiskt att de orimliga effekterna av en sådan be-
skattning, till exempel för personer med höga in-
komster under en kortare tid, nu har uppmärksammats
i debatten. Till exempel tas nu frågan om de profes-
sionella idrottsstjärnorna upp. Men tar bort man den
progressiva och orimliga marginalskatten på högre
inkomster, behövs ingen diskussion om till exempel
idrottskonton, vilket vi påpekar i ett särskilt yttrande.
Anne-Marie Pålsson kommer senare i ett anföran-
de att närmare belysa de positiva effekterna av det
gemensamma borgerliga förslaget beträffande skatte-
reduktion på 50 % för arbetskostnader för rotarbeten
och hushållstjänster.
Herr talman! I en skattedebatt är det närmast
självklart, som jag redan framhållit, att påpeka att
skatterna inte kan sänkas fortare än vad den samhälls-
ekonomiska utvecklingen tillåter. Det är först när
effekten av en ny tillväxtfrämjande och företagsvän-
lig politik visar sig som Sveriges skattetryck beståen-
de och uthålligt blir allt lägre.
Men, herr talman, det moderata målet är alltså
fortsatt tydligt: Sveriges skattetryck måste ned. Det
måste komma att ske bit för bit och i takt med att
utrymme skapas genom reformer och tillväxt. Sverige
ska i moderat tappning på nytt bli en tillväxt- och
företagarnation.
Herr talman! Jag står självfallet bakom samtliga
moderata reservationer i utskottet, men inskränker
mig för tids vinning till att yrka bifall till reserva-
tion 1.

Anf. 26 ANNA GRÖNLUND (fp):
Herr talman! Skatter är en fråga om makt. Särskilt
tydligt är det på det område som vi nu debatterar,
nämligen skatterna på din, på min och på alla andras
inkomster.
För oss liberaler är målet med politiken att öka
alla människors makt över sina liv. Därför ställer vi
oss bakom den princip som de allra flesta här i kam-
maren är överens om, att vården, skolan och omsor-
gen ska finansieras med våra gemensamma skatteme-
del.
För mig som liberal är principen om en solidarisk
finansiering oerhört viktig. Det är därför också ange-
läget att vi har ett skattesystem som är allmän accep-
terat och där alla medborgare känner att de får valuta
för sina skattepengar. Skatterna på våra inkomster
måste därför vara sådana att det känns motiverat för
dem som har tjänat in pengar att också betala in skatt.
Herr talman! Det grundproblem som vi har i dag i
vårt land är att många människor upplever att de varje
månad betalar in stora summor pengar till skattemyn-
digheterna, men att de inte får ut samma värde vad
gäller skolan, vården och omsorgen. Skolan ser inte
till att våra barn har de viktiga baskunskaperna med
sig i bagaget när de lämnar grundskolan. Vård inne-
bär för de flesta människor i dag köer, onödigt lidan-
de och lång, lång väntan. I äldreomsorgen finns det
brister, och många anhöriga känner en stor otrygghet.
Men de problem vi ser inom den offentliga sektorn
löser vi inte genom höjda skatter utan genom att prio-
ritera rätt, genom att låta de anställda ta eget ansvar
och genom att använda våra gemensamma resurser på
ett klokt sätt.
Det ska löna sig att arbeta. Det är en devis som vi
liberaler gärna lyfter fram. Utgångspunkten i den
stora skattereform som genomfördes för snart tolv år
sedan var att ingen skulle betala mer än 50 % i skatt
och att majoriteten av alla inkomsttagare enbart
skulle betala kommunalskatt, det vill säga ungefär
kring 30 % i skatt.
Dessvärre har stora delar av den stora skattere-
formen urholkats av olika socialdemokratiska rege-
ringar. Det är därför nu hög tid att göra en ny översyn
och genomgång av våra skatter, en helt ny skattere-
form - en skattereform som återställer inkomstskat-
terna så att det lönar sig att arbeta i alla inkomstlägen
och där grundregeln är att de flesta betalar bara 30 %
i skatt. För att det ska bli möjligt måste marginal-
skatterna sänkas.
För att leva upp till Bertil Ohlins devis vill vi från
Folkpartiets sida införa ett förvärvsavdrag i kommu-
nalskatten, ett avdrag som tillfaller alla som arbetar
och som sänker skatten och gör det lönsamt att arbeta
även vid lägre inkomster. Inte minst i ljuset av de
socialdemokratiska kommunalskattehöjningar som
har skett efter valet är det en väldigt viktig reform.
Men, herr talman, problemet ligger inte enbart i
inkomstskatterna. Problemet ligger i den totala skat-
tebördan för den enskilda människan, och den är
orimligt hög i dag. Efter det att vi har betalat våra
inkomstskatter och förhoppningsvis får en summa
över i lönekuvertet, ska den summan räcka till fastig-
hetsskatt, diverse momsinbetalningar, energiskatter,
punktskatter på drivmedel - ja, listan kan göras lång.
Är vi dessutom i behov av att anlita en hantverkare,
köpa städ- eller tvättjänster, då är skattebördan helt
enorm.
Stressen, den ökade ohälsan, den bristande tiden
för barn, familj och vänner är allt tecken på att vi
lever i en tid där tiden inte räcker till. Många vill lösa
tidsbristen genom att kunna köpa hushållsnära tjäns-
ter. Det handlar om städning, tvätt och kanske någon
gång per år även fönsterputsning så att man kan se
vårsolens strålar lysa in genom fönstret.
I undersökning efter undersökning visar det sig att
barnfamiljer boende i förorter, på landsbygden, i
Älvsbyhus, radhus eller lägenhet skulle vilja köpa den
typen av tjänster. Ungefär en fjärdedel av alla hushåll
skulle, om de hade råd och möjlighet, vilja köpa den
typen av tjänster. Men det höga skatteuttaget hindrar
att efterfrågan och utbud möts, åtminstone på en vit
marknad.
I Sverige utgörs 63-74 % av kostnaderna för en
tjänst av skatter och sociala avgifter. Det driver upp
timpriset på vita hushållstjänster till en sådan nivå att
de flesta tvingas fortsätta att själva storstäda huset i
stället för att leka kull med barnen ute på gården.
De som ändå köper dessa tjänster gör det dessvär-
re svart. Vi vet att det i dag finns en stor svart mark-
nad där många, företrädesvis kvinnor och unga, ar-
betar helt utan försäkringar, pensionspoäng, sjukpen-
ning - ja, egentligen helt utan trygghet.
Från borgerligt håll har vi därför under många år
drivit kravet på att skapa utrymme för en vit tjänste-
sektor, eftersom alla vinner på det. Konkret vill vi
därför införa en skattereduktion för hushållens köp av
denna typ av tjänster.
Herr talman! Jag vill sluta där jag började: Skatter
är en fråga om makt. Det handlar om att finna en
balans. Uttaget av skatter måste vara sådant att det
räcker till att finansiera en bra skola och god vård och
omsorg. Samtidigt måste vi alla känna att vi har ett
rättvist skattesystem och att det lönar sig att arbeta.
Givetvis står jag som folkpartist bakom samtliga
reservationer med liberal beteckning, men jag vill för
tids vinnande yrka bifall endast till reservation 2 och
reservation 8.

Anf. 27 PER LANDGREN (kd):
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.
När Skattebasutredningens särskilde utredare i
skatteutskottets offentliga utfrågning om skattebaser-
na för några veckor sedan beskrev sin position som
enmansutredare var den högt flygande. Den förre LO-
ekonomen hade fått uppdraget att som en segelflygare
glida över och inspektera hela skattesystemet. Han
anlade ett makroperspektiv. Ambitionen var att med
bibehållet välfärdsutbud se över vilka skatter som
bidrar till och vilka som skadar den svenska väl-
färdsmodellen.
Grundtanken var att skatter så lite som möjligt ska
påverka arbetsutbud och konsumtions- och produk-
tionsbeslut. Skattetrycket borde begränsas bara när
den punkt har nåtts då skatternas skadliga effekter
överväger. Dåliga skatter var bara de som rent sam-
hällsekonomiskt fungerade dåligt, och då kom för-
mögenhetsskatten upp. Den fick tillbörlig kritik, ock-
så för att den var samhällsekonomiskt ineffektiv och
dålig.
Första och enda gången moral kom med i anfö-
randet om skattetopografin var när skattefusk togs
upp. Folk drar sig nämligen undan skatt, och då var
perspektivet uteslutande statens. Visst ska ett skatte-
system vara samhällsekonomiskt effektivt, men det
måste också vara någonting mer. Staten är ju summan
av dess medborgare, och inte minst därför måste
skatterna också vara moraliskt legitima. De ska un-
derbygga, inte undergräva, solidaritet. Därför behöver
svensk skattedebatt en moralisk, etisk, dimension. För
mig är de begreppen helt utbytbara.
Alla skatter är egentligen allvarliga intrång på den
enskildes eller på företagens verksamhet, och de har
mer eller mindre skadliga effekter på ekonomin. Må-
let med skatter är emellertid något övergripande gott.
Det övergripande goda får dock inte förverkligas med
vilka medel eller metoder som helst. Målet är det
gemensamma bästa, och för att skapa detta behövs en
gemensam finansiering eftersom behoven är gemen-
samma. Till detta kommer även principer om förval-
tarskap och solidaritet, men framför allt respekt för
etiska värden och skatterättsliga principer.
Med en tydligare moralisk dimension vill vi krist-
demokrater lansera en, som vi tycker, fruktbärande
tudelning inom skattepolitiken. Den kan göra det
enklare - jag säger inte att allt är svart och vitt här -
att bedöma såväl enskilda skatter som skattenivåer.
Följ nu med här!
Handlingar brukar i traditionell etik bedömas mo-
raliskt-etiskt som goda eller onda. Därmed inte sagt
att tillvaron vad gäller det goda och det onda alltid är
så enkel att det kan vara hundra procent si eller hund-
ra procent så. Men det är det som etik handlar om.
Lagstiftning är handling. Det är någon typ av ta-
lakt, vilket man sedan 60-talet talar om i modern
analytisk filosofi och statsvetenskaplig och även
idéhistorisk forskning. Skatter och skattenivåer bör
därför kunna bedömas utifrån lagstiftningarnas halt
som goda eller onda om de medverkar till målen och
om de är medel som överensstämmer med målen.
Naturligtvis reagerar en del och anser att det kan
vara svårt, somliga skulle kanske hävda omöjligt, att
entydigt klassificera en skatt eller nivå som helt ond
eller god, och så är det naturligtvis. Men om någon
reagerar mot detta och menar att det inte går, då kan-
ske de gör det utifrån hållningen att det inte finns
något som är gott eller ont, alltså någon typ av värde-
nihilistisk hållning. Kanske har man en utilitaristisk
hållning och ser enbart till konsekvenserna, och där
medlen inte betyder någonting.
Skatter enligt detta synsätt, och nivåer som med-
verkar till det övergripande målet och harmonierar
med grundläggande etiska värden och traditionella
skatterättsliga principer, är menar vi legitima och
därmed goda. Skatter och skattenivåer som motverkar
är därmed illegitima och onda. Med det här angrepps-
sättet hoppas vi kunna skapa en medelväg i den ofta
starkt polemiserade skattepolitiska debatten i Sverige.
För att kontra lite grann mot texten i utskottsbe-
tänkandet vill vi klart och entydigt hävda att skatter
behövs. Vi medborgare har en entydig moralisk skyl-
dighet att betala skatt. Skatt handlar om att gemen-
samt finansiera det goda samhället, de gemensamma
nyttigheterna, och den är ett medel som är nödvändigt
av flera skäl. Det kan handla om folkhälsoskäl, miljö-
skäl och liknande i form av punktskatter. Målet om
det goda samhället rättfärdigar en hel del.
Det övergripande skälet till beskattning är de än-
damål som skatterna är tänkta att samla resurser till.
Skatt på arbete, egendom eller vinst är aldrig, och kan
inte heller vara, något gott i sig. Däremot är ändamå-
len för skatt någonting gott, och medlen måste då
harmoniera med ändamålen.
För många går hushållsekonomin ihop först när
man får bidrag. Det är visserligen gott att välfärds-
staten eller samhället ger stöd åt människor i nöd,
men man måste också tänka på att bidragsberoende
kan skada människors självbild - och gör det också.
Man kan uppleva vanmakt och frustration när man
inte kommer till rätta med sin ekonomi trots att man
arbetar heltid.
Paradoxalt nog tjänar alla heltidsarbetande männi-
skor egentligen gott och väl tillräckligt för att klara
sitt uppehälle på egen hand, men den dolda skatten
och det totala skattetrycket är så stort att inkomst-
skatterna reducerar människornas faktiska inkomst
med mer än 60 %. Man kan räkna lite olika, men med
de dolda skatterna blir effekten så kraftig.
Nivån på inkomstskatten är inte rättfärdig. Den är
för hög när människor inte utan hjälp av bidrag kan
förverkliga de grundläggande värdena i sina egna liv.
Därför är det ett viktigt mål för kristdemokratisk
politik att utforma skatterna så att varken enskilda
skatter eller nivåer förhindrar människor att förverk-
liga grundläggande värden och därmed grundläggan-
de mänskliga fri- och rättigheter. Det måste bli ett slut
på skatter som kränker enskilda eller hela familjer.
Skatter måste vara moraliskt legitima annars är de
onda.

Anf. 28 MARIE ENGSTRÖM (v):
Herr talman! Vi har från talarstolen hört att skatter
kan vara onda, goda och skadliga och att de kan
kränka. Men på något sätt vill ändå alla tydligen ha
skatterna kvar i någon mening.
Före denna debatt var det en mycket viktig debatt,
tycker jag. Den handlade om sysselsättning. Vi måste
kämpa för att nå våra sysselsättningsmål. Det krävs
full sysselsättning för att vi ska kunna klara välfär-
den, och det krävs tillväxt i antalet arbetade timmar.
Färre i arbete innebär som bekant att en viktig skatte-
bas krymper. Vi behöver fler sysselsatta både i of-
fentlig verksamhet och i privata företag. Det är vår
utgångspunkt. Här har skatterna också betydelse för
sysselsättningen och välfärden, samtidigt som vi
inom ramen för skattesystemet måste öka rättvisan
och få en tydligare fördelningsprofil.
När vi diskuterar skattefrågorna kan jag säga att
jag tycker att de utredningar som har kommit - P.-O.
Edins nämndes, och LO har också gjort en skatterap-
port - sätter fart på debatten och kanske piggar upp
debatten lite grann också, även om vi från Vänster-
partiet inte helt delar alla slutsatser.
Man pekar ändå på några viktiga saker. P.-O. Edin
skriver att vi måste få en mer sansad debatt när vi
jämför oss med andra länder. Han skriver till exempel
i sin skattebasutredning att den traditionella jämförel-
se mellan skattekvoter som görs inte alltid är helt
rättvisande mellan länder. Det är någonting som vi
från Vänsterpartiet också har påpekat. Vi måste ha
lite is i magen när vi tittar på dessa OECD-siffror och
hela tiden jämför oss med andra länder. Det är fak-
tiskt något som vi vet att OECD själva jobbar med
just nu.
Vi i Vänsterpartiet tar upp dessa frågor lite grann i
vår reservation. Där för vi även en diskussion om
inkomstskattesystemet.
Det är många utredningar som pågår när det gäller
skatter just nu. Vi skulle även vilja se över inkomst-
skattesystemet. Vi skulle vilja se en tydligare fördel-
ningsprofil, och vi skulle också vilja se minskade
marginaleffekter.
Det finns en ryckighet i systemet i dag som den så
kallade LO-puckeln bidrar till, och den ryckigheten
bör planas ut och i stället ersättas med ett mer jämnt
fördelat grundavdrag som inte avser statlig taxering.
I höstens budgetproposition skedde en viss utjäm-
ning inom ramen för skatteväxling. Vi vet inte om det
är det bästa sättet att lösa denna problematik. Men det
är i varje fall en inriktning i vår politik där vi tycker
att vi måste gå vidare och försöka göra systemet
enklare och få det att upplevas som mer rättvist.
Det finns en annan fråga som vi tar upp i vår re-
servation. Den gäller skattelättnader för utländska
nyckelpersoner. Som bekant fattade vi beslut i riks-
dagen för några år sedan om att nyckelpersoner skulle
slippa betala skatt för en del av lönen samtidigt som
vissa ersättningar skulle undantas från beskattning.
Nu har det visat sig att väldigt många ansökningar
har lagts i kö, och det är till nackdel, dels för den som
söker, dels för arbetsgivaren i fråga. Vi i Vänsterpar-
tiet var kritiska till detta när det infördes för några år
sedan. Vi menade att det skulle leda till gränsdrag-
ningsproblem och till svåra bedömningar om vilka
som tillhör personkretsen och vilka som ska omfattas
av det nya systemet. Så har det också blivit. Vi skri-
ver i vår reservation att vi vill ha en utvärdering av
detta system. Även P.-O. Edin har invändningar till
denna typ av avsteg från likformighet i beskattningen
som detta trots allt handlar om. Jag måste säga att jag
delar hans uppfattning, att vi egentligen ska arbeta för
att ta bort den här typen av avsteg.
Därför tog jag inte precis några glädjeskutt när jag
häromdagen fick höra att en ensamutredare föreslår
att vi ska införa en inhemsk expertskatt för att öka
rörligheten på arbetsmarknaden. Man måste fråga
varför vi ska tillskapa ett speciellt skattefrälse i det
här landet för att öka rörligheten på arbetsmarknaden
inom visst avgränsade län. Det handlar om de sju så
kallade skogslänen. Jag ställer mig väldigt frågande
till detta. Är det så att vi vill underlätta rörligheten på
arbetsmarknaden har vi unika möjligheter att i stället
utöka möjligheten till avdrag för dubbel bosättning.
Det finns också ett tillkännagivande från riksdagen
till regeringen om att man ska se över detta. Och
regeringen ska komma tillbaka till riksdagen med
något förslag i den riktningen. Det tycker jag däremot
är oerhört viktigt.
En annan skattefråga som tas upp i reservationen
och som lite grann tangerar den diskussion som jag
för om avsteg från likformig beskattning gäller skat-
tereduktion för hushållstjänster eller förmåner av fria
hemtjänster, som någon annan rubricerar det. Det
handlar alltså om att man ska införa en skattereduk-
tion för privatpersoners betalning av arbetskostnader i
hemmet eller innanför staketet, eller hur ni uttrycker
det. Det är en rad skäl som tas fram. Man ökar valfri-
heten, man ökar jämställdheten, man ökar antalet
jobb, man ökar effektiviteten, och man kommer till
rätta med en betydande del av dagens skatteundan-
dragande. Och ett betydande antal personer som i dag
har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden kommer att
få jobb. Det är bara hur bra som helst.
Men när förslaget sjösattes i Danmark påverkade
det inte sysselsättningen i någon nämnvärd omfatt-
ning. Den informationen har vi.
Enligt förslaget ska detta omfatta tjänster som ska
utföras i det egna hemmet eller på den egna tomten,
exempelvis städning, barnpassning eller gräsklipp-
ning. Vidare kan man läsa att det även kan handla om
målnings- och snickeriarbeten och reparationer av
hushållsapparater. Då behöver man inte ha mycket
fantasi för att förstå vilka gränsdragningsproblem
som detta kommer att innebära. I dag finns det redan
etablerade företagare som utför denna typ av jobb.
Och vilka nya häftiga beteenden tror ni att detta
skulle ge upphov till? Då måste man ställa frågan:
Vad kostar det att snickra på den ena sidan om stake-
tet och att snickra på den andra sidan om staketet? Ni
tycker att detta är en jättereform för arbete. Men jag
förstår det inte.
Sedan har jag en fråga. Vem är det som ska ta
dessa jobb? Ni skriver att det ger möjlighet för kvin-
nor att bjuda ut sitt kunnande på en vit marknad. Ja,
det är det. Men är det min dotter som ska ta dessa
jobb, eller vems döttrar är det som ska göra det? Vil-
ka är det som ni talar om? Eller är det meningen att
det är invandrarkvinnorna som ska gå hemma hos oss
högavlönade och städa? Jag vet inte riktigt vart ni vill
komma.
Herr talman! Jag förespråkar inte skattenedsätt-
ning för civilingenjörer, för höjdhoppare eller för
sådana som klipper gräs. I skenet av detta tycker jag
att det är uppfriskande med de rapporter och de ut-
redningar som har kommit där man väldigt kraftigt
ifrågasätter dessa avsteg från likformig beskattning
som görs.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.

Anf. 29 ANNA GRÖNLUND (fp) replik:
Herr talman! Marie Engström, man förstår väldigt
tydligt av ditt anförande att du inte har någon större
tilltro till marknaden för hushållsnära tjänster. Men
jag skulle ändå vilja lyfta fram ett problem. Du säger
i ditt anförande att det ändå redan finns ganska många
etablerade företag som sysslar med detta. Visst, jag är
också medveten om att det finns en hel del företag
som ägnar sig åt att sälja hushållsnära tjänster. Men
problemet i dag är att vi redan har beskattade in-
komster med vilka vi ska betala för dessa tjänster. Det
innebär att det inte är så många människor som har
råd med det.
Jag ställer mig verkligen frågan: Är det så att det
bara ska vara de som har riktigt höga inkomster som
ska ha möjlighet att köpa dessa tjänster - fönsterputs-
ning, gräsklippning? Jag tycker att det är väldigt
märkligt.
Det också märkligt att man både från vänsterpar-
tihåll och från socialdemokratiskt håll - som vi säkert
får höra senare - förespråkar att vi ska upprätthålla en
svart marknad på det sätt som vi i dag har. Vi är ju
alla i denna kammare - och så är det väl också utan-
för kammaren - väl medvetna om att det finns en
väldigt stor svart marknad på området. Au pair-
flickor från de forna öststaterna och från andra delar i
vår omgivning kommer hit och jobbar. De jobbar i
hushåll där de som anställer dem inte alls betalar in
skatter och sociala avgifter. Vi vet också att det finns
en väldigt stor svart marknad där företrädesvis unga
invandrarkvinnor jobbar.
Är det den typen av marknad som ni vill ha? Vill
ni fortsatt se en stor svart marknad?

Anf. 30 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet vill inte på något sätt
se en stor svart marknad, vilket väl egentligen inte
något parti vill. Naturligtvis har vi formuleringar om
detta i vår politik. Till exempel har vi lyft fram, och
det kommer vi också att göra senare i dag, frågan om
schablonbeskattningen, något som mycket väl kan
användas på mindre företag - kanske i de branscher
som Anna Grönlund nämner. Vi tror att detta är ett
mycket klokt sätt att komma till rätta med det stora
skatteundandragande som finns i dag.
Att mot bakgrund av detta med begränsade resur-
ser och stora utmaningar för framtiden - redan i dag
har vi ju en stor andel äldre människor som kräver
mycket vård och omsorg, och vi kommer att få en
ännu större andel äldre människor i framtiden - satsa
skattemedel på unga friska människor tycker jag är
fel prioritering. Jag vill använda de knappa resurserna
just till vården och omsorgen av de äldre och till den
offentliga verksamhet som vi tycker på ett mycket bra
sätt representerar den generella välfärden.
Det här är mitt partis utgångspunkt i frågan.

Anf. 31 ANNA GRÖNLUND (fp) replik:
Herr talman! Problemet är att vi inte talar om
unga friska människor. I stället talar vi om människor
som är utbrända och som inte har tid med sina barn
och än mindre med att ta hand om dammråttorna i
hörnen. De skulle vara mycket behjälpta av att kunna
köpa den här typen av tjänster.
Det är glädjande att ni ändå har en tanke på hur ni
skulle kunna lösa problemet. Jag tror dessvärre inte
att schablonbeskattningen löser problemet. Vill ni
inte sänka det totala uttaget av skatt på den här typen
av tjänster kommer vi inte runt det hela, utan då har
vi ändå en stor svart marknad - eller ingen marknad
alls - för den här typen av tjänster.
Jag tycker att detta är tragiskt. Vi vet ju att det
finns ett väldigt stort behov av tjänster som vi väldigt
enkelt skulle kunna lösa. Vi skulle kunna förenkla
människors vardag, inte minst barnfamiljernas var-
dag. Samtidigt skulle vi kunna etablera en helt ny vit
marknad där människor skulle kunna starta företag.
Det kan gälla kvinnor eller män och äldre eller yngre.
Jag tror att det här är en ganska lukrativ bransch om
vi bara får den här marknaden att fungera. Det är inte
värre att städa i någon annans hem än att städa på en
arbetsplats. Tvärtom är det säkert betydligt trevligare.

Anf. 32 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Beträffande skatteundandragandet
finns det ingen empiri som på något sätt visar att det
handlar om en funktion av hög eller låg skattenivå.
Det är ju inte så att vi i Sverige har ett större skatte-
undandragande än man har i något annat land. I det
avseendet har vi ju fått siffror redovisade bland annat
från Riksskatteverket.
Anna Grönlund säger att det här är så lätt och att
det är fråga om en förenkling. Jag försökte förut påvi-
sa vilka enorma gränsdragningsproblem ni drar upp.
Vid läsning av er reservation om vad som ska omfat-
tas när det gäller hushållsnära tjänster kan jag inte
tänka mig annat än att vi måste ha en massa skatte-
administratörer som kryper omkring i buskarna ute i
villasamhällena för att kontrollera var reparationerna
görs - om de görs på garageuppfarten eller ute på
gatan. Ni har ju dragit gränsen vid tomtgränsen. Detta
kan jag inte på något sätt se som en förenkling.

Anf. 33 ROGER KARLSSON (c):
Herr talman! Ärade ledamöter och åhörare! För att
inte glömma bort det börjar jag med att yrka bifall till
reservationerna 8 och 13.
För att det ska bli riktigt intressant att tala om in-
komstbeskattning - betänkandet handlar ju om mo-
tioner om inkomstbeskattning väckta under den all-
männa motionstiden - måste man, tycker jag, börja i
värderingarna.
Det är så lätt att fastna i tekniker och skatteskalor,
som exempelvis Bosse Ringholm gjorde när han i
valrörelsen besökte en gymnasieskola i Linköping.
En elev frågade finansministern varför man måste
betala skatt redan vid inkomster på 11 000 kr om året.
Finansministern svarade lite torrt: Jo, ser du, så är det
därför att man måste fasas in i skatteskalorna.
Jag tror inte att det svaret väckte vare sig förståel-
se eller engagemang. Det var ett tekniskt svar men det
var också en teknik som grundas i en värdering - en
värdering som innebär att även människor med låga
inkomster ska betala hög skatt i Sverige. Men Bosse
Ringholm kröp alltså undan värderingen och svarade
med tekniken.
Många gånger tvingas människor i Sverige, trots
att de har låga inkomster, att betala så hög skatt att de
blir beroende av bidrag för att klara sig. Det tycker
jag är direkt fel. Rent värderingsmässigt tycker jag att
det är fel. Människor ska kunna leva på sin lön.
Herr talman! Ett bra skattesystem bidrar till att
både människor och företag ges möjlighet att växa
och utvecklas på lika villkor. Så är det inte i dag.
Utgångspunkten för Centerpartiets skattepolitik är
därför att vi måste utforma ett skattesystem som ger
goda förutsättningar för fler företag att starta och att
växa och som ger ett större ekonomiskt utrymme för
landets familjer. Det är också därför som vi priorite-
rar skattesänkningar riktade just till låg- och medelin-
komsttagare och småföretagare. Dessutom handlar
det om människors boende.
I vårt budgetalternativ i höstas, som riksdagen för
övrigt hade fräckheten att rösta ned, presenterade vi
en inkomstskattereform som skulle ge en rejäl skatte-
sänkning just för människor med låga och normala
inkomster. En undersköterska som tjänar ungefär
15 000 kr i månaden skulle med vårt förslag per må-
nad få 600-700 kr mer i disponibel inkomst att röra
sig med. Gymnasieeleven i Linköping skulle kunna
tjäna ungefär 40 000 kr på sommaren innan han be-
hövde börja betala skatt. I dag kan han inte ens jobba
en månad innan han tvingas betala skatt. Det är poli-
tik som gör skillnad, och det är en politik som ger
människor självbestämmande i vardagen.
I det här betänkandet har vi i Centern, som sagt,
två reservationer som jag har yrkat bifall till. Den ena
rör hushållsnära tjänster - också det ett förslag som
skulle ge människor ett större självbestämmande i
vardagen. I dag har många människor och framför allt
barnfamiljer svårt att få vardagen att gå ihop. Tidiga-
re i debatten här lät det som att vi är helt fjärran från
varandra. Men Lars Engqvist tyckte för bara några
veckor sedan att kommunerna skulle erbjuda alla som
är 75 år och äldre några timmars gratis hemtjänst i
veckan. Det är alltså samma härad, samma problem,
som vi adresserar: att människor ska kunna få varda-
gen att gå ihop. Däremot har vi olika lösningar, och
dessa baseras på just värderingar.
Jag förstår dock inte vad det skulle vara för skill-
nad om det är kommunens hemtjänst som erbjuder
hjälp några timmar eller om man via en skattereduk-
tion gör det möjligt för människor att köpa tjänster.
Framför allt tycker jag att det är de företag som redan
i dag finns som är aktuella när det gäller städning i
människors hem, gräsklippning eller vad det kan
vara. Det gäller alltså företag. Jag har svårt att se det
drakoniska, det negativa, i detta.
En annan del i betänkandet gäller vad som i de-
batten kommit att kallas för idrottskonto. Redan i dag
har vi skogskonton och författarkonton, alltså möjlig-
heter för skogsägare och författare att jämna ut sina
väldigt ojämna inkomster. Vi tycker att även idrotts-
män borde ha den möjligheten.
Bara de senaste veckorna har det regnat guld över
Sverige. Det har varit slalomguld, och det var nu
senast i friidrotts-VM inomhus fyra stycken guld på
ungefär lika många försök. Jag är själv idrottstokig,
så jag tycker att det här har varit jätteroligt. Men jag
tycker också att det är väldigt tråkigt att till exempel
Kajsa Bergqvist, Christian Olsson och Anja Pärson
tvingas flytta till Monaco av skatteskäl. När Björn
Borg gjorde det på 70-talet blev det ett ramaskri. När
Ingemar Stenmark - han kanske var mer folklig, vad
vet jag - några år senare följde efter var det inte så
mycket snack om det, och nu höjer vi inte ens på
ögonbrynen. Jag tycker det är synd.
Jag tycker att de idrottsmän vi har är otroligt vik-
tiga förebilder för ungdomar, till exempel alla tio-
åringar som börjar med friidrott nu. Det är väldigt
viktigt att vi kan ha dem kvar i Sverige. Då tycker jag
att man ska pröva möjligheten med ett idrottskonto så
att man kan jämna ut inkomster. Det handlar inte om
att dra undan skatt. Det handlar om att få idrottarna
kvar i Sverige och att de kan betala sin inkomstskatt i
Sverige. Jag tror att det skulle vara viktigt. Idrotten är
viktig som en förebild för ungdomar, och då är det
bra att vi har förebilderna själva, idrottsstjärnorna,
kvar i Sverige.

Anf. 34 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag fäste mig vid ett ord som Roger
Karlsson använde: tvingas flytta utomlands. Jag upp-
fattar att de som lämnar landet väljer själva att göra
så. Det är ju trots allt så att det finns idrottsmän som
också stannar kvar. Man tvingas ju inte med automa-
tik att flytta utomlands bara för att man är en elitid-
rottsman.
Jag har läst er reservation. Ni tar mycket riktigt
upp att det kanske inte handlar bara om elitidrottsmän
utan även andra som har den här typen av inkomster.
Jag skulle vilja ställa en motfråga. Jag är också
väldigt idrottsintresserad. Jag tycker det är jättekul.
Friidrott är verkligen toppen. Och jag vet att det finns
väldigt många idrottsmän som inte tillhör de här kan-
ske 10-15 i den yppersta eliten, men som lägger ned
en stor del av sitt liv, sitt engagemang och kanske
sina besparingar. Man kanske åsidosätter studier -
vad vet jag. Om du och ditt parti säger att ni värnar
idrotten så oerhört mycket: På vilket sätt värnar ni
den här gruppen?

Anf. 35 ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Vad gäller tvång och val: Givetvis är
det ett val man gör, men man gör det utifrån att man
känner ett tvång. Man tjänar mycket pengar, man
kanske avbryter studier tidigt och man vill kunna
jämna ut inkomsten och få lite kvar efter den aktiva
karriären, för den kanske inte är så lång. Just i friid-
rott är det väldiga belastningar, och karriären kan ta
abrupt slut. Det vet man inte.
Frågan gällde också alla idrottare som lägger ned
mycket tid men som inte blir så här framgångsrika. Vi
har ju ett system i Sverige med idrotten som en folk-
rörelse, och jag tycker att det är otroligt viktigt att slå
vakt om den. Men även breddidrotten behöver spet-
sen, och spetsen är de som blir framgångsrika. De
behövs alltså som förebilder. Det handlar inte om att
den ena tar från den andra. Det handlar om att de som
faktiskt lyckas ska få möjlighet att kunna bo kvar i
Sverige och ha lite kvar efter skatt också.

Anf. 36 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag kan dela uppfattningen att bred-
didrotten är beroende av eliten. Vi ser ju nu väldigt
många ungdomar som rusar till idrottsföreningarna,
och det är ju oerhört positivt.
Men jag fick inte svar på min fråga. Om man nu
så till den milda grad värnar idrotten, hur värnar ni då
de många som befinner sig på elitnivå, men inte på
den yppersta nivån? Jag hör på ditt svar att ni inte har
något svar på den frågan. Det är ju bland dem som vi
så småningom får fram den här yppersta eliten. Jag
tycker inte riktigt att Centerpartiets argumentation i
den här frågan är riktigt heltäckande.
Ni har lagt fram ett förslag om skattenivåer, men
vi kan ju ändå inte på något sätt mäta oss med de låga
skattenivåer som faktiskt råder i de länder dit vissa
idrottsmän väljer att flytta. Det är ju ett faktum.

Anf. 37 ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Det handlar inte om att konkurrera
med skattenivån i Monaco, eftersom man där inte har
någon inkomstskatt. Det handlar om att ge möjlighe-
ter att stanna kvar för dem som vill det.
Ett idrottskonto siktar in sig på dem som tillfälligt
har väldigt stora inkomster. Vad gäller breddidrotten
handlar det till exempel om att inte införa momsplikt
på ideella föreningar, som det finns förslag om. Då
skulle man ju tvingas till moms på sponsorintäkter.
Jag tror att det som är bra för idrotten är bra för
alla idrottare.

Anf. 38 BARBRO FELTZING (mp):
Herr talman! Jag vill bara nämna att vi står här i
krigets hotande skugga, och det ligger väl i bakhuvu-
det hos oss alla, förmodar jag.
Vi debatterar skatter utifrån motioner från all-
männa motionstiden. I det här betänkandet har vi i
Miljöpartiet bland annat en motion som kan tyckas
vara liten. Den gäller att helt avskaffa beskattning av
ungdomars tillfälliga arbetsinkomster, och det gäller
de ungdomar som lever i bidragsfamiljer.
En ungdom som tar ett sommarjobb för att stärka
sin ekonomi med lite pengar under skoltiden och
samtidigt få arbetslivserfarenhet betalar vanligtvis
ingen skatt under grundavdragsnivå. Men om barn
och ungdomar som uppbär barnpension efter en avli-
den förälder sommararbetar så utgår skatt. Samma
sak gäller om familjen har socialbidrag. Då sänks
också föräldrarnas bidrag om barnet skaffar sig ex-
trainkomster i form av till exempel sommarjobb. Det
här behandlar man inte i skatteutskottets betänkande,
men det ingår i motionens text, och jag vill bara näm-
na det.
Här är det upp till kommunen att bestämma hur
man vill göra. Men vi tycker att det borde ligga på
staten att uppmana kommuner att inte diskriminera
vissa föräldrar, eftersom barnkonventionen om barns
lika rättigheter ska inarbetas såväl i kommunens
verksamhet som i riksdag och regering.
Om en ungdom i en socialbidragsberättigad familj
sommarjobbar tillsammans med en kamrat som inte
har socialbidrag kan faktiskt hälften eller mer av
lönen försvinna för den bidragsberättigade ungdo-
men. Detta bidrar till att klyftorna ökar, när ungdomar
som redan befinner sig i en utsatt situation på grund
av familjens begränsade resurser ser att det inte lönar
sig att arbeta. Cirka hälften av Sveriges kommuner
tolkar på detta vis lagstiftningen strängare än andra.
Herr talman! När det gäller skatteavdrag på grund
av barnpension har utskottet tidigare, år 1990, tagit
beslut om att delvis undanta barnpension från be-
skattning. Resultatet blev att månadsvis ge reducering
med en tolftedel av 40 % av prisbasbeloppet och det
som ligger därutöver. Utskottet tycker att det här är
en rimlig avvägning, men vi i Miljöpartiet håller inte
med om det. Vi vill att det ska bli helt skattefritt lik-
som det är för sommarjobbande ungdomar i övrigt.
Eftersom barnpensionen blir så olika stor på grund
av vad den döde föräldern tjänade kan det bli så illa
att det inte blir något över av sommarinkomsten,
eftersom den beskattas ihop med barnpensionen.
Detta är en orättvisa som vi tycker att regeringen bör
uppmärksamma, och jag vill därför, herr talman, yrka
bifall till reservation nr 5 i betänkandet.

Anf. 39 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Jag fick en tankeställare av det som
Barbro Feltzing inledde med. Jag hade tänkt på det
tidigare i dag. Vi debatterar självklart viktiga frågor,
men vi gör det i något som Barbro Feltzing kallar
"krigets skugga". Det spelar oerhört stor roll också
för den ekonomiska utvecklingen, om vi nu ska börja
tänka i kronor och inte bara i människoliv, som na-
turligtvis är det allra viktigaste. Jag har med mig detta
någonstans i bakhuvudet i mina samtal om de här
frågorna.
Det finns väl få områden där skiljelinjerna - på
gott och ont, men huvudsakligen på gott, tycker jag -
är så klara som när det gäller skattepolitiken. Det
leder också till att vårt utskott, skatteutskottet, får
väldigt många motioner. Jag känner inte till något
parlament som har friare motionsrätt än Sveriges
riksdag. Jag tycker att det är bra. Det finns en del som
vill begränsa motionsrätten. Per Erik Granström pe-
kade på några exempel i sin inledning. Låt mig ta
några exempel: Vi har förslag om allt från inkomst-
skatteskalan över avdrag för musikinstrument till
avdrag för hushållsnära tjänster och allting däremel-
lan.
En del tycker som sagt att motionsrätten ska be-
gränsas. Jag tycker inte det. De idéer som avspeglas i
motionerna kommer, tror jag, nästan alltid från med-
borgarna, från väljarna som har valt respektive leda-
mot. Det innebär inte att jag tycker att idéerna alltid
är bra. Ibland är de det, men inte alltid. Men icke
desto mindre tycker jag att det är av värde för sam-
hällsdebatten att dessa motioner, dessa förslag som
medborgarna har talat med sin riksdagsledamot om,
kommer fram och aktualiseras i vårt högsta beslutan-
de organ, alltså riksdagen.
Det finns också de som tycker att ska ha mer
summarisk behandling av vissa motioner och att man
inte ska få skriva i stort sett samma motion varje år.
Låt mig ta ett exempel nu. Det är bara ett exempel.
Lennart Hedquist med flera har skrivit en motion om
att den statliga skatten på sikt ska slopas, och det
Lennart Hedquist kallar värnskatten ska slopas ome-
delbart. Jag tycker inte så, men även om Lennart
Hedquist, som jag tolkade det, till en del möjligen tog
avstånd från sättet att behandla skattefrågorna i valrö-
relsen tycker jag att det är rimligt att Lennart Hed-
quist motionerar om detta. Jag är säker på att riksda-
gens kammare om några timmar kommer att avslå
den här motionen, men jag tycker inte att det är något
fel om Lennart Hedquist och hans medmotionärer
väcker den motionen i höst igen, för det är såvitt jag
har förstått ett uppdrag Lennart Hedquist har fått av
sina väljare. Jag tycker att det är bra att vi har ett
sådant system i Sverige.
Herr talman! En del har sagt ungefär samma sak
men formulerat det på ett annat sätt än jag nu kommer
att göra: Skatter är inget självändamål. Främsta syftet
med skatterna, som bland andra Marie Engström
sade, är att finansiera välfärden. Samtidigt tycker vi,
och säkert Marie Engström också, att de ska stimulera
till arbete och investeringar, till en uthållig utveckling
och minskade ekonomiska och sociala klyftor.
Vi socialdemokrater kan aldrig ställa oss bakom
en politik som innebär att de välbeställda får stora
skattesänkningar på bekostnad av exempelvis kvali-
teten i vården, skolan, omsorgen eller vad det nu kan
vara. Vi kan inte heller acceptera att klyftorna i sam-
hället ökar kraftigt. Tvärtom är vi övertygade om att
det av en lång rad skäl är bra med minskade klyftor.
Det håller ihop samhället. Det är kittet som behövs.
Dessa mål är alldeles särskilt angelägna när ekono-
min utvecklas långsamt, som den av olika gör nu, och
när de offentliga finanserna är ansträngda.
Även när ekonomin utvecklas långsamt ska skat-
terna utformas på ett fördelningspolitiskt rättfärdigt
sätt. Skattereglerna får inte försämra de offentliga
finanserna. Det är inte bra för någon. På dessa fun-
dament kommer vi att fortsätta med skattefrågorna.
Skatter är ju inget självändamål, som jag sade. Det
betyder att när ekonomin så tillåter kommer vi att
prioritera förbättringar för löntagarna och småföreta-
garna.
Om man formulerar detta i punktform skulle
skatterna från våra utgångspunkter ha följande upp-
gifter:
1. Finansiera den gemensamma välfärden
2. Stimulera arbete och företagande
3. Bidra till att bygga det vi har kallat det hållbara
Sverige
4. Vara omfördelande och utjämnande
5. Vara ett verksamt medel i konjunkturpolitiken.
Detta har jag sagt många gånger tidigare. Det är
lättare att säga än att göra.
Med detta som bakgrund vill jag framföra några
synpunkter på de frågor där vi skiljer oss åt.
Moderaterna vill, som de säger, på sikt införa en
proportionell inkomstskatt. Det brukar kallas platt
skatt och innebär att alla ska betala lika många pro-
cent av sin inkomst, oavsett hur stor den är. Nu är det
så att den som har en taxerad inkomst på 25 000 kr
eller mer per månad betalar 20 % i statsskatt på den
överstigande delen. Detta vill Moderaterna alltså på
sikt slopa. Vi anser att man även på sikt ska ha en
progressivitet i skatteskalan. Om man har höga in-
komster kan man alltså betala mer i procent. Det är i
linje med min fjärde punkt som handlar om att skatte-
systemet ska vara utjämnande.
Så till det som Lennart Hedquist kallar värnskatt.
Efter valet 1994 och det regeringsskifte som det valet
ledde till införde vi något som vi då döpte till värns-
katt. Vi höjde statsskatten från 20 % till 25 %, och vi
sade att detta skulle gälla under mandatperioden till
och med 1998. Det var ett mycket medvetet avsteg
från den stora skattereformen. Skälet känner ni alla
till. Vi hade ett jättelikt budgetunderskott. Jag ska inte
nu gå in på varför det var så. Jag bara noterar att det
förhöll sig så. 1995 beräknade vi att budgetunder-
skottet skulle vara i intervallet 230-250 miljarder.
Det är oerhört mycket pengar. Inte ens vi som sysslar
med etta varenda dag kan se 230 miljarder framför
oss. Själv har jag svårt att se 1 miljard framför mig.
När det handlar om hundratals miljoner kan jag kan-
ske växla det till Volvobilar och ställa dem på rad.
Det innebar att när vi, Sverige, skulle betala ut en
krona hade vi 60 öre, och 40 öre fick vi gå och låna
någonstans. Det var innebörden av att det fattades
230 till 250 miljarder i portmonnän. Då gjorde vi en
lång rad nedskärningar. Vi känner alla till dem. Och
så införde vi värnskatten för att sanera ekonomin. När
vi var uppe på fast mark igen slopade vi den förhöjda
statsskatten - ja, då kallade vi det värnskatt, faktiskt -
vid utgången av 1998, helt i linje med vad vi hade
sagt på hösten 1994.
När vi i slutet av 1980- och början på 1990-talet i
gott samarbete med Folkpartiet genomförde den stora
skattereformen var vi överens om flera utgångspunk-
ter. En sådan var att varje inkomstgrupp skulle bära
sina egna skattesänkningar. Vi var överens om att det
var svårt att överblicka detta i genomförandeskedet,
och vi beslöt att utvärdera detta om några år. Så gjor-
de vi det. Då kom vi fram till att en inkomstgrupp,
nämligen de som tjänade mest, inte hade burit sina
egna skattesänkningar. Därför tillkom det som jag
kallar för det andra skalsteget i statsskatten. Lennart
Hedquist - och mer smärtsamt Anna Grönlund och
Anne-Marie Ekström - kallar det värnskatt. Den
tillkom som en följd av att varje inkomstgrupp skulle
bära sina egna skattesänkningar. Det innebär att den
som har en taxerad inkomst på mer än drygt
37 200 kr per månad betalar ytterligare 5 % i stats-
skatt på den del av inkomsten som ligger ovanför
detta belopp.
Detta, Anna Grönlund och Anne-Marie Ekström,
är helt i linje med våra överenskommelser när vi
genomförde det som alltfler nu kallar den stora skat-
tereformen. Vi socialdemokrater tycker att det är
rimligt att man om man tjänar mer än 37 200 kr i
månaden kan bidra till det gemensamma bästa med
ytterligare lite grann. Därav det andra skalsteget.
I förbigående vill jag till Folkpartiets företrädare
säga att ni skriver att utgångspunkten för skatterefor-
men var att bara 10 % skulle betala statlig skatt. Det
var det inte. Det var 15 % som var vår gemensamma
utgångspunkt. Vi är inte där nu. Det är troligen om-
kring 17 %. Det beror lite grann på löneutvecklingen.
Men vi är på väg nedåt till det som var vår gemen-
samma målsättning.
Jag har förstått av inledningen på debatten att det
blir en särskild debatt om hushållstjänster. Därför
inskränker jag mig nu till att säga att jag instämmer i
alla Marie Engströms argument i den delen. Vi får se
om vi senare får anledning att återkomma i eventuella
replikskiften.
Jag till ta upp en sak till. Fram till årsskiftet var
det så att om man var statspensionär - det finns
500 000-600 000 - fick man sin pension utbetald från
ett håll, och där drogs också skatt. Från och med det
årsskifte som vi nu hade för några månader sedan får
man som statspensionär pension dels från SPV, Sta-
tens pensionsverk, dels från det allmänna systemet,
låt oss kalla det för Riksförsäkringsverket, och sedan
drar man skatt på båda ställena.
Det innebär att de som på vardera stället ligger
precis under brytpunkten preliminärt inte betalar
någon statsskatt. Men när de nästa vår får reda på
ställningen på skattekontot kommer de att ha jättesto-
ra restskatter, som vi kallade det förr i tiden. Detta har
uppmärksammats. Det har skickats ut ett meddelande
till dessa personer. Men jag befarade när jag satt och
funderade på detta i natt att det är likadant i andra
änden.
De som har låga inkomster, låga pensioner och
därmed inte betalar någon skatt kommer att drabbas
av samma sak. Detta är något som vi måste uppmärk-
samma. Jag har tagit upp den första delen med de
som har höga pensioner. Men jag tror att det är pro-
blem i den andra änden också. Jag vill bara sträcka
upp ett varningens finger. Det kommer att leda till
jättelika konsekvenser för många tiotusentals stats-
pensionärer, som man kallar det.
Herr talman! Till sist yrkar jag bifall till utskottets
förslag i betänkandet i alla dess delar och avslag på
reservationerna.

Anf. 40 PER LANDGREN (kd) replik:
Herr talman! Arne Kjörnsberg sade under anfö-
randet att skatt inte var något mål i sig. Syftet och
målet med skatter var att finansiera välfärden, stimu-
lera arbete och företagande, skapa förutsättningar för
det hållbara Sverige och omfördela, och ett konjunk-
turpolitiskt syfte fanns också med. Dessa syften kan
man i sig diskutera. Men jag tänkte ta en annan fråga.
Skatt är ett medel, och medlen ska rimligtvis har-
moniera med syftena. Såvitt jag vet, och det kan sä-
kert Arne Kjörnsberg tala om mer exakt, har Arne
Kjörnsberg ett speciellt uppdrag vid sidan av alla
uppdrag. Det är en position som etisk talesman i det
större partiet. Då vill jag fråga: Kan inkomstskatten,
som ett exempel, som ett medel och dess nivåer nå-
gon gång bli moraliskt, etiskt orättfärdig?

