
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2002/03:41</div>
<div class="sidhuvud_datum">Fredagen den 20 december</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 09.00 - 12.51</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>-----------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Avsägelser</pre><pre>Talmannen meddelade att Peter Danielsson (m)
avsagt sig uppdraget som suppleant i socialutskottet
från och med den 1 januari 2003.
Kammaren biföll denna avsägelse.</pre><pre>Talmannen meddelade att Lena Adelsohn Lilje-
roth (m) avsagt sig uppdraget som suppleant i när-
ingsutskottet från och med den 1 januari 2003.</pre><pre>Kammaren biföll denna avsägelse.</pre><pre>2 §  Kompletteringsval från och med den
1 januari 2003</pre><pre>Talmannen meddelade att Moderata samlingspar-
tiets riksdagsgrupp på grund av kommande vakanser
anmält
Per Westerberg som ledamot i riksdagsstyrelsen
efter Anders Björck,
Gunnar Hökmark som ledamot i krigsdelegatio-
nen efter Anders Björck,
Catharina Elmsäter-Svärd som suppleant i valbe-
redningen efter Anders Björck,
Lena Adelsohn Liljeroth som suppleant i socialut-
skottet efter Peter Danielsson och
Peter Danielsson som suppleant i näringsutskottet
efter Lena Adelsohn Liljeroth.</pre><pre>Talmannen förklarade valda  från och med den
1 januari 2003 till</pre><pre>ledamot i riksdagsstyrelsen
Per Westerberg (m)</pre><pre>ledamot i krigsdelegationen
Gunnar Hökmark (m)</pre><pre>suppleant i valberedningen
Catharina Elmsäter-Svärd (m)</pre><pre>suppleant i socialutskottet
Lena Adelsohn Liljeroth (m)</pre><pre>suppleant i näringsutskottet
Peter Danielsson (m)</pre><pre>3 §  Anmälan om återtagande av plats i riksda-
gen</pre><pre>Talmannen meddelade att Åsa Domeij (mp) skulle
återta sin plats i riksdagen från och med den
21 december varigenom uppdraget som ersättare
skulle upphöra för Gunnar Goude.</pre><pre>Talmannen meddelade att Luciano Astudillo (s)
skulle återta sin plats i riksdagen som ersättare för
statsrådet Lars-Erik Lövdén från och med den
21 december varigenom uppdraget som ersättare för
Luciano Astudillo skulle upphöra för Cecilia Dahl (s).</pre><pre>4 §  Ledighet</pre><pre>Talmannen meddelade att Lena Sandlin-Hedman
(s) ansökt om fortsatt sjukledighet under tiden den
21 december 2002-31 januari 2003.</pre><pre>Kammaren biföll denna ansökan.</pre><pre>Talmannen anmälde att Britta Rådström skulle
fortsätta att tjänstgöra som ersättare för Lena Sandlin-
Hedman.</pre><pre>5 §  Meddelande om partiledardebatt</pre><pre>Talmannen meddelade att partiledardebatt skulle
äga rum onsdagen den 22 januari 2003 kl. 9.00.</pre><pre>6 §  Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner</pre><pre>Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:</pre><pre>Interpellation 2002/03:65</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 2002/03:65 av Yvonne Ångström
(fp) om statliga stödpengar till företagsflytt
Interpellationen kommer att besvaras den
21 januari 2003.
Skälet till dröjsmålet är att det inte finns erforder-
lig tid i kammaren att besvara interpellationen tidiga-
re.
Stockholm den 19 december 2002
Näringsdepartementet
Ulrica Messing
Enligt uppdrag
Dag Ekman
Expeditionschef</pre><pre>Interpellation 2002/03:67</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 2002/03:67 av Hans Stenberg (s)
om regionala skyddsombud
Interpellationen kommer att besvaras den
21 januari 2003.
Skälet till dröjsmålet är att det inte finns erforder-
lig tid i kammaren att besvara interpellationen tidiga-
re.
Stockholm den 19 december 2002
Näringsdepartementet
Hans Karlsson
Enligt uppdrag
Dag Ekman
Expeditionschef</pre><pre>Interpellation 2002/03:80</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 2002/03:80 av Marietta de Pourba-
ix-Lundin (m) om ansvaret för offren för trafficking
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 24 januari 2003.
Skälet till dröjsmålet är att det saknas interpella-
tionstillfällen i kammaren.
Stockholm den 18 december 2002
Utrikesdepartementet
Jan O Karlsson</pre><pre>Interpellation 2002/03:85</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 2002/03:85 av Jörgen Johansson (c)
om säd som värmekälla i bostäder
Interpellationen kommer att besvaras den
21 januari 2003.
Skälet till dröjsmålet är att det inte finns erforder-
lig tid i kammaren att besvara interpellationen tidiga-
re.
Stockholm den 19 december 2002
Näringsdepartementet
Leif Pagrotsky
Enligt uppdrag
Dag Ekman
Expeditionschef</pre><pre>Interpellation 2002/03:94</pre><pre>Till riksdagen
Interpellation 2002/03:94 av Johan Linander om
nordisk integration
Interpellationen kommer att besvaras den
28 januari 2003.
Skälet till dröjsmålet är utrikes resor.
Stockholm den 18 december 2002
Utrikesdepartementet
Gunnar Lund
Enligt uppdrag
Per Thöresson
Expeditionschef</pre><pre>7 §  Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2002/03:30 till socialutskottet</pre><pre>Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående skrivelse skulle förlängas till
den 24 januari 2003.</pre><pre>Motion
2002/03:Ju1 till justitieutskottet</pre><pre>8 §  Beslut om ärenden som slutdebatterats den
19 december</pre><pre>MJU1 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och natur-
vård
Punkt 3 (Mark- och vattenkalkning)
1. utskottet
2. res. 2 (kd)
Votering:
241 för utskottet
31 för res. 2
39 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 47 m, 23 fp, 25 v, 15 mp
För res. 2:     1 m, 30 kd
Avstod:         23 fp, 16 c
Frånvarande:    13 s, 7 m, 2 fp, 3 kd, 5 v, 6 c, 2 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>MJU2 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar
Punkt 5 (Förändring av ersättningen för produktions-
bortfall vid epizootiutbrott)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
294 för utskottet
17 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  131 s, 48 m, 45 fp, 30 kd, 25 v, 15 mp
För res. 1:     1 fp, 16 c
Frånvarande:    13 s, 7 m, 2 fp, 3 kd, 5 v, 6 c, 2 mp</pre><pre>Punkt 6 (Utbildning och forskning inom jordbruks-
och livsmedelsområdet)
1. utskottet
2. res. 2 (kd)
Votering:
235 för utskottet
30 för res. 2
45 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 48 m, 17 fp, 25 v, 15 mp
För res. 2:     30 kd
Avstod:         29 fp, 16 c
Frånvarande:    14 s, 7 m, 2 fp, 3 kd, 5 v, 6 c, 2 mp
Ana Maria Narti (fp) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>Punkt 9 (Finansiering av ekologisk forskning vid
Stiftelsen Biodynamiska Forskningsinstitutet)
1. utskottet
2. res. 5 (c, mp)
Votering:
250 för utskottet
31 för res. 5
30 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  130 s, 48 m, 17 fp, 30 kd, 25 v
För res. 5:     16 c, 15 mp
Avstod:         1 s, 29 fp
Frånvarande:    13 s, 7 m, 2 fp, 3 kd, 5 v, 6 c, 2 mp
Veronica Palm (s) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>9 §  Samhällsekonomi och finansförvaltning</pre><pre>Föredrogs
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU2
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvalt-
ning (prop. 2002/03:1 delvis).</pre><pre>Anf.  1  GUNNAR AXÉN (m):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas i
huvudsak anslagsfördelningen inom utgiftsområde 2.
Våra ramar för utgiftsområdena har redan fallit i den
här delen. Därför har vi ingen reservation på dessa
punkter. Vi anser att vårt budgetalternativ bör ses
som en helhet, inte ses till sina enskilda beståndsde-
lar. Men om en riksdagsmajoritet hade ställt sig bak-
om vår fördelning av medel tidigare skulle vi inom
det här utgiftsområdet ha kunnat minska statens ut-
gifter med 80 miljoner kronor, bland annat genom att
sätta stopp för den planerade framtida integritetskrän-
kande folk- och bostadsräkningen.
Genom omfattande samkörningar av olika datare-
gister avser ju staten att kartlägga inte bara svenska
folket som helhet utan också varje enskild individs
liv. Det är tydligt att Socialdemokraterna har en för-
kärlek för detta med att registrera medborgare. Till-
sammans med sina stödpartier vill man väl nu bygga
det gröna storebrorssamhället.
Genom att minska på den statliga byråkratin och
på registreringsvansinnet hade vi kunnat frigöra
pengar för att i stället satsa på andra områden där
resursförstärkningar är välbehövliga och för att sänka
de skatter som är alldeles för höga och som vi måste
sänka för att få fart på den svenska tillväxten.
Men detta är väl inte någon viktig fråga för Soci-
aldemokraterna och deras stödpartier. Däremot anser
man tydligen det vara viktigt att staten tillsammans
med facket ska driva försäkringsbolag. I betänkandet
föreslås nämligen att riksdagen ska bemyndiga re-
geringen att inrätta ett ömsesidigt försäkringsbolag
ägt av staten och fackförbunden inom det statliga
avtalsområdet. Syftet är att försäkringsbolaget ska
förvalta pensionspengarna åt dem som inte vill göra
ett eget val av försäkringsgivare.
Det finns dock bättre alternativ än att starta ett
statligt försäkringsbolag. Det går till exempel att ge
Kammarkollegiet i uppdrag att förvalta dessa medel,
eller också går det att upphandla förvaltningen av de
här pensionspengarna bland redan existerande försäk-
ringsbolag.
Det vore bättre för de försäkringstagare som inte
själva vill välja försäkringsbolag om man utnyttjade
den kompetens som redan finns på försäkringsmark-
naden i stället för att staten och facket ska skapa ett
helt nytt försäkringsbolag för detta ändamål. Varken
staten eller facket har ju gjort sig kända för att vara
skickliga företagare.
Och varför skulle de vara bättre på att driva för-
säkringsbolag än de privata aktörer som redan i dag
har uppbyggda organisationer, kompetens och erfa-
renhet? Möjligen är det så att man med den här kon-
struktionen skapar incitament för ännu fler försäk-
ringstagare att faktiskt göra ett aktivt val av försäk-
ringsbolag i stället för att överlåta åt stat och fack att
förvalta deras pensionspengar.
Statligt företagande hör hemma i socialistiska
ekonomier. Verkligheten har redan många gånger om
visat att staten är en dålig ägare av företag. Därför
säger vi ett tydligt nej till detta förslag.
Därmed, herr talman, ber jag att få yrka bifall till
reservation nr 1.</pre><pre>Anf.  2  CHRISTER NYLANDER (fp):
Herr talman! En dag som denna ligger det kanske
nära till hands att likna utgiftsområde 2 vid ett jul-
bord. Här finns, som Gunnar Axén tidigare var inne
på, en mängd olika verksamheter - och viktiga såda-
na. Men liksom ett rejält skånskt julbord finns det
ingen möjlighet att smaka på alla rätterna. Därför
tänkte jag välja ut ett antal saker som vi i Folkpartiet
tycker är särskilt viktiga här.
I den statsbudget som nu klubbas satsar man stora
summor på att samla in statistik om livet i landet
Sverige. Statistiska centralbyrån har till exempel ett
anslag på 400 miljoner kronor för nästa år och får in,
om jag minns rätt, ungefär lika mycket på uppdrag.
Få andra länder, om ens något, lär ha en statistiskt så
väldokumenterad syn på befolkningen som Sverige
har.
Nu ska, utöver detta, nya pengar satsas på en folk-
och bostadsräkning. Folkpartiet har hela tiden motsatt
sig detta. Vårt främsta skäl är att en närgången in-
samling av uppgifter om medborgarnas privatliv är ett
uppenbart hot mot enskilda människors personliga
integritet.
Den folk- och bostadsräkning som nu planeras ska
dessutom ske via samkörning av register. Det blir en
så kallad registerbaserad folk- och bostadsräkning.
Om många människor kände sig kränkta av de blan-
ketter de fick tidigare tror jag att de blir väldigt upp-
rörda över att man nu går bakom ryggen för att kon-
trollera vad folk gör i sin vardag och hur de lever sitt
liv i Sverige.
Det som nu planeras är en uppgiftsinsamling över
huvudet, och det är mycket illa, tycker vi.
Jag måste få fråga Socialdemokraternas represen-
tant i debatten: Vad är det ni är så nyfikna över? Vad
är det ni vill veta om människors privatliv i Sverige
som ni inte redan i dag vet genom SCB:s stora kart-
läggning av statistiken? Vad är det ni egentligen är
ute efter?
Herr talman! Så över till någonting helt annat. Det
är oerhört viktigt för ekonomin och välståndet i ett
land att finansmarknaden fungerar väl. Stabiliteten i
finansmarknaden är viktig för att klara instabilitet i
andra sektorer i ekonomin. Det visar inte minst erfa-
renheterna av det senaste decenniets börsnedgångar.
Internationaliseringen, EU-medlemskapet och
dessutom den nya tekniken har på många sätt föränd-
rat och förnyat finansmarknaden. De närmaste åren
innebär fortsatt förnyelse och förändring på finans-
marknaden, inte minst till följd av EU:s gemensamma
finansmarknad.
Också konsumentperspektivet är viktigt att lyfta
fram. Enskilda försäkringstagare och fondsparare är
väldigt små aktörer på en finansiell marknad som ofta
är väldigt stor och svåröverskådlig. Det är ofta svårt
att skaffa tillräcklig information för att på egen hand
försäkra sig mot risker.
IMF konstaterar i en utvärdering att Finansin-
spektionens resurser inte räcker till för att klara de
krav som ställs. Folkpartiet instämmer i den bedöm-
ningen. Finansinspektionen behöver stärkas, dess
befogenheter måste utvidgas och den måste ges sank-
tionsmöjligheter.
Det här området kan tyckas vara abstrakt. Men det
handlar i grunden om människors vardag som fond-
sparare, banksparare och sparare i livbolagen. Det
finns i dag flera myndigheter i utgiftsområdet vars
arbetsuppgifter delvis överlappar varandra. Folkparti-
et föreslår därför att en översyn görs i syfte att nå en
bättre effektivitet och samordning och tydligare upp-
drag till myndigheterna. Syftet med en sådan översyn
är att nå såväl ökad kostnadseffektivitet som bättre
service och tydlighet gentemot kunder och medborga-
re.
Ett exempel är möjligheten att samordna Konkur-
rensverket och Nämnden för offentlig upphandling.
Det skulle skapa en effektivare översyn också över
hur kommuner och landsting sköter konkurrensen i
dag.
Herr talman! Detta betänkande berör också tjäns-
tepensionsavtalet för statsanställda, PA 03. Avtalet
innebär att staten nu i sin roll som arbetsgivare återin-
för en sak som staten, genom politiken, tidigare av-
skaffat. I avtalet öppnas nämligen möjligheten för
statligt anställda mellan 61 och 65 att få deltidspen-
sion. I mitten av 1990-talet fanns en bred riksdags-
majoritet för att avskaffa deltidspension. När klubban
faller efter denna debatt har delpensionen återinförts,
och det utan att frågan politiskt prövats vare sig av
regeringen eller av riksdagen. Det tycker jag är an-
märkningsvärt i sig. Men det finns risk att historien
inte är slut med detta. Det statliga delpensionsavtalet
har enligt uppgift redan åberopats på flera andra av-
talsområden.
Det finns alltså en uppenbar risk att Arbetsgivar-
verket de facto härmed upphäver det beslut som riks-
dagen tidigare fattat, nämligen att avskaffa delpen-
sionen. Detta görs i en tid där vi i Sverige snarare
skulle behöva mer folk i arbete och fler arbetade
timmar för att klara det framtida välståndet.
Herr talman! Jag stannar vid detta. Men jag vill
avsluta med att säga att jag tycker att det är trist att
ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, i
och med detta budgetbeslut läggs ned. ESO har ge-
nom åren haft en viktig roll i att fördjupa och bredda
den politiska debatten i Sverige. ESO:s röst kommer
att saknas framöver.
Jag yrkar bifall till Folkpartiets reservation nr 2.</pre><pre>Anf.  3  OLLE SANDAHL (kd):
Herr talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tion nr 4 punkt 13.
Kristdemokraterna har noggrant gått igenom ut-
giftsområde 2 och ser möjligheter att effektivisera
och samordna. Betydelsen av normer för en sund
marknadsekonomi har understrukits på senare år av
prominenta företrädare för ekonomisk vetenskap.
Osäkerhet och brist på förtroende kostar merarbete,
tid och leder till höga transaktionskostnader. Detta
motverkar ekonomisk utveckling. Nobelpristagaren
Douglas North är en av dem som fastställt betydelsen
av en fungerande etik, också på finansområdet. En
god marknadsekonomi förutsätter lagar, förordningar
och väl fungerande institutioner.
Ett mål inom utgiftsområdet är att skapa stabila
förutsättningar för det finansiella systemet genom
analys, tillsyn och regleringar av de finansiella insti-
tutens agerande på marknaden och att skapa ett kon-
sumentskydd. Detta är ett synnerligen angeläget mål.
Ett annat mål är att hjälpa den statliga verksamheten
till en korrekt och effektiv skötsel genom granskning,
ekonomisk styrning och utveckling av den statliga
verksamheten, genom statistik, prognoser och fastig-
hetsförvaltning. Det är självfallet också ett synnerli-
gen angeläget mål.
Vi har alltså i vår genomlysning funnit att det
finns möjligheter till effektiviseringar som i bästa fall
leder till både förbättrad verksamhet och mindre
kostnader. Vårt förslag är detaljerat och specificerat
men ingår samtidigt i en helhet. Förslaget är tyvärr nu
obsolet, eftersom riksdagens inledande budgetbeslut
den 4 december redan har eliminerat förslaget. Jag
nöjer mig därför med att enbart ge ett par exempel
bland de insatser vi bedömt som fördelaktiga och
angelägna.
Nämnden för offentlig upphandling har uppdraget
att övervaka och effektivisera den offentliga upp-
handlingen. Det samlade värdet av svensk offentlig
upphandling uppgår till sannolikt minst 20 % av
BNP, det är 400 miljarder kronor. Nämnden är an-
slagsfinansierad med blygsamma 7 miljoner kronor.
Att detta innebär knappa resurser förstår man när man
beaktar att nämnden har bara tio anställda som ska ha
tillsyn över ca 10 000 upphandlande enheter, som
årligen gör ca 200 000 förenklade upphandlingar,
3 500 direktivstyrda upphandlingar och ett stort antal
direktupphandlingar. Utöver det måttliga anslaget är
en olämplig myndighetsstruktur och avsaknad av
sanktionsmöjligheter begränsande faktorer.
Vi menar att Nämnden för offentlig upphandling
behöver en resursförstärkning. Samtidigt bör den
övergå till att vara en självständig del av Konkurrens-
verket. En samlokalisering kan ge effektivitetsvinster
som kan överföras till själva verksamheten. En sam-
lokalisering skulle också ge syn för sägen att upp-
handlingslagen i första hand är en konkurrenslagstift-
ning. Men det är lämpligt att verksamheten behåller
ett stort mått av självständighet också inom Konkur-
rensverkets ramar. Vi kristdemokrater har alltså före-
slagit att verksamheten redan år 2003 skulle påbörja
en samordning med Konkurrensverket och samtidigt
en förstärkning av nämnden med 3 miljoner kronor i
ett första steg.
Herr talman! Finansinspektionen har som över-
gripande uppdrag att främja stabiliteten i det finansi-
ella systemet bland annat genom tillsyn av finansiella
institut, och konsumentskydd.
Finansinspektionen har som andra statliga myn-
digheter ett ramanslag för sin verksamhet. Institut
som är under Finansinspektionens tillsyn betalar
årligen en avgift till statskassan. Vi anser att Finans-
inspektionen som tillsynsmyndighet på sikt bör debi-
tera finansinstituten direkt för sin verksamhet, lik-
nande den modell som man har i Storbritannien. Den
snabba tillväxten och den kraftigt ökande komplexi-
teten inom finanssektorn ställer stora krav på moral
och regelefterlevnad. Antalet insideraktioner och
kurspåverkande manipulationer tenderar enligt många
bedömare att öka. Det ligger i den finansiella mark-
nadens eget intresse att lagar och regler efterföljs.
Finansmarknadens höga krav på aktörer gäller förstås
också Finansinspektionen. Genom att låta Finansin-
spektionen själv förfoga över sina intäkter ges en
möjlighet till snabb förnyelse och expansion när så är
nödvändigt utan att man behöver ta omvägen via
statsbudgeten. Detta är den enda rimliga utvecklingen
om Finansinspektionen ska bli en verklig marknads-
kontrollant.
