Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2002/03:34

Onsdagen den 11 december

Kl. 09.00 - 16.18

---

17.00 - 17.12

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 5 december.
2 § Meddelande om val

Talmannen meddelade att val till Stats-
rådsarvodesnämnden skulle äga rum torsdagen den
12 december.

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Utbildningsutskottets betänkanden 2002/03:UbU1och
UbU2

4 § Beslut om ärenden som slutdebatterats den
10 december

SfU2 Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar
Punkt 2 (Statsbidrag till invandrarorganisationer)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
229 för utskottet
42 för res. 1
47 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 4 m, 31 kd, 23 v, 20 c, 15 mp
För res. 1: 42 fp
Avstod: 46 m, 1 v
Frånvarande: 8 s, 5 m, 6 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 4 (Det kommunala flyktingmottagandet)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
293 för utskottet
25 för res. 3
1 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 49 m, 43 fp, 31 kd, 20 c, 13 mp
För res. 3: 24 v, 1 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 7 s, 5 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Punkt 7 (Flexiblare anslagsutnyttjande)
1. utskottet
2. res. 5 (m)
Votering:
270 för utskottet
50 för res. 5
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 43 fp, 31 kd, 24 v, 20 c, 15 mp
För res. 5: 50 m
Frånvarande: 7 s, 5 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 9 (Boende- och dagersättning samt organiserad
verksamhet)
1. utskottet
2. res. 7 (v, mp)
Votering:
282 för utskottet
39 för res. 7
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 51 m, 43 fp, 31 kd, 20 c
För res. 7: 24 v, 15 mp
Frånvarande: 7 s, 4 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 11 (Hälso- och sjukvård för asylsökande)
1. utskottet
2. res. 8 (v, mp)
3. res. 9 (c)
Förberedande votering:
38 för res. 8
21 för res. 9
262 avstod
28 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8.
Huvudvotering:
262 för utskottet
39 för res. 8
20 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 51 m, 43 fp, 31 kd
För res. 8: 24 v, 15 mp
Avstod: 20 c
Frånvarande: 7 s, 4 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 12 (Flyktingkvoten)
1. utskottet
2. res. 10 (fp)
3. res. 11 (kd)
Förberedande votering:
64 för res. 10
31 för res. 11
225 avstod
29 frånvarande
Kammaren biträdde res. 10.
Huvudvotering:
225 för utskottet
67 för res. 10
29 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 51 m, 2 kd, 2 v, 19 c, 15 mp
För res. 10: 1 s, 43 fp, 22 v, 1 c
Avstod: 29 kd
Frånvarande: 7 s, 4 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 13 (Instans- och processordning i utlännings-
ärenden)
1. utskottet
2. res. 12 (kd, fp)
Votering:
190 för utskottet
129 för res. 12
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 51 m, 1 v, 1 c
För res. 12: 43 fp, 30 kd, 22 v, 19 c, 15 mp
Frånvarande: 7 s, 4 m, 5 fp, 3 kd, 7 v, 2 c, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SfU4 Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid
massflykt
Punkt 1 (Tillfälligt skydd enligt EG-direktivet)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
277 för utskottet
43 för res. 1
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 51 m, 31 kd, 24 v, 20 c, 14 mp
För res. 1: 43 fp
Frånvarande: 7 s, 4 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Punkt 2 (Ytterligare kategorier med tillfälligt skydd)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, v)
3. res. 3 (kd)
Förberedande votering:
70 för res. 2
32 för res. 3
219 avstod
28 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
222 för utskottet
67 för res. 2
31 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 50 m, 20 c, 15 mp
För res. 2: 43 fp, 24 v
Avstod: 31 kd
Frånvarande: 7 s, 5 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 3 (Tiden med tillfälligt skydd)
1. utskottet
2. res. 4 (kd, mp)
3. res. 5 (c)
Förberedande votering:
47 för res. 4
20 för res. 5
253 avstod
29 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
255 för utskottet
46 för res. 4
20 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 51 m, 43 fp, 24 v
För res. 4: 31 kd, 15 mp
Avstod: 20 c
Frånvarande: 7 s, 4 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 4 (Uppskjuta prövning av asylansökan)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
Votering:
247 för utskottet
25 för res. 7
45 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 132 s, 50 m, 3 fp, 31 kd, 20 c, 11 mp
För res. 7: 24 v, 1 mp
Avstod: 3 s, 1 m, 39 fp, 2 mp
Frånvarande: 9 s, 4 m, 6 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 3 mp
Bo Bernhardsson och Catherine Persson (båda s)
anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha
varit frånvarande.

Punkt 5 (Prövning av övriga skäl för uppehållstill-
stånd)
1. utskottet
2. res. 9 (mp)
Votering:
215 för utskottet
15 för res. 9
90 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 51 m, 1 fp, 6 v, 20 c
För res. 9: 15 mp
Avstod: 42 fp, 31 kd, 17 v
Frånvarande: 7 s, 4 m, 5 fp, 2 kd, 7 v, 2 c, 2 mp

Punkt 9 (Folkbokföring)
1. utskottet
2. res. 13 (fp)
3. res. 15 (v)
Förberedande votering:
44 för res. 13
24 för res. 15
253 avstod
28 frånvarande
Kammaren biträdde res. 13.
Huvudvotering:
207 för utskottet
43 för res. 13
69 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 51 m, 20 c, 1 mp
För res. 13: 43 fp
Avstod: 31 kd, 24 v, 14 mp
Frånvarande: 9 s, 4 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 10 (Hälso- och sjukvård)
1. utskottet
2. res. 17 (kd, fp, c, mp)
Votering:
188 för utskottet
133 för res. 17
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 51 m
För res. 17: 43 fp, 31 kd, 24 v, 20 c, 15 mp
Frånvarande: 7 s, 4 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 11 (Barns utbildning)
1. utskottet
2. res. 19 (c, mp)
Votering:
286 för utskottet
35 för res. 19
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 51 m, 43 fp, 31 kd, 24 v
För res. 19: 20 c, 15 mp
Frånvarande: 7 s, 4 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SfU5 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.

SfU6 Senareläggning av premiepensionens efterle-
vandeskydd före pensionstid
Kammaren biföll utskottets förslag.

UU1 Utgiftsområde 5 Internationell samverkan
Punkt 1
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 2 (Anslagen för 2003 under utgiftsområde 5
Internationell samverkan)
1. utskottet
2. res. 1 (kd)
3. res. 2 (c)
Kammaren fastställde med acklamation res. 2 som
kontraproposition i huvudvoteringen.
Huvudvotering:
221 för utskottet
20 för res. 2
79 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 8 m, 41 fp, 24 v, 14 mp
För res. 2: 20 c
Avstod: 3 s, 43 m, 2 fp, 31 kd
Frånvarande: 7 s, 4 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 3 mp
Ewa Björling och Hillevi Engström (båda m) anmäl-
de att de avsett att avstå från att rösta men markerats
ha röstat ja.
Veronica Palm (s) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

UU2 Internationellt bistånd
Punkt 1 (Anslagen för 2003 under utgiftsområde 7
Internationellt bistånd)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
223 för utskottet
50 för res. 1
47 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 43 fp, 1 kd, 24 v, 3 c, 15 mp
För res. 1: 50 m
Avstod: 30 kd, 17 c
Frånvarande: 7 s, 5 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Kerstin Lundgren och Rigmor Stenmark (båda c)
anmälde att de avsett att avstå från att rösta men mar-
kerats ha röstat ja.

Punkt 2 (Ändring i Sidas regleringsbrev)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, v, c, mp)
Votering:
219 för utskottet
100 för res. 2
1 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 136 s, 51 m, 1 fp, 31 kd
För res. 2: 42 fp, 24 v, 20 c, 14 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 7 s, 4 m, 5 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 3 mp
Joe Frans (s) anmälde att han avsett att rösta ja men
markerats ha avsett från att rösta.

Punkterna 3-5
Kammaren biföll utskottets förslag.

5 § Rikets styrelse

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU1
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse (prop. 2002/03:1
delvis och 2001/02:RS2).

Anf. 1 NILS FREDRIK AURELIUS (m):
Herr talman! Den 4 december beslutade som be-
kant riksdagens majoritet om en helhet av utgiftstak,
anslagsfördelning och skattenivåer. Det moderata
motförslaget var också en helhet och får därför anses
ha fallit nu - i budgetteknisk mening alltså. Jag har
därför inget yrkande i detta sammanhang, men jag
vill ändå kort redovisa några moderata ståndpunkter
inom utgiftsområde 1.
För det första innebär den nya budgetprocessen att
vårt förslag om ett minskat och avvecklat partistöd i
två steg från och med år två, i detta fall 2004 för
steg 1, aldrig kommer upp för beslut. Vi får acceptera
detta faktum tills vidare och möjligen återkomma
med en annan tidsplan nästa år. Jag nöjer mig med att
framhålla att det finns goda skäl att avveckla det
statliga partistödet, både principiella och ekonomiska
skäl.
För det andra tycker vi att utrikesförvaltningens
budget ska återföras till utgiftsområde 5. Det är na-
turligtvis inom utrikesutskottet som sakdebatten inom
detta område förs. Att av administrativa skäl, utifrån
organisationen av Regeringskansliet, föra över utri-
kesbudgeten till område 1 är knappast en lämplig
ordning. Ställningstagandena i konstitutionsutskottet
sker i praktiken utifrån yttrandet från utrikesutskottet,
och debatten i kammaren förs av samma utskott.
Här nöjer jag mig därför med att säga att vi vill
tillföra utrikesförvaltningen ytterligare 65 miljoner
kronor för att möjliggöra större svensk diplomatisk
närvaro i Europa, inte minst i medelhavsländerna, och
för att främja industriella kontakter i de nya industri-
länderna i Asien, och också för att klara av de allt
större kraven på visumhantering. Frågan om vilket
utgiftsområde utrikesförvaltningen ska tillhöra får vi
återkomma till i samband med vårpropositionen.
För det tredje finns det enligt vår mening skäl att
hålla tillbaka expansionen av Regeringskansliet. Ti-
digare motiverades det utökade anslaget med hänvis-
ning till en departementspromemoria, Ds 2000:27,
där man menade att det behövdes större resurser med
tanke på EU-ordförandeskapet det halvåret. Men icke
helt överraskande vill man nu behålla pengarna och
ha ytterligare pengar.
Det sker alltså en rejäl expansion av Regerings-
kansliet som det finns anledning att uppmärksamma
och även ifrågasätta, särskilt om det leder till att poli-
tiskt relaterade befattningar, så kallade sakkunniga,
ökar - vilket faktiskt är fallet. Vi tycker också att det
är något anmärkningsvärt att Miljöpartiet och Väns-
terpartiet får egna kanslier inom Regeringskansliet.
Det tycker vi illa om.
På någon punkt vill vi dock öka anslaget. Vi vill
följa upp en tidigare begäran om att man ska informe-
ra om kommunismens brott mot mänskligheten, och
vi vill som sagt också ha ett ökat anslag till utrikes-
förvaltningen. Sammantaget vill vi ändå ha en minsk-
ning.
För det fjärde, slutligen, ska jag säga något om
presstödet. Det är en återkommande debatt som vi
brukar ha i kammaren. Presstödet inrättades för över
30 år sedan; 1969 kom det första distributionsstödet,
som det då kallades. 1971 infördes produktionsbi-
drag, vilket kan sägas motsvara dagens driftstöd.
Sedan dess har en hel del små ändringar skett, och
ibland också något större ändringar. Det har även
förekommit utredningar, men i grunden är systemet
detsamma. Presstödet har alltså visat sig vara mycket
seglivat, mera seglivat än de tidningar som det var
avsett att stödja.
Man måste naturligtvis först och främst fundera
på det rent principiella i sammanhanget. Är det en bra
ordning att staten stöder vissa tidningar? Det är inte
självklart att så är fallet. Även om man inser att moti-
ven kan vara goda - man vill naturligtvis slå vakt om
mångfalden i samhället i fråga om opinionsbildningen
- är det inte alldeles självklart att det av principiella
skäl är en god ordning.
Det andra man bör diskutera är ändamålsenlighe-
ten. Har detta stöd, som mer eller mindre har perma-
nentats, fungerat som det var tänkt? Har det räddat
andratidningar, och därmed mångfalden, på olika håll
i Sverige? Det är lite svårt att finna riktigt goda ar-
gument för detta om man tittar på hur verkligheten
ser ut. Därför föreslog vi i det tidigare förslaget, som
var en helhet, ett avskaffande av presstödet i ett par
etapper. Det förslaget föll dock. Om presstödet av-
skaffas kan naturligtvis också Presstödsnämnden
läggas ned. Dess resterande uppgifter kan då överfö-
ras till Kammarkollegiet, som svarar för många lik-
nande uppgifter.
Det avgörande, förutom det principiella, är att
presstödet inte fungerar som det var tänkt. Från bör-
jan var tanken att det skulle leda till en omstrukture-
ring, en förnyelse och därmed en vital tidning. Men i
praktiken har det blivit ett driftstöd, det vill säga det
går in i budgeten som vilket bidrag som helst, och
förnyelsen har ofta lyst med sin frånvaro. Ännu mera
påtagligt är att tidningar trots stödet i många fall gått
under.
Strukturrationaliseringarna har försenats. Nu
kommer de kanske. Som vi alla vet sker det en gans-
ka snabb förändring av tidningsmarknaden, och det
har inget alls att göra med presstödet, utan trots detta.
En annan effekt av att man tillför vissa tidningar
ett driftbidrag, vilket stödet i realiteten har blivit, är
att ägaransvaret försvagats. Jag tror inte att man med
bästa vilja i världen kan hävda att till exempel A-
pressen har tagit ett stort ägaransvar. Ägaransvaret är
tunt även för många andra tidningar som ägs i stiftel-
seform. Stiftelsen kan fungera mycket bra om en
tidning går bra, men den fungerar sämre om tidningen
går dåligt, eftersom det är svårare för ägaren att till-
skjuta nya medel när den är en stiftelse. Det är för
övrigt en av bakgrunderna till den omstrukturering av
allianser som i dag sker. Men trots driftstödet -
presstödet - till många tidningar har bristerna ofta
permanentats och läsarna har flytt. Tidningar lever
knapert eller har gått under.
Man måste dessutom inse att vi i dag, mer än 30
år efter att presstödet infördes i sin första form, har en
helt ny medievärld med många nya medier som kan
stå för mångfalden, nyhetsförmedlingen och debatten.
Vi har gratistidningarna, om vi bara håller oss till
papperstidningarna, och vi har naturligtvis alla elek-
troniska medier. Presstödet förefaller väldigt föråldrat
och bör enligt vår mening omprövas.
Herr talman! Man bör avslutningsvis konstatera
att det inte är alldeles obetydliga summor som skatte-
betalarna på detta sätt lägger ut. Om vi skulle införa
presstödet i dag - det vill säga införa en ny uppgift
som kostar 500-600 miljoner om året - är jag överty-
gad om att det inte skulle vara alldeles lätt att få ge-
hör för det. Det finns goda skäl att ompröva och steg-
vis avskaffa presstödet.

Anf. 2 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Tyvärr nödgas jag konstatera att inte
heller i år har Folkpartiet liberalernas budgetförslag
vunnit majoritetens gillande. Det är beklagligt, efter-
som det är det bästa förslaget.
Vårt budgetförslag innebär en sänkning av de
mest skadliga skatterna på jobb och tillväxt. Vi prio-
riterar höjt u-landsbistånd, förbättringar i vården och
för funktionshindrade, en bättre kvalitet i högre ut-
bildning och stora satsningar på forskning. Vi vill
också att ett barnkonto införs från år 2004. Allt detta
kommer mina partikamrater att närmare utveckla i
samband med att de presenterar sina budgetförslag
för respektive utskott.
När det gäller utgiftsområde 1, det vill säga kon-
stitutionsutskottets budget, vill Folkpartiet som fram-
går av vår partimotion göra kraftiga besparingar på
totalt drygt 1 miljard kronor jämfört med regeringens
förslag.
Herr talman! Vi föreslår en besparing med 420
miljoner kronor på anslaget för presstöd. Jag är
mycket väl medveten om att detta är en mycket kraf-
tig neddragning, i det närmaste en avveckling av
stödet. Presstödet har sedan ett trettiotal år tillbaka i
stort sett haft samma inriktning. Men det har kommit
att alltmer snedvrida konkurrensen inte minst med
tanke på att medielandskapet nu förändras i en rasan-
de takt.
Det är väldigt spännande och positivt med alla
dessa databastidningar. Det ger bland annat oss poli-
tiker ännu fler arenor där medborgarna kan följa med
och debattera med oss och andra våra beslut i olika
frågor. Detta kan vi politiker bara vara tacksamma
för. Men dessa viktiga nya tidningar har i dag inga
möjligheter att söka presstöd. Presstödet går bara till
traditionellt tryckta papperstidningar. Detta är en stor
orättvisa och förkastligt ur konkurrenssynpunkt.
Därför är vårt förslag om minskning av presstödet
mycket väl motiverat. Det är inte bara vi i Folkpartiet
som ifrågasätter presstödet. Vi hörde även Nils Fred-
rik Aurelius nyss från Moderaterna som också vill dra
ned på eller avskaffa presstödet. Det vill också när-
mare en tredjedel av de 56 chefredaktörerna runtom i
landet som har svarat på en fråga från TT om hur de
ser på presstödet. De 56 chefredaktörerna vill att
presstödet avskaffas. De menar att den utformning
som det har i dag är till mer skada än nytta. Så är det.
Därför menar vi i Folkpartiet att pressen bör fungera
utan statliga bidrag.
Herr talman! Däremot vill vi i Folkpartiet behålla
det särskilda distributionsstödet för lördagsutdelning
av dagstidningar som infördes från och med i år.
Folkpartiet föreslår också en besparing på 5 miljarder
kronor på Radio- och TV-verket.
Även i år föreslår Folkpartiet besparingar på Re-
geringskansliet. Vi föreslår i år en minskning med
600 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Enligt vår mening har Regeringskansliet
vuxit orimligt mycket under den socialdemokratiska
regeringens tid. Det är självfallet viktigt att standar-
den är hög och att Regeringskansliet kan erbjuda sina
anställda bra och konkurrenskraftiga löner. Det gäller
inte minst lönerna för de kvinnliga anställda i Reger-
ingskansliet. Men vi menar att den nuvarande reger-
ingens ambitioner har blivit alltför stora trots att verk-
samheten inte motiverar detta.
Jag vill peka på den ökning som har skett mellan
år 2001 och år 2002 med cirka 2 miljarder kronor.
Budgetpropositionen visar att antalet diarieförda
ärenden och handlingar totalt i Regeringskansliet
minskar. Det gör också andelen utredningar och ut-
redningsbetänkanden liksom antalet interpellationer
och frågesvar i riksdagen. Visst borde det gå att
minska kostnaderna för Regeringskansliet. Dessutom
bör de samordningsvinster som sammanslagningen
med utrikesförvaltningen medför utnyttjas bättre.
Herr talman! Vi vill slutligen att anslaget för ex-
pertgruppen för EU-frågor ska sänkas med 9 miljar-
der kronor. Detta kommer min partikamrat Tobias
Krantz att utveckla närmare och ange skälen för.
Herr talman! En riksdagsmajoritet bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister
har redan fastställt de ekonomiska ramarna för de
olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och
gjort en beräkning av statens inkomster som avser
nästa år. Samtidigt beslutades om det preliminära
utgiftstaket för år 2004.
Folkpartiets budgetalternativ ska ses som en hel-
het där inte någon eller några delar kan bytas ut mot
någonting annat och behandlas isolerat från någonting
annat. När nu riksdagens majoritet redan har beslutat
om ramar och därmed valt en annan inriktning av
politiken deltar vi i Folkpartiet liberalerna inte i det
nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom ut-
giftsområde 1.

Anf. 3 INGVAR SVENSSON (kd):
Herr talman! Cato den äldre brukade avsluta varje
tal i romerska senaten med en speciell sentens. Som
gammal realare vågar jag väl inte citera honom på
originalspråket. Men på svenska lyder det så här: För
övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.
Det finns ett gammalt talesätt att världen ska räd-
das genom omsägning. Nu är jag inte ute efter att
rädda hela världen, men jag skulle gärna vilja göra en
insats för en förbättrad budgetprocess i detta andra
steg. Därför kommer jag att upprepa mig på den här
punkten till dess att en förbättring inträder.
Herr talman! Vi befinner oss just nu i detta bud-
getprocessens andra steg. När vi i Riksdagsutredning-
en för ett antal år sedan fastnade för rambudgetmo-
dellen tänkte vi oss att det andra steget i budgetpro-
cessen skulle vara fyllt av flexibilitet och vitalitet. I
stället har vi fått ett system som innebär låsning och
rigiditet. Där ser man hur lätt det är att misslyckas i
politiken. Det räcker inte med goda föresatser.
Detta med att både anslag och anslagsvillkor för
ett helt utgiftsområde ska antas i ett enda klubbslag är
förstås viktigt och intressant för en regering och spe-
ciellt för en minoritetsregering. Nu har vi förstås en
situation för närvarande där minoritetsregeringen har
två bundna stödpartier - påverkande skulle de väl
själva säga - till sitt förfogande. Men faktum är att en
minoritetsregering med det nuvarande systemet för
det andra steget har betydande svängrum även utan
stödpartier.
Herr talman! Det här rigida systemet minskar
riksdagens makt och innebär en nedgradering av det
andra steget i budgetprocessen. Varje parti - varje
oppositionsparti - vill ju i budgetbesluten visa upp
sina helhetsbilder. Det borde varje politisk bedömare
förstå. Men skulle man i någon liten fråga faktiskt
hitta en majoritet för en viss justering är den enda
möjligheten att genomföra den justeringen att i alla
andra frågor ställa upp bakom regeringsförslaget. I
praktiken är därmed majoritetsbesluten i sådana frå-
gor borta ur bilden.
Nu hade visserligen Riksdagskommitténs refe-
rensgrupp för utvärdering av budgetprocessen på sin
tid i uppdrag att ta upp denna frågeställning, men av
detta bidde inte ens en tumme. Jag beklagar det. Vi
får fortsätta tills vidare med denna bisarra beslutsord-
ning i det andra steget. Men faktum är att debatten
blir något avslagen just på grund av detta, om man får
uttrycka sig försiktigt.
Herr talman! Låt mig därför travestera Cato den
äldre: För övrigt anser jag att budgetprocessens andra
steg bör förbättras. Dock med den skillnaden att jag
inte gör det i slutet av anförandet.
Herr talman! Vi har två reservationer i anslutning
till betänkandet som inte upptar anslagsområdet eller
anslagsvillkoren för utgiftsområde 1. Det gäller dels
ökat samarbete vad gäller utlandsmyndigheter med
nordiska länder eller EU-länder, dels behovet av MR-
attachéer vid våra beskickningar. För att undvika
tidsspillan avser jag inte att yrka på dessa.

Låt mig dock få säga några ord om vårt budgetal-
ternativ för utgiftsområde 1.
Herr talman! Först gäller det presstödet. Vi krist-
demokrater är positiva till presstödet. Det är vår upp-
fattning att det har betytt en hel del för mångfalden i
medievärlden. Genom strukturförändringar, dels på
annonssidan, dels när det gäller förändrade krav hos
läsarna, tror vi dock att presstödet så småningom av
sig självt kommer att fasas ut genom till exempel
samverkan och fusioner av olika slag. Vi tycker att
statsmakterna bör stödja sådana strukturförändringar i
syfte att ge en livskraftig dagspress. Och det bör gö-
ras genom generösa regler på presstödsområdet.
Däremot ska det sägas att bara för att vi är för
principen om presstöd betyder det inte att vi i varje
läge anser att regeringen och dess stödpartier har
hittat den optimala resursnivån för stödet. I förhållan-
de till budgetförslaget anser vi att anslaget kan mins-
kas med 75 miljoner kronor. Men vi är alltså mot de
avvecklingsförslag som Moderaterna och Folkpartiet
förespråkar - detta sagt bara för klarhetens skull.
Vi har också en mindre besparing på Datainspek-
tionens område.
Herr talman! Det är lite intressant att konstatera
att Regeringskansliets resurser har blivit föremål för
oppositionens stora intresse. Inbesparingarna varierar
från våra 410 miljoner kronor upp till Centerpartiets
836 miljoner kronor.
Herr talman! Efter sammanslagningen till en
myndighet 1997 har Regeringskansliet och regering-
en haft problem med att tydligt visa på vilken den
optimala dimensioneringen av Regeringskansliet är.
Under en lång följd av år har anslagen till området
ökat mycket kraftigt, delvis beroende på ordföran-
deskapet i EU under första halvåret 2001. Men enbart
ordförandeskapet kan inte förklara den totala re-
sursökningen. Regeringen hade inför vårpropositio-
nen 2001 aviserat en noggrannare analys av Reger-
ingskansliets dimensionering. Någon sådan analys har
dock inte avlämnats. Nu påstår regeringen i budget-
propositionen att en sådan analys ska ske. Det är ju
roligt att höra att den kommer så småningom, men det
låter väldigt mycket som den obotfärdiges förhinder.
Enligt vår mening är det viktigt att kunna redovisa
produktivitet och resultat i förhållande till de stora
anslagsposterna. Detta har inte skett på ett tillfreds-
ställande sätt.
Herr talman! Det är ganska intressant att det i ett
remissvar från den statsvetenskapliga institutionen
vid Aarhus universitet på Riksdagens revisorers
granskning av Regeringskansliet sägs att de här pro-
blemen kanske mer är en psykologisk och en strate-
gisk realitet än en objektiv sådan. Orsaken till detta är
enligt institutionen att det unika svenska systemet har
en mycket skarp gräns mellan departementsnivån och
myndighetsnivån. De svenska departementen är inte
som i andra länder hybrider. Detta talar enligt institu-
tionen för att de svenska departementen skulle kunna
vara ganska små enheter som först och främst funge-
rar som sekretariat till ministrarna, vilket de också
verkar vara i praktiken. Mot denna bakgrund ansåg
institutionen vid Aarhus universitet att Regerings-
kansliets bemanning med ca 4 000 personer verkar
något stor.
Herr talman! Relationen mellan departement och
myndighet - eller ämbetsverk - blir genom de suc-
cessivt ökade resurserna kraftigt förskjuten till de-
partementens förmån. Det borde enligt vår mening
finnas ett sparutrymme inom Regeringskansliet. Nu
tror jag inte på någon osthyveleffekt i sammanhanget.
Vissa avdelningar behöver säkert förstärkas, andra
bantas kraftigt. Vi behöver åtgärdsinriktade departe-
ment - inte pratdepartement. Vi tror att det är möjligt
att genomföra denna trimning av Regeringskansliet
till en rimligare kostnad, herr talman.
Eftersom det är den sista debatten vi har i utskot-
tet den här terminen vill jag till slut, trots att vi har en
icke närvarande ordförande, framföra ett tack till den
avgående ordföranden för hans insatser i utskottet.
Han har utfört arbetet på ett briljant sätt, och det är
nog en allmän uppfattning i utskottet att vi kommer
att sakna Per Unckel när han lämnar ordförandepos-
ten.

Anf. 4 KERSTIN LUNDGREN (c):
Herr talman! Centerpartiet vill arbeta för att stärka
människors makt över sin vardag, stärka självbe-
stämmandet för de enskilda men också det lokala
självbestämmandet, det lokala självstyret. Vi vill
utveckla hela Sverige utifrån den utgångspunkten för
att skapa livskvalitet för människor och för att skapa
livskraft i hela landet. Självklart arbetar vi med bud-
geten för riket utifrån den visionen och för att för-
verkliga den visionen.
Budgeten är, som sagt var, en helhet. Tyvärr av-
slog en majoritet här i kammaren vårt budgetförslag
den 4 december. Det gör att vi från vår sida inte fram-
för några särskilda yrkanden på det här området, herr
talman, utan vi nöjer oss med att hänvisa till våra
åsikter i ett särskilt yttrande när det gäller anslagsom-
råde 1.
Vår utgångspunkt är att stärka människors själv-
bestämmande och öka makten lokalt. Vi tycker att det
budgetförslag som ligger på kammarens bord rimmar
illa med det uttrycket, därför att man kan tydligt se
hur det växer i toppen och inte i botten av vårt sam-
hälle. Ett uttryck för det är den kraftiga utökning av
anslag som faktiskt syns på Regeringskansliet. Den
utökning som gjordes för 2000 och 2001 hade en
tydlig koppling till EU-ordförandeskapet. Den hade
en tydlig koppling till de extrainsatser som skulle
göras när det gällde press, information och kultur-
satsningar under EU-ordförandeskapet. Den hade
också en koppling till de kostnadsökningar som mö-
tesverksamheten medförde.
Nu är EU-ordförandeskapet i den här omgången
ett minne. Det är ett gott minne, men dock blott ett
minne. Mot den bakgrunden ser vi det naturligt att
kammaren återställer nivån för Regeringskansliet till
vad som var fallet före EU-ordförandeskapet. Vi ser
det också som rimligt att kammaren tar fasta på de
signaler som gavs när man förändrade departements-
organisationen. Vi ser möjligheter till en effektivise-
ring inom Regeringskansliet och tycker att det är
rimligt att man mot den bakgrunden minskar anslagen
med 836 miljoner, alltså motsvarande det som gällde
före de här extra tilldelningarna för EU-
ordförandeskapet. Det innebär å andra sidan att mak-
ten kan växa kraftfullt underifrån, att vi får större
kraft lokalt, ett ökat självbestämmande lokalt och inte
en tillväxt i Regeringskansliet.
Utifrån vårt perspektiv att stärka människors
självbestämmande, att öka självstyret och den lokala
demokratin eller demokratin i stort ser vi naturligtvis
det också som viktigt att värna det fria ordets möjlig-
heter i hela landet. Av det skälet är det naturligt att vi
från Centerpartiets sida hävdar presstödets nivå och
hävdar förutsättningarna för tidningar i hela landet att
komma ut så som det är avsett, som dagstidningar.
Vi ser med oro på den avtalsförändring som har
gjorts när det gäller distribution. Riskerna för att
många tidningar i stora delar av landet inte kommer
att kunna nå sina mottagare dagen efter är uppenbara.
Att i det läget sänka presstödet ser vi inte som rimligt.
Därför utökar vi i stället i vårt förslag presstödet med
1 miljon, just för att klara och hävda mångfalden.
Det finns säkert anledning att titta på detaljer i in-
nehållet när det gäller formerna för presstöd, men
grunden måste vara att man hävdar ett presstöd på en
nivå som gör det möjligt för det fria ordet att utveck-
las över hela landet. Det gäller även mångfalden i
medierna.
Vi ser också från Centerpartiets sida att Radio-
och TV-verket har varit effektivt i sitt arbete och
lyckats klara sin uppgift på ett bra sätt. Vi finner inte
skäl att i det här läget anslå särskilda medel för att
göra de lokal-TV-satsningar som aviserats. Det kan i
sådant fall klaras inom ramen för en effektivisering
och genom att ta till vara de goda resultat som Radio-
och TV-verket har uppnått.
Därför gör vi i vårt budgetförslag en reduktion på
detta område med 2 miljoner.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag beröra en av
de frågor som har varit uppe i debatten. Det handlar
om partistödet. För Centerpartiet är det självklart att
partierna ska vara oberoende, men de ska inte vara
oberoende i förhållande till medborgarna och sitt
uppdrag att vara aktiva deltagare i samspelet med
medborgarna. Det är oerhört viktigt att vi inte ut-
vecklar partistödet i en riktning som gör att partiernas
frihet går förlorad. Av exempel från andra delar av
världen har vi sett att partiernas frihet lätt kan för-
svinna i takt med att förutsättningarna för ett aktivt
oberoende partiarbete försvinner. På samma sätt som
med presstödet anser vi att det är rimligt att hävda
partistödets nivå och inte gå på en linje som innebär
avveckling.
Slutligen vill jag ansluta mig till det uttalande som
Ingvar Svensson gjorde tidigare och framföra mitt
och Centerpartiets tack till vår avgående ordförande i
utskottet, Per Unckel, för hans sätt att utomordentligt
förtjänstfullt leda utskottets arbete.

Anf. 5 HELENA BARGHOLTZ (fp) replik:
Herr talman! Jag kan konstatera att Centern till
skillnad från de övriga borgerliga partierna inte vill
dra ned på kostnaderna för presstödet. De vill snarare
öka detta. Jag vill fråga Kerstin Lundgren om press-
stödet ändå inte är väldigt orättvist och konkurrens-
hämmande. Det gynnar de tryckta tidningarna. De
andra tidningarna som många ungdomar startar har
inte samma möjligheter att få presstöd. Att söka
presstöd är också i sig besvärligt. Jag tror att många
ungdomar inte har möjlighet att göra det.
Jag är inte säker på att jag uppfattade riktigt vad
Kerstin Lundgren sade om Radio- och TV-verket.
Centern vill väl också minska kostnaderna för detta?
Jag vill höra vad Kerstin Lundgren säger om detta
och också påminna om att de 56 chefredaktörerna
som jag nämnde anser att presstödet är förkastligt.

Anf. 6 KERSTIN LUNDGREN (c) replik:
Herr talman! Ja, Helena Bargholtz. Vi har gjort en
neddragning på Radio- och TV-verket. Det berörde
jag också. Det är en neddragning på 2 miljoner. Vi
tycker att verket har arbetat bra och effektivt. Det kan
klara sig på en lägre nivå och ändå klara uppdraget.
Det handlar alltså om en neddragning på Radio-
och TV-verket, däremot inte på presstödet. Där vill vi
ha en utökning. Centerpartiet tycker, oberoende av
antalet chefredaktörer som har uttalat sig, att det är
oerhört viktigt med en mångfald inom det tryckta
ordets ram i hela landet. Om vi inte klarar att leva upp
till detta - det har vi sett oroande tendenser på - för-
minskar vi demokratin i stället för att utveckla den.
Det är naturligtvis angeläget att titta på detaljer,
förbättra och försöka utveckla men inte att avskaffa
presstödet eller att hitta lösningar som innebär att
man minskar mångfalden i det tryckta ordet. Vi bör
snarare utöka. Det var på den grunden som vi nyligen
arbetade med att förändra i tryckfrihetslagstiftningen.
Vi diskuterade då utgivningsbevis och annat. Vi ska
skapa möjligheter, underlätta för nya medier att
komma till och för fler människor att delta i det de-
mokratiska samtalet. Det gör vi inte genom att mins-
ka presstödet, anser vi från Centerpartiets sida.

Anf. 7 HELENA BARGHOLTZ (fp) replik:
Herr talman! Vi är helt överens om inriktningen.
Folkpartiet vill också öka möjligheterna att sprida
åsikter och verka för det tryckta ordet. Men vi vill
också ge andra medier en chans att kunna fungera.
Det har de inte i dag. Vi vet att databastidningarna
har det väldigt besvärligt. De får inte de ekonomiska
fördelar som det tryckta ordet har. Vi tycker inte att
det är sjyst. Därför tycker vi inte att vi ska ha presstö-
det på detta sätt.
Innan jag avslutar mitt anförande vill jag passa på
att framföra ett tack till den tyvärr frånvarande Per
Unckel för de insatser han har gjort i kammaren. Jag
räknar med att göra det på annat sätt också.

Anf. 8 KERSTIN LUNDGREN (c) replik:
Herr talman! Låt oss titta på hur vi kan skapa
möjligheter för flera att delta i det demokratiska
samtalet genom att förbättra det i form av nya medier.
Men låt oss inte göra detta genom att kasta bort förut-
sättningarna för det viktiga samtal som pågår i våra
tidningar över hela landet. Vi vet att vi skulle få en
drastisk förändring av medielandskapet i vårt land om
vi skulle avveckla presstödet. Det vill Centerpartiet
inte delta i.

Anf. 9 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Herr talman! Jag ska förmedla alla tack till den
avgående ordföranden, såväl de som sägs från talar-
stolen som de som sägs till mig privat - det är också
en möjlighet. Han beklagar mycket att han inte kunde
vara med i dag, men jag ska förmedla allt. Man kan
väl också tänka sig att han läser protokollet. Det är
inte helt uteslutet.
Vad det gäller sakfrågorna blir jag förvånad när
Kerstin Lundgren först talar så starkt om att det är
viktigt att partierna ska vara oberoende. Det tror jag
är ganska okontroversiellt - som sagt ganska okon-
troversiellt. Sedan säger hon att det därför är viktigt
att staten stöder partierna med pengar. Kan det inte
vara så, Kerstin Lundgren, att det också är viktigt att
partierna ska vara oberoende av staten?
I fråga om presstödet känner vi igen debatten. Jag
måste ändå ställa frågan: Tycker verkligen Kerstin
Lundgren att det fungerar optimalt med de många
hundra miljoner som man delar ut varje år? Har det
lett till de vitamininjektioner, nödvändiga omstruktu-
reringar och annat som var avsett när presstödet in-
fördes?

Anf. 10 KERSTIN LUNDGREN (c) replik:
Herr talman! Man kan alltid se på hur man kan
utveckla presstödet i syfte att förbättra och göra det
mer effektivt. Så kan man alltid resonera. Utifrån
detta drar vi inte slutsatsen att vi ska avveckla press-
stödet i syfte att skapa någon form av oberoende
medier. Vi ser utvecklingen och vad som skulle bli
följden. Presstödet ger i dag förutsättningar att upp-
rätthålla mångfalden i tidningsvärlden. Vi tror och
tycker det är viktigt att det finns många röster även
inom det skrivna ordets område för att upprätthålla ett
gott medielandskap över hela Sverige. Det skulle inte
vara möjligt utan presstöd. Jag har inte uppfattat att
det finns något alternativt förslag som visar på att
man bättre skulle uppnå detta mål genom att avskaffa
presstödet.

Anf. 11 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Herr talman! Problemet är naturligtvis att presstö-
det, trots att det existerat så pass länge, knappast har
lett till den förnyelse som man avsåg. Det har inte
heller räddat tidningar i särskilt stor utsträckning. Det
pågår ändå omstruktureringar. De kommer under alla
omständigheter att ta fart under de närmaste åren.
Alla som känner till branschen vet att man arbetar
mycket med allianser och nya funktioner. Det har inte
mycket med presstödet att göra. Det kan snarast ha
varit en begränsning när det gäller att finna nya livs-
kraftiga strukturer. Om man vill gynna dagspressen
över huvud taget eller det skrivna ordet tycker jag att
man ska tänka sig mer generella åtgärder. Man bör i
så fall diskutera skattebelastningen i form av annons-
skatter och annat. Jag tycker inte att det är speciellt
trovärdigt att haka sig fast vid presstödet, som är en
historisk och gammaldags konstruktion, och tro att
det kan lösa dagens problem i ett helt nytt medieland-
skap.
Jag efterlyser också ett svar på min fråga om par-
tistödet. Kerstin Lundgren, är det, enligt Centerparti-
et, inte bra om politiska partier är oberoende av sta-
ten?

Anf. 12 KERSTIN LUNDGREN (c) replik:
Herr talman! Jag kan som sagt inte heller se att
presstödet har hindrat en medieutveckling när det
gäller det skrivna ordet och de nya medier som har
kommit. Man kan alltså inte säga att det har stängt
dörren för en utveckling av det skrivna ordets former.
Vi har ny teknik och nya medier som har tillkommit.
Där ser vi en utveckling som i framtiden mycket väl
kan komma att kräva nya lösningar.
Det vi däremot ser är en utslagning av tidningar
landet över, och det skulle vi få i större utsträckning
om vi minskade eller helt avskaffade presstödet. Det
vill vi från Centerpartiets sida inte medverka till.
Snarare vill vi utveckla det skrivna ordets möjlighe-
ter, och då i hela landet.
När det gäller partistödet, herr talman, uppfattar
jag mig som oberoende och fri att tycka och tänka
trots att jag får min ersättning från staten, från svens-
ka folket. Vi är en del av det systemet. Jag tycker att
det är rimligt att vi partiföreträdare och våra partier
har möjligheten att verka inom ramen och jobba för
att utveckla demokratin på ett oberoende sätt, där
medlemsavgifter ska vara en viktig del. Vi vet dock
att det inte är det enda.
Vi vill inte se en utveckling där man ökar beroen-
det av stöd från andra aktörer, till exempel näringsli-
vet, sponsorer eller liknande, vilket också skulle kun-
na vara tänkbart. Därför vill vi hävda partistödet.

