
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2002/03:25</div>
<div class="sidhuvud_datum">Torsdagen den 28 november</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 12.00 - 15.40</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>-----------------------------------------------------------------------</pre><pre>1 §  Särskilt anordnad debatt om integrations-
politiken</pre><pre>Anf.  1  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Det är oerhört tillfredsställande att vi
har debatten i dag. Att diskutera och också ständigt
förändra innehållet och inriktningen på integrations-
politiken är ett av de absolut mest centrala områdena
både för Sveriges regering men också för Sveriges
riksdag och för alla de delar i samhället i övrigt som
har ansvaret för att integrationen fungerar.
Det jag vill börja med är en annan utgångspunkt
jag tror är väldigt avgörande, nämligen att man för-
står och analyserar vilket Sverige vi faktiskt lever i i
dag. Jag tror att den så kallade blågula självbilden,
som alltför många i vårt land fortfarande tror är den
giltiga, är central. Därför är den strukturella diskrimi-
neringen för mig en väldigt grundläggande och viktig
analys för att också se hur integrationspolitiken ska
kunna förstärkas.
Herr talman! År 1910 bodde 20 % av de svenska
invånarna i USA. I dag är 20 % av dem som lever i
Sverige födda eller har sina föräldrar födda i ett annat
land. Vi är på det sättet världens fjärde mest mång-
kulturella land i världen. Det är en större andel än i
USA och i särklass mest av alla i EU:s länder.
Bakgrunden till detta kan vi alla, men den förtjä-
nar att upprepas. Fram till 70-talet kan man säga att
arbetskraftsinvandringen stod för en stor del av det
mångkulturella tillskottet i vårt land. Framför allt
under 90-talet är det flyktingarna som har kommit till
vårt land och fått en plats, ett skydd och en asyl här -
väldigt mycket beroende på det fruktansvärda kriget
på Balkan, som ju också inträffade samtidigt som
Sverige hade en väldigt hög arbetslöshet.
Detta har inte omöjliggjort integrationen, men det
har skapat påfrestningar som vi nu alla jobbar med.
Det är viktigt att förstå bakgrunden och hur Sverige
faktiskt ser ut. Det som upprepas mycket nu är en
analys av vad som faktiskt har hänt de senaste åren.
Har integrationspolitiken misslyckats? Jag vill svara
ett mycket bestämt nej. Integrationspolitiken har inte
misslyckats, men vi har inte nått målen. Det är en
väldig skillnad. Målen är mycket tydliga och mycket
- givetvis - högt satta. Alla människor som lever i
vårt land ska ha samma rättigheter, ska ha samma
skyldigheter, men ska också ha samma möjligheter.
Det är de förändringarna vi i dag ska diskutera: Hur
möjliggör vi dem?
Det känns också viktigt att i inledningen av de-
batten säga något som egentligen borde vara själv-
klart men som många fortfarande inte upplever som
en del av verkligheten. En stor majoritet av dem vi
kallar invandrare som lever i vårt land har arbete,
försörjer sig själva och talar alldeles utmärkt svenska.
Det är också en del av integrationspolitiken i vårt
land. Men målen, framför allt möjligheterna som
måste vara lika, har vi mycket kvar att arbeta med.
Har det hänt något de senaste åren? Det får vi sä-
kert höra delar av från alla deltagare i debatten. Men
en sak har verkligen hänt, och jag vill lyfta fram den
därför att det är den som ska förstärkas och utvecklas.
Sedan 1997 har arbetslösheten bland de utomnordiska
medborgarna i vårt land minskat från 32 % till 12 %.
Sysselsättningen har ökat i samma grad. Det är viktigt
att ha klart för sig detta. För första gången på drygt 20
år har en negativ sysselsättningsutveckling för de
utomnordiska medborgarna i Sverige förändrats. Den
växer nu. Det är detta vi nu måste hålla i men också
förstärka.
Jag menar att vi i dag har förutsättningar på ett
annat sätt, bl.a. därför att debatten och insikten om
integrationens betydelse för hela samhället har vuxit
väldigt de senaste åren. Vi har en annan ekonomisk
förutsättning. Arbetslösheten ser ut på ett annat sätt i
dag. Arbetskraftsbristen både inom vissa yrken men
också mer generellt börjar gå upp i betydelse för
alltfler. Vi har i dag förutsättningar för att på allvar
göra det som nu är trendbrott, nämligen sysselsätt-
nings- och arbetslöshetsutvecklingen, till en perma-
nent situation där alla människor de facto får samma
möjligheter att bidra och leva i vårt land.
Den strategi som regeringen och samarbetsparti-
erna arbetar efter handlar till exempel om hur intro-
duktionen och inträdet på den svenska arbetsmarkna-
den ser ut. Där sker ett stort arbete både ute i många
kommuner men också runtom på flyktingförlägg-
ningar, på arbetsplatser och i frivilligorganisationer.
Grunden för detta ska vi förändra ännu mer. En stor
utredning jobbar med detta, och den kommer om bara
några månader med ytterligare förslag. Det handlar
till exempel om att validera, alltså värdera, i ännu
högre grad yrkeserfarenhet och utbildning från ett
annat land. Det handlar om att erbjuda praktikplatser
direkt vid ankomst till Sverige. Det handlar om att
bygga upp ännu mer av språkundervisningen runt det
yrke och den utbildning man har med sig till vårt
land. Det handlar om att fortsätta att förändra arbets-
marknadspolitiken, till exempel diskussionen vi nu
har om bristyrkesutbildning också för redan anställda,
så att de facto ingenjören inte kör taxi utan får förut-
sättningar att arbeta i det yrke han eller hon har. Det
handlar om att bygga upp ett annat personligt stöd för
den gruppen av invandrade svenskar som i dag inte
ens söker arbete utan är allra längst bort från ett fullt
inträde i vårt samhälle. De måste på ett annat sätt vara
en del i arbetsmarknadspolitiken. Det handlar om den
ordinarie utbildningspolitiken, det vill säga områden
som behöver extra insatser för att kunna erbjuda alla,
pojkar och flickor, förutsättningar att klara kraven på
godkänt för att kunna ta sig vidare i utbildningen. Det
handlar om det nationella ansvaret för mottagandet av
flyktingar och introduktionen av dem som får uppe-
hållstillstånd. Några kommuner har gjort ett oerhört
stort arbete, inte med tungsinne utan med glädje, för
att bli några av vårt lands mest mångkulturella cent-
rum.
Storstadsavtalen finns och ska utvecklas för att
stötta och utveckla det arbetet, både för att förstärka
de förutsättningar som en mångkulturell del av Sveri-
ge ger men också för att bekämpa de diskriminerande
och segregrande strukturer som också är ett faktum i
vårt land.
Det är också viktigt för mig att betona att alla
kommuner måste vara med. Om det är ett nationellt
ansvar, en nationell möjlighet, måste också ansvaret
och delaktigheten vara större från landets samtliga
kommuner än vad de är i dag. Jag vill också under-
stryka något som sällan kommer fram i debatter om
integrationen, nämligen att den i verklig mening är
dubbel. Ofta förs debatten som om integrationen
handlar om hur de invandrade svenskarna ska integre-
ras i det övriga samhället, men det är en lika viktig
debatt att konstatera att majoritetssamhället måste
integrera sig själv med det nya Sverige. Det är ett
stort ansvar för oss alla att föra den debatten. Det är
där, herr talman, som min insikt och ytterligare kon-
centration på arbetet som handlar om kampen mot
diskrimineringen är så central.
Den diskriminering som är individuell, som drab-
bar enskilda individer i arbete, i bostad och i utbild-
ning, men också insikten om den strukturella diskri-
minering som existerar i väldigt hög grad i vårt sam-
hälle, måste synliggöras för att integrationspolitiken
till fullo ska kunna fungera. Det handlar till exempel
om att landets arbetsgivare, såväl kommunala och
statliga som privata, måste ta helt andra krafttag mot
diskrimineringen, såväl den medvetna som den som
kallas omedveten, för det är ett uttryck för de struktu-
rella diskrimineringarna.
Är språket alltid ett problem för de invandrar-
grupper som i dag inte får arbete? Eller ser många
brytning som ett problem? Ser man på utländska
erfarenheter av yrke, arbetsliv och utbildning på
samma sätt som på erfarenheter som vi svenskar
säger att vi känner igen? Är slöjan ett verkligt hinder
för arbetsgivare att anställa också kvinnor som bär
detta huvuddok, eller är det vår syn på det vi fortfa-
rande tycker är annorlunda?
Arbetsgivarna måste diskutera hur man deltar för
att möta arbetskraftsbristen genom att se kvalifikatio-
ner i de invandrade svenskarnas kunskap och erfaren-
het. Vi ska nu också starta ett konkret samarbete
mellan staten och parterna för att komma till klarhet
och göra konkreta insatser som ska förstärka detta.
Herr talman! Det finns sex konkreta punkter som
är utgångspunkten för mig i den här debatten.
1. Förstärka arbetsmarknadspolitikens och utbild-
ningspolitikens insatser för integrationen.
2. Fortsätta att förändra och individualisera språk-
utbildning, introduktion och validering, alltså
värdering, av utländsk kunskap och erfarenhet.
3. Ta krafttag mot diskrimineringen.
4. Söka tydligt samarbete mellan arbetsgivarna
och de fackliga organisationerna för att kunna
erbjuda praktikplatser från den första tiden när
man anländer till vårt land men också för att se
över de diskriminerande strukturerna.
5. Förstärka det nationella ansvaret för både mott-
agandet av asylsökande och introduktionen av
dem som får uppehållstillstånd.
6. Sist men inte minst opinionsbilda för att det är
samhällets ansvar att diskutera hur man ska in-
tegreras i ett av världens mest mångkulturella
länder.
Man ska inte behöva läsa, som i Moderaternas ut-
spel i dag, att "den som inte kan språket så bra, som
inte hunnit lära sig alla seder i det nya landet och som
har ett annorlunda efternamn har naturligtvis svårare
att få jobb än infödda svenskar".
Det är, herr talman, inget naturligt i det. Det är
precis den diskriminering som integrationspolitiken
måste koncentrera sig på.</pre><pre>Anf.  2  BO LUNDGREN (m):
Herr talman! I det samhälle vi lever i är det tyvärr
naturligt, och det är just därför vi måste ändra på det
som i dag är. Den debatt som vi har i dag handlar ju
om allas rätt att vara med, allas möjlighet att vara
delaktiga. I grunden är det alltså en debatt som hand-
lar om arbete. Att ha ett arbete, att vara med, är ju
grunden för att också integreras bland oss alla som
lever och verkar i Sverige.
Det finns svenskar som har drabbats av utanför-
skapet - svenskar i den definition som kan finnas.
Väldigt många som har invandrat i vårt land, sökt
skydd från förföljelse och förtryck, har fastnat i ett
utanförskap.
Då är frågan framför allt hur man ser på invand-
ring. Det var egentligen vackra ord från statsrådet,
men frågan är vad som finns bakom fasaden. De
senaste åren har det inte funnits mycket substans, och
det har skapat en del problem, som vi kan komma
tillbaka till sedan.
Den avgörande frågan är: Ser vi invandring som
problem eller som möjlighet? Den förhärskande upp-
fattningen hos dem som har den politiska makten i
Sverige, inte minst i stora kommuner i Sverige, är
uppenbarligen att det i första hand är ett problem -
därav Ilmar Reepalus, Göran Johanssons och för den
delen Jan O Karlssons olika uttalanden om rörlighet,
fri eller inte - snarare inte fri.
Om man har synsättet att detta är ett problem som
ska hanteras blir det självuppfyllande. Då försöker
man ta hand om människor i stället för att låta männi-
skor ta ett eget ansvar, utnyttja sin egen förmåga. Det
är i grunden där roten till misslyckandet för dagens
integrationspolitik ligger.
Det finns länder som ser och har sett invandring
som framför allt en möjlighet. Utan att gå tillbaka till
det rent historiska kan vi konstatera att världens star-
kaste ekonomi, USA, är ett land som bygger hela sin
existens och sin ekonomiska styrka på invandring.
En utredning för något halvår sedan visade att om
Sverige hade varit en delstat i USA skulle vi ha varit
den fattigaste, och om vi svenskar hade varit en etnisk
grupp skulle vi också ha varit den fattigaste.