För planperioden föreslås inga förändringar av an-
slaget. Men regeringen bör ges i uppdrag att utreda
möjligheterna till en mer ändamålsenlig finansiering
för Finansinspektionen.
Herr talman! Vi kristdemokrater välkomnar att
samordningen mellan Riksrevisionsverket och Riks-
dagens revisorer, som vi länge förespråkat, nu äntli-
gen genomförs. Vi noterar att de två enheterna beräk-
nas kosta mer sammanlagt än vad de tidigare kostade
var och en för sig summerat. Detta kan knappast vara
förenligt med uppdraget att verka för en god hushåll-
ning av statens medel. Det är ett rimligt antagande att
vissa samordningsvinster kan uppnås. Därför vill vi
justera ned anslagen med 10 miljoner kronor under
2003 och 2004. Det anslag som regeringen anslagit
för avvecklingskostnader bör förstås vara kvar.
Sammantaget inom detta utgiftsområde har vi fö-
reslagit riktade besparingar på ca 143 miljoner kronor
år 2003 och 119 miljoner kronor år 2004. Tyvärr får
jag avsluta med att konstatera att riksdagen i redan
fattade budgetbeslut har eliminerat vårt budgetalter-
nativ.</pre><pre>Anf.  4  CLAES VÄSTERTEG (c):
Herr talman! I det här utgiftsområdet ingår bland
annat politikområdet förvaltning. Och just en effektiv
statsförvaltning har varit en av ledstjärnorna under
Centerpartiets budgetarbete. Vi kan konstatera att
statsförvaltningen har svällt ganska ordentligt på en
rad områden.
Det ska inte förnekas att alla de myndigheter vil-
kas verksamheter berörs i det här betänkandet om
samhällsekonomi och finansförvaltning gör ett väl-
digt bra arbete. Men givetvis vill vi gärna se en så
stor effektivitet som möjligt inom detta område.
Trots detta förekommer det en del uppskrivningar
som vi i Centerpartiet inte anser skäliga. Vi redogör
lite mer tydligt för detta i vår motion.
Centerpartiet anser även att verksamhetsutveck-
ling och utvecklingsinsatser för myndigheternas led-
ning bör rymmas inom respektive myndighets anslag,
och vi vill därför ta bort det särskilda anslaget för
dessa verksamheter.
Herr talman! Mot bakgrund av detta och för att
denna dag utnyttja kammarens tid effektivt vill jag
yrka bifall till reservation nr 3.</pre><pre>Anf.  5  CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Detta är sista dagen före juluppe-
hållet. Utanför dessa väggar pågår julklappskommer-
sens slutspurt. Spekulationerna om vilken som ska bli
årets julklapp är också i gång. Jag har ett eget tips.
Jag tror det blir böckerna om Axel Oxenstierna som
kommer att finnas på varje statstjänstemans sängbord
efter jul - kanske också på riksdagsledamöternas.
Axel Oxenstierna var den man som grundlade den
svenska statsförvaltningen som vi ska debattera här i
dag. Han skulle säkert kunna känna igen sig i en hel
del. Men mycket är också nytt. Hans länsindelning är
i stort sett intakt, medan handlingsprogrammet från
2000 En förvaltning i demokratins tjänst nog inte helt
stämde överens med den tidens anda.
Regeringens mål är att statsförvaltningen ska ha
höga krav på rättssäkerhet, effektivitet och demokrati
och den ska vara tillgänglig och tillmötesgående. För
att uppnå detta har man allt från ledarskapsutbild-
ningar till krav på myndighetsspråket, från 24-
timmarsmyndighet på Internet till krav på att de elek-
troniska tjänsterna inte ska utestänga någon.
Jag vill här kommentera förslaget om tillkännagi-
vande samt reservationerna och de särskilda yttrande-
na.
Riksdagsstyrelsen föreslår att anslaget Riksrevi-
sionen förs upp med 117,8 miljoner kronor för andra
halvåret 2003. För 2004 beräknas anslaget till 269,1
miljoner kronor.
Resursbehovet är beräknat utifrån kostnaderna för
de uppgifter som RRV och Riksdagens revisorer har i
dag. Kostnader har därefter justerats med hänsyn till
ändrade arbetsuppgifter och ambitionshöjningar.
Nya beräkningar som utskottet har tagit del av vi-
sar att det ekonomiska utrymmet för ambitionshöj-
ningar med mera kan befaras bli väsentligt mindre än
det ingångsvärde man hade när anslaget beräknades.
Detta förklaras framför allt av att kostnadsökningen
mellan 2001 och 2002 nu förutses bli högre än den
som följer av en sedvanlig pris- och löneomräkning
av anslaget. Antalet årsarbetskrafter har också ökat.
Kostnaderna för de nya arbetsuppgifter och ambi-
tionshöjningar som riksdagsstyrelsen har förutsatt
måste alltså i stor utsträckning nu finansieras genom
omprioriteringar. Ett ekonomiskt utrymme måste
dock finnas för Riksrevisionens utökade ledning och
för externrekrytering av chefer. För att de tre riksrevi-
sorerna ska kunna utforma verksamheten kan de även
i det korta perspektivet behöva ha utrymme för re-
krytering av andra än chefer.
Det kan enligt utskottets mening därför finnas skäl
att Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer
samråder med riksrevisorerna innan vakanser tillsätts
och andra ekonomiska åtaganden görs under första
halvåret 2003. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen och riksdagsstyrelsen till känna.
Därmed går jag över till reservationerna.
Moderaterna anser att ett ömsesidigt bolag inte
ska inrättas för de statliga pensionerna. Man anser att
Kammarkollegiet eller någon annan kan sköta me-
delsförvaltningen för de arbetstagare som inte valt
någon förvaltare av sina pengar.
När liknande pensionsavtal tidigare införts har det
visat sig att en stor del av arbetstagarna avstått från
att göra ett aktivt val av försäkringsgivare. Parterna
räknar med att så kommer att bli fallet även på det
statliga området.
Utskottet håller med de statliga avtalsparterna
som har funnit att formen ömsesidigt livbolag är den
mest lämpliga för att bedriva försäkringsverksamhe-
ten och yrkar därför avslag på reservationen. Liknan-
de lösningar har tillämpats av parterna inom avtals-
området SAF-LO där AMF-pension inrättats, inom
avtalsområdet SAF-PTK där Alecta bildats och inom
det kommunala avtalsområdet där parterna givits
inflytande över KPA.
Moderaterna och Folkpartiet vill inte genomföra
någon registerbaserad folk- och bostadsundersökning.
Inte heller Kristdemokraterna anser att några medel
ska anvisas för detta ändamål 2003.
SCB, Riksskatteverket och Lantmäteriverket fick
förra året i uppdrag att ta fram alternativa förslag till
lösningar på hur folkbokföringen och ett lägenhetsre-
gister kan läggas upp. De har i slutet av 2001 lämnat
en gemensam rapport kallad Förbättrad hushålls- och
bostadsstatistik. Rapporten remissbehandlades under
våren 2002 och bereds för närvarande i Regerings-
kansliet.
I rapporten föreslås ett antal åtgärder avsedda att
bland annat stärka integritetsskyddet. När det gäller
lägenhetsregistret föreslås till exempel att fastighets-
ägarna inte ska lämna uppgifter om lägenheternas
kontraktsinnehavare utan endast vilka lägenheter som
finns i fastigheten. I stället ska Riksförsäkringsverket,
när lägenhetsregistret är färdigt, vända sig till de
boende i flerbostadshus och samla in uppgifter om
vem som bor i vilken lägenhet. Vidare ska enligt
förslaget SCB inte skapa ett sammanhållet FoB-
register utan statistiken ska produceras mer decentra-
liserat. Detta innebär i sin tur att det inte är nödvän-
digt att stifta någon särskild FoB-lag.
Utskottet understryker därför att arbetet med folk-
och bostadsstatistiken måste läggas upp på ett sådant
sätt att individernas integritet skyddas och yrkar av-
slag på reservationen.
Folkpartiet liberalerna föreslår att Finansinspek-
tionen ska tillföras 5 miljoner kronor. Förslaget läggs
fram därför att IMF har påpekat att inspektionen har
otillräckliga resurser för att klara de krav som ställs,
och därför att de kommande årens utveckling kom-
mer att leda till fortsatta förändringar av finansmark-
naden.
Motionärernas önskemål är i allt väsentligt redan
tillgodosett. Regeringen har tidigare i år tillkallat en
särskild utredare som ser över Finansinspektionens
roll och resursbehov. Enligt direktiven ska utredaren
kartlägga och analysera Finansinspektionens nya roll
och vilka resursbehov som väntas uppstå mot bak-
grund av de förändringar i inspektionens ansvarsom-
råde och uppgifter som beslutats eller som kan följa
av genomförda nationella och internationella regel-
ändringar.
Med hänvisning till detta avstyrker utskottet mo-
tionärernas förslag.
Kristdemokraterna vill låta utreda möjligheterna
till en mer effektiv finansiering av Finansinspektio-
nen. Men eftersom det redan pågår en utredning,
finns det enligt finansutskottets mening ingen anled-
ning för riksdagen att ställa krav på någon ytterligare
utredning. Därför föreslår vi avslag på det yrkandet.
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna
tycker att Nämnden för offentlig upphandling ska gå
samman med Konkurrensverket.
Utskott och regering säger att det finns anledning
att ta upp frågan om nämndens organisation men
tycker att det ska göras i samband med att regeringen
ska ta ställning till hur sanktionssystemet inom den
offentliga upphandlingen bör utformas, vilket kom-
mer att ske till våren.
I avvaktan på detta finns det enligt utskottets me-
ning inte någon anledning för riksdagen att nu ta
initiativ i frågan. Utskottet avstyrker därför motionä-
rernas förslag.
Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att
Statskontorets anslag ska minskas med ungefär en
femtedel. Kristdemokraterna anser att den del av
Statskontorets verksamhet som är inriktad på att ef-
fektivisera statsförvaltningen ska koncentreras till den
nya revisionsmyndigheten under riksdagen, Riksrevi-
sionen. Andra delar ska till exempel föras till Kam-
markollegiet och Statistiska centralbyrån, som i
Kristdemokraternas budgetalternativ redan fått sina
anslag nedskurna med 7 respektive 35 miljoner kro-
nor.
Som vi alla vet är Statskontoret och Ekonomistyr-
ningsverket regeringens stabsmyndigheter. Statskon-
toret svarar i den egenskapen främst för utrednings-
och utvärderingsverksamhet, ett arbete som bedrivs
på uppdrag av regeringen och andra statliga myndig-
heter.
Den blivande Riksrevisionens effektivitetsinrikta-
de granskning har ett helt annat syfte och en helt
annan inriktning. Riksrevisionen får inte heller ta
emot uppdrag från vare sig regering eller riksdag.
Utskottet har svårt att se hur Kristdemokraternas
förslag ska kunna bidra till att effektiviseringen i
statsförvaltningen främjas och yrkar därför avslag på
dessa.
Kristdemokraterna och Centern föreslår att Riks-
gäldskontorets förvaltningskostnader ska begränsas
med 37 miljoner.
Riksgäldskontoret har ett stort anslagssparande,
men det sammanhänger med att större IT-projekt har
fördröjts. Om vi begränsar anslaget kan det leda till
att Riksgäldskontoret tvingas att begränsa utbyggna-
den av sitt IT-stöd. Därför kan vi inte biträda motio-
närernas förslag.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till finans-
utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga
reservationer.</pre><pre>Anf.  6  GUNNAR AXÉN (m) replik:
Herr talman! Carin Lundberg presenterade inga
argument för varför det lämpligaste skulle vara att ha
just staten och fackförbunden som ägare för det för-
säkringsbolag som ska förvalta icke-väljarnas pen-
sionspengar.
Däremot nämnde hon bland annat förhållandena
inom det kommunala området och KPA, som förval-
tar icke-väljarnas pensioner inom det kommunala
området, som ett jämförande exempel. Men i själva
verket är KPA privat numera och ett exempel på hur
man skulle kunna förvalta även de statliga icke-
väljarnas pensionspengar i ett privat försäkringsbolag,
givetvis med möjligheten som arbetsgivare och fack-
förbund har att via sitt avtal välja det försäkringsbo-
lag man tycker är bäst, antingen enligt en egen be-
dömning eller genom ett upphandlingsförfarande.
Jag saknar fortfarande argumenten för varför det
är just stat och fack som är de lämpligaste att driva
och äga det försäkringsbolag som ska förvalta de
statliga icke-väljarnas pensionspengar.
Avslutningsvis, herr talman, inledde Carin Lund-
berg med att spekulera över vilka böcker som kom-
mer att ligga på statstjänstemännens nattduksbord
framöver. På en punkt behöver vi inte spekulera i alla
fall, och det är över vilken bok som har legat på de
socialdemokratiska politikernas nattduksbord i årti-
onden. Det torde väl ändå vara George Orwells 1984.</pre><pre>Anf.  7  CARIN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tänker inte närmare diskutera
vilka böcker vi läser, för jag tror att det kan vara stor
skillnad på de böcker jag läser och de böcker Gunnar
Axén läser.
I det här fallet har arbetsmarknadens parter kom-
mit överens om ett pensionssystem, och man har
kommit överens om att det bästa är att bilda ett ömse-
sidigt försäkringsbolag, som parterna har gjort på
andra avtalsområden.
Inom andra områden brukar Gunnar Axén och
hans parti alltid säga att människor måste få ta eget
ansvar och att staten och myndigheterna inte ska
bestämma hur det ska göras. Men i det här fallet vill
Gunnar Axén att vi ska bestämma över parterna. Jag
anser att det är parternas ansvar att själva bestämma
hur pensionspengarna ska användas. Därför skulle jag
vilja fråga Gunnar Axén: Vad är det för skillnad när
det som i det här fallet handlar om pensionspengar
jämfört med inom andra områden där Gunnar Axén
anser att människor ska ta eget ansvar?</pre><pre>Anf.  8  GUNNAR AXÉN (m) replik:
Herr talman! Det är en högst väsentlig skillnad.
Det är väl inte rimligt att man i avtal mellan arbetsta-
gare och arbetsgivare inom det statliga området ska
tala om för staten vilka företag staten ska involvera
sig i och äga. Det är faktiskt att ikläda staten ett delvis
ägaransvar för ett nytt försäkringsbolag. Det borde
vara upp till oss, regering och riksdag, att fatta beslut
om vilka företag som staten ska engagera sig i. Det är
inte någonting som är rimligt att avtalsmässigt reglera
fram på arbetsmarknaden.</pre><pre>Anf.  9  CARIN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag inte
har fått något svar på min fråga varför parterna inte
kan få ta ansvar för sin del utan att staten ska lägga
sig i det här.</pre><pre>Anf.  10  CHRISTER NYLANDER (fp)
replik:
Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag
hoppas att Carin Lundberg har fel i sin gissning om
julklapparna. Det är säkert en del av oss som redan
har köpt denna bok, men jag tror att det är få som
orkar läsa den tegelstenen.
Först när det gäller folk- och bostadsräkningen
tycker jag att den viktigaste frågan är varför detta
projekt över huvud taget ska sättas i sjön. Det räcker
inte att säga att integriteten klaras genom att fastig-
hetsägaren inte ska kolla eller uppge vem som bor i
vilken lägenhet, utan att någon annan, Riksskattever-
ket, ska göra det i stället. Det är ju inget lyft för integ-
riteten att Riksskatteverket kollar lägenheter i stället
för att fastighetsägaren gör det.
Det känns som det skulle behövas någon form av
förklaring från talarstolen om varför det är så viktigt
att genomföra folk- och bostadsräkningen. Vad är det
som vi behöver veta? Kan ni ge några exempel på vad
vi behöver veta som i dag inte finns statistiskt hos
SCB till exempel?
När det gäller Finansinspektionen säger Carin
Lundberg och betänkandet att Folkpartiets motion har
tillmötesgåtts genom att man har tillsatt en utredning.
Nu var det väl inte riktigt det som vi motionerade om.
Vi motionerade om skarpa pengar till Finansinspek-
tionen så att den kan bli än skarpare i sin tillsyn av
finansmakten, därför att det är så oerhört viktigt för
konsumenten att det finns en stark Finansinspektion.
Är det så att IMF och andra säger att Finansinspek-
tionen i dag inte har tillräckliga resurser för att till-
mötesgå de krav som kunderna rimligen ska kunna
ställa, undrar jag varför man väljer att tillsätta en
utredning i stället för att ge skarpa pengar.</pre><pre>Anf.  11  CARIN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Det är ett känt faktum att vi har olika
uppfattningar om folk- och bostadsräkningen. Jag
funderar lite grann på hur det kan komma sig. Som
riksdagsledamöter har vi ett uppdrag förutom det
lagstiftande, nämligen att vi ska följa upp och utvär-
dera det som vi har beslutat om i riksdagen. Då krä-
ver vi alltid underlag. Vi kräver underlag och vi krä-
ver statistik. På samma sätt behöver staten, kommu-
nerna och näringslivet underlag för sin planering.
När det gäller folk- och bostadsräkning är det just
de här uppgifterna som man behöver ha både i kom-
munerna och i näringslivet. Till exempel när det gäll-
er statistiken över lägenheter och människors behov
varierar den väldigt mycket mellan Stockholm och
Skellefteå, där jag bor. Då är det bra att få uppgifter
om vilka behov som föreligger för att kunna göra en
riktig planering och på så sätt ha en effektiv förvalt-
ning.</pre><pre>Anf.  12  CHRISTER NYLANDER (fp)
replik:
Herr talman! Min fråga är egentligen vilka upp-
gifter som saknas i dag, till exempel hos SCB. Jag vet
inte om man i näringslivet är så väldigt intresserad av
att veta vilka människor som bor i vilka lägenheter i
Stockholm, i Storuman eller i Skåne för att kunna
planera sitt eget marknadsinträde eller sina egna sats-
ningar på olika produkter.</pre><pre>Anf.  13  CARIN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag glömde också att svara på den
där frågan om Finansinspektionen. Eftersom jag är
ledamot i Finansinspektionens styrelse vill jag tacka
för omtanken om Finansinspektionen. Finansinspek-
tionen har i ett första skede redan fått mer pengar,
men eftersom Finansinspektionens arbetsuppgifter
kommer att förändras är det viktigt att vi, innan Fi-
nansinspektionen får ytterligare medel, gör klart vad
det är som behövs och hur mycket pengar som i så
fall krävs för detta. Att vi behöver en förstärkt fi-
nansinspektion är vi helt överens om.</pre><pre>Anf.  14  OLLE SANDAHL (kd) replik:
Herr talman! Carin Lundberg uppehåller sig kring
jullitteraturen och hänvisar till Kanslern, som jag vill
minnas är på 1028 sidor. Det finns en risk att det
finns en annan litteratur som kommer att få ännu fler
sidor, nämligen pressklippshögen rörande skandaler i
finansvärlden. Omtanken från vårt partis sida gäller
inte i första hand Finansinspektionen i sig utan dem
som drabbas av finansskandalerna.
Det är ju gott att det finns en utredning, Carin
Lundberg hänvisar till den, rörande Finansinspektio-
nens framtid. Men det innebär inte att man inte behö-
ver ha någon åsikt i frågan rent principiellt. Behöver
Finansinspektionen stärkas i sin roll? Kan den typ av
finansiering som vi föreslår som en lösning på de
problem vi ser vara en god väg, alltså att låta institu-
ten betala och inte skattebetalarna? Det fungerar ju
bra i Storbritannien. Eller är det något fel på den
funktionen där? Det skulle jag vilja veta.</pre><pre>Anf.  15  CARIN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Vi är helt överens om att Finansin-
spektionen behöver ha förstärkning, och också om att
deras arbetsområde kommer att utvidgas. Vi är också
helt överens om att kampen mot den ekonomiska
brottsligheten, där också finansskandaler finns, till
exempel insiderbrott, måste förstärkas. Därför är det
också glädjande att finansministern och Finansde-
partementet håller på med olika åtgärder för att just
kunna förstärka möjligheterna på den sidan. Det gäll-
er ju att vi ska behålla människornas förtroende för
rättssäkerheten. Man ska bli riktigt behandlad, och de
ekonomiska bovarna ska inte komma undan.
När det gäller den konkreta frågan tycker jag att vi
nu har den här utredaren som sitter och tittar på det
här. Då måste han också få titta på vilka uppgifter
som kan komma och vilka resurser som kan behövas.
