Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2002/03:29

Onsdagen den 4 december

Kl. 09.00 - 14.34

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------------------
----------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 28 november.
2 § Meddelande om val av ställföreträdande
ombudsman vid JO-ämbetet

Andre vice talmannen meddelade att val av ställ-
företrädande ombudsman vid JO-ämbetet skulle äga
rum torsdagen den 5 december.

3 § Anmälan om sammansatt utrikes- och för-
svarsutskott

Från sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
hade följande promemoria inkommit:

Sammansatt utrikes- och försvarsutskott
1 bil.
Utrikesutskottet och försvarsutskottet har jämlikt
riksdagsordningen 4 kap. 8 § i separata beslut den
28 november 2002 överenskommit att genom depute-
rade i sammansatt utskott gemensamt bereda dels
proposition 2002/03:21 Fortsatt svenskt deltagande i
en internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan, dels
de motioner som kan komma att väckas med anled-
ning av propositionen.
Till deputerade i det sammansatta utskottet har ut-
setts de i bifogade förteckning upptagna riksdagsle-
damöterna.
Det sammansatta utskottet, som benämns Sam-
mansatta utrikes- och försvarsutskottet (UFöU), har
vid konstituerande sammanträde denna dag utsett
följande presidium:
Eskil Erlandsson (c), ordförande
Tone Tingsgård (s), vice ordförande
Stockholm den 3 december 2002
Thomas Hörberg Ingemar Wahlberg

Bilagan hade följande lydelse:

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
2002-12-03

Ledamöter och suppleanter i sammansatta utrikes-
och försvarsutskottet (UFöU)

Ur utrikesutskottet

Ledamöter
Berndt Ekholm (s)
Carina Hägg (s)
Birgitta Ahlqvist (s)
Kent Härstedt (s)
Göran Lindblad (m)
Cecilia Nilsson Wigström (fp)
Holger Gustafsson (kd)
Lotta N Hedström (mp)

Suppleanter
Anders Sundström (s)
Kenneth G Forslund (s)
Veronica Palm (s)
Anita Johansson (s)
Ewa Björling (m)
Birgitta Ohlsson (fp)
Lars Ohly (v)
Agne Hansson (c)

Ur försvarsutskottet

Ledamöter
Tone Tingsgård (s)
Håkan Juholt (s)
Ola Rask (s)
Michael Hagberg (s)
Gunnar Hökmark (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Allan Widman (fp)
Berit Jóhannesson (v)
Eskil Erlandsson (c)

Suppleanter
Berndt Sköldestig (s)
Britt-Marie Lindkvist (s)
Åsa Lindestam (s)
Peter Jonsson (s)
Carl-Axel Roslund (m)
Patrik Norinder (m)
Heli Berg (fp)
Erling Wälivaara (kd)
Lars Ångström (mp)

Promemorian med bilaga hade delats ut till kam-
marens ledamöter.

Promemorian lades till handlingarna.

4 § Anmälan om inkomna uppteckningar från
EU-nämndssammanträde

Andre vice talmannen meddelade att uppteck-
ningar från EU-nämndens sammanträde fredagen den
15 november inkommit.

5 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2002/03:23 till justitieutskottet

6 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU13
Skatteutskottets betänkanden 2002/03:SkU6, SkU1,
SkU2 och SkU4
Lagutskottets betänkande 2002/03:LU1
Bostadsutskottets betänkande 2002/03:BoU3

7 § Utgiftsramar och beräkning av statsin-
komsterna, m.m.

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU1
Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna,
m.m. (prop. 2002/03:1 delvis).

Anf. 1 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Jag tänkte börja dagens debatt med
några strofer ur en välkänd och folkkär svensk melo-
di. Det är inte Evert Taube, så jag tror inte att Marga-
reta Winberg behöver känna sig stressad. Det är ur
Öppna landskap:
"Jag trivs bäst i öppna landskap.
Nära havet vill jag bo
några månader om året
så att själen kan få ro."
Det är Ulf Lundell. Han är förvisso ingen moderat
- tvärtom, tror jag. Han skulle förmodligen ha några
väl valda ord att säga om mitt parti. Men jag och
många med mig som har vuxit upp med melodin
Öppna landskap såg den inte som en höger- eller
vänstermelodi, utan som en melodi om frihet, en
melodi om Sverige och en berättelse om livsglädje.
En del har sagt att det är vår alternativa national-
sång, att det är den vi borde ha, som beskriver hur
Sverige ser ut nu och de värden vi vill se förstärkta.
Det var en diskussion som fördes när melodin kom
och som säkert är aktuell nu.
Jag tycker också att den säger någonting om
svenskarnas förhållande till vatten och just känslan av
att kunna bo och finnas nära vatten, om det så är i
skärgårdsmiljö, vid våra långa kustremsor eller våra
sjöar inne i landet. Det är också en berättelse om ett
rymligt land, som har väldigt mycket utrymme just
för kontakt med vatten: alla de små fritidshusen, alla
de som bygger och bor nära vatten. Det är någonting
som vi har kunnat unna oss och som för många är en
viktig del av vad Sverige är och vad Sverige är värde-
fullt för.
Nu ser det ut som om det ska bli slut på det. Nu
påminns vi än en gång om att högskattestaten alltid
hittar fram till sina medborgare. Nu knackar det på
dörren i de små fritidshusen med utsikt över vattnet.
Nu tas blanketter fram där man har definierat vär-
deområden med närhet till vatten. Upphetsningen är
betydande på blankettförrådet hos skattemyndigheten.
Här definieras värdeområden 0-75 meter och 75-150
meter. Vi får veta att det upp till 250 meter finns fyra
olika värdeområden som nu särskilt ska beskattas.
Ned till minsta mäklarglimt av vatten ska skatten tas
ut för den som råkar se eller finnas nära.
Det kommer för många att innebära att det Ulf
Lundell skrev om inte längre blir möjligt. Det handlar
inte om några stora lyxvillor vid vattnet. Det handlar
om små fritidshus och små röda torp, med litet ut-
rymme men som råkar stå precis vid stranden eller i
närheten av vatten. Människor kanske har ärvt eller
köpt dem när det fanns möjlighet att köpa, och de
bjuder in vänner och bekanta att på det sättet komma
nära vattnet. Men nu kommer de att märka att de inte
längre har råd, att det inte längre finns möjlighet att
behålla detta.
Detta är skattekirurgin när den är som allra värst,
när den vill pricka enskilda, när den vill pricka dem
som tror att de har kommit undan.
Det har varit en diskussion: Hur kan det komma
sig att ni i riksdagen inte förstår detta, att det handlar
om vanligt folk som inte har råd att behålla sina fri-
tidshus? Varför ställer ni upp på detta? Varför fryser
ni inte taxeringsvärdena? Varför sänker ni inte skatte-
satsen? Varför låter ni inte oss komma undan?
Jag vill säga till alla dem att när klubban faller här
om några timmar beror det på att en majoritet av
kammarens ledamöter inte tycker att det är tillräckligt
viktigt för att göra någonting åt. Det är svaret.
Vi har föreslagit frysning av taxeringsvärdena. Vi
har föreslagit att skattesatsen ska sänkas. Vi har före-
slagit att hela fastighetsskatten ska tas bort. Det är
bara det att vi räcker inte till. Vi når inte majoritet.
När klubban faller är de fler som tycker att det är
dags att klämma åt även denna del av den svenska
befolkningens möjlighet att uppleva frihet.
I Bosse Ringholms Sverige skrivs Ulf Lundells
visa om: Jag trivs bäst i öppna landskap, men närmare
än 250 meter till vattnet har jag inte råd att bo.
Höstens budget har varit en överenskommelse
mellan socialdemokrater och Vänsterpartiet. Det har
varit en mycket ovanlig budget. Det tredje budgetåret
fanns inte med. Miljöpartiet hann inte förhandla, utan
de har kommit med i ett särskilt litet annex, en si-
douppgörelse, med ytterligare några hälsningar till
Sveriges villa- och fastighetsägare, med ytterligare
lite påspädning av kostnaderna för att också klara
uppvärmning av de hus som de nu ska betala så dyrt
för att de bor i.
Man har kritiserats för att det är i grunden orealis-
tiska förväntningar om att ohälsan ska minska. Det är
väl snarare så att ohälsan fortsätter att växa i Sverige.
Här beskrivs det som att det mycket snabbt ska bli en
annan tingens ordning. Få tror egentligen på rege-
ringen. Åtgärderna räcker inte till. Det kommer att
hota balansen och möjligheterna att hålla ihop denna
budget.
Det är en frånvaro av en tillväxtstrategi som vi är
mycket kritiska till. I den flora av mål som finns i
detta dokument saknas en entydig formulering om
vilken tillväxt Sverige ska sträva efter att få. Det är
egentligen det allra allvarligaste.
Det är inte så att det inte har funnits strategier hos
denna majoritet sett över åren. Jag noterar att det
skrivs i tidningarna - så där vällustigt som bara
Svenska Dagbladet kan göra - att det höjs skatt i
borgerligt styrda kommuner. Ja, men vad beror det
på? Jo, det beror på att det har funnits en strategi i
denna kammare.
Från mitten av 90-talet och framåt har man sett
det som en stor orättvisa att det finns olika kommu-
nalskatteuttag i det här landet, och därför har man
tillskapat ett utjämningssystem som tar från den som
har tillväxtkraft - ofta borgerligt styrda kommuner -
och ger till andra kommuner som inte har samma
tillväxtkraft.
Konstruktörerna berättade att det skatteutjäm-
ningssystemet just syftade till att utjämna skattesat-
serna. Syftet var att skatter skulle höjas. Det har tagit
några år. Borgerligt styrda kommuner har hållit till-
baka så mycket det går, men nu kommer skattechock-
en. Det har beräknats bli en 25-öring i genomsnitt.
Det blir mer än det dubbla. Det väntar en skattechock
i lönekuverten för väldigt många svenskar när löne-
beskeden kommer i januari. Då tror jag att det kom-
mer att gå upp för väldigt många vad detta i realiteten
innebär, men det bygger, som sagt, på en strategi.
Syftet har varit att det ska bli så. Nu levererar majo-
riteten, och då blir frågan: Varför kan det inte finnas
en motsvarande genomtänkt långsiktig tillväxtstrategi
för Sverige?
Fördelen med tillväxten är ju att den ger fria re-
surser. Det är en kaka som växer, som kan användas
lite grann beroende på hur vi vill möta våra väljare,
för sänkta skatter och för ökade utgifter. Det som är
bra med tillväxt är att det ger möjligheter att faktiskt
dela ut resurser och sänka skatter utan att man behö-
ver ta från någon annan, det vill säga att vi inte behö-
ver fastna i det fördelningspolitiska resonemanget
som så ofta är den svenska politiska debattens huvud-
gren. Från vem ska det tas? Till vem ska det ges? Det
är väl bättre att resurserna kommer fria. Sedan kan vi
ha en bra ideologisk diskussion om hur dessa resurser
ska användas.
I vår borgerliga reservation har vi slagit fast att
det väsentligaste för Sverige nu är att skaffa en till-
växtstrategi för att få en uthållig tillväxt på minst
3 %. För det tror vi att Sverige behöver göra mycket
när det gäller arbetskraftsutbudet. Det måste löna sig
att jobba mer. Det måste löna sig att gå från bidrags-
beroende till arbete. Det måste signaleras att ungdo-
mar som i dag blir kvar väldigt länge i studier eller
pensionärer eller sådana som börjar bli lite äldre som
lämnar arbetsmarknaden för tidigt ska finnas kvar, så
att fler ska kunna jobba. Det är det säkraste sättet att
lägga en grund för tillväxten.
Vi tror också att det handlar om effektivitet och
konkurrens. Vi har en liten konkurrensutsatt sektor i
Sverige, men den är just liten. Det arbete som har
skett i borgerliga regioner och borgerliga kommuner
borde spridas över hela Sverige, och man borde skapa
en konkurrens också inom det som har varit offentliga
monopol, just för att skapa effektivitet i resursan-
vändningen och just för att lägga en grund för den
förhöjda tillväxten, som är det som kommer att avgö-
ra om alla vi som sitter här inne har möjlighet att
infria kommande vallöften i kommande val.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1, den
gemensamma borgerliga reservationen, och 8, den
första stora budgetreservationen för Moderaterna.
(Applåder)

Anf. 2 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Finansministern har visst inte orkat
upp ännu, men jag hoppas att han kommer ur sängen
snart.
Vi ska i dag fatta beslut om riktlinjerna för den
ekonomiska politiken för nästa år och för åren som
kommer därefter. Egentligen är det bara ett år därefter
eftersom regeringen visst inte riktigt hann med att ta
fram riktlinjer för alla de tre år som det ska vara. Man
hann i själva verket inte riktigt få med ens alla sina
stödpartier på budgeten. På det sättet var ju budget-
förslaget från regeringen till viss del överspelat redan
innan vi började behandla det, men det är överspelat
också av flera andra skäl, och det viktigaste är föränd-
ringarna i vår omvärld. Det finns egentligen bara en
sak som man med säkerhet kan säga, och det är att det
inte kommer att bli som finansutskottets majoritet
skriver.
Jag hade en gammal mattelärare som, för att mo-
tivera oss studenter, sade att det i en osäker värld är
bra att kunna derivera, för då vet man åtminstone vart
det lutar. Jag vet inte riktigt om det är det som rege-
ringen har ägnat sig åt. Det förefaller inte riktigt så,
men man har en stark benägenhet att ta åt sig äran när
konjunkturen är stark och utvecklingen därför blir
god och en lika stark benägenhet att skylla på om-
världen när utvecklingen inte är riktigt lika bra. Och
visst är det nu en svag tillväxt i omvärlden som bidrar
mycket starkt till att det inte är ett fullt så bra läge
som vi önskar och framför allt till att utsikterna ser
sämre ut än vad som står skrivet i det här budgetalter-
nativet. I bästa fall vänder det uppåt någon gång un-
der nästa år. USA, Europa och Japan har en ganska
osäker och svag utveckling - det är helt sant - men
den internationella konjunkturen är faktiskt bara en
del av det hela. Vi kommer till exempel att tappa
marknadsandelar framöver, trots att vi nu har en svag
kronkurs.
Socialdemokraterna och deras stödpartier har ock-
så kommit med ett alldeles eget bidrag till den här
konjunkturförsvagningen på hemmaplan, kanske inte
så mycket här i riksdagen som ute i kommunerna. I
stället för att fortsätta att försöka hålla koll på utgifter
i kommuner och landsting och se till att man kan
klara verksamheten utan skattehöjningar har man i
många fall gått in med drastiska kommunalskattehöj-
ningar som visar sig direkt i plånböckerna, inte bara
för folk som har det bra utan över hela skalan. I
Stockholmsområdet kan de här höjningarna för en
helt vanlig barnfamilj bli närmare 10 000 kr, och då
har vi ändå inte räknat med effekterna av höjda boen-
deskatter och höjda uppvärmningskostnader som
många barnfamiljer kommer att få utan att få någon
motsvarande skattesänkning.
Under de nästan två månader som har gått har vi
sett en ständig försämring av utsikterna för nästa år
och att både den internationella och den svenska
konjunkturen blir sämre än vad man har trott. Vi
liberaler drar två slutsatser av det. För det första bor-
de regeringen ha kunnat gardera sig för den här sämre
utvecklingen genom att ha större marginaler, och för
det andra borde man ha koncentrerat sig mycket mer
på att skapa långsiktiga möjligheter till ett stadigt
välstånd.
Statsbudgeten är väldigt konjunkturkänslig. För
några år sedan var det inte bara fjuniga IT-människor
som greps av hybris och trodde att hela ekonomin var
hajpad, utan också regeringen trodde att det nu hade
kommit sju feta år som skulle rädda oss från alla
obehagligheter. Men det vände ju snabbare än Bosse
Ringholm kan säga "budgeteringsmarginal". När
konjunkturen mattas av slår det direkt på statsfinan-
serna, och vi har nu ett underskott vartenda år fram-
över. Välståndet och välfärden betalas med lånade
pengar.
Det skulle ju vara väldigt bra att ha en marginal
när man hamnar i en sådan här situation, men det är
visst lättare sagt än gjort, och vi vet att det här kom-
mer att leda till olika typer av panikbromsningar. Det
finns många exempel i historien, och vi ser nu många
alarmerande orostecken på att man just kommer att
använda sig av olika typer av panikbromsningar. Vi
känner också till de här olika sätten. För att ta en
sportmetafor kan jag säga att man, i stället för att se
till att klara sig inom målet, flyttar på målstolpen och
rundar utgiftstaken.
Fru talman! Mycket allvarligare är det att rege-
ringen och utskottsmajoriteten inte fokuserar på en
politik för en stadigt växande ekonomi. Strategiska
skattesänkningar för att få upp tillväxten eller för den
delen angelägna frihetsreformer, som måste vara
trygga, till exempel assistansen för människor med
funktionshinder, får inte bara bli en restpost i budge-
ten, om det blir pengar över i goda tider. Man måste
arbeta aktivt och målmedvetet för att kunna få plats
med detta.
Fru talman! Vi har i Sverige på många sätt väldigt
goda förutsättningar, men vi använder dem inte till-
räckligt bra. Vi har en stor utbildningsbredd. Det
läggs ned väldigt mycket pengar på forskning och
utveckling. Det söks väldigt många patent. Vi har
världens mest välutbildade kvinnor. Vi har massor
med flyktingar och invandrare som har kommit hit till
vårt land, fullt beredda att göra en god insats för sig
själva och för oss alla. Men vi får inte ut den nytta
och den välfärd av detta som vi skulle kunna få.
Fru talman! Jag vet att Bosse Ringholm redan har
inskrivet i sitt manus att jag har stått här och varit en
dysterkvist. Så är det inte, utan vad jag säger är att
man måste våga se verkligheten som den är för att
kunna göra någonting åt den. Man måste utgå från
verkligheten som den är och sedan göra någonting åt
den. Då säger vi liberaler så här: Ett annat Sverige är
möjligt. Det är möjligt att det kan bli på ett annat sätt.
Under de senaste dagarna har de som håller sig till
huvudstadens finare debattsidor kunnat se en exposé
av forskarrapporter på DN Debatt som visar på bris-
terna. De visar på bristerna i integrationspolitiken,
som i en undersökning från SNS välfärdspolitiska råd
häromdagen, på bristerna i entreprenörspolitiken, som
i en forskarrapport från Pontus Braunerhjelm och
Magnus Aronsson, och på bristerna i skattepolitiken,
som i en statlig utredning av P-O Edin.
Dessa rapporter visar inte bara på problemen. De
visar också på att det finns lösningar. Det går att göra
något åt det. Det måste inte vara så här. Ett annat
Sverige är möjligt.
Vi kan lägga om integrationspolitiken och låta fler
människor komma in i vårt land men framför allt se
till att de människor som har fått komma till vårt land
också får komma in i vårt samhälle. Vi kan reformera
skolpolitiken så att de barn som behöver skolan allra
mest - i många fall just andra generationens invand-
rarbarn - kan få den framtid de har rätt till och som
de är värda. Vi kan satsa på en skolpolitik för kun-
skap och bildning med arbetsro och satsning på
baskunskaper och de ungar som allra mest behöver
stöd.
Vi kan lägga om integrationspolitiken och låta
människor komma in på arbetsmarknaden, stryka de
löjliga språkkraven för att få gå in på arbetsförmed-
lingen och låta människor kombinera praktik och
språkstudier med validering av kunskaper.
Vi kan reformera entreprenörspolitiken så att pa-
tenten inte söks för att sedan försvinna utomlands och
så att de människor som har företagsidéer och kan
försörja sig själva, som har en idé om en födkrok eller
något som kan bli en fantastisk världssuccé sätter
dessa idéer i verket och gör det i vårt land.
Vi kan reformera skattepolitiken så att det lönar
sig bättre än i dag att arbeta, spara och ta risker och
att göra det också i vårt land. Detta handlar inte om
någon snäv nationalism utan om att vi faktiskt är
väldigt många som vill bo här. Då måste man också
se till att det kan bli bra villkor i vårt land.
En viktig sak för att förbättra villkoren här är att
man höjer näsan från den snäva nationsgränsen och
ser till att vi arbetar ännu mycket mer för öppenhet,
frihandel och global solidaritet. Vi måste se till att vi
nu går ut och kämpar för att svenska folket ska säga
ja till valutasamarbete, och vi måste se till att refor-
mera EU:s jordbrukspolitik på ett sätt som inte bara
är till nytta för svenska konsumenter och barnfamiljer
utan framför allt utgör en av de absolut viktigaste
solidaritetsåtgärder vi kan göra för fattiga människor i
tredje världen.
Vi kan se till att göra en verklig jämställdhetsre-
form. Vi liberaler kräver att de gamla stela patriarkala
strukturerna i kommuner och landsting bryts upp och
att man ger alla de fantastiska kvinnor som finns ute i
vården och skolan de möjligheter som de inte bara
har rätt till utan som vi alla så förtvivlat väl behöver.
Vi kräver att man gör en storsatsning på att bekämpa
ohälsa och sjukfrånvaro. Vi accepterar inte att sjuk-
skrivningarna fortsätter att öka. Vi levererar en lång
lista med förslag som handlar om arbetsmiljö, sys-
temförändringar som finansiell samordning, möjlig-
het till makt över arbetstiden och barnomsorgen samt
möjlighet till städhjälp för helt vanligt folk.
Fru talman! Vi lägger fram dessa förslag eftersom
vi vet att ett annat Sverige är möjligt. Vi måste ha en
regering som inte bara ägnar sig åt att spana efter
konjunktursvängningar. Vi måste ha en regering som
sätter människorna före systemet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1
och det liberala budgetförslaget i reservation nr 9.
(Applåder)

I detta anförande instämde Helena Bargholtz (fp).

Anf. 3 MATS ODELL (kd):
Fru talman! Under valrörelsen kunde vi se jätte-
stora affischer och ganska många annonser på temat
"tillsammans kan vi göra Sverige bättre". Det var
Socialdemokraterna som publicerade detta glada
budskap. Det är ljuv musik för oss när vi hör det för
första gången. Det är självklart att vi skulle kunna bli
mer framgångsrika om vi arbetade mer tillsammans,
om vi tog mer intryck av varandra.
Men vi som har varit med ett tag känner igen ton-
gångarna. Vi har hört samma låt i olika tonarter under
snart sagt varje valrörelse. Det är samma vals, och det
är Socialdemokraterna som stampar takten.
Vad händer under tiden? Under tiden halkar Sve-
rige ned i den internationella välfärdsligan. Fru tal-
man! Det är ingen vals att Sverige låg på fjärde eller
femte plats på OECD:s välfärdslista 1970 för att nu
ligga på 17:e plats.
När det gäller nyföretagande pekade Karin Pilsä-
ter på en utredning som presenterades i veckan. Den
är färsk och visar att Sverige ligger nära botten i fråga
om nyföretagande - på 31:a plats närmare bestämt
bland 37 undersökta länder. I dessa 37 länder startar
kvinnor företag i snitt dubbelt så ofta som i Sverige.
Vårt land tillhör de länder där entreprenörskapet
minskat mest mellan åren 2000 och 2002. Sverige
ligger näst sist när det gäller andel familjeföretag
bland entreprenörföretagen.
Vad beror detta på, och vad får det för konsekven-
ser? Visst är det si och så med laglydnaden i vårt
land, men det finns en lag som vi insuper med mo-
dersmjölken. Det är jantelagen: Du ska inte tro att du
är något.
Fru talman! Vi har nu levt under Socialdemokra-
ternas jantelag i generationer, något som också Da-
gens Nyheter nyligen uppmärksammat i en utmärkt
serie ledare. Nu är det dags att vi kastar av oss oket,
och vi gör det gärna tillsammans med alla, från både
höger och vänster, som känner att det är hög tid nu att
bädda för ett klimat av kreativitet och entreprenör-
skap i vårt land.
Utan ett positivt näringsklimat parat med person-
liga drivkrafter och incitament till arbete, utbildning
och - jag säger det nu igen - entreprenörskap kan vi
inte ens hoppas på att tillfredsställa de skriande behov
som har kommit fram inom barnomsorgen, skolan,
sjukvården och äldreomsorgen vilken på grund av en
nästan inhuman resursbrist ofta knappast ens är värd
namnet omsorg.
Vad betyder det för oss andra att vi halkar efter i
välfärdsligan? Vi svälter inte - det är sant - men det
ökar inte våra möjligheter att hjälpa andra att vi själva
halkar efter alltmer. Bruttonationalprodukten per
person ligger drygt 40 % högre i USA och i Norge än
i Sverige. Men även Danmark ligger nu 17-18 %
över Sverige, och Finland ligger 3 % över den svens-
ka bruttonationalprodukten per person trots att dessa
båda länder 1994 låg 9 respektive 15 % under Sveri-
ge. Varför lägger inte Socialdemokraterna fram för-
slag som kan bryta denna utveckling som nu gjort
Sverige till Nordens fattigaste land?
Bakgrunden till Sveriges eftersläpning behöver
inte utredas mer. Den måste åtgärdas. Regeringen
konstaterar själv i propositionen att Sveriges ekonomi
förväntas gå sämre än genomsnittet i världen, sämre
än USA, sämre än snittet av EU-länderna och sämre
än vårt grannland Finland.
Regeringen och utskottsmajoriteten har det inte
lätt. De gör nu sitt bästa för att försöka dölja att man
måste låna till den löpande driften i Sverige i dag.
Statsskulden beräknas öka med 35 miljarder mellan
2002 och 2004. Den som är satt i skuld är inte fri,
sade någon för ett antal år sedan. Utifrån ett sådant
synsätt ökar ofriheten i Sverige igen.
Hela 70 % av den sysselsättningsökning som man
berömmer sig av i propositionen och i majoritetstex-
terna i betänkandet beror ju på den ökade sjukfrånva-
ron, inte på att den faktiska andelen sysselsatta i ar-
bete har ökat särskilt mycket. Den ökade bara med
5 % mellan 1997 och 2001. Vi vet alla att kostnaden
för ohälsan är statsbudgetens utan jämförelse största
kostnad. Sysselsättningsökningen på 5 % är nog den
mest dyrköpta sysselsättningsökning som vi har sett i
vårt land eller någonstans i världen över huvud taget,
kan jag tänka mig.
Förra budgetpropositionen var en valrörelsebud-
get där man delade ut pengar till i stort sett alla grup-
per i samhället. Nu, fru talman, faller liken fram ur
garderoberna, och nu tas mycket av valrörelsens go-
dis tillbaka. Främst sker detta genom de stora kom-
munala skattehöjningarna som efter årsskiftet kom-
mer att drabba hushållen mycket hårdare än vad de
flesta inser i dag. Efter valet är festen definitivt över.
Regeringen utreder och förhalar medan Sverige
fortsätter att halka efter.
Sverige måste uppnå en högre tillväxt än de knap-
pa 2 % vi har haft de senaste 30 åren. Målet för
Kristdemokraternas tillväxtpolitik, som vi delar med
de övriga borgerliga partierna, är en varaktigt hållbar
BNP-tillväxt på minst 3 %.
Tillsammans kan vi göra Sverige bättre. Jag an-
knöt inledningsvis till den devisen, men det är ändå
något jag önskar att man kunde ta på allvar. Kanske
finns det en möjlighet nu när Sverige har fått ett stats-
råd med ansvar för att halvera de fortfarande skenan-
de ohälsotalen. Hans Karlsson har faktiskt i dagarna
haft det goda omdömet att ta tillbaka en del av sina
tidigare tvärsäkra men okunniga uttalanden. Här finns
ett väldigt angeläget område att tackla gemensamt.
Vi är beredda att inleda samtal om en reformerad
sjukförsäkring, och i förlängningen en reformering av
hela socialförsäkringssystemet. Här krävs faktiskt
blocköverskridande samverkan. Vi tror att detta kan
ge ett bättre resultat än de havererade trepartssamtal
som Socialdemokraterna hittills har satt sitt hopp till.
Socialförsäkringarna håller helt enkelt inte måttet
inför framtidens utmaningar. Det är dags för rege-
ringen att inbjuda partierna bakom pensionsreformen
till att med gemensamma krafter i första hand utforma
en bättre sjukförsäkring som håller över mandatperi-
oderna oavsett växlingar i majoriteten.
Fru talman! Vi kristdemokrater har utarbetat ett
alternativ till regeringens ekonomiska politik. Vi
utgår från och föreslår åtgärder för att fler av företa-
gen i hela landet faktiskt ska vilja och våga expandera
och nyanställa. Vi föreslår en skattepolitik där alla får
behålla mer av sin egen lön, även pensionärerna.
Vi kristdemokrater vill att föräldrarna ska få chans
till mer tid för barnen, ökad valfrihet, en bra kommu-
nal barnomsorg, förbättrad föräldraförsäkring och ett
barnomsorgskonto.
Vi lägger alltså fram förslag som ger mer av pen-
sionen kvar för pensionärerna, bättre förutsättningar
för värdig vård utan köer, fler lärare i grundskolan, ett
återupprättat rättsväsende, upprustad och utbyggd
infrastruktur, en ökad miljösatsning och bättre kon-
kurrensvillkor för jordbruket, fisket och åkerinäring-
en. Dessutom ges jordens fattigaste bättre utveck-
lingsmöjligheter genom att biståndet höjs. Detta vill
vi åstadkomma genom att göra omprioriteringar och
besparingar inom de utgiftsramar vi föreslår.
Finansutskottets rödgröna majoritet för som van-
ligt fram kritik mot alla alternativ som den inte själv
står bakom för att sedan också kunna avstyrka dessa
förslag. Men det är tydligen inte fel på vår politik
som sådan, fru talman, utan bara på den tekniska
utformning som vi har valt. På totalt fem sakområden
kritiseras en redovisningsfråga, två införandedatum
för våra reformer och två bedömningsfrågor där ut-
skottsmajoriteten inte delar eller, skulle jag vilja säga,
inte har förstått bedömningen av de effekter som vi
antar blir följden av reformerna.
Vad Sverige snarast behöver för att få trygghet in-
för framtidens utmaningar och ett varmare och
mänskligare samhälle är en ny politik som oberoende
av konjunkturens växlingar koncentrerar sig på att
förbättra villkoren för arbete, företagande och per-
sonligt ansvarstagande.
Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 10.