Anf. 41 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Ja, det kan den troligen. Men jag kan
inte säga var nivån går. Jag gjorde några anteckningar
under Per Landgrens huvudanförande. Per Landgren
sade att skatterna ska vara etiska och moraliska. Det
är utbytbara storheter för Per Landgren.
När jag sysslade lite mer frekvent med det som
Per Landgren antydde gick jag till uppslagsboken och
kontrollerade. Där står att etiken handlar om princi-
perna, idéerna och moralen handlar om det vardagliga
sättet att hantera dessa principer. Detta mer nämnt i
parentes.
Per Landgren sade också att det kan vara gott och
ont. Vårt problem är, Per Landgren, att vi har olika
uppfattningar om vad som är gott och ont. Våra välja-
re har med all säkerhet olika uppfattningar. Jag är
fullständigt övertygad om att de socialdemokratiska
väljarna tycker att det är rimligt att man har statsskatt
och får betala mer om man tjänar mer. Det är skillna-
den mellan gott och ont.
Vi har olika uppfattningar. Vi kan aldrig knäcka
det genom en matematisk formel, Per Landgren.

Anf. 42 PER LANDGREN (kd) replik:
Herr talman! Jag tror på en rationell dialog. Om vi
börjar med etik och moral finns det ingen som helst
enighet om, mer än möjligtvis i uppslagsboken, att
det skulle betyda olika saker. Forskare och andra
använder de orden på olika sätt. Det finns ingen som
helst språklig mening att ha ett grekiskt ord och ett
latinskt ord för precis samma sak och sedan ge dem
en annorlunda betydelse. I den här diskussionen har
det i varje fall ingen som helst betydelse. Jag gjorde
en så kallad stipulativ definition när jag använde
orden. Jag använde dem i samma betydelse, punkt
slut. Moral och etik är samma sak. Om Arne Kjörns-
berg vill göra en skillnad är det en annan sak. Men för
diskussionen har det ingen betydelse.
Arne Kjörnsberg medgav att inkomstskattens nivå
kan ligga någonstans, var visste han inte, där skatten
blir moraliskt orättfärdig. På vilka grunder gör ni den
bedömningen? Hur resonerar ni socialdemokrater?
Innan jag skulle säga att vi inte är överens, ser olika
på detta och så vidare, som Arne Kjörnsberg sade,
vill jag ändå först höra hur ni resonerar. Jag dömer
inte ut er på något sätt. Jag tror i stället att vi kan
mötas både över blockgränserna och inom blocken.
Vilka grunder och vilka kriterier har Arne Kjörns-
berg och socialdemokraterna för när inkomstskatten
blir moraliskt orättfärdig?

Anf. 43 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Om ni kan enas inom ert block vet
jag inte. Reservationerna tyder inte på det, mer än i
vissa små stycken. Men det är inte mitt bekymmer.
Det är möjligen ert.
Per Landgren sade i sitt anförande att inkomst-
skatten inte är rättfärdig. Jag har antecknat det så,
men jag köper om Per Landgren menade att nivån på
inkomstskatten inte är rättfärdig. Utifrån vilka ut-
gångspunkten är den inte det? Låt oss vända på kut-
tingen, Per Landgren.
Herr talman! Jag tycker att vi ska komma överens
om vad vill lösa gemensamt. Det är skolan och vår-
den. Vi tycker att det är rimligt att vi har barnbidrag
och studiebidrag till ungdomar som går i gymnasie-
skola. Det finns förresten förslag att man ska ändra
det så att det ska utgå hela året. Vi får se om vi kom-
mer fram till det.
Jag är säker på att Per Landgren kommer att
trycka på ja-knappen om det kommer ett sådant för-
slag. Men om vi lägger fram det förslaget måste vi se
till att vi kan betala det. Då är jag inte säker på att Per
Landgren kommer att trycka på ja-knappen.
Det är där vi har problemet, herr talman. Vi måste
börja i den änden. Skaffar vi oss utgifter är det, för att
använda Per Landgrens ord, moraliskt, rimligt och till
och med rättfärdigt att se till att vi betalar för våra
utgifter.

Anf. 44 ANNA GRÖNLUND (fp) replik:
Herr talman! Det är kanske en av de allra vikti-
gaste frågorna som vi debatterar här i dag, nämligen
finansieringen av den gemensamma sektorn och hur
vi ska ta ut skatterna. Jag förundras lite grann när
Arne Kjörnsberg radar upp sina fem punkter, även
om jag kan instämma i många av dem. Jag förundras
av den anledningen att finansieringen av välfärden
kommer före arbete och företagande.
Arne Kjörnsberg sade här i en replik till Per
Landgren alldeles nyss att om vi ska höja studiemed-
len och kunna få en bra vård och omsorg krävs det
också att vi har skatteintäkter. Ja visst, det gör det.
Men skillnaden mellan dig och mig, Arne Kjörns-
berg, är att jag tror att vi genom att göra kloka skatte-
sänkningar, där skatterna i dag dämpar företagsam-
heten i Sverige, kan få en betydligt bättre välfärd. Det
är tack vare att vi får en större skattebas, fler männi-
skor i arbete och fler företag som kommer i gång. Det
är väldigt viktigt.
Den första frågan som jag skulle vilja ställa till
Arne är alltså: Var det någon rangordning i dina
punkter, eller kom de bara i en slumpmässig ordning?

Anf. 45 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Det som Anna Grönlund talar om nu
är dynamiska effekter. Jag var med och gick på den
grejen en gång. Jag var med 1988, 1989 och 1990,
när vi förberedde den stora skattereformen. Tillsam-
mans med Anne Wibble var jag den som hade de
flesta mötena en vinter, då vi försökte bygga under
den stora skattereformen - detta mer parentetiskt sagt.
Jag hade mycket stor respekt för Anne Wibble och
har mycket stor respekt för hennes minne.
Men vi lärde oss läxan om dynamiska effekter. Vi
hade lite otur, för vi fick en konjunkturnedgång sam-
tidigt som vi genomförde skattereformen och satte
den i sjön. Jag tror ändå, som Gunnar Sträng sade, att
först ska pengarna in och sedan kan vi resonera om
hur vi ska använda dem. Det tror jag är en bra ut-
gångspunkt.
När jag satt i natt och skrev ned några stolpar så
råkade det bli så att finansiera välfärden blev punkt
ett, bara därför att det ligger så nära mig. Det kunde
ha varit tvärtom. Jag är naturligtvis medveten om att
skatteintäkter kommer från arbete. För att det ska
finnas arbete måste det förstås finnas företag. Det
finns alltså ingen rangordning i det här, utan det var
bara ett sätt att göra det enklare för mina värderade
åhörare, för herr talman och för stenograferna som jag
sade: För det första, för det andra, för det tredje, för
det fjärde och för det femte. Men den femte punkten
satte jag medvetet sist. Det gäller detta om ett aktivt
konjunkturpolitiskt medel, och det hade jag med i
reservationen. Jag vet hur svårt det är att använda det
så, men jag hoppas att vi så småningom kan komma
därhän att vi kan höja exempelvis momsen när hjulen
snurrar för fort och sänka den när hjulen bromsas för
mycket - för att ta ett exempel.

Anf. 46 ANNA GRÖNLUND (fp) replik:
Herr talman! Det var ju glädjande att det inte
fanns någon rangordning.
Jag vill bara säga till Arne Kjörnsberg att jag inte
alls räknade med några dynamiska effekter. Däremot
är jag medveten om att vi i dag har en del skadliga
skatter som hindrar företagsamheten. Låt oss släppa
den debatten just nu, för den kommer om 40 minuter
eller en timme ungefär.
Jag skulle vilja återgå till det här med skattere-
formen. Det är glädjande att du tillsammans med
Anne Wibble var de ledande bakom de goda tankarna
som kom. Ni var åtminstone delaktiga, om du nu inte
vill ta på dig ansvar här! Jag tycker att det vore tack-
samt om vi kunde återvända till den skattereform som
gjordes, och jag skulle inte ha någonting emot att
genomföra den tillsammans med dig och andra soci-
aldemokrater.
Jag vill också återkomma till det som du sade från
talarstolen, det vill säga att ni ett tag efter skattere-
formen gjorde en utvärdering där man konstaterade
att varje inkomstgrupp skulle bära sina egna skatte-
sänkningar. Då hade höginkomsttagarna inte kommit
att göra det. Jag har en konkret fråga: Blev det då
bättre för att ni sänkte momsen på oxfilé? Blev det
mer rättvist genom det?
Herr talman! Problemet är att Socialdemokraterna
genom de hundratals avsteg som har gjorts från den
stora skattereform som genomfördes har förfuskat
den. Jag önskar verkligen att vi i den här kammaren
inom en kort tid kan fatta ett nytt beslut om en ny,
stor skattereform.
Jag vet att Marie Engström och jag inte har exakt
samma åsikter. Men det verkar ju ändå lovvärt att
man också från vänsterpartihåll har de här tankarna.
Låt oss därför göra gemensam sak, och få igenom en
ny, stor skattereform som gör det lönsamt för alla
medborgare att arbeta!

Anf. 47 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Jag påstår helt rakt på sak att det är
lönsamt för alla att arbeta. Där har Anna Grönlund
uppgiften att bevisa att det inte är lönsamt. Det är
lönsamt för alla att arbeta i vårt land.
För att det inte ska råda några missförstånd vill
jag påpeka att jag inte alls var någon av de ledande i
arbetet med den stora skattereformen. Jag var en av
de där vardagsarbetarna som åkte land och rike runt.
Det var bara i den delen som jag jämförde mig med
Anne Wibble. Vi resonerade ibland, och sade: Hur
många möten har du nästa vecka? Hur många har du i
dag? Det var alltså bara i det avseendet.
När det gäller företagandet så var det en av de ti-
digare talarna som - lite ofint, tycker jag - tillät sig
att kritisera en icke närvarande person, som inte har
yttranderätt i denna kammare. Jag ska referera till P-
O Edin utifrån andra utgångspunkter. De direktiv som
han hade var oerhört öppna. Det visar att Socialde-
mokraterna - i det här fallet representerade av den
nuvarande finansministern - har ett öppet sinne för att
se vad som behöver göras. Det kanske gäller förmö-
genhetsskatten, vad vet jag? Det kanske också finns
andra saker. P-O Edin har pekat på en del. Vi har ett
öppet sinne för att resonera om det här. Den interna-
tionalisering av ekonomin som har skett leder säkert
till att vi ibland till och med måste göra saker som vi
egentligen inte vill göra. Det kanske vi blir tvingade
till med nödvändighet.
När det gäller oxfilén så sitter den mannen där
borta - eller i varje fall hans företrädare. Det var en
politisk överenskommelse, Anna Grönlund. Sådana
får man göra ibland. Vi gjorde en med er om den
stora skattereformen. Man kan diskutera storleken på
de olika sakerna, men så är det i det politiska livet.

Anf. 48 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Jag har inledningsvis ett påpekande.
Det nämns ofta att vård, skola och omsorg skulle vara
de poster som slukar de mesta skattepengarna. Så är
det inte. Det mesta av skattepengarna används för att
gå till personer som inte arbetar, till sjuka, till förtids-
pensionerade och så vidare. Skatteinkomsterna an-
vänds företrädesvis till transfereringssystemen.
Här kommer man in just på frågan om rättfärdig-
heten i inkomstskatten. Ett rättfärdigt inkomstskatte-
system måste grundas på principen att man i första
hand får behålla så mycket av sin lön att man kan
leva på den. Därefter börjar man betala skatt.
Det finns också en annan sak som måste beaktas,
nämligen det som jag skulle vilja kalla för eroderande
effekter av ett skattesystem. Arne Kjörnsberg säger
ungefär att man inte kan räkna med dynamiska ef-
fekter och ta in dem i förväg. Men här i Sverige ser vi
hur skattebaser eroderar. Socialdemokraterna kanske
kommer att acceptera att förmögenhetsskatten har den
verkan, men vi ser ju också hur den progressiva in-
komstskatten har exakt samma verkan. Det innebär
att kompetens lämnar landet, att extraarbete inte ut-
förs och att svartarbete breder ut sig. En skatt som har
den effekten är skadlig.
Arne Kjörnsberg säger att höginkomsttagare
måste kunna bidra ytterligare inom ramen för en
proportionell skatt. Ja, Arne Kjörnsberg och jag kan
göra det. Men vilket besked ger ni egentligen till dem
som flyttar utomlands och till de grupper som ni vill
skydda nu genom att ge skatteavvikelser på grund av
de höga skatterna i vårt land?

Anf. 49 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Jag måste få börja med att ställa en
fråga. Lennart Hedquist får förklara i nästa replik vad
han avser med det sista som sade om skatteavvikelse.
Det kan jag inte svara på annars.
Jag har noterat att herrar Hedquist och Landgren
numera båda två har börjat använda ett nytt ord i
resonemanget om skatterna, nämligen rättfärdig. Låt
mig berätta en historia om det. Sveriges längste
statsminister, Tage Erlander, talade alltid om att sam-
hället skulle vara riktigt, rättvist och så tillade han
alltid - vilket förvånade många på den tiden - rättfär-
digt. Det är många historiker som har funderat över
varför han använde just det ordet. Man har kommit
fram till att det troligen var ett utflöde av hans upp-
växt i frireligiösa kretsar i Värmland. Vad som är
bakgrunden till att herrarna använder det undandrar
sig min bedömning, men jag noterar att ni har gjort
det. Jag tycker faktiskt att det är ett väldigt fint ord.
Om man funderar på vad det egentligen betyder är det
ett väldigt fint ord, men, mina herrar, vi gör olika
bedömningar av vad detta innebär exempelvis när det
gäller skatteskalan.
Förhoppningsvis gör våra väljare samma bedöm-
ningar som vi var och en gör. Men Lennart Hedquists
väljare och socialdemokratiska väljare har troligen
olika uppfattning om det, och där har vi vårt gemen-
samma problem. Vi får försöka att resonera oss fram
så gott det går utan att använda för stora och starka
ord. Jag påstår inte att Lennart Hedquist eller ens Per
Landgren gör det, men jag vill kanske sträcka upp ett
varningens finger för mig själv.

Anf. 50 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Arne Kjörnsberg kan väl studera vår
bakgrund. Då får han kanske svar på frågorna. Jag
tycker att det är viktigt att påpeka att just ordet rättvi-
sa är ett begrepp som kan ha lite olika innebörd för
olika människor. Men däremot bör man kunna defini-
era vad som är rättfärdigt på ett mer objektivt sätt. Jag
tycker att ett rättfärdigt skattesystem ska ta hänsyn till
försörjningsbördan. Man ska inte behöva betala skatt
så länge man inte kan leva på sin lön. I första hand
ska lönen gå till att betala livets oundgängliga utgif-
ter.
Men sedan har vi det höga skattetrycket, Arne
Kjörnsberg, och det problemet möter ni hela tiden
med att försöka göra lite speciella grejer för lite olika
människor. Ni har gjort det när det gäller förmögen-
hetsskatten och när det gäller inkomstskatten med den
här expertskatten. Nu har ni haft en utredare som
kommit på tanken att vissa experter som flyttar till
Norrland skulle kunna undgå den höga statliga skat-
ten.
Det här visar i första hand att ni inte förstår att det
är ett generellt problem. Kompetens försvinner ur
landet, extraarbete utförs inte och svartarbete breder
ut sig. Det är en skattebas som eroderar. Ni får fak-
tiskt en dynamisk effekt om ni avskaffar den och
sätter punkt för de eroderande skattebaserna.

Anf. 51 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Utredaren, som häromdagen torg-
förde sina tankar om en särskild skatt i stödområdet,
kommer med sitt förslag. Vi får väl skicka det på
remiss, bereda det och så vidare, men jag är ytterligt
tveksam till det. Lägg märke till att jag använde ordet
"jag" eftersom detta inte är berett eller resonerat om i
vårt parti. Jag är ytterligt tveksam, eller för att säga
som jag har sagt till några journalister: Jag tycker att
det är fel. Jag tar avstånd från det.
Det är ett klart besked, men ännu så länge kan det
bara gälla mig själv, Lennart Hedquist, eftersom jag
inte tar på mig att tala för mitt parti utan att vi har
resonerat om detta.
Sedan har vi detta att det är så många som flyttar
därför att om de tjänar mer än 37 200 kr får de betala
5 % till i statsskatt. Hur många är det egentligen? Hur
många är det som flyttar hit? En annan av mina par-
tiledare, Olof Palme, sade väldigt ofta: Jag är överty-
gad att det går att förklara för dem som har det eko-
nomiskt ganska bra att deras insatser, genom att de
exempelvis får betala mer i skatt, är bra för samhället,
den sociala sammanhållningen och kittet i samhället.
Herr talman! Ju mer jag funderar på det här och ju
längre jag får leva, desto mer övertygad blir jag om
att Olof Palme hade rätt även i denna del.

Anf. 52 BARBRO FELTZING (mp) replik:
Herr talman! Jag vill återkomma till det jag sade
förut. Jag kommer att referera vad en här icke närva-
rande person, nämligen barn- och familjeminister
Berit Andnor, har sagt. Hon uttalade sig i radion
häromdagen. Jag fick intrycket att den motion om
barnpension som jag tog upp här skulle kunna bifal-
las. Det är naturligtvis svårt för Arne Kjörnsberg att
svara för vad en minister säger i medierna, men jag
undrar om Arne Kjörnsberg kan tänka sig att föra
tankarna i vår motion vidare. Jag tycker att det är en
behjärtansvärd sak att inte beskatta sommarjobb i
samband med barnpension.

Anf. 53 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vet inte hur pass rå jag vågar va-
ra, men jag tar chansen. Jag ger mig ut på gungflyt.
Det citerade statsrådet har inte rösträtt i riksdagens
kammare. Statsrådet kan föreslå detta, men statsrådet
måste komma till riksdagen och föreslå det. Sedan får
vi resonera om det.
Den som sitter på den vänstra sidan från min sida
sett i ordförandestolen har varit med om de föränd-
ringar som vi har gjort i skatteutskottet innan Barbro
Feltzing kom dit. Vi vidhåller nog att de förändringar
vi gjorde, jag tror att det var .

(BARBRO FELTZING (mp): Det står fel i betän-
kandet. Det står att det var 1998 och sedan fattade
man beslutet 1990. Det kan inte stämma. Det måste
ha varit 1989 och 1990. Jag tror att det är så.)

För att vara mycket ärlig mot talmannen här vill
jag säga att jag var rädd att Barbro Feltzing skulle
begära replik och ställa frågor på just det här området,
för det kan jag för dåligt. Jag har stor respekt för mina
kolleger och föregångare, men jag vidhåller nog den
uppfattningen att det här är en rimlig avvägning. Det
innebär inte att vi gör tummen ned, som man gjorde
på de gamla antika arenorna. Vi kan naturligtvis re-
sonera om detta.
Men för närvarande är vår bedömning att de åt-
gärder som är vidtagna får bära och så får vi titta
närmare på det. Det är därför vi har skrivit som vi har
gjort och det har lett till Barbro Feltzings reservation.
Lika säkert som jag tror att det är att Lennart Hed-
quist skriver en motion om avskaffande av andra
skalsteget i skatteskalan tror jag att det är att Barbro
Feltzing kommer att skriva en motion om barnpen-
sion nästa år. Då får vi väl diskutera frågan på nytt.
Herr talman! Detta är inte något försök att skoja
bort detta. Jag inser att det är ett stort problem för
Barbro Feltzing som kan frågan bättre än jag. Vi får
titta på det. Jag har ett öppet sinne för det.

Anf. 54 BARBRO FELTZING (mp) replik:
Herr talman! Tack, Arne Kjörnsberg, för att vi
inte stänger dörren för detta i alla fall. Jag hoppas att
ministern kanske har någon påverkan även om hon
inte har rösträtt här i kammaren. Jag hoppas att man
kommer att titta på detta. Nu ger man de här ungdo-
marna, som redan befinner sig i en utsatt situation,
signaler om att det inte lönar sig att arbeta. Jag kom-
mer säkert att motionera vidare.

Anf. 55 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Ja, Barbro Feltzing, statsrådet, lik-
som alla andra statsråd, har något inflytande.

Anf. 56 ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag håller med om det Barbro Felt-
zing sade om krigets skugga. Jag vill bara påpeka att
det är klart att det har påverkan på ekonomin. Jag vill
skicka med till Socialdemokraternas etikexpert att
Göran Persson faktiskt har sagt att ett snabbt krig
skulle vara bra för ekonomin. Det tycker jag var ett
cyniskt påpekande. Det kan vara bra att ta med det för
etikexperten.
I sitt anförande lyfte Arne Kjörnsberg fram att det
är viktigt för Socialdemokraterna att föra en politik
som minskar klyftor. Jag har lite statistik från förra
mandatperiod och den inkomstskattereform som ni
har genomfört i tre steg. För en undersköterska som
tjänar 15 000 kr i månaden har ni sänkt skatten med
8 220 kr per år. Låt oss anta att hennes chef tjänar
35 000 kr i månaden. För honom har skatten sänkts
med drygt 29 000 kr per år. Då är min fråga till Arne
Kjörnsberg: Är det en politik som minskar klyftorna?

Anf. 57 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Efterhand kommer alla de socialde-
mokratiska partiledarna upp här. Göran Persson sade
faktiskt inte så. Han försökte göra en bedömning
utifrån ekonomiska infallsvinklar vad ett kort eller
långt krig skulle innebära. Det var det som Göran
Persson yttrade sig över vid det här tillfället. Jag
behöver inte lägga några etiska, eller möjligen mora-
liska, aspekter på det.
Herr talman! Sedan över till Roger Karlssons ex-
empel. Det handlade om kompensation för egenav-
gifterna. Jag sitter fortfarande med i den genomföran-
degrupp som fick i uppdrag att efter principöverens-
kommelsen försöka utforma en lång rad regler. Jag
råkar alltså kunna den här frågan.
Bland annat Roger Karlssons parti ville ha ege-
navgifterna, men vi ville inte ha sådana. För att
komma fram till en lösning på ett väldigt viktigt pro-
blem för vårt land accepterade vi det, men vi sade att
vi om vi får ekonomiska möjligheter vill kompensera
för dem.
Det är, som Roger Karlsson naturligtvis känner
till, så att man betalar olika höga egenavgifter bero-
ende på hur stor inkomst man har, dock upp till ett
visst tak, nämligen 7 ½ basbelopp eller för närvaran-
de 298 000 kr. Ska man kompensera för dessa ege-
navgifter blir det med naturnödvändighet så att de
som har betalat större egenavgift får mer tillbaka. Det
ligger i sakens natur.
Sedan får man använda andra metoder för att ut-
jämna klyftorna, till exempel maxtaxa på dagis. Det
tjänar faktiskt alla på, men det är klart att de som har
betalat hög dagistaxa tjänar mer på det.
Jag tycker att man ska ha progressiviteten i skatte-
skalan, vilket en del inte tycker. Jag tycker inte att
man ska ha progressivitet i exempelvis barnomsorg-
staxan, för då slår det oftast fel. Vi får leta efter andra
medel för att åstadkomma det som Roger Karlsson
efterfrågar.

Anf. 58 ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Det är alldeles tydligt att det är en
medveten prioritering att göra skattesänkningar som
får väldigt olika utfall. Vi kan då leka med tanken hur
det ser ut när ni har gjort det här fullt ut. Ni tyckte
inte om egenavgifter, men samtidigt får man olika
pension när man blir pensionär. När inkomstskattere-
formen är fullt ut genomförd betalar man egenavgif-
terna men får sedan kompensation för dem. Alltså
betalar man inte sina egna egenavgifter.
Ni har lyckats skapa ett system som varken jäm-
nar ut klyftor i dag eller i morgon. Klyftorna kommer
att gå i arv med den politik som ni för.

Anf. 59 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Nu måste jag börja med vissa fun-
damenta. Vad är pension för Roger Karlsson? Pen-
sion är inget annat än uppskjuten lön. Man kan välja
att ta ut mera nu och mindre när man blir gammal
eller tvärtom. Vi socialdemokrater har med - låt mig
använda det uttrycket - de fyra borgerliga partierna
träffat en överenskommelse.
Jag utgår från att Centerpartiet står fast vid den
överenskommelse vi har träffat i detta avseende, och
det leder till att om man tjänar mer pengar får man
upp till ett visst tak högre pension. Man har uppskjutit
en del av den lön som man kunde ha tagit ut och sagt:
Den vill jag ha när jag blir gammal. Det är principen
bakom den överenskommelse som vi har träffat.
Socialdemokraterna kommer i varje fall att stå fast
vid den överenskommelse som vi har träffat. Jag är
alldeles säker på att också Roger Karlsson och Cen-
terpartiet kommer att göra det.

Anf. 60 ANNE-MARIE PÅLSSON (m):
Herr talman! För snart tio år sedan lade jag fram
ett ganska oskyldigt förslag vid Socialdemokraternas
ekonomiska seminarium i Visby. Jag föreslog att man
skulle kunna vidga vad som betraktades som kostna-
der för intäkternas förvärvande och låta även uppgif-
ter i hemmet inkluderas i den kategorin. Man skulle
alltså kunna göra skattemässiga avdrag för köp av
sådana tjänster.
En av deltagarna på seminariet, sedermera vice
riksbankschefen Villy Bergström, blev djupt upprörd
över detta och kallade det att införa ett pigsamhälle.
Så föddes pigdebatten.
Uppenbarligen rör den här debatten upp väldigt
djupa känslor eftersom den bara fortsatte och inte har
velat tystna. Reaktionen var från början oerhört stark,
inte minst från vänsterhåll, och de moraliska argu-
menten var eldfängda. Man ska inte klättra på andra
kvinnors ryggar, sade Marita Ulvskog i en TV-debatt.
Man ska bära ut sin egen skit, sade någon annan. Män
ska inte kunna köpa sig fria från sitt hushållsarbete
genom att köpa tjänster utifrån.
De här moraliska argumenten kom så småningom
att överges och ersättas av mera ekonomiskt laddade
argument. Då var argumentationen följande: Inte ska
man subventionera andras konsumtion. Inte ska man
subventionera andras fritid. Inte ska man subventio-
nera de rikas köp av bekvämlighet, och nog ska skat-
tepengarna användas till viktigare saker än detta slags
verksamhet.
Det är i och för sig okej, sade man lite motvilligt,
eftersom det uppdagades att även företrädare för
vänstern köpte sig tjänster. Gudrun Schyman var en
av dem. Nu var det i och för sig dotterns kompis som
utförde det hela, så frågan var om man köpte eller
inte köpte de tjänster det gällde. Så småningom an-
sågs det hur som helst att det var ganska okej att köpa
tjänster, men man skulle betala dem fullt ut själv.
Med den utgångspunkten har man grundlagt ett
system där bara väldigt få personer med extremt höga
inkomster har råd och möjlighet att köpa sig en liten
lättnad i sin vardag. Med de skatter som vi har i dag
har vi en skattekil på ungefär 4. Vad innebär detta?
Jo, man tycker att den som ska plocka upp efter en
hemma eller vad det är fråga om ska ha en lön på
12 000 kr i månaden, vilket egentligen är en väldigt
låg lön. Det betyder att den som köper tjänsten ska
tjäna minst 48 000 kr i månaden för att transaktionen
ska vara ekonomiskt försvarbar.
Jag vet eftersom jag har tittat på statistiken att det
inte är många människor som har en lön på 48 000 kr
i månaden, inte ens en hyggligt avlönad riksdagsman.
Man har alltså med detta begränsat den här typen av
företeelser till ett väldigt litet antal personer. Jag och
många med mig tycker att det här är galet. Det finns
faktiskt ett antal människor som har lägre inkomster
och som också skulle vilja köpa sig lite avlastning.
På det sätt som jag resonerar, som mitt parti reso-
nerar och som man nu resonerar i den borgerliga
fyrpartimotionen skulle man med skattemässiga av-
drag göra den här möjligheten mycket lättare till-
gänglig för många fler.
Det har nu snart gått tio år, två utredningar har
passerat och ett stort antal motioner har väckts på det
här området, men platt intet har hänt. Motståndet från
vänstern är fortfarande precis lika kompakt. Vi fick
exempelvis höra i dag: Vem ska då utföra de här
tjänsterna? Som om det skulle vara något kränkande
att göra detta. Vad är kränkande i att utföra ett arbete
som man får en hyfsad ersättning för?
Jag kan ge exempel på vilka som skulle kunna
tänka sig att utföra de här tjänsterna, personer som
ringde och skrev till mig i samband med den här
debatten. Det var en manlig sjukpensionär från Lin-
köping, djupt deprimerad av att inte ha någon funk-
tion i samhället, som fick sin avi en gång i månaden
med pengar att leva på. Han tyckte att livet var trå-
kigt och kände att en ny möjlighet hade öppnat sig för
honom.
Han sade: Jag kan inte göra detta på full tid, det
klarar inte min kropp, men jag kan arbeta några tim-
mar i månaden. Tänk att även jag kan ha en uppgift
att fylla!
Jag fick brev från en invandrarkvinna i Rosen-
gård, som menade att det var jättebra att jag tog upp
den här frågan. Vi här är glada över att få göra något
- låt vara att detta kanske inte är drömjobbet. Vi är
tacksamma att få in en fot på den svenska arbets-
marknaden.
Jag fick en röd ros från vår lokalvårdare på insti-
tutionen i Lund, med argumentet: "Du är så bra, för
du är den första som sagt att också det jag gör har ett
värde."
Det är några som kan tänka sig att göra detta.
De argument jag förde fram då, för snart tio år se-
dan, är desamma som man kan använda för att föra
fram det här förslaget i dag. Då hade vi en hög ar-
betslöshet. Det har vi i dag också, inte så hög som
1993, men den finns där. Det här var ett sätt att skapa
en arbetsmarknad för människor som kanske inte har
den kompetens som behövs på den arbetsmarknad vi
normalt sett tänker på men som också vill göra en
insats.
Med den här typen av tänkande kan vi få en bättre
arbetsfördelning. Människor som arbetar för mycket
kan få en viss avlastning, och människor som arbetar
för lite kan få någonting att göra. På det sättet mår vi
alla bättre. Kanske kan det också bidra till att minska
sjukskrivningarna, utbrändheten och ohälsan.
Vi kan omvandla en svart sektor till en vit sektor.
Visst utförs den här typen av arbeten avlönade, men
de görs i en svart sektor. Det räcker att alla ni som är
kritiker åker ut till villaområdena, så ska ni få se vad
som händer där efter att de som bor i villorna har åkt
till sitt arbete på morgonen.
Det vore väl utmärkt om man kunde omvandla
detta till ett vitt arbete. Därtill kommer de som utför
arbetet att kunna få pensioner och försäkringar och
omfattas av de lagar som gäller andra anställda i det
här landet.
Det skulle vara bra för jämställdheten, det vill sä-
ga att det skulle ge kvinnor möjlighet att konkurrera
på samma villkor som männen. Varenda man som gör
karriär har markservice. I Sverige väljer vi att inte
låta kvinnor få ta del av den här typen av tjänster. I
stället ska vi kvotera in kvinnor på de höga positio-
nerna.
Den stora poängen med detta är att det skulle för-
bättra statens budget. Det skulle ge staten mera peng-
ar att satsa på precis det som Arne Kjörnsberg här så
vältaligt har givit uttryck för: vård, skola och omsorg.
Det beror på att den här typen av övning inte kostar
staten någonting, av två skäl. För det första finns det i
dag ingen vit sektor som man undandrar skattekraft.
Detta görs ju på fritiden eller utförs svart. För det
andra skulle staten på detta sätt få minskade utgifter
för arbetslöshet, för bidrag av olika skäl och för kost-
nader för sjukfrånvaron. Det är alltså bara pluseffek-
ter.
Frågan är inte, herr talman, om vi har råd att infö-
ra en sådan här reform utan om vi har råd att avstå
från den. Det skulle bättra på situationen en hel del
för svensk ekonomi.
Slutligen ställer jag mig naturligtvis bakom samt-
liga moderata reservationer, men jag ställer mig spe-
ciellt mycket bakom reservation 12, under punkt 12.
Inte trodde jag i min vildaste fantasi för tio år se-
dan när jag väckte det här förslaget att jag skulle stå
här i dag i denna talarstol och försvara vår motion.
Jag tycker att det är hemskt trevligt.

Anf. 61 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! En lite skämtsam infallsvinkel: Den
som var skyldig till - eller gjorde en bra insats; det
ska jag inte bedöma nu - att Anne-Marie Pålsson fick
göra framträdandet på det socialdemokratiska eko-
nomiska seminariet på Gotland för ungefär tio år
sedan är numera statssekreterare i Finansdeparte-
mentet. Olika vägar kan vi gå här i livet.
Herr talman! Först vill jag säga något om princi-
pen bakom hur vi ser på det här. Vi tycker att den typ
av avsteg som Anne-Marie Pålssons förslag och re-
servation nr 12 innebär bryter alldeles för mycket mot
likformigheten och den neutrala beskattningen i vårt
skattesystem, som Anna Grönlunds parti och Social-
demokraterna står för. Det är den principiella invänd-
ningen mot förslaget.
Låt mig sedan ta mig själv som exempel. Jag till-
låter mig faktiskt att tycka att det är fel att någon
annan ska betala för att jag ska få städat, i min över-
nattningsbostad på Götgatan eller hemma på Hassel-
backsgatan 42 i Borås. Jag tycker att det är fel att
någon annan ska betala för det. Oavsett vad Anne-
Marie Pålsson säger blir det ju på det sättet, för det
ska skattesubventioneras på ena eller andra sättet.

Anf. 62 ANNE-MARIE PÅLSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Det var väldigt trevligt att Jens Hen-
riksson bjöd in mig. Han är tillika en av mina gamla
studenter, och en mycket begåvad student. Jag hand-
ledde honom i hans uppsats, och den var mycket bra.
Jag tycker att han gjorde ett mycket klokt val.
När det gäller det här med att betala för vad, är det
klart att man kan ha en utgångspunkt att vi ska göra
allting själva. Jag utgår från, herr talman, att Arne
Kjörnsberg delar mycket jämlikt, broderligt och sys-
terligt på sysslorna i hemmet. Det är väl inte så att det
är Arne Kjörnsbergs fru som gör de här sysslorna
utan att få någon betalning?
Det är en utgångspunkt att vi ska dela på allting.
Men jag tycker att detta är en konstig utgångspunkt.
Jag företräder en idé om att var och en gör det man är
bra på, och sedan byter man med varandra. Man byter
på marknadsmässiga, rimliga och acceptabla nivåer.
Genom att göra den här typen av konstruktion som vi
talar för här, är det en garanti för att lönen för dem
som utför de här sysslorna kan hållas på en anständig
nivå. Skulle man välja andra lösningar, som föresla-
gits på annat håll, skulle det leda till att lönesprid-
ningen blir mycket större. Det här är faktiskt ett sätt
att hålla ihop löneskalan.
Ytterligare en punkt är den här: Varför accepterar
man att vi får göra skattemässiga avdrag för andra
aktiviteter, till exempel att resa till och från sitt arbe-
te, köpa pensionsförsäkringar och liknande? Varför
iakttar man inte denna likformighetsprincip i de avse-
endena?

Anf. 63 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! För att kunna göra jobbet behöver
man ta sig dit. Det är det enkla svaret. Det är därför
man får göra avdrag för att resa till och från jobbet.
Mer komplicerat är det inte.
Anne-Marie Pålsson kan naturligtvis detta mycket
bättre än jag, dels därför att hon är professionell på
området, dels därför att hon har den geografiska när-
heten. Anne-Marie Pålsson vet naturligtvis att man i
Danmark först hade en ganska hög nivå och att det
kostade alldeles för mycket pengar för den danska
statskassan så att man sedan var tvungen att sänka
nivån. Det blev också, som Marie Engström mycket
riktigt påpekade, ganska få jobb. Man brukar i Dan-
mark tala om att det är i intervallet 5 000-7 000 -
eller 4 000-6 000; jag är något osäker.
Sedan har vi gränsdragningsproblem. Marie Eng-
ström visade bara genom att citera ur er reservation
vilka gränsdragningsproblem som skulle uppstå. Jag
tycker att vi har alldeles tillräckligt med gränsdrag-
ningsproblem i vårt skattesystem utan att vi ska tillfö-
ra några fler.
Tro mig eller inte, Anne-Marie Pålsson, men det
vore förmätet av mig - och det kanske ligger utanför
denna debatt - att redovisa hur vi i vårt hushåll klarar
hushållsnära tjänster.

Anf. 64 ANNE-MARIE PÅLSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Det låter betryggande. Jag utgår från
att det är en jämlik fördelning mellan hushållstjäns-
terna.
Jag ska inte förneka att här finns gränsdragnings-
problem. Det finns här, liksom i alla andra samman-
hang när det gäller beskattning. Men jag menar att
problematiken med gränsdragningen inte är av sådan
art att den i sig är ett skäl för att inte ha den här typen
av skattemässiga avdrag.
Man tar ofta exemplet Köpenhamn. Jag ska er-
känna att det var ett tag sedan jag fick information om
vad som hände där.
Däremot säger man väldigt lite om erfarenheterna
från ett svenskt pilotfall, den försöksverksamhet som
pågick i Kungälv inom projektet Humlan. Det var
egentligen väldigt positiva scenarier därifrån. En rad
människor ville arbeta med uppgifterna. Det var en
väldigt stor efterfrågan på tjänsterna, och man lyck-
ades få till stånd en struktur som var väldigt fördel-
aktig. Man finansierade det bitvis genom EU-pengar.
Det var en försöksverksamhet, och man lade ned den
efter något år - tyvärr, för jag tror att många saknar
detta.
Det som är viktigt i den här diskussionen handlar
om några saker. Det handlar framför allt om hur man
ser på kostnaden. Där har det bitit sig fast en uppfatt-
ning att det här kostar någonting. Det är det som är
min grundläggande kritik mot dem som kritiserar
förslaget, därför att detta kostar ingenting. Just därför
bör man införa denna typ av möjlighet. Det finns så
många fördelar med det. Därför menar jag att det vore
väldigt trevligt om fler partier än Folkpartiet ändrade
uppfattning i frågan.

Anf. 65 LEIF JAKOBSSON (s):
Herr talman! I Öresundsregionen bor det ca 3,8
miljoner människor. Det är ett av norra Europas vik-
tigaste potentiella tillväxtcentrum. Till exempel finns
det tio universitet i området.
Hade regionen legat bara i ett land hade vi säkert
kunnat ta till vara de här tillväxtmöjligheterna mycket
bättre. Men regionen har varit delad av geografiska
och legala diken. Det ena diket, Öresund, överbryg-
gade vi för flera år sedan, och nu finns en växande
integrerad regional trafik mellan Själland och södra
Sverige. Men det andra, olika regelverk i skatte-,
försäkrings- och pensionssystem, är fortfarande ett
stort hinder.
Det är framför allt två förhållanden som kraftigt
motverkar integrationen. Det ena är att skattereglerna
innebär att man inte betalar skatt till den kommun där
man bor om man arbetar på andra sidan sundet. Man
ger alltså inte pengar till den kommun där man får
service, där barnen går i skola, där man får vård et-
cetera. Därutöver, vilket jag har aktualiserat i en an-
nan motion, omfattas en dansk av begränsningsregeln
när det gäller fastighetsskatten om inkomsten skattas i
Danmark, och betalar därmed betydligt lägre fastig-
hetsskatt än grannen i ett likadant hus. Var och en
förstår att det här kommer att leda till stora spänning-
ar mellan grannar och i kommuner, och den här ut-
vecklingen går faktiskt fort. Jag läste senast för ett par
timmar sedan att Sparbanken redovisade att antalet
danskar som köper bostad i Skåne ökade med 40 %
under förra året. Det beror på att vi har betydligt lägre
boendekostnader i Sverige.
Men det andra förhållandet är att de som verkli-
gen arbetar på bägge sidor sundet, som kanske är
några dagar på danska sidan och några dagar på
svenska sidan, drabbas av en fullständig oförutsäg-
barhet när det gäller skatter och avgifter. Det drabbar
alla som jobbar på konsultbasis, och det har drabbat
de företag som har gått före och uppmanat sina an-
ställda att vidga sin kompetens genom att jobba i
fabrik och på kontor på bägge sidor sundet.
Tyvärr har många företag och enskilda blivit
brända och avbrutit de här försöken. Numera avråder
man snarare från att gå över nationsgränsen. Det här
är mycket allvarligt, eftersom bilden av att det är
omöjligt att arbeta sundsöverskridande nu satt sig så
djupt i medvetandet både hos företag och enskilda att
uppförsbacken blir svår när vi väl har löst detta.
Det positiva klimatet som fanns i samband med
broinvigningen kommer att bli svårt att återskapa.
Därför vill jag naturligtvis att de här problemen ska
lösas fort. Helst skulle de ha lösts för flera år sedan.
Många med mig har med spänning följt alla deadline
som har satts upp för samarbete och förhandlingar
mellan den svenska och den danska regeringen, men
tyvärr har vi aldrig blivit bönhörda. Jag vill minnas
att det senast var den nytillträdda borgerliga regering-
en i Danmark som direkt utropade att man skulle lösa
det här på några dagar. Efter de här dagarna visade
det sig att det var fullständigt omöjligt att komma
fram till en lösning.
Det har varit många sådana här deadline, och tå-
lamodet börjar faktiskt tryta. Man ska komma ihåg att
det är en hämsko på tillväxten i Öresundsregionen, en
tillväxt som skulle komma hela Sverige och hela
Danmark till del. Eftersom det tycks ta en sådan tid
att nå en ordentlig överenskommelse om långsiktiga
regler har jag i min otålighet i min motion föreslagit
att vi ska införa ett provisoriskt system med ett ge-
mensamt skattekonto. Enskilda företag skulle då
kunna göra rätt för sig och veta att de inte drabbas av
en skattesmäll i efterhand och att de har rätt till de
försäkringar och de förmåner som hänger samman
med avgifter och skatter som de betalar. Sedan får väl
länderna göra upp om hur pengarna ska fördelas, men
den enskilde ska veta att han har gjort rätt för sig.
Jag kan, herr talman, mycket väl förstå att skat-
teutskottet vänder sig mot ett sådant här bastardför-
slag, och jag vet att skatteutskottet mycket väl har satt
sig in i problematiken, bland annat med en hearing.
Men det är ett år sedan och lite mer, och fortfarande
är frågan inte löst. Många skåningar ställer sig frågan
om det hade varit lika svårt att lösa den här proble-
matiken om Stockholm hade varit den ena parten och
inte västra Skåne.
Herr talman! Jag lovar dyrt och heligt att åter-
komma och plåga utskottet tills frågan är löst.

Anf. 66 TALMANNEN:
Jag vill först säga att jag tycker att detta har varit
väldigt intressant och värdefullt. De nya debattformer
som har varit i samband med det här betänkandet
tycker jag har fungerat väldigt bra. Ni har tagit repli-
kerna här framför mig, och utskottet och kanske övri-
ga har suttit runt talmanspodiet. Jag hoppas att det
fortsätter på det här sättet och att det sprider sig till
övriga ledamöter, så att man ser fördelarna med detta.
Jag ser också att ni har haft den här fyraminutersin-
ledningen. Den kunde jag inte höra själv, men jag ser
att det kommer att fortsätta så när det gäller utskottets
betänkanden. Det är säkert också mycket bra.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 16 §.)

13 § Allmänna motioner om företags- och kapi-
talbeskattning

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2002/03:SkU8
Allmänna motioner om företags- och kapitalbeskatt-
ning.

Anf. 67 PER-OLOF SVENSSON (s):
Herr talman! Vi ska i dag debattera skatteutskot-
tets förslag och ett antal motioner från den allmänna
motionstiden som gäller frågor med anknytning till
beskattning av företag och deras ägare.
61 motioner är avlämnade i ärendet där det före-
slås ett antal förändringar av de befintliga lagar som
vi har. I många fall är motionerna likalydande med
motioner som har avlämnats under de senaste åren,
men då motionärerna tidigare har fått avslag på dem
återupprepar de dem nu med samma krav.
Många av de ämnen som motionärerna tar upp ut-
reds, analyseras eller bereds redan av regeringen.
Något ärende ligger dessutom hos EU-kommissionen
för behandling. Därför tycker vi inte att det kan anses
vara påkallat med någon ny insats. Det gäller bland
annat motioner inom områdena miljöförbättrande
investeringar, skatteregler för fåmansföretag, enklare
beskattningsmetoder för vissa småföretag, näringsbe-
tingade andelar, arvsskatt och gåvoskatt, generations-
skiften i familjeföretag, yrkesfiskaravdrag och bidrag
till idrott, kultur och annan ideell verksamhet.
De flesta övriga motioner är, som jag sade, likaly-
dande med motioner från tidigare år och har avslagits
då inget nytt har tillkommit som förändrar bedöm-
ningen. Därför, herr talman, har vi att se fram emot
en igenkännande debatt.