Anf. 13 GUSTAV FRIDOLIN (mp):
Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att
den budget som nu debatteras i en rad olika debatter
kring olika utgiftsområden är en rödgrön budget. Det
rödgröna står som garant för att budgeten inte låter
ekonomismen sättas före mänskliga värden och för att
rättvisan, jämlikheten och jämställdheten prioriteras
högre än någras penninghunger. Det rödgröna ger att
den budget som debatteras är en budget som tar radi-
kala grepp för att komma till rätta med miljöförstö-
ringen. Den budget som debatteras, och som betän-
kandet KU1 och utgiftsområde 1 därmed är delar av,
är kort sagt en budget som vi miljöpartister bifaller.
När det gäller utgiftsområde 1 finns det några sa-
ker som vi särskilt vill framhålla. Den långsiktiga
satsning på en mer deltagande demokrati som skissas
upp inom området demokratipolitik hör hit. Jag vill
understryka vår glädje över att det nu utlovas att en
kartläggning av hur det svenska remissförfarandet
används avseende frågor med EU-anknytning ska
genomföras, detta med syfte att stärka remissförfa-
randet.
Ännu lyckligare är vi över att det nu utlovas vida-
re offentlighet för partiers och valkandidaters intäk-
ter. Jag kan inte nog framhålla den miljöpartistiska
inställningen att regeringen snarast efter det att utred-
ningen är färdig den 30 september nästa år bör åter-
komma med förslag på konkret lagstiftning för att
personvalskandidater och partier ska tvingas redovisa
var de får sina bidrag ifrån.
Inom politikområdet mediepolitik fortsätter riks-
dagsmajoriteten i och med betänkandet att garantera
ett brett och allsidigt medieutbud genom ett starkt
presstöd. Här görs dessutom en viktig satsning på
icke-kommersiella lokala TV-kanaler under anslaget
27:4 Radio- och TV-verket. Ett projekt inom Riksför-
bundet Öppna Kanaler i Sveriges ram ska ge folkrö-
relserna möjlighet att bättra på sin användning av TV-
mediet för kommunikation, lokal kultur och såväl
lokal- som idédebatt. Detta innebär en klar och viktig
förstärkning för yttrandefriheten.
Låt mig också här nämna att vi inom mediepoliti-
ken tvingats acceptera en neddragning av presstödet
med 1 miljon kronor för att säkerställa satsningar som
denna. Detta är ur grön synvinkel mycket beklagligt
men alltså tyvärr också nödvändigt.
Låt mig i lovorden över betänkandet också nämna
att vi gröna är glada över den ekonomiskt offensiva
politik som döljer sig bakom politikområdet samepo-
litik. Nu hoppas vi att den även efterföljs av andra
satsningar för att stärka samernas ställning såsom ett
undertecknande av ILO-konventionen om ursprungs-
befolkningars rättigheter.
Herr talman! Med detta sagt känner jag också att
det faller på mina axlar att som representant för riks-
dagens yngsta parti filosofera något vidare om det
som vi i dag ska gå till beslut kring. Vi i Miljöpartiet
har efter valet gjort vårt bästa för att förvalta våra
väljares röster och pressa igenom maximalt av grön
politik. Men det ska i ödmjukhetens namn sägas att
ett parti med 4,6 % av rösterna inte dikterar allt i en
budgetöverenskommelse. Ett oppositionellt framtids-
parti kan inte få igenom alla sina krav när det ställs
mot kulturen hos ett sedan länge statsbärande parti.
Det ligger i sakens natur. Därvidlag är den budget
som ligger till grund för beslutet i KU1 en rödgrön
sådan och inte en grön. En rent miljöpartistisk budget
hade sett annorlunda ut och också låtit annorlunda.
Frågan om att bryta maktlösheten är central för
varje grönt tänkande människa. Viljan att skapa ett
samhälle där makten flyttas allt närmare människor
brinner i våra hjärtan. För oss är det inte systemet
eller våra uppbyggda strukturer som är det viktiga
utan människan mitt i allt detta och vilken möjlighet
hon har att påverka sitt liv och sin omgivning. Vi är
övertygade om att det sjunkande valdeltagandet bott-
nar i en känsla av vanmakt inför politiska beslut fat-
tade i församlingar som denna, i de stora företagens
slutna styrelserum eller i EU:s mäktiga maskineri.
Det enda som kan återvinna tron på partipolitiken är
ett utbrett folkligt engagemang, en vilja till föränd-
ring, en känsla av jävlaranamma och en bruten
maktlöshet.
Herr talman! Kanske har jag nu alltför länge up-
pehållit mig vid ideologi och demokrati, men låt mig
lugna kammarens ledamöter genom att snabbt rusa
vidare till en kort genomdragning av de gröna åsik-
terna kring några av de anslag som inte ingår i något
politikområde men ändå behandlas i detta betänkan-
de. Vi stöder uppgörelsen i alla delar men är av åsik-
ten att fler besparingar hade kunnat göras inom dessa
anslag. Ett mindre generöst tilltaget arvode för riks-
dagens ledamöter hade kunnat ge besparingar inom
anslaget 90:2. Ett avskaffande av monarkin i enlighet
med vår politik hade på sikt kunnat ge stora bespa-
ringar inom anslaget 90:1 Kungliga hov- och slotts-
staten. Vidare instämmer vi i att viss kritik kan riktas
mot Regeringskansliet tilltagande expansion.
Herr talman! Det är nu också läge att en stund up-
pehålla sig vid de två särskilda yttranden som Miljö-
partiet har bifogat betänkandet.
Först och främst behandlas i betänkandet ett yr-
kande om tillkännagivande till regeringen om behovet
av en djurskyddsminister. Vi kan konstatera att djur-
individer varje dag förtrycks. Skattepengar går till att
subventionera långa och vidriga djurtransporter ge-
nom och över kontinenten. Minkar spärras inom päls-
farmningen in på en liten yta för att gasas ihjäl och
mista sin päls till någon klädhängare. Plågsamma
djurförsök utförs trots att andra metoder finns. Djuren
inom lantbruket behandlas ofta utan respekt och em-
pati. Vi har kommit till en tid då det är dags att inne-
fatta också djuren i humanismen. Vi gröna har pressat
regeringen att inrätta en djurskyddsmyndighet. Det
logiska steget är nu att regeringen också inrättar en
minister med uppgift att värna djurens intressen och
föra en aktiv djurskyddspolitik.
Hade inte samarbetet med s och v redan lett till
vissa framgångar i djurskyddspolitiken hade jag ge-
nom en reservation låtit kammaren bekänna färg i
fråga om djurens behov av ministerskydd. Nu har vi
en djurskyddsmyndighet på gång, och därför väntar
jag med att tvinga fram en sådan votering.
Herr talman! I ett annat särskilt yttrande påpekar
vi gröna behovet av en ambassad i Afghanistan. Af-
ghanistan är ett land som är drabbat av stora svårig-
heter vad gäller flyktingar, både inom och utanför
landet. Behoven under de kommande tio åren inne i
landet och i omgivande gränsområden av allmän
livsmedelssäkerhet, utbildning och hälsa samt så klart
flyktingåtervändande är stora. Den största utmaning-
en ligger i utformningen av och makten över den
civila administrationens ny- och återuppbyggnad.
Denna ska givetvis ledas av afghanerna själva, men
samtidigt finns en medvetenhet om behovet av inter-
nationellt beskydd, kunskapsöverföring och handled-
ning för det ändamålet. I mitt särskilda yttrande pekar
jag också på situationen i Svenska Afghanistankom-
mitténs skolor, på att Afghanistan är ett av de sista
länderna i världen där polio fortfarande förekommer
och mycket mer.
Dessa uppgifter hade kunnat vara väl lämpade för
en svensk ambassad i Afghanistan att ta tag i.
Det hör inte heller till vanligheterna att kammaren
voterar om platser för ambassader. Men efter reger-
ingens försäkringar när debatten om bombningarna av
landet var som hetast om att inte glömma landet efter
kriget och att inte göra om misstaget att låta hatet och
desperationen gro i fattiga länder förutsätter vi att
man tar vårt krav på allvar trots att vi inte markerar
genom reservation.
Herr talman! Med denna bakgrund, inbegripande
såväl lovord som tveksamheter, ideologiska resone-
mang om demokrati samt krav på regeringens sam-
mansättning och utlandsrepresentationen, bifogad till
protokollet vill jag å den gröna riksdagsgruppens
vägnar yrka bifall till utskottets förslag till beslut i
betänkandet.

Anf. 14 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Det var ett par punkter som föran-
ledde mig att begära replik.
Om man tar bort kungahuset, anser Gustav Frido-
lin att en president skulle bli billigare? Det finns olika
argument mot monarki, den debatten kanske vi inte
behöver föra. Men blir det billigare med en president,
Gustav Fridolin?
Sedan skulle jag också vilja ställa en fråga om
förslaget till djurskyddsminister. Om det inte händer
något på det här området hotade Gustav Fridolin
nästan med att man får gå till votering om detta. Vill
Gustav Fridolin ta bort statsministerns befogenhet att
själv organisera regeringens arbete och utforma orga-
nisationen?

Anf. 15 GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik:
Herr talman! Tack Ingvar Svensson för repliken!
Vad gäller kungahuset ställer sig Miljöpartiet inte
bakom en direkt övergång till en klassisk form av
republik utan vi har fler olika förslag till hur detta
skulle kunna organiseras, bland annat kanske genom
att herr talmannen övertar de uppgifter som i dag
åligger monarken. Detta är en diskussion som vi
återkommer till i kammaren.
Vad gäller regeringens sammansättning känner vi
i Miljöpartiet att om inte regeringen tar till sig de krav
och förslag som läggs fram, om de skulle ha en majo-
ritet i riksdagen, menar vi att riksdagen borde ha all
rätt att yrka på tillkännagivande av olika minister-
poster.

Anf. 16 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! "De svenska väljarnas uppdrag åt
oss folkvalda var entydigt: Sverige ska fortsätta att
utvecklas som välfärdsnation. Därför måste barnens
villkor, sjukvården och omsorgen om de äldre gå före
stora skattesänkningar.
Därför ska varje reform vara finansierad och poli-
tiken präglas av ordning och ansvar. Därför ska poli-
tiken formas i samarbete och samverkan såväl i som
utanför riksdagen. Det är bara så målet kan nås: Sve-
rige ska vara de många möjligheternas land - inte de
stora motsättningarnas samhälle.
De senaste årens framgångar - en stark ekonomi,
hög tillväxt och låg arbetslöshet - bildar en god grund
för en offensiv politik. Målen för den ekonomiska
politiken ligger fast. De offentliga finanserna ska
uppvisa överskott och inflationen hållas tillbaka.
Utgiftstaken ligger fast och ska klaras.
Målet är att 80 % av befolkningen mellan 20 och
64 år ska vara sysselsatt år 2004. Socialbidragsbeho-
vet ska halveras mellan åren 1999 och 2004.
En fortsatt god ekonomisk utveckling kräver en
bred uppslutning kring två stora arbetsuppgifter -
båda helt avgörande för vårt lands framtid.
För det första, vi måste göra arbetslivet mänskli-
gare och minska sjukskrivningarna. Regeringens mål
är att halvera antalet sjukdagar fram till år 2008. Pa-
rallellt ska antalet förtidspensioneringar varje år
minska. Det långsiktiga arbete som inleddes hösten
2001 fortsätter. Trepartssamtal förs nu mellan reger-
ingen och arbetsmarknadens parter.
Den sjukes rätt till rehabilitering och möjligheter
att återgå i arbete ska förbättras. Fler läkare ska be-
döma längre sjukskrivningar. Resurser avsätts för
ökad samordning mellan sjukvård, socialtjänst, ar-
betsmarknad och försäkringskassa. Parternas före-
byggande arbete stärks, liksom folkhälsoarbetet och
företagshälsovården. Kvinnors hälsa och arbetsvillkor
uppmärksammas särskilt."
Herr talman! Det här är ett citat av inledningen till
årets regeringsförklaring. Det är alltså den politik som
riksdagen tidigare den här månaden har tagit ställning
till genom att besluta om de ramar som gäller för
årets budgetarbete. Jag har tyckt att det i år, liksom i
fjol, finns anledning att erinra om vilken politik som
faktiskt ligger till grund för den ram som nu är satt
för rikets styrelse.
Dessutom är det anslag som vi nu ska bevilja
inom Utgiftsområde 1 till för att genomföra den poli-
tik som jag nyss har citerat och den politik som i
övrigt finns i den regeringsförklaring som är grunden
för det pågående arbetet. Jag har, herr talman, med
det här velat knyta ihop det hela och ge också ett
innehåll åt den lite tekniska debatt som man lätt för i
budgetsammanhang.
Det har i det betänkande som utskottet i väsentliga
delar har enats om tagits upp anslag för riksdagens
egen verksamhet, för de politiska partierna, för Re-
geringskansliet och för några viktiga verksamheter
som egentligen ingen pekar på alls i det här samman-
hanget, nämligen knappt 60 miljoner till justitieom-
budsmännens utomordentligt viktiga arbete ur kon-
trollsynpunkt och med de möjligheter som den en-
skilda individen har att vända sig till justitieombuds-
männen. Till det kommer den inspektionsverksamhet
som ombudsmännen bedriver i den offentliga förvalt-
ningen för att säkerställa rättssäkerheten samt se till
att den enskildes förutsättningar och möjligheter tas
till vara på allra bästa sätt. Justitiekanslern ryms ock-
så inom de här anslagen. Han utför också, sett ur den
enskildes perspektiv, ett väsentligt arbete, bara för att
peka på några faktorer.
En stor del av regeringens budgetskrivelse handlar
dessutom om det som jag tycker att det finns anled-
ning att diskutera mycket mer än om Regeringskans-
liet har si eller så för många tjänstemän eller att de
politiskt sakkunniga, som det påstås, har ökat drama-
tiskt, vilket egentligen inte alls är fallet. Jag tycker att
det vore viktigt att vi hade ett tankeutbyte om det som
är själva kärnan i vår verksamhet, nämligen demo-
kratifrågorna.
Det kan dessvärre konstateras i den här budget-
skrivelsen att regeringens mål och det mål som riks-
dagen ställde sig bakom, nämligen att vi i valet i
höstas skulle ha ökat valdeltagandet i förhållande till
den nivå som nåddes närmast föregående val inte har
varit möjligt att uppnå, utan vi tvingas tillsammans
konstatera att vi har ett för svenska förhållanden lågt
valdeltagande.
Internationellt har vi inte någon anledning att vara
oroade, men tendensen under flera val till ett sjun-
kande valdeltagande är naturligtvis en varningsklocka
som det finns anledning att på olika sätt uppmärk-
samma. Om vi inte från politiska partier, folkrörelser,
vi som är valda i olika politiska församlingar, förmår
att föra ut budskapet att det faktiskt är våra gemen-
samma angelägenheter som vi hanterar i de politiska
församlingarna, inte några politikers angelägenheter,
finns det anledning till stort bekymmer. Vi måste
faktiskt förmå att fungera som väljarens ombud så
länge vi har väljarens förtroende. Det är väljaren som
är suverän att välja de företrädare som han eller hon
själv vill.
Jag tycker att vi ibland för debatten om demokra-
tins möjligheter som en mycket teknisk fråga. Jag tror
att det handlar om känsla, engagemang och vikten av
att tillsammans ordna en rad angelägenheter.
Herr talman! Jag vill avsluta mitt anförande med
att mycket kort beröra presstödet. Det har gjorts flera
inlägg om detta, men jag vill peka på att presstödet
ändå har haft en avgörande betydelse för att vi har
olika spridningsområden. Vi har en mångfald genom
att det fortfarande finns en andratidning som kan
överleva trots en dyster annonsmarknad och svårig-
heter på olika sätt. Det är utan tvivel en framgång för
presstödet som sådant.
Jag vill ägna de allra sista sekunderna av den av
mig utmätta tiden - det är ingen annan som har be-
stämt att jag ska tala i åtta minuter - åt att lite grann
upprepa det tack som jag i går hade tillfälle att uttala
till utskottets ordförande Per Unckel, som dessvärre
inte har möjlighet att delta här. Jag vill gärna göra det
också i kammaren - trots hans frånvaro. Som vice
ordförande för hela utskottet finns det anledning att
uttala stor tillfredsställelse på det sätt som Per Unckel
har lett utskottsarbetet under fyra och ett halvt år. Vi
har allesammans haft ganska hårda drabbningar i
kammaren utifrån de politiska förutsättningar som
föreligger. Vi har inte särskilt ofta flyttat in dem i
konstitutionsutskottet. Vi har kunnat ha en samtalan-
de, resonerande, ton och kunnat komma fram till, som
vi har tyckt, kloka och förståndiga slutsatser, ibland
polariserade efter partilinjerna men ibland uppfånga-
de så att vi har kunnat skapa en gemensam grund för
det demokratiska arbetet.
För allt det fina jobbet som har skett under trevli-
ga former vill jag få fört till kammarens protokoll ett
tack från hela utskottets sida.

Anf. 17 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! När Göran Magnusson började sitt
anförande tänkte jag att det var fel Göran som stod i
talarstolen. Förklaringen kom så småningom. Göran
Magnusson lät så högtidlig och formell.
Göran Magnusson pekade på att det är viktigt med
barnens behov och välfärdssamhällets utveckling. Är
detta verkligen beroende av omfattningen av Reger-
ingskansliet?
Socialdemokraterna brukar av och till hävda att
det inte har skett så dramatiska förändringar av per-
sonalsituationen i Regeringskansliet. Det framkom-
mer i synnerhet när vi diskuterar granskningen av
regeringen. Om nu det Socialdemokraterna säger
stämmer, vad har då alla dessa våldsamma resurser
tagit vägen om de inte har gått åt till personal? Varför
får vi inte en noggrannare analys av Regeringskansli-
ets sammansättning och organisation, om det verkli-
gen är en optimal organisation och om kansliet är värt
pengarna - för att använda ett mer alldagligt uttryck?

Anf. 18 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Beträffande Göran och Göran kan vi
ändå konstatera att båda Göran har samma politik.
Därför kändes det inte svårt att upprepa inledningen
av regeringsförklaringen.
Vi har fört åtskilliga debatter kring Regerings-
kansliets omfattning. Det finns olika studier om hur
stort ett regeringskansli ska vara. Ingvar Svensson
hade en referens från, tror jag, universitetet i Århus.
Studieförbundet Näringsliv och Samhälle hävdar i en
skrift att regeringen styr sina myndigheter för lite och
att det behövs fler människor i Regeringskansliet för
att verkligen kunna styra myndigheterna. Det är kan-
ske en något kontroversiell ståndpunkt, men den är
kanske lika mycket värd som universitetet i Århus
uppfattning i frågan.
Det har gjorts andra utredningar, till exempel Vad
kostar det att regera?, och där har konstaterats att
Regeringskansliet har varit för litet i förhållande till
de anspråk och uppgifter kansliet kan ha.
När vi om en eller annan månad debatterar KU:s
granskning av Regeringskansliet - jag tänker inte på
den stora vårgranskningen utan på den något mer
stillsamma administrativa höstgranskningen - finns
det väl ett och annat klagomål på att Regeringskansli-
et inte har lyckats fylla de mål som man har satt upp,
besvarat några interpellationer för sent och andra
synpunkter. Ibland borde opposition något fundera på
hur mycket pengar man är beredd att anslå i budget-
ögonblicket och vilka anspråk man sedan ställer på att
Regeringskansliet sedan ska svara upp mot alla de
behov som formuleras på olika sätt.
Det är naturligtvis svårt att formulera en uppfatt-
ning om vad som är den optimala organisationen eller
den optimala omfattningen av Regeringskansliet.

Anf. 19 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Det här var intressant. Det är svårt
att formulera detta, men det är tydligen inga svårig-
heter att fatta skarpa beslut i form av pengar.
För ett och ett halvt år sedan utlovade regeringen i
vårpropositionen en noggrannare analys av Reger-
ingskansliets dimensionering. Den har fortfarande
inte kommit. I budgetpropositionen från i höstas säger
man att en sådan analys ska ske.
Behövs det mer pengar till Regeringskansliet, Gö-
ran Magnusson, för att kunna göra en analys om det
behövs fler personer? Eller behövs det mer tanke-
skärpa här och var?

Anf. 20 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror att det går att räkna med att
om regeringen har skrivit att man avser att lägga fram
en analys kommer den att läggas fram i en eller annan
form. Om vi rannsakar hjärtan och njurar och funde-
rar på problemen visar det sig att det är ganska svårt
att svara på Ingvar Svenssons fråga, nämligen vad
som är den optimala organisationen. Det kan man
knappast avgöra ens i efterhand, om det blir en massa
folk över eller om man missar att genomföra en poli-
tik och svara mot den administration och förvaltning
regeringen är satt att syssla med.
Ingvar Svensson hade i sitt tidigare inlägg krav på
att regeringen skulle visa resultatmått i form av pro-
duktiviteten. Jag skulle gärna höra Ingvar Svensson
utveckla hur produktivitetsmåtten på regeringens
arbete egentligen ska se ut. Ärligt sagt räcker min
fantasi inte riktigt till för att klara ut produktivitets-
mått ens i det politiska arbetet, i regeringsarbete eller
i en kommunstyrelse. Det finns stora svårigheter att
tro att man kan mäta politiskt beslutsfattande i en
regering eller i ett landstingsfullmäktige med de pro-
duktivitetsmått som används när dammsugare eller
något annat mer påtagligt produceras. Svårigheterna
ligger på det planet.

Anf. 21 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Herr talman! Även jag kände mig lite högtidlig
när jag fick höra en del av regeringsförklaringen för
andra gången. Även jag har väl lite svårt att se kopp-
lingen mellan de högtidliga orden där och de frågor
som faller under Utgiftsområde 1, exempelvis hur
bevarat presstöd i nuvarande funktion hänger ihop
med minskad sjukfrånvaro och annat som Göran
Magnusson nämnde.
Göran Magnusson kommer in på ett intressant re-
sonemang om demokrati, som vi väl får återkomma
till någon annan gång. För min del vill jag framhålla
att det är lite väl kvantitativt att försöka mäta demo-
kratins styrka bara i valdeltagandet. Det måste väl
ändå vara så att engagerade medborgare röstar för att
de känner att de gör något viktigt. Det viktigaste kan
inte vara att bara rösta eller rentav att släpa sig i väg
till vallokalen. Det är inte alldeles riskfritt - som vi
har sett av en del händelser - att bara betona det vik-
tiga i att alla röster kommer in. Vi får anledning att
återkomma till en lite fördjupad diskussion i samband
med något annat betänkande.
Jag har bara några ord om presstödet igen - även
om vi har sagt mycket om det redan. Göran Magnus-
son menar att många andratidningar har överlevt tack
vare presstödet. Det kan vara så. Men många tidning-
ar har inte överlevt - trots presstödet. Alla vill ha en
mångfald av tidningar på den ort de bor på, men på
många håll har andratidningar försvunnit. Själv vet
jag att det skulle vara tråkigt om andratidningen på
min ort försvann. Jag går inte så långt att jag tar med
den i min aftonbön eftersom andratidningen är en
socialdemokratisk tidning, men jag skulle beklaga om
den försvann. Frågan är om presstödet kan klara detta
på sikt. Vi måste titta lite framåt också. Kopplingen
mellan presstöd och överlevnad är något omdiskute-
rad. Den intressanta frågan nu är inte det historiska
utan om presstödet är rätt konstruktion för den fram-
tida medievärlden.

Anf. 22 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Huruvida presstödet är rätt konstrue-
rat eller ej är inte Nils Fredrik Aurelius, och inte
heller Folkpartiet, intresserad av att diskutera. Man
vill slopa det: hälften redan från den 1 januari nästa
år. Det betyder väl att det ryker ett antal andratid-
ningar redan 2003 om Nils Fredrik Aurelius och Mo-
derata samlingspartiet skulle få majoritet för sin
ståndpunkt.
Det är naturligtvis för få andratidningar som har
överlevt - trots presstödet. Det är för få andratidning-
ar som har överlevt. Jag bor själv i ett område där
andratidningen inte har överlevt. Vi kan från olika
delar av landet vittna om hur det har varit och hur
besvärligt det fortfarande är. Det är högst otroligt att
man skulle öka mångfalden i presstödet genom att
slopa presstödet. Vill man öka mångfalden i det
tryckta ordet eller i tidningskören får man nog funde-
ra på att i stället öka presstödet. Det kan vi säkert
komma överens om att diskutera i något samman-
hang.
Herr talman! Beträffande valdeltagandet kan jag
erinra om att det 1998, när vi hade ett kraftigt sjun-
kande valdeltagande, var en kammardebatt där alla
var oroade över det sjunkande valdeltagandet. Sedan
drev man från oppositionens sida igenom en utred-
ning om att skilja valdagarna åt. Det visade sig i ut-
redningen att man kunde räkna med att valdeltagan-
det i de kommunala valen skulle sjunka från 80 ned
till 60 % i värsta fall. Norge har för närvarande unge-
fär 58 % i sina separata kommunalval.
Då uppstod helt plötsligt en annan diskussion:
Nja, man får nog ändå acceptera att det är några färre
som röstar, men de som går och röstar är ju klokare
och förståndigare och vet vad de gör. Det finns också
andra resonemang, om att man söker sin rätt inte via
valsedeln utan via domstolen. Jag tror att det här är en
mycket farlig diskussion.

Anf. 23 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Herr talman! Det presstöd vi vill ta bort är natur-
ligtvis det riktade presstödet, som finns med under
Utgiftsområde 1. Vill man allmänt förbättra villkoren
för pressen tycker jag att man bör diskutera generella
åtgärder. Det är till exempel skattebelastningen, den
speciella annonsskatt som finns, och annat.
Jag säger än en gång - det blir lite upprepning -
att många anser att presstödet kan ha förhindrat
strukturella åtgärder. Det kan vara sådant som att en
hotad förstatidning och en hotad andratidning sam-
verkar och byter ledarsida, som redan nu förekommer
på en del håll. Jag tror att det för framtiden måste till
mer okonventionella, lite nya grepp, inte det trots allt
mer än 30 år gamla selektiva presstöd vi har nu.
Jag vill ändå fråga Göran Magnusson: Är medie-
världen en annan nu än i början på 70-talet? Kan man
tänka sig att mångfalden i åsiktsyttringarna kommer
fram genom andra medier även lokalt än genom pap-
perstidningarna?
Slutligen är frågan om skilda valdagar och val-
deltagande mycket intressant, och vi bör återkomma
till den. Jag vill bara påpeka att i den stora Demokra-
tiutredningen - seklets första utredning, vilket Göran
Magnusson har hört förut - ville en stor majoritet,
inklusive den socialdemokratiske ordföranden och
ytterligare en socialdemokratisk ledamot, att man
skulle utreda skilda valdagar för att vitalisera framför
allt den kommunala demokratin. Jag vidhåller att det
blir väldigt ytligt att bara se på valdeltagandet som
det enda som är avgörande för att klargöra demokra-
tins vitalitet. Det är möjligt att det är lättare att få folk
att gå och rösta om de röstar i alla val samtidigt, men
det är inte alls säkert att det är så bra för exempelvis
den lokala debatten.

Anf. 24 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Demokratiutredningens önskemål
om att utreda skilda valdagar resulterade i att i varje
fall en bred majoritet i utredningen inte kunde tänka
sig att lägga förslag som riskerade att sänka valdelta-
gandet ned mot 60 % i de kommunala valen. Möjli-
gen skulle det då, enligt Nils Fredrik Aurelius teori-
bildning, ackompanjeras av en mycket livligare
kommunal debatt. För min del tycker jag att själva
valdeltagandet ändå är ett väsentligt mått på demo-
kratin.
Resonemangen om att valdeltagandet inte är så
viktigt känns lite grann som ett eko av det man har
hört från den tid då kampen för den allmänna rösträt-
ten drevs. Argumenten var ju att det inte var så vik-
tigt, utan det var viktigt att de som röstade var upp-
lysta, kunniga och förståndiga. För min del har jag
alltid hävdat att väljaren är kunnig, upplyst och för-
ståndig. Man måste alltså respektera allas deltagande
i valet.
När det sedan gäller presstödet håller jag med om
att det har skett stora förändringar och att andra me-
dier än det tryckta ordet har vuxit till sig. Det är klart
att det kan tänkas vara ett skäl till att man diskuterar
en annan inriktning. Men jag vill upprepa för kamma-
ren att Nils Fredrik Aurelius inte är intresserad av att
diskutera en annan inriktning av presstödet, utan han
är intresserad av att avskaffa det. Det öppnar inte för
någon konstruktiv och kreativ debatt om någonting
annat.
Till allra sist, herr talman, får jag säga att Nils
Fredrik Aurelius lösning av tidnings- och mediekrisen
är samma lösning som på alla andra samhällsproblem,
nämligen lägre skatt.

Anf. 25 KERSTIN LUNDGREN (c) replik:
Herr talman! Göran Magnusson lyfte fram frågor
om demokratin och hur vi kan vitalisera den. Riksda-
gens tidigare beslut och målsättning när det gäller just
demokratisk utveckling i landet har, som vi alla kun-
nat notera, tyvärr inte resulterat i det vi önskat, ett
ökat valdeltagande, i det senaste valet.
Jag delar ambitionen att stärka demokratin. Men
det handlar om att skapa delaktighet även mellan
valen. Människor uppfattar valet som extra viktigt när
de känner sig delaktiga i hela samhället. Det är inte
bara vi som har fått förtroendet att ikläda oss mandat i
riksdagen, kommuner eller landsting, utan det är vi
alla som måste vara delaktiga i de gemensamma upp-
dragen. Då måste man också ha möjlighet att påverka
mellan valen och utkräva ansvar i valet för det som
har skett.
Här tycker jag att det finns anledning att betona
ännu en del, och det är att minskningen har varit stor
också i de kommunala och landstingskommunala
valen. Där ser vi från Centerpartiets sida också ett
tydligt samband med upplevelsen av att självstyret i
landsting och kommuner har minskat. Det har före-
kommit en maktförskjutning, där Regeringskansliets
tillväxt också sätter spår i det lokala självstyrets möj-
ligheter.
Jag vill fråga Göran Magnusson om han ser det
som rimligt att Regeringskansliets resurser utökas
utan att det finns ett EU-ordförandeskap, utan att det
finns en föregående analys av vilka uppgifter som nu
behöver resurserna, att de utökas med det belopp som
avsågs användas just för EU-ordförandeskapet,
835 miljoner kronor. Är det inte rimligt att riksdagen
kräver att regeringen redovisar hur man vill använda
de pengarna, varför man behöver dem nu, och ger en
annan motivering än vad som gällde för EU-
ordförandeskapet?

Anf. 26 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Den lokala, kommunala demokratin
är naturligtvis basen och är utomordentligt viktig för
en vital demokrati. För mig är frågan om demokrati
självfallet inte enbart en fråga om valdeltagandet,
utan jag bekänner mig till det som brukar kallas del-
tagardemokrati, som innebär att man också deltar i
det demokratiska arbetet och inte bara vid valdagen
avger sin valsedel.
För det socialdemokratiska partiet och regeringen
finns målet om att öka antalet kommunalt förtroende-
valda med 10 000 valda sett på några års sikt framåt.
Jag känner en oro för möjligheten att uppfylla en
sådan målsättning, mot bakgrund av att jag då och då
läser i medierna att man minskar antalet ledamöter i
fullmäktige och minskar antalet ledamöter i styrelser
och nämnder. Och det finns ett kanske ännu större
problem: Man har kvar nämnder på både landstings-
och kommunnivå men utarmar dem på faktiskt be-
slutsfattande och lägger det högre upp i kommunsty-
relse och landstingsstyrelse, för att uppnå något slags
ekonomisk effektivitet eller vad det är man egentligen
är ute efter.
Jag tror att det är oerhört viktigt att de människor
som låter sig väljas och blir valda till kommunala och
landstingskommunala uppdrag, och även uppdrag på
riksnivå, måste uppleva att de har möjligheter att fatta
beslut, inte bara vara med och delta i någonting. Här
tror jag att det finns stor anledning att diskutera inne-
hållet i de kommunalt förtroendevaldas arbetsupp-
gifter.

Anf. 27 KERSTIN LUNDGREN (c) replik:
Herr talman! I den delen kan jag dela Göran Mag-
nussons åsikter att det finns anledning att diskutera.
Dock är det viktigt för oss i den här kammaren att
skapa goda förutsättningar och möjligheter för det
lokala självstyret - inte att peka ut hur det ska utfor-
mas. Däremot måste vi ha ett särskilt ansvar för att
säkra att den här nivån i samhället - riksdag och re-
gering - skapar goda förutsättningar för det kommu-
nala självstyret. Om de valda upplever att de inte har
makt att besluta kan det hänga samman med att det
blir fler anställda i Regeringskansliet och på den
centrala nivån. Den centrala styrningen ökar, och de
lokala möjligheterna minskar.
I det sammanhanget kvarstår min fråga: Anser
inte Göran Magnusson att det är rimligt att den här
kammaren får ett bra underlag för beslut den här
gången? Varför ska vi anslå 835 miljoner till Reger-
ingskansliet nu när EU-ordförandeskapet inte kräver
resurserna för möten, kultursatsningar information
eller press? Nu finns det ingen annan motivering och
inte heller någon analys av hur resurserna används.
Är det då inte rimligt att vi säkrar att de inte används
till att förminska det lokala självstyret?

Anf. 28 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att det är relevant att
säga att Regeringskansliet är så stort att den kommu-
nala självstyrelsen inskränks. Det tror jag helt enkelt
är en felanalys. Dessutom har Kerstin Lundgrens parti
under hela den föregående mandatperioden ansett att
Regeringskansliet var för stort. Man sade att det var
för stort före EU-ordförandeskapet, och man yrkade
alltså på lägre anslag till Regeringskansliet. Man
ansåg att det blev för stort under ordförandeskapet,
och man har fortsatt att ha den uppfattningen.
Ingen kan ta ifrån Centerpartiet rätten att ha den
uppfattningen, men det finns väldigt lite analys bak-
om Centerpartiets yrkande. Om man nu minskar Re-
geringskansliets anslag med ca 800 miljoner kronor
ökar ju inte den kommunala självstyrelsen av den
anledningen. Det är en helt annan fråga. Det handlar i
grunden om vilka regler och föreskrifter riksdagen
beslutar om och som regeringen kan vidarebefordra
till den kommunala nivån. Det är i praktiken här i
kammaren som graden av kommunal självstyrelse
avgörs, och det är naturligtvis också här som det
faktiskt ska avgöras.
Sedan kan man säga att diskussionen om den
kommunala självstyrelsen väl är nästan lika gammal
som den kommunala självstyrelsen. Den här frågan
har ju alltid diskuterats - i varje fall har jag upplevt
det så under hela min aktiva politiska tid.
Om jag ska använda de sista sekunderna av min
replik till att peka på problem i den kommunala själv-
styrelsen vill jag peka på något som bland annat en
norsk statsvetarprofessor har framhållit: Länsrätter-
nas, domstolarnas, möjligheter att inte bara studera
tillämpningen av de olika rättighetslagarna utan att
faktiskt också föreskriva vilket kommunalt beslut
som ska genomföras. Det är ett problem som man
borde tackla utifrån självstyrelsesynpunkten.

Anf. 29 HELENA BARGHOLTZ (fp)
replik:
Herr talman! Det är alldeles uppenbart att Göran
Magnusson vill lämna detta om miljoner och miljar-
der när det gäller KU:s budget och i stället tala om
demokratifrågorna. Det är klart att det är väldigt ro-
ligt att haka på en sådan debatt. Vi har ju alla starka
synpunkter.
Låt mig ta upp det som Göran Magnusson nämn-
de, nämligen JO och JO:s roll. Där tycker jag att vi i
KU kanske skulle vara självkritiska och se om vi inte
kan göra mer av JO:s rapporter. Det är alldeles ut-
märkta ämbetsberättelser. Jag har i KU föreslagit att
vi skulle ha någon form av offentlig hearing där vi
bjuder in allmänheten att komma och lyssna och
ställa frågor direkt till JO, så att rapporten lyfts fram i
stället för att begravas i vårt vanliga - tragglande, höll
jag på att säga - politiska arbete.
Samma sak gäller de tre nya riksrevisorerna. De
kommer att ha mycket intressanta synpunkter på vår
politiska verksamhet. Visst skulle vi väl kunna göra
offentliga hearingar om det också?
Det har kommit en intressant rapport från profes-
sor Daniel Tarschys om hur vi kan förbättra det de-
mokratiska arbetet i riksdagen. Jag hoppas att reger-
ingen med en gång tar fasta på de förslag som kom-
mer därifrån.
Jag vill precis som Göran Magnusson ha ett högt
valdeltagande. Det är det som ger det politiska syste-
met legitimitet. Men jag och många med mig är djupt
oroade över det valfusk som uppenbarligen före-
kommer i Stockholms stad och som kanske, utan att
vi vet det, kan förekomma på andra håll också. Jag
vill höra vad Göran Magnusson anser att vi ska göra
åt sådana saker för att förhindra att valdeltagandet
minskar. Följden kan ju bli att folk tycker att det är
meningslöst att gå och rösta eftersom systemet är fyllt
av fusk.
Slutligen vill jag säga något om presstödet. Det är
orättvist i dess nuvarande form. Jag åberopar igen de
56 chefredaktörerna som inte gillar presstödet. Skälet
till att jag säger att det riktade presstödet ska avveck-
las är att jag inte tror att man kan få fram en rättvis
modell. Jag vet att det har diskuterats en utredning
om detta, men jag tror inte att den kommer att lyckas
få ett mer rättvist system än det vi har i dag.

Anf. 30 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Först vill jag säga något om valfusk.
Allt agerande i anslutning till val som inte är förenligt
med vallagens regler är naturligtvis oacceptabelt och
ska utredas och hanteras på det sätt som är föreskri-
vet.
När det gäller JO:s ämbetsberättelse vill jag säga
att det naturligtvis vore bra om den finge större upp-
märksamhet. KU:s problem har ju hittills ansetts vara
att ämbetsberättelsen innehåller berättelser som rör
andra utskotts arbetsområden. Min förhoppning är
naturligtvis att andra utskott studerar JO:s ämbetsbe-
rättelser och ser om det finns anledning att på ett eller
annat sätt agera i de frågor som JO har tagit upp.
Helena Bargholtz säger att jag hellre diskuterar
demokrati än pengarna till Regeringskansliet. Jag kan
diskutera båda sakerna, men jag tycker att man också
ska se båda sakerna samtidigt. Det handlar ju faktiskt
om politiken och politikens innehåll. Det är då utom-
ordentligt viktigt att också ett regeringskansli har
tillräckliga resurser för att svara mot de anspråk och
behov som finns.
Jag vill också säga ytterligare ett par ord om
presstödet. Rättvist kan presstödet aldrig bli som det
är utformat nu. Det är rättvist bara i den meningen att
man skapar en chans för en andratidning att överleva.
Man skapar en chans för tidningar att tekniskt förnya
sig och förbättra sig. I övrigt blir det orättvist därför
att det i allt väsentligt riktar in sig på andratidningar-
na.

Anf. 31 HELENA BARGHOLTZ (fp)
replik:
Herr talman! Jag ska inte säga att jag har fått ett
löfte från Göran Magnusson, men jag vill fråga ho-
nom: Detta med att man skulle se över vallagen, är
det något vi kan räkna med att regeringen kommer att
ta initiativ till för att se om man kan göra ändringar så
att inte valfusk uppstår? Det kan till exempel vara att
alla ska behöva legitimera sig, oavsett om de har
röstkort med sig eller inte när de kommer till vallo-
kalen. Jag känner att det är väldigt angeläget att göra
allt vad vi kan för att se till att vi har lagar som inte
möjliggör valfusk.
När det gäller JO:s ämbetsberättelse vill jag bara
säga att vi i KU ändå har ett övergripande ansvar för
att se till att ämbetsberättelsen blir känd också i de
andra utskott vars verksamhet JO berör i sin ämbets-
berättelse. Därför vore det väl bra att ha en stor, of-
fentlig hearing om det också.
Slutligen vill jag återkomma till presstödet, som
vi har debatterat många gånger men som är väldigt
väsentligt. Det finns ju andra länder som vad jag
förstår klarar att ha en bra, fri press utan att ha den
svenska modellen för presstöd. Vad det handlar om är
att ge rimligare villkor för tidningarna som företag,
till exempel att sänka skatter. Jag är övertygad om att
ett riktat presstöd inte är särskilt bra för en fri press.

Anf. 32 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Presstödet är väl inte något problem
ur pressfrihetssynpunkt? Det är ju inte förknippat
med några regler om vad man får tycka och inte tycka
i den enskilda tidningen. Så presstödet är väl inget
pressfrihetsproblem? Problemet är väl utifrån Helena
Bargholtz utgångspunkter att det i praktiken är en
marknadsintervention? Avsikten är också att det ska
vara det, nämligen att försöka tillgodose en bättre
mångfald än vad marknaden på egna villkor skulle
kunna åstadkomma om man ser på andratidningssitu-
ationen.
Distributionsstödet, där Helena Bargholtz och jag
uppenbarligen samma uppfattning, är väsentligt för
att tidningarna ska kunna nå ut till prenumeranterna.
Särskilt lördagsutdelningen har varit ifrågasatt med
hänsyn till annan marknadsutveckling på distribu-
tionsområdet, nämligen Postens egen utveckling i
detta sammanhang. Det är viktigt att man faktiskt får
möjligheter inte bara att trycka en tidning utan också
att distribuera den så att den kan nå ut till läsarna,
prenumeranterna.
När det gäller valfusk tror jag inte att det i första
hand är fråga om att se över vallagen. Jag sade nog
inte ens att det handlade om det. Vad partierna och
andra som är engagerade i valproceduren i så fall kan
se över och bör se över är efterlevnaden av vallagen -
bättre information till valarbetare i den mån som det
är till partierna mer direkt knutna valarbetare som har
agerat på ett klandervärt sätt. Det kan ju tänkas att det
sker på annat sätt också. Det är möjligt att man ska
göra något åt vallagen, men det är inte en översyn av
den som det handlar om, utan det är framför allt ef-
terlevnaden av vallagen som det handlar om.

Anf. 33 MATS EINARSSON (v):
Herr talman! Som redan har noterats är de förslag
som föreligger i konstitutionsutskottets betänkande 1,
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse, ett resultat av en
samverkan mellan Socialdemokraterna, Vänsterparti-
et och Miljöpartiet. Det innebär inte att budgetförsla-
get är det optimala i och för sig. Men jag skulle vilja
säga att det är det optimala givet den parlamentariska
situation som vi har. Därför kan jag med glädje yrka
bifall till detta förslag i dess helhet.
Här tas politikområdet demokrati och en del av
politikområdet mediepolitik upp. Dessutom finns
förslag gällande vad man skulle kunna kalla för de-
mokratins fysiska förutsättningar, alltså de institutio-
ner i vilka demokratin, åtminstone i bästa fall, realise-
ras och de förvaltningar som bär upp dessa institutio-
ner. I första hand handlar det givetvis om riksdagen
som folkets främsta företrädare, därutöver regeringen,
Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, stödet till de
politiska partierna och ytterligare något.
Detta är alltså demokratins materiella grund, om
jag får uttrycka det så. Demokratin är icke dess insti-
tutioner, men demokratin måste ha institutioner för att
kunna förverkligas. Det innebär att vi här inte har att
göra med vilken politisk verksamhet som helst. Den
är inte riktigt jämförbar med sjukvårdspolitik, utbild-
ningspolitik eller något annat. Här har vi att göra med
själva fundamenten för folkstyrelsen i vårt land. Detta
faktum bör man kanske ägna en och annan tanke
innan man går in och letar efter utgifter som kan
finansiera, genom nedskärningar, en eller annan
käpphäst på något annat område.
Inom parentes sagt har vi här också en institution
som inte tillhör demokratins materiella struktur utan
snarare en rest av en gammal odemokratisk struktur,
nämliga Kungliga hov- och slottsstaten. Men nog sagt
om det i detta sammanhang. Det kan vi nog åter-
komma till.
Kan demokrati vara ett eget politikområde? Man
skulle kunna hävda att demokrati är det som ska ka-
rakterisera det som vi gör på alla de andra områdena.
Jag tror att det finns en poäng i att peka ut demokrati
som ett politikområde, dels därför att det poängterar
att demokrati inte är någonting givet utan något som
måste vårdas, utvecklas och återskapas genom med-
vetna politiska beslut, dels därför att det tvingar oss
att försöka formulera vad vi egentligen menar med
demokrati och därmed klargöra både ideologiska
skillnader i synen på demokratin och vad som också
förenar oss i synen på demokratin, vilket jag tror är
viktigt att göra ur demokratisk synpunkt.
Jag ska försöka begränsa mig till två kommentarer
till det som tidigare har sagts. Det gäller två bespa-
ringar som har förts fram från några av de borgerliga
partierna. Den ena gäller partistödet, och den andra
gäller presstödet.
Låt oss tänka oss situationen att vi faktiskt avskaf-
far partistödet. Partierna har då, om de ska kunna
fullgöra sina uppgifter i demokratin, att söka sig
andra källor för finansiering. Vilka andra källor för
finansiering finns? I huvudsak handlar det om det
privata näringslivet och i något mindre utsträckning
om fackföreningsrörelsen och kanske i någon liten
utsträckning ett litet skikt av mycket förmögna män-
niskor. Där måste pengarna hittas. Det innebär att de
partier som har möjlighet att få bidrag, sponsring,
från dessa källor kommer att gynnas på andra partiers
bekostnad. Det innebär också att dessa finansiärer
självfallet väljer vilka partier de ger sitt stöd till ut-
ifrån vad de tror att de har den största nyttan. Detta
skapar beroende, och detta skapar orättvisor i det
politiska systemet. Därför ska vi slå vakt om partistö-
det.
Man säger från Folkpartiet och Moderaterna att
presstödet snedvrider konkurrensen på medieområdet.
Det kan nog diskuteras. Men låt gå att det i någon
mån skulle göra det. Vad händer om vi avskaffar
presstödet? Då uppstår inte någon rak och icke sned-
vriden konkurrens, utan då avskaffas konkurrensen.
Vad som händer på ett par tre års sikt är att vi får en
serie lokala och regionala mediemonopol, och kon-
kurrensen upphävs. Ibland låter det i den borgerliga
retoriken som att om man avstår från regleringar så
uppstår konkurrens. Men det är ju precis tvärtom.
Utan regleringar avskaffar marknaden konkurrensen
och upprättar monopol. Statliga regleringar av olika
slag är nödvändiga just för att upprätthålla konkur-
rensen. I detta fall är det inte den näringspolitiska
konkurrensen som är själva syftet med presstödet
utan den mediepolitiska mångfalden, alltså som grund
för yttrandefriheten och yttrandemöjligheten i sam-
hället.
Presstödet är icke perfekt utformat i dag. Det be-
höver ses över. Jag ska mycket kortfattat nämna ett
område som jag tror är särskilt viktigt att se på, näm-
ligen det som kallas för medieskugga. I våra stor-
stadsområden finns kommuner med betydande be-
folkningar som nästan helt saknar egna dagliga medi-
er. Detta klarar det nuvarande presstödet inte av att
rätta till. Det är en av de punkter där vi behöver se
närmare på presstödet, men vi ska inte avveckla
presstödet, vi ska utveckla det.