Anf. 4 JÖRGEN JOHANSSON (c):
Fru talman! Ledamöter och åhörare! Centerpartiet
vill skapa en politik som ger en socialt, ekonomiskt
och ekologiskt hållbar utveckling. För att nå det målet
måste det till en ny syn på den ekonomiska politik
som förs i dag. Situationen är sådan att område efter
område kan lyftas fram som viktigt i vår strävan för
tillväxt. Det är miljöns betydelse i allt tillväxtarbete
för att betona den hållbara utvecklingen. Det är små-
företagarnas möjlighet att utveckla sina företag till
lönsamma och livskraftiga företag på en alltmer in-
ternationaliserad marknad. Det är samhällssektorns
förmåga att skapa arbete till alla i samhället oavsett
kön, etnisk bakgrund eller sexuell läggning. Det är
böndernas roll som såväl livsmedelsproducenter som
aktiva miljöarbetare och deras ohållbara ekonomiska
situation i dagens samhälle. Det är samhällets förmå-
ga, eller ska vi säga oförmåga, att motverka ohälsan.
Här finns också frågor om bra kommunikationer, bra
vägar och möjlighet till en bra utbildning för alla.
Listan kan göras lång. Jag har i mitt inlägg koncentre-
rat mig på några få punkter, men åtgärdspaketet som
behövs för att ge landet den tillväxt vi behöver är
omfattande.
Sverige måste ges en bättre tillväxt. Vi måste ock-
så få utvecklingen att omfatta alla människor i alla
delar av landet. Vi måste överbrygga den alltmer
tilltagande sociala och regionala klyvning som sker i
landet. I det sammanhanget är det viktigt att betona
att den galopperande utvecklingen av ohälsan måste
stoppas. Centerpartiet ser åtgärder på det området
som bland de prioriterade i dagsläget. Vi vill därför
skapa en hälsopolitik som sträcker sig längre än en-
bart till arbetsmiljön.
Fru talman! Tillväxten i Sverige måste långsiktigt
höjas med åtminstone 3 % per år om vi ska klara
välfärden. Tyvärr kan vi konstatera att Sveriges eko-
nomi kommer att se betydligt sämre ut än vad som
sägs i budgetpropositionen. En jämförelse med vår
omvärld visar att vår tillväxt är låg. Om Sverige hade
haft samma tillväxt som Finland de senaste sex åren
skulle vår bruttonationalprodukt vara 205 miljarder
högre. BNP per person i våra grannländer ligger alltså
betydligt högre än i Sverige.
Vår roll som en aktör på den internationella
marknaden har också förändrats. Målsättningen att
vara ett land med de avancerade produkter som kan
bära de höga lönerna är inte förenlig med en 17:e
plats bland de utvecklade OECD-länderna eller med
en lönenivå som ligger på EU:s genomsnitt. Det här
är givetvis inte bra, och orsakerna är många.
Ett exempel som kan nämnas är att Sverige toppar
patentligan i Europa. Inget land har så många paten-
tansökningar per capita som Sverige. Men hindren för
att förverkliga idéerna är för stora, så antingen faller
idén eller också utvecklas den i något annat land. Så
här får det givetvis inte vara.
Centerpartiets bestämda uppfattning är att regel-
systemet för företagandet måste ändras. Det gäller
alltifrån förenklade administrativa regler till föränd-
rade regler vid generationsskiften, ändrade beskatt-
ningsregler vid andelsbyten och ändringar av påfölj-
derna inom miljöbalken.
Det krävs också en attitydförändring till småföre-
tagen, alltså den sektor som ska lyfta Sveriges till-
växt. Samhället måste se företagandet som drivkraf-
ten för landets utveckling.
Arbetslösheten är ett annat av våra problem. Den
totala arbetslösheten inklusive dem som är i arbets-
marknadsåtgärder ligger kvar på nivån 6-7 %. Det är
högt, sett i ett svenskt perspektiv. Till det ska läggas
de som är frånvarande på grund av sjukskrivningar.
Andelen människor som inte finns i arbete är alltså
väsentligt högre.
Centerpartiet vill förstärka incitamenten för att ar-
beta. Det ska förenas med aktiva åtgärder för att
människor som är sjukskrivna och hotas av förtids-
pensionering ska återkomma till arbetsmarknaden.
Det är ju ändå så att det egna arbetet är grunden för
den egna välfärden och den egna tryggheten, och
därmed grunden för självkänslan och individens liv-
skvalitet.
Centerpartiets åtgärdsprogram med aktiva rehabi-
literingsåtgärder för sjuka, rätt till grundläggande
utbildning för alla, högkvalitativa yrkesutbildningar
och övergångsarbetsmarknader för långtidsarbetslösa
lägger grunden för fler arbetade timmar.
Vi ser det här som ett mer tydligt och bättre alternativ
till AMS-utbildningarna, som knappast har uppvisat
några positiva resultat. I stället upplevs ofta de ut-
bildningarna som tidsutfyllnad, och de som drabbas
av dem upplever dem som förnedrande.
Centerpartiet ser i sin arbetsmarknadspolitik indi-
viden som ledstjärna, inte systemet. Det är utifrån
individen som framtidens samhälle formas.
Regeringen utgår i sin budget från hushållens
ökade konsumtion. På något annat sätt kan man inte
tyda förslaget, då regeringens prognoser avviker helt
från övriga konjunkturinstitut. För att kunna göra en
bedömning utifrån hushållens förmåga till köpkraft
måste man ha en helhetssyn. Den helhetssynen sak-
nas.
Regeringen räknar med en kommunskattehöjning
om 25 öre. Vi vet att utfallet i dag är betydligt högre,
närmare det tredubbla. Kommuner som Täby, Sol-
lentuna och Sigtuna har en skattehöjning om drygt
2 kr, alltså mer än åtta gånger regeringens prognos.
Till det kommer taxehöjningar i samtliga kommuner
och landsting. Det här påverkar givetvis hushållens
köpkraft i negativ riktning.
Kommuner och landsting är för den enskilde den
naturliga kontakten med den offentliga sektorn. Det
kommunala ansvaret för välfärden är också grunden
för såväl den kommunala beskattningsrätten som
kravet på långtgående utjämningssystem mellan
kommunerna. Det senare för att ge likvärdiga villkor
för grundläggande service i hela landet.
Kommunsektorn har under senare år utsatts för en
detaljstyrning från statens sida. Många kommunalpo-
litiker upplever situationen i dag som ett direkt mari-
onettstyre. Alltför många upplever sig vara klagomur
för åtgärder och beslut som andra har fattat. Det var
knappast det som lagstiftaren avsåg med vår grundlag
vad gäller det kommunala självstyret.
Regeringens lagreglering på område efter område
hotar på sikt det kommunala självstyret, och en sådan
utveckling motsätter sig Centerpartiet å det bestäm-
daste. Vi anser att det kommunala självstyret är vik-
tigt och i stället bör stärkas. Den politiska nivå som
ligger närmast människorna ska också besluta om
människornas välfärd. Det är där den lokala bedöm-
ningen och anpassningen av besluten kan göras. Det
är där befolkningen också kan utkräva ansvar. Samti-
digt innebär det att detaljstyrningen av kommuner
och landsting måste upphöra på samma gång som
bidragsberoendet minskas.
Centerpartiets förslag till ny inkomstbeskattning
innebär att kommunernas skattebas förstärks. Grun-
davdraget försvinner och ersätts med en statlig skatte-
rabatt. Det innebär med nuvarande löneutveckling att
den kommunala sektorn får ett årligt tillskott i stor-
leksordningen 800 miljoner första året. Det kommer
på sikt att öka. Detta kommer att gynna kommuner-
nas utveckling av välfärdssektorer som vård, skola
och omsorg.
Fru talman! Centerpartiet föreslår en rad reformer
inom strategiska områden för att ge livskraft åt män-
niskor och företag i hela landet, för att ge livskvalitet
åt de människor som upplever att de inte har det i dag
och för att ge självbestämmande åt de människor som
känner att de inte får vara med vare sig när det gäller
att lösa de stora samhällsproblemen eller att i sitt liv
välja mellan olika alternativ. Majoriteten har valt att
göra tvärtom och avstyrker våra förslag.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1 och det bud-
getförslag som Centerpartiet har lagt fram.

Anf. 5 MIKAEL JOHANSSON (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 2.
Nu står vi här med ett första budgetbetänkande
som bygger på den överenskommelse som Socialde-
mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna
slöt efter valet. Där anger vi att vår gemensamma
politik för Sverige bygger på övertygelsen att den
ekologiska, sociala och ekonomiska dimensionen
måste vävas samman för att skapa en uthållig utveck-
ling som är bra för Sverige. Tillsammans vill vi ar-
beta med en tydlig politik för ett grönt, jämställt folk-
hem där hållbar tillväxt, full sysselsättning och trygg
välfärd drivs framåt av teknisk utveckling, modern
omställning, omfattande delaktighet och minskade
klyftor.
Vad avser den ekonomiska infallsvinkeln fastslår
vi att samarbetet bygger på ett ekonomiskt ansvarsta-
gande. Målet för den ekonomiska politiken är full
sysselsättning och ökat välstånd genom en hög och
uthållig ekonomisk tillväxt. En god välfärd kräver
starka offentliga finanser.
Svensk ekonomi skall vara fortsatt stark. Svensk
ekonomi ska även de kommande fyra åren känne-
tecknas av ordning och reda. Målen för de offentliga
finanserna och utgiftstaken skall klaras. Sysselsätt-
ningen ska öka, arbetslösheten ska minska och infla-
tionen ska vara fortsatt låg.
Jag som grön måste naturligtvis framhålla hur
överenskommelsen anger att vi ska skapa ett grönare
Sverige. Självklart ska Sverige fortsätta att vara ett
föregångsland i omställningen till hållbar utveckling.
Genom en ambitiös miljöpolitik ska Sverige aktivt
bidra till en ekologiskt hållbar utveckling, nationellt
och globalt. Vårt övergripande mål för miljöpolitiken
är att till nästa generation kunna lämna över ett sam-
hälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta.
Omställningen till en ekologiskt uthållig utveck-
ling är avgörande för mänsklighetens framtid. Det är
en fråga om vår livskvalitet i dag men även en fråga
om solidaritet med kommande generationer.
Jag vill nämna ett axplock av gröna åtgärder för
mandatperioden med både effekt under 2003 och åren
därefter.
Vi vill under mandatperioden genomföra en grön
skatteväxling om 12 miljarder. Vi vill 2003 genomfö-
ra en grön skatteväxling om 3 miljarder, vilket också
konkretiserats i betänkandet.
Under de närmaste tolv åren avsätts 100 miljarder
kronor till underhåll och nyinvesteringar i järnvägar.
Vi är beredda att pröva tidigareläggning av järn-
vägsinvesteringarna.
Vi är också överens om att förnyelsebara energi-
källor måste prioriteras. Vindkraften ska få bättre
förutsättningar. Resurser ska satsas på att göra sol-
celler kommersiellt gångbara.
Vi är också beredda att pröva möjligheten att låta
de kommuner och regioner som så önskar införa
trängselavgifter med enkel majoritet. Detta måste ske
i en samlad bedömning av trafiksituationen i den
aktuella regionen. Om någon kommun eller region
ansöker om att få införa trängselavgifter kommer
regeringen att medverka till en överenskommelse
mellan staten och den berörda kommunen eller regio-
nen.
Trängselavgifter i Stockholm förutsätter en över-
enskommelse i Stockholm mellan Socialdemokrater-
na, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Här finns det en
sådan. Därför kommer det att införas ett flerårigt
fullskaligt försök med trängselavgifter i Stockholms
innerstad, och en kontrollstation ska finnas 2005/06.
Denna fråga har naturligtvis blivit väldigt upp-
märksammad, liksom nästa punkt i överenskommel-
sen som jag tar upp, nämligen att rovfisket måste
upphöra.
Torsken är så gott som slut i både Östersjön och
Västerhavet, och därför har vi kommit överens om att
införa ett ensidigt svenskt stopp för torskfisket.
Miljöpartiet de gröna har, efter förhandlingar med
s och v, lyckats åstadkomma förbättringar gentemot
budgetproppens förslag, och jag vill ytterligare påvisa
det gröna inslaget i svensk politik genom att ta några
exempel från den gemensamma s-, v- och mp-
motionen För ett tryggare, rättvisare och grönare
Sverige.
Där säger vi att vi vill stimulera miljöförbättrande
åtgärder på permanentbostäder. Därför införs en sär-
skild skattereduktion i form av ett så kallat ROT-
avdrag. Avdraget kan kopplas till att olika slags in-
stallationer genomförs, exempelvis av pelletsbränna-
re, treglasfönster och isolerglasfönster. Den exakta
avgränsningen av vilket slag av installationer som ska
omfattas bör ske med beaktande av miljönytta och
energieffektivisering samt att effekttoppar kapas hos
de olika alternativen. Avdraget bör utformas på ett
kostnadseffektivt sätt och i princip ej ges för installa-
tioner som ändå skulle ha genomförts. Som ett exem-
pel kan nämnas installation av isolerglasfönster vid
nybyggnation.
Ett annat förbättringsförslag är att försöksperioden
med sänkt förmånsvärde för miljöanpassade bilar
förlängs med ett år. Detta leder till att ett antal fler
bilar kommer att köpas in i stället för konventionella
bilar och så småningom nå andrahandsmarknaden,
vilket ger möjligheter för vanliga konsumenter att
köpa miljöanpassade bilar till ett mer rimligt pris än
vad nybilspriset anger.
Avslutningsvis vill jag nämna två punkter i över-
enskommelsen som kommer att påverka framtiden på
ett sätt som vi kanske i dag inte riktigt kan över-
blicka, nämligen friåret och försök med arbetstidsför-
kortning.
Att friår kommer att införas i hela landet år 2005
påverkar inte bara utbrändhet, stress och förslitning -
vanliga problem för många arbetstagare - utan också
vår syn på arbete.
Vi i Miljöpartiet vill gärna skapa förutsättningar
för människor att kunna fylla sina liv med många
värden. Lönearbetet ska inte vara det centrala i livet,
och samhällets strukturer, system och normer ska inte
utvecklas för att ensidigt tillfredsställa människans
roll som löntagare.
Vi vill att människor ska kunna bygga självkänsla
och självrespekt på betydligt bredare grunder.
Vi vill se ett försök med arbetstidsförkortning,
som bygger vidare på de erfarenheter som gjorts i
exempelvis Kiruna och Stockholm, där den dagliga
arbetstiden förkortas. Här kommer också hälsoas-
pekten att belysas med en utvärdering.
Detta, hoppas jag, utgör ett första steg mot en all-
män arbetstidsförkortning av det mer rejäla slaget.
Sedan vill jag ta upp Fredrik Reinfeldts citat från
Ulf Lundells låt "Öppna landskap". Jag tolkade att
inlägget syftade på vår syn i Sverige på kontakt med
vattnet. Vi har ganska mycket kuster. Fredrik Rein-
feldt kopplade detta till fastighetsskatten. Han nämn-
de bland annat olika blanketter från skattemyndighe-
ten. Det pratades om olika avstånd till vattnet. Jag har
tolkat det som att priset vid försäljning faktiskt på-
verkas av avståndet. Det är en marknadsmässig prin-
cip för hur försäljning av varor sker. Jag har inte
tolkat honom som att Moderaterna motverkar en
sådan princip.
Det som avgör vår tillgång till - i det här fallet -
vatten är väl knappast att jag som enskild person
köper mig ett hus och bor där. Jag tror att Ulf Lundell
syftar till att alla i Sverige boende skulle kunna få
tillgång till vattnet. Det syftar snarare till hur vi be-
handlar strandskyddet. Där bör vi i alla partier rann-
saka oss själva, kanske speciellt Moderaterna, hur
våra kommunpolitiker agerar och vilka dispenser som
ges vad gäller strandskyddet.
Sedan pratade Fredrik om kostnaderna för fastig-
hetsägarna. Det gällde vår princip där vi med en
marknadsmässig prissättning gör en styrning av mil-
jöomställningen. Jag har inte heller tolkat det som att
Moderaterna vill ha någon annan princip än just den.
Vi ska väl knappast gå in och detaljstyra med exakta
bestämmelser. Det viktigaste är naturligtvis att styra
med marknadsekonomiska principer. Det handlar i
det fallet om att öka kostnaderna för det som är dåligt
för miljön. För det vi tycker är bra vill vi sänka kost-
naderna.
Karin Pilsäter nämnde stödpartier, och där miss-
tänker jag att Miljöpartiet ingick. Om vi hade lyckats
att få en annan typ av regering efter valet, där vi hade
ingått tillsammans med Folkpartiet, hade Karin be-
nämnt oss som stödparti? Eller om regeringen hade
exkluderat Fredrik Reinfeldt som moderat, hade han
nämnt Moderaterna som stödparti? Vi får väl se om
vi får ett svar på frågan under den här mandatperio-
den eller kanske efter nästa val.

Anf. 6 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Jag tänker ställa en fråga till Mikael
Johansson om den gröna skatteväxlingen. Mitt in-
tryck var under de förhandlingar som vi hade efter
valet om en möjlig regeringsbildning att Miljöpartiet
var mera seriöst än vad jag hade noterat tidigare. Det
var en positiv upplevelse att ha dessa förhandlingar.
Men jag blir lite förvånad när jag konstaterar att
den gröna skatteväxlingen som nu föreslås i proposi-
tionen och i betänkandet är utformad så att förslaget
misskrediterar för ungefär 2,4 miljoner inkomsttagare
hela tanken med en grön skatteväxling. Det är 2,4
miljoner inkomsttagare som inte får någon som helst
del av kompensationen. Var inte själva grundtanken
att alla skulle kompenseras fullt ut för att principen
ska kunna gå vidare? Alla som har inkomster över
22 000 kr i månaden får inte ett öre. Det är ungefär
1,4 miljoner människor. Men också, fru talman, alla
som har lägre inkomster än 53 000 kr om året får inte
heller någonting. Det är 1 miljon människor, varav
många är ålderspensionärer, som drabbas av höjda
energikostnader och icke får någon kompensation. Är
det rimligt, Mikael Johansson? Är inte det här ett sätt
att förstöra hela tanken med en grön skatteväxling?
Är det här er modell, eller är det Vänsterpartiet eller
Socialdemokraterna som har drivit igenom den sneda
växlingsprincipen?

Anf. 7 MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Mats Odell nämnde i sitt inlägg att
det behövs en ny politik i Sverige. Jag kan knappast
skylla Kristdemokraterna för att ha motverkat denna
möjlighet. Nu blev det inte så att vi kunde ha någon
annan regeringskonstellation än den som nu förelig-
ger.
Kompensationen kommer att vara en fråga varje
gång vi pratar om den gröna skatteväxlingen under
den kommande mandatperioden. Vår ingångsvinkel
är naturligtvis att den ska leda till sänkta inkomst-
skatter för dem med låga inkomster. Det är alldeles
självklart, och det borde vara en generell regel. Nu är
det inte så. Sedan vill vi naturligtvis se sänkta arbets-
givaravgifter. Det är inte heller något som kommer att
påverka till exempel pensionärer. De får inte del av
detta.
Jag tror att vi kan återkomma i frågan för att se på
olika justeringar. Jag vet tyvärr inte exakt hur för-
handlingarna har genomförts vad gäller vem som har
givit vad och vem som har tagit vad. Det är kanske
inte heller relevant att redovisa. Samtliga partier står
bakom överenskommelsen, det vill säga det som
syftar till att skapa det politiska styre vi har i Sverige
just nu.

Anf. 8 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Det är uppenbart att Mikael Johans-
son vrider sig som en orm i en myrstack inför dessa
problem.
Det som har lagts fram är en misskreditering av
hela tanken med en grön skatteväxling. Jag tolkar det
han säger som en indikation på att Miljöpartiet i
framtiden kommer att sträva efter ett mer rättvist och
rimligt genomförande av en grön skatteväxling.

Anf. 9 MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Naturligtvis strävar vi efter det så att
det blir mer rimligt. Jag ser möjligen att Miljöpartiet
är ormen som vrider sig, men Mats Odell kan tolka
att andra står för myrstacken.
Vi får se vad det gemensamma arbetet kan leda
till i framtiden.

Anf. 10 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Mikael Johansson och Miljöpartiet
har medverkat till att begreppet strandskydd har en ny
betydelse i Sverige. Det betyder numera att inom 250
meter från havet gör sig inte fattigt folk besvär. Där
ska inte människor med normala inkomster ha råd att
ha kvar ett fritidshus. Det är en skatterensning av
stränderna runtom i Sverige. Jag är lite förvånad över
att Miljöpartiet har medverkat till att möjliggöra det-
ta.
Jag var med i en utfrågning när riksdagen hade
Öppet hus. Då fick Mikael Johanssons språkrör Maria
Wetterstrand frågan om begränsningsregeln, som
trots allt finns när det gäller fastighetsskatteuttaget.
Maria sade att skatteuttaget är 4 %. Då var det någon
som påpekade att begränsningsregeln är på 5 %. Då
svarade Maria att 4 % var Miljöpartiets förhandlings-
bud.
Det här är intressant för medborgarna i landet. Här
har vi en makthavare som Mikael Johansson som har
suttit i budgetförhandlingar: Är det så här det går till?
Sitter ni där på nätterna och yxar begränsningsregler?
5 % säger en, och 6 % säger en annan. Då säger Ma-
ria Wetterstrand 4 %. Sedan hugger ni till lite grann.
Sedan får det konsekvenser som Mikael Johansson
inte verkar vara medveten om.
Poängen är ju inte att en och annan säljer ett fri-
tidshus. Poängen är att deras försäljning gör att gran-
nens hus blir högre beskattat. Det gäller människor
som vill bo kvar, som inte har för avsikt att sälja, men
som till följd av att värdestegringen sker i marken,
inte i det lilla torp de äger, på grund av beskattningen,
ert nya strandskydd, inte har råd att bo kvar.
Jag hävdar att det var det Ulf Lundell menade.
Han sade: Jag vill bo nära havet - jag vill bo nära
havet, inte att några personer ur en grupp kan få
komma hit ibland. Jag vill bo nära havet några måna-
der om året. För mig är det svenskarnas gamla möj-
lighet att bo i fritidshus som ni nu tar bort från väldigt
många.

Anf. 11 MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Fredrik Reinfeldt citerade Ulf Lundell
och hans infallsvinkel, jag vill bo nära havet. Jag har
tolkat vår politik som att vi ska ha tillgång till havet -
vi alla. Då handlar det i första hand om strandskyddet.
Varken Maria eller jag har suttit i förhandlingarna
om begränsningsregeln. Det hade möjligtvis varit vår
ordinarie ledamot i finansutskottet, som tyvärr ligger
hemma och är sjuk, som hade kunnat svara på vad
vårt ingångskrav i de här förhandlingarna har varit.
Vår uppgift när det var aktuellt var att vi skulle införa
en begränsningsregel så att det här inte fick de orim-
liga konsekvenser som har påtalats.
Vi har också drivit sänkt fastighetsskatt och fått
igenom det i viss mån. Långsiktigt vill vi avskaffa
fastighetsskatten. Det är ganska klart. Hur ett system
ska se ut för att ta ut olika avgifter för kommunal
verksamhet och sådant får vi väl i så fall också åter-
komma till, kanske under den här mandatperioden.
Det är ganska rimligt, för det är en stor fråga. Det är
mycket pengar i intäkter till staten. Därför bör vi göra
det stegvis men ganska snabbt och tydligt och klart.

I detta anförande instämde Rolf Olsson (v).

Anf. 12 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Detta klargör väl ganska tydligt hur
skillnaden är mellan vänstern och högern när det
gäller hur man ser på äganderätt. När vi talar om
människor som kanske har ärvt ett fritidshus eller har
slitit hårt för att ha råd att köpa sig ett litet torp, då
menar vi ju just rätten att själv kunna bo där eller
kunna bjuda dit vänner och bekanta. För folk som har
annan ideologi blir det lite grann det här "vi". Det
finns inget särskilt utpekande utan det är en allmän
tillgång. Man får en känsla av att det räcker med att vi
passerar med Vikinglinjens stora båtar och tittar lite
över standremsorna så har vi alla fått känna lite när-
het till vattnet. Den tunga beskattningen gör ju att
vanligt folk som sagt inte har råd att bo nära havet
ens med mäklarglimt.
Det är väl bra att svenska folket får det beskedet.
Vi tycker nog att vi vill fortsätta ha ett land där det
faktiskt finns utrymme och plats även för dem som
inte tjänar väldigt mycket pengar att ha tillgång, ock-
så lite mer personligt, till möjligheten att bo nära
havet, som Ulf Lundell skaldade.

Anf. 13 MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag kände mig inte direkt träffad ef-
tersom Fredrik Reinfeldt nämnde vänster och höger.
Men jag kan försöka svara ändå. Tillgång till vatten
syftar inte bara till att jag ska åka förbi på en stor
färja, och det syftar inte bara till att jag ska kunna bo
20 meter från stranden. Det syftar i första hand till att
jag ska kunna åka dit när jag så önskar och att jag ska
kunna röra mig fritt på de här strandremsorna utan
inskränkningar av att det är en massa avstängningar
överallt, vilket det naturligtvis blir av fastighetsboen-
de.
Sedan är det förstås ett antal skärgårdsboende som
är fast boende. Det kan vi inte ändra på, och det har vi
inte heller för avsikt att göra. Detta är något som vi
måste hantera och försöka klara ut bland annat genom
detta att sänka fastighetsskatten så att den så små-
ningom kanske blir noll och genom den här begräns-
ningsregeln.
Det är inget statiskt system, utan det är under för-
ändring. Vi har ju fått ett trendbrott under föregående
mandatperiod med just sänkningen av fastighetsskat-
ten. Jag ser att vi i Miljöpartiet hade en stor del i den
förändringen.

Anf. 14 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Mikael Johansson efterlyste ett svar
på om vi skulle kalla Miljöpartiet för stödparti senast
2006. Han kan få svaret redan nu. Vi förhandlade om
en koalitionsregering. Det är en annan sak. Att ni är
ett stödparti är väl alldeles uppenbart. Jag förstår inte
varför man försöker förneka det. Det är en problema-
tisk situation, och det var ju den ni ville undvika. Vi
tyckte alla att det hade varit bättre med en helt annan
regering än den som nu sitter, men det var tyvärr inte
möjligt.
Jag tycker dessutom att ni har sålt er rätt billigt för
att stödja den här regeringen. I stora drag var det
400 miljoner extra i skatteväxling, pengar som dess-
utom förfuskar begreppet skatteväxling lite grann
precis som Mats Odell var inne på.
En skatteväxling går ju ut på att man ska höja
skatten för det som är dåligt och sänka den på det
som är bra så att man får en relativförskjutning av
beteendet. Då kan man inte samtidigt använda den i
rent fördelningspolitiskt syfte, vilket i mångt och
mycket förfuskar beteendeförändringen. Det är ju så
att mycket stora grupper barnfamiljer bara kommer
att få höjda boendekostnader men inte kommer att få
någon del av inkomstskattesänkningen. Därmed får
de bara en ren försämring. Jag tycker att det är trist att
man på det sättet förfuskar själva idén med en skatte-
växling, som ju just går ut på att förändra beteendet
till att bli mindre miljöskadligt.
Sedan skulle jag vilja ställa en viktig fråga. Miljö-
partiet tycker att det är väldigt viktigt med ordning
och reda i statsfinanserna och att man inte bryter
utgiftstak och så vidare. Då gick ni in i ett samarbete
för att stödja en statsbudget som har en halv promille
i budgeteringsmarginal. Nu ser jag att finansministern
har haft möjlighet att titta in i kammaren. En halv
promille är ju väldigt mycket om man tänker köra bil
hem från en fest. Men det är väldigt lite som säker-
hetsmarginal i budgeten.
Ert bidrag i förhandlingarna var ju att ytterligare
höja utgifterna. Genom ett trick, att man avrundar till
hela miljarder, ökade lika fullt utgiftstaket. Jag skulle
vilja fråga Mikael Johansson: Är ni i den delen nöjda
med ert bidrag till förändringen i statsbudgeten, att ni
alltså genom ett trick har fått upp den mycket begrän-
sade budgeteringsmarginalen?

Anf. 15 MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi är framför allt inte nöjda med att
ha en så låg budgeteringsmarginal. Det är ju helt klart
en brist. Det tror jag inte att någon kan ha en annan
åsikt om.
Om vi har sålt oss billigt får var och en bedöma.
Det är framför allt väljarna som ska göra den bedöm-
ningen. Vi har haft för avsikt att ha ett samarbete på
ett visst antal exakta punkter. Det är ganska begrän-
sat. Vi har också haft möjlighet att samarbeta över de
traditionella blockgränserna med de borgerliga bland
annat vad gäller småföretagarpolitiken.
Det är kanske ett arv från att vi har inlett de här
samtalen om regeringskonstellation. Jag ser det som
fullt möjligt att vi i framtiden ska kunna komma att
göra fler sådana saker - utöver de här 121 punkterna
som vi har kommit överens om.

Anf. 16 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Jag noterar att Mikael Johansson inte
hade något direkt viktigt att säga om själva statsfinan-
serna. Jag tycker att man har sålt sig lite billigt om
man går med på 400 miljoner i extra skatteväxling
och dessutom åsidosätter en väldigt viktig del av den
ekonomiska politiken enbart genom en sådan här
synvilla, eller ett trick.
Politik är ju inte bara att vilja och att tycka att sa-
ker och ting är bra. Det handlar också om att välja. Vi
i Folkpartiet har för vår del valt att före valet tala om
ordentligt vilka konsekvenser man måste dra av den
hastigt försämrade ekonomiska utvecklingen. Det
handlar också om att inte kunna genomföra en väldig
massa av de saker som man skulle önska på grund av
att de ekonomiska förutsättningarna inte finns. I vårt
alternativ har vi i stället valt att se till att man ha en
sådan här marginal så att man inte behöver panik-
bromsa.
Jag lovar att vi nu under det kommande året
kommer att få se en lång rad av sådana här konstiga
övningar från regeringens sida där man ska rädda
utgiftstaket, sätta minskade inkomster i stället för
ökade utgifter och panikbromsa. Är det biståndet? Är
det de handikappade? Vilka är det som kommer att
drabbas?
Då är det ett jättestort problem konstitutionellt för
oss i oppositionen att ni har valt att stödja regeringen
utan att ni får vara med i den. Vi andra, väljarna och
väljarnas representanter, kan ju då inte ställa er till
svars.

Anf. 17 MIKAEL JOHANSSON (mp) re-
plik:
Fru talman! Framför allt vill jag kommentera det
här med framtiden. Det gäller framför allt den över-
enskommelse vi har på 121 punkter.
Det finns en brasklapp här, och det är naturligtvis
om det finns ekonomiska möjligheter. Finns inte de
kan vi inte genomföra ett antal reformer. Men vilka,
om det blir aktuellt, har vi inte pekat ut eller rangord-
nat. Det får bli kommande förhandlingar om vad som
i så fall inte ska genomföras. Detta arbete kommer
kanske att bli mycket pressat på grund av det ekono-
miska läget, den snålt tilltagna budgeteringsmargina-
len och kommande framtida budgeteringsmarginaler
som vi ser på sikt. Vi kan inte bara tänka på en man-
datperiod i taget. Vi har också ett ansvar för att kunna
ge förutsättningar för de åldersstrukturella föränd-
ringar som kanske kommer att ske under de kom-
mande 10-15 åren.

Anf. 18 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Jag skulle inledningsvis vilja säga nå-
got som har sagts tidigare: Den budget vi här lägger
fram grundar sig på en samverkan. Ursprungligen var
det en samverkan mellan Vänsterpartiet och oss soci-
aldemokrater, och till detta har Miljöpartiet genom
den motion som vi har förhandlat om i utskottet an-
slutit sig och står bakom de riktlinjer och det beslut
som föreslås i detta betänkande.
Det har nämnts en del om stödpartier och så vida-
re, kanske lite grann i kittlande, nedsättande ton från
oppositionen gentemot Vänsterpartiet och Miljöparti-
et. Jag skulle vilja säga att med det underlag vi har
arbetat och med de överenskommelser som vi har haft
i denna budget tycker jag att vårt samarbete har fun-
gerat väldigt väl. Jag har inte sett dem som några
stödpartier som vi använder för att få igenom våra
saker. Från min sida har samarbetet grundat sig på att
vi är jämbördiga i en politik som vi vill genomföra
gemensamt.
Tankarna går tillbaka till när samarbetet en gång
etablerades, i mitten på 1990-talet eller lite senare. Då
talade man om den rödgröna röran, som var ett väl-
digt populistiskt uttryck på den tiden. Nu har vi facit i
hand - det handlar om de budgetar som har lagts
fram, de mål som har satts upp när det gäller över-
skott i offentliga finanser och att hålla budgettak,
BNP-tillväxt och en rad andra saker. Det handlar om
välfärdsfördelning, och det handlar också om på vil-
ket sätt vi har fått reallöneutveckling för breda grup-
per i samhället. Det har visat sig att det i många avse-
enden snarare har blivit en rödgrön reda.
Det har blivit reda på finanserna, och det har blivit
reda och ordning på den ekonomiska situationen i
landet. Det har fått spridning och gehör ganska brett
ute i Europa. Sverige tillhör faktiskt - Mats Odell får
säga vad han vill - de länder i Europa som har bäst
ordning på de offentliga finanserna och framstår som
mycket starkt på det här området.
Vi minns alla hur det såg ut vid mitten av 1990-
talet. Då var det en annan situation som rådde på det
ekonomiska planet. Rating-bedömarna satte ned vär-
det på den svenska statens sätt att hantera sina finan-
ser.
Ytterligare bevis på att det alltid lönar sig att hålla
ordning på pengar och att se till att inkomster räcker
till utgifter i det långa loppet är att det skapar en bra
bas. Vi har känt av en lågkonjunktur som har gjort
framstötar i lite varierande form. Vi vet att det såg
ganska dystert ut i fjol vid jul. Då bedömde man att
2002 skulle bli ett besvärligt år. I den andan togs
vårbudgetpropositionen fram. Sedan vände det. Det
blev bättre, och siffrorna steg, för att sedan på hösten
igen framstå som lite dystrare och mer osäkra.
I den situationen - även när det gäller arbetslös-
het, sysselsättning och så vidare - har Sverige klarat
sig väl så bra som sin omgivning. Även när det gäller
tillväxt och bruttonationalprodukten har Sverige stått
sig väl.
Vi vet också att börsen har utvecklat sig på ett sätt
som kanske i många avseenden har varit förskräckan-
de. Detta har inte fått genomslag i den svenska eko-
nomin eller ute i hushållen. De undersökningar som
görs bland svenska folket visar på att man tror att
man kommer att få en god tillväxt i ekonomin för
egen del. Den inhemska köpkraften och efterfrågan är
fortfarande hög. Man tror också att landets ekonomi
kommer att kunna hanteras väl.
När man går ut och frågar allmänheten är det of-
tast inte kvalificerade bedömningar som görs, utan
det handlar mest om vad man känner inne i kroppen
som enskild individ och om vad man tror. Man kan
tolka det som vilket förtroende man har för den sty-
rande majoriteten i landet och hur man tror att man
kommer att hantera situationen. Det tror jag ligger
bakom också hur man ser framåt och på det som är.
Vi får heller inte glömma bort att i anslutning till
skapandet av den budget som nu ligger på kammarens
bord har vi haft ett val. Mats Odell har hänvisat till
olika valbroschyrer och valformuleringar från bland
annat vårt parti.
Den budget och den politik som vi nu lägger fram
är ju egentligen en förlängning av den som har gällt
tidigare. Detta har ställts under svenska folkets pröv-
ning - hur har man tyckt att det har fungerat. Vi vet
att man hade ställt sänkta skatter mot fortsatt välfärd.
Vi har inte på något sätt hymlat med att vi kan ge-
nomföra våldsamma skattesänkningar för svenska
folket, men däremot har vi stått fast vid en rättvis
politik, där det yttersta målet är att kunna utjämna de
klyftor som finns i samhället på ett rättvist och väl-
fördelat sätt. Detta budskap har svenska folket gett
mandat till.
När vi lägger fram denna budget gör vi det också i
ett slags prövning. Jag kan inte låta bli att peka på
situationen som sådan. Man får gå tillbaka till 1968
års val för att se en sittande regering som får ett stärkt
mandat i ett allmänt val. Detta är unikt i Sverige, men
framför allt är det oerhört unikt i ett europeiskt per-
spektiv. Vi ser att sittande regeringar på löpande band
får ett slags underbetyg av sina väljare i valen, oavsett
politisk färg. Det är också ett mått på att det samar-
bete som har kunnat skapas mellan s, v och mp och
den politik som har förts har tilltalat svenska folket på
ett sätt som har gjort att man har velat ge fortsatt stöd
för samarbetet. Det är en indikation som jag tycker
det är viktigt att ta vara på i det fortsatta arbetet.
Mycket av diskussionen har handlat om vad man
gör om inte budgeten håller. Vad händer då? Visst.
Man lägger väl inte fram en budget om man inte tror
att det kommer att bli som budgeten säger. Det kan
man ju alltid kritisera. Karin Pilsäter sade också att
det säkert inte kommer att bli som majoriteten säger.
Inriktningen är naturligtvis att budgeten ska han-
teras utifrån att den läggs på det sätt som är. Jag
skulle vilja peka på den osäkerhet som kan råda i
konjunkturläget - det är inte någonting att hymla
med, tycker jag. Svängningarna har under detta år
gått från att det såg väldigt dystert ut till att det fak-
tiskt tog fart. Sedan har vi märkt en viss avtrappning
igen. Nu kan vi se en viss återhämtning på börsen,
som kanske också ger en signal om att politiken kan
ändras när det gäller den delen. Vi vet att det också
finns orosmoln i andra delar.
Vår målsättning är att hantera budgeten utifrån det
upplägg som finns. De problem som kan dyka upp
måste naturligtvis också hanteras fortlöpande under
året. En viktig tråd i hela arbetet är ändå att se till att
klara de mål som finns, för att på så sätt hålla fast vid
den stadga som den förda politiken under de senare
åren har givit åt Sverige som nation och land. Vi är
synnerligen måna om att kunna hantera det.
I valet diskuterades det om en del reformer. Det
har kunnat skapas utrymme också i denna budget för
reformer i storleksordningen ca 20 miljarder kronor,
bland annat riktat mot allmän förskola för 4-5-
åringar. Det införs nästa år. Föräldraförsäkringen
stärks från den 1 juli. Taket höjs. Det är en viktig
signal för många av Sveriges barnfamiljer och för
dem som funderar på att skaffa barn också. Vi ser att
det är ett viktigt inslag att nativiteten kan öka.
Studiebidraget höjs. Och det blir fortsatta sats-
ningar på skolan, framför allt handlar det om fler
anställda.
Det blir också en mammamånad och en pappamå-
nad.
Detta är några saker som vi har föreslagit. Sam-
mantaget handlar det om 20 miljarder i detta paket,
vilket är en positiv riktning framåt.
Avslutningsvis vill jag säga att vi lägger fram en
budget som betyder framtid för Sverige och för Sve-
riges folk. Den är inriktad på att det ska skapas fler
jobb och att arbetslivet ska kunna bli mänskligare. Vi
vill också att företagsklimatet ska förbättras. Det
pågår en del skatteöversyner. P-O Edin lade fram ett
förslag i veckan som jag tycker kan vara intressant att
diskutera vidare efter remissomgång och så vidare.
Men budgeten är också inriktad på att vi ska ta hand
om varandra. Äldreomsorgen och skolan ska bli bätt-
re. Det är en viktig signal och en viktig inriktning för
det kommande arbetet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskot-
tets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)

Anf. 19 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Det var en påtagligt nöjd finansut-
skottsordförande som talade här. Det var inte många
problem som han såg framför sig utan allt var väl -
ett bra samarbete, en bra budget för framtiden och så
vidare.
Jag har några frågor till Sven-Erik Österberg. De
handlar om det som jag tog upp i mitt anförande, att
regeringen själv i propositionen räknar med att
svensk ekonomi ska utvecklas sämre än ekonomin i
genomsnitt i världen där man räknar med en tillväxt
på i snitt 3,9 % 2003-2004, sämre än i USA med
3,4 % i snitt och sämre än inom EU med 2,6 % i snitt.
Sverige ligger på 2,5 %. Är inte detta någonting som
skulle föranleda lite mer av tillväxtfrämjande åtgär-
der?
Regeringen budgeterar med att låna 35 miljarder
till de förslag som finns i denna budget, till den lö-
pande driften. Är det ingenting som oroar Sven-Erik
Österberg?
Statsbudgetens underliggande saldo beskrivs ock-
så i betänkandet. Här ser vi att det har försämrats med
13 miljarder bara sedan vårpropositionen lades fram.
Nu räknar ni med att det ska gå 32 miljarder back och
46 miljarder under 2002 och 2003.
Utgifterna för sjukpenning och förtidspensioner
fortsätter att öka och hejdas inte. Då vill jag fråga
Sven-Erik Österberg hur han ser på det förslag som
jag nämnde här, nämligen att regeringen borde kalla
in i första hand partierna som står bakom pensionsre-
formen för att diskutera i första hand en långsiktigt
hållbar sjukförsäkring och i andra hand socialförsäk-
ringssystem över huvud taget.