I det ingår också avgifterna.</pre><pre>Anf.  16  OLLE SANDAHL (kd) replik:
Herr talman! Jag kan konkludera att vi i alla fall
har en samsyn omkring behovet av att sluta upp kring
de värdegrunder och den ärlighet som vi på något sätt
ändå tycker ska karaktärisera även finansvärlden.</pre><pre>Anf.  17  CARIN LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag kan bara instämma. Det här är
ett mycket viktigt område, där jag för min personliga
del har tyckt att det alltid har känts som att vi som
lagstiftare har varit steget efter när det gäller kampen
mot den ekonomiska brottsligheten. Jag tycker att en
förstärkt finansinspektion är ett steg på väg.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>10 §  Allmänna bidrag till kommuner</pre><pre>Föredrogs
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU3
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
(prop. 2002/03:1 delvis).</pre><pre>Anf.  18  TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! Sverige är ett fantastiskt land, ett bra
land som kan bättre. För att vi ska lyckas utveckla det
relativa välstånd som vi har krävs god hushållning
och bättre förutsättningar för tillväxt. Det är en in-
ställning som genomsyrar det moderata budgetalter-
nativet.
Ett av våra förslag med anledning av detta betän-
kande, ett förslag som vi har upprepat år efter år, är
att en översyn ska göras av uppgiftsfördelningen
mellan stat och kommun, det civila samhället och
gemenskaperna. Vår utgångspunkt är att den kommu-
nala verksamheten bör koncentreras till de viktigaste
uppgifterna för respektive kommun, de så kallade
kärnuppgifterna.
Det finns behov av avregleringar och förändrade
ansvarsförhållanden mellan stat och kommun, och vi
är inte ensamma om denna uppfattning. Under hösten
har sju ledande socialdemokratiska företrädare på DN
debatt instämt. De har skrivit: "Den som beslutar om
en utgift ska också betala. Följs inte denna logiska
princip för samhällsbyggandet leder det till ett allvar-
ligt systemfel och ekonomisk instabilitet." De skriver
också: "För vår del är det uppenbart att det är dags att
vi tar en rejäl funderare över samspelet mellan staten
och kommunerna. Den nuvarande ordningen håller
inte längre."
Jag kan bara instämma. Betydelsen av en översyn
kan inte nog understrykas. Det borde vid det här laget
stå klart även för den majoritet i riksdagen som re-
geringen förlitar sig på och som i tidigare samman-
hang alltid har gått emot det förslag som vi har lagt
fram.
Jag kommer själv från ett län där exemplen för-
skräcker. Jag ska nöja mig med ett exempel: Hallsta-
hammars kommun och Hollyhammaräventyret.
Kommunen bestämde sig för att man skulle starta,
driva och arbeta för norra Europas största TV-studio.
Det slutade ju med en ekonomiska baksmälla som
kommuninvånarna nu har att betala för.
Nu ryktas det om att det ska tillsättas en utred-
ning. Det är ett rykte. Jag hoppas att det ryktet är sant,
och jag hoppas att den socialdemokratiske företräda-
ren i dagens debatt klargör om en sådan utredning
kommer att tillsättas. Vilka former den får och vilket
utrymme för deltagande det ger för de övriga politis-
ka partierna i Sveriges riksdag får vi väl diskutera då.
Jag förutsätter väl ändå att det blir någon form av
förhandling.
Herr talman! Det finns all anledning att vara be-
kymrad över utvecklingen inom kommunsektorn.
Utvecklingen visar på kraftiga skattehöjningar i
många primärkommuner och landsting. I regeringens
budget talar man om 25 öres skattehöjningar. Nu
visar utvecklingen på ca 65 öres skattehöjningar. Det
är bara att konstatera, och för egen del anser jag att
detta är negativt. Det påverkar både hushållens eko-
nomi och samhällsekonomin negativt.
Låt mig också konstatera att huvuddelen av våra
förslag till skattesänkningar påverkar den kommunala
ekonomin direkt - liksom flera av våra förslag till
förändringar i statsbudgeten. För detta kompenseras
kommunerna fullt ut inom ramen för statsbidragssy-
stemet. Enbart som kompensation för våra skatteför-
slag tillförs kommunsektorn 71,2 miljarder kronor
2003 och 74,9 miljarder 2004. Med våra förslag
minskar bidragsberoendet i kommunerna. Den ökade
flexibilitet som våra förslag om avregleringar leder
till gör att resurserna kan utnyttjas bättre. Detta mins-
kar behovet av statsbidrag och gör det möjligt att
begränsa dessa.
En stor fråga i det här betänkandet är också det
kommunala utjämningssystemet. Vi har än en gång
lagt fram förslag om att det kommunala utjämnings-
systemet ska ersättas med ett statligt utjämningssy-
stem. Systemet ska tydligt belöna tillväxt och kost-
nadseffektivitet samtidigt som det ska ge goda förut-
sättningar för alla kommuner med otillräcklig skatte-
kraft att fullgöra sina uppgifter.
Vi anser således att det behövs ett utjämningssy-
stem för kommuner och landsting och att detta ska
vara en statlig fråga. Ingen kommun ska behöva höja
skatten för att betala för andra kommuners ansvars-
områden och uppgifter. Dagens utjämningssystem har
direkt skadliga effekter för samhällsekonomin.
Kommuner med hög förvärvsfrekvens straffas.
Kommunerna där nya jobb skapas straffas. Kommu-
ner som kommer in i en negativ utvecklingsspiral får
inte högre intäkter även om kommunerna anstränger
sig för att vända utvecklingen.
Visserligen sitter det en utredning och diskuterar
det här. Men min fråga till tillskyndarna av det nuva-
rande systemet blir: Hur länge tror ni att nuvarande
system kommer att hålla? Är det inte dags att ändå
ifrågasätta grunderna? Vi har andra förslag som vi
också redovisar som påverkar den kommunala verk-
samheten. Dit hör förslaget om nationell skolpeng
och en nationell hälsoförsäkring.
Sammantaget lägger Moderata samlingspartiet
fram en serie förslag som i positiv mening påverkar
möjligheterna både för kommuner, landsting och för
kommuninvånarna.
Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall
till reservation 6 under punkt 6.</pre><pre>Anf.  19  GUNNAR NORDMARK (fp):
Herr talman! Givetvis står vi i Folkpartiet bakom
samtliga våra reservationer i det här ärendet, men för
tids vinnande - jag tror att det kan vara populärt en
dag som denna - nöjer jag mig med att yrka bifall till
reservation 1.
Folkpartiet är normalt sett kritiska till specialdes-
tinerade bidrag till landsting och kommuner, men det
finns tillfällen då sådana bidrag kan vara motiverade.
Det finns i Sverige i dag en enda pågående epidemi
av en dödlig sjukdom, och det är hiv och aids. Fram-
för allt är det med utgångspunkt i vad det innebär för
en person att bli smittad och vad det innebär för hen-
nes familj, anhöriga och vänner som det är viktigt att
det bedrivs ett hivpreventivt arbete. Dessutom är ett
hivpreventivt arbete motiverat av att hivepidemin tar
stora resurser i anspråk från sjukvården, mänskligt,
ekonomiskt och på andra sätt.
Därför tycker vi i Folkpartiet att det är glädjande
att majoriteten i utskottet anser att det även under år
2003 ska bedrivas hivpreventivt arbete också i de tre
storstadsregionerna, och inte enbart i övriga landet.
Särskilt glädjande är detta med tanke på att det är i de
tre storstadsregionerna som det största antalet kon-
staterade fall av hiv och aids finns, och det är också
där vi kan se att antalet nyupptäckta fall är störst.
Däremot tycker vi att det är förvånande att ut-
skottsmajoriteten beskriver åtgärderna som tillfälliga.
Allt vi känner till talar för att vi under överskådlig tid
måste satsa på ett hivpreventivt arbete även i stor-
stadsregionerna. Det är viktigt för såväl landsting som
kommuner och frivilligorganisationer att de kan pla-
nera sitt hivpreventiva arbete på lång sikt och att de
kan göra det under kända ekonomiska förutsättningar.
Det är viktigt att riksdagen markerar att bidragen till
hivpreventivt arbete i storstadsregionerna kommer att
finnas kvar även i framtiden. Det är angeläget att vi
stöttar ett arbete som är viktigt och som hittills i stor
utsträckning har varit framgångsrikt, särskilt om vi
ser det i ett internationellt perspektiv.
Införandet av maxtaxor inom barnomsorg och äld-
reomsorg byggde på i grunden riktiga principer. Man
kan ha kritiska synpunkter på vem som tog dessa
beslut och hur de genomfördes, men principerna var i
grunden riktiga.
För många människor är barnomsorg, förskola
och äldreomsorg något av det viktigaste som en
kommun kan ägna sig åt. Tillsammans med skola och
socialtjänst utgör detta kommunernas kärnverksam-
het. En hög kvalitet när det gäller dessa verksamheter
är något som de flesta människor i Sverige känner
starkt för. Därför är det oroande när kommunpolitiker
från olika partier, olika block, påstår att man inte har
kompenserats fullt ut för de kostnader som kommu-
nerna har tagit på sig när det gäller maxtaxorna inom
barnomsorg, förskola och äldreomsorg. Framför allt
inom kommuner med sämre ekonomi kan maxtaxere-
formerna innebära att kvaliteten på verksamheten
försämras, om man inte kompenseras fullt ut. Det
behöver inte gälla bara inom förskola och äldreom-
sorg. I de kommuner som lojalt ställer upp på max-
taxereformen och försöker genomföra dess intentio-
ner kan det i stället vara människor som är i behov av
socialtjänst eller missbrukarvård som drabbas därför
att de ekonomiska resurserna inte räcker till.
För Folkpartiets del är det viktigt att vi utvärderar
maxtaxereformen och ser till att kommunerna ersätts
på rätt nivå. Det är också viktigt att utvärdera om
maxtaxereformen på något sätt har påverkat kvalite-
ten inom barnomsorg, förskola och äldreomsorg.
Friheten för den som är långvarigt socialbidrags-
beroende är starkt begränsad på en rad områden. Det
är ett gemensamt ansvar för stat och kommun att
hjälpa människor ur den fattigdomsfälla som det
innebär att vara långvarigt socialbidragsberoende.
Därför vill Folkpartiet utreda hur stor del av kostna-
derna för socialbidrag som är direkt beroende av
arbetslöshet. Det är kunskaper som vi behöver för att
utveckla metoder och åtgärder som hjälper människor
att gå från bidrag till att kunna försörja sig själva.
För den enskilde medborgarens välfärd är det av
avgörande vikt hur landets kommuner klarar sitt upp-
drag. Barnomsorg, skola, socialtjänst och äldreom-
sorg är i huvudsak ett kommunalt ansvar. Men kom-
muner ser olika ut. Faktorer som skattekraft, ålders-
struktur och sociala förhållanden bestämmer mycket
av en kommuns ekonomi. Det får inte vara beroende
enbart av den egna kommunens ekonomi om den
enskilde medborgaren har tillgång till det som vi
betraktar som grundläggande välfärd. Därför är Folk-
partiet för ett kommunalt inkomst- och skatteutjäm-
ningssystem.
Däremot måste det nuvarande inkomst- och skat-
teutjämningssystemet reformeras. Det straffar kom-
muner som har tillväxt och som satsar på till exempel
bostadsbyggande. Dessutom är det ett system som
inte är tillräckligt tydligt. Det kan vara svårt för
många kommuner att förutsäga utfallet av utjäm-
ningssystemet från år till år.
Från Folkpartiets sida vill vi se ett mer renodlat
system än dagens. Vi vill ha ett system som inte
hämmar tillväxt och bostadsbyggande. Vi tycker att
de direktiv som har givits till Kommittén om översyn
av inkomst- och skatteutjämningsystemet därför är
alltför begränsade. De bör kompletteras med det som
har framförts här och med det som finns i motioner
till både finansutskottet och bostadsutskottet. Vi vill
också utreda utjämningssystemet och om man kan
tänka sig ett utjämningssystem som i sin helhet är ett
statligt ansvar.
I korthet vill Folkpartiet i riksdagen driva en poli-
tik som ger kommunerna möjlighet att bedriva en
tillväxtfrämjande verksamhet utifrån de principer som
det kommunala självstyret innebär, väl medvetna om
att staten inte på ett orättfärdigt sätt övervältrar kost-
nader på dem.</pre><pre>Anf.  20  OLLE SANDAHL (kd):
Herr talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tion 4 under punkt 5.
En betydande del av svenskens livskvalitet är den
trygghet och service som kommunsektorn kan bidra
med. Kommunerna och landstingen står för de verk-
ligt viktiga välfärdstjänsterna barnomsorg, hemsjuk-
vård, primärvård, specialistvård, tandvård, äldrevård,
rehabilitering, utbildning och mycket mera. Detta är
tjänster som för många är helt avgörande för liv, hälsa
och välstånd. Kommuner och landsting är oundgäng-
liga verktyg i välfärdssamhället.
Kommunsektorn är inte bara avgörande i sin roll
som producent utan helt enkelt på grund av sin stor-
lek och dominans på arbetsmarknaden. Den är Sveri-
ges i särklass största arbetsgivare. Den avgör därmed
också i sin roll som arbetsgivare tillvaron för mäng-
der av anställda och deras familjer. Så det är ingen
överdrift att säga att kommunsektorn är en nyckel-
faktor för välstånd i Sverige.
I ett samhälle som Sverige, där de flesta partier
har samsyn kring värdet av lika rätt till vård och ut-
bildning och samsyn kring betydelsen av jämställd-
het, borde kommunsektorn vara ett föredöme och
närma sig idealet. Men ändå är det inte så. Tvärtom.
Kommunsektorn tycks mera spela rollen av jum-
bo, av att vara sämst i klassen. Lönerna är låga. Jäm-
ställdheten är klen. Sjukfrånvaron är hög. Inflytandet
över arbete och arbetstider är litet. Pensionsavgång-
arna är tidiga. Avhoppen är många. Mer än varannan
lärare säger i enkäter att de vill byta jobb. Var fjärde
elev lämnar skolan utan godkänd kurs. Äldrevården
visar upprepade kvalitetsbrister - allt ifrån undernär-
ing eller utebliven diagnos till oetisk behandling.
Vårdköerna är orimligt långa. Barngrupperna blir allt
större. Antalet vårdplatser har skurits ned från 58 000
år 1992 till 32 000 år 2000. Studier visar att förtroen-
det för äldrevården har blivit allt lägre. Listan kan
göra än längre - alltför lång.
Nu är det inte statens uppgift att utföra, men väl
att stödja och delvis finansiera, den kommunala verk-
samheten och att skapa förutsättningar för kommuner
och landsting. Men staten tvångsstyr med innehållna,
återtagna eller öronmärkta bidrag. Kommunerna har
på senare år använts som någon form av buffert. Det
som kallas ökade bidrag har i stället, sett som netto,
de facto varit ett minskat statsstöd. Det framgår bland
annat av Landstingsförbundets och Kommunförbun-
dets analyser. Enligt Svenska Kommunförbundet är
indragningarna 16 miljarder i fast penningvärde sedan
1993.
Vi kristdemokrater bedömer att en avgörande or-
sak till kommunsektorns trångmål är att den faktiskt
är underfinansierad. Vi menar att det fordras större
ekonomiska resurser för att kommuner och landsting
ska kunna klara sina uppgifter. Det ska ske i paritet
med våra intentioner för Sverige som välfärdsnation.
Landstingen behöver mer resurser för de allt äldre
som behöver alltmer av framgångsrikare och allt
dyrare behandlingar. Ett exempel på detta är att på en
ortopedklinik var hälften av de opererade över 80 år.
Det behövs mer personal och fler vårdplatser. Vård-
kostnaderna bedöms öka med 0,7-0,8 % per år medan
befolkningen ökar med 0,1 %
Om kommunerna ska kunna ta ansvar för sin
verksamhet måste de också få ta ansvar för sin verk-
samhet. Det betyder att det finansiella stödet bör vara
obundet och utan öronmärke. Kommunernas och
landstingens förtroendevalda politiker är bäst skicka-
de att planera just sin verksamhet. Den kommunala
självstyrelsen och den subsidiära principen utgår ifrån
den här verkligheten.
På kort sikt är det nödvändigt att öka det statliga
stödet, annars finns ingen chans att tillgodose befolk-
ningens behov. Det har regeringen också klokt nog
insett. Vi menar dock att det behövs ytterligare ett
antal miljarder nu i akutskedet. På lite längre sikt är
den viktigaste finansieringsgrunden inte allt större
statsbidrag, det vill säga att utgiftsområdet växer sig
allt större som andel av statsbudgeten. Den avgörande
faktorn är tillväxt i den svenska ekonomin. Skatteba-
sen måste växa.
En politik som underlättar för och instituerar en
expansiv ekonomi är det avgörande statliga bidraget
till kommunsektorn på sikt. Då får sektorn sin egen
trygga långsiktiga skattebas. Det gäller, som vi krist-
demokrater brukar påpeka, inte bara att fördela kakan,
vilket är nog så viktigt, utan också att få den att växa.
Här finns många olika insatser att föreslå. Det gör vi
också i våra motioner över hela fältet av utgiftsområ-
den. Det handlar om utbildning, forskning, regelver-
ket för företag, skatter, jämställdhet, kommunikatio-
ner, rehabiliteringsinsatser med mera.
Herr talman! Av det sagda inses lätt att vi menar
att kommunernas resurser måste stärkas. Regeringen
föreslår en förstärkning. Det är bra, men den är otill-
räcklig. Vi vill tillföra ytterligare 3 ½ miljarder kro-
nor över tvåårsperioden i generella bidrag. Vi vill
behålla regeringens så kallade tillgänglighetspengar
på 1,25 miljarder men ta bort öronmärket. Denna
finansiering är fortfarande otillräcklig för vården,
skolan och andra kommunala behov. Men det är ett
uppehållande steg på vägen mot en acceptabel nivå på
vår kommunala välfärdsproduktion. Här är det up-
penbart att vi tills vidare i överförd mening får låta
läkarens motto gälla: Trösta, lindra och om möjligt
bota.</pre><pre>Anf.  21  JÖRGEN JOHANSSON (c):
Herr talman! En politisk verksamhet är uppbyggd
på ett signalsystem. Det är inte bara de formella
sammanträdena som styr. Det är också aktörernas
agerande på den politiska marknaden som är styran-
de. Därför är det viktigt att rätt signaler ges.
Utifrån ett befolkningsperspektiv är basen i den
svenska demokratin kommunerna och deras ansvars-
områden. Det är där närheten till beslutsfattarna finns,
det är där det direkta ansvaret kan utkrävas och det är
där insikten i verksamheten finns. Den nivån blir
alltmer satt under förmyndare. Den nivån framstår
alltmer som ett marionettstyre. Den nivåns förmåga
att sköta sina angelägenheter undergrävs alltmer av
beslut här i riksdagen. Det är inte acceptabelt.
Det kommunala självstyret är grundlagsfäst. Det
är ett välförankrat system som är unikt för Sverige.
Det är dessutom ett system som rätt utövat är över-
lägset flertalet andra demokratiska system.
Vi har under hösten fått signaler om oförrätter
som sker eller håller på att ske inom Kommunsverige.
En sådan signal är att sex tunga kommunalråd, några
av dem socialdemokratiska med direkt förankring i
Kommunförbundet, i helgen gick till angrepp mot den
misstro som staten visar mot kommunerna i skolfrå-
gor. En annan signal kommer från de socialdemokra-
tiska kommunalråden i Västerås och Örebro som för
ett par veckor sedan uttalade sin misstro mot att sta-
ten på område efter område lastar över ansvaret på
kommunerna utan att sända med pengar. Finansie-
ringsprincipen har alltså satts ur spel. Det innebär
givetvis att kommunernas förmåga att fullgöra sina
skyldigheter blir allt sämre.
I helgen kom Frälsningsarméns uttalande om att
man inte klarar det ökade tryck man har på sin hjälp-
verksamhet under juletid. Antalet behövande, det vill
säga barn och ensamstående, vid juletid har ökat med
500 % den senaste tioårsperioden. Frälsningsarmén
säger med rätta att man inte kan ta över samhällets
ansvar.
Den här beskrivningen beträffande statens oför-
måga att ge kommun- och landstingspolitiker det
ansvar de är mycket väl lämpade att ta kan göras
längre. Jag kan också nämna kommunalråden i Göte-
borg och Malmö och deras agerande under hösten på
debattsidorna.
Mitt besked är alltså: Lita på varandra! Ge var-
andra rätt förutsättningar och se samhället utifrån ett
befolkningsperspektiv!
Om vi gör det har vi också lagt grunden för ett
samhälle som utgår från människan, inte från syste-
met. Det är endast ett system som bejakar underifrån-
perspektivet som kan nå de goda resultaten.
Herr talman! Intäkterna inom kommun- och
landstingssektor har en svag utveckling, och kostna-
derna fortsätter att öka i oförminskad takt. En av
effekterna av den utvecklingen är nästa års skattehöj-
ning som är den största skattehöjningen inom kom-
munsektorn på 25 år. Höjningen är i snitt på 67 öre,
men det finns kommuner som har skattehöjningar på
2 kr. Till detta kommer taxehöjningar såväl för den
enskilde som för kommunen.