Det visar skillnaden beroende på vilken attityd
man har till invandringen - problem eller möjlighet.
Vad är skillnaden då? Jo, skillnaden ligger i grun-
den i synen på människan, på människans vilja och
förmåga att ta ansvar.
Den som läser Riksrevisionsverkets kritik av den
misslyckade integrationspolitiken, och den som i
Dagens Nyheter i dag läser en debattartikel där de
som har jobbat med Studieförbundet Näringsliv och
Samhälles rapport just om integration, ser att det i
grunden handlar väldigt mycket om att man tar hand
om människan och att man ser människan som en
klient, inte som en tillgång, inte en person som är
stark i sig själv och där det är styrkan som ska få fritt
spelrum. Där ligger det stora och grundläggande
problemet.
SNS pekar i sin rapport exempelvis på just detta
att flyktingar i Sverige ofta kommer direkt i ett soci-
albidragsberoende. Det tar lång tid, och man kommer
aldrig ur detta. Även om man vill och strävar efter att
ta sig ur är det självfallet svårt i ett samhälle där det
inte lönar sig särskilt mycket mer att arbeta än att ha
socialbidrag. För personer som går från socialbidrag
till arbete kan det krävas inkomster på uppemot
20 000 kr i månaden för att det ska vara lönt att ta
arbetet. Den typen av incitament kan vi naturligtvis
inte ha.
Vi kan inte heller ha ett samhälle där det är svårt
att starta företag som kan ge de nya jobb som behövs
för att man ska kunna ha ett arbete. Vi kan inte ha ett
samhälle där det är krångligt och dyrt att anställa.
Jag är egentligen trött på alla de här debatterna
och diskussionerna som vi har om integrationspolitik,
därför att man landar fel. Låt oss i stället diskutera en
politik som integrerar. Det mest grundläggande av allt
handlar inte om särskilda åtgärder utan om åtgärder
som gynnar hela samhället. Det handlar om en bättre
företagandepolitik, som ger de nya jobben. Det
handlar om en politik där människor känner att jobb-
en lönar sig, att det lönar sig att förkovra sig och
skaffa kunskaper, och där utbildningssystemet funge-
rar och ger goda kunskaper.
Om vi lyckas driva en sådan politik, en generell
politik i första hand, är vinsterna i sig enorma. Skulle
vi ha samma frekvens vad gäller sysselsättning hos
dem som är invandrade till Sverige och av utomeuro-
peisk härstamning, om de skulle jobba på samma sätt
som andra gör, skulle det bli en vinst för var och en
som fick ett arbete, som blev delaktig, som blev en
del av samhället. Det skulle bli en enorm vinst för oss
alla. Där ligger möjligheten. Det skulle röra sig om en
tusenlapp i månaden eller mer i standardförbättringar
för vart och ett hushåll i Sverige.
Den här generella politiken räcker inte till när vi
under lång tid har ackumulerat de problem som inne-
bär att 100 000 eller kanske fler har fastnat i utanför-
skap. Det behövs någonting direkt, som gör att män-
niskor som sitter fast kommer ut. Statsrådet talar lite
grann om detta i traditionella politiska termer, men
jag tror inte på det.
Jag skulle vilja att vi i stället funderade ungefär
som när man gör de här stora riksinsamlingarna till
olika ändamål. Låt oss säga att det är ett projekt för
hela svenska folket, för alla som finns i Sverige, att
hjälpas åt. Säg inte bara att arbetsgivare ska ta sitt
ansvar tillsammans med arbetstagarorganisationer
och lämna det åt dem. Tillsätt ingen statssekreterar-
grupp eller delegation i formell mening. Diskutera
med några respekterade personer som vill göra en
insats. Starta en grupp med representanter för kom-
munerna, för företagarnas organisationer, för han-
delskamrarna, för svenskt näringsliv! Den ska i sin
tur låta de lokala företrädarna runtom i Sverige, med
särskild tyngd i de kommuner där problemen finns,
bestämma sig för att nu göra en insats. Det kan vara
allt från att familjer blir fadderfamiljer för invandrare
till att de lokala företagarföreningarna säger: Nu
struntar vi i det där med efternamn och sådant. Nu
hjälps vi alla åt. Om vi inte har de reguljära jobben
ska vi se till att varje invandrare som i dag saknar
jobb i vart fall erbjuds en praktikplats.
Det handlar om att verkligen få en gemensam na-
tionell samling och om att vi sätter målet att vi, om 4-
5 år, ska ha nått samma förvärvsfrekvens för dem
som har invandrat men som har fastnat i utanförska-
pet. Det handlar om att göra denna kickstart för en ny
politik som kan integrera.
Detta innebär också förändringar. Det innebär ex-
empelvis att vi låter socialbidragen ersättas av en lön
eller en ersättning för praktikjobben, så att man hela
tiden känner att det lönar sig att arbeta. Det handlar
om att välja de okonventionella snabba metoderna så
att inte den politik som har misslyckats nu med andra
vackra ord fortsätter att misslyckas, till stor kostnad
framför allt för de enskilda människor som drabbas.
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Mona Sahlin:
Varför inte låta oss över blockgränserna i denna
kammare vara med och kickstarta och komma med
okonventionella lösningar och se till att vi når målet,
att det om 4-5 år ska vara samma förvärvsfrekvens
hos dem som har invandrat till Sverige som hos dem
som i dag verkar och arbetar i Sverige?</pre><pre>Anf.  3  LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Den integrationsdebatt som vi ville
föra före valet men regeringen till varje pris ville
undvika tränger sig nu på med full kraft.
De politiska ledarna i rikets andra stad, Göteborg,
säger: Staden är full; vi kan inte ta emot fler flykting-
ar. De politiska ledarna i rikets tredje stad, Malmö,
säger: Staden är full; vi kan inte ta emot fler flykting-
ar. Och i kommun efter kommun, framför allt i södra
Sverige, hörs liknande tongångar, och man vägrar
skriva avtal med staten om flyktingmottagande.
Mona Sahlin säger: Integrationspolitiken har inte
misslyckats; den har inte nått målen. Men sådant
ordvrängeri imponerar inte på någon. Det är ju de
signaler som nu kommer från verkligheten som vi
måste ta till oss. Det är ju inte, Mona Sahlin, som ni
sade före valet, att allt håller på att ordna sig. Det är
som Ilmar Reepalu i Malmö säger: Problemen växer.
Det är som SNS-forskarna säger i sin rapport i dag:
Problemen växer och har genomslag inte bara i första
generationens invandrare utan också i andra genera-
tionen.
Mona Sahlin sade alldeles i början i sin inledning
att det vi ska debattera nu är att integrationspolitiken
behöver förändras. Det är mycket bra. Mona Sahlin
höll en presskonferens under valrörelsen där hon sade
att den rapport som Socialdemokraterna presenterade
inte innehöll några nya grepp; det har varit för myck-
et nya grepp i integrationspolitiken.
Jag vill starkt understryka Mona Sahlins position i
dagens debatt, men desto mera besviken blir man ju
när man tar del av själva anförandet. Även om Mona
Sahlin sade att hon hade sex konkreta förslag var det
ingen här inne som uppfattade några tydliga föränd-
ringar i integrationspolitiken.
Jag vill verkligen uttrycka min uppskattning för
de socialdemokrater som vågar gå ut och tala klartext
om hur det står till. Det var en debatt här i går där alla
var överens om att Ilmar Reepalus konkreta förslag
till förändring var dåligt, men jag vill ändå säga att
jag tycker att han och andra gör en insats när de be-
rättar hur verkligheten ser ut i de invandrartäta områ-
dena i många kommuner i vårt land.
I Uppdrag granskning på TV för en tid sedan
framträdde några socialdemokrater som talade myck-
et öppet om de stora missgrepp man hade gjort tidiga-
re. Göte Bernhardsson och Stig Malm talade till ex-
empel om hur fel det var att lyfta mottagandet av
flyktingar från AMS och lägga det på kommunernas
socialförvaltningar. Jobbfokus försvann, och Stig
Malm talade om hur orimligt det var att LO motsatte
sig att människor på förläggningarna fick arbeta till
och med när det var till kollektivavtalsenliga löner.
Problemet är ju att de här missgreppen lever i aktuell
socialdemokratisk politik. Det är inte jobbfokus. Det
görs inte kraftfulla insatser för att snabbt öka antalet
arbetstillfällen i de invandrartäta områdena.
Vi lade fram konkreta förslag om sänkt arbetsgi-
varavgift, jobbgaranti och praktikplatser där man till
en början inte skulle få avtalsenlig lön. Då ägnade
Socialdemokraterna en hel valrörelse åt att förtala de
förslagen och sätta stämplar på dem för att döda de-
batten.
En annan socialdemokrat som jag tycker har sagt
någonting klokt är ett annat kommunalråd, i Göte-
borg, nämligen Ewelina Tokarczyk, som skrev en
debattartikel häromdagen om Socialdemokraterna.
Där står det: Framför allt är det våra dubbla budskap
och våra misslyckanden som öppnar för ett missnöje
som sedan Sverigedemokraterna skickligt kanaliserat
på valdagen. Och lite senare i artikeln står det: Per-
sonligen är jag inte särskilt imponerad av socialde-
mokratisk integrationspolitik.
Fler och fler ser detta. Ibland har jag en känsla av
att det bara är Mona Sahlin och möjligen Göran Pers-
son som inte ser den här verkligheten.
Mona Sahlin upprepade några siffror från någon
gammal valhandbok. Hon talade om att förvärvsfre-
kvensen bland invandrare ökar. Ja, under några få
högkonjunkturår kring sekelskiftet, alltså i slutet av
1900-talet och år 2000, ökade förvärvsfrekvensen
bland invandrare. Och så sade Mona Sahlin: Vi måste
hålla fast i detta. Ja, men det har ni inte gjort. Nu
sjunker den nämligen.
När förvärvsfrekvensen bland svenskfödda planar
ut, vilket den gör nu, sjunker den bland invandrarna.
Ännu en högkonjunktur har passerat utan att vi på ett
grundläggande sätt har förändrat den här strukturella
diskrimineringen, den strukturella segregationen - för
att använda Mona Sahlins eget uttryck.
Det kom en rapport häromdagen som återigen
påminde om hur den svenska skolan inte lyckas ge
invandrarbarnen de kunskaper som de ska ha. Vi
hamnade en bra bit ned på listan. När jag tittade lite
närmare på den där listan såg jag att flera av de länder
som låg under Sverige också var ganska dåliga på att
ge sina egna barn, alltså de barn som har landets
språk som modersmål, ordentliga språkkunskaper.
Tar man hänsyn till det när man ska få fram just det
som Mona Sahlin talar om, den strukturella segrega-
tionen, alltså hur mycket sämre vi tar hand om in-
vandrarbarnen än de svenskfödda barnen, hamnar vi
ännu längre ned på listan. Då kommer vi på 17:e plats
bland de jämförda länderna. Det är ännu ett bevis när
det gäller ett område där väldigt mycket borde ske
men mycket lite sker.
Vi som har konkreta förslag - och framför allt har
ju Folkpartiet lagt fram en rad förslag - får höra att de
är felaktiga och att man inte ska genomföra dem, men
inget annat kommer i stället. Vad är till exempel
regeringens aktuella position när det gäller det här
med språkkrav för medborgarskap? Det är ju något
som tillämpas i massor av länder, varav flera har
bättre integration än vad Sverige har. Är ni redo att
tänka om på den punkten?
Det var en mycket bra artikel i Kommun-Aktuellt
senast där man skildrade de kommuner där Sverige-
demokraterna har kommit in. Alla talar om hur viktigt
det är att ta debatten med rasisterna. I den artikeln
stod det också något som jag tyckte var väldigt väl
uttryckt, nämligen: Fråga inte vad invandringen kos-
tar, för den frågan är fel ställd. Invandringen kan bli
en stor tillgång. Det är inte invandringen som kostar.
Det är segregationen som kostar.</pre><pre>Anf.  4  STEFAN ATTEFALL (kd):
Herr talman! Hemma i min bostad har jag en glas-
ruta som består av många olikfärgade glasbitar. Till-
sammans bildar rutan med de många olika glasbitarna
i olika färger en vacker helhet. Så vill jag också ha
samhället. Det ska vara ett samhälle med många olika
livsstilar och kulturer, där människor med olika bak-
grund och åsikter tillsammans skapar en vacker hel-
het.