Anf. 20 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag ska börja med att svara på den
sista frågan. Vi är alltid intresserade av breda majo-
riteter i kammaren för åtgärder av olika slag. Jag
berörde inte detta så mycket i mitt inledningsanföran-
de. Men det är klart att ett av de stora bekymren na-
turligtvis är de stora sjukskrivningstalen. Det har
Mats Odell alldeles rätt i. De oroar oss väldigt myck-
et. Som Mats Odell mycket riktigt konstaterar har
regeringen också en särskild minister för ohälsan.
Hans Karlsson har i alla fall som sin huvuduppgift att
komma till rätta med ohälsotalen.
Ett framtida åtgärdsprogram där fler partier är be-
redda att ansluta sig till åtgärder för att kunna hantera
denna fråga och också få ned ohälsotalen är naturligt-
vis välkommet. Men fram till i dag har jag från Mats
Odell och hans parti mest sett att man vill öka antalet
karensdagar och sänka sjukersättningsdelen. Det är
medicinen mot dem som är sjuka. Det har inte stått
högst upp på vår agenda. Jag tycker att denna fråga är
så pass viktig och allvarlig att den fordrar en mycket
djupare analys än att komma med de enkla inslag som
klämmer till dem som faktiskt redan har det besvär-
ligt. Det är ju det som händer. Den som är sjuk och
lågavlönad får i dag 80 %. Skulle man göra detta
ännu värre kommer situationen att försämras. Och det
är vi inte så attraherade av. Men vi för gärna en dis-
kussion om hur man kan bredda majoritetsunderlaget
när det gäller ohälsotalen.
När det gäller de offentliga finanserna har vi kla-
rat ett överskott på 2 % under en period. Nu ser det ut
att bli något lägre. Men det var precis det som jag
sade, att det skulle vara ett genomsnitt över en kon-
junkturcykel. Vi har legat betydligt över detta några
år. Nu ligger vi lite under. Jag ser inte att det är något
jättestort problem.
Man kan säga att inkomstsidan alltid är svår att
bedöma. Den är konjunkturkänslig på olika sätt. Den
justering som görs här kan jag inte se som något jätte-
stort problem.

Anf. 21 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Jag tror att jag är en i grunden positiv
person, och jag får tolka Sven-Erik Österberg positivt
på denna punkt även om han talar om att ansluta sig i
kammaren och så vidare. Dessa annonser om att vi
tillsammans kan göra Sverige bättre handlar alltså om
att man ska ansluta sig i kammaren. Det som jag talar
om är ungefär den arbetsmetod som vi hade när vi tog
fram det nya pensionssystemet, att man faktiskt för-
söker åstadkomma en blocköverskridande lösning
som håller under ett antal perioder. Jag tror inte att
det räcker med enstaka åtgärder. Vi behöver se över
socialförsäkringssystemen och framför allt sjukför-
säkringen helt och hållet.
Jag kan förstå att Sven-Erik Österberg kanske inte
här på stående fot kan ta ställning till detta. Men jag
noterar att detta inte är något som enbart vi kristde-
mokrater föreslår. Det står i den reservation som är
gemensam för de fyra borgerliga partierna att vi är
beredda att göra detta. Det är en utsträckt hand, Sven-
Erik Österberg och Bosse Ringholm. Är det inte dags
för er att ta tag i den med tanke på att detta är den för
närvarande största ekonomiska problematik som vi
har att hantera? Det är också en mänsklig problematik
att så många människor fastnar i långtidssjukskriv-
ningar och förtidspensioneringar. Det är den utan
jämförelse största kostnaden i statsbudgeten. Lite
bättre respons, Sven-Erik Österberg, på dessa ut-
sträckta händer som faktiskt finns i denna stora fråga.
Fru talman! Sven-Erik Österberg kommenterade
inte det faktum att regeringen själv räknar med att
Sverige ska gå sämre än genomsnittet av hela värld-
sekonomin, sämre än USA, sämre än EU och sämre
än till exempel vårt grannland Finland. Detta är all-
varligt. Vi fortsätter alltså att försvaga vår situation
jämfört med omvärlden. Åk till Oslo, Köpenhamn,
London eller New York och pröva vad du får för din
lön i svenska kronor! Och nu talar jag inte om eu-
roländer, utan nu talar jag om länder som har kvar
sina nationella valutor. Se vad lite man får för den
svenska kronan. Den utvecklingen fortsätter, Sven-
Erik Österberg. Den måste ni ta tag i och börja vända.

Anf. 22 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller bedömningen av BNP
och så vidare vill jag säga följande. När man lägger
fram en budget måste hela bedömningen utgå från hur
man nationellt anser att man kan hantera situationen.
Så gör varje land. Man kan inte sätta sig och titta hur
andra länder ligger till och säga att vi inte kan vara
sämre utan att vi måste ha bättre BNP. Ett budgetar-
bete är ett seriöst arbete i botten där man så att säga
jobbar sig upp, och där man får realistiska tal som
man kan hantera.
Däremot har vi inte sett hur BNP kommer att ut-
vecklas i de länder som Mats Odell pekade på. Just
nu har vi faktiskt en bättre utveckling än EU i snitt
när det gäller BNP-tillväxt. Och det tycker jag är
någonting som vi faktiskt kan glädja oss åt gemen-
samt Mats Odell och jag, att det faktiskt är positivt, i
stället för att hitta de eventuella krokar i framtiden
som kan vara ett bekymmer. Den svenska budgeten är
gjord utifrån de förutsättningar som vi har utan att vi
har sneglat på hur andra har gjort. Låt oss se resultatet
och vad som händer så kanske vi kan föra denna
debatt om ett år och se vad som har hänt.
Jag förstår att Mats Odell retas lite grann. Jag tror
säkert att Mats Odell också vet att en samverkan inte
börjar när man voterar i kammaren, utan en samver-
kan börjar väl med en förtroendefull diskussion om
man har ett gemensamt problem för att se om man
kan lösa det i en bredare konstellation. Jag har sagt att
jag alltid välkomnar det. Det gäller även när det gäller
ohälsofrågan. Det är en väldigt viktig fråga. Och det
är klart att det skulle vara bra för nationen om man
kunde ha en stor uppslutning i denna kammare. Nu
menar jag inte bara här utan naturligtvis även i ett
samarbete kring hur man kan hantera dessa frågor och
nå goda resultat. Det är klart att det är ett gissel för
statskassan att vi har stora ohälsotal. Men det är fram-
för allt ett gissel för alla dessa människor som inte
kan vara på sina jobb därför att de är sjuka. Det är
någonting som jag tycker att vi naturligtvis med ge-
mensamma krafter kan hjälpas åt att försöka rätta till.

Anf. 23 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Finansutskottets ordförande sade att
budgeten är tänkt att skapa en framtid för Sverige,
och det är vi naturligtvis hemskt glada över. Det mot-
satta beskedet hade kanske varit något mer oväntat.
Att perspektiv är väldigt viktiga i politik har jag
lärt mig. Sven-Erik Österbergs perspektiv lånar
mycket från det sätt att beskriva statens finanser som
vi har lärt känna i Göran Perssons debattinlägg under
många år. Det är balans som är det viktiga - balans i
de offentliga finanserna. Det har sitt värde men den
balansen kan ju uppstå på olika nivåer. Det kan vara
balans mellan låg utgiftskvot och lågt skatteuttag. Det
kan också vara balans mellan en mycket hög ut-
giftskvot och ett högt skatteuttag. Sverige tillhör, som
bekant, den senare kategorin.
Sven-Erik Österberg nämner att P-O Edin har på-
pekat att en hel del vad gäller detta höga skatteuttag
nu är utsatt för internationell konkurrens, för press
och för svårigheter att hålla uppe de höga skatterna.
Jag vill då bara påpeka att P-O Edins slutsats, som
många socialdemokrater tycker är bra, är att försöka
fly från de skatter som det är svårt att ta ut till andra
skatter som det är ungefär lika svårt att ta ut.
Sven-Erik Österberg har just berättat att det finns
20 reformmiljarder i den här budgeten. Varför använ-
der ni inte de pengarna till att sänka skatterna, till att
ta ned de svåra skatterna för att därmed också något
ta ned utgiftskvoten? Då hade vi kunnat klara balan-
sen på ett mer hållbart sätt. Nu utsätter ni svensk
ekonomi för stress och problem genom att lägga de
här balanskraven på en så hög balansnivå. Dessutom
finns aldrig i det perspektivet med hur medborgarna
klarar sig - hur de klarar skattechocken och hur
mycket de har över i plånböckerna - eller hur kom-
munen klarar sin motsvarande balans.

Anf. 24 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag kan väl instämma med Fredrik
Reinfeldt i att balans är viktigt. Inledningsvis sade jag
att har man ordning på de statliga finanserna, då ska-
par det en tilltro och en respekt inte bara i det egna
landet utan också i omvärlden. Det finns ett värde i
den delen som jag tror att man inte ska underskatta.
När det gäller skattetryck och sådant har det inte
undgått mig att Fredrik Reinfeldt tycker som sitt
parti, nämligen att det här med skatter är en väldigt
viktig fråga.
Jag vill hänvisa till vad jag också sade i mitt anfö-
rande, nämligen att vi mellan de här diskussionerna
hade ett val i Sverige där svenska folket ganska kraf-
tigt tillbakavisade de alternativ i svensk politik som
ville satsa på stora skattesänkningar framför en rättvis
fördelning av de resurser som finns. Som parti tar
man väl ändå vad människor säger i ett val till intäkt
för att det är ganska viktigt. Jag tror att Fredrik Rein-
feldt innerst inne också tycker det när han rannsakar
sig själv och funderar på de här delarna.
Att envist köra enbart med ensidiga skattesänk-
ningar såg man inte - det tycker jag mig ha fått en
tydlig signal från väljarna - som framtidens tänkbara
väg i de här delarna. Däremot är inte skattetrycket på
något sätt oviktigt. P-O Edin pekar på precis detta.
Men det är så lätt att förenkla skattediskussionen och
säga: Den skatten tar vi bort. Den skatten sänker vi.
Den skatten skadar.
Samtidigt måste man i ett seriöst budgetarbete
vidga diskussionen lite grann och se hur man kan
hantera inkomster som eventuellt går förlorade ge-
nom att skatter justeras - detta gentemot en budget
där man så att säga lägger ut pengar. Det här måste
tas i ett större sammanhang. Det går inte att bara
rycka loss detta.
Vi såg med fasa vad som hände - jag har inte
glömt det och det har nog inte heller svenska folket i
stort gjort - när man ensidigt sänkte skatter under
åren 1991-1994 och man inte får någon respons från
samhället. Den tillväxtkick som ni nu talar mycket
om i era reservationer uteblev ju. Sedan står man där
egentligen "med brallorna nere". Man tappar en mas-
sa intäkter och får stora budgetunderskott. Ekonomin
havererar. Här har vi ett slags upprepning av vad som
faktiskt har hänt. Jag tycker att det finns lite grann att
lära av den historia som inte ligger så långt tillbaka i
tiden.

Anf. 25 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Poängen i vad Sven-Erik Österberg
sade var att det fanns 20 reformmiljarder - det skulle
inte tas från någon, utan det fanns ett utrymme. Sven-
Erik Österberg har just berättat vad den rödgröna
majoriteten har använt dessa pengar till - detta i ett
läge där en socialdemokratin närstående utredare
påpekar att den höga balansnivån mellan hög ut-
giftskvot och högt skatteuttag skapar stora problem
när det gäller att få in en del av de här skatterna, vil-
ket Sven-Erik Österberg för övrigt antydde är ett
problem.
Jag är helt övertygad om att den diskussionen
återkommer. Det jublades över att en socialdemokrat
äntligen hade sett de här problemen. Dagen efter kom
alla artiklar där det stod att vad P-O Edin i stället ville
flytta över skattetrycket på är sådant som det är helt
omöjligt att ta ut den typen av skatter på. Javisst, så är
det. Problemet är att det höga skatteuttaget kommer
att bli allt svårare i den öppna omvärldsekonomi som
Sverige befinner sig i.
Kom ihåg att den balans som vi då talar om och
som vi båda tycker är viktig väldigt mycket lutar mot
det överskott som finns i pensionsinbetalningarna och
som vi bara har några år till. Riksförsäkringsverket
har påpekat att efter år 2010 inleds troligtvis en
mycket lång fas av underskott i pensionsinbetalning-
arna, vilket kommer att göra att det saldomål som vi
använder på en aggregerad offentlig nivå visar minus.
Det faktum kommer alltså att blottläggas att statens
finanser inte har varit i balans, vilket också Mats
Odell påpekade. Detta döljs alltså genom överskott i
pensionsinbetalningarna, så den här balansen är inte
så imponerande.
Framför allt har vi problem på sikt om vi inte bätt-
re rustar Sverige för att klara de åtaganden som ska
komma i framtiden. Då tycker jag att det är ett allvar-
ligt problem att utgifts- och skattekvoter redan ligger
så högt. Det känns inte stabilt för Sverige inför den
tid som kommer.

Anf. 26 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jämfört över tiden måste man väl än-
då säga att situationen just nu - det gäller också under
de år som varit - är ganska stabil när det gäller
svensk ekonomi.
Vi har ju också nästa år ett val, EMU-valet. Jag
tror precis som Fredrik Reinfeldt att det kommer att
skapa nya diskussioner och nya debatter. Vid en an-
slutning, om svenska folket säger ja, kommer vi att
möta nya diskussioner om de offentliga finanserna.
Hur man hanterar skattekvoter blir det kanske diskus-
sioner om, liksom om hur vi hanterar de offentliga
finanserna och balanskraven. Där är vi utlämnade i ett
större perspektiv, i en större region, där vi kan bli
ansatta av konjunktursnedvridningar och hamna vid
sidan av, kanske på det sätt som utpekats som ett
problem.
Det här kommer att ligga till grund för en helt ny
diskussion där vi hanterar allt detta. Men över tiden
sett och sett till vad som varit vill jag ändå - också
där tror jag att vi, Fredrik Reinfeldt, egentligen är
ganska överens - peka på detta med en god ekono-
misk hushållning. Man kan alltid diskutera skatter
och ha en diskussion om den saken. Det är jag inte på
något sätt främmande för. Tiden förändrar ju. Det gör
att också uttagen kan förändras. Det viktigaste är,
tycker jag, att diskussionen är seriös, att eventuella
justeringar också hanteras på utgiftssidan så att man
inte hamnar i de situationer som vi tidigare har ham-
nat i - under åren 1991-1994 och även tidigare på 70-
talet - med stora underskott som ger en negativ signal
vad gäller hela samhällsbilden. Därmed hamnar man
liksom i ett negativt ekorrhjul.
Detta är oerhört viktigt när man diskuterar hela
skattedelen. Men jag tror, som sagt, att vi har en dis-
kussion framför oss kring hela EMU där det ställs nya
frågor och där det krävs nya beslut om den ekono-
miska balansen och de delarna.

Anf. 27 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja hålla fast vid frågan
om både balansen och hanteringen av statsbudgeten.
Sven-Erik Österberg talar om att se till att inkomster
räcker till utgifter. Jag vill då fråga: Är det korrekt att
statsbudgeten för de närmaste åren enligt ert förslag
kommer att gå med underskott om 13 respektive 22
miljarder? Är det också, som det står här, korrekt att
statsskulden kommer att öka i kronor räknat - det vill
säga att vi kommer att låna till statsutgifterna? Det
skulle vara bra om vi kunde få en bekräftelse på att
det som står i ert förslag också är ert förslag.
Ni säger att det är er målsättning att hantera det
uppkommande. Sedan kommer en liten redogörelse
för budgetprognoserna för innevarande år. Först var
det sämre och sedan bättre. Nu är det sämre igen och
så vidare. Sanningen är att det just nu inte finns nå-
gon som har samma höga prognos för innevarande år
som regeringen har. Är det då inte en viktigare upp-
gift för dem som fastslår riktlinjerna för den ekono-
miska politiken och ert budgetförslag att se till att det
budgetförslaget har sådana marginaler att det inte är
så himla avgörande för statskassan - för utgifterna,
för nivån på biståndet och för handikappades möjlig-
heter att få personliga assistenter - att är precis på den
sista promillen i BNP-tillväxt som det avgörs?
Vore det inte en viktigare uppgift för er att se till
att ni har den marginalen att det egentligen inte spelar
någon roll ifall det är Handelsbanken eller Bosse
Ringholm som har rätt beträffande BNP-prognosen.
Jag tycker att det skulle vara bra om vi kunde få be-
sked i dessa frågor.
Är det sant som det står i ert förslag, att det är un-
derskott i statsfinanserna och att statsskulden kommer
att öka? Vore det inte viktigare att ha sådana margi-
naler så att hanteringen inte ska behöva bli det som vi
vet att den nu kommer att bli, nämligen trista pani-
kåtgärder?

Anf. 28 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Stora länder i Europa inom EU-
området dras med enorma bekymmer med sina of-
fentliga finanser. Tyskland, Frankrike, Portugal och
Italien diskuterar just nu stora åtgärdspaket för hur
man ska kunna hantera detta för att de inte ska få en
reprimand i fråga om stabiliseringsdelen i hela EU-
apparaten - de som tidigare har kunnat hantera detta
och stått för stabiliteten av hela EU.
Då ser man på Sverige som ett undantag från vad
som händer där. Vad vi diskuterar är ytterligare ett
steg. Men bara för att oppositionen ska ha någonting
att hacka på i denna budget utifrån det här perspekti-
vet säger man att vi diskuterar andra premisser än vad
vi har varit överens om när det gäller överskotten i
den offentliga finanserna, vi diskuterar statsbudget.
Det som står i betänkandet är naturligtvis sant. Ett
viktigt mått - det vet också Karin Pilsäter - är hur
statsskulden växer som en andel av BNP-tillväxten.
Det måttet klarar man också, även om vi kan se en
viss nedgång. Vi har ju haft överskottsår med över-
skott på upp till 4 ½ % i de offentliga finanserna. Det
reformutrymmet utnyttjades inte vid det tillfället. Det
fanns ändå de som tyckte att man skulle ha kunnat ta
lite mer därför att behoven finns alltid. Det gjordes
det inte vid det tillfället. Någonting man kan vara
tacksam för i denna del är att det hölls tillbaka då, det
har vi igen i denna del.
Hur många prognoser har det inte kommit under
hösten? Det är ingen som kan säga exakt. Just nu ser
prognoserna lite dystrare ut. Tidigare sade man från
regeringen att de var lite mer positiva, men då fick
regeringen kritik för att man såg det på det sättet.
Man måste ha en linje i det här arbetet, det går inte att
ändra från dag till dag.

Anf. 29 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Det var just det som min fråga gällde
och den poäng som jag ville få fram: Man kan inte
stämma av det dag för dag. Min fråga var: Anser inte
Sven-Erik Österberg att det ligger någonting i det jag
säger, att man borde ha sådana marginaler i sin bud-
get att det kanske inte spelar så stor roll vilken av
prognoserna som slår in. Det var precis det som var
min poäng. Man ska sluta att försöka vara allra bäst
på att mäta en konjunktur, för det vet man ändå inte
förrän efteråt, och då är det för sent.
Min fråga är åter: Vore det inte bättre att ni kon-
centrerade er på att se till att ha en sådan marginal att
ni inte behöver tokstampa på det internationella bi-
ståndet, tokstampa på reglerna för assistans för funk-
tionshindrade eller annat som vi sett exempel på att ni
har fått ägna er åt när ni inte har varit tillräckligt
duktiga i förväg. Det kan ingen vara, det begär jag
inte att ni ska vara.
Sedan, fru talman, till diskussionen om saldon hit
och dit. Det finns många mått och många mål. Men
ett av målen måste väl vara att vi ska ha ett välfunge-
rande pensionssystem. Då är jag inte intresserad av
om man kommer undan och får en skrapa från EU-
kommissionen för att man har uppfyllt måttet vad
gäller pensionssystemet. Det vi från den borgerliga
sidan är överens om - det var vi redan 1997 när vi
först försökte bjuda in Socialdemokraterna - var att
vad vi behöver är långsiktigt stabila och bra villkor
för socialförsäkringarna, att vi ska göra detsamma
med sjukförsäkringen och a-kassan som med pen-
sionsreformen. Hittills har Socialdemokraterna varit
helt avvisande till ett sådant reformarbete. Det tycker
vi är tråkigt. Jag hoppas verkligen att de signaler
Sven-Erik Österberg nu kommer med ska vara kän-
netecknande för hur Socialdemokraterna kommer att
vilja se på det här framöver. Ni har avvisat det hittills.
Låt mig också säga att om ni redan 1997 när sjuk-
frånvaron låg som lägst hade velat gå in ett sådant
arbete, hade vi kanske haft en betydligt bättre situa-
tion i dag. Ta det till intäkt, inte för att det är för sent,
utan för att det verkligen är hög tid.

Anf. 30 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tror inte att Karin Pilsäter behöver
vara orolig för pensionssystemet. Det finns en god
uppställning för att vi kommer att hålla fast vid pen-
sionsuppgörelsen. Det tycker jag är en bra uppgörelse
som också ger en bra signal till svenska folket om att
den allmänna pensionen finns det ett brett stöd för i
Sveriges riksdag.
När det gäller den vidgade diskussionen, som
också Mats Odell var inne på, måste man ha klart för
sig att man inte löser alla problem med system med
att konstra med dem och lägga dem utanför statsbud-
geten. Det finns fler sådana förslag - det brukar
komma från lite olika håll - om att lägga dem utanför
statsbudgeten så att man kan hantera dem på ett annat
sätt. Men kronan är lika mycket värd ändå, och den
ekonomiska delen måste hanteras på samma sätt
oavsett var man lägger systemen. Det Mats Odell
sträckte ut handen för, och jag tyckte att jag bemöttes
på ett positivt sätt, var hur man ska diskutera de
ökande ohälsotalen.
När Karin Pilsäter nämner a-kassan vet hon lika
väl som jag vad a-kassan har för ställning hos oss och
hur vi ser - det är en väldigt viktig del i hela arbetar-
rörelsens förhållningssätt. A-kassorna växte fram från
ideella föreningar och hanteras nu på ett effektivt sätt,
skulle jag vilja hävda. Borgerliga partier påpekar ofta
hur viktigt det är med effektiviteten. A-kassorna har
genom A-kassornas Samorganisation en väldigt hög
effektivitet. Då är det inte intressant, här är förstatli-
gandet mer intressant, av ideologiska skäl, kan jag
tänka mig. En sådan diskussion om a-kassorna säger
jag bestämt nej till. Däremot en vidgad diskussion i
kammaren om hur man ser på ohälsotalen tycker jag
är intressant. Det är jag öppen för.

Anf. 31 JÖRGEN JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Sven-Erik Österberg talar om att So-
cialdemokraterna har fått mandat för fortsatt välfärd.
Det är naturligtvis upp till fria tolkningar vad valet
innebar. Men vi kan ändå konstatera att vi har en
budget som är underbalanserad. Jag vet att vi har
kommunpolitiker här i landet som sitter och väntar på
pengar från statsmakten för beslut som man har tagit.
Finansieringsprincipen har alltså inte fungerat.
Jag förväntade mig att Sven-Erik Österberg hade
tagit upp mina kommenterar om hushållens köpkraft.
I budgetan talar man om en tänkt höjning av kom-
mun- och landstingsskatten. Men den höjning som i
realiteten har skett totalt i landet är tre gånger högre.
Som jag nämnde finns det i Storstockholm kommuner
som har åtta gånger högre kommunalskattehöjning än
vad som nämns i budgeten. Därutöver vet vi att tax-
orna i stort sett på samtliga områden ute i kommuner
och landsting kommer att höjas. Det påverkar givetvis
också köpkraften. Det borde vara befogat en kom-
mentar till detta. Dessutom gräver statsskulden på
drygt 1,1 miljarder med höga räntor ett stort hål i
statsbudgeten. Vore det inte på sin plats att aktivt
börja avyttra en del av statens bolag, fastigheter och
liknande? Det om något vore väl i linje med det Sven-
Erik Österberg säger om en god ekonomisk hushåll-
ning?

Anf. 32 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller försäljningar finns det
faktiskt med i budgeten, om jag inte minns fel, 15
miljarder som berör vissa statliga försäljningar. Pro-
blemet med de borgerliga reservationerna, som också
Jörgen Johansson finns med på, är att det är ett be-
tydligt högre belopp som man vill hämta in, 60 mil-
jarder. Det är inte riktigt läge att sälja saker när vi ser
hur värdena på börsen har varit. Ska man avyttra ska
man naturligtvis göra det i ett läge när man bedömer
att man kan få det bästa utfallet. Det läget är inte
riktigt nu.
Därför tycker jag att mycket av finansieringen
från borgerligt håll, som jag inte kommenterade tidi-
gare, är lite undergrävd. Ska man få in dessa belopp
måste också volymerna i det som ska säljas bli så
mycket större. En sådan hantering är ju också ett
resursslöseri med det som skattebetalarna, svenska
folket, äger.
Jörgen Johansson pekade på detta med hela
statsskulden. Vid regeringsskiftet 1994 uppgick den
till 1 500 miljoner eller strax därunder. Det har ändå
skett en ganska kraftig amortering. Nu är den nere på
1,1 miljarder. När det gäller andelen av BNP lever vi
väl upp till de mål som EU har angivit. Det finns
länder som har lägre och länder som har högre skuld-
kvot än vad vi har. Jag tycker ändå att vi har tagit ett
hyggligt grepp om detta.
Jag delar Jörgen Johanssons oro med tanke på
skattehöjningarna. Det blir direkt problem för svens-
ka folket om skattehöjningarna slår hårt. Många av de
skattehöjningar som nu genomförs - framför allt av
landstingen - sker ju framför allt i före detta borger-
ligt styrda landsting såsom i Stockholms län och
Skåneregionen. Och vad beror det på? Jo, obalanser-
na har varit stora. Man har inte kunnat hantera sin
budget och sin ekonomi. Man har inte kunnat fatta de
nödvändiga besluten. För att komma till rätta med
dessa problem ser nu tillkommande majoriteter en
skattehöjning som ett led i det arbetet.

Anf. 33 JÖRGEN JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag delar i stort Sven-Erik Österbergs
synpunkter. Men när det gäller utförsäljning av före-
tag vore det ändå på sin plats att ange viljeinriktning-
en att man vill utöka försäljningen. I den borgerliga
reservationen talar vi om att försäljningen ska ske vid
tidpunkter då det är mest lämpligt. Det borde ha fat-
tats ett principbeslut om detta av kammaren.
Sedan konstaterar jag också att Centerpartiet till
stor del har bidragit till den sänkning av statsskulden
som har skett under 90-talet genom att delta i sane-
ringsarbetet tillsammans med Socialdemokraterna.

Anf. 34 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag är mycket väl medveten om det
som Jörgen Johansson avslutade med att säga. Vi har
flera gånger sagt att det var ett bra samarbete som
fungerade väl. Jörgen Johanssons kollega Per-Ola
Eriksson som då satt i finansutskottet var med i det
arbetet och drog ett tungt lass.
Om man betraktar det som en finansieringsdel och
ska minska statsskulden under kommande år måste
den lämpliga tidpunkten infalla under 2003 om man
ska kunna tillgodogöra sig det som man räknar med i
sitt budgetalternativ. Det skulle innebära en stark
vändning. Men det är bra att ni är optimistiska och
tror att det ska inträffa under 2003. Jag hoppas att ni
har rätt. Men jag känner lite oro över vad den finansi-
eringen skulle få för följder.
Man kan ha olika syn på försäljning. Vissa saker
behöver staten kanske inte vara ägare av. Men vi har
sagt bestämt nej till det borgerliga alternativet som
innebär en stor utförsäljning för att finansiera skatte-
sänkningar. I den framlagda budgeten handlar det om
mera strategiska avyttringar.
Till sist vill jag återkomma till detta med skatte-
höjningar. Det är en viktig diskussion. Jag pekade på
att man i Stockholms läns landsting ska höja skatten
rejält. Jörgen Johansson vet ju hur det har sett ut i
Stockholms landsting. Det har varit omöjligt att spara
sig ur detta. Varför gjorde man ingenting under den
föregående mandatperioden? Man kan inte sitta med
armarna i kors, vilket den borgerliga majoriteten
gjorde, och skylla allt på skatteutjämningssystemet.
Beslutet om skatteutjämningssystemet fattades ju
av Sveriges riksdag, och ansvariga politiker har skyl-
dighet att följa det beslutet vare sig de gillar det eller
inte. Det är detta som ligger till grund för den i sär-
klass absolut högsta skattehöjningen i Sverige just nu.