Samtidigt konstaterar landets kommuner att stats-
bidragen urholkats med 14 miljarder kronor den se-
naste tioårsperioden. Ser man statens beräknade till-
skott till kommunsektorn under perioden 1992 fram
till 2005 i 2001 års priser, kan vi konstatera att nivå-
höjningen är 24 miljarder kronor enligt Kommunför-
bundets bedömning. Indragningarna från staten under
samma period är 26 miljarder. Det är alltså ett nega-
tivt tillskott. Statens värdeurholkning under den här
perioden är alltså 16 miljarder kronor. Hur har då
detta påverkat kommunerna?
Ja, vi kan konstatera att nedskärningarna inom
kommun- och landstingssektorn började för tio år
sedan. Vi kan också konstatera att den personal som
fanns inom den här sektorn då var sjukskrivna i mind-
re grad, och alltså friskare, än andra på arbetsmarkna-
den. Det här visar att förändringar av det slag som nu
skett under den gångna tioårsperioden måste präglas
av en helhetssyn på hur samhället är uppbyggt och
förväntas fungera. De gångna tio åren visar att hel-
hetssynen har saknats. Nu är det kommun- och lands-
tingspolitikernas uppgift att städa upp efter de här
misstagen. Det städarbetet är inte enkelt.
Utsikterna för de närmaste årens samhällsekono-
miska utveckling ter sig allt sämre i dag. Den kon-
junkturförstärkning som skulle komma under hösten
har uteblivit och väntas först nästa höst.
Kommuner och landsting har alltså att kämpa mot
såväl en sämre konjunktur som en urholkning av
statsbidragen. Trots den situationen går regeringen in
på område efter område och ger kommunerna detalj-
direktiv som inte är fullt ut finansierade. Det är själv-
klart att våra kommun- och landstingspolitiker känner
uppgivenhet.
Herr talman! Det är sällan man, generellt sett, hör
tydliga beröm för verksamheter inom vård, skola och
omsorg. Det är givet att mycket av orsakerna till detta
är bristen på resurser. Betydelsen av tillväxten i sam-
hället kan därför inte nog betonas. Den är helt avgö-
rande även för kommunernas ekonomiska tillväxt.
Regeringens och kommunledningars kontakter med,
syn på och stimulans av småföretag och industrier är
därför oerhört viktiga. Här måste regeringen ompröva
den politik den hittills fört, så att tillväxten i samhäl-
let stimuleras än mer.
Nu är det så att tillväxten i landet inte är jämnt
fördelad. Förutsättningarna mellan landets kommuner
och landsting är därför inte lika. Vissa kommuner har
dubbelt så hög tillväxt som andra. Det här skapar
spänningar mellan regioner och mellan kommuner.
Bekymmer av det här slaget innebär svårigheter att
klara välfärdssektorer som vård, skola och omsorg på
lika villkor för alla. Det här i kombination med att
många kommuner har tappat och tappar befolkning
visar att regeringens regionalpolitik har misslyckats.
Centerpartiet framstår i det här sammanhanget
som en garant både för att kommuner som halkat
efter inte glöms bort och för utjämningssystemet, men
också för en modern regionalpolitik. Det räcker dock
inte att kommunerna inom utjämningssystemet själva
tar ett visst ansvar för varandra och för medborgarna.
Här måste även staten känna och ta ett ansvar.
Detta ansvar innebär främst att alla ska ges lika
villkor. Det gäller exempelvis infrastruktur såväl i
form av järnvägar, flyg och vägar som i form av en
väl fungerande telefoni. Det ska inte vara bredband
med låg standard till 10 % av befolkningen utan
bredband till 98 %, som en gång utlovades av när-
ingsministern i denna kammare.
Kommunernas stora problem i framtiden ligger
dels i utvecklingen av den kommunala skattebasen,
dels i den stora striden för att behålla och helst också
öka kvaliteten inom vård, skola och omsorg. Myndig-
förklarade kommun- och landstingspolitiker klarar
det här om de släpps loss från de statliga styrningar
som i dag gör dem till marionetter.
Det kommunala självstyret är en grundsten i vår
demokrati, och den vill vi från Centerpartiet stärka
och utveckla, inte som regeringen avveckla. Center-
partiet har i motioner lagt grunden och visat vägen för
en utveckling där såväl den nationella som den regio-
nala och lokala nivån samverkar för att nå bästa möj-
liga verksamhet för och service till medborgarna. För
att man ska kunna nå det målet fordras en helhetssyn i
samhällsbyggandet. Centerpartiet har visat vägen för
att åstadkomma den helhetssynen. Tyvärr saknar vi
majoriteten i det arbetet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets re-
servationer nr 5 och nr 9.</pre><pre>Anf.  22  SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
finansutskottets förslag till beslut och avslag på re-
servationerna. Jag vill också hälsa mina meddebattö-
rer välkomna till den här debatten, som jag tycker ska
bli intressant.
De svenska kommunerna har en mångsidig och
omfattande verksamhet. Därför är det aldrig svårt att
hitta sådant som är problem och bekymmer i den
kommunala vardagen. Ändå kan problemen inte
skymma att de anställda i våra kommuner och lands-
ting uträttar ett mycket fint arbete i medborgarnas
tjänst. Vare sig vi går till sjukvården, skolan, omsor-
gen om barn och gamla, insatserna för funktionshind-
rade, kulturarbetet, fritidsverksamheten eller annan
kommunal verksamhet finner vi så mycket av enga-
gemang och mänsklig värme, så mycket av kunskap
och kompetens. Hur många andra länder finns det där
kommunerna kan ge medborgarna en mer omfattande
välfärd?
Vi kan också konstatera, trots vad en del har sagt
här, att den ekonomiska situationen för kommunerna i
stort sett har varit god under de senaste åren. Den
kommunala sektorns inkomster består till två tredje-
delar av skatteintäkter, och dessa har utvecklats för-
hållandevis starkt under perioden 2000-2002.
Vad sedan gäller statsbidraget till kommuner  och
landsting har nivån på detta höjts med 24 000 miljo-
ner kronor jämfört med 1996. Under de tre åren 2000,
2001 och 2002 sker det en ökning av kommunernas
intäkter med i genomsnitt 4,8 % per år. Både 2000
och 2001 visade kommunsektorn ett samlat positivt
resultat.
Naturligtvis går försvagningen av den internatio-
nella konjunkturen inte Sverige spårlöst förbi, även
om både tillväxten och utvecklingen på arbetsmark-
naden hittills har varit förvånansvärt bra. För att yt-
terligare förstärka kommunernas ekonomi föreslår
regeringen en förlängning med ett år av det tillfälliga
sysselsättningsstöd till kommuner  och landsting som
infördes 2002. Regeringen föreslår också att det fasta
belopp om 200 kr som alla inkomsttagare betalar i
statlig inkomstskatt ska utgöra en kommunal in-
komstskatt ytterligare ett år. Detta innebär att resur-
serna till kommunsektorn ökar med 4 300 miljoner
kronor under 2003.
Anslaget under budgetens utgiftsområde 25 om-
fattar merparten av statens utgifter för kommuner och
landsting. Riksdagen har fastställt ramen till 68 487
miljoner kronor.
För att utveckla verksamheten och förbättra kva-
liteten i skolan, vården och omsorgen krävs ytterliga-
re resurser. Regeringen föreslår därför fortsatta sats-
ningar på skolan, vården och omsorgen.
Den särskilda vårdsatsning som riksdagen tidigare
beslutat om fullföljs under de kommande åren. Totalt
handlar det om ett extra tillskott om 9 000 miljoner
kronor som tillförs hälso- och sjukvården under peri-
oden 2001-2004 för att förbättra primärvård, psykiat-
ri och äldreomsorg. Det blir nu alltså ytterligare 2 000
miljoner under 2003. Under åren 2002-2004 tillförs
landstingen 1 250 miljoner kronor per år för att öka
tillgängligheten till sjukvården och minska vänteti-
derna i vården.
För att få fler lärare och kuratorer och mer annan
personal i skolan tillförs 2 500 miljoner kronor under
2003. Satsningen på skolan ökar successivt för att år
2006 uppgå till 5 000 miljoner kronor, men det är
också meningen att dessa pengar sedan ska gå in i det
generella statsbidraget.
Tomas Högström! Moderaterna föreslår som van-
ligt stora skattesänkningar, men avigsidan av detta är
att kommunerna till sist får mindre pengar för att
trygga välfärden. Även om Moderaterna säger att de
kompenserar för skattebortfallet blir ändå nettoeffek-
ten för kommunerna att de förlorar ca 6 100 miljoner
kronor. Därtill kommer att Moderaterna avvisar såväl
förslaget om tillfälligt sysselsättningsstöd som bidra-
get till särskilda insatser i kommuner och landsting.
Utskottet avvisar bestämt en sådan politik. Det som
förvånar är att övriga borgerliga partier inte tar av-
stånd mycket mera kraftfullt. Jag tycker att Olle San-
dahl här har saker att tänka på.
Men tyvärr rör sig Folkpartiet åt samma håll och
föreslår en minskning av statsbidraget till kommuner-
na med 2 400 miljoner kronor. Folkpartiet påstår att
kommunala koncernbildningar leder till att så stora
skatteintäkter undandras från staten. Utskottet delar
inte motionärernas syn på kommunala koncerner.
Kommunala bolag ska givetvis behandlas på samma
sätt som privata bolag.
Jag måste fråga på vilket sätt Folkpartiet vill
minska statsbidraget. Förra året ville ni dra in 1 000
miljoner, och i år är det alltså 2 400 miljoner. Jag vill
fråga om avdraget från det generella statsbidraget ska
göras för alla kommuner, oavsett om de har sådana
här koncernbildningar eller inte.
Det fanns en tid när Centerpartiet månade om
kommunerna och deras resurser, men även Center-
partiets förslag innebär en minskning av kommuner-
nas resurser i jämförelse med budgetpropositionen
eftersom Centerpartiet säger nej till det tillfälliga
sysselsättningsstödet. Det innebär 3 000 miljoner
kronor mindre till kommunerna. Utskottet avvisar
denna försvagning av kommunernas ekonomi.
Jörgen Johansson sade ändå att Centern är en ga-
rant för utjämningssystemet, och jag är tacksam för
att det stämmer, särskilt som vi nu fått höra att Tomas
Högström till och med ifrågasätter grunderna i utjäm-
ningssystemet.
Riksdagen beslutade den 4 december om en ök-
ning av ramen för utgiftsområde 25 med 456 miljoner
kronor. Utskottet har tillstyrkt att grundavdraget höjs
på sätt som föreslås i motion Fi230 av s, v och mp.
Därigenom reduceras det kommunala skatteunderla-
get, och för att kompensera kommunerna för detta
föreslår vi i betänkandet att de tillförs 456 miljoner
kronor. Enligt utskottets mening bör denna kompen-
sation regleras över anslaget 48:1 Generellt statsbi-
drag till kommuner och landsting.
I budgetpropositionen aviserar regeringen att  man
avser att betala ut högst 90 miljoner kronor för att
förebygga hiv/aids i storstadsregionerna från anslaget
48:2 Bidrag till särskilda insatser i kommuner och
landsting.
Utskottet anser att insatser som gjorts de senaste
åren har utgjort ett viktigt inslag i kampen mot
hiv/aids. Utskottet förutsätter att medlen fördelas med
sikte på att uppnå bästa möjliga effekt. Jag måste säga
att jag tycker att Gunnar Nordmark slår in öppna
dörrar eftersom det finns 90 miljoner för
hiv/aidsprevention som ska gå till storstadsregioner-
na.
Som jag nämnde tidigare kräver Moderaterna att
det tillfälliga sysselsättningsstödet ska avskaffas. I
utskottet anser vi att stödet gör det möjligt att stärka
kvaliteten i den kommunala verksamheten och upp-
rätthålla sysselsättningen samt tidigarelägga planera-
de nyanställningar. Därigenom motverkas en ökning
av arbetslösheten samtidigt som verksamheten stärks
inom sektorer som har stor betydelse för välfärden.
Fyra reservationer handlar om inkomst- och kost-
nadsutjämningssystemet.
· Moderaterna anser att det kommunala utjämnings-
systemet ska avskaffas, och nu ifrågasätter man
också grunderna.
· Folkpartiet anser att systemet behöver renodlas.
· Kristdemokraterna är emot att utjämningen är
inomkommunal.
· Centerpartiet anser att det är viktigt att försvara
grunderna i systemet men talar om att en viss del
ska föras över till den statliga regionalpolitiken.
Det är fyra partier med fyra vitt skilda uppfatt-
ningar. Före valet försökte ni så gott ni kunde täcka
över de här skillnaderna, men det gick ju dåligt redan
då.
Det kommunala utjämningssystemet syftar till att
utjämna de kommunala förutsättningarna för skola,
vård, äldreomsorg, infrastruktur och mycket annat.
Systemet ska så långt som möjligt kompensera för
strukturella skillnader och utjämna välfärdsskillnader
mellan kommunerna. Denna utjämning motiveras av
rättviseskäl och nationell solidaritet.
En bra utbildning och trygga uppväxtvillkor för
alla barn och ungdomar är viktiga för tillväxt och
framåtskridande, och detta bör alla kommuner kunna
erbjuda sina medborgare. Men vi vet ju att landets
kommuner och landsting från början har mycket olika
förutsättningar att ge sina medborgare en bra kom-
munal service. Därför är ett kommunalt utjämnings-
system en förutsättning för reell självstyrelse också i
kommuner och landsting med svag ekonomi.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag
om utjämningssystemet där vi pekar på att det är
förenligt med den kommunala självstyrelsen, och för
många kommuner med låg skattekraft är det här en
förutsättning, som jag just sade, för att den kommu-
nala självstyrelsen ska fungera. Det är inte aktuellt att
ompröva de grundläggande principerna för det nuva-
rande systemet som har ett brett stöd i både den
kommunala världen och riksdagen. Så sent som för
ett år sedan hade vi en stark majoritet för stödet här i
riksdagen.
Regeringen tillsatte i september, precis som har
sagts här, en parlamentarisk kommitté vars främsta
syfte är att se över målen för kostnadsutjämningen
och att de uppnås och att föreslå förändringar som
kan behövas. Kommittén ska också analysera hur
kommuner och landsting med kraftig befolknings-
minskning ska ges likvärdiga förutsättningar att till-
handahålla vård, omsorg och utbildning. Man ska
också undersöka och lämna förslag till hantering av
de eftersläpningseffekter som uppstår i vissa kommu-
ner med kraftig befolkningsökning. De grundläggan-
de principerna som systemet bygger på ska dock ligga
fast, det vill säga en långtgående utjämning för
strukturella kostnadsskillnader och för skillnader i
skattekraft. Uppdraget ska redovisas i oktober 2003.
Utskottet ser ingen anledning att föregripa det på-
gående utredningsarbetet och avstyrker motionerna
även av detta skäl.</pre><pre>Anf.  23  JÖRGEN JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Sonia pratade om Centerpartiets po-
litik. Jag vill garantera att Centerpartiet månar om
kommunerna och verkligen har lagt ett förslag som
har en helhetssyn på hur man ska kunna bredda skat-
tebasen och på det viset stärka den kommunala eko-
nomin.
Jag förmodar att Sonia inte har undgått den debatt
som har varit under hösten där en mängd kommunal-
råd från Socialdemokraterna har uttalat sina syn-
punkter på finansieringsprincipen, alltså den princip
som regeringen har kommit överens med Kommun-
och Landstingsförbunden om ska gälla. De ansvars-
områden som förs över till kommuner och landsting
ska också vara finansierade. Så är det ju inte i dag,
och det är därför som artiklarna har kommit upp.
Jag skulle vilja fråga: Hur ser Sonia på det här
förhållandet, att partikamraterna runtom i landet re-
volterar mot den förda politiken?</pre><pre>Anf.  24  SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Ja, Jörgen Johansson, de revolterar
inte, men de diskuterar. Det tycker jag är skillnad. Vi
har en fortgående debatt i vårt parti, både om kom-
munernas situation och om landets situation. Det är ju
så att de 289 kommunerna - efter årsskiftet är vi 290
kommuner - är ju landet Sverige. Vi har ju ett väldigt
nära samband.
Vad gäller finansieringsprincipen vill jag gärna
hänvisa till utskottets betänkande, s. 10 och 11. Där
framgår verkligen alla de olika regleringar som sker
genom finansieringsprincipen och andra saker som
påverkar skatteunderlaget och reglering av det gene-
rella statsbidraget. Det pågår ju, och det är en ständig
diskussion mellan Kommun- och Landstingsförbun-
den och staten genom regeringens representanter i de
här frågorna.
Sedan är det klart att det inte alltid är så att den
ena parten får exakt den avvägningen, men vi har
särskilt sagt, exempelvis vad gäller maxtaxan i barn-
omsorgen eller äldreomsorgen, att skulle det när man
gör en uppföljning visa sig att det har kommit för lite
pengar, ja, då kommer regeringen att kompensera för
det. Det är ju den diskussionen man har med Kom-
munförbundet.</pre><pre>Anf.  25  JÖRGEN JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Det var ett positivt besked att kom-
munerna kommer att bli kompenserade för under-
skotten. Vi hör ju signaler utifrån kommunerna, ex-
empelvis Trosa kommun som räknar med att skicka
faktura till regeringen för de underskott som finns.
Jag tycker att det är positivt att man i alla fall klart
uttalar att man kommer att täcka upp de underskott
som kommuner och landsting har.</pre><pre>Anf.  26  SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill då bara tillägga till Jörgen
Johansson att det ju förutsätter att man är överens om
att det här är just något som har med exempelvis
maxtaxan i barnomsorgen att göra och att man kan
påvisa det. Då är det sagt att det ska kompenseras.</pre><pre>Anf.  27  GUNNAR NORDMARK (fp)
replik:
Herr talman! För att citera ett populärt TV-
program: Det är mycket nu.
Jag ska börja med det kommunala utjämningssy-
stemet. Jag tyckte att jag var tydlig, och det har även
mina andra borgerliga bröder varit, om att det i den
här kammaren finns ett stort samförstånd om att vi
behöver ett kommunalt utjämningssystem av ett antal
skäl som vi har angivit. Däremot finns det kritik mot
hur det här utjämningssystemet fungerar: det är till-
växthämmande, och det hindrar en del kommuner
som skulle kunna gå bättre genom den utformning det
har. Det är kritik som finns även från socialdemokra-
tiska kommunpolitiker. Jag tycket att det vore bra om
vi kunde diskutera hur vi ska göra ett system, som de
flesta av oss är angelägna om att bevara, bättre och
mer väl fungerande.
När det gäller hivpreventionen slår jag inte alls in
öppna dörrar. De här pengarna betecknas fortfarande
av utskottsmajoriteten som ett tillfälligt bidrag. Från
Folkpartiets sida anser vi att det här är ett arbete som
måste bedrivas långsiktigt, och det vore bra om vi i
dag kunde få besked om majoriteten avser att göra det
här bidraget långsiktigt, att permanenta det.
Kommunala bolag tycker vi ska fungera enligt
samma etiska principer som privata bolag. Vi tycker
att det är stötande när man ägnar sig åt koncernbild-
ningar vars huvudsakliga uppgift är att ägna sig åt en
form av avancerad skatteplanering. Det ska inte en
kommun ägna sig åt.</pre><pre>Anf.  28  SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tar det sista först. Det måste
ändå vara så att skattelagstiftningen ska gälla även för
kommunerna. De kommunala bolagen följer samma
regler som de privata bolagen. Det är lite anmärk-
ningsvärt att Folkpartiet vill bestraffa kommunerna
och dessutom dra av på det generella statsbidraget när
man följer de regler som finns.
Vi diskuterar verkligen utjämningssystemet. Jag
kan lova Gunnar Nordmark att jag har gjort det
många gånger. Det sitter också en parlamentarisk
utredning och jobbar med det här, och jag förutsätter
att den är lyhörd och lyssnar på och tar till sig även
sådant som vi säger här i dag och de förslag som har
lagts. I september nästa år kommer utredningens
förslag, och sedan går det ut på remiss, och vi får då
ta ställning. Där ska man just titta på de saker som
finns, exempelvis vad gäller kostnadsutjämning som
inte stämmer och de kommuner som har befolk-
ningsminskning. Man ska också titta på kommuner
där det är tillväxt och man har stor befolkningstill-
växt: Finns det saker som gör att man behöver un-
derlätta?
Men jag måste motsäga Gunnar Nordmark. Vi
hörde ju Tomas Högström säga att han till och med
ifrågasatte grunderna, och det har inte gjorts tidigare.
Jag tycker att ni behöver vara lite uppmärksamma
inom den borgerliga sidan.</pre><pre>Anf.  29  GUNNAR NORDMARK (fp)
replik:
Herr talman! Jag kan än en gång konstatera att det
åtminstone i den här kammaren finns en bred enighet
om vikten av ett kommunalt utjämningssystem. Där-
emot kan man diskutera hur det fungerar. Vi tycker
att det hade varit bra med utökade direktiv eftersom
det finns en omfattande kritik i kommunerna mot
detta.