För att det ska vara en glasruta krävs det också att
den hålls ihop på något sätt. Det måste finnas ett kitt
som gör att glasrutan blir en glasruta och inte bara
lösa glasbitar. Kittet måste också finnas i samhället.
Det måste finnas ett gemensamt kitt som håller det
samman, en gemensam värdegrund som gör att vi
håller ihop vårt samhälle.
För att stimulera diskussionen om de värden som
är grunden för demokrati, mänskliga rättigheter och
ett mångfaldens samhälle har vi kristdemokrater
länge krävt att en värdekommission inrättas. En vär-
dekommission efter norsk modell skulle kunna bidra
till ett bättre samtal om värderingar runtom i landet
mellan svenskar och invandrare, mellan olika genera-
tioner och mellan stad och land. Jag tror att en värde-
kommission skulle kunna spela en viktig roll i det
långsiktiga arbetet med att följa upp exempelvis den
lag mot diskriminering i arbetslivet som vi har i dag.
Vi vet att det finns människor med utländska ef-
ternamn som blir förbigångna när de söker jobb. Alla
har vi i storstäderna träffat på taxichaufförer som
kommer från andra länder och har akademisk utbild-
ning men som inte hittar en arbetsplats i Sverige.
Det förekommer ren och skär diskriminering i
Sverige, trots våra lagar. Det måste vi erkänna. Själv-
klart ska vi bekämpa detta varhelst det dyker upp.
Men det räcker inte med lagar. I grunden handlar det
om värderingar och attityder och självklart om vilken
människosyn vi har.
Herr talman! Tidigare brukade Mona Sahlin er-
känna att integrationspolitiken har misslyckats. I dag
säger hon inte det, tvärtom. Hon säger att vi inte har
nått målen.
Frågan måste ställas: Vilket ansvar tar regeringen
efter åtta års regeringsinnehav?
Frågan kanske är allvarligare än så. Det finns en
rad fakta som visar på integrationspolitikens miss-
lyckande. I Integrationsverkets egen årsbok om förra
året kan vi läsa att 13 % av flyktingarna i Sverige är
självförsörjande efter tre fyra år. I USA är 95 % själv-
försörjande efter endast några månader. Det är stora
skillnader. Det finns också stora skillnader i ländernas
politik, förhållanden och förutsättningar. Men detta
talar ändå sitt tydliga språk. Det är något som inte
fungerar i vårt land.
Studieförbundet Näringsliv och Samhälle skriver
på dagens DN Debatt att 77 % var förvärvsarbetande
i vårt land förra året. Bland de inflyttade utomeurope-
erna var det bara 54 %. Andragenerationsinvandrarna
löper fyra gånger högre risk att bli arbetslösa jämfört
med dem som har föräldrar födda i Sverige.
Om vi någonsin ska kunna bli ett integrationens
mönsterland måste vi angripa problemen på fyra
områden. Det finns fyra misslyckanden inom integra-
tionspolitiken.
Det första är bemötandet av asylsökande. Det de-
batterades här i går. De som kommer hit måste snab-
bare få besked om de får stanna eller inte. Den långa
passiva väntan bryter sönder människor och vaggar in
dem i bidragsberoende.
Det andra misslyckandet är den höga arbetslös-
heten bland invandrarna. Mona Sahlin säger att det
går åt rätt håll, men fakta är att Sverige under de
gångna goda åren lyckats sämre än omvärlden när det
gäller att skapa nya jobb totalt sett i samhället. Vi är
på elfte plats av samtliga EU-länder när det gäller
förmågan att skapa nya jobb mellan 1995 och 2001.
AMS-chefen besökte arbetsmarknadsutskottet all-
deles nyss. Han sade att prognoserna nu är betydligt
dystrare. Man kan till och med se tecken på en för-
sämrad sysselsättningsutveckling. Det är mycket
troligt att det kommer att slå hårt mot den grupp av
människor som vi talar om.
Att få en ingång till arbetslivet och tillgång till de
sociala kontakter som en arbetsplats erbjuder tror jag
är helt avgörande för integrationspolitiken. Ett arbete
motiverar också människor att lära sig det svenska
språket snabbare och bättre. Arbetsförmedlingarnas
rutiner och hela arbetsmarknadspolitiken måste ses
över för att göra trösklarna lägre för människor som
kommer till vårt land. Det måste exempelvis vara
självklart att man kan vara arbetssökande även om
man inte klarat av sfi-testen.
Det tredje misslyckandet handlar om vår syn på
flyktingar och invandrare. Från myndigheternas sida
finns det alltför ofta ett omhändertagandeperspektiv
eller som författarna av dagens DN Debatt-artikel,
forskarna vid SNS, skriver: Flyktingmottagandet och
introduktionsprogrammens utformning gör att flyk-
tingar under sin första tid i landet hamnar i ett social-
bidragssammanhang.
Jag tror att vi alltför mycket ser flyktingarna som
ett problem som vi ska ta hand om och inte som män-
niskor som är aktiva och företagsamma. De har tagit
sig ända hit till det kalla landet långt upp i Norden. Vi
borde se människorna som den resurs de är, men
också självklart hjälpa dem som behöver extra hjälp.
Alltför ofta lägger vi ett socialt perspektiv på invand-
rarna i stället för att se dem som en resurs för sam-
hällsbyggandet.
En person som kommer till Sverige måste in i ett
arbete eller få en praktikplats omedelbart och paral-
lellt med det lära sig det svenska språket. SNS-
forskarna som skriver på DN Debatt i dag pekar på
vikten av ett utformat lärlingssystem. Jag tror de har
helt rätt. Jag kommer just från arbetsmarknadsut-
skottets sammanträde, där majoriteten med Mona
Sahlins parti i spetsen just avstyrkt yrkanden om att
införa lärlingssystem i Sverige.
Det fjärde misslyckandet är våra så kallade mil-
jonprogramområden. Det är intressant att notera att av
alla regeringens storstadssatsningsområden - det
handlar om 24 bostadsområden - är alla utom två
miljonprogramsområden. Finns det något samband?
Planering och byggnad av dessa områden ledde
ofta till anonyma storskaliga områden utan arbetsplat-
ser. Jag tror att man måste göra någonting radikalt åt
dessa områden för att integrationspolitiken ska funge-
ra. De måste förnyas, kompletteras och delvis byggas
om för att bli attraktiva för alla kategorier av männi-
skor. En blandad bebyggelse av hyreslägenheter,
bostadsrätter och småhus i samma område måste
kompletteras med olika slag av verksamheter som
småföretag, kommunala kontor, förvaltningar och
andra arbetsplatser.
Det är intressant att föra debatten i Stockholm
som illustrerar detta. En grupp människor i Östberga,
ett av miljonprogramområdena i Stockholm som är en
del av storstadssatsningen, vill köpa loss sina lägen-
heter och bilda bostadsrättsföreningar. Men de får
avslag på detta på grund av de stopplagar som reger-
ingen har stiftat. Dessa gör att de får nej på sina an-
sökningar trots att de har giltiga köpstämmor och fått
tillstånd av de kommunala bostadsbolagen.
Det är också intressant att det pågår många stor-
stadssatsningsprojekt i dessa områden. Man får där
jobba med demokratifrågor, men det blir ett slags
torrsim. När man själv praktiskt vill jobba med frå-
gorna, bilda en förening tillsammans och sköta om
sitt boende blir det nej från regeringens sida. På dessa
punkter är Mona Sahlin och hennes parti ansvariga
för utvecklingen.</pre><pre>Anf.  5  KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Vem är det egentligen som ska in-
tegreras med vem? Talarna, med statsrådet Mona
Sahlin som ett välkommet undantag, har över huvud
taget inte reflekterat över frågan. Om Bo Lundgren,
Lars Leijonborg och Stefan Attefall inbillar sig att de
flesta av oss, alldeles oavsett bakgrund, har en brin-
nande lust att integreras med just den svenskhet som
de står för tar de alldeles fel.
Jag har tidigare noterat att Moderaterna anser att
man bör ta till sig svenska värderingar för att få bli
medborgare i Sverige. Om det är de värderingar som
Bo Lundgren har presenterat i dag är det nog en och
annan av oss i kammaren som funderar på om Mode-
raterna anser att vi är värdiga ett svenskt medborgar-
skap.
Herr talman! Folkpartiet har begärt den här de-
batten - inte, som man själv påstår, för att man vill
diskutera viktiga integrationsfrågor utan för att man
vill tvätta sina händer rena efter en smutsig valrörel-
se. Men så lätt ska ni inte få det. Vårt minne är inte
fullt så kort. Vi vet vilka det var som bjöd in rasismen
till middagsbordet. Vi vet vilka som började tala om
att ställa olika krav på olika människor grundat på
etniskt ursprung. Vi minns mycket väl vilka som
företräder import av arbetskraft till låga löner, med
sämre rättigheter och med omedelbar returrätt om
man förlorar jobbet.
Herr talman! Klyftorna i det svenska samhället
växer. En del blir allt rikare och än mer maktfull-
komliga, medan andra hålls utanför och maktlösa. Nu
är det dags att maktens privilegier bryts och att sam-
hället i grunden förändras. Vänsterpartiets mål är ett
samhälle där varje man och kvinna kan försörja sig
själv genom sitt arbete, påverka sin livssituation, hysa
en berättigad tilltro till samhället och dess institutio-
ner och känna hopp inför framtiden.
Herr talman! Det har talats mycket, under valrö-
relsen och därefter, om att våga ställa krav. Jag håller
med om att det är viktigt. Det är rentav avgörande -
att man inte bara snällt ber om någonting utan att man
faktiskt kräver sin rätt. Det är verkligen dags att ställa
krav. Vi vill att alla människor, även invandrade
kvinnor och män, ska kunna ställa krav på rimliga
löner och goda arbetsvillkor på arbetsplatsen. Vi vill
därför stärka, inte avveckla, arbetsrätten. Vi vill att
invandrare och infödda svenskar tillsammans ska
kunna ställa krav på en social bostadspolitik som
bryter segregationen. Vi kräver mångfaldsplaner på
alla företag, att flerspråkighet görs till merit vid an-
ställningar och skärpt lagstiftning mot etnisk diskri-
minering.
Det finns nämligen inte, herr talman, någon sär-
skild genuppsättning som gör människor med ut-
ländsk bakgrund särskilt lämpade att baka pizzor. Jag
tror inte heller att man kan hitta någon kulturell för-
klaring till att människor som inte är födda i Sverige
tycker att det roligare att köra taxi än vi andra. I stäl-
let handlar det om en arbetsmarknad som är genom-
syrad av etnisk diskriminering.
Herr talman! Låt mig fortsätta med en redogörelse
för vad vi menar behöver förbättras. Här kan jag
notera att det verkar finnas förutsättningar för samar-
bete med såväl Socialdemokraterna som - förhopp-
ningsvis, i ett kommande inlägg - Miljöpartiet.
Vi menar att utgångspunkten måste vara att integ-
rationen börjar dag 1, den dag en asylsökande sätter
sin fot i Sverige. I dag finns det ingen eller väldigt
bristande samordning mellan den svenska en asylsö-
kande får lära sig under väntetiden och sfi-
undervisningen. Samma kursplan borde förstås gälla.
I dag har bara 30 % av de asylsökande haft någon
form av praktikplats, och ännu färre har getts möjlig-
het att arbeta. Mycket få aktiva insatser görs från
Migrationsverkets sida för att underlätta för praktik
och tillfälligt arbete. Det saknas i stort sett helt studie-
och yrkesvägledning och validering av betyg och
yrkeskunskaper. Vi anser att tydliga mål måste sättas
för hur stor andel av de asylsökande som bör återfin-
nas i praktik eller tillfälligt arbete.
Ambitionsnivån för Migrationsverkets organise-
rade verksamhet behöver också klargöras. Detta
måste skrivas in i regleringsbrevet så att det integra-
tionspolitiska målet med organiserad verksamhet
preciseras. Sådana skrivningar fanns till och med
1997 men har därefter tagits bort. Det verkar numera
snarare handla om att förbereda sig för återvändande
än om att få en god introduktion till det svenska sam-
hället.