Anf. 34 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Herr talman! Jag ska inte förlänga debatten alltför
mycket. Mycket av det som Mats Einarsson sade har
berörts tidigare. Att Mats Einarsson ser staten som
den stora garanten för mångfald är naturligtvis inte
helt överraskande, att han ser de statliga bidragen
som ett sådant nödvändigt stöd.
Men jag blir ändå lite förvånad när Mats Einars-
son säger att partier som inte är beroende av statligt
stöd blir beroende av ett av tre andra stöd - företag,
fack eller möjligen mycket rika medborgare. Har
Mats Einarsson aldrig tänkt tanken att fria partier ska
bäras upp av medlemmarna via vanliga någorlunda
rimliga medlemsavgifter och annan typ av verksam-
het som man kan ägna sig åt i det sammanhanget med
hjälp av frivilliga krafter, de som vill vara med i par-
tierna? Är inte det en rimlig inställning i ett demo-
kratiskt samhället?

Anf. 35 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Jo, i den bästa av alla världar är det
naturligtvis så att väldigt många medborgare engage-
rar sig i politiska partier och bidrar med medlemsav-
gifter till finansieringen av den demokratiska struktur
som vi behöver.
Låt oss titta på hur det faktiskt ser ut och på vad
som skulle bli konsekvensen av ett avskaffande av
partistödet i dag. Det innebär inte att helt plötsligt
uppstår alla dessa hundratusentals medborgare som
betalar sina medlemsavgifter på ett sådant sätt att
partierna får en rimlig möjlighet att utföra sina upp-
gifter i det demokratiska systemet. Vad som uppstår
är en situation där ett litet fåtal av partierna har möj-
ligheter att snabbt skaffa sig stora inkomster från
vissa källor, medan andra partier inte kommer att
kunna klara sig. Det är effekten av ett avskaffande av
partistödet.
Partistödet är en av de klokaste demokratiska upp-
finningar som gjorts över huvud taget sett till proble-
men med bindningar och beroende mellan politiska
partier, det vill säga folkliga företrädare, och ekono-
miska intressen av olika slag i samhället. I många
länder är det stora demokratiska problem. I Sverige är
dessa ovanligt små på grund av partistödet.

Anf. 36 NILS FREDRIK AURELIUS (m)
replik:
Herr talman! Det var lite överraskande med den
starka kopplingen mellan den svenska demokratins
frånvaro av problem, som Mats Einarsson uttrycker
det, och partistödet. Naturligtvis är det inte bra om
politiska partier är beroende av till exempel fackföre-
ningar eller av företag. Det är något som partierna i
en fungerande demokrati måste kunna avstå från, och
besluta sig för att avstå från. Så har skett med åtmin-
stone några partier.
Att tänka sig att utomstående, enskilda individer,
direkt ska kunna styra ett parti genom att ge mycket
pengar tycker jag är att underkänna vitaliteten i en
demokrati av svensk typ. Vad man vill ha är natur-
ligtvis engagerade medborgare som känner att de vill
bidra till debatten och bidra när det gäller det parti
som de sympatiserar med. Ett slags konstgjord and-
ning med hjälp av statliga medel för att på det sättet
bevara demokratin och mångfalden kan jag inte tycka
är en riktigt bra utveckling.

Anf. 37 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! För tydlighetens skull: Jag har aldrig
har sagt att den svenska demokratin saknar problem;
så är det inte. Men problemen vad gäller kopplingar
mellan politiska partier och ekonomiska intressen är,
vill jag påstå, ovanligt små i Sverige jämfört med hur
det är i många andra länder. Skälet till detta är just
systemet med statligt partistöd.
Jag vill också understryka att jag, till skillnad från
en del andra i denna kammare, inte är anhängare av
lagstiftning mot att ekonomiska bidrag ges till partier
från till exempel fackliga organisationen, eller för den
delen från företag. Jag är en bestämd motståndare till
den typen av lagstiftning.
Vad är det då som gör att detta förekommer i re-
lativt liten utsträckning i Sverige i dag? Jo, just att vi
har ett statligt partistöd.
Vad var det som gjorde att Moderaterna kunde
avstå från de tidigare väldigt generösa bidragen från
näringslivet? Jo, att ett statligt partistöd infördes.
Varför kände man ett behov av att göra det? Jo,
därför att detta stöd från näringslivet satte Moderater-
nas, Högerpartiets, trovärdighet i fråga.
Det problemet går det inte att kommer ifrån i ett
system där man inte har en offentlig finansiering av
partierna utan låter de partier som så kan skaffa sig
bidrag där pengarna finns.
Självfallet är grunden för demokratin, för partivä-
sendet, inte finansieringen i sig, utan grunden är -
och måste vara - engagerade medborgare.

Anf. 38 TOBIAS KRANTZ (fp):
Herr talman! Bland de många anslagsposter som
ryms inom utgiftsområde 1, rikets styrelse, finns det
en post som nästan aldrig förorsakar någon debatt.
Det gäller då anslaget till Expertgruppen för EU-
frågor. När myndigheten inrättades skedde det under
nästan kompakt tystnad, och så har det förblivit trots
att skapandet av den nya myndigheten är en åtgärd av
principiell betydelse.
I kronor räknat utgör anslaget till den institution
som tagit sig namnet Svenska institutet för Europa-
politiska studier, Sieps, en försvinnande liten del av
utgifterna både för utgiftsområdet och för statsbud-
geten i dess helhet - drygt 9 miljoner kronor.
Inrättandet av den nya myndigheten har dock en
vikt som är större än vad storleken på anslaget anger.
Genom Sieps har Sverige fått en myndighet som ska
styra och initiera viktig Europapolitisk forskning. Det
är, precis som nästan alla andra myndigheter, en in-
stitution som lyder under regeringen och som därför
är politiskt styrd. Det är regeringens önskemål och
verklighetsuppfattning om vad som är viktig forsk-
ning och viktig kunskap som ska avgöra forskningens
inriktning.
Sieps innebär enligt min och Folkpartiets mening
ett tydligt avsteg från principen om fri forskning, en
tydlig betydelseförskjutning bort från den oberoende
forskningen mot en mer styrd och politiskt uppifrån
initierad forskning. Det skadar kvaliteten i forskning-
en och ökar likriktningen i den Europapolitiska de-
batten. För att Sverige ska få en mer aktiv och livak-
tig Europadebatt behöver vi mer pluralism - fler
röster som får höras, inte färre.
Det är naturligtvis både riktigt och viktigt att mer
pengar tillskjuts forskningen kring den europeiska
unionen. Det hade kunnat ske genom att större resur-
ser i stället hade tillskjutits den reguljära forskningen
vid landets universitet och högskolor - antingen till
forskningsråden eller, som jag föredrar, direkt till de
högre lärosätena.
Folkpartiet föreslår vad gäller årets budget en för-
stärkning av forskningsanslagen med nästan 2 miljar-
der kronor sett över tre år. Om riksdag och regering
hade gjort på det sättet skulle tanken på forskarstyre
inom akademin ha kunnat värnas. Det är nämligen
forskarna, inte politikerna, som är bäst på att avgöra
vad som är bra forskning och på vilka punkter som de
bästa utsikterna till forskningsframgångar finns.
Att den socialdemokratiska regeringen dessutom
har valt att lägga Sieps direkt under Statsrådsbered-
ningen är extra stötande. Tydligare än så kan den nya
myndighetens funktion av att legitimera regeringens
Europapolitik inte illustreras. Tydligare än så kan den
socialdemokratiska regeringens vilja att styra och
ställa och att kontrollera svensk forskning inte ex-
emplifieras. Det är trist att ett så viktigt avsteg från
det som är kungstanken i svensk forskningspolitik
röner så lite diskussion och så lite principiell debatt.
Jag är särskilt förvånad över att inte minst Väns-
terpartiet och Miljöpartiet, som ju annars ofta har hög
svansföring i de Europapolitiska frågorna, är så svaga
och har uppmärksammat frågan så pass lite. Det här
är ett viktigt avsteg från centrala principer för svensk
forskningspolitik och har också bäring på den Euro-
papolitiska debatten. Jag beklagar att varken Vänster-
partiet eller Miljöpartiet vågar ta den här debatten.
Vad som naturligtvis måste ske när det handlar
om Expertgruppen för EU-frågor är att myndigheten
bör läggas ned. De pengar som satsas där bör i stället
satsas på den reguljära forskningen.
Mitt och Folkpartiets förslag kommer således
också fortsättningsvis att vara att verka för att den här
myndigheten läggs ned, inte främst av ekonomiska
skäl utan framför allt av principiella skäl.

Anf. 39 LENNART KOLLMATS (fp):
Herr talman! Det här blir ett kort inlägg med en
reflexion kring hur lätt det är att ta skattepengar i
anspråk. Vi i Folkpartiet har i flera år haft synpunkter
på den snabba utvecklingen av kostnaderna för Re-
geringskansliet, så också i år. Och inte blir det bättre
under den kommande mandatperioden. Göran Pers-
son har ju, för att få med Miljöpartiet och Vänstern
som släptåg till regeringen, lovat bort 16 tjänster
inom departementen. Jag tror inte att jag gissar fel om
jag säger att dessa 16 tjänster inte medför att 16 andra
tjänster dras in.
Som före detta personalchef tänker jag ofta i kost-
nader när jag hör om personalökningar. Jag har gjort
en liten överslagsberäkning, och jag tror inte att de
här miljöpartisterna och vänsterpartisterna arbetar i
departementen för undersköterskelön. En beräkning, i
sig helt utan reell kunskap, pekar på att de kanske har
en årslön på 400 000 kr.
Därtill kommer lönebikostnader, och då är vi uppe
i 550 000 kr. Sedan tillkommer kostnader för eventu-
ella sekreterare, rum, telefon, datorutrustning, trakta-
menten, resekostnader med mera, vilka säkert drar
ytterligare en kvarts miljon per person. Detta multi-
plicerat med 16 ger nästa 13 miljoner kronor per år,
alltså drygt 50 miljoner kronor under mandatperio-
den.
Dessutom, mina vänner, tar Miljöpartiet och
Vänstern ut partistöd i riksdagen som om de är oppo-
sitionspartier, och om jag skulle ha fel i det rätta mig
gärna. Om Miljöpartiet och Vänstern skulle ha ingått
i regeringen hade partistödet på två punkter minskat,
och det hade tillsammans för mandatperioden innebu-
rit ca 15 miljoner kronor. Jag bara undrar lite stillsamt
om det etiska i att dels få 16 tjänstemän i departe-
menten, dels få ut partistöd som om man är opposi-
tionsparti och också hur lätt det är att singla i väg
över 50 miljoner i skattepengar under mandatperio-
den.
Herr talman! Jag vet åtminstone ett område som
skulle behöva dessa pengar, och det är det jag ska ta
upp i nästa ärende, nämligen kulturen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 7 §.)

6 § Kultur, medier, trossamfund och fritid

Föredrogs
kulturutskottets betänkande 2002/03:KrU1
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och
fritid (skr. 2001/02:176 och prop. 2002/03:1 del-
vis).

Anf. 40 LENNART KOLLMATS (fp):
Herr talman! Årets förslag till kulturbudget inne-
håller en del nyheter men känns ändå ganska traditio-
nell. Det är inget större fel i det på många punkter.
Till nyheterna hör bland annat Forum för levande
historia, ökat anslag till filmen, ökat anslag till Sta-
tens museer för världskultur, avisering om fri entré på
statliga museer år 2004 - de flesta angelägna projekt
och bra förslag. Debatten om fri entré på statliga
museer gäller egentligen budgetmässigt för 2004, så
jag återkommer med den frågan inför det budgetåret.
Vad jag också konstaterar i budgetförslaget är att
efter att på drygt nio sidor ha beskrivit ökningsförslag
ägnar man några få rader åt besparingarna. Man får
verkligen leta efter dem för att hitta dem, men det är
kanske mänskligt. En fundering är dock: När reger-
ingen bedömer att det inte finns särskilt mycket mer
pengar till kultur undrar jag om det inte ibland är
bättre att prioritera det som redan finns, i stället för
att försöka rationalisera dem och komma med en och
annan nyhet.
Regeringen lägger rationaliseringskrav på institu-
tionerna, och det kanske man kan göra något eller
några år, men inte ständigt. Det är inte lätt för fem
personer att spela som en sextett, och det är inte lätt
att minska en teaterensemble och låta en rollfigur
försvinna. Det är det som blir resultatet eftersom en
så stor del av kostnaderna är löner. Detta gäller obe-
roende av om det handlar om statliga institutioner,
bidrag till regionala institutioner eller till fria grupper.
Utskottet har också uppmärksammat vad vi hop-
pas var ett tryckfel, nämligen att när man väl återför
några kronor under rubriken Teater, dans och musik
så försvann musiken. Jag vet inte om det var den
mänskliga faktorns fel, men vi blev uppmärksamma-
de på förhållandet, och ett enigt utskott har valt att
göra ett tillkännagivande för att musiken inte skulle
bli lidande. Från Folkpartiets sida har vi i flera år sett
att musiken inte får tillräckligt och har därför, hittills
utan större framgång, föreslagit mer pengar till fram-
för allt länsmusiken.
Förrförra veckan var jag i Kalmar län och fick
höra hur deras situation var. Den bild de visade var
inte uppmuntrande, och jag tror att det är tämligen
likadant på andra håll. Vi har Göteborgsmusiken med
deras speciella problem som en kombination av en
regional orkester och en orkester också involverad i
försvaret. Risken finns att de hamnar mellan stolarna,
och det är viktigt att detta uppmärksammas. En upp-
maning är därvid att kulturministern tillsammans med
den nya försvarsministern tar en överläggning om hur
dessa försvars- och regionalanknutna orkestrar ska
överleva.
Apropå ekonomi tycker vi att det är viktigt att det
finns många finansiärer att tillgå, och det är därför bra
med Stiftelsen Framtidens kultur. Sedan kan man
starkt ifrågasätta personunionerna som finns, för det
innebär att det ändå riskerar att bli en för stor sam-
körning med Statens kulturråd.
Sedan har vi också sponsringen, inte som ett hu-
vudnummer i finansieringssträvandena utan som ett
komplement. Problemet är nu att kultursponsringen
minskar drastiskt, och jag tror att det finns minst två
orsaker till det: dels den allmänna nedgången för
företag och antalet företag, dels och framför allt ett
resultat av den dom som kom häromåret för Pharma-
cia, den dom som innebar att bara 50 % av kostnaden
blev avdragsgill eftersom Högsta domstolen inte
ansåg så kallad goodwill vara värd mer. Det här har
inneburit en minskning av sponsringen med många
miljoner, och jag tror att det är till skada för kulturen.
Folkpartiet har motionerat om en översyn av lagtex-
ten.
Totalt sett innebär Folkpartiets budgetförslag att
vi lägger ytterligare 50 miljoner utöver regeringens
förslag, samtidigt som vi också gör ett antal omdis-
poneringar, men tiden räcker inte för att i detalj gå in
på våra förslag. De finns i vårt särskilda yttrande i
betänkandet. En del av folkpartiförslagen kommer
Cecilia Wikström och Hans Backman att återkomma
till senare i debatten.
När jag ändå är inne på det ekonomiska området
kan jag inte underlåta att kommentera Moderaternas
förslag, som innebär en minskning av kulturbudgeten
med 801 miljoner. Det är ju faktiskt nära 10 %, och
det är självklart att om ett sådant förslag skulle vinna
gehör, skulle den offentligfinansierade kulturen fara
tämligen illa. Det finns inslag i Moderaternas kultur-
politik som jag kan ha sympati för i sig, till exempel
att statens kulturpolitik ska renodlas.
Jag har en vision om ett i framtiden betydligt stör-
re regionalt ansvar för den regionala kulturen. Pro-
blemet är bara - det säger jag med den erfarenhet jag
har av regionalt kulturarbete, och den är längre än av
riksdagsarbetet - att Moderaterna vill minska ännu
mera på kulturanslagen till förmån för andra ändamål.
Så det hänger inte riktigt ihop eller också gör det
verkligen det, och då är det faktiskt väldigt stora
bekymmer för kulturen enligt mitt sätt att se.
Jag vill så fortsätta med att ta upp regionfrågorna,
ett ofta återkommande område i kulturdebatterna, inte
minst mot bakgrund av den aversion, eller vad jag ska
kalla det, som Socialdemokraterna visar mot regio-
nerna. Jag vet inte om jag ska säga att de har som
motto: Gärna en del pengar till regionerna bara de
styrs centralt. Det är kanske ett förslag. Tyvärr kan
jag inte se något ökat förtroende för regionerna i årets
budgetproposition heller.
Jag har fortfarande inte förstått varför man på så
många områden inte har tillit till regionala och kom-
munala företrädare. Det förs av och till en debatt om
det kommunala självstyret, och det förstår jag verkli-
gen, och det märks också på kulturområdet. Försöket
med kulturpåsen har avbrutits i Kalmar län, det ver-
kade ett till om med som försöken med Skåne och
Västra Götaland i sin helhet också höll på att få ett
snöpligt slut. Nej, ta och tänk om och lägg ned lands-
tingen, inför ett direktvalt regionfullmäktige med
betydligt större ansvar för bland annat den regionala
kulturverksamheten och låt statsbidragen komma ut i
form av den så kallade kulturpåsen och lägg också
kulturanslagen till länsstyrelserna över till regionen.
Jag tror på mina liberala kamrater på regionplanet och
ser inget skäl till att detaljstyra dem.
I avvaktan på en genomförd kulturpåse har vi i
Folkpartiets särskilda yttrande om budgeten angett
flera områden där vi ökar anslagen ut till regionerna
och kommunerna. Det gäller musik, teater och muse-
er, det gäller anslag för inköp av litteratur till folk-
och skolbibliotek.
Ett annat område som vi inte debatterat särskilt
mycket är anslaget till trossamfunden. Det är en om-
fattande verksamhet som kyrkorna bedriver, och det
är faktiskt 34 olika samfund, inräknat ett antal öster-
ländska kyrkor, som får bidrag. En del av det här
bidraget används till andlig vård inom sjukvården och
är en mycket uppskattad och efterfrågad del på våra
sjukhus. Folkpartiet har i sitt budgetalternativ tagit
upp en förstärkning på 10 miljoner kronor till kyrkor-
na av flera skäl. Dels finns här ett ökat antal invand-
rarkyrkor, dels behöver sjukhuskyrkan få ökat anslag
för sin del. Jag tror att de flesta här direkt eller indi-
rekt har upplevt vikten av att det finns en sjukhuskyr-
ka och vad den kan betyda för enskilda människor på
sjukhusen.
Jag tänker också ta upp idrotten i den här debatten
även om ansvarigt statsråd inte finns här. Jag kan inte
låta bli att beklaga att idrotten som ämne ska flyttas
omkring bland departementen. Jag vet inte vilken
minister det är i ordningen på kort tid som nu fått
ansvaret för den. Det får mig att tro att idrotten är ett
slags utfyllnad som ska reglera statsrådens arbetsin-
satser. För mig är idrotten mycket mer betydelsefull
än att forslas omkring på det sättet.
Men jag är förhoppningsvis en positiv människa,
och jag hoppas att den nuvarande idrottsministern ska
kunna göra en del bra för idrotten, även om inled-
ningen och uttalandet om förhoppningen att proffs-
boxningen skulle komma tillbaka i Sverige inte var
precis vad jag hade hoppats på. Jag har ingen som
helst förståelse för den inställningen, speciellt inte
som det sitter en utredning som ska se över frågan.
Vad jag egentligen vill ta upp är exempel på vad
Riksidrottsförbundet gör. Riksidrottsförbundet fyller
100 år nästa år, och jag tycker att det är en mycket
vital 100-åring. Man tar tag i kontroversiella frågor
på ett förtjänstfullt sätt, åtminstone på central nivå.
Det har kommit handlingsplaner för jämställdhet för
att motverka sexuella trakasserier och för att integrera
invandrarungdomar, och Riksidrottsförbundet har
länge arbetat för en ren idrott utan dopningstillsatser
- bara för att nämna några områden.
Likaväl som det är skrämmande med trakasserier
inom övriga samhället mot till exempel homosexuel-
la, lika illa är det att idrottsutövare och idrottsledare
ska utsättas för samma sak på grund av sin sexuella
läggning - eller för att ta det senaste exemplet: att
barn utsätter varandra för det våld som kallas galg-
ning och som är mycket värre, nämligen ett gräsligt
våld och en grov kränkning.
Riksidrottsförbundets snabba agerande är väl-
kommet, och jag hoppas bara att det fortsätter ned i
organisationen. Här finns mycket att göra, och vi ska
inte heller glömma drogfrågan. Rapport efter rapport
visar att alkoholkonsumtionen ökar på ett mycket
oroväckande sätt, och där ser jag idrotten som ett
instrument för att minska problemen i stället för att
problemen ökar bland ungdomar. I den mån ni inte
redan gör det så läs tidskriften Svensk idrott eller gå
in på Riksidrottsförbundets hemsida. Där presenterats
utomordentligt goda initiativ för att idrottsrörelsen
ska kunna vara en bra hemvist med drogfri miljö för
ungdomar oberoende av kön, oberoende av etnisk
bakgrund och oberoende av sexuell läggning. Idrotten
ger jättefina förutsättningar för bra motion och en god
förebyggande hälsovård.
Herr talman! Slutligen några ord om TV-avgiften.
Vi har i en reservation - som jag yrkar bifall till -
som innebär att vi inte vill gå med på avgiftshöjning-
en. Som vi tidigare har sagt här i kammaren har vi en
helt annan syn på finansieringen av public service,
men jag ska inte ta upp det ämnet i dag. Det kommer
vi säkert att få åtskilliga tillfällen till framöver under
mandatperioden. Vi vill ju helt avskaffa TV-avgiften
och ser andra finansieringsmöjligheter. Då vore det ju
underligt om vi i avvaktan på ett sådant beslut skulle
stödja en avgiftshöjning. Jag yrkar alltså bifall till
reservation 27.
Självfallet står jag bakom övriga reservationer
från Folkpartiet, men jag vill inte förlänga voterings-
förfarandet genom att yrka bifall till dem.

Anf. 41 KENT OLSSON (m):
Herr talman! För en och en halv vecka sedan till-
bringade jag en helg i Stockholm. Lördagskvällen
tillbringade jag på Globen med att titta på hästhopp-
ning. Det var mycket folk och många ungdomar.
Speciellt intressant var det att se de ungdomar som
ägnade sig åt ponnyridning inför 12 000 människor.
Dagen därpå var jag på Skansen och tittade på det
betydelsefulla kulturarvet som finns där med alla
byggnader och verksamheter såsom smedjor och
bondgårdar. Man hade en känsla av att det var mycket
som gjordes för att bevara det gamla industrisamhäl-
let och för att visa det för dagens unga generation.
På kvällen var jag på Augustgalan där det lilla
Augustpriset utdelades. Detta evenemang anordnades
av förläggarföreningen, det vill säga av branschen
själv.
Dessa tre evenemang ger en god bild av svensk
kultur och svenskt idrottsliv, precis som vi moderater
vill ha det. Satsning på ungdomar inom ridsport och
litteratur, kulturarvet och allt annat som finns på
Skansen, det egna engagemanget från förläggarna,
sponsringen inom hästhoppningen, stöd från samhälle
och privat engagemang - det är så som vi moderater
vill se kulturen utvecklas.
Kultur handlar väldigt mycket om kreativitet,
upplevelser och engagemang. Kultur handlar alltid
om människors egna engagemang.
Det finns goda exempel runtomkring oss på hur
levande kultur förmår att existera utan garantier från
samhället: körsång i kyrkor och i andra sammanhang,
bildkonst, hembygdsföreningar med mera. Men själv-
fallet behöver kulturen också det allmännas stöd.
Bibliotek, opera, teater, dans och musikskola är ex-
empel på kulturverksamheter där samhället kan behö-
va ge ett stöd. Det är viktigt att vi bevakar att kulturen
får bra betingelser både i storstäder och ute på lands-
bygden. Man ska kunna uppleva teater både i Lysekil
och i Stockholm.
Men vår utgångspunkt när det gäller den offentli-
ga delen rör sig i princip om tre huvudområden, näm-
ligen att befrämja barn- och ungdomskultur, att värna
vårt gemensamma kulturarv och att ge landets kul-
turskapare ordentliga förutsättningar för sitt konst-
närsutövande.
När vi talar om barn och ungdomar är skolans roll
oerhört väsentlig. Ungdomar ska ha tillgång till olika
typer av kultursatsningar under sin skoltid. Kommu-
nerna måste satsa pengar på detta, antingen genom att
kulturen kommer till skolan eller genom att eleverna
tar del av teater, dans, konst och så vidare. Det är
alltså ett ansvar som vi har för att den uppväxande
generationen ska få tillgång till kultur.
Med detta sagt tänkte jag gå över till de områden
som vi har tagit upp speciellt i våra motioner.
Vi anser att de fria teatergrupperna ska få mer
pengar än vad kulturministern har föreslagit. Vi vill
ge 20 miljoner ytterligare 2003 och 2004. Dessa tea-
tergrupper gör en stor insats genom att sprida teater
över landet och de drivs ofta av stora entusiaster.
Vi tycker också att det är viktigt att Statens kultur-
råd ser till att Göteborgsoperan får mer pengar - ca
20 miljoner - för att den ska kunna behålla sin höga
kulturella standard. Det är viktigt att det finns god
teater inte bara i Stockholm utan också ute i landet, i
det här fallet i Göteborg.
När det gäller litteraturen tycker vi att integration
är viktigt. Därför vill vi ge 2 miljoner kronor mer till
stiftelsen Lättläst nyhetsinformation och litteratur.
Det är ett sätt att visa att vi tycker att det är viktigt att
integrationen går bra, och den kanske går bättre om
man kan följa med och läsa om vad som sker.
Vi har inte så mycket avvikande uppfattningar om
museerna. Men vi anser inte att Arbetets museum i
Norrköping är ett sådant museum som staten ska ge
bidrag till. Det är ett fint museum - jag har själv varit
där - men vi tycker att det ska drivas av de intresse-
organisationer som från början skapade det.
När det gäller kulturskaparnas villkor tycker vi att
deras situation behöver förbättras. Lägre skatter är en
självklar väg att gå så att de får mer pengar över.
Anna Lindgren återkommer till kulturskaparnas vill-
kor senare i debatten och Lena Adelsohn Liljeroth
kommer också att ta upp ungdomspolitiken.
Vi från Moderaterna har också föreslagit att det
ska skapas en kulturfond. Jag är lite förvånad över att
majoriteten inte ser positivt på en sådan eftersom den
jobbar på precis samma sätt när det gäller idrott. Inom
idrotten satsar staten en viss summa pengar och sedan
förväntar man sig att företagen ska ge lika mycket
pengar.
I vår kulturfond ska botten utgöras av statliga
pengar - 100 miljoner - och den ska sedan kunna
fyllas på av olika typer av företag. Men på något sätt
verkar det som att den socialdemokratiska majoriteten
tycker att det ena bra medan motsvarande sak på ett
annat område inte är bra. Det kan kanske bero på
kulturministerns inte alltför positiva inställning till
sponsring, men det får vi kanske höra om lite längre
fram under dagens debatt.
Då är nästa fråga: Är kulturministern beredd att
ändra sin inställning till sponsring?
För ett antal veckor sedan var det ett kulturspons-
ringsevenemang, det vill säga ett grand prix-
evenemang där man fick den bästa typen av kultur-
sponsring. Det man kunde höra från nästan samtliga
företrädare från hela landet, från olika teaterinstitu-
tioner och andra institutioner var hur positivt det är
med sponsring. Men man sade också att det är klart
att det är lite svårt att vara så positiv till sponsring när
landets minister inte visar samma positiva attityd. Då
skulle jag som sagt var vilja fråga: Är kulturministern
beredd att ändra sin attityd, och är kulturministern
beredd att därmed se till att vi kan få mer pengar till
våra kulturinstitutioner?
Liksom Lennart Kollmats vill jag ta upp idrotten.
Detta är en gammal moderat fråga. Vi hann ju tyvärr
inte överföra Tipstjänst till idrottsrörelsen själv. Men
vi anser att idrotten ska få en större andel av spel-
marknaden och därmed öka sin självfinansierings-
grad.
Vi har ingen idrottsminister här, men en före detta
sakkunnig inom detta område är här. Jag skulle vilja
fråga Annika Nilsson om hon tycker att det är riktigt
att idrotten får lite pengar här och lite pengar där och
att staten ställer villkor. Anser inte Annika Nilsson att
idrotten själv kan få bestämma över de här pengarna?
Jag är nämligen väldigt kritisk till det som regeringen
håller på med nu.
Det ena är att man duttar ut 10 miljoner då och 20
miljoner då, för att man ska få positiva poäng i pres-
sen varje gång man gör detta, i stället för att ge hela
anslaget på en gång.
Det andra är: Varför ställer man villkor? Anser
man inte att Riksidrottsförbundet självt kan klara av
dessa frågor utan att man måste ställa villkor för
detta? Det här tycker jag är en oerhört viktig fråga,
och jag förväntar mig ett svar på den.
En annan fråga som vi har sett som väsentlig är
frågan om fria entréer till museer. Kulturministern har
ju aviserat att detta kommer att ske år 2004. Det finns
stark kritik mot detta, framför allt från museerna
själva. Man säger att det kommer att kosta mer peng-
ar än de 90 miljonerna. Man har dragit erfarenheter
från många andra länder, till exempel Storbritannien,
där det konstateras att detta inte har fungerat på öns-
kat sätt.
Dessutom skulle jag vilja ställa en fråga till mi-
nistern: Hur tror ministern att regionala museer ska
kunna klara att inte vara avgiftsfria när staten går
före? Kommer ministern att se till att de regionala
museerna får de pengar de behöver för att kunna ha
avgiftsfria entréer? Annars blir det ju en osedvanligt
snedvriden konkurrens på vissa håll. De statliga mu-
seerna är avgiftsfria, medan de regionala inte kommer
att vara det.
Jag ser att jag börjar överskrida min talartid, herr
talman. Men jag skulle bara vilja nämna något som vi
måste lösa nu, och det är pensionsavtalet. Vi kan inte
ha sångare som är 57 år och dansare som är 62 år. Jag
tror att det är ett bekymmer med det pensionsavtal
som vi här i riksdagen gemensamt har beslutat om.
Jag tror att man måste se över detta och göra det
ganska snabbt och kanske också se över frågan om
längre avtal för teatrar än de ettåriga.
Till slut en lite kommentar till Lennart Kollmats
och hans angrepp på Moderaterna. Det var ju inte
oväntat. Folkpartiet tycker att ger vi 2 miljoner mer
än regeringen här, 3 miljoner mer där och 4 miljoner
där, kan vi gå runt och inhösta ett antal beröm. Vi
moderater tycker att det är viktigt att människor själ-
va får pengar över för att göra kultursatsningar. Vi
har en strukturerad budget som vi vill satsa på. Vi
tycker inte att man ska dutta lite grann här och där för
att få positiva poäng.
Sedan en liten sak: När Folkpartiet har makten i
västra Sverige då höjs skatten. Och då kan man få
mer kulturpengar, självklart.
Låt mig slutligen, herr talman, yrka bifall till vår
reservation nr 4.

Anf. 42 LENNART KOLLMATS (fp)
replik:
Herr talman! Beträffande det sista duttar jag hellre
än jag drar bort 801 miljoner från kulturen. Det är en
väldig skillnad. Jag håller med Kent Olsson om att
det är definitivt inget duttande. Det är rejäla tag. Där-
emot tror jag att resultatet inte blir särskilt bra.
Det var en annan fråga som jag tänkte ta upp, och
det var Kent Olssons i sig glädjande besked om 20
miljoner till Göteborgsoperan. Jag har för mig att det
förslaget har lagts fram i en enskild motion från några
moderater. Jag skulle vilja höra med Kent Olsson om
Moderata samlingspartiet står bakom det förslaget i
sitt budgetförslag för kulturen, det vill säga den
kommitté- eller partimotion som finns om Göte-
borgsoperan. Vi har i Folkpartiets partimotion tagit
upp 5 miljoner och har dem finansierade. I det sär-
skilda yttrande som ni har skrivit hänvisar ni bara till
motionen och talar om vad motionärerna tycker, men
jag skulle vilja veta vad Moderaterna tycker som
parti.

Anf. 43 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Vad Moderaterna tycker som parti i
den frågan framgår av reservationen från vår grupp
här i riksdagen. Liksom vi sade förra året anser ett
enigt kulturutskott - jag är ledsen att det inte blir så i
år - att det är viktigt att lägga ca 20 miljoner kronor
till Göteborgsoperan och att de pengarna tas från
Statens kulturråd. Vi har inte skrivit någon kommit-
témotion om detta, utan förslaget ligger i en enskild
motion. Vi moderater tycker att Statens kulturråd ska
kunna ge 20 miljoner till Göteborgsoperan. 5 miljoner
begriper jag inte varför man ska ha, för är det någon-
ting de behöver ha är det i så fall 20 miljoner till
detta.
Vad sedan gäller att vi minskar anslaget till kultu-
ren är ju allting en fråga om avvägningar. När man
gör budgetar har man avvägningar att göra mellan
olika områden, men det är inget som säger att just de
pengar som vi har gett till kulturen är de precisa
pengarna. Man måste alltid göra avvägningar. I vårt
parti har vi avvägt hur mycket pengar vi i det här
läget kan satsa på kulturen, och jag tycker faktiskt att
det vi har gjort har vi gjort bra. Jag må säga att jag
tycker faktiskt att vår kulturpolitik med ett antal mil-
joner mindre än Folkpartiet anslår gott och väl håller i
kvalitet.

Anf. 44 LENNART KOLLMATS (fp)
replik:
Herr talman! Det är möjligt att kvaliteten håller,
men jag tror att mångfalden blir avsevärt minskad.
Jag har läst i motionen vad Kent Olsson skriver när
det gäller kulturen: Förvaltandet betalas gemensamt,
men bruket av kulturutbudet måste vara vars och ens
eget beslut och ekonomiska prioritering. Det tror jag
säger väldigt mycket om den politik ni för. Men det
skulle bli väldigt stora kostnader för var och en om vi
inte hade de här subventionerna och bidragen till
kulturen som vi i dag tar fram.

Anf. 45 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Vi talar inte om att vi inte har några
subventioner och bidrag till kulturen. Vi talar om
vissa summor som vi är oense om. Jag poängterade i
inledningen av mitt anförande att det är viktigt att vi
har både offentliga och privata bidrag. Lennart Koll-
mats kan läsa innantill var vi ska ta bort pengar. Det
är exempelvis ingen hemlighet att vi i vårt förslag tar
en hel del pengar från bidrag till folkbildning, då vi
anser att den kan bedrivas på ett effektivare sätt och
att man kanske kan samordna olika studiecirklar.
Sedan finns det en uppräkning av varifrån vi tar
pengarna.
Skulle vi få mer pengar är det klart att vi skulle
kunna sätta sprätt på dem också, likaväl som jag är
helt övertygad om att Lennart Kollmats skulle kunna
sätta sprätt på mer pengar om han fick det från sina
folkpartistiska grupp. Men en budget är faktiskt en
fråga om budgetering, både när det gäller offentlig
budget och när det gäller privat budget. Vi har gjort
prioriteringen inom partiet att de här pengarna tar vi
till kultur. Med det tycker jag att vi har ett bra förslag
i vår budget.

Anf. 46 GUNILLA TJERNBERG (kd):
Herr talman! Jag vill inleda mitt anförande med
att påminna om att vi kristdemokrater har avstått från
att delta i utskottets beslut om medelsanvisning för
budgetåret 2003 och erinrar i ett särskilt yttrande om
våra budgetförslag och argumenten kring dessa.
Jag vill också ta tillfället i akt och hälsa kulturmi-
nistern välkommen till riksdagen och till denna de-
batt.
Jag kommer att lyfta fram några av de områden
som vi kristdemokrater tar upp i våra motioner med
anledning av kulturbudgeten. Min partikamrat Helena
Höij kommer senare under debatten bland annat att ta
upp frågor rörande amatörkultur och samlingslokaler.
Den kristdemokratiska kulturpolitiken bygger på
en helhetssyn där ideella insatser från kulturens eld-
själar - för det är verkligen eldsjälar som vi talar om
- samverkar med medel från offentlig och ibland
också privat sektor. Det är dock så att det offentliga
har en särskild roll och ett nationellt ansvar för att
säkerställa en kulturell infrastruktur över hela landet.
Där står Kristdemokraterna orubbligt fast. Vi menar
att de offentliga medlen ska stå för långsiktigheten i
den kulturella verksamheten. Det måste finnas förstå-
else för den kulturella verksamhetens natur. Engångs-
satsningar kan i vissa fall vara välbehövliga injektio-
ner, men erfarenheterna måste tas till vara och använ-
das i det långsiktiga arbetet.
Kulturrådet, herr talman, har beräknat att för de
regionala teater-, dans- och musikinstitutionerna har
anslaget urholkats med 70 miljoner kronor de senaste
fem åren. Vi kristdemokrater anser med stöd av Folk-
partiet att regeringen måste ta ett helhetsgrepp på
detta problem och återkomma till riksdagen med
information om på vilka grunder man beräknar pris-
och löneuppräkningen för kultursektorn. Vi utvecklar
detta i en gemensam reservation i betänkandet.
Herr talman! Under våren lade regeringen fram en
skrivelse, Kultur och delaktighet. Det är en redovis-
ning av hur väl regeringen anser sig ha uppfyllt ett av
de kulturpolitiska målen, det så kallade jämlikhets-
målet. Jag tycker att det är ett av de viktigaste kultur-
politiska målen. Om inte alla människor känner att
kulturen finns tillgänglig för dem så har kulturpoliti-
ken misslyckats. Det är oacceptabelt att regeringens
redovisning är så bristfällig. Det saknas i stort sett
helt skrivningar om de funktionshindrades delaktighet
i kulturlivet. Barn och ungdomar under 16 år om-
nämns över huvud taget inte eftersom de inte ingår i
det statistiska material som regeringen har utgått
ifrån, säger man. Men regeringen väljer ju själv vilket
material den utgår ifrån! I dag finns det utmärkt stati-
stik för barns delaktighet i kulturlivet hos Kulturrådet.
Intressant är också att trots att utskottets ledamö-
ter stöder mig i min kritik så avslås den kristdemo-
kratiska motionen med motiveringen att utskottet
utgår ifrån att regeringen bättrar sig till nästa gång.
Jag hoppas att kulturministern kommer att ge en för-
klaring i dag till att skrivelsen är så uppenbart brist-
fällig.
Teater, dans och musik får inte begränsas till na-
tionalinstitutionerna. Runtom i landet bedrivs en
levande och kraftfull verksamhet i olika former. Ef-
tersom vi menar att staten kan bidra till ett levande
Kultur-Sverige genom att ge näring till regionala
kulturcenter anser vi också att bidragen till regionala
och lokala musik-, dans- och teaterinstitutioner är
central. Tidigare har stora nedskärningar gjorts på
detta område. Regeringen satsade förra året, men det
täcker inte de behov som finns. Vi gör därför en sats-
ning på 10 miljoner kronor under de kommande två
åren som bland annat ska minska effekterna av
bristande löneuppräkning.
Herr talman! De fria grupperna är som en frisk
vind som blåser genom Kultur-Sverige. De är
nyskapande, och söker sig på otraditionella vägar
fram till en ny publik. I dag står de fria grupperna för
mer än en tredjedel av alla föreställningar som fram-
förs i Sverige varje år. Ingen ifrågasätter i dag de fria
gruppernas betydelse. Det är därför en självklarhet att
de ska ges rimliga ekonomiska villkor för att fortsätta
verka. Många skådespelare, dansare och musiker
arbetar under förhållanden som vi aldrig skulle ac-
ceptera när det gäller andra yrkesgrupper. Kristdemo-
kraterna tillför ytterligare 3 miljoner kronor till de fria
grupperna för år 2003.
Vi välkomnar att ett nytt nationellt uppdrag inrät-
tas inom dansen. Vi har krävt detta i flera år, och nu
kommer det. Det är bra!
I dag har många konstnärer svårt att klara sitt up-
pehälle. De stödformer och försäkringsvillkor som
finns är inte anpassade efter konstnärernas speciella
arbetsvillkor. Utredningar visar att de statliga ersätt-
ningarna och bidragen har ökat väsentligt i betydelse
för de yrkesverksamma konstnärerna och för deras
möjlighet att ägna sig åt just konstnärligt arbete. Det
är mycket angeläget att frågan om pensionerna för de
fria grupperna får en lösning. Vad jag har förstått
behandlas det inom Regeringskansliet, men ännu har
inte något förslag presenterats. Det är oacceptabelt.
Frågan har diskuterats år ut och år in. Följdfrågan till
kulturministern blir i dag: När kommer ett förslag på
området?
När det gäller frågor rörande läsning och bibliotek
och om bokens betydelse för oss - barn och vuxna -
har vi utvecklat våra tankar i en särskilt motion. Vi
har begärt en utvärdering av samtliga stödformer
inom anslaget litteraturstöd, vilket ett enigt utskott
står bakom i dag. Det är vi glada för.
Herr talman! Runtom i landet finns ett antal arkiv
av olika karaktär. De här arkiven förvaltar ett bety-
dande arkivbestånd. Det ökade intresset för släkt och
hembygdsforskning har gjort att arkiven har fått ett
uppsving när det gäller allmänhetens användning av
materialet. Men syftet med det statliga stödet är att
främja regional arkivverksamhet för att nå ett funge-
rande nätverk över hela landet och att bättre integrera
folkrörelsearkiven i den regionala kulturpolitiken.
Trots att arkiven har genomgått en stark utveck-
ling och fått ett vidgat arbetsfält och ett vidgat upp-
drag bland annat i syfte att tillgängliggöra samlingar-
na för bredare användargrupper så har resurserna
relativt sett inte ökat. Kristdemokraterna föreslår en
ökning av anslaget med 1 miljon kronor.
Herr talman! Så här stod det i förra årets budget-
betänkande: För att möjliggöra ökade insatser på
kulturmiljöområdet föreslår regeringen att området
tillförs 57 miljoner kronor. Ökningen gör det möjligt
att möta de krav som nytillkomna enskilda bygg-
nadsminnen och ett bredare miljötänkande ställer.
Satsningen var välbehövlig och välkommen. Be-
hovet av kulturmiljövård är stort och omfattar alltfler
enskilda byggnader och miljöer. Men regeringens
satsning blev kortvarig. I år sänks nämligen anslaget
till kulturmiljövård med 22,7 miljoner kronor, det vill
säga nästan hälften av de resurser som tillfördes före-
gående år. Hur tror regeringen att Riksantikvarieäm-
betet och länsstyrelserna ska kunna genomföra sitt
arbete om de resurser de har till förfogande förändras
med tiotals miljoner kronor från ett år till ett annat?
För att minska regeringens jojopolitik i frågan höjer
vi anslaget till kulturmiljövård med 4 miljoner kronor
från och med nästa år.
Herr talman! Jag ska också säga något om muse-
erna. De har ett särskilt ansvar för en stor del av vårt
materiella kulturarv. Museerna har ett ansvar för att
bevara föremål men också för att se till att de är till-
gängliga för allmänhet och forskarsamhälle. I beva-
randet ligger också samlandet. Upprepade gånger har
vi påpekat att det är det långsiktiga arbetet vid muse-
erna behöver stöd. Den statliga budgeten måste därför
fokusera på långsiktighet. Tyvärr är det så att alltfler
ekonomiska satsningar på museisidan framför allt kan
beskrivas som arbetsmarknadspolitiska insatser. Mu-
seerna blir därför beroende av arbetsmarknadens
svängningar. Vi kristdemokrater känner oro för mu-
seerna eftersom vi menar att regeringen trots att den
vet om problemen inte tar ett samlat grepp för att
förbättra situationen. Det gäller även frågorna om
museernas hyreskostnader. Länsmuseerna fungerar
som centrum för den regionala museiverksamheten.
Kulturrådet har i en utredning som fick namnet Regi-
onala museer och nationell kulturpolitik konstaterat
att det för de regionala museerna råder en mycket
oklar bild vad gäller huvudmännens och statens mål
och förväntningar. Jag hoppas att regeringen tar till
sig utredningens kritik och återkommer till riksdagen
med ett förslag. Vi kristdemokrater vill för att stärka
det långsiktiga arbetet vid regionala museer avsätta 5
miljoner kronor i anslagsökning.
Avslutningsvis, herr talman, ska jag säga några
ord om den fria entrén vid de statliga museerna. Som
vi som är med här i kammaren i dag känner till har
regeringen lagt fram ett förslag om att från och med
2004 ska gratis inträde till de statliga museerna
genomföras. Ja, visst kan man säga så. Det är bra att
många människor får möjlighet att delta i och tillgång
till museernas verksamhet.
Samtidigt ser vi kristdemokrater risker med denna
satsning. Det är framför allt en satsning som kommer
att kosta väldigt mycket och som måste ställas mot
andra kulturpolitiska satsningar. Vi befarar att reger-
ingens beräknade 91 miljoner kronor är i underkant.
Det finns en överhängande risk att en sådan satsning
från statens sida kommer att slå hårt mot de icke-
statliga museerna som får en mycket svår konkur-
renssituation.
Vi vill förändra regeringens satsning för att mins-
ka de negativa effekterna men också för att nå ut med
satsningen i hela landet. Vi anser att barn och ung-
domar ska vara en av de mest prioriterade grupperna
när kultursatsningar görs. Vi vill därför begränsa
satsningen till att enbart omfatta barn och ungdomar
upp till 18 år och samtidigt utöka den till att även
gälla de regionala museerna. Satsningen sprids då i
hela landet, vilket gör att fler kan få ta del av denna
kulturpolitiska satsning.
Herr talman! Avslutningsvis står jag givetvis bak-
om Kristdemokraternas samtliga reservationer, men
av tidsskäl yrkar jag bifall till reservation 8 under
punkt 8 och reservation 17 under punkt 33.