Anf. 68 ANNE-MARIE PÅLSSON (m):
Herr talman! Jag får börja med att berömma tal-
mannen för det goda initiativet att samla utskottet på
det här sättet. Det känns betydligt mindre ensamt att
ha mina utskottsmedlemmar eller kolleger lite närma-
re än vad jag har haft tidigare när jag har stått här i
talarstolen.
Vi ska nu här i kammaren diskutera sådant som
rör beskattningen av företag. Det är en sällsynt viktig
fråga. Att Sverige behöver företagare är alla överens
om. Att situationen för företag måste vara god är alla
överens om. Att verka för goda villkor för företagen
tycks också alla vara överens om, men där upphör
enigheten.
Samtidigt som de flesta här bekänner sig till den
här typen av inställning är beredskapen att vidta åt-
gärder i praktiken mycket skiftande. Jag ställde en rak
fråga till en minister - av artighetsskäl nämner jag
inte ministerns namn - om vilka åtgärder som rege-
ringen hade vidtagit för att förbättra småföretagens
villkor. Ministern blev mig svaret skyldig. Det kom
inte en enda åtgärd trots att ministern inför försam-
lingen i ett anförande hade talat länge och lidelsefullt
om behovet av goda villkor för företagsamheten.
Enligt min och mitt partis uppfattning är behovet
av åtgärder på detta område mycket stort. Det räcker
inte att pliktskyldigast i svepande ordalag tala om
goda villkor för företagen. Här behövs också åtgär-
der.
Sverige har under de senaste 30 åren fallit i väl-
ståndsligan från en tredjeplats till en sjuttondeplats.
Det är ett faktum som kanske inte har undgått någon.
Men som en följd av vissa redigeringsarbeten från
SCB:s sida har vi väl klättrat några pinnhål på sisto-
ne.
Enkla villkor är viktiga för att få bättre före-
tagsklimat. Men det räcker inte. Vi måste också öka
det ekonomiska utfallet för att människor ska finna
det mödan värt att starta företag, att utvidga företag
och att investera i företag. Moderaterna har därför i
en rad parti- och kommittémotioner och enskilda
motioner pekat på behovet av en reformerad beskatt-
ning för företagare, företag och företagens ägare.
Dessa förslag rör ett brett spektrum av åtgärder.
De rör förmögenhetsskatten, dubbelbeskattning på
aktier, arvs- och gåvobeskattningen, beskattningen av
fåmansbolag och royalty. De rör också regler som
behandlingen av närstående, fonderingsmöjligheter
och så vidare.
Grunden för våra förslag är egentligen två. Den
första är insikten om att globaliseringen har ändrat
villkoren för företagen. Inga nationella gränser för-
mår nu att stänga ute konkurrens och varor eller att
hålla inne kapital, arbetare och företagare av kött och
blod.
För att inte skapa konkurrensnackdelar menar jag
och många med mig att man måste ha villkor som
inte gör det svårare för svenska företag, företag verk-
samma här och med säte i Sverige, att verka jämfört
med företag i andra länder. En sådan harmonisering
av villkoren ska självklart inte bara gälla de stora
globala företagen som har världen som sitt arbetsfält.
Den ska också gälla de mindre företagen som är hän-
visade till den svenska marknaden. Det är inte för att
dessa företag kanske kan tala med en röst eller hota
med att flytta utomlands. Konsekvenserna av att be-
handla dessa företag alltför illa är att de helt enkelt
slutar att vara verksamma. Det får allvarliga konsek-
venser för Sverige och för vår förmåga att skapa
välfärd för svenskarna.
Det finns en rad diskriminerande regler i Sverige.
Det handlar bland annat om förmögenhetsskatten.
Sverige är ett av de få länder som ännu inte har av-
vecklat den. Det handlar om dubbelbeskattningen och
arvs- och gåvoskatten. Även om vi inte ligger på topp
på de enskilda områdena ligger vi sammantaget i
särklass i topp. Beskattningen av de svenska ägarna
är högst i OECD-området.
Man kan även ta andra exempel på diskrimineran-
de regler. Ett är den motion som har lagts fram här i
dag och som handlar om tonnagebeskattning. I andra
länder väljer man att ha en fördelaktigare beskattning
av denna näring. I Sverige har vi kvar en strängare
beskattning med den konsekvensen att näringen riske-
rar att flytta till andra länder.
Konsekvensen är förstås den att företagen flyttar
ut ur landet. Ägarna flyttar ut ur landet. Det behöver
inte alltid vara till nackdel, men i ett skarpt läge finns
det alltid en risk när ägaren befinner sig utanför Sve-
riges gränser att man väljer att flytta nyckelfunktioner
till landet där ägaren finns. Det kan vara juridik,
marknadsföring, finans och liknande, alltså tjänster
som genererar stora skatteintäkter för staten. Det kan
också vara så att man i ett skarpt läge väljer att lägga
ned anläggningar i Sverige som är långt ifrån huvud-
kontoret. Det är svårare att göra så när man har hu-
vudkontoret i Sverige.
Det andra skälet till att vi i en rad motioner före-
slår att man ska ändra villkoren för företagarna och
företagen är insikten om att det är fundamentalt an-
norlunda att verka som företagare än att vara anställd.
Att verka som företagare innebär ju att ta större risker
och att ha ett större ansvar. Det innebär också att man
får en sämre utdelning av det transfereringssystem
som vi har i Sverige.
Trots att vi har fört den här typen av resonemang
och kommit med dessa motioner har majoriteten i
utskottet valt att föreslå att samtliga dessa förslag ska
avslås. Argumentet är att situationen är bra som den
är. Socialdemokraterna med stödpartier tycks liksom
doktor Pangloss i Voltaires Candide leva i den bästa
av alla världar. Man avstyrker också våra motioner
med argumentet att det pågår utredningar på området
som har till uppgift att föreslå eventuella förändring-
ar. Jag har tittat på några av de utredningar som man
refererar till. Om det är dessa utredningar som ska
vara till grund för utskottsmajoritetens förslag blir jag
ganska bekymrad.
Den första utredningen, den så kallade 3:12-
utredningen, ser över beskattningen av fåmansbolag.
Hela utredningen dryper av något slags förakt mot
fåmansbolag: De gör ingen egentlig insats för Sveri-
ge, bidrar inte särskilt mycket till sysselsättningen
eller till skatteintäkterna för Sverige och består mes-
tadels av konsulter på Östermalm som gör allt vad de
kan för att undandra sig beskattning.
Det är föga förvånande att man inte är det minsta
angelägen om att ändra reglerna. Även fortsättnings-
vis - om man ska utgå ifrån utredningens förslag -
kommer man att tillämpa precis samma principer som
man har i dag, det vill säga merparten av det som en
fåmansbolagare tjänar ska betraktas som inkomst av
tjänst och därmed beskattas därefter. Detta görs trots
att en fåmansbolagare ådrar sig mycket högre risker
än en anställd. Man riskerar de pengar man har satt in
i företaget och inte bara dem utan även de lån som
företaget har tagit upp på grund av konkursregler som
inte i tillräckligt hög grad beaktar fåmansbolagens
situation.
Man löper också risken att den kompetens som
man har byggt upp inom ramen för företaget inte har
samma värde på andra företag. Man löper också ris-
ken - den är mycket påtaglig - att inkomsten varierar.
Samtidigt omfattas man inte i tillräckligt hög grad av
de transfereringssystem som vi har. Det är svårt att
komma i åtnjutande av fulla ersättningar vid arbets-
löshet, föräldraledighet och sjukdom. Därtill omfattas
man inte av lagen om anställningsskydd, arbetstidsla-
gen, semesterlagen eller lagen om lönegaranti. Nu ser
jag att min talartid håller på att rinna ut.
Vi vill alltså verka för att fåmansbolagen får vä-
sentligt bättre villkor. Vi gör det bland annat genom
att föreslå sänkta skatter för fåmansbolag.
Den andra utredningen som man hänvisar till är
Skattebasutredningen. Man medger att förmögenhets-
skatten är besvärlig, men man tänker inte frångå prin-
cipen och sänka skattetrycket, tvärtom. Det ska ligga
kvar på samma nivå som i dag. Varje sänkning av en
förmögenhetsskatt ska kompenseras med skattehöj-
ningar på andra områden. Två förslag har nämnts som
är särskilt besvärande för småföretagen. Det ena gäl-
ler möjligheten till periodisering av inkomster. Det
andra gäller nedsättning av de sociala avgifterna.
Det är intressant att utskottet anger precis dessa
två möjligheter som exempel på den goda politik som
finns i dag. Samtidigt föreslår utredningen att just
dessa bitar ska tas bort.
Herr talman! Det är viktigt att villkoren för före-
tagsamheten förbättras. Det är viktigt för Sverige och
vår förmåga att generera skatteintäkter så vi klarar de
uppgifter som staten har: vård, skola och omsorg,
trygghet från yttre och inre hot och så vidare.
Detta kräver skattesänkningar på en lång rad av
områden. Jag står alltså bakom samtliga moderata
reservationer i SkU8. Men för tids vinnande, herr
talman, nöjer jag mig med att yrka bifall till reserva-
tion 1 under punkt 1.

Anf. 69 ANNA GRÖNLUND (fp):
Herr talman! Som nybliven ledamot har jag fått
ärva en del saker av mina företrädare i skatteutskottet.
Det gör att jag i mitt rum har en hel rad av pärmar
som det står Lennart Kollmats på. När jag satt och
förberedde denna debatt kunde jag inte låta bli att
ögna igenom innehållet i den pärm som Lennart nog-
grant hade märkt upp med en liten etikett: Företagare.
Vad handlade innehållet i pärmen om? Även om
vi i dag försöker ändra debattformerna i kammaren är
det ingen större skillnad på det innehåll som vi de-
batterar. Det Lennart Kollmats sade i denna talarstol
för några år sedan kommer jag förmodligen att säga
även i dag. Det Fredrik Olovsson kommer att säga
senare i debatten kommer säkert att låta som en kopia
på Arne Kjörnsberg, eller vem det nu kan vara. Den
socialdemokratiska majoriteten i utskottet avstyrker
de borgerliga motionerna med ungefär samma moti-
veringar, och motionerna från oppositionen innehåller
mer eller mindre samma områden.
Det förvånar mig att debatten om företagande och
skatter i det närmaste har stått stilla. Eller i grund och
botten förvånar det mig kanske egentligen inte. Det
går nämligen ganska snabbt att notera regeringsparti-
ets oförmåga att se en koppling mellan ett sunt före-
tagarklimat som stimulerar fler att starta eget och den
skattebelastning som ligger på företagarnas skuldror.
Jag påstår inte, herr talman, att det samlade skat-
tetrycket enskilt gör att Sverige är ett av de länder
som är sämst på nyföretagande och på företagsamhet.
Det handlar om så mycket mer. Det handlar om
krångel. Det handlar om onödig byråkrati, om lagar
och regler som inte ens välutbildade jurister klarar av
att tolka. Jag tror dock att vi ska vara medvetna om
att skatter är en del, och en inte helt obetydlig sådan
heller.
Om det ska kunna bli verklighet av de fagra ord
som näringsminister efter näringsminister strör ut om
att företagare är vår tids vardagshjältar och att det är i
de små och medelstora företagen som tillväxten ska
komma krävs det mer än dessa fagra ord. Då krävs
det också handling. Låt mig få nämna några områden
där det är angeläget att det sker handling i dag.
Det handlar om den enskilda företagarens makt
över sin egen inkomst, de så kallade 3:12-reglerna
som avgör om företagets vinst ska beskattas som
inkomst av tjänst eller inkomst av kapital. Dessa är
onödigt krångliga och väldigt inkonsekventa. Det har
gång på gång lappats och lagats i systemet i stället för
att man gjort om reglerna och förenklat dem. Nu finns
en utredning framme som just är ute på remiss, och
jag hoppas att vi snart kan få ta ställning till den här i
kammaren så att reglerna för fåmansbolagen snarast
kan reformeras. Det är en otroligt viktig åtgärd.
Det handlar också om att ett företag ska kunna le-
va vidare och inte dö med den ursprungliga ägaren.
96 % av företagen i Sverige är så kallade familjefö-
retag. Givetvis ser alla dessa ut på olika sätt. Det är
alltifrån Ikea till mindre företag där det kanske bara är
en ensam ägare. Men det alla har gemensamt är att ett
generationsskifte är en otroligt stor utmaning för
företaget. Arvsskatten slår väldigt hårt om familjefö-
retaget ska gå i arv till nästa generation. Det är även
svårt att sälja till utomstående köpare eftersom vi vet
att finansiering för företagsköp, eller för den delen för
etableringar, i det närmaste är omöjlig att finna.
Skattebelastningen för företagare måste sänkas för
att vi ska få fart på företagsamheten i Sverige. Om
detta råder inget tvivel. Tillgången på riskvilligt ka-
pital måste öka för att fler ska kunna starta eget. Att
ta bort dubbelbeskattningen på aktier och avskaffa
förmögenhetsbeskattningen är väldigt viktiga åtgärder
för att åstadkomma detta.
Skattepolitiken i Sverige måste inriktas på att
uppmuntra sparande, entreprenörskap och risktagan-
de. Det har sagts väldigt många gånger från den här
talarstolen. Jag tror dock att det är först när vi har
ändrat skattepolitiken i denna riktning som det blir
verklighet av de fagra orden om entreprenörskap och
företagande.
Herr talman! Det kan inte vara rimligt att vi bara
står och stampar i en sådan här viktig fråga. Riks-
dagskolleger! Låt Lennart Kollmats pärmar bli inak-
tuella! Låt oss kunna genomföra de så välbehövliga
skattelättnader som behövs för att vi ska få fart på
entreprenörskap och nyföretagande i Sverige.
Herr talman! Som vanligt står jag givetvis bakom
Folkpartiets samtliga reservationer, men av tidsskäl
vill jag i dag yrka bifall enbart till reservationerna 1
och 15.

Anf. 70 PER LANDGREN (kd):
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1
och 4.
Några pärmar har jag inte fått i arv, så jag får job-
ba själv, höll jag på att säga.
Herr talman! För att kunna nå målen om det goda
samhället och om internationell solidaritet behövs en
ekonomisk politik som ger stabila och goda förutsätt-
ningar och villkor för företagandet. Sverige behöver
fler företagare och entreprenörer. Vi behöver en
entreprenörsanda. Och om sanningen ska fram - nu
vet jag inte, herr talman, om Arne Kjörnsberg skulle
säga att det var den objektiva sanningen - är inte
Socialdemokraterna bra på detta. De har ett solidari-
tetsperspektiv, och de har också annat som jag erkän-
ner är bra. Men det finns också ett von oben-
perspektiv inom skattesystemet som inte är bra - ett
felaktigt, skulle jag vilja säga, statligt uppifrånpers-
pektiv.
Det innebär inte bara att ni inte kan tillväxt -
ibland sägs det ju att vi politiker skulle kunna skapa
tillväxt - utan också att ni inte kan skapa förutsätt-
ningar för tillväxt. Detta måste sägas med reservation.
Ni har ju ändå tillsammans med några andra partier,
trots att ni röstade emot Nathalieplan och annat, visat
att ni kan skapa hyfsad reda i ekonomin, och det är en
viktig förutsättning. Men i övrigt, till exempel vad det
gäller skattelagstiftning, tror jag att ni har ett annat
perspektiv. Ni har naturligtvis arbetarperspektivet,
men ni har också det statliga perspektivet och ser
företagare och entreprenörer mer som just potentiella
och reella skattebetalare.
När Stockholm och Sverige var som hetast för
några år sedan fick uppenbarligen näringsministern
och regeringen tanken att det inte behövde göras så
mycket. Det var en hel del i tuben, som man brukar
säga, men när vi hade denna heta situation avstannade
förenklingsarbete etcetera.
Vi har ändå skatter på företagare och ägare som
vid en internationell jämförelse är för höga för att de
ska vara konkurrenskraftiga. Vi har kapital- och
egendomsskatter som är kontraproduktiva i den me-
ningen att de motverkar de fina målen om det goda
samhället och det gemensamma bästa. De motverkar
även nyföretagande. Vi har många stora företag som
jag vet att ni har en bra relation till och kan hantera.
Men om vi har skatter som motverkar nyföretagande
och möjligheterna att bygga upp privat riskkapital,
om vi har företags- och kapitalskatter som driver
företag ut ur landet - i alla fall är det bättre för före-
tagen om de flyttar ut ur landet - bidrar inte dessa
skatter och dessa nivåer till att nå målet om det goda
samhället. Då motverkar skatterna det syfte som de
ändå var ett medel, som vi sade i en tidigare debatt,
för att uppfylla. Då är inte de här specifika skatterna
goda, det vill säga om de motverkar själva målet. Då
måste de ändras.
De höga kapitalskatterna motverkar tillväxt och
därmed också förmodligen ett optimalt skatteuttag.
Medborgare ser sig tvungna att flytta förmögenheter
och företag utomlands för att bibehålla eller öka till-
gångarnas värde. Det är alltså inte så att de tvingas
rent reellt, men de tvingas för att kunna förvalta sitt
kapital. Företagsbeskattningen samt avkastningsskat-
ten, skatt på aktieutdelning och liknande, gör till-
sammans i realiteten att aktieägaren får betala skatt
två gånger på samma mervärde som en gång har
skapats i ett företags verksamhet. Det är klart att
pengar beskattas mer än en gång, men i det här fallet
får man betala skatt två gånger på samma mervärde
som har skapats.
Med lägre skatter på förmögenhet och avkastning
skulle mer riskvilligt kapital dras till vårt land och
finansiera olika projekt, bland annat det goda syftet
att för det gemensamma bästa skapa det goda sam-
hället. Även räntan skulle sjunka, vilket skulle göra
fler investeringar bärkraftiga.
Jag ska säga något om tonnagebaserad skattebe-
räkning, reservation 4. EU:s riktlinjer för stöd till
sjöfart innebär att redaren betalar ett skattebelopp
som är direkt relaterat till det tonnage som är i trafik.
Den tonnagebaserade skatten betalas oberoende av
rederiets faktiska inkomster, vinster eller förluster.
Det är riktlinjer, det är inte bindande.
Det svenska förslaget om en tonnagebaserad skatt
innebär att bolagsskatten ska vara 28 % som vanligt,
ingen ny skattesats utan endast själva metoden för
skatteberäkning ändras.
Metoderna vad gäller sjöfartsstöd rent generellt
sammanfaller alltmer bland EU:s medlemsstater. Vår
svenska nettomodell är ett exempel på detta.
EU säger även att sjöfart är viktig för ekonomin,
så viktig att föreslagna skattelättnader kan motiveras
och att stödet är nödvändigt för att främja en repatrie-
ring, ett återförande, av sjöfarten till det egna landet,
en repatriering av den strategiska och ekonomiska
förvaltningen för alla berörda fartyg i gemenskapen.
Enligt kommissionären Palacio är tonnageskatte-
systemet den bästa formen av skattesystem för att
locka tillbaka tonnage till EU-flagg, så att EU:s han-
delsflottor ökar på bekostnad av de under bekvämlig-
hetsflaggor.
Meningen är alltså att den tonnagebaserade skat-
teberäkningen ska vara intäktsneutral för staten i
jämförelse med dagens system. Det är flexibiliteten
som är det viktiga för näringen, och konkurrensneut-
raliteten. Vi begär en utredning och yrkar på detta.
Jag kan inte begripa varför inte Socialdemokraterna
och andra partier kan gå med på det.

Anf. 71 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Jag har med visst intresse följt de-
batten, och jag har innan dess med ännu större intres-
se läst ett antal reservationer. Eftersom det här är ett
så kallat uppsamlingsheat ger det kanske mindre
utrymme för att redogöra för den egna politiken, men
det kommer jag naturligtvis också att göra. Jag kom-
mer att redogöra för sådant som vi delvis instämmer i
och naturligtvis också ta upp en del av de problem
som finns.
Först måste jag säga att jag blir oerhört förvånad
när Anne-Marie Pålsson dömer ut Per Anders Lind-
gren som utredare och det han kommer fram till på
det sättet. Han har trots allt i sin 3:12-utredning
kommit fram till en hel del intressanta förslag till
lösningar på stora delar av 3:12-problematiken. Att
han i sitt direktiv hade kravet på sig att det skulle
finansieras har lett till att han dessutom skriver att
detta var ett omöjligt uppdrag. Jag tycker att den
raljerande ton som Anne-Marie Pålsson hade gente-
mot utredaren var lite pinsam att höra.
Vi kan gå direkt på den senaste diskussionen, det
vill säga den som Per Landgren förde om tonna-
geskatten. Jag tycker att det är en mycket viktig prin-
cip att vi ska beskatta vinster. Jag tycker att det är
djupt olyckligt att vi har blivit tvingade att genomföra
de förändringar som vi hittills blivit tvingade att ge-
nomföra när det gäller rederinäringen, det vill säga
nettomodellen. Jag tycker att det är väldigt synd att
EU tillåter den här typen av avsteg från genuina
skatteprinciper. Jag tycker att det är betydligt viktiga-
re och bättre att vi internationellt jobbar för att vi inte
ska ha den här typen av dumpningsregler.
Att dessutom nu införa en tonnageskatt - när
kommer den på åkerinäringen? Antalet ton multipli-
cerat med en lämplig faktor. Det förslag som förelig-
ger har dessutom Redarföreningen lagt fram. På sikt
kanske vi blir tvingade att utreda detta, men nu tycker
jag att det är väldigt viktigt att vi inom EU ser till att
använda oss av principen att det är vinster som ska
beskattas. Skulle rederinäringen drabbas av en kraftig
nedgång skulle den här typen av skatt köra företagen i
konkurs. Så länge de går med vinst är det här en bra
modell. Om det skulle börja gå med förlust i näringen
är den här skatten förfärligt farlig.
Det finns en reservation som vi delvis skulle ha
kunnat tänka oss att ställa oss bakom. Det är införan-
de av enklare regler när det gäller beskattning av
småföretag, det vill säga schablonbeskattning. Men
eftersom vi vet att man nu ska påbörja ett arbete om
detta vill vi avvakta det en kort tid innan vi ställer oss
bakom en sådan reservation. Vi har valt att i detta
läge formulera ett särskilt yttrande när det gäller infö-
rande av schablonbeskattning. Om det skulle yrkas
bifall till reservation 9 kommer vi naturligtvis att
avstå. Innehållet i reservationen tycker vi är okej,
men vi tycker att vi ska ge majoriteten möjligheten att
lägga fram förslag och bearbeta det utifrån de tidigare
diskussioner vi har haft.
Det som förvånar mig väldigt mycket är att de
borgerliga partierna gemensamt fortfarande driver
kravet att ta bort dubbelbeskattningen. Näringslivet
har slopat det. Pratar man med dem får man veta att
det inte är prioriterat. Det finns andra saker de priori-
terar i första hand. Dessutom vet jag att både Tysk-
land och Holland återinför dubbelbeskattningen efter-
som den modell som har varit aktuell hittills inte
tillåts av EU. Det är en metod som missgynnar ut-
ländska aktier i det läget, och därför säger EU att
detta är en modell som inte är acceptabel. Plötsligt
finns det inte några andra modeller.
Vi har dessutom faktiskt skrivit på ett traktat som
säger att vi inte får ta bort beskattningen i företagsle-
det utan det ska vara på utdelningsledet. Då är det en
återföring som ska ske. Den sker då mot skatten i det
egna landet. Alltså missgynnar man andra länder.
Och EU har sagt ifrån: Ni måste gå ifrån den model-
len. Ändå läser vi detta krav i reservation efter reser-
vation. När jag har tagit upp det här förut har det bara
tystats ned, man svarar inte på hur det ska gå till. De
länder inom EU som i dag inte har dubbelbeskattning
återinför den.
Det är intressant att se att man vill införa rätt att
kvitta förlust i företag mot tjänsteinkomst. Vi har den
möjligheten i dag när det gäller nystartade företag.
Det var någon förvirrad motionär som hade sagt att vi
skulle införa tre år med max 50 000 kr - det var väl
Ingegerd Saarinen - men det visade sig att den mo-
dellen var sämre än den som finns i dag. Det var väl
ett litet misstag. Kristdemokraterna vill däremot att
det ska införas generellt.
Detta har varit ett problem när det gäller löpande
beskattning, företag som fungerar normalt och de som
går med förlust. Vi vet ju att det fanns ett antal så
kallade trottoarbönder som på den tiden använde
möjligheten att bygga upp kapital genom att kvitta
mot inkomst av tjänst. Det blev alltså en subvention
av kapitaluppbyggnad som var fullkomligt vansinnig.
Jag satt själv som ordförande i taxeringsnämnden på
den tiden, och jag såg hur det här missbrukades. Den
typen av system ska vi inte ha. Näringsverksamhet
ska vara näringsverksamhet. Under en ingångsperiod
kan man acceptera den typen av kvittning men inte
som en generell åtgärd. Det innebär skattesubventio-
nerad kapitaluppbyggnad för kapitalstarka människor.
Men det kanske är till det som Kristdemokraterna vill
använda det eventuella utrymme som finns i en bud-
get. Vi vill använda det utrymmet till andra typer av
åtgärder för företagsamheten.
Arv, gåva och generationsskiften vet vi att en ut-
redning håller på med. Vi vet att 3:12-utredaren kom
med förslag när det gäller generationsskiften som
löser stora delar av de problem som finns i dag.
Moderaterna vill också att man ska få köpa konst
till företaget och dra av för det. De problemen har vi
också haft. Om ni visste hur många tavlor som för-
svann förr i tiden. Privatisering kallades det.
Det ska finnas avdragsrätt för saker och ting som
behövs för näringsverksamheten. Man ska inte ha
avdragsrätt för saker som inte behövs för själva nä-
ringsverksamheten. Det är en gyllene regel. Man ska
inte gå in och skapa utrymme för konstnärer och
andra genom att i näringsverksamhet få avdrag för
kostnader som inte har med verksamheten att göra.
Bara idén är tämligen befängd.
Sedan kommer vi till den roligaste reservationen.
Det är synd att Moderaterna inte har yrkat bifall till
reservation 11. Man vill ta bort beskattningen av
näringsbetingade aktier och andelar. Man reserverar
sig för detta.
Jag ringde tryckeriet i dag. I dag ligger denna
proposition på riksdagens bord. Det är intressant.
Man visste att den var på gång. Lagrådsremissen var
klar. Jag kan för kammaren berätta att Vänsterpartiet
har haft en viss inverkan på denna lagrådsremiss och
naturligtvis på propositionen. Det är kanske en sådan
inverkan som de borgerliga inte hade väntat att vi
skulle ha i detta sammanhang.
Det finns också andra intressanta reservationer.
Man tar upp yrkesfiskaravdraget igen, trots att man
vet om att denna fråga ligger för behandling i EU.
Det finns inga gränser för populism hos de borgerli-
ga. Det är tillkännagivet i beslut att det är klart med
yrkesfiskaravdraget, men det går inte att genomföra
med mindre än ett godkännande av EU. Ändå sitter
man och rapar upp samma reservation återigen. Förlåt
mig, men jag tycker att det blir lite pinsamt. Vad
håller ni på med? Vill ni syssla med politik i verklig-
heten eller är den bara för gallerierna?
Jag yrkar bifall till reservation 8. Det är fråga om
en viktig sak. Skattemyndigheten har sänkt gränsen
för dem som räknats in i kretsen i fråga om pomperi-
possa och så vidare. Vi har uttalat i riksdagen att
gränsen för innehav ska gå vid ungefär 2 % innehav.
Nu räcker det med att en människa faktiskt är ganska
clever i huvudet och på det sättet har påverkat företa-
get för att vederbörande ska drabbas av extra beskatt-
ning.
En företagare har frågat om han för att få ned
skatten ska spela dum och säga att han inte hade nå-
gon aning och att han inte har bidragit med någonting
till företaget. Eller ska han säga som det är, nämligen
att han faktiskt har haft en del att komma med i före-
taget och på så sätt öka skatten? Detta är en ganska
absurd situation. Det kan vi vara eniga om.
Skatteutskottet har tillstyrkt en motion som inne-
bär att vi ska utreda möjligheten att få uppskov med
vinster vid försäljning av företag under förutsättning
att man investerar pengarna i ett nytt företag. Det är
kanske ett sätt att öka kapitaltillförseln. Om det är
möjligt i fråga om avgränsningar och så vidare ser vi
det som en bra möjlighet. Men det måste naturligtvis
utredas först. Jag är tacksam att skatteutskottet enhäl-
ligt har ställt sig bakom detta.
Som sagt: Jag yrkar bifall till reservation 8.

Anf. 72 ANNE-MARIE PÅLSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Per Rosengren hade synpunkter på
min tolkning av 3:12-utredningen. Jag undrar om Per
Rosengren har läst utredningen själv. Jag har gjort
det. Om Per Rosengren har läst den undrar jag vilka
glasögon Per Rosengren hade på sig.
När man läser denna utredning går det inte att ta
miste på att tonen i hela utredningen är fientligt in-
ställd mot fåmansbolag. Större delen av första kapitlet
handlar bara om att förhindra att otillbörliga vinster
uppstår. När jag talar med folk som har suttit med
som experter i utredningen säger de att det aldrig
definierades vad som var tillbörligt. Kanske Per Ro-
sengren kan hjälpa mig med att förklara vad det är.
Utgångspunkten för utredningen var faktiskt att
förhindra fåmansbolag att få inkomst beskattad som
annat än inkomst av tjänst. Man resonerade kring
olika metoder, men man fastnade hela tiden vid att
den metoden vi har i dag är den enda som ska använ-
das. På slutet kom några lättnader när det gäller vilka
avkastningar som kan tillämpas för det egna kapitalet.
Men i allt väsentligt fanns det ingen som helst förstå-
else för att fåmansbolagen verkar under helt andra
omständigheter än vad en anställd person gör.
Man underskattade fåmansbolagens insatser och
tyckte att de inte var så viktiga makroekonomiskt sett,
trots att ungefär hälften av de anställda i den privata
sektorn är anställda i fåmansbolag. Riktigt vad som är
ett fåmansbolag vet vi inte, men jag säger så där
mellan tummen och pekfingret bolag med färre än 20
anställda. Hälften är anställda i dessa bolag. Hälften
av lönesumman som betalas ut i den privata sektorn
betalas ut från de bolagen. Inte kan man säga att des-
sa bolag inte är viktiga för den makroekonomiska
utvecklingen.
Man medger också i utredningen att fåmansbola-
gen inte omfattas av en rad trygghetssystem. Man
listar upp vilka de är och uttalar sig om dem, men
man drar inga som helst slutsatser av detta.

Anf. 73 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag har läst utredningen. Vi hade i
Vänsterpartiet ett seminarium om utredningen under
Almedalsveckan förra sommaren. Det var synd att
inte några moderater var där och kunde lyssna på den
diskussionen.
Det står tämligen klart att klyvningsregler måste
finnas så länge vi har olika nivåer i beskattningen av
inkomst av tjänst och kapital. Det är klart att det på
ett eller annat sätt måste finnas klyvningsregler. Den
modell som Per Anders Lindgren kom fram till, det
vill säga BEK-modellen, är faktiskt bra utformad.
Problemet är att han inte kunde föreslå förändringar
när det gäller kapitalvinstbeskattningen. Den använ-
der han snarare till att försämra, men det beror inte på
någon illvilja. Han skriver mellan raderna att han
naturligtvis även vill göra något här, men eftersom
det här måste finansieras valde han den finansie-
ringsmodellen.
Annars finns det i ett särskilt yttrande från en per-
son en bra modell. Vad jag har förstått har både
statsministern och finansministern uttalat att vi kan
klara det här utan en extra finansiering. Jag tror att
det finns en medvetenhet om detta.
Med anledning av 3:12-utredningen kommer ett
arbete att sättas i gång på Finansdepartementet. Man
ska gå igenom remissomgången och förhoppningsvis
under hösten lägga fram förslag för att fixa till en del
av problemen. En del av problemen måste samordnas
med den sittande Egendomsskattekommitténs arbete
om generationsskiften.

Anf. 74 ANNE-MARIE PÅLSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Per Rosengren har försökt att fram-
stå som riksdagens förkämpe nummer ett för fåmans-
bolagen. Något blygsamt påpekar han att han bidrog
till en lösning av pomperipossasituationen. Då tycker
jag att Per Rosengren ska dela med sig till de två
moderater som faktiskt initierade frågan och som inte
sitter i riksdagen nu, Catharina Hagen och Carl Erik
Hedlund. De startade detta. Låt vara att Moderaterna
och borgerligheten inte klarade av att driva hem frå-
gan med mindre än att de fick stöd från Vänstern,
men det är en helt annan sak.
Per Rosengren säger att klyvningsregler är bra.
Vem har sagt det? Har Gud sagt det? Vem har sagt
det? Möjligen har det statsbärande partiet sagt det,
men ingen annan har sagt att det är bra med klyv-
ningsregler. Det finns ingenting som säger att vi
måste ha det. Att det har blivit problem beror på att vi
har en statsskatt på 20 % plus värnskatten. Hade vi
inte haft den skatten hade vi inte haft några klyv-
ningsregler. Det är det som skapar problemet.
Per Rosengren säger att reglerna är bra. Synd att
det inte finns några fåmansbolagare på läktaren. De
tycker inte att de är bra. De tycker att de är oerhört
komplicerade. De tycker därtill att den samlade be-
skattningen blir på tok för hög för att driva företagen
på ett sådant sätt som vi i allmänhet skulle vilja.
Ännu ett argument är frågan om varför Per Ro-
sengrens parti och Socialdemokraterna inte är med-
vetna om den situation ett fåmansbolag verkar under.
Man sätter in ett egenkapital på 100 000 kr. Det är
mycket pengar för många svenskar. Därtill brukar
man ofta få säkra det kapital man lånar. En konkurs-
situation är fullständigt förödande. Ska man inte få
någon kompensation, Per Rosengren, för de risker
man tar, för det ansvar man tar för att anställa, för den
fluktuation i inkomster som uppstår?

Anf. 75 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Per Anders Lindgren föreslår att
man ska få kompensation genom att BEK-modellen
ska användas. Det är bara att plocka fram en form av
beskattat eget kapital. Det innebär faktiskt att man får
ersättning en bra bit över det egna insatta kapitalet
och även sparat kapital.
Jag har i dag över huvud taget inte nämnt ordet
pomperipossa och vad jag har gjort i den diskussio-
nen. Det har jag absolut inte gjort. Jag pratade om
näringsbetingade andelar och borttagande av kapital-
vinstbeskattning i samband med näringsbetingade
andelar, och det är någonting helt annat.
Så länge vi har statsskatten måste vi ha klyvnings-
reglerna. Det är vad jag sade. Det är inte Gud som har
sagt det, utan det är Gudrun, och jag.
Sedan glömmer Anne-Marie Pålsson bort att det
faktiskt tillkommer socialavgifter. Om en företagare
skulle välja att ta ut allting kapitalbeskattat skulle det
bli en betydligt lägre skatt, och dessutom skulle det
inte behöva betalas några sociala avgifter på det. Hur
man än gör går det inte att kringgå den problematiken
att det faktiskt är nödvändigt med klyvningsregler så
länge skatten inte är exakt lika för kapitalbeskattning-
en som för inkomstbeskattningen.

Anf. 76 PER LANDGREN (kd) replik:
Herr talman! Jag beundrar Per Rosengrens renlär-
lighet. Vinster ska beskattas, och ingenting annat. Per
Rosengren är emot alla former av dumpningsregler.
Det är en renlärlighet, men det kan också vara en
renlärlighet till döds för vissa branscher. Då vill jag
fråga: Betyder inte konkurrensneutralitet inom EU
och repatriering någonting?

Anf. 77 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jo, det är klart att de gör. Men det
hade varit mycket bättre om EU såg över sina regel-
system och såg till att alla näringar betraktades på
samma sätt och inte införde särskilda beskattningar
för olika branscher. Problemet är: När ska åkerinä-
ringen komma och kräva samma sak? När ska de
andra näringarna komma och göra det? Vi anser inte
att det är en lämplig åtgärd att i alla lägen i stort sett
ta bort beskattningen. Jag tror att enligt de flesta
skatteteorier ska man beskatta vinster och undvika
annan typ av beskattning. Som jag har sagt kan den
här typen av skatt, till exempel tonnageskatt, i ett läge
där verksamheten inte riktigt går ihop bli en väldigt
tung börda. Man får inte bortse från det.

Anf. 78 PER LANDGREN (kd) replik:
Herr talman! Nej, det ska man inte göra. Herr Ro-
sengren sade att det hade varit mycket bättre om det
hade varit si och så inom EU. Javisst, men tidigare i
sitt huvudanförande gjorde Rosengren sig lite lustig
över att politiken ändå så att säga skulle fotas i verk-
ligheten och inte vara någon typ av plakatpolitik. Här
har vi en verklighet inom EU som faktiskt hotar, och
tidigare har hotat, en näring.
För att bara återknyta till - det kan låta kryptiskt
till nytillkomna lyssnare - Anna Grönlunds pärmar
har vi alla våra pärmar eller en form av arv när vi som
nya kommer till ett utskott. Jag yrkar bifall, vilket jag
gjort tidigare, till reservationerna 1 och 4 av förklarli-
ga skäl.

Anf. 79 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! När det gäller tonnageskatten låter
det på Per Landgren som om hela EU hade infört den.
Jag tror att det är tre eller fyra länder som gjort det.
Sedan är det väl ytterligare något land som planerar
det för tillfället. Detta enligt de uppgifter som vi fick
från Redareföreningen som vi träffade för några
veckor sedan.
Det pågår en diskussion inom EU om hur man ska
ställa sig till detta. Ett av argumenten är, precis som
Per Landgren säger, att det kanske är ett sätt att möta
bekvämlighetsflaggningen. Jag tror inte att det på sikt
är det rätta sättet. Jag tror att det riktiga sättet i för-
längningen är att alla näringar och branscher i princip
ska behandlas på ungefär samma sätt. Det är oerhört
viktigt att vi håller fast vid principen att det är vinster
som beskattas och inte kilon.

Anf. 80 ROGER KARLSSON (c):
Herr talman! Ledamöter! Beskattning av företag
och kapital är ett brett område. Ett tecken på det är att
till det här betänkandet finns 26 reservationer och 3
särskilda yttranden fogade. Jag vill ställa mig bakom
de reservationer som Centerpartiet finns med på men
yrkar för tids vinning bifall bara till reservationerna 1,
4 och 15.
Det vi nu behandlar brukar lite föraktfullt kallas
för ett slaskbetänkande. Det är motioner från den
allmänna motionsperioden, som samlats ihop områ-
desvis och som vänligen men bestämt avstyrks. Ta
bara hur skatteutskottet behandlar dem vid våra
överläggningar. Det börjar med att en representant för
Socialdemokraterna yrkar på avstyrkande av alla
motioner utan att någon ens har hunnit biträda dem
eller hunnit argumentera för motionerna och försla-
gen. Det säger det mesta om hanteringen. Det är lite
så att de ska spolas ned, riksdagens bord ska spolas
rent, slasket ska bort, oavsett om förslagen är bra eller
dåliga.
Nu fick Per Rosengren igenom ett förslag tack va-
re att det kanske hade blivit en annan majoritet, och
då blev det enighet i stället, och det är bra. Men det är
snarare hotet om en annan majoritet som gör att för-
slag går igenom än frågan om det är ett bra eller ett
dåligt förslag.
Det är illa, därför att det finns en samlad kunskap
dels bland riksdagsledamöter, dels i de förslag som
finns. Det är särskilt illa när det gäller företags- och
kapitalbeskattning. Jag vill mena att det finns väldigt
få socialdemokrater, oavsett om de sitter i regering
eller i riksdag, som har en bakgrund och egen erfa-
renhet av företagande. Därför är det synd att man inte
tar vara på förslagen.
Den här bristen på erfarenhet tycker jag märks
särskilt tydligt i Socialdemokraternas syn på företag
och företagande. Man förstår inte, man kan inte sätta
sig in i företagarens och företagets situation. När vi
lyfter fram behov av att kunna spara till ett eget före-
tag, behov av att förändra beskattningen för fåmans-
företag, behov av regelförändringar så att ett familje-
företag kan klara ett generationsskifte möts vi oftast
av oförstående blickar. Det är allvarligt, för behoven
är stora.
Ett tecken på att det behövs ett annat och bättre
företagsklimat i Sverige är att nyföretagandet är väl-
digt lågt. Det är bara ett tecken i raden. Nyföretagan-
det minskade 2002. Jag minns när jag var ute i valrö-
relsen och refererade till att nyföretagandet är på sin
lägsta nivå sedan 1990 kände jag att jag lite grann
lekte med statistiken. Det var ju 2001 års statistik.
Det var så dåliga siffror att det inte kunde bli lika
dåligt 2002, men likafullt låg vattenmärket för 2002
ännu lägre. Nyföretagandet minskade med 0,8 %. Det
är fortfarande sant att säga att vi har ett nyföretagande
som inte har varit så lågt sedan 1990.
Detta är allvarligt. Det är lätt att lova nya refor-
mer, det är lätt att lova nya utgifter. Vi ser det nu.
Socialdemokratin lyckades inte ända fram vid valet
hålla fast vid sin strategi att inte lova någonting, utan
det brände till. Man ställde ut löften som det inte gick
att tolka på annat sätt än att de var väldigt tydliga
vallöften, till exempel taken i sjuk- och föräldraför-
säkringen.
Man fick ihop en budget i höstas där man räknade
med att företagens vinster skulle öka. Men det fanns
inga åtgärder i budgeten som skulle underbygga dessa
antaganden. Nu ser vi effekten. Det är lätt att lova
utgifter, det är lätt att lova reformer. Men jag tycker
att politiken mer måste handla om hur vi skapar för-
utsättningar för företag och nya jobb. Det är bara
företag och nya jobb som kan ge resurser till vård,
skola och omsorg.
Vi har förslag inom det här området. Vi har för-
slag om hur det skulle bli lättare att få kapital eller
spara till eget företagande. I dag ser vi att kvinnor,
invandrare och ungdomar i mycket mindre utsträck-
ning än vad de skulle kunna göra startar företag. Det
är inte så att kvinnor, invandrare och ungdomar har
färre företagsidéer, utan de är mindre kapitalstarka.
Vi har också förslag när det gäller fåmansföreta-
gen. I dag utgår principen från att man först ska be-
stämma hur mycket som ska beskattas som kapital
och sedan beskattas resten som inkomst av tjänst,
vilket gör att det blir en hög marginalskatt. Vi vill
vända på det här, så att man först bestämmer hur
mycket som ska beskattas som inkomst av tjänst och
sedan får resten beskattas som inkomst av kapital.
Det blir en klyvning och ett omvänt synsätt, för mar-
ginalskatten blir lägre. I dag missgynnas ägande i
fåmansföretag jämfört med ägande i andra företag.
Jag tycker att det är rimligt att företagare ska få någon
kompensation för den risk de tar.
När det gäller generationsskiften finns det, som
mycket riktigt sagts i debatten, ett utredningsförslag.
Jag hoppas att man kan gå ännu längre och inte bara
ta den lilla delen utan helt slopa arvs- och gåvoskat-
ten för makar och bröstarvingar. Jag tror att det vore
bra speciellt för lantbrukare. Vi har en hel jordbru-
karkår som är åldersstigen, och man står där inför
väldigt många generationsskiften. Detta lyfter vi
särskilt fram i vår gemensamma reservation om gene-
rationsskiftesproblematiken.
När det avslutningsvis gäller tonnagebeskattning
tycker jag att det är väldigt bra att det flaggas in fö-
retag till Sverige - Per använde ett ord som jag inte
ska försöka återupprepa - och det är en effekt av den
nettobeskattningsmodell som riksdagen beslutade om
för något år sedan. Men jag tycker att vi skulle kunna
förstärka detta ännu mer genom att åtminstone utreda
och förhoppningsvis införa Redareföreningens förslag
om en tonnagebeskattning. Det är viktigt att säga att
det inte är en lägre beskattning utan en beskattning
som gör att rederierna kan se mer långsiktigt på sin
verksamhet, att de får lättare att planera försäljning
och inköp av fartyg. Och det är väl bra om vi kan få
se fler svenska rederier.
Jag har tidigare debatterat frågan om Östersjön
och säkerheten vid transporter väldigt mycket, och
jag tror att säkerheten vid bland annat oljetransporter
och andra transporter på Östersjön skulle gagnas av
fler svenska fartyg.

Anf. 81 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Roger Karlsson
hur ni ska lösa detta med dubbelbeskattningen när
den metoden inte är accepterad inom EU. Vi ser att
både Tyskland och Holland återinför dubbelbeskatt-
ningen, och så upprepar ni i en reservation att dub-
belbeskattningen ska tas bort. Hur ska detta gå till,
och hur ska det bli konsistent med gällande EU-
lagstiftning?
När det gäller fåmansbolagen förespråkar ni tydli-
gen fortfarande normallönemodellen. Ska det finnas
någon gräns för hur mycket lön man ska ta upp, och
var ska den i så fall ligga?
Vi förespråkade också normallönemodellen innan
vi såg den kritik som Per Anders Lindgren i 3:12-
utredningen framförde mot den. Den modell som han
framför är betydligt bättre för företagare med lite
lägre inkomster.
Er modell skulle över huvud taget inte träffa dem
med lite lägre inkomster, för ni vill ha en normallö-
nemodell och därefter ska man kunna ta ut kapital.
Per Anders Lindgrens modell är faktiskt i detta läge
betydligt bättre, men ni håller tydligen fast vid den
gamla.
När det gäller generationsskiften är det tydligen
på det sättet att ni vill ta bort arvs- och gåvoskatterna
för makar och bröstarvingar fullt ut. Vi får väl se vad
utredningen kommer fram till. Hade det inte varit
lämpligt att avvakta utredningen innan ni reserverade
er, eftersom vi vet att det faktiskt håller på att genom-
föras ett arbete om detta?

Anf. 82 ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag börjar bakifrån med frågan om
generationsskiftena. Det som står i vår reservation är
att arbetande kapital i företag ska hållas intakt vid ett
generationsskifte. Sedan var det min förhoppning att
arvs- och gåvoskatterna för makar och bröstarvingar
kan tas bort. Har jag inte uppfattat det helt fel så är
det inriktningen i någon av utredningarna.
När det gäller normallönen har vi som parti sagt
att det som ska beskattas som inkomst av kapital ska
vara 120 % av en normal lön. Det är sant att det inte
blir så mycket lägre skatt. Men det är inte det som är
poängen, utan det är att det blir så mycket enklare.
Det är alltså det som är den stora poängen.
Frågan om dubbelbeskattningen kan jag inte svara
på, för jag har inte tagit del av det som Per Rosengren
refererar till.

Anf. 83 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Det var synd att ni inte tog del av det
innan ni reserverade er i betänkandet.
När det gäller generationsskiften och arbetande
kapital skulle jag vilja höra: Vidhåller Centern att
definitionen på arbetande kapital är börsvärdet? Rolf
Kenneryd, Roger Karlssons företrädare här i riksda-
gen, har nämligen stått här i riksdagen och sagt att det
är det som är arbetande kapital. Det var väldigt inno-
vativt. Jag har nämligen över huvud taget inte hört
någon ekonomisk forskare som definierar det arbe-
tande kapitalet som börsvärde, utan det är faktiskt
knutet till företagets eget kapital. Då undrar jag, Ro-
ger Karlsson, om det är samma definition i dag som
det var för ungefär ett år sedan.
Sedan är inte noramallönemodellen särskilt myck-
et enklare i förhållande till BEK-modellen, som Per
Anders Lindgren har föreslagit. Den skulle dessutom
gynna de företagare som inte når upp till normallö-
nen.
Och slutligen: Vad är en normallön? Man kan ju
inte göra ett skattefrälse för en viss del. Det innebär
att en normallön rent förnuftsmässigt måste ligga på
en sådan nivå att man betalar den högsta marginal-
skatten, åtminstone på 1 krona, annars inför man
faktiskt ett skattefrälse. Då är vi uppe i inkomster
över 35 000 kr, och 120 % på det blir ganska mycket.
Då blir det inte många småföretagare som kommer i
åtnjutande av Centerns modell. Men ni kanske vill
införa ett skattefrälse för småföretagare, att de av
någon anledning inte ska behöva betala den sista
nivån när det gäller statsskatten. Kan det vara så
hemskt?

Anf. 84 ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Det var många siffror fram och till-
baks. Men enligt mig är en normallön det som är en
normal lön i en bransch. 120 % av det är alltså 20 %
mer av den normala lönen.
När det gäller generationsskiften törs jag inte sva-
ra på hur Rolf Kenneryd beräknade det arbetande
kapitalet, men enligt mig är det i alla fall eget kapital.
Att det skulle vara börsvärdet är inte någon partisyn-
punkt som har bestämts på någon partistämma.

Anf. 85 BARBRO FELTZING (mp):
Herr talman! I betänkandet i dag har Miljöpartiet
ett särskilt yttrande som handlar om stimulans för
småföretagare och åtgärder för att underlätta småfö-
retagandet i landet.
Jag anser att det är småföretagen i dag som bär
upp och är motorn i Sveriges ekonomi. Sedan har
småföretagen minst sjukskrivningar. Det kanske lig-
ger lite utanför den här diskussionen, men jag har
motionerat om en differentierad sjukförsäkringsavgift
för att stimulera småföretag som har lite sjukskriv-
ningar. Jag rekommenderar det särskilda yttrandet till
läsning, även om en del som står där redan är genom-
fört.
Herr talman! Många länder i EU har nu infört ett
parallellskattesystem för individer, den så kallade
tonnageskatten som har diskuterats här. Det innebär
att beskattningen beräknas utifrån fartygens storlek.
Vi i Miljöpartiet kommer att stödja detta. Den
skatten är ju det belopp som redan betalats och som är
direkt relaterat till det tonnage som är i trafik. Det är
inte fråga om någon ny skattesats, vilket vi hört här,
utan det är bara själva metoden för skatteberäkning
som ändras. Tonnageskatt innebär många fördelar för
våra rederier, men det innebär inte att skatteintäkterna
för staten minskar. Bolagsskatten blir oförändrad,
alltså 28 % för Sveriges del.
Nu har alla EU-länder utom Frankrike och Sveri-
ge, trots vad Per Rosengren sade, planer på att införa
- eller har redan infört - den så kallade tonnageskat-
ten. Till och med vårt grannland Norge har infört
tonnageskatt. Tonnageskatten skulle innebära att
inflaggningen till Sverige ytterligare ökade och anta-
let fartyg under bekvämlighetsflagg minskade. Det
vore mycket bra.
För många år sedan diskuterade vi detta. Det har
sedan dess blivit bättre men det behövs mer. Vi har
nu mellan 230 och 250 svenskflaggade fartyg och lika
många under annan flagg. Varje inflaggat fartyg ökar
skatteunderlaget. Det handlar om ca 100 000 kr för ett
mindre fartyg och naturligtvis mycket mer om farty-
get är större eftersom skatten är tonnagebaserad.
Det kommer att bli internationellt konkurrens-
kraftigt att segla under svensk flagg och man lockar
alltså hem bekvämlighetsflaggade fartyg. Sverige har
höga kvalitetsnormer för inflaggning, vilket innebär
hög säkerhet. Det är mycket viktigt. Jag har träffat
många redare i och med att jag kommer från Göte-
borg och är mycket ute vid västkusten. Det är viktigt
att kunna hjälpa de fina rederier som vi har.
Säkerhet och miljövänlighet säkras genom att det
tonnagebaserade skattesystemet ger möjligheter för
existerande svenska fartyg att fortsätta att upprätthålla
en hög kvalitet. Därför vill vi stödja Centerpartiets
och Kristdemokraternas motion om att utreda frågan.
Jag tycker att fler skulle kunna ställa sig bakom för-
slaget om utredning.
Herr talman! Jag vill härmed yrka bifall till reser-
vation 4 i betänkandet.