Herr talman! Den feministiska kampen har gett
oss en del viktiga erfarenheter. Det räcker inte att
bara förbättra för dem som har sämre möjligheter;
maktens privilegier måste också utmanas. När den
genomsnittliga inkomsten i Limhamn är dubbelt så
hög som i Rosengård betyder det att det inte räcker att
bara sätta fler i arbete. När det är tre gånger så vanligt
att man blir sjuk i Rinkeby som på Östermalm och
när det är nästan 20 gånger så många socialbidragsta-
gare i Bergsjön som i Askim är det inte tillräckligt att
bara hoppas i allmänhet på marknadens osynliga
hand. Det krävs organiserad politisk handling för en
grundläggande samhällsförändring.
Ett område där det är dags för handling är rätten
till bostad. Det byggs på tok för få hyreslägenheter i
landets villaförorter, och de som över huvud taget
byggs har på tok för höga hyror. Den som inte har råd
att stå i de få riktiga bostadsköer som finns har ingen
chans att få en bostad över huvud taget, vilket särskilt
drabbar just människor med utländsk bakgrund.
Detta ger sammantaget i dag en situation med ce-
menterat segregerat boende där vissa stadsdelar för-
blir getton för den rika vita överklassen. Vänsterparti-
et kräver därför att kommunala och avgiftsfria bo-
stadsförmedlingar blir obligatoriska i landets kom-
muner och att man i planeringen av byggandet med-
vetet bryter segregationen. Fler hyreslägenheter i
innerstäderna och de väletablerade villaförorterna ger
möjlighet också för andra än de allra rikaste att bo
där.
Herr talman! Göteborg är fullt. Malmö är fullt.
Det är budskapet från ledande socialdemokrater de
senaste veckorna. Man vill avskaffa möjligheten för
asylsökande att under väntetiden bo där de vill i eget
boende. Låt mig för Vänsterpartiets räkning säga att
väntetiderna är för långa och måste kortas med mer
pengar till handläggningen och, inte minst, en rättssä-
ker asylprocess. Men det innebär inte att asylsökan-
des rätt att bosätta sig där de vill under väntetiden kan
inskränkas.
Ytterst handlar det faktiskt om en människosyn:
att inte skilja på folk och folk. Vad säger egentligen
ledande socialdemokrater när studenter söker till
universitet och högskolor på samma orter. Det är
fullt? Skulle inte tro det. Vad säger socialdemokrater
när etablissemangets egna företrädare vill flytta från
en stad till en annan? Det är fullt? Knappast. Snarare
säger man: Välkommen hit! Här kan du få en etage-
lägenhet i innerstaden.
Hyckleri och dubbelmoral - javisst. Men det är
faktiskt allvarligare än så. Det rör sig om rå och öp-
pen etnisk diskriminering. Må det aldrig bli verklig
politik i det här landet!</pre><pre>Anf.  6  MAUD OLOFSSON (c):
Herr talman! I årets valrörelse var jag på valmöte i
Umeå, där jag träffade en kille som sade: Hur är det
egentligen med integrationen här? Alla invandrarfö-
reningar vi har här i Umeå har massor av aktiviteter
ihop där vi umgås, samtalar och har trevligt. De enda
vi inte har lyckats integrera dit är svenskarna. Alla vi
andra med olika nationaliteter och olika bakgrund har
lyckats integreras och samlas, men vi får aldrig dit
svenskarna.
Det här är ett viktigt problem. Om vi ska kunna
klara ett mångkulturellt samhälle måste vi inse att vi
alla ingår i detta mångkulturella samhälle.
För mig var regeringsförklaringen ett positivt be-
sked. Äntligen skulle regeringen ta hand om och göra
någonting åt integrationsfrågan. Den skulle bli en av
de två huvudfrågorna under den kommande mandat-
perioden. Men sanningen är att detta är tomma ord.
Mona Sahlin säger i dag att det inte är något miss-
lyckande. Men vad är det då vi ser? Är det inte ett
misslyckande att inte ha uppnått målet om att alla ska
ha rätt till arbete? Är inte det ett misslyckande?
Det pratas, och det ska integreras vertikalt och ho-
risontellt. Hade orden räckt till för att integrera hade
vi nått väldigt långt i dag. Kalle Larsson har precis
stått i talarstolen och talat om hur eländigt det är i
dagens Sverige. Samme Kalle Larssons vänsterparti
stöder ju den här politiken, som är så passiv och som
inte ger invandrarna en chans att bli en del av det
svenska samhället.
Egentligen tycker inte jag att man ska göra den
här frågan mer komplicerad än den är. Vi vet att in-
tegration i första hand handlar om jobb, jobb och jobb
- jobb från första dagen, jobb under kommunplacer-
ingen och jobb också sedan man fått permanent up-
pehållstillstånd. Ingen invandrare som kommer hit
vill bli ett offer. Man vill vara med. Man vill bygga
Sverige. Man vill försörja sig själv och sin familj.
Man vill bli en del av det svenska samhället. Men vi
gör alla till offer.
Om vi hade insikten att just jobben är en nyckel
till delaktighet skulle vi också få en bättre integration
i det svenska samhället.
Det talas väldigt mycket vackert om introduk-
tionstiden i Sverige. Man ska lära sig svenska, man
ska få kunskaper om det svenska samhället, man ska
få utbildning och komplettering av utbildning så att
man ska vara rustad. Vi ser resultatet. Det är oändliga
svenskkurser, oändliga introduktionskurser, men alla
de utvärderingar som gjorts visar ju att vi har miss-
lyckats. Det här är regeringens ansvar.
Sedan tycker jag också att diskussionen om språ-
ket har tagit en underlig vändning. Hela frågan om
språkprov bygger på föreställningen att språket är
nyckeln till samhället. Men så är det inte. Det är
tvärtom så att det är samhället som är nyckeln till
språket. Det är så det är.
Tänk er själva! Om klassrummet vore det bästa
när det gäller att lära sig språket och lära känna kultu-
rerna kan man fråga sig: Varför skickar vi alla våra
ungar till Frankrike, Tyskland och USA om det är
klassrummet som är det bästa stället att lära sig språk
och kulturer?
Nej, tågordningen borde vara: Gärna ett språk,
men först ett hederligt arbete. Då kommer man i
kontakt med arbetskamrater och det samhälle som
man ska bo och leva i framöver. Och man känner
också att man gör nytta.
Det handlar också om att snabbt kunna få kontakt
med arbetsmarknaden. För Centerpartiets del tycker
vi att det är viktigt att man i varje kommun inrättar så
kallade jobbpooler där den offentliga, privata och
ideella sektorn kan hjälpas åt redan när människor
kommer hit som flyktingar. Det finns massor med
uppgifter som vi behöver utföra i Sverige i dag och
som många skulle vara glada över att få hjälpa till
med.
Det här är en möjlighet, men det måste också vara
ett krav. Vi erbjuder möjligheten till jobb, men vi
förväntar oss också att människor ska ta den möjlig-
heten, oavsett om de råkar vara födda i något annat
land eller i Sverige. Samma krav ska gälla.
Herr talman! När nio av tio som är födda i Sverige
och har högskoleutbildning också har ett kvalificerat
jobb är motsvarande siffra fyra av tio för dem som är
födda i utlandet. För dem som är födda i Afrika är det
bara tre av tio.
I dag är det ungefär 30 000 människor som bor i
Sverige som jobbar i yrken där deras utbildning inte
kommer till sin rätt. Ofta har de kunskaper i yrken
som vi har brist på i Sverige i dag. Det är fullständigt
ologiskt. Frågan är inte om vi har råd att ge de här
människorna en möjlighet att jobba, frågan är om vi
har råd att låta bli.
Man kan kräva mycket ansvar från näringslivet
och från fackföreningarna. Det finns också många
företag som ställer upp på ett positivt sätt. Men vi
måste också ta upp den offentliga sektorns ansvar och
diskriminering. Vi vet att den offentliga sektorn är
oerhört dålig. Vi vet att den statliga sektorn, där
Mona Sahlin själv är ansvarig, är oerhört dålig. Vad
gör regeringen åt detta? Jag skulle vilja ha ett svar på
det. Vad vidtar ni för särskilda åtgärder för att just
staten ska kunna ta det ansvar som man faktiskt är
skyldig att ta?
Jag tycker också att det är viktigt att vi klarar av
att se vilka utbildningar de människor som kommer
till Sverige har. Vi måste, som många har varit inne
på, kunna validera de utbildningarna och komplettera
med de kunskaper som behövs. Det är inte rimligt att
sjuksköterskor från många andra länder inte kan få
jobb i Sverige när det råder brist på sjuksköterskor i
den svenska sjukvården.
Det finns massor av byråkratiskt krångel. Och på
det här området har regeringen varit oerhört passiv
under alla dessa år.
Jag skulle också vilja kommentera debatten som
förs om boende för asylsökande. Jag tycker att det är
viktigt att den debatten hyfsas och att vi inte börjar
kasta anklagelser runtomkring oss. Jag kan känna stor
medkänsla, precis som Lars Leijonborg är inne på,
med de kommuner som inte klarar av trycket från alla
asylsökande. Jag tycker att det är alldeles självklart
att alla kommuner ska dela på detta ansvar.
Nu är inte lösningen att införa kommunarrest för
alla dem som har fått uppehållstillstånd. För dem ska
gälla samma regler som för alla andra. Men många av
dem som söker asyl kommer inte att få det. De kom-
mer att tvingas att återvända till sina hemländer. Men
under tiden i Sverige ska man ha drägliga förhållan-
den, och våra kommuner ska också ha möjlighet att
åstadkomma vettiga villkor. Därför måste vi våga
överväga möjligheten att kräva att asylsökande bor på
placeringsorten under asylprocessen. Det vinner
kommunerna på, och det vinner hela samhället på.
En framgångsrik integrationspolitik är en av de
stora utmaningar vi står inför. Jag skulle till sist vilja
fråga statsrådet Mona Sahlin: Var är de konkreta
målen? När tänker ni utvärdera dem? Det räcker inte
att säga att alla ska ha samma rätt till arbete. Sätt upp
de konkreta målen, utvärdera dem och kom tillbaka
till riksdagen och meddela när ni har uppnått resulta-
tet!</pre><pre>Anf.  7  YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman och alla som lyssnar! Jag har här i
kammaren följt den debatt som handlar om integra-
tion i åtta år. Det är ganska lätt att vara missmodig
när man hör diskussionen i dag.
Det som är positivt är att det i dag finns fler parti-
er - inte alla - som mer tydligt talar om diskrimine-
ring som ett problem och att man måste ta krafttag
mot diskriminering. Diskriminering som en problem-
bild har blivit mer tydlig, bland annat hos Socialde-
mokraterna, och det är positivt. Men jag tror inte att
det är tillräckligt.
Den verklighet som många invandrare upplever i
dag är skrämmande. Om du är arab med mustasch,
man i medelåldern, och sätter dig på en buss kan du
märka att ingen sätter sig bredvid dig. Du känner att
du är utanför, att du inte når att tala med svenskar.
Detta känns. Vilken förnedring det är och vilken
maktlöshet man känner. Då väljer man hellre att sitta
i Rinkeby på kaféet och prata med dem som vill prata
med en, med dem som sätter sig bredvid en. Eller när
man har sökt 200 jobb och inte ens fått komma på en
enda anställningsintervju! Vilken otrolig frustration
man känner när man sitter på en flyktingförläggning,
och det är tredje året men man har fortfarande inte
fått något besked om man får stanna i Sverige eller
inte. Vilken psykisk påfrestning det är. Den omöjlig-
gör en koncentration på nuet och på situationen i det
land man bor i nu.
Det finns så mycket. Vi pratar väldigt ofta om
unga invandrartjejer, och det är bra, även om inte
tillräckligt mycket har gjorts, men hur mycket pratar
vi om unga invandrarkillar och deras situation?
Jag känner att det finns väldigt mycket välvilja
och att de flesta här i kammaren i grunden står upp
för människors lika värde. Det är jag helt övertygad
om. Men jag tror inte att man förstår vidden av pro-
blemen, och jag tror inte att man politiskt har valt att
prioritera de här frågorna tillräckligt högt. Vi måste ta
stora krafttag. Och en av de viktigaste sakerna är att
motverka diskrimineringen.