Det finns förvisso en lagstiftning som tillåter
kommunala bolag, men allt som är tillåtet kanske inte
är lämpligt eller etiskt och moraliskt försvarbart.</pre><pre>Anf.  30  SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag fortsätter att hävda att om pri-
vata såväl som kommunala bolag följer skattelagstift-
ningen är det svårt att rikta kritik mot dem.</pre><pre>Anf.  31  OLLE SANDAHL (kd) replik:
Herr talman! Sonia Karlsson är förvånad över att
vi bland de borgerliga partierna inte har samma parti-
program och samma uppfattning i alla frågor. Jag är
inte särskilt förvånad över det. Jag är i så fall mer
förvånad över att det inom det socialdemokratiska
partiet tycks finnas olika uppfattningar till exempel
om den kommunala självstyrelsen.
Det efterlyses att jag ska ta avstånd från andra
partiers ståndpunkter. Det kan väl hända att jag då
och då också gör det. Jag försöker hjälpa till att hålla
ihop vårt parti när det gäller synpunkterna på de olika
nivåerna, och jag vill säga att i fråga om den kommu-
nala självstyrelsen och det kommunala utjämningssy-
stemet är Kristdemokraterna överens. Det gäller oav-
sett om man företräder staten, kommunerna eller
landstingen. Det skulle vara skönt att inte längre
behöva vara förvånad över att motsvarande samsyn
inte tycks finnas inom alla partier.
När det gäller att hålla ihop inom en grupp partier
tänker jag naturligtvis osökt på frågan om torskfis-
kestoppet. Alla lösningar blir ju förhandlingslösning-
ar när man ingår i koalitioner. Om vi skulle hamna i
en sådan situation är jag övertygad om att vi kunde
reda upp det hela. Vår grundprincip är ju gemensam,
nämligen vikten av den kommunala självstyrelsen
och behovet av ett utjämningssystem.</pre><pre>Anf.  32  SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att jag ska kommentera
torskfiskestoppet.
Olle Sandahls inledning gjorde mig lite bekymrad
när han i början av sitt anförande nästan gav en elän-
desbeskrivning av verksamheten i kommunerna. I
slutet blev det lite annorlunda. Jag hoppas att vi ändå
kan se att det mesta är positivt. Att det sedan också
finns problem som man måste åtgärda är en annan
sak.
Vad gäller den kommunala självstyrelsen skulle
det förvåna mig om man inte någon gång till och med
bland kristdemokraterna diskuterar lite annorlunda i
kommunkretsen än i riksdagen. Jag tycker att det är
bra med en livaktig diskussion, det för frågor framåt.
Men självstyrelsen kan aldrig vara total. Det finns
olika intressen, rättssäkerhet, krav på likabehandling,
likartad tillgång till viss samhällsservice över hela
landet och så vidare. Man kan inte säga att exakt så
här ska det vara, utan gränserna är lite flytande bero-
ende på samhällsutvecklingen. Därför diskuteras det
också.</pre><pre>Anf.  33  OLLE SANDAHL (kd) replik:
Herr talman! Vi har likartad syn när det gäller
betydelsen av en fortlöpande debatt, och jag tycker att
det är en fördel att man för den mellan partier likväl
som inom.</pre><pre>Anf.  34  TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Sonia Karlsson har uttryckt en viss
förvåning över att vi har ifrågasatt det kommunala
utjämningssystemet. Som jag också redovisade i det
inlägg jag alldeles nyss hade konstaterar vi från Mo-
deraternas sida att det behövs ett utjämningssystem
för kommuner och landsting, och att detta ska vara en
statlig fråga. Vi är alltså inte beredda att acceptera en
situation där en kommun ska behöva höja skatten för
att betala för andra kommuners ansvarsområden. Det
står Sonia Karlsson och uttrycker förvåning över.
Det är ju konsekvensen av den moderata politiken
och därmed också konsekvensen av de förslag som vi
har lagt fram under en följd av år.
När det gäller de besparingar som vi gör lägger vi
fram förslag om en tillväxtinriktad politik. Vi ger
kompensation till kommunerna, men vi lägger också
fram förslag till avregleringar och effektiviseringar
samt möjliga besparingar, vilket i sin tur gör det möj-
ligt för kommunerna att klara den situation som de
befinner sig i. De får helt enkelt bättre och större
utrymme. Våra förslag innebär de facto att staten går
in och övertar tunga uppgifter som i dag åvilar kom-
munerna.
Det är förvånande att höra Sonia Karlsson kon-
statera att vi för en diskussion samtidigt som den
kritik som levereras från ledande kommunala företrä-
dare är så pass skarp, tydlig och distinkt.
Jag ställde en fråga ifall det blir någon utredning,
alltså någon form av parlamentariskt sammansatt
kommitté, som går igenom samspelet mellan staten
och kommunerna. Det är precis det som de kommu-
nala företrädarna efterlyser. Sonia Karlsson svarar att
det inte är aktuellt med en utredning. Har jag uppfat-
tat detta rätt? Jag vill påstå att det i allra högsta grad
är aktuellt med en utredning med tanke på hur situa-
tionen är.</pre><pre>Anf.  35  SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Nej, jag hade inte svarat på frågan.
Det kommer givetvis att tillsättas en utredning under
vintern, och det är inte hastigt påkommet. Jag satt
själv i Kommundemokratikommittén som lämnade
sitt förslag för ett par år sedan. Det fanns då några
saker som kommittén inte behandlade just därför att
det skulle tillsättas en utredning om ansvarsfördel-
ningen mellan stat, kommuner och landsting. Detta
har alltså diskuterats en tid. Man jobbar nu med di-
rektiven, och utredningen kommer att tillsättas.
Sedan är jag fortfarande inte förvånad över vad
Moderaterna tycker om utjämningssystemet. Den
frågan har jag debatterat i många år, och jag känner
väl till vad man anser. Däremot säger Tomas Hög-
ström tydligt i dag att han vill ifrågasätta grunderna
för utjämningssystemet, vilket är en ändring. Till och
med Folkpartiet säger nu att de inte vill ifrågasätta
grunderna. Det var en nyhet från Tomas Högströms
sida.</pre><pre>Anf.  36  TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Om man går från ett kommunalt ut-
jämningssystem till ett statligt vill i alla fall jag be-
skriva det som att man ändrar på grunderna. Visst är
det väl så. Till och med Sonia Karlsson kan väl tillstå
att det är en naturlig konsekvens av de förslag vi har
lagt fram.
Jag är glad att kunna konstatera att vi, efter att i
många år ha drivit frågan om en översyn av uppgif-
terna för stat och kommun, äntligen har blivit bön-
hörda. Det är trevligt att Sonia Karlsson i dag så att
säga väljer att gå oss till mötes när hon i debatterna
under tidigare år konsekvent har yrkat avslag på det
moderata förslaget.
Jag hoppas också att vi får möjlighet att påverka
innehållet och beskrivningen av arbetsuppgifterna i
den utredning som ska tillsättas för att se över för-
hållandena.</pre><pre>Anf.  37  SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Att jag tidigare konsekvent skulle ha
avslagit detta har jag faktiskt inget minne av. Frågan
har inte varit uppe på det viset. Däremot har behovet
av en utredning om ansvarsfördelning mellan stat och
kommun diskuterats under en tid. Förhållandena
förändras hela tiden, och man behöver därför se över
dem.
Sedan vill jag kort kommentera det Tomas Hög-
ström säger om att kommunerna kommer att få mer
pengar med moderaternas förslag. Det kommer de
inte att få. Det blir 6 000 miljoner mindre, det blir
3 000 miljoner mindre i sysselsättningsstöd, och det
blir heller inga särskilda insatser i kommuner och
landsting.
När vi tittar på varför vi nu har stora skattehöj-
ningar - som några nämnde tidigare - ser vi att ex-
empelvis höjningen av landstingsskatten i Stockholm
och Skåne slår igenom på grund av de stora under-
skott som tidigare borgerliga ledningar bär ansvaret
för. Därför är man nu tvingad att höja skatten för att
täppa till hålen. Det brukar tyvärr bli följden av stora
skattesänkningar.</pre><pre>Anf.  38  ROLF OLSSON (v):
Herr talman! Kommuner och landsting är arenor
där mycket viktiga delar av vår gemensamma välfärd
och samhällsservice skapas. Vi kan konstatera att den
ekonomiska utvecklingen under den gångna mandat-
perioden på de flesta områden visar på positiva för-
ändringar, vilket Sonia Karlsson också var inne på.
Den generella iakttagelsen gäller också för kommun-
sektorn. Det finns bekymmer och orosmoln för kom-
munsektorn under kommande år, det ska vi inte nå-
gonsin sticka under stol med. Jag ska också beröra
dem. Men det är ändå viktigt att notera den mer lång-
siktiga utveckling som i väldigt många avseenden har
varit positiv.
Avgörande för detta har inte minst varit de ökade
skatteintäkterna till följd av att allt fler kommit i
arbete och fått egna inkomster. Den öppna arbetslös-
heten är i dagsläget nere på en nivå runt 4 % eller
strax under. Det är relativt lågt i ett europeiskt per-
spektiv.
I Vänsterpartiet är vi mycket bestämda i vår upp-
fattning att detta inte räcker som ambition. Arbetslös-
heten måste sänkas ytterligare. Det har dock alldeles
tydligt gått i rätt riktning under senare år, och an-
strängningarna att sänka den öppna arbetslösheten
och öka sysselsättningsgraden måste fortsätta så att vi
inom en rimlig tid kan nå de 80 % vi har satt som
mål.
Vi kan till exempel lätt se att stora grupper in-
vandrare fortfarande har betydande svårigheter att
komma in på den svenska arbetsmarknaden och att
arbetslösheten bland främst utomeuropeiska invand-
rare är fortsatt mycket hög. Den utveckling vi sett på
arbetslöshets- och sysselsättningsområdet har varit
mycket positiv för kommunsektorns utveckling, men
det finns väldigt mycket mer att göra.
Det är Vänsterpartiets mening att i denna utma-
ning att få fler människor i arbete ligger en viktig del
av svaret på frågan hur vi ska kunna klara av de lång-
siktiga välfärdsutmaningarna under kommande de-
cennier. Dessa utmaningar finner vi som alla vet allra
främst i kommunsektorn. Därför är det viktigt att
fortsätta uthålliga satsningar på kommuner och
landsting.
Herr talman! Det är alltså i kommunernas och
landstingens verksamhet som mycket av det vi kan
kalla generell välfärd, samhällsservice och utbildning
skapas. När vi i Vänstern trycker på vikten av att få
fler i arbete är det naturligtvis för att det är viktigt för
alla människor med arbete. Men det är också viktigt
för att långsiktigt klara den generella välfärden och
samtidigt satsa på att minska klyftorna i landet, att få
med och på allvar integrera de stora invandrargrup-
perna i hela samhället och inte minst i arbetslivet och
att se till att hela Sverige, alla kommuner, landsting
och regioner, omfattas av en hållbar, uthållig tillväxt.
Under den gångna mandatperioden har rejäla
satsningar beslutats och inletts för att återställa och
förbättra situationen inom vård, skola och omsorg
efter 90-talets mycket omfattande nedskärningar i
samband med saneringspolitiken. De grupper och de
verksamheter som hårdast fick känna av nedskärning-
arna har stått i fokus för oss i de samverkande parti-
erna s, v och mp när det nu åter satsats på omfattande
tillskott och förstärkningar. Därför har betydande
belopp tillförts kommunsektorn under den gångna
mandatperioden, och satsningarna fortsätter under
den nu inledda mandatperioden.
Det är i ett sådant solidariskt perspektiv vi också
måste se på inkomst- och kostnadsutjämningssyste-
men. Dessa system har successivt utvecklats och
förbättrats så att de på ett så bra sätt som möjligt ska
bidra till att hela Sverige utvecklas och att olika
kommuner och landsting ges någotsånär likvärdiga
ekonomiska förutsättningar.
Men det finns alltid anledning att noga följa ut-
vecklingen på detta område. Systemen har utretts
tidigare med rapporter under 2000. Det sitter dessut-
om nu sedan 2001 en kommitté som ser över viktiga
delar av systemen. I oktober 2003 ser vi fram emot att
ta del av den utredningen. Vi får helt säkert anledning
att fortsätta denna viktiga diskussion om den framtida
utformningen av systemen.
Herr talman! Ibland framställer en del företrädare
för den borgerliga sidan det som att utjämningssy-
stemet står i något slags motsatsförhållande till det
kommunala självstyret. Det är en uppfattning som vi i
Vänstern inte delar. Övergripande kan konstateras att
både Lagrådet och konstitutionsutskottet vid gransk-
ningar inte funnit anledning att ompröva systemen ur
konstitutionell synpunkt.
För oss i Vänstern är det också avgörande att sy-
stemet kan bidra till att ge möjlighet till jämförbara
ekonomiska förutsättningar för välfärdstjänster åt
människor oavsett bostadsort. Det måste finnas en
balans mellan det grundlagsfästa kravet på kom-
munalt självstyre å ena sidan och garantier för likvär-
diga förutsättningar och villkor för människor i olika
delar av landet å andra sidan. Vi i Vänstern tycker att
utjämningssystemet i hög grad bidrar till denna ba-
lans.
Herr talman! Under en följd av år har riksdagen
anvisat särskilda medel för hiv/aids-preventiva insat-
ser i storstadsregionerna. Även i 2003 års budgetpro-
position aviseras att man har för avsikt att betala ut
uppemot 90 miljoner för att förebygga hiv/aids. Det
har varit av utomordentlig vikt att dessa medel funnits
och att frivilligorganisationerna aktivt funnits med i
arbetet för att nå ut till de människor det handlar om.
Från Vänsterpartiets sida ser vi det som helt nödvän-
digt att detta arbete fortsätter. Vi kommer att arbeta
för det. Vi har säkert anledning att återkomma till
diskussionen hur vi på bästa sätt organiserar ett ut-
hålligt stöd till det hiv/aids-preventiva arbetet.
Herr talman! I anslaget 48:5 finns bidrag omfat-
tande 1,25 miljarder kronor för år 2003 för att öka
tillgängligheten i sjukvården. Det är en del av en
överenskommelse mellan s, v och mp omfattande en
treårig satsning om sammanlagt 3,75 miljarder kronor
för åtgärder för att öka tillgängligheten till vården,
vilket naturligtvis är utomordentligt angeläget. Den
ökade tillgängligheten, som band annat handlar om
att korta köer och förbättra tillgängligheten i primär-
vården, ska självklart utformas så att den av riksda-
gen beslutade prioriteringsordningen inte rubbas. Det
är viktigt menar vi i Vänsterpartiet.
Herr talman! Jag har under detta anförande varit
inne på vikten av att satsa beslutsamt på att minska
arbetslösheten och aktivt få fler människor i arbete
och att stimulera till rekryteringar inte minst ute i
kommunerna. Vi i Vänsterpartiet är mycket tillfreds
med att vi inom s, v och mp enats om satsningen på
att förlänga sysselsättningsstödet med 3 miljarder
kronor också för 2003. Vi är övertygade om att detta
är nödvändiga och välkomna medel ute i de kommu-
nala verksamheterna. Det är verkligt tuffa utmaningar
som kommuner och landsting står inför när det gäller
rekrytering och personalutveckling framöver. Jag
undrar över om de som tycks rynka på näsan åt dessa
medel verkligen har fattat vidden av de stora utma-
ningar vi står inför.
När vi talar om att vi nu, av många skäl, kraftfullt
måste minska de förfärande ohälsotalen i arbetslivet
och förbättra genom bland annat förslagen i det så
kallade 11-punktsprogrammet gäller det naturligtvis
inte minst de kommunala arbetsplatserna. Det är
nödvändigt för de berörda människorna, för verksam-
heterna och för den ekonomiska utvecklingen.
För oss i Vänsterpartiet är det självklart att lång-
siktigt och uthålligt verka för ytterligare förstärkning-
ar både kvalitetsmässigt och resursmässigt till kom-
munerna för att klara välfärden och samhällsservicen
för alla och därmed också verka för ett rättvisare
samhälle klassmässigt och könsmässigt. Det är ambi-
tioner som vi menar inte låter sig förenas med lättsin-
niga löften om stora skattesänkningar och minskade
bidrag till kommunerna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag
i betänkandet FiU3 och avslag på samtliga reserva-
tioner.</pre><pre>Anf.  39  CHRISTER ADELSBO (s):
Herr talman! Som ny riksdagsledamot och som
kommunstyrelseordförande i nästan tio år dessförin-
nan känner jag mig nödgad att gå upp i debatten och
säga något om kommunernas ekonomiska situation.
Den ekonomiska situationen för många kommu-
ner ser alltmer bekymmersam ut. År 2001 uppvisade
nästan en tredjedel av Sveriges kommuner ett nega-
tivt resultat, och det var ändå i toppen av högkon-
junkturen. Att resultatet för kommunerna sammanta-
get ändå blev positivt berodde närmast på att mer-
parten av de befolkningsmässigt största kommunerna
hade ett positivt resultat.
För år 2002 väntas det samlade resultatet bli be-
tydligt sämre än år 2001. Vid en förfrågan hos kom-
munerna svarade 43 % att man inte kommer att klara
balans, och 13 % räknar med att som bäst nå ett noll-
resultat.
Den kärva ekonomin har gjort att många kommu-
ner beslutat att höja skatten. Ett sjuttiotal kommuner
kommer att höja skatten år 2003. I genomsnitt höjs
kommunernas skatt med 18 öre, vilket ger 2 miljarder
i tillskott. Ändå beräknas kommunerna totalt sett göra
ett underskott på cirka 3 miljarder för år 2003, år
2004 beräknas underskottet bli 9 miljarder och året
därpå 11 miljarder.
Detta är naturligtvis mycket bekymmersamt, inte
minst på grund av att kommunerna också har balans-
kravet hängande som ett ok över sig. Man kan också
konstatera att de kommuner som har det allra svårast
att klara balanskravet är små och medelstora kommu-
ner.
Orsakerna till de kraftiga försämringarna för
kommunsektorn är flera, bland annat den stigande
sjukfrånvaron, de ökade behoven inom äldre- och
handikappomsorgen och den kraftiga ökningen av
lönekostnaderna. Vidare har vi alla de växlingar och
nya arbetsuppgifter som har lagts på kommunerna de
senaste åren. Dessa har alla gånger inte varit rent
ekonomiskt lyckosamma för kommunerna. Exempel-
vis kan man nämna LSS, psykädel, särskolan och
hemsjukvården.
Men det som kanske har påverkat situationen allra
mest är urholkningen av statsbidragen. Den större
delen av statsbidragen till kommunerna har varit
generell i tio års tid. Det var 1993 som merparten av
bidragen stoppades i en påse.
Rapporten om kommunernas ekonomiska läge i
december 2002 visar på de generella indragningar
som gjorts i statsbidragspåsen samt att priser och
löner urholkar värdet av statsbidragen. Omräknat till
2001 års priser har bidragen urholkats med 14 miljar-
der kronor.
Kommunernas svårigheter att få ekonomin i ba-
lans i kombination med balanskravet har gjort att
många kommuner gör kortsiktiga åtgärder - ibland
panikåtgärder. Det är åtgärder som på lite längre sikt
är mindre bra för kommunerna utan i stället försätter
dem i ett sämre läge.
Balanskravet har också försatt kommunernas revi-
sorer i svåra situationer när det gäller ansvarsfrihets-
frågan. Detta är stora och allvarliga problem som
absolut måste tas på största allvar, vilket jag tar för
givet att man gör.
Herr talman! Jag måste också nämna något om
kostnadsutjämnings- och statsbidragssystemet. Det är
ett väl fungerande system som solidariskt hjälper de
kommuner som har sämre förutsättningar. Men även
om det är ett väl fungerande system så har det givet-
vis sina brister.
Man kan konstatera att det finns flera små och
medelstora kommuner, varav flera återfinns inom
kommungruppen industrikommuner, som har kommit
något i kläm. Detta beror inte på inkomstutjämning-
en, utan det beror helt och hållet på kostnadsutjäm-
ningen.
Har kommunen en speciell struktur så kan den
drabbas ganska hårt, exempelvis om kommunen är
liten till ytan och har en liten befolkning men en stor
tätort i förhållande till kommunen i övrigt. Då är
risken stor att man framför allt inom faktorerna indi-
vid- och familjeomsorg och barnomsorg får betala
orimligt mycket i faktorn för närhetsindex.
En parlamentarisk kommitté är som sagt tillsatt
för att se över vissa delar av statsbidraget och utjäm-
ningsbidraget, och jag förutsätter att man kommer att
se över denna problematik i samband med denna.</pre><pre>Anf.  40  GUNNAR NORDMARK (fp)
replik:
Herr talman! Jag vill egentligen bara tacka Chris-
ter Adelsbo för ett insiktsfullt och bra inlägg om
kommuners villkor. I likhet med Christer Adelsbo har
jag en bakgrund inom det kommunala, och mycket av
det som Christer beskriver känner jag igen. Det är
sådant som jag ser och som jag kan höra. Det finns
mycket som vi kan säga där vi kan nå fram till var-
andra i den här typen av debatt i framtiden.