Anf. 35 SIV HOLMA (v):
Fru talman! Den rödgröna majoriteten, Socialde-
mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, står
bakom det rambetänkande som vi nu diskuterar. Jag
vill börja med att instämma i Sven-Erik Österbergs
beskrivning av samarbetet och innehållet i politiken.
Jag vill också instämma i det som Mikael Johansson
sade om vikten av ett grönt folkhem.
När det däremot gäller samarbetet med de borger-
liga partierna om ohälsan har vi svårt att ställa oss
bakom sådant som att man ska försämra ersättningen
i sjukförsäkringssystemet, införa karensdagar och inte
höja taken i sjukförsäkringssystemet.
Den ekonomiska politiken måste inriktas på att
hålla den svenska ekonomin fortsatt stark. Ordning
och reda i ekonomin ska vidmakthållas. Inflationen är
fortfarande låg. Sysselsättningen är förhållandevis
hög och arbetslösheten är låg. Överskotten i de sam-
lade affärerna med utlandet är stort. De offentliga
finanserna visar på överskott. Den offentliga brutto-
skulden sjunker och den offentliga nettoskulden har
vänts till en nettoförmögenhet.
Sveriges tillväxt har under senare år överstigit ge-
nomsnittet i EU och euroländerna. Prognoserna pekar
på att Sveriges tillväxt under de närmaste åren kom-
mer att fortsätta att ligga något högre än tillväxtge-
nomsnittet i dessa länder.
I år blir exporten starkare än vad vi trodde i sam-
band med vårpropositionen - en utveckling som inte
kommer att hålla i sig så starkt under prognosperio-
den på grund av att den framtida efterfrågan på tele-
produkter beräknas att bli relativt svag, vilket något
drar ned den förväntade ökningen av exportinkoms-
terna.
Den svenska exportmarknaden har förbättrats
kraftigt mellan första halvåret 1997 och första halv-
året 2001. Antalet sysselsatta har ökat med omkring
320 000 personer och den öppna arbetslösheten har
sjunkit till omkring 4 %. Sysselsättningen har i stort
sett varit oförändrad sedan dess. Under första halvåret
i år steg sysselsättningen med i genomsnitt 5 700
personer jämfört med samma period förra året. Fram-
för allt har sysselsättningen ökat inom näringslivets
tjänstesektorer samt inom staten och primärkommu-
nerna, vilket har motverkat en fallande sysselsättning
inom industrin.
Sysselsättningsgraden ligger i dag på omkring
78 % i åldersgruppen 20-64 år. Vi behöver öka anta-
let sysselsatta med omkring 100 000 personer för att
uppnå sysselsättningsmålet 80 % under 2004. Väns-
terpartiet gick till val på att sätta jobben främst, och
därför är det en högt prioriterad fråga för oss att infria
detta vallöfte för att bland annat klara den generella
välfärden.
Vi accepterar inte någon naturlig arbetslöshet på
4 %. Vi måste gå vidare. För oss är det viktigt att
kommunerna anställer fler för att klara de behov som
finns inom vården, skolan och omsorgen. Det behövs
också jobb inom näringslivet, men vi sätter inte det i
något motsatsförhållande till att vi vill satsa på kom-
munerna.
En fortsatt satsning på att öka sysselsättningen
och ytterligare minska arbetslösheten är en nyckel-
uppgift för att en fortsatt positiv ekonomisk utveck-
ling ska kunna vara möjlig. En sådan utveckling
måste kombineras med satsningar på att minska
klyftorna i landet, få med och integrera invandrar-
grupperna i arbetslivet och se till att hela Sverige
omfattas av en god och hållbar ekonomisk tillväxt.
En central uppgift är kampen mot ohälsan. Vi
måste få bukt med den stigande sjukfrånvaron och
förhindra att människor slås ut från arbetsmarknaden
genom sjukdom och förtidspension. Ett brett spekt-
rum av förslag till åtgärder har tagits fram i det så
kallade elvapunktsprogrammet. Det är inte minst
kvinnors arbetsplatser, arbetsmiljö, arbetsvillkor och
totala hälsosituation som måste stå i fokus i det fort-
satta arbetet.
I detta sammanhang är Vänsterpartiet motståndare
till att öka sjuklöneperioderna för den offentliga sek-
torn. Vi vill inte urholka de generella välfärden. Vi
vill inte heller lägga mer bördor på kommuner och
landsting som redan i dag kämpar med att få sin bud-
get att gå ihop.
Jobben och den generella välfärden går före stora
skattesänkningar, Välfärden måste byggas ut för att
den ekonomiska tillväxten ska bli långsiktigt hållbar
och komma alla till del. 90-talets ekonomiska sane-
ringspolitik innebar stora ekonomiska påfrestningar
som ytterst fick bäras av de människor som redan
hade det ganska kärvt ekonomiskt och socialt. Det var
de arbetslösa, de långtidssjuka, de stora barnfamiljer-
na de ensamstående mammorna och de ekonomiskt
mest utsatta pensionärerna som fick bära de tyngsta
bördorna när det gällde att bekämpa krisen.
Därför är det oerhört väsentligt att dessa grupper
står i fokus när vi sedan förra mandatperioden åter-
uppbygger välfärdssystemet. Det är därför mycket
viktigt att satsa på den generella välfärden och i linje
med det förbättra och åter bygga ut de offentliga
socialförsäkringssystemen. Vi har under de senaste
året tagit viktiga beslut kring och förbättrat sjuk-,
arbetslöshets-, föräldra- och arbetsskadeförsäkringar-
na, och vi har fortsatt med det i den senaste budge-
töverenskommelsen.
Ett annat område som behöver fortsatta satsningar
och som också nedrustades under 90-talet är vården,
skolan och omsorgen. Under den gångna mandatperi-
oden och i nu föreliggande budgetproposition finns
stora satsningar på dessa vitala välfärdsområden.
Nästan 13 miljarder till vården och 5 miljarder till
skolan är exempel på satsningar som är ägnade till att
förstärka och återuppbygga verksamheterna. I Väns-
terpartiet är vi särskilt glada för att resurserna till
kommunsektorn kunde öka med närmare 4,4 miljar-
der år 2003 på grund av förlängningen av sysselsätt-
ningsstödet och 200-kronan.
Fru talman! Borgerligheten har sedan länge för-
sökt utmåla Sverige som ett ekonomiskt misslyckan-
de. Men faktum är att de senaste åren har Sveriges
tillväxt varit högre än genomsnittet i såväl OECD
som EU, samtidigt som inflationen varit en av de
lägsta i industrivärlden. De borgerliga partierna påstår
att Sverige halkat ned från fjärde till sjuttonde plats i
OECD:s välfärdsliga. Men observera att OECD:s
statistik bygger på köpkraftskorrigerade BNP-
uppgifter per capita för västländerna, ett väldigt dåligt
mått på ekonomisk framgång. En orsak till det är att
man slår ut BNP på hela befolkningen, det vill säga
även på personer som inte befinner sig i arbetsför
ålder. En delorsak till Sveriges tillbakagång har varit
att vi har fått en större andel äldre tidigare än andra
västländer. Länder med den sortens demografiska
variationer missgynnas av OECD:s sätt att räkna. Ett
lite mer rättvisande mått vore i stället att relatera BNP
till den arbetande befolkningen.
Arbetarrörelsens ekonomiska råd har i en rapport
visat att om BNP mäts per invånare i åldrarna 15-64
hamnar Sverige i stället på åttonde plats.
OECD-måtten är mycket bristfälliga mått på eko-
nomiskt välstånd. BNP är långt ifrån ett bra sätt att
mäta levnadsstandard på. Att dessutom köpkraftskor-
rigera BNP blir trubbigt, osäkert och ganska god-
tyckligt. Till och med OECD medger att jämförelser-
na mellan de olika länderna är klart begränsade.
De borgerliga partierna anser att de höga offentli-
ga utgifterna gör att Sverige är mer känsligt för kon-
junktursvängningar. Att en relativt stor del av eko-
nomin består av stabila statsutgifter gör att Sveriges
ekonomi är mindre känslig för lågkonjunkturer anser
vi. Det är systemet som i större utsträckning tar
smällen i stället för människorna, och det kan också
hålla konjunkturen uppe i hårdare tider.
Alla vet att det tar betydligt längre tid för staten
att skära ned sina utgifter än för privata företag, och
det gör att paniken inte sprider sig lika snabbt. Där-
emot kan man säga att statens finanser är särskilt
känsliga för lågkonjunkturer. Här har överskottsmålet
på 2 % under en konjunkturcykel en viktig uppgift att
fylla. Staten kan under en kortare tidsperiod gå med
underskott om det behövs för att ta ekonomin ur en
lågkonjunktur.
Fru talman! Det är lätt att konstatera att samtliga
borgerliga partier utsett utgiftsområde 13, arbets-
marknad, till favorit att göra nedskärningar i. Folk-
partiet och Centerpartiet föreslår nedskärningar i 12-
miljardersklassen, Kristdemokraterna med drygt 8
och Moderaterna med drygt 4 miljarder.
Om till exempel Folkpartiet fick igenom sitt för-
slag skulle arbetsförmedlingarna tvingas avskeda var
fjärde anställd och lägga ned var fjärde kursplan, och
det redan från den 1 januari nästa år. Folkpartiet vill
också minska anslagen till arbetslöshetsersättningen
och aktivitetsgarantin. Bortfallet skulle kompenseras
genom höjda egenavgifter. Det skulle i sin tur kom-
penseras genom sänkt skatt. Förslagen om sänkt skatt
skulle betyda mer i plånboken. Men blir det fler jobb?
Folkpartiet säger sig vilja skapa fler jobb genom att
göra det lättare att avskeda, samtidigt som konkurren-
sen om jobben ska öka genom arbetskraftsinvandring
på bred front. Konsekvensen av detta folkpartirecept
blir att arbetsgivarnas ställning dramatiskt skulle
förstärkas på löntagarnas bekostnad. Fler jobb kanske
det blir på kort sikt men till priset av låga löner och
inlåsningar i gamla strukturer i stället för satsningar i
framtidsbranscher.
Fru talman! I den gemensamma borgerliga reser-
vationen pekar man på att privatisering av offentlig
sektor skulle leda till högre kvinnolöner. Men hur ser
det ut i verkligheten? Skillnaden mellan kvinnor och
män med samma utbildning är större inom privat än
inom offentlig sektor, även inom samma yrken. I den
kommunala förvaltningen tjänade de män som är
ekonomer 5 % mer än de som är kvinnor. I den statli-
ga sektorn är siffran 6 %, men i den privata sektorn är
det hela 18 %. Socialsekreterare tjänar lika mycket
oberoende av kön, men de män som arbetar som
socionomer i den privata sektorn tjänar 19 % mer än
de av sina kollegor som är kvinnor.
Från borgerligt håll är det viktigare att sänka
skatten än att, som vi vill, satsa 10 miljarder under
den kommande mandatperioden till att höja lönerna i
kvinnodominerade yrken i kommuner och landsting -
ett krav som ökat i aktualitet efter att Kommunal sagt
upp sitt centrala löneavtal.
Moderaterna till exempel vill sänka skatterna år
2003 med 30 miljarder, år 2004 med 48 miljarder.
Centern är inte mycket sämre. De vill sänka skatterna
med 35 miljarder år 2003 och med 45 miljarder år
2004.
LO räknade i en rapport som gavs ut i god tid före
valrörelsen ut att 58 % av Moderaternas skattesänk-
ningar går till män. Författarna konstaterade frankt:
"Män i åldern 45-65 år är de stora vinnarna i Mode-
raternas skattepolitik. De får ungefär en dubbelt så
stor skattesänkning som kvinnor i alla åldersgrupper."
Och om Moderaternas uttalade målsättning om att ta
bort hela statsskatten skulle infrias skulle det för de
flesta innebära en skattesänkning med 200 kronor per
år, men för den som tjänar 500 000 kronor om året
kan det handla om en gigantisk skattesänkning med
drygt 50 000 kronor per år.

Anf. 36 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Jag tycker egentligen att det är ganska
intressant att när ett mätverktyg visar att Sverige
halkar efter och vi borgerliga partier påpekar detta
som grund för att ändra politikens inriktning, så tyck-
er Siv Holma att vi i stället ska byta mått. Då mäter
man på ett annat sätt så att det ser lite bättre ut. Det är
ganska avslöjande för hur man närmar sig de problem
som Sverige har.
Jag hängde upp mig på någonting som Sven-Erik
Österberg sade, nämligen att det inte bara var fråga
om en samverkan mellan tre partier utan något finare.
Det var till och med så att dessa tre partier är jämbör-
diga, om jag förstod Sven-Erik Österberg rätt, och Siv
Holma höll med. Bara för att jag och väljarna ska
förstå hur fördelningen mellan dessa jämbördiga
partier har gått till är det så att Socialdemokraterna
har regeringsmakten och alla statsrådsposter. De har
hela utnämningsmakten, de styr över EU-politiken, de
har i princip merparten av det mediala ljuset på sig,
de dirigerar utrikes- och säkerhetspolitiken, de har en
sådan dominans i svensk politik att en del av oss till
och med talar om en enpartistat.
Vad är det som ni i Vänsterpartiet har fått igenom
i de här förhandlingarna som har gjort att ni känner er
jämbördiga med detta socialdemokratiska parti och
som Socialdemokraterna inte hade gått med på att
genomföra om de hade haft egen majoritet?

Anf. 37 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! När det gäller frågan om vi skulle in-
gå i en regering eller inte hade det väl naturligtvis
varit mer önskvärt att göra det än att inte göra det.
Men vi i Vänsterpartiet kan inte rycka ut olika frågor
på det sätt som jag här tidigare hört talas om - det
talas om att vi har sålt oss för billigt och så vidare -
utan det handlar om politikens innehåll, helheten i
politiken, och för oss också vad som är alternativet.
Alternativet hade varit, om vi inte skulle samarbeta i
den här konstellationen, att vi skulle få en mycket
sämre politik för de människor som vi har gått till val
på att värna. Det handlar framför allt om kommuner-
na, det handlar om att ha en bättre arbetsmarknads-
politik än vad den blå majoriteten skulle vilja ha och
så vidare. När det gäller innehållet och helheten har vi
haft ett samarbetssamtal och -klimat som har förbätt-
rats allteftersom åren har gått. Det resultat vi har fått
bådar gott för framtiden både för den rödgröna majo-
riteten och för Sveriges folk.

Anf. 38 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Jag förstår det som så att ni har allt
trevligare när ni pratar med varandra och att Vänster-
partiet är någon sorts vaktpost mot sådant som är
ännu värre. Jag vet inte om ni blev så jämbördiga,
men det är någon sorts förklaring till att det ändå är
lite skojigt att sitta där med socialdemokraterna
ibland på nätterna när ni får vara med.
För de allra flesta av oss andra är det rätt uppen-
bart att Socialdemokraternas maktinnehav möjliggörs
av det enkla faktum att ni egentligen inte har några
ambitioner att påföra politiken något som är just
vänsterpartistiskt, er idé och som man tydligt kan
säga om: Detta är vad Vänsterpartiet har bidragit
med.
Jag träffade skolelever i en skolklass i måndags.
Jag tycker att det är viktigt att lyssna till de yngsta.
De berättade att Gudrun Schyman hade varit där. Det
underbygger egentligen bilden. De sade att Gudrun
Schymans teknik är att hålla med ungdomar om det
mesta. Om man frågar om Vänsterpartiet är för eller
emot friskolor säger hon naturligtvis: Det är vi för.
Hon är för allting som är bra, hon är emot allting
som är ont, och hon ägnar stor tid åt att dölja vad
eventuellt Vänsterpartiet står får. Så uppfattar jag
också Vänsterpartiet i det läge ni nu befinner er. Det
är ett parti som ger makt åt andra men som egentligen
inte har något inflytande. Det kanske är bra då att ni
har trevligt när ni träffas. Men jämbördiga är ni knap-
past.

Anf. 39 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Först och främst måste man ha re-
spekt för resultatet av det val som det svenska folket i
senaste valet har gjort. Vänsterpartiet har 8,3 % av
väljarunderlaget. Vi har förvaltat det stödet på ett
sådant sätt att vi har kommit flera steg på vägen mot
det vi skulle vilja om vi hade majoritet. Framför allt
har inflytandet varit inom det sociala området och
inom arbetsmarknadsområdet. Sysselsättningsfrågor-
na är viktiga, och det gäller också att stärka den
kommunala välfärden.
För oss handlar det inte om att det är trevligt eller
roligt. Vi är väldigt seriösa när vi arbetar med till
exempel budgetpolitiken och den ekonomiska politi-
ken. Vi lägger med kraft fram våra synpunkter. Vi
kan naturligtvis inte få igenom vår politik till hundra
procent, eftersom vi har 8,3 % stöd. Det är väldigt
tydligt och klart.
Det talades här om ordning och reda i ekonomin.
Den nuvarande majoriteten har lyckats få ordning och
reda, till skillnad mot hur det skulle bli om Fredrik
Reinfeldt och hans stödpartier skulle få makten. Då
skulle vi hamna i ett fullständigt moras.

Anf. 40 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Siv Holma höll här en mycket hög-
stämd lovsång till högskattesamhället. Problemen är
små, de existerar knappast. Om vår tillväxt mäts i tum
är det lika mycket som om vi mäter de andras i cen-
timeter. Det var ungefär vad hon sade.
Vi har bett riksdagens utredningstjänst titta på be-
räkningarna av olika tillväxtjämförelser vad gäller
både viktade och oviktade jämförelser. Jag läser ur en
promemoria daterad den 7 maj i år: Utredningstjäns-
tens beräkningar visar att de av Kristdemokraterna
redovisade siffrorna i stort sett är korrekta. I tre av de
fem jämförelserna kan de små avvikelserna från re-
sultatet av utredningstjänstens beräkningar bero på
avrundning. Även i de andra två jämförelserna är
skillnaderna att betrakta som små. Det kan vara något
för Siv Holma att fundera på.
Fru talman! Jag har två konkreta frågor till Siv
Holma som handlar om skatter. P-O Edin kom med
sin utredning häromdagen. Han vill först sänka,
eventuellt avveckla, förmögenhetsskatten. Jag läste i
Dagens Industri, där Siv Holmas partikamrat Per
Rosengren ofta förekommer, ståndpunkter som jag
inte vet om de är så populära i Siv Holmas hemtrak-
ter. Per Rosengren sade i varje fall att det är orimligt
för miljardärer som Fredrik Lundberg och Stefan
Persson att betala 0,5 % i förmögenhetsskatt som P-O
Edin föreslår. Han var snarast inne på att förmögen-
hetsskatten bör avvecklas. Är det något som ni kom-
mer att ha på era förstamajbanderoller nästa år i
Norrbotten?
Den andra frågan gäller fastighetsskatten. De bor-
gerliga partierna har gemensamma förslag om att
frysa taxeringsvärdena. Några av oss vill gå längre.
Vi kristdemokrater vill helt avveckla den statliga
fastighetsskatten från den 1 januari nästa år. Nu är det
ganska många låginkomsttagare, som Siv Holmas
parti anser sig slå vakt om, som drabbas kraftfullt av
fastighetsskatten. Den frågan har varit uppe här i dag.
Är Siv Holma beredd att vidta några ytterligare åtgär-
der i den trivsamma gemenskap som vi nu har hört
talas om för att se till att fastighetsskatten inte drab-
bar människor så att de får flytta från gård och grund?

Anf. 41 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Vi vill gärna se över förmögenhets-
skatten och inkomstskatten i syfte att göra den mer
progressiv och på det sättet ha ett bättre skattesystem.
Det arbetet kommer säkert att pågå.
Jag läste vad Per Rosengren sade i Dagens Indu-
stri. Också jag brukar läsa den tidningen ibland. Jag
har stor respekt för Per Rosengren, och för den delen
också för Marie Engström, när det gäller dessa frågor.
Man skulle vilja att det såg ut på ett speciellt sätt.
Samtidigt vet vi att samhället och den globaliserade
ekonomin påverkar oss att göra vissa saker som man
måste göra för att få det minst dåliga.
Mats Odell tar upp en diskussion om fastighets-
skatten. Fastighetsskatten slår väldigt olika i vårt
avlånga land. När det gäller mycket attraktiva områ-
den är begränsningsregeln ett steg i rätt riktning för
att låginkomsttagarna ska kunna bo kvar. Det blir för
stora konsekvenser för dem. Sedan är vi inte främ-
mande att se över fastighetsskatten för att göra den
ytterligare bättre utifrån en annan utgångspunkt än
den jag tror Kristdemokraterna har. Vi vill slå vakt
om dem med de lägsta inkomsterna.

Anf. 42 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Jag tror inte att Siv Holma kan ha satt
sig in i Kristdemokraternas förslag. Det går ut på att
ingen ska behöva betala mer än 2 600 kr i en fastig-
hetsavgift som går till kommunen för sitt egnahem
eller 800 kr per lägenhet. Det borde väl ha den profil
som Siv Holma efterlyser.
Jag blev heller inte klok på hennes svar när det
gäller förmögenhetsskatten. Hon säger att den ska
vara mer progressiv än vad den är i dag. Det innebär
att det ska vara precis tvärtom. I dag har det röda
laget befriat 17 av landets 18 aktiemiljardärer helt
från förmögenhetsskatt på deras aktieinnehav för att
de ska stanna kvar i landet och inte flytta ut. Nu säger
Siv Holma att den ska vara progressiv och att det ska
bli mer förmögenhetsskatt ju större aktieinnehav eller
förmögenhet man har.
Är det verkligen vad hon säger är det något sen-
sationellt. Då antar jag att flyttbilarna redan börjar
beställas på många håll, om Siv Holma har det infly-
tande som hon anser sig ha över den nuvarande majo-
riteten. Hur är det egentligen? Ska förmögenhets-
skatten vara progressiv, eller ska den ligga på 0,5 %,
som Per Rosengren anser vara ohållbart, eftersom
dessa människor kommer att flytta ut?
Vad ska det stå på era förmögenhetsskatteplakat i
Norrbotten första maj? Är det: Slopa förmögenhets-
skatten, eller: Sänk förmögenhetsskatten, eller: För-
mögenhetsskatten ska höjas?

Anf. 43 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Det jag uttryckte var att man måste ha
en helhetssyn på skatterna. Vi vill ha ett skattesystem
som säkrar att finansiera det generella välfärdssystem
vi har i landet samtidigt som det ska vara skatt efter
bärkraft. Jag sade också att vi får ha en utredning om
detta. Om jag inte missminner mig har vi också
kommit överens om att det ska bli en sådan. Det gäl-
ler också fastighetssidan.
Mats Odell lämnar en uppgift om att ingen ska
betala mer än 2 600 respektive 800 kronor. Det kom-
mer naturligtvis att kosta. Det handlar ju om att man
måste sätta allting i ett sammanhang - i en helhet -
där vi inte raserar det välfärdssystem som vi har. Vi
ska inte heller skapa sådana underskott i statens fi-
nanser att vi återigen hamnar i en sådan här sanering-
speriod, som har varit så jobbig framför allt för dem
som har det sämst ställt.

Anf. 44 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Ibland när man hör Siv Holma göra
sina övergångar så känner man att det blir lite väl
halsbrytande när det gäller orsak och verkan och
sammanblandningar. Vi fick höra här förut att det å
ena sidan snarast var en stabiliserande faktor att de
offentliga finanserna var så konjunkturkänsliga. Fast
å andra sidan var de väldigt känsliga för lågkonjunk-
tur. Då är frågan: Är de inte känsliga för högkon-
junktur? Sanningen är just den att det är destabilise-
rande att vi har så konjunkturkänsliga finanser. De
kraftiga inkomstfall som då sker kan vi inte bära ifall
vi har för små marginaler.
Det är huvudförklaringen till att den mycket kraf-
tiga förändringen av BNP och så vidare under det
sena 80-talet och tidiga 90-talet gjorde att man var
tvungen att svänga. Man hade inte de marginalerna.
De ofinansierade och finansierade skattesänkningar
som genomfördes bidrog på marginalen, bland annat
genom att den skattereform som Folkpartiet och So-
cialdemokraterna gjorde till dels inte var helt finansi-
erad. Visst bidrog det på marginalen, men det var inte
den stora förändringen. Därför tycker jag att det är så
anmärkningsvärt och allvarligt att Siv Holma nu
säger att det snarast är bra att vi har så väldigt kon-
junkturkänsliga finanser.
Den andra saken som jag tycker är allvarlig är att
hon säger att hon å ena sidan vill sätta jobben främst
för att klara välfärden, å andra sidan inte verkar ha
någon som helst förståelse för orsak, verkan och
samband. Det är ju jobben i den privata sektorn som
finansierar jobben i den offentliga sektorn. Som jag
har sagt här 100 gånger förut så kan man inte finansi-
era sjuksköterskelöner med skatt på sjuksköterskor.
Därför är det allvarligt att Vänsterpartiet exem-
pelvis dels vill bygga ut olika ledighetssystem, dels
vill förkorta arbetstiden. Kommunförbundet kom i
går med sin långtidsutredning där man pekar på att
det är det totala antalet arbetade timmar som åtmins-
tone under vår förväntade livstid kommer att vara det
som avgör det hela.
Därför är min fråga: Är Vänsterpartiet berett att
lägga om sin politik så att vi i stället för ett ökat ut-
flöde från arbetsmarknaden kan få ett inflöde och ett
ökat antal arbetstimmar just för att kunna klara väl-
färden och lönerna i den offentliga sektorn?

Anf. 45 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! I mitt inlägg tog jag upp de offentliga
utgifterna. I de borgerligas gemensamma reservation
uttrycker man klart och tydligt att man måste minska
de offentliga utgifterna. Jag gör en skillnad mellan
offentliga utgifter och statens finanser, och jag anser
att det är bra att ha en relativt stor omfattning på dem
för att kunna klara av att reglera dem i stället för att
gå direkt på de enskilda individerna. Det är en ideo-
logisk uppfattning som Karin Pilsäter inte delar - så
är det bara.
När det gäller jobben och orsak och verkan så
finns det ingen koppling som gör att det blir fler jobb
om man sänker skatterna. Det finns många exempel
på länder som har relativt högt skatteläge men också
låg arbetslöshet och hög sysselsättning. Sverige är
inte det enda landet. När vi talar om att sänka arbets-
tiden och även när vi vill förlänga föräldraförsäkring-
en och så vidare så är vi också från Vänsterpartiets
sida intresserade av att öka antalet arbetade timmar.
Men vi menar att det finns andra sätt att lösa detta på
än det som Folkpartiet framför. Vi ser att det finns en
jättestor potential bland de arbetslösa och bland in-
vandrare.
Naturligtvis är kampen mot ohälsan viktig. Vi
måste göra arbetsplatserna mer mänskliga så att män-
niskor kan arbeta även om de har en reducerad ar-
betskapacitet.

Anf. 46 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Siv Holma sade nu att det skulle vara
en ideologisk skillnad. Det handlar inte alls om någon
ideologisk skillnad; det handlar om att Siv Holma
framför ett fullkomligt obegripligt och osamman-
hängande resonemang. Det är mer på den bogen som
det hela skiljer sig än att det skulle vara en ideologisk
skillnad.
Vi vet att ni är emot pensionsöverenskommelsen,
men likafullt finns det en kraftig majoritet i denna
kammare för att inte bryta upp den oavsett vad Soci-
aldemokraterna är ute och vinglar om. Det innebär att
det inte är en ideologisk skillnad utan ett osamman-
hängande samband som Siv Holma försöker skissa
på.
Ni ska alltså förkorta arbetstiden men ändå öka
antalet arbetade timmar. Då vill jag bara påminna Siv
Holma om att hennes parti har varit jämbördigt sam-
arbetsparti under den tid då sjukfrånvaron har för-
dubblats och under den tid då vi genom en unikt
kraftig högkonjunktur ändå inte har kunna förbättra
situationen radikalt för alla invandrare som står utan-
för arbetsmarknaden. Nu när sysselsättningen stagne-
rar, vilket den gör med Vänsterpartiet som jämbördig
samarbetspartner, så sjunker samtidigt sysselsätt-
ningsgraden bland de utomeuropeiska invandrarna.
Jag tycker att det här är mycket allvarligt, för pre-
cis som Siv Holma är jag fullkomligt övertygad om
att det finns massvis med människor i det här landet
som skulle kunna bidra så mycket mer med olika
typer av arbetsinsatser om de bara fick en chans. Det
är därför vi lägger fram våra förslag till omläggningar
av systemen. Vi sätter nämligen människorna före
systemen, till skillnad från Siv Holma som hellre
biter sig fast i systemens bordskanter trots att flisorna
yr om tänderna. Resultatet av detta är att utanförska-
pet ökar, att sjukfrånvaron ökar och att förmågan att
betala för välfärden - för dagis, för sjukförsäkring
och för alla de andra sakerna - minskar. Det, Siv
Holma, är den ideologiska skillnaden.

Anf. 47 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Det finns en klar ideologisk skillnad
mellan Folkpartiet och Vänsterpartiet. Annars skulle
vi ju inte ha de här partierna!
Det som Folkpartiet nu har gjort sig till tals för är
närmast en nyliberal ideologisk uppfattning om de
här frågorna. Karin Pilsäter påstår att synen på eko-
nomi är någon faktauppfattning eller något veten-
skapligt vedertaget. Men det handlar om värderingar.
Ohälsan har fördubblats under den här tiden. Men
ohälsa kommer ju inte från ett år till ett annat, utan
det finns säkert anledning att se på vad som hände
under den tid då Karin Pilsäter och Folkpartiet satt i
regeringsmakten och vi hade så dåliga ekonomiska
förutsättningar att man var tvungen att skära ned på
mycket, framför allt i kommuner och landsting.
Jag tycker inte att det förslag som Folkpartiet har
redovisat när det gäller att göra någonting åt ohälsan
kommer att gagna någon eller göra att man får det
bättre. Man är är inte speciellt trovärdig i Folkpartiet
när man räknar på sitt alternativ. Vi har försökt be-
skriva våra åtgärder och vilka resultat de ska ge. Om
de inte ger resultat så ska vi återkomma. Men i Folk-
partiet menar man att deras åtgärder skulle innebära
att kostnaderna blir 3 miljarder kronor lägre utan att
man egentligen har gett något ordentligt förslag. Man
talar om att man ska skjuta på takhöjningen och att
det skulle ge 280 miljoner. Man vill också satsa yt-
terligare 550 miljoner på försäkringskassan. Drygt en
halv miljard kronor ska alltså leda till att utgifterna
minskar med 2,7 miljarder kronor! Det är en utväx-
ling som inte är trovärdig. De förslag som ni i Folk-
partiet redovisar är icke trovärdiga i de här samman-
hangen. Men det finns väl anledning för er att åter-
komma, och göra det mer trovärdigt.

Anf. 48 JÖRGEN JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Siv Holma tog upp jämställdhetsfrå-
gan och menade att skillnaden mellan den privata
sektorn och den offentliga sektorn inte är så stor när
det gäller kvinnors löner. Jag delar inte den uppfatt-
ningen. Sverige har den mest segregerade arbets-
marknaden i Europa. En kvinna i Sverige väljer enligt
forskningen mellan 39 jobb, och mannen mellan 340
jobb. Detta beror naturligtvis på att kvinnor till största
delen är anställda i den offentliga sektorn. En syrra i
ett landsting har möjlighet att starta eget inom handel,
varudistribution eller vad som helst men inte inom
den sektor där hon är utbildad. Är detta rimligt?
I mitt eget landsting har vi privatiserat 42 % av
primärvården. De kvinnor som är anställda inom den
sektorn har avsevärt högre löner än de som är anställ-
da inom den offentliga sektorn. Ett steg för att skapa
ett mer jämställt samhälle är att öka mångfalden av
driftsformer inom den offentliga sektorn. Är Siv
Holma beredd att ta steget och ge kvinnorna den
jämställdheten?

Anf. 49 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Utifrån de beskrivningar som jag tog
fram i mitt anförande tycker jag att det är felaktigt att
påstå att jämställdheten skulle öka genom att man
privatiserar. Löneskillnaderna mellan män och kvin-
nor är till och med större i den privata sektorn. Att
man privatiserar är ingen garant för att man får högre
löner inom de kvinnodominerade yrkena. Det handlar
om att vi har en könsmaktbalans överallt. Det finns
bevis på att den är större i det privata näringslivet än i
den offentliga sektorn.
Därmed inte sagt att man inte kan göra mer i
kommuner och landsting. Där har vi som politiska
partier och ägare av den sektorn ett stort ansvar. Där-
för har vi kommit med det här förslaget i stället för att
sänka skatten, som också Centerpartiet vill. Varför
vill ni inte vara med och satsa ytterligare 10 miljarder
till kommuner och landsting så att man kan minska
löneskillnaderna och höja lönerna i de kvinnodomine-
rade yrkena i vården och omsorgen? Varför vill inte
Centerpartiet göra det?

Anf. 50 JÖRGEN JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag noterade också att Siv Holma
nämnde att Centerpartiet vill göra besparingar i ar-
betsmarknadssektorn. Det är egentligen ett svar på
den fråga som Siv nu ställer. Det är en förenklad syn
att bara gå in och titta på en sektor. Man måste se
helhetsbilden. Centerpartiet vill bredda skattebasen
för kommunerna så att de har möjlighet att klara av
sina åtaganden på ett bättre sätt.
När det gäller kvinnor och arbete i alternativa
driftsformer är min erfarenhet att man får en högre
lön och en högre tillfredsställelse. Vi har dessutom
mindre ohälsotal inom de sektorer som man har pri-
vatiserat. Man ger dessutom kvinnorna möjlighet till
egenföretagande, en sektor som de i dag diskvalifice-
ras ifrån. En ökad mångfald inom den offentliga sek-
torn vore utan tvekan ett steg i jämställdhetsarbetet.
Den nationella handlingsplanen för landstingen talar
om ökad mångfald. Tyvärr ser vi lite av det ute i såväl
kommuner som landsting.

Anf. 51 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! De alternativ som Centerpartiet talar
om när det gäller mångfald framställs som några små
gulliga kooperativ här och var. Jag ska inte förneka
att det finns goda lösningar inom de här alternativen.
Men det här med att privatisera handlar kanske fram-
för allt inte om personalkooperativ eller föräldrako-
operativ. Den utveckling vi ser är att det är stora
vårdbolag som tar över väldigt mycket av vården,
framför allt här i Stockholms läns landsting. Ett ar-
gument som används är att detta skulle öka jämställd-
heten. Jag vill påstå att dessa privatiseringar tvärtom
har raserat landstingets ekonomi i just Stockholm. Vi
tycker att det borde vara mer förnuftigt att satsa
pengarna på dem som arbetar i kommuner och lands-
ting för att minska löneskillnaderna i stället för att
använda skattebetalarnas pengar på det här sättet.
Sedan tror jag att personalpolitiken kan se väldigt
olika ut i landets kommuner och landsting. Jag kom-
mer själv från Kiruna kommun, och där har man
faktiskt landets högsta kvinnolöner. Det är ett bevis
på att man både politiskt och fackligt har haft en
medveten strategi. Det vore väl någonting som också
Centerpartiet skulle kunna göra i de kommuner och
landsting där de har en maktställning i stället för att
enbart stirra sig blind på alternativ och mångfald.