Vi har kommit överens med Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet om att man ska införa lokala
diskrimineringsbyråer i hela landet. Jag hoppas,
Mona och Kalle, att vi väldigt snart kan genomföra
att det finns en diskrimineringsbyrå i varenda kom-
mun i Sverige. Är du diskriminerad ska du ha någon-
stans att vända dig, någon som tar upp ditt fall, går
upp till polisstationen eller går upp till bostadsbolaget
som diskriminerar dig och kan lösa konflikter på
plats.
Att införa diskrimineringsklausul vid offentlig
upphandling är vi också överens om. Det hoppas jag
också att vi kan genomföra väldigt snabbt och att det
blir en bra klausul, en effektiv klausul som gör att
företag som diskriminerar blir av med de affärer som
de har med till exempel landsting och kommun.
Pengar är makt.
Det finns mycket mer som man måste göra. Vi
vill införa mångfaldsplaner på varenda arbetsplats
med mer än tio anställda. Det här måste vi göra i
kommuner och landsting, inom statliga bolag, men
också i det privata näringslivet.
Det finns en myt om att den offentliga sektorn är
så mycket sämre än det privata näringslivet. Det
stämmer inte. Näringslivet har olika delar, en segre-
gerad arbetsmarknad inom privata näringslivet där det
bara är invandrare som jobbar och en annan del där
det är mer blandat. Sedan finns det företag - Ericsson
är ett sådant exempel - som har gått före med goda
exempel och faktiskt har haft en aktiv rekryterings-
policy och som aktivt har försökt att motarbeta
diskriminering. Men Ericsson är ett undantag. Det är
inte många företag som gör så, men de som gör det
förtjänar att belönas.
Och sedan: Varför har inte vi i Sverige en minister
med utomeuropeisk bakgrund? Jag tycker att det
borde vara en självklarhet. Varför har inget parti,
utom faktiskt Miljöpartiet, en ekonomisk talesman
med utomeuropeisk bakgrund? Ändå är Miljöpartiet
det minsta partiet av alla partier, och det är det första
partiet som har en person med utomeuropeisk bak-
grund som ekonomisk talesman. Fundera över det,
fundera över vilka mekanismer som ligger bakom!
Jag tror inte att Göran Persson vill diskriminera.
Jag tror att det finns mekanismer i samhället som
påverkar de flesta. Vad är det som gör att inte Göran
Persson, som tillhör det största partiet i Sverige med
flest medlemmar av alla partier, inte kan hitta en enda
person med utomeuropeisk bakgrund att tillsätta på
en ministerpost? Det finns mekanismer i vårt sam-
hälle, och vi måste vara mer självgranskande.
Sedan kanske det låter lite oförskämt, men jag vet
att Mona Sahlin som minister har haft en väldigt hög
ambition. Men jag vet också att Mona Sahlin inte
alltid har fått gehör från sina kolleger för att driva så
mycket som hon har velat, att frågan inte politiskt och
ekonomiskt har prioriterats så mycket som Mona
Sahlin som minister har velat göra. Så är det faktiskt.
Det är därför väldigt bra att det i den här debatten
deltar ett par partiledare.
Forskningen vill jag också ta upp, för forskningen
är eftersatt på det här området. Det har även Andreas
Carlgren nämnt i sin DN-debatt-artikel häromveckan.
Vi måste satsa mer pengar på forskning på det här
området. De borgerliga partierna är inte särskilt över-
ens om vad de tycker i den här frågan. Det tycker jag
är väldigt olyckligt.
När det gäller språktester vill jag bara säga att det
är så otroligt orättvist. Det slår hårt mot dem som har
låg eller kort utbildning och mot dem som har mo-
dersmål som ligger långt ifrån det svenska moders-
målet, och det är ett väldigt orättvist urvalsinstru-
ment.
Att prata integration utan att prata om kriget mot
terrorism blir fel, för kriget mot terrorism som pågår
och som har pågått sedan 11 september påverkar vår
syn i Sverige på den människor. Det skapar mer
diskriminering. Det skapar mer islamofobi, mer utan-
förskap och diskriminering av alla invandrare, speci-
ellt de som ser lite annorlunda ut och som heter Ah-
med eller Joe Frans till och med eller som har en
annan hudfärg.
Vad behövs för att kunna föra ett krig? Det be-
hövs fiendebilder. Och just nu i dag skapas det en
fiendebild av vissa människor i vår värld, speciellt
muslimer, för utan den fiendebilden kan man inte föra
ett krig. Den här fiendebilden gör att vi kan acceptera
att 3 000 människor utan rättssäkerhet frihetsberövas
över världen, att vi accepterar att det tas en miljon
kronor från svenska medborgare som de har skickat
till sina somaliska släktingar och att man inte gör
särskilt mycket åt det, eller att iranier eller eritreaner
inte får fortsätta som städare på Arlanda efter den
11 september. Det är för att vi har en fiendebild som
skapats i Sverige och i USA som påverkar oss alla.</pre><pre>Anf.  8  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Först vill jag säga att mycket av det
som har kommit fram, både i den här debatten och
många gånger tidigare och jag hoppas många gånger i
fortsättningen också, bottnar i vad jag upplever som
en mycket ärligt menad upprördhet från de flesta här i
kammaren över de orättvisor som man ser och över
den diskriminering som många upplever. Det finns en
väldig beslutsamhet hos många och som har vuxit.
Det uppskattar jag, och jag tror också att den är ärlig
både från min och från allas sida här i debatten här i
dag.
Det är en beslutsamhet om att segregationen
måste bort och också en förtvivlan över att så många
gånger förr - och jag delar gärna den kritiken - har
debatten om integration utgått från ett ta-hand-om-
perspektiv eller, som en del har nämnt här, ett tycka-
synd-om-perspektiv. Man har klumpat ihop insatser i
stället för att se varje individ som kommer, vars och
ens bakgrund och förutsättningar. Det är oerhört vik-
tigt att vi har kommit så långt att också dessa föränd-
ringar nu tränger sig in både tack vare, påstår jag,
regeringens arbete, riksdagens arbete och det som
sker på många håll i landet.
Jag vill också betona att det är en väldigt stor
skillnad på hur debatten och förutsättningarna var för
några år sedan och de vi har i dag. Det var inte så
många som kommenterade det så jag vill upprepa det.
Det är en oerhörd skillnad mellan att arbeta med
integrationsfrågorna i massarbetslöshetens spår och i
arbetskraftsbristens början. Det är en oerhörd skillnad
på hur arbetsmarknadspolitiken riktas in om vi talar
om en situation där arbetslösheten i Sverige var i
stigande och låg på 10-12 % och nu när den fortfa-
rande är fallande. Alltfler inser den brist på arbets-
kraft som syns i dag men som framför allt kommer att
synas om bara några år.
Och visst är det så att det krävs samling, Bo
Lundgren, i hela nationen, som du uttryckte det, för
integrationspolitiken handlar ju inte bara om politi-
kernas ansvar, även om det förstås är störst och tungt.
Det handlar också om oss som medborgare, om oss
som grannar, om oss som arbetsgivare, om oss som
aktiva i folkrörelser, om idrottens möjlighet att med-
verka till integration. Det är oerhört många delar, så
självfallet måste vi redan i dag i stor utsträckning och
ännu mer samlat se detta som en nationell uppgift.
Däremot tror jag att det är fel att, som Moderater-
na föreslår i dag i en rapport som man kallar Avskaffa
integrationspolitiken, i stället tala om ett nationellt
råd. Det är vardagsarbete, strategiska överväganden
och förändringar i grunden i alla delar av politikens
områden som krävs. Jag tror inte att det hjälps av att
man avskaffar det man kallar integrationspolitiken.
Jag fortsätter också att anse att det är stor skillnad
på att säga att vi måste göra mer för att nå målen, att
vi måste fortsätta att förändra stora delar av innehållet
i integrationspolitiken beroende bland annat på att
förutsättningarna på arbetsmarknaden spelar en väl-
dig roll, om vi jobbar i ett eko av en massarbetslöshet
eller om vi jobbar i en påbörjande brist på arbetskraft.
Jag vet inte om någon blir lyckligare om jag säger
att jag inte tycker att jag har lyckats. Men det jag
störs av är när man dömer ut allt och säger att den är
misslyckad. Vi måste våga se med båda ögonen, se
det som faktiskt har lyckats för att förstärka det och
se de insatser som helt har gått åt skogen och förändra
dem. Jag tänker i alla fall fortsätta att försöka ha båda
ögonen med i politiken.
Vi har förändrat i grunden mycket av det som
syns på arbetsmarknaden, också nu det senaste halv-
året, Lars Leijonborg. Det är inte någon gammal
siffra från någon gammal valrapport, som du påstod,
utan det är de allra senaste siffrorna från AKU. De
visar att arbetslösheten fortsätter att falla för utomeu-
ropeiska medborgare. Fortfarande är den för hög,
fortfarande måste sysselsättningsgraden öka mer.
Men vi kommer ingen vart i debatten om vi inte åt-
minstone kan se och erkänna att vi har haft ett trend-
brott som inte bara, påstår jag, beror på konjunkturen
utan också på det idoga arbete och förändringsarbete
som har skett bland myndigheter, riksdag och reger-
ing och framför allt ute i våra kommuner. Där har
man arbetat med en helt annan arbetsinriktad intro-
duktion de senaste åren, och det ger också resultat.
Mycket av det som krävs här i debatten i dag vill
jag också säga sker nu: Förändrad introduktion, prak-
tikplatser från första dagen, validering av yrkeserfa-
renhet och utbildning, individualisering både i synen
på flyktingarna som kommer och också till exempel
på svenska för invandrare. Det är bra att det finns en
sådan, som jag ändå tolkar det, samsyn om vilka
grundläggande värderingar som måste gälla. Men om
man inte inser att vi måste rikta in ännu mer sökljus
på diskrimineringen kommer vi aldrig att kunna stå
här och säga att vi har lyckats med integrationen.
Bo Lundgren nämnde inte ordet diskriminering en
enda gång. Det är inte bara fråga om att använda ord.
Eftersom jag är "pratminister" vet jag det. Det räcker
inte med att prata. Man måste förstå strukturen bak-
om diskrimineringen, menar jag, för att kunna föränd-
ra det vi diskuterar i dag. Detta med skatter och
checkar är dålig politik på alla områden - alltså detta
att ständigt kräva sänkta skatter, får jag väl betona.
Det vore en katastrof också om det vore det synsättet
som skulle vara grunden för en annan integrationspo-
litik.
Insikten om de olika strukturella hindren är viktig,
och också att tolka det som sker på olika sätt. Många
har till exempel nämnt här att andra generationens
invandrare har det svårt i skolan. Det har kommit
sådana rapporter. Men dessa rapporter säger också en
annan sak: Bäst går det för flickor. Infödda svenska
flickor har de bästa betygen. Därefter går det bäst för
flickor med utländsk bakgrund. Först därefter kom-
mer infödda svenska pojkar.
Man måste också se att det ligger en fara i att bara
upprepa att det hela tiden handlar om att den som har
utländsk bakgrund alltid har de sämsta förutsättning-
arna. Flickor med utländsk bakgrund har visat att de
är bra mycket bättre i skolan än pojkar som är födda
och uppväxta i Sverige. Vad säger det oss? Vi måste
kvalificera debatten för att förstå det här med struktu-
rell diskriminering och utanförskap och var generella
insatser har störst framgång.
Regeringen arbetar konkret med diskriminerings-
lagarna, att förändra arbetsmarknadspolitiken och
utbildningspolitiken och att förändra introduktionen
och mottagandet av flyktingar i precis den riktning
som många här efterfrågar. Det är rimligt, vill jag
säga, det som Maud Olofsson efterfrågar, att också se
mer konkreta mål och konkret visa var utvärderingar-
na leder oss. Vad fungerar, vad fungerar inte? Till
stor del görs detta redan på Integrationsverket, men
jag är beredd att återkomma till den diskussionen, för
jag tycker att den är rimlig.
Allra sist, Lars Leijonborg: Stå inte här och säg att
Malmö och Göteborg skulle säga att staden är full!
Man måste väl ta den debatten på lite större allvar.