Anf. 47 PETER PEDERSEN (v):
Herr talman! Vänsterpartiet står som bekant bak-
om kulturutskottets betänkande KrU1 avseende ut-
giftsområde 17 när det gäller fördelningen på anslag
inom detta utgiftsområde. Jag kommer därför inte att
ägna speciellt mycket tid åt alla de förträffligheter
som jag och Vänsterpartiet tycker finns i betänkandet.
Jag kommer i stället att lyfta fram vissa saker som vi
tycker kunde göras ännu bättre och där vi kommer att
återkomma i framtiden. Vi har därför lagt fram ett
antal reservationer och särskilda yttranden där vi
lyfter fram vissa frågeställningar, problem och inrikt-
ningsbeslut inför framtiden. Vi står förstås bakom
samtliga v-reservationer och särskilda yttranden, men
av tidsskäl nöjer jag mig med att nu yrka bifall till
reservation 2 som handlar om efterlevnaden av de
kulturpolitiska målen och frågan om strukturen för
kulturpolitiken. Tasso Stafilidis från Vänsterpartiet
kommer senare att ta upp detta i ett eget anförande
tillsammans med frågor om den fria scenkonstens
förutsättningar i framtiden.
Herr talman! Det är ett stort privilegium för mig
personligen att få ägna huvudparten av det politiska
arbetet här i riksdagen till kulturfrågor. Här kan man
säga att fritidsintressen sammanfaller med det intres-
santa arbetet som riksdagsledamot.
Man kan inte påstå att kulturen är det till penning-
omfånget största utgiftsområdet eller politikområdet.
Men kultur ger å andra sidan en mycket bra avkast-
ning på varje satsad krona. Därför blir vi ibland näs-
tan lite småhånade av andra parlamentariker för att vi
diskuterar miljoner hit och miljoner dit samtidigt som
de pratar om miljarder. Men för kulturarbetet är en
miljon hit och en miljon dit väldigt betydelsefullt och
ger stor avkastning i form av kultur som kommer
många människor till del.
Debatten här i kammaren blir inte sällan ekono-
mistisk. Där har vi kulturpolitiker svårt att göra oss
hörda. Jag tror att jag törs säga att för vanliga männi-
skor utanför kammaren är de frågor om kulturpolitik
som vi diskuterar minst lika intressanta som de vikti-
ga saker som hanteras i till exempel finansutskottet.
Det vi diskuterar berör många människor. Många
människor i vårt land i olika åldrar, av olika kön och
med olika etnisk tillhörighet ägnar sig varje dag åt
eget kulturskapande, och man tar del av kulturupple-
velser på en rad olika sätt. Det är därför med stort
nöje som jag har läst det här betänkandet ett antal
gånger och sett den stora kulturkälla och det breda
kulturliv som finns i det här landet på riksnivå och
länsnivå och även ute i kommunerna, men det be-
handlar vi inte så mycket här.
Men det finns vissa kvarstående problem. Fortfa-
rande finns det intrycket hos många att konstnärer ska
vara något slags egocentriker som ska leva på vatten
och bröd, och de får vara nöjda om de får lite betalt
för det de gör. Det tycker jag är en totalt felaktig
uppfattning. Det är viktigt att konstnärer får en rimlig
ekonomisk ersättning för det viktiga arbete man till-
för hela samhället.
Funktionshindrades tillgång till kultur och möjlig-
het att skapa egen kultur är också en sak som måste
diskuteras och analyseras ytterligare. Hur kultur ut-
övas och erbjuds i olika delar av landet måste också
analyseras, liksom hur detta fördelas mellan könen
och i olika åldrar.
Vi som var på Kungliga biblioteket i fredags fick
höra Jan Guillou hålla ett föredrag om mannen som
den svagaste kulturlänken. Där kom han bland annat
in på detta att vi tar del av kultur på olika sätt. Män
går mer få fotboll och läser vissa former av böcker
medan kvinnor går mer på teater och opera. Då får
man diskutera vad man menar med kulturbegreppet.
Dessutom kom det fram - eftersom några har varit
inne på detta med fri entré - att det har haft stor effekt
att ha fri entré på Historiska museet. Man har nått nya
grupper. Som förälder har man kunnat ta med sig
underåriga barn dit. Med fri entré skulle man slippa
springa genom Nationalmuseum och känna att man
måste se varje rum, varje tavla och hålla en lång ut-
läggning. Efteråt tar man med sig de små barnen ut,
och de är alldeles utmattade efter en hel dag på Na-
tionalmuseum. Sedan orkar man kanske inte gå till-
baka eftersom man tänker på den upplevelsen med
skräck. Man skulle ta in alla nya intryck och springa
trappa upp och trappa ned.
Nu kan man som förälder gå till de här viktiga in-
stitutionerna och visa upp det breda kulturarv vi har. I
det sammanhanget är det viktigt att betona att vi här
pratar om statliga riksmuseer. Vi har lyft upp några
museer som ska vara tillgängliga för alla, och då är
detta med fri entré en viktig sak för att kunna erbjuda
det till så många som möjligt. Sedan är det inte oss
emot om detta kan spridas ut i regioner, och även
lokalt. Jag tror att det skulle vara en bra satsning.
Vissa länsmuseer har för övrigt redan fri entré.
I betänkandet behandlas också regeringens skri-
velse 2001/02:176, Kultur och delaktighet med tillhö-
rande motioner. Kortfattat tycker vi i Vänstern att det
är bra att utskottet i sina texter lyfter fram vikten av
att regeringen i framtiden ska visa måluppfyllelse
även vad gäller barn och ungdomar, funktionshindra-
de, det egna kulturskapandet, hur kultur fördelas och
utövas i olika regioner och även den mångkulturella
aspekten, vilket till stor del saknas. Men vi har en viss
förståelse för detta eftersom det här är den första
skrivelsen i sitt slag som handlar om kulturpolitik. Vi
nöjer oss med den här skrivningen i nuläget. Vi får
återkomma om det inte blir några förbättringar på det
området.
Herr talman! Jag vill göra församlingen uppmärk-
sam på att det på näst sista raden på s. 117 står att
motion 2002/03:Fi230 är en s-motion, men på alla
andra ställen står det mycket riktigt att det är s, v och
mp som har skrivit den här motionen. Där lyfter man
fram vissa saker som gör saker och ting ännu bättre
än i budgetpropositionen. Det gäller bland annat me-
delsfördelningen till allmänna samlingslokaler och att
sortimentsstödet till bokhandeln räddas genom olika
beslut och diskussioner i kulturutskottet.
Herr talman! Huvudmannaskapet för filmvårds-
centralen i Grängesberg har diskuterats flitigt. Redan
i förra årets budgetproposition föreslog regeringen att
Stiftelsen Svenska Filminstitutet skulle vara huvud-
man för centralen. Riksdagen biföll delvis detta men
tillkännagav samtidigt för regeringen att Filminstitu-
tet borde få ett tidsbegränsat uppdrag för år 2002 och
att det framtida huvudmannaskapet skulle analyseras
ytterligare. Regeringen skulle återkomma till detta i
budgetpropositionen för 2003. Regeringen redovisar
också i årets budgetproposition att man har analyserat
huvudmannaskapsfrågan ytterligare och nu gör be-
dömningen att Filminstitutet även i fortsättningen är
den lämpligaste huvudmannen för filmvårdscentralen.
För att uttrycka det milt kan man säga att det finns
minst sagt delade meningar om hur djuplodande des-
sa analyser om huvudmannaskapet har varit och om
den tillsatta organisationskommittén verkligen har
analyserat frågan på ett fördjupat sätt. Därför vill jag
nu poängtera att utskottet skriver att Filminstitutet
"skall komplettera sin sakkunskap på filmområdet
med ämneskunskap i exempelvis kulturhistoria och
etnologi". Vidare att man ska "samverka med organi-
sationer och institutioner som besitter dessa viktiga
kunskaper. Utskottet utgår från att Filminstitutet
samarbetar med de regionala museerna och hem-
bygdsrörelsen eftersom dessa besitter kunskaper som
är viktiga för verksamheten vid filmvårdscentralen."
Vidare framhåller utskottet "vikten av att en upp-
följning och utvärdering av denna nya verksamhet
påbörjas redan från början och förutsätter att reger-
ingen senast år 2006 redovisar resultaten för riksda-
gen".
Detta är mycket tydliga skrivningar för att vara en
betänkandetext. Dessutom vill Vänsterpartiet till-
sammans med andra partier, främst Centerpartiet,
lyfta fram ytterligare frågeställningar som har med
filmvårdscentralens arbete att göra, till exempel vik-
ten av att man där upprätthåller teknisk och laborato-
rieteknisk kompetens på området. Detta med tanke på
de ständiga teknikskiftena. När jag var ung kunde
man titta på film på superåtta eller dubbelåtta eller
vad det hette. Sedan kom olika videoformat. Det sker
ständigt nya saker. Det är jätteviktigt att vi bevarar
alla dessa filmformat och videoformat. Men det är
också viktigt att man behåller kunskapen och de tek-
niska apparater som krävs för att man ska kunna se på
de här filmerna och de här videobanden. Det är vik-
tigt att man kan se filmerna på originalapparater för
att upprätthålla den känsla som fanns när man tittade
på video på 1980-talet med en viss typ av teknisk
apparatur. Vi tycker att man tar lite lättsinnigt på att
upprätthålla det här. Andra signaler säger att det här
är på väg att försvinna. De människor som kan det
här håller på att sluta sitt arbete på olika myndigheter
och institutioner.
Herr talman! Avslutningsvis tycker förstås Väns-
terpartiet att det är glädjande att regeringen nu vill
anslå ytterligare pengar till idrotten och att man i
stället för 60 miljoner, som brukar vara den summa
som man försöker få Svenska Spels bolagsstämma att
anslå till idrottens barn- och ungdomsverksamhet, nu
föreslår att summan ska höjas till 160 miljoner och att
detta ska gå till barn- och ungdomsverksamhet, att
idrotten ska öppna sin verksamhet för fler, att man
ska hålla nere avgifterna, satsa på flickidrotten, inten-
sifiera arbetet och samarbetet med skolan och motar-
beta drogerna ytterligare. Till det kommer ungefär
455 miljoner som satsas på idrotten via statsbudgeten,
men dessutom tillkommer 80 % av det överskott som
genereras av de värdeautomatspel som AB Svenska
Spel har koncession på att driva runtom i landet och
som går till barn- och ungdomsverksamhet främst
inom idrotten. Förra året handlade det om
363 miljoner kronor, och summan blir i år sannolikt
mycket högre.
Vänsterpartiet tycker förstås att det är jättebra att
barn- och ungdomsverksamheten inom idrott och
kultur får pengar, men vi ogillar fortfarande mycket
skarpt den direkta koppling som finns mellan barns
och ungdomars verksamhet och spel på de aggressiva
värdeautomaterna. Vi menar att det nu är hög tid för
regeringen att föreslå ett vinstdelningssystem som
skulle ge lika stora pengar till idrotten, men som
skulle ta bort den direkta koppling som nu finns mel-
lan detta bidrag och en viss spelform. Det är bättre att
man kopplar det här med vinstdelning till AB Svens-
ka Spels totala överskott, där ju även mindre kontro-
versiella och mindre aggressiva spelformer ingår.
Avslutningsvis vill jag kort säga att jag tycker att
det är glädjande i kulturdebatten att det även här, till
skillnad från på vissa andra håll, finns en viss kultur
som gör att Folkpartiets representant och dessutom
ordförande i kulturutskottet, Lennart Kollmats, kan
framföra ganska omfattande kritik av Moderaternas
kulturpolitik, en uppfattning som jag delar. Modera-
terna återkommer ständigt med kraftiga nedskär-
ningsförslag på kulturens område. De måste vara de
enda som tror att man kan få bättre kultur och bättre
kulturskapare i landet genom att sänka anslaget till
kultur. Ständigt återkommer de med minskade bidrag
och anslag till folkbildning och till Arbetets museum.
Av någon märklig anledning är just Arbetets museum
inte värt att beakta. Allting som börjar på "Riks-" vill
man lägga ned: Riksutställningar, Rikskonserter och
så vidare. Bidrag till allmänna samlingslokaler är det
inte heller värt att upprätthålla.
Sedan undrar Kent Olsson om det är rimligt med
krav på idrotten. Ja, vi har ju redan i dag vissa krav på
idrotten. De 455 miljoner som delas ut delas inte bara
ut hur som helst, utan vi ställer vissa krav på hur de
pengarna ska fördelas. Vi för vår del tycker, utan att
man inkräktar på idrotten som en fri folkrörelse och
en självständig rörelse, att man i statens bidragsgiv-
ning och när man anslår pengar från AB Svenska
Spels överskott kan säga vad man anser att pengarna
ska gå till, utan att därför detaljstyra verksamheten.
Jag tror dessutom att idrottsrörelsen har en stor för-
ståelse. Jag har inte sett någon vidare skarp kritik för
att man nu föreslås få ytterligare 100 miljoner kronor.

Anf. 48 GUNILLA TJERNBERG (kd)
replik:
Herr talman! Jag skulle vilja återknyta till den del
som Peter Pedersen var inne på tidigare, nämligen
fritt inträde till de nationella museerna. Det var två
delar jag uppfattade i Peter Pedersens funderingar
kring Kristdemokraternas ställningstagande. Den ena
delen var en utvärdering av Historiska museet som
hade kommit. Det är alldeles riktigt. Den har vi också
tagit del av, och vi har tagit intryck av den. I den
utvärderingen framgår det väldigt tydligt att en viktig
orsak till att man var så positiv var just möjligheten
för barn och ungdomar att ha tillträde till museet
avgiftsfritt och att den möjligheten hade getts till alla
barn och ungdomar som så önskade. Det tyckte Peter
Pedersen var bra, och det är precis vad Kristdemo-
kraterna också tycker.
Den andra delen var att Peter Pedersen inte var
emot att det här skulle utvidgas till regionala museer.
Men då måste jag få fråga en sak, därför att nu hand-
lar det också om ett ekonomiskt ansvar. Är Peter
Pedersen och Vänsterpartiet beredda att tillföra de
medel som man måste tillföra för att klara av även de
regionala museerna? Vad Kristdemokraterna gör är ju
att tydligt tala om på vilket sätt vi vill använda peng-
arna. Jag skulle vilja höra Peter Pedersens kommen-
tar, både när det gäller att ge alla barn i hela landet
tillgång till en fri entré till museerna som har någon
form av stöd. Jag skulle också vilja fråga om de
pengar som kommer att behövas finns inom Vänster-
partiet.

Anf. 49 PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Gunilla Tjernberg från Kristdemo-
kraterna är mycket väl medveten om att det inte fun-
gerar på det sättet att vi kan bryta loss en liten del
som vi tycker är bra i Kristdemokraternas politik, och
så lägger vi in de pengarna, sedan tycker vi eventuellt
att någonting är bra från Folkpartiet och Moderaterna
och så vidare. Jag tycker att det är ett ohederligt sätt
att diskutera, vilket ofta framförs i kammaren. Man
frågar: Varför gör ni inte så eller så? Man diskuterar
ju faktiskt olika konstellationer, och sedan får man stå
bakom en helhet. Det förslag som man tycker är bäst
står man bakom. Om man ser till helheten tycker vi i
det här fallet tveklöst att den uppgörelse som har
gjorts mellan s, v och mp är bäst. Vi ser inte den
praktiska möjlighet som Gunilla Tjernberg försöker
anvisa genom att säga att vi skulle kunna bryta ut en
liten del. Det får konsekvenser för helheten som vi
inte är beredda att ta.
Vad gäller barns och ungdomars fria entré till mu-
seer tycker vi att det är en riktig ordning att man
provar det här på ett museum, nämligen Statens histo-
riska museer, ser att det får ett bra utfall och sedan
vidgar försöket till att gälla fler statliga museer. Se-
dan får man se längre fram. Om det här får ett bra
utfall är inte vi tveksamma till att man kan gå vidare.
Jag konstaterade i mitt första anförande att det re-
dan nu finns regionala museer som har fritt inträde.
Tittar man på helheten har inträdet en liten del av den
finansiering som de olika institutionerna har. Men det
är också viktigt att poängtera att det måste finnas
någon vits med att vi utser vissa institutioner till na-
tionalscener, som till exempel Dramaten och Operan,
eller att vissa museer är riksmuseer. Då lyfter vi upp
dem till en nivå där vi säger att vi har ett nationellt
ansvar för dem. Det ska vi inte blunda för. Vi har ett
viktigt museum hemma i Degerfors, men jag inser att
det inte har status av riksmuseum. Inga statliga peng-
ar går dit. Det vi har ansvar för här i första hand är de
statliga museerna. Försöksverksamhet är viktigt, och
sedan kan man gå vidare.
Svaret är kort och gott: Nej, vi har inga pengar
just nu, men vi ser fram emot att kunna ha en diskus-
sion, om det här får ett bra resultat, om att kunna göra
det i framtiden tillsammans med s och mp.

Anf. 50 GUNILLA TJERNBERG (kd)
replik:
Herr talman! Jag får tacka Peter Pedersen för sva-
ret. Jag kunde förstå och tycker att det är riktigt att
Peter Pedersen hänvisar till att det finns en överens-
kommelse mellan tre partier och att det bör tydliggö-
ras att det kan vara en stor del av skälet till att man
inte kan gå en egen väg, vilket jag ändå har uppfattat
att Vänsterpartiet skulle kunna tänka sig i den här
frågan. Det var lite både det ena och det andra, men
det är ju så i politiken många gånger.
Jag skulle ändå vilja fortsätta diskussionen med
att säga så här: Peter Pedersen tar upp behovet av att
få starta försöksverksamhet så att vi börjar här i
Stockholm. Vi började med Historiska museet, vilket
faktiskt var ett beslut som man fattade där, vad jag
förstod. Men man kunde ju börja ute i regionerna.
Varför ska man börja en försöksverksamhet i Stock-
holm medan man ute i regionerna kan se det lika väl
motiverat att börja en sådan här satsning just för att
uppnå en spridning i hela landet? Det finns ju också
regionala museer här i Stockholm.

Anf. 51 PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Svaret är att vissa museer ute i regi-
onerna och ute i länen redan har infört fri entré, och
jag tror att det är en klok åtgärd om man vill sprida
kulturbudskapet till fler. Det är ett viktigt budskap.
Jag glömde säga i den första repliken här att det är
jättebra att barn och ungdomar får gå fritt på museer,
men de har ju ofta föräldrar som är med. Om jag åker
hit från Degerfors till Stockholm och ska gå på ett
nationellt museum så vill jag gärna vara med. Jag tror
inte att jag lämnar de små vind för våg på något mu-
seum under hela dagen. Då ska inte vi bygga in spär-
rar för föräldrar som är mindre bemedlade. Det är ju
bra att deras barn kan gå avgiftsfritt, men varför inte
låta även föräldrarna följa med och ha möjlighet att få
en gemensam upplevelse med barnen? Jag förstår inte
den motsättningen.
Om vi ska införa någonting på försök någonstans,
så ska det plötsligt införas överallt. Ja, men då är det
ju ingen försöksverksamhet per definition. Då är det
ju generellt fritt inträde. Jag tror att det är klok politik
att man prövar sig fram. Nu har man börjat med ett
museum och går vidare till fler. Får det ett gott utfall
så finns det ingenting som hindrar att man går vidare
till nästa och ytterligare nästa nivå. Jag hoppas och
tror att det kan vara en framtida lösning.

Anf. 52 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Att Peter Pedersen inte skulle vara
nöjd med den moderata politiken är väl ingen över-
raskning. Jag satt länge och väntade på att angreppen
skulle komma, och de kom lite grann i slutet.
Vi kan börja med idrottspolitiken. Företrädare för
idrottsrörelsen tycker att de borde få större självstän-
dighet. De är inte överdrivet förtjusta i att man ger
anvisningar om hur pengarna ska användas. Det är
faktiskt så. Sedan är det klart att de måste anpassa sig
efter situationen. Det är ju bättre att få 50 miljoner
nya pengar med vissa anvisningar än att inte få några
pengar alls. Man kanske inte alltid framför så hård
kritik. Men när vi talar med idrottens företrädare
säger de att de vill ha en ökad självständighet och att
de själva kan se till hur deras pengar ska användas.
Så till frågorna om att Moderaterna föreslår mins-
kade anslag i vissa delar. Vi har klart och tydligt sagt
varför. När det gäller stöd till icke statliga lokaler
anser vi att det bör kunna skötas av den lokala hu-
vudmannen. Vi anser att man bör kunna minska by-
råkratin inom exempelvis Kulturrådet.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Peter Pedersen.
Vi har föreslagit en kulturfond. Jag vet att Peter är
väldigt idrottsintresserad och kunnig i idrottsfrågor.
Jag har aldrig hört honom opponera sig mot att man
ger statliga pengar. Dessutom vill man att näringslivet
ska stödja med ytterligare pengar. Nu för vi fram
precis samma förslag som regeringen stödd av Väns-
terpartiet men det gäller en kulturfond. Men vi har
inte hört från er sida att det vore bra.
Varför är det som är bra på idrottens område inte
bra på kulturens område? Det vore intressant att få
höra en utläggning kring det. Eller är kultur bara bra
om den bedrivs på statligt sätt?

Anf. 53 PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Jag förstår inte riktigt kopplingen
mellan förslaget till kulturfond och det som finns
inom idrottens område. Däremot ser jag en klar skill-
nad mellan sponsring av idrottsverksamhet och kul-
turverksamhet. Visst kan det vara störande att se stora
sponsringsplakat runtom på idrottsarenor och på
dräkterna. Men jag ser med fasa fram mot en utveck-
ling som innebär att det kommer in på teaterföreställ-
ningar och påtagligt påverkar den kulturella upplevel-
sen. Där tror jag att vi har delvis olika uppfattningar.
Det är viktigt att vi lever upp till den kulturella frihe-
ten. Jag ser fram mot ett klarläggande på den punk-
ten, vilka regler som ska gälla. Både de som är kul-
turarbetare på institutioner och de som vill sponsra
ska veta vilka regler som gäller. Där finns det delade
meningar.
Jag var med och jobbade fram den proposition
som gav oss en idrottspolitik för 2000-talet. Där
framgår tydligt att idrotten är en självständig folkrö-
relse. Det ska den vara. Men det innebär inte att sta-
ten, när staten ger anslag och bidrag, inte kan ställa
upp vissa krav för att anslagen ska gå ut. Det tror jag
att man har full förståelse för inom idrottsrörelsen.
Sedan ligger det i sakens natur att man från Riksid-
rottsförbundet, vid de träffar som bland annat Kent
Olsson och jag har med dem, säger att man vill ha så
stor frihet som möjligt.
Jag har inte hört någon allvarlig kritik mot sats-
ningarna på 100 miljoner. Man tycker att de är bra.
Vad jag kan se är det helt okontroversiella satsningar.
Däremot är de mycket viktiga: Vi satsar på jämställd-
het, tillgänglighet för många och så vidare.
Vi är överens i sak om att idrotten ska vara en
självständig rörelse. Men när det gäller statens anslag
dit är det rimligt att vi kan fastställa vissa mål, till
exempel att man ska bidra till god folkhälsa och job-
ba mot dopning.
Om vi bara lämnade pengarna fritt skulle de kun-
na åka in i ren elitidrottsverksamhet som dessutom är
bolagiserad vilket knappast kan vara meningen. Det
är ett krav vi ställer. Är det ett rimligt krav? Det tyck-
er jag. Vad tycker moderaterna?

Anf. 54 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Det sista som Peter Pedersen sade
var intressant: Lämnar man bara pengarna fritt kan
vad som helst hända. Det visar den totala skillnaden
mellan Vänsterpartiets politik och den moderata poli-
tiken. Vi tror nämligen att idrottsrörelsen klarar att
sköta de 100 miljonerna, om man ger det anslaget.
Det gäller både satsning på ökad jämställdhet och mot
det som hänt inom idrotten med sexuella trakasserier.
Det tror vi att man klarar själv inom idrotten. Men
Peter Pedersen säger att om man bara lämnar pengar-
na fritt så vet man inte vad som händer.
Peter Pedersen tror väl inte att en balettdansör
inne på Operan skulle springa omkring med namnet
Skanska på ryggen? Det är fullständigt barockt att tro
det. Däremot kan vi vara överens om att vi kanske
ska ha klarare regler när det gäller sponsring. I den
debatt som förs i dag anser nästan alla kulturinstitu-
tioner att man behöver sponsring. Sponsring är det
som så att säga ger grädde på moset.
Nu har vi gett moset i form av 100 miljoner till en
kulturfond. Jag förstår inte varför inte Vänsterpartiet
kan vara med och ge grädden, det vill säga det ni
stöder när det gäller idrotten. Där tycker ni att det är
bra att elitidrottssatsningen ger 100 miljoner från
staten och att de andra 100 miljonerna ska komma
från näringslivet. Varför är det då inte bra om vi sat-
sar 100 miljoner från staten i en kulturfond och när-
ingslivet är med och stöttar med 100 miljoner, utan
att man dansar med Skanska eller något annat före-
tagsnamn på ryggen?

Anf. 55 PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Som vanligt glömmer Moderaterna
att berätta hur det ska finansieras. Det är via neddrag-
ningar på en rad områden. Vi tror inte att det är en bra
väg att gå. Vi har ingenting emot att man har schysta
villkor där även andra än stat, kommun och landsting
bidrar med pengar till både idrott och kultur. Men det
är viktigt att vi har tydliga riktlinjer och krav för de
pengar som anslås från det offentliga, för det finns
alltid andra saker man kan lägga pengarna på. Då
måste man kunna ställa krav utan att det för den skull
sägs att man lägger sig i enskildheter.
För mig är det självklart att man lyfter fram folk-
hälsofrågor, jämställdhetsfrågor och så vidare när
man anser att det är viktigt att vi avsätter 455 miljo-
ner kronor ur statsanslagen.
Sedan kan man alltid fråga varför vi ska diskutera
detaljer. Det är väl bara att skriva 825 miljarder i
statsbudgeten. Sedan fördelar vi det på utskotten och
så får de göra vad de vill. Så funkar ju inte systemet.
Det vet Kent Olsson mycket väl, att vi reglerar mer
eller mindre på detaljnivå hur mycket pengar som ska
gå till respektive myndighet. Det gäller inte speciellt
för idrotten, som jag ser det.
Jag tycker att man inom idrotten gör fantastiska
saker på integrationsområdet. Men det kvarstår en hel
del att göra vad gäller jämställdhet. Det kvarstår en
hel del att göra vad gäller synen på olika människor,
deras sexuella tillhörighet och så vidare. Det är bra att
idrottsrörelsen nu har kommit till skott vad gäller
trakasserier av homosexuella idrottsutövare och så
vidare. Men nog har debatten i medierna och hos oss
politiker haft en viss påverkan på hastigheten när
handlingsplanen skulle tas fram.
Det är glädjande att politiken inte backar utan att
man talar om vad vi tycker är rimligt, med tanke på
de anslag som tilldelas idrotten. Därmed inte sagt att
inte idrotten gör ett bra jobb. Men det som är bra kan
bli betydligt bättre, bland annat med anslag från det
offentliga.

Anf. 56 BIRGITTA SELLÉN (c):
Herr talman! Kulturen är själva grunden till
mänsklig utveckling, demokrati och mänsklig värdig-
het.
Kulturen stärker inte bara vår framtidstro och
samhörighet, den är också en källa för att skapa sys-
selsättning och en drivkraft för människors kreativitet
och vilja att utveckla det egna samhället. Olika regio-
ner har skapat sig olika kulturella identiteter och även
påverkats av olika invandrarkulturer. Kulturen hand-
lar också om det historiska arvet, att ta till vara tradi-
tioner och livsmönster och att formulera vad vi vill
föra vidare till omvärlden och om ett nytänkande att
ta till sig samtida kulturella aktiviteter.
Om vi ska kunna möta morgondagens kulturrörel-
se måste vi också ge förutsättningar för det och tänka
nytt. Centerpartiet tar några steg i den riktningen i vår
kulturmotion genom att ge utrymme till att förnya
kulturrörelserna, ge nya lösningar, nya organisations-
former och inte minst nya idéer.
I dag går en stor del av det statliga kulturstödet till
det etablerade kultursystemet. Centerpartiet vill initie-
ra en diskussion och en utredning om utbud och efter-
frågan stämmer överens eller inte.
Herr talman! Ungdomar ska kunna starta kultur-
projekt för att det är roligt. Vi ger förutsättningar
genom att vi inrättar ett anslag som går till kultur för
unga i hela landet - KUL-miljoner. Det har visat sig
att de kommunala kultur- och fritidsbudgetarna
många gånger till stor del är uppbundna i fasta an-
läggningar, institutioner eller projekt. Förutsättning-
arna för kommunerna att ta till vara ungdomars idéer
är därför ganska dåliga. Vi vill förbättra det med våra
KUL-miljoner. Vi har tänkt att ungdomarna på orten
själva ska få bestämma hur resurserna ska användas.
När vi har budgeterat detta fullt ut kommer varje
kommun att få en miljon var, oavsett invånarantal i
kommunen. Med det visar vi att vi har tilltro till ung-
domarnas förmåga att utveckla och ta ansvar för sin
fritid. Ett större ansvar behöver tas ute i kommunerna
för att ungdomarna ska ha möjlighet att få en me-
ningsfull fritidssysselsättning. Vi vill med detta nå
alla ungdomar i landet, även de föreningslösa, som
ofta har svårt att få pengar till de arrangemang som de
vill anordna.
Enligt Ungdomsstyrelsens rapport Ung 2002 har
endast 46 av landets 289 kommuner tagit fram ett
mål- och strategidokument för ungdomspolitiskt
arbete. Det är skrämmande dåligt, och jag hoppas
verkligen att det under denna mandatperiod kommer
fler dokument runtom i landet.
En kommun som har kommit långt i detta arbete
är Nacka kommun. Jag besökte i går deras kulturhus
Dieselverkstaden, och det var en oerhört positiv upp-
levelse. De har tagit fram ett strategidokument där de
säger att 90-95 % av deras arbete riktar sig till barn
och ungdomar. Det gäller alla aktiviteter som bedrivs
i Dieselverkstaden. Verksamheten har än så länge
bara tre månader i ryggen, men de har redan många
besök och också studiebesök. Som ett exempel kan
nämnas att under oktober månad kom 20 000 besöka-
re till deras bibliotek. Detta ska jämföras med Kungl.
biblioteket som samma månad hade 35 000 besökare.
Gör gärna ett besök i Nacka och ta del av deras
tankar kring ungdomspolitiken. Där har de satt kultu-
ren i centrum för den personliga utvecklingen. De
skriver bland annat att "kulturen för barn och unga
prioriteras som en investering i livskvalitet för kom-
mande generationer och som en grund för ett me-
ningsfullt liv", och att "stödet till tonåringars olika
kulturyttringar ges friare former och anpassas för
snabba förändringar". Man skulle nästan kunna tro att
det är en centerpartist som har skrivit programmet.
Det bygger på samma hörnpelare som vår politik,
nämligen självbestämmande, livskvalitet och livs-
kraft.
Herr talman! Jag vill ta upp en något kontroversi-
ell fråga. Graffiti - är det klotter eller konst? Vi i
Centerpartiet anser att graffitin är här för att stanna.
Det märks inte minst genom att den tillåts ställas ut i
de fina salongerna. Därför frågar vi oss: Hur ska vi
låta graffitin växa och samtidigt komma till rätta med
klotter?
Vi vill inte lagstifta bort en ungdomskultur, utan i
stället öka kunskapen om och skapa förutsättningar
för graffitin som konstart. Fryshuset i Stockholm är
många ungdomars naturliga samlingsplats, och av
den anledningen vill vi ge det ett nationellt uppdrag.
Fryshuset bör enligt Centerpartiet få ett treårigt natio-
nellt uppdrag att arbeta med graffiti och skapa infor-
mation. Det skulle vara intressant att höra vad kul-
turministern har för syn på detta. Graffitin är ett pro-
blem ute i samhället, men genom utbildning kan den
bli en möjlighet.
Ute i landet är de allmänna samlingslokalerna ofta
centrum för kulturlivet. Där repeterar amatörteater-
gruppen och skolans rockband, där uppträder gästan-
de dansgrupper och Riksteatern med föreställningar,
och där hålls studiecirklar för unga och gamla. Där
träffas man för att diskutera bygdens framtid, och
man söker sig också dit för att befolkningen behöver
den sociala kontakten.
Centerpartiet tillför därför samlingslokalerna
många fler miljoner än regeringen, närmare bestämt
40 miljoner. Efter debatt i kulturutskottet har utskottet
tillfört något mer, och nu är differensen 37,5 miljo-
ner. Det är synd att vi inte har fått gehör för vårt bud-
getförslag. Samlingslokalerna är en viktig träffpunkt,
och de behövs i både glesbygd och tätort.
I valrörelsens slutspurt togs det första spadtaget
till en filmvårdscentral i Grängesberg av kulturmi-
nister Ulvskog och Filminstitutets vd Åse Kleveland.
Den ska byggas upp etappvis. Vi i Centerpartiet tyck-
er att det är bra. Det ger möjlighet att förverkliga
visionen om en filmvårdscentral som kan bli ett na-
tionellt filmarkiv, oavsett genre eller upptagningstek-
nik.
Vi satte dock upp ett varningens finger beträffan-
de några saker, bland annat den tekniska kompeten-
sen. I dag utvecklas tekniken snabbt, och det som var
modernt för 20 år sedan är i dag ute. De som behärs-
kar den gamla tekniken har snart alla gått i pension.
Därför är det viktigt att filmvårdscentralen får ansva-
ret för att teknisk och laboratorieteknisk kompetens
byggs upp och bibehålls vid filmvårdscentralen i
Grängesberg.
När det gäller det dokumentära filmmaterialet i
landet finns cirka hälften i olika ägares händer. Det
gäller allt från privatpersoner till statliga företag och
organisationer. En inventering är på gång, men det är
knappast troligt att de privata samlarna kommer att
lämna ifrån sig sina filmer. Detsamma gäller hem-
bygdsfilmer. En anledning är att de inte vill lämna
filmerna till den huvudman som är utsedd av reger-
ingen, nämligen Svenska Filminstitutet - SFI.
Herr talman! Den här frågan diskuterades i riks-
dagen även under förra riksdagsåret, och då uttalade
riksdagen att den var tveksam till om det var lämpligt
att SFI ska vara huvudman. Detta belyste också Peter
Pedersen ganska tydligt i sitt anförande. Vi bad re-
geringen att återkomma i frågan efter att ha diskuterat
med filmägarna.
I årets budgetproposition kan vi läsa att regering-
en står fast vid att SFI ska vara huvudman. Efter
debatt i utskottet har majoriteten beslutat skriva bland
annat följande: "Utskottet konstaterar att vissa kom-
petenser krävs som i dag inte finns inom Filminstitu-
tet för att uppdraget i Grängesberg skall kunna full-
följas". Där har utskottet alltså pekat på vad man
måste ta ansvar för. Utskottet skriver också att det
"utgår från att Filminstitutet samarbetar med de regi-
onala museerna och hembygdsrörelsen eftersom des-
sa besitter kunskap som är viktig för verksamheten
vid filmvårdscentralen". Det är ett viktigt påpekande
som utskottet har gjort.
Om huvudmannen säger utskottet att man "har
inte något att erinra mot regeringens avsiktsförklaring
att låta Filminstitutet även fortsättningsvis, dvs.
fr.o.m. år 2003, vara huvudman för filmvårdscentra-
len". Utskottet har lagt till - och det är verkligen värt
att uppmärksamma och komma ihåg - att "utskottet
vill i sammanhanget framhålla vikten av att en upp-
följning och utvärdering av denna nya verksamhet
påbörjas redan från början och förutsätter att reger-
ingen senast år 2006 redovisar resultaten för riksda-
gen".
Jag är glad att vi har fått med denna skrivning,
även om jag inte är riktigt nöjd. Vi i Centerpartiet
anser att det borde ha tillsatts en interimistisk huvud-
man fram till dess att definitivt beslut fattats om vem
som ska vara huvudman.
Herr talman! Centerpartiet har drygt 90 miljoner
mer än regeringen i sitt budgetförslag. Mer om detta
kan man läsa i vårt särskilda yttrande. Jag står givet-
vis bakom alla våra reservationer, men för tids vin-
nande yrkar jag bifall bara till reservationerna 23 och
24.
Det finns många fler områden som jag skulle
kunna prata om, till exempel Hemslöjden, de funk-
tionshindrades rätt till kultur, jämställdheten och inte
minst idrotten, där så mycket positivt har hänt. Det är
roligt att man i dag satsar pengar på idrotten och ser
på den också ur folkhälsosynpunkt. Det är bra att man
inte diskuterar idrotten bara i kulturutskottet, som har
ansvaret för den, utan också inom utbildning, i soci-
alutskottet och så vidare.
Dessutom har jag en förhoppning om att vårt för-
slag till idrottskonto, som vi har skrivit om i vår mo-
tion, kommer att ses över. Enligt en intervju med
nuvarande idrottsminister Sahlin kommer så att ske.
Jag är övertygad om att vi återkommer med dessa
frågor i fler betänkanden under året och därför säger
jag inte mer om dem nu.
Vi har givetvis skrivit mycket mer i vår motion,
och en del av det kommer Lars-Ivar Ericson att tala
om senare i debatten.