Anf. 86 FREDRIK OLOVSSON (s):
Herr talman! I vårt parti tror jag att vi har vissa
problem med generationsskiften för jag saknar pärm.
Skatternas värde ligger i första hand i vad vi an-
vänder dem till. Att bara diskutera de skatter vi tar ut,
utan att också något reflektera över vad de finansie-
rar, är inte en särskilt meningsfull sysselsättning.
De skatter vi nu diskuterar betalar en del av vår
välfärd: undersköterskorna som tar hand om sjuka,
lärarna som utbildar barn, personalen som ger gamla
en trygg omsorg. Med skatter minskar vi också, som
Arne Kjörnsberg sade i ett tidigare inlägg, ekonomis-
ka skillnader och sociala klyftor. Vi investerar i kun-
skap och tillväxt i hela landet.
Därför fylls åtminstone jag av en viss oro över att
i det aktuella betänkandet så många gånger i reserva-
tioner och motioner läsa "sänk skatten", "ta bort
skatten", "avskaffa skatten", "skjut upp skatten",
"slopa skatten". Det handlar om åtskilliga miljarder
som skulle tas bort från statskassan.
Det är emellertid inte bara skatter som försvinner
om motioner och reservationer vinner riksdagens
bifall. En konsekvens av den politiken blir också att
lärartjänster måste avvecklas, undersköterskor av-
skaffas, utbildning och forskning skjutas på framtiden
och de ekonomiska klyftorna växer.
Herr talman! Utskottets majoritet tycker att det är
viktigt att skattepolitiken utvecklas på ett sådant sätt
att arbete och tillväxt stimuleras samtidigt som den
fördelningspolitiska träffsäkerheten ökas. Dessutom
vill vi stimulera omställningen till ett ekologiskt håll-
bart samhälle.
Att tillväxt och ekonomisk utveckling kräver an-
nat än stora skattesänkningar borde stå klart för de
flesta, åtminstone står det klart för oss. Sedan den
socialdemokratiska regeringen tog över regerings-
makten 1994 - här kommer väl en del av ryggsäcken
- har den svenska tillväxten varit relativt god i en
internationell jämförelse. Detsamma gäller utveck-
lingen av arbetslösheten. Vi är naturligtvis inte nöjda
med detta. Det kan alltid bli bättre, men utvecklingen
har de facto varit sådan.
Det innebär inte att vi helt avvisar sänkta skatter.
Under de senaste åren har vi kontinuerligt sänkt
skatten för människor med låga och normala in-
komster genom att löntagare och enskilda näringsid-
kare i tre steg kompenserats för den allmänna pen-
sionsavgiften. I enlighet med den strategi för skatte-
växling som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet är överens om har skatten på arbete
sänkts bland annat genom höjda grundavdrag och
sänkta arbetsgivaravgifter.
De skattesänkningar som genomförts har skett på
ett sätt som gjort att vi inte har behövt skära i välfär-
den. På ett sådant ansvarsfullt vis vill vi gärna fort-
sätta att utveckla skattepolitiken. Olika skatter, en-
skilda skattesatser, detaljer i skattesystemens kon-
struktion behöver förändras i takt med tiden. I den
bemärkelsen är inte den socialdemokratiska skattepo-
litiken huggen i sten. Men vi kommer inte att gå med
på att sänka skatten på ett sätt som äventyrar välfär-
den eller ökar orättvisor och ekonomiska klyftor.
Vårt besked för den här mandatperioden är lika
klart nu efter valet som det var före. I första hand ska
nya resurser användas för att öka tryggheten och
rättvisan. Om det uppstår utrymme för skattesänk-
ningar ska löntagare och småföretag prioriteras.
Under den förra mandatperioden genomfördes en
rad åtgärder för att förbättra företagsklimatet. Flerta-
let stoppregler för fåmansföretag avskaffades, möj-
ligheten att avsätta vinstmedel till periodiseringsfon-
der utvidgades, deklarationen för fysiska personer
som driver enskild näringsverksamhet förenklades.
Det är några exempel.
Under den närmaste tiden kommer riksdagen ock-
så att få möjlighet att behandla förslag från regering-
en gällande skattefrihet på kapitalvinster och utdel-
ningar på näringsbetingade andelar. Detta talade Per
Rosengren om tidigare. Även i fråga om arvs- och
gåvoskattereglerna avseende generationsskiften är en
proposition aviserad.
När det gäller de särskilda reglerna för fåmans-
bolag pågår för närvarande beredningsarbetet i Rege-
ringskansliet kring de förslag som 3:12-utredningen
lade fram. Majoriteten i utskottet vill inte föregripa
resultatet av det beredningsarbete som har bäring på
de frågor som vi nu diskuterar. Den debatten får vi
anledning att återkomma till senare. Inte heller vill vi
föregripa det utredningsarbete som sker på kapitalbe-
skattningsområdet.
Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till försla-
get i skatteutskottets betänkande nr 8 och avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 87 ANNE-MARIE PÅLSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Vi har nu fått lyssna på ett anförande
från Socialdemokraternas representant i skatteutskot-
tet. Det handlade inte särskilt mycket om företagen.
Detta är ganska typiskt. Socialdemokraterna diskute-
rar av hävd och tradition inte företagen särskilt myck-
et. Snarare diskuterar man hur de skatter man lyckats
dra in ska användas. Det var precis vad vi fick höra.
Låt mig kommentera detta en smula. Skatterna
ska användas till välfärd. Vård, skola och omsorg
låter väldigt bra. Nu är det tyvärr så att merparten av
skatterna inte används till vård, skola och omsorg.
Om det hade varit så hade det varit utmärkt. Proble-
met är att merparten av skatterna används till transfe-
reringar, till att betala sjukersättning, arbetslöshetser-
sättning och andra bidrag till de miljoner människor
som inte arbetar men som trots allt befinner sig i
arbetsför ålder. Det är problemet. De höga skatterna
och de höga transfereringarna har gjort situationen
ganska besvärlig och minskat incitamenten för män-
niskor att arbeta.
Låt mig hänvisa till en av Socialdemokraternas
större tänkare, verksam för ungefär fyrtio år sedan -
Gunnar Myrdal. Redan på 60-talet påpekade Gunnar
Myrdal att det skattesystem och transfereringssystem
som då tillämpades hade förvandlat det tidigare så
hederliga svenska folket till ett folk av fifflare och
fuskare. Utifrån detta pläderade han för en förändring
av skattesystemet. Jag undrar om inte hans tankar
fortfarande är aktuella.

Anf. 88 FREDRIK OLOVSSON (s) replik:
Herr talman! Det är alldeles riktigt att det finns
också andra utgifter i statens budget som betalas via
skatter - barnbidrag, studiebidrag, polisen, försvaret.
Det är viktiga områden som också behöver pengar.
Det gäller naturligtvis också de transfereringssystem
som Anne-Marie Pålsson tog upp. Detsamma gäller
egentligen där, nämligen att vi antagligen alltid
kommer att behöva betala en del av dem, även om vår
ambition är att arbetslösheten ska minska och att färre
ska vara sjuka. Men där har vi olika metoder. Vi vill
hellre ta ut skatt så att vi också har råd att betala en
rimlig sjukersättning och a-kassa, även om det natur-
ligtvis också delvis finansieras på andra sätt än via de
skatter som vi diskuterar nu.

Anf. 89 ANNE-MARIE PÅLSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Jag undrar om det aldrig har före-
speglat Fredrik Olovsson och Socialdemokraterna att
det kan finnas ett samband mellan skatterna och
transfereringarna på så sätt att höga transfereringar
ger höga skatter och att höga skatter gör att det är
mindre ekonomiskt motiverat att anställa människor
att utföra arbeten?
Fredrik Olovsson talar sedan om polis, barnbidrag
och liknande och försöker göra gällande att det skulle
vara fråga om stora belopp. Men återigen mörkar
man. Varför talar Fredrik Olovsson inte i stället om
ersättning till sjukfrånvaron? Skattebetalarnas ersätt-
ning för sjukfrånvaron - vi är sjukast i Europa - är
120 miljarder kronor inkluderande de förtidspensio-
nerade. Det är den beräknade kostnaden. Det motsva-
rar mer än de samlade utgifterna som vi har för all
utbildning från årskurs 1 till och med doktorsexamen.
Detta säger jag bara för att man ska få lite proportio-
ner på det hela. Det vore faktiskt aptitligt om man
mera diskuterade de stora posterna och lämnade de
mindre posterna därhän, i varje fall i denna typ av
diskussioner.
Jag vill även passa på att kommentera tillväxten.
Vi har kanske inte en så tokig tillväxt trots allt. Men
fortfarande har vi inte avancerat ett dugg på välfärds-
ligan. Vi ligger fortfarande kvar bland EU:s fattigaste
medlemsländer. När vi gick med i EU sänkte vi ge-
nomsnittsinkomsten. Det är lite genant. Arbetslöshe-
ten ökar, nyföretagandet minskar, och vi är sjukast i
Europa.

Anf. 90 FREDRIK OLOVSSON (s) replik:
Herr talman! För mig är inte utgifterna för skola,
vård och omsorg, om jag får använda det uttrycket,
några små poster. Jag tycker att det är oerhört viktiga
poster. Sedan är det naturligtvis som Anne-Marie
Pålsson säger, att också andra utgiftsområden, som
man har fått lära sig att det heter, kostar mycket
pengar.
När det gäller sjukfrånvaron har vi alla ett gemen-
samt ansvar för att minska den. Men jag tror inte att
vi gör det genom sänkta skatter. Jag tror inte att nå-
gon kommer att bli vare sig friskare eller sjukare om
vi sänker skatten. Och framför allt blir det besvärliga-
re för dem som är sjuka att få vård om vi har en sådan
situation att vi dränerar statens och landstingens re-
surser på pengar i den utsträckning som den moderata
skattepolitiken skulle medföra.

Anf. 91 ANNA GRÖNLUND (fp) replik:
Herr talman! Vi diskuterar just nu skatteutskottets
betänkande som handlar om motioner om företags-
och kapitalbeskattning. Men när Fredrik Olovsson
står i talarstolen tycker jag, precis som Anne-Marie
Pålsson, att det handlar mycket om vad pengarna ska
användas till, inte på vilket sätt de ska tas ut. Jag är
helt överens med Fredrik Olovsson om att pengarna
ska användas till de viktiga områdena vård, skola och
omsorg.
Innan jag hamnade i den här kammaren undervi-
sade jag i nationalekonomi på Luleå tekniska univer-
sitet. Där försökte jag lära mina studenter att om man
har en god tillväxt finns det mer pengar till just dessa
områden skola, vård och omsorg. Det som vi diskute-
rar i dag är egentligen inte hur mycket pengar som vi
ska ha i skolan, vården och omsorgen, utan det är hur
tillväxten ska kunna bli så hög som möjligt så att
resurserna finns till detta.
Fredrik Olovsson sade från talarstolen att han inte
hade fått med sig något bagage. Arvsskiftet inom
socialdemokratin hade inte fungerat. Men jag tror nog
dessvärre, herr talman, att det har fungerat. Det är
nämligen fortfarande så att när Fredrik Olovsson
håller sitt tal i talarstolen är det mest bara fagra ord.
Det är inte så mycket handling. Jag önskar, Fredrik
Olovsson, att du hade kunnat berätta lite mer konkret
vad Socialdemokraterna ämnar göra för att förbättra
företagsklimatet i detta land.

Anf. 92 FREDRIK OLOVSSON (s) replik:
Herr talman! Det går alldeles utmärkt att ställa de
frågor till mig som man tycker att man inte fick svar
på. Jag antar att den här replikomgången är till för
bland annat det.
Den svenska tillväxten har varit för dålig. Ja, det
kan vi säkert alla hålla med om. Vi önskar nog alltid
att den skulle vara 1 eller kanske 2 % högre, åtmins-
tone om det är en tillväxt som är uthållig i längden,
bland annat miljömässigt. Men vi har i dag en vikan-
de ekonomi, och det har vi haft i världen under ett par
års tid. Det påverkar naturligtvis viljan och förmågan
att starta företag men också att utveckla de företag
som finns i dag.
Trots det har vi haft en god utveckling i Sverige
om vi jämför med vår omvärld. Tillväxten har varit
högre i Sverige jämfört med exempelvis EU:s ge-
nomsnitt. Jag tittade i förra veckan på OECD:s hem-
sida för att titta på förra årets siffror. Trots att vi i
Sverige inte är nöjda med 1,7 % kan man konstatera
att det var högre än OECD:s genomsnitt, högre än
genomsnittet i de sju största ekonomierna i den orga-
nisationen, högre än genomsnittet i EU och högre än i
euroområdet. Mot den bakgrunden får man väl ändå
säga att vi har lyckats ganska bra i Sverige. Vi vill
naturligtvis mer, men det är ganska bra. Jag tycker att
man ska nyansera debatten något i alla fall.

Anf. 93 ANNA GRÖNLUND (fp) replik:
Herr talman! Vi har under de socialdemokratiska
regeringsåren, men knappast just på grund av att
Socialdemokraterna har regerat, haft väldigt många
goda år. Och det förvånar mig lite grann, när man
tittar tillbaka och så att säga har facit i handen, att
man inte har gjort tillräckligt under dessa år för att
förbättra för exempelvis just företagarna som vi vet är
så väldigt viktiga för att öka tillväxten.
Herr talman! Jag förstår att det är väldigt svårt att
göra någonting åt det i dag när vi är på väg ned i en
svikande konjunktur. Men det hade funnits utrymme
tidigare.
Problemet i Sverige i dag är att det görs alltför lite
för att stimulera arbete och företagsamhet. Och det är
därför som ekonomin går dåligt. Hade Socialdemo-
kraterna reagerat när tid fanns är det inte säkert att
den konjunkturnedgång som vi nu ser framför oss
hade blivit så djup. Då hade nämligen företagsklima-
tet varit ett annat, och det hade funnits möjligheter för
entreprenörer att etablera sig.
Jag ställer fortfarande den fråga, Fredrik Olovs-
son, som jag inte tycker att jag har fått svar på: Vad
tänker ni konkret göra för att förbättra för företag-
samheten i Sverige?

Anf. 94 FREDRIK OLOVSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är lite märkligt att
man inte något reflekterar över att den internationella
utvecklingen är så dålig. Jag har just beskrivit att vi i
Sverige har klarat oss bättre än omvärlden. Det är
naturligtvis en klen tröst att klara sig bättre när det
går ned också. Om Anna Grönlund hade haft möjlig-
het att svara på några ytterligare frågor hade jag gärna
sett att du hade förklarat hur den svenska ekonomin
och det svenska företagandet faktiskt påverkas av den
internationella konjunkturen. Jag tror att det finns ett
sådant samband som är väldigt tydligt. Det har det
varit under de goda åren också. Sverige har också
legat något högre än genomsnittet, vilket jag redovi-
sade. Någonting rätt gör vi uppenbarligen. Det hand-
lar om mer än skatter om man vill ha tillväxt och
företagande.
Ett antal utredningar är tillsatta. Jag har valt att
inte föregripa det beredningsarbete som nu sker. Det
gäller både 3:12-utredningen och Egendomsskatte-
kommittén. Propositioner är aviserade, och vi kom-
mer säkert att få anledning att återkomma i den de-
batten.

Anf. 95 ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Som jag sade i mitt anförande tidiga-
re är det väldigt lätt att lova utgifter och nya reformer.
Fredrik Olovsson säger i sitt anförande att nya resur-
ser i första hand ska användas till reformer. Och om
det finns utrymme ska de användas till småföretagare.
Jag tror att han nämnde inkomsttagare också.
Vi har till exempel problemet att Socialdemokra-
terna lovade väldigt mycket i valrörelsen. Tillväxtbe-
hovet när det gäller redan utlovade reformer är därför
väldigt stort, så den aktivitet som vi har i ekonomin
räcker inte alls med den tillväxt som vi i dag har.
Därför tror jag att utrymmet för att göra något när det
gäller företagande och kapitalbeskattning - vad som
behövs är ju att få fart på nyföretagandet - kommer
att vara väldigt litet under mandatperioden.
Därför vill jag fråga Fredrik Olovsson: Hur vill
Socialdemokraterna stimulera nyföretagandet? Det är
ju något som behövs. Nyföretagandet minskar i Sve-
rige och även i hemlänet Sörmland. Förutsättningar
för företagen att växa är vad vi behöver. Vi behöver
en politik som börjar i andra ändan. Det gäller alltså
att tala om inte bara hur vi ska fördela utan också hur
vi ska skapa. Frågan är alltså hur Socialdemokraterna
vill stimulera nyföretagandet.

Anf. 96 FREDRIK OLOVSSON (s) replik:
Herr talman! Innan jag svarar på den sista frågan
måste jag få reagera på vad Roger Karlsson sade
tidigare i sin replik, nämligen att Socialdemokraterna
bara lovar och lovar, att de lovar stort - oerhörda
belopp. Så är faktiskt inte fallet. Vi bedrev en valrö-
relse där vi var väldigt återhållsamma med nya löften.
Förutom de löften som vi redan hade en finansiering
för i budgeten handlade det om ungefär 15 miljarder
kronor, som vi förhoppningsvis ska klara av under
mandatperioden. Om Roger Karlsson går hem och
räknar på vad Centerpartiets vallöften skulle kosta ser
han att det blir fråga om en betydligt högre summa.
Sedan har vi frågan om nyföretagandet. Ja, jag
tror att en viktig anledning till att nyföretagandet har
minskat - inte i Katrineholm som jag kommer från,
för där har det ökat väldigt kraftigt; dock har vi andra
problem - är att vi har en vikande internationell kon-
junktur och en vikande efterfrågan både i Europa och
i Sverige. Det påverkar naturligtvis företagen oerhört
mycket. Naturligtvis kan man inte bortse från efter-
frågan i ekonomin när småföretagandet och dess
villkor diskuteras.
Sedan gäller det småföretagarnas villkor specifikt.
Här handlar det om vad vi tidigare talat om, exempel-
vis 3:12-reglerna. Vi har ju klart deklarerat att vi vill
göra något åt den saken. Statsministern hade med
detta i sin regeringsförklaring. Detsamma gäller för
finansministern som, kanske inte från denna talarstol
utan från den som finns här snett bakom mig, har gett
samma besked.

Anf. 97 ROGER KARLSSON (c):
Herr talman! Det är intressant att lyssna till Fred-
rik Olovsson. När det går bra hänvisar man till egna
förtjänster, och när det går dåligt är det någon annans
fel. Det är väl en lärdom, oavsett pärmar eller inte
som Fredrik Olovsson har fått med sig under sin
aktiva tid i partiet, att använda den retorik som stats-
ministern och andra använder. Jag tycker att det är
lite passivt, att man bara flyter med.
Ja, det är sant att Socialdemokraterna var återhåll-
samma med nya löften i valrörelsen. Men alla löften
hade getts i vårbudgeten. Det är de löftena som ni
kommer att ha väldigt svårt att också infria. Uppläg-
get var ju att presentera löftena tidigt och att sedan
vara väldigt återhållsam i valarbetet. Men ni lyckades
inte heller med den strategin. De löften som var vill-
korade ekonomiskt blev ju sedan definitiva.
Återigen: Det skulle vara intressant att höra Fred-
rik Olovsson säga något om löftet beträffande 3:12-
reglerna. Kommer det att innebära en skattesänkning,
eller ska det hela vältras över på småföretagandet i
andra delar?

Anf. 98 FREDRIK OLOVSSON (s):
Herr talman! Jag tror inte att det bara är så att
majoriteten gärna tar åt sig av en uppåtgående kon-
junktur. Det är alldeles uppenbart också så att oppo-
sitionen använder en nedåtgående konjunktur för att
skylla sådant på regeringen och majoriteten som man
egentligen inte direkt kan göras skyldig för. Kanske
finns det någonting i den politiska debatten här som
inte är särskilt intellektuellt hederligt i alla avseenden
men som det kan vara svårt att så att säga slänga av
sig. Det erkänner jag gärna, vilket jag tycker att Ro-
ger Karlsson och också andra i oppositionspartierna
skulle göra.
När det sedan gäller våra vallöften kan jag säga att
vi i den budget som vi har för innevarande år lyckats
klämma in det mesta. Det som diskussionen har
handlat om är taken i sjukförsäkringen och föräldra-
försäkringen. Naturligtvis hoppas jag att vi kan klara
ut den saken så fort som möjligt eftersom det är en
viktig reform; det vill jag gärna understryka.
Sedan har vi detta med eventuella skattesänkning-
ar eller andra åtgärder. Jag tycker att det är bra om vi
kan se till att de förslag som läggs fram är finansiera-
de. Jag har tidigare sagt att en utredare kanske inte
borde ha det kravet på sig. Det kan vara en trevlig
övning rent seminariemässigt men i verkligheten ska
ju förslag finansieras på ett eller annat sätt.
P.-O. Edins upplägg om skatteväxling, att man
kan ersätta skatter som anses mindre lämpliga med
andra skatter som är betydligt bättre, tycker jag kan
vara en framkomlig väg. Men jag vill avstå från defi-
nitiva löften eller ställningstaganden tills berednings-
arbetet, remisstiden och annat är över när det gäller
den utredningen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 16 §.)

14 § Allmänna motioner om mervärdesskatt

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2002/03:SkU10
Allmänna motioner om mervärdesskatt.

Anf. 99 ULLA WESTER (s):
Herr talman! Det är ett ivrigt utskott som debatte-
rar i dag. Också i skatteutskottets betänkande nr 10
behandlas motioner från den allmänna motionstiden i
höstas. Den här gången är det mervärdesskatten -
eller, mera vardagligt uttryckt, momsen - som har
varit föremål för riksdagsledamöternas motionsiver.
I betänkandet behandlas så mycket som 44 motio-
ner. Bredden mellan de olika förslagen i dessa är
mycket stor. Det som förenar dem är att alla rör den
allmänna nivån på mervärdesskatten eller mervärdes-
skatten på vissa varor och tjänster för vilka motionä-
rerna begär att skatten ska sänkas eller slopas.
Exempel på sådana varor och tjänster för vilka
motionärerna föreslår förändringar är nöjesparker,
danstillställningar, servering, skidliftar, alternativme-
dicinska sjukdomsbehandlingar, glasögon och pryd-
nadsväxter - således ett brett fält.
Men också mer djupgående problem behandlas,
såsom frågan om mervärdesskattens lämplighet som
miljöpolitiskt styrmedel och de skilda mervärdes-
skatteordningarna i verksamhet som drivs kommunalt
eller av ideell förening.
Av skilda skäl har utskottet avstyrkt samtliga des-
sa 44 motioner. 17 reservationer har fogats till betän-
kandet. Det är kring några av dessa som den debatt
som nu följer kommer att koncentreras.

Anf. 100 ULF SJÖSTEN (m):
Herr talman! Mitt anförande kommer också att
handla om att sänka skatter, givetvis inte för att ta
bort lärare eller sjukvårdspersonal utan för att stimu-
lera tillväxt och utveckling i Sverige och för att ge
Sverige möjligheter att ta välbehövliga kliv uppåt i
den internationella välståndsligan. Trots vad de vär-
derade ledamöterna från Socialdemokraterna säger
har vi nämligen många kliv att ta på den skalan. Men
det handlar också om att stimulera nyföretagandet i
Sverige, vilket för närvarande sjunker i väldigt många
delar av vårt land.
Sverige har tillsammans med Danmark den högsta
mervärdesskatten i Europa. Nivån på skatten innebär
konkurrensnackdelar för svenska företag som i allt
större utsträckning verkar på en växande europeisk
marknad. Inom vissa sektorer, såsom kapitalvaru-
marknaden, har svårigheten att konkurrera på lika
villkor blivit allt större, och som exempel kan man
nämna att mervärdesskatten är nio procentenheter
lägre i Tyskland.
E-handeln ökar, ofta med gamla etablerade post-
orderföretag i spetsen och ofta från en speciell del av
Sverige, som jag själv och skatteutskottets ordförande
Arne Kjörnsberg har en särskild relation till, det vill
säga Sjuhärad och Borås. Dessa företag upplever i
dag problem som kan relateras till de höga momssat-
serna i Sverige. Säljaren ska ta ut moms på försålda
varor enligt ursprungslandsprincipen, vilket innebär
en klar nackdel för svenska e-handelsföretag i kon-
kurrensen med andra EU-företag med lägre hem-
landsmoms.
Herr talman! Det här innebär att Sverige har det
sämsta utgångsläget inom Europeiska unionen i en
starkt växande bransch där tradition, kunnande och
kompetens i hög grad finns hos vårt eget svenska
näringsliv. Sveriges höga moms verkar alltså tillväxt-
hämmande inom en bransch där vi i vårt land har
stora möjligheter att expandera kraftigt, och det visar
tydligt på behovet att sänka den generella momsnivån
här i landet.
Det totala skattetrycket i Sverige måste sänkas av
flera skäl. Det är många som har varit inne just på det
spåret här under debatten. Det kanske viktigaste skä-
let är den tillväxthämmande effekt som höga skatter
har. E-handelsexemplet som jag tidigare har relaterat
visar tydligt att en allmän sänkning av mervärdes-
skattenivån i Sverige skulle stärka svenska företags
konkurrensförutsättningar inom den europeiska unio-
nen, men samtidigt också minska behovet av kon-
trollåtgärder på detta område.
Herr talman! Jag står bakom samtliga moderata
reservationer i det här betänkandet, men yrkar för tids
vinnande bara bifall till reservation nr 1.

Anf. 101 ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp):
Herr talman! Om du tycker om att röra dig till
musik måste du betala högre moms än om du bara
lyssnar till musik. Men ibland på konserter är det ju
faktiskt så att publiken brukar resa sig och gunga till
musiken, eller till och med dansa. Ska man då ha en
särskild insamling med extra moms när det här hän-
der? När du köper en varm kyckling och potatisgra-
täng på Hemköp får du betala lägre moms än om du
köper samma kyckling när du är på restaurang. Vis-
serligen får du diska själv i det första fallet. Detta
säger lite om den röra som finns i dag i momsdjung-
eln.
I den stora skattereformen 1990/91, där Folkparti-
et och Socialdemokraterna var eniga, var också en
enhetlig moms en viktig ingrediens. Men därefter har
den socialdemokratiska regeringen genomfört en rad
undantag från den generella momsnivån, även om en
del nyinförda momsregler är föranledda av EU.
Moms är den tredje största skattebasen i Sverige.
Kommunalskatt och arbetsgivaravgifter är större.
Därför är momsen en viktig skatt, och då är det vik-
tigt att den är rätt konstruerad.
Precis som Ulf Sjösten sade förut hör Sverige till
de länder inom EU som har den högsta generella
momsskattesatsen, 25 %. Den lägsta skatt som är
tillåten inom EU är 15 %, men dessutom är det tillåtet
att ha två reducerade momssatser, och i Sverige har
man valt att ha 6 % och 12 %. Den här differentie-
ringen av momsen gör att det verkligen inte är lätt för
företag att hålla reda på hur mycket man ska betala in
i moms, och inte heller för konsumenter att veta vad
det är man betalar för sin konsumtion. Gränsdrag-
ningar är svåra att göra. Inte ens de som arbetar på
skattemyndigheterna har lätt att hålla reda på alla
bestämmelser. Tidigare var momshandboken ungefär
en halv centimeter tjock, men nu är den kanske tio
gånger så stor, det vill säga en halv decimeter. Dess-
utom innebär detta med olika momssatser att man
genom politiska prioriteringar styr människors kon-
sumtion.
Herr talman! På Folkpartiets förslag har riksdagen
beslutat att en översyn av mervärdesskatten ska göras,
och en utredning har också tillsatts. Det är verkligen
angeläget att denna utredning arbetar snabbt, så att
momsreglerna blir mer enhetliga och lättförståeliga.
Folkpartiet tror att om undantagen med reducerad
skatt blev färre så skulle den generella skattesatsen
kunna vara lägre och alltså stärka företagens konkur-
renskraft. Jag kommer, precis som Arne Kjörnsberg
och Ulf Sjösten, från Borås och Sjuhärad, där vi har
många små företag som behöver ha skärpt konkur-
renskraft ute i Europa.
Herr talman! När nu en utredning är på gång med
översyn av momsen är det synnerligen märkligt att
regeringen föreslår att sänka momsen på vissa former
av byggande. Visserligen har regeringen senare för-
vandlat momsförslaget till ett investeringsstöd för att
undvika krock med EU:s momsregler. Oavsett denna
omvandling är det märkligt att först gå med på att
utreda momsen, och sedan nästan omedelbart föreslå
en ny moms. Folkpartiets lösning för att stimulera
byggande är i stället för riktade stöd och subventioner
andra åtgärder som ökad konkurrens, enklare plan-
regler med mera. Regeringens förslag kommer nu i
dagarna i en proposition, och i samband med denna
behandling kommer vi att ytterligare belysa den här
frågan. Jag kommenterar den inte ytterligare nu.
Herr talman! Ett annat problem har varit hur
momsen ska tas ut vid elektronisk handel. Olika reg-
ler har gällt för olika typer av försäljning och om det
har varit utom eller inom EG. Folkpartiet har haft den
ståndpunkten att tills en ordentlig utredning har gjorts
ska det vara nollmoms på e-handel. Även i denna
fråga har det i dagarna kommit en proposition - rege-
ringen har varit väldigt flitig och konstruktiv på skat-
teområdet - och därför avvaktar vi med ytterligare
kommentarer tills vi har hunnit analysera det fram-
lagda förslaget och återkommer med synpunkter i
samband med behandlingen av propositionen.
Till sist, herr talman: Eftersom Socialdemokrater-
na inte själva kan hålla fingrarna borta från att föreslå
ändringar som utgör undantag från den generella
momsen är det än viktigare att den här utredningen
och översynen av momsen sker snabbt. Som sagt:
Både för företagare och enskilda måste det vara lätta-
re att förstå och hålla reda på reglerna för moms.
Dessutom behöver vi ha en sänkt generell momssats
för att stärka tillväxten och för småföretagarna.
Jag ställer mig bakom alla Folkpartiets reservatio-
ner men yrkar bifall till reservation 3 under punkt 2.

Anf. 102 LARS GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Man kan säga att momsområdet kan
betraktas som ett kreativt skatteområde. Man brukar
ju tala om kreativ bokföring.
Med tanke på föregående etiska diskussioner om
skatterna kan man inte sluta undra om en momsnivå
på hundra procent skulle vara rättfärdig om nu riks-
dagen kan hitta tillräckligt många utgifter.
Efter EU-inträdet har Sverige möjlighet att ha fyra
nivåer på mervärdesskatten, om man inbegriper total
momsbefrielse. Sverige tillhör de länder inom EU
som har den högsta generella momssatsen, 25 %.
Frågan är om detta är en hållbar nivå i ett längre per-
spektiv, inte minst i konkurrenshänseende. Skatte-
basutredningen har i sitt betänkande föreslagit en
generell momsnivå på 22 % för att minska gapet till
övriga EU-länder.
Fördelar och nackdelar med olika momsnivåer på
olika områden och mellan länder kan diskuteras, men
en strävan mot harmonisering av mervärdesskatten
måste nog anses som positivt.
De differentierade svenska momsnivåerna an-
vänds ofta till att styra och främja konsumtion inom
olika områden. Det kan vara inom områden som
kultur, miljö, olika varor och tjänster. En del existe-
rande momssatser skapar redan i dag felaktiga och
snedvridande effekter på olika områden, exempelvis
vid självförvaltning av bostäder för hyresgäster.
Herr talman! Sverige har det lägsta bostadsbyg-
gandet i OECD-området. Detta beror både på högt
skattetryck och på extra hård beskattning av nypro-
duktion av bostäder. För att få fart på nyproduktion
av flerbostadshus bör, enligt kristdemokratisk upp-
fattning, skatteeffekten lindras motsvarande en halve-
ring av byggmomsen. Rent tekniskt kan byggföretag
efter deklaration få en skattereduktion som motsvarar
hälften av den erlagda momsen. Men om en sådan
skattereduktion ska fungera på samma sätt som sänkt
moms måste reduktionen gälla all nyproduktion av
flerbostadshus och vara obyråkratisk och utan tidsbe-
gränsning.
Kristdemokraterna anser att minskad skatt på ny-
produktion av flerbostadshus bör införas från och
med den 1 oktober 2003. Vi anser att det också be-
hövs en översyn av skattenivån på turism, bland annat
för restaurangtjänster och uthyrning av lokaler, så att
dessa områden ska kunna hävda sig i den internatio-
nella konkurrensen.
Miljön är ett område som ofta kan påverkas ge-
nom ekonomiska styrmedel. En sällan uppmärksam-
mad källa till stora, miljöfarliga utsläpp är alla äldre
arbetsmaskiner och motorer. Som jämförelse kan
nämnas att en äldre gräsklippare med tvåtaktsmotor
under en timmes användning släpper ut lika mycket
skadliga avgaser som en nyare avgasrenad bil gör
under 400 mils körning. Därför har vi bland annat
föreslagit att regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag om en sänkning av momsen, förslagsvis
på miljömärkta arbetsmaskiner, gräsklippare och
utombordsmotorer.
Herr talman! Vi står givetvis bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservation 12.

Anf. 103 ROGER KARLSSON (c):
Herr talman! Ledamöter! Åhörare! Det var visst
inte så många här.
Efter att den nya budgetlagen, med utgiftstak och
så vidare, trädde i kraft blev det svårare för många
organisationer att lobba för bidrag till sin verksamhet.
Vad jag förstår utsattes skatteutskottets ledamöter för
ett otroligt tryck när det gäller att sänka momsen på
både det ena och det andra. Sänkningen av bokmom-
sen är en effekt av en sådan kampanj.
Centerpartiet tycker att det är bra att bokmomsen
sänktes. Vi tycker dock att det var felaktigt att man
tog med tidskrifterna. Lite vulgärt skulle jag kunna
säga att jag inte tycker att låg moms på porrtidningar
är prioriterat.
Som en följd av trycket från olika intresseorgani-
sationer på att sänka momssatser har skatteutskottet
tagit initiativ, och det har tillsatts en utredning, Skat-
tesatsutredningen, som ser över gränsdragnings-
problem och mervärdesskatterna generellt sätt. Det är
väldigt bra.
Jag vill passa på att yrka bifall till reservationerna
5 och 17. I det här sammanhanget vill jag lyfta fram
betydelsen av att man när man ser över momssatserna
ser till att det som är konkurrensutsatt, till exempel
svensk turismindustri, får villkor som är likvärdiga
med andra länder. Svensk turism sysselsätter 2,8 %
av de anställda i landet. I jämförelse med andra EU-
länder är det ungefär hälften. Vi har alltså en väldigt
stor potential att utveckla svensk turism.
Två momssatser som är betydelsefulla för svensk
turism är restaurangmomsen och skidliftmomsen. Det
är dem jag berör i mina reservationer. Turism och
turistnäringen har väl först på senare tid börjat ses
som en riktig näring och som rumsren. Jag tycker att
det är dags att se på turistnäringen med andra ögon.
Det är oerhört betydelsefullt, både regionalpolitiskt
och framför allt samhällsekonomiskt, med en livs-
kraftig turistnäring. Med detta vill jag yrka bifall till
reservationerna 5 och 17.

Anf. 104 BARBRO FELTZING (mp):
Herr talman! I betänkandet om mervärdesskatt
står det att vi i Miljöpartiet vill ha en ny utredning om
att sänka momsen på miljövänliga, ekologiska pro-
dukter, bland annat livsmedel. Det finns inga särbe-
stämmelser om sänkt mervärdesskatt för miljöpro-
dukter. Den arbetsgrupp som tillsattes förra året på
förslag av bland annat Miljöpartiet lämnade en rap-
port till regeringen i oktober 2002. Vi i Miljöpartiet
håller inte med om slutsatserna i rapporten.
Det sägs att likabehandlingsprincipen i EG-rätten
innebär att Sverige inte kan införa olika momssatser
för ekologiska livsmedel och andra livsmedel efter-
som livsmedlen skulle vara lika. Vi tycker inte att
livsmedlen är likadana. Vi tycker att det är en väsens-
skillnad mellan ekologiska livsmedel som är odlade
utan kemiska tillsatser och bekämpningsmedel och
andra livsmedel. Eftersom de oftast är dyrare att till-
verka blir de i förlängningen också dyrare för konsu-
menten att köpa. Vi vill kunna styra över konsumen-
terna till mera ekologiska produkter för folkhälsans
skull. Därför behövs ett medel för detta i form av
bland annat en momssänkning.
Jag har tidigare, för rätt lång tid sedan, motionerat
om momssänkning på bananer. Jag tar dem som ex-
empel. Bananerna odlas med en mängd bekämp-
ningsmedel. I bananplantagerna fästs en plastpåse
över bananstocken, och den fylls sedan med bekämp-
ningsmedel under mognadsprocessen. Dessa stora
plastpåsar som sitter över bananstocken lossnar så
småningom. Man tar inte till vara på dem, utan de
sprids i miljön. Sedan förs de med floderna ut i havet.
Där tas de av de jättestora havssköldpaddorna för
maneter, och de slukar dem, och sedan kvävs sköld-
paddorna till döds och går en ganska fasansfull död
till mötes där. Besprutningen av bananerna leder
alltså i förlängningen till att havssköldpaddorna dör.
Man flygbesprutar även bananplantagerna mot
skadeinsekter. Det är bland annat väldigt hög värme
där bananerna växer. Besprutningsvätskan sköljer
över befolkningen och dem som arbetar i bananplan-
tagerna. De bor ju där också. Barn föds med miss-
bildningar, och människorna där drabbas av väldigt
många sjukdomar, ganska allvarliga sådana.
Ekologiskt odlade bananer blir följaktligen myck-
et dyrare, då man inte använder sådana här metoder.
Man måste använda handplockning och liknande för
att göra detta. En momssänkning här skulle innebära
att fler kunder skulle efterfråga de ekologiskt odlade
bananerna eller andra livsmedel. I dag får man betala
10-15 kr mer per kilo för bananer som är ekologiskt
odlade. Jag köper ekologiskt odlade bananer, bland
annat till mitt lilla barnbarn, men det är svårt att hitta
dem.
I kommissionens grönbok framförs ändå tankar på
en differentierad beskattning utifrån produkternas
miljöprestanda. Där finns kanske en utväg. Vi vill att
vi ska testa om inte vi i Sverige kan använda reduce-
rade momssatser i miljöpolitiken. Därför vill vi utma-
na utskottets ställningstagande, som jag refererade
till, till förmån för en utredning av vilka modeller
som skulle kunna bli möjliga.
Miljöpartiet har också en reservation om särskild
moms på komplementärmedicinska behandlingsfor-
mer. Momsbefrielse råder nu för sjukvård, tandvård
och social omsorg.
Om vi kunde införa en momsbefrielse skulle det
innebära att människor mer fritt skulle kunna välja
alternativa komplementärmedicinska behandlingar
utan att de skulle vara så dyra. Andra länder som
Tyskland med flera andra har redan detta. Där kan
man välja komplementärmedicinsk behandling vid
sidan av den vanliga behandlingsformen.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation 7 i betänkandet. Jag står naturligtvis även
bakom reservation 8 men yrkar inte bifall till den.

Anf. 105 BRITTA RÅDSTRÖM (s):
Herr talman! Som många tidigare har sagt är
skatternas främsta syfte att finansiera välfärden. Där-
för har vi kanske också större skatteuttag än de flesta
industriländer. Men vi har också, vill jag påstå, den
bästa välfärden, som dessutom är generell. Vi har
höga välfärdspolitiska ambitioner, och genomföran-
det av dessa ska vi naturligtvis gemensamt betala för.
Mervärdesskatten är en stor inkomstkälla för sta-
ten. För år 2003 förväntas intäkterna bli 175 miljarder
kronor. Det är att jämföra med den statliga inkomst-
skatten som "bara" når upp till 35 miljarder. Motsva-
rande summa skulle räcka till både barnbidrag och
studiebidrag för alla barn i Sverige i åtta år och åtta
månader. Det är några jämförelsesiffror.
175 miljarder är en svindlande summa. Det är vad
mervärdesskatten drar in och vad vi nu ska debattera.
Jag tycker inte att debatten bara ska handla om dessa
eviga sänkningar som föreslås i flera motioner, och
därav följande reservationer, som jag återkommer till,
utan också hur dessa i sådana fall ska finansieras.
Vi socialdemokrater kan aldrig gå med på skatte-
sänkningar som lämnar stora hål i statens plånbok och
därmed riskera nedskärningar i välfärden. Skatter och
välfärd hör ihop. Vi socialdemokrater är alltid redo
att förändra och förbättra system allteftersom sam-
hället förändras och utvecklas. Det har vi alltid gjort.
Ett resultat är det välfärdssamhälle vi i dag lever i. Vi
är inte nöjda ännu. Det finns fortfarande brister i de
olika sektorerna i samhället och i olika delar i landet
som måste åtgärdas. Det vill vi fortsätta att arbeta för.
Vi är också beredda att förbättra och förändra
inom mervärdesskatteområdet. Av olika skäl, bland
annat kulturpolitiska och branschekonomiska, har
skatterna sänkts inom flera områden. Det gäller till
exempel livsmedel, böcker - om någon nämnde tidi-
gare - hotell med mera. Skattebasutredningen som
tillsattes år 2000 fick i uppgift att lämna en samlad
bedömning av internationaliseringens betydelse för
svenska skattesatser och framtida skattestrukturer.
Utredningens betänkande hade vi möjlighet att ta
del av i den offentliga utfrågning, som också har
nämnts tidigare i dag, som skatteutskottet anordnade
för ett antal veckor sedan. Betänkandet är nu ute på
remiss. Utredningen påpekar bland annat att en har-
monisering till en medelvärdenivå av mervärdesskat-
ten till ca 21-22 % kanske är det som man måste
besluta om framöver. Det innebär som jag ser det en
höjning av momsen gällande vissa varor och tjänster
som har en lägre moms i dag. Det kommer också att
innebära en sänkning för vissa varor och tjänster som
i dag har 25 % i moms.
Förutom att denna remiss gått ut tillsatte regering-
en i november en särskild utredare som ska titta på
tillämpning och gränsdragningar för de reducerade
mervärdesskatterna samtidigt som det inom EU på-
börjats en generell översyn av momsdirektivet. Det
händer mycket kring mervärdesskatten just nu, som
också någon sade tidigare.
Herr talman! Vi socialdemokrater vill få en sam-
lad bedömning av hur den svenska skattestrukturen
bör vara utformad i en värld med internationaliserade
marknader för varor, tjänster och produktionsfaktorer.
Samtidigt vill vi bevara de välfärdspolitiska ambitio-
nerna på dagens nivå.
Om vi tittar på reservationerna kan vi se att mode-
raterna aldrig förnekar sig. De anger i en av sina
reservationer att det är angeläget att sänka skatte-
trycket över huvud taget, som vi har hört från talar-
stolen, och också att sänka momsen. Till vilken nivå
vill ni sänka den? Är det Tysklands, Italiens eller
Storbritanniens? Ska vi sänka den 5 %, som är 35
miljarder kronor, eller 7 %, som är 49 miljarder kro-
nor? Hur ska ni täcka hålen i statskassan? Vem ska
betala för det? Är det kommunerna som ska få lägre
statsbidrag så att de måste skära ned på äldreomsorg
och skola?
När jag träffar medborgare är det i allmänhet
många som hellre vill höja skatten än att sänka den
för att garantera en bra omsorg. Medborgarna gav sitt
klara svar i skattefrågan i 2002 års val. De är inte
beredda att sälja välfärden för skattesänkningar.
Folkpartiet agerar som vanligt populistiskt och
motstridigt. Jag känner igen tongångarna hemifrån i
kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Man vill i
sin reservation rörande e-handel införa nollskattesats.
Samtidigt säger man i partimotionen om bostadspoli-
tik: "Med alla undantag som genom åren införts ur-
holkas skattebasen och snedvridningen i konsumtion
och produktion åstadkommes." Hur vill Folkpartiet
egentligen ha det? Här vill ni göra ytterligare undan-
tag. Det har påbörjats en översyn i EU och en diskus-
sion med OECD om hur detta ska fungera framöver.
Låt oss se vad översynen kan ge och diskutera resul-
tatet innan vi fattar beslut i frågan.
Herr talman! Genom olika beslut under åren efter
skattereformen i början av 90-talet har olika differen-
tieringar av mervärdesskatten skett av olika skäl, som
jag nämnde tidigare. Systemet har blivit krångligt och
alltmer oöverskådligt. Därför är just de utredningar
som görs och de som är ute på remiss viktiga att ta
hänsyn till innan vi eventuellt fattar beslut om föränd-
ringar av mervärdesskatten.
Jag vill avslutningsvis säga några ord angående
reservationerna gällande byggmomsen. Det är själv-
klart viktigt för oss socialdemokrater att stimulera
byggandet. Det har kringeffekter på andra områden
på arbetsmarknaden. Vi har en obalans på bostads-
marknaden, särskilt när det gäller mindre lägenheter
och studentbostäder. Detta märks kanske särskilt i
storstadsområdena och i universitetsstäderna. Men det
berör faktiskt hela landet.
Investeringsbidrag och en eventuell återbetalning
av skatt är tillfälliga och selektiva åtgärder för att
stimulera byggandet. Vi ska inte glömma att det är
kommunerna och markägarna som har ett mycket
stort ansvar för att något händer. En proposition är
också på gång, som också är nämnt tidigare, rörande
denna fråga. Men det finns inget klart genomförande-
datum eftersom EU-kommissionen ska säga sitt först.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till för-
slagen i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.

Anf. 106 ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag sade i mitt anförande att det för-
slag vi hade om e-handel skulle gälla tills man har
kommit med en annan utredning. Nu finns det ett
förslag till hur man ska lösa det. Det kom i går. Jag
har ännu inte hunnit analysera det. Vi har sagt att vi
återkommer när vi har hunnit analysera förslaget.
Samma sak gäller byggmomsen. Det har också kom-
mit ett förslag där, eller kommer endera dagen. Då
återkommer vi i det ärendet.
Det sades att vi skulle vara populistiska. Vi har
sagt att vi vill se över momsen, precis som nu pågår.
Vi avvaktar den utredningen och hoppas att den ar-
betar snabbt så att vi snabbt får ett förslag till hur
momssatserna ska vara i framtiden, och gärna med en
enhetlig moms.

Anf. 107 BRITTA RÅDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det pågår en mängd utredningar om
olika momssatser, och betänkanden är ute på remiss.
Men såvitt jag har förstått får man när det gäller e-
handeln som det ser ut i dag enligt det sjätte mervär-
desskattedirektivet inte reducera skattesatsen på e-
handeln.
Vi fick en proposition på bordet i går. Motionsti-
den går ut någon gång i början på april. Skattebasut-
redningen föreslår också att vi ska verka för en speci-
alskattenivå för e-handel och liknande tjänster i hela
EU.
Det rimliga är att om vi ska ha en harmonisering
av andra momssatser så gäller det även detta.

Anf. 108 ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag vill inte förlänga debatten, och
jag tror att vi är tämligen överens om utredningen.