Det är en diskussion om hela landets ansvar, om svå-
righeterna som uppstår om man inte kan planera sko-
lan för ungarna på bästa sätt, om att inte kunna klara
introduktionen på bästa sätt, om att några områden får
leva med trångboddhet och segregation medan andra
kommuner helt säger nej. Det är en rimlig debatt. Det
handlar om att inte hindra rörligheten, för den är i
grunden bra för integrationen, utan om att öka det
gemensamma ansvaret.</pre><pre>Anf.  9  BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Låt mig först säga att jag tycker att
det är bra att Folkpartiet numera stöder det moderata
kravet på kunskaper i svenska för medborgarskap. Så
sent som i juni i år var vi ju alldeles ensamma här i
riksdagen om att ställa det kravet.
Däremot förvånar det mig lite grann att Lars Lei-
jonborg väljer att lyfta fram detta som det kanske
centrala i diskussionen med Mona Sahlin. Visst är det
naturligt med kunskaper i svenska för medborgarskap
efter fem år i Sverige. Men det väsentliga är ju att
man, när man kommer till Sverige, snabbt får kun-
skaper i svenska, att man får ett jobb eller en praktik-
plats direkt och att man lär sig språket tidigt. Det är
det vi i första hand ska fokusera arbetet på.
Sedan får jag säga att jag tror inte att Mona Sahlin
vill att det ska vara som det är. Jag tror inte det. Jag
känner Mona Sahlin som en i grunden positiv och
säkert målinriktad och ambitiös människa. Det är inte
heller jag som i första hand säger att det finns pro-
blem. SNS-rådet säger: Flyktingintegrationen är ett
veritabelt misslyckande. Läget i dag är krisartat. Och
låt oss alla börja med att erkänna detta.
Sedan är då frågan: Vad är det som gör att reger-
ingen inte har lyckats, och möjligen inte heller kom-
mer att kunna lyckas? Jo, det är mer en fråga om att
man binds av värderingar och idéer som handlar just
om synen på människan och förhållandet mellan
människa och politik. För det blir ju trots allt mycket
politik och mycket styrning och regleringar när Mona
Sahlin talar.
Men det fanns ett litet ljustecken, tycker jag, när
Mona Sahlin säger att vi kanske ska gå ifrån ta-hand-
om-perspektivet. Kunde vi bli överens om stå-på-
egna-ben-perspektivet som ett sätt att kunna hantera
integrationsfrågor, att hantera delaktigheten i sam-
hället, vore det ganska bra. Men det som ska backa
upp det här med att stå på egna ben finns inte. Det är
där vi kommer till problemet. Vi måste ha en politik
som ger oss fler företag, fler växande företag, och fler
jobb som alla, också de som i dag står utanför, kan ta.
Vi måste ha en förändring av reglerna som gör att
man känner att det är stimulerande och lönsamt att ta
ett jobb. Det ska löna sig att arbeta. Vi ska ha arbete i
stället för bidrag. Jag skulle vilja fråga Mona Sahlin
om hon är beredd att ändra reglerna så att man, när
man kommer i en sådan här situation, får ersättning
för att arbeta eller studera, eller en kombination av
båda, och att det vore en förutsättning för ersättning-
en, i stället för socialbidrag. Det tycker jag i grunden
är en central frågeställning och något som snabbt kan
leda till både språkkunskaper som man kan använda
sig av och jobb som gör att man står på egna ben.
Det handlar om kunskapsklimatet, det handlar om
att skolorna ska bli bättre och det handlar om en ny
skolpolitik. Det är det jag menar med att avskaffa
integrationspolitiken som ett slags sektorspolitik. Vi
måste ha en politik som leder till integration för att
politiken i sig är bra. Sedan finns det ett stort antal
människor som under de här åren har fastnat djupt.
Det är där jag skulle vilja ha den stora satsningen, en
satsning där vi alla kan vara överens om att gå in och
ha en ambitiös målsättning. Men det handlar inte bara
om mål. Vi ska också involvera, med vårt bistånd,
människor lokalt och på det centrala planet så att man
jobbar med dem som i dag har fastnat i utanförskapet
med målet att de ska ha samma förvärvsfrekvens som
dem som i övrigt finns på arbetsmarknaden. Detta
skulle vara det stora målet.
Där skulle jag vilja ha svar från Mona Sahlin. Det
gäller till exempel detta: Är ni beredda att ändra poli-
tiken så att det blir en bättre politik för företagande,
en politik där jobb lönar sig bättre jämfört med att ha
bidrag, än i dag? Är ni beredda att byta bidragen mot
ersättning för arbete eller studier? Och är ni beredda
att göra den här snabba, stora, gemensamma insatsen
för att under de fyra fem år som ligger framför oss
verkligen kunna hindra det som annars är risken:
kriminalitet, smygrasism och öppen rasism? Det är
det jag inte vill ha.
Allra sist, Mona Sahlin, vill jag säga att jag tror
att detta är det bästa sättet att lösa den diskriminering,
den mobbning av människor, som måste motarbetas
var den än förekommer.</pre><pre>Anf.  10  LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Kalle Larsson har ju en revolutionär
ton när han talar. Då tyckte jag att det var ganska rart
på något sätt att det mest konkreta han landade i var
att regleringsbrevet måste få en ny formulering. Se-
dan sade han att Folkpartiet har begärt den här de-
batten för att vi på något sätt skulle vilja förändra
något av det som sades före valet. Som jag inledde
med att säga är det ju precis tvärtom. Vi vill ha den
här debatten för att vi inte tyckte att vi fick den or-
dentligt före valet. Allt det som vi sade före valet har
jag upprepat här i dag. Jag tycker att alla de invänd-
ningar som Kalle Larsson hade här var lika felaktiga
nu som när Gudrun Schyman anförde dem före valet.
För att ta det viktigaste, och det här är i hög grad
också en replik till Mona Sahlin, så är Kalle Larssons
huvudpoäng att Vänsterpartiets politik innebär att alla
har rätt till välavlönade jobb. Och Yvonne Ruwaida
sade att det är så mycket välvilja i debatten. Ja, det är
klart: Det vore naturligtvis strålande om alla kunde få
välbetalda jobb, om alla kunde få en riksdagsmanna-
lön eller något sådant. Men det är ju så att man stän-
digt dömer ut alla förslag där människor i början,
under den första tiden på arbetsmarknaden, till exem-
pel på en praktikplats kan arbeta mot en lägre ersätt-
ning om det verkligen leder till att man kommer ur ett
bidragsberoende. Om man dömer ut allt sådant som
att det rör sig om ett B-lag, det är ju då man cemente-
rar den här strukturen med ett C-lag. Kalle Larsson
och Mona Sahlin har stort ansvar för att man genom
att avvisa den här typen av förslag - till exempelvis
det som SNS-forskarna framför och det som vi stod
för före valet - cementerar utanförskapet och segre-
gationen.
Självironi är alltid charmerande, men när Mona
Sahlin kallar sig pratminister tycker jag ändå att det
är något tragiskt i det hela - att ha gått från supermi-
nister till pratminister. Alla vet att det finns ett reellt
innehåll i de begreppen. När de stora förhoppningar
som knöts till Mona Sahlins person och de löften som
den socialdemokratiska regeringen gav har grusats
och verkligheten är att mycket lite har hänt är det
faktiskt tragiskt.
Jag önskar att statsrådet kunde använda sina sista
minuter i debatten till att kommentera de konkreta
förslag som vi har fört fram. De ligger ju ganska nära
det som SNS-forskarna föreslår i sin rapport i dag. De
konstaterar att man som flyktinginvandrare måste
komma in mycket snabbt på arbetsmarknaden. De
föreslår ett system där man tidigt kombinerar arbete
med språkträning. Det är precis vad vi också har velat
uppnå med vårt förslag. Det vore intressant att höra
om regeringen har några radikala grepp för att detta
verkligen ska få ett brett genomslag.
Jag var på en skola i Rosengård i förrgår. Där är
det 8 % av elevernas föräldrar som försörjer sig ge-
nom eget arbete. 92 % gör det inte. Det är dagens
verklighet. Har regeringen någon kommentar till den
verkligheten?</pre><pre>Anf.  11  STEFAN ATTEFALL (kd):
Herr talman! Det talas mycket om huruvida det
finns diskriminering i vårt samhälle. Självklart finns
det det. Vi ser det i många olika sammanhang, inte
minst inom arbetslivet.
Vi behöver ha starka lagar på det här området. Vi
behöver se över lagstiftningen och se om den behöver
förstärkas. Men vi måste också inse att det inte räcker
med lagstiftning. Det handlar också om - som jag var
inne på i mitt anförande - värderingarna och attity-
derna. De problemen kommer vi inte att kunna lösa
utan ett rejält samtal om vilka värderingar vi ska ha i
vårt samhälle, och jag tror att en värdekommission
kan stimulera en sådan sak.
Vi kan titta på det exempel från USA som nämn-
des. Enligt Migrationsverkets rapport från förra året
är 13 % av flyktingarna i Sverige självförsörjande
först efter tre-fyra år. I USA är motsvarande siffra
95 % efter bara fyra månader. Självklart finns det
stora olikheter - reservation för det - men jag tror
inte att USA har mindre problem med diskriminering
än Sverige. Det indikera att det finns systemfel i den
svenska politiken. Dem borde vi samtala mycket om
också i dag.
Mona Sahlin säger att vi alla är engagerade i de
här frågorna. Det stämmer. Det är vi från alla partier
och alla som deltar i den här samhällsdebatten. Mona
Sahlin säger att hon vill ha båda ögonen med sig i de
här frågorna. Det är självklart bra, men ännu viktigare
är att ha båda händerna med sig, för det måste hända
saker och ting.
I Mona Sahlins inlägg skiner det igenom att hon
är ganska nöjd med det batteri av åtgärder som man i
dag använder sig av - eller kanske brist på åtgärder
ibland också. Det är den stora skiljelinjen, tror jag. Vi
andra frustar lite grann över bristen på nytänkande
och bristen på handling.
Vi har talat om praktik och lärlingssystem som ett
sätt att hyvla ned trösklarna, för att få människor med
invandrarbakgrund in på arbetsplatserna, in på ar-
betsmarknaden. Det är bra inte bara för deras möjlig-
het att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det är också
viktigt för språkträningen och för de sociala kontak-
terna med övriga medborgare som bor i vårt land.
Frågan är då: Varför kan inte Mona Sahlin säga
att vi borde pröva den här typen av metoder? I stället
är det som jag berättade. I morse satt vi i arbetsmark-
nadsutskottet här i riksdagen, och majoriteten - soci-
aldemokrater, vänsterpartister och miljöpartister -
avslog motionskrav. Det var konkreta sådana förslag,
exempelvis från oss kristdemokrater. Detta kommer
att klubbas här i kammaren om några veckor. Mona
Sahlin får gärna delta i den debatten och vara med
och diskutera de här sakerna då också.
Det är rörande att höra den klädsamma ödmjukhet
som finns hos Mona Sahlin när det gäller misslyck-
andena och bristen på uppnådda resultat på området.
Kalle Larsson är inte lika ödmjuk. Men både social-
demokrater och vänsterpartister måste ta ansvar för
den politik man har fört. Socialdemokraterna har haft
makten i åtta år och är inne på nionde året. Kalle
Larssons vänsterparti har deltagit under fyra år och
hoppas väl få delta i fyra år till med att stödja reger-
ingen. Utvecklingen är som den är, och situationen är
som den är. Vilket ansvar tar ni för att det recept ni
har haft inte har fungerat? Det måste vi få diskutera
här i kammaren. Ni måste sluta vara i opposition mot
er själva utan ta ansvar för de beslut ni har fattat.
Slutligen vill jag återkomma till mitt exempel från
Östberga i Stockholm, där stora invandrargrupper vill
försöka bilda egna bostadsrättsföreningar för att själ-
va praktiskt få utöva demokratiskt beslutsfattande om
sitt boende. Detta har stoppats från socialdemokratisk
sida. Jag tycker det är tragiskt att det blir stopp när
man gör verkliga demokratiprojekt i områdena, me-
dan det är acceptabelt att man håller på med torrsim -
olika projekt som stimuleras av med Mona Sahlins
pengar. Från maktens sida blir det stopp för verkliga
demokratiprojekt som rör det egna boendet. Det är
tragiskt.</pre><pre>Anf.  12  KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Stefan Attefall och Maud Olofsson
anklagar oss för att inte ta ansvar. Men vi kommer att
vara i ständig opposition till det ekonomiska system
som uppenbarligen systematiskt diskriminerar männi-
skor. Det betyder inte att vi inte gör vad vi kan för att
förbättra hur samhället i dag ser ut.