Anf. 57 ANNIKA NILSSON (s):
Herr talman! Kultur är en av våra viktigaste driv-
krafter både för den enskilde individen och för sam-
hällsutvecklingen i stort. Att leva i ett gott samhälle
innebär inte bara att man får sina materiella behov
tillgodosedda. Det innebär att man också får möjlig-
het till personlig utveckling och förkovring. Kultur
ger livskvalitet men kräver samtidigt engagemang
och att vi tänker och tar ställning.
När vi möter kultur öppnas dörrar till rum och
upplevelser som vi inte tidigare mött. Vi kan aldrig gå
tillbaka och stänga dörrarna, utan känslorna följer
med oss var vi än går. I dessa nya rum ökar vårt eget
medvetande och våra sinnen vidgas. Det gör att vi
växer som människor och får förståelse för det som
verkar svårt och okänt. Eftersom förståelse och re-
spekt för människors olikhet är en viktig förutsättning
för demokratin har kulturen en central betydelse för
dess utveckling.
Inom socialdemokratin är målet att alla människor
ska få ta del av kultur i hela landet. Tillgängligheten
är av stor betydelse. Det ska inte ha någon betydelse
om du bor i någon liten ort i de småländska skogarna
eller om du bor här i Stockholm. Kulturen ska finnas
inom räckhåll. Det gäller likaså för människor med
olika social bakgrund. Det ska inte ha någon betydel-
se vilken utbildningsbakgrund du eller dina föräldrar
har. Alla människor ska få möjligheten att hitta en
plats, och kanske sin plats, inom kulturen.
Att nå nya grupper är därför en prioriterad fråga
för oss. Arbetet med att väcka intresse och öka kun-
skapen och förståelsen för kultur är viktig. Här tycker
vi att främjandeorganisationerna har en betydelsefull
uppgift. Det har även de regionala institutionerna och
folkbildningen. För oss socialdemokrater handlar det
om att satsa både på amatörkultur och på det profes-
sionella kulturlivet. Det är lika viktigt att det finns en
balans mellan den lokala, den regionala och den cen-
trala nivån, eftersom varje nivå är unik och har en
särskild roll att fylla i kulturpolitiken.
I den budget som vi i dag diskuterar har vi valt att
göra särskilda satsningar inom bland annat dansen,
filmen och museisektorn. Svensk film får i år ett extra
tillskott på 30 miljoner kronor och under de kom-
mande två åren 25 miljoner kronor årligen. Detta gör
vi eftersom vi vill säkra den positiva utveckling som
skett inom svensk film och garantera att vi även i
fortsättningen får många bra svenska filmer. Dansen
tillförs sammanlagt 10 miljoner kronor. Bland annat
får dansen ett nationellt uppdrag.
Vi kommer att införa fri entré på alla statliga mu-
seer från och med år 2004. Förhoppningen är att nya
grupper kommer att söka sig till våra museer. Ut-
gångspunkten för denna satsning är att museerna ska
vara öppna rum dit människor söker sig och där man
ska kunna gå in enbart för att titta på ett föremål eller
ett konstverk. Det finns i dag inte många platser för
spontana möten utan att det ska tas avgifter för att
man ska få komma in. Folkbiblioteken är ett undan-
tag. Vi vill nu att museerna även ska bli det.
Herr talman! Budgeten innehåller ett rejält till-
skott till idrotten. Betydelsen av en bred idrottsrörelse
är ovärderlig inte minst för barn och ungdomar. Id-
rotten har en plats för både motion och fostran, och
betydelsen för exempelvis det brottsförebyggande
arbetet är stort. Statens stöd till en fri och demokra-
tiskt uppbyggd idrottsrörelse ska främja en god hälsa,
ge många människor positiva upplevelser och erbjuda
underhållning i en idrott som präglas av god etik.
Vetskapen om idrottens betydelse är anledningen
till att vi nu väljer att göra en rejäl prioritering på
detta område. Därför tillförs 100 extra miljoner kro-
nor årligen från Svenska Spels överskott till idrottens
barn- och ungdomsverksamhet genom det lokala
aktivitetsstödet. Förutsättningarna är att idrottsrörel-
sen öppnar fler dörrar, håller tillbaka avgifterna, sat-
sar på flickidrotten och deltar i kampen mot droger.
Budgetförslaget innebär att stödet till Kulturarvs-
IT nu permanentas. Tyvärr har några missförstånd
spridits inom berörda museer och bland personal.
Därför vill jag passa på att nu göra några förtydligan-
den.
Kulturarvs-IT vänder sig till personer som på
grund av funktionshinder har mycket nedsatt arbets-
förmåga. Projektet har subventionerats med arbets-
marknadspolitiska medel genom att lönerna för ar-
betsledarna betalats i sin helhet. Lönebidraget för
personal med mycket nedsatt funktionsförmåga
kommer även i fortsättningen att uppgå till 100 %.
Museerna får med andra ord full kostnadstäckning för
projektets fortsättning.
Herr talman! Vi har gjort några ändringar i reger-
ingens budgetförslag under utskottets behandling.
Den första ändringen rör allmänna samlingslokaler
där Socialdemokraterna tillsammans med Vänster-
partiet och Miljöpartiet har valt att lägga tillbaka den
besparing på 2,5 miljoner kronor som regeringen
föreslagit. För oss är samlingslokalerna en av de
viktiga grundpelarna i vårt demokratiska samhälle. I
möteslokalen lär vi oss vad demokrati betyder och
innebär. Genom att delta kan vi förändra, och tilliten
och respekten för varandras likheter och olikheter
växer sig stark. Vi tycker att samhället måste erbjuda
en infrastruktur av allmänna samlingslokaler för det
engagemang som den ideella sektorn genererar.
Den andra ändringen har vi också gjort i samver-
kan med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det handlar
om stödet till bokhandeln som regeringen avsåg att
avskaffa då bokmarknaden nu ser ljusare ut, mycket
på grund av den momssänkning som vi införde den 1
januari 2002. Vi håller med om att utvecklingen på
bokmarknaden är positiv. Men för att försäkra oss om
att de små bokhandlarna inte förlorar på neddrag-
ningen har vi valt att behålla sortimentsstödet.
Syftet med stödet är att underlätta för små bok-
handlare att lagerhålla ett bra urval av god och efter-
frågad litteratur. Stödet bidrar till att den mindre
bokhandeln kan hålla ett bredare sortiment än vad
som annars skulle vara möjligt. Vi har lyckats rädda
den delen av stödet genom att ta bort den del av dis-
tributionsstödet som riktas till de hundra bokhandlar-
na. Vi har dessutom valt att överföra administrationen
av sortimentsstödet från Bokbranschens Finansie-
ringsinstitut till Statens kulturråd.
Herr talman! Det finns i kulturpolitiken en bred
politisk förankring. Det tycker jag är mycket positivt.
De budgetramar som vi har att behandla i utskottet
innebär från tre av de borgerliga partierna marginella
förändringar. Vi har också i utskottet kunnat få en
bred syn på förändringar och på viktiga frågor som
stödet till Bokbranschens Finansieringsinstitut och
huvudmannaskapet för filmvårdscentralen i Gränges-
berg. Jag vill här i kammaren säga att jag uppskattar
den öppenhet som finns i utskottet och att vi faktiskt
oftast kan resonera oss fram till breda och gemen-
samma lösningar. Jag tror att det är bra för kulturen
som helhet.
Bland partiernas budgetförslag är det som vanligt
för oss Moderaterna som sticker ut. I deras motion
föreslås en neddragning på 800 miljoner kronor.
Neddragningarna slår ett hårt slag mot de delar av
Folkrörelse-Sverige som får stöd via utgiftsområde
17. Det gäller bland annat stödet till folkbildningen,
ungdomsorganisationer, samlingslokaler och Rikste-
atern. Det som är genomgående för dessa verksam-
heter är att de engagerar människor på en lokal nivå
och att de finns i hela landet.
Stödet till ungdomsorganisationerna tas i prakti-
ken bort, vilket innebär att mycket av den förenings-
verksamhet som i dag finns för tusentals ungdomar
försvinner. Det är uppenbart att i moderaternas värld
är detta inget viktigt. Det är nästan så att man med ett
enkelt penndrag kan ta bort stödet helt och hållet. För
oss visar detta på en syn på människors engagemang
som vi absolut inte delar. Vi vill i stället utveckla
folkrörelserna och människors engagemang, och
därför är dessa stöd oerhört viktiga.
Fru talman! Den majoritet som finns i riksdagen
för den här budgeten har en gemensam syn på att
kultur och folkrörelser är viktiga, och vi ser behov av
framtida satsningar. Därför är vi tillsammans en ga-
rant för att kulturen även i framtiden får ökade resur-
ser.
Jag vill avsluta med att yrka bifall till förslaget i
utskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Anf. 58 GUNILLA TJERNBERG (kd)
replik:
Fru talman! Annika Nilsson inledde sitt anförande
med att tala om att kultur är en av våra viktigaste
drivkrafter och att det är väldigt viktigt för kultur-
sektorn att nå nya grupper. Jag och Annika Nilsson är
helt överens på den punkten. Jag instämmer i detta.
En konsekvens av detta bör då vara att vi gemen-
samt - jag vill i alla fall lyfta den frågan - ansvarar
för att vi har en situation där kulturarbetare kan arbeta
och verka och ge oss alla del av sin konst inom alla
olika genrer. Då måste jag få gå till den del jag hade i
mitt anförande som handlade om behovet av att se
över löne- och prisuppräkningen. Kulturrådet, orkest-
rar, fria teatergrupper och andra teatrar har kritiserat
regeringen och framhållit sin oro över att den här
delen inte tillgodoses. Då blir min fråga: Hur tänker
Socialdemokraterna i den här frågan?
Vi kristdemokrater har med stöd av Folkpartiet
begärt att regeringen ska komma tillbaka till riksda-
gen, låt oss säga till utskottet, och beskriva grunderna
för pris- och löneuppräkningen. Tyvärr fick vi inte
med oss Socialdemokraterna. Därför måste jag fråga
här i kammaren: Hur tänker Annika Nilsson och So-
cialdemokraterna arbeta för att rimliga villkor ska ges
våra viktiga konstutövare?

Anf. 59 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Som jag sade i mitt anförande tycker
jag att det är väldigt positivt att vi har en bred gemen-
sam syn på kulturpolitiken. Jag tror att kulturpolitiken
kan stå ännu starkare när det finns en bred politisk
förankring.
Vi har från Socialdemokraternas sida under hela
den förra mandatperioden medvetet satsat på att öka
resurserna till kultursektorn. Under förra mandatperi-
oden tror jag att vi ökade resurserna med omkring
600 miljoner kronor, så kultursektorn har inte fått stå
tillbaka under de år som har gått.
Sedan handlar det om pris- och löneuppräkning.
Regeringen kommer tillbaka till riksdagen varje år
när man lägger fram en budgetproposition, och den
socialdemokratiska gruppen i kulturutskottet utgår
från att regeringen naturligtvis tar till sig den kritik
och de diskussioner som har kommit upp angående
pris- och löneuppräkningen och tar med det i diskus-
sionerna inför kommande budgetar. Vi har inte sett
det som nödvändigt att regeringen kommer tillbaka i
något annat sammanhang än när de presenterar bud-
getpropositionen.

Anf. 60 GUNILLA TJERNBERG (kd)
replik:
Fru talman! Jag får tacka Annika Nilsson för sva-
ret. Jag känner med det här svaret en fortsatt oro,
eftersom svaret är detsamma som jag har fått tidigare
när jag har ställt den här frågan.
Kulturrådet har i sina analyser kunnat konstatera
att anslagen under fem år har minskat med många
miljoner när det gäller de regionala musik- och tea-
terinstitutionerna men också de nationella institutio-
nerna. Enligt Kulturrådet rör det sig om 50 miljoner
bara för de nationella institutionerna.
Kulturrådet har sagt till utskottet - men vi har
också kunnat läsa det - att man kommer att tvingas
att ge färre grupper stöd om det inte blir en kompen-
sation. Därför vill jag hävda, fru talman, att det är
bråttom.
Jag utgår från att Annika Nilsson på ett ännu tyd-
ligare sätt än vad jag har uppfattat här i dag tar den
här frågan med sig, så att vi får se förslag komma till
riksdagens bord där man också garanterar ett fortsatt
kulturliv som ger oss den drivkraft som jag och An-
nika Nilsson är överens om. Men det är bråttom, och
det behöver ske någon förändring när det gäller just
villkoren för de kulturutövare, kulturskapare, som vi
har i vårt land i dag.

Anf. 61 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill bara slå fast att det under den
gångna mandatperioden - och även i den här budget-
propositionen - har varit satsningar på kultursidan.
Det är ökade resurser till kulturområdet. Jag kan
tycka att det är lite olyckligt att det i debatten ibland
uppfattas som att vi har dragit ned anslaget, vilket vi
inte har gjort. Vi har under de senaste åren ökat an-
slaget drastiskt till kultursektorn. Sedan får man inför
varje år bedöma var man ska satsa, och de priorite-
ringarna gör man ju inför varje budgetproposition.
Därför utgår jag från att man i Regeringskansliet och
på Kulturdepartementet tar till sig den diskussion som
Kulturrådet har lyft fram och har med den i sitt kom-
mande budgetarbete.

Anf. 62 LENNART KOLLMATS (fp)
replik:
Fru talman! Jag har två frågor. Förra året begärde
riksdagen en utredning om proffsboxningens eventu-
ella återkomst till det här landet, och den nya idrotts-
ministern behagade gå ut och tala om att hon tyckte
att den skulle få återkomma. Jag ska inte ta upp nå-
gon diskussion om proffsboxningen, men jag skulle
vilja fråga Annika Nilsson om hon inte tror att det
uttalandet i sig kan verka som en styrning på den här
pågående utredningen.
Den andra frågan gäller att Annika Nilsson sade
att det är bra om det finns en balans mellan statlig,
regional och lokal nivå. Det håller jag med om. Men
måste det vara en så detaljerad statlig styrning som
det är i dag?

Anf. 63 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller den första frågan utgår
jag från att den utredning som sitter är självständig
och kan lägga fram de förslag som den anser vara de
bästa när det handlar om frågan om proffsboxningens
och kampsporternas vara eller icke vara. Jag vill
faktiskt samtidigt ta tillfället i akt och tala om att jag
och s-gruppen i kulturutskottet inte ser det som aktu-
ellt att ensidigt avskaffa proffsboxningslagen. Men
när det gäller utformningen och diskussionen anser vi
att vi ska invänta utredningen.
Sedan handlar det om balansen mellan det regio-
nala, lokala och centrala. Jag tycker att det är oerhört
viktigt att man inte bara säger att det är statens an-
svar. Vi ska vara medvetna om att man både på lokal
nivå och på regional nivå tar ett oerhört stort ansvar.
Majoriteten av våra kommuner har i dag ingen insti-
tution som på något vis får något statligt stöd, utan
detta bärs upp av det lokala, det kommunala, enga-
gemanget, och mycket av den verksamhet som finns
bedrivs också av folkrörelser med engagerade männi-
skor. Det tycker jag är viktigt att lyfta fram.
Jag tycker att staten har ett ansvar för att se till att
det finns en infrastruktur på kulturområdet. Det tyck-
er jag att vi har varit med om att bygga upp. Sedan
kan vi alltid diskutera de olika nivåerna på stödet och
stödets utformning, men jag tycker att det är viktigt
att slå fast att staten har ett ansvar för att det finns en
regional infrastruktur.

Anf. 64 LENNART KOLLMATS (fp)
replik:
Fru talman! Det var ett glädjande tillkännagivande
som Annika Nilsson gjorde beträffande kulturut-
skottsgruppen inom socialdemokratin och proffsbox-
ningen. Det var överraskande och glädjande.
Vi har ju talat om och hört att idrottsrörelsen ska
få vara tämligen fri från statliga ingrepp - en del
medskick kommer ju med pengarna. Men jag tycker
ändå att man från statlig nivå är mycket mindre
släpphänt där - då pratar jag inte om kommunerna så
mycket som om regionerna - och vill styra betydligt
mera. Där finns också ett antal institutioner.
Jag har tidigare sagt att jag tyckte att det var bra
med 1974 års beslut och att man gick ut och ställde
krav på regionerna, för då hade de inte klarat av detta.
Men i dag, 28 år senare, tycker jag att regionerna är
myndiga nog att klara av sitt kulturansvar själva. De
skulle själva kunna få ansvar. Jag tror dessutom att
det ökar den regionala identiteten.

Anf. 65 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Från Socialdemokraternas sida har vi
sagt att det är oerhört viktigt att staten har ett ansvar
för den nationella kulturpolitiken. Med detta följer att
vi har ett ansvar att se till att det finns en infrastruk-
tur. Jag tycker att det är rimligt att man ställer vissa
krav på de pengar som man skjuter till på regional
och kommunal nivå.
Det är alltid uppfriskande med diskussioner om
var ansvaret ska ligga. Men jag har inte sett någon
anledning att ompröva vårt ställningstagande.

Anf. 66 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Kulturen ska finnas inom räckhåll för
alla, sade Annika Nilsson. Det är ett glädjande bud-
skap. Jag ställer mig bakom många av Annikas bud-
skap.
Eftersom vi inte har någon idrottsminister här och
har tangerat idrott i våra anföranden vill jag passa på
att ställa en fråga till Annika Nilsson. Det är en bra
tanke bakom det brottsförebyggande att många ska
vara delaktiga i idrottsaktiviteter. Men jag tänker på
publikproblemen, huliganerna, våldet och drogerna
som finns bland huliganerna. Hur sker diskussionerna
om sambandet mellan idrott och publik när man ger
pengar till idrotten? Samarbetar man då med Justitie-
och Socialdepartementet med flera för att få ett hel-
hetsgrepp om problemen?
Drogerna ökar bland publiken. Vi vill jobba mot
droger inom idrotten, men hur diskuteras det andra
problemet? Är det något som Annika Nilsson kan ge
ett svar på? Det är kanske lite utanför området.

Anf. 67 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det är lite utanför området. Men med
den vetskap jag har kan jag säga att det alltid pågår
diskussioner mellan de olika departementen, framför
allt när det handlar om polisinsatser vid idrottseve-
nemang, huliganer och problem på läktaren. Jag tror
att idrotten själv kan göra den viktigaste insatsen för
att minska de problem som har funnits. Idrotten ska
präglas av god etik och se till att lyfta fram diskussio-
nerna. Jag tror att idrotten kan göra väldigt mycket
själv. Om idrotten kan få bort problemen med dop-
ning och andra droger kan det också sprida sig till
publiken. Idrottsledare, tränare och utövarna själva
kan vara goda föredömen.
Jag tror inte att man kan komma till rätta med
problemet på myndighetsnivå. Idrotten själv kan göra
väldigt mycket och måste göra väldigt mycket.

Anf. 68 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Jag håller med Annika Nilsson om att
idrotten måste göra mycket. Jag vet att de gör oerhört
mycket i dag men att de naturligtvis inte har makt att
klara precis allt. Jag håller med om att man kan vinna
mycket med satsningarna. Själv hoppas jag på att den
så kallade svansen, de som hänger med idrottarna
men som själva inte är aktiva och som har saboterat
kring träningar med saker som försvinner och dylikt,
kan hänga på och bli aktiv inom idrotten.
Jag är glad över Annika Nilssons svar till Lennart
Kollmats angående proffsboxningen. Jag kan ge en
information och en möjlighet. Den 21 januari kom-
mer jag att ha en interpellationsdebatt med idrottsmi-
nistern om just proffsboxningen. Kom gärna och delta
i den!

Anf. 69 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag får tacka för inbjudan att vara
med i debatten.
Jag tycker att idrotten gör ett fantastiskt arbete.
Den engagerar väldigt många. Det har blivit mer av
tävling, mer elitistiskt och till viss del mer kommersi-
aliserat med mer pengar. Men jag har stora förhopp-
ningar på idrottsrörelsen. Jag tycker att den gör ett
fantastiskt arbete. Jag tror att den med ökade resurser
kommer att kunna se till att få in ännu fler, barn, unga
och vuxna, att ta del av den idrottsrörelse som vi har i
Sverige.

Anf. 70 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Jag är glad att Socialdemokraterna
och Annika Nilsson har insett att idrotten behöver
mer pengar. Vi moderater lade för länge sedan fram
ett förslag om att gamla Tipstjänst skulle överföras
till idrotten. Den hade fått mer pengar då. Men jag är
glad, även om det kommer stegvis, att ni är på väg att
följa efter oss.
Så kommer då de vanliga angreppen på Modera-
terna. Det kommer alltid på slutet någonting om att vi
ger mindre pengar, och det gör vi. Jag har förklarat
tidigare varför vi ger mindre pengar till idrotten. Vi
har ett annorlunda synsätt. Vi vill att människor ska
få lägre skatter och mer pengar över. Vi tror också på
ett större eget engagemang. Vi har väckt en motion
om konstnärernas villkor som vi ska redovisa sedan.
Den innebär också bättre villkor.
Det är inte så enkelt att man kan mäta de 800
miljonerna på sedvanligt sätt som Annika Nilsson
gör. Vi tillför en hel del på annat sätt. Jag har tidigare
nämnt vår kulturfond men har nästan gett upp om att
få ett positivt besked i frågan.
Låt mig ställa två andra frågor i stället. Den ena
frågan gäller Levande historia. Varför är man från
utskottets majoritet inte beredd att utveckla denna till
att från att bara gälla nazismens förbrytelser också
omfatta kommunismens? Det hade varit skönt att
kunna få ett ja. Det är viktigt att man tar upp även
denna del. Kommunismen har gjort minst lika stora
förbrytelser som nazismen.
Den andra frågan handlar om sponsring och skat-
ter. När kommer det en utredning som gör klart vad
som är avdragsgillt och inte? Skattemyndigheterna
undrar vad man kan göra och inte göra. Annika Nils-
son som själv är från Helsingborg känner ju till Hel-
singborgsfallet.

Anf. 71 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Det är inte konstigt att Moderaterna
får ta emot angrepp när det gäller budgeten med de
kraftfulla neddragningar som de gör på kulturområ-
det. Om Moderaterna fortsätter att gå denna väg får
de nog räkna med att vi fortsätter att ha synpunkter på
deras kulturpolitik.
När det handlar om Levande historia har vi en
fyllig skrivning i utskottets betänkande. Vi har fått
beskrivet att det handlar om förbrytelser mot mänsk-
liga rättigheter. Man hindras inte att lyfta fram annat
än nazismen. Den redogörelse som vi har fått tycker
vi väl möter de behov som motionerna beskriver.
Om Kent Olsson förväntar sig någon utredning
kring sponsring får han vända sig till ministern och
ställa frågan. Det är regeringen som har hand om
utredningsväsendet.
Jag ser sponsring som ett komplement. Jag är oer-
hört rädd för att sponsring ska komma att ersätta den
ordinarie verksamheten, att man ska bli tvingad att
förlita sig till sponsringsmedel för att klara den
grundläggande verksamheten. Det innebär att man
blir oerhört sårbar.
Jag har en fråga till Kent Olsson efter hans anfö-
rande. Han talade om att Göteborgsoperan borde få
20 miljoner kronor. Jag blev lite fundersam och läste i
betänkandet. Det finns inte 20 miljoner kronor extra
som Moderaterna har föreslagit under anslaget till
regionala musik- och teaterinstitutioner. Jag undrar
vilka som då ska få mindre pengar?

Anf. 72 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Vi är inte det minsta rädda för an-
grepp. Det är positivt att vi kan ha denna debatt. Men
det blir schablonartat: Moderaterna ger ett antal mil-
joner mindre till kulturen. Därmed är det så illa.
Det är riktigt att vi ger mindre pengar till kulturen
direkt. Men vi tillför kulturskapare pengar på ett
annat sätt. Jag vill ha en lite mer seriös debatt när det
rör sig om pengar.
Därför har jag också tagit upp detta med kultur-
fondsdelen, där vi också tillför pengar. Där har vi inte
med oss de övriga partierna, men genom att företag
och andra är villiga att satsa på kulturen kan vi på så
sätt ge mer pengar till kulturen. Det är inte så enkelt
som att bara sätta plus där uppe och minus där nere
och få en sammantagen siffra. Detta rör sig om andra
delar.
Därmed är vi också inne på sponsringsfrågan. Jag
ska i och för sig ställa samma fråga till kulturminis-
tern om en stund. I dag anför Riksskatteverket att
skattelagstiftningen saknar direkta regler om avdrag
för sponsring. Vi vet alla att många företag är osäkra
på hur man ska göra. Det var därför jag ställde frågan
kring detta.
Vad gäller den levande historien tycker jag att det
går åt rätt håll. Man skulle dock ha kunnat bifalla vår
motion i det fallet.
Jag får som sagt återkomma till frågan om spons-
ring. Det borde vara en fråga som är lika viktig för
Annika Nilsson som för mig. Vi har berömda fall där
det inte kommit några pengar till vare sig idrott eller
kultur beroende på oklara skatteregler. Jag hade hop-
pats att Annika Nilsson var positiv till att göra någon
form av utredning så att detta blev klart, och framför
allt så att man inte behandlar detta på olika sätt i olika
skattemyndigheter som man nu gör.
Men jag kan återvända till ministern med samma
fråga.

Anf. 73 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag noterar att jag inte fick någon
kommentar när det gäller Göteborgsoperan. Det finns
nämligen inga extra pengar i Moderaternas motion,
utan Moderaterna vill i så fall göra en omfördelning
på Statens kulturråd. Det skulle innebära att ett antal
länsteatrar, musikteatrar och andra därmed fick mind-
re pengar. Jag tycker att det hade varit intressant att
här i kammaren i dag få veta vilka av de institutioner
vi har runtom i vårt land som Moderaterna inte tycker
ska få stöd i framtiden eller inte samma nivå på stö-
det.
När det handlar om sponsring tycker jag naturligt-
vis att det är olyckligt att det råder osäkerhet om
reglerna för sponsring. Det är dock viktigt för mig att
göra klart att sponsring är någonting som ska vara lite
extra. Jag tror att det var Kent Olsson som sade att
sponsring kan vara grädden på moset. Det förutsätter
dock att man har moset.

Anf. 74 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s):
Fru talman! Några av regeringens och riksdagens
ledamöter, men också alla som tog sig tid att sitta
framför TV-n, kunde i går kväll uppleva en av Nobel-
festligheternas absoluta höjdpunkter: nycirkusgrup-
pen Cirkus Cirkör - som haft det nationella ung-
domskulturuppdraget, beslutat av regering och riks-
dag - som tillsammans med Romeo och Julia-kören
och ungdomar från nycirkusutbildningen i Botkyrka
kommun och i samarbete med vår nationalscen Dra-
maten framförde en fantastisk föreställning.
För mig var detta ett mycket gott exempel på vad
svenskt kulturliv står för och vad svensk kultur kan
åstadkomma med stöd av den kulturpolitik som vi
just nu diskuterar.
En av regeringens viktigaste utgångspunkter är
det kulturpolitiska målet om allas möjlighet till del-
aktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt
till eget skapande. Kultur är helt enkelt för viktigt för
att vara en angelägenhet för ett fåtal. Det är en demo-
kratiskt mycket bred målsättning och en målsättning
som i allra högsta grad också gäller för barn och
unga.
Vi vet också sedan i våras att kulturen når alltfler
och har en omfattning som aldrig tidigare. Aldrig
någonsin har det funnits så mycket kultur i hela lan-
det som i dag, och aldrig någonsin har så många
människor tagit del av eller själva varit en del av detta
kulturliv. Teaterbesöken har ökat. Konsertbesöken
har ökat, liksom besöken på konstutställningar och
film. Tidskriftsläsandet och biblioteksbesöken ökar.
Bakom dessa siffror gömmer sig också mycket vikti-
ga inbrytningar mot grupper som tidigare har stått lite
vid sidan av. Skillnaderna mellan kön, klass, bostads-
ort och etnicitet minskar.
Med årets budgetproposition tar vi ytterligare ett
steg mot detta kulturpolitikens jämlikhetsmål och
tillgänglighetsmål. Där vill jag gärna säga till dem
som har varit uppe i talarstolen tidigare att den till-
gängligheten självfallet gäller också funktionshindra-
de. Däremot är det så att Statistiska Centralbyrån inte
har något material som följt de funktionshindrade
under decennier, och därför fanns det inte med i den
skrivelse regeringen lämnade till riksdagen i våras.
Det betyder inte att denna grupp inte finns med i
regeringens politik eller i det uppdrag som gäller de
funktionshindrade som Kulturrådet har.
Det frågades efter några exempel på tillgänglig-
heten. Det vi aviserar till 2004 års budgetproposition
om slopad entréavgift för ett antal statliga museer är
naturligtvis en stor fråga. Därmed görs kulturarvet
enligt vår mening tillgängligt för alla medborgare
oavsett bakgrund och oavsett plånbok. Det är, vill jag
hävda, den kanske enskilt största reformen på kultur-
arvsområdet på mycket lång tid.
Den försöksverksamhet som gjordes av Historiska
museet med särskilt stöd från regeringen, och som
nämnts här i talarstolen, visade att besökstalet ökade
med 154 % när man hade fri entré. Skolklasser och
personer med invandrarbakgrund var bland de grup-
per som ökade mest. De guidade turerna beställdes i
ökad omfattning; de ökade med 30 %. De jämförelser
som gjorts med andra museer, till exempel National-
museum och Nordiska museet, visar att de i princip
inte påverkades av dessa försök med fri entré. Folk
gick ändå på museum. Det slog alltså inte ut de andra
museerna så länge försöken pågick.
Regeringens utgångspunkt är den enkla, precis
som Annika Nilsson också nämnde, att de statliga
museerna har ett mycket tydligt samhällsansvar och
bildningsansvar. De ska därför vara en naturlig del av
samma avgiftsfria offentliga rum som exempelvis
biblioteken. Våra icke-kommersiella, avgiftsfria of-
fentliga rum krymper. Här vill vi faktiskt öka detta
utrymme.
Man kan problematisera denna reform om man
vill. Men den grundfråga man måste ställa sig är: Är
det bra om det är väldigt tomt på våra statligt finansi-
erade museer, eller är det bra om det kommer väldigt
många människor dit? För mig är svaret självklart:
Har vi en kulturpolitik som har de ambitioner den har
är det fantastiskt om våra museer fylls av människor
som kommer dit för att titta, lära och inspireras. Det
är ju inte bara Åhléns som behöver ha fullt när det är
julrusch.
Varför ska man då ha en tröskel på museer i form
av entréavgift? Oftast är det ekonomiska skäl som gör
att vi tvingas ha det. Nu har regeringen plockat fram
nästan 100 miljoner kronor för denna stora reform,
för att vi ska slippa entréavgifterna på ett antal av de
statliga museerna. Det tycker jag är ett väldigt bra
förslag om man vill att kulturen ska vara en angelä-
genhet för alla och att man ska kunna få använda
dessa institutioner fullt ut.
Vi har tagit gott om tid på oss. Det är därför vi har
aviserat detta redan i den här propositionen. Vi vill
tala med varje enskilt museum. Vi vill att det ska vara
en diskussion i denna kammare och i andra samman-
hang kring vad denna stora reform innebär. Vi befin-
ner oss nu i ett skede där vi talar med vart och ett av
museerna, för lösningarna kan behöva se lite olika ut
för de olika museimyndigheterna. Det vill vi göra i
gott samarbete med dem. Jag kan säga att vi hittills
icke har mött några negativa reaktioner.
Man kan naturligtvis säga att det här är någonting
som bara gynnar Stockholm. Men de nationella mu-
seerna är allas vår angelägenhet. De är allas vår egen-
dom. Vi är alla med och betalar för dem.
Sedan kan vi ha ambitionen att se till att det ska-
pas fler nationella museer runtom i landet. De finns:
Marinmuseum i Blekinge, nya Världskulturmuseet i
Göteborg, Flygvapenmuseet i Linköping. Men det är
klart att det är ett annat spår, som vi bör fortsätta att
engagera oss i.
Det viktiga är att denna nationella tillgång öppnas
för skolelever och för vuxna från olika delar av lan-
det. Är det fri entré är det ju lättare också för dem att
besöka museerna när de kommer till Stockholm.
Man kan anföra konkurrensproblematiken och
säga att de regionala museerna nu kommer att få
problem. Men inte är det så att folk i Luleå slutar att
gå på länsmuseet i Norrbotten eller slutar gå på Ájtte-
museet i Jokkmokk för att det är gratis entré på Histo-
riska museet i Stockholm. Tvärtom måste man se den
dynamik som ligger i att vi inte vill ransonera kultu-
ren utan att vi tycker att det här är en fantastisk till-
gång för många människor. Då kommer ju museiin-
tresset sannolikt att öka. Länsmuseerna blir ännu
intressantare. Som sagt var har en del redan valt att ta
bort sina avgifter, men andra väljer naturligtvis att ha
dem kvar. Jag tror inte att en låg avgift på ett länsmu-
seum 50-100 mil från Stockholm kommer att innebä-
ra något slags konkurrenssnedvridning på kulturom-
rådet.
Jag tycker alltså att det här är en mycket bra re-
form. Vi tar gott om tid på oss. Vi har valt att tala om
detta redan i denna proposition för att vi med stor
omsorg och en nära dialog med er och med varje
museum ska kunna göra detta till något som är väl-
digt bra.
Jag vill också gärna säga att erfarenheterna från
Storbritannien, i motsats till det som sades från denna
talarstol för en stund sedan, är mycket goda. Där har
man utvärderat de första sju månaderna med fri entré.
Det visar en närmare 70-procentig ökning av antalet
människor som besöker museerna. Det har varit av
stor betydelse. Nu arbetar man i regeringen för att
fortsätta driva denna verksamhet men tillföra pengar,
vilket man inte hade gjort på det sätt som vi nu före-
slår i den tidigt aviserade 91-miljonerssatsning som
kommer i 2004 års budgetproposition.
Jag kan också säga att museisektorn utöver den
aviserade satsningen på fri entré i årets budgetpropo-
sition tillförs ytterligare 50 miljoner kronor utöver
den ordinarie automatiska pris- och lönekompensa-
tionen. De senaste sex sju åren har de statliga ansla-
gen till museisektorn ökat från några hundra miljoner
kronor per år till 1,2 miljarder kronor.
Fru talman! Konstnärers villkor har länge varit en
röd tråd i den socialdemokratiska kulturpolitiken, och
vi vill ge konstnärerna fler arbetsmöjligheter, bättre
försörjningsmöjligheter och fler tillfällen att möta sin
publik. Så också för i år. Dansen och dansarna får en
kraftfull och välbehövlig förstärkning. Ett nytt natio-
nellt uppdrag inrättas inom området Samtida dans.
Konstnärsstöden till fria dansare och koreografer
förstärks med ett antal miljoner årligen. Ett nytt ar-
rangörsstöd och ett nytt turnéstöd inrättas. Den kultu-
rella infrastrukturen för dansen rustas helt enkelt upp.
Att förbättra villkoren för professionella konstnärer
kommer också fortsättningsvis att vara en grund-
läggande målsättning för den statliga kulturpolitiken.
Filarbetarna i allmänhet och svensk film i synner-
het har fått ytterligare betydande ekonomiska resur-
ser. Filmavtalet från år 2000 har som huvudsyfte att
främja produktion och distribution av svensk kvali-
tetsfilm. Den har visat sig vara mycket framgångsrik.
Fler svenska filmer har producerats. Publiksuccéerna
har varit många. Vi är ett av de länder inom EU som
ser allra mest av inhemsk film. En helt ny filmkarta
har växt fram då filmproduktion alltmer har kommit
att etableras utanför Stockholm, främst i Västsverige,
men även i Norrbotten och i Sydsverige.
Anslaget till svensk film förstärks nu återigen med
ytterligare 80 miljoner kronor under den återstående
avtalsperioden. Därmed uppgår det statliga bidraget
till 230 miljoner kronor för i år och 225 miljoner
kronor för åren 2003 och 2004. Jag tycker att det
känns skönt.
Fru talman! Vi har satsat mycket mer pengar på
kulturen under de senaste sex åren. Det här är en del
av budgeten som har tillåtits öka rätt ordentligt realt
när andra delar har fått stå tillbaka. Det finns goda
förutsättningar för att driva en kulturpolitisk utveck-
ling vidare som innebär att det finns ännu mer kultur i
Sverige och att ännu fler kan få uppleva den.
Precis som Birgitta Sellén nämnde kommer det
under den närmaste mandatperioden att vara viktigt
att utveckla samarbetet med det icke institutionalise-
rade kulturlivet och med ungas kulturengagemang.
Det kommer att vara en viktig fråga för oss, precis
som folkrörelse- och folkbildningsaspekterna på
kulturen.
Det som också är självklart för regeringen är att se
till att det finns kultur i hela landet och att ta ett stat-
ligt ansvar för detta i gott samarbete med andra aktö-
rer. Det har vi gjort de senaste sex åren. Vi har kraf-
tigt ökat stödet till den regionala kulturen. Det kom-
mer vi att fortsätta att göra. Teoretiska räkneexempel
som säger någonting annat ger vi inte mycket för.

Anf. 75 LENNART KOLLMATS (fp)
replik:
Fru talman! Först vill jag uttrycka en uppskattning
av att kulturministern deltar i debatten.
På grund av dagens begivenhet hade jag tyvärr
inte möjlighet att se gårdagskvällens begivenheter på
TV utan har bara sett några enstaka snuttar i morse.
Jag måste säga att jag tycker att det är dålig journa-
listik av ett public service-företag att skildra en så
stor begivenhet med de snuttar man visade i morse.
Det handlade mest om sovande Nobelpristagare.
De frågor jag skulle vilja ställa handlar bland an-
nat om kulturarvs-IT. Annika Nilsson redogjorde,
men inte fullt ut, för ärendet. Det är bra med en per-
manentning, men det här innebär ju också att de som
är anställda nu blir tills vidare-anställda. Det innebär
att det med all sannolikhet blir kollektivavtal som gör
att de får löneökningar över de bidrag som staten
hjälper till med. Vi har ju lagt till ett antal miljoner
till museerna, och då undrar jag: Hur menar kultur-
ministern att det här ska betalas?
Det anknyter till ytterligare en fråga som jag bara
ska ställa rakt ut: Hur länge anser kulturministern att
man kan fortsätta med rationaliseringskrav i förhål-
lande till pris- och löneutveckling? Vi har ett exempel
med Drottningholms slottsteater som inte har fått
någon uppräkning sedan 1992 och där man när spons-
ringen minskar måste minska produktionen. Det är
bara en tidsaspekt alltså. Hur länge kan man hålla på
och säga att man rationaliserar inom kulturen? Jag
nämnde musik som exempel i mitt anförande. Ska en
sextett få spela med fem personer, eller vad är det
man vill när man ständigt ställer rationaliseringskrav?

Anf. 76 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s) replik:
Fru talman! Jag tror att det är en liten samman-
blandning här. Vi har inget rationaliseringskrav när
det gäller kulturen. Det PLO-index som gäller för all
statlig konsumtion etablerades under den borgerliga
regeringen i början av 90-talet. Den socialdemokra-
tiska regeringen har inte ändrat på detta.
Vi tycker att det viktiga är att kulturen får kraftigt
ökade resurser. Det har den fått. Vi behöver inte bin-
da dem bara till index. Ett problem är dock - det är
där det kanske har blivit en missuppfattning - att det
finns ett antal anslag på kulturens område som inte
PLO-uppräknas, som aldrig har varit så kallade PLO-
anslag. Till dem hör Drottningholms Slottsteater.
Därför lägger vi i stället fram förslag om reformme-
del som syns i budgeten varje år. Vi har visserligen
ett engångsanvisat anslag som fyller på och kompen-
serar för att man inte får PLO-uppräkning. Den har
beslutats fyra år i rad, och jag kan förutse att vi kom-
mer att föreslå det för året därpå.
Just Drottningholms Slottsteater visar på vådan av
att vara sponsringsfinansierad. Om börskurserna
rasar, rasar också en hel del av den verksamhet som
en sådan institution kan ägna sig åt. Jag är väl med-
veten om att Drottningholms Slottsteater sannolikt
hellre skulle ha mer av statliga anslag än att vara
beroende av sponsorer. Det är sådant som vi prövar i
varje budget. Museet och teatern får tillsammans ca
15 miljoner kronor per år. Det är en viktig verksam-
het som vi kommer att fortsätta att verka för att stöd-
ja.

Anf. 77 LENNART KOLLMATS (fp)
replik:
Fru talman! Det är i och för sig roligt när Social-
demokraterna efter åtta och ett halvt års regeringsin-
nehav fortfarande tycker att det som borgerligheten
införde var bra, men i detta fall tycker jag att det finns
en tidsgräns för hur länge man använder sig av PLO-
index.
Kulturministern ser uppenbart så negativt på
sponsring att hon inte ser att det är tack vare att den
har funnits som Drottningholmsteatern kunde öka
produktionen under en viss tid. Man ska se det positi-
va i detta i stället för att ha kulturministerns uppen-
barligen negativa syn.
I och med att domen kom var vi i Folkpartiet för-
utseende nog att hålla på 2 miljoner för Drottning-
holms Slottsteater så att verksamheten kan fortsätta.
Så länge domen finns och så länge lagtexten inte
ändras - vilket vi i och för sig har begärt, men det är
en fråga för skatteutskottet - tycker jag att kulturmi-
nistern till nästa budgetproposition kan lägga fram ett
förslag till långsiktigt anslag i stället för årliga en-
gångsanslag. Jag har förstått att även kulturministern
prioriterar långsiktighet.
Jag har en liten fråga, som jag också ställde till
Annika Nilsson, som handlar om det regionala själv-
bestämmandet. Anser kulturministern fortfarande att
det är ett hot mot nationell kulturpolitik att ha ett
betydligt ökat regionalt självbestämmande i kultur-
frågor?

Anf. 78 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s) replik:
Fru talman! Det är klart att vi var tvungna att be-
hålla PLO-indexet när vi tog över makten 1994 med
den ekonomiska situation som landet då befann sig i.
Jag tänker inte ge mig in i någon sådan diskussion
just nu, men det är klart att behoven har funnits under
en betydande del av 90-talet. Vi väljer fortfarande att
i stället öka resurserna till kulturen genom direkta
reformmedel i stället för automatisk indexuppräkning.
Det viktiga är att pengarna kommer på plats. Det går
att göra teoretiska räkneexempel som visar på att det
skulle ha skett någon utarmning av de regionala in-
stitutionerna på si och så många miljoner. Man tar
fram det år när PLO-indexet var som saftigast, och
sedan räknar man om det till samtliga år framöver.
Men sådan ser inte verkligheten ut. Det är därför det
blir bara teoretiska siffror som inte stämmer med
verkligheten, varken sådan den blivit eller sådan den
hade kunnat bli i ett annat alternativ.
Det vore bra om vi kunde se till att stödet, den till-
fälliga extramiljonen, till Drottningholmsteatern kun-
de vara ett nivåhöjande anslag och inte bara tillfälligt.
När vi har gjort bedömningarna varje år har vi hittills
inte lagt fram något förslag, men det betyder inte att
det är uteslutet att det blir så. Det blir en sak för varje
budgetbehandling.
Jag, Annika Nilsson och Socialdemokraterna i ut-
skottet har samma uppfattning om sponsring. Den ska
vara komplementär. Vi tycker att det är en rimlig nivå
i dag, 1 % av till exempel de stora kulturinstitutioner-
nas omsättning upp till 4-5 % för de allra största. Vi
tycker inte att det ska vara mer än så, men självfallet
är vi positiva till dem som står för dessa sponsorspro-
cent.