Anf. 109 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Då var det dags för mervärdesskat-
ten. Det är den skatt där vi tyvärr, kan man säga, är
hänvisade till en lagstiftning över vilken vi i den här
kammaren inte rår i så särskilt stor utsträckning. Det
är klart att vi kan sänka momsen och ha sänkta
momssatser inom ett begränsat antal områden. De
områdena är definierade i artikel H i sjätte mervär-
desskattedirektivet. Jag tror att det är ganska bra om
flera ledamöter här i kammaren går hem och läser på
vad som står i artikel H, det vill säga inom vilka om-
råden vi har rätt att sänka momsen.
Det pågår ett arbete inom EU just nu där man för-
söker se över detta. Framför allt håller man på att se
över om det är särskilt rationellt att ha det på det här
sättet. Som Barbro Feltzing säger så kan man till
exempel inte gynna vissa typer av odlade matpro-
dukter. Så är det! Så länge vi inte har en annan lag-
stiftning och andra regler så tycker inte jag att man
ska sitta och reservera sig i någon form av halvpopu-
listiskt ställningstagande och säga att det hade varit
bra om vi hade kunnat göra detta. Vi har ju nyss haft
en utredning som gäller miljömärkta produkter. Den
kom fram till att vi inte kan sänka momsen. Det stri-
der mot EU-direktiven och mot sjätte mervärdesskat-
tedirektivet, för detta är inte uppräknat i artikel H.
Det är en sida att läsa igenom och se om det är till-
lämpligt. Det är det inte! Då går man vidare och sä-
ger: Det finns ju vissa miljöregler också. Ja, men
sjätte mervärdesskattedirektivet styrs inte av de reg-
lerna.
Vi förespråkade länge - så länge som vi över hu-
vud taget kunde och lite längre - att vi skulle sänka
restaurangmomsen. Vi tyckte att det var motiverat.
Det är ju fullkomligt koko att ha sänkt matmoms och
inte sänkt restaurangmoms. Förr i tiden var det tvärt-
om - då hade vi full moms på mat som vi köpte i
affärerna men sänkt restaurangmoms, med det ganska
logiska motivet att när man får en serverad rätt så
ingår det också en helt annan arbetskraft. Därför
sänkte man momsen, det vill säga för att gynna sys-
selsättning och så vidare. Det finns en viss logik i det.
Men EU tillåter inte att vi sänker restaurangmomsen,
kamrater! Ni som reserverar er och som vill göra det
borde veta att det inte går. Arbeta inom EU för att
fixa till det i stället! Det här är så populistiskt.
Jag hörde Roger Karlsson säga att man faller offer
för kampanjer. De driver det ena och det andra. Ja-
visst - här har vi tillsatt en utredning som ska se till
avgränsningarna när det gäller sänkta momssatser och
att vi verkligen tar reda på detta. Utredningsdirekti-
ven är klara och utredaren sitter och har påbörjat sitt
arbete. Trots det ska man snarast sätt i gång, enligt
Folkpartiet, men det är väl en annan sak.
Bland annat ingår skidliftsmomsen i detta. Där har
kampanjer verkligen förts. Hade man sparat de peng-
ar som kampanjerna har kostat så hade man kunnat
sänka skidliftspriserna med betydligt mer än om man
skulle sänka momsen med sex procentenheter. Cen-
terpartiet vill bryta loss den lilla delen ur denna ut-
redning och sänka momsen direkt trots att det inte
finns en plats ledig i fjällen denna vinter. I Värm-
landstidningarna i förra veckan var det stort uppslag-
na reportage om att detta är den bästa utförsåknings-
vintern som vi har haft i mannaminne, trots att
Värmland gränsar till Norge. Man jämför sedan
skildliftspriserna och vad en fjällsemester kostar i
Trysil och i Branäs. Kom inte och snacka om att vi
inte har konkurrenskraft!
Det var väl Lars Gustafsson som sade att vi har
möjlighet till fyra nivåer i momsen. Nej, vi har möj-
lighet att ha tre - en normalskattesats och två sänkta.
Sedan kan vi välja att den ena sänkta ska vara noll
procent, men vi har valt 12 och 6.
Det finns också skattebefrielse, och det är en helt
annan sak. Det tror jag inte att så särskilt många fö-
retagare vill ha. Då får de nämligen inte heller göra
avdrag för den ingående momsen. Det bästa är natur-
ligtvis att komma i åtnjutande av en sexprocentig
momssats och sedan ha full avdragsrätt för den ingå-
ende. Det var därför biograferna inte ville ha moms-
befrielse, utan de ville ha sexprocentig moms. Då får
de dra av hela den ingående momsen. Det är samma
sak med SJ. SJ skulle naturligtvis inte vilja bli moms-
befriat. Där har man kanske andra problem, men det
är en annan sak.
Det är intressant att konstatera att Folkpartiet vill
gå till en generell momssats på 20, 21 eller 22 %. Det
har man kommit fram till. Det är intressant därför att
det är samma resonemang som LO för i en nyligen
utkommen rapport. Jag hyser en stor sympati för det.
Skippa alla sänkta momssatser, men om man ska göra
det i dagsläget så måste man kombinera det med till
exempel höjda barnbidrag eftersom matmomsen i dag
är riktad åt barnfamiljerna. Jag är beredd att ta en
sådan diskussion, men det blir inte så lätt att genom-
föra detta med ett pennstreck. Det är i alla fall inte
populism att göra detta - det kan jag säga.
Det finns en reservation som jag tycker är intres-
sant men som ingen har tagit upp här. Den handlar
om problematiken när det gäller företagsbilar. Det
hade varit bättre med ett särskilt yttrande, eftersom
det även här pågår ett arbete inom EU där man ska
börja definiera var gränserna ska gå för lätta lastbilar
och så vidare. Om en företagare i dag köper en lätt
lastbil där förarhytten är helt skild från flaket så får
han eller hon inte göra avdrag för momsen. Man får i
stället skriva av bilen fullt ut inklusive moms. Men
detta är naturligtvis lite jobbigt. Det är bättre att få
göra avdrag för momsen. Man kan diskutera just den
här gränsen, och jag tycker att betänkandet andas att
vi måste se över det här. Man inser problemet. Därför
tycker jag att man ska avvakta den typen av utred-
ning, och det finns ingen anledning att reservera sig.
Jag vill ändå meddela att jag har en viss sympati för
den typen av tankegångar. När man använder en bil
som enbart är avsedd för näringsverksamheten så ska
det också behandlas som allt annat i näringsverksam-
het. Då ska det vara full avdragsrätt för momsen. Jag
såg en uppvisning av sådana bilar, och jag måste säga
att det var bilar som egentligen borde beröras av
avdragsrätten.
Sedan kommer vi till en intressant och lite popu-
listisk fråga, nämligen uttagsmoms på fastighetssköt-
sel. Varför har vi då det? Jo, för att vi inte ska tvinga
alla fastighetsförvaltare att anställa egen personal och
för att de små entreprenörerna och småföretagen som
finns som sköter fastighetsskötsel inte ska missgyn-
nas. Kristdemokraterna vill missgynna småföretagar-
na. De vill gynna de stora fastighetsägarna, som har
råd att anställa personal för att sköta sitt. Men de här
små stackarna som är tvingade att ta ut moms i sin
verksamhet - dem vill man missgynna! Jag tycker att
det är en lite knepig politik från ett parti som anser
sig vilja gynna småföretag. Centerpartiet för förstås
samma resonemang. Jag vet inte om det är ett miss-
tag, och att ni inte har insett att detta infördes av kon-
kurrensskäl och i total enighet en gång i tiden.
Det finns vissa som för kampanjer, som döljer vad
det egentligen handlar om och som försöker göra
någonting av det. De säger: Nu är ni så elaka och tar
ut moms på de tjänster som vi själva tar ut! Men det
är inte på det sättet, utan detta görs för att inte miss-
gynna de småföretagare som befinner sig inom den
här typen av bransch.
Sedan har vi det roligaste av allt, och det är en fa-
vorit i repris. Det är nämligen detta med stöld och
rån. Man vill ytterligare en gång uppmana regeringen
att utreda en sak som är utredd två tre gånger. Det är
ungefär samma sak som detta med miljömärkta pro-
dukter och miljömärkta livsmedel. Det är utrett. Man
har kommit fram till en sak. Vi har kommit fram till
att det inte går att ta bort momsen vid stöld och rån.
Vi har konstaterat förut att det dels skulle bli proble-
matiskt när det gäller försäkringsbranschen, dels inte
stämmer överens med den lagstiftning som EU har.
Men Centerpartiet fortsätter. Man ska göra en för-
nyad analys. Ska vi göra en ny analys varje år trots att
ingenting har ändrats? Jag säger det igen: Ska vi
syssla med politik i verkligheten eller ska vi ha en
lekstuga här inne i kammaren? Jag tycker att det är
viktigt att vi tar de här frågorna på allvar. Vi kan inte
göra en analys av samma fråga en gång om året när
ingenting nytt har hänt. Det hade varit en annan sak
om man försökte driva den här frågan inom EU och
försökte luckra upp hela det systemet. Jag tror att
Centerpartiet skulle ha ännu mindre framgångar där
än vad de har i kammaren när de fortsätter det här
populistiska arbetet.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 110 LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill först ge en eloge till Per Ro-
sengren för att han orkar uppamma dessa eldfängda
anföranden i behandlingen av vartenda betänkande.
Jag delar också uppfattningen om de här tjänste-
bilarna och väggarna. Jag har inte förstått hur man
ska kunna använda dem till familjen om de inte ska
åka på flaket, men det är ju förbjudet.
När det gäller fastighetsskötsel tycker vi kanske
att det kan vara intressant att få klarlagt huruvida
momssatser och andra regler ska avgöras av vilka
händer som håller i borsten eller skaftet. Det är den
delen vi vill hitta en lösning på. Vi har talat om att
beloppsgränsen kanske ska ändras för att man ska
lösa detta och för att man inte ska få de här effekter-
na. Det är det vi vill se.
Troligtvis är en generell sänkning av momssatser-
na och kanske en enhetligare momssats att föredra
framför att ha alla dessa differentieringar. De blir ju
till slut som en skog. Vi tycker ändå att det finns
anledning att se över detta. Det har funnits en del
problem här. Det anser vi fortfarande.

Anf. 111 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Låt mig ta det sista om enhetlig
momssats först. Jag och Vänsterpartiet är av den
uppfattningen att det inte hade varit helt fel. Men för
att genomföra detta skulle man behöva vidta vissa
kompensatoriska åtgärder, inte minst för barnfamil-
jerna, mest på grund av matmomsen. Det skulle vara
fördelningspolitiskt viktigast att lösa den. I övrigt tror
jag också att man skulle komma ganska långt. Man
skulle slippa en väldig massa problem. Precis som
Marie Engström var inne på när det gäller inkomstbe-
skattningen, vore naturligtvis det bästa att om vi kun-
de sopa bort alla de undantag som görs.
Sedan har vi detta med fastighetsskötsel och ut-
tagsbeskattningen där. Den är ju tillkommen för att
skapa neutralitet för de småföretagare som sysslar
med fastighetsskötsel i dag och som anlitas av mindre
fastighetsägare för att de inte har råd att anställa nå-
gon. Nu vill ni se till att de missgynnas och tvinga
folk att bli anställda i stället. De som inte kan upp-
fylla detta och få en hundraprocentig tjänst blir ändå
hänvisade till detta. Då ska de få en dyrare fastig-
hetsskötsel än de stora fastighetsbolagen som skulle
gynnas av ert förslag. Detta är alltså infört av konkur-
rensskäl och ingenting annat. Jag tror att det är oer-
hört viktigt att man vet vad som är bakgrunden innan
man reserverar sig på det här sättet.

Anf. 112 LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Men vi vill ju faktiskt också göra vis-
sa förändringar inom tjänstesektorn som skulle göra
att dessa företag blev konkurrenskraftiga i så fall. Det
viktigaste är ju dock att vi, hur vi än gör det, har vissa
kilar på vissa områden som är problematiska. Det har
vi diskuterat hur mycket som helst. Det finns pompe-
ripossaeffekter även inom andra områden än just
3:12-reglerna. Olika momssatser kommer också att
driva in kilar mellan olika företag som kommer att
vara ogynnsamma.
När det gäller momsnivåerna på mat tror jag att
man måste arbeta inom EU. Där har Per Rosengren
en poäng. Det är ofta reglerna storknar där inne och
inte kommer vidare. Där tror jag faktiskt att Per Ro-
sengren har en poäng. Där har jag aldrig haft någon
annan uppfattning än Per Rosengren. Men jag tror
ändå att det är viktigt att vi ser över alla de problem
som vi har inom den svenska skattepolitiken. Det
finns problematiska kilar som är fullständigt oför-
klarbara.
Vi har exempelvis det här fallet där det berodde
på om det var hästar eller hundar som drog släpvag-
nen med turister. Det var nämligen två olika moms-
satser på detta. Om vi tycker att vi ska ha sådana kilar
är det också en variant att det beror på vilket djur som
drar. Det visades i ett TV-program. Han hade kivats
med skattemyndigheten i tio år om detta. Det var
olika skattesatser där. Jag tror att Per Rosengren och
jag är överens om att vi inte behöver ha det.

Anf. 113 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag vill återkomma till detta med ut-
tagsbeskattning när det gäller fastighetsskötsel. Det är
det som reservationen handlar om. Vi ska inte blanda
in att ni har andra förslag när det gäller beskattningen
inom tjänstesektorn. Jag tyckte alldeles nyss att Lars
Gustafsson sade att det skulle vara bra med någon
form av enhetlig moms. Sedan är han ändå inne på att
vi måste sänka och ordna till det på olika sätt. Man
får ju bestämma sig vad det är man vill egentligen
och hur man ska jobba.
I dagens läge med det regelsystem som finns, och
jag har inte sett några andra förslag från Kristdemo-
kraterna eller några andra mer än detta med uttagsbe-
skattning på fastighetsmomsen, slår ni undan benen
för väldigt många småföretagare inom just fastighets-
förvaltningsbranschen med det förslag och den reser-
vation som finns här. Det är fullkomligt klart.

Anf. 114 ROGER KARLSSON (c) replik:
Fru talman! Jag måste också ge Per Rosengren en
eloge för den frenesi som han lyckas uppbringa för ett
sådant här betänkande och den kunskap han delar
med sig till oss andra.
Uttagsskatten infördes ju i samband med skattere-
formen 1990 som en del av breddningen av skatteba-
serna för att kunna sänka marginalskatten. Problemet
med den skattereformen var att man beskattade boen-
de och byggande både med kapitalskatt och konsum-
tionsskatt. I ett slag höjdes hyrorna med bra mycket.
Jag skulle tro att det var ungefär 30 % eller något
sådant. När den här uttagsskatten infördes var Väns-
terpartiet emot den. Det finns reservationer om det.
Jag har tittat tillbaka på motioner som har lagts fram
under 90-talet. I början av 90-talet var just uttags-
skatten den enda skatt som Vänsterpartiet ville sänka.
Min fråga till Per Rosengren är: Vad har hänt se-
dan dess?

Anf. 115 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Vänsterpartiet är alltid emot allting
när det införs, men sedan kan det bli ganska bra i
slutändan. Det vet man inte.
Att jag uppammar sådan energi när det gäller
detta beror på att moms är mums för mig. Därför
tycker jag att det är så fantastiskt roligt att diskutera
moms.
Roger Karlsson måste väl vara medveten om att
skulle man ta bort uttagsbeskattningen i dag skulle
man slå undan benen för ett antal företag inom den
bransch som säljer sina tjänster. Det går inte att ha
moms på dem som gör det. Om man har egen perso-
nal blir det ju billigare. Då gynnar man de företag
som är lite större och har råd att heltidsanställa fas-
tighetsförvaltare och fastighetsskötare. Till och med
Centerpartiet måste väl inse att det är ett problem för
de småföretag som i dag säljer sina tjänster och som
är tvingade att ta ut moms.

Anf. 116 ROGER KARLSSON (c) replik:
Fru talman! Problemet med förvaltningsmomsen
och framför allt med uttagsskatten är ju att de höjer
hyresnivåerna. Jag inser problemet. Att ta bort den ser
jag snarare som ett första steg till att bort hela för-
valtningsmomsen, men det tror jag inte är möjligt på
grund av EU:s regler.
Jag återkopplar till Per Rosengrens anförande.
Man får veta väldigt mycket om vad Per Rosengren
inte vill, men det gläder mig att jag också får veta att
han vill att momsen på mat ska fortsätta att vara låg.
Åtminstone tolkar jag honom så att det skulle bli
svårt att genomföra en sådan höjning. Jag känner när
jag ser Per-Olof Edins utredning att det finns ett tryck
för att höja matmomsen. Jag tror att det inte skulle
vara bra, framför allt inte fördelningspolitiskt.

Anf. 117 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag tror att det skulle vara bra att ha
en enhetlig momssats, men för att det ska bli fördel-
ningspolitiskt vettigt måste vi höja barnbidragen i
motsvarande mån. Annars blir det fördelningspolitiskt
felaktigt.
Jag tror faktiskt att hela det utrymme som i dag
finns för matmomsen bara motsvarar ett barnbidrag.
Om man använder det utrymmet skulle man få en
betydligt större träffsäkerhet än i dag, när alla - även
jag - får sänkt matmoms. Jag tror alltså att man kan
använda andra instrument för att få en bättre fördel-
ningspolitik än att smeta ut sänkningen på samtliga.
Jag tror till slut också att vi är eniga om att ni ska
dra tillbaka er reservation när det gäller fastig-
hetsskötsel. Jag kan däremot hålla med Roger Karls-
son om att det var dumt från början att göra det, för
det höjer hyrorna. Det är alldeles riktigt. Men av
konkurrensskäl är man, som jag sagt, tvungen att ha
det. Precis som Roger Karlsson säger kan man inte ta
bort momsen för de företag som säljer de här tjäns-
terna, för det skulle strida mot EU-direktivet.
Vi är här återigen låsta av ett EU-direktiv. Vi ska
vara glada över att det bara är momsen som EU till
99 % styr över och att det inte gäller också för de
andra skatterna. Låt oss se till att vi får behålla hand-
lingsfriheten också när det gäller de andra skatterna.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 16 §.)

15 § Allmänna motioner om taxering, skattebe-
talning och folkbokföring

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2002/03:SkU12
Allmänna motioner om taxering, skattebetalning och
folkbokföring.

Anf. 118 PER-OLOF SVENSSON (s):
Fru talman! Vi ska nu gå över till att debattera
skatteutskottets förslag med anledning av motioner
som handlar om taxering, skattebetalning och folk-
bokföring. Det har väckts 38 motioner som handlar
om förändringar i de nu gällande lagar som reglerar
de områden som jag nyss angivit. En hel del av dem
har väckts även vid tidigare riksmöten, men de har
inte blivit bifallna av riksdagen varför man nu åter-
kommer med sina förslag.
Motionerna handlar såväl om förenklingar som
om skärpningar av reglerna, bland annat om så kallad
F-skattsedel. I en motion krävs att man ska kunna få
en F-skattsedel redan vid födelsen. En annan motio-
när tycker att det nuvarande systemet är alltför gene-
röst och bör skärpas.
Trots att det redan skett ett antal regelförändringar
vad gäller redovisning och deklaration för företagare
och att frågan för närvarande dessutom bereds av
regeringen vill några motionärer gå snabbare fram
och kräver regelförändringar, bland annat för att få
samma regelverk för såväl stora som små företag.
Exempel på övriga ämnen som berörs i betänkan-
det är redovisning av arbetsgivaravgifter, betalning av
kvarskatt, skatte- och tulltillägg, skattekontroll, revi-
sion, kontrollbesök, entreprenadkonto för underleve-
rantörer, ersättning för ombudskostnader i skattemål,
betalningstidpunkt i skattekontosystemet, preliminär
F-skatt vid ojämna inkomster, momsredovisnings-
regler för småföretagare, återbetalning av mervärdes-
skatt, generalklausuler, skatteflyktslagen, folkbokfö-
ring av studerande och sockennamn som administra-
tiv enhet för folkbokföringen.
Fru talman! Det är inte min uppgift att yrka vare
sig bifall eller avslag eller att argumentera i sakfrågor
utan jag har försökt lämna en översiktlig presentation
av det som behandlas i betänkandet.

Anf. 119 ULF SJÖSTEN (m):
Fru talman! Det är minst sagt pinsamt för Sverige
som nation och plågsamt för de drabbade att Sverige
har blivit fällt för brott mot de mänskliga rättigheter-
na i Europadomstolen. Reglerna om skattetillägg
strider mot Europakonventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna.
Det är högst basala fri- och rättigheter som Sveri-
ge enligt Europadomstolen har brutit mot. Det finns
mycket som talar för att artikel 6 i Europakonventio-
nen också bör avse mål som enbart talar om skatter. I
artikel 6 i Europakonventionen sägs bland annat att
alla är tillförsäkrade en rättvis och offentlig prövning
inom rimlig tid, som ges av en oberoende och opar-
tisk domstol. Jag utgår från att vi alla bejakar dessa
skrivningar och synpunkter.
Det är oerhört viktigt att vi nu undanröjer de dis-
krepanser som finns mellan det svenska skatte-
tilläggssystemet och konventionen. Det har lagts fram
förslag som är rimliga och nödvändiga att genomföra
utan dröjsmål. Ett av dessa är att skattetillägg ska
kunna tas ut endast om den oriktiga uppgiften har
lämnats av uppsåt eller av oaktsamhet som ej kan
anses vara ringa. Ja, "ringa" sade vi förr i tiden. Det
står "ursäktlig" numera, vilket väl är en variation på
ringabegreppet.
Detsamma gäller tulltilläggen, som bör avskaffas
när det endast är fråga om periodiseringsfel. Båda
dessa förslag från Skattetilläggsutredningen är bra,
för de stärker rättssäkerheten inom ett område där
rättsosäkerheten bitvis är mycket stor. Denna osäker-
het i kombination med många gånger oacceptabelt
långa handläggningstider gör att människor i Sverige
utsätts för rättsövergrepp just på det här området.
Det är inte acceptabelt för en myndighet att vidta
en fiskal åtgärd som innebär att människors ekono-
miska situation raseras fullständigt för att tre, fyra,
fem, sex år senare komma fram till att den skattskyl-
dige hade rätt. Fru talman! Det är inte acceptabelt.
De många gånger orimligt långa handläggningsti-
derna måste kortas betydligt, och vi moderater efter-
lyser en tidsgaranti om 24 månader från skattemyn-
dighetens besked till dess att dom i högstainstans i
mål om skattetillägg meddelas.
Vidare bör småföretag få bättre möjligheter till
experthjälpsersättning vid skattemål och förfallodags-
regeln ändras så att betalning anses ha kommit skat-
temyndigheten till handa den dag när inbetalning
sker. Man bör också kunna ge generellt anstånd med
betalning om den skattskyldige överklagar sin taxe-
ring, om begäran om överklagan inte är uppenbart
ogrundad.
Fru talman! Rättssäkerheten på skatteområdet har
brister som påverkar enskilda människor och deras
verksamheter på ett mycket påtagligt sätt. Det krävs
ett ökat arbete med regelverk, lagstiftning och metod-
frågor, där transparens och förståelighet måste vara
nyckelord. Därför bör en parlamentarisk utredning
tillsättas med uppdrag att lägga fram förslag som
förbättrar rättssäkerheten på skatteområdet.
Vi moderater anser vidare att de nuvarande reg-
lerna för revision innebär en försvagning av den
skattskyldiges ställning i förhållande till de fiskala
intressena. Vi förordar därför en återgång till de reg-
ler som gällde under åren 1994-1997. Dessa regler
skapade en rimlig och sund balans mellan skattskyl-
diga och skattemyndigheterna i revisionssamman-
hang.
Vid tredjemanskontroll ska myndigheterna till
skillnad från under rådande förhållanden underrätta
den skattskyldige om vad som söks hos vederbörande
och varför just detta eftersöks. Revisioner som sker
utan föregående besked till den ansvarige i företaget
ska alltid ses som tvångsåtgärder som måste prövas
rättsligt innan de sätts i kraft.
Jag har nu redovisat moderata förslag som alla
syftar till att stärka rättssäkerheten för den enskilde
och i förekommande fall för dennes företag, förslag
som syftar till att skapa balans mellan den oftast sva-
ge, den enskilde eller dennes företag, och statens
organ för uppföljning av kontroll.
Fru talman! Jag tror att vi alla här i kammaren är
medvetna om att det finns en ganska stor rättsosäker-
het på skatteområdet. Det är nu dags att vidta kraft-
fulla och konkreta åtgärder. En sådan åtgärd skulle
kunna vara att ta bort den så kallade generalklausulen
och i stället utgå från det självklara att människor är
oskyldiga intill dess att de har bevisats vara skyldiga.
Vi ska inte utsätta människor för kraftiga tvångs-
åtgärder utan en mycket noggrann rättslig prövning -
detta borde vara självklart - tvångsåtgärder som gi-
vetvis är kränkande för den enskilde, tvångsåtgärder
som kan innebära att den enskilde förlorar anseende
och goodwill i sin näringsverksamhet.
Vi ska inte låta människor sväva i ovisshet år efter
år efter år efter år. Vi ska inte orättfärdigt ruinera
människor.
Dessa människors utsatthet går i vissa fall att jäm-
föra med brottsoffers utsatthet, och deras behov av
stöd och hjälp är precis lika stort.
Fru talman! Ska vi lyckas med bekämpningen av
ekonomisk brottslighet, grov ekonomisk brottslighet i
näringsverksamhet och osunt utnyttjande av välfärds-
systemen, som olika former av bidragsfusk, måste
skattesystemet och de omgivande regelverken ha en
mycket stor legitimitet hos de allra flesta. De måste
vara lätta att ta till sig och upplevas som rättvisa och
rimliga. Regler måste förenklas och i många fall tas
bort, dels för att stimulera tillväxt och utveckling,
dels för att förbättra rättssäkerheten på skatteområdet.
Den uppgiften klarar inte Sverige fullt ut i dag.
Därför, fru talman, måste vi alla visa att vi tar allvar-
liga missförhållanden på allvar. Ett viktigt sätt att visa
just detta är att tillsätta en parlamentarisk utredning
med ett tydligt uppdrag: Lägg fram förslag som för-
bättrar rättssäkerheten på skatteområdet!
Fru talman! Jag står bakom samtliga moderata re-
servationer, men för att vinna den beryktade tiden
yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.

Anf. 120 ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp):
Fru talman! Ända sedan tidigt i morse har det stått
ett antal personer här i talarstolen och sagt det jag
tänker säga nu. Att vi har ett företagsklimat där före-
tag kan växa och utvecklas är viktigt för att vi ska
kunna ha en bra välfärd, som vi vill ha. Jag vill ändå
upprepa det, för det är en så viktig mening.
Då behöver man en annan syn på företagande. Då
måste krångliga regler försvinna och entreprenörer
betraktas som hjältar, inte som pestsmittade. Många
av de motioner som behandlas i detta betänkande
innebär det förstnämnda, det vill säga att entreprenör-
er och företagare är hjältar, och de ska få den upp-
backning som en hjälte behöver.
När man vill starta ett företag innebär otidsenliga
regler för att få F-skatt hinder för entreprenörer. Vis-
serligen har mindre förändringar gjorts i själva hante-
ringen och ansökningsförfarandet, och det finns mer
information att hämta på Internet och annat. Men
fortfarande krävs att vissa kriterier är uppfyllda, krite-
rier som i grunden inte behövs för att kunna starta ett
företag men som utestänger många från att kunna
starta egen verksamhet, en verksamhet som så små-
ningom skulle kunna ge fler arbetstillfällen.
Som sagts tidigare i kammaren i dag behöver vi
fler riktiga jobb, både för att fler ska kunna betala
skatt och bidra till vår välfärd och för att bryta utan-
förskapet för många invandrare som i dag står utanför
arbetsmarknaden.
Folkpartiet anser att hindren måste bort och att det
måste bli enklare att få F-skattsedel. I princip ska alla
som vill få en F-skattsedel, naturligtvis under förut-
sättning att man inte har näringsförbud eller skat-
teskulder.
Fru talman! När man klarat av alla hindren och
blivit företagare måste det vara enkelt att fortsätta att
vara det. I dag överhopas företagen av krångliga
regler och administration, som jag sade, och omfat-
tande uppgiftslämnande till olika myndigheter. I de
flesta relationer mellan två parter är det ett ömsesidigt
givande och tagande, men så är ofta inte fallet mellan
den enskilde företagaren och samhällets myndigheter.
Samhället ställer krav på företagaren, men företaga-
ren kan inte ställa motsvarande krav på samhället. I
många fall utgår man från att företagarna är fuskare -
det verkar i alla fall så.
Den omfattande administration som i dag drabbar
småföretagaren innebär att ett mindre företag lägger
ned ungefär 30 000 kr per anställd och år för att ad-
ministrera regelverken inom områdena beskattning,
miljö och arbetsmarknad. Det är tid och pengar som
skulle kunna användas bättre, till investeringar i både
personal och utrustning för att kunna få verksamheten
att växa och utökas.
Folkpartiet vill att en rejäl rensning görs i blan-
kettfloran och att de blanketter som trots allt måste
finnas görs så enkla och okomplicerade som möjligt,
så att blankettifyllandetiden blir så minimal som
möjligt.
Fru talman! En del av administrationen består i att
skatt och moms ska betalas in. Även här måste man
utgå från företagaren och inte från myndigheten.
Datumet för betalning och redovisning är det datum
när myndigheten ska ha pengar, inte när företagaren
ska betala in. Det borde vara tvärtom, enligt Folkpar-
tiet. Dagens postgång är osäker, och betalningar kan
fördröjas, även om en viss förbättring ändå skett
eftersom man kan göra redovisningen på Internet i
dag.
Missar man det riskerar man att få betala förse-
ningsavgifter och skattetillägg. De här skattetilläggen
kan, om man är oense med skattemyndigheten och
ärendet går till domstol, ställa till problem. I dag kan
man få betala in skattetillägg innan ärendet är avgjort
i domstol, vilket i värsta fall kan leda till att företaget
tvingas gå i konkurs, vilket har hänt. Skattetillägg är
en form av straff, som alltså inte ska kunna utdömas
utan rättegång.
Folkpartiet anser bland annat att man inte ska be-
höva betala skattetillägg innan ärendet avgjorts i
domstol. Ärendet ska också avgöras inom en viss
tidsgräns efter ett överklagande.
Som jag sade i mitt tidigare inlägg när det gällde
momsen har regeringen varit väldigt flitig med skat-
tepropositioner den senaste tiden. I dagarna kommer
en proposition om skattetillägg. Därför vill jag nämna
att vi återkommer ytterligare i frågan när vi har ana-
lyserat förslaget till skattetillägg. Det jag har förstått
är att viss kritik har framförts av Lagrådet, som
granskat förslaget, och att alla önskemål inte är till-
fredsställda. Men vi återkommer, som sagt var, när vi
har sett propositionen.
Ulf Sjösten pratade tidigare om generalklausulen,
och det är också en fråga om rättssäkerhet. General-
klausulen mot skatteflykt, som ska tjäna som sista
kontrollstation för att den enskilde inte försöker ma-
nipulera skattesystemet, vill vi också ha bort. Regler-
na måste vara så fasta och tydliga att medborgarna
kan förutse och förstå konsekvenserna av sitt hand-
lande.
Fru talman! När det gäller inbetalning av prelimi-
när skatt beslöts i höstas att nystartade företag ska få
tre månaders uppskov för inbetalning av preliminär
skatt. Det är ett litet steg i rätt riktning. Att företaget
ska hinna få in pengarna innan de ska betalas ut borde
vara självklart, både för nystartade och för etablerade
företag. Företagen har i dag ett ojämnt flöde av in-
täkter, och därför borde även inbetalningen av skatt
också vara det, inte som i dag med lika mycket varje
månad.
Därför vill Folkpartiet ha en översyn av reglerna
för inbetalning av preliminär skatt, så att skatten
betalas in när man har intäkterna i handen.
De frågor som jag nu har nämnt är viktiga för att
vi ska få den tillväxt och det bra företagsklimat som
jag nämnde i början.
Vi pratade förut om att många motioner egentli-
gen har blivit en slask över sedan behandlingen i
höstas i samband med att budgeten togs. Man kan väl
säga att det här betänkandet är slasken av slasken, det
vill säga de motioner som inte inrymdes inom något
annat område. Därför finns det en hel del andra frågor
som också tas upp i detta betänkande. De flesta rör
som sagt var företag, men det finns också en del som
rör enskilda individer.
Jag vill bara peka på en av de frågor där Folkpar-
tiet har en motion, och det gäller vad som ska stå på
vars och ens slutskattsedel. Folkpartiet vill att man
delar upp posterna, så att det klart framgår vad som är
normala skatter, kyrkliga avgifter och pensionsavgif-
ter. Pensionsavgiften är egentligen ingen skatt utan en
avgift som man avsätter för framtida bruk när man
blir pensionär. Det är alltså en personlig tillgång. På
samma sätt ingår de kyrkliga avgifterna numera inte i
de normala skatterna.
Fru talman! Jag står bakom Folkpartiets samtliga
reservationer, men jag yrkar bifall till reservationerna
1 och 2.

Anf. 121 PER LANDGREN (kd):
Fru talman! I det här betänkandet om taxering,
skattebetalning och folkbokföring kommer de olika
perspektiven, som har nämnts här tidigare, fram i
blixtbelysning igen. Statens von oben-perspektiv
finns med i allt. Oppositionen gör vad den kan för att
lyfta fram skattebetalarens perspektiv. Vi efterlyser
förenklade regler, inte minst för småföretagen, och
jag vill yrka bifall till reservation 1.
Vad jag inte har sagt är att det inte bör finnas ett
statligt perspektiv, men det statliga perspektivet
måste definitivt balanseras med ett von unten-
perspektiv, ett perspektiv underifrån, från skattebeta-
larna.
Skatter och skattenivåer kränker medborgare. När
de gör det motverkar de grundläggande etiska värden
- etiska värden är inte någonting konstigt, utan de
korresponderar med FN:s deklaration om mänskliga
fri- och rättigheter. När detta sker kan det inte moti-
veras av ens de ädlaste mål - det må vara välfärd och
så vidare - utan medlen måste harmoniera med må-
len. Det blir annars en förvrängd konsekvensetik eller
ingen etik alls. Skatter som förhindrar människor att
förverkliga grundläggande värden och som till exem-
pel driver företag ur Sverige är moraliskt illegitima,
och de bör kallas så.
Det händer att staten via statliga verk driver in
skatter som inte har moralisk legitimitet och dess-
utom att de gör det på ett sätt som inte heller har den
här legitimiteten. Jag har nu inte sagt att det alltid är
så. Jag har inte angett någon som helst proportion,
men vi har ju hört de tidigare inläggen, och då kan jag
förkorta mitt anförande. När detta äger rum har vi ett
trovärdighetsproblem, och det trovärdighetsproblemet
måste vi ta på allvar. Det undergräver skattemoralen,
och det försvårar för oss alla att nå målet om det goda
samhället.
Det krävs någon form av mentalitetsförändring
såväl hos lagstiftare som hos skattemyndigheter. Min
egen erfarenhet av skattemyndigheten i Västra Göta-
land är kort, men utifrån den upplever jag att föränd-
ringen är på väg. Det kanske är så över hela riket -
jag vet inte. Men det ska inte längre bara handla om
att se skattefusk och skatteundandragande som bris-
tande skattemoral. Det är det, men detta kan också ha
sin orsak i handlingar, det vill säga beslut och lag-
stiftning, från statens sida som inte är moraliskt legi-
tima. Jag talar om "moraliskt legitima" utifrån den
moraliska kodex som finns i internationella samfund
och som också finns i rättighetskatalogen i Sveriges
grundlag.
Det statliga perspektivet kan rättsligt spåra ur om
det inte balanseras av medborgarens perspektiv. Det
är alltså en fråga om rättstrygghet och om mänskliga
fri- och rättigheter, som vi har fått exemplifierat tidi-
gare av bland andra ledamot Sjösten. Det goda sam-
hället handlar om alla människors lika värde, rättig-
heter och skyldigheter. Och i ett gott samhälle inne-
bär det såväl att skapa rättvisa och jämlika förutsätt-
ningar för alla som att utjämna skillnader och omför-
dela resurser - vi är med på detta - för att människor
just ska ha möjlighet att förverkliga de här grundläg-
gande värdena i sina liv och sina livsmål.
Det handlar om solidaritet och förvaltarskap för
att man ska kunna förverkliga det goda samhället. En
god skatt och även en god indrivning harmonierar
med grundläggande värden och förhindrar inte män-
niskor att förverkliga dem i sina liv.

Anf. 122 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Vänsterpartiet har två reservationer i
det här betänkandet. I den ena behandlas inbetalning-
en av kvarskatt. Det är en fråga som vi återkommande
har velat ta upp. Vi skulle vilja att man belyser kon-
sekvenserna av de ändrade regler som genomfördes i
slutet av 90-talet då man förde över ansvaret till den
anställda. Tidigare betalade arbetsgivaren in rest-
skatten.
Vi har uppmärksammat att andelen som restförs
hos kronofogden har ökat. Den ökade i slutet av 90-
talet strax efter reformen, och under de senaste åren
har allmänna mål som handlar om skatteskulder blivit
fler hos Kronfogdemyndigheten. Nu hänvisar majo-
riteten till att Riksdagens revisorer ska göra ett infor-
mationsbesök med anledning av den här frågan, men
vi menar att man i och med det inte fråntas ansvaret
att göra en utvärdering.
I en annan reservation tar vi upp frågan om legi-
timationskontroll vid revisioner. Vi menar att skatte-
myndigheten måste få bättre verktyg i kampen mot
svartjobben - vi har tidigare i dag pratat om svar-
tjobb. Det handlar om vikten av att företag gör rätt för
sig, inte minst av den anledningen att det annars
snedvrider konkurrensen. Det är svårt att vara ett
företag som gör rätt för sig om andra inte gör det. Vi
pekar bland annat på att man i byggbranschen nyligen
har inlett en samverkan mellan skattemyndigheter,
byggentreprenörer och byggfack för att komma till
rätta med svartjobben just i den branschen. Detta
kanske kan bilda skola även för vad man kan göra på
andra håll, därav vår reservation.
Nu tänker jag kommentera några andra reserva-
tioner som vi inte står bakom. Det handlar väldigt
mycket om förenkling för småföretagen, ni vet det
här mantrat. Jag vet inte hur många som har stått här
uppe i talarstolen och framfört det. Jag och andra
jobbar inom mitt parti också med småföretagarfrågor.
Jag tycker att vi ska föra diskussionen på en lite mer
rimlig nivå än vad vi har gjort hittills. Man svartmålar
väldigt mycket, tycker jag, och jag ska ge några ex-
empel.
Man skriver så här i reservation nr 1: "Den mur av
blanketter, byråkrati och misstänksamhet som fortfa-
rande möter den som vill starta ett eget företag måste
rivas." Det är tuffa ord - "den mur". Jag kan hålla
med om att man behöver göra väldigt mycket, men ni
talar om en mur av misstänksamhet. Vilka menar ni
då? Vilka är det som visar upp en mur av misstänk-
samhet gentemot den som vill starta företag i det här
landet? Är det den enskilde tjänstemannen på skatte-
myndigheten? Är det banken eller någon kommunpo-
litiker, eller är det andra företagare? Eller är det kan-
ske vi politiker i skatteutskottet? Vilka är det egentli-
gen? Om ni tycker att småföretagare möts av en mur
av misstänksamhet hos skatteförvaltningen får vi ta
upp det när vi åker till Riksskatteverket i Solna om
några veckor. Det är en viktig fråga. Kommer man
med ett sådant påstående måste man också följa upp
det på något sätt.
I en annan reservation som handlar om F-
skattsedel skriver bland annat Folkpartiet att nyföre-
tagandet hindras allvarligt av det regelverk vi har i
dag.
Under de senaste åren har det kommit in mellan
58 000 och 60 000 ansökningar per år. 1-1½ %,
ibland någon tiondel mer, avslås eftersom det bedöms
som att man inte kan bedriva näringsverksamhet eller
så finns det andra orsaker till att man inte ska få en F-
skattsedel. Är det ett allvarligt hinder för nyföreta-
gandet i det här landet? Menar man verkligen det?
Har man alldeles glömt bort anledningen till att man
en gång införde en F-skattsedel? Det handlade om att
det måste finnas ett konsumentperspektiv. Detta är till
skydd för konsumenten. Det är det som man kallar ett
körkort som den enskilde företagaren får från skatte-
myndigheten. Det var ju någon mening med det ock-
så.
Sedan tar Folkpartiet upp frågan om F-skatt vid
ojämna inkomster under året. Man menar att om vi
inte kommer till rätta med den problematiken så häg-
rar en lång rad konkurser. Så står det nästan ordagrant
i reservationen. Men vi har ju en skattebetalningslag.
I kap. 11 står det faktiskt så här: Skattemyndigheten
får på begäran av den skattskyldige besluta att F-skatt
och särskild A-skatt ska betalas endast under vissa
kalendermånader om den skattskyldiges näringsverk-
samhet pågår endast en del av kalenderåret.
Vi har en lagstiftning till skydd för företag som
kanske har den typen av säsongsmässiga inkomster
som jag förstår att Folkpartiet hänvisar till i sin reser-
vation.
Jag säger precis som jag har sagt förut: Jag tycker
att det är viktigt att vi underlättar för att mindre före-
tag ska kunna växa eller för att människor ska kunna
starta nya företag. Men jag tycker att ni målar upp en
bild av att allting är nattsvart. Ni säger att vi ska ta
bort vissa regler och att vi ska förenkla regler. Så
enkelt är det faktiskt inte. Det kan vara så att en regel
som är komplicerad gynnar den enskilda företagaren.
Om man ska fylla i blanketten om expansionsmedel
finns det en anledning till att man gör det. Det är för
att småföretagaren inte ska komma sämre ut i skatte-
hänseende än det stora företaget. Det måste finnas en
hederlighet i debatten.
Ni för fram att höjden av nyföretagande är när vi
kan dela ut F-skattsedlar till alla nyfödda. Det blir
nästan löjligt: en F-skattsedel i stället för en födel-
seattest. Det blir inte bra. Jag efterlyser en seriös
debatt där vi kan vaska fram verkliga bra förslag för
att få en bättre företagsamhet i det här landet och inte
hålla på med floskler.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 10.

Anf. 123 ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! När det gäller den ojämna inkomsten
under året hänvisar Marie Engström till de fall då
man har visstidsverksamhet och vet att man jobbar si
och så mycket under våren och si och så mycket un-
der hösten. Vi pratar om de fall då man har en ojämn
inkomst under året och inte i förväg vet hur mycket
man kommer att tjäna under de olika månaderna. Vi
menar att man måste kunna tjäna in pengarna innan
man ska behöva betala skatt.
Marie, jag har inte målat ut allt som nattsvart. Jag
har sagt att vissa saker har hänt. Det har skett förenk-
lingar och förbättringar när man ska ansöka om F-
skatt. Men det är fortfarande samma kriterier som
gäller för att du ska få den: Du måste ha fler kunder,
utföra arbetet hos dig själv och inte hos kunden. Detta
hindrar många kvinnor från att kunna starta och driva
egna företag, sjuksköterskor till exempel inom vår-
den.

Anf. 124 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Anne-Marie Ekström verkar röra ihop
saker och ting. Om det är så att en företagare är osä-
ker på vilken nettoinkomsten blir under kommande år
får hon eller han lämna in en preliminärdeklaration.
En preliminär deklaration är preliminär till sin natur
liksom den skatt som man betalar under året. Den är
också preliminär till sin natur. Om det skulle visa sig
att osäkerheten blir ännu större under året eller om
det visar sig att man kanske inte får den inkomst man
har tänkt sig ändrar man och lämnar in en ny prelimi-
närdeklaration. Som komplement till det finns ju den
regeln i skattebetalningslagen som jag citerade förut
från den stora talarstolen.
Jag förstår inte vad Folkpartiet vill ha utöver det-
ta. Det låter väldigt rörigt när Anne-Marie Ekström
ska försöka förklara detta för mig. Då verkar det som
om Folkpartiet inte själva riktigt vet vad de vill. Det
viktigaste för Folkpartiet är att tala om att vi har ett
vansinnigt dåligt företagsklimat i det här landet.

Anf. 125 ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill inte påstå att vi har ett van-
sinnigt dåligt företagsklimat. Men vi har sagt att vi
vill ha ett bättre företagsklimat. När det gäller den
ojämna skatteinbetalningen är det självklart så att
man gör en preliminärdeklaration. Då får man en
uppgift om att man ska betala si och så mycket peng-
ar varje månad. Om man då har ojämna inkomster
varje månad och inte vet - jag har själv upplevt det -
och kanske inte tjänar någonting nästa månad då
måste man ändå betala in sin skatt. Vi vänder oss
emot principen att man ska betala skatt innan man har
fått pengarna i handen. Att man i detta fall kan göra
en ny preliminärdeklaration skulle kanske innebära
att man skulle göra en preliminärdeklaration varje
månad.
Vi vill att man ska se över systemet och se hur
man ska kunna göra det enklare att ha ojämna in-
komster och betala skatt efter de inkomster man har.
Momsen betalas ju in efter de momsinkomster som
man har haft. Men man betalar samma summa skatt
varje månad.

Anf. 126 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det är nästan synd att behöva säga
det, men Anne-Marie Ekström sade ju själv förut att
detta på något sätt var slasken utav slaskens motioner.
Det kanske är det som visar sig. Jag måste säga att
den reservation som Folkpartiet hänvisar till är mer
eller mindre obegriplig. Det kanske är därför som den
har hamnat i detta betänkande som Anne-Marie Ek-
ström själv uppenbarligen tycker är ett väldigt tvek-
samt betänkande.
Anne-Marie Ekström har nu inte möjlighet att
svara mig. Nästa gång vi har denna typ av debatt
skulle jag gärna vilja ha svar angående den mur av
misstänksamhet som alla som försöker bedriva före-
tag i landet möts utav. Vari består den? Vilka utgör
muren? Vilka uttryck tar den sig?
(forts. 17 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.56 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 16.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.

16 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

MJU12 Ändringar i foderlagen, mm
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU7 Allmänna motioner om inkomstbeskattning
Punkt 1 (Skatteskala, grundavdrag, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (fp)
4. res. 3 (kd)
5. res. 4 (v)
Förberedande votering 1:
31 för res. 3
22 för res. 4
246 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
42 för res. 2
30 för res. 3
228 avstod
49 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
49 för res. 1
41 för res. 2
211 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Karin Granbom (fp) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
160 för utskottet
48 för res. 1
94 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 17 c, 16 mp
För res. 1: 48 m
Avstod: 42 fp, 30 kd, 22 v
Frånvarande: 17 s, 7 m, 6 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 1 mp

Punkt 3 (Beskattningen av barnpension)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
283 för utskottet
16 för res. 5
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 48 m, 41 fp, 30 kd, 21 v, 16 c
För res. 5: 16 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 17 s, 7 m, 7 fp, 3 kd, 8 v, 6 c, 1 mp

Punkt 12 (Hushållstjänster)
1. utskottet
2. res. 8 (fp, m, kd, c)
Votering:
165 för utskottet
137 för res. 8
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 22 v, 16 mp
För res. 8: 48 m, 42 fp, 30 kd, 17 c
Frånvarande: 17 s, 7 m, 6 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 1 mp

Punkt 22 (Idrottskonto)
1. utskottet
2. res. 13 (fp, kd, c)
Votering:
164 för utskottet
90 för res. 13
47 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 1 m, 22 v, 14 mp
För res. 13: 1 m, 42 fp, 30 kd, 17 c
Avstod: 46 m, 1 mp
Frånvarande: 17 s, 7 m, 6 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU8 Allmänna motioner om företags- och kapi-
talbeskattning
Punkt 1 (Företags- och kapitalbeskattningen, allmänt)
1. utskottet
2. res. 1 (fp, m, kd, c)
Votering:
165 för utskottet
137 för res. 1
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 22 v, 16 mp
För res. 1: 48 m, 42 fp, 30 kd, 17 c
Frånvarande: 17 s, 7 m, 6 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 1 mp

Punkt 4 (Tonnageskatt)
1. utskottet
2. res. 4 (kd, c, mp)
Votering:
189 för utskottet
113 för res. 4
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 2 m, 36 fp, 22 v, 2 mp
För res. 4: 46 m, 6 fp, 30 kd, 17 c, 14 mp
Frånvarande: 17 s, 7 m, 6 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 1 mp

Punkt 7 (Fåmansföretag)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
Votering:
149 för utskottet
23 för res. 8
129 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 4 m, 2 kd, 16 mp
För res. 8: 1 fp, 22 v
Avstod: 44 m, 40 fp, 28 kd, 17 c
Frånvarande: 17 s, 7 m, 7 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 1 mp
Louise Edlind-Friberg (fp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat nej.
Annelie Enochson (kd) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 16 (Generationsskiften i familjeföretag)
1. utskottet
2. res. 15 (fp, m, kd, c)
Votering:
165 för utskottet
137 för res. 15
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 22 v, 16 mp
För res. 15: 48 m, 42 fp, 30 kd, 17 c
Frånvarande: 17 s, 7 m, 6 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 1 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU10 Allmänna motioner om mervärdesskatt
Punkt 1 (Skattesatser, e-handel, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
212 för utskottet
48 för res. 1
42 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 1 fp, 30 kd, 22 v, 16 c, 16 mp
För res. 1: 48 m
Avstod: 41 fp, 1 c
Frånvarande: 17 s, 7 m, 6 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 1 mp
Ulf Nilsson (fp) anmälde att han avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 2 (Vissa varu- och tjänsteomsättningar)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
3. res. 5 (c)
Förberedande votering:
45 för res. 3
19 för res. 5
237 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
208 för utskottet
42 för res. 3
51 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 43 m, 22 v, 16 mp
För res. 3: 42 fp
Avstod: 4 m, 30 kd, 17 c
Frånvarande: 17 s, 8 m, 6 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 1 mp

Punkt 3 (Miljömärkta produkter)
1. utskottet
2. res. 7 (mp)
Votering:
257 för utskottet
16 för res. 7
29 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 48 m, 42 fp, 1 kd, 22 v, 17 c
För res. 7: 16 mp
Avstod: 29 kd
Frånvarande: 17 s, 7 m, 6 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 1 mp

Punkt 9 (Byggmoms)
1. utskottet
2. res. 12 (kd)
Votering:
213 för utskottet
30 för res. 12
59 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 48 m, 22 v, 16 mp
För res. 12: 30 kd
Avstod: 42 fp, 17 c
Frånvarande: 17 s, 7 m, 6 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 1 mp

Punkt 14 (Stöld och rån)
1. utskottet
2. res. 17 (c)
Votering:
284 för utskottet
18 för res. 17
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 48 m, 42 fp, 30 kd, 22 v,
16 mp
För res. 17: 1 s, 17 c
Frånvarande: 17 s, 7 m, 6 fp, 3 kd, 8 v, 5 c, 1 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

17 § (forts. från 15 §) Allmänna motioner om
taxering, skattebetalning och folkbokföring (forts.
SkU12)

Anf. 127 ROGER KARLSSON (c):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 3.
I det här sammanhanget vill jag tala om F-
skattsedel ur ett jämställdhetsperspektiv. Vad är F-
skattsedel bra för? Det är viktigt för en företagare att
ha F-skattsedel - särskilt för en tjänsteföretagare. Om
man har en sådan befriar man kunden från ett ansvar
att behöva betala skatt och arbetsgivaravgifter för den
ersättning som kunden betalar för en tjänst. Utan F-
skattsedel kommer man lätt till korta i en konkurrens-
situation. Det är särskilt viktigt på landsbygden efter-
som en stor del av befolkningen är företagare, många
gånger småföretagare.
Det låter vackert när den röd-gröna majoriteten i
riksdagen använder tjusiga begrepp som feminism
och lika rättigheter för kvinnor, men när det kommer
till kritan klingar orden väldigt ihåligt. Det är gam-
maldags vänsterretorik. Tyvärr blir den viktigare än
lika villkor för kvinnor. Löneskillnaderna i Sverige i
dag är oacceptabelt stora. En förklaring ligger i före-
tagandet; kvinnor startar och driver företag i mindre
utsträckning. Exempelvis var endast 31 % av företa-
gen som startades 2001 ledda av kvinnor.
Under den borgerliga regeringen, när Maud
Olofsson jobbade som tjänsteman i Arbetsmarknads-
departementet, lyckades vi med hjälp av olika åtgär-
der, bland annat mikrolån - passar särskilt bra för
kvinnligt företagande - öka andelen kvinnliga företa-
gare från ungefär 19 % till dagens 30 %. Sedan har
det legat kvar där. Det är synd. Vartannat nytt företag
borde startas av kvinnor.
Det är dagens regler som slår orättvist. Till exem-
pel betraktas en läkare lagtekniskt som utförare av ett
självständigt arbete och kan starta egen verksamhet
medan en sjuksköterska som gör samma sak hindras.
Det har slagits fast av bland annat Länsrätten i Öster-
götlands län, som sade att en sjuksköterskas arbete
inte är tillräckligt självständigt. Ansökan från en
sjuksköterska i Linköping att få F-skattsedel avslogs.
I praktiken innebär detta att många kvinnor som
skulle vilja starta företag, använda sitt kunnande i
eget företagande, diskrimineras. De får inte den möj-
ligheten. Jag vägrar att acceptera att vi har en köns-
diskriminerande politik. När läkarprofessionen, till
skillnad från sjuksköterskeyrket, antas vara självstän-
digt uppenbarar sig en attityd som inte bara är verk-
lighetsfrämmande utan också mycket grovt missgyn-
nar kvinnors möjligheter till företagande.
Vårdförbundet har överklagat domen till Kam-
marrätten i Jönköping. Förhoppningsvis kommer den
absurda tolkningen att revideras. Vi tycker inte att vi
ska vänta på ett positivt utslag från kammarrätten
utan vi i Centerpartiet tycker att vi ska agera i riksda-
gen. Det handlar om att det ska bli enklare att få F-
skattsedel. Marie Engström raljerade i sitt anförande
om Centerpartiets idé om att vid födseln få en latent -
observera latent - F-skattsedel som man sedan kan
"väcka" längre fram i livet när man blir myndig och
vill starta ett företag.
Vad är det för konstigt med detta egentligen? Var-
för ska normen vara att vi ska bli löntagare? Jag tyck-
er, fru talman, att vi behöver en annan syn på företa-
gare och företag i Sverige. Det ska vara naturligt att
starta och driva företag. I dag är det inte så. Vi har ett
helt utbildningssystem, vi har en samhällsstruktur,
som förutsätter att företagare är något man blir i brist
på anställning. Utvecklingen i mitt hemlän Sörmland
under 90-talet är tydligt: Företagandet ökade när det
var dåliga tider på arbetsmarknaden och minskade när
det var bättre tider på arbetsmarknaden. Det är synd
att jag lever i ett län, att vi lever i ett land, där företa-
gande är undantaget.
Den rödgröna majoriteten i dagens riksdag för en
politik som väldigt mycket handlar om retorik, men
när det kommer till konkreta åtgärder viker man ned
sig. Det tycker jag är synd.
Återigen yrkar jag bifall till reservation 3, som
handlar om F-skattsedel, och reservation 1.