I samarbete med Socialdemokraterna och Miljö-
partiet kommer vi under de här åren att göra vad vi
kan för att få några konkreta framsteg. Vi har börjat,
och vi kommer att fortsätta. Men vi kommer inte att
avhålla oss från att säga vad vi tycker. Vi kommer
inte att sluta med den kritik vi har av hur detta system
ser ut bara därför att vi också försöker förbättra det.
Det är ingen logik som för mig går ihop.
I stället - och uppenbarligen missade den liberalt
selektiva hörseln detta - lägger vi fram konkreta
förslag, Lars Leijonborg. Vi föreslår:
- att integrationen börjar dag 1
- att man samordnar undervisningen i svenska un-
der asyltiden med svenska för invandrare
- att man ser till att fler får arbete och praktik redan
under asyltiden
- att man bryter diskrimineringen på arbetsmarkna-
den genom obligatoriska mångfaldsplaner och ge-
nom att man gör flerspråkighet till merit vid an-
ställningar.
Vi har föreslagit och föreslår igen att det segrege-
rade boendet bryts upp genom boendeplaneringspro-
gram och avgiftsfria kommunala bostadsförmedling-
ar.
Lars Leijonborg, detta är ju den politik som ni
gång på gång har avslagit! Det handlar inte om att vi
saknar konkreta förslag. Det handlar om att vi har
olika konkreta förslag.
Låt oss ta upp det som ni tydligast av allt har fört
fram som lösningen på integrationsfrågorna: språktest
som krav för medborgarskap. En ledande högerex-
tremist uttryckte det nyligen så här: Folkpartiets för-
slag gynnar oss, såväl kortsiktigt som långsiktigt.
Folkpartiet är, skulle jag vilja säga - med detta
krav nu understött eller föregripet av Bo Lundgren -
det parti som har gjort enskilt mest för att introducera
rasistiska och främlingsfientliga frågor i debatten.
Var finns de tiotusentals människor som glider om-
kring i kravlöshet utan att någon gång vilja lära sig
svenska? Peka på var de människor finns någonstans
som inte har någon lust att lära sig svenska! Det är ju
kärnan i ert förslag.
Vi säger att språket är avgörande. Möjligheterna
att lära sig det svenska språket hänger dels ihop med
att man får en vettig undervisning i modersmålet, dels
med att man har goda förutsättningar att få lära sig
svenska. Vore det inte mer klädsamt, Lars Leijon-
borg, att faktiskt ta ansvar för den politik som ni
själva har drivit i Stockholm? Privatiseringen av
svenska för invandrare i Stockholms kommun under
er ledning gav större klasser, lägre löner till lärarna
och en allmänt sämre undervisning.
Lars Leijonborgs förslag i dag för att bryta segre-
gationen är att säga: Välkomna till Sverige. Ska ni bo
här då måste ni verkligen lära er svenska för att bli en
del av demokratin. Och vi ska göra det riktigt svårt
för er att lära er svenska.
Med en sådan politik stänger man människor ute.
Man bjuder inte in dem. Det är, menar vi, en politik
för utanförskap och inte alls för innanförskap.
Sedan har vi hört det som Bo Lundgren säger för-
ut - arbete i stället för bidrag. Men vi vet att det ska
förverkligas genom löner som understiger det som
fastställs genom kollektivavtal. Det är ett klassiskt
grepp. Vi känner igen det sedan arbetarrörelsens
begynnelse - att undergräva själva tanken på att alla
människor ska ha rätt till arbete till rimlig lön. Och vi
vet att det skulle skapa ett skrämt och hunsat låglöne-
proletariat. Och det skulle vara ett mycket effektivt
sätt att cementera segregationen och klassklyftorna i
det svenska samhället. Vi vet på vilken sida du står,
Bo Lundgren. Men vi befinner oss på olika sidor i
den striden. Så kommer det nog att förbli. Däremot
hoppas vi att det aldrig blir svensk politik att ställa
arbetare mot arbetare beroende på att de har olika
hudfärg.</pre><pre>Anf.  13  MAUD OLOFSSON (c):
Herr talman! Kalle Larsson säger: Vi vet på vil-
ken sida ni står.
Sanningen är att vi också vet på vilken sida
Vänsterpartiet står. Vi kommer att vara i opposition,
säger Kalle Larsson. Det kommer ni väl inte alls att
vara? Ni kommer att stödja den regering som sitter
och genomför denna politik. Ni stöder den sittande
regeringen vid misstroendeförklaring, och ni stöder
den i budgeten.
Min fråga till er i Vänsterpartiet är: Vad är ni hit-
tills mest nöjda med i integrationspolitiken? Vad är
det som ni har påverkat och som har gjort att integra-
tionsfrågorna har lyfts fram på ett bättre sätt med er
hjälp? Sanningen är ju att misslyckandet är lika
mycket ert som regeringens.
Jag skulle vilja tacka statsrådet för att vi kan få
lite tydligare mål. Jag hoppas att man återkommer till
riksdagen med dessa tydliga mål, så att vi får en
chans att diskutera dem och faktiskt också komma
med en ordentlig utvärdering. Då tror jag att vi kan
komma någon vart i denna debatt.
Sedan säger Mona Sahlin att vi ska se det som har
misslyckats. Jag tycker att det stora misslyckandet
faktiskt är synen på individperspektivet, det vill säga
att alla system är uppbyggda med regler uppifrån som
ska tryckas ned i systemet. Det kan aldrig anpassas
till den enskilde individen. Gå in på vilken arbetsför-
medling som helst och tala med dem som handlägger
ärendena där. Då ser man att just detta att man inte får
ha det lokala beslutsfattandet gör det nästan omöjligt
att också anpassa åtgärder för enskilda individer.
Det finns några kommuner, bland annat Laholm,
som har jobbat förtjänstfullt med att försöka samord-
na systemen. Men de statliga myndigheterna säger
samfällt att det är så svårt att göra det med det regel-
verk som vi redan har. Det är där som jag tror att
regeringen har det största bekymret.
Är statsrådet beredd att ge lokalt beslutsansvar till
de lokala arbetsförmedlingarna?
Den andra frågan handlar om diskriminering.
Mona Sahlin anklagar Moderaterna för att inte tala
om diskriminering. Nej, men Mona Sahlin tar inte
upp den egna diskrimineringen heller, den diskrimi-
nering som pågår i den statliga sektorn. Vad gör ni åt
detta, där ni själva är ansvariga, där ni är arbetsgivare,
och där vi vet att många diskrimineras i dag? Jag har
inte hört talas om några konkreta åtgärder. Men jag
kanske får svar på det i nästa inlägg.
Ett tredje område som jag gärna skulle vilja ta upp
gäller företagarområdet. Där tycker jag att det är
viktigt att se att det finns väldigt mycket också i det
regelverket som diskriminerar invandrare. Under
valrörelsen besökte jag alla småföretagare som finns i
Rinkeby och som inte får låna pengar. Vi har inte
något bra system för att ge möjligheter för kvinnor,
invandrare och ungdomar som inte får låna pengar.
Många skulle kunna utveckla sina företag om det bara
fanns möjlighet att få tillgång till kapital så att man
kunde bygga upp en egen verksamhet. Här finns det
oerhört mycket mer att göra.
Det regelverk som vi har i Sverige i dag är på sitt
sätt också diskriminerande. När vi som sitter i Sveri-
ges riksdag ska läsa det är det nästan obegripliga
regler som vi ska ta ställning till och förhålla oss till.
Och hur är det då att komma från ett annat land med
ett annat regelverk och försöka förstå alla dessa sidor
med regler som företagen ska förhålla sig till? Om vi
ska förenkla för dem som är födda och uppvuxna i
Sverige men också för alla invandrare som kommer
till Sverige måste det till en förenkling av det regel-
verk som gäller småföretagande i dag.
Jag vet att det är väldigt många som skulle vara
beredda att skaffa sig ett eget jobb men också försörja
många andra om man bara hade större möjligheter till
förenklingar just när det gäller småföretagarområdet.
Där hoppas jag att det finns en tydlig ambition hos
Mona Sahlin från historien som näringsminister att
faktiskt också kunna göra någonting på detta område.</pre><pre>Anf.  14  YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman! Jag vill upprepa min fråga till Mona
Sahlin som hon inte svarade på. Den var även riktad
till Kalle Larsson. Den gällde om vi mycket snabbt
skulle kunna införa antidiskrimineringsbyråer i hela
landet och att vi ger dem tillräckligt med resurser.
Även när det gäller diskrimineringsklausuler vid
offentlig upphandling undrar jag om det är någonting
som vi kan vara överens om att väldigt snabbt
genomföra och att det också ska vara effektiva klau-
suler.
Jag vill gå in på Moderaternas och Folkpartiets
förslag, och först vill jag ta upp språktestet. Språkt-
kestet är ett otroligt odemokratiskt förslag som sorte-
rar människor. Sara från Somalia, som bara har gått i
byskola i tre år blir väldigt diskriminerad jämfört med
Helmut från Tyskland som har en högre utbildning
och ett språk som ligger närmare det svenska. Vi
sorterar människor på ett sätt som jag inte förstår att
ett parti som Folkpartiet vill ställa sig bakom. För mig
är det ett ointellektuellt förslag.
Sakkunniga i ämnet språkinlärning, till exempel
Kenneth Hyltenstam och Inger Lindberg, hävdar att
man inte underlättar språkinlärning för vuxna genom
denna typ av krav. För att komma in i det svenska
samhället är det absolut viktigaste för språkinlärning-
en att man på fritiden har kontakt med svenskar.
Språkinlärning är också en fråga om resurser. När
jag kom till Sverige var jag 15 år. Och jag tror inte att
jag hade stått här i dag om inte jag under två och ett
halvt års tid hade fått två timmars svenskundervisning
i veckan ensam med en svensklärarinna. Det som jag
då inte visste var att min lärarinna Inger Hultén - jag
kommer alltid att komma ihåg hennes namn - under
det sista ett och ett halvt året gjorde detta ideellt. Men
det sade hon aldrig till mig eller till mina föräldrar.
Men jag fick alltså två timmars svenskundervisning
varje vecka under två och ett halvt års tid. Mitt
svenska språk hade aldrig varit så bra som det är om
jag inte hade fått det.
Jag tror att det handlar om att ge människor möj-
lighet att lära sig språket. Det handlar om att satsa
pengar på detta, att satsa resurser på sfi-undervisning
och i skolan. Det är en fråga om pengar, ingenting
annat.
Man tror att man genom ett språktest ska motivera
människor att lära sig svenska. De allra flesta vill lära
sig svenska. De som inte vill det har gett upp därför
att de känner sig så maktlösa och så utanför.
Förslaget om jobb med lägre lön eller praktik nå-
gonstans är också mycket ointellektuellt. Det visar att
man har väldigt dåliga kunskaper om hur situationen
på arbetsmarknaden ser ut. Bland dem som får prak-
tikplatser med lägre lön än de som har riktiga anställ-
ningar är det nästan ingen som får vara kvar på den
arbetsplatsen efter praktiktiden. Däremot bland dem
som går in som vikarier med en riktig lön, alltså med
riktiga villkor och är likvärdiga med någon annan, är
det väldigt många som får vara kvar eller som kan
utnyttja denna tid som en arbetslivserfarenhet som
ger jobb på andra ställen.
Jag förstår inte hur ett parti som Folkpartiet med
så många lärare kan komma med så ointellektuella
förslag.
Jag blev inte riktigt färdig när det gäller detta med
fiendebilder. Kriget mot terrorism skapar fiendebil-
der. Och vi måste agera här. Vi påverkas både av
fiendebilderna i svenska medier och av fiendebilderna
i amerikanska medier. Vi måste förhålla oss till detta.
Vi måste ha mer kunskap om hur dessa fiendebilder
påverkar oss. Vi måste diskutera mediernas roll när
det gäller att skapa dessa fiendebilder och hur de
faktiskt påverkar integrationen och diskrimineringen i
vårt samhälle i dag.</pre><pre>Anf.  15  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag vill redan från början be om ur-
säkt för att jag inte kommer att hinna svara på alla
frågor men jag ska göra ett försök.