Anf. 79 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Jag fortsätter med sponsringsfrågan.
Ministern anser det inte vara positivt om Dramaten
och Operan kan utöka sina sponsorsevenemang för att
därmed få mer pengar, bland annat mer pengar med
tanke på den situation som nu kanske inträffar där
artister, dansare och sångare har rätt att gå i pension
senare. Teatrarna är i dag rädda för att det kommer att
kosta stora pengar i pensionsavtalet. Vad avser mi-
nistern att göra i den frågan? Kommer teatrarna och
Operan att få mer pengar för de artister de kommer att
ha under en längre tid eftersom de inte kommer att gå
i pension enligt det gamla pensionsavtalet? Vad avser
man att göra i den frågan?
Sedan var det frågan om de fria entréerna. Det är
många museer som är rädda att de 91 miljonerna inte
kommer att räcka. Kommer ministern att tillföra mer
pengar? Är tanken att detta ska gälla museer som
Historiska museet som har haft ett fåtal besökare,
medan populära statliga museer fortfarande ska ta ut
entréer? Finns det någon tanke kring detta?
Kommer man att lyssna till vad museerna säger?
Kommer personalen på Kulturdepartementet vid
besök på museerna att lyssna till de museer som säger
att de är beredda att ha fri entré om de får si och så
mycket pengar? Eller kommer Kulturdepartementet
att säga att de och de museerna ska ha fri entré?

Anf. 80 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s) replik:
Fru talman! När det gäller sponsring tycker jag att
det senaste årets händelser är ett så tydligt exempel på
vad som kan hända om man försöker att bedriva bas-
verksamhet inom kulturinstitutionerna med hjälp av
sponsringsmedel. Det är en mycket osäker bas att stå
på. Det rasar, och man får nu göra sig av med fast
anställd personal. Det är inte bra.
Sponsringen ska vara komplementär. Den ska
vara något man kan använda för till exempel gästspel,
turnéer eller sådant som går lite utöver det vanliga. Så
fungerar det på de allra flesta kulturinstitutionerna
och i de allra flesta kulturverksamheterna. Vi tycker
från regeringens sida och s-gruppens sida i kulturut-
skottet att det är rimligt att det komplementet utgör
2-4 %, kanske i något fall upp till 5 %, av omsätt-
ningen.
De stora kultursponsorer som jag talar med anser
att Pharmacia & Upjohn-domen inte är något som
helst hinder för deras sponsringsverksamhet. De
tycker att det går alldeles utmärkt att sponsra kultur i
Sverige, och de gör det utifrån ett ofta personal-
vårdande perspektiv. Jag lyssnar gärna till de exempel
de anför, och jag lyssnar gärna till de erfarenheter
som organisationen Kultur och Näringsliv har att
komma med. De handlar allt oftare om helt andra
saker än Pharmacia & Upjohn-domen, som icke be-
höver vara något hinder för sponsringsverksamheten.

Anf. 81 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Vi får hoppas att ministern i nästa
svar svarar på frågan om fria entréer och kostnaderna
för pensionsförmånerna.
Jag vill lägga till en liten sak om sponsring. Det är
lite oroväckande att landets kulturminister signalerar
att hon inte tycker att sponsring är speciellt bra. Mi-
nistern talar hela tiden negativt om sponsring.
Ett antal av oss deltog i arrangemanget om kultur-
sponsring. Det var ganska många som sade att det är
besvärligt att bli sponsrad när det finns en minister i
den högsta operativa ledningen som säger att hon inte
tycker att sponsring är speciellt bra - men som inte
heller är beredd att ge pengar i stället för denna
sponsring.
Jag tycker att det svar som ministern ger här är
oroväckande, att vi hellre ska överföra de fasta peng-
arna. Jag har inga fasta pengar att ge, så därför kan vi
ha sponsring.
Alla vet att sponsringen kommer att fluktuera upp
och ned, men det är de pengar som man får spons-
ringsvägen som kan, som ministern själv säger, möj-
liggöra vissa utländska besök, resor utomlands eller
saker och ting som man inte kan göra om man enbart
ska lita på entréintäkter och det statliga stödet.
Det hade varit trevligt att höra ministern säga att
sponsring är ett bra sätt att komplettera de statliga
pengarna, i stället för att hon har denna negativa syn.

Anf. 82 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att svenskt försvar ska
finansieras med hjälp av sponsring. Jag tycker inte att
svensk socialpolitik ska finansieras med hjälp av
sponsring. Jag tycker att kulturen är precis lika viktig
för Sverige, för oss som individer och medborgare,
som det svenska försvaret och den svenska socialpo-
litiken.
Följaktligen tycker jag att det är något som vi ska
ha en stadig, generös och kontinuerlig finansiering av
via statens budget, som beslutas av Sveriges folkval-
da. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att slå
fast att man kan ha sponsring som ett komplement till
det som vi beslutar om i denna kammare.
När det gäller detta med den fria entrén kan jag
säga att samtliga statliga museimyndigheter ska om-
fattas av förslaget om fri entré. Sedan för vi en dialog
med varje museimyndighet om avgränsningar och om
andra saker som kan vara viktiga att diskutera. Själv-
fallet är detta ett samarbete, en dialog, där det är två
parter, men oftast med helt samma utgångspunkt och
önskan, som för dessa diskussioner.

Anf. 83 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Även jag missade Cirkus Cirkör i går
kväll eftersom jag satt och förberedde mig för dagens
övningar. Men jag har sett dem tidigare i olika sam-
manhang. Och tack och lov för att de var envisa och
verkligen jobbade för att få komma i gång! Deras
direktör, som är upphov till det hela, sade att de fick
vända sig till mer än 20 olika kommuntjänstemän
innan dessa blev lyhörda - alla sade "det är inte mitt
bord".
Det här är en aktivitet som verkligen står för ny-
tänkande, som jag pratade ganska mycket om i mitt
anförande. Det är ett nytänkande rätt i tiden, som jag
tror väldigt mycket på. Andra nytänkande saker är
graffitin, som jag lyfte fram, som är en ny kultur i
Sverige bland de unga. Jag skulle vilja höra minis-
terns syn på det.
Ungdomars delaktighet är viktig. Det är vi röran-
de överens om i våra båda partier. Då är det viktigt att
bejaka även de ungas kulturyttringar, som jag ser det.
Oroande i sammanhanget är då att vi i den skrivelse
som kom i våras kan se att ungdomarna inte längre i
lika stor utsträckning är delaktiga i aktiviteter. De
spelar mindre, och det gäller andra saker.
Vad kan det bero på? Ja, det kan bland annat vara
detta att det fattas lokaler. Då kommer jag till käpp-
hästen samlingslokalerna. De behöver mycket mer
pengar för att upprustas. Vi har 66,5 miljoner i vårt
budgetförslag, medan utskottet ligger på 29. Anled-
ningen till att vi har så mycket pengar är att vi vill att
unga människor ska ha mötesplatser, men också att
folk i bygderna, inte minst äldre, ska ha tillgång till
dessa lokaler. Då är handikappanpassningen, som
kostar mycket, väldigt viktig. Det finns många äldre
med rörelsehinder, hörselnedsättningar och så vidare.
Jag skulle vilja få en förklaring till att man satsar
så pass lite på samlingslokalerna, förutom att jag
undrar över graffitin.

Anf. 84 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s) replik:
Fru talman! När det först gäller Cirkus Cirkör
började vi från regeringens sida, redan när jag var
civilminister och hade ungdomsfrågorna, att stödja
den uppbyggnad av Cirkus Cirkör som Tilde Björfors
då inledde. Vi har sedan fortsatt att stödja henne via
kulturbudgeten och via storstadssatsningar. Det hon
hade problem med var den borgerligt styrda Stock-
holms kommun, som inte var beredd att ge Cirkus
Cirkör ett hem i Medborgarhuset. Då flyttade de till
Botkyrka, en socialdemokratiskt styrd kommun, där
de har fått kraftfullt stöd och där de finns i en miljö
med kulturhus, Riksteatern och gymnasieutbildning.
Där har de utvecklats väldigt väl. Allt stöd till Cirkus
Cirkör har visat sig vara väldigt värdefullt och rätt
tänkt.
När det gäller graffitin är den självfallet en
konstart. Det är en ung konst. Den ska inte blandas
samman med klotter och skadegörelse. Det finns en
för mig väldigt konstig debatt, där man är beredd att
tillgripa mycket hårda repressiva metoder mot graffi-
tin - fast man kallar det klotter. Det där kommer vi
säkert att ha många fler diskussioner om. Jag vill
tillägga att det naturligtvis inte innebär att vi vill ge
den minsta legitimitet åt klottret.
När det gäller samlingslokaler måste jag be Bir-
gitta Sellén att vända sig till det statsråd som ansvarar
för samlingslokalerna. Även om de ligger inom vårt
utgiftsområde är det inte jag som har ansvar för dem i
regeringen.

Anf. 85 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det är kanske lite synd. Jag skulle tro
att kulturministern gärna skulle se mer pengar till
samlingslokalerna, med tanke på att vi är rörande
överens om hur viktig folkrörelsen är. Då måste det
finnas möjligheter att ha platser att vara på.
Jag är också glad över att ministern poängterar att
man inte får blanda ihop graffiti och klotter, vilket
tyvärr görs alltför ofta. Jag tycker också att det är
väldigt tråkigt när man ser klotter. Att gå i Gamla
stan och titta på klottret på husen är tragiskt. Men
graffitin är en vacker konst.
En annan fråga som jag hade uppe i mitt anföran-
de gällde Grängesberg. Vi vill från Centerpartiet
gärna bygga ut verksamheten till ett nationalarkiv för
rörliga bilder. Vi anser att där finns rätt miljö och rätt
temperatur för att förvara filmen och att det bör vara
bättre att ha den förvarad på ett ställe än att ha mycket
film i till exempel Italien, som i dag.
Det skulle vara intressant att veta hur ministern
ser på framtiden för filmvårdscentralen i Gränges-
berg. Det känns lite grann som om den är naggad i
kanten nu, som om den inte kommer att bli det som
sades från första början. Så har det känts när man har
hört mediediskussionerna. Därför hoppas jag att mi-
nistern kan bekräfta att man tänker fortsätta att ut-
veckla det här och att det kommer att bli en stor sak,
och förhoppningsvis ett nationellt arkiv för rörliga
bilder.

Anf. 86 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s) replik:
Fru talman! Det vore väl alldeles utmärkt. Jag
skulle verkligen göra vågen om Grängesberg fick
vara platsen för ett nationalarkiv för rörliga bilder.
Men det är en lång väg att gå.
Vi gör inte längre så att vi etablerar jättelika in-
stitutioner på det viset. Man har fått en chans att visa
att man kan vara absolut bäst i Sverige på detta. Vi
börjar i en lite mindre skala och bygger upp en verk-
samhet som jag har väldigt gott hopp om ska utveck-
las i en mycket positiv riktning. Visst är man så duk-
tig att man kan göra anspråk på att bli ett nationalar-
kiv. Då blir det säkert så, men det kommer att ta tid.
Det gäller att vara väldigt duktig i början när
många ögon studerar resultatet i Grängesberg. Jag vet
att de också lägger en enorm energi på detta.

Anf. 87 GUNILLA TJERNBERG (kd)
replik:
Fru talman! Jag skulle vilja knyta an till det som
kulturministern inledde sitt anförande med, om det
viktiga mål som var ett av de viktigaste målen, om
jag förstod ministern rätt, det så kallade jämlikhets-
målet. Det är ett mycket viktigt mål - det instämmer
jag och Kristdemokraterna i.
Man kan tycka att man som en följd av den känsla
och viljeinriktning som ligger i detta skulle vara an-
gelägen om att få veta och ta reda på hur vi lever upp
till jämlikhetsmålet. Där fanns den kritik som vi
kristdemokrater riktade med anledning den skrivelse
som regeringen kom med under våren.
Jag sade något om att det saknades statistik om
funktionshindrades möjligheter och delaktighet, och
jag vidhåller detta. Jag har här i dag i anförandet fått
svaret att SCB inte har denna statistik. Då kanske det
hade varit värdefullt om det hade stått något om det i
skrivelsen. Vi sökte och ville veta varför.
Nu kommer jag till den del som jag vet att det
finns statistik över, nämligen det som gäller barn och
ungdomar under 16 år. Det är en grupp som vi som
kulturengagerade tycker är viktig. Jag har upplevt att
kulturministern har tagit upp denna fråga många
gånger. Det är viktigt att man har tillgång till kultur-
upplevelser. Någon statistik över hur vi klarar att
möta det behovet fanns inte med i skrivelsen. Det
saknade vi. Jag vet att det finns statistik om detta,
men hur kom det sig att den inte fanns med i skrivel-
sen? Vi måste veta att vi lever upp till målen. Det var
ju anledningen till att vi ville få skrivelser om de
olika målen. Det här var ett första försök.

Anf. 88 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s) replik:
Fru talman! Den här statistiken går väldigt långt
tillbaka och mäter nästan hela den tidsperiod då vi har
haft en statlig kulturpolitik. Som jag sade i mitt inled-
ningsanförande: Att den inte finns i statistiken bety-
der inte att den inte finns i politiken. Den redovisar vi
ju i en rad andra sammanhang. Det är likadant med de
förslag som finns i budgetpropositionen. Många av
dem har en direkt inriktning på barn och unga, till
exempel det som handlar om fri entré, som naturligt-
vis kommer att vara av väldigt stor betydelse för de
unga.

Anf. 89 GUNILLA TJERNBERG (kd)
replik:
Fru talman! Jag kanske har missförstått det hela,
men jag har uppfattat att de skrivelser och rapporter
som ska komma med anledning av de olika målen
också ska innehålla vad som görs, så att inte vi i riks-
dagen läser dem och tänker att det som inte står där
görs ändå. Det är ju det som skrivelserna är till för. Så
hade jag uppfattat det hela.
Fru talman, jag måste ändå få ta tillfället i akt och
ställa ytterligare en fråga till kulturministern. Den
handlar om den fria entrén till museerna. Kulturmi-
nistern nämnde - precis som riktigt är - att man inte
slutar gå på museer i Luleå för att det är gratis entré
på de nationella museerna i Stockholm. Men verklig-
heten är ju att om jag eller någon annan går på ett
museum i Luleå eller i Umeå, där jag bor, så ska vi
betala, men om vi går på ett museum i Stockholm ska
vi inte betala. Det är ju vad det hela handlar om.
Den andra delen handlar om barn och ungdomar.
Vi är angelägna om att göra kultursatsningar som gör
det möjligt för barn och ungdomar att uppleva kultur
och som skapar intresse för ett fortsatt kulturutövan-
de. Därför har Kristdemokraterna lagt fram ett förslag
om att det ska ges möjlighet till alla barn och ungdo-
mar runtom i landet, så att de har tillgång till de regi-
onala museerna. Det är den pedagogiska politiken.
Jag skulle vilja få en kommentar till dessa två de-
lar: dels varför det är en skillnad - att man ska betala
om man bor på ett ställe, men på ett annat ställe ska
man inte betala - dels frågan om barn och ungdomar i
det här sammanhanget.

Anf. 90 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s) replik:
Fru talman! Det som är det karakteristiska med de
nationella museerna är, utöver en rad olika saker, att
vi som befinner oss här är de enda som tar ansvaret
för dessa statliga institutioner. Vi är huvudmän och
huvudkvinnor för den verksamheten.
När det gäller de regionala museerna står staten
för ett ekonomiskt stöd på ca 10 %. Där har man helt
andra huvudmän, och det är klart att de regionala
huvudmännen vill ta sitt ansvar. De vill sköta detta
utan klåfingrig inblandning från staten. I en del fall
har man för länge sedan beslutat om att ha avgiftsfritt
på de museerna. På andra håll har man valt att ha en
avgift. Om vi får den dynamik som innebär att mu-
seiintresset och skolans intresse för att använda mu-
seerna ökar i hela landet kommer de kanske att ta en
diskussion om att ta bort avgifterna på sina regionala
museer. Men detta är något som de regionala huvud-
männen beslutar om. Vi får inrikta oss på det som vi
har att besluta om. Sedan ska vi med statliga medel
stödja en kraftfull kulturinfrastruktur i hela landet,
och det gör vi på olika sätt.
De regionala museerna fick ett kraftigt tillskott i
den förra budgeten. Vi har också tillfört dem särskil-
da museipedagogiska medel just för uppgiften att
möta barn och unga som kommer till museerna. Det
har varit en viktig väg att gå, och jag är övertygad att
vi kommer att fortsätta att jobba vidare på liknande
sätt under den kommande mandatperioden. Det Gu-
nilla Tjernberg tar upp är väldigt viktigt. Museerna
ska vara rum dit barn och unga gärna söker sig.

Anf. 91 PETER PEDERSEN (v) replik:
Fru talman! Funktionshinder och tillgänglighet till
kultur har varit på tapeten här, inte minst i ministerns
inlägg. Vi delar förstås uppfattningen att det är viktigt
att jämlikhetskravet ska gälla även för dem som har
funktionshinder.
Men något som vi har lyft fram i en motion - och
även i en reservation, som vi inte har tryckt på sär-
skilt här i kammaren - är att det finns en stor grupp
utomordentligt begåvade konstnärer som råkar ha ett
funktionshinder och vara handikappade på något vis.
Men handikappet betyder bara att de har någon typ av
funktionshinder, inte att de egentligen har sämre
förutsättningar eller är mindre talangfulla i att utöva
konstnärligt skapande.
Vi har fått medhåll. För några veckor sedan var vi
på Kulturrådet och tog upp denna diskussion. Så fort
man diskuterar funktionshinder och kultur handlar det
om tillgänglighet, hörselslingor och handikappram-
per, och det är en viktig del. Men även om man är
funktionshindrad har man rätt och ska ha möjlighet
att på amatörnivå eller som professionell utövare
kunna vara kulturskapare. Kulturrådet erkände att
detta är en mer eller mindre förbisedd faktor, och man
skulle titta vidare på detta.
Vi föreslår helt enkelt en handlingsplan där man
tar fram olika åtgärder som krävs. Vi tar bort de hin-
der som finns. Även om man har ett funktionshinder
ska man kunna vara en professionellt kulturutövande
konstnär. Jag skulle gärna vilja höra vad kulturmi-
nistern har för syn på de här frågorna.

Anf. 92 Kulturminister MARITA ULVS-
KOG (s) replik:
Fru talman! Detta blir nästan en filosofisk diskus-
sion. Problemet för funktionshindrade konstnärer
sitter inne i huvudet på oss alla, det vill säga att man
ser funktionshindret, men man ser inte konstnären.
Det är en attityd som hela samhället måste göra nå-
gonting åt. Vi försöker naturligtvis med olika politis-
ka insatser åstadkomma en förändring, men många
andra har också ett stort ansvar.
Är man redan konstnär och blir funktionshindrad
vet vi att det sällan är några större problem. Det finns
en massa konstnärer - Tomas Tranströmer för att
nämna bara ett exempel, men det finns naturligtvis
många andra - som har fått någon form av funktions-
hinder genom sjukdom, olyckor eller liknande. De
har sällan problem med sitt konstnärliga utövande,
med att få tillgång till de arbetsredskap och de resur-
ser som de behöver. Men det är svårt om man inte
redan är etablerad som konstnär och har ett funk-
tionshinder, för då blir det ett hinder i förhållande till
oss alla.
Jag tycker att det är en viktig fråga i kulturpoliti-
ken att göra det möjligt för icke etablerade konstnä-
rer, antingen de är unga, kvinnor, män eller har ett
funktionshinder, att få en chans att visa vad de kan
och att i bästa fall leva på sitt arbete.
Just när det gäller de funktionshindrade är jag väl
medveten om problemen, och jag kommer att ägna
mig även åt detta under den mandatperiod som vi har
framför oss.

Anf. 93 PETER PEDERSEN (v) replik:
Fru talman! Jag tackar för svaret. Det känns bra
att ministern från talarstolen säger att hon är beredd
att arbeta aktivt med detta. Faktum är att den här
frågan lyser med sin frånvaro i nästan alla skrifter
som tar upp funktionshinder och kultur. Det är alltid
det andra perspektivet - tillgängligheten - som tas
upp. Det är en mycket viktig sak.
Jag tror att det ligger mycket i det som ministern
säger. Det handlar om rådande konventioner.
Har man en gång sett en människa som inte har
några funktionshinder och som sedan får det tänker
man inte på det. Men om någon har det från början är
det ingenting som säger att det inte kan överbryggas.
Ett funktionshinder ska inte behöva vara ett handi-
kapp för konstnärligt skapande. Då kan vi försöka
bidra på olika sätt och bryta de konventioner som
finns och faktiskt poängtera att det för någon som
råkar vara rörelsehindrad eller har en synskada inte
per definition innebär att denna person inte kan utöva
konst som dans, teater och så vidare. Det finns en rad
internationella exempel som visar motsatsen. Där har
vi i Sverige kanske en hel del att lära.

Anf. 94 LENA ADELSOHN LILJE-
ROTH (m):
Fru talman! Kultur-Sverige har aldrig haft så
mycket pengar som i dag, sade Annika Nilsson här-
omdagen. Men hon frågade också sig själv öppet och
ärligt, vilket jag uppskattar, om de används på rätt
sätt. Det finns som bekant ingen som lyfter offentligt
stöd som någonsin har tyckt att de har haft för mycket
pengar. Den vissheten är också ett skäl till att vi mo-
derater gärna talar om att det går att sänka skatterna
och att låta människor själva i högre grad avgöra vad
de vill att deras egna intjänade pengar ska användas
till.
Sverige är ett land med klyftor, framför allt gene-
rationsklyftor. Det har inte minst alla våra nya svens-
kar fått oss att inse. Det är få andra kulturer i världen
där man lever så segregerat som vi gör i Sverige. Det
är barn för sig, tonåringar för sig, vuxna förvärvsar-
betande för sig, pensionärer för sig och riktigt gamla
för sig. Mötena är det si och så med. Och då blir det
inte bättre av att man har en särskild ungdomsstyrelse
och en ungdomspolitik.
Men nu har vi en ungdomsstyrelse som ska följa
upp den så kallade ungdomspolitiken. I Sverige finns
det ungefär en miljon ungdomar om man räknar dem
som är mellan 15 och 24 år. Det är en ungdomsgrupp
som ökar, glädjande nog vill jag tillägga. Men det
säger sig självt att detta inte är någon enhetlig grupp.
Därför blir det lätt märkligt när man ska tala om ung-
domsfrågor. I den här miljonskaran ryms nämligen
såväl anarkister som nazister, såväl narkomaner som
nykterister, såväl storstadsungdomar som glesbygds-
bor och såväl arbetslösa som högskolestuderande.
Vad jag vill säga är att man inte behöver ha gemen-
samma intressen bara därför att man tillhör samma
åldersgrupp.
Det är viktigt, står det i budgetpropositionen för
kultursektorn, att samhället tar till vara engagemang
och skapande förmåga samt kritiskt tänkande från
ungdomar med olika bakgrund. Absolut, säger jag.
Det tycker jag med.
Det står vidare i propositionen: "Ungdomars för-
utsättningar att leva ett självständigt liv beror i hög
grad på hur skolan lyckas med sitt uppdrag att alla
barn och ungdomar ska ges möjlighet att nå skolans
kunskapsmål."
Det håller jag också med om. Men här ser det
faktiskt inte särskilt bra ut. Var fjärde elev slutar
grundskolan utan tillräckliga kunskaper, och i många
fall är de fullständigt utleda på allt vad skola heter.
Fru talman! Ungdomsstyrelsen förmedlar också
bidrag till föreningslivet. 128 miljoner kronor delar
man ut i år. Jag håller i och för sig med om att många
organisationer som får bidrag gör ett mycket bra
arbete. Scoutrörelsen är ett exempel, Röda korsets
ungdomsförbund är ett annat och Sveriges roll- och
konfliktspelsförbund är ett tredje. Fryshuset, där jag
är engagerad, har säkert också fått projektbidrag via
Ungdomsstyrelsen.
Men det tar ändå inte bort den starka känslan av
styrning. Som så ofta när Socialdemokraterna drar
upp sina visioner, och det gäller även ungdomars
verksamhet, blir det ett uppifrånperspektiv. Bidrag
ska delas ut till verksamheter som man tycker är
lämpliga.
Väldigt många av de föreningar som söker bidrag
får självfallet inte bidrag. Det finns en mängd musik-,
idrotts- och filmsällskap, antivåldsgrupper och så
vidare som står på avslagslistorna. Alla föreningar är
inte heller anslutna till Landsrådet för Sveriges Ung-
domsorganisationer och därmed inne i den gemen-
samma värmestugan.
På Fryshuset är man väl medveten om hur stor
misstänksamheten är i etablissemanget mot uppstick-
are. Hade det handlat om offentliga bidrag hade inte
Fryshuset, som i dag är en livskraftig organisation
med flera tusen ungdomar och vuxna, funnits. Det är
jobbigt med eldsjälar. Det tycker man i alla fall inom
etablissemangen. Problemet är att de som har makten
inte alltid har lösningarna. Tvärtom fungerar maktens
representanter ofta som proppar.
Vi moderater har föreslagit att Ungdomsstyrelsen
i sin nuvarande form avskaffas och att exempelvis
Kommunförbundet, tillsammans med Kulturdeparte-
mentet, får ett större ansvar när det handlar om stöd
till organisationer som i första hand riktar sig till
ungdomar. Det innebär inte att vi tycker att man ska
spara på verksamheter för ungdomar. Snarare borde
vi satsa mer, men det kan finnas andra kanaler än
Ungdomsstyrelsen. Vanliga engagerade vuxna, både
föräldrar och andra, är faktiskt vad de flesta ungdo-
mar frågar efter.
Jag kan rekommendera dem som inte såg Anders
Carlbergs artikel på s. 3 i Svenska Dagbladet i går,
som handlar om just detta, att läsa den.
Frivilligrörelsen drar ett jättelass och engagerar
många, unga såväl som äldre. Ibland är bristen på
ekonomiska resurser en källa till uppfinningsrikedom.
Man tvingas testa nya vägar. I andra fall kan denna
brist innebära att verksamheten blir lidande. Många
ungdomsorganisationer får stöd, sponsras som det
brukar heta, av privatpersoner och företag. Sponsring
kommer aldrig att bli en dominerande pengakälla
inom vare sig kulturen eller för den delen sociala
ungdomsprojekt. Men sponsringen ger, förutom
pengar, också en möjlighet att nå nya grupper, att öka
kontaktytorna. Och det ser vi som väl så viktigt.
Det är inte ovanligt att vuxna beskärmar sig över
vad ungdomar gör, eller inte gör, som att rösta i valen
till exempel. Vi moderater tror till exempel inte att
unga människors bristande engagemang i politiska
ungdomsförbund beror på att de har haft för lite
pengar för att marknadsföra sin verksamhet. Snarare
är det så att samhällsintresset tar sig andra vägar.
Många unga anmäler intresse för att bli volontärer i
olika frivilligorganisationer, inte minst i dem med
social inriktning. Stadsmissionen är ett exempel.
Den senaste demokratiutredningen visar också att
sakfrågorna för många unga är viktigare än förenings-
formen. Detta är något för de traditionella politiska
organisationerna att fundera vidare på, och det gör de
säkert också.
Fru talman! Regeringen inrättade 1999 en så kal-
lad ungdomsdelegation som skulle fungera som ett
stöd för regeringen i genomförandet och uppföljning-
en av den nationella ungdomspolitiken, som det står i
budgetpropositionen. Denna delegation var klar med
sitt arbete i juni i år och har i en rapport som heter
Gör så här! presenterat sina råd för regeringen.
Vad som ofta återkommer när tonåringar får be-
rätta om vad de saknar är kontakter med vuxna, som
jag nämnde tidigare, detta trots att så många profes-
sionellt arbetar med barn och ungdomar. Men många
av dessa professionella verkar sitta fast på förvalt-
ningar av olika slag. De är sällan ute på fältet. Det
framkommer också som en kritik i Ungdomsdelega-
tionens rapport till regeringen. Bland förslagen till
regeringen fanns till exempel extra stöd till ungdoms-
poliser som arbetar framför allt med ungdomar och
som vill och vågar befinna sig där ungdomarna är.
Det ska därför bli intressant att se hur regeringen
tacklar de råd som de själva har bett om att få. Till
saken hör också att Ungdomsstyrelsen har visat hur
svårt det är för unga att starta eget eller förverkliga
sina idéer. Delegationen påpekar att möjligheterna för
unga människor att starta eget företag måste bli bätt-
re. Ingen blir väl särskilt förvånad över att vi mode-
rater har samma uppfattning.
I regeringens delmål för det den kallar ungdoms-
politiken står, glädjande nog:
"Ungdomar ska ha kunskap om förutsättningar för
företagande i olika former samt se det som realistiskt
att själva driva företag."
Det är jättebra. Men det räcker inte att göra bra
ifrån sig på träningen. Man måste vara bra under
matchen också. Men då har det socialdemokratiska
laget slängt in handduken.
För vad har man egentligen gjort för att underlätta
företagande för ungdomar? Nutek, Verket för när-
ingslivsutveckling, fick i uppdrag av Näringsdepar-
tementet att tillsammans med Ungdomsdelegationen
ta fram en handlingsplan med förslag som skulle
underlätta företagande för ungdomar.
Konstigt nog var planen försvunnen när materialet
skulle lämnas över till den dåvarande biträdande
näringsministern Mona Sahlin. Jag ringde Nutek. Där
konstaterade man att rapporten nog ansågs för kon-
troversiell. Slutsatserna föll inte i god jord, och det är
tveksamt om materialet ens finns kvar, sade man på
Nutek. Så är det kanske i Socialdemokraternas Sveri-
ge - de sanningar som skaver under den ideologiska
skjortan ska bort.
Förmodligen har Nuteks och Ungdomsdelegatio-
nens gemensamma förslag landat långt ned i något
låda på departementet, liksom Simplexgruppens olika
förslag och idéer. Visst låter det bra att säga att man
vill ha många företagare och att tillväxten beror på
vårt gemensamma arbete och på investeringsviljan.
Men i själva verket är det ju så - eller hur? - att det är
besvärligt med egna företagare. De gör inte som
överheten vill. De är runda proppar i fyrkantiga hål,
kan man säga.
Fru talman! Vi stöder förstås de moderata motio-
ner och reservationer som handlar om Forum för
levande historia. Den som inte lär av historien riske-
rar att upprepa den. Därför är det viktigt med en per-
manent utställning om Förintelsen. Nazismens syste-
matiska massmord på judar får inte ske igen.
Vi talar sällan om de ohyggliga grymheter som
begåtts, och som begås, i kommunismens namn. I
helgen kunde vi i Dagens Nyheter läsa om Stalins
terror och om svältkatastrofen i Ukraina. Sju miljoner
ukrainare dog i början av 1930-talet som ett direkt
resultat av Stalins medvetna politik för att knäcka det
ukrainska folket.
Jag vill gärna återge vad den tidigare socialdemo-
kratiska ministern Annika Åhnberg skriver i sin
mycket läsvärda bok Isprinsessan: Det är märkligt att
vissa ideologier, nazism och fascism, bedöms efter
sina gärningar och andra, kommunism, efter sina
vackra ord.
Avslutningsvis, fru talman: Vi moderater beskylls
ibland för att vilja minska utrymmet för kultur. Ing-
enting kunde vara mer fel. Vi ser gärna att mer satsas
på kultur men allt behöver faktiskt inte styras upp-
ifrån med statliga anslag till sådant som Statens kul-
turråd eller departementet anser lämpligt eller viktigt.
Folkpartiets Ana Maria Narti har i tidigare debat-
ter frågat sig varför AMS har tio gånger så mycket
pengar som kultur, religion, medier och idrott får.
Förmodligen är det fråga om ännu mer i dag. Jag
tycker att frågan är berättigad. Säkert skulle omflytt-
ning av så kallade rehabiliteringspengar till kultur-
satsningar bidra till att göra många människor friska-
re. Men till detta återkommer vi gärna i en annan
debatt.

Anf. 95 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har också några frågor. Naturligt-
vis ska man alltid fråga vad pengarna går till och om
de går till det bästa. Det är dock en annan sak att helt
och hållet avskaffa bidrag än att ifrågasätta.
Jag har en fråga till Lena Adelshon Liljeroth, som
säger att Moderaternas förslag inte innebär att man
ska spara på ungdomssidan utan att man på något vis
ska satsa. Hon säger att man kan göra det på andra
sätt via Kommunförbundet och Kulturdepartementet.
Men var finns de pengarna? Jag vet inte att det finns
några sådana pengar i det moderata budgetförslaget.
Moderaterna föreslår neddragningar med 74 mil-
joner kronor på stödet till ungdomsorganisationer och
med 14 miljoner kronor till Ungdomsstyrelsen. Där-
för vill jag, Lena Adelsohn Liljeroth, höra från Mode-
raterna vilka ungdomsorganisationer som i framtiden
inte ska få bidrag.

Anf. 96 LENA ADELSOHN LILJE-
ROTH (m) replik:
Fru talman! Jag hör tyvärr lite dåligt men en del
uppfattade jag nog av de frågor som ställdes. Väldigt
mycket av det ungdomsarbete som sker görs faktiskt
ute i kommunerna. Jag har erfarenhet av hur det fun-
gerar i Stockholms stad där vi gett exempelvis 70
miljoner till frivilligorganisationer - väldigt mycket
till ungdomsarbete, och då har vi ändå inte räknat
med det som går bland annat till idrotten, skolan och
integrationen.
Allt behöver inte ske den statliga vägen. När vi
säger att vi gärna vill satsa på ungdomar handlar det
om att hitta andra kanaler. Där vill vi naturligtvis
också underlätta sponsringen, som är en viktig del när
det gäller att stötta många av de organisationer som i
dag inte kan få bidrag den statliga vägen.

Anf. 97 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Fru talman! Moderaternas budgetförslag innebär
att närmare 100 miljoner kronor tas bort på ungdoms-
sidan - pengar som i dag faktiskt går till verksamhet
och till att stimulera ungdomsengagemang och en
fantastiskt bra ungdomsverksamhet.
Har jag förstått det rätt när jag uppfattat att Mode-
raterna inte vill ha de pengarna, eller finns de någon
annanstans i Moderaternas budgetförslag? Innebär
detta att ett antal ungdomsorganisationer i framtiden
inte kommer att få en enda krona om Moderaternas
politik blir genomförd? Och vilka är de organisatio-
nerna i så fall?

Anf. 98 LENA ADELSOHN LILJE-
ROTH (m) replik:
Fru talman! Det finns andra utgiftsområden, inte
minst skolan, där vi gör satsningar. Det handlar också
om stöd. Vi har ju varit inne på detta med fria utöva-
re, och vi har talat om företagsamhet. Men det finns
också andra områden i sammanhanget. Framför allt
gäller det även arbetet lokalt där vi också kan under-
lätta men det ligger liksom utanför just detta.

Anf. 99 CECILIA WIKSTRÖM (fp):
Fru talman! Häromdagen träffade jag en bekant -
en lagom tjock man i sina bästa år, skulle man så här i
kulturdebattens sista timmar kunna säga för att ex-
emplifiera med en litterär gestalt ur Astrid Lindgrens
digra produktion.
Mannen är i ungefär samma ålder som jag. Först
gratulerade han mig till min riksdagsplats. Sedan
önskade han lycka till och var trevlig i största all-
mänhet. Men sedan kom frågan: Vilket utskott sitter
du i? När jag svarade att jag sitter i kulturutskottet
sade han ungefär så här: Varför ska jag betala skatt
till musik som jag inte ens gillar, till böcker som jag
aldrig skulle tänka mig att köpa eller låna, till museer
som jag aldrig besöker och till konst som jag tycker
är avskyvärd och som jag aldrig skulle drömma om
att ha på väggen?
Jag vet att den här mannen inte är ensam om att
säga och tänka så. Jag har funderat vidare på detta
och har för den här personen senare berättat att den
summa i statens budget som går till kulturområdet är
en mycket liten del, alldeles för liten enligt min me-
ning. Därmed är den summa som kan tänkas gå till
ändamål som den här killen inte gillar högst begrän-
sad.
Summan av statens, kommunernas och landsting-
ens kulturutgifter kan beräknas till ungefär 6 kr om
dagen. Mindre än en tia om dagen betalar vi för att bo
i kommuner med bibliotek, i kommuner som finansie-
rar konstnärsstipendier och i landsting med fria tea-
tergrupper och förnämlig länsmusik. Dessutom bor vi
i ett land med fantastiska nationalscener som Operan
och Dramaten, med nationalmuseer och med symfo-
niorkestrar. Det är alltså inte fråga om oöverstigliga
kostnader - inte ens för min bekant som anser att
huvuddelen går till för honom ointressanta ändamål.
I dag är vi ett fåtal entusiaster här i kammaren för
att debattera kulturutskottets betänkande i synnerhet
men också kulturpolitik i allmänhet. Under förra
mandatperioden var kulturen satt på undantag - hörde
ni det? - för den ansågs inte tillhöra de angelägna
frågorna. Kommer det att vara så också under denna
mandatperiod? Jag befarar det, för på senare år har
det inte precis duggat tätt med kulturpolitiska propo-
sitioner, snarare tvärtom.
Läser man kulturpropositionen inser man att kul-
turen fortfarande inte är ett prioriterat politikområde.
Det är ungefär som att köpa en påse godis som den
jag har med mig här. Tar man, fru talman, en kara-
mell och suger på ytan är den söt och god och ganska
tilltalande - i och för sig lite för stor. Men längre in
blir det surt som attan. Så är det också när man läser
kulturpropositionen. Läser man ordentligt ser man
initialt löften som kommer - löften för 100 miljoner
om fri entré till museerna från år 2004. Men suger
man en stund till blir det tvärsurt.
Så ser det ut också för kulturen i Sverige. På ytan
ser det bra ut, och så är det. Människors intresse för
kultur ökar. Bildkonsten är jättepopulär. Intresset för
scendramatik tilltar. Utställningshallar och museer är
välbesökta. Danspubliken i Sverige växer, och intres-
set för musik av alla slag blomstrar.
Men vi ser hur det ekonomiska stödet till scen-
konsterna urholkas. De helstatliga institutionerna
borde, kan man tycka, föra en någorlunda trygg tillva-
ro. Men gemensamt vittnar de om bristande resurser
för att klara den dagliga verksamheten. Och forsk-
ningen ska vi inte drömma om, man klarar den inte på
grund av bristande resurser. Operan och Dramaten
hankar sig fram, tyngda av ökande kostnader. Drott-
ningholmsteatern, som tidigare varit på tal här i dag,
lever på sparlåga och måste från och med 2003 skära
ned verksamheten till hälften. Detta är allvarligt!
Visserligen har man fått årliga extra bidrag, som
ministern berättade, om 1 miljon, men det minskade
realvärdet sedan 1992 har inte kompenserats i till-
räcklig omfattning. Osäkerheten inför framtiden gör
att framförhållningen och verksamhetsplaneringen
försvåras avsevärt. Bidragen har inte räknats upp med
en enda krona sedan 1992 - på tio år. Under tiden har
löner och kostnader gått upp, speciellt för de utländs-
ka artisterna, som får betalt i utländsk valuta.
För de fria grupperna är tillvaron totalt otrygg. I
dag berättar Tomas Bolme att teaterbidragen är frysta.
Varje säsong är ett ekonomiskt vågspel. Han säger att
fördelningen av medel är en tvärnit. Bidragen är vad
de var förra året.
Många av länsmuseerna tvingas säga upp perso-
nal. Länsmusiken kämpar för att klara livhanken. De
ekonomiska villkoren för bildkonstnärer, författare
och musiker är orimliga. Ingen av oss skulle vilja
byta situation med dem. De människor i vårt samhälle
som har som livsuppgift att förmedla kultur, livskva-
litet och kraft till oss alla kämpar för att klara sin
dagliga livhanke, jobbar ofta dubbelt. Jag har kompi-
sar som är skådespelare och som på dagtid jobbar i
serviceyrken eller inom hemtjänst och på kvällen som
skådespelare.
Min övertygelse är att kulturen är viktig, kanske
till och med livsviktig. Den berör allt det som har
med livskvalitet och djup att göra. Kultur är det som
fyller vår tillvaro med mening och djup.
Ett glädjeämne under senare tid är att bokmomsen
sänkts, efter ett krav som Folkpartiet drev och som
trots idogt motstånd kunde genomföras inte minst
tack vare en mycket engagerad läsrörelse. Nästa steg
vore en enhetligt sänkt kulturmoms, viktigt inte minst
för gallerister som nu drabbas hårt av den höga
momssatsen. Visste ni förresten att bara här i Gamla
stan har fem gallerier stängt av ekonomiska skäl bara
under denna höst? Det är allvarligt.
Staten uppmanar, halvhjärtat, som vi hörde tidiga-
re genom ministern, kulturinstitutionerna att hitta
sponsorer som grädden på moset. Lättare sagt än
gjort. Om sponsring var avdragsgill för företag men
också för enskilda som vill stödja kulturen skulle det
onekligen underlättas.
Fru talman! Det får inte finnas strikta gränser
mellan kulturskapare och kulturkonsumenter. Tvärt-
om, tar man del av kultur inspireras man också själv
att skapa. Kulturpolitik handlar om att den materiella
grunden ska finnas för kulturutövande och kulturska-
pande. Men hela tiden måste vi som arbetar med
kulturpolitik minnas att kultur är något levande och
"oreglementerat", någonting som ska stödjas men inte
styras, någonting subtilt som handlar om människors
glädje och allvar, lust och lek.
När jag står här och säger att kulturen behöver
mer resurser och att Folkpartiet därför vill anslå 50
miljoner mer än regeringen till kulturområdet, då
hävdar jag egentligen allas vår rätt att uppleva, skapa,
utvecklas och frigöras. Ett samhälle som inte har råd
med kultur blir ett dött samhälle, som ett träd utan
krona.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Folkpartiets reser-
vation 1 och till reservation 9 tillsammans med kd
och ber alla som till äventyrs är intresserade av kultur
att läsa vårt särskilda yttrande i betänkandet.
Avslutningsvis: Björn Julin skriver i sin diktsam-
ling Stam utan krona
Alltsedan Orfeus lever en sång i livet
tvärs genom bokbål, censur och stympning, en
sång om hopp och frihet.
Den lever och bara Hades kan tysta den.
Men sången lever.
Dikten som leder tillbaka mot ljuset, mot zenit.
Det finns ett frö som växer till stam och krona.
Och språkets vind drar fram genom löven när or-
den andas.