Anf. 128 ULLA WESTER (s):
Fru talman! En av kvällstidningarna använde
häromveckan rubriken "Skatta dig lycklig" till en
artikel där den nya inkomstdeklarationen presenteras.
Nya blanketter, fler förtryckta uppgifter och redan
färdigräknade avdrag innebär att det nu går att god-
känna sin deklaration per telefon. Det tar ungefär två
minuter. Behöver man lägga till eller ändra uppgifter
kan man i stället välja att deklarera via nätet. Dekla-
rationsförfarandet är från och med i år mycket enklare
för alla, givetvis också näringsidkare.
De borgerliga politiska företrädarna säger sig be-
skriva småföretagarnas situation. Men det finns en
risk att dessa företrädare blir fångar i den egna retori-
ken. I värsta fall kan utsagorna bli självuppfyllande
profetior. Det tål därmed att fundera över om inte de
borgerliga klagovisorna över regler och förordningar
påverkar företagandet negativt i högre grad än vad
verklighetens administrativa krav gör.
Visst finns det regler, förordningar och blanketter
i en företagares värld, och visst ska moms och andra
skatter redovisas, och det i rätt tid. Jag vill på intet
sätt påstå att allt är problemfritt, men jag håller inte
med om att ingenting eller väldigt lite skulle ha för-
ändrats i positiv riktning. Egentligen hade det varit på
sin plats att vi alla hade glatt oss åt att ett mycket
svårt regelförenklingsarbete trots allt går framåt till
fromma för företagandet och företagarna och till
fromma för vårt land. En positiv och samarbetsvillig
stämning partierna emellan i dessa viktiga tillväxtfrå-
gor skulle säkert betyda mycket för enskilda nä-
ringsidkare.
Diskussionen om varför det finns regler och krav
är intressant, och den är viktig. Som konsument tyck-
er jag att det är bra att miljö- och hälsokontoret kon-
trollerar de hygieniska förhållandena på lunchrestau-
rangen. Det känns väldigt viktigt att brandmyndighe-
ten har kontrollerat och godkänt lokalen. När jag går
och handlar i affären tycker jag att det är bra att veta
att vågen väger rätt så att jag faktiskt får med mig
hem den mängd varor som jag har betalat för.
Vad jag vill säga med detta är att alla regler på
intet sätt behöver vara av ondo, i alla fall inte för alla.
Att ringa in och rensa i så kallade onödiga regler är
därför inte helt lätt. Det är inte heller gjort i en hand-
vändning att förenkla de regelverk som verkligen
behövs. Det krävs samarbete och långtgående kon-
sekvensanalyser.
Under år 2001 undersökte Nutek 20 000 småfö-
retag med 0-49 anställda. Som svar på frågan hur
många timmar i genomsnitt företaget lägger ned på
uppgiftslämnande och kontakter med myndigheter
uppgav 64 % 0-1 timme per vecka, 21 % av dem 2-3
timmar, 3 % 4-5 timmar och 12 % över 5 timmar per
vecka. Men olika enkätundersökningar har gett olika
resultat. För att kunna mäta på ett mer tillförlitligt sätt
har ITPS, Institutet för tillväxtpolitiska studier, fått i
uppdrag att ta fram dels en konkret definition av
begreppet "administrativ börda", dels en metod att
mäta den. Det arbetet kommer att bli färdigt under det
här året.
I reservation 1 efterlyses särregler för småföretag.
Flera sådana lösningar har vi redan, till exempel
momsredovisning, viss uppgiftsinlämning och nivån
på arbetsgivaravgifter. Det finns självklart inget annat
än en vilja att underlätta för småföretagen, det är
självklart. Men det finns samtidigt flera aspekter att ta
hänsyn till. Konkurrensneutralitet är en och hinder för
tillväxt en annan. Särregler kan faktiskt skapa trös-
keleffekter.
Fru talman! Betänkandet innehåller 16 reservatio-
ner, och jag har åtta minuters talartid, så jag får gallra
hårt. Jag väljer att inte kommentera de reservationer
som berör skatte- och tulltilläggen. Propositionen
som rör dessa frågor ligger på riksdagens bord i dag,
och vi kommer att ha en debatt om den i mitten av
maj.
Däremot vill jag kommentera reservation 9, där
man med moderata förtecken vill tunna ut skattemyn-
digheternas befogenheter. Jag vill också lyfta fram
reservation 15. Förutom Moderaterna vill Folkpartiet
och Kristdemokraterna avskaffa skatteflyktslagen och
generalklausulen.
Moderaterna är inte precis kända för att använda
silkesvantar utan snarare betongklossar i de kriminal-
politiska frågorna. Deras förhållningssätt förändras
märkligt nog fullständigt när brotten är ekobrott,
särskilt skattebrott. Då åker även silkesvantarna av.
Nödvändiga befogenheter för att kunna beivra denna
brottslighet benämner man i stället integritetskrän-
kande och säger att de skapar rättsotrygghet. Jag
vågar påstå att utan till exempel överraskningsrevi-
sioner är det väldigt svårt att bevisa denna typ av
brottslighet. Möjligen definierar vi socialdemokrater
ordet rättstrygghet annorlunda än vad Moderaterna
gör. Trygghet menar vi ska de känna som vill göra
rätt för sig. Jag tycker inte att det är integritetskrän-
kande att skattebrottslingar oroar sig för att få besök
av skattemyndighetens revisorer. Regeringen Bildt på
sin tid skalade drastiskt bort skattemyndigheternas
befogenheter, och än i dag längtar Moderaterna till-
baka till den tiden fastän skattebrottsligheten kunde
frodas i lugn och ro.
Jag vill vidhålla därutöver att generalklausulen
behövs och det av flera skäl. Jag talade nyss om för-
enklingar i regelverk. Generalklausulen är en sådan.
Den finns där som ett paraply mot skattebrottslighet.
Utan den hade lagstiftningen behövt detaljeras ytter-
ligare till förfång för den stora allmänheten, företa-
garna och företagandet. Trots det hade ändå fält läm-
nats öppna för brottslighet eftersom alla sätt att
kringgå lagen inte kan förutses.
Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till
skatteutskottets förslag och avslag på samtliga reser-
vationer.

Anf. 129 ROGER KARLSSON (c) replik:
Fru talman! Ulla Wester sade i sitt anförande att
hon valde bort reservationer om skatte- och tull-
tillägg. Sedan replikerade hon mot några moderata
reservationer, men hon valde att inte säga någonting
alls om reservationen som handlar om F-skattsedel.
Kanske är det symtomatiskt, jag vet inte.
För mig är det här en jämställdhetsfråga. Vi lyfter
in den i det perspektivet. Vårdförbundet driver det
väldigt hårt och tycker inte att sjuksköterskor ska
diskrimineras, att det inte är rimligt att, som skatte-
myndigheten bedömer det i dag, man ska uppfylla ett
självständighetkriterium för att kunna få F-skattsedel.
Om man bara har en uppdragsgivare och jobbar som
sjuksköterska och sedan skulle sälja sin tjänst till sin
gamla arbetsgivare, uppfattas det inte som tillräckligt
självständigt. Däremot faller inte en läkare under
detta självständighetskriterium.
Min fråga till Ulla Wester är: Stöder ni socialde-
mokrater Vårdförbundet när man driver den här frå-
gan? Är ni i så fall beredda att göra något åt detta för
att öppna kvinnors arbetsmarknad?

Anf. 130 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Till skillnad från Centerpartiet menar
vi socialdemokrater allvar när vi diskuterar en så
viktig fråga som jämställdhet. Skulle jämställdhet
hänga på en F-skattsedel, ja, då vore jag en stor till-
skyndare av att alla skulle få en sådan redan vid föd-
seln.
Är det så att manliga sjuksköterskor skulle nekas
F-skattsedel? Det tror inte jag. Jag ser över huvud
taget inte någon koppling mellan jämställdhet och F-
skattsedel. Däremot, Roger Karlsson, ser jag kopp-
lingar till svartarbete och skattebrott, och det tycker
jag är alldeles ohyggligt allvarligt.
Väldigt många börjar nu prata om att det är för
enkelt att få F-skattsedel, precis med de aspekter som
jag tog upp, men inte Centerpartiet. Har inte Center-
partiet några som helst funderingar på att det kanske
är att stödja den illojala konkurrensen att slänga ut F-
skattsedlar även till bebisar?

Anf. 131 ROGER KARLSSON (c) replik:
Fru talman! Allvarligt tycker jag att det blir när
Ulla Wester ifrågasätter kvinnors behov av att bredda
sin arbetsmarknad. Det finns ett uppenbart behov. I
dag är kvinnor många gånger utlämnade till att bara
kunna jobba inom sitt yrkesområde. Om man har en
profession inom sjukvården eller inom läraryrket är
arbetsmarknaden väldigt begränsad. Det har ett tyd-
ligt jämställdhetsperspektiv att om jag har flera ar-
betsgivare att välja mellan blir löneutvecklingen bätt-
re. Det är bara att titta på hur det ser ut i kvinnodomi-
nerade yrken med få arbetsgivare; lönerna släpar
efter. Här kan man inte glida vidare och prata om
manliga sjuksköterskor. Givetvis är det lika viktigt att
de kan få möjlighet att få F-skattsedel.
Sedan är det glasklart att man inte ska få F-
skattsedel om man har näringsförbud. Men vi måste
ändra perspektivet, och det är det vi vill göra. Se det
mer som en bild att man ska få en F-skattsedel när
man föds, för det är inte skrivet i sten att man alltid
måste vara anställd. Det ska vara lika naturligt att
vara företagare.
Ska jag tolka Ulla Westers svar som att ni inte
tänker göra någonting för att stödja och bredda kvin-
nors arbetsmarknad och att ni inte stöder Vårdför-
bundet när de driver detta förslag?

Anf. 132 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Jag säger inte att alla ska vara lönta-
gare. Jag säger inte att det är fult att vara företagare,
tvärtom. Men jag säger så här: Vi socialdemokrater
brukar anklagas för att över huvud taget inte ha några
småföretagarglasögon. Jag undrar hur det är med
borgerlighetens glasögon vad gäller löntagare. Har ni
några sådana?
De regler som finns, att inte F-skattsedlar ska de-
las ut per automatik, handlar bland annat om skydd
för löntagare, och det är lika viktigt som skydd för
företagare. Det är så, och vi ser det i dag, att oseriösa
arbetsgivare utnyttjar arbetskraft. Företagare har
kanske någon anställd som man vill säga upp men
säger: Du får behålla jobbet, men du får bedriva verk-
samheten som egen. Du får vara konsult. Detta är
mycket vanligare än vi kan föreställa oss.
Väldigt många människor vill säkert ha företag
och bli företagare, men inte alla. Den gruppen måste
ju också ha ett rättsskydd. Det är precis det som den
regeln handlar om.

Anf. 133 ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag ska börja med att tala om att jag
inte bara är riksdagsledamot, jag är också egen före-
tagare. Företaget är vilande nu. Men jag kan berätta
att jag hade lika svårt att bli av med F-skattsedeln
som många har att få F-skattsedel. Det har lite att
göra med detta med regler, förordningar och infor-
mation från skattemyndigheter om hur man ska bete
sig.
Jag tycker att det är lite otrevligt att som företaga-
re bli lite misstänkliggjord för att ha något fuffens för
mig eller inte kunna sköta mina åligganden, jag som
alltid har försökt betala min skatt och min moms i rätt
tid. Jag tycker att det är lite oroväckande att man står
i riksdagens talarstol och misstänkliggör så många
företagare. Visst, det är klart att det finns fifflare
bland företagare precis som det finns bland andra,
bland löntagare. Men jag tror att de allra flesta är
ärliga.
Vid en träff med företagare tidigt i vintras disku-
terade vi just detta med blanketter och besök av myn-
digheter. Alla företagarna var rörande ense om att
man måste ha förenklade blanketter. De ska vara så
enkla som möjligt så att även en enskild näringsidka-
re ska klara av att fylla i dem. Och myndigheter som
ska besöka företagen ska göra gemensamma besök, så
att inte miljöskyddsnämnden kommer en dag och
någon annan nämnd som ska kontrollera verksamhe-
ten kommer nästa dag, för att underlätta för företaga-
ren.

Anf. 134 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman!
Jag är inte säker på att jag uppfattade någon fråga,
men jag kan väl ge en kommentar. Det är ju tråkigt att
Folkpartiets representant har dåligt självförtroende.
Jag förstår inte riktigt vändningen att politiken skulle
vara orsak till det. Det vi egentligen har diskuterat
hela dagen är hur elak politiken är, hur den trycker
ned företagare.
Marie Engström tog upp till diskussion, och jag
tycker att det var mycket intressant, vilka det är som
trycker ned företagare och ger dem dåligt självförtro-
ende. Jag känner inte igen den viljan eller den inten-
tionen, tvärtom. Men låt oss ta upp med Riksskatte-
verket, som skatteutskottet ska besöka om några
veckor, och diskutera om det är skattetjänstemän som
inte beter sig på ett korrekt sätt, vilket jag faktiskt tror
att de gör.
Enkla blanketter - ja, vem vill inte ha det? Jag är
en stark tillskyndare av den nya förenklade inkomst-
deklarationen. Jag är inte den som är trevligast att
prata med när det är deklarationstider och hela köks-
bordet är fullt. Vem gillar blanketter? Det är klart att
de ska vara enkla och bra. Hela tiden sker arbete, hela
tiden sker förbättringar.
Jag tror att företagares självförtroende i allmänhet
skulle må bra av att dessa goda framsteg erkändes av
de borgerliga företrädarna. Det skulle vara jättebra.
Låt oss hjälpas åt!

Anf. 135 ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Visst kan jag erkänna att vissa för-
enklingar har gjorts, och det är bra. Det är ett steg i
rätt riktning. Men att påstå att jag skulle ha dåligt
självförtroende var lite övermaga.
Ulla Wester sade att man skulle skydda löntagare
från företagare. Det var då jag reagerade och kände
att jag som egenföretagare måste säga någonting. För
det första har jag inte dåligt självförtroende, och för
det andra har jag inte haft några löntagare som har
behövt skyddas från mig.

Anf. 136 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Det är möjligt att jag missuppfattade
Folkpartiets företrädare. I så fall ber jag verkligen om
ursäkt. Hon missuppfattade nog mig också. Jag avsåg
inte alls att skydda alla löntagare från alla företagare.
Det skulle vara en fullständigt orimlig situation. Vad
jag menade var att det finns företagare som inte är
seriösa och som utnyttjar arbetskraften.
Vi kan till exempel se på den utländska arbets-
kraften. Vi har många utländska byggnadsarbetare
med F-skattsedel i Skåne. De arbetar i stort sett dyg-
net runt sju dagar i veckan och får knappt ut någon
lön. Ingen betalar skatter eller arbetsgivaravgifter för
dem. Det är bland annat dessa arbetsgivare jag pratar
om, inte om det stora flertalet som är seriösa och gör
ett fantastiskt jobb. Det gäller också löntagarna.

Anf. 137 BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! Vi debatterar nu det fjärde betänkan-
det från skatteutskottet. Där har Miljöpartiet en mo-
tion om enklare redovisning och deklaration för fö-
retagen samt om betalningstidpunkten i skattekonto-
systemet.
Vi tycker att deklarationsarbetet för småföretagare
utan större inkomster för närvarande är alltför komp-
licerat. Deklarationen bör kunna utformas så att före-
tagen slipper anlita kostsam expertis för detta ända-
mål.
Deklarationen bör göras enklare för dem som inte
tjänar mer än andra medelinkomsttagare, det vill säga
har en årslön som motsvarar mindre än åtta basbe-
lopp. Målet bör vara att sådana soloföretagare ska ges
en förenklad självdeklaration som bygger på att skat-
temyndigheten i förväg använder och lagrar uppgifter
från andra myndigheter, banker och ränteinstitut.
Regeringen bör se till att en sådan deklaration för de
mindre företagen tas fram.
Fru talman! Den speciella regeln om månatlig
skattedeklaration ställer till problem framför allt för
de små företagen, men även för andra företag med
dålig likviditet. Regeln innebär att pengarna måste
vara bokförda på skattemyndighetens konto senast på
förfallodagen, annars riskerar man en förseningsav-
gift på 1 000 kr plus ränta. Detta betyder att företaga-
ren varje månad måste räkna och planera bankdagar,
även när man betalar via Internet, för att vara säker på
att betalningen kommer in i tid. Brister och senfär-
digheter i Postens och bankernas betalningsförmed-
ling bör inte drabba företagaren. Det bör räcka att
betalning av företagets skatter görs på förfallodagen.
Vi kommer att följa detta för att se om man så små-
ningom kommer att ta itu med frågan.
De förbättringar som vi i Miljöpartiet vill ha sär-
skilt för småföretagen bör granskas positivt av en
utredning och förslagen läggas fram senast den
1 mars.
Fru talman! Jag har inga reservationer i detta
ärende utan nöjer mig den här gången med detta. Jag
kommer dock att bevaka dessa frågor i riksdagen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

18 § Försäkringsrättsliga frågor

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2002/03:LU5
Försäkringsrättsliga frågor.

Anf. 138 BERTIL KJELLBERG (m):
Fru talman! Det betänkande vi nu behandlar inne-
håller 16 motionsyrkanden från den allmänna mo-
tionstiden 2002 rörande olika försäkringsrättsliga
frågor. Motionsyrkandena rör bland annat köns-
neutrala pensionsförsäkringar, rätten att teckna för-
säkring, handläggning av försäkringsärenden och
utvidgat ansvar för trafikförsäkringen. Jag avser att
säga några ord om det sistnämnda.
Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1
under punkt 6 i betänkandet. Detta motionsyrkande
strävar efter att trafikförsäkringen ska ta ett större
ekonomiskt ansvar för de personskador som trafiken
förorsakar. Det anser vi vara rimligt eftersom trafiken
i dag förorsakar betydande kostnader för det offentli-
ga försäkringssystemet.
Genom att bryta ut kostnaderna för sjukskrivning-
ar orsakade av trafikskador och låta dessa täckas av
trafikförsäkringen får vi ökade resurser till det övriga
sjukförsäkringssystemet. Med den ordningen skulle vi
också få en klarare bild av vilka kostnader trafiken
verkligen förorsakar vad gäller personskador.
Försäkringsbolagen och försäkringstagarna skulle
få ett gemensamt intresse av att medverka till att
skadorna blir färre. Ett exempel kunde vara att den
som sätter in alkolås i sin bil skulle få reducerad för-
säkringspremie. Samma resonemang kan man anföra
på dem som väljer en bil med hög säkerhetsnivå eller
köper till utrustning som ökar säkerheten. Dessa
skulle också få reducerad försäkringspremie. Försäk-
ringsbolagen skulle dessutom få ekonomiska incita-
ment för att bevaka att de skadade får en snabb reha-
bilitering.
Personskadekommitténs överväganden i denna
fråga är nu föremål för fortsatt beredning i Rege-
ringskansliet, och vi anser att med bifall till motion
MJ377 yrkande 11 informerar vi regeringen om vår
ställning i denna fråga.

Anf. 139 MIA FRANZÉN (fp):
Fru talman! Jag vill börja med det väsentligaste
och yrka bifall till reservation nr 1 i lagutskottets
betänkande. I övriga delar yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag i betänkandet.
Jag har tyckt mig märka att det råder en viss be-
greppsförvirring. Detta kan bottna i att vi har vissa
allmänna försäkringar - sjukförsäkring och föräldra-
försäkring - som tillhör socialförsäkringssystemet,
och vi har försäkringsbolagen, som inte är statliga
myndigheter. Där har vi inte samma möjligheter att
vare sig lagreglera eller bestämma premier eller nivå-
er på rättsskydd och sådant.
Det är möjligt att vi i samband med att den nya
försäkringsavtalslagen kommer måste titta på alter-
nativa trygghetssystem för vissa grupper som i dag är
utsatta och inte kan få något försäkringsskydd. Vi ser
med stor spänning fram emot den nya försäkringsav-
talslagen. Då kommer denna diskussion säkert upp
igen. Motionärernas förslag till lösningar är kanske
inte alltid de bästa, utan vi måste också titta på andra
former där man solidariskt ansvarar för de svagare
gruppernas försäkringar.
Om man påtvingar bolagen ett vidare socialt an-
svarstagande för högre risker måste man också vara
medveten om att premierna kommer att stiga för
samtliga försäkringstagare. Det innebär att de svagare
grupperna i framtiden kanske varken kommer att
kunna eller vilja försäkra sig till så höga kostnader.
Eftersom hela försäkringssystemet bygger på fri kon-
kurrens är det marigt att gå in och peta i systemen.
Så över till reservationen. Trafikskadorna har ökat
dramatiskt under de senaste åren. Men samtidigt har
antalet dödade i trafiken minskat, och det är oerhört
positivt att antalet dödade i trafiken har minskat, men
kostnaderna för personskadorna är oerhört höga.
Samtidigt är det så att den ersättning som man får
till exempel från den allmänna sjukförsäkringen och
arbetsskadeförsäkringar och så vidare ska dras ifrån
den ersättning som man får från sin trafikförsäkring.
Det innebär att den allmänna sjukförsäkringen som är
till för den som drabbas av sjukdom belastas av per-
sonskador som är att hänföra till trafiken.
Vi menar alltså att det är fullt rimligt att trafiken
bär sina egna personskadekostnader så att man lättare
kan se vilka kostnader som trafiken verkligen för med
sig i form av skador. På det sättet tror vi precis som
Moderaterna att detta kommer att påverka säker-
hetstänkandet. Vi kommer att få försiktigare trafi-
kanter som tänker lite grann på sin premie och de
personskador som har funnits. Det blir en större risk-
medvetenhet. Då kommer detta att påverka utveck-
lingen på personskadeområdet. Detta tror vi också är
brådskande. Därför yrkar jag bifall till reservationen.
Alltså: Det är givetvis positivt att antalet dödade i
trafiken har minskat. Men den som drabbas av ett
livslångt lidande efter en bilolycka kan vittna om att
trafiken är långtifrån ofarlig.

Anf. 140 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! Vi har i dag att debattera ett betän-
kande om försäkringsrättsliga frågor. Självklart står
jag bakom båda våra reservationer, men för tids vin-
ning yrkar jag redan nu bifall till reservation 3.
Först vill jag uppmärksamma kammaren på varför
vi har försäkringar. Försäkringsbolagen skapar genom
sin verksamhet den trygghet som det innebär att en
människa ska kunna klara sig ur en svår situation utan
att i alltför hög grad ändra livsmönster. Men försäk-
ringstagaren betalar sin premie för att få den trygg-
heten i de fall som den skulle behövas. Det gäller
olyckor och sjukdomar, och det gäller dödsfall med
mera.
Vad innebär det försäkringsrättsliga systemet? Det
innebär att vi kan verka för att vi har ett system som
möjliggör den tryggheten. Alla människor behöver en
trygghet, och försäkringssystemen ska tillhandahålla
möjligheter till det och erbjuda en service och hante-
ring som uppfyller de krav som kan ställas.
Reservation 3 handlar om antalet skadade i trafi-
ken som stadigt ökar, och skadorna är ofta diffusa och
svåra att omedelbart diagnostisera. Regleringen av
sådana skador är ofta komplicerad, och det gör att
handläggningen drar ut på tiden. En typisk sådan
skada är whiplash. I fråga om sådana skador finns det
en 72-timmarsregel. Man måste ha påvisat skadan
inom denna tid om man ska yrka ersättning. Denna
regel tycker vi ska ses över, eftersom den tiden av
olika anledningar kan vara svår att hålla.
Dessutom vill vi i denna reservation lyfta fram de
långa utredningstiderna som medför oro för ekono-
min och kanske till och med hindrar att adekvat vård
sätts in så snart som möjligt. Därtill finns det en bero-
endeställning mellan försäkringsbolagets läkare och
försäkringsbolagen. I sämsta fall kan försäkringsbo-
lagets läkare bedöma skadan annorlunda än den be-
handlande läkaren. Det skedde när vår dotter i sam-
band med en skidolycka skadade sig. Som tur var
hade vi valt att ha försäkringar i två olika försäk-
ringsbolag. Det gjorde att ett av bolagen bedömde
skadan på samma sätt som den läkare som hon be-
handlades av på Universitetssjukhuset i Linköping,
och det blev som tur var normgivande också för det
andra försäkringsbolaget. Men så ska det inte behöva
vara.
Försäkringsbolagets läkare står inte under Social-
styrelsen, men det gör alltså en behandlande läkare på
ett universitetssjukhus. Jag tror att det är viktigt att
man ser över dessa samband och den eventuella bero-
endeställningen. Det är viktigt för den enskilda för-
säkringstagaren att kunna ha en trygghet i systemet,
och när systemet måste användas för att en olycka har
skett ska man vara säker på att systemet fungerar.
Fru talman! I samband med detta betänkande vill
jag också uppmärksamma kammaren på ett särskilt
yttrande som vi har fogat till betänkandet. I dagligt tal
är alla överens om människors lika värde. Men när
det kommer till handling syns inte alltid denna ideo-
logiska ledstjärna lysa lika stark.
Jag vill uppmärksamma kammaren på en grupp
människor som jag har mött och som har tagit kontakt
med mig. Det handlar om vad de ska ha för rätt till ett
tryggt försäkringssystem. Det gäller föräldrar som får
ett barn med någon typ av handikapp eller kanske
med någon form av utvecklingsstörning. De äger inte
rätt att teckna en dödsfallsförsäkring. När dessa män-
niskor av olika anledningar kanske lämnar livet är det
lika kostsamt för dessa föräldrar som för vilka andra
föräldrar som helst att anordna begravning och så
vidare. Riskpremien blir för hög säger försäkrings-
bolagen. Det resonemanget kanske inte är lika håll-
bart. Om man går in på statistiken är riskerna rätt
höga för helt vanliga grabbar under tonårstiden kan-
ske eller andra kategorier.
Min uppfattning är att det ska finnas en rättighet
att teckna en dödsfallsförsäkring. Den bygger inte på
att jag med det har uttalat någonting om vilken pre-
mie det gäller. Det är naturligtvis avtal i det läget.
Tanken är att alla ska ha möjlighet till den trygghet
som en försäkring har att ge.
I stället menar vi i vårt särskilda yttrande att ett
försäkringsbolag ska ha möjlighet att neka någon att
teckna försäkring om det föreligger särskilda skäl.
Om den enskilde då är missnöjd med försäkringsbo-
lagets beslut bör denne ha en möjlighet att väcka
talan vid allmän domstol mot försäkringsbolaget för
att överpröva försäkringsbolagets beslut. Därmed
skulle man ändå ge en möjlighet till trygghet för alla.
Fru talman! Vi äger rätt att reglera, ändra och ut-
veckla det försäkringsrättsliga området. Men vi äger
aldrig rätt att på ett schablonartat sätt utesluta vissa
människor från möjligheter till trygghet. Det anser jag
är att kränka människovärdet.

Anf. 141 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Vi kan konstatera att det på försäk-
ringsområdet sedan länge pågår ett omfattande refor-
marbete. Och för närvarande pågår det beredning i
Regeringskansliet av en ny försäkringsavtalslag som
ska ersätta 1927 års lag i ämnet och konsumentför-
säkringslagen. Den nya lagen ska alltså bli en samlad
lag för hela försäkringsavtalsrätten. Redan nu i vår
planerar regeringen att tillsammans med sina samar-
betspartier Miljöpartiet och Vänsterpartiet presentera
en lagrådsremiss.
I detta betänkande behandlas just sådana frågor
som finns i detta beredningsarbete. Och det är just
med anledning av det som många av frågorna också
är avslagna.
Jag börjar där Vänsterpartiet har valt att reservera
sig. Det gäller då frågan om handläggningen av tra-
fikskadeärenden. Vänsterpartiet har där tillsammans
med Centerpartiet reservation nr 2.
Anledningen till att vi här har valt att reservera
oss är att vi ser de problem som i dag finns ute i sam-
hället. Vi ser att det i dag är väldigt problematiskt för
de människor som råkar ut för trafikskador och som
sedan hamnar i en situation med långa väntetider och
bedömningar från försäkringsbolagens förtroendelä-
kare. De här människorna känner att de inte har nå-
gon stark rättstrygghet.
Av den anledningen har vi alltså valt att reservera
oss. Vi tycker inte att det räcker att enbart bereda
frågan på departementet utan vill också påpeka att det
är viktigt att de här frågorna, förutom att de kommer
in i beredningsarbetet, också behandlas med skynd-
samhet.
En sak som är glädjande är att socialutskottet,
precis som lagutskottet tidigare gjort, påtalar vikten
av att de här läkarna står under Socialstyrelsens kon-
troll, vilket de i dag inte gör. I regeringens regle-
ringsbrev till Socialstyrelsen finns det här uppdraget
med. Det är bara att önska Socialstyrelsen lycka till i
det arbetet. Det är ett viktigt arbete, och det kommer
att redovisas den 31 juli nästa år, vilket vi, som sagt,
ser fram emot.
Just eftersom de frågorna nu finns i en annan ut-
redning och kanske inte kommer att finnas med i
presentationen av den promemoria som departemen-
tet kommer att lämna under våren vill vi trycka på att
det är oerhört viktigt att få en lösning vad gäller de
här frågorna.
En annan av de frågor som Vänsterpartiet väldigt
hårt har kämpat med är den om könsneutrala pen-
sionsförsäkringar. Vänsterpartiet anser nämligen att
pensionsförsäkringar är könsdiskriminerande efter-
som kvinnor betalar lika mycket i premie som män
men får ut ett lägre belopp i pension per månad. An-
ledningen till detta är, enligt oss i Vänsterpartiet, att
försäkringsbolagen i sina beräkningar utgår från en
längre medellivslängd för kvinnor. Därför har vi
under väldigt många år haft krav på att åtgärder ska
komma till stånd för att komma till rätta med dessa
orättvisor.
Glädjande nog kan vi vad gäller utskottets betän-
kande konstatera att det görs saker. Regeringen har
tagit initiativ, och regeringen driver också för svensk
räkning linjen att utvecklingen ska gå i riktning mot
ett allmänt könsneutralt synsätt på försäkringsområ-
det. Det är också glädjande att det faktiskt redan nu
finns försäkringsbolag som övergått till att erbjuda
sådana produkter som könsneutrala försäkringar.
Jag går nu in på de andra områdena. Yvonne An-
dersson - även Folkpartiet har tidigare gjort det - tog
upp frågan om rätten att teckna försäkring. Detta är
en väldigt viktig fråga, och utskottets majoritet har
påpekat att det här är något som ska komma med i det
beredningsarbete som pågår.
Det är oerhört viktigt att vi stärker funktionshind-
rades rätt att teckna försäkring. Likaså får de försäk-
ringar som man har rätt att teckna inte på något sätt
diskriminera människor utifrån kön, funktionshinder,
sjukdom eller förväntad sjukdom, sexuell läggning,
etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse. Även
där förutsätter vi att det arbetet kommer att finnas
med i beredningen från regeringens sida.
Vad utskottet kraftfullt avstyrkt är den motion -
där har de borgerliga partierna reserverat sig - som
handlar om ett utvidgat ansvar för trafikförsäkringen.
Även majoriteten i Trafikskadekommittén, som pre-
senterat sitt betänkande, har sagt att man inte tycker
att den lösning som föreslås här är den rätta lösning-
en.
Återigen: Även detta finns med i det berednings-
arbete som pågår i departementet. Precis som Mia
Franzén ser även vi - med tillförsikt och stor förvän-
tan - fram emot det arbete som kommer att presente-
ras, för det är viktigt att vi får en ny försäkringsrätts-
lig lagstiftning. Det är också viktigt att det beträffan-
de de ärenden som behandlas - även frågan om an-
svaret i samband med trafikförsäkringar när alkohol
är inblandad i olyckan - faktiskt ska finnas en jämk-
ning. Det har även Försäkringsförbundet tidigare
påtalat.
Med detta, fru talman, vill jag ännu en gång yrka
bifall till reservation nr 2 samt i övrigt till utskottets
förslag i betänkandet.

Anf. 142 ANNELI SÄRNBLAD STO-
ORS (s):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till ut-
skottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga
reservationer.
I dag är gällande regler på detta område för snäva.
Just nu pågår, som andra belyst här från talarstolen,
arbetet med en ny försäkringsavtalslag. Precis som
Tasso Stafilidis nämnde är försäkringsavtalslagen
från år 1927, och konsumentförsäkringslagen är från
år 1980.
Vad lagen i dag täcker är den individuella konsu-
mentförsäkringen, företagsförsäkringen och person-
försäkringen - olycksfalls- och livförsäkringen. Men i
arbetet finns gruppskadeförsäkring, kollektivavtals-
grundad skadeförsäkring, gruppersonförsäkring och
pensionsförsäkring med.
Som vi ser saken är konsumentskyddet i dag för
svagt. Det gäller främst personförsäkringen och de
kollektiva försäkringarna.
Något som många människor i dag drabbas av är
att man inte får tillräcklig information. Man tar för
givet att saker finns med i försäkringar som man
skrivit avtal om. Men när olyckan väl är framme står
man där och får inte den hjälp som man hela tiden
trott att man skulle få. Jag har, fru talman, träffat
många som har råkat mycket illa ut.
Vi vill se att försäkringsbolagen informerar
mycket bättre, och om det sker förändringar efter ett
köp ska information ges. Man ska till exempel kunna
gå ur en försäkring. Här gäller även att en mer tydlig
information om skyldigheter kontra rättigheter ges av
bolagen.
Fru talman! Vad gäller den reservation där frågan
om ett utvidgat ansvar i trafikförsäkringen tas upp vill
jag hänvisa till den parlamentariska kommittén, Per-
sonskadekommittén, som i januari 2002 redovisade
sitt betänkande, SOU 2002:1 Samordning och Re-
gress - Ersättning vid personskada, som Tasso Stafi-
lidis nämnde om. Majoriteten stannade inte vid att
förorda ett utvidgat ansvar för trafikförsäkringen. Vi
vill avvakta här.
Många trycker på den situation som gäller i fråga
om rättsskyddsförsäkringen. I dag är takbeloppet hos
de flesta bolagen ungefär 75 000-100 000 kr. Vi kan
se att det på detta område sker en förändring. Enligt
uppgift från Försäkringsförbundet pågår för närva-
rande en diskussion om nivåerna. Tendensen är att
takbeloppen höjs. Det ser vi med glädje från social-
demokratiskt håll.
Men i detta ärende handlar det även om att bättre
information ska ges av försäkringsbolagen om var
man ligger när det gäller ersättningsnivån. Trycket i
denna fråga opinionsmässigt gör att det blir en kon-
kurrensfråga mellan bolagen. Jag tycker, fru talman,
att Folkpartiet hade en tydlig genomgång precis av
vad det handlar om.
När det gäller trafikskadades långa väntan på
handläggning kan vi bara hålla med. Situationen är
inte acceptabel. Många får utstå stort lidande. Men
enligt Finansinspektionen, som överlämnade rappor-
ten Stärkt skydd för trafikskadade - åtgärder och
förslag, har bolagen i många delar vidtagit åtgärder.
Detta bereds precis nu i regeringen. Vi socialdemo-
krater går igenom detta för att se om det behöver
vidtas fler åtgärder inom detta område
När det gäller reservationen om beroendeställning
mellan bolagen och försäkringsläkarna - detta har
tidigare belysts här från talarstolen - ska Socialstyrel-
sen samråda med Finansinspektionen. Uppdraget ska
redovisas senast den 31 juli 2004.
Fru talman! Det finns en könsdiskriminering i
pensionsförsäkringarna, men det har blivit en föränd-
ring även inom detta område. Enligt Försäkringsför-
bundet sker det en ökning av könsneutrala premier,
men vi från Socialdemokraterna vill inom detta om-
råde att de flesta bolag ska erbjuda pensionsförsäk-
ringar som är könsneutrala.
Många hävdar att vi ska invänta EU:s arbete inom
detta område, men det pågår ännu inget arbete. Vi vill
inte avvakta, utan vi är redo för en lagrådsremiss i
april 2003.
Det vi bland annat vill uppnå är stärkta rättigheter
för de grupper som i dag har det svårt, de svaga grup-
perna. Detta har många har belyst, även Kristdemo-
kraterna.
Fru talman! I och med det arbete som nu pågår
vill vi i dag inte göra något direkt ställningstagande,
utan vi vill nu arbeta med en helhetssyn på detta om-
råde. Utskottet och riksdagen kommer framdeles att
få ta ställning i och med ett förslag på en ny försäk-
ringsavtalslag.
Jag yrkar ytterligare en gång bifall till förslaget i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 143 ULF HOLM (mp):
Fru talman! När det gäller rätten att teckna försäk-
ringar finns det i dag åtskilliga exempel på att försäk-
ringspremier kostar olika för olika människor. Det
finns också exempel på att man till och med nekas att
teckna en försäkring. Det är en utveckling som vi inte
kan anse vara acceptabel. Det växer fram en hel sek-
tor där folk diskrimineras. Med nya metoder att mäta
arvsanlag etcetera kan det bli än värre framöver.
Det är inte rimligt att villkoren ska vara så diskri-
minerande som de är i dag. Om vi menar att vi ska
verka på alla sätt mot diskriminering i samhället
måste det också betyda att staten tar sitt ansvar och
sätter etiska gränser som ska gälla för försäkringsbo-
lagens försäkringsvillkor. Man ska helt enkelt aldrig
få diskriminera utifrån kön, funktionshinder, sexuell
läggning, etnisk tillhörighet, religion eller övertygel-
se, ej heller för sjukdom eller förväntad sjukdom.
Riksdagen bör påtala behovet av regler för detta.
Nu pågår en beredning inom detta område som
snart ska gå på lagrådsremiss, och därför kommer jag
inte att yrka bifall till vår motion om detta.
När det gäller avsnittet om trafikskador är ett av
problemen de läkare som bedömer skadan åt försäk-
ringsbolagen, de så kallade förtroendeläkarna. De gör
alltså sin egen bedömning utan att i vissa fall ens ha
träffat patienterna och utan att veta huruvida besvär
kan ha orsakats av skadan. Det gör att den skadade
naturligtvis har ett behov av en neutral instans med
möjlighet att överklaga och en utökad rättshjälp.
Utifrån det yrkar jag för Miljöpartiet bifall till re-
servation 2, som tar upp Miljöpartiets motion L279,
yrkande 2.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

19 § Associationsrättsliga frågor, m.m.

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2002/03:LU8
Associationsrättsliga frågor, m.m.

Anf. 144 BERTIL KJELLBERG (m):
Fru talman! I betänkandet behandlar lagutskottet
åtta motionsyrkanden från allmänna motionstiden
2002 som alla rör det associationsrättsliga området.
Motionsyrkandena gäller nya företags- och associa-
tionsformer, kooperativ verksamhet samt aktiekapi-
talets storlek. I betänkandet behandlas även yrkanden
rörande näringsförbud.
Vi moderater står bakom huvuddelen av betän-
kandet, men vi har två reservationer. För tids vinnan-
de yrkar jag bifall endast till reservation nr 1 under
punkt 1 i betänkandet. Naturligtvis står vi även bak-
om reservation nr 3 under punkt 3 som vi har gemen-
samt med Folkpartiet.
Fru talman! Det behövs en ny bolagsform för
mindre företag. I mer än 20 år har jag sysslat med
frågor som rör mindre företag. Inte minst som kon-
kursförvaltare har jag kunnat se vilka förödande kon-
sekvenser som alla regler och blanketter får på viljan
och förmågan att driva vinstgivande företag. Den
enkla slutsatsen är att reglerna är för många och för
krångliga.
När jag är ute och träffar företagare är det två frå-
gor de alltid tar upp med mig, och det är alla dessa
blanketter och de höga skatterna.
I de politiska högtidstalen, särskilt i valtider, pri-
sas de små och medelstora företagens betydelse för
Sverige och det svenska välståndet. I teorin har det
också rått stor politisk enighet om att de mindre fö-
retagen ska få särskilda och enklare regler för sin
verksamhet. I det praktiska politiska arbetet är inte
viljan och förmågan lika stora. Regeringen har visat
en närmast total oförmåga att åstadkomma verkliga
förändringar av villkoren för de mindre företagen.
Den av regeringen tillsatta Simplexgruppen har inte
åstadkommit särskilt mycket för att göra livet lättare
för alla mindre företagare.
Även här i kammaren har vi exempel på hur
okänslig majoriteten är inför företagen och företagan-
dets villkor. För några månader sedan drev vänster-
majoriteten igenom ett förslag om obligatorisk redo-
visning av sjukfrånvaron i årsredovisningen. Detta är
bara ett litet exempel på hur en lagstiftning kan med-
föra fler regler och ökade kostnader för de mindre
aktiebolagen utan att egentligen medföra någon radi-
kal förändring av sjukfrånvaron. Sjukfrånvaron är
dessutom lägre i mindre företag än i större företag.
Vi tror att en väg för att få till stånd en verklig
förändring vore att tillskapa en ny företagsform för de
minsta företagen, en företagsform som inte är belas-
tad med en massa gamla regler och krav. Sedan skulle
man verkligen tänka igenom vilka regler som är ab-
solut nödvändiga för denna typ av mindre företag.
Detta är en väg för att åstadkomma fler företag
och bättre villkor för företagarna. Vi skulle då få en
företagsform som vore användbar för de minsta före-
tagen.
Fru talman! Vår nästa reservation har viss bäring
på vad jag tidigare sagt om vänstermajoritetens oför-
måga att förstå företagandets villkor.
I februari 2002 kallade regeringen till sig en sär-
skild utredare med uppdrag att utreda frågor om ett
nytt slag av aktiebolag för icke vinstdrivande verk-
samhet, främst inom vårdsektorn. Uppdraget ska
redovisas senast den 15 september 2003.
Vi moderater anser att regeringens rädsla för
vinster i vården är ogrundad. Ska ett företag bli
lyckosamt inom denna sektor krävs att företagaren
har en långsiktig inriktning på sin verksamhet. Pati-
enterna kommer att ställa krav på den bästa vården
och den modernaste tekniska utrustningen, vilket
kommer att leda till att nödvändiga nyinvesteringar
görs. Ett företag som är vinstgivande är också de
anställdas bästa garanti för rimliga arbetsvillkor.
Alternativ och konkurrens tvingar fram förbätt-
ringar även inom den offentliga sektorn. Ett uppbrutet
vårdmonopol där entreprenörskap och nytänkande
stimuleras är något alla får del av, oavsett om man
väljer en offentlig eller annan vårdgivare.
Vi anser att den som kan tillhandahålla en bättre
och effektivare vård än andra ska ha bra betalt, oav-
sett vem som investerat i vården. Att tjäna pengar på
att ge människor ofta livsviktig vård som de efterfrå-
gar kan inte vara fult, vare sig man är läkare, sjuk-
sköterska, undersköterska eller entreprenör. Vinst
berikar inte i första hand aktieägarna utan utvecklar
framför allt vården genom att uppmuntra alla förbätt-
ringar och nytänkande.
Slutligen tänkte jag citera förre finansministern
Erik Åsbrink, som i GP den 10 november 1999 sade:
"Man får bygga skolor med vinst, städa dem med
vinst, leverera mat med vinst, till och med skriva
läroböcker med vinst. Men sedan blir plötsligt vinsten
en styggelse. Det kommer inte att hålla."
Förbud och hinder för vinstdrivande företag att
konkurrera om att erbjuda patienterna den bästa vår-
den ska avskaffas. Därför menar vi att utredningen
om en ny företagsform med begränsade vinstmöjlig-
heter ska läggas ned.

Anf. 145 MARTIN ANDREASSON (fp):
Fru talman! I detta betänkande tas associations-
rättsliga frågor upp, vilket är grunden för inte minst
den svenska företagsamheten. En vital och växande
företagsamhet är nödvändig för att tillväxten ska
kunna ta fart och välståndet öka.
I dag befinner sig Sverige i en ekonomisk utförs-
backe. Arbetslösheten stiger. Sedan flera år minskar
antalet företagare i vårt land, för närvarande i en takt
av 17 företag per dag.
För att vi ska få fart på företagsamheten måste det
blir enklare att starta och driva företag. Associations-
rätten är en del av detta, men det är kanske ännu vik-
tigare vad det är för regelverk som gäller i den löpan-
de förvaltningen av de olika associationsformerna.
För några år sedan tillsattes med pukor och trum-
peter och under smattrande fanfarer näringslivets
Simplexenhet som skulle gå igenom lagstiftningen
gällande småföretagsamhet, framför allt, och förenkla
den på det sätt som ansågs befogat. Av detta arbete
har mycket lite kommit ut. Det mesta som har levere-
rats från Näringsdepartementet på detta område har
varit luftpastejer.
Tack vare ett gott samarbete mellan Miljöpartiet
och de borgerliga partierna i höstas har riksdagen satt
ned foten i denna fråga och tillkännagivit att arbetet
med regelförenklingar för företagsamheten måste öka
takten. Hela regelverket om företagande måste gås
igenom under denna mandatperiod. Onödiga och
krångliga regler ska tas bort, och man ska särskilt se
till att regelverket blir enklare vid start av företag.
Vi menar att detta arbete måste accelerera på det
sätt som riksdagen har tillkännagivit, men vi menar
att det är viktigt att det arbetet fullföljs över hela
fältet. Hellre än att här och nu uppfinna nya företags-
och associationsformer vill vi förenkla regelverket för
de företags- och associationsformer som finns. Vi vill
göra det lättare att starta egen verksamhet, göra det
lättare att bilda aktiebolag, göra det lättare att starta
enskild firma och så vidare.
Fru talman! Jag vill också säga några ord om den
ideella sektorn. När människor tar vara på det enga-
gemang som kan finnas för en verksamhet kan det
ske på olika sätt. Den ideella sektorn ger möjlighet att
finna former för att uträtta viktiga tjänster som annars
inte blir utförda därför att det offentliga inte kan prio-
ritera dem och därför att de är ointressanta för rent
vinstdrivande företag.
Vi inom Folkpartiet liberalerna anser att det är
angeläget att den ideella sektorn ges bästa tänkbara
förutsättningar att fortsätta växa. Genom samverkan
mellan offentliga, privata och ideella aktörer öppnas
möjligheter att ta ansvar för till exempel viktiga väl-
färdstjänster.
Regeringen har bland annat mot bakgrund av dis-
kussionen om den ideella sektorn eller den sociala
ekonomin tillsatt en utredning, som Bertil Kjellberg
berörde i sitt anförande. När man läser direktiven till
den får man en dubbel bild. Det talas å ena sidan om
möjligheten att underlätta för ideell verksamheten,
och där är vi överens. Å andra sidan finns det ett
misstänkliggörande när det gäller att verksamhet med
vinstintresse skulle ta över eller utföra verksamheter
inom den offentligt finansierade sektorn. Man vill
därför ta fram en helt ny associationsform, ett aktie-
bolag där ägarna ska vara förbjudna att ta emot vinst
eller där vinstutdelningar ska vara begränsade.
I länder jämförbara med Sverige finns det inga
exempel på den typen av associationsformer, där man
förhindrar att en association som driver allmännyttig
verksamhet genererar vinst till sina medlemmar.
Detta är en egen svensk uppfinning som vi har väldigt
svårt att se poängen med, om man inte sätter in den i
den politiska kontext som handlar om ett misstänk-
liggörande av aktiebolag, privata entreprenörer och
andra när det gäller att de skulle ta över verksamheter
som utförs inom den offentligt finansierade sektorn
och fortsätta att driva dem.
Vad är viktigast, att verksamheten inom den of-
fentligt finansierade sektorn är så bra som möjligt för
de människor som behöver den eller att verksamheten
inte tillåts gå med vinst? För oss inom Folkpartiet är
det självklart att det är kvaliteten i verksamheten som
ska vara vägledande.
Den aktuella utredningen krånglar till associa-
tionsrätten på ett onödigt sätt, och det är grumliga
politiska motiv. Fru talman! Av den orsaken anser vi
att den utredningen bör läggas ned, och vi yrkar där-
för bifall till reservation nr 3.