Tack för ett bra anförande som klargjorde många
kommuners villkor!</pre><pre>Anf.  41  OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Om elva dagar har minst en tredjedel
av Sveriges kommuner och nästan alla landsting
brutit mot svensk lag. De uppfyller inte kommunalla-
gens regler om budget i balans senast 2002. Då kan
man undra om det är fel på lagen eller på kommuner
och landsting. Svaret är naturligtvis lagen. Det är en
lag som mycket exakt och precist talar om att ett krav
ska vara uppfyllt, men som varken har ett sanktions-
system eller tydliga regler för vad som ska gälla i den
uppkomna situationen. Därför är den både uddlös och
tandlös.
Vad är statens ansvar och roll och vad är kommu-
nens ansvar? En utredning ser över frågan och ska
komma med ändringsförslag. Går det att göra något
vettigt av denna lag? Nej, troligen inte.
Den får dessutom märkliga effekter. När till ex-
empel Skånelandstingets budget överklagades för att
den inte uppfyllde lagen blev det en fråga för läns-
rätten, som utan att kunna vidta några åtgärder kon-
staterade att det hade skett ett lagbrott. För landsting-
et försenades processen med förvaltningsbudgetar,
och en viss handlingsförlamning uppstod under några
månader. Detta gynnar naturligtvis inte möjligheten
att jobba för en budget i balans. Tvärtom fördröjs och
försenas det arbetet.
Frågan bör också ställas om huruvida budgetfrå-
gor ska prövas i domstol för att överpröva ett politiskt
beslut av den här karaktären. Ansvaret för budgetfrå-
gor finns i den politiska processen och genom med-
borgarnas möjlighet att i fria val byta ut ansvariga
politiker.
Regeringen har möjlighet att i vissa fall gå in med
tvångsförvaltning. Vilken regering kommer att göra
det? Och är det någon bra lösning på problemen?
Troligtvis inte. Förslag om att i stället kräva budget-
balans under mandatperioden är inte heller någon
lösning, utan bara en förändring av tidsbegreppet.
Finns det inte bättre förslag som tydliggör vad som
gäller för kommun respektive stat så är det ingen
större idé att fortsätta med utredandet. Då bör lagen
avskaffas.
Visst ska kommuner och landsting ha sina bud-
getar i balans, men det är en politisk fråga och inte en
domstolsfråga.
Herr talman! De kommunala inkomst- och utjäm-
ningssystemen är föremål för ständig omprövning,
där det i slutändan handlar om ganska små föränd-
ringar. Tyvärr kompenseras inte de strukturella för-
ändringar som pågår för fullt i vårt land. Kommuner
med ständigt minskande befolkning och en befolk-
ningsstruktur med alltfler äldre får inte den ekono-
miska ekvationen att gå ihop. Den största delen av
stödet till kommuner och landsting, det generella
statsbidraget, tar mycket lite hänsyn till befolknings-
strukturen trots att det är den avgörande faktorn för
de kommunala kostnaderna. Stödet är lika oavsett om
det handlar om en 25-åring, som inte kräver någon
större kommunal service, eller en 85-åring på ett
äldreboende. Här intar regeringen och riksdag en
ologisk och kluven inställning. Dels är ju 10 % av det
generella statsbidraget åldersrelaterat, dels blir allt-
mer av statligt stöd till kommuner och landsting
öronmärkt.
Jag menar att hela det generella statsbidraget ska
åldersrelateras i enlighet med det som delvis redan är
gjort. Jag har låtit utredningstjänsten göra beräkning-
ar på utfallet av en sådan åldersrelatering, och resul-
tatet är glasklart. Förlorare blir kommuner som är
länscentrum eller högskoleorter, och vinnare är ut-
flyttningskommuner med en åldrande befolkning. Det
ger en större solidaritet med de kommuner som av
egen kraft har svårt att lösa sina strukturella och ål-
dersrelaterade problem. Detta borde vara en fråga
som den senaste parlamentariska kommittén skulle ha
som uppgift att belysa och komma med förslag kring.
Tyvärr ägnas nog den mesta kraften som vanligt åt att
fortsätta att ändra i det rådande inkomst- och utjäm-
ningssystemet.
Jag tänker återkomma till frågan i andra samman-
hang, och yrkar därför inte bifall till min motion i
nuläget.</pre><pre>Anf.  42  SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Owe Hellberg sade själv att vi har
haft en utredning om balanskravet, som leddes av
Jörgen Andersson. Den bereds nu på Finansdeparte-
mentet.
Det balanskrav som gäller att det är ordning och
reda i kommunernas ekonomi kommer att finnas
kvar. Det stod även tidigare i kommunallagen att de
skulle ha en god ekonomi. Men vi får överväga en
större flexibilitet när det gäller hur man ska se på
detta. Nu måste ekonomin ju vara i balans varje år,
och det kan finnas skäl för att man kan sträcka ut det
hela och ta igen det under kommande år. Frågan be-
reds, och man återkommer med ett förslag.</pre><pre>Anf.  43  OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Att ha en lag som så precist säger att
senast 2002 ska kommunala budgetar och landstings-
budgetar vara i balans fungerar ju inte. Det måste
även Sonia Karlsson förstå. Det är obegripligt att man
inför en lag på det sättet.
Jag tror inte heller att det kommer att hålla med
ett krav som säger: Det här ska ni fixa under mandat-
perioden. Samma fråga kommer nämligen att ställas:
Vad ska ske med kommuner som inte uppfyller kra-
vet? Vad kommer staten att göra? Är det något slags
EU-filosofi om konvergensprogram och annat som
präglar detta och ska styra de här funktionerna?
Vad ska man med en lagstiftning till som man inte
gör någonting med, som inte har vare sig sanktioner
eller morötter? Varför ska man belasta vårt rättssy-
stem med sådana frågor? Det finns ju också bevis för
att det faktiskt förhindrar möjligheten att arbeta både
kommunalt och landstingsmässigt med det som na-
turligtvis är det viktigaste, nämligen att få balans i
ekonomin för både kommuner och landsting.</pre><pre>Anf.  44  SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Dessvärre kan man väl ändå se att
det finns behov av att ha krav på ordning och reda i
kommunernas och landstingens ekonomi. Jag kan
hålla med Owe Hellberg om att det inte finns några
sanktioner i det här systemet. I annat fall hade det nog
fallit en sanktion på Stockholms läns landsting, som
har ett underskott på över 4 miljarder.
Man håller på och tittar över det här på departe-
mentet. Jag förutsätter att det blir en lösning som är
flexiblare men som ändå tar sikte på det tror jag vi
alla är överens om vikten av, nämligen att ha en bra
ekonomi i kommuner och landsting.</pre><pre>Anf.  45  OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Vi är väldigt överens om att det är
oerhört viktigt att kommuner och landsting har ord-
ning och reda i sin ekonomi. Men om det är sank-
tionssystem där man på något sätt ska bestraffas från
statens sida som Sonia Karlsson funderar på säger jag
och förhoppningsvis hela Vänsterpartiet nej, nej, nej.
Vi har ju diskuterat de här frågorna tidigare, och vi
gillar inte heller det system som fungerar inom EU.
Det är ingen lösning. I stället måste vi se till att de
system vi har för utjämning och statens stöd till
kommuner och landsting fungerar på ett bättre sätt.
Det är ett annat sätt att lösa problemen. Det är inte
bestraffning utan morot och solidaritet som ska avgö-
ra de här frågorna.</pre><pre>Anf.  46  KERSTIN LUNDGREN (c):
Herr talman! Låt oss konstatera att det krävs sam-
spel mellan riksdag, kommuner och landsting. Vi
folkvalda har ett gemensamt uppdrag att verka för
och förverkliga hållbar utveckling - socialt, ekono-
miskt och ekologiskt. Vi vill verka för lika villkor och
grundläggande trygghet och service för människor i
hela landet. Vi här i kammaren måste naturligtvis då
säkra att det finns en gemensam ordning som ger
likvärdiga förutsättningar för detta i hela landet.
Men vi måste också se att det inte ser likadant ut
överallt. Jokkmokk, Järfälla, Jönköping - för männi-
skor i dessa tre kommuner ser verkligheten olika ut.
Det krävs olikheter för att vi ska uppnå rättvisa eller
likvärdiga förutsättningar för alla människor, och det
måste vi erkänna.
Kommunala självstyret är en viktig del för att för-
verkliga detta. I det kommunala självstyret ges män-
niskor möjlighet att delta, påverka samt ta och utkrä-
va ansvar för hur vi gemensamt formerar oss på de
här områdena. I dag upplever uppenbart till och med
folkvalda att de saknar utrymme för lokala priorite-
ringar. Regler som skapats här eller annorstädes,
indirekt styrning, myndigheter och EU-beslut har ätit
upp detta utrymme. Finansieringsprincipen har blivit
otillräcklig såsom den tillämpas. Beslut i den här
kammaren skapar också en kostnadsdrivande utveck-
ling ute i kommunerna. Kostnaderna växer mer än
alla Persson-, Wärnersson- eller försvarspengar som
den här kammaren beslutar om.
När kammaren vill skapa likvärdiga förutsättning-
ar ökar kostnaden för våra beslut som ska finansieras
lokalt. Då minskas utrymmet att påverka utformning-
en av våra beslut. Då minskas utrymmet att finansiera
våra beslut lokalt genom maxtaxor etcetera. Då får vi
en utveckling som leder till kraftfulla skattehöjningar
och ett minskat självstyre.
Skattehöjningarna kan i sig sägas vara en del av
kvittot på vad våra underfinansierade reformer kostar
i verkligheten.
Riksdagen har ett ansvar för att hålla samman na-
tionen. Men vi kommer inte heller undan de sam-
hällsekonomiska konsekvenserna över tid av våra
beslut. Därför är det rimligt att vi kräver av oss själva
att finansiera våra beslut när vi säger att det ska se
likadant ut i hela landet. När vi säger att det inte ska
finnas något utrymme kvar för självstyret ska vi ta det
fulla ansvaret. Beslut och ansvar måste hänga sam-
man.
Där vi ger utrymme för självstyre, där vi låter
kommunerna vara med och forma, ha makt och möj-
ligheter, är det också rimligt att vi tar ett delat ansvar.
Vi ska från riksdagens sida säkra att vår del av finan-
sieringen fungerar. Det kräver naturligtvis både di-
rekta resurser och en utjämning. Här har vi en in-
komst- och skatteutjämning, och en sådan ska vi ha
även fortsättningsvis. En sådan måste främja tillväxt i
hela landet, även i storstadsregionerna. Den måste
främja likvärdiga förutsättningar i hela landet för
människor. Men den måste också främja och fördjupa
det kommunala självstyret.
Här har jag väckt en motion där jag pekar på up-
penbara brister i dagens system. Det finns många
bevis för sådana. Vi har haft uttalanden från riksda-
gen när det gäller pomperipossaproblemet, som inte
har kunnat finna sin lösning. Vi har uttalanden från
ett samlat Stockholmslandsting och från Stockholms
stadshus. Någon Norrbottenskommun, Arvidsjaur tror
jag det var, har också uttalat brister. Vi måste se över
dessa brister för att vi ska få ett hållbart system på
sikt.
Den parlamentariska utredning som nu sitter är
alltför begränsad i sina direktiv. Därför är det bra att
det förts fram, också från många håll här i kammaren,
krav på att förutsättningslöst granska, pröva och for-
ma ett system som ger människor likvärdiga förut-
sättningar men som ser annorlunda ut än vad dagens
modell gör.
Jag beklagar att det inte verkar som om kamma-
rens majoritet vill stötta det förslag som bland andra
jag har framfört i min motion. Jag kommer dock i det
här läget inte att yrka bifall till min motion, utan jag
yrkar bifall till Centerns reservation där mitt förslag
återfinns.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>11 §  Statsskuldsräntor m.m.</pre><pre>Föredrogs
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU4
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. (prop.
2002/03:1 delvis).</pre><pre>Anf.  47  GUNNAR AXÉN (m):
Herr talman! Det här betänkandet handlar om
räntorna på statsskulden. För kommande år beräknas
de uppgå till 56 miljarder kronor. Räntorna beräknas
öka för att 2004 uppgå till 59 miljarder kronor. Bak-
grunden till detta är som vi alla känner till att stats-
budgeten kommer att gå med underskott under kom-
mande år och statens lånebehov öka redan med de
optimistiska antaganden som regeringen och stödpar-
tierna har gjort i budgetpropositionen.
Mot bakgrund av att tillväxtprognoserna nu skrivs
ned kan vi väl förvänta oss ett drastiskt ökande låne-
behov och därmed än högre räntor under kommande
år.
Eftersom vårt budgetförslag redan tidigare har
fallit i kammaren har vi ingen reservation i detta
betänkande. Vi anser att vårt budgetförslag ska ses
som en helhet. Men om vi hade fått gehör för vårt
budgetförslag skulle staten under det kommande året
privatisera statliga företag för i storleksordningen 30
miljarder kronor. Vi hade på det sättet kunnat minska
statsskulden och därmed statens räntekostnader. Då
hade vi kunnat frigöra i storleksordningen 750 miljo-
ner kronor som hade kunnat användas till behövliga
resursförstärkningar inom andra områden i statsbud-
geten, inte minst för de minst lika viktiga skattesänk-
ningar som måste till för att vi ska få fart på den
svenska tillväxten.
Det är bara att beklaga att Socialdemokraterna och
dess stödpartier väljer att driva företag, oftast med
mindre framgång, hellre än att betala av på statsskul-
den och därmed minska statens räntekostnader.</pre><pre>Anf.  48  KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Vi har alla glatt oss åt att statsskul-
den har minskat och att ränteutgifterna därför också
tar en allt mindre del av vår statsbudget. Men jag vill
ändå lite grann passa på tillfället att säga några san-
ningar om saneringen, för jag tror att väldigt många
människor i det här landet, kanske också i den här
kammaren, inte har riktigt klart för sig vad som
egentligen har hänt under de år som har gått och
framför allt vad som ligger framför oss.
Sanningen om saneringen är att 316 av de 320
miljarder som statsskulden har amorterats med kom-
mer från olika typer av engångsöverföringar. En del
av dem har varit mycket bra. Staten har sålt vissa
delar av företag. Man har gjort en stor överföring från
AP-fonderna som beror på att arbetsfördelningen
mellan den vanliga statskassan och pensionssystemet
har förändrats. Det är helt riktiga och bra överföring-
ar. Andra kanske något sämre är att man har snattat
20 miljarder i Riksbanken.
Kontentan av detta är att vi inte har haft något
överskott i den löpande budgeten som har använts för
att betala av på statsskulden. Av budgetpropositionen,
som vi om en stund slutgiltigt ska fastställa, framgår
att staten kommer att gå med underskott varje år
framöver, 2003 och 2004. Det är det som regeringen
redovisat här.
I tisdags fick vi en budgetprognos från Statens
ekonomistyrningsverk. Där har man gjort kalkyler
ända fram till 2006. Även där kommer man fram till
att staten kommer att gå med underskott varje år
framöver. Alla sådana prognoser talar för det.
Enligt Ekonomistyrningsverkets beräkningar
kommer statsskulden därför att öka med 180 miljar-
der fram till 2006. Och den ökade räntekostnaden
under den här perioden belöper sig då till 8 miljarder.
Kommer det att bli så här? Det vet vi ingenting
om. Vi kommer att veta det delvis när vi får nästa
vårproposition. Regeringen kanske tar till några
mycket radikala förändringar. Det vet vi ingenting
om. Men om det fortsätter som nu kommer vi alltså
att lägga ut 8 miljarder extra på ränteutgifter under de
närmaste fyra åren på grund av att statsskulden ökar.
Vi i Folkpartiet tycker att det är väldigt viktigt att
vi gör tvärtom, att vi rustar Sverige för att stå starkare
i de olika konjunkturer som kommer och går i framti-
den, bland annat genom att minska statsskulden så att
belastningen för räntekostnader kan sjunka.
Det är ett skäl, men det är egentligen inte det vik-
tigaste skälet till att vi vill sälja de statliga bolagen.
Det vill vi göra inte för att konsumera upp pengarna
utan för att vi tycker att det är en grundläggande prin-
cip att staten inte ska driva affärsverksamhet. Staten
ska inte vara spelare på den marknad där staten har en
så viktig uppgift att fylla som att vara den som sätter
upp regelverken och även övervakar att de följs. Att
då också vara med och vara spelare på konkurrensut-
satta marknader är inte särskilt lyckat.
Det finns så många exempel på att det inte funge-
rar vidare värst bra. Senast är det SJ som kommer att
behöva miljardtillskott i en eller annan form. Vi har
det statliga Vattenfall som verkar på en konkurrensut-
satt marknad. Denna kammare har, i och för sig mot
min vilja, valt att stänga svenska kärnkraftverk. I
stället gör statens eget bolag så att man köper ut-
ländska kärnkraftverk. Vad är det för rim och reson i
den linjen?
Vi har ett statligt bolag som vi i Folkpartiet verk-
ligen vill ha kvar. Det är Systembolaget, därför att det
fyller en viktig funktion i den svenska alkoholpoliti-
ken. Men det finns också ett annat statligt helägt
bolag, Vin  &  Sprit, som jobbar precis tvärtom. De
måste hålla en rätt låg profil i det här landet, eftersom
vi har annan lagstiftning som till och med det statliga
bolaget måste följa. I stället åker man världen runt
och försöker kränga så mycket Absolut som det bara
går.
Det här är några exempel på varför det också i
praktiken är så att staten inte är något vidare på att
driva företag, i varje fall inte att göra det i enlighet
med de riktlinjer och principer som man i övrigt dri-
ver i sin politik.
Herr talman! Folkpartiets budgetalternativ är ett
väl genomtänkt och väl genomarbetat förslag som
också hänger ihop i sina olika beståndsdelar. Andra
viktiga punkter har tyvärr blivit avslagna av denna
kammare. Vi hade ett förslag under det här utgiftsom-
rådet, men det kan inte ryckas loss i sin del. Därför
har vi bara skrivit ett särskilt yttrande, och vi kommer
att avstå i den mån det av någon anledning skulle bli
votering.</pre><pre>Anf.  49  MATS ODELL (kd):
Herr talman! Vi kan som Karin Pilsäter sade
glädja oss åt att statsskulden har minskat och att rän-
tan på statsskulden har minskat. I ett framtidsper-
spektiv ser det dock ganska dystert ut med tanke på
att vi har ett överskottsmål på 2 % av den offentliga
sektorns finanser, men vi vet att mer än hela över-
skottet ligger i pensionssystemet. Trendmässigt
kommer staten att fortsätta att behöva nettoupplåna
under decennierna framöver. Det här är en fråga som
vi måste diskutera djupare, inte minst i samband med
exempelvis ett svenskt inträde i EMU:s tredje fas.
Till de misslyckade statliga företagssatsningarna
kan nu läggas aktiebolaget Skogsplantor, som det
landade en proposition om på vårt bord här i veckan.
Där har staten misslyckats med att till och med i en
sådan tillväxtbransch som att få plantor att växa för-
brukat kapital så att man nu behöver 130 miljoner
kronor i nytt kapital för att kunna få den verksamhe-
ten att gå runt.
Det är naturligtvis en svår marknad, men jag tyck-
er att det finns alltför många exempel på att staten
inte bör sätta spelreglerna, övervaka spelet och samti-
digt vara den störste spelaren på planen. Det är fak-
tiskt så att staten i dag är den störste ägaren på Stock-
holmsbörsen via bland annat fonderna.
Jag vill återkomma till ytterligare en dimension av
det som Karin Pilsäter nämnde, nämligen att amorte-
ringen på statsskulden inte har skett genom att reger-
ingen har varit särskilt skicklig på att få överskott.
Framför allt har det kunnat ske genom en femparti-
uppgörelse som handlar om att pensionssystemet har
reformerats. I den reformen ingick att staten övertog
ansvaret för förtidspensionerna och efterlevandepen-
sionerna från AP-fondssystemet. För att man skulle
klara detta skickade man med i storleksordningen 250
miljarder kronor. Av dem har 205 miljarder använts
till amortering. Nästan 50 miljarder har använts till
löpande verksamhet.
Tanken med pengarna var att få en finansiering av
förtidspensionerna. Jag frågar mig vem det är som
sitter med svartepetter. Inte är det AP-fondssystemet,
som har blivit av med kostnaden för förtidspensio-
nerna. Den ligger numera på staten. De pengar som
staten fick och som har använts för att amortera stats-
skulden, som Bosse Ringholm skryter om från denna
talarstol, är en av de största förlustaffärerna som
staten någonsin har tagit på sig - nämligen att ta an-
svaret för förtidspensionerna, en av de stora gökung-
arna i de statliga finanserna.