Anf. 100 Tredje vice talman HELENA
HÖIJ (kd):
Fru talman! Kulturpolitiken spänner över många
vitt skilda områden, och det vittnar inte minst dagens
debatt om.
Jag vill börja med att instämma i Gunilla Tjern-
bergs anförande, inte minst där hon lyfte fram vikten
av att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet.
Här spelar den ideella kulturverksamheten en mycket
viktig roll, och jag vill i mitt anförande uppehålla mig
vid den ideella sektorns förutsättningar.
För att kulturen ska nå ut till hela landet och till
alla människor krävs att det finns lokaler där männi-
skor kan mötas och delta i kulturverksamhet. Staten
har ett ansvar för att bygga en kulturell infrastruktur i
hela landet. Den infrastrukturen får inte enbart handla
om de stora nationella och de regionala institutioner-
na utan även om de små lokalerna runtom i landet,
om teaterbyggnader, museer, hembygdsgårdar och
allmänna samlingslokaler. På många orter är de all-
männa samlingslokalerna navet kring vilket kulturli-
vet snurrar. Det är där som tjejbandet "repar" på
kvällen, amatörföreningen repeterar sina pjäser och
det är där som pensionärsföreningen håller studiecir-
kel och det lokala föreningslivet har sina möten.
För några år sedan föreslog regeringen att stödet
till de allmänna samlingslokalerna helt skulle tas bort,
men tack vare en brandkårsinsats från bland annat
Kristdemokraterna räddades en del av stödet kvar.
Men det är i dag betydligt lägre än vad det har varit
tidigare.
Vi anser att de statliga lokalstöden har stor bety-
delse för delaktigheten i kulturlivet, särskilt som en
stor del av de här satsningarna går till handikappan-
passning. Vi gör därför även i år ekonomiska sats-
ningar på både allmänna samlingslokaler, icke-
statliga kulturlokaler och trossamfundens lokaler.
Totalt satsar vi 10 miljoner kronor utöver regeringens
förslag.
Utskottsmajoriteten justerade regeringens förslag
och tillförde 2 ½ miljoner kronor. Problemet är dock
att man tog dessa pengar från anslaget till nationell
och internationell ungdomsverksamhet. Om vi ska
uppfylla målet att kulturen ska nå alla överallt krävs
också att vi uppmuntrar såväl till professionalitet och
kulturellt yrkesengagemang som till amatörkultur och
ideella insatser. Amatörkulturen är en grogrund för
professionaliteten och ett uttryck för den enskilda
människas behov av kulturell delaktighet och kultu-
rella upplevelser.
En nationell kulturpolitik måste därför syfta till att
stärka den levande amatörkultur som finns i landet.
Här är folkbildningsorganisationerna några av de
mest drivande instanserna för amatörkultur i Sverige.
De har en fantastisk verksamhet med ovärderlig bety-
delse för svenskt kulturliv. Det är viktigt att studie-
förbunden inser sin avgörande betydelse och sätter
upp mål för sin kulturverksamhet.
Amatörkulturorganisationer som Amatörernas
riksorganisation, Sveriges Orkesterförbund och Riks-
förbundet Svensk körsång har helt andra ekonomiska
förutsättningar än studieförbunden. De är administra-
tivt sett mycket små organisationer men organiserar
ändå tusentals människor och har en stor betydelse
för de olika konstformerna. Enbart Orkesterförbundet
organiserar 11 000 amatörmusiker över hela landet i
350 eller flera orkestrar.
För några år sedan skapades AX, amatörernas
samrådsgrupp, med representanter för dessa olika
organisationer. Målet är att skapa bättre förutsätt-
ningar för amatörkulturen i Sverige. Vi kristdemo-
krater vill verka för att man ska få bättre möjligheter,
och vi har därför höjt anslaget till amatörkulturen
med 1 miljon kronor.
Det är ingen som ifrågasätter kulturens positiva
inverkan på samhället. Inte minst amatörkulturorgani-
sationernas generationsövergripande verksamhet är
värd att lyfta fram. Tyvärr har generationsövergri-
pande verksamhet ofta svårt att få ekonomiskt stöd.
Det måste vi se över och rätta till.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis uppmärksam-
ma kammaren på FN:s frivilligdag som var utlyst i
torsdags i förra veckan. I Sverige finns det en lång
tradition av ideellt engagemang. Genom folkrörelser-
na, de ideella organisationerna, föreningarna och
folkbildningen kan människor få möjlighet att möta
andra med liknande intressen och tillsammans skapa
en verksamhet som är utvecklande både för individen
och för samhället. Föreningslivet har en stor betydel-
se också för den demokratiska infrastrukturen i vårt
land.
Kristdemokraterna ser frivilligorganisationerna
inom kultur och inom andra samhällssektorer som ett
strategiskt verktyg för att öka den ekonomiska och
sociala utvecklingen i landet. Tyvärr gick FN:s frivil-
ligdag spårlöst förbi sånär som på en fråga från Inger
Davidson till statsministern under riksdagens fråge-
stund.
Fru talman! Min förhoppning är att regering och
riksdag i framtiden på ett tydligt sätt uppmärksammar
de ideella föreningarnas och det ideella arbetets situ-
ation och förutsättningar att utvecklas och att vi som
på så många andra håll i världen manifesterar dess
betydelse under en särskild dag på hösten. Varför inte
på FN:s frivilligdag?

Anf. 101 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! I mitt anförande kommer jag i huvud-
sak att beröra området scenkonsten, men jag ska börja
med att ta upp Vänsterpartiets reservation nr 2 som
jag också vill yrka bifall till. Den handlar om efter-
levnaden av de kulturpolitiska målen och frågan om
strukturer för kulturpolitiken.
Fru talman! Det finns nationella kulturpolitiska
mål som vi från Vänsterpartiet står bakom och tycker
är väldigt viktiga. Vi tycker dock att det är väldigt
problematiskt att dessa mål inte uppfylls, vare sig av
oss i riksdagen, av regeringen, av Kulturrådet eller av
regionerna och kommunerna. Det finns helt enkelt
ingenting i dag som säger att det inte är okej att fatta
politiska beslut som går tvärs emot de kulturpolitiska
målens inriktning.
Det är alltså fullt möjligt i dag med den politik
som förs och med den anslagstilldelning som görs att
vi fattar beslut som helt går emot de kulturpolitiska
målen. Det sägs i de kulturpolitiska målen bland
annat att kulturen ska stå fri från olika ekonomiska
bindningar. Kulturen ska också ha en styrka som
innebär att den får möjlighet att utvecklas. Samtidigt
fattar vi beslut om innebär att kulturen inte får de
medel som den behöver. Jag kommer alldeles strax
att gå in konkret på den frågan när det gäller scen-
konsten.
Sedan har vi frågan om strukturen på kulturpoliti-
ken. Är det verkligen det bästa möjliga, det mest
effektiva och framför allt det mest demokratiska att
ha den strukturen på beslutsfattandet som vi har i
dag? Vi från Vänsterpartiet tycker inte det, utan vi
tycker att det finns anledning att se över dagens ord-
ning. Till exempel bör Kulturrådet ha en mer analyse-
rande och utvärderande roll än vad det har i dag när
Kulturrådet har att fatta beslut om anslag på 8 000-
10 000 kr.
Det behövs också ett mer utvecklat system för hur
man både regionalt och kommunalt ska kunna föra
ned de kulturpolitiska besluten så nära medborgarna
som möjligt. Men det går inte att göra som man i
vissa fall har gjort hittills, att överlämna ansvaret till
regioner eller till kommuner utan att det finns någon
form av återkoppling, återrapportering och dialog.
Det är här som vi i Vänsterpartiet har konkreta för-
slag. Det är detta som vår reservation nr 2 går ut på,
att vi vill se en annan ordning och vi vill också att
man ska se över den här frågan.
Fru talman! Det glädjande är att Kulturrådet är
inne på samma sak som vi tar upp. Man är inne på att
Kulturrådets uppdrag kommer att förändras och vara
av mer övergripande natur än hittills.
Scenkonsten är ett område som täcker teater, dans
och musik. Jag kan erkänna att årets budget inte är
lika genomarbetad som tidigare år eftersom det har
varit ett val emellan. Det innebär att vi inte har haft
samma direkta möjlighet att påverka på det här områ-
det som vi hade till exempel förra året. Det ser man
också väldigt tydligt genom att de inriktningar som
angavs i förra årets budget tyvärr inte återfinns i den
här budgeten.
Fru talman! Men det som är glädjande är att dan-
sen blir uppvärderad ordentligt, i alla fall en liten del
av den. Dansen kommer nu att få ett nationellt upp-
drag som utskottet har tillkännagivit för regeringen.
Dansen får ytterligare 10 miljoner kronor. Precis som
Vänsterpartiet krävde i våras, men som riksdagen då
avslog, avser nu regeringen att ge Kulturrådet i upp-
gift att ta fram en handlingsplan för dansen.
Trots allt är jag otroligt nöjd med att de förslag
som vi har lyft fram ändå återfinns i budgeten när det
gäller dansområdet.
Men vad är då problemet inom scenkonsten? Jo,
fru talman, det handlar om urholkningen. Kring den
frågan har vi avgivit ett särskilt yttrande om anslags-
uppräkningen, yttrande nr 1. I dag är det ett stort
problem att anslagen till scenkonsten inte följer kost-
nadsutvecklingen. Det innebär i praktiken att teatrar,
dansinstitutioner och musikinstitutioner varje år får
mindre pengar i stället för att anslagen ska följa kost-
nadsutvecklingen. På det fria scenkonstområdet finns
det ingen kostnadsuppräkning över huvud taget.
Vilka blir då konsekvenserna? Jag har försökt att
sätta mig in i den här frågan ordentligt för att se vad
det beslut som riksdagen kommer att fatta kl. 5 i dag
får för konsekvenser så att vi är medvetna om dem.
När scenkostnadsanslaget 2003 inte ökar på samma
sätt som det ökade förra året tycker man att det borde
har föregåtts av en konsekvensanalys, men det finns
ingen sådan. Man har inte hunnit att utarbeta någon
konsekvensanalys.
Men det är lätt att se att de redan hårt ansträngda
budgetarna för alla teatrar knappast blir bättre. Man
närmar sig det läge där det är omöjligt att hålla en
hög konstnärlig nivå på produktionerna. Att då upp-
fylla kraven på att man ska spela för barn och ung-
dom kan bli väldigt svårt eftersom det ger så låga
intäkter. Under året finns det dessutom risk för att
flera scenkonstinstitutioner måste minska personal-
styrkan ytterligare. Det är viktigt att vi är medvetna
om det när vi ska fatta beslutet i eftermiddag.
Fler och fler orkestrar befinner sig också i eko-
nomiska svårigheter. Eftersom sponsorsintäkterna
dessutom minskar riskerar man att bli tvungen att
säga upp musiker och minska antalet konserter.
När det gäller sponsorsfrågan delar vi i vänster-
partiet kulturministerns syn på sponsring som hon
redogjorde för här från talarstolen.
Vad beträffar de fria musikgrupperna så tillhör de
redan de svaga grupperna på området. När arrangö-
rerna får mindre medel genom att anslaget inte upp-
räknas försvagas deras ställning tydligare. Det finns
alltså en risk att den svarta ekonomin på området får
en grogrund. Det som vi förra året gemensamt här i
kammaren tog ställning för var att vi måste ge de fria
grupperna möjlighet att ge sina anställda löner som är
avtalsenliga, och folk ska inte ska behöva arbeta på
sin fritid utan att få betalt för det arbete som de lägger
ned.
Hur stor är summan för ansökningarna för år
2003? Och hur mycket pengar finns det att fördela för
2003? Ja, fru talman, regionala och lokala teater- och
dansinstitutioner har ansökt om sammanlagt drygt
400 miljoner kronor för 2003. Och vad kommer att
fördelas? Jo, drygt 370 miljoner kronor. Det fattas
alltså 30 miljoner om man jämför vad som har sökts
med vad som har ansetts finnas för behov.
De regionala och lokala musikinstitutionerna har
ansökt om 94 544 000 kronor, och då är inte pen-
sionskompensationen inräknad. Det är alltså drygt 91
miljoner kronor som kommer att fördelas. För regio-
nal musikverksamhet har ansökningar kommit in till
Kulturrådet om ungefär 230 miljoner kronor, och det
är 215 miljoner som kommer att fördelas.
Hur ser det då ut för de fria teatergrupperna? Jo,
det är 110 miljoner kronor som det har ansökts om.
Och vad kommer att fördelas? Jo, fru talman, knappt
hälften, 51,5 miljoner kronor.
De fria dansgruppernas behov är ungefär 47 mil-
joner kronor. Och hur mycket finns att fördela? 13
miljoner kronor. De fria dansgrupperna och koreogra-
ferna har i höst ansökt om sammanlagt drygt 36 mil-
joner kronor. Förslaget ligger på 11,6 miljoner kro-
nor, vilket är en tredjedel av vad som förmodligen
kommer att fördelas.
Till fria musikgrupper, som har kommit in med
ansökningar om drygt 31 miljoner kronor, kommer 11
miljoner kronor att fördelas.
Det är alltså konsekvenser som kommer att drabba
scenkonstområdet och som vi här i riksdagen ansva-
rar för.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag ta upp de
sänkningar som Moderaternas förslag faktiskt inne-
bär, för så stora sänkningar som Moderaterna föreslår
i år har de aldrig föreslagit förut. Det är alltså en
ökning med närmare 85 miljoner kronor jämfört med
förra årets sänkningar. Det är alltså sammanlagt över
800 miljoner kronor som Moderaterna vill minska
kulturbudgeten med.
Kent Olsson, som inte är kvar här i kammaren,
efterlyste att vi skulle diskutera Moderaternas an-
slagssänkning seriöst. Men är Moderaternas förslag
seriösa, fru talman, med sänkningar på över 800 mil-
joner kronor? Och när de säger att de vill öka anslaget
till de fria grupperna med 20 miljoner, så vad är det
Moderaterna egentligen är ute efter? Är de ute efter
att institutionerna ska avskeda sin personal för att
personalen sedan ska starta fria grupper eller ta jobb i
fria grupper för att jobba till sämre löner och sämre
villkor? Är det detta som Moderaternas förslag om en
bredare kulturpolitik och en satsning på det fria kul-
turområdet innebär? Det är en fråga som jag ställer
mig.
Frågan om pensionerna har lyfts fram här tidigare,
och det är en viktig fråga. Vi vet i dag att det inte
kommer att bli några konkreta åtgärder direkt nästa
år, eftersom det kanske inte finns så många dansare
som kommer upp i 67 års ålder nästa år. Men det är
en fråga som vi i kulturutskottet måste arbeta mycket
tydligare med. Den måste också smitta av sig på ar-
betsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet
som också är ansvariga för pensionsfrågan. Det
handlar nämligen inte bara om kvaliteten, om att 67-
åringar inte ska spela Svansjön på Operan, utan det
handlar om 67-åringarnas hälsa. Det finns alltså en
anledning till att dansare går i pension vid 40-45-
årsålder, helt enkelt därför att deras kroppar är utslit-
na.
Med det här, fru talman, vill jag än en gång yrka
bifall till reservation nr 2. I övrigt står jag bakom alla
de förslag som Vänsterpartiet har lyft fram.

Anf. 102 GUNILLA TJERNBERG (kd)
replik:
Fru talman! Att Tasso Stafilidis brinner för frågor
som handlar om konstnärernas villkor och scenkons-
ten har jag ingen anledning att betvivla. Jag har nog
uppfattat att det är så. Jag måste ändå få fråga om
Tasso Stafilidis företräder sig själv i dag eller hela
Vänsterpartiet.
Många av de delar som Tasso Stafilidis nu har be-
rört mycket engagerat i sitt anförande, som jag tackar
för, är precis frågor som Kristdemokraterna lyfter
fram i olika motioner. Men det är inte bara det, vi har
ju också reservationer. Då pratar jag inte om pengar.
Jag kan förstå att när Vänsterpartiet har bundit upp
sig i ett samarbete med Socialdemokraterna och Mil-
jöpartiet klarar man inte av att ansluta sig till Krist-
demokraterna när vi anför mer pengar till de fria
konstnärsgrupperna, mer pengar till de regionala
teatrarna, dansen och musiken, för det är precis vad
Kristdemokraterna gör. Det kan inte Vänsterpartiet
vara med på. Vänsterpartiet måste ligga på en lägre
nivå.
Men i utskottet har vi en reservation som inte
handlar om pengarna. Den handlar om att vi vill att
regeringen ska komma tillbaka till riksdagen och
berätta på vilket sätt man beräknar sina pris- och
löneuppräkningar, som vi kritiserar för att de inte
ligger på den nivå som krävs för att konstnärer ska ha
rimliga villkor. Vänsterpartiet är inte med på den
reservationen som inte handlar om pengar. Jag måste
fråga: Företräder Tasso Stafilidis sig själv eller hela
Vänsterpartiet? Om det är det senare måste det vara
en lucka som man inte är medveten om.

Anf. 103 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag företräder inte mig själv, jag fö-
reträder Vänsterpartiet. Det som jag lyfte fram här
tidigare var just att Vänsterpartiet har ett särskilt
yttrande i den fråga som Gunilla Tjernberg tar upp.
Den är så klart intressant att lyfta fram när tre partier
sitter och samarbetar i en fråga som rör budgeten. På
grund av valet i år har vi inte haft samma insynsmöj-
lighet inom de enskilda områdena, till exempel kul-
turområdet, som vi har haft under det gångna året.
Precis som vi skriver i det särskilda yttrandet och i
våra reservationer kommer vi att driva de här frågor-
na i vårt samarbete med regeringen. Det är ytterst
viktigt. Därför är det också viktigt att vi som samar-
betspartner i det här sammanhanget är tydliga och går
ut och talar om att vi står bakom förslaget men att vi
har invändningar. Det är just dessa invändningar som
jag har lyft fram i talarstolen för att få regeringen att
ännu tydligare förstå vad det är för frågor som Väns-
terpartiet driver just inom scenkonstområdet och hur
viktigt det är att vi får de här frågorna lösta. Det är
trots allt vi som har ansvar för det här.

Anf. 104 GUNILLA TJERNBERG (kd)
replik:
Fru talman! Jag får tacka Tasso Stafilidis för sva-
ret. Det var precis det jag sade i min tidigare fråga, att
jag förstår och har respekt för att det finns ett samar-
bete där ni är överens om pengarna. Därför höll jag
frågan lite bredvid min frågeställning. Den handlade
om Kristdemokraternas reservation i betänkandet, där
vi vill ha en tydlig redogörelse från regeringen för hur
man arbetar med frågor som handlar om just pris- och
löneuppräkning men också om pensionerna.
Jag förstår naturligtvis att Tasso Stafilidis repre-
senterar hela partiet. Men det blir lite märkligt efter-
som man ska försvara en majoritetspolitik som man
har kommit överens om och samtidigt föra en oppo-
sitionspolitik. Då uppstår vissa frågeställningar, och
det är dessa som jag har velat lyfta fram här.
Jag hälsar er välkomna till reservationer där vi
inte talar om pengar, så kan vi göra gemensam sak.
Jag utgår från att Vänsterpartiet driver de här frågorna
så att vi får se ett resultat. Nu har vi i fyra år talat om
dessa frågor. Tasso Stafilidis och jag har diskuterat
dem under dessa fyra år. Vi är fortfarande framme vid
samma fråga än i dag. Det gäller att driva på kanske
ännu mer aktivt.
Det är riktigt att vi i riksdagen har ansvar för de
beslut vi fattar. Men ansvaret ligger naturligtvis hos
majoriteten. Kristdemokraterna tillsammans med tre
andra borgerliga partier står inte bakom budgeten. Vi
har särskilda yttranden och en annan budget. Vi har
mer pengar till kulturen. Vi tar inte ansvar för det
beslut som riksdagen kommer att fatta i dag om bud-
geten på kulturutskottets område.

Anf. 105 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Herr talman! Gunilla Tjernberg sade att Kristde-
mokraterna har gemensam budget med tre andra
borgerliga partier utöver sig självt. Jag förmodar att
Moderaterna trots allt inte är inräknade där, eftersom
Moderaternas kulturbudget ser väldigt mycket an-
norlunda ut än Kristdemokraternas.
Herr talman! Jag vill ändå påminna Gunilla
Tjernberg om att det under de gångna fyra åren har
funnits och även i detta betänkande finns reservatio-
ner som Vänsterpartiet har tillsammans med andra
partier, framför allt med Centerpartiet.
Det har hänt väldigt mycket på detta område. När
vi kom in i riksdagen år 1998, om Gunilla Tjernberg
kommer ihåg, och när vi debatterade scenkonstområ-
det år 1999 var det väldigt många områden som vi
även då var överens om.
Om Gunilla Tjernberg kommer ihåg hände det
väldigt mycket under förra året. Mycket av det vi
debatterade under tre års tid blev faktiskt infriat förra
året. Tyvärr har det avstannat. Tyvärr har förhand-
lingarna inte lett till att det har kommit mer pengar till
detta område, vilket jag med hela mitt hjärta beklagar.
Vi kommer att stå starka och fortsätta att driva
dessa frågor. Det kan Gunilla Tjernberg vara säker
på. Vi ser att det finns strukturella problem. Det är de
strukturella problemen som vi har ett ansvar för, och
där vi i Vänsterpartiet också tar på oss ansvaret att
försöka driva på och finna olika lösningar. Vi har
gjort det seriöst. Vi kommer att fortsätta att göra det
under den nuvarande mandatperioden.

Anf. 106 LARS-IVAR ERICSON (c):
Herr talman! Man måste odla sin trädgård. Det är
ett bevingat uttryck som vi har fått från Frankrike. På
franska säger man: Il faut cultiver notre jardin. Culti-
ver är samma som odla. Kultur och odling har en
naturlig koppling. Kultur är odling.
Varje odlare vet att om skörden ska bli bra måste
det till mycket av planering, skötsel, näring och så
vidare. Ibland måste man rensa bort någonting, och
ibland måste någonting tillföras. Verklig kultur blir
man aldrig färdig med. Kultur är en process som
alltid pågår.
I den processen är vi välkomna att delta allesam-
mans oavsett ålder och bostadsort. Från Centerpartiet
vill vi påtala att tanken att hela Sverige ska leva också
gäller utbudet av kultur. Vi tror att alla ansvarskän-
nande politiker instämmer i ett sådant påstående.
I detta anförande vill jag lyfta fram några kultur-
områden som känns angelägna utöver dem som Bir-
gitta Sellén har tagit upp i sitt anförande. Det handlar
först om området Bidrag till vissa teater-, dans- och
musikändamål. Här vill Centerpartiet öka anslaget
med 24 miljoner kronor.
Motivet till vårt förslag är att den fria scenkonsten
- till exempel teater, sång och dans som utövas vid
sidan av institutionerna och som inte bedrivs på
kommersiella villkor - är en konst som har mycket
stor betydelse för svenskt kulturliv.
Hade vi inte de fria teatergrupperna skulle antalet
scenföreställningar per år minska med närmare en
tredjedel och för barn och ungdom med cirka hälften.
Därför är det mycket angeläget med stöd och bidrag
till denna viktiga verksamhet.
Herr talman! Vi lever i en tid då ämnet historia
har fått reducerat timantal i skolan. Det är då extra
viktigt att vår tids människor erbjuds andra tillfällen
att inhämta kunskap om tider som varit. Här har våra
museer en viktig roll.
En viktig del av den regionala kulturen är länsmu-
seerna. Vi vet att på flera håll i landet har våra läns-
museer ekonomiska bekymmer. Därför menar Cen-
terpartiet att det finns anledning att utreda länsmuse-
ernas ekonomiska situation.
I dagens Sverige är jämställdhet ett av våra positi-
va nyckelord. Därför är det extra viktigt att kvinnors
historia och kulturella gärningar lyfts fram i olika
sammanhang. Här gör museum Anna Nordlander i
Skellefteå en stor insats. Där sker samarbetsprojekt,
utställningar, föreläsningar, forskarseminarier och
mycket annat. Detta museum har i dag ett starkt
kommunalt och regionalt stöd, men det känns angelä-
get att komma fram till ett nationellt engagemang.
Därför bör museet ges ett nationellt uppdrag under de
kommande tre åren och få ytterligare 1 miljon kronor
i anslag.
Herr talman! Hela Sverige ska leva. Det gäller
även för de kulturupplevelser som landets kyrkor ger
oss. Genom de många församlingssammanslagning-
arna har antalet gudstjänster som Svenska kyrkan
erbjuder minskat kraftigt. Detta drabbar framför allt
människor på landsbygden. De får färre tillfällen till
kyrkobesök.
För dessa människor kan TV-gudstjänsten vara ett
alternativ. Därför är det oroande att antalet studiosän-
da gudstjänster tycks öka på bekostnad av direkt-
sändningar från någon kyrka. Vi vet att för de andliga
och kulturella upplevelserna spelar själva kyrkorum-
met en stor roll. Våra fina svenska kyrkor från olika
tidsepoker erbjuder både en inre och en yttre miljö
som en TV-studio aldrig kan ersätta. Centerpartiet
anser att även i besparingstider ska TV fortsätta att
sända från kyrkor i hela vårt land.
När vi talar om kyrkor känns det viktigt att något
beröra den motion som jag har väckt angående kyr-
koantikvarisk ersättning. Där berörs den oro som
församlingar och pastorat känner inför framtiden.
Kyrkans ekonomi har kraftigt försämrats, och den
kyrkoantikvariska ersättningen är mycket viktig för
att kyrkans byggnader och inventarier kan hållas i
gott skick. I samband med relationsändringen kyrka-
stat år 2000 beslutades om en årlig ersättning fram till
och med 2009. Summorna är reglerade. I år ges 100
miljoner kronor, och följande år ökas bidraget.
Men oron för vad som ska hända i framtiden efter
år 2009 och den försämrade ekonomin för kyrkan,
som man inte kunde förutse inför detta beslut, gör att
det är rimligt att redan nu ompröva bidragssiffrorna
och ge en viljeinriktning om vad som kommer att ske
efter år 2009.
Kulturutskottet tyckte inte att det fanns anledning
att riva upp beslutet om ersättningsnivåerna. Jag be-
klagar detta men hoppas kunna återkomma i något
sammanhang för att närmare berätta om den bistra
ekonomiska verklighet som hotar flera av de kultu-
rella pärlor som våra kyrkor representerar.
Herr talman! Kultur är viktigt. Kultur är kul. Det
är tur att vi är många som tycker så.

Anf. 107 ANNA LINDGREN (m):
Herr talman! Inledningsvis vill jag lyfta fram de
hundratusentals människor som varje dag arbetar med
kultur men som inte har nämnts här i dag, nämligen
lärarna i Sveriges skolor, på musikskolor och kul-
turskolor. Själv är jag svensklärare och är i och för
sig van vid ganska fulla salar. Jag har jobbat väldigt
mycket med litteraturen. Jag har varje dag sett mina
kolleger arbeta med musik, trä- och metallslöjd, tex-
tilslöjd och bild. Historielärarna har jobbat med sina
delar. Kören har tränat. Jag tycker att det är viktigt att
vi hela tiden har med oss att kulturbildning pågår
varje dag runtom i landet.
I mitt anförande ska jag framför allt koncentrera
mig på kulturskaparnas villkor, och då framför allt
bildkonstnärernas villkor. Jag tar utgångspunkten i ett
brev som vi som sitter i kulturutskottet fått av Stock-
holmskonstnärinnnan Maj Britt Niklasson. Jag antar
att ni har läst det brevet.
Hon berättar om sin situation som aktiv skapande
konstnär i dagens Sverige. Hon berättar om utställ-
ningar hon producerat och vad hon har fått i ersätt-
ning för dessa. Hon redogör också för hur skatterna
slår på hennes inkomster och hur hon skulle vilja att
konstnärernas villkor skulle vara.
Jag tycker att hon är ett utmärkt exempel på varför
vi moderater särskilt tar upp kulturskaparnas villkor.
Det är vi moderater som särskilt uppmärksammar just
den här speciella situationen. Vi tror också att vi har
lösningar på Maj Britt Niklassons problem.
Kulturpolitiken måste garantera mångfald, konst-
närlig frihet och kvalitet och tillåta det experimentella
och det udda. Alltför många sätter likhetstecken mel-
lan institutioner och kulturpolitik när det i själva
verket handlar om den enskilda människan och den
enskilda konstnären.
För att uppnå detta krävs en politik som minskar
skatter, byråkrati och regler som i dag missgynnar
kulturskaparna. Vi har förslag för att ge landets
konstnärer goda och trygga förhållanden. Kulturar-
betsmarknaden är problematisk och försörjningssitu-
ationen för många konstnärer har försämrats. Dagens
arbetsmarknadspolitik är oftast ett hinder för utveck-
lingen eftersom den inte i tillräckligt hög grad tar
hänsyn till kulturskaparnas speciella villkor.
Konstnärer har generellt låga inkomster av sitt
konstnärliga arbete. I genomsnitt kommer endast
omkring en femtedel av inkomsten från detta arbete.
Bildkonstnärerna är den konstnärskategori som har de
lägsta bruttoinkomsterna.
Även mycket låga inkomster beskattas med kom-
munal inkomstskatt. Därutöver ska egenavgifter be-
talas. Konstnärernas låga inkomster medför att den
höga beskattningen utgör ett hinder för flertalet att
försörja sig på den inkomst som de har från sin
konstnärliga verksamhet. Ofta behövs kompletterande
inkomster från ytterligare arbeten. Sverige är ju det
land som beskattar låginkomsttagare allra högst.
Moderaterna har föreslagit att man ska höja
grundavdraget, vilket i allra högsta grad skulle gynna
just den här gruppen.
Vi moderater eftersträvar också ett tydligt skatte-
system med en enhetlig momssats. Det beror på att vi
vill undvika riktade och speciella momssatser på
olika saker. Det tydligaste exemplet på inkonsekven-
sen i dagens momssystem gäller skillnaden mellan
om en konstnär själv säljer sitt verk eller väljer att
låta en gallerist göra det. Den frågan har ju tagits upp
här tidigare. I dag inträder 12 % moms för bildkonst-
närer vid egen försäljning över 300 000 kr. Om hon
eller han väljer att låta en gallerist sälja tavlan blir
momssatsen 25 %.
Vi föreslår att det tillsätts en utredning om en
gemensam momssats för kultursektorn. I denna ut-
redning måste också gallerimomsfrågan belysas.
Att sänka skatten har en stimulerande effekt. Det
vet vi. Det har vi sett inte minst på den sänkta bok-
momsen. Varför skulle inte det här receptet kunna
användas i andra sammanhang.
Vi föreslår alltså en gemensam momssats för
kultursektorn.
I dag är inte inköp av konstföremål avdragsgilla
för företag. Vi vill ändra på det. Företag bör få av-
dragsrätt för inköp av konst och för sina konstnärliga
utsmyckningar. Det innebär att fler människor får del
av god konst och kultur på sina arbetsplatser, och
samtidigt får konstnärerna en större avsättning för
sina alster. Det blir en större efterfrågan på deras
konstnärliga verk.
Cirka hälften av bildkonstnärerna har sin arbets-
lokal i eller i anslutning till bostaden. Med dagens
inkomstskattelag är avdrag för arbetsrum mycket
svåra att få godkända i deklarationen. Det vet vi riks-
dagsmän också. Därför bör man utveckla rätten till
avdrag för arbetsrum eller ateljéer.
De flesta småföretagande konstnärer har svårt att
leva på sina intäkter från den konstnärliga verksam-
heten. Det är därför angeläget att förbättra förutsätt-
ningarna för konstnärer beträffande bland annat skat-
ter, byråkrati och krångliga regler. Det gäller moms-
inbetalningar och egenavgifter. Regler som kringgär-
dar småföretagare måste förenklas och avskaffas. Jag
vill peka på några förslag som skulle göra livet enkla-
re för våra konstnärer.
Den av regeringen tillsatta Småföretagsdelegatio-
nens rapport innehåller en lång rad förslag som är av
en sådan art att de dramatiskt skulle underlätta för
småföretagen utan att ge upphov till statsfinansiella
kostnader. För några år sedan presenterade delegatio-
nen 81 konkreta förslag till regelförenklingar. Större
delen av de här förslagen är fortfarande inte genom-
förda. Jag vill uppmana regeringen att ta del av och
genomföra de förslagen. Det skulle i högsta grad
underlätta för konstnärer och konsthantverkare.
Ytterligare en frågan som jag vill nämna handlar
om upphovsrätten. På samma sätt som företagare i
andra branscher kan trygga sin försörjning med hjälp
av till exempel patent och mönsterskydd måste
konstnärer kunna känna sig säkra på att lagar och
regler om upphovsrätt ger dem fullgod säkerhet så att
deras verk blir skyddade. Så är inte fallet i dag.
Olika bidrag, stöd och ersättningsformer finns ju,
och de bygger på att det ges bidrag hela tiden. Men
när det finns så många olika stödformer är risken att
ersättningarna går till kulturadministratörerna snarare
än till kulturskaparna. Projektmedel är i hög grad
knutna till institutionerna i stället för till den eller de
konstnärer som ska utföra arbetet. Det finns rätt
mycket statistik om detta.
Vi förordar i likhet med konstnärerna att statens
stöd inriktas på att öka de yrkesverksamma konstnä-
rernas möjligheter att få ersättning för det arbete de
utför och möjliggöra att verken visas och framförs
inför publik. Villkoren för de professionella konstnä-
rerna ska vara sådana att de kan basera sin försörjning
och inbetalning till socialförsäkringssystemet på
ersättning för utfört arbete.
En ökad efterfrågan på konstnärernas alster och
kompetens leder till ökade arbetsmöjligheter, och
därmed till ökade inkomster. I stället för selektiva
stöd och bidrag ska statens åtgärder inriktas på att
förbättra konstnärernas arbetsmarknad och därmed
deras möjligheter att försörja sig.
Två typer av ekonomiska förhållanden är karakte-
ristiska för konstnärsyrket. Det ena är etableringen.
Det tar lång tid att etablera sig som konstnär. Det
andra är att inkomsterna är så ojämna över tiden.
Detta visar med tydlighet behovet av ändrade och mer
individanpassade system. Samma sak gäller med de
trygghetssystem vi har. Där borde man kunna ha
tilläggsförsäkringar som täcker inkomstförluster och
ett skattesystem som gör att man kan fördela ut sina
inkomster över tiden.
Pensionssystemet har redan omnämnts här, så det
ska jag inte ta upp. Men det finns exempel på kom-
plement till det allmänna socialförsäkringssystemet
som kan administreras av de olika konstnärsförbun-
den. Exempelvis Författarförbundet har något sådant.
Herr talman! Kulturen ska vara en fri och obun-
den kraft i samhället och ge förutsättningar för ett
kulturellt växande Sverige. Genom en större enskild
sektor och ett starkare civilt samhälle kan såväl män-
niskor som företag växa. Vi moderater har en klar och
genomtänkt politik för att förbättra kulturskaparnas
villkor. Vi har visat på en förändring av politiken på
en rad områden och har en rad punkter om detta i
våra förslag. Det skulle innebära väsentligt förbättra-
de arbetsförhållanden för Maj Britt Niklasson och alla
landets konstnärer.
Avslutningsvis vill jag betona att det är självklart
att konstnärer bör kunna basera sin försörjning på
ersättning för utfört konstnärligt arbete och inte på
bidrag. Därmed försäkras kulturen också oberoende.

Anf. 108 PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Med viss tveksamhet begär jag
replik. Jag tycker att inlägget från Anna Lindgren är
något märkligt. De flesta av de frågor hon tar upp
handlar faktiskt om andra utskotts verksamhetsområ-
den - arbetsmarknadsutskottet, skatteutskottet och
socialförsäkringsutskottet. Jag märkte väldigt lite av
kulturpolitik.
Men i ett fall kan jag för en gångs skull hålla med
en moderat talare, nämligen i fråga om att ni är väl-
digt konsekventa i er politik. Ni tror att sänkta skatter
löser alla problem. Om vi ska få mer kulturell mång-
fald och ett bättre kulturliv ska vi sänka ersättningen
och bidragen till konstnärerna, föreslår ni, och sedan
ska någon sorts dynamiska effekter lösa detta. Vi är
tveksamma. För egen del är jag mycket skeptisk till
den ståndpunkten.

Anf. 109 ANNA LINDGREN (m) replik:
Herr talman! Ja, man kan se det så. Men vi har
lagt fram en politik som gäller hela politikområdet.
Vi har motionerat i utskottet för att markera att vi
tycker att saker och ting hänger ihop. Om vi nu i
kulturutskottet ägnar oss åt bidragsgivning och tycker
att vi kanske ska se på medborgarna, i det här fallet
konstnärerna, på ett lite annorlunda sätt måste vi
också lyfta fram de alternativ som vi tycker är bra. Vi
vet också, inte minst genom brevet från Maj Britt
Niklasson och genom andra konstnärer som vi träffar
- jag har jobbat i nästan 30 år inom kultur- och fri-
tidsnämnd i Linköpings kommun, så jag har rätt goda
kontakter och vet vilka villkor konstnärerna har - att
det här är ett sätt.
I den långa debatt vi haft har väldigt många olika
frågor tagits upp. Jag har tyckt att det var just detta
jag ville lyfta fram. Det hör ändå till vårt område.

Anf. 110 PETER PEDERSEN (v) replik:
Herr talman! Jag har full respekt för den stånd-
punkten. Men det ter sig något märkligt. Inte bara
Vänsterpartiet utan samtliga andra partier ifrågasätter
ju den moderata strategin på kulturområdet. Vi andra
kan ha olika uppfattningar i sak och små skiljaktig-
heter, men ni avviker väldigt markant genom att dra
bort 800 miljoner.
Om vi nu hela tiden ska sänka alla skatter - jag
kan tänka mig att sänka vissa skatter som bokmom-
sen; det slogs jag hårt för och är glad över det lyckade
resultatet - är ju frågan: Hur kan vi då tro att vi ska
kunna öka anslaget till viktiga institutioner så att de
faktiskt har råd att betala avtalsenliga löner, vettiga
pensioner och så vidare? Någonstans ska ju dessa
institutioner ha sina pengar ifrån. Vi måste hålla isär
dels kulturinstitutioner som arbetsgivare, dels de
enskilda kulturskaparna. Om vi nu ständigt ska mins-
ka alla skatter, det vill säga minska intäkterna, blir det
också mindre pengar att fördela ut till olika kulturin-
stitutioner. På vilket sätt ökar det deras möjlighet att
betala ut vettiga löner?

Anf. 111 ANNA LINDGREN (m) replik:
Herr talman! Vad vi säger är att man bör koncent-
rera statens uppgifter till de viktiga statliga uppgifter-
na.
När vi sedan pratar om skatten - Peter Pedersen
tar själv upp detta med momsen - finns det ju dyna-
miska effekter i skattesänkningar. Det har vi sett
dramatiskt när det gäller just bokmomsen.

Anf. 112 HANS BACKMAN (fp):
Herr talman! När jag var liten tog mina föräldrar
med mig på Klas Klättermus och andra barnteatrar.
Lusten till teater väcktes så att jag i tonåren sedan
tittade vidare på TV-teater som En handelsresandes
död och Lång dags färd mot natt. Människoödena
fascinerade i de här pjäserna. Jag började låna böcker
från biblioteket och i mina föräldrars bokhylla. Jag
läste John Steinbeck och förstod att det fanns många
olika sätt att leva sitt liv. Min musiklärarinna lärde
mig också att förstå och älska musik.
Allt det här hände i barndomen. Det är ju så: Om
man får ta del av vårt rika kulturutbud redan i barn-
domen tar man ofta med sig intresset in i vuxenlivet.
Då får man också möjlighet att leva ett rikare liv.
Detta är huvudorsaken till att vi i Folkpartiet
tycker att det är mycket viktigt att barn och ungdomar
ska ha god tillgång till ett rikt kulturutbud och vara
prioriterade i kulturpolitiken. Genom barnen kan vi
lägga grunden för framtidens nya kulturmönster.
Bland dem som är unga i dag finns den kulturellt
medvetna publiken för morgondagen. Här finns också
framtidens kulturskapare.
För många ungdomar är kultur intimt förknippad
med en livsstil. Kulturen blir därför en del av själva
identiteten. Behovet av upplevelser är en viktig del av
ungdomars vardag. Här kan den professionella kons-
ten få stor betydelse och bli ett komplement till det
kommersiella utbudet. För barns och ungdomars
intresse för museernas samlingar och utställningar
spelar museipedagogerna en stor roll. TV:s såpoperor
och serier i all ära, men det är väldigt bra om man
som ung också upptäcker teatrar som Galeasen, som
finns här i Stockholmsområdet, och alla andra fria
teatergrupper som gör ett jättejobb och som verkligen
kan väcka intresset hos tonåringar med en mycket bra
och tuff form av teater.
Sedan är det, icke att förglömma, väldigt bra för
en bygd om den kan få en koppling till en ny ung-
domskultur eller populärkultur. Musik- och kul-
turskolorna ger barn och ungdomar möjlighet till ett
mer individuellt kulturutövande och främjar deras
förståelse av kultur. Ett exempel är att flera frontfigu-
rer i Sveriges nya exportnäring popmusikbranschen
har vittnat om att den kommunala musikskolan har
varit betydelsefull i deras utveckling. Folkpartiet
anser därför att musik- och kulturskolornas verksam-
het ska stödjas och stimuleras så långt som möjligt.
När det gäller den lokala kulturen är det väldigt
viktigt att man satsar på lokaler för rockmusik och
pop. Det kan få stor betydelse för ortens unga, både
för publiken och för dem som själva vill pröva sina
möjligheter att bli artister. Några av de senaste årti-
ondenas mest kända personer från mitt hemlän Gäv-
leborg har skapat sig sina namn just inom sång och
musik. Vi har populära och folkkära artister som
Monica Törnell och Tomas Ledin, och själva före-
komsten av dessa artister från vårt län har stärkt
självkänslan hos oss. Vi har teaterskådespelare som
Rolf Lassgård och andra personer som för ut Gävle-
borgs budskap runtom i landet. Detta stärker helt klart
självkänslan hos ett län som Gävleborg.
Kulturen är i sig en kreativ verksamhet, och en
skapande och utvecklande verksamhet inom kultur-
området sprider sig gärna till andra områden på orten.
Det är bättre för ett företag att komma till en ort med
ett levande kulturliv, för där blixtrar och lever ortens
befolkning. Människorna är glada och nöjda att bo
där.
När det gäller kunskap och bildning har alla män-
niskor rätt till detta. Kunskap och information är en
viktig del av livet. Bildning har under senare år ned-
värderats, och detta vill vi ändra på. Respekten för
kunskap måste få en renässans. En reformation av
skolan är en hörnsten i detta arbete; en aktiv kultur-
politik är en annan. Kunskap är frihet - såväl för den
enskilde, som slipper lita på auktoriteter, som för
samhället i stort, som kan ta upp kampen mot popu-
lism och auktoritära läror. Inte minst när det kommer
fram främlingsfientliga partier som Sverigedemokra-
terna och kommer in i fullmäktigeförsamlingar här
och var gäller det att ha koll på sin historia och den
kultur som finns runtom oss.
Skolan är en av samhällets viktigaste kulturinsti-
tutioner. Den ska förmedla kunskap och bildning och
vara en kreativ miljö där eleverna får skapa själva.
Det är en viktig förutsättning för lärande. Genom
skolan kan också alla barn och ungdomar nås av
professionella kulturutövare och därigenom få se
teater och film och höra musik av hög kvalitet, såsom
jag fick när jag var liten. Alla barn och ungdomar bör
också under sin skoltid få några skönlitterära verk
som gåva, böcker som sedan kan följa med dem ut i
livet, som uppmuntran att ta del av litteratur. Dessut-
om är det bra för den egna förmågan att hantera det
svenska språket.
Det är också viktigt att man får ta del av musik-
upplevelser i form av konserter och även teaterföre-
ställningar.
Jag vill också peka på att studieförbunden utgör
ett viktigt nav i kulturens infrastruktur. Genom stu-
dieförbundens rikstäckande nätverk skapas diskussio-
ner, debatter, föreläsningar, studiecirklar och utställ-
ningar över hela landet. Den lokala närvaron gör
studieförbunden unika i deras möjligheter att arrange-
ra kulturaktiviteter även på mycket små orter. Det
märker jag hemma i Hofors. De har en stor verksam-
het.
Studieförbundet Vuxenskolan där Folkpartiet är
en av grundorganisationerna är landets största kultur-
arrangör med 50 000 arrangemang per år med 3 mil-
joner deltagare. Det är en stor del människor som tar
del av deras verksamhet.
Folkbildningsrådet har fått statens uppdrag att
fördela folkbildningsanslaget till studieförbund och
folkhögskolor. Genom ett principbeslut har rådet låst
fast anslagen på ett sätt som missgynnar studieför-
bundens tillväxt. Det tycker vi i Folkpartiet är olyck-
ligt. Det drabbar exempelvis idrottens studieförbund
Sisu.
Det fria ordet är navet i liberal kulturpolitik. Litte-
raturen är en unik källa till kunskap, förståelse och
fördjupning. I denna tid av blixtsnabba förändringar
erbjuder boken en fristad för eftertanke och stillhet.
Det behövs satsningar på litteratur och läsande
eftersom läsandet och läsförståelsen minskar i dag.
Bibliotek är en kulturinstitution och en kunskapsbank
som har fortlevt genom årtusenden. I kommuner och
kommundelar fungerar de som lokala kulturcentrum
och har en nyckelfunktion när det gäller att motverka
segregation och kunskapsklyftor. Folkpartiet slår
därför vakt om alla människors möjlighet till kost-
nadsfria boklån ur ett rikt bestånd.
Folkpartiet vill ge folk- och skolbiblioteken ytter-
ligare 13 miljoner kronor i utökade resurser för bok-
inköp. Biblioteken på små orter bör prioriteras. Sats-
ningen finansieras delvis genom att En bok för alla
koncentrerar sig enbart på utgivningen av barn- och
ungdomslitteratur och upphör med vuxenutgivningen.
Det beror på att det inte finns samma behov av en
subventionerad vuxenutgivning nu när bokmomsen
glädjande nog har sänkts.
Folkpartiet har länge föreslagit en sänkning av
bokmomsen för att medverka till en sänkning av
bokpriserna. De första utvärderingarna visar också att
bokmomssänkningen har medfört sänkta priser och
ökad bokförsäljning. Inte minst studenter har gynnats
av reformen.
Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att
Folkpartiet anser att förhandsgranskningen av vuxen-
filmer ska avskaffas. Det enda skälet till statlig
granskning av film ska vara att sätta åldersgränser för
den granskade filmens publik. Det skulle innebära att
biofilm som inte har granskats ej heller får visas för
barn och ungdom. Vi anser att ytterligare en ålders-
gräns på 18 år bör införas. Genom förslaget minskas
Statens biografbyrås uppgifter avsevärt varför vi i
Folkpartiet anser att dess anslag kan dras ned med 3
miljoner kronor.
Herr talman! Jag står bakom Folkpartiets samtliga
reservationer men för att vinna tid avstår jag från
egna yrkanden.