Anf. 146 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom den
huvudsakliga texten i det nu diskuterade betänkandet.
Jag vill redan nu yrka bifall till reservation nr 3.
Frågor som rör företagsverksamhet är synnerligen
viktiga för vårt lands tillväxt och därmed välfärd.
Utan god företagsamhet kan inte heller god vård,
omsorg och skola ordnas i samhället. Det innebär att
ett gott företagsklimat måste skapas och vidmakthål-
las. Det är en nödvändighet för ett dynamiskt småfö-
retagande där enskilda människors idéer, kreativitet
och entreprenörskap får möjlighet att blomma ut.
Samhället måste självklart aktivt medverka till att
skapa positiva attityder till företagande.
Vi har olika former av företag i dag, och vi krist-
demokrater är inte övertygade om att själva formerna
behöver förändras. Däremot är vi övertygade om att
regler behöver förenklas och att olika typer av regle-
ringar av företagande måste minska. I själva verket är
det redan nu så för många företagare att allt kringar-
bete för att accepteras som företag tar sådan kraft att
innehållet i form av produktion av varor och tjänster
eller liknande blir lidande. Detta är ett allvarligt till-
stånd, och det skapar framför allt hinder när det gäller
människors vilja och intresse av att skapa företag.
Det arbete som regeringen har påbörjat måste
fortsätta. Det har både Bertil Kjellberg och Martin
Andreasson förnämligt talat om, så jag ska inte åter-
upprepa det. Det står också i betänkandetexten på s. 5
att regelförenklingen ska fortsätta. Vi är angelägna
om att också i den här debatten trycka på det, efter-
som det är anledningen till att vi inte anser att det
behövs nya former för företag.
Vår reservation handlar om att utredningen om
nya former bör läggas ned. De associationsformer
som finns i dag lägger inga hinder i vägen för den
ideella sektorns fortsatta utveckling. Den ideella
sektorn kan organiseras på många olika sätt genom
ekonomiska eller ideella föreningar, stiftelser, han-
delsbolag, kommanditbolag och aktiebolag. Och
aktörerna kan inom ramen för den valda associations-
formen själva välja att närmare organisera verksam-
heten utifrån de givna förutsättningarna.
Jag har själv arbetat inom och varit styrelseleda-
mot för aktiebolag som inte har haft som intresse att i
första hand stimulera vinsten utan haft helt andra
målsättningar. Bolagets ägare drar ju själva upp rikt-
linjer för verksamheten. Därför tror vi att det är väl-
digt viktigt att inte skapa nya utredningar och nya
krångliga saker. För många människor är det krång-
ligt att sätta sig in i nya former för bolag och annat. I
stället bör energin satsas på regelförenklingar som
gör att man kan hitta olika former inom ramen för de
bolagsformer som finns för att på bästa sätt genomfö-
ra sin verksamhet.
Mot den bakgrunden som också mina kamrater i
Folkpartiet och Moderata samlingspartiet har lagt
fram anser vi att den utredning som nu initieras och
påbörjas ska läggas ned. I stället ska man satsa kraft
och energi att med allt ökad hastighet förenkla för
företagandet i landet.

Anf. 147 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Även här har vi ett utskottsbetänkan-
de som tar upp frågor som håller på att utredas. Vi
väntar helt enkelt på ett förslag till en helt ny aktie-
bolagslag som just nu håller på och bereds på Rege-
ringskansliet. Vid det årsskifte som kommer ska det
även presenteras en lagrådsremiss i frågan.
Jag vill inledningsvis, fru talman, påtala att
Vänsterpartiet har en väldigt tydlig inriktning på
företagspolitiken. Vi säger väldigt tydligt att vi vill ha
förenklade regler för småföretag. Vi vill inte att små-
företag ska tvingas till samma höga krav som ställs på
de stora företagen. Det ska framför allt vara ett före-
tagsklimat som får småföretagen att kunna utvecklas
och fortsätta sin verksamhet.
Bertil Kjellberg från Moderaterna pratade förut
om vänstermajoritetens oförmåga. Jag förstår inte
riktigt vilken oförmåga Bertil Kjellberg talar om. Det
finns en oerhört stor förmåga från vänstermajoritetens
sida att ta itu med dessa frågor. Visserligen har det
varit så att även vi från Vänsterpartiets håll har klagat
på att regeringen inte i samma takt som vi har velat
förändra reglerna för de mindre företagen. Den kriti-
ken har vi också riktat mot Socialdemokraterna.
Bertil Kjellberg säger att vi från vänstermajorite-
ten lägger på nya arbetsuppgifter och arbetsbördor för
småföretagen och tar upp ett exempel som redovis-
ningen av sjukfrånvaron. Jag kan informera Bertil
Kjellberg om att det kommer mer. Nu har det nämli-
gen också lagts fram en proposition som kommer att
ställa krav på bolagen att de ska redovisa könsfördel-
ningen i sin bolagsledning.
Det här är just sådana verktyg och sådana nycklar
som vi från vänstermajoritetens sida tycker är viktiga,
inte bara för att utveckla företagsklimatet utan också
för att kunna hitta de olika möjligheterna att gå till
väga med sådana stora problem som vi i dag pratar
om, till exempel den stora frågan om ohälsan som alla
partier försöker ta itu med. Om vi inte har några
verktyg och nycklar till att kunna räkna och redovisa
kommer vi inte heller att kunna komma någon vart.
Därför vill vi ha en statistik där sådana uppgifter
redovisas.
Vänsterpartiet har varit väldigt tydligt med hur vi
ser på frågan om huruvida man ska kunna tjäna peng-
ar på offentlig verksamhet, om man som privat före-
tag eller privat entreprenör ska kunna tjäna pengar på
skattefinansierad verksamhet. Där säger vi från
Vänsterpartiet väldigt klart och tydligt att vi inte vill
det. Vi tycker inte att man ska kunna tjäna pengar på
skattefinansierad verksamhet. Därför ser vi den ut-
redning som pågår som otroligt viktig. Vi ser den
också som en del i det stora arbetet med en helt ny
aktiebolagslagstiftning där vi inte alls ser några mot-
satsförhållanden mellan de bolag och företagsformer
som finns i dag och en helt ny bolagsform som skulle
innebära att det fanns företag som inte var vinstdri-
vande. Tvärtom tycker vi från Vänsterpartiet, som vi
också har föreslagit och redovisat i betänkandet, att vi
borde ha en bolagsform som handlar om sociala ko-
operativ. Det är nästan samma sak.
Just av den anledningen och just på grund av att
man faktiskt också från regeringens sida har sett po-
sitivt på den här frågan så kommer jag inte att yrka
bifall till den reservation som Vänsterpartiet har och
som handlar om sociala kooperativ. Jag är nöjd med
det samarbete som vi har från vänsterhåll och med det
arbete som vi kommer att presentera gemensamt om
en ny aktiebolagslagstiftning.
Jag kan inte förstå hur Moderaterna, Folkpartiet
och Kristdemokraterna kan komma upp i talarstolen
och säga att de vill att vi ska lägga ned en pågående
utredning. De vill helt enkelt att vi ska lägga ned en
pågående utredning. Varken de eller vi vet vad den
kommer att komma fram till. Det är anmärkningsvärt
att de borgerliga partierna - i detta fall Moderaterna,
Folkpartiet och Kristdemokraterna - med sin reserva-
tion vill begränsa de möjliga formerna för ett företag
att bedrivas. Ni vill begränsa det genom att säga att ni
vill lägga ned en utredning som tittar på en helt ny
företagsform. Centern som tyvärr inte är representerat
i debatten i dag har en helt annan uppfattning än sina
borgerliga kamrater, vilket man kan se i den reserva-
tion som Centerpartiet har i betänkandet.
Det är bra att ni begär replik. Det är de svaren jag
vill ha. Vad innebär er begränsning egentligen? Inne-
bär det bara att ni vill att man ska använda skattefi-
nansierade verksamheter och skattepengar till att
företag ska kunna tjäna pengar på det som människor
betalar in i skatt, eller innebär det också att ni begrän-
sar det som i andra fall brukar kallas för mångfald
från er sida i företagsdebatten?
Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i betän-
kandet.

Anf. 148 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Visst vill vi ha mångfald från vårt
håll. Men det finns olika former varav många är så
krångliga redan i dag så att det är svårt för många
företagare som vill starta företag eller upprätthålla det
att orka med och hinna med att sätta sig in i alla reg-
ler.
Vi tycker att det är märkligt att man satsar på att
utreda och hitta nya former när man faktiskt inte kan
ge de former vi redan har en möjlighet att fungera.
Regeringen borde i stället satsa kraft och energi på att
göra formerna så lätthanterliga att vem som helst
skulle kunna starta ett företag inom givna ramar och
förstå sig på dem, kunna sätta sig in i de förordningar
som gäller och driva sitt företag till tillväxt och ut-
veckling. Vi tycker att man splittrar upp resurserna på
att hitta nya former, precis som om det skulle lösa de
problem som vi har i dag. I stället skulle problemen
lösas genom att man förenklade och gjorde det han-
terbart med de former vi har. Det är budskapet ifrån
vår sida.

Anf. 149 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! På en punkt kan jag absolut hålla med
Yvonne Andersson: Självklart ska det ske regel-
förenklingar. Det är absolut inget självändamål att ha
regler som gör det krångligt och svårt för människor
att starta företag. Och när vi pratar om småföretag,
vilket jag förutsätter att Yvonne Andersson gör efter-
som hon pratar om krångliga regler och sådant som
gör det jobbigt för företagarna att ta sig igenom den
snåriga skogen av olika regler, håller jag med Yvonne
Andersson: Visst finns det en problematik. Det är den
vi har en förhoppning om att tillsammans med rege-
ringen kunna lösa. Det kommer att komma ett förslag
i den nya aktiebolagslagstiftningen.
Men jag kan inte förstå hur detta står i motsatsre-
lation till att man nu utreder en helt ny företagsform.
Denna nya företagsform är inte i stället för regelför-
ändringar. Det handlar enbart om att lyfta fram beho-
vet av en företagsform som inte är vinstdrivande på
det sätt som aktiebolagslagstiftningen fungerar på i
dag. Det handlar till exempel om alla våra kommu-
nala kulturinstitutioner - teatrar, symfoniorkestrar
och så vidare - som tvingas in i en bolagsform som
för dem i vissa fall faktiskt gör det mycket knepigare.
Men det handlar också om när privata företag tar över
driften av olika offentliga verksamheter som sjuk-
vård, skolor och så vidare. Där tycker inte vi att man
ska kunna tjäna stora pengar på skattefinansierad
verksamhet.

Anf. 150 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag kan anse att de här formerna finns
i dag, men man kan ju inte utnyttja dem på bästa
möjliga sätt. I stället blir det på något sätt negativt.
Om man har ett aktiebolag är det inte någon positiv
attityd utan vinstmaximering som gäller, och jag
hävdar att det är det inte överallt. Vi har folkrörelser
och andra ideella organisationer som driver och har
aktiebolag för att hantera ägande och verksamhet. Jag
menar att detta är ett sätt att misstänkliggöra dem och
säga att de inte kan sköta detta.
Jag tror inte att man behöver vara så rädd att man
måste hitta en ny form för detta. Jag tror i stället att
det måste vara målsättningen med företaget som talar
om ifall företaget ska vara vinstmaximerande eller
inte. Men det driver inte alla företag mot vinstmaxi-
mering. Därför ser jag det helt enkelt som onödigt att
lägga kraft på detta. Företagsvärlden behöver inte mer
former och mer för människor att sätta sig in i för att
kunna starta företag. Vi behöver förenklingar. Det
skulle vi lägga kraften på.

Anf. 151 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Det är bara att konstatera att vi har en
helt skild syn på vad den här utredningen faktiskt
innebär och vad den har för uppdrag. Detta med re-
gelförenklingar har ju absolut ingenting att göra med
den här översynen och utredningen, förutom att man
kommer att göra regelförenklingar för de verksam-
heter som vill ha en aktiebolagsform men som inte
har det här vinstkravet.
Jag är i alla fall glad att vi har en majoritet för det
förslag som har lagts fram. Jag ser fram emot att vi
även får ta del av de konkreta förslag som utredning-
en kommer att presentera. Min och Vänsterpartiets
målsättning är att i de fall där samhället i olika demo-
kratiska sammanhang beslutar att offentlig verksam-
het ska ske i "privat drift" ska detta lösas i form av en
icke vinstgivande verksamhet. Man ska alltså inte
kunna tjäna pengar. Det är Vänsterpartiets tydliga och
klara ståndpunkt.

Anf. 152 BERTIL KJELLBERG (m) replik:
Fru talman! Vi vill att den här utredningen ska av-
skaffas därför att den inte behövs. Det är ingenting
som säger att ett aktiebolag behöver gå med vinst.
Däremot är det lite trist att Tasso Stafilidis är så
rädd för att företag ska tjäna pengar. Jag har varit
verksam inom den kommunala sektorn och bolagise-
rat kommunal verksamhet. Där har vi på ett mycket
positivt sätt kunnat se att det har fungerat mycket väl
när vi satt verksamheter på bolag utan att för den
skull ha vinstmaximering.
Det finns också ett annat exempel. Jag har varit
styrelseledamot i ett allmännyttigt bostadsföretag. Ett
av de stora problemen för det företaget var att det
aldrig gick med vinst. Vi kunde aldrig renovera; vi
kunde aldrig förbättra verksamheten. Så höll vi på att
gå i putten, och då gjorde vi en rekonstruktion. Nu
blev plötsligt företaget vinstgivande och gav en bety-
dande vinst till kommunen. Det visar vikten av att
företag går med vinst.
Jag själv är också ett talande exempel på att man
mycket väl kan tillhandahålla offentliga tjänster som
är skattefinansierade. Jag har arbetat som advokat och
offentlig försvarare i närmare 20 år och fått stora
delar av mina inkomster från staten, som är skattefi-
nansierad, genom att tillhandahålla offentliga tjänster.
Jag tror alltså inte att man behöver vara så rädd bara
för att det gäller vården.

Anf. 153 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag är inte rädd för att företag tjänar
pengar. Det är många företag som har det i sin
grundinställning, som har startats just för att tjäna
pengar. Men det finns också oerhört många företag
som startas på grund av annat. Många företag startas
på grund av att människor vill jobba med och satsa på
en viss verksamhet. Självklart handlar detta inte en-
bart om att tjäna pengar.
Den problematik som vi från Vänsterpartiet lyfter
upp gäller verksamheter som traditionellt har drivits i
kommunal regi eller landstingsregi. Det handlar om
när verksamheter som rör vård, skola och omsorg har
lämnats ut på entreprenad eller avknoppats och man
använt sig av kommunala skattepengar för att tjäna
pengar till sin verksamhet, vilket ofta har gått ut över
den verksamhet som man bedrivit. Det har gått ut
över vården och över de äldre. Det har gått ut över
undervisningen, vilken sorts lärare man har anställt
och så vidare. Det är detta vi ser risker med. Det är
också därför vi tycker att den här utredningen är väl-
digt bra.
Men jag har fortfarande inte fått något svar från
Moderaterna om varför de på det här sättet vill be-
gränsa mångfalden. Vad gör det Moderaterna om vi
har ytterligare en bolagsform som folk själva i den
allsmäktiga friheten skulle kunna få välja?

Anf. 154 BERTIL KJELLBERG (m) replik:
Fru talman! Friheten ska vi nog inte vara så ral-
janta med. Den är mycket viktig för oss alla.
Men det är detta som är problemet. Det traditio-
nella har ju varit - åtminstone i Sverige, det är inte så
i andra länder - att stat och kommun har bedrivit den
här typen av verksamhet. Nu har vi lyckats få fram
andra alternativ, och genom konkurrens har vi kunnat
få bättre vård och bättre omsorg. De exempel där det
kan bli problem är ofta när kommunerna eller lands-
tingen inte lyckas upphandla detta på ett bra sätt och
ställa bra krav i sina upphandlingar.
Men det intressanta är att ni hela tiden är så rädda
för att man genom skattefinansiering ska kunna tjäna
pengar. Att tjäna pengar är bara ett utslag av att man
gör någonting som är bra. Man gör någonting bättre
än alla andra. Om vi får vård som är skattefinansierad
men som drivs av privat verksamhet och vårdgivaren
tjänar pengar är detta bara därför att han gör det bätt-
re. Långsiktigt kan man inte tjäna pengar genom att
bluffa sig fram. Så är det bara.
Anledningen till att vi inte vill att den här utred-
ningen ska fullföljas är helt enkelt att den inte behövs.
Vi har en aktiebolagsform som mycket väl kan till-
lämpas på icke vinstgivande företag. Det finns en rad
exempel på organisationer där man har så kallade
servicebolag. Medlemmarna betalar in en avgift till
ett aktiebolag som driver kansliverksamhet och så-
dant. De har inga vinstkrav på sig. Det behövs alltså
inte någon annan företagsform. Det är inte det som är
nyckeln utan viljan att tjäna pengar.

Anf. 155 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Det finns en fråga som vi kanske inte
har berört så mycket, nämligen att det finns en efter-
frågan på den här lagstiftningen. I kommunerna finns
det en efterfrågan eftersom kommunerna har många
kommunala bolag. Det handlar om renhållningsbolag,
det handlar om energibolag, det handlar som sagt om
kulturinstitutioner som teatrar och symfoniorkestrar
som är organiserade i bolagsform, det handlar om
allmännyttiga bostadsföretag och så vidare. Det har
funnits och finns en efterfrågan på en annan bolags-
form. Också för kommunernas del i sitt ägaransvar
vill de ha en ny bolagsform som mer och lättare kan
tillmötesgå de behov och de krav som finns ute i
kommunerna.
Men det som är intressant är att vi har väldigt oli-
ka syn på detta med att tjäna pengar på vården. När
det gäller vård, omsorg och skola tycker vi från
Vänsterpartiets sida att om man kan sköta en verk-
samhet på ett sådant sätt att man kan få mer pengar av
den så ska huvuddelen av de pengarna tillbaka in i
verksamheten och användas för bättre vård, för mer
händer i vården och äldreomsorgen, för mindre klas-
ser i skolan och så vidare. De ska inte användas till att
enstaka människor fyller sina fickor och plånböcker.
Det är vår ideologiska skillnad och det som skiljer
våra partier i den här frågan.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 18.01 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

19 § (forts.) Associationsrättsliga frågor, m.m.
(forts. LU8)

Anf. 156 MARTIN ANDREASSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Tasso Stafilidis sade att det finns ett
vinstkrav på dagens aktiebolag och att den nya utred-
ningen således handlar om att öka mångfalden. Då
undrar jag: Vad exakt är det i dagens aktiebolagslag
som hindrar aktiebolag att drivas i ett icke
vinstmaximerande syfte? I själva verket är det så att
det alltid är bolagets ägare som drar upp riktlinjerna
för verksamheten.
Tasso Stafilidis nämnde sedan att detta handlar
om teatrar, kulturinstitutioner och annat som det kan
vara svårt att driva i aktiebolagsform. Det kan det
säkert i många fall vara. Men var i utredningsdirekti-
ven talas det om den sortens verksamheter? I själva
verket talas det uttryckligen om att detta handlar om
att försvåra för vinstdrivande verksamheter inom
vård, skola och omsorg.
Tasso Stafilidis tar upp Vänsterpartiets syn på
detta, och jag välkomnar det. Det är en klargörande
beskrivning där Vänsterpartiet slår fast att inga
vinstdrivande enskilda verksamheter ska bedrivas
inom offentligt finansierad vård, skola eller omsorg.
Låt mig ta två exempel på vad detta kan få för
konsekvenser. Utanför Halmstad finns ett reumatiker-
sjukhus som drivs i enskild regi av en förening. Den
lilla vinst som finns måste naturligtvis finnas för att
man ska kunna återinvestera och utveckla verksam-
heten. S:t Göran är exempel på ett sjukhus här i
Stockholm där personalen efter bolagiseringen har
blivit nöjdare, där patienterna är nöjdare. Vad är pro-
blemet? Är det inte så att det viktiga är kvaliteten på
verksamheten? Eller menar verkligen Tasso Stafilidis
att det viktigaste inte är kvaliteten utan att verksam-
heten inte tillåts gå med vinst?

Anf. 157 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Herr talman! Just det här har jag och Martin And-
reasson just diskuterat under vår middag. Nej, jag
bara skojar. Det gjorde vi inte.
Vänsterpartiet har en ståndpunkt som är tvärtemot
det Martin Andreasson har föredragit. Vi ser inte att
det just är driftsformen som gör att de som jobbar i en
verksamhet blir mer nöjda utan det är andra organisa-
tionsförändringar som leder fram till det och olika
andra aspekter som inte alls har att göra med den
form verksamheten bedrivs i.
Den promemoria som har redovisats i ärendet har
också lyft fram att den lösning som man skulle kunna
nå, och som skulle tillmötesgå de önskemål som finns
om att ha en annan bolagsform än aktiebolaget, just är
att man skulle ha en aktiebolagsform utan vinstsyfte.
Det är mot den bakgrunden vi från Vänsterpartiet
också stöder den här utredningen och vill ha en lag-
stiftning som innebär att vi, som jag nämnde tidigare,
ska kunna ha till exempel kommunala bolag där bo-
lagsformen inte ska ha en direkt knytning till
vinstkravet. Det är precis så som aktiebolagslagstift-
ningen ser ut i dag. Visserligen kan man i ägardirek-
tiv skriva in olika saker, men den direkta innebörden
av aktiebolagslagen är faktiskt vinstsyftet, som är en
pådrivande och stor del.

Anf. 158 MARTIN ANDREASSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Tasso Stafilidis talar om arbetets or-
ganisation, och det är just det som är det centrala. Det
är kvaliteten på verksamheten, det är kvaliteten på det
som blir gjort som är det centrala inom den offentligt
finansierade verksamheten. Om det sedan organiseras
i form av egen regi inom kommunal förvaltning eller
landstingsförvaltning, i form av bolag som är privat-
ägda eller i form av kooperativ som drivs av perso-
nalen eller brukarna är en helt annan sak. Där måste
man vara lyhörd för de önskemål som finns från dem
som använder sig av den här verksamheten. Det är
därför som det blir så klargörande att Vänsterpartiet
uppenbarligen inte sätter kvaliteten i verksamheten
främst, utan det viktiga är att se till att försvåra för
verksamheter att ta ut vinst på den verksamhet som
bedrivs.
Då kommer jag återigen tillbaka till vad det är i
dagens aktiebolagslag som försvårar för aktiebolag
som av ena eller andra skälet väljer att inte maximera
vinst eller att inte över huvud taget ta ut vinst. Det
finns inga sådana regler. Tasso Stafilidis talar om att
det finns en sorts underliggande vinstintresse som på
något sätt skulle vara styrande för alla aktiebolag. Så
är det inte. Flera här i kammaren har tidigare redovi-
sat goda exempel på aktiebolag som inte alls drivs i
vinstsyfte utan där man har valt aktiebolagsformen av
helt andra skäl. Jag förstår inte på vilket sätt Tasso
Stafilidis kan mena att det här skulle öka mångfalden,
när det i själva verket handlar om att försvåra för den
mångfald och den förnyelse som behövs inom den
offentligt finansierade sektorn.

Anf. 159 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet och Folkpartiet har
helt skilda uppfattningar i den här frågan. För Väns-
terpartiet är det, som jag nämnde innan, viktigt att
förenkla för företagen, inte minst för de små företa-
gen.
När vi pratar om aktiebolagslagstiftningen och se-
dan går in och pratar om kvalitet i verksamheten kan
inte jag förstå att Martin Andreasson och Folkpartiet
påtalar att kvaliteten skulle vara sämre enbart på
grund av att man har en annan driftsform än aktiebo-
lag. Det var precis det Martin Andreasson gjorde när
han ifrågasatte Vänsterpartiets ståndpunkt och mitt
påstående att vi inte vill ha något vinstsyfte inom
verksamheter som har med vård, omsorg och skola att
göra och som innefattas av skattemedel. Vi vill inte
att skattemedel ska användas till dryga vinster för
enskilda ägare av till exempel äldrevård.
Men som jag också nämnde tidigare finns det i
dag ett önskemål från kommuner och landsting om en
ny bolagsform. Jag pratade i förrgår med Helsing-
borgs symfoniorkester till exempel. Som jag nämnde
innan är det inte bara inom vård, skola och omsorg
utan det finns också andra kommunala bolag som
behöver en annan driftsform. Då sade Helsingborgs
symfoniorkester att hade vi haft en annan driftsform
som inte hade tvingat in oss i aktiebolag hade det
kanske blivit ännu enklare för oss att starta en buffert
för att klara av att hantera vår ekonomi. Vi vet att de
anslag som kultursektorn får av oss urgröps i dag.
Det är trots allt en tydlig ståndpunkt från Vänster-
partiets sida, och vi tycker att den här utredningen ska
få klargöra de frågor som Martin Andreasson hade
och som jag inte i detalj kan presentera här. Det ska
utredningen göra.

Anf. 160 JOHAN LÖFSTRAND (s):
Herr talman! I lagutskottets betänkande nr 8 rö-
rande associationsrättsliga frågor behandlas några
olika motionsyrkanden rörande företag och associa-
tionsformer, men även rörande kooperativa verksam-
heter och aktiekapitalets storlek. I några motioner
berörs även frågor om näringsförbud.
Jag vill börja mitt anförande med att yrka bifall
till lagutskottets förslag i sin helhet i betänkande nr 8.
Jag yrkar också avslag på alla reservationerna.
Precis som Tasso nämnde i sitt anförande bereds
nu och diskuteras utformningen av en ny aktiebo-
lagslag. Därför hade jag inte tänkt att beröra alla de
motioner som finns med i betänkandet utan inrikta
mig på bara några stycken.
Först och främst är det en motion som rör en ny
bolagsform. Motionärerna säger att man vill använda
en ny och förenklad bolagsform. Jag håller med mo-
tionärerna om att det är viktigt att vi försöker hitta
förenklingar som kan göra att det blir lättare att starta
företag men också att det ska vara lättare för småfö-
retagare att driva sin verksamhet och lättare att tyda
de regler som finns.
Utskottet anser att det kanske inte är nödvändigt
att utforma en helt ny associationsform. Vi tror snara-
re att man kommer att kunna förenkla reglerna inom
de ramar som finns i dag. Det finns redan i dag en
skillnad mellan privata aktiebolag och publika aktie-
bolag. Jag tror att det första steget togs 1998 när upp-
delningen och förenklingen påbörjades gentemot att
göra reglerna för de privata aktiebolagen ytterligare
mer lättförståeliga. I och med det arbete som Aktie-
bolagskommittén har lagt fram, och som just nu be-
reds i Justitiedepartementet, tror jag att vi kommer att
hitta ytterligare förtydliganden men också förenkling-
ar i regelsystemet.
Det har flera gånger från talarstolen och i replik-
skiften kommenterats att detta inte är tillräckligt.
Simplexgruppen inom Regeringskansliet lyckas inte
åstadkomma någonting. Gruppen är värdelös.
Jag tycker inte att man ska säga så eftersom man
ändå har kommit en bit på väg. Jag hoppas att när de
konkreta förslagen läggs fram under det kommande
året att vi kommer att få se ytterligare förenklingar.
Självklart tror jag att vi måste hitta förenklingar för
att minska den administrativa börda som finns. Det är
minst lika viktigt att få den regeltext och lagtext som
finns i dag att bli tydligare. Om vi får den tydligare
kommer man som enskild företagare att lättare lära
sig den och använda den rätt. Mycket av den svenska
bolagslagstiftning som finns i dag är bra. Men det
måste skapas hjälpmedel så att människor kan få
kunskap om den bolagslagstiftning som finns.
De borgerliga säger gång på gång att det sker inga
framsteg och att vi kommer ingenstans. Då blir jag
ledsen. Det är lätt att säga att det inte händer någon-
ting. I så fall vill jag höra vilka konkreta förslag som
ska läggas fram som kommer att leda till att det blir
så oerhört mycket bättre. Det här är en mer komplice-
rad fråga än så. Det går inte att lägga fram konkreta
förslag som det inte måste diskuteras och resoneras
kring för att uppnå ett bra system som inte krockar
med de regler som gäller arbetsmiljö och så vidare.
Jag går vidare till den andra motionen jag hade
tänkt att reflektera över. Det är motionen angående
nya associationsformer för icke vinstdrivande verk-
samhet. Där vill jag börja med att fråga Moderaterna,
Folkpartiet och kd. De har skrivit under den reserva-
tion som finns att läsa i betänkandet. Vad är det i den
nya associationsformen som är så oerhört farligt och
är ett så oerhört stort hot att man inte ens ska lägga
ned kraft på att utreda frågan? Vi har flera gånger
hört att det här är en utredning som ska läggas ned.
Jag håller med Martin om att det i dagsläget är bara
ägarna som kan påverka huruvida ett bolag ska ge ut
vinst eller inte. Men som vi ser i dag finns det en
ägarkonstellation som är intresserad av att ta ut stora
vinster. Det är kanske vinstmaximering som är det
viktigaste.
Jag tycker att vi ska ge förutsättningar för att hitta
associationsformer som gör att det viktigaste kravet
inte ska vara att vinstmaximera utan att skapa en
kvalitativt bra verksamhet. Det måste vara det absolut
viktigaste. Det finns andra incitament än bara
vinstmaximering i samhället i dag. Jag tror att det
finns både sociala och ideella skäl som kommer att
göra att människor vill driva företagen för att skapa
så bra kvalitet som möjligt. Det är det som är viktigt.
Det absolut viktigaste inom offentliga sektorn i
dag är att skapa så bra kvalitet som möjligt. Det gör
vi genom att ha konkurrens på vissa områden. Det
kan finnas områden där det kan vara konkurrens. Jag
är helt med på det. Men jag tror att det inte ska vara
det vinstdrivande intresset som ska vara målet. Målet
är att få så hög kvalitet som möjligt på verksamheten.
Jag är lite ledsen över att man vill lägga ned en ut-
redning. Utredningen fyller ändå ett visst syfte. Jag
hoppas att vi får se vart utredningen tar vägen. Då
kan vi se om det finns poänger med att ha en associa-
tionsform. Det behöver inte vara en helt ny bolags-
form, utan det kan vara ett visst tillägg till den nuva-
rande aktiebolagslagen. Det är intressant att se var
utredningen kommer att landa.
Jag vill än en gång yrka bifall till förslaget i lagut-
skottets betänkande nr 8 och avslag på alla reserva-
tionerna.

Anf. 161 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Johan Löfstrand frågade efter tre
områden - rättare sagt två, och jag frågade efter ett.
Vad är det som inte är bra i nuvarande aktiebo-
lagslag? Johan Löfstrand säger att den är i princip
bra. Vi tycker att formerna verkar vara bra, och därför
behöver man inte fixa nya former.
Sedan är det fråga om ett konkret exempel på att
ta bort något från de regler som ska styra företagarna.
En liten fundering är det vi opponerade oss mot för
några månader sedan. Varför i hela världen behöver
ohälsotalen redovisas i årsredovisningarna? Inte blir
folk friskare för att ohälsotalen redovisas. Det var
ytterligare en pålaga som regeringen ägnade sig åt att
föra in.
Redan för fem år sedan när jag kom in i riksdagen
presenterade Företagarnas Riksorganisation det stora
problemet med alltför många och alltför knepiga
regler för företagare. De hindrar nyföretagande, krea-
tivitet och att företagarna kan ägna kraft och tid åt det
de faktiskt borde syssla med.
När regeringen har städat upp och visat att man är
kraftfull nog att ta bort krångliga regler för små och
medelstora företag kan man möjligtvis sätta utredare
att utreda nya bolagsformer. Städa upp först och ge
kraft åt det som är problem i stället för att ägna tid åt
utredningar av sådant som inte behövs.

Anf. 162 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:
Herr talman! Jag ska svara på alla tre frågorna.
Den första frågan gällde den lagstiftning som
finns i dag, och där finns principen att man kan driva
ett bolag utan att ha någon som helst vinst. Så fort
man gör det bolaget publikt, lägger ut det på någon av
börserna, kan vilka ägare som helst köpa företaget.
Efter ett tag får de ett inflytande i bolaget. Det är en
del i det hela.
Det här kommer att innebära att den nya ägarkon-
struktionen efter ett tag kommer att kunna kräva av
bolaget att det ska generera vinst. Då har vi hamnat i
en situation där bolaget är vinstdrivande, och målet
med bolaget är att maximera vinsten. Jag ser inte det
som nödvändigt i alla lägen.
Sedan till frågan om redovisning av sjukskriv-
ningarna, som vi diskuterade för några månader se-
dan. Jag tror visst att det är av betydelse. Det har vi
kanske inte sett konkret i det här sammanhanget, men
vi har ett annat väldigt konkret exempel. Den diskus-
sion som vi de senaste månaderna haft om - mer eller
mindre, skulle jag vilja säga - hotet att införa kvote-
ring i bolagsstyrelser har gjort att fler kvinnor har
blivit nominerade till bolagsstyrelser än någonsin
tidigare. Det har verkligen blivit en skillnad. Jag tror
att det kommer att bli precis samma sak i fråga om
sjukskrivningarna.

Anf. 163 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Johan Löfstrand och jag kommer
från samma kommun. Den kommunen har flera
kommunägda bolag, som det i allra högsta grad av-
krävs en vinst. Inte är det någonting över huvud taget
som säkerställer att det blir en annan bolagsform när
det gäller vissa verksamheter. Då handlar det snarare
om att städa upp i de skattefinansierade verksamhe-
terna. Det gäller även det andra området. Jag hävdar,
och gör det med bestämdhet, att människors hälsa
inte blir bättre av att deras tidigare ohälsa under året
redovisas i företagets årsredovisning. Visa mig på det
sambandet, så ska jag verkligen ändra uppfattning.
Men jag kommer att hävda denna min uppfattning
fram till dess att någon kan visa på det sambandet.
Johan Löfstrand säger att det nu är fler kvinnor i
bolagsstyrelser. Javisst, debatten kan mycket väl ha
haft det syftet. Men varför gör man ingenting inom de
skattefinansierade verksamheterna? Är inte könsför-
delningen om möjligt ännu snedare inom de kommu-
nägda bolagen, inom den kommunala förvaltningen,
inom landstingsägda och statliga bolag? Inte har vi
själva som arbetsgivare i så fall visat på några under-
fall av jämställdhet. Någon gång måste man ägna
energi åt det som den ska ägnas åt. Vi har en målsätt-
ning i det här landet att vi ska få tillväxt och kraftfulla
företag. Då måste vi förenkla för företagen i stället
för att leta efter nya former.

Anf. 164 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:
Herr talman! Gällande kommunala bolag är jag
fullt medveten om att man i Linköping plockar ut en
hel del pengar från både bostadsbolag och tekniska
verk för att driva kommunal verksamhet. Jag ser i
princip att de pengarna borde återinvesteras och i
stället ges till de intressenter som bor i de berörda
lägenheterna eller användas till att producera nya
lägenheter. Det borde vara den rimliga principen. Nu
ser jag att det realpolitiskt alla gånger kanske inte går,
utan det kan vara så att kommunen behöver de peng-
arna. I och med det är det bra att man kan använda en
del även till annan kommunal verksamhet.
Gällande sjukskrivningarna vill jag återvända till
mitt exempel. Jag tror att den debatt man hade kring
kvoteringar i bolagsstyrelser har gjort att fler kvinnor
har nominerats till bolagsstyrelser, inte att så många
fler kvinnor helt plötsligt skulle ha kommit in på
marknaden. Det handlar om att man har skapat en
debatt kring det klimat som finns i företagsvärlden,
vilket har genererat att fler kvinnor har blivit nomine-
rade till styrelseposter. På samma sätt tror jag att den
debatt som vi har fått i gång om sjukskrivningarna
kommer att påverka sjukskrivningstalen på ett posi-
tivt sätt, det vill säga att sjukskrivningarna kommer
att minska på grund av att man skapar en debatt.
Sist gällande statliga och kommunala bolag vet
jag att när Socialdemokraterna nominerar människor
till bolagsposter gör vi det alltid enligt systemet att
det ska vara lika många män och kvinnor som ska bli
nominerade. Jag vet inte hur de andra partierna gör,
men jag är inte säker på att det är riktigt lika bra
överallt.

Anf. 165 BERTIL KJELLBERG (m) replik:
Herr talman! Jag tycker att Johan Löfstrand av-
slöjar sin brist på förståelse för företagens villkor. De
flesta som bedriver verksamheter gör det långsiktigt
och är väl medvetna om att om man inte sköter sig
blir man i en konkurrensutsatt situation utslagen.
Jag tror att de som bara vinstmaximerar inte blir
långvariga, inte ens inom vårdsektorn. Vinsten är ett
mått på hur duktig man är. Det är ändå den som be-
talar för tjänsten som bedömer vad ett skäligt pris för
den är. Därför tycker jag att man ska vara väldigt
försiktig med rädslan för vinstmaximering.
Precis som Yvonne Andersson kan man fråga:
Vad är det för problem med dagens företagsformer
som gör att det här inte går att inrymmas? Det här har
bara ett syfte: att stoppa möjligheten att bolagisera
vården. Det är det uttalade syftet.
Sedan blandar Johan Löfstrand korten lite. Han
säger att debatten om kvoteringar till bolagsstyrelser
har en bäring på den pålaga som det innebar när man
bestämde att alla företag med fler än tio anställda
skulle ange sjuktalen. Jag tror inte att vi kan debattera
ned sjuktalen. Det här kostar småföretagare massor
med tid och pengar, och de pengarna skulle kunna
användas till att anställa personal. Det allvarliga är att
man har en alldeles för raljant inställning till företa-
garnas villkor.

Anf. 166 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:
Herr talman! Jag är inte riktigt säker på att jag
håller med Bertil vad gäller det första. Jag känner
ibland att väldigt många av de bolag som är härskan-
de på marknaden för tillfället inte riktigt har den här
långsiktigheten. Jag hoppas att vi i framtiden kommer
att få en mer sansad marknad, som kommer att göra
att vi kommer att få företagen att bli mer långsiktiga.
Jag tycker att det under IT-hysterin och även under
andra perioder har varit en kvartalskapitalism som har
styrt världen. Det tycker jag är lite oroande. Jag hop-
pas, och jag tror att vi är helt överens om det, att det
är långsiktighet som ska vara drivande.
Jag säger inte att jag är emot privata bolag inom
offentlig sektor. Jag tror att det i många fall kan vara
bra därför att man då skapar en mångfald. Däremot
menar jag att det inte ska vara vinstmaximering som
ska vara det drivande. Det drivande målet ska vara
kvaliteten i verksamheten, att vi ska få så bra kvalitet
som möjligt.
Jag håller med Bertil om att om man i en viss
verksamhet kan göra någonting bättre till en billigare
kostnad ska det vara helt okej. Men då ska pengarna
inte gå till aktieägarna, utan de ska återinvesteras i
företagen. Det är det som jag ser som det viktigaste.
Den replik som nu kommer är att det går att göra i
dag. Jo, det går att göra det så länge ägarkonstellatio-
nen är sådan att man inte vill ta ut vinst. I och med att
vi ser en tendens att det är stora företag som köper
upp alla vårdbolag kommer vi efter ett tag att få en
vinstmaximering även i vissa av de här bolagen. Där-
för tror jag att det är bra att man kan skapa en regle-
ring kanske i aktiebolagslagen eller en helt ny associ-
ationsform. Jag ser det inte som problematiskt.

Anf. 167 BERTIL KJELLBERG (m) replik:
Herr talman! Jag kan hålla med Johan Löfstrand
om att när man går från en socialistisk planhushåll-
ning, som vårt sjukvårdssystem är, kan det bli vissa
problem under en övergång. Det kommer att locka till
sig lycksökare. Men när väl marknaden har stabilise-
rat sig kommer det att utkristallisera sig ett antal
företag som är seriösa och som driver verksamheten
långsiktigt. De vet att om de ska vara kvar på mark-
naden måste de vara långsiktiga.
Sedan håller jag inte med om att det alltid är nöd-
vändigt att återinvestera hela vinsten. Det är också en
morot för den entreprenör som startar verksamheten
att få tjäna pengar. Det är inte fult att tjäna pengar på
vårdtjänster och omsorgstjänster. Är det fulare att
tjäna pengar där än att vara offentlig försvarare för en
brottsling eller att vara tandläkare? Det är aldrig nå-
gon som har ifrågasatt det. Det finns vissa strukturer i
samhället som aldrig går med vinst och som aldrig får
ordning på sin ekonomi. Det är den landstingsstyrda
sjukvården. De har de senaste 30 år som jag levt och
varit medveten om det haft problem med ekonomin.
Det måste finnas ett strukturfel. Kanske drivkraften
att gå med vinst gör att man tänker annorlunda.

Anf. 168 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:
Herr talman! Jag tror att vi är helt överens om att
det absolut viktigaste är att det blir en så bra kvalitet
som möjligt i vården. Det är kvaliteten som är det
viktigaste. Då menar jag och håller med dig, Bertil,
om att vi i många fall kanske måste hitta nya vägar
och att man måste driva entreprenörskap mot varand-
ra för att på så sätt hitta den billigaste och effektivaste
lösningen. Vi är helt överens om det. I vissa verk-
samheter kanske det ibland kan vara bra att det finns
en morot. Jag håller helt med om det. Men det jag
menar är att engagemang också kan finnas på annat
sätt än att det bara handlar om att tjäna så mycket
pengar som möjligt.
Vi diskuterade tidigare i debatten i dag detta med
social ekonomi. Jag tror att det finns andra drivkrafter
som kan skapa ett engagemang, att man vill bedriva
något ur solidaritetssynpunkt och annat. Jag tror alltså
att det finns andra drivkrafter än bara vinstmaxime-
ringen.
Men sedan håller jag med om att vi måste effekti-
visera vården. Däremot vill vi inte ha ett system som
bygger på privata sjukförsäkringar. Något som också
är viktigt att tänka på i vårddebatten, för detta har
blivit en vårddebatt nu, är att man måste utgå från
prioriteringar.
Anledningen till att S:t Görans sjukhus gick så in i
Norden bra berodde på att man sköt till hur mycket
pengar som helst. Man satte aldrig något stopp utan
sade: Vi fyller på med lite extra pengar här för att ta
bort köerna. Men man prioriterade aldrig. Det var
inget långsiktigt tänkande, för nu är det invånarna i
Stockholm som får betala det ett par år framöver.
Jag menar att vi måste ha en långsiktighet och att
vi hela tiden ska sätta kvaliteten i första rummet. Jag
är helt med på att vi kanske måste se det med en bre-
dare vy, men jag tror inte att det är vinstintresset som
hela tiden ska styra.

Anf. 169 MARTIN ANDREASSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Johan Löfstrand går in på väldigt
allmänna resonemang om vinstintressets betydelse i
ekonomin. Här finns ett väldigt egendomligt ord som
svävar över resonemanget, och det är ordet vi. Det
viktigaste är inte att vi vinstmaximerar utan att vi
skapar kvalitet inom omsorgen och vården, säger
Johan Löfstrand. Och det är naturligtvis vår uppgift
som politiker att se till att vi får så hög kvalitet som
möjligt för de skattemedel som väljarna har ställt till
vårt förfogande. Då ser vi det inte som nödvändigt i
alla lägen att maximera vinsten, säger Johan
Löfstrand vidare. Då kan vi skapa en ny aktiebolags-
form.
Poängen är att det inte är vi, det vill säga politi-
kerna, som ska starta dessa företag och dessa alterna-
tiv till offentligt bedrivna verksamheter, utan det är
företagarna. Det vi ska göra är att bevaka kvalitetsin-
tresset inom den offentligt finansierade verksamhe-
ten. Ifall utförarna sedan väljer att organisera verk-
samheten på det ena eller det andra sättet är en mer
sekundär fråga i förhållande till ifall de kan klara de
högt ställda kvalitetskrav som finns. Här tycker jag
att Socialdemokraterna ofta blandar ihop stat och
samhälle och gör allting till ett sorts kollektivt vi.
Sedan är Johan Löfstrand ledsen över att de bor-
gerliga partierna klagar på regelförenklingsarbetet
och på Simplexenheten på Näringsdepartementet.
Min fråga till Johan Löfstrand är: Anser Johan
Löfstrand att Simplexarbetet går bra?

Anf. 170 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:
Herr talman! Om vi nu har en situation där mark-
naden och individen i samhället själva ska bestämma
hur företagen eller vi - jag kanske också kan vara
företagare - ska jobba, så frågar jag mig varför vi inte
då ska ge dem eller oss möjlighet till en ny associa-
tionsform där vi skapar vissa regleringar efter hur
vinsten ska fördelas i företaget. Varför ska vi inte ge
dem den friheten?
Borgerligheten har ju gång på gång sagt att det är
så oerhört tråkigt att vi socialdemokrater och andra
sätter upp regler, därför att det måste ju vara friheten
som ska styra och alla måste få bestämma själva.
Varför ska vi då inte kunna utreda frågan? Det kanske
visar sig att den här typen av bolagsform är helt vär-
delös. Det som jag tycker är så sorgligt är att vi inte
ens ger det en chans att låta utreda frågan. Jag menar
att det finns en skillnad mellan den nuvarande aktie-
bolagslagen och de förändringar man vill göra. Jag
säger inte att vi behöver skapa en helt ny associa-
tionsform, utan jag menar att vi kanske ska införa
vissa direktiv som gör att vi kan ställa vissa krav på
ägarna så att de inte kan ta ut hela eller delar av vins-
ten. Jag kan inte svara på hur förslaget ska utformas,
men frågan måste kunna utredas för att människor i
framtiden ska kunna välja den företagsformen om de
vill.

Anf. 171 MARTIN ANDREASSON (fp) re-
plik:
Herr talman! När jag lyssnar på Johan Löfstrand
blir jag lite vemodig, för jag undrar ifall han egentli-
gen har läst direktiven. Direktiven handlar inte om att
pröva frågan. Utredaren har fått i uppdrag att ta fram
ett lagförslag, punkt. Det ska tas fram ett lagförslag.
Sedan tycker jag att Johan Löfstrand för ett lite
avslöjande resonemang när han säger att det handlar
om att ge företagarna friheten att kunna välja en asso-
ciationsform som i praktiken innebär att det är för-
bjudet att disponera vinsten på det sätt ägarna vill.
Men vad som senare framkommer är att det handlar
om att myndigheterna, staten och kommunerna ska
kunna förbjuda andra aktiebolagsformer inom vissa
typer av verksamheter genom att ställa krav på att
man inte får lov att ta ut vinsten.
Jag menar att det är som till exempel Bertil Kjell-
berg här tidigare har sagt. Låt oss nu tänka oss att vi
har en offentligt finansierad verksamhet med höga
kvalitetskrav där en ny utförare kommer på ett billi-
gare och effektivare sätt att utföra verksamheten och
det därmed uppstår en vinst. Vari ligger problemet?
Kvalitetskraven är uppfyllda. Dessutom, värt att mär-
ka, innebär incitamentet till vinst att effektiviteten
synliggörs också för beställaren. Det ger naturligtvis
möjlighet för staten, kommunen, landstinget eller vad
det nu är att i ett senare skede, när det är dags att
omförhandla entreprenaderna, beakta att verksamhe-
ten tydligen har kunnat effektiviseras, vilket förstås är
en fördel att känna till när man ska förhandla fram en
ny entreprenadperiod.
Vari ligger problemet med att det finns en möjlig-
het att ta ut och disponera vinst i offentligt finansie-
rad tjänst som uppfyller högt ställda kvalitetskrav?