Anf. 52 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Fler lärare i skolan, fler händer i vår-
den och högre kvalitet i omsorgen om både våra äldre
och våra barn är viktigare än stora skattesänkningar.
Det var ett väldigt tydligt besked som väljarna gav i
höstens val. Väljarnas besked avspeglas också tydligt
i det betänkande som finansutskottet nu lägger fram
för riksdagen, och därmed är det ett styrkebesked för
den svenska demokratin.
Fru talman! Låt mig inleda med att lämna en kort
bild av hur regeringen ser på det ekonomiska läget.
Vi kan snart summera år 2002. Det är ett år som har
präglats av den internationella konjunkturnedgången.
Men trots nedgången i den internationella ekonomin
är arbetslösheten i Sverige fortsatt låg. I oktober var
arbetslösheten 3,7 %, och det är en mycket låg siffra
sett i ett europeiskt perspektiv.
Reformer och skattesänkningar har tillsammans
med löneökningar gett utrymme för en ökad privat
konsumtion som därmed har hållit efterfrågan uppe
och arbetslösheten nere. Det är bra för välfärden och
för alla människor i vårt land. Det är bra för rättvisan.
Och det är också bra för jämställdheten, som vi kunde
konstatera på det seminarium som jag var med på i
morse där vi diskuterade just jämställdhetsfrågor.
Regeringens prognos är alltjämt att tillväxten i år
kommer att vara runt 2 % för att nästa år öka till un-
gefär 2 ½ %. Precis som när jag stod i den här talar-
stolen i budgetdebatten i oktober vill jag dock po-
ängtera osäkerheten. Utvecklingen i Mellanöstern
liksom ett öppet krig mellan USA och Irak påverkar
naturligtvis den internationella ekonomin, och där-
med även Sverige.
Men vi är faktiskt bättre rustade i Sverige än i
många andra länder. Vi slösade inte med våra gemen-
samma pengar när det gick som bäst. I stället betalade
vi av på den offentliga skulden och höll emot stora
krav på utgiftsökningar eller skattesänkningar. Det
visar sig nu att vi gjorde rätt. Trots en sämre interna-
tionell ekonomisk utveckling kan riksdagen nu fatta
beslut om att genomföra de reformer som tidigare har
utlovats utan att det äventyrar de offentliga finanser-
na. Det är en situation som faktiskt är ganska unik om
man ser ut över världen, och inte minst Europa.
Fru talman! Med det betänkande finansutskottet
presenterar för riksdagen kan reformer för närmare 20
miljarder kronor bli verklighet nästa år. Det handlar
om satsningar i skolan, höjda tak i sjukförsäkringen,
höjda pensioner, ökade resurser till en bättre äldreom-
sorg och till vården för att kapa köer och mycket
annat.
Dessa reformer förutsätter naturligtvis en ekono-
misk tillväxt som gör att våra gemensamma resurser
fortsätter att växa. Den svenska tillväxten har som
bekant varit högre än den genomsnittliga tillväxten
inom både EU- och OECD-området under senare år.
Att tillväxten också har varit högre än under de år då
vi socialdemokrater inte satt i regeringsställning är
också ett faktum. De missväxtår som vi hade under
den borgerliga regeringen i början på 90-talet och
som vi har fått betala dyrt är nu borta. Men de är
naturligtvis en påminnelse om hur viktigt det är att
sköta ekonomin för att inte råka ut för det som Sveri-
ge råkade ut för i början på 90-talet.
Framgångar i tillväxtpolitiken mäts inte i graden
av lättsinne och löften om stora skattesänkningar.
Graden av framgång i tillväxtpolitiken mäts faktiskt i
resultaten. De senaste årens resultat, där Sveriges
tillväxt varit högre än genomsnittligt i vår omvärld,
talar sitt tydliga språk. I år har Sverige exempelvis en
tillväxt som är ungefär dubbelt så hög som EU-
genomsnittet.
Sverige står också väl rustat inför framtiden. Det
är inte bara regeringens bedömning; det är också en
bedömning som görs av utomstående. World Econo-
mic Forum, som varje år gör en genomgång av län-
dernas ekonomier, konstaterar att Sverige har flyttat
upp från 9:e till 5:e plats på den tillväxt- och konkur-
renslista som World Economic Forum upprättar.
Även en så stor och internationellt ansedd invest-
mentbank som Merril Lynch anser att Sveriges till-
växtpotential tillhör de allra främsta i världen.
Sunda offentliga finanser och låg inflation är na-
turligtvis grundläggande för den regering som jag
representerar. Vi tänker inte tumma på de kraven.
Bara den regering som tar ansvar för ekonomin kan
lyckas med tillväxten. Det lärde oss de borgerliga
missväxtåren i början på 90-talet.
Ordning och reda i ekonomin är en förutsättning
för den goda tillväxt som Sverige har haft de senaste
åren, men det räcker inte. Därför lyfter regeringen
också fram tre andra viktiga områden i tillväxtpoliti-
ken.
För det första: Konkurrensen i näringslivet måste
öka. Det är en klassisk uppgift för socialdemokratin
och arbetarrörelsen - redan i början av förra seklet
bildades kooperationen bland annat som en motkraft
mot privata monopol och höga priser. Nu har det
statliga Konkurrensverket fått i uppdrag att belysa
konkurrensen inom exempelvis tandvårdssektorn och
mediemarknaden. Det behöver också göras insatser
inom bankområdet.
För det andra: Småföretagens villkor ska förbätt-
ras. Det finns i dag drygt 800 000 företag i Sverige,
varav drygt 600 000 är enmansföretag. Det finns i dag
80 000 fler företag än när den borgerliga regeringen
lämnade in 1994. Att se över och kritiskt pröva regel-
verk och skatter är en ständigt återkommande uppgift.
En förändring av skattereglerna för fåmansbolagen,
de så kallade 3:12-reglerna, står därför på regeringens
dagordning framöver.
För det tredje: Tillväxten ska ske i samklang med
miljön. Omställningen till ekologisk hållbarhet kan
bli en av de starkaste drivkrafterna i ekonomin under
de kommande åren.
Fru talman! Jag vill peka på två stora utmaningar
för den kommande mandatperioden: ohälsan och den
bristande integrationen.
Att ta krafttag mot ohälsan i arbetslivet och att
skapa jobb till alla invandrade svenskar är inte bara
viktigt för rättvisan; det är frågor som också är avgö-
rande för våra tillväxt- och välfärdsmöjligheter i
framtiden.
Med finansutskottets betänkande möjliggörs ett
antal viktiga åtgärder för att öka hälsan i arbetslivet.
Sjukvården ska få mer resurser, så att sjuka får en
snabbare behandling. Alla långtidssjukskrivna ska få
en egen kontaktperson på försäkringskassan. Arbets-
givarna ska ges starkare ekonomiska drivkrafter för
att minska ohälsan. Alla sjukskrivna ska få bättre stöd
för att komma tillbaka till arbetet. Den offentliga
sektorn ska bli en mönsterarbetsplats. Här finns ut-
rymme för alla goda krafter att enas bakom en offen-
siv satsning för att minska sjukfrånvaron.
Riksdagen har ju tidigare ställt sig bakom rege-
ringens mål för de offentliga finanserna, arbetslöshe-
ten, sysselsättningen och behovet av att minska soci-
albidragen. Regeringen ser med tillfredsställelse på
att finansutskottet med detta betänkande föreslår
riksdagen att ställa sig bakom ett mål om att bekämpa
ohälsan. Fokus för insatserna på ohälsoområdet
kommer att vara att halvera antalet sjukdagar fram till
2008.
Utöver insatser mot ohälsan måste också krafttag
tas för ökad integration. Vi måste bli bättre på att
tillvarata den kunskap som invandrade svenskar har
att bidra med. För att stärka invandrarnas ställning på
arbetsmarknaden behövs flera insatser. Ökade ar-
betsmarknadspolitiska insatser till invandrare är en.
Kortare tid mellan beviljat uppehållstillstånd och
arbete är en annan. Andra insatser är bättre undervis-
ning i svenska och förbättrat skydd mot diskrimine-
ring. Alla offentliga arbetsgivare ska utarbeta hand-
lingsplaner för mångfald och mot diskriminering.
Listan skulle kunna göras mycket längre.
Fru talman! Steg för steg ska Sverige utvecklas
till de många möjligheternas land - inte de stora mot-
sättningarnas samhälle. Steg för steg ska vi skapa ett
Sverige där alla - oavsett av vem man föds, var man
växer upp eller vilka kontakter ens föräldrar har - får
möjlighet att pröva sina vingar och spränga sina grän-
ser. Med en tillväxtpolitik som ger utrymme för alla
människors vilja att utvecklas skapar vi goda förut-
sättningar för morgondagens välfärd.
Jag vill till sist framföra ett tack till finansutskot-
tet och dess ordförande Sven-Erik Österberg liksom
till Vänsterpartiet och Miljöpartiet för ett utomor-
dentligt gott samarbete i samband med budgetpropo-
sitionen.

Anf. 53 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte vad man ska säga om
Bosse Ringholm en dag som denna. Han har ju haft
en jobbig höst. Först medverkade han till att det
egentligen enda ljudliga vallöfte som Socialdemo-
kraterna framställde i Stockholm, nämligen att inte
införa trängselavgifter, bröts. Sedan har det före-
kommit anklagelser om internt fusk och därefter även
anklagelser om externt fusk. Det är svårt för oss att
exakt veta vad som är rätt eller fel i detta, men Bosse
Ringholm återkommer som en centralfigur i proces-
serna.
Vidare läcker Bosse Ringholm om budgeten inför
remissdebatten, så att vi kom till ett färdigavdukat
bord, vilket jag påpekade för finansministern.
När vi ska debattera i dag går finansministern på
seminarium och kommer insläntrande vid 10-tiden för
att kolla om det har varit något. Då har oppositions-
partierna redan framfört sina anföranden. Bosse
Ringholm inleder med att prata om styrkebesked för
den svenska demokratin. Det lämnar kanske en del
övrigt att önska.
Jag tycker att det som kanske är det viktigaste
budskapet framöver är att Bosse Ringholm blåser
faran över och säger att vi nu har kommit igenom allt
som är svårt, att det går bra för Sverige och att det nu
är det dags att utöka utgifterna. Därefter nämns de 20
miljarder som också Sven-Erik Österberg pekade på.
Men riktigt så enkelt är det väl inte. Ser inte Bosse
Ringholm några problem med frånvaron av ett till-
växtmål och en tillväxtstrategi för denna regering?
Här finns inte resonemangen om hur kraftigt arbets-
kraftsutbudet behöver höjas och vägarna för att nå
fram till det.
Det nämns en del om ohälsotalen. Regeringen har
ju lånat in moderata idéer på det området, men de
flesta är överens om att det förmodligen är otillräck-
ligt och inte kommer att ge den effekt som regeringen
anger.
Den demografiska utvecklingen kommer snart att
ställa nya typer av krav på den ekonomiska utveck-
lingen och förmodligen på balans mellan utgifter och
intäkter på en lägre nivå.
Av allt detta verkar Bosse Ringholm inte se nå-
gonting.

Anf. 54 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Jag har stor förståelse för att Fredrik
Reinfeldt är både besviken över och kanske chockad
av den kraftiga moderata valförlusten i höstens val.
Det var en valförlust för Moderaterna inte bara här i
riksdagen, utan det gick ordentligt utför för Modera-
terna också i de allra största städerna och de stora
landstingen i Sverige. Jag kan förstå att denna besvi-
kelse och chock sitter i ännu och att han därför har
svårt att hålla sig till ämnet.
Jag vet att det har varit mycket diskussion i Mode-
rata samlingspartiet om att skälet till den stora val-
förlusten för Moderaterna var att man talade för
mycket om skatter. Jag tror att det är mycket enklare
än så, Fredrik Reinfeldt: Moderaterna har en orättvis
skattepolitik. Det tycker faktiskt väljarna också. Man
behöver inte göra en märkligare analys än så av Mo-
deraternas valförlust.
Vi har i Sverige haft en framgångsrik tillväxtpoli-
tik under den period som Socialdemokraterna har haft
regeringsmakten efter den borgerliga regeringen i
början på 90-talet. Vi har haft en högre tillväxt än
omvärlden. När vi hade den borgerliga regeringen
under 90-talets missväxtår hade vi alltid lägre tillväxt
än omvärlden. Nu har vi högre tillväxt än omvärlden,
och det har väljarna säkert också uppskattat.
Jag är intresserad av att veta om Fredrik Reinfeldt
möjligen har någon kommentar till de tio punkter som
vi i budgetpropositionen presenterar för vår fortsatta
tillväxtpolitik. Jag tycker att det är oerhört viktigt att
det förs en tillväxtpolitik som har både en ekologisk
balans och naturligtvis en rättviseinriktning. Den allra
viktigaste uppgiften för en tillväxtpolitik är att se till
att vi får nya företag. Vi har fått 80 000 nya företag
sedan Fredrik Reinfeldts borgerliga kamrater fick
lämna regeringen i början på 90-talet. Att vi får fler
företag och fler nya arbetsplatser är den största och
viktigaste tillväxt- och rättvisereform som vi ska
jobba för.

Anf. 55 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Att diskutera demokrati och männi-
skors förtroende för folkvalda är aldrig fel debatt,
Bosse Ringholm. Det finns alltid utrymme för det,
och det behöver alltid lämnas besked till väljarna om
hur vi uppfattar våra mandat och om hur vi sköter
våra ämbeten. Många av oss tycker att det är viktigt
att den här debatten kan komma till stånd och att vi
lyssnar på varandras argument. Det förväntar sig våra
väljare, även om de inte alltid håller med. Då tycker
jag att det också ska gälla landets finansminister.
Vi kan notera att detta med att använda skatte-
sänkningar inte är obekant för socialdemokrater. Det
har påpekats att vi har haft en ganska efterfrågedriven
tillväxt under innevarande år - det har talats om val-
budget - som ju mycket har baserats på tidigare soci-
aldemokratiska skattesänkningar. Jag har också note-
rat det omslag som har skett inom socialdemokratin
och vänstern att närmast jaga tanken bara på skatte-
sänkningar därefter, men det har inte varit alldeles
obekant för majoriteten att använda sig av skatte-
sänkningar.
Det som är problematiskt, tycker jag - och det är
skillnad mellan Bosse Ringholm och mig - är att vi
från Moderaterna och de andra borgerliga partierna
kan föreslå strategier och idéer för att få i gång till-
växten, men Bosse Ringholm har ju den skarpa möj-
ligheten att föreslå saker och lägga saker på riksda-
gens bord.
Jag noterade att stora delar av det tal som Bosse
Ringholm höll inte handlade om det här dokumentet.
Det handlade om saker ni tittar på, som kanske kom-
mer sedan och som ni har haft många år på er att
föreslå skarpa förslag till förändringar om och kunde
ha klubbat igenom sedan länge. Då menar jag att vi
hade kunnat lägga en grund för en varaktigt högre
tillväxt än de 2-2 ½ % som man nu bedömer är den
hållbara tillväxtnivån för Sverige. Det är ju via den
ökade tillväxten som de fria resurserna ska skapas,
som jag kanske mer vill använda för skattesänkningar
och Bosse Ringholm för reformer. Men jag menar att
det inte ens finns en strategi. Det finns inte förslag
lagda på riksdagens bord. Då duger det inte att stå här
och prata om att vi kanske har problem som vi snart
ska åtgärda. Regeringen har haft möjlighet att lägga
fram de skarpa förslagen men har inte gjort det.

Anf. 56 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Det finns en konsekvens i den mode-
rata politiken, och för övrigt kanske också hos de
övriga borgerliga. I alla år har de borgerliga stått och
sagt att den socialdemokratiska politiken inte leder
till ökad tillväxt. I alla år har vi sett att resultatet har
varit att vi har haft en snabbare tillväxt än omvärlden,
och Moderaterna har haft fel. På så vis fortsätter Mo-
deraterna felaktigheterna konsekvent, det vill säga att
man gör en bedömning som visar sig inte stämma
med verkligheten. Det må så vara att de gör en felak-
tig prognos. Möjligtvis önskar de att Sverige skulle
gå sämre. Jag tycker att det är en märklig politisk
prognos i så fall, men de har hela tiden kunnat kon-
statera att Sverige har gått mycket bättre än vad de
har velat, önskat och prognostiserat.
Men det finns två skillnader mellan Moderaternas
skattepolitik och Socialdemokraternas skattepolitik.
Den ena är att för oss socialdemokrater är det faktiskt
viktigare - och det har vi fått väljarnas stöd för - att
bygga ut välfärden. Det är viktigare för oss att se till
att skolorna får fler lärare, att vården får fler under-
sköterskor, läkare och sjuksköterskor, att de äldre får
en bättre omsorg, att barnomsorgen förbättras med
mer personal och mindre barngrupper och så vidare.
Det är viktigare än skattesänkningar. Det är en avgö-
rande skillnad mellan moderat och socialdemokratisk
skattepolitik. Den andra skillnaden mellan socialde-
mokratisk och moderat skattepolitik är att när vi sän-
ker skatten, som vi gjorde förra perioden för stora
inkomstgrupper, finns det alltid en finansiering. Det
finns det aldrig när Moderaterna sänker skatten.
Sedan, Fredrik Reinfeldt, är det intressant att se
att det finns ett antal borgerligt styrda kommuner här
i Stockholms län - för många, skulle jag vilja säga.
Det är de som höjer skatten mest av alla just nu. De
som höjer skatten mest i Stockholms län just nu är
borgerligt styrda kommuner. Det är Sollentuna och ett
stort antal andra borgerligt styrda kommuner som
höjer skatten mest. Tala om att predika en teori och
praktisera något helt annat, som Moderaterna gör!

Anf. 57 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Det är tur att det inte är Jan Björklund
som styr i den här kammaren, för då hade nog Bosse
Ringholm fått en rejäl kvarsittning för sen ankomst i
dag.
Jag skulle vilja återföra till själva ämnet. Det
handlar ju just om riktlinjerna för den ekonomiska
politiken, inte om moderat valutvärdering eller något
annat. Då tycker jag att det finns en väldigt intressant
paradox i Bosse Ringholms argumentation mot skat-
tesänkningar, nämligen att ni anser att ni vann valet
på att vara emot skattesänkningar samtidigt som Bos-
se Ringholm står här och gör sig väldigt bred över
effekterna på den svenska ekonomin av just de skatte-
sänkningar som genomfördes. Det för i viss mån
tanken till - vi har haft det uppe förut - när Magnus
Uggla sjunger om att "den 25 smäller det" och att
man är kung i baren just vid det tillfället, och sedan
får man leva fattig ett tag. Det är väl precis just det
som de svenska väljarna nu har fått vara med om.
En annan paradox är den fantastiska tilltro till
borgarna som inte bara Bosse Ringholm utan också
övriga företrädare här har. Det är inte nog med att det
fortfarande nio år efter den borgerliga regeringen är
den som är mest ansvarig för vad som händer nu, utan
man hade till och med inverkan på det som hände
före regeringsskiftet.
Vad jag skulle vilja säga är att den viktiga slutsat-
sen av 90-talet och slutet av 80-talet, som Bosse
Ringholm själv också har skrivit i förra årets vårpro-
position, är att man måste ta tag i strukturproblemen
innan allt exploderar. Och då är vi tillbaka vid vårt
vanliga ämne: När kommer Socialdemokraterna att
vara beredda att erkänna att segregationspolitiken är
ett faktum och att integrationspolitiken har havererat
- sysselsättningen sjunker ju nu återigen bland utom-
nordiska invandrare - och att vara beredda att göra
någonting rejält åt integrationspolitiken?
Och när är ni beredda att inte bara laborera med
statistiken? Vi kan ta det här med småföretagare.
Antalet företagare är ju i dag lägre än vad det var på
botten av den förra lågkonjunkturen. När är ni bered-
da att göra någonting radikalt åt villkoren för jobb,
företagande och entreprenörskap i det här landet?

Anf. 58 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Jag förstår att det är intressant för Ka-
rin Pilsäter att åberopa sin Folkpartikollega i Stock-
holms stadshus, majoren Jan Björklund, som bestraf-
far med kvarsittning, eller om det finns andra kanske
mer militära bestraffningsmetoder som man kan an-
vända mot sina politiska motståndare. Men det är väl
ändå så, Karin Pilsäter, att om vi ska se tillbaka på
den period som de borgerliga har styrt till exempel
Stockholm och ett antal andra kommuner, inte minst
Stockholms läns landsting, så är det någon som har
råkat ut för bestraffning så är det väl just majoren
Björklund och andra som har straffats av väljarna,
genom att man har tagit ifrån dem deras mandat efter-
som de har misskött inte bara ekonomin i Stockholms
läns landsting och ett antal kommuner - de har miss-
skött framför allt välfärden och sett till att det har
blivit vidgade klyftor, längre köer till bostäderna,
sämre kvalitet för barnen i skolan och större barn-
grupper. Det är klart: En sådan misskötsel behöver
man inte ha några militära bestraffningsdiscipliner
för, utan det sköter väljarna. Det har de också gjort
påtagligt i det senaste valet, tycker jag.
När vi talar om tillväxt och integration är det så,
Karin Pilsäter, att de människor som har invandrat till
vårt land under 90-talet, och som hade en jättehög
arbetslöshet under de borgerliga regeringsåren, fak-
tiskt i ökande utsträckning har fått jobb, till och med i
större utsträckning än vad svenskarna har fått. Vi har
successivt kunnat minska arbetslösheten bland in-
vandrare.
Men vi är inte nöjda. Vi är inte nöjda med att ha
fått ned arbetslösheten till 4 %. Vi vill pressa tillbaka
den ytterligare. Det är därför vi har satt upp som två
stora arbetsuppgifter den kommande mandatperioden
att både skaffa fler jobb till arbetslösa invandrare och
att pressa tillbaka ohälsan, ohälsokostnaderna och
framför allt de långa sjukskrivningarna som också
drabbar invandrare och inte minst kvinnor väldigt
mycket.

Anf. 59 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Det var tydligt att min poäng gick
fullkomligt spårlöst förbi hos finansministern. Den
var att jag försökte återföra finansministern till att det
här är riksdagen - här styr inte Björklund - och det
här är debatten om riktlinjerna för den ekonomiska
politiken. Jag bor i och för sig inte i Stockholms stad,
men visst kan vi bjäbba om landstinget - men det hör
inte hit. Vårdköerna kortades i Stockholms läns
landsting, de växte inte. Det var i de socialdemokra-
tiskt styrda landstingen som vårdköerna växte. Men
det hör inte hit.
Jag tycker att det är väldigt intressant, och faktiskt
också rätt så skrämmande, att laborerandet med sta-
tistiken hela tiden blir viktigare, därför att då ser man
ju inte verkligheten som den är, och ser man inte
verkligheten som den är kan man ju heller inte göra
rätt saker åt den. Verkligheten, Bosse Ringholm, är
den att efter en unikt kraftig högkonjunktur sjunker
nu sysselsättningen bland invandrare. Det är ju det
som är det allvarliga: Segregationen växer ju nu. Då
är det så fånigt att hålla på och bjäbba om vilken
kommunalpolitiker som gör rätt och vem som gör fel.
Det är inte Ilmar Reepalus fel eller Göran Johanssons
fel lika lite som det då var Jan Björklunds fel eller nu
Annika Billströms fel att det ser ut så här i våra seg-
regerade förorter. Det är ett nationellt problem att
integrationspolitiken inte fungerar tillräckligt bra och
att arbetsmarknadspolitiken inte fungerar tillräckligt
bra, och det är ni som är ansvariga för detta. Därför
vill jag ha ett besked om detta nu, inte om något helt
annat.
Fru talman! Till sist: Det har pratats mycket om
BNP-prognoser hit och dit. Vore det inte bättre att
man såg till att ha en så pass tilltagen marginal i
statsbudgeten, Bosse Ringholm, att det just inte spe-
lade så stor roll vem som var bäst på att göra BNP-
prognoser på promillen? Då kunde man ändå i god
ordning genomföra de verksamheter som vi nu ska
fatta beslut om.

Anf. 60 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är en bra idé om Ka-
rin Pilsäter tar upp samtalet med Moderata samlings-
partiet, som ju tycker att det är fel att över huvud
taget ha offentliga överskott och om borgerligheten
kunde bli överens på den punkten att det är bra med
offentliga överskott. Vi har haft offentliga överskott
under flera år och vi har det fortfarande. Sverige är ett
av de få länder i Europa som har offentliga överskott.
Det är just därför vi har klarat konjunkturpåfrestning-
en - den internationella konjunkturnedgången, den
amerikanska och den europeiska - bättre än andra
länder. Men lycka till, Karin Pilsäter, som det heter i
folkpartisammanhang, med att övertyga Fredrik Rein-
feldt och andra om att det är bra med offentliga över-
skott. Moderaterna gillar ju inte offentliga överskott.
Man kan ha olika uppfattningar om ifall några
vårdköer har minskat i Stockholms läns landsting,
Karin Pilsäter. Vi har sett uppgifter om personer som
har fått vänta ett och ett halvt år i operationskön på
Stockholmssjukhus. Om någon form av vårdköer har
minskat har det i så fall skett med hjälp av lånade
pengar. Man lämnar efter sig ett jätteunderskott i
Stockholms läns landsting. Till och med Dagens
Nyheter, Folkpartiets medlemstidning eller husorgan,
tycker numera att det är förskräckligt att man inte
före valet berättade för väljarna att det faktiskt var ett
ganska stort underskott i Stockholms läns landsting.
"Sent skall syndarn vakna", kan man säga om skri-
benterna i den tidningen.
Arbetsmarknadspolitiken är faktiskt det viktigaste
för invandrarna om de ska få jobb. Om invandrarna
ska få jobb varför vill då Folkpartiet, Moderata sam-
lingspartiet och andra borgerliga partier halvera ar-
betsmarknadspolitiken? Hur ska arbetslösa invandrare
få jobb om insatserna via arbetsförmedling, utbild-
ning och det stöd de kan få via arbetsmarknadspoliti-
ken bara ska vara hälften så stora? Om jag drog sam-
ma slutsats som Karin Pilsäter, att det har blivit värre
för de arbetslösa invandrarna, då skulle jag öka på
arbetsmarknadspolitiken. Karin Pilsäter gör tvärtom:
Hon halverar arbetsmarknadspolitiken för invandrare.

Anf. 61 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Det är intressant att lyssna till den här
debatten. Nu talar finansministern om att man i
Stockholms läns landsting har lånat pengar för att
korta vårdköer. Är det inte så att Bosse Ringholm har
bett riksdagen att godkänna att han själv nu tänker
låna 35 miljarder, vilket är ett avsevärt mycket större
belopp än vad Stockholms läns landsting har behövt
för sin drift? Bosse Ringholm vill ha riksdagens god-
kännande för att själv låna 35 miljarder till den lö-
pande driften. Det skulle vara intressant att få en
kommentar till det.
Fru talman! Man blir beklämd av en annan anled-
ning också. Det är att landets finansminister inför
kammaren tänjer den statistiska vetenskapens poten-
tial för manipulativa inslag till dess yttersta gräns när
han använder statistiska serier och säger att Sverige
har gått bättre än OECD och EU. Då väljer han med
kirurgisk precision ut någon liten tidsperiod där detta
inträffar.
Jag läser igen ur utredningstjänstens promemoria
från den 7 maj: Om Sverige hade haft samma BNP-
utveckling som OECD-länderna totalt mellan åren
1995, när Socialdemokraternas första budget fick
kraft, och 2001 hade vår BNP varit 26 miljarder kro-
nor högre. Hade vi haft samma BNP-utveckling som
de mindre OECD-länderna under samma tidsperiod
hade den varit 111 miljarder kronor högre. Hade vi
haft samma tillväxt som Finland under den perioden
hade BNP varit 201 miljarder högre. Hade vi haft
samma tillväxt som Irland under perioden som Soci-
aldemokraterna haft regeringsinnehavet hade den
varit 896 miljarder högre.
Vad är det för tidsperiod som Bosse Ringholm vill
skära ut ur det socialdemokratiska regeringsinnehavet
för att få just de här siffrorna?
Det är ganska intressant att Bosse Ringholm säger
att vi har amorterat på statsskulden. Ja, 250 miljarder
är tagna från AP-fonderna, 60 miljarder från att ni har
krängt Teliaaktier till svenska folket och 20 miljarder
har ni tagit från Riksbanken. Det är inte särskilt im-
ponerande, med förlov sagt.
Gå ut till de svenska äldreboendena och titta på
resursbristen. Det är den som är det stora problemet.

Anf. 62 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Mats Odell är känd för att inte bara
förbruka stora utgifter utan också mycket tid, kanske
mer tid än vad som finns till förfogande. Det är sym-
tomatiskt att man slösar med resurser både när det
gäller pengar och tid.
Det är ett faktum, Mats Odell, att Sverige i dag
har en tillväxt som är ungefär 2 %, jämfört med övri-
ga EU-länder som har en tillväxt på ungefär 1 %. Det
är dubbelt så mycket. Det går dubbelt så snabbt för
Sverige. Någon tidning skrev att Sverige gick i otakt
med EU. Det kanske vi gör. Vi går i så fall dubbelt så
fort som övriga EU-länder, och det kan jag leva med.
Vad är det för tidsperiod jag talar om? Jo, jag talar
naturligtvis om tidsperioden efter den borgerliga
regeringen. Under de borgerliga missväxtåren i bör-
jan på 90-talet var det plus minus noll. Ett par år var
det till och med minus, det vill säga ingen tillväxt
alls. Vi backade, vi krympte ekonomin under ett par
år. Men det var ungefär plus minus noll under de tre
borgerliga åren i början på 90-talet. Efter den social-
demokratiska regeringens tillträde har vi i genomsnitt
haft ett bättre tillväxtresultat - inte prognos utan re-
sultat - både jämfört med EU och OECD-länder runt-
omkring.
Därför är det viktigt att vi resonerar en stund om
vad vi ska göra för att kunna bibehålla denna posi-
tion. Vi tror från regeringens sida att det är väldigt
viktigt att vi kan minska ohälsokostnaderna, eftersom
det är en stor och skenande utgift. Jag hoppas att
Mats Odell delar uppfattningen att det är viktigt att
diskutera om vi kan hitta ett brett samförstånd om
insatser när det gäller ohälsa.
Vi tycker också att det är viktigt att se till att fler
invandrare får jobb. Jag förstår inte varför Kristde-
mokraterna liksom övriga borgerliga partier vill ha
mindre pengar för att skaffa jobb åt invandrare. Hur
ska fler invandrare få jobb om varannan utbildnings-
plats för invandrare och alla andra arbetslösa ska tas
bort? Hur ska invandrarna få jobb om varannan prak-
tikplats ska bort? Det borde Mats Odell försöka för-
klara.

Anf. 63 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Om inte finansministern hade varit så
till den grad sparsam med sin tid här i kammaren så
hade han hört att jag faktiskt sträckte ut en hand till
regeringen och sade att vi borde ha ett blocköverskri-
dande resonemang om hur vi ska förbättra sjukförsäk-
ringen.
Det värsta är inte att Sveriges ekonomi förutses
också av regeringen. Ni skriver ju själva i budgetpro-
positionen att ni räknar med att Sverige ska gå sämre
än resten av EU och resten av världen, exempelvis
USA. Det värsta är att ni har försuttit ytterligare en
chans i budgetprocessen att skaffa fram förslag för att
komma till rätta med att Sverige nu i 30 år har haft en
sämre tillväxt än omvärlden.
Det har varit en strutsmentalitet från regeringens
sida som är slående. Nu har visserligen P-O Edin
efter valet tillåtits konstatera att globaliseringen exis-
terar och att vi inte kan fortsätta ha straffskatter på
just svenskt ägande i Sverige bland annat. Finansmi-
nisterns reaktioner har varit typiska: Han oroar sig för
att många vill ha de positiva delarna av skattesänk-
ningen men inte ta de skattehöjningar som kommer.
Han tycker att det är väldigt oroande.
Min fråga är: Varför tillsatte finansministern över
huvud taget den här utredningen, om han nu ligger
vaken om nätterna av oro för att de skattehöjningar
som ska genomföras inte är särskilt populära? Och
vad finns det för anledning till att ha ytterligare en
utredning? Nu utreder Jan Bergqvist samma sak som
P-O Edin. Skapar Bergqvist mindre oro än Edin, eller
varför dessa dubbla utredningar? Vilket är motivet
bakom? Det tycker jag skulle vara intressant att få
veta.
Fru talman! Regeringen och Bosse Ringholm är
nöjda med utvecklingen. Det går bättre än i omvärl-
den. Men resurserna ute i den svenska äldreomsor-
gen, barnomsorgen och skolan räcker inte, trots detta.
Det är tillväxtkraften som är för dålig. Kan vi inte
enas, Bosse Ringholm, om att det krävs krafttag både
på struktursidan och skattesidan?

Anf. 64 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Som Mats Odell väl vet är både rege-
ringen och socialdemokratin stolta över att ha kunnat
vända den ekonomiska utvecklingen efter de borger-
liga missväxtåren. Men vi är inte nöjda. Om vi hade
varit nöjda hade vi inte föreslagit alla dessa nya insat-
ser som vi vill göra för att skaffa ännu fler jobb för att
bekämpa arbetslösheten ännu mer och se till att fler
arbetslösa invandrare får jobb i framtiden.
Det är naturligtvis så att om man, som Mats Odell,
ser det hela över en 30-årsperiod har Sverige jämfört
med många andra OECD-länder haft två väldigt
svarta perioder, 1976-1982 och 1991-1994, då vi
strängt taget inte hade någon tillväxt alls. Det påver-
kar självklart en sådan 30-årsperiod rätt ordentligt.
Mats Odell vet säkerligen att det vid båda dessa
tillfällen var borgerliga regeringar. Därför var det bra
att svenska folket inte utsatte sig för experimentet att
för en tredje gång få en sådan svart period i svensk
ekonomi.
Jag har bett P-O Edin utreda skatterna, eftersom
jag tycker att det är viktigt att vi även i framtiden kan
finansiera den välfärdsnivå vi har i Sverige. Den ska
inte lånas till, Mats Odell, utan den ska finansieras.
Jag är därför väldigt glad över att de resultat som P-O
Edin presenterar visar att Sverige också i framtiden
har möjligheter att finansiera en bra välfärd. P-O Edin
visar också att det går att hitta beständiga skattebaser
som ger möjlighet för Sverige att driva en skattepoli-
tik och skaffa skatteintäkter för att få en bra välfärd
också i fortsättningen.
P-O Edin har dessutom lagt fram ett antal mycket
intressanta idéer om hur man kan byta olika skatter
mot varandra. Jag inser att det naturligtvis finns en
risk att en del bara siktar på de förslag som handlar
om skattesänkningar utan att se på hans förslag till
finansiering av skattesänkningarna. Han föreslår en
helhet, och den som vill vara med i en intressant
debatt bör vara hederlig nog att diskutera både-och.