Herr talman! Det finns principiella problem. Jag
vill i sammanhanget först nämna att vi långsiktigt har
ett problem. Även med ett 2-procentigt överskott i de
offentliga finanserna kommer den nominella stats-
skulden av allt att döma att fortsätta att öka. Det
andra är att staten fortfarande är en så stor spelare på
den privata konkurrensutsatta marknaden.
Därför har vi i de borgerliga partierna gemen-
samma reservationer. Vi anser att det är möjligt att
sälja ut statliga företag. Det finns företag. Karin Pil-
säter nämnde Vin  &  Sprit. Det finns ett par andra, till
exempel Vasakronan, som inte är beroende av läget
på börsen. Det finns prisnivåer som är etablerade
oberoende av börsläget. Det är alltså möjligt att fort-
sätta utvecklingen, amortera på statsskulden och
därmed minska räntekostnaden.
Vi kristdemokrater har i vårt budgetalternativ be-
räknat att kostnaderna för räntorna skulle minska med
811 miljoner kronor under det kommande året.
Majoriteten har röstat ned förslagen. Vi har ingen
reservation att yrka bifall till, utan vi kommer att
avstå i den kommande voteringen.</pre><pre>Anf.  50  JÖRGEN JOHANSSON (c):
Herr talman! Räntor och amorteringar för stats-
skulden gräver ett djupt hål i budgeten. Sett utifrån
begreppet god ekonomisk hushållning kan man fråga
sig om prioriteringen mellan statligt ägande och stat-
liga skulder är rätt. Centerpartiet föreslår en ytterliga-
re försäljning av statlig egendom om 30 miljarder
kronor än vad regeringen föreslår. Förslaget beräknas
ge en förstärkning av statskassan redan 2003 med
drygt 1 miljard. Vi nämner i vår motion att principen
bör vara att staten inte bör äga aktier i börsnoterade
företag. Som en följd av det synsättet bör exempelvis
återstående delen av aktierna i Telia försäljas.
Andra verksamheter som bör avyttras är det statli-
ga skogsinnehavet, fastigheter och företag som inte är
särskilt konjunkturkänsliga, till exempel aktiebolaget
Vin  &  Sprit.
Centerpartiets förslag understiger nivån för ut-
giftsområdet och kan därför formellt tas upp till be-
handling. Men det har skett en hel del under budget-
processen, och vårt förslag kräver en helhetssyn. Den
synen saknas enligt vår mening. Därför kommer vi att
avstå vid kommande votering i ärendet.</pre><pre>Anf.  51  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Herr talman! Det nästan samtliga talare har sagt
här, och som jag kan instämma i, är glädjen över att
statsskulden har reducerats så pass mycket under de
gångna åren. Det är inte så länge sedan när vi gjorde
statsbudget som räntekostnaden som mest uppgick till
ungefär 104 miljarder kronor, som skulle tas ur bud-
geten innan andra utgifter kunde fördelas. Vi är än-
dock nere i ett belopp som är ca 50 miljarder lägre,
vilket måste betraktas som bra i det utgångsläge som
har varit. Det har gjort att vår skuldkvot har minskats
ganska drastiskt.
Mycket i den tidigare debatten har handlat om
statlig utförsäljning. Det går alltid att föra en diskus-
sion om bolag och så vidare. Den stora bristen i det
oppositionen har pekat på när det gäller utförsäljning-
en - vilket vi också sade i budgetdebatten, jag kan
gärna upprepa mig - i en lågkonjunktur, är att det är
ett läge som ser mer bekymmersam ut än för någon
månad sedan. Jag vill avråda från att i det läget öka
antalet utförsäljningar när vi vet hur köpintresset är
och vilka penningvolymer som går att få in. Det bety-
der att vi får avyttra ganska mycket fast värde och få
in ganska lite kapital.
Vi diskuterar en praktisk budget. Riksgäldskonto-
ret har påpekat hur det har fungerat. Det är ganska
komplicerat. Jag ska inte göra någon stor apparat av
det. Men vid tillfälliga försäljningar för att sänka
statsskulden gör det ekonomiska systemet att ränte-
kostnaderna till och med ökar. Jag förstår hur opposi-
tionen menar, och jag har respekt för det, men i det
korta perspektivet blir det inget utrymme för nya
utgifter. Det är en brist i det sätt oppositionen har
påpekat att det skulle kunna fungera - om vi diskute-
rar en praktisk politik, vilket jag tycker att vi gör.
Det tål att peka på dessa delar.
Jag har en kommentar till både Karin Pilsäter och
Mats Odell. Det är fem partier som står bakom pen-
sionsreformen. Vi var överens om hur det här skulle
hanteras. Det är inte så konstigt att man tar en del av
AP-fondspengarna som har lyfts av för de nya statliga
åtagandena och faktiskt reducerar skulden för att få
ned räntekostnaden. Det är det som har gjorts, och det
skapar utrymme för att klara de nya utgifter som
kommer sig av statens nya åtaganden i form av för-
tidspensioner och så vidare. Det är inte så konstigt.
Karin Pilsäter sade något om snatterier. Snatterier
är för mig lika med något brottsligt. Riksdagen har
väl inte gjort något brottsligt med att ta ut pengar från
Riksbanken. Riksbanken är kanske mer välmående än
någonsin, trots uttaget. Det har varit en överreaktion,
bland annat från Riksbanken själv. Det finns mycket
som är bra i Riksbanken, och Riksbanken har gjort ett
mycket bra jobb, men på det området har banken
överreagerat. Det är väl ingen som påstår att vår riks-
bank är svag i nuvarande situation. Den är fortfarande
stark, trots detta. Det har varit klokt att ta de resurser-
na för att få ned statsskulden och minska ränteutgif-
terna. Det är en rakt igenom klok politik.
Det tredje benet är utförsäljning av sådan verk-
samhet som vi inte har tyckt att staten bör vara ägare
av. De pengarna har använts på precis samma sätt
som Karin Pilsäter, Mats Odell och Gunnar Axén
förespråkar, det vill säga se till att sänka räntan och
skapa utrymme för andra mer angelägna verksamhe-
ter.
Med de orden, herr talman, vill jag yrka bifall till
förslaget i betänkandet.</pre><pre>Anf.  52  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Jag kanske sade det för tidigt i mitt
anförande, men jag påtalade att många av överföring-
arna har varit bra, rätt och riktiga, exempelvis den
mycket stora överföringen från AP-fonderna till att
sänka statsskulden. Vi har varit överens om det. Det
jag tycker är viktigt att påtala är att verkligheten är
inte den så som den så ofta saluförs, nämligen att
regeringen genom handfast ekonomisk politik har
haft överskott i själva budgeten. Det är det som är vår
poäng. Vi tycker att det är viktigt att vi alla är med-
vetna om att 316 av de 320 miljarderna kommer från
den typen av förflyttningar, det vill säga man flyttar
tillgångar härifrån till dit. Det kan vara rätt och rik-
tigt, men det betyder inte att den löpande verksam-
heten går med överskott. Det skulle vara bra om So-
cialdemokraterna kunde prata klarspråk om detta.
Sedan var det frågan om snatterier och Riksban-
ken. Om vi ska se det som en brottsrubricering är det
knappast snatteri det är fråga om eftersom det handlar
om 20 miljarder. Däremot brukar man använda ut-
trycket att snatta i kakburkar, och nu är det mycket
pengar. Vi tycker att detta har varit ett felaktigt age-
rande. Det största problemet är inte beloppet i sig,
utan det är att beslutet har tagits utan att man har följt
riktlinjerna för hur Riksbanken ska göra inleveranser.
Det skapar ett godtycke och en osäkerhet om framti-
den och framtida ageranden.
Låt mig till sist, herr talman, bara återupprepa det
som vi så många gånger förut har påpekat och som
gör att det ibland känns som att sådana här debatter
kanske inte kommer framåt utan står och stampar.
Det finns ett antal företag som vi pekar ut vilkas vär-
de är mycket gott för att sälja, som Vasakronan, Vin
 &  Sprit och ett par till. Det är dem vi vill sälja på
mera kort sikt.
Jag tycker att vi ska ha den tilltron till varandras
ambitioner, att vi tror på det som de olika partierna
säger, att vi också tror att de menar det som de säger.
Jag förutsätter att Sven-Erik Österberg tror mig när
jag säger och när vi skriver att försäljningstakten och
valen av bolag givetvis måste vara utifrån marknads-
situationen. Jag respekterar fullt ut att regeringen
säger samma sak om sina 15 miljarder som den ska
sälja företag för. Jag respekterar det och tror att re-
geringen menar allvar, och jag förutsätter att Sven-
Erik Österberg tror att vi också menar det vi säger.</pre><pre>Anf.  53  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Herr talman! För att bemöta det sista kan jag säga
att jag var inne på hur en tillfällig försäljning minskar
statsskuldsräntor och på så sätt frigör kapital. Det
fungerar ju inte i praktiken, men det är ett sätt som
jag pekar på. Jag förstår hur ni menar, och jag säger
att jag också har respekt för det. Jag vet att om ni
skulle vara i regeringsställning skulle man inte kunna
göra det, för det fungerar inte i praktiken. Det har
också Riksgäldskontoret pekat på, med den handling
som vi har behandlat i finansutskottet. Det är grunden
till det hela.
Jag förstår ert resonemang. På ett sätt säger vi
samma sak. Vi vill minska statsskulden och därmed
på sikt frigöra resurser som vi kan använda till annat
än att betala räntor på statsskulden.
Det är väl bra att vi diskuterar statsskulden i sig,
men det bakomliggande problemet, som har varit den
väldiga förändringen, är den otroliga statsskuldsupp-
byggnad som skedde under en period tidigt på 90-
talet, som bland annat Mats Odell var ansvarig för
som satt i regeringen vid den tiden. Det är ju de pro-
blemen som vi fortfarande dras med. Det var en gi-
gantisk statsskuldsuppbyggnad under en kort period.
Då var det inte diskussion om att det skulle vara ba-
lans i statsbudgeten, inte ens balans i de offentliga
finanserna. Det är det som ligger till grund för det
hela.
Jag såg ett diagram i går över EU-länderna där
man pekar på den ekonomiska ställningen. Det pekar
ganska tydligt på att Sverige, rakt över, jämfört med
EU-snittet totalt har en ekonomisk ställning som är i
särklass mycket bättre än andra länders. Rapporterna
duggar tätt om att Frankrike, Portugal, Italien, Tysk-
land med flera har stora bekymmer med sina balans-
mål, och de klarar inte heller underskottsmålet på
3 %. Här har Sverige faktiskt en ganska bra och unik
ställning just nu.
Bekymren finns, och vi måste ta det på allvar in-
för framtiden. Jag har sagt det tidigare, och jag säger
det igen.</pre><pre>Anf.  54  KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Jag undrade just när det där skulle
komma. Det brukar tas fram som en snuttefilt när det
blir lite jobbigt i de här debatterna.
Visst byggdes statsskulden upp under de första
åren på 90-talet. Då kan jag bara säga att det var en
evig tur att det inte var Socialdemokraternas budget-
motioner som gick igenom i stället för den sittande
regeringens förslag. Då hade nämligen statsskulden
ökat ännu mer, eftersom Socialdemokraterna här i
riksdagen lade alternativa budgetförslag som hade
större underskott.
Låt mig bara säga att det var en evig tur att det
inte var Socialdemokraterna utan de borgerliga som
satt i regeringsställning under de år när vi hade att
hantera både en lågkonjunktur och väldigt stora
strukturella problem.</pre><pre>Anf.  55  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Herr talman! Ja, visst kan vi tjata om den där pe-
rioden fram och tillbaka. Men när man trycker på den
senare delen kan vi ändå inte låta bli att peka på att
var det som var grunden till de problem vi har nu. Det
var alltså en gigantisk statsskuldsuppbyggnad under
en väldigt kort period.
Jag kan replikera Karin Pilsäter och säga att det
kanske var tur att den borgerliga regeringen inte fick
fortsätta efter 1994. Hade man fortsatt med den
skulduppbyggnaden hade vi väl diskuterat andra tal.
Betraktat i ett tioårsperspektiv kanske det var en strid
om påvens skägg.
Det viktiga är att man kan få ned statsskulden och
minska räntekostnaderna och därmed frigöra resurser.
Sedan kan man alltid föra en diskussion om vad
som är en lämplig skuldkvot, sett till vad man måste
ta av det utrymme man har, en förmögenhet som man
måste växla över i kontanta medel för att minska
statsskulden. Den diskussionen förs också i hushål-
len: hur mycket av den privata likviditeten som kan
användas för att amortera på huset, vad som är en
rimlig skuldkvot, vad som är en rimlig kostnad för att
ha en bra balans i ekonomin. Precis så förs diskussio-
nen också på nationell nivå i staten: Vad är en lagom
balans för att kunna ha ett hyggligt utrymme för de
utgifter som fordras men också ha kontroll över ut-
gifterna? På sikt ser jag att det här kan fungera ganska
hyggligt.
Med den balans som vi har just nu, som ständigt
måste bearbetas sett mot framtiden, tycker jag att vi
ligger ganska hyggligt till.</pre><pre>Anf.  56  GUNNAR AXÉN (m) replik:
Herr talman! Jag noterar till min stora besvikelse
att Sven-Erik Österberg åter ägnar sig åt socialdemo-
kratisk historieförfalskning. Det borde inte råda nå-
gon som helst tveksamhet inför de fakta som låg
bakom den kris som utvecklades under början av
1990-talet. Regeringen har till och med erkänt, i en
bilaga till budgetpropositionen häromåret, att det var
devalveringspolitiken, den höga inflationen under 80-
talet, extrema marginalskatter och annat i den social-
demokratiska politiken som byggde upp den kris som
exploderade i början av 1990-talet. Den borgerliga
regeringen fick ta över en ekonomi i fritt fall och
vände den sedan.
Arbetslösheten ökade kraftigt 1991 med 1 000
personer om dagen när ni lämnade ifrån er reger-
ingsmakten, för att sedan vända och det skapades nya
arbetstillfällen i slutet av den borgerliga mandatperi-
oden.
Jag tycker inte riktigt att det är värdigt er social-
demokrater att fortsätta med denna historieförfalsk-
ning. Ni måste i alla fall vara medvetna om vad det
var som låg bakom den kris som ni skapade.
Nu är ju risken att vi återigen är på väg in i något
liknande. Nu ökar statsskulden. Nu har man via snat-
teriet från Riksbanken och de överföringar från AP-
fonderna som man har genomfört kommit till vägs
ände vad gäller möjligheten att amortera statsskulden.
Nu kommer den att växa på nytt.
Jag undrar: Är inte Sven-Erik Österberg bekym-
rad över att statsskulden ökar under kommande år?
Vilka åtgärder är Socialdemokraterna beredda att
vidta för att sätta stopp för de skenande underskotten
i statsbudgeten?</pre><pre>Anf.  57  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Herr talman! Jag skulle vilja inleda med att säga
som Karin Pilsäter sade, att jag inte vet vad regering-
en kommer att göra de närmaste åren. Allting är en
bedömning utifrån vad vi vet i dag. Jag kan trösta
Gunnar Axén med att regeringen verkligen behandlar
den här frågan seriöst och ständigt ser på den ekono-
miska utvecklingen när det gäller budgeten i sig men
också statsskuldsutvecklingen.
Allting i kommande budget kommer att behandlas
och beaktas med avsikten att vi ska hålla ordning på
våra statsfinanser på ett sådant sätt att Sverige är
starkt också i framtiden. Jag kan lugna Gunnar Axén
på den fronten med att jag och mina partikamrater i
utskottet kommer att ägna oss åt det. Jag vet att också
regeringen kommer att ägna sig åt att se till att vi ska
hålla det här under kontroll.
Jag ska återvända till det Gunnar Axén inledde
med. När ett land drabbas av lågkonjunktur beror det
också väldigt mycket på internationell lågkonjunktur.
Det vet vi. Sedan kan man stärka eller förminska de
effekterna med den nationella politiken. Det som är
intressant att se är att det i början på 1990-talet var en
internationell lågkonjunktur och att den nationella
politiken i allt väsentligt förstärkte den. Konsekven-
serna för Sverige var betydligt större än vad de var
för vår omvärld. Det är någonting vi kan beakta
Det är precis det vi ser ske just nu. Det är en in-
ternationell lågkonjunktur, och vi driver en nationell
politik. Vi ser ändå att vi så här långt kan klara oss
riktigt hyggligt i Sverige. Jag vill ge en viss credit åt
den nationella politiken, som har bidragit till det.</pre><pre>Anf.  58  GUNNAR AXÉN (m) replik:
Herr talman! Visst hade vi en internationell låg-
konjunktur i början av 90-talet som smittade av sig på
Sverige, men det verkar som om Sven-Erik Österberg
helt och hållet har förträngt det faktum att vi hade en
bankkris förorsakad av en kraftig spekulation inom
fastighetssektorn, som i sin tur berodde på devalve-
ringspolitik, hög inflation och extrema marginalskat-
ter. Den förorsakades ju av den socialdemokratiska
politiken under hela 80-talet. Det handlar om det som
utlöste fastighetskrisen, som i sin tur utlöste bankkri-
sen. Det var ju detta som gjorde att Sverige drogs så
djupt ned i lågkonjunkturen, och den borgerliga re-
geringen fick kämpa med att städa upp efter Social-
demokraternas 80-tal.
Jag måste tyvärr säga, herr talman, att jag inte blir
ett dugg lugnad av att Sven-Erik Österberg säger att
regeringen har läget under kontroll. Det är bara att
titta på hur man har agerat så här långt. Sedan förra
våren har regeringen känt till att prognoserna pekade
på underskott i statsbudgeten. Trots detta har man
inte återkommit med några förslag till åtgärder. Nu
ser vi att de nya prognoserna pekar på än större un-
derskott i statsbudgeten. Jag känner mig föga lugnad
av Sven-Erik Österbergs besked.</pre><pre>Anf.  59  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Herr talman! Jag har aldrig, Gunnar Axén, utgått
ifrån att du skulle bli speciellt lugn. Det ingår inte i
den politiska retoriken, så ditt svar är inte på något
sätt förvånande när det gäller det här.
Jag kan inte låta bli att säga någonting om speku-
lationspolitiken; den kan man nog diskutera länge.
Men man kan ju fundera över om det var regeringens
fel eller om det var någon allmän yra som drabbade
hela landet när banker och utbildat bankfolk satte i
system att låna ut pengar i vissa fall då travbongar
utgjorde säkerhet. Vi vet att man har dragit lärdom
och att det faktiskt har varit en ganska djup sanering
när det gäller detta efter den perioden. Man har rann-
sakat sig i många led och frågat sig vad det egentligen
var som hände.
Jag tror att vi tack vare detta har en annan säker-
het i stabilitetssystemet när det gäller att fånga upp
sådana här saker. Vi har sett det och också konstaterat
det i olika utfrågningar i utskottet. Det är väl någon-
ting från den här spekulationsekonomin som på sikt
ändå har haft någonting gott med sig.
När det gäller det andra säger jag: Vi har tagit en
budget nu. Vi kan se att ekonomin i fråga om stats-
skulden och utvecklingen ändå ser ganska hygglig ut i
den rådande situationen. Vi kommer att ha ett år som
säkert är jobbigt på många sätt. Vi ser att den inter-
nationella konjunkturen inte vill återhämta sig, och
det kommer naturligtvis också Sverige och den natio-
nella ekonomin känna.
Men, som sagt var, jag lugnar väl inte Gunnar
Axén. Men jag kan säga att vi alla, inte minst från
Socialdemokraternas och regeringens sida, naturligt-
vis kommer att följa det här fortlöpande och se till att
vi kan göra de rätta insatserna för att Sverige också
ska ha en stark ekonomi framdeles. Och när vi möter
nästa konjunktur kan vi göra det från en väldigt stark
nivå. Som det ser ut nu ligger vi faktiskt på en betyd-
ligt starkare nivå än de flesta länder i vår omgivning
inom EU-länderna.
Visst kan man gnälla på den ekonomi som vi har,
men vi står ändå starka i en jämförelse. Lite rättvisa
tycker jag faktiskt att det kan vara. Det kan ges lite
credit för det någon gång i debatten.</pre><pre>Anf.  60  MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Med tanke på att våra kolleger sitter
på sina rum och väntar på att det här ska ta slut och
att vi ska kunna börja fira jul tänker jag inte lockas in
i den historiska sagohörnan.
Jag har bara två korta reflexioner.
Sven-Erik Österberg nämnde mitt bidrag till peri-
oden 1991-1994. Det är rätt. Regeringen lade på mitt
förslag fram en proposition som handlade om en
infrastrukturplan - 100 miljarder kronor över stats-
budgeten för de tio åren. Den socialdemokratiska
motionen, herr talman, med anledning av den propo-
sitionen handlade om en infrastrukturplan på 155
miljarder.