Anf. 172 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:
Herr talman! På den frågan kan jag svara att det
finns inget problem. Jag tycker att man kan ta ut vinst
i offentlig verksamhet. Men det jag undrar är varför
man inte ska ha möjlighet att utreda den här frågan.
Inom vissa specifika områden kanske man ska kunna
sätta upp regler för hur mycket vinst man ska ta ut.
I landstinget i Östergötland till exempel hade man
en väldigt lång kö till gråstarrsoperationer. Man hitta-
de ett företag som kunde utföra dem väldigt billigt.
Man köpte upp den tjänsten. Jag är helt övertygad om
att företaget gick med en viss liten vinst. Företaget
skapade en väldigt stor samhällsnytta. Jag tycker att
det är helt okej.
Men frågan nu handlar inte om huruvida vi tycker
att det är okej med vinstdrivande företag inom of-
fentlig sektor eller inte utan om huruvida vi ska utre-
da om vi ska ha en bolagsform som ska ge möjlighet
att reglera hur mycket vinst ett företag ska få ta ut.
Och jag tycker att en utredning ska få fortgå.

Anf. 173 ULF HOLM (mp):
Herr talman! Enkla regler för småföretagen och
ett gynnsamt småföretagarklimat kan jag helt och
hållet ställa upp på, och det pågår ju ett arbete i
Simplexgruppen för att försöka förenkla.
Jag kan inte förstå varför detta ska stå i kontrast
till att utveckla nya associationsformer som till ex-
empel sociala kooperativ. Jag tycker att det finns en
bra skrivning i majoritetsförslaget om sociala koope-
rativ, företag som arbetar med människor som har
svårt att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden.
Det är något som vi kan stödja. Det kommer snart ett
förslag om detta, och jag är därför helt nöjd med den
text som nu finns i majoritetsskrivningen.
När det gäller den mer omdiskuterade utredningen
om icke vinstutdelande verksamhet är det viktigt att
man utreder detta och tar fram lagförslag. Jag tycker
inte att det är vettigt att vinstmaximeringen ska finnas
i all verksamhet. Ett förslag om detta ska presenteras i
höst och då får vi titta på det. Det måste också ut på
lagrådsremiss.
Bakgrund till att det finns en utredning är att frå-
gan varit omdiskuterad. Vi måste alltså få klarhet i
om det i nuvarande lagstiftning är möjligt med vin-
stutdelande verksamhet eller inte. Vissa hävdar att det
inte är möjligt och nu hävdar somliga i kammaren att
det är möjligt. Därför ser en utredning över detta, och
vi får väl se vad förslaget blir.
Personligen tror jag att man skulle behöva göra en
helt ny bolagsform, men utredaren som presenterade
ett utkast i höstas menade att man bara skulle göra en
viss förändring i nuvarande aktiebolagslag. Det är
bra, då får vi det på papperet! Det kanske finns fler
förslag som kommer den 15 september i år. I så fall
får vi titta på dem. Enligt mitt sätt att se verkar dis-
kussionen i dag något överflödig.
När det gäller frågan om näringsförbud har Barbro
Feltzing från Miljöpartiet skrivit en motion där hon
tar upp frågan om konkurs. Vi menar att det får vara
någon måtta på hur många gånger man ska få starta
ett företag och göra konkurs. Det kan inte vara sunt
att man får hålla på hur många gånger som helst. I så
fall måste personen betecknas som oseriös. Jag tycker
att det är vettigt att begränsa möjligheterna att bedriva
näringsverksamhet om man inte kan följa gällande
lagstiftning utan gör konkurs efter konkurs.
Jag är mycket nöjd med att det nu kommer att
presenteras ett förslag där man tittat över hela den
samlade lagstiftningen. Förslaget presenteras den
sista december i år. Därmed är jag också nöjd med
utskottets skrivning och yrkar alltså bifall till utskot-
tets förslag.

Anf. 174 BERTIL KJELLBERG (m) replik:
Herr talman! Jag reagerade när Ulf Holm pratade
om näringsförbud och sade att det faktum att man har
försatts i konkurs ett antal gånger skulle medföra att
man är en oseriös företagare. Så är inte fallet.
Det finns många företagare med ett antal konkur-
ser bakom sig som är i högsta grad seriösa. Antalet
konkurser har ingenting att göra med varför företag
går i konkurs. Det kan finnas otaliga skäl till varför
företag går i konkurs. Det kan handla om sviktande
marknader eller man kan vara beroende av en stor
kund som sviktar. Man ska därför vara väldigt försik-
tig med att måla ut de företagare som går i konkurs
som oseriösa.

Anf. 175 ULF HOLM (mp) replik:
Herr talman! Jag kan hålla med om det. Därför är
det också viktigt Ekobrottsmyndigheten, Patent- och
registreringsverket och Riksskatteverket gemensamt
ser över just den problematiken.
Men nog borde man höja på ögonbrynen när en
person kan starta företag efter företag som sedan går i
konkurs. Det kan ju finnas organiserad brottslighet
bakom detta. Man kan inte utesluta det, även om man
inte heller ska utgå från att så är fallet. Där kan jag
hålla med Bertil Kjellberg.
Vi får väl återkomma till denna fråga när förslaget
presenteras den sista december i år.

Anf. 176 RAIMO PÄRSSINEN (s):
Herr talman! Det har varit en något förvirrad de-
batt om utredningen om icke vinstdrivande företag.
Jag förstår att moderater, marknadsliberaler och
kristdemokrater säger att vi inte behöver den utred-
ningen eftersom frågan är genomgripande ideologisk.
Jag tycker att Bertil Kjellberg blandar äpplen och
päron för det handlar inte om ett arvode till en advo-
kat eller något kommunalt bolag.
Anledningen till att utredningen har kommit till
stånd är behovet av att kunna se till att offentlig verk-
samhet inte ska falla i händerna på kapitalstarka stora
börsnoterade företag. Vi vet att de har stora avkast-
ningskrav. Dessa marknadslösningar prövas i andra
länder, och vi ser resultatet av dem. Skillnaden mel-
lan Sverige och de andra länderna är att vi har en
mycket jämnare fördelad välfärd.
I kommunala bolag går överskottet tillbaka till
skattekollektivet, vilket också är tanken eftersom det
finns fördelar med bolagsformen aktiebolag både när
det gäller styrning och ledning. Därför kan man an-
vända en sådan ny associationsform, som utredningen
syftar till, för att driva just de företagen. Men man
måste hela tiden tillgodose kravet på att överskottet
går tillbaka till företagen.
Vi gör helt enkelt inte samma analys från social-
demokratiskt och borgerligt håll. För att man ska
kunna maximera avkastningen måste det ibland gå ut
över verksamheten. I och för sig förstår jag det om
man som moderaterna föreslår vill gå in och riva upp
till exempel arbetsrätten och kollektivavtalen för att
släppa arbetsmarknaden totalt fri. Då kan man hålla
igen villkoren för löntagarna och på så vis också
maximera vinsten.
Därför ser vi detta som en genomgripande ideolo-
gisk skiljelinje mellan oss och er. Vi vill dock samti-
digt kunna använda oss av de fördelar som finns med
själva driftsformen, så att vi kan kombinera dem
båda. Detta vill jag säga som ett klargörande. Det
handlar inte om de små bolagen som finns på entrep-
renad i kommuner och landsting. Det handlar om att
mot de stora drakarna och deras avkastningskrav
kunna freda det som är gemensamt solidariskt finan-
sierat.

Anf. 177 BERTIL KJELLBERG (m):
Herr talman! Vi kan väl vara ense om att vård,
skola och omsorg ska finansieras gemensamt. Den
diskussionen tror jag inte att vi behöver ta.
Den som är i behov av en höftledsoperation eller
behöver en kranskärlsoperation skulle inte ha så
mycket emot att ett kapitalstarkt stort börsföretag
tillhandahöll den vården om den finansierades över
skattemedel. Det kan inte vara driftsformen, alltså om
det är ett börsföretag eller någon annan som driver
verksamheten, som är det väsentliga. Det väsentliga
ska vara hög kvalitet och gemensam finansiering. Det
är det viktiga. Om ett kapitalstarkt börsföretag kan
tillhandahålla vården på ett prisvärt sätt kan det inte
vara någonting fel i det.
Jag kan inte undlåta att kommentera Raimo Pärs-
sinen när han säger att vi vill släppa lönebildningen
fri. Vilka är det som har de sämsta lönerna i dag? Jo,
de som jobbar i landstingssfären. De får bära hund-
huvudet för den organisationsform vi har i dag.

Anf. 178 RAIMO PÄRSSINEN (s):
Herr talman! Visst är det så, men om man tittar på
lönerna så finns det många lågavlönade också på den
privata sidan. Här kan vi, om vi så önskar, gå in i en
jämställdhetsdiskussion.
Om man tittar på länder som har dessa mark-
nadslösningar, med stora skillnader mellan det som
sköts av stora kapitalstarka bolag och det som är
offentligt finansierat, ser vi att skillnaderna är stora
också i kvaliteten.
I dessa länder är faktiskt löneskillnaderna väldigt
stora bland dem som jobbar på den privata sidan eller
åt det gemensamma trots den fria lönebildningen eller
de fria marknadskrafterna när det gäller utbud av
arbete. Bertil Kjellberg kan inte hitta exempel på
andra länder där lönerna är jämnare därför att man har
fri konkurrens. Det är inte så.

Anf. 179 BERTIL KJELLBERG (m) replik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att det är
tack vare konkurrensen om personalen som sjukskö-
terskorna har lyckats få upp sina löner. De har fått en
andra arbetsmarknad att tillgå. Det är väl ett gott
exempel på vad konkurrens kan ge när det gäller
lönebildningen framför allt för kvinnor.

Anf. 180 RAIMO PÄRSSINEN (s) replik:
Herr talman! Då menar Bertil Kjellberg att löner-
na bland de kommunalt anställda skulle stiga om allt
privatiserades. Är det detta han säger? Det tror inte
jag. Jag tror faktiskt inte att lösningen ligger i att
släppa fram mer konkurrens. Det är inte det som vi
vill. Vi ska gemensamt och solidariskt finansiera
detta. Men vi måste också se till att så att säga hålla i
detta för att kunna klara av marknadskrafterna, det
vill säga att det är ett gemensamt åtagande för oss att
se till att de som är offentligt anställda också kommer
att få högre relativlöner i framtiden. Det klarar inte
den fria marknaden. Det ser vi på område efter områ-
de. Men det kan vi klara om vi gör det gemensamt.
Det är därför som vi säger nej till att släppa mark-
nadskrafterna fria vilket ni på den borgerliga kanten
föreslår.

Anf. 181 MARTIN ANDREASSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Raimo Pärssinen höll ett brandtal om
kapitalstarka börsnoterade företag som låter
vinstmaximeringen gå ut över verksamheten, pressar
ned lönerna och försämrar arbetsrätten, och jag vet
inte allt vad som kom upp under anförandet.
Jag tycker kanske att Raimo Pärssinen borde vara
något mer ödmjuk i tonfallet med tanke på en stor
arbetstagargrupp som exempelvis Kommunals med-
lemmar. När man frågar dem visar det sig där finnas
en stor andel som är positiv till att man har fått flera
olika alternativ, att man har fått privata utförare som
arbetar på jämlika villkor som de offentliga.
Jag vill återgå till exemplet med S:t Görans Sjuk-
hus här i Stockholm som övergick i privat regi för
några år sedan. Där är personalen nöjdare. Man anser
sig ha fått bättre arbetsmiljö och bättre arbetsorgani-
sation. Också patienterna är nöjdare, verksamheten
bedrivs effektivt, och man har kunnat göra stora för-
bättringar.
Frågan återkommer: Är det viktigaste kvaliteten
på verksamheten, eller är det viktigaste att man ska
hindra företag från att kunna gå med vinst och i så
fall disponera över verksamheten?
Jag kan inte undgå att bli lite bekymrad när en
person som Raimo Pärssinen gör sig ovetande om det
faktum att om en arbetstagare bara har en enda tänk-
bar arbetsgivare att vända sig till tar man ju ifrån
arbetstagaren möjligheten att höja sin lön genom att
kunna gå till en annan arbetsgivare. Det är precis det
som har hänt med sjuksköterskorna. Det är precis det
som gör att sjuksköterskorna också i offentlig tjänst
har fått upp sina löner rejält, därför att landstingen har
behövt följa efter de privata utförarna för att kunna
behålla sin personal. Och det är precis det som bland
annat Bertil Kjellberg har varit inne på och som Rai-
mo Pärssinen verkar ovetande om.

Anf. 182 RAIMO PÄRSSINEN (s) replik:
Herr talman! Först ska jag ta upp det sista. Varför
vill inte Martin Andreasson ställa upp tillsammans
med mig och övriga och se till att finansieringen av
den offentliga verksamheten är tillräckligt bra och att
arbetsinnehållet är så bra och att det är så bra organi-
serat att detta blir eftertraktade jobb på ett annat sätt
och att vi kan höja lönerna och förbättra villkoren?
Det kan vi faktiskt göra. Men det krävs då att det
finns politiska beslut bakom detta. I stället hänvisar
Martin Andreasson hela tiden till marknadslösningar
och pekar på sjuksystrarna där det har varit arbets-
kraftsbrist och att det är därigenom som de har höjt
lönerna eftersom de har gått till privata bolag.
Det handlar om ett stort kollektiv som vi gemen-
samt ska ta ansvar för, och det kommer marknads-
krafterna aldrig att kunna göra själva.
Jag förstår inte heller resonemanget. Varför säger
man nej till att utreda frågan om icke vinstutdelande
företag? Om det finns en enhet inom en kommun som
vill bilda ett sådant bolag där vi vet att vinsten kan gå
tillbaka till företaget, men som icke är vinstutdelande,
varför skulle Martin Andreasson eller Bertil Kjellberg
vara kategoriskt emot det? Varför skulle man inte
kunna ge den möjligheten? Det förstår inte jag.

Anf. 183 MARTIN ANDREASSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag ska svara på Raimo Pärssinens
sista fråga. Det är just det som redan är möjligt. Det
är just det som aktiebolagslagen redan ger utrymme
för. Det finns inget hinder för den som vill bilda ett
aktiebolag att själv bestämma att detta bolags eventu-
ella överskott ska gå tillbaka till verksamheten helt
eller delvis. Det finns inget behov av en utredning
såvitt man inte vill använda den som ett politiskt
instrument för att inom delar av offentligt finansierad
verksamhet göra det svårare för privata aktörer att
komma in helt enkelt därför att de är privata företag
som kan ha ett vinstintresse.
Jag kommer tillbaka till frågan: Vad är viktigast,
är det kvaliteten på det som blir utfört eller är det att
hindra någon att ha möjlighet att ta ut vinst från en
verksamhet?

Anf. 184 RAIMO PÄRSSINEN (s) replik:
Herr talman! Nu när vi vill utreda denna mellan-
form eller nya form förstår jag fortfarande inte varför
Martin Andreasson kategoriskt skulle säga nej till det.
Han säger att det redan finns en aktiebolagslag. Men
om man vill kombinera dessa saker och tycker att det
är en bra och effektiv styrform men vill garantera att
avsättningen hela tiden går tillbaka till verksamheten,
låt oss då låta denna möjlighet finnas. Vi kan ge den-
na möjlighet från riksdagen.
Naturligtvis är det kvaliteten som är viktig. Men
varför är det så viktigt för marknadsliberalerna att låta
stora börsnoterade företag med avsevärda vinstkrav
komma in och låta delar av skattepengarna gå ned i
aktieägarnas fickor? Låt oss vara överens om att det
är kvaliteten som är viktig. Och för att kunna klara
detta vill vi skapa eller åtminstone utreda en ny asso-
ciationsform. Det säger ni nej till. Det är oförståeligt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

20 § Förvärv av stöldgods i god tro

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2002/03:LU11
Förvärv av stöldgods i god tro (prop. 2002/03:17).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

21 § Familjehemsvård

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2002/03:SoU10
Familjehemsvård (förs. 2002/03:RR8 delvis).

Anf. 185 CHRISTER ENGELHARDT (s):
Herr talman! Varje barn som kommer till världen
har rätt till en god start i livet med rätt till en trygg
uppväxt.
De flesta av oss har kanske en tydlig och klar syn
på familjens roll och betydelse i samhällslivet - fa-
miljen som navet i livet för vuxna och barn, den fasta
punkten i tillvaron, en grupp med starka band som
lever tillsammans i vått och torrt, äter tillsammans,
reser tillsammans, ser på TV tillsammans, familjen
som klarar konflikter och hjälps åt med praktiska
sysslor, familjen som barnets trygghet i livet.
Men för många barn i vårt land är verkligheten en
annan, där mängder av problem tillhör vardagen. Man
kan räkna med att knappt 20 000 barn i Sverige växer
upp och får vård och omsorg i samhällets regi på
grund av att otryggheten och rentav fysiska och psy-
kiska hot mot barnet har tvingat oss alla, i form av
samhällets socialtjänst, att ta över ansvaret för barnet
från de biologiska föräldrarna.
Även om det är ett stort ingrepp i familjens eget
liv har ett omhändertagande av barn som far illa ett
stöd i barnens egen globala lagbok: barnkonventio-
nen. Utifrån barnets bästa pekar konventionens arti-
kel 20 på att barn i vissa situationer faktiskt inte kan
tillåtas stanna kvar i en miljö som inte är bra för dem.
När samhället tvingas ingripa och ta till en så
drastisk åtgärd som att flytta ett barn från det egna
hemmet är det viktigt att en så familjeliknande vård
som möjligt kan erbjudas. Därför bör familjehem vara
det vanligaste vid en placering.
Det är ett stort ansvar och det kräver en väl ut-
vecklad organisation att ge varje barn den bästa star-
ten i livet, även om man måste växa upp i familjehem
eller på institution. Därför är det mycket angeläget att
ta alla signaler om brister i vårt omhändertagande av
barn och ungdomar på mycket stort allvar.
Trots höga mål och ambitioner att skapa det bästa
för barnen finns det, tyvärr, brister. Riksdagens revi-
sorer lyfter fram några sådana punkter. Det handlar
om
· familjebarns skolgång,
· om att andelen placerade tonåringar som bryter
samman är hög,
· om att alltfler placeras på institution i stället för i
familjehem,
· om att socialtjänsten inte lever upp till lagens krav
på hur barnavårdsutredningar ska vara utformade
och
· om att man sällan är strukturerad i sina metoder
att följa hur ett placerat barn utvecklas.
Herr talman! I den ersättning för barnets eget hem
som familjehemmet utgör finns det enligt såväl revi-
sorernas som socialutskottets mening skäl för staten
att ta ett ökat ansvar för en positiv utveckling av
verksamheten.
I det här sammanhanget vill socialutskottet betona
att uppdraget bör vara heltäckande. Det krävs en mer
långsiktig strategi för att kunna utveckla vården och
för att kunna komma till rätta med de allvarliga bris-
ter som lyfts fram av Riksdagens revisorer. Det är
angeläget att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.
Herr talman! Riksdagens revisorer och flera re-
missinstanser pekar på ett stort problem: bristen på
familjehem. För att göra det möjligt för unga som
behöver vård och uppväxt i ett familjehem är det,
menar socialutskottet, angeläget att öka insatserna när
det gäller att rekrytera bra familjehem.
Jag ser positivt på att det görs en satsning för att
underlätta för kommunerna att rekrytera fler familje-
hem. En sådan satsning handlar bland annat om att
öka allmänhetens kunskaper om vad det innebär att ta
emot ett barn i sin familj. Det är också viktigt att
denna satsning ska genomföras i nära samarbete med
kommunerna och genom ett utvecklat regionalt sam-
arbete mellan kommuner för rekrytering av familje-
hem då den lokala kompetensen är viktig.
Utöver detta pekar socialutskottet bland annat på
att dokumentations- och uppföljningsinstrumenten
behöver förbättras och på att de metoder som används
för att utreda och utbilda blivande familjehem behö-
ver utvärderas. En satsning på forskning om familje-
hemsvårdens effekter vore enligt utskottets mening
också önskvärd.
För mig som socialdemokrat handlar detta viktiga
betänkande i grunden om hur vi skapar bästa möjliga
uppväxt för alla de barn och ungdomar som tvingats
flytta från sitt hem och i stället leva i en annan familj.
Därför är riksdagens beslut i ärendet viktigt.
Herr talman! Det är glädjande att ett enigt soci-
alutskott ställer sig bakom Riksdagens revisorers
förslag. Utskottet påpekar att regeringen nyligen
tillkännagivit sin avsikt att tillkalla en utredning för
att genomföra en samlad syn av den sociala barn- och
ungdomsvården samt presentera en nationell hand-
lingsplan på området. Med delvis bifall till revisorer-
nas förslag och till fyra motionsyrkanden föreslår
utskottet ett tillkännagivande till regeringen om den
kommande utredningens uppdrag.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till soci-
alutskottets förslag i betänkande nr 10.

Anf. 186 MAGDALENA ANDERS-
SON (m):
Herr talman! Enligt Socialstyrelsen finns det i dag
14 000 barn och ungdomar som har sitt boende, sin
vård och sitt stöd någon annanstans än i sin egen
familj.
Varenda placering av ett sådant här barn som inte
fungerar eller som inte slår väl ut är ett misslyckande
- ett misslyckande för många inblandade parter men
framför allt för det barn eller den ungdom som det
handlar om. Den familjehemsvård som vi i dag talar
om berör drygt 70 % av de 14 000 placerade barnen.
I början av 90-talet granskades familjehemsvården
av Riksdagens revisorer. Då konstaterade man att
insatserna från samhället vad gäller tillsyn, utbild-
ning, stöd och handledning var bristfälliga. Det gällde
både på central och på regional och lokal nivå. Då är
det särskilt trist att behöva konstatera att det fortfa-
rande, trots de slutsatser som revisorerna då drog,
finns stora problem inom familjehemsvården.
Skolgången fungerar dåligt. Placeringar bryter
samman - nästan hälften av tonårsplaceringarna fun-
gerar inte. Institutionsvården ökar kraftigt, och soci-
altjänsten lever inte upp till lagstiftningens krav. Det
är sannerligen besk kritik som framförs!
Om vi inte tar de här problemen på allvar och för-
söker lösa dem står vi i framtiden inför gigantiska
bekymmer med människor som inte har hittat sin roll
i livet!
Vid sidan av detta kan man konstatera att det till-
kommer nya grupper av barn och ungdomar som vi
inte riktigt klarat ut hur vi ska förhålla oss till. Social-
styrelsen talar exempelvis om flickor från patriarkala
förhållanden, om könsstympade barn och om barn
som begår brott mot barn. Det här är annorlunda, och
det ställer väldigt stora krav på de personer och de
familjer som ska gå in och vara stödjande och fost-
rande för dem som har den här sortens, eller liknande,
svårigheter att brottas med.
Riksdagens revisorer har också granskat själva
tillsynen av familjehemsvården. Också denna visar på
stora brister.
De statliga tillsynsmyndigheterna - Socialstyrel-
sen och länsstyrelserna - har sedan mitten av 90-talet
inte i någon större utsträckning ägnat sig åt att kon-
trollera hur socialtjänsten sköter familjehemsvården.
De tillsynsinsatser som har genomförts gäller
nästan bara enskilda ärenden. Det är nog ingen över-
drift att säga att man troligen har fog att misstänka att
det är så kallade brandkårsutryckningar som det i de
fallen handlar om.
Jag tycker att det är alarmerande att bara 5 % av
landets socialtjänstsenheter, inklusive dem på kom-
mundelsnivå, har erfarenhet av att länsstyrelsen på
alldeles eget initiativ har kontrollerat familjehemmen
under 2001.
Revisorerna bedömer att man i de flesta kommu-
ner inte har gjort någon generell kontroll av hur fa-
miljehemsvården hanterats sedan mitten av 90-talet.
Herr talman! I det här sammanhanget är det på sin
plats att lyfta fram det moderata förslaget om en sär-
skild tillsynsverksamhet. Som framgår av handlingar-
na har de moderata ledamöterna i socialutskottet
avgett ett särskilt yttrande. Där erinrar vi om att vi
tidigare uttalat att vi anser att länsstyrelsernas och
Socialstyrelsens tillsynsverksamheter bör bilda en
statlig oberoende tillsynsmyndighet. Denna myndig-
het ska ta hand om tillsynen inom hela vård- och
socialtjänstsområdet.
Med en sådan lösning skulle vi kunna avhjälpa
problemen både med de dubbla roller som Socialsty-
relsen i dag har och med den otydliga gränsdragning-
en mellan Socialstyrelsen och länsstyrelsernas verk-
samheter.
Den tillsynsmyndighet som vi föreslår ska ackre-
ditera nya vård- och omsorgsgivare, kvalitetssäkra
vård och omsorg och genomföra regelbunden medi-
cinsk revision och en övergripande tillsyn. Myndig-
heten ska också vara den instans som allmänheten
kan vända sig till med klagomål, vilket sannerligen
kan behövas.
Dessutom: Den tillsyn som utförs ska ske på lika
villkor, oavsett om verksamheten bedrivs privat eller
om den bedrivs i offentlig regi.
Herr talman! Det är vår förhoppning att en sådan
här särskild tillsynsmyndighet inom en mycket snar
framtid ser dagens ljus.
I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i be-
tänkandet.

Anf. 187 MARITA ARONSON (fp):
Herr talman! Vi har från Folkpartiet inte väckt
någon egen motion i det här ärendet. Vi tycker att
revisorernas förslag och det förslag som utskottet har
lagt är bra. Det är bra att det kommer att leda fram till
en analys på ett genomgripande sätt och en nationell
handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvår-
den.
Familjehemsvården är väldigt viktig, och familje-
hemmen gör en värdefull insats för barn och ungdo-
mar som är i behov av den vården. Samtidigt är det en
svår situation, när barn ska skiljas från sina föräldrar
och flyttas över till en annan familj. Det är många
psykologiska moment som är svåra och som kräver
hög kompetens.
Revisorerna påtalar flera och stora brister i vår-
den. Jag tycker att det är viktigt att regeringspartiet
tar till sig detta. Det här har man påtalat vid tidigare
revision, och man har inte sett att bristerna har rättats
till. Det är i alla fall väldigt lite som har gjorts.
Revisorerna vill titta på en långsiktig utveckling
av arbete med den här typen av vård. Man vill ha en
uppföljning och utvärdering av familjehemsvården.
Över huvud taget finns det väldigt lite av den typen
av forskning gjord på området.
Det har också talats om att det är svårt att rekryte-
ra. Man kan fråga sig om det är en statlig fråga: Ska
vi syssla med det här i riksdagen? Jag tror att det
behövs statliga initiativ även om det är en lokal fråga.
Det är också en fråga om kompetens och utbild-
ning för både personal och föräldrar, som jag var inne
på tidigare. Jag tror inte att det kan poängteras nog
mycket hur viktigt det är med just den kompetensen
och utbildningen.
Jag har jobbat mycket med familjehemsvård i mitt
tidigare jobb och har genom åren sett skräckexempel
på hur placeringar har gjorts där man inte har satt
barnet i centrum. Man har kanske tittat på de vuxnas
behov, och barnet har inte fått den plats som det bor-
de få i den familj som det var placerat i. Men foster-
familjen har inte heller fått det stöd som den har be-
hövt. Det beror på att socialtjänsten egentligen inte
har haft kunskap om barns behov och att barnet kan-
ske inte har fått komma till rätt familjehem.
Man måste också välja familjehem som passar
familjestrukturen och de båda familjer som ska dela
på barnet. Barnet ska ju ibland också träffa sin biolo-
giska familj. Jag tror att det är viktigt att man är noga
med hur man gör dessa placeringar.
Allt detta kräver kunskap, också om barns ut-
veckling och barns behov i olika åldrar. Det finns
brister på många ställen i vårt land. Det påtalar också
revisorerna.
Det ska också göras en kartläggning av den ut-
veckling som pågår på området vad gäller en ökad
professionalisering. Jag tror att det är viktigt att göra
en sådan kartläggning. Vilka professioner är det som
behövs? Ska arbete med familjehemsvård vara som
vilket förvärvsarbete som helst för de föräldrar som
jobbar med det, eller ska det bara vara ett stöd för
barnet, att barnet bor i familjen? Barnen har förstås
olika typer av behov.
En sak som revisorerna tar upp, som de också har
tagit upp tidigare, är länsstyrelsens kontrollerande
roll. Det behövs en uppstyrning av deras sätt att agera
mot familjehemmen, så att det inte bara gäller anmä-
lan utan att de verkligen har en kontrollerande funk-
tion. Väldigt lite har hänt.
Forskning och kunskaper om familjehemsvårdens
effekter är fortfarande väldigt dåliga. Man gör place-
ringar som kostar väldigt stora summor, men man vet
egentligen inte hur mycket det hjälper barnet och vad
som är positivt för barnet.
Vi hoppas att regeringen startar en förbättring av
familjehemsvården med konkreta förslag till förbätt-
ring så att det inte bara blir vackra ord, som det väl-
digt ofta blir, och att detta sker skyndsamt.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 188 ULRIK LINDGREN (kd):
Herr talman! Under åtta år av socialdemokratiskt
styre av riket kan vi notera att alkoholkonsumtionen
har ökat under 90-talet och fortsatt att öka på det nya
millenniet. De senaste åren har ökningen varit dra-
matisk. Narkotika och övriga droger visar också upp
en kraftig ökning.
Utöver detta har rapporterna duggat tätt de senaste
åren om den ökade stress vi utsätter våra barn för och
att barn i Sverige mår allt sämre. Det visar sig bland
annat i allt längre köer till barn- och ungdomspsykiat-
riska mottagningar och alltfler tvångsplacerade barn
och ungdomar.
Riksdagens revisorer har valt att granska familje-
hemsvården, som är en del av den socialtjänst som är
helt nödvändig för att kunna bjuda motstånd mot den
negativa utvecklingen och belastningen för barn och
ungdomar i Sverige.
Kristdemokraterna anser att det är en välbehövlig
och välkommen genomgång som revisorerna gör och
att det är ett viktigt bidrag till hur vi ska utveckla ett
kraftfullt stöd för barn och unga och deras föräldrar.
Revisorerna pekar på och tycker att det är angelä-
get
- att regeringen tar initiativ till att en nationell stra-
tegi utarbetas för familjehemsvårdens långsiktiga
utveckling
- att en ordentlig kartläggning görs av landets fa-
miljehem
- att initiativ tas för en satsning som underlättar
kommunernas arbete med att rekrytera familjehem
- att villkoren förbättras för familjehem
- att familjehemsföräldrar omfattas av arbetslös-
hetsförsäkring
- att stöd ges till en metodutveckling av familje-
hemsvården
- att tillsynen förstärks av familjehemsvården och
socialtjänstens insatser.
Vår förhoppning är att riksdagsrevisorernas rap-
port och utskottets betänkande kan bli inledningen till
en utveckling och förstärkning av familjehemsvården.
Det är också på sin plats att påpeka att familjehem
i de flesta fall är att föredra framför institutionsvård.
Det är angeläget att för barnet kompensera förlusten
av föräldrar och söka återge nära relationer till vuxna.
Trots allt ringaktande av familjen i debatten i Sverige
och den brist på förtroende som visas familjen i poli-
tiska beslut finns det ändå - och det är glädjande - en
bred uppslutning i kammaren och i utskottet kring att
försöka ge barnen en familj i form av familjehem, att
återskapa det som har gått sönder.
Kristdemokraterna vill framhålla att det inte bara
är viktigt med familjehemsvård utan att det är mycket
angeläget att vi får en nationell strategi för all barn-
och ungdomsvård.
Det är ibland tvunget med den drastiska åtgärden
att rycka upp ett barn från sin miljö och sina föräldrar
för en familjehemsplacering, men tiden före placering
måste användas genomtänkt.
En väl genomtänkt strategi måste finnas i varje
kommun, med inslag som stödpersoner, kontaktper-
soner, nätverksarbete, gruppverksamheter för barn i
riskzon med mera för att om möjligt inte behöva
placera ett barn. Strategin måste givetvis även om-
fatta uppföljning av hur barnet har det under place-
ring och efter, om möjligt, en avslutad placering.
Kristdemokraterna tycker att socialutskottet har
landat väl med det tillmötesgående som visats vår
motion om familjehemsvård. Våra krav på en natio-
nell strategi för hela den sociala barn- och ungdoms-
vården och en landsomfattande kampanj för att in-
formera om familjehem och öka rekryteringen av
familjehem har tillmötesgåtts genom regeringens
avsikt att genomföra en utredning med en samlad
analys av den sociala barn- och ungdomsvården med
en därefter följande handlingsplan.
I en situation med mycket begränsade ekonomiska
resurser i kommunerna är det naturligtvis mycket
angeläget med en sådan här genomgång för att man,
om möjligt, ska kunna utveckla ett så genomtäkt och
smart socialt arbete som möjligt på lokalplanet. Vi
tycker också att vi har tillmötesgåtts väl genom ut-
skottets uppslutning när det gäller att bifalla förslag
om att ge regeringen till känna våra krav på en natio-
nell strategi och en kampanj för fler familjehem.
Våra krav på metodutveckling rörande stödfamil-
jer, kontaktpersoner, nätverksarbete och socialt arbete
i vid mening tycker vi också är väl tillgodosedda
genom att utskottet förutsätter att den stora utred-
ningen av den sociala barn- och ungdomsvården
kommer att belysa detta.
Kristdemokraterna välkomnar givetvis också att
utskottet bejakar Vänsterpartiets förslag om att FN:s
barnkonvention, om att man i alla lägen ska se till
barnets bästa, ska ligga till grund för utvecklandet av
familjehemsvården och det sociala barn- och ung-
domsarbetet i övrigt.
Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till förslaget
i utskottets betänkande nr 10.

Anf. 189 INGRID BURMAN (v):
Herr talman! Andra har före mig redovisat och
talat om vilket enormt ingrepp det är att omhänderta
ett barn och vilket ansvar det innebär från samhällets
sida att se till att det här fungerar väl. Så är ju inte
alltid fallet när det gäller dessa omhändertaganden.
Det visar revisorernas rapport. Men innan jag går in
på den vill jag säga att det dessbättre också finns
familjehemsvård som fungerar, och det finns många
människor som tar emot dessa barn som behöver både
omsorg och vård och omtanke och som sköter det på
ett alldeles utmärkt sätt.
Revisorerna tittar ju på de fall då det inte funge-
rar, och man har upptäckt att det är en omfattning
som är ganska skrämmande. Någon redovisade nyss
detta med tonårsplaceringar. Det är alltså 40-60 %
som måste omplaceras. Det länder till eftertanke.
Jag är ganska glad åt att det faktiskt är ett enhäl-
ligt socialutskott. Vi har över alla partigränser sagt att
man bör ta till sig den kritik som redovisas i reviso-
rernas rapport och att vi bör vidarebefordra den, och
vi har ett tillkännagivande. Det tycker jag är bra. Det
bör vara en bra grund för att det också ska kunna
växa fram åtgärder. Men det lär inte göra det så fort
hur mycket vi än önskar och hur många beslut vi än
fattar i kammaren, om inte i kväll så i morgon.
Ett problem är just detta med rekryteringen. Hur
ska vi kunna rekrytera, så att det finns familjer som
möter det enskilda barnets behov. Vi har i dag en
etnisk mångfald i landet, och vi har det också bland
de omhändertagna barnen. Och pojkar och flickor har
olika problematik just för att de är pojkar eller flickor.
Ska vi lyckas i framtiden med de här placeringar-
na måste vi kunna matcha barn och familj - det redo-
visar också Riksdagens revisorer. Och så vill vi pla-
cera i närmiljö, så att den viktiga kontakten bakåt till
de biologiska föräldrarna finns om det är möjligt.
Jag tycker att det är ett bra förslag i betänkandet
som kammaren ska fatta beslut om. Jag hoppas att det
blir en grund, så att vi kan ta det ansvar i framtiden
som det faktiskt innebär att omhänderta barn. Tyvärr
lär vi ju behöva göra det även i framtiden.
Jag är naturligtvis också glad för det bemötande
som Vänsterpartiets motioner har fått. Vi lyfter in
FN:s barnkonvention och barnens perspektiv som
grund när vi sedan ska utveckla en nationell strategi
inom det här området. I debatten, i diskussionen och i
revisorernas rapport är det ju väldigt mycket vuxen-
perspektiv. Jag hoppas att man, när man nu fortsätter
att arbeta med det här, verkligen förmår att lägga
barnperspektivet som grund. Det blir också riksda-
gens tillkännagivande.
Jag vill särskilt påpeka vikten av att familje-
hemsvården i framtiden får fortsätta att utvecklas som
familjehemsvård. Riksdagens revisorer pekar på ris-
ken att alltfler hamnar på institutioner för att vi inte
förmår ge familjehemsvården det stöd, den kunskap
och den utbildning som krävs för att den ska fungera
väl.
Från Vänsterpartiets sida vill vi gärna lyfta fram
att man inte ska placera alltför många barn i samma
familj, så att vården så småningom även i familjer
sker under institutionsliknande former. Tanken är just
att det ska vara familjehemsvård.
Vi har också fått gehör för vår motion om att man,
när man tittar på den nationella strategin, ska lyfta in
jourhemmen. Det tycker vi är viktigt. Det var någon
tidigare som talade om hela kedjan när man ska om-
händerta ett barn. Då tycker vi att också jourhemmen
är viktiga. De ska få del av kunskapsutveckling, stöd
och så vidare.
Herr talman! Andra har redan yrkat bifall till för-
slaget i det här betänkandet. Jag kan bara instämma i
det yrkandet.

Anf. 190 ANNIKA QARLSSON (c):
Herr talman! Att detta är en fråga som engagerar
tror jag att vi håller med om, i alla fall vi som finns
här i kammaren just nu.
De handlar om barnen som vi har runtomkring
oss. En del av oss har små barn kvar hemma. En del
har lite större barn, och alla har vi försökt utifrån
bästa förmåga att ge dem trygghet och en bra platt-
form att gå vidare från här i livet.
Runt alla dessa familjer finns det förhoppningsvis
ett socialt nätverk som stöttar. Det är kanske inte lika
stort och utformat på samma sätt i dag som bara för
några decennier sedan. Samhället går in och backar
upp en hel del i dag. Barnavårdscentraler, mödra-
vårdscentraler, familjecentraler och öppna förskolor
stöttar familjerna i det här viktiga arbetet.
För de familjer som behöver lite extra stöd finns
det en del åtgärder. Familjeförskolor jobbar med hela
familjesituationen, och jag vet att det finns stödför-
äldrar på några håll, men ibland räcker inte ens det
till. Ibland vill det till helt andra saker för att hjälpa
de här barnen. Det är då vi måste finnas där med
familjehem eller andra instanser som kan stötta.
Riksdagens revisorer gjorde en granskning i bör-
jan av 90-talet. Kritiken då gällde att man kom fram
till att situationen i familjehemmen speglade samhäl-
lets bristande engagemang för denna vårdform. Riks-
dagens revisorer gjorde också en granskning som
kom 2002, och det är den som vi har på bordet. I dag
säger man att man saknar en idé om hur denna form
ska utvecklas.
Tio år har gått, och vi står här igen och har nya
vackra ord och goda intentioner. Vi ser i dag att det är
svårt att rekrytera nya familjehem och att det är för få
barn som får möjligheten att placeras i ett hem i stäl-
let för på en institution, någonstans där någon finns
kvar även på kvällen och inte stämplar ut kl. 18 för
byte till nästa personal.
Det är viktigt i den här verksamheten att det inte
bara blir förvaring. Det handlar om så viktiga saker
som regler, stöd, gränser, kärlek och att man finns där
dygnet runt.
I utskottets förslag i betänkandet, som jag för öv-
rigt yrkar bifall till, ger vi regeringens kommande
utredning ett uppdrag.
Det är ett så heltäckande uppdrag som möjligt när
det gäller de här frågorna. Det ska omfatta de brister
som Riksdagens revisorer har påtalat och också de
motioner som är lagda därutöver. Det handlar om att
inom familjehemsvården få fram en strategi för den
långsiktiga utvecklingen.
En av våra viktigaste uppgifter här i riksdagen är
att följa upp och utvärdera de förslag och saker vi har
beslutat om. Det har vi gjort nu igen. Vi får se till att
inte låta denna viktiga verksamhet hänga i luften en
gång till. Vi får inte brista i engagemanget. Jag tycker
att vi i gruppen som finns här i dag och förhopp-
ningsvis många fler ska se till att sätta blåslampa i
baken på regeringens utredare så att alla vackra ord
kan bli verklighet.

Anf. 191 KERSTIN-MARIA STA-
LIN (mp):
Herr talman! Är det för att det är så sent eller för
att vi är så sams som vi inte har några repliker?
Det är ett väldigt trist betänkande. Det är trist att
det måste finnas, att det behövs och att så många barn
mår dåligt. Det är trist att det har varit så pass be-
drövligt ställt med familjehemsvården att det föranlett
en massiv kritik från revisorerna. Det som inte är trist
i det hela är utskottet, att det håller med revisorerna
och ger klara och tydliga uppmaningar till en utred-
ning.
Jag har i mitt arbete på ungdomsmottagningen och
på barnavårdscentraler där jag varit psykolog i många
år tyvärr blivit mycket förtrogen med de frågor vi just
nu behandlar. Jag vill börja med att säga att jag har
träffat många fosterföräldrar, som det hette på den
tiden, och fantastiska familjehem. Det är sällan de
som var problemen.
Problemen var andra, de som revisorerna räknat
upp. När jag träffade barn eller ungdomar som mådde
omänskligt dåligt var det ofta svårt att övertyga soci-
alförvaltning och socialnämnd om att det behövdes
stora insatser. Det är konstigt att man ofta såg till
vuxnas behov mer än till barnens. Om man äntligen
förstod att en placering kunde gälla livet för barnet
eller barnen var det jättesvårt att hitta familjehem
eller annan möjlighet. Om man äntligen hittade ett
bra familjehem var det ofta uruselt med kontakten
med socialförvaltningen och stöd till fosterföräldrar-
na. Ibland såg jag ett slags antistöd som var alldeles
förödande. Jag hoppas vid alla milda makter att det
har försvunnit. Det var uppmaningarna att familje-
hemsföräldrar inte fick knyta an till barnet eftersom
det snart skulle flytta hem till föräldrarna igen.
Familjehemsplacering måste ske med mycket stort
engagemang och mycket stor kunskap om barn. Barn
är också väldigt olika. Barnen måste få knyta an och
den dag det är dags att flytta få mycket stor hjälp att
frigöra sig igen.
Under tiden barnen bor i familjehemmet behöver
barn, fosterföräldrar och biologiska föräldrar hjälp
med kontakten med varandra. Familjehemmen behö-
ver handledning. Det kan vara jättesvårt att ta emot
ett barn som har mått dåligt en lång tid. Barn som har
levt torftigt eller på annat sätt ogynnsamt längtar
sällan väldigt mycket efter kärlek och värme. De är så
vana att förstå det dåliga att det tar lång tid att våga
lita på om de kan ta emot värme. Detta kan göra jätte-
stor skada om familjehemmen inte får hjälp och
handledning med sådana saker. Man vill så gärna ge
det barn som behöver mycket stor kärlek. Men så
märker man plötsligt att det är svårt. Då behöver man
hjälp.
Ibland, om man noga inventerat det nätverk som
finns runt ett barn, kanske fosterföräldrar kan vara
moster eller morbror, eller farmor eller farfar. I revi-
sorernas förslag berörs att man också kan stödja barn
och deras föräldrar i hemmiljö. Men det får inte vara
ett halvhjärtat stöd. Det måste vara rejält och rikligt.
Jag läste i Dagens Nyheter i går om MST, multi
systemic therapy. Det låter väldigt amerikanskt och
flashigt. Men det är inget annat än ett rejält stöd till
familjemedlemmarna hemma, ett stöd som måste få
kosta. Det blir ändå mycket billigare penningekono-
miskt än familjehem och institutioner. Men då måste
det vara rejält.
Nu gällde det familjehem. Det gäller nu att se till
att uppdraget till en kommande utredning om den
sociala barn- och ungdomsvården följer utskottets
uppmaning. Då har utskottet gjort ett bra jobb.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 20 mars.)

22 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2002/03:67 Sveriges antagande av rambeslut om
verkställighet i Europeiska unionen av beslut om
frysning av egendom eller bevismaterial
2002/03:69 En ny lag om konsulärt bistånd
2002/03:80 Ny sambolag
2002/03:93 Vissa frågor inom spelområdet m.m.
2002/03:96 Skattefri kapitalvinst och utdelning på
näringsbetingade andelar
2002/03:98 Åtgärder för att främja byggande av
mindre hyresbostäder och studentbostäder
2002/03:106 Administrativa avgifter på skatte- och
tullområdet, m.m.
2002/03:109 Sjösäkerhet
2002/03:115 Europa - Medelhavsavtalet mellan Eu-
ropeiska gemenskapen och dess medlemsstater
och Algeriet

Förslag
2002/03:RR10 Riksdagens revisorers förslag angåen-
de styrningen av AMS och länsarbetsnämnderna

23 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 19 mars

2002/03:244 av Kaj Nordquist (s) till statsrådet Jan O
Karlsson
Krig skapar funktionshinder
2002/03:245 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist
Strategi för att minska djurförsök

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 25 mars.

24 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 19 mars

2002/03:694 av Berit Jóhannesson (v) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Krigsmaterielexporten till USA
2002/03:695 av Sermin Özürküt (v) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Skuldslaveriet i Pakistan
2002/03:696 av Lars Ångström (mp) till statsrådet
Hans Karlsson
Kommuners och läns behov av arbetskraft från tredje
land
2002/03:697 av Luciano Astudillo (s) till statsrådet
Mona Sahlin
Professionell boxning
2002/03:698 av Inger René (m) till finansminister
Bosse Ringholm
Skuldsatta barn

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 25 mars.

25 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 19 mars

2002/03:647 av Owe Hellberg (v) till miljöminister
Lena Sommestad
Myggbekämpning i Österfärnebo
2002/03:648 av Lena Ek (c) till utbildningsminister
Thomas Östros
Hållbar utveckling i högskoleutbildningen
2002/03:649 av Helena Bargholtz (fp) till försvars-
minister Leni Björklund
Kvinnor i brandförsvaret
2002/03:651 av Lars Gustafsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Finansiell samordning
2002/03:652 av Sonja Fransson (s) till socialminister
Lars Engqvist
Tandsköterskor för framtidens vård och behandling
2002/03:653 av Sonja Fransson (s) till socialminister
Lars Engqvist
Tryggt boende för äldre
2002/03:654 av Claes Västerteg (c) till statsrådet
Hans Karlsson
Växtkraft mål 3
2002/03:655 av Sonja Fransson (s) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Utbildning av tandsköterskor
2002/03:661 av Annelie Enochson (kd) till miljömi-
nister Lena Sommestad
Återvinning av beläggningsmassor
2002/03:664 av Ina Järlesjö (kd) till justitieminister
Thomas Bodström
Mäns våld mot kvinnor
2002/03:665 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist
Illegal jakt
2002/03:667 av Fredrik Olovsson (s) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Länsteaterverksamheten i Sörmland
2002/03:668 av Lars Gustafsson (kd) till statsrådet
Berit Andnor
Pensionsutbetalningar vid långhelger
2002/03:669 av Mikael Oscarsson (kd) till jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist
Jaktförordningen § 28
2002/03:670 av Berit Jóhannesson (v) till försvars-
minister Leni Björklund
Grå arbetskraft
2002/03:671 av Göran Lindblad (m) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Specialistutbildning för tandläkare
2002/03:672 av Ulf Sjösten (m) till statsrådet Morgan
Johansson
Rohypnol
2002/03:674 av Lars Ångström (mp) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Elbolagens preliminära räkningar
2002/03:676 av Tomas Eneroth (s) till statsrådet
Ulrica Messing
3 G-master

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 25 mars.

26 § Kammaren åtskildes kl. 20.36.

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
till och med 12 § anf. 25 (delvis),
av talmannen därefter till och med 13 § anf. 68 (del-
vis),
av förste vice talmannen därefter till och med 14 §
anf. 109 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter till och med 18 §
anf. 139,
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 18.01 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.