Anf. 65 JÖRGEN JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Bosse Ringholms anförande avvek
rätt rejält från övriga inlägg, och det framstod kanske
mer som en predikan.
Jag kan konstatera att i många stycken kan nog de
flesta i lokalen ställa upp på det som Bosse Ringholm
sade. Det gäller dock att gå från ord till handling, och
då uppstår problemen.
Bosse Ringholm sade att Sverige står väl rustat,
och att det finns utrymme för reformer för 20 miljar-
der. Jag hoppas i detta sammanhang att de reformer
som redan är beslutade, och där man så att säga har
satt finansieringsprincipen ur spel, också gäller de
kommuner som inte har fått full kompensation så att
de får det i framtiden.
Jag måste fråga finansministern om samma sak
som jag frågade Sven-Erik Österberg, nämligen om
de höga kommunalskatterna. Dessa är åtta gånger
högre än vad regeringen har i sin budget. Det påver-
kar givetvis köpkraften hos enskilda människor. Hur
kan man då säga att den privata konsumtionen kan
öka?
Avslutningsvis: Bosse Ringholm tog upp situatio-
nen för småföretagen. Han nämnde den administrati-
va belastningen, den förändring som är aviserad vad
gäller 3:12-reglerna och så vidare. Men det var bara
en beskrivning av problemet. Vilka åtgärder avser
finansministern att ta initiativ till för att rensa upp i
den administrativa djungeln för småföretagen?

Anf. 66 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! När det gäller kommunernas roll i
svensk ekonomi är det viktigt att se till att de får bra
villkor, eftersom kommuner och landsting ju står för
en stor del av vår välfärd. De står för skolan, barnom-
sorgen, sjukvården och äldreomsorgen.
Därför har regeringen i budgetpropositionen gjort
insatsen att vi skjuter till ytterligare 4,2 miljarder till
kommuner och landsting nästa år. Detta gör vi inte
minst för att stärka kommunernas möjligheter att
exempelvis delta i arbetet med att minska sjukfrånva-
ron.
Vi hoppas också under nästa år kunna komma
tillbaka till riksdagen med förslag till hur man mer
konkret ska kunna hitta en form för att växla sänkta
arbetsgivaravgifter med ett ökat ansvar från kommu-
nernas och landstingens sida för att just minska sjuk-
frånvaron. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi ger
kommuner och landsting ett gott underlag i det arbe-
tet.
Vi vet att åldersstrukturen på personalen i kom-
muner och landsting är sådan att man under de när-
maste 10-15 åren kommer att byta en mycket stor del
av denna personal. Därför har kommuner och lands-
ting fått en högre belastning när det gäller ohälsodis-
kussionen. Vi vill gärna underlätta för kommuner och
landsting att delta i det arbetet.
I likhet med Jörgen Johansson är jag naturligtvis
också oroad över en del höga skattehöjningar i kom-
muner och landsting. Det är beklagligt att Stockholms
läns landsting drevs med underskott så länge att det
nu är nödvändigt med den enormt stora sanering som
har påbörjats där.
Men som jag har påpekat förut är merparten av de
kommuner i Stockholmsområdet som höjer skatten
borgerligt styrda - moderat styrda - och Jörgen Jo-
hansson har naturligtvis rätt i att det kan komma att
påverka den privata konsumtionen i Stockholmsom-
rådet. Det bör man också vara observant på i detta
sammanhang.

Anf. 67 JÖRGEN JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag delar uppfattningen om ålders-
strukturen inom landstingen och de problem som
landstingen har.
Jag saknar svar från finansministern vad gäller
situationen för småföretagen och belastningen på den
administrativa sidan. Vad tänker regeringen göra åt
det?

Anf. 68 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Vi har sedan en tid tillbaka haft i
gång ett arbete på det här området. I skrivelse har
också för riksdagen redovisats vad som har uträttats
hittills. Vi har ett antal nya förslag som jag hoppas nu
ska kunna införas och genomföras.
En stor förenklingsinsats är att från och med nästa
år kommer många av småföretagarna att få förtryckta
deklarationsblanketter, vilket underlättar deras dekla-
rationsförfarande. Ett arbete pågår också mellan några
olika myndigheter när det gäller administrativa för-
enklingar, bland annat bokföringslag och skattelag-
stiftning. Jag hoppas detta ska resultera i konkreta
förändringar som minskar den administrativa bördan
för de mindre företagen.
Jag tycker också att det är viktigt att de mindre fö-
retagen får stöd. Inte minst behöver de som vill starta
nya företag stöd i början av sin verksamhet. Vi har i
riksdagen i höst exempelvis lagt ett förslag som ger
möjlighet för nystartade företag att få uppskov med
skatten. Det kan också underlätta deras möjligheter
att expandera.
Slutligen när det gäller regelförenklingar tror jag
att det är viktigt att koncentrera dem just till regel-
förenklingar och inte blanda ihop dem med olika
skattepolitiska diskussioner, vilket ibland kan vara
fallet.

Anf. 69 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Debatten hittills har visat att 2003
kommer rejäla åtstramningar för hushållen. De är ett
resultat av den politik som den socialdemokratiska
regeringen har fört. Finansministern har i debatten
gjort gällande att det är borgerliga kommuner som
höjer kommunalskatten mest. Det ter sig helt otroligt
att han använder det argumentet när hans egen rege-
ring genom det kommunala utjämningssystemet -
som ju i grunden är oerhört tillväxtfientligt - åstad-
kommer dessa skattehöjningar. Det är skattehöjningar
som systemets tillskyndare redan 1995 angav som
mål, men de berörda kommunerna har under en lång
följd av år hållit emot. Till slut blir det dock en omöj-
lighet att med effekten av detta utjämningssystem
hålla kommunalskatten på de låga nivåerna.
Fru talman! Skattehöjningarna sveper alltså nu, ett
par månader efter valet, över landet. Därutöver drab-
bas stora delar av landet av en veritabel skattechock.
Det gäller främst det område vi nu befinner oss i,
Storstockholmsområdet, som ju också är den del av
landet som varit en tillväxtmotor de senaste åren. Det
var knappast denna bild som väljarna trodde valet
skulle resultera i.
Låt oss vara riktigt konkreta när vi nu talar om
skattepolitikens inriktning och effekter. Familjen
Loman, eller LO-man, bor i en förortskommun i Mä-
lardalen. Jag kan exemplifiera med en familj boende i
Bålsta, Håbo kommun, i mitt hemlän Uppsala. Den
familjen får det verkligen kärvt 2003, och jag tror inte
att de tänkte sig det när de röstade i valet i september.
Socialdemokraterna med stödpartier i landstinget
höjer skatten så att höjningen av landstingsskatten för
herr Loman blir ca 2 000 kr. För fru Loman, som
jobbar deltid, blir landstingsskattehöjningen 750 kr.
För familjen Sacco, eller Saco, blir höjningen i abso-
luta tal dubbelt så stor, alltså i kronor räknat.
I denna kommun Håbo höjer samtidigt Socialde-
mokraterna med stödpartier kommunalskatten med
ännu mer än landstinget. Familjen Loman drabbas
med drygt 3 000 kr och familjen Sacco med ungefär
det dubbla. Fastighetsskatten för ett vanligt enkelt
småhus stiger 2003 i relation till 2002 med ca
2 000 kr, alltså från den redan höga nivå som gällde
2002. Energiskatten stiger med ca 1 500 kr, och elpri-
set gör sedan att den höjningen blir ännu större.
Till detta kommer effekten av ett eventuellt ne-
damorterat hus på förmögenhetsskatten. Det blir i så
fall med taxeringshöjningen ytterligare ca 2 000 kr.
Kombinationen kapitalskatt och förmögenhetsskatt
ger en skattebelastning på alla räntor på ca 60 %. Det
är i stort sett världstopp.
Jag återgår till familjen Loman med dess begrän-
sade inkomster. De får alltså en höjd skatt 2003 på ca
10 000 kr netto, förmodligen mer. Enbart för att
kompensera de här skattehöjningarna för denna fa-
milj, där båda inkomsttagarna ligger under brytpunk-
ten, krävs en löneökning på mer än 1 000 kr i måna-
den, det vill säga 4-5 %. För familjen Sacco skulle
det vara ungefär 4 000 kr i månaden, vilket motsvarar
en löneökning på 7-8 %, enbart för att parera dessa
skattehöjningar.
Jag har tagit Bålsta i Uppsala län som ett exempel.
Om jag skulle ha tagit någon av kommunerna här i
Stockholms län, som drabbas av en ännu större
landstingsskattehöjning och en ännu större kommu-
nalskattehöjning, inser var och en vad det här handlar
om. Det är en åstramning mot hushållen inte minst
här i Mälardalen som verkligen heter duga och som
jag tror att dessa hushåll inte ens i dag är riktigt med-
vetna om.
Fru talman! Valrörelsen kom att mycket handla
om behovet av att sänka skatten i det land som har
världens högsta skatter. Tyvärr kom den diskussionen
att handla alltför mycket om miljarder och inte om
enskilda familjers situation. Uppenbarligen invagga-
des flertalet i den föreställningen att det låg i progno-
sen att regeringen skulle kunna sänka skatten, i varje
fall något - dock inte lika mycket som vi moderater
förordade, resonerade man väl. Socialdemokraterna
mörkade nämligen vilken skattechock som skulle
brisera.
När vi ser tillbaka på valrörelsen kan vi konstatera
att den i stället borde ha handlat mer om nödvändig-
heten av att rida spärr mot de ytterligare skattehöj-
ningar som låg i farans riktning med fortsatt social-
demokratiskt regeringsinnehav. Valrörelsen borde ha
fokuserat på de skattehöjningar som väntade med
fortsatt socialdemokratiskt styre i riket och med ef-
fekter på kommuner och landsting.
Nu kommer alltså räkningen för väljarna, med
kraftigt höjd kommunalskatt. Det har tydligen också
överraskat regeringen, som ju i sin budget räknade
med ett avsevärt mindre belopp för höjning av den
kommunala utdebiteringen. Den kraftigt höjda fastig-
hetsskatten och kombinationen av fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt leder till en slumpmässig och
orättvis höjning för vanliga människor som inte kan
undvika förmögenhetsskatten. I ett sådant läge kom-
mer de kraftigt höjda energipriserna till följd av en
märkligt utformad skattehöjning där. Så kan uppräk-
ningen fortsätta och sluta med en hundraprocentig
höjning av grusskatten.
När vi går igenom skattebetänkandet ser vi inga
lättnader för företagen som skulle kunna verka till-
växtfrämjande, och inga inslag för att långsiktigt och
uthålligt få en god tillväxt i det här landet. Landet
med världens högsta skattetryck kommer att fortsätta
att ha detta skattetryck, och det kommer att ha fort-
satta verkningar på våra tillväxtmöjligheter. Risken är
uppenbar att Sverige kommer att fortsätta att halka
efter.
Fru talman! Det vore onekligen intressant att höra
vad Arne Kjörnsberg, som skatteutskottets ordföran-
de, har att säga till alla de hushåll som skattechocken
nu sköljer över.

Anf. 70 ANNA GRÖNLUND (fp):
Fru talman! Skatter är en fråga om makt.
Det finns de som tror att höga skatter kan ställa
människors liv till rätta. Men så är inte fallet. För
höga och felaktiga skatter skapar vanmakt i männi-
skors liv. För mycket tid går åt till smutstvätten i
stället för till barnen. Månaden räcker längre än lö-
nen. Många människor känner att de inte är delaktiga
i arbetslivet, och ohälsan i samhället ökar. Som libe-
ral vill jag bryta den vanmakt som många människor
känner och ersätta den med makt över vardagen.
Det finns också de som tror att ett lågt skattetryck
skapar frihet, men för oss liberaler är det inte så en-
kelt. Vi behöver alla i olika grad och vid olika tid-
punkter i livet en bra skola, en god vård och omsorg
och stabila socialförsäkringssystem. Det är angeläget
att vi gemensamt finansierar detta för att ge alla män-
niskor makt över sin egen vardag. En sund skattepo-
litik och en klok fördelning av våra gemensamma
resurser kan bidra till det.
Men, fru talman, vi kan inte ha ett skattesystem
som den enskilda individen inte känner är rätt och
rättvist. Dagens skattesystem har alltför lite av raka
rör och klara linjer. I stället kännetecknas det mest av
lappande och lagande.
P-O Edins skattebasutredning som kom häromda-
gen klargör en sak, som länge har varit tydlig för oss
liberaler: Det behövs en ny skattereform.
Det behövs en ny skattereform som från grunden
reformerar det trasiga skattesystem som vi har i dag
så att vi kan få ett skattesystem som i stället uppmunt-
rar risktagande, sparande, utbildning och entreprenör-
skap. Vi behöver ett skattesystem som passar 2000-
talets medborgare, ett skattesystem som ger valuta för
skattepengarna men som inte har inbyggda spärrar
som hindrar nya marknader från att växa fram eller
som bidrar till att öka ohälsan.
Jag tänker givetvis på beskattningen av arbete,
och då framför allt vad gäller hushållsnära tjänster.
Många dubbelarbetande småbarnsföräldrar efterfrågar
hushållsnära tjänster, och många vill starta eget och
sälja den här typen av tjänster.
Men regeringen sätter käppar i hjulen för små-
barnsföräldrarna och entreprenörerna, och i stället
skapas en stor svart marknad, där de som arbetar inte
ges tillgång till samma försäkrings- och pensionsvill-
kor som vi andra och där statens inkomst av skatter
blir noll och intet. Regeringens ställningstagande i
den här frågeställningen är omodernt och bromsar
Sverige från att växa samtidigt som det hindrar män-
niskor från att få makt över sin egen vardag.
Makt handlar också om att lönen ska räcka hela
månaden. Därför är det angeläget att inkomstskatter-
na sänks. Regeringen gör ett försök på det här områ-
det, men dessvärre skapar regeringens skattesänk-
ningar ett krångligare skattesystem i stället för att ta
itu med marginaleffekterna. Det är dags för en ny stor
skattereform, inte minst på detta område. Grunden i
skattereformen måste vara att återgå till 1990-1991
års skattereform, som innebär breda skattebaser, låga
skattesatser och att det ska löna sig att arbeta.
Fru talman! Vi är säkert många i den här kamma-
ren som mer eller mindre varje dag får brev eller
telefonsamtal från enskilda medborgare som känner
vanmakt. De känner vanmakt för att de inte kan pla-
nera för sin framtid.
Det kan vara barnfamiljen Svensson, som för någ-
ra år sedan köpte en villa där taxeringsvärdet har mer
än fördubblats på några år. Där drabbas de i dag dub-
belt, både av en ökad fastighetsskatt och av att famil-
jen, som har en normalinkomst, nu även tvingas be-
tala förmögenhetsskatt.
Det kan också handla om Marianne eller Gunilla,
som efter ett långt liv tillsammans med sina familjer
nu är ensamma och där arvsskatt och fastighetsskatt
gör vardagen osäker och framtiden mycket oviss.
Det är inte rimligt att skattesystemet ska medföra
att barnfamiljen Svensson, Marianne och Gunilla
eller någon annan ska känna vanmakt. Det vi behöver
är ett stabilt skattesystem där effekterna för den en-
skilda individen går att förutsäga.
I Folkpartiet inser vi att situationen för många är
akut. Därför vill vi genomföra insatser omedelbart.
Taxeringsvärdena måste frysas till 1997 års nivå, har
vi sagt, och samtidigt måste hela systemet för taxe-
ring reformeras. Förmögenhetsskatten, som är Sveri-
ges mest ojämställda skatt, måste avskaffas, och den
otidsenliga sambeskattningen måste omedelbart tas
bort. Förutom det måste åtgärder genomföras vad
gäller arvsbeskattningen. Det mest akuta är att höja
fribeloppet, så att en normal bostad täcks in. Dess-
utom bör arvsskatten kunna skjutas upp till dess att
bostadsfastigheten realiseras, så att Marianne, Gunilla
eller någon annan inte tvingas lämna hus och hem.
Fru talman! Vi vet alla att för att man ska kunna
finansiera en bra välfärdspolitik med en bra skola, en
god vård och omsorg är det viktigt att fler människor
än i dag har ett riktigt arbete. Det är viktigt att männi-
skor kan försörja sig och att de kan betala skatt, men
för att fler människor ska komma i arbete krävs det
bra villkor för företagsamheten, både för de befintliga
företagen men också för de företag som ännu inte har
startats.
Det finns en rad skatteregler som hindrar befintli-
ga företag från att växa och som sätter käppar i hjulen
för nya företagare att starta sin verksamhet. Låt mig
bara nämna några.
De så kallade 3:12-reglerna, som handlar om fö-
retagets vinst ska beskattas som inkomst av tjänst
eller kapitalinkomst, är onödigt krångliga. Det har
lappats och lagats i lagstiftningen i stället för att man
har reformerat från grunden. För att fler ska uppmunt-
ras att starta eget i stället för att avskräckas krävs en
ordentlig förändring på det här området.
En annan lagstiftning som hindrar företag från att
växa är dubbelbeskattningen av aktier. Det naturliga
för en företagare är att expandera med eget kapital. I
dag beskattas vinsten två gånger, först i företaget och
sedan hos ägaren. Det gör att företagare inte ges möj-
lighet att expandera eller att skaffa sig en liten buffert
mot oförutsedda utgifter. Det är dags att avskaffa
dubbelbeskattningen.
Fru talman! Det är hög tid att reformera det
svenska skattesystemet så att risktagande, utbildning,
entreprenörskap och sparande lönar sig. Sist, men inte
minst, handlar det om att medborgarna ska få valuta
för sina skattepengar. Om Svenssons, Marianne,
Gunilla och alla de andra ska vilja betala skatt ska de
också se att de får en god vård, en bra skola och om-
sorg och ett bra socialförsäkringssystem. Där, fru
talman, ligger utmaningen för 2000-talets skatte- och
finanspolitik.

Anf. 71 LARS GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Det kan synas vara dystert att vara
skattepolitiker i Sverige. Vi har ju ett av världens
högsta skattetryck, och det är inte någon ljusning i
sikte. De skattefrågor som kommer upp i den politis-
ka debatten rör i bästa fall rena etiska haverier som
uppstått genom den socialdemokratiska skattepoliti-
ken. Jag tänker på regeringens senaste skatteproposi-
tion om pomperipossaskatter som man faktiskt tving-
ades till av en ickesocialistisk majoritet i utskottet.
Först när skatten har blivit mer än hundra procent
reagerar man, och då först efter det att man har upp-
manats att reagera av riksdagens skatteutskott.
Det tycks inte göras någon etisk utvärdering av
våra skatter i den socialdemokratiska regeringspoliti-
ken. Allt handlar om skattebaser, genomsnitt och
skatteintäkter.
Självfallet inser även Kristdemokraterna att den
offentliga sektorn behöver skatteintäkter för att finan-
siera de saker som vi anser måste finnas för det ge-
mensamma bästa, men det hindrar inte att man utvär-
derar skatter ur ett etiskt perspektiv.
Fastighets- och förmögenhetsskatterna strider mot
principerna om att skatt ska tas ut efter bärkraft,
skatteförmågeprincipen, och först vid det tillfälle som
skattebetalaren har förmågan att betala skatten, den så
kallade likviditetsprincipen. Det finns således djupt
moraliska invändningar mot dessa egendomsskatter.
Låginkomsttagare betalar mycket hög skatt på sin
arbetsinkomst genom inkomstskatt och sociala av-
gifter. Visserligen strider inte dessa skatter mot likvi-
ditetsprincipen, men man måste fråga sig om det
verkligen är rimligt att låginkomsttagare ska betala
två tredjedelar av vad de arbetar ihop i skatt. Är det
verkligen skatt efter bärkraft?
Fru talman! Det syns ingen ljusning, särskilt inte i
år. Socialdemokraterna gick till val på att lova att inte
sänka en enda skatt. Det löftet har man faktiskt tyvärr
hållit. I budgetpropositionen existerar det inte någon
inkomstskattesänkning som inte tas tillbaka från hus-
hållen genom höjd skatt på energi. Med tanke på att
Socialdemokraterna i de kommuner och landsting där
man har fått makten lovar att höja skatten ser det
minst sagt mörkt ut.
Den ideologiska grunden för Socialdemokraternas
skattepolitik verkar vara diametralt motsatt den som
borde gälla i en rättsstat. Bevisbördan för beskattning
tycks i Sverige inte ligga på den som tar ut skatten. I
stället tycks det ligga något slags omvänd bevisbörda
på skattesubjekten när det gäller varför man ska be-
hålla pengar. När då dessa människor inte kan argu-
mentera för sin sak blir de överkörda. Starka argu-
ment mot vissa skatter har inte saknats. Men de drab-
bades röst har tydligen inte varit tillräckligt stark och
är ofta inte det i det svenska samhället. Jag tänker
bland annat på arvsskatten, människor som ser sig
tvungna att sälja det hem som de under decennier har
sparat till och änkor eller änklingar som med de nya
taxeringsvärdena inte längre har råd att ärva sin ma-
kes eller sin makas del av bostaden.
Fru talman! Regeringen tycks inte heller göra nå-
gon utvärdering av skatterna utifrån någon skadlig-
hetsprincip. Enligt denna måste beskattning ske så att
samhällsekonomin skadas så lite som möjligt. Enligt
regeringens egna prognoser kommer förmögenhets-
skatten, arvs- och gåvoskatten totalt att ge staten
intäkter som uppgår till 8 miljarder kronor. Det är
visserligen väldigt mycket pengar, men sett till den
offentliga sektorns totala skatteintäkter på över 1 220
miljarder rör det sig om en liten andel. Sett till den
skada som dessa skatter åsamkar samhällsekonomin
genom att kapital bland annat flyttar från landet är
frågan om Sverige inte skulle tjäna mer netto på om
dessa skatter slopades.
Kristdemokraterna föreslår en omfattande in-
komstskattesänkning redan 2003 bestående av ett höjt
grundavdrag till 26 500 kr, en skattereduktion för låg-
och medelinkomsttagare och ett förvärvsavdrag i
procent.
Vi föreslår också en rad skattesänkningar för fö-
retagen generellt, bland annat genom sänkta arbetsgi-
varavgifter, och för jordbrukare specifikt genom
sänkt dieselskatt. Företagarna måste stimuleras ge-
nom avvecklad dubbelbeskattning. Det är några
punkter.
Sverige kan inte längre försitta möjligheterna att
ta sig ur den tillväxtsvacka som vi befunnit oss i mer
eller mindre oavbrutet i 30 år. Väl avvägda och tyd-
ligt finansierade skattesänkningar är en del av lös-
ningen. Sverige kan ha en tuff period framför sig.
Kristdemokraterna anser därför att viktiga skatte-
sänkningar behöver ske för att den svenska ekonomin
ska kunna bli mer dynamisk och klara de utmaningar
som vi står inför.
Vi vet också att det finns en stor alarmklocka som
ringer i de svenska kommunerna, som genomför
skattehöjningar som kommer att drabba främst lågin-
komsttagarna och också urholka deras ekonomi, även
om de skulle få ett eller annat höjt barnbidrag.
Till sist, fru talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 10.

Anf. 72 ROGER KARLSSON (c):
Fru talman! Ledamöter! Jag vill börja med att yr-
ka bifall till reservationerna 1, 6 och 11.
Centerpartiet gick till val på budskap om lika vill-
kor. För oss är det en självklarhet att människor ska
ges förutsättningar att utvecklas oavsett vilket kön
man har, oavsett sexuell läggning, oavsett ålder, oav-
sett var i landet man bor, oavsett etnisk bakgrund,
oavsett om man har hög eller låg inkomst, oavsett om
man är företagare eller anställd.
Tyvärr gäller inte dessa förutsättningar fullt ut i
Sverige i dag. Människor och företag har inte möjlig-
het att växa på lika villkor.
Därför tycker jag att det känns bra att i denna de-
batt kunna stå upp för att vi i Centerpartiet i vårt
budgetalternativ verkligen omsatte från ord till hand-
ling det vi sade i valrörelsen.
Fru talman! Skattesystemet är en viktig orsak till
att människor med låga inkomster och småföretagare
inte har möjlighet att växa och utvecklas. Ett sätt att
växa och utvecklas som skulle vara bra för dem
skulle även vara bra för samhällsekonomin. En sådan
möjlighet finns tyvärr inte i dag.
Orsaken till att Sverige beskattar låginkomsttagare
högre än något annat OECD-land är ett medvetet val.
På förmiddagen var jag och lyssnade på P-O Edin och
en föredragning om Skattebasutredningen. Han prata-
de om breda skattebaser. Breda skattebaser innebär
hög skatt på låga inkomster.
P-O Edins skattebasutredning visar tydligt att om
vi ska behålla skatterna och de offentliga utgifterna
på den nivå vi har i dag måste vi fortsätta att beskatta
fattigt folk, fastigheter och föda hårt. P-O Edin vill
till och med höja momsen på mat och också höja
beskattningen av småföretagare. Det är resultatet av
en högskattepolitik.
Fru talman! Ett medvetet val av skattesänkningar
har också gjorts av Socialdemokraterna under den
gångna mandatperioden. De sade att dessa var riktade
till låg- och medelinkomsttagare. Det var i retoriken. I
praktiken är det medel- och höginkomsttagare som
har fått det bästa utfallet. En undersköterska som
tjänar 15 000 kr i månaden har under den förra man-
datperioden fått 8 220 kr per år i skattesänkning av
Socialdemokraterna medan hennes chef om han tjänar
35 000 per månad har fått en skattesänkning på lite
drygt 29 000 kr per år. Det är ett medvetet val. Det
var ett val för att sikta in sig på medelinkomsttagare
och vinna valet.
Centerpartiet har lagt sin budget och tagit första
steget till en inkomstskattereform som innebär att de
som inte har fått någonting eller fått väldigt lite av
Socialdemokraterna får en rejäl höjning av sin dispo-
nibla inkomst. Med Centerpartiets förslag skulle
undersköterskan som tjänar 15 000 kr i månaden få
ungefär 600-700 kr mer i månaden i disponibel in-
komst.
Fru talman! Låg- och medelinkomsttagare betalar
nu ute i kommuner och landsting notan för Socialde-
mokraternas vallöften. När 13 av 21 landsting och
113 av 289 kommuner tagit sina beslut om budgeten
för nästa år höjs kommunalskatten i genomsnitt med
60 öre per hundralapp. Det låter inte så mycket. Men
om man omsätter det till undersköterskans inkomst på
15 000 kr i månaden handlar det om en skattehöjning
på 1 080 kr per år. Det är notan som undersköterskan
betalar för vallöften om till exempel maxtaxa i barn-
omsorg och maxtaxa i äldreomsorg som inte varit
fullt ut finansierade.
Fru talman! Centerpartiet och jag anser att vid si-
dan av den höga beskattningen av låginkomsttagare
är den höga beskattningen av boende och småföreta-
gare problem som måste prioriteras under denna
mandatperiod. Fastighetsskatten är ett problem myck-
et på grund av sättet att bestämma taxeringsvärden.
Det är inte skatteskatten i sig som är problemet. Vi
har ett system som gör att om min granne lyckas sälja
sin fastighet till ett bra pris till någon som är välbe-
ställd så slår det igenom på min skatt nästa år.
Centerpartiet har lagt ett förslag som faktiskt
skulle vara möjligt att genomföra genom en enkel
omräkning i det nuvarande systemet, i den pågående
allmänna fastighetstaxeringen. Det är ett förslag som
skulle ge generellt lägre men också rättvisare taxe-
ringsvärde och som skulle rensa bort de värsta avar-
terna i dagens system. Det är inte rimligt att en fas-
tighetsägare ska få kraftigt höjd skatt bara för att
grannen sålt sin villa dyrt.
Fru talman! I dag startas det alldeles för få företag
i Sverige. Nyföretagandet ligger på en nivå som inte
har varit så låg sedan 1990. Det behövs nya och väx-
ande företag i Sverige för att vi ska säkra välfärden,
för att vi ska få pengar till vård, skola och omsorg.
Därför måste det bli lättare att starta eget företag. Det
måste bli möjligt att starta företag även om man inte
har ett stort kapital. I dag startar kvinnor, ungdomar
och invandrare i Sverige inte företag i den utsträck-
ning som de skulle kunna göra. Det beror inte på att
kvinnor, ungdomar och invandrare har sämre företag-
sidéer utan på att de inte är så kapitalstarka.
Centerpartiet har i valrörelsen och nu i budgeten
föreslagit ett bonusprogram för Sveriges småföretaga-
re. Det har talats väldigt mycket om bonusprogram
för stordirektörer, men vi tyckte att det var viktigt
med ett bonusprogram för Sveriges småföretagare.
Detta innebär att man skulle kunna få ett skattefritt
sparande på 40 000 kr per år i tre år. Man skulle alltså
kunna spara 120 000 kr skattefritt - ungefär som ett
allemanssparande - som ett startkapital för sitt före-
tag. Om man sätter in egna pengar skulle man också
kunna få göra ett riskkapitalavdrag. Det blir i princip
att man tidigarelägger den reavinstbeskattning som
man ändå får ta när man avyttrar företaget.
Detta skulle ge en injektion, en bonus, för att
starta små företag. Det är vårt tydliga alternativ till
regeringens förslag att skjuta upp beskattningen i tre
månader. Skatten sänks inte. Den skjuts bara upp lite
grann. Regeringens förslag justerar ingenting i det
stora hela. Det justerar bara saker på marginalen. Vi
har ett förslag som skulle göra det möjligt och eko-
nomiskt motiverat att starta företag medan regeringen
gör ändringar på marginalen.