Sedan vore det intressant om Sven-Erik Österberg
funderade på det faktum att våren 1993 fram till hös-
ten 1994 var en av de kraftfullaste tillväxtperioderna i
svensk ekonomi på mycket lång tid. Den bröts i bör-
jan av 1995 mot bakgrund av de socialdemokratiska
återställarna, de företagsfientliga återställare som då
kom.
Det där är inte så intressant, utan det intressanta är
egentligen följande: Vi har nu, Sven-Erik Österberg,
ett trendmässigt underskott i statens finanser framför
oss, även om vi har ett överskott i den offentliga
sektorns finanser på 2 %. Hur ser Sven-Erik Öster-
berg på detta? Kan vi fortsätta att, allt annat lika, öka
statens upplåning? Ska vi ha det så under de kom-
mande decennierna, eller vill Socialdemokraterna ta
upp det som vi har föreslagit i vår motion, att vi
måste se över överskottsmålen utifrån den här allvar-
liga situationen?</pre><pre>Anf.  61  SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Herr talman! Jag har bara en liten reflexion, Mats
Odell, när det gäller infrastrukturpropositionen - 100
miljarder kontra 155 miljarder. Med tanke på att
bland annat du och den allmänna borgerligheten har
pekat på hur uselt skick vägarna har varit i under 90-
talet kanske det behövdes 155 miljarder vid det till-
fället. Men det kan vi lägga åt sidan.
Däremot ska jag bemöta den andra delen. Vi vet
att AP-fondssystemet växlas ut på ett sätt. Det gör
naturligtvis att det i de andra delarna av de offentliga
finanserna kommer att bli en större tyngdpunkt på hur
statens balans mellan utgifter kommer att harmonise-
ras framdeles. Jag vill inte förlänga den diskussionen,
men jag tycker faktiskt att det är någonting som vi får
hantera framöver. För jag tror att det gemensamma
syftet, som vi ändå har, är att vi ska ha en balans i den
svenska ekonomin i de här delarna totalt sett. I och
med att AP-fonderna kommer att få en annan betydel-
se kommer också trycket att öka på att staten själv
kan hålla balansen. Det tillhör ju lite grann av san-
ningen. Detta ska åtminstone jag vara beredd att bidra
till i den framtida debatten.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>12 §  Avgiften till Europeiska gemenskapen</pre><pre>Föredrogs
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU5
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemen-
skapen (prop. 2002/03:1 delvis).</pre><pre>Anf.  62  TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas av-
giften till den europeiska gemenskapen. Moderata
samlingspartiet har tillsammans med Folkpartiet en
reservation under punkt 3 som jag yrkar bifall till.
I reservationen framhåller vi att EU:s budgettak
ska ligga fast. Vi framhåller också betydelsen av att
man kommer till rätta med fusk och bedrägerier som
förekommer inom den europeiska unionen. Det är det
som jag vill ägna mitt korta inlägg åt.
Man konstaterar att det förekommer sådant här,
men alltför lite görs. Det här är, tror jag, en väldigt
bekymmersam fråga, särskilt för de partier som var
för ett EU-medlemskap. Kommer vi inte till rätta med
det här och är beredda att hårdare driva den frågan för
att få en ordning i EU:s finanser, som omöjliggör vad
vi alltsomoftast får rapporter om, eroderar stödet för
den europeiska unionen.
EU:s revisorer redovisar att bara 5 % av EU:s alla
utgifter går att kontrollera tillfredsställande. Det är ju
förfärligt. Nu säger regeringen att man driver det här.
Nu säger kommissionen att man arbetar för att kom-
ma till rätta med det. Men räcker det att Sveriges
riksdag i ett sådant här betänkande nöjer sig med det
konstaterandet. Det tycker inte vi. Den här frågan
måste prioriteras i våra kontakter med den europeiska
unionen och med kommissionen.
Situationen är dessutom sådan att man kan använ-
da sig av ett litet ordspråk som lyder: Det är bättre att
stämma i bäcken än i ån. Det är bättre att göra någon-
ting i dag, med de medlemsstater som i dag är invol-
verade i Europeiska unionen, än att försöka komma
till rätta med ett ännu värre problem efter utvidgning-
en. Vi ska ju inte tro att det här löser sig självt. Att
fler länder blir inblandade i det bidragssystem och
den ekonomi som den europeiska unionen har kom-
mer de facto att leda till utökade möjligheter till bi-
dragsfusk och till att man överutnyttjar och manipule-
rar de system som man har.
Det poängterar vi i reservationen. Det är regering-
ens uppdrag att driva dessa frågor inom EU. Jag
tvivlar inte ett ögonblick på att den socialdemokratis-
ka kollegan nu kommer att gå upp och redovisa att
man de facto gör det. Men jag tror att vi i Sveriges
riksdag också måste poängtera betydelsen av att detta
kraftfullare och tydligare lyfts fram. Vi kanske också
måste ge regeringen i uppdrag att konkretisera vilka
former översynen ska ha. Det går inte att ha den ut-
veckling vi nu ser. Det är farligt för det förtroende vi
ändå försöker skapa runt den europeiska tanken.</pre><pre>Anf.  63  KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Europasamarbetet är mitt inne i en
alldeles fantastisk tid. För bara någon vecka sedan
fick vi beskedet att man nu har kommit överens och
hittat former för hur öst och väst ska hänga ihop. Vi
går själva in i en folkomröstningskampanj för att även
vi i Sverige ska kunna delta fullt ut i valutasamarbetet
i Europa.
När man ser sådana visioner framför sig känns det
lite som om Europadebatten förfnuttigas av detta
eviga kattrakande om olika typer av stöd och bidrag,
som om samarbetet i grunden skulle handla om vem
som kan raka åt sig mest pengar på andras bekostnad.
Det är självklart oerhört viktigt - det är min första
punkt - att om det över huvud taget ska kunna finnas
ett stort förtroende för verksamheten i dess helhet så
måste kontrollen skärpas skärpas och missbruk på
olika sätt beivras. Jag vet att regeringen arbetar med
detta, men jag vill ändå säga att man måste lyfta upp
det till en något högre nivå.
Det som i grunden är viktigast i sammanhanget är
att reformera de system som framkallar allt detta. Det
handlar framför allt om jordbruksprotektionismen
men också om regionalstöden, som är som gjorda för
att framkalla suboptimeringar och olika typer av mer
eller mindre oegentliga handlingar.
Så här i juletid tycker jag att det är extra viktigt att
vi påminner varandra om att medan det är jul här är
det svält på annat håll. Vi firar jul, men det finns
hundratals miljoner människor runtom vår jord som
inte har mycket att se fram emot i helgen. En av orsa-
kerna till det är just den jordbruksprotektionism som
vi faktiskt är med och upprätthåller i Europa.
Jag vet att den svenska regeringen, många svens-
ka statsråd, har gjort mycket för att driva på. Men
ibland känns det som om man ändå går till reträtt och
ägnar sig åt att bevaka svenska särintressen i stället
för att kompromisslöst driva på för en avreglering av
jordbrukspolitiken. Den största akt av solidaritet som
vi kan göra är att göra allt vad vi kan för att bryta upp
detta fruktansvärda system.
Herr talman! Jag skulle vilja passa på att önska
oss alla en god jul. Jag tycker att vi ska ge en julklapp
till de människor som lever under helt andra betingel-
ser och föutsättningarna än vi gör, under svält och
förtryck. Vi ska lova varandra att kompromisslöst och
konsekvent driva på Europasamarbetet för att få bort
jordbruksprotektionismen.
Herr talman! Jag lovar att vi från Folkpartiet libe-
ralernas sida kommer att göra allt för att driva Social-
demokraterna framför oss i denna fråga.</pre><pre>Anf.  64  TOMMY WAIDELICH (s):
Herr talman! Sveriges avgift till EU kommer un-
der nästa år att uppgå till närmare 24 miljarder kro-
nor. Ungefär hälften av dessa 24 miljarder kommer
tillbaka till oss i form av jordbruksstöd och struktur-
stöd, regionalpolitiken som den kallas inom EU. Det
innebär att Sverige är nettobidragsgivare till EU:s
budget. Vi betalar mer än vi får tillbaka. Det beror på
att vi räknas till ett av de rikaste länderna inom EU.
Jag tycker att principen att bidra efter bärkraft är
bra. Det är en omfördelning som påminner om den
som vägleder den kommunala skatteutjämningen här i
Sverige. Omfördelningen rättfärdigar å sin sida inte
att man använder pengar fel. Den stoppar inte heller
en diskussion om hur pengarna ska användas.
Jag har precis samma kritiska inställning som Ka-
rin Pilsäter. Alltför mycket pengar används till jord-
brukspolitiken. Den svenska regeringen drev ju också
detta så sent som för en vecka sedan i Köpenhamn,
när EU:s länder samlades för att diskutera utvidg-
ningen. Där drev den svenska regeringen väldigt
kraftfullt att jordbrukspolitiken ska reformeras. Vi
fick tyvärr inte gehör för detta fullt ut. Vissa steg tas,
men inte tillräckligt för att komma till rätta med den
stora andel som jordbruksbudgeten utgör av EU:s
totala budget.
Ett viktigt medel för att komma åt fusket inom EU
är just att reformera jordbrukspolitiken. Den stora
omfattningen av pengar och det krångliga regelverket
uppmuntrar till fusk och bedrägerier. En nyckel till att
komma till rätta med fusket är att fortsätta kampen
för att reformera jordbrukspolitiken.
Linjen inom jordbrukspolitiken och linjen att EU-
pengar inte ska användas fel har Sverige drivit under
en längre tid. Det har manifesterats av regeringen och
här i riksdagen. Finansutskottet har vid flera tillfällen
betonat att det är angeläget för Sverige att gemen-
skapsmedel används på ett korrekt sätt. I målen för
EU:s budgetpolitik, som riksdagen har godkänt, sägs
det att Sverige ska verka för en förbättrad budgetdi-
sciplin vid användningen av EU:s budgetmedel. Re-
geringen påminner om målen i budgetpropositionen
och säger att de ligger fast. Sverige drev också detta
som ordförande i EU.
Det som nu krävs i motionen av Moderaterna är
ingenting nytt. Det är redan genomfört. Det är den
linje som Sverige har. Det gäller såväl kampen mot
bedrägerier som målet om budgettak. Motionen från
Moderaterna slår på så sätt in öppna dörrar. Kraven är
redan tillgodosedda.
Moderaternas företrädare Thomas Högström var
uppe i talarstolen. Debatten får ett lite väl snävt per-
spektiv. Det är som om vi bara fokuserar på vad som
händer på EU-nivå och i kommissionen. Vi ska inte
glömma att de så kallade gemensamma EU-
institutionerna bara administrerar drygt 15 % av ge-
menskapens medel. Den största delen, över 80 %
administreras av nationella organ och myndigheter.
Det har också visat sig att det mesta av fusket sker i
den nationella administrationen av medlen. Det gäller
inte minst inom jordbruksområdet.
För att komma åt fusk och bedrägerier krävs där-
för en effektivare kontroll på nationell nivå såväl som
på EU-nivå. Med en reformerad jordbrukspolitik är
mycket vunnet. Vi kommer ifrån de krångliga regel-
verken. Vi får lägre anslag. Vi får ett mindre resurs-
utnyttjande till något som inte är effektivt och inte
heller rättvist. Och vi får också, precis som Karin
Pilsäter säger, en möjlighet att ge andra länder i tredje
världen möjlighet att handla med oss och sälja sina
jordbruksprodukter till oss här i Europa.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till
förslaget i utskottets betänkande i dess helhet och
avslag på reservationen med anledning av Bo Lund-
grens motion.</pre><pre>Anf.  65  TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! Om mitt inlägg var snävt eller inte
får protokollet utvisa. Tommy Waidelich säger att det
mesta av detta jordbruksstöd administreras på natio-
nell nivå. Ja, det är ju sant. Men oavsett hur det är
med det bygger vår motion på ett konstaterande att
det görs för lite och att vi ser för lite resultat när det
gäller att lösa ett problem som vi anser att Europeiska
unionen har. Det är det som vi efterlyser åtgärder
mot. Det är det som vi vill lyfta fram ytterligare än
vad finansutskottet har gjort.</pre><pre>Anf.  66  TOMMY WAIDELICH (s):
Herr talman! Dessa frågor om vad som görs och
vad man mer kan göra kommer att diskuteras under
det kommande året inom EU. En rapport kommer att
presenteras, och detta kommer att tas upp på Ekofin-
mötet i mars. Tomas Högström liksom alla andra
ledamöter i finansutskottet har möjlighet att diskutera
detta tillsammans med finansministern när han kom-
mer till oss inför det mötet. Det är ett sätt att aktuali-
sera detta.
Men precis som Karin Pilsäter också sade här ti-
digare i debatten är ett strukturgrepp att ta tag i käl-
lan, eller i en av grunderna, till att det bedrivs fusk,
och det är den här jordbrukspolitiken.
Jag skulle vilja fråga Tomas Högström: Är du
med på en reformering av jordbrukspolitiken? Och
om inte det går, kan du då tänka dig att åternationali-
sera jordbrukspolitiken?</pre><pre>Anf.  67  TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! För att jag inte ska glömma bort det
yrkar jag bifall till reservationen. Jag är inte riktigt
säker på att jag gjorde det i mitt inledningsanförande.
Jag kan instämma i att vi behöver en reformering
av jordbrukspolitiken och det bidragssystem som man
har utvecklat inom Europeiska unionen. Och vi från
Moderaterna är de första att instämma i betydelsen av
att åtgärder vidtas.
Sedan tror jag inte att det skulle vara någon lös-
ning att nationalisera jordbrukspolitiken. Jag tror mer
på en utveckling där man ger branschen egna förut-
sättningar att så att säga stå på egna ben. Jag tror att
man kan se de svenska jordbruken som väl rustade att
möta en sådan situation i framtiden. Men då är det bra
att Tommy Waidelich lämnar öppet även från Social-
demokraternas sida för den diskussion som vi då
kommer att ha.</pre><pre>Anf.  68  TOMMY WAIDELICH (s):
Herr talman! Jag tror inte heller att den första lös-
ningen är att nationalisera. Men precis som statsmi-
nistern också har sagt i kommentarer till detta så
kanske det är den näst bästa lösningen.
Det är intressant att höra att Moderaterna är be-
redda att diskutera en reformering av jordbrukspoliti-
ken. Men mitt intryck är att Moderaterna är betydligt
mer intresserade av att förändra strukturpolitiken och
dra ned på den. Det kanske ligger ganska väl i linje
med er inställning till utjämningssystem både natio-
nellt och inom Europa. På så sätt var också Tomas
Högströms yttrande klarläggande.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>13 §  Nya administrativa rutiner m.m. för in-
komstgarantier</pre><pre>Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU14
Nya administrativa rutiner m.m. för inkomstgarantier
(förs. 2001/02:RS3).</pre><pre>Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 14 §.)</pre><pre>14 §  Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde</pre><pre>FiU2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och fi-
nansförvaltning
Punkt 2 (Ömsesidigt försäkringsbolag för pensions-
förmåner)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
249 för utskottet
46 för res. 1
2 avstod
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  125 s, 42 fp, 28 kd, 25 v, 13 c, 16 mp
För res. 1:     46 m
Avstod:         2 c
Frånvarande:    19 s, 9 m, 6 fp, 5 kd, 5 v, 7 c, 1 mp
Nikos Papadopoulos (s) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha varit frånvarande.</pre><pre>Punkt 5 (Anslagen för 2003 inom utgiftsområde 2)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
3. res. 3 (c)
Förberedande votering:
44 för res. 2
16 för res. 3
239 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
167 för utskottet
42 för res. 2
90 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 25 v, 16 mp
För res. 2:     42 fp
Avstod:         46 m, 28 kd, 16 c
Frånvarande:    18 s, 9 m, 6 fp, 5 kd, 5 v, 6 c, 1 mp</pre><pre>Punkt 13 (Finansinspektionens finansiering)
1. utskottet
2. res. 4 (kd)
Votering:
269 för utskottet
29 för res. 4
1 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 45 m, 41 fp, 25 v, 16 c, 16 mp
För res. 4:     1 m, 28 kd
Avstod:         1 fp
Frånvarande:    18 s, 9 m, 6 fp, 5 kd, 5 v, 6 c, 1 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>FiU3 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner
Punkt 3 (Hivpreventivt arbete i storstadsregionerna)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
250 för utskottet
47 för res. 1
2 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 46 m, 28 kd, 24 v, 16 c, 10 mp
För res. 1:     42 fp, 1 v, 4 mp
Avstod:         2 mp
Frånvarande:    18 s, 9 m, 6 fp, 5 kd, 5 v, 6 c, 1 mp</pre><pre>Punkt 5 (Kommunal ekonomi och balanskrav)
1. utskottet
2. res. 4 (kd)
3. res. 5 (c)
Förberedande votering:
29 för res. 4
16 för res. 5
253 avstod
51 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
214 för utskottet
28 för res. 4
57 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 46 m, 1 fp, 25 v, 16 mp
För res. 4:     28 kd
Avstod:         41 fp, 16 c
Frånvarande:    18 s, 9 m, 6 fp, 5 kd, 5 v, 6 c, 1 mp</pre><pre>Punkt 6 (Inkomst- och kostnadsutjämningssystemet)
1. utskottet
2. res. 6 (m)
3. res. 9 (c)
Förberedande votering:
46 för res. 6
16 för res. 9
237 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
168 för utskottet
46 för res. 6
84 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 1 fp, 25 v, 16 mp
För res. 6:     46 m
Avstod:         40 fp, 28 kd, 16 c
Frånvarande:    18 s, 9 m, 7 fp, 5 kd, 5 v, 6 c, 1 mp</pre><pre>Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>FiU4 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>FiU5 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska
gemenskapen
Punkterna 1 och 2
Kammaren biföll utskottets förslag.</pre><pre>Punkt 3 (EU:s budgettak samt beivrande av fusk och
bedrägerier)
1. utskottet
2. res. (m, fp)
Votering:
198 för utskottet
88 för res.
12 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  126 s, 27 kd, 25 v, 16 c, 4 mp
För res.:       46 m, 41 fp, 1 mp
Avstod:         1 kd, 11 mp
Frånvarande:    18 s, 9 m, 7 fp, 5 kd, 5 v, 6 c, 1 mp
Kerstin-Maria Stalin (mp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.</pre><pre>KU14 Nya administrativa rutiner m.m. för in-
komstgarantier
Kammaren biföll utskottets förslag.
Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 12.34 på förslag av förste
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 12.50.
Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 12.50.</pre><pre>15 §  Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades</pre><pre>Förslag
2002/03:RB3 Framställan om ändring i riksbanksla-
gen</pre><pre>Finansutskottets betänkande
2002/03:FiU10 Statsbudget för budgetåret 2003</pre><pre>16 §  Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 20 december</pre><pre>2002/03:113 av Cecilia Wikström (fp) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Finska språket
2002/03:114 av Axel Darvik (fp) till statsminister
Göran Persson
Befolkningsutvecklingen
2002/03:115 av Sofia Larsen (c) till statsrådet Lena
Hallengren
Vuxenutbildning
2002/03:116 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
socialminister Lars Engqvist
Bromsmediciner vid demens</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 21 januari
2003.</pre><pre>17 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 20 december</pre><pre>2002/03:347 av Runar Patriksson (fp) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polissituationen i Sverige
2002/03:348 av Lennart Fremling (fp) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Effektivare användning av polisens resurser
2002/03:349 av Torkild Strandberg (fp) till närings-
minister Leif Pagrotsky
Barsebäck och Sveriges energisituation
2002/03:350 av Gustav Fridolin (mp) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Svensken på Guantánamobasen
2002/03:351 av Erling Wälivaara (kd) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Brott mot mänskliga rättigheter i Turkmenistan
2002/03:352 av Mikael Oscarsson (kd) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Rättssäkerhet för svenska medborgare som vistas i
Eritrea
2002/03:353 av Lena Ek (c) till statsrådet Jan O
Karlsson
Avvisning av omhändertagna barn
2002/03:354 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till
statsrådet Berit Andnor
Nyfattigdomen
2002/03:355 av Johnny Gylling (kd) till statsrådet
Ulrica Messing
Försäljning av fyrar
2002/03:356 av Yvonne Andersson (kd) till kultur-
minister Marita Ulvskog
Konstnärlig utsmyckning av myndigheter
2002/03:357 av Ingemar Vänerlöv (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisens ekonomiska kris fortsätter
2002/03:358 av Lars-Ivar Ericson (c) till statsrådet
Morgan Johansson
Godis och läsk med anknytning till narkotika
2002/03:359 av Anne Marie Brodén (m) till statsrådet
Berit Andnor
Diskriminering av funktionshindrade</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 21 januari 2003.</pre><pre>18 §  Kammaren åtskildes kl. 12.51.</pre><pre></pre><pre>Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till och med
10 § anf. 38 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>