Anf. 113 ANNE LUDVIGSSON (s):
Herr talman! Det har varit en lång, lugn och stä-
dad kulturdebatt. Man har hunnit bli både hungrig
och frusen. Jag har inga förhoppningar om att elda
upp er med mitt inlägg. Möjligen kan jag elda upp
och värma mig själv lite.
I detta betänkande hanteras tre motioner som be-
rör hemslöjden i Sverige. Svenska Hemslöjdsföre-
ningars Riksförbund, SHR, är den ideella organisa-
tionen. Jag ska i mitt anförande uppehålla mig främst
vid den ideella organisationen med dess anslutna
läns- och lokalföreningar.
Jag har inget yrkande vad gäller budgetramarna i
betänkandet, även om lusten finns. Jag vill dock göra
utskottet uppmärksamt på en del frågor inför kom-
mande budgetarbete.
Intresset för hemslöjd ökar, inte minst bland unga
människor. Idrotten fångar upp många ungdomar,
dock inte alla - det är viktigt att påpeka. I min motion
Kr306 pekar jag på hemslöjdsrörelsens möjligheter i
samhället. Jag ska här och nu lyfta fram fem områ-
den.
För det första vill jag lyfta fram slöjden som mö-
tesplats. I hemslöjdsföreningarna samlas människor i
alla åldrar - fritidsslöjdare, deltidsslöjdare, heltids-
slöjdare och allmänt slöjdintresserade. Till den sist-
nämnda gruppen hör jag. Jag brinner mycket för
slöjd.
För det andra vill jag lyfta fram slöjden som ett
verktyg för ökad folkhälsa. Många människor, både
unga och äldre, känner oro och stress i sin vardag.
Slöjden kan hjälpa människor att finna ro och harmo-
ni. Den kan också vara en del i rehabiliteringsarbetet
för många människor.
För det tredje kan slöjden vara ett verktyg i integ-
rationsarbetet. Slöjden är gränsöverskridande och ska
naturligtvis användas i integrationsarbetet. Slöjden
borde också vara självskriven som en del i kul-
turskolorna runtom i landet. Det kanske vi alla kan
hjälpas åt att verka för.
För det fjärde vill jag ta upp slöjden som näring.
Fler och fler slöjdare kan driva egna företag. Det är
glädjande och har stor betydelse, inte minst för när-
ingsutvecklingen på landsbygden.
För det femte vill jag ta upp slöjdens kunskap som
en del i ett framgångsrikt designarbete.
Herr talman! Sverige ska bli världsbäst på vissa
delar inom designområdet fram till 2005. Det är inte
jag som har hittat på det utan det är näringsministerns
uttalande. Det är en stor utmaning men fullt möjligt.
Sverige har en stolt formgivningstradition att be-
vara. Vi har ett gott rykte internationellt. Det finns en
positiv bild av Sverige som föregångsland inom
formgivning. Vi är kända för att det vi gör borgar för
kvalitet och är brukarvänligt. De produkter som har
gjort Sverige berömt i formgivningskretsar har haft
sitt ursprung i det säregna för Sverige: svenska råva-
ror, svenskt hantverk och svensk tradition.
Samarbetet mellan formgivare och industrin har
mycket gamla anor i Sverige. Svenska Slöjdförening-
en som från 1976 heter Föreningen Svensk Form
startade sin verksamhet så tidigt som 1845.
Den kunskap som finns inom Svenska Hemslöjds-
föreningens Riksförbund och bland slöjdare och
konsthantverkare runtom i landet är en drivkraft och
behövs i arbetet för en framgångsrik svensk formgiv-
ning och design. Ett utvecklingsarbete med både
tekniskt och konstnärligt innehåll måste ständigt pågå
för att Sverige ska lyckas ha kvar sin topposition i
internationella sammanhang.
Herr talman! Slöjden har unika möjligheter och är
en stor källa att ösa ur. Basen är hemslöjdsförening-
arna med sina lokalavdelningar och alla dess engage-
rade medlemmar.
Jag vill vara tydlig och påpeka att utan ett starkt
riksförbund som kan samla och utveckla organisatio-
nen, ta initiativ till och driva projekt och på olika sätt
synliggöra slöjden i samhället kommer vi inte att
lyckas med allt det jag har nämnt. Syns man inte så
finns man inte, lyder ett talesätt.
Det jag nu har anfört vad gäller hemslöjdens möj-
ligheter att vara en kraft i samhällsutvecklingen på
flera viktiga områden hoppas jag att utskottet tar med
sig, åtminstone de flesta av ledamöterna, inför kom-
mande budgetarbete, så att hemslöjdsrörelsen får
möjlighet att leva upp till visionen att ge alla männi-
skor möjlighet att känna glädjen, nyttan och skönhe-
ten med slöjden.

Anf. 114 ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Den här debatten har varit, som van-
ligt är i kulturutskottets debatter, både vacker, rik på
stora kärleksdeklarationer till kulturen och egentligen
förtvivlad. Vi vet alla att om det inte finns pengar så
visar vi inte respekt och uppskattning för kulturen hur
många stora ord vi än använder. Så länge hierarkin i
den svenska politiken placerar kulturen i tiggarklass
kan vi berätta vilka vackra historier som helst. Vi kan
slå oss för bröstet av kärlek till kulturen, men vi gör
absolut ingenting.
Jag kan upprepa vad jag redan sagt massor av
gånger. Det här är ett dåligt lapptäcke. Man syr på ett
ställe och det spricker på tio andra ställen. Varje
vecka kommer signaler om kriser. Det handlar om
Norrbottensteatern, eller som Tomas Bolme säger i
dag, om scenkonsten i allmänhet, eller om en orkester
i Örebro eller om Drottningholmsteatern. Hur kan vi
då fortsätta att tala vackert om kulturen? Jag fattar
inte det.
Jag är dissident i kulturfrågor och kommer att
vara det så länge jag orkar tala och skriva. Jag accep-
terar inte den praktiska nedvärderingen av kulturen
som utgör mönster i svensk politik.
Varför inte, med tanke på den berömda jämförel-
sen mellan AMS och kulturen, en gång för alla rätta
till de brister som finns i kulturens ekonomi? Ja, säger
socialdemokraterna, vi har redan gjort det. I vilken
utsträckning? Små droppar i havet. Vi är långt ifrån
en korrigering av de strukturella bristerna i kulturens
ekonomi, mycket långt ifrån. Under tiden äter AMS
varje år upp miljard på miljard. Ja, säger socialdemo-
kraterna, men vi har ju ökat kulturanslagen. Om man
ökar från minus tio till minus sju kan det verka väl-
digt mycket, men det är fortfarande minus. Man bör-
jar från en så låg nivå att de 600 miljoner, som man
slår sig för bröstet och är så stolt över, inte betyder
någonting.
Mina före detta elever från Dramatiska institutet
och från Danshögskolan har samma ekonomi i dag,
efter 20 år med stora framgångar i yrket, som de hade
när de slutade skolan. De har en dålig ekonomi. Jag
vill inte träffa dem och tala vackert om kulturen. Jag
står på deras sida. Jag tycker inte att vi har rätt att här
systematiskt döma stora grupper till mycket låga
inkomster. Det är vad vi i praktiken gör. Då ska vi
åtminstone ha modet att säga det. Vi ska sluta snacka
vackert och i stället erkänna att verkligheten är myck-
et dyster.
Det sägs ibland att vi har en bra finansiering av
kulturen i jämförelse med andra länder. De jämförel-
serna är mycket svåra att göra över huvud taget.
Glöm inte heller att Sverige är ett land med liten
befolkning och ett litet språkområde, men med en
enorm yta.
En turné i Sverige kostar betydligt mer än en turné
i ett tättbefolkat land. En bok som publiceras i Sveri-
ge kostar mycket eftersom detta är ett litet språkom-
råde och boken inte kan publiceras i så stora upplagor
att den automatiskt täcker sina kostnader ens om den
är en succé.
Om vi vill ha en svensk kultur och om vi vill att
det svenska språket ska utvecklas måste vi acceptera
kostnaderna för de speciella villkor som Sverige har.
Jag tycker att det är en av politikens viktigaste upp-
gifter. Det gäller vår kollektiva identitet, och denna
kollektiva identitet kan inte få en stark grund om vi
inte skapar en hållbar ekonomi för den.
Jag ska inte yrka på någon särskild reservation,
men jag ställer mig självklart bakom Folkpartiets
reservationer. Jag vill bara säga att så länge jag orkar
tala och skriva kommer jag att med oändlig envishet
påminna er och många andra om dessa mycket obe-
hagliga fakta.
Det finns en sak till som jag skulle vilja tala om
lite grann. Det gäller Forum för levande historia. Jag
vet att den snart börjar sin verksamhet. Vi är alla
överens om att det är viktigt att denna verksamhet
kommer i gång, och där använder vi inte för stora
eller för vackra ord utan det är helt korrekt.
När det gäller innehållet har vi fortfarande mycket
ofta i våra relationer till det förflutna, till västerlan-
dets förflutna, en tendens att bara se högerextremis-
men. Vi måste också komma ihåg blodbaden, lidan-
dena och folkmorden som vänsterextremismen står
för. Och kom ihåg att när Milosevic inte längre kunde
leda sitt land som kommunist blev han extremnatio-
nalist. Det gick jättebra att sätta i gång en förskräcklig
förintelse av det egna folket, den egna kulturen, det
egna landet. Det finns ingen skillnad mellan dessa
extrema rörelser trots att de talar olika språk.
Det finns ytterligare en sak som vi måste ta fram
när vi diskuterar arbetsuppgifterna för Forum för
levande historia.
Det är en mycket viktig del av debatten. Det gäller
alla former av fanatism; religiös fanatism, ateistisk
fanatism, kristen fanatism, muslimsk fanatism, judisk
fanatism och som sagt även den ateistiska. Den har
inte verkat så väldigt hårt under den senaste tiden,
men jag har fått uppleva den när jag var liten - när vi
inte fick gå till kyrkan under det som vi kallar för den
stora veckan, alltså veckan före påsk. Man låste in oss
i gymnasiet så att vi inte skulle kunna gå till mässan.
Vi var inte så väldigt troende, utan det är bara så att
våra ortodoxa mässor är mycket vackra och även
fantastiska mötesplatser. En ortodox kyrka är en kyr-
ka fylld med glädje. Titta på de ryska kyrkorna! De
ser ut som stora sagoleksaker och slott från drömmar-
na. Men det var förbjudet. Vi skulle inte gå till kyr-
kan. Kyrkan skulle presenteras bara som opium för
folket. När jag biktade mig för sista gången, när jag
var 18 år, och sade till prästen: Jag tror att jag inte
tror på Gud! så såg jag rädslan i hans ögon. Han trod-
de att jag var skickad av hemliga polisen. Det var jag
inte, utan jag hade mina tvivel. Men den mannen åkte
in i fängelse veckan efter den där sista rumänska
bikten. Sedan hade jag min lilla ateistiska period.
De här sakerna måste vi jobba systematiskt och på
djupet med. Därför är det bra att Forum för levande
historia snart börjar sin verksamhet.

Anf. 115 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har den största respekt för Ana
Maria Nartis stora engagemang i kulturfrågor. Jag har
också en kort fråga när det gäller den första delen,
angående ekonomi på kultursidan.
Ana Maria Narti beskriver budgeten som ett
lapptäcke som spricker i skarvarna. 600 miljoner
kronor, som den socialdemokratiska regeringen till-
sammans med våra samarbetspartier har satsat under
den gångna mandatperioden, skulle enbart vara ett
steg från minus tio till minus fem. Nu föreslår det
parti som Ana Maria Narti företräder en ökning med
0,6 % i förhållande till regeringens förslag på kultur-
området.
Min fråga är enkel: Står Ana Maria Narti bakom
det budgetförslag som Folkpartiet har lagt fram när
det handlar om budgetramen på kulturområdet?

Anf. 116 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Herr talman! Jag har ett enkelt svar på en enkel
fråga: Ja, därför att jag hoppas att kunna påverka mitt
parti till mycket större satsningar mycket snabbt.
Det finns ett kulturpolitiskt program som är un-
dertecknat av mig men som bär Folkpartiets symbol.
Det använde jag mig av under valkampanjen, och jag
ska göra allt som jag kan för att det kulturpolitiska
programmet mycket snabbt ska omvandlas i betydligt
större belopp. Det är därför jag säger att jag är dissi-
dent i kulturpolitiken.

Anf. 117 KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag har begärt ordet för att kort berö-
ra tre olika områden.
För det första har jag i en enskild motion lyft fram
betydelsen av de allmänna samlingslokalerna, som
var och en är en betydelsefull mötesplats. Det är byg-
degårdar, bystugor, folkets hus, ordenshus och andra
samlingslokaler som är öppna för alla demokratiska
krafter. Här möts människor för studier, amatörkultur,
fester och föreningsmöten. Här framträder professio-
nella musiker, skådespelare, bildkonstnärer och för-
fattare. Här diskuteras bygdens utveckling. Trots allt
ideellt arbete som görs av människor i bygden krävs
kontanta medel för att rusta och göra samlingslokalen
tillgängligare. Statsbidraget är mer än väl motiverat.
Jag tycker att regeringen har visat en njugghet
gentemot samlingslokalerna. Den verkar inte riktigt
ha insett deras betydelse, och det beklagar jag. Förra
året höjdes efter kulturutskottets insatser regeringens
förslag på 19 miljoner kronor till 29 miljoner kronor.
Det var bra, om än otillräckligt. I år ville regeringen
ta bort 2 ½ miljon av redan otillräckliga bidrag, vilket
nu åtminstone återställs genom kulturutskottets insats.
Centerpartiet har under många år arbetat för att höja
statsbidragen till allmänna samlingslokaler - för 2003
med 37 ½ miljon kronor utöver riksdagsmajoriteten.
Mitt engagemang i Bygdegårdarnas Riksförbund ger
insikt i att detta är mycket angelägna frågor och att
behovet av stöd är mycket stort.
Jag skulle vilja passa på att ställa en fråga till So-
cialdemokraternas taleskvinna, Annika Nilsson, när
det gäller de allmänna samlingslokalerna: Borde inte
vi kunna vara överens om att försöka få bort den
njugghet som regeringen visar och få regeringen på
lite annat humör när det gäller synen på samlingslo-
kaler?
Det finns en samlingslokalutredning som nu ar-
betar. Om Annika Nilsson inom sitt parti och jag
inom Centerpartiet - för mig är det inte svårt - och
dessutom flera i den här salen representerade partier
skulle kunna agera så att vi fick ett betydligt lyft och
en betydlig höjning av det statliga anslaget så kanske
vi skulle kunna få en majoritet för det. Det vill jag
och Centerpartiet mycket aktivt medverka till.
För det andra vill jag understryka att en satsning
på Filmberget i Grängesberg i Dalarna är viktig. Det
är också viktigt att den fullföljs ordentligt. Ludvika
kommun med flera engagerar sig förtjänstfullt för att
så ska bli fallet. Jag stöder de reservationer som avgi-
vits av Centerpartiets Birgitta Sellén och som rör
filmvårdscentralen i Grängesberg. Jag har i en enskild
motion lyft upp de frågorna och ser fram emot att vi
utnyttjar de lokaler och den kompetens som finns i
Grängesberg för en samlad, rejäl satsning på ett film-
centrum i Filmberget.
För det tredje, herr talman, anser jag att det be-
hövs ett nationellt uppdrag till Sveriges Film- och
biografmuseum i Säter i Dalarna. Stora samlingar har
donerats dit. Där finns också en biografsalong där ett
50-tal personer åt gången kan se film och prova på
biografstolar från olika epoker. Museet är unikt, och
en stor nationell tillgång som 1995 tilldelades en
Guldbagge för kreativa insatser. Jag hoppas att i en
nära framtid återfinna Film- och biografmuseet i
Säter på listan över nationella uppdrag. Jag har fört
fram frågan till kulturministern och jag har fått ett
allmänt hållet positivt svar. Men det räcker inte, utan
det krävs handling. Detta måste upp på listan för
nationella uppdrag. Det kommer jag att fortsätta ar-
beta för.
Herr talman! Jag har inga yrkanden, men jag har
fått framföra för mig tre viktiga frågor, och jag hop-
pas få ett bra debattutbyte med Annika Nilsson där vi
kan enas om satsningar på samlingslokaler.

Anf. 118 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Herr talman! Genom åren som har gått tror jag att
den socialdemokratiska gruppen i kulturutskottet
verkligen har visat sitt stora intresse för samlingslo-
kaler. Vi har ett stort engagemang i dessa frågor.
Under årens lopp har det kommit några förslag från
regeringen som inneburit borttagande eller neddrag-
ningar. Från den socialdemokratiska gruppen har vi
kunnat plocka fram nya pengar som vi gjorde 1998
och även förra året då vi ökade på med 10 miljoner. I
år har vi tagit bort den neddragning som regeringen
har föreslagit. Kenneth Johansson kan vara fullstän-
digt övertygad om att det engagemang som han har
för samlingslokaler delas av den socialdemokratiska
gruppen.
Jag kan lova att jag ska försöka sprida engage-
manget till regeringen. Jag kan önska Kenneth Jo-
hansson lycka till med att försöka få samma samlade
bild från den borgerliga gruppen. Det finns ju ett parti
i den borgerliga gruppen som inte alls tycker att detta
är speciellt viktigt.

Anf. 119 KENNETH JOHANSSON (c)
replik:
Herr talman! Jag sade i mitt anförande att kultur-
utskottets majoritet har tagit regeringen i örat i vissa
delar när det gäller de alldeles galna besparingarna på
detta område. Det ska ni ha ett tack för. Men det är
helt otillräckligt. Det var det som var min poäng.
Centerpartiet avsätter 37,5 miljoner kronor mer än
vad ni i majoriteten i kulturutskottet har kommit fram
till. Vi har föreslagit 37,5 miljoner kronor mer för att
vi ska kunna lyfta fram samlingslokalen som en de-
mokratisk mötesplats med stor betydelse för bygdens
utveckling och där man kan ha sina möten. Jag tror
faktiskt att vi har ett gemensamt intresse av att sti-
mulera en sådan utveckling.
Det är bra det ni har gjort, men det är fullständigt
otillräckligt. Det tycker jag vi ska ha med oss. Om vi
hjälps åt över partigränserna via Samlingslokalutred-
ningen, arbete här och olika lobbyaktiviteter tror jag
att vi kan få förståelse.
Jag vet hur det var när vi hade en icke-socialistisk
regering i detta land. På anslaget för allmänna sam-
lingslokaler fanns det betydligt mer många av de år
som Centerpartiet hade inflytande i regeringen. Vi
vill komma tillbaka dit.

Anf. 120 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Herr talman! Precis som Kenneth Johansson säger
pågår det en samlingslokalutredning. Jag tycker att
det ska bli väldigt intressant att se vad utredningen
kommer fram till. Jag tror inte att det bara handlar om
nivån på anslaget, även om jag precis som Kenneth
Johansson önskar att vi kunde satsa mer på detta
område. Men allt handlar ju om prioritering när man
lägger fram budgeten som en helhet. Inriktningen på
anslaget ska vara det bästa i fråga om vad som ska
stimuleras och inte ska stimuleras. Jag ser fram emot
utredningen och arbetet. Jag vet att Centerpartiet och
Kenneth Johansson har ett stort engagemang i frågor-
na. Jag kan lova att även vi har det.

Anf. 121 KENNETH JOHANSSON (c)
replik:
Herr talman! Jag summerar inlägget med att vi är
överens om att samlingslokalerna har stor betydelse,
och att vi är överens om att Samlingslokalutredningen
har en viktig uppgift i att ta fram underlag för kom-
mande beslut och ställningstaganden. Jag har också
hört att det finns en ambition hos Socialdemokrater-
nas talesman att tillsammans med mig och många
andra agera aktivt för att vi ska kunna höja det anslag
som i dag är alldeles för lågt enligt min uppfattning.
Jag tror inte att jag kommer längre i denna diskus-
sion.

Anf. 122 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Herr talman! Göteborgsoperan invigdes 1994.
Under åren har många av Västra Götalands en och en
halv miljon invånare kunnat glädjas åt en stor och
blandad repertoar. Göteborgsoperan har nu inlett sin
nionde säsong sedan invigningen 1994. Som en del
av repertoaren står jag här i kammaren med en mo-
tion från oss socialdemokratiska riksdagsledamöter i
Västsverige. Jag måste säga att det inte är av glädje
som jag står här, eftersom jag åter måste konstatera
att Göteborgsoperan har fått otillräckliga medel för
att bedriva sin verksamhet.
Herr talman! I vår motion "Göteborgsoperan" vi-
sar vi hur kultur genom Göteborgsoperans förtjänst
spridits till en bred befolkningsgrupp som kanske inte
annars hade kommit i kontakt med dans, sång och
musik i denna form. Göteborgsoperan har målsätt-
ningen att bli ett av de mest intressanta operahusen i
Europa och en ambition att verkligen nå ut till alla,
inte bara geografiskt utan också verksamhetsmässigt.
Studierna visar att man är på god väg. Över 30 % av
den vuxna befolkningen i Göteborg med omnejd gör
minst ett besök per år på Göteborgsoperan.
Bristande finansiering av driften har redan från
starten varit ett stort problem för Göteborgsoperan.
Visserligen fick verksamheten ett nödvändigt tillskott
genom en utökning av det statliga verksamhetsbidra-
get med 9 miljoner kronor förra året. Det är vi djupt
tacksamma för. Dessvärre är utökningen långt ifrån
tillräcklig.
Herr talman! Vid jämförelser med till exempel
Kungliga Operan i Stockholm visar det sig att Göte-
borgsoperan har alltför begränsade resurser. Själv-
klart argumenterar jag inte emot Kungliga Operan.
Tvärtom! Jag uppskattar och är stolt över att vi har en
magnifik nationalscen i Sverige. Jag vill endast påpe-
ka att det offentliga bidraget till de konstnärliga och
tekniska resurserna utifrån ett verksamhets- och pu-
blikperspektiv är betydligt mindre för Göteborgsope-
ran än för andra musikteatrar. Det bekräftas av Sta-
tens kulturråd i rapporten Från Sevilla till Duvemåla.
En ekonomi som inte är i långsiktig balans riske-
rar att som konsekvens få en betydande försämring av
både bredd och kvalitet. Risken är överhängande att
Göteborgsoperan tappar den position som nu uppnåtts
bland både publik och kritiker.
Herr talman! Det vore på sin plats med ett förtyd-
ligande om hur riksdagen ser på Göteborgsoperans
framtid. I förra årets budget för utgiftsområdet hade
man från kulturutskottet och riksdagen stor förståelse
för Göteborgsoperans verksamhet. Då underströks
vikten av en ökad medelstilldelning. Kulturrådet
ökade bidraget, vilket var bra, men det var långt ifrån
tillräckligt.
Visst är det såsom utskottet menar att det ankom-
mer på Kulturrådet att besluta om huruvida ytterligare
nivåhöjning ska göras av bidraget inom ramen för
anslaget. Men det skulle vara välbehövligt om kultur-
utskottet fullföljde ansvaret för Göteborgsoperan.
Helst hade jag velat se ett bifall till en medelsfördel-
ning. I varje fall hade jag velat att kulturutskottet som
förra året gjort en ordentlig markering som ökade
medlen till Göteborgsoperan.
Om Göteborgsoperan inte får ekonomiskt tillskott
finns det få vägar att gå. Då kommer biljettprishöj-
ningar som ett brev på posten, och operan riskerar att
få en lyxstämpel. Det kan ju inte vara regeringens
mening att en verksamhet som i dag har ambitionen
att nå ut till alla endast ska bli för ett fåtal.
Herr talman! Jag lovar att återkomma i nästa års
debatt. Då hoppas jag att man kommer att tillgodose
Göteborgsoperan. Om jag hade kunnat anmäla mig på
talarlistan i dag hade jag gjort det.

Anf. 123 ANNIKA NILSSON (s) replik:
Herr talman! När kulturutskottet förra året be-
handlade budgeten hade vi en total ökning under
anslaget till den verksamhet som Göteborgsoperan
ingår i. Kulturutskottet gjorde en öronmärkning och
visade vad som var extra viktigt. I år har vi ingen
ökning av anslaget. Det innebär att man om man
skulle öronmärka en ökning i år skulle få dra ned
någon annanstans. Det är vi inte beredda att ta initia-
tiv till.
Jag vill försäkra Claes-Göran Brundin att frågan
om Göteborgsoperan, som har en fantastisk verksam-
het, är mycket angelägen för den socialdemokratiska
gruppen i kulturutskottet. Vi kan förhoppningsvis
komma tillbaka med mer positiva besked i kulturbud-
geten nästa år.

Anf. 124 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s)
replik:
Herr talman! Jag tackar för det, Annika! Då tycker
jag att vi, både jag, du och övriga kamrater i kulturut-
skottet, arbetar för att vi ska få en ökning till stånd
och att vi av de pengarna ska se till att vi ska kunna
använda en del till Göteborgsoperan.

Anf. 125 LENNART KOLLMATS (fp)
replik:
Herr talman! Jag vill verkligen önska Claes-Göran
Brandin lycka till i det här lobbyarbetet. Det är ju så
att Folkpartiet som parti redan är övertygat om att
Göteborgsoperan ska ha mer. Dessutom är enstaka
moderater det också. Kan Claes-Göran Brandin få
med sig tillräckligt många socialdemokrater så börjar
det ju närma sig, kanske, att vi skulle kunna lyckas.
Men jag tror att det viktigaste faktiskt är att över-
tyga kulturministern. Nu har hon tyvärr gått och lyss-
nar inte på Claes-Göran Brandins väl valda ord om
Göteborgsoperan, men det är ju i år som förra året:
Det är ju från departementet förslagen från början
kommer, och det är ju där snålheten bedrar visheten i
den här frågan - höll jag på att säga. Utskottet för-
sökte sedan förra året rätta till en del. Från Folkparti-
ets sida har vi i ett par år nu haft ökade anslag till
Göteborgsoperan men blivit nedröstade av bland
annat Claes-Göran Brandins partikamrater.

Anf. 126 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s)
replik:
Herr talman! Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska
säga. När det gäller Moderaterna kan jag säga att det
finns vissa enstaka moderater, men i övrigt har ju
Moderaterna inte mer pengar till den här verksamhe-
ten. Det är i så fall någonting annat de tänker spara
på.
När det gäller Folkpartiet finns det mer pengar till
den här verksamheten, men om man tittar på stats-
budgeten som helhet och det budgetförslag som hel-
het som Folkpartiet har lagt fram så är väl frågan var
man kommer att ta de här pengarna. Det är ju alltid
så: Man tar från det ena och ger till det andra, och det
är väl också på det viset som Folkpartiet har gjort den
här budgeten.
Men jag hoppas innerligt att vi ska kunna sam-
ordna och att vi ska kunna få mera pengar till Göte-
borgsoperan, för den är nödvändig. Anledningen till
att jag har engagerat mig i Göteborgsoperan så myck-
et som jag har gjort - jag tror att det är tredje gången
jag står i den här talarstolen - är just att Göteborgs-
operan är en opera för alla människor i samhället,
oavsett vilken storlek man har på plånboken, och det
är det jag tycker är viktigt och något som man ska
behålla.

Anf. 127 LENNART KOLLMATS (fp)
replik:
Herr talman! Det var ett tämligen halsbrytande
hopp från ämnet, Göteborgsoperan, till hela statsbud-
geten. Men vi har faktiskt en budget som går ihop och
är finansierad, även den ökning som vi har på hela
kulturområdet inklusive miljonerna till Göteborgs-
operan. Jag kan glädja Claes-Göran Brandin att jag
även som landstingsråd i Halland ivrigt verkade för,
och faktiskt lyckades med, att landstinget i Halland
skulle bidra med pengar till Göteborgsoperan. Sedan
blev det av andra skäl så att landstingen inte gick in,
men det här är en angelägenhet som vi uppenbart har
gemensam.

Anf. 128 LEIF BJÖRNLOD (mp):
Herr talman! Jag tycker att det känns roligt att få
vara sista talare igen, och jag har glatt mig åt att se
herr talmannens uppskattning av våra framträdanden.
Det känns ju roligt och berikande!
Kulturen skapas ute i samhället. Vi har fått lära
oss att kultur betyder odling. Då kan vi se som vår
uppgift att vi ska gödsla och ge stöd. Jag tror att det,
precis som Anne Ludvigsson säger, finns kultur långt
ute i nejderna som spirar och som behöver få sitt stöd,
och just nu ska vi också vara slöjdare och slöjda ihop
en budget som håller i framtiden.
Efter att vi har fått lära oss vad kultur betyder
skulle jag vilja vara lite pedagog också, herr talman,
och så skulle jag vilja lära er två nya ord till. Det ena
är amatör, och det andra är professionell. Från Miljö-
partiets sida hade vi en liten motion som har blivit
behandlad, som handlade om ökat stöd till amatör-
verksamheterna. Eftersom amatör är ett ord som är
hämtad från franskans aimer, som betyder älska, så är
det så att de som sysslar med amatörverksamhet gör
det de älskar, till skillnad från dem som är professio-
nella, som verkar där de har en förtjänst och en vinst.
Det är därför vi har gått emot att vi ska göra någon
förändring i den lagstiftning som i dag finns om den
professionella boxningen. Vi har nog med våld och vi
har nog med folk som tjänar pengar på våld utan att
vi ska behöva stödja det i form av proffsboxning.
Tidigare i dag nämndes kulturens identitetsska-
pande funktion. Ja, det är utan tvekan så att kulturen
har en stark identitetsskapande funktion. Det visar
historien på gott och ont. Detta identitetsskapande
finns på lokal och regional nivå och betyder otroligt
mycket för bygdernas utveckling. Men även i natio-
nellt hänseende är det en viktig faktor, och i ett plu-
ralistiskt samhälle, där det finns många olika minori-
teter - språkliga, etniska, religiösa och andra kultur-
yttringar - är det också väldigt viktigt att de får möj-
lighet att få ett stöd. Därför är det mycket glädjande
att se att vi satsar på den finskspråkiga teatern och att
den samiska och den romska kulturen ska få ett ökat
stöd. De resandes kultur nämns inte, men jag förmo-
dar att den förhoppningsvis är inbakad i den romska.
Det är ett stöd som uttalat ska vara ett första steg.
Regeringen har ju sagt att det behövs ytterligare in-
satser att utveckla kulturpolitiken för minoriteterna.
Det ser jag fram emot och vill gärna vara med och
stödja i framtiden.
Litteraturen är onekligen hotad, av såväl teknik
som andra skäl. Jag ser alltså med stor glädje att vi
lyckades bevara stödet till de små bokhandlarna.
Jag tycker att det fanns ett bekymmer när det gäll-
de kulturmiljösatsningen i det budgetförslag som
föreligger, men det hoppas jag att vi får återkomma
till vid ett annat tillfälle och att vi får ta hand om detta
i departementsfrågorna. Tyvärr har vi inte ministern
här.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 7 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.18 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då
votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

7 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

KU1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Kammaren biföll utskottets förslag.

KrU1 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossam-
fund och fritid
Punkt 1 (Nya kulturpolitiska mål)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
280 för utskottet
42 för res. 1
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 52 m, 31 kd, 24 v, 20 c, 15 mp
För res. 1: 42 fp
Frånvarande: 6 s, 3 m, 6 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 2 (Efterlevnaden av de kulturpolitiska målen
och frågan om strukturer för kulturpolitiken)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
266 för utskottet
26 för res. 2
29 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 52 m, 10 fp, 31 kd, 20 c, 15 mp
För res. 2: 2 fp, 24 v
Avstod: 29 fp
Frånvarande: 6 s, 3 m, 7 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Helena Bargholtz, Eva Flyborg och Lars Tysklind
(alla fp) anmälde att de avsett att avstå från att rösta
men markerats ha röstat ja.

Punkt 4 (Utgångspunkten för kulturpolitiken)
1. utskottet
2. res. 4 (m)
Votering:
232 för utskottet
53 för res. 4
37 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 5 fp, 30 kd, 24 v, 20 c, 15 mp
För res. 4: 52 m, 1 kd
Avstod: 37 fp
Frånvarande: 6 s, 3 m, 6 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Helena Bargholtz och Eva Flyborg (båda fp) anmälde
att de avsett att avstå från att rösta men markerats ha
röstat ja.

Punkt 8 (Långsiktighet i anslagsgivningen, m.m.)
1. utskottet
2. res. 8 (kd)
Votering:
290 för utskottet
30 för res. 8
1 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 52 m, 41 fp, 24 v, 20 c, 15 mp
För res. 8: 30 kd
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 6 s, 3 m, 6 fp, 3 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 9 (Principer för anslagsuppräkning)
1. utskottet
2. res. 9 (fp, kd)
Votering:
242 för utskottet
73 för res. 9
6 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 51 m, 18 v, 20 c, 15 mp
För res. 9: 42 fp, 31 kd
Avstod: 6 v
Frånvarande: 6 s, 4 m, 6 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 33 (Fri entré på de centrala museerna)
1. utskottet
2. res. 17 (fp, kd, c)
Votering:
178 för utskottet
92 för res. 17
52 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 2 m, 1 kd, 24 v, 13 mp
För res. 17: 42 fp, 30 kd, 20 c
Avstod: 50 m, 2 mp
Frånvarande: 6 s, 3 m, 6 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp
Tobias Billström (m) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Per Landgren (kd) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Punkt 40 (Teknisk kompetens vid filmvårdscentralen
i Grängesberg)
1. utskottet
2. res. 23 (v, c)
Votering:
277 för utskottet
44 för res. 23
1 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 52 m, 42 fp, 30 kd, 15 mp
För res. 23: 24 v, 20 c
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 6 s, 3 m, 6 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 41 (Utredning om ett framtida svenskt natio-
nalarkiv för den rörliga bilden)
1. utskottet
2. res. 24 (kd, v, c)
Votering:
246 för utskottet
74 för res. 24
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 137 s, 51 m, 42 fp, 1 v, 15 mp
För res. 24: 31 kd, 23 v, 20 c
Frånvarande: 7 s, 4 m, 6 fp, 2 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Punkt 45 (Ändring i lagen om TV-avgift)
1. utskottet
2. res. 27 (fp, m)
Votering:
226 för utskottet
95 för res. 27
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 138 s, 29 kd, 24 v, 20 c, 15 mp
För res. 27: 52 m, 42 fp, 1 kd
Frånvarande: 6 s, 3 m, 6 fp, 3 kd, 6 v, 2 c, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

8 § Meddelande om inställd votering

Tredje vice talmannen meddelade att voteringen
torsdagen den 12 december kl. 9.00 skulle utgå.

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Finansutskottets betänkande
2002/03:FiU6 AP-fondernas verksamhet år 2001

Lagutskottets betänkande
2002/03:LU2 Ersättning vid flygolyckor

Bostadsutskottets betänkande
2002/03:BoU1Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

10 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 11 december

2002/03:94 av Johan Linander (c) till statsrådet Berit
Andnor
Nordisk integration

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 17 december.

11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 11 december

2002/03:277 av Ameer Sachet (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Kulturarbetares villkor på arbetsmarknaden
2002/03:278 av Jeppe Johnsson (m) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Registerhållningsavgiften
2002/03:279 av Gunnar Nordmark (fp) till närings-
minister Leif Pagrotsky
Statligt ägda företags ansvar
2002/03:280 av Berit Jóhannesson (v) till försvars-
minister Leni Björklund
Helikopterbataljonen på Säve
2002/03:281 av Berit Jóhannesson (v) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Utbildning av FN-poliser
2002/03:282 av Hans Hoff (s) till justitieminister
Thomas Bodström
Beslagtagande av fordon
2002/03:283 av Hans Hoff (s) till jordbruksminister
Ann-Christin Nykvist
Salmonellafritt kött
2002/03:284 av Ulla Löfgren (m) till statsrådet Ulrica
Messing
Natura 2000 och äganderätten
2002/03:285 av Anita Brodén (fp) till statsrådet Ulri-
ca Messing
Översyn av nollvisionen
2002/03:286 av Torkild Strandberg (fp) till justitie-
minister Thomas Bodström
Bekämpning av miljöbrott
2002/03:287 av Marie Wahlgren (fp) till miljöminis-
ter Lena Sommestad
Utredning av miljöbrott

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 17 december.

12 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 11 december

2002/03:220 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansminister Bosse Ringholm
Skatterna för småhusägare
2002/03:221 av Kenneth Johansson (c) till försvars-
minister Leni Björklund
Skogsbrandsflyget
2002/03:222 av Kenneth Johansson (c) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Nationellt uppdrag till Säters Film- och Biografmuse-
um
2002/03:223 av Annika Qarlsson (c) till statsrådet
Mona Sahlin
Ökad kunskap om hedersrelaterat hot och våld
2002/03:224 av Rolf Gunnarsson (m) till statsrådet
Ulrica Messing
Vägutbyggnader i Dalarna och Västmanland
2002/03:226 av Carl-Axel Johansson (m) till social-
minister Lars Engqvist
Antalet specialistgrenar inom sjukvården
2002/03:230 av Lars Tysklind (fp) till finansminister
Bosse Ringholm
Skattebefrielse för vissa stiftelser
2002/03:231 av Rolf Gunnarsson (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Skidskatten
2002/03:232 av Kenneth Johansson (c) till statsrådet
Morgan Johansson
Sveriges insatser för hiv/aids-prevention i de baltiska
länderna och Ryssland
2002/03:238 av Cecilia Nilsson Wigström (fp) till
utbildningsminister Thomas Östros
Skolverkets nya organisation
2002/03:239 av Torsten Lindström (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Gigasunet
2002/03:243 av Yilmaz Kerimo (s) till statsrådet Jan
O Karlsson
Boende för flyktingar
2002/03:244 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Hans Karlsson
Offentligt tillfälligt arbete
2002/03:245 av Rossana Dinamarca (v) till statsrådet
Ulrica Messing
Utbyggnad av riksväg 45 och järnväg
2002/03:246 av Eva Flyborg (fp) till näringsminister
Leif Pagrotsky
Eltillgång
2002/03:247 av Michael Hagberg (s) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Kommun- och landstingsägda företag
2002/03:248 av Björn Hamilton (m) till jordbruksmi-
nister Ann-Christin Nykvist
Åtgärder mot det globala sockeröverskottet
2002/03:249 av Eva Arvidsson (s) till statsrådet Lena
Hallengren
Skolor och förskolor i skärgården
2002/03:250 av Torkild Strandberg (fp) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Gränsöverskridande vård i EU
2002/03:254 av Christer Nylander (fp) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Budgeteringsmarginalen för år 2003
2002/03:257 av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet
Hans Karlsson
Invandrares arbetsgrupper
2002/03:260 av Per Erik Granström (s) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Tandvårdsreformen
2002/03:261 av Rigmor Stenmark (c) till statsrådet
Hans Karlsson
Arbetstemperaturen för bussförare
2002/03:262 av Lennart Beijer (v) till näringsminister
Leif Pagrotsky
Posten AB och småföretag
2002/03:263 av Lars Wegendal (s) till socialminister
Lars Engqvist
Äldreskyddsombud

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 17 december.

13 § Kammaren åtskildes kl. 17.12.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till och med
5 § anf. 26 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till och med 6 §
anf. 57 (delvis),
av andre vice talmannen därefter till och med anf. 104
(delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 16.18 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.