Anf. 73 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Det gläder mig som skatteutskottets
ordförande att en tidigare ledamot av skatteutskottet
numera är befordrad till talman. Gratulerar!
Den gångna helgen samtalade jag med en person
som förra veckan genomgått en mindre planerad
operation på ett av lasaretten i vårt land. Åkomman
var inte särskilt besvärande. Mannen hade sagt till sin
läkare att den kunde göras när det fanns tid. Han var
överens med läkaren. För ungefär ett år sedan sattes
han upp på en väntelista. Förra veckan var det dags.
Mannen hade för knappt 20 år sedan opererats för
en liknande åkomma. Då låg han på sjukhus i tre
dagar. Den här gången kom han till sjukhuset vid 10-
tiden på dagen. Efter förberedelser av den mycket
professionella sjukvårdspersonalen kördes han in i
operationssalen strax efter klockan 12. Han sövdes
och opererades. Nästa gång han tittade på klockan var
den 20 minuter i 2. Han kördes ut, fick värktabletter,
vilade, fick två små smörgåsar och te. Kl. 17.00 åkte
han hem, alltså efter ungefär sju timmar.
Under förberedelsetiden och den efterföljande vi-
lostunden såg han hur övriga patienter på samma sätt
som han själv kördes in för att opereras, kom ut, fick
fika, fick vila några timmar, fick värktabletter och
åkte hem. Det var som en jättelik karusell. De opere-
rande läkarna - det var flera - kom ut och talade med
patienterna när dessa hade vaknat till. Läkarna förkla-
rade vad de hade gjort och hur patienterna kunde
räkna med att det skulle bli de närmaste dagarna och
timmarna.
Dagen efter ringde en sjuksköterska från avdel-
ningen där mannen hade varit. Hon undrade hur han
hade sovit, om han hade ont och om han hade mått
illa under natten. Hon sade att om det uppstod några
som helst problem skulle han slå en signal så att de
skulle kunna reda ut det.
Den här mannen kände, precis som medpatienter-
na, att han verkligen hade blivit väl behandlad och väl
bemött. Allt hade varit mycket proffsigt och rationellt
utan att medmänskligheten på något sätt hade lagts åt
sidan.
För allt detta, fru talman, inklusive ett förberedan-
de besök en månad tidigare, betalade denne patient
patientavgiften, som i detta landsting var 200 kr.
Naturligtvis kostar det jag just beskrivit väldigt, väl-
digt mycket mer. Det är det vi betalar gemensamt via
skattsedeln.
Inte blir det mer personal, inte blir det kortare kö-
er, inte hinner man ringa dagen efter och visa med-
känsla, fråga hur det står till och ge råd om man får
mindre pengar, om det blir mindre anslag till avdel-
ningen - anslag som till allt överskuggande del kom-
mer från det gemensamma, från det vi betalar i skatt.
I min hemstad Borås kunde man förra veckan i
lokaltidningen - det finns bara en - läsa om föräldrar
som var oroliga, för att uttrycka det försiktigt, över att
det var för lite personal, för små lokaler och för
många barn på det dagis där de hade sina barn.
Inte blir det mer personal, större lokaler och mind-
re barngrupper om man sänker skatten. Vi måste
faktiskt inse detta samband.
Från en annan del av landet ringde en medborgare
till mig i förra veckan. Hon, för det var en kvinna,
talade om liknande problem, men nu gällde det en
skola där hon och hennes man hade sina barn. Hon
uttryckte sin beundran för skolans personal, för alla
som arbetade där. Men, sade den här kvinnan, det
behövs fler. Det behövs speciallärare, det behövs fler
i skolrestaurangen och det vore jättebra om det fanns
en vaktmästare till på skolan.
Inte blir det fler anställda på denna skola, fler spe-
ciallärare, fler i skolrestaurangen eller någon mer
vaktmästare om vi sänker skatten. Tvärtom, det blir
färre. Vi måste faktiskt inse detta samband.
För undvikande av alla missförstånd: Jag påstår
inte att bara mer pengar löser alla problem. Det finns
mycket man kan göra i organisationen, det är jag
övertygad om - i möjligheterna för personalen, alla
kategorier, att påverka sin vardag, sitt arbete och
mycket annat. Jag är dock fullständigt övertygad om
att om vi sänker skatterna på bred front så utarmar vi
skolan, dagiset och lasarettet. Då kan vi inte göra de
förstärkningar av olika slag som medborgarna vill ha.
Översiktligt ser vi socialdemokrater på skatterna
och skattesystemet på följande sätt.
Skatternas främsta syfte är att finansiera välfär-
den. Vi som är valda till riksdagen, liksom våra kol-
leger i landsting och kommuner, beslutar ofta - låt
oss erkänna det - i väldigt stor enighet om olika saker
som ska göras. Vi socialdemokrater menar att vi då
faktiskt får vara beredda att betala vad det kostar. Vi
kan inte besluta om utgifter och sedan överlåta till
någon annan, inte närmare definierad, att betala kala-
set.
Vi borde dessutom alla numera vara klara över att
man inte kan låna till välfärd, i varje fall inte i läng-
den. Man kan inte åka till bankirer ute i världen och
låna till välfärd i Sverige, i varje fall inte i längden.
Pengarna kommer inte från himlen. Därifrån kommer,
olika mycket i olika delar av vårt land, regn och
ibland snö - detta särskilt sagt till en av kammarens
ärade ledamöter. Pengarna kommer från arbete, från
människor som får göra det de helst av allt vill: arbe-
ta, dra försorg om sig själva och sina närmaste, ta
ansvar och bidra till det gemensamma bästa.
Så här tycker vi socialdemokrater:
Skatterna ska stimulera till arbete och investering-
ar. Skattesystemet ska bidra till en uthållig utveckling
och till minskade - lägg märke till detta - ekonomis-
ka och sociala klyftor. Vi kan aldrig acceptera att
redan välbeställda får stora skattesänkningar på be-
kostnad av det jag började med att tala om: vården,
skolan och omsorgen - alltså lasarettet, skolan och
dagiset. Vi kan aldrig acceptera skattesänkningar som
leder till att klyftorna i samhället ökar kraftigt. Vi vill
minska klyftorna, inte öka dem. Det är vår övertygel-
se att det är bra för alla om vi minskar klyftorna.
Reformer för rättvisa och tillväxt går alltså före
skattesänkningar. När vi skapat utrymme för skatte-
sänkningar kommer vi att prioritera ytterligare för-
bättringar för löntagarna och de små företagen.
Visst har Sverige jämfört med många andra länder
en hög skattenivå. Utgången av det senaste valet visar
dock att det finns en folklig uppslutning bakom ett
system som är omfördelande, inte minst genom att
det ger samhällsservice - jag påminner om mannen
som hade opererats, barnen i skolan och barnen på
dagis - och i huvudsak en god sådan. Den kan dock
bli bättre. Medborgarna vill ju att den ska bli bättre,
och om vi menar allvar med att lova det får vi faktiskt
vara beredda att betala vad det kostar. Dessutom vill
medborgarna ha transfereringar dels över tiden, alltså
i livscykeln, dels mellan olika grupper.
Jag kan inte nog poängtera att de gemensamma
resurser som skatten ger faktiskt måste täcka de ut-
gifter vi beslutar om för vår gemensamma välfärd.
Som jag sade tidigare, men med en lite annan formu-
lering: Om vi inte betalar för oss blir det antingen
ökade räntor och skulder som barn och barnbarn får
betala, kanske till och med barnbarnsbarn, eller också
blir det smärtsamma nedskärningar som hårdast drab-
bar dem som har små ekonomiska och andra resurser.
Det jag sagt nu innebär inte att jag försvarar en
hög skattenivå för dess egen skull. Skatteintäkter är
för oss socialdemokrater bara ett medel för att nå de
mål vi har satt upp framför oss, som ökad välfärd i
vid bemärkelse och utjämning över livscykeln och
mellan grupper. Vi har ingenting emot att sänka
skattenivån, vilket vi också visat i handling under de
senare åren, men vi gör det bara om det finns utrym-
me. Vi lånar inte till skattesänkningar. Genom ökad
tillväxt, bättre konkurrens och ordning och reda i
ekonomin - vilket gett oss möjlighet att amortera på
statsskulden, den där ni vet som fördubblades på tre
korta år, och på det sättet få ned räntorna - har vi
dock under förra mandatperioden genomfört skatte-
sänkningar på ungefär 70 miljarder kronor. Det är ett
jättelikt belopp. För att ta ett jämförelsetal är det
ungefär tre års barnbidrag, tre år och två månader
närmare bestämt. Det är också ungefär 15 miljarder
mer än vad vi betalar i räntor på vår gemensamma
skuld, ni vet den som jag nyss talade om, den som
hade fördubblats på tre korta år.
Under den mandatperiod vi nu är inne i vill vi so-
cialdemokrater på skatteområdet göra följande.
1. Om den statsfinansiella utvecklingen så tillåter
kommer vi att genomföra det fjärde steget i
kompensation för egenavgifterna till det nya
pensionssystemet.
2. Vi vill under denna period genomföra en för-
ändring av tjänste- och kapitalbeskattningen för
småföretagsägares inkomster. Det är det som en
del brukar kalla 3:12-reglerna. Inom parentes
finns inte det där 3:12 kvar längre. Det är länge
sedan vi slopade det, men eftersom alla talar om
3:12 gör jag det också.
3. Vi kommer också att vidta åtgärder för att un-
derlätta generationsskiften i första hand för
småföretagsägare.
4. Fastighetsskatten ses över i en parlamentarisk
utredning. Denna ska med förtur ta upp frågan
om beskattning av arv mellan makar.
5. Som Roger Karlsson var inne på lade P-O Edin
i förra veckan fram sin utredning Skattebasut-
redningen. Utredningens främsta uppgift var att
analysera om vi i Sverige i en globaliserad värld
och internationaliserad ekonomi kan behålla
välfärden på ungefär den här nivån. Det var
uppdraget, och man har visat att det går. Nu ska
denna utredning ut på remiss. Skatteutskottet
kommer i februari att ha en offentlig utfrågning
om den, och sedan ska den beredas och övervä-
gas. Låt oss då resonera om vad som är nödvän-
digt, vad som är önskvärt och vad som är möj-
ligt att göra.
6. Vi föreslår en grön skatteväxling under komman-
de budgetår i storleksordningen 3 miljarder. Vi
bedömer att utrymmet fram till 2010 är ungefär 30
miljarder. Dessa åtgärder ska genomföras stegvis
och försiktigt och hela tiden följas upp. Effekterna
för miljön, hushållen, inkomstfördelningen och,
inte minst viktigt, näringslivets konkurrenskraft
måstes noga följas. Själv har jag börjat fundera på
om det inte finns skäl att studera dessa frågor ock-
så ur ett regionalt perspektiv. Jag tror att det finns
goda skäl för det faktiskt.
Efter beslut i riksdagen på förslag av skatteut-
skottet har regeringen tillsatt en utredning med upp-
gift att se över gränsdragningsproblemen inom mer-
värdesskatteområdet. Här har vi ett problem, för en
utredning föreslår så och en annan utredning föreslår
si. Men vi får resonera om det här och försöka sy ihop
det. Det blir inte helt enkelt, men på något sätt ska vi
säkert klara det.
Herr talman! Sammantaget gäller för socialdemo-
kratisk skattepolitik att skatter inte har något egen-
värde, men vi ska ha ordning och reda i ekonomin. Vi
ska betala för våra gemensamma utgifter och inte låna
till skattesänkningar för redan välbeställda. Först ska
pengarna in, sedan kan vi resonera om hur de ska
användas: till skattesänkningar, till utbyggd välfärd
eller till någon annan reform som det här huset är
alldeles fullt av.
Med detta vill jag yrka bifall till finansutskottets
förslag och avslag på de reservationer som är fogade
till samma betänkande.

Anf. 74 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Så fick vi då höra högskattepoliti-
kens höga visa. Men, Arne Kjörnsberg, det är inte
hög skatt som genererar välstånd, det är tillväxt som
ger pengar till bland annat utbyggnad av de gemen-
samma angelägenheterna. Det kan man ju se i de
länder som inte har haft någon tillväxt. De kan oav-
sett skattesystem inte ha det välstånd som länder med
hög ekonomisk tillväxt har. Därför måste tillväxtfrå-
gorna stå i fokus.
Arne Kjörnsberg tar som exempel mannen i ope-
rationskön och hänvisar till hur låg själva avgiften är
för operationen. Men mannen i fråga har ju betalat
landstingsskatt år efter år efter år. Det vore väl märk-
ligt om han efter alla dessa år med inbetald lands-
tingsskatt inte skulle kunna få vård. Men man får
alltså inte vård i tid i högskattepolitikens Sverige.
Arne Kjörnsberg gav inga besked till alla de van-
liga hushåll i Sverige som inkomståret 2003 får kraf-
tigt höjd inkomstskatt på grund av de landstings- och
kommunalskattehöjningar som sköljer över framför
allt tillväxtområdena.
Arne Kjörnsberg gav inga besked till alla de män-
niskor som drabbas av hög fastighetsskatt.
Arne Kjörnsberg gav inga besked till alla de män-
niskor som drabbas av en hög energiskatt.
Arne Kjörnsberg bör tala om hur dessa människor
ska finansiera de ökade skatterna.
Arne Kjörnsberg bör motivera varför åtstramning-
arna kommer 2003, några månader efter valet.

Anf. 75 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Jag hör dåligt, men jag har tekniska
hjälpmedel. Lennart Hedquist behöver nog skaffa sig
sådana. Hela mitt anförande handlade ju precis om
det som Lennart Hedquist efterfrågar.
Man måste betala för sig, Lennart Hedquist. Man-
nen i exemplet har betalat landstingsskatt i alla år. Ja,
men den mannen är så pass solidarisk att han var
beredd att betala landstingsskatt för att mormor,
grannen, barnbarnen eller någon annan skulle få den
vården. I hans fall var det inte akut. Därför gjorde han
upp med läkaren: Sätt mig på väntelista! Det är okej.
Jag har inga problem. Men det kanske bör göras. Det
var den professionella synpunkten från läkaren.
Lennart Hedquist, jag säger det på nytt: Jag är
medveten om att man inte ska dra alltför stora paral-
leller mellan ett hushåll och en nation, men om man
skaffar sig utgifter i ett samhälle går det inte att låna
till dem, i varje fall inte i längden. Man kan inte låna
till bröd, smör och mjölk mer än någon månad. Över-
sätt det till nationen! Man kan inte i längden låna till
utbildning för våra barn, vård för dem som är sjuka
och omsorg för dem som är gamla. Menar vi allvar
med detta får vi faktiskt betala för det. Det tycks
landets medborgare vara beredda att göra.
Det var ju ni som skulle sänka min skatt och alla
andra riksdagsledamöters skatt med 50 000 kr per år.
Det var ni som backade. Det var ni som tappade en
tredjedel. Det gjorde inte vi.

Anf. 76 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Arne Kjörnsberg duckar fortfarande
för min fråga: Vad har han att säga till alla de männi-
skor som nu drabbas av väldigt kraftiga skattehöj-
ningar i det land som redan har världens högsta skatt?
Arne Kjörnsberg kommer med en rad självklar-
heter om att man ska betala för sig. Javisst, men då
ska man inte föra en skattepolitik som eroderar skat-
tebaserna så att vi totalt framåt i tiden får mindre
skatteinkomster än vi skulle ha kunnat få om vi hade
en högre ekonomisk tillväxt.
Jag har väldigt svårt att förstå varför Arne
Kjörnsberg och Socialdemokraterna envisas med att
försvara en skattepolitik som har kostat svenska fol-
ket så mycket i form av sänkt välstånd relativt vår
omvärld. Vi måste lägga om den.
Jag tror inte att väljarna i Sverige var beredda på
att få den skattechock som nu sveper över landet.
Men vad har Arne Kjörnsberg att säga till dessa män-
niskor, och hur ska de finansiera de ökade skatterna?

Anf. 77 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Jag känner behov av att nästan be
om ursäkt, att lugna ned mig själv och inte bli så
upphetsad som jag gärna blir i debatter med företrä-
dare för Moderata samlingspartiet.
Jag kanske sade att man ska betala för sig. Men
jag menade att vi gemensamt faktiskt måste betala för
de utgifter vi här i denna kammare och i alla fullmäk-
tigesalar och alla landstingssalar i Sverige beslutar
om. Det finns inget annat sätt, som det står i en gans-
ka känd sång.
Högre tillväxt, säger Lennart Hedquist. Jag håller
med Lennart Hedquist, där har han en poäng. Det är
bara det att när Lennart Hedquist hade direkta möj-
ligheter att påverka detta hade vi denna konstiga
minustillväxt som finansministern i dagens debatt har
lanserat ett nytt ord på det ekonomiska området för.
Ekonomisk missväxt, sade han väl.
Det hände samtidigt som statsskulden fördubbla-
des. Det är nästan tur att Karin Pilsäter inte är här för
då hade jag fått skäll för att jag på nytt påminner om
det också. Men det var ju så att när era företrädare
den 4 oktober 1994 - en symbolisk dag, förresten -
fick lämna kanslihuset tog de inte med sig skuldsed-
larna som de hade utfärdat i konungariket Sveriges
namn. Det fick svenska medborgare betala. Progno-
sen för räntan på statsskulden det året var 146 miljar-
der. Som en jämförelse kan jag säga att nästa år blir
den ungefär 55 miljarder.
Det är inte vi socialdemokrater som har fixat det.
Det är svenska folket som har gjort det med oss i
ledningen. Där har vi vårt problem. Men nu när vi har
fått ordning och reda på ekonomin kommer tillväxten.
Och, Lennart Hedquist, alla säger ju att våra förut-
sättningar är bättre än de allra flesta länders att få den
tillväxt som är så viktig för Lennart Hedquist och för
mig.

Anf. 78 ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Arne Kjörnsberg sade i sitt anföran-
de, jag tror det var i ett försök att beskriva att man
skulle ha ordning och reda på finanserna att: "Vi kan
inte besluta om utgifter och sedan överlåta åt någon
annan . att betala kalaset." Det är helt sant. Men det
tycker jag är en senkommen insikt för Arne Kjörns-
berg, för det är precis det som händer i dag. Kommu-
ner och landsting tvingas höja skatten på grund av att
regeringen inte har finansierat sina vallöften. Rege-
ringen har beslutat om utgifter men låter någon annan
betala kalaset.
Min fråga till Lennart Hedquist är: Tänker du be-
tala notan? Tänker regeringen skjuta till pengar till
kommuner och landsting?

Anf. 79 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Jag vill påminna Roger Karlsson om
att Lennart Hedquist inte har någon replikrätt. Det är
Arne Kjörnsberg som har replikrätt. Jag inser att det
är en felsägning, men jag vill göra min värderade
meddebattör uppmärksam på det. Dessutom kan det
vara bra att få det fört till protokollet.
Roger Karlsson! På vilket sätt menar möjligen
Roger Karlsson att finansieringsprincipen inte upp-
fylls? Led det i bevis.

Anf. 80 ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag menar att finansieringsprincipen
inte har följts när det gäller reformeringen av maxtax-
an. Man gjorde den statiska beräkningen och skickade
pengar, men man har inte skickat med pengar till den
dynamiska efterfrågeökning som faktiskt maxtaxan
har inneburit. Den kostar pengar.
Bland annat har en kommun i mitt hemlän, Trosa
kommun, skickat en räkning som motsvarar den un-
derfinansiering man anser att maxtaxan innebär.
Maxtaxan har genomförts, men man anser den vara
underfinansierad. Trosa kommun har därför skickat
en räkning till regeringen.
Ämnar Arne Kjörnsberg betala den räkningen?

Anf. 81 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att finansieringsprincipen
är viktig. Det är därför regeringen från tid till annan
har ingående överläggningar. Regeringen kan inte ha
dem med 289 kommuner, och det är Roger Karlsson
och jag naturligtvis överens om. Regeringen har dessa
överläggningar med kommunernas gemensamma
organisation, det vill säga Svenska Kommunförbun-
det och Landstingsförbundet.
Jag menar allvar med detta. Fattar vi beslut, ska vi
inte skicka räkningar någon annanstans. Fattar vi
beslut, ska vi skicka med pengarna.
Jag är självklart beredd att så långt jag kan med-
verka till att seriöst diskutera frågorna. Uppfatta det
som ett löfte, så långt det kan vara värt, från en menig
riksdagsman i Sveriges riksdag!

Anf. 82 ANNA GRÖNLUND (fp) replik:
Herr talman! Jag och Arne Kjörnsberg är överens
om att det är viktigt att betala skatt för att kunna fi-
nansiera en god vård, en god skola och en bra omsorg
och dessutom ett bra och hållbart socialförsäkrings-
system. Men för att det ska vara möjligt krävs det att
skattesystemet är rätt och rättvist.
En fråga som inte har berörts så mycket i debatten
och som jag skulle vilja väcka handlar om skattemo-
ralen. Jag är orolig för skattemoralen.
Vi vet att på alltför många områden finns det en
svart marknad. Arne Kjörnsberg har inte sagt någon-
ting om detta. Hur vill du arbeta för att motverka de
svarta marknaderna som uppstår på olika områden?

Anf. 83 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! I våras var jag och medverkade på
en facklig organisations årsmöte i en skola i Ulf
Sjöstens och min hembygd, i Sjuhäradsbygden - i
Skene. I matsalen fanns underlägg på borden där
eleverna satt och åt sin mat. Det var Riksskatteverket
som bedrev en kampanj och visade vad 100 kr i skatt
går till. Det var till äldreomsorg för mormor, till dagis
för barnen, till skolan, till biblioteket, till cykelställen,
idrottsplatsen och så vidare.
Jag åkte till riksdagen, och sedan bad jag skatteut-
skottets kansli att ta fram alla de fina affischerna som
Riksskatteverket hade gjort. Sedan tapetserade vi
skatteutskottets lokal, och så fick jag kritik från mo-
derata ledamöter i skatteutskottet. De hade nämligen
varit emot kampanjen. Men det var ett försök att tala
om vad skatterna går till.
Vi ska ha kontroll. Det ska aldrig råda några tvi-
vel om att samhället står på de ärliga företagens sida.
Man ska inte kunna utnyttja möjligheten till skattefif-
fel och på det sättet skaffa sig konkurrensfördelar.
Vi har ett lite onödigt problem. Jag hoppas att vi
ska kunna samarbeta mellan näringslivets företrädare,
de som är seriösa, och myndigheterna. Det finns på
sina håll. Det bör kunna utvecklas därför att det är bra
för de seriösa företagen. Däremot undrar jag om inte
Anna Grönlund är ute efter frågan om hushållsnära
tjänster. Låt mig, eftersom Anna Grönlund har bara
en replik kvar, ställa två korta frågor. Hur mycket tror
Anna Grönlund att en vanlig familj är beredd att
betala per timma för de hushållsnära tjänsterna? Hur
mycket ska den som utför tjänsten få betalt i timman?

Anf. 84 ANNA GRÖNLUND (fp) replik:
Herr talman! Det är väldigt angeläget att Arne
Kjörnsberg försöker upplysa skatteutskottets leda-
möter vad skatten går till. Det finns betydligt fler som
skulle behöva veta vad skatten går till. Vi kan väl till
att börja med fortsätta det arbetet gemensamt i skat-
teutskottet.
Det är lite grann som Arne säger: Jag ser ett pro-
blem med att vi har flera svarta marknader på grund
av att vi har ett skattesystem som gör marknaderna
svarta. Det exempel som Arne tog upp passar alldeles
utmärkt för att fortsätta dialogen mellan oss.
Det är angeläget att hindra den svarta marknaden
från att uppstå. Kan man samtidigt ge mer tid till
barnen, slippa smutstvätten och städningen, är det en
bra åtgärd. En sådan åtgärd skulle inte behöva kosta
mer än 100 kr för den enskilda familjen. Givetvis ska
den som utför tjänsten få en normal lön, men det
viktiga är att vi sänker skatten på arbete så att det blir
möjligt att köpa tjänsterna.
Jag skulle vilja fråga Arne Kjörnsberg i hans sista
inlägg: Hur kommer det sig att ni är så oerhört nega-
tiva till en sådan åtgärd? För det första förbättrar den
skattemoralen. För det andra gör den en svart mark-
nad vit.
Sist, men inte minst, se till den lilla människan -
som du har talat om i ditt anförande - så att små-
barnsföräldrar får mer tid till barnen och kan lämna
bort betungande hushållstjänster.

Anf. 85 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Undersökningar gjorda i bland annat
Kungsbacka, där det gjordes försök med hjälp av EU-
medel, visar att hushållen är beredda att betala unge-
fär 60 kr i timman. Blir det högre sjunker efterfrågan
dramatiskt. Vid 100 kr i timman är den helt borta. Jag
gissar att den totala kostnaden i timman för den som
ska utföra tjänsten är ungefär dubbelt så mycket -
inte dubbelt så mycket som 60 utan dubbelt så myck-
et som 100. Det är det ekonomiska skälet.
Det finns ett ekonomiskt skäl till, nämligen att
detta kommer att snedvrida konkurrensen. Det tredje
skälet är att det är väldiga gränsdragningsproblem.
Sedan finns det ett fjärde principiellt skäl: Jag
tycker inte att Anna Grönlund ska betala för att någon
ska sopa upp eller dammsuga hemma hos mig. Det är
ett principiellt skäl. Det är fel. Jag har ingenting emot
att någon annan gör det, men då ska jag själv betala
fullt ut för det.

Anf. 86 LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Herr talman! Efter att ha lyssnat på finansminis-
tern har jag en fråga till Arne Kjörnsberg: Finns det
någon skatt som Arne Kjörnsberg skulle kunna tänka
sig att sänka under den nuvarande mandatperioden?

Anf. 87 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Jag är ledsen, men det är fler som
behöver hörapparater.
En stor del av mitt anförande handlade om detta,
till exempel kompensation för egenavgifterna, un-
derlätta generationsskiften, sänka skatten för småfö-
retag, gärna genom en ändring av de så kallade 3:12-
reglerna. Om jag bläddrar bland stolparna i manus
kanske jag skulle hitta mer, men det här är det jag
kom på direkt.
Lars Gustafsson, välkommen till skatteutskottet,
men lyssna gärna!

Anf. 88 LARS GUSTAFSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag lyssnade på Arne Kjörnsberg.
Arne Kjörnsberg talade om att skatteintäkter är vikti-
ga för välfärden. Men, Arne Kjörnsberg, det behöver
inte vara relaterat till hög skattenivå. Ett alternativ är
att införa förändringar för småföretagen. Då blir det
fler i sysselsättning. Då får kommunerna större skat-
teunderlag och kan därmed bibehålla en lägre skatte-
nivå. Då kan Arne Kjörnsbergs barnbidragshöjningar
komma till rätta. Det är kanske ett alternativ man
borde tänka på. Det finns faktiskt andra vägar.
Jag vill också upplysa om att 72 % av kommuner-
nas intäkter finansieras av den kommunala skatten.
Resten är antingen generella statsbidrag eller statsbi-
drag.
Jag är orolig för att ju mer man urholkar den
kommunala självstyrelsens egna skatteintäkter, desto
mer urholkar man den kommunala självstyrelsen.
Sedan har jag en fråga till, om det här med fastig-
hetsskatten. Vi får ju ta del av hur fastighetsskatten
ständigt justeras. Det är begränsningsregler. Det är
debatter. Det har blivit någon sorts pontonskatt som
hela tiden flyter ovanpå och ständigt måste korrige-
ras. När kommer det ett förslag om att vi kan av-
veckla denna skatt som får så orimliga proportioner?

Anf. 89 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Den bästa teoretiska förklaringen till
att man ska ha fastighetsskatt finner man i 1992/93
års vårproposition. Denna proposition är underteck-
nad av dåvarande statsministern Carl Bildt och dåva-
rande finansministern Anne Wibble. Kort samman-
fattat är den teoretiska förklaring som dåvarande
statsministern och dåvarande finansministern hade att
alla förmögenhetsslag bör beskattas på ungefär likar-
tat sätt. Annars får man sådana snedvridningar att det
totalt sett blir ett problem i ekonomin. Det är den
teoretiska bakgrunden, Lars Gustafsson.
Nu pågår det en utredning. Jag tror att Kristdemo-
kraterna också är representerade i den parlamentaris-
ka utredningen. Det finns en hel del att göra, jag är
medveten om det. Ett problem på detta område, lik-
som på en lång rad andra områden, är att vårt land är
så olika i olika delar. Där finns det anledning att göra
en hel del, tror jag faktiskt. Finansministern har i sina
direktiv till denna utredning också sagt att det mest
alarmerande, det tycker jag faktiskt, alltså detta med
arv mellan makar, ska behandlas med förtur. Jag tror
att det är tolv eller tretton år sedan som vi fastställde
det här så kallade fribeloppet, för arvsklass 1, tror jag
att det heter. Det finns många goda skäl att ändra på
det, och jag tror mig veta att utredningen redan i
början av nästa år kommer att komma med förslag.
Sedan får vi ta det efter hand.
En effekt, om man skulle slopa fastighetsskatten
rakt av, skulle bli att fastighetspriserna skulle gå upp
kraftigt. Vem drabbas av det och vem tjänar på det?
Tjänar på det gör de som äger fastigheterna. Drabbas
gör de unga barnfamiljer som skulle vilja köpa dem.

Anf. 90 MARIE ENGSTRÖM (v):
Herr talman! Den inriktning som vi står bakom i
det här betänkandet står vi bakom tillsammans med
Miljöpartiet och Socialdemokraterna. De förslag vi
lämnar är ju inga skattesänkarförslag. I någon mening
står vi för att vi vidmakthåller ett relativt högt skatte-
tryck.
Det gör också att vi många gånger jämförs med
andra länder. Inom OECD vet vi att det pågår ett
arbete för att få bättre jämförbarhet mellan länderna
när man jämför skattetryck och skatt som andel av
BNP. Det tycker jag är bra, för de traditionella jämfö-
relserna skapar en debatt i dessa frågor som kanske
många gånger inte är så sansad som den skulle behö-
va vara. Olikheterna avspeglar många gånger, som vi
vet, också olika ambitionsnivåer när det gäller väl-
färdsåtaganden. Det här har också P-O Edin skrivit
om i sin skattebasutredning. Han menar att Sverige,
trots att man rensar, ligger ganska högt. Men vi kan-
ske får debatten på en klokare nivå.
I mitt parti vill vi ha höga ambitioner, och har
också höga ambitioner, när det gäller välfärden. Vi
har det inte minst för att vi står inför en demografisk
utveckling som innebär ett stort och växande antal
äldre människor. Det kommer i sin tur att ställa oer-
hört höga krav på vård och omsorg. Det är vi väldigt
medvetna om. Vi brukar också påminnas då och då,
bland annat med anledning av de så kallade välfärds-
boksluten, om att det fortfarande finns mycket att
göra i det här landet för att komma till rätta med
orättvisor.
Flera talare har efterlyst skattereformer av olika
slag. Just nu är flera skatter föremål för översyn. Det
gäller förmögenhetsskatten, fastighetsskatten och
arvs- och gåvoskatten. Nedsättningar inom momsom-
rådet kommer snart att ses över.
Vi vill inte, säger vi från Vänsterpartiets sida, att
förmögenhetsskatten i första hand ska drabba hushåll
vilkas enda tillgång egentligen är det hus man bor i.
Förmögenhetsskatten är många gånger väldigt tuff för
människor i vanliga inkomstlägen som har drabbats
just av detta. Vi har också sagt att för att på kort sikt
råda bot på detta borde egentligen halva taxerings-
värdet tas upp vid förmögenhetsbeskattning.
Det gäller att få acceptans för den här skatten. Vi
tycker att förmögenhetsskatten ska finnas för att det
ska finnas acceptans för skattesystemet som sådant.
Men för att också få acceptans för förmögenhets-
skatten måste skatten i någon mening drabba stora
förmögenheter. I dag sticker det i många människors
ögon att de så kallade börsmiljardärerna ofta går fria.
Den särbehandling som vi har i dag av huvuddelägare
uppfattas helt enkelt som stötande.
När det gäller arvsskatten, som vi också ser över
just nu, innebär dagens utformning att efterlevande
make eller maka av ekonomiska skäl tvingas att flyt-
ta. Vi tycker att det är bra att detta ses över med för-
tur. En av initiativtagarna till detta var Vänsterpartiet,
och vi tycker att det är bra att vi nu har kommit så
långt att vi sitter i en utredning och utreder detta. Vi
lade fram en motion om detta för ett år sedan.
För att få lite extra krydda i de här debatterna har
P-O Edins skattebasutredning kommit i dagarna. Han
vill också ha en parlamentarisk översyn. Det är
många som vill ha en översyn av skattesystemen. Han
hade också en hel del förslag både på förmögenhets-
skattens område och vad gäller arvs- och gåvoskatten.
Han går dessutom in och ifrågasätter avdrag för till
exempel pensionsavsättningar.
Jag tycker bara detta att P-O Edin och hans utred-
ning har kommit in i debatten också gör att vi i någon
mening måste diskutera och debattera hans idéer. Jag
satt och lyssnade på Bosse Ringholm här förut, och
han sade att det är väldigt intressant att P-O Edin har
kommit med sin utredning. Arne Kjörnsberg sade
förut i sitt anförande att P-O Edin har gjort det som
han uppdrogs att göra. Han skulle tala om ifall vi
klarar skattenivån i en internationaliserad värld. Det
gör vi enligt P-O Edin och Arne Kjörnsberg. Jag
menar att de diskussioner som P-O Edin har givit
upphov till också måste diskuteras grundligare. Kan-
ske måste de också - jag vet inte - få betydelse i de
utredningar som faktiskt sitter i dag.
Det har pratats om jobb och företagande. För
Vänsterpartiet är det viktigt att vid sidan av en stark
offentlig sektor också göra satsningar på små företag
och få små företag att vilja växa. Vi har lagt fram en
lång rad förslag. Jag vet att företagsbeskattning och
företagsfrågor kommer att debatteras i kammaren i
morgon. Vi vill naturligtvis ha ett fortgående förenk-
lingsarbete. Vi vill reformera synen på skattetillägget.
Vi har synpunkter när det gäller sjuklönekostnaderna.
Vi tycker att de är alldeles för betungande för de små
företagen i dag. Här behövs insatser för att reducera
de tunga kostnaderna. Det gäller också att få bättre
social trygghet för småföretagare.
Vi har vidare till exempel pratat om schablonbe-
skattning, något som med fördel kan användas inom
kontantbranscher. Jag läste att också finansministern i
en av de rosa tidningarna, vilken det nu var, anslöt sig
till tankegångarna att vi inom vissa branscher skulle
kunna starta upp schablonbeskattning. Det välkomnar
jag. Jag tycker att det vore mycket bra.
Det handlar också om att kanske få en högre
skattemoral och om att kanske få in skatt på sådana
skatteobjekt som inte har betalat skatt. Det finns
branscher som är tyngda av sådant och där konkur-
rensen snedvrids i dag.
Jag har några korta kommentarer till reservatio-
nerna. Moderaterna har naturligtvis i vanlig ordning
ganska stora generella skattesänkningar. Man säger
att man riktar sig till låg- och medelinkomsttagare
men man har ändå som målsättning att ta bort stats-
skatten. Andra har kommenterat detta förut. Man
finansierar detta också med ganska rejäla försämring-
ar i sjuk- och föräldraförsäkring.
Centern pratar om lika villkor och det har jag na-
turligtvis stor respekt för, men jag ser också att Cen-
tern ansluter sig till kraftiga neddragningar på ar-
betsmarknadspolitikens område, vilket jag bedömer
kraftigt försämrar möjligheten till regional utveckling
i vissa delar av landet, där det är nödvändigt.
Flera partier pratar om skattesubventionerade
hushållstjänster, och det är mycket möjligt att vi åter-
kommer till det i replikskiftena. Jag ser detta som ett
avsteg från likformighet i beskattningen, jag ser stora
gränsdragningsproblem och jag vet inte vem eller
vilka det är som ska ha dessa jobb.
Till sist, herr talman - jag har dragit över min tid
lite - vill jag påminna om att man för några dagar
sedan skrek "Frihet, kärlek, kapitalism!" här utanför
på Mynttorget. Där såg jag ett plakat där det stod att
skatt är stöld. Då måste jag fråga: Menar de företräda-
re som händelsevis kanske står bakom den yttringen
att den budget som vi nu diskuterar här är en beskriv-
ning av hur vi förvaltar ett stöldgods?

Anf. 91 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill använda min replikrätt till att
försöka till en del skyla över min oartighet i mitt
huvudanförande och tacka Vänsterpartiets och Miljö-
partiets företrädare för det samarbete vi har haft i
skatteutskottet när vi har yttrat oss till finansutskottet.
Jag ser fram emot en fortsättning på det samarbetet.

Anf. 92 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag får återgälda det tacket och hop-
pas på fortsatt bra samarbete. Jag hade kanske väntat
mig en liten kommentar från Arne Kjörnsberg angå-
ende P-O Edins skattebasutredning.

Anf. 93 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Det viktigaste i P-O Edins utredning
är att han säger att även i den internationaliserade
ekonomin och den globaliserade världen kan vi i vårt
land om vi är beredda att betala för det ha en välfärd
som omfattar alla, som är generell och som vi betalar
gemensamt. De möjligheterna finns. Sedan måste vi
inom ramen för detta göra en del förändringar.
Jag antydde i mitt huvudanförande att det kanske
kan uppfattas som problem att P-O Edins utredning
säger att det ska vara en enhetlig momsskattesats. Vi
har alldeles nyss gett regeringen i uppdrag att tillsätta
en utredning som ska se över gränsdragningsproblem
som en följd av att vi har olika momsskattesatser.
Men jag tror faktiskt att vi kan hantera det. Det är
bättre att få upp frågorna på bordet och lugnt och
sansat resonera om dem.
Enligt min mening - jag påminner om det - är det
viktiga i P-O Edins utredning att vi även i 2000-talets
ekonomi, som Anna Grönlund talade om, kan ha ett
välfärdssystem av nuvarande snitt.

Anf. 94 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! I den mån utredningen har kommit
fram till att vi kan behålla ett relativt högt skattetryck
är det bra. Jag tycker också att det vore bra om vi på
något sätt kunde inlemma P-O Edins resonemang i de
utredningar och det arbete vi gör för att utveckla
skattepolitiken. Jag hoppas att jag, Arne Kjörnsberg
och andra kan fortsätta den diskussionen.

Anf. 95 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Efter den första delen av Arne
Kjörnsbergs replikskifte med Marie Engström vill jag
gärna ställa en fråga till stödpartiet. En av de nyheter
som framkom tidigare under dagen när Siv Holma
förde talan för Vänsterpartiet var att hon förordade en
progressiv förmögenhetsskatt. Det var den kommen-
tar hon hade till P-O Edins förslag om att man kanske
borde överväga att slopa förmögenhetsbeskattningen
om man inte kan rätta till den på något sätt. Jag skulle
gärna vilja få en bekräftelse även från Marie Eng-
ström om stödpartiet Vänsterpartiets linje är att rege-
ringen bör eftersträva en progressiv förmögenhets-
skatt.
Min andra fråga gäller Kommunals kvinnolöner.
Vänsterpartiet intresserade sig i valrörelsen mycket
för löneökningarna för Kommunals medlemmar, och
då särskilt kvinnorna. Därför skulle jag vilja höra
Marie Engströms kommentar till att mer än hela lö-
neökningen för Kommunals kvinnor i Mälardalsregi-
onen kommer att gå till skattehöjningar.

Anf. 96 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Först och främst, Lennart Hedquist,
skulle jag vilja beteckna Vänsterpartiet som ett sam-
arbetsparti. Jag tycker att vi är ett samarbetsparti. Det
låter väldigt bra att samarbeta, och det är precis det vi
vill göra, och det är det vi gör.
När det gäller Vänsterpartiets syn på förmögen-
hetsskatten gav jag uttryck för den i mitt anförande.
Jag sade att Vänsterpartiet vill ha förmögenhetsskat-
ten kvar. Den legitimerar det skattesystem vi har på
ett sådant sätt att man upplever skatterna som rättvisa.
Vi ser dock att det finns vissa problem med förmö-
genhetsskatten i dag. Jag tog upp till exempel pro-
blemet att många hushåll med ganska normala in-
komstlägen som har fått ett kraftigt höjt taxeringsvär-
de på sitt hus också har drabbats av förmögenhets-
skatt. Så vill vi inte se den utformad. Det har vi att se
över i den egendomsskattekommitté som sitter. Vi ser
detta som ett problem.
Vi tycker att förmögenhetsskatten ska drabba de
stora förmögenheterna. Det sade jag också i mitt
anförande. Därför uppfattas särbehandlingen av hu-
vuddelägare i bolag många gånger som stötande. Där
måste vi komma fram med ett nytt förslag.

Anf. 97 LENNART HEDQUIST (m) re-
plik:
Herr talman! Då återstår frågan om Marie Eng-
ströms kommentar till de kvinnor i Mälardalsområdet
som tillhör Kommunal och som nu får se hela sin
löneökning - som Vänsterpartiet talade så mycket om
under valrörelsen - och mer därtill gå till skatteök-
ningar i regionen. Jag skulle vilja höra en kommentar
till detta, som ju är en följd av regeringens politik
men också av att Vänsterpartiet så beredvilligt ställer
upp på dessa stora skattehöjningar i både kommuner
och landsting.
Förmögenhetsskatten är i förening med kapital-
skatten en skatt som drabbar avkastningen för de
berörda med 60 procentenheter - 30 % kapitalskatt i
förening med 1,5 % på förmögenheten ger ju den
effekten. Samtidigt är den lite slumpmässig. Men när
Vänsterpartiet nu går ut och säger att den bör vara
progressiv är det av stort intresse att veta: Tänker ni
höja dessa 1,5 procentenheter, eller vad tänker ni
göra? Tänker ni höja fribeloppet så att vanliga fastig-
hetsägare möjligen skulle kunna bli befriade?
Det lät väldigt allvarligt när Siv Holma stod och
hävdade att den framtida förmögenhetsskatten borde
vara progressiv.
Jag vill samtidigt påminna Marie Engström om att
Vänsterpartiet har varit med om att slopa förmögen-
hetsskatten för de stora förmögenheterna.

Anf. 98 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag vill börja med det sista som
Lennart Hedquist sade. Vänsterpartiet har inte delta-
git i det. Det var konstellationen Socialdemokraterna
och Centerpartiet som genomförde detta 1997, tror
jag att det var.
Jag tycker att jag redan har svarat på vad Vänster-
partiet vill göra inom ramen för förmögenhetsskatten.
Jag tror inte att jag behöver upprepa det ytterligare en
gång.
När det gäller den skattechock som vissa familjer
drabbats av, kanske främst i Mälardalen som Lennart
Hedquist talade om och som han tog upp i sitt hu-
vudanförande, handlar det naturligtvis till stora delar
om höjd landstings- och kommunalskatt, om jag
minns det anförandet rätt. Jag kan bara konstatera att
på den vägen är det, och på det sättet blir det. Det är
väl egentligen ingenting som faller inom ramen för
den kompetens som vi har här i riksdagen att uttala
oss om det. Vi kan bara konstatera att det har blivit en
skattechock.
Lennart Hedquist exemplifierade de höga boskat-
ter som dessa familjer också ibland har drabbats av.
Och där kommer problematiken med förmögenhets-
skatten in, och jag har redan redogjort för vår syn på
den.
I den meningen som man drabbas av höjda ener-
giskatter inom ramen för skatteväxling har man också
fått en sänkning av inkomstskatten eftersom man
växlar mot inkomstskatterna. Det blir mitt svar till
Lennart Hedquist.

Anf. 99 ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Marie Engström kommenterade i sitt
anförande Centerpartiets arbetsmarknadspolitik. Det
gläder mig därför att vi då får chans att utbyta några
åsikter om det.
Vår inriktning är tydligt arbetslinjen. Vi vill ha
färre men effektivare åtgärder. Bland annat satsar vi
på kvalificerade yrkesutbildningar, medan regeringen
och dess samarbetspartier drar ned på KY. I det för-
slag som kom efter propositionen drar man också ned
på KY, vilket jag tycker är olyckligt.
Vår inriktning är att stimulera företagande. Det
har en väldigt bra regional profil. Vi tycker inte att vi
ska ha en regional klyfta där det inte finns företag och
förutsättningar för företagande i hela landet. Därför
föreslår vi att man ska vidta färre men effektivare
åtgärder, att man ska satsa på kvalificerad utbildning
och att man ska stimulera företagande.

Anf. 100 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag tycker också att KY, som Roger
Karlsson talar om, har stor betydelse i regional ut-
veckling. Jag tycker även att man ska stimulera små
företag som ett komplement till en bra och stark of-
fentlig sektor. Det tror jag också är en viktig motor i
de regioner som vi talar om.
Det som jag tog upp och tyckte var allvarligt var
att de neddragningar som ni föreslår när det gäller
arbetsmarknadspolitiken skulle få stor negativ effekt i
Värmland, om jag hänför till mitt eget län, på utveck-
lingen i kommuner som är att betrakta som gles-
bygdskommuner. Det tror jag faktiskt att partikamra-
ter till Roger Karlsson i just dessa kommuner också
skulle kunna verifiera.

Anf. 101 ROGER KARLSSON (c) replik:
Herr talman! Man måste se ett budgetalternativ
som en helhet. Det som vi gör i fråga om arbetsmark-
nadspolitiken och som innebär besparingar komplet-
teras med ändringar av inkomstskatter och satsningar
på företagande.
Jag skulle också vilja passa på att ställa en fråga
till Marie Engström om de förslag till förändringar av
kraftvärme- och fjärrvärmebeskattningen som fanns i
regeringens budget men som man nu yrkar avslag på
med motivet att man inte har fått besked från EU än.
Kan Marie Engström lova mig att det inte kommer
något nytt sådant dumt förslag nu när ni har resurser i
departementet? Dessa förändringar innebär att man
skulle höja skatten på fjärrvärmeleveranser till indust-
rin. Det skulle få en negativ miljöpåverkan. Det
skulle kunna innebära en miljon ton ökade koldioxid-
utsläpp.

Anf. 102 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Precis som vi skriver har vi anled-
ning att återkomma till dessa frågor och den proble-
matik som har dykt upp. Vi skriver också att vi kom-
mer att följa detta väldigt noga. Jag förstår att det
handlar om denna proportionering när det gäller leve-
rans av fjärrvärme till industrin. Jag delar Roger
Karlssons farhågor när det gäller just den delen, inte
hela kraftvärmebeskattningen men just den delen. Det
har vi diskuterat tidigare.
Jag noterar också att Roger Karlsson skriver om
detta i sin avvikande mening i yttrandet till finansut-
skottet. Men jag noterar också att Centerpartiet inte
har tagit upp detta i sin reservation i finansutskottets
betänkande.

Anf. 103 LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Vänsterpartiets partiledare gjorde ett
lite underligt uttalande i en debatt här i våras där hon
hävdade att genom att öka de offentliganställdas löner
skulle man få större offentliga intäkter. Det tyckte jag
var lite egenartat.
Min fråga till Marie Engström är: Finns det någon
smärtgräns för Vänsterpartiet när det gäller hur stor
inkomstskatt man ska betala?

Anf. 104 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Min uppfattning är att en högsta
statsskatt på 25 %, som det är i dag, är ganska högt.
Så mycket högre än det tror jag inte att man kan gå
om vi talar om inkomstskatten.

Anf. 105 LARS GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Kommunalskattehöjningar kommer
hela tiden så att säga att hissa den totala skattenivån
för dem som kanske redan har det svårt eftersom den
kommunala skatten slår mot alla inkomster. Det är
ingen som blir befriad. Vi har ju inte proportionerliga
kommunala inkomstskatter. Jag sade tidigare till Arne
Kjörnsberg: Vore det inte tänkvärt att försöka öka
skatteunderlaget i stället, så att vi slipper få så stora
höjningar av kommunalskatter eftersom det drabbar
de sämst ställda? Både Marie Engströms parti och
mitt parti vill ju undvika att de sämst ställda ska få
betala högre skatt än nödvändigt eftersom statens
bidrag exempelvis då inte fungerar när det gäller dem
som är utsatta.
Jag har här fått höra en rätt så fin lovsång om vad
ni vill göra för småföretagarna. Finns det något kon-
kret som Marie Engström vill göra utöver vad rege-
ringen nu talar om i sin budget för att förbättra för
småföretagarna? Det finns ju förslag. Det är bara att
anamma några andra partiers motioner för att vi ska
komma åt i alla fall den delen.

Anf. 106 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det var väldigt många frågor som
rörde många olika saker. I den mån vi kan bredda
skattebaser är vi naturligtvis villiga att titta på det.
Det ser jag inga problem i.
När det gäller satsningar på jobb och utveckling
av mindre företag har jag i mitt anförande tagit upp
en hel del frågor som vi jobbar med och som vi na-
turligtvis kommer att fortsätta att jobba med eftersom
vi är övertygade om att det kanske är just dessa om-
råden som måste förbättras och dessa frågor som
måste få sin lösning.
Lars Gustafsson vet att om man är ett samar-
betsparti handlar det om flera partier. De förslag som
vi försöker få igenom försöker vi också att arbeta
fram inom ramen för detta samarbete. Men man kan
också säga att eftersom Vänsterpartiet har, som vi
själva tycker, en ganska bra politik på detta område -
det är många frågor som vi vill lyfta fram, vilket vi
också gör och som jag tror att många här har sett att
vi gör - kanske Vänsterpartiets deltagande i detta
samarbete ändå är en garant för att vi kommer vidare
när det gäller frågor som rör framför allt de mindre
företagen.

Anf. 107 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Herr talman! Häromdagen blev jag varse att årets
motioner om reklamskatten och om reklamskattens
avskaffande, till exempel min motion nr 277, denna
gång behandlas i finansutskottets betänkande nr 1
som handlar om statens utgiftsramar och prognos för
inkomsterna.
Årets behandling skiljer sig från alla tidigare års
behandling av den här typen av motioner som jag
varit med om, för då har skatteutskottet haft egna
betänkanden om olika punktskatter.
Emellertid kvittar det. Det är mig fullständigt
egalt om det är finansutskottet, skatteutskottet eller
något annat utskott som behandlar reklamskatten, ty
argumenten mot just denna skatt är likartade. Enga-
gemanget från min och många andra sidas är likartat.
Skatten på annonser och reklam i dagspress och tid-
skrifter är orimlig därför att man snedvrider konkur-
rensen om dem som nu sätter ut annonser. Det skapas
helt orimliga villkor på marknaden.
Exempelvis den kommersiella lokalradion, den
kommersiella televisionen och en lång rad andra
bärare av reklam behöver inte betala reklamskatt,
utan det är bara dagspress och tidskrifter som fortfa-
rande betalar reklamskatt - till förfång för dem som
vårdar och värnar det demokratiska samtalet.
Det är, herr talman, alldeles klart att det är tid-
ningarna - de hundratalet dagstidningar som vi har
kvar i Sverige och som gör att Sverige kommer på
tredje plats i världen bland tidningsläsande nationer;
bara Norge och Japan har fler tidningsläsare - och
tidskrifterna som mer än något annat medium värnar
det demokratiska samtalet. Dem måste vi vara rädda
om. De lider hårt under konjunkturen just nu. De har
minskade intäkter, och de har svårare att få ekonomin
att gå ihop. Vem tjänar på det? Ja, det gör naturligtvis
andra som kan ta in reklam utan att betala skatt.
Normalt har jag inga svårigheter att argumentera
för högt skattetryck, breda skattebaser och en rättvis
omfördelning av dessa skatter. Men i just detta fall,
och kanske i ytterligare något fall, har jag väldigt
svårt att finna argumenten, särskilt som jag noterar att
flera skatteutredare, utredningsmän och utrednings-
kommittéer, och flera finansministrar - tänk hela fem
i rad, herr talman! - har sagt till branschen att de ska
avskaffa reklamskatten. Tre riksdagar i rad har gjort
detsamma, senast förra årets riksmöte. Enhälligt har
denna kammare sagt: Nu får det vara nog. Nu måste
regeringen handla och avskaffa reklamskatten.
Ändå har ingenting hänt därför att budgetläget
inte har medgivit det - detta är givetvis en priorite-
ringsfråga.
Jag ska läsa högt ur det betänkande som skatteut-
skottet har levererat till finansutskottet:
"Skatteutskottet erinrade i sitt yttrande - - - till fi-
nansutskottet om att det rådde bred enighet om att
reklamskatten borde avskaffas."
Detta borde vara en grannlaga granskningsuppgift
för något annat utskott. Gång efter annan säger skat-
teutskottet till finansutskottet att man är ense om att
det här behöver göras för att värna dagspressen och
tidskrifterna och för att skapa konkurrensneutralitet
på annonsmarknaden. Ändå händer ingenting. Anled-
ningen anges, naturligtvis, vara att detta är en priori-
teringsfråga.
Därför vill jag nu, tredje riksmötet i rad, till pro-
tokollet ha framfört att frågan har en hög prioritet
bland tidningsläsarna i Sverige, bland tidningsredak-
törerna, bland journalisterna och bland alla dem som
värnar starka tidningar. Detta har en hög prioritet i de
flesta partierna, och det är en stor fråga för de många
bland medierna som är engagerade på just den här
marknaden att man likställer konkurrensen mellan
olika bärare av annonser.
Därför, herr talman, hoppas jag att det är sista
gången som vi från denna talarstol i detta samman-
hang behöver påpeka att det nu är dags att avskaffa
reklamskatten. Därmed bör regeringen och samar-
betspartierna komma överens om hur det ska ske.
Frågan är alltså inte att och inte varför utan hur detta
ska ske.

Anf. 108 ANNE-MARIE PÅLSSON (m):
Herr talman! Jag tänker i mitt anförande här dels
göra några allmänna reflexioner kring den budget
som i dag har diskuterats här i kammaren, dels anläg-
ga några mer precisa synpunkter på innehållet. Men
dessförinnan vill jag helt snabbt göra några kom-
mentarer till två aspekter som särskilt tagits upp.
Den ena aspekten rör innovationen från Finansde-
partementet och finansministern - talet om den eko-
nomiska missväxten och den ganska slappa analysen
av att den är ett resultat av den borgerliga regeringen.
När jag undervisar mina studenter i nationaleko-
nomi är en av de första sakerna som de får lära sig det
som kallas för tidseftersläpning - att det när man
fattar vissa beslut tar det en tid innan besluten får full
effekt.
Det som Sverige i början av 90-talet råkade ut för
var bland annat en följd av ett antal diskreta beslut
som hade tagits av den socialdemokratiska regering-
en. Det var beslutet att avreglera den svenska valuta-
marknaden. Det var beslutet att knyta kronan till ecun
på ett ensidigt sätt. Det var också beslutet att reforme-
ra skattesystemet som i sin tur fick en underfinansie-
rad skattestruktur.
Dessa åtgärder tillsammans var starkt bidragande
till det som hände i Sverige - låt vara att det ensamt
kanske inte helt och hållet var ansvarigt för det som
inträffade. Det hade varit ganska trevligt om man i en
diskussion hade kunnat fånga upp åtminstone de här
aspekterna.
Den andra aspekten handlar om fastigheterna och,
som vi hörde tidigare, om att ett avskaffande av fas-
tighetsskatten skulle göra fastighetsägarna rikare. Ja,
det är sant. Jag har ingenting emot att fastighetsägar-
na blir rikare. Svenska hushåll behöver mer kapital,
för internationellt sett är de ganska fattiga. Däremot
är det inte sant att det skulle drabba unga som ska
köpa en fastighet. De drabbas inte ett dugg. Förvisso
får de betala ett högre pris för sin fastighet. Å andra
sidan får de betala en lägre fastighetsskatt.
Hela kapitaliseringseffekten handlar just om på-
verkan på tillgångsvärdena och fastighetsskatten. Det
spelar ingen roll för dem som i dag köper en fastig-
hetsskatt om man avskaffar den här skatten eller ej.
Jag går nu över till budgeten. Vad vi egentligen
skulle tala om är det som inte står i budgeten. I bud-
geten finns det ingen diskussion om statens ansvar
kontra individens. Ja, kanske står det någonting om
det - lite luddigt och lite diffust - som möjligtvis
skulle kunna utmynna i att staten har ett betydande
ansvar, inte minst för välfärden. Ofta påpekas att
skatter är till för att finansiera välfärden. Det är ett
försåtligt resonemang, ty av det resonemanget skulle
man kunna tro att det bara är staten som kan tillhan-
dahålla välfärd. Men i själva verket är staten en av
flera aktörer som kan tillhandahålla välfärden.
Vad man kanske skulle fokusera mer på, vara mer
uppmärksam på, är det civila samhället. Genom sta-
tens långtgående ambitioner på området har man
samtidigt berövat civilsamhället dess möjligheter till
att man tar ansvar för sig själv och de sina, ensam
eller tillsammans, och till att den vägen skapa välfärd.
I budgeten saknas också en ordentlig mål-medel-
analys. Målen är det inget fel på. Jag tror att de flesta
med mig tycker att tillväxt är bra, att välfärd är bra,
att rättvisa är bra, att jämlikhet är bra, att god miljö är
bra. Jag har ingenting att invända mot detta. Men
frågan är hur man ska uppnå alla dessa högt ställda
mål. Är det verkligen så att utnyttjandet av de 30
miljarder som skapades i budgeten till höjt tak i för-
äldraförsäkringen, ökade studiebidrag, en utbyggd
förskola, en gratis förskola, ökade pensioner bidrar
till tillväxt, bidrar till rättvisa, bidrar till välfärd? Jag
är inte säker på det. Det vore intressant om man i en
finansplan åtminstone gjorde ett försök att fundera på
hur till exempel höjda studiebidrag eller höjda tak i
föräldraförsäkringen skapar tillväxt och sysselsätt-
ning.
Så ska jag gå över till mina mer precisa synpunk-
ter. Jag har två frågor. Den ena har inte diskuterats
särskilt mycket i kammaren i dag. Den hänger sam-
man med synen på överskottsmålet. Vi moderater
tycker att staten ska ha en balanserad budget över en
konjunkturcykel. Regeringen anser att det ska finnas
ett mål på 2 % överskott. 2 % i snitt över en kon-
junkturcykel motsvarar ett sparande i den konsolide-
rade statliga sektorn på ungefär 40 miljarder kronor
om året. Under en tioårsperiod skulle staten, om vi
räknar bort sådant som tillväxt, avkastning och lik-
nande, bygga upp ett nytt AP-fondssystem.
Jag funderar väldigt mycket på av vilket skäl som
staten ska bygga upp kapital. Vad ska staten använda
detta kapital till? Varför ska staten bygga upp ett
kapital och inte den enskilde individen? Vad är det
staten kan åstadkomma som den enskilde individen
inte kan göra på egen hand?
Förra gången när det begav sig, när staten fick
stora resurser till förfogande, var efter det att man
hade fattat beslut som ATP-reformen. För att kom-
pensera för bortfallet i enskilt sparande hade staten ett
överskott. De pengarna användes i stor utsträckning
till miljonprogrammet, att bygga fastigheter och hus
som i dag inte är särskilt attraktiva. Jag tror inte att
man hade kunnat bygga husen i denna rasande takt
om statens resurser hade varit begränsade.
Av det skälet, och även av andra skäl, menar jag
att man på mycket stort allvar ska fundera igenom
varför staten ska ha detta överskott, detta i synnerhet
som den statliga strukturen och de statliga finanserna
i dag i ett internationellt perspektiv är ganska bra.
Detta påpekas i vart fall i finansplanen, där man ock-
så pekar på hur snabbt statsskulden har fallit som
andel av BNP. Jag har ingenting att invända mot att
staten har ett överskott när man har en stor skuld som
man hade i mitten av 90-talet. Men jag tycker att så
som situationen ser ut i dag finns det all anledning att
ifrågasätta detta mål.
Den här situationen att staten ska ackumulera ett
kapital har också effekt på den enskilde individen och
hennes förmåga att spara. Effekten av den politik som
vi haft i Sverige är ganska förödande. I själva verket
är sparandet och kapitaluppbyggnad på den privata
sektorn alarmerande lågt. Jag ska redovisa några
siffror från en färsk studie. Medianhushållets förmö-
genhet i Sverige - jag säger medianhushållet, inte
genomsnittshushållet - ligger på 100 000 kr. Om ett
hushåll består av 1,7 individer i snitt betyder det att
medianindividen i Sverige förfogar över ett kapital på
60 000 kr.
Det är lite pengar, det räcker inte särskilt långt om
det handlar om att ta ansvar för sin egen försörjning i
samband med sjukdom eller arbetslöshet och natur-
ligtvis inte heller när vi talar om pensioner. Men än
värre är situationen om man betänker att medianhus-
hållets förmögenhet i början av 80-talet i fasta priser
också var 100 000 kr. Svensken har alltså under de
här åren inte lyckats förstärka sin egen förmögenhet
någonting alls, medianhushållet. De som är fattigare
än så har fått en starkt försämrad situation. De som
lyckats öka sin förmögenhet är bara de allra rikaste.
Så långt regeringens ambitioner att uppnå rättvisa.
Slutligen har jag några synpunkter om skatterna
och deras principlöshet. Det har diskuterats av flera
talare tidigare i dag. Jag tycker att det finns anledning
att föra den diskussionen vidare.
Så som skatterna ser ut i dag ska man säga att de
karakteriseras av en total principlöshet, eller som ni
så vill, en total princip i riktning mot att man beskat-
tar det som går att beskatta. Många har pratat om f:n,
fattigt folk, föda, flaska och fastigheter. Det ligger
onekligen en hel del i detta.
Med världens högsta skattetryck, inte ett relativt
högt skattetryck som nämndes tidigare i kammaren,
är det viktigt att vi också har skatter som uppfattas
som legitima, att skatteuttaget vilar på principer som
en stor del av befolkningen ställer sig bakom och
tycker är rimliga. Förr hade vi sådana principer, låt
vara att man inte efterlevde dem i sin helhet. I dag har
vi inga sådana principer. Två principer vill jag sär-
skilt fästa uppmärksamheten på. Den ena är förmå-
geprincipen. Man ska inte beskatta inkomst under
existensminimum. Det är därför vi moderater föreslår
grundavdrag. Vi föreslår också ett särskilt barnav-
drag, eftersom existensminimum naturligtvis är bero-
ende av vilken försörjningsbörda man har. Det här är
för övrigt, vill jag påpeka, en god gammal socialde-
mokratisk princip. Jag tror inte minst man kan för-
knippa den med Ernst Wigforss.
Den andra princip som det är viktigt att fånga upp
här är likviditetsprincipen. Man ska inte beskatta
någonting förrän det finns pengar att betala skatten
med. Det är därför vi moderater vill sänka fastighets-
skatten och på sikt avveckla den. Fastigheter genere-
rar inga pengar, de genererar en boendeservice. Vi
vill också ta bort förmögenhetsskatten, för förmögen-
heter genererar inga pengar. Deras avkastning genere-
rar pengar, och de beskattas redan. Mot bakgrund av
den debatt som pågår om pomperipossaeffekten kan
jag säga att jag tror att hade vi utgått från likviditets-
principen hade den debatten inte sett ut så som den
ser ut i dag.

Anf. 109 SIV HOLMA (v):
Herr talman! Jag har två saker. Den ena är att jag
vill yrka bifall till utskottets förslag och avslag på
samtliga reservationer. Det var något som jag inte
gjorde i mitt anförande.
Den andra saken är att jag vill uttrycka mitt in-
stämmande i Marie Engströms anförande om skatter-
na.

Anf. 110 GUNNAR ANDRÉN (fp):
Herr talman! Jag ska inte förlänga debatten alltför
mycket. Det som fick mig att begära ordet var herr
Högströms i Iggesund anförande som jag tyckte var
alldeles utmärkt.
Vi har olika former av skatter. Vi har orättvisa
skatter, och vi har en del mycket skadliga skatter. Vi
har bra skatter, det vill jag gärna säga också. Så har vi
enfaldiga skatter. Och till de enfaldigaste skatter vi
har just nu tillhör den skatt som utgår på det goda
ordet, det offentliga samtalet och den goda journalis-
tiken, alltså reklamskatten som numera endast riktar
sig mot dagstidningar. Jag talade, herr talman, som
talmannen väl kommer ihåg, i den allmänpolitiska
debatten om detta. Är det någonting som är väldigt
angeläget för att förbättra det offentliga samtalet, för
att öka möjligheterna för många människor att kom-
ma till tals är det att få bort den här skatten.
Vi har nu en situation på dagstidningsområdet där
alla dagstidningar jobbar väldigt mycket för att klara
sin utgivning. Vi har under de senaste åren haft väldi-
ga nedläggningar, framför allt tidningen Arbetet i
Malmö.
Vi har en sammanslagning på gång i Gävle som ock-
så kommer att minska det offentliga samtalets möj-
ligheter. Och vi kommer att få se detta på ytterligare
håll.
Det är, som herr Högström i Iggesund sade, en
väldigt orättvis beskattning som vi har att göra med
här. Skatteutskottet är ju egentligen i grund och bot-
ten enigt om att denna skatt borde bort så fort som
möjligt. Vi kan notera att medan den beräknades dra
in lite drygt 1,2 miljarder innevarande år, beräknas
statsinkomsterna från denna enfaldiga skatt minska
med 30 %. Det visar att det finns möjligheter att den
avvecklar sig själv till slut. Om det skulle visa sig att
den avvecklar sig helt och hållet själv, skulle i stort
sett all dagstidningsjournalistik vara försvunnen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

8 § Tilläggsbudget 2 för budgetåret 2002

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU11
Tilläggsbudget 2 för budgetåret 2002 (prop.
2002/03:1 delvis).

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 10 §.)

9 § Beslut om ärende som slutdebatterats den
27 november

KU12 Riksrevisionen
Punkt 1 (Riksdagsordningens huvudbestämmelser)
I denna punkt föreslogs ändringar i huvudbestämmel-
ser i riksdagsordningen. Av förslaget framgick att
ändringarna önskades bli genomförda med ett enda
beslut.
För bifall därtill krävdes, i enlighet med 8 kap. 16 §
andra meningen regeringsformen, att minst tre fjär-
dedelar av de röstande och mer än hälften av riksda-
gens ledamöter förenade sig om beslutet.
Enligt 5 kap. 3 § andra stycket riksdagsordningen
skulle beslutet fattas genom omröstning med omedel-
bar rösträkning.
Votering:
318 för bifall
1 för avslag
30 frånvarande
Talmannen konstaterade att minst tre fjärdedelar av
de röstande och mer än hälften av riksdagens leda-
möter hade röstat ja. Kammaren hade således bifallit
utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 135 s, 48 m, 46 fp, 29 kd, 24 v, 20 c,
16 mp
För avslag: 1 v
Frånvarande: 9 s, 7 m, 2 fp, 4 kd, 5 v, 2 c, 1 mp
Sermin Özürküt (v) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Punkterna 2-6
Kammaren biföll utskottets förslag.

10 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

FiU1 Utgiftsramar och beräkning av statsinkoms-
terna
Punkt 1 (Allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken [avsnitt 1.3])
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd, c)
Votering:
179 för utskottet
139 för res. 1
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 1 m, 2 kd, 25 v, 16 mp
För res. 1: 47 m, 46 fp, 27 kd, 19 c,
Frånvarande: 9 s, 7 m, 2 fp, 4 kd, 5 v, 3 c, 1 mp
Tobias Billström (m) och Gunilla Tjernberg (kd)
anmälde att de avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.

Punkt 2 (Gröna nyckeltal i EU [avsnitt 1.4.1])
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
303 för utskottet
16 för res. 2
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 48 m, 46 fp, 29 kd, 25 v, 20 c
För res. 2: 16 mp
Frånvarande: 9 s, 7 m, 2 fp, 4 kd, 5 v, 2 c, 1 mp

Punkt 4 (Mål för budgetpolitiken [avsnitt 2.3])
1. utskottet
2. res. 6 (c)
Votering:
178 för utskottet
20 för res. 6
119 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 2 m, 1 fp, 24 v, 16 mp
För res. 6: 20 c
Avstod: 45 m, 45 fp, 29 kd
Frånvarande: 9 s, 8 m, 2 fp, 4 kd, 6 v, 2 c, 1 mp
Lena Adelsohn Liljeroth (m) anmälde att hon avsett
att avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 5 (Budgetförslagen för 2002 [avsnitten 2.4-
2.12, 3 och 4.1)]
1. utskottet
2. res. 8 (m)
3. res. 9 (fp)
4. res. 10 (kd)
5. res. 11 (c)
Förberedande votering 1:
29 för res. 10
20 för res. 11
269 avstod
31 frånvarande
Kammaren biträdde res. 10.
Förberedande votering 2:
46 för res. 9
29 för res. 10
244 avstod
30 frånvarande
Kammaren biträdde res. 9
Förberedande votering 3:
48 för res. 8
45 för res. 9
224 avstod
32 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8
Huvudvotering:
176 för utskottet
48 för res. 8
95 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 25 v, 16 mp
För res. 8: 48 m
Avstod: 46 fp, 29 kd, 20 c
Frånvarande: 9 s, 7 m, 2 fp, 4 kd, 5 v, 2 c, 1 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

FiU11 Tilläggsbudget 2 för budgetåret 2002
Kammaren biföll utskottets förslag.

11 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2002/03:11 Stabiliserings- och associeringsavtalet
mellan Europeiska gemenskaperna och deras
medlemsstater och Kroatien
2002/03:17 Förvärv av stöldgods i god tro

12 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 4 december

2002/03:76 av Anders Ygeman (s) till statsrådet Mona
Sahlin
Jämställd idrott
2002/03:77 av Carl B Hamilton (fp) till jordbruksmi-
nister Ann-Christin Nykvist
Monopolbildning i jordbrukssektorn
2002/03:78 av Nyamko Sabuni (fp) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Reformering av regeringsformen

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 10 december.

13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 4 december

2002/03:233 av Ulf Sjösten (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Svarttaxiverksamhet
2002/03:234 av Ulla Löfgren (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Lycksele tingsrätt
2002/03:235 av Johan Pehrson (fp) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Vittnesskydd
2002/03:236 av Ameer Sachet (s) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Studiefinansiering för personer över 50 år

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 10 december.

14 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 4 december

2002/03:180 av Linnéa Darell (fp) till statsrådet Hans
Karlsson
Psykiatrins roll i kampen mot ohälsan
2002/03:186 av Sven Gunnar Persson (kd) till jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist
EU:s jordbrukspolitik
2002/03:187 av Veronica Palm (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Partiinformation inom SVT
2002/03:189 av Tuve Skånberg (kd) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Skolans värdegrund
2002/03:190 av Kenneth Johansson (c) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Närpolisverksamheten i Dalarna
2002/03:192 av Carl-Axel Johansson (m) till jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist
Torskfiskestopp
2002/03:193 av Helena Bargholtz (fp) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Resegarantin
2002/03:194 av Jörgen Johansson (c) till statsrådet
Ulrica Messing
Tåget som arbetsplats
2002/03:195 av Carl-Axel Johansson (m) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Översyn av förvaltningslagen
2002/03:197 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) till
utbildningsminister Thomas Östros
Hederskulturer och skolan
2002/03:198 av Cecilia Widegren (m) till jordbruks-
minister Ann-Christin Nykvist
Svensk pälsdjursnäring
2002/03:199 av Ulf Sjösten (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Polisens uppgifter
2002/03:200 av Carl-Axel Johansson (m) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Granskning av forskningen
2002/03:201 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
utbildningsminister Thomas Östros
Yrkeshögskola
2002/03:202 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
statsrådet Berit Andnor
Förtidspension och anställning hos Samhall
2002/03:205 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till
kulturminister Marita Ulvskog
Nya pensionsvillkor för dansare och sångare
2002/03:206 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsmi-
nister Leni Björklund
Personal i räddningstjänstuppdrag
2002/03:208 av Carina Adolfsson Elgestam (s) till
vice statsminister Margareta Winberg
Åldersgränser
2002/03:209 av Veronica Palm (s) till statsrådet Lena
Hallengren
Öppna förskolan i framtiden
2002/03:211 av Elizabeth Nyström (m) till statsrådet
Hans Karlsson
Flexibel deltidssjukskrivning
2002/03:215 av Karin Granbom (fp) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Återbetalningsregler för studiemedel bland kåraktiva
2002/03:216 av Marie Wahlgren (fp) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Lika villkor för professorer
2002/03:217 av Johan Pehrson (fp) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Barnmisshandel
2002/03:218 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet
Morgan Johansson
Dopning
2002/03:219 av Gunilla Tjernberg (kd) till statsrådet
Morgan Johansson
Dopning

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 10 december.

15 § Kammaren åtskildes kl. 14.34.

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
till och med 7 § anf. 35 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter till och med anf. 73
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.