Det har, både här i dag och många gånger tidigare,
till leda upprepats att ingenting har hänt. Menar ni
som säger det på allvar att regeringens och riksdagens
förslag och konkreta agerande under de senaste åren
inte har någon som helst del i att arbetslösheten så
dramatiskt har minskat för dem som vi kallar invand-
rare och i att sysselsättningen har gått upp mer än den
gjort på mer än två årtionden? Är det bara så att det
som inte har gått bra har jag personligen ansvaret för,
medan jag inte har någon som helst del i det som
faktiskt fungerar? Det där är inte speciellt trovärdigt.
Moderaterna säger att man ska ha stå-på-egna-
ben-perspektivet. Men jag vill säga att det är det evi-
ga stå-på-egna-ben-perspektivet och detta med att
ensam är stark utan att också ha diskrimineringsper-
spektivet som är farligt. Det är det som ger intrycket
att om en individ råkar ut för problem på arbetsmark-
naden beror det på att han eller hon inte riktigt har
tagit för sig, varit framme och varit stark. Man måste
se diskrimineringen. Detta är en annan sak än mobb-
ning, Bo Lundgren, så plugga på skillnaden mellan
mobbning i största allmänhet och det som vi nu dis-
kuterar, alltså strukturell diskriminering av den som
är mörk i hyn eller som har ett annorlunda namn!
Bo Lundgrens andra fråga var: Varför ska man
inte kunna få ersättning för att man är aktiv? I intro-
duktionen i dag ingår arbetsvärdering, praktikplats,
utbildning och ersättning för det. I storstadsavtalen
har man fått fram många bra exempel. Ni är ju mot
storstadsavtalen, så det här kanske gör att ni kan änd-
ra er. Till exempel i Skärholmen har man arbetat
precis på det sättet, och det är detta som vi nu ska
göra till nationell politik. Självklart ska det alltid löna
sig att arbeta.
Folkpartiet frågar: Kan vi inte kombinera arbete
och svenskundervisning? Men det är ju det som görs,
Lars Leijonborg! De stora förändringarna under de
senaste åren har ju skett på just detta område. Jag tror
att också det är en av förklaringarna till de positiva
förändringar som skett vad gäller arbetslösheten. Det
handlar inte bara om konjunkturen, som förstås är en
viktig förklaring, utan också om just detta. Det som
fattas i dag är platser för praktik. Vi måste hjälpas åt
så att också arbetsgivarna ställer upp med platser. Vi
kan förändra systemen hur mycket vi vill, men det
behövs också att såväl kommunala och statliga som
privata arbetsgivare ställer upp med de praktikplatser
som krävs.
Så är det ju också med diskrimineringen. Hur
mycket vi än snabbt validerar, hur snabbt man än lär
sig svenska och hur mycket man än jobbar med prak-
tikplatser kommer det inte att gå att i grunden föränd-
ra integrationen om inte också arbetsgivaren ser
kompetensen hos individerna.
Lars Leijonborg hade också en fråga i sitt förra
inlägg som jag helt kort vill svara på. Vi har inga
planer på att införa språkkrav när det gäller medbor-
garskap. Det får Moderaterna och Folkpartiet, hoppas
jag, fortsätta att vara ensamma om att kräva här i
kammaren. Däremot ska vi fortsätta att förändra
svenska för invandrare. Vi har nyligen byggt ut med-
borgarskapsmöjligheten så att man kan ha dubbla
medborgarskap därför att tillhörigheten till ett land i
dag ser så annorlunda ut. Dit hör inte kravet på språk.
Under de två år - det är fråga om två år - som jag
varit ansvarig för integrationen har jag agerat, och jag
ska försöka göra det i ännu högre grad. Jag har också
pratat och ska fortsätta att göra det i ännu högre grad.
Det är nämligen en lika viktig del - om vi verkligen
ska förändra vad gäller opinion, värderingar, rasism
och främlingsfientlighet - att också med ord agera
och försöka förändra många människors egen bild av
det blågula Sverige och av dem som vi nu kallar in-
vandrare som de ständigt annorlunda.
Till sist vänder jag mig till Yvonne Ruwaida. Vi
har nu försökt med lokala diskrimineringsbyråer. Det
ska bli spännande att se om vi kan fortsätta och också
utvidga där - självfallet är jag beredd till det.</pre><pre>Anf.  16  BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag förstår i och för sig inte Social-
demokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets
upprördhet över att det rimligen kan sägas att man
ska ha kunskaper i svenska språket om man ska vara
medborgare i Sverige. Det tycker jag i grunden är
ganska naturligt. Jag säger att även om det kan vara
en signal till att språkkunskaper är viktiga och kan
spela en roll i det avseendet, så är det inte det som är
det väsentliga och avgörande när det gäller integra-
tionen och att se till att människor verkligen blir del-
aktiga och kommer bort från utanförskapet.
Det som är väsentligt är arbetet. I arbetet ligger ju
också att umgås med andra människor och att skapa
sig en plattform och också väldigt mycket kampen
mot diskriminering. Det är inte detsamma som mobb-
ning. Varje sak som går emot detta med människors
värde och lika rättigheter är något som måste bekäm-
pas. Det är en självklarhet att vi måste göra det men
det måste göras på rätt sätt.
Jag tror också att idrotten kan spela en roll. Jag
tror att Zlatan, Martin Dahlin och många andra spelar
en roll och kommer att fortsatt göra det - liksom
många andra för den delen. Det är alltså egentligen
inte däri problemet ligger, utan det stora problemet är
det som regeringen har gjort med satsningar av olika
slag - ta-hand-om-perspektivet. Vad vi behöver är att
du ska kunna försörja dig själv. Men det är inte så att
ensam alltid är stark. Ingen människa är stark ensam
- utan gemenskap, utan vänner och utan en familj.
Många saknar det. Detta är en självklarhet.
Vi måste gemensamt ta ett politiskt ansvar för den
som i grunden tappar förmågan. Men att stötta män-
niskor för att ta det egna ansvaret, utnyttja det egna
initiativet och företa sig någonting - att arbeta - är
grunden. Det är där bristen ligger. Det är därför som
jag säger: Avskaffa det som i dag kallas för integra-
tionspolitik och för i stället en politik som ger fler
företag och fler jobb och som gör det möjligt och
lättare att skaffa ett arbete, Det är, Kalle Larsson och
många andra, bättre att ha ett arbete med lägre lön om
man får behålla mer av den lön man får än att inte ha
något arbete alls. Detta, ett arbete, är det som främjar
integration, som motverkar diskriminering och som
gör att vi alla får det mycket bättre.</pre><pre>Anf.  17  LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Vi har diskuterat sysselsättningsgra-
den bland invandrare. I den statistik som jag har med
mig här i kammaren jämförs medborgare från EU-
området med medborgare från länder utanför EU. Då
inkluderas till exempel invandrare från Balkan i be-
greppet invandrare. I den gruppen, invandrare från
länder utanför EU, har sysselsättningsgraden från år
2001 till år 2002 sjunkit från 50 % till 45,9 %. Det
tycker jag är en ganska alarmerande siffra.
Jag vill gärna hylla Yvonne Ruwaidas lärare Inger
Hultén som ideellt ställde upp så fint för Yvonne
Ruwaida. Det är ett exempel på hur fantastiskt myck-
et fint som görs från Sveriges lärare som jobbar med
invandrare. Mona Sahlin har sagt här att man i den
här debatten inte ska vara så enögd att man glömmer
bort att säga ett uppmuntrande ord till exempel till
dem som jobbar på Rosengårdsskolan. Jag var där i
tisdags, och de gör ett fantastiskt arbete under mycket
svåra omständigheter men lyckas ändå på många sätt.
Men vilket budskap sänder vi till dem? Vad har vi
för besked till Ilmar Reepalu och andra kommunal-
politiker i Malmö? Är vi från rikspolitikernas sida
redo att lägga om politiken så att de får bättre stöd i
sina viktiga insatser?
Jag tycker att vi har redovisat ett stort antal kon-
kreta förslag med jobbgaranti, småföretagarsatsning-
ar, sänkt arbetsgivaravgift, språkkrav för medborgar-
skap och mycket annat - en bättre sfi-undervisning,
rätt att välja sfi-anordnare och så vidare. Jag tycker
att regeringssidan i stort sett saknar besked om nya
inslag i integrationspolitiken.</pre><pre>Anf.  18  STEFAN ATTEFALL (kd):
Herr talman! Mona Sahlin tycker att vi ska be-
römma henne för den nedgång som varit i arbetslös-
heten bland människor med invandrarbakgrund.
Det är på något sätt socialdemokratisk taktik all-
tid: Beröm oss när siffrorna pekar åt rätt håll och
skyll på USA och världskonjunkturen när siffrorna
pekar åt annat håll. Vad har hänt under de år Mona
Sahlin säger har gått åt rätt håll? Visst har det gått åt
rätt håll därför att vi har haft en stark internationell
konjunktur. Under samma tid har elva av EU:s länder
haft en starkare sysselsättningsuppgång generellt sett
än vad Sverige har haft. Det smittar också av sig på
människor med invandrarbakgrund. Det vore mycket
märkligt annars.
När konjunkturerna viker vet vi att det är USA
och andra länder som är problemet.
Denna ovilja till tankarna på ett mer omfattande
lärlings- och praktiksystem. Bland annat påstår Kalle
Larsson att det skulle innebära att man ställer arbetare
mot arbetare. Jag delar den uppfattning som forskarna
på dagens DN Debatt skriver: "Nyckeln till integra-
tion för vuxna invandrare ligger i att de snabbt kom-
mer ut i arbetslivet." Vi måste snabbt få ut människor
i arbetslivet, få bort trösklar som gör att man inte
kommer in i arbetslivet. Det är ett egenvärde i de
sociala kontakter som skapas i arbetslivet. Det är ett
egenvärde att lära sig hur arbetslivet fungerar i Sveri-
ge. Det är ett egenvärde att ha referenser för andra
jobb framöver och självklart också att lära sig ett
yrke, och det är ett egenvärde att ha ett lärlingssystem
- det finns väl beskrivet i kristdemokratiska motioner
- som handlar om att kombinera det men utbild-
ningsinsatser av olika slag.
Vi måste få in många människor i arbetslivet. Se-
dan måste människorna självklart ha goda möjligheter
att gå vidare i arbetslivet och göra karriär på olika
sätt. Om man aldrig får in sin fot är man såld. Det är
det som har hänt. Jag skulle vilja fråga Mona Sahlin:
Varför kan vi inte följa SNS forskares förslag? Varför
kan vi inte följa de riksdagsmotioner där sådana sy-
stem föreslår? Varför avslår socialdemokraterna så-
dana här förslag?</pre><pre>Anf.  19  KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Först till Yvonne Ruwaida. Visserli-
gen är Miljöpartiet kända för en märklig förhand-
lingsteknik, men det var ändå något nytt att i en öp-
pen kammardebatt lyfta fram förslag som vi redan en
gång har kommit överens om. Men det är riktigt att vi
fortfarande är överens om det vi var överens om in-
nan debatten. Det är rätt med antidiskriminerings-
klausuler, det är också rätt med lokala antidiskrimine-
ringsbyråer, såväl som alla de andra 119 punkterna i
vår överenskommelse.
Vad är det vi är mest stolta för i integrationspoli-
tiken? Det är inte särskilt mycket att vara stolt över
med svensk integrationspolitik i dag. Vi vet att det
som det möjligen borgerliga regeringsalternativet står
för är någonting etter värre. Därför har vi lyckats
avvisa en borgerlig regering där Maud Olofsson så
gärna vill ingå. Det är mycket värt i sig. Men det har
också börjat infinna sig en insikt, hoppas jag, i integ-
rationsministerns tänkande, och kanske kan det också
bli verklighet i integrationspolitiken, och det handlar
om att det inte är tillräckligt med att bara lyfta upp
vissa områden som är socialt eftersatta, som man
brukar uttrycka det. Snarare, och det är viktigt, hand-
lar det om att ifrågasätta de allra mest segregerade
bostadsområdena, de som har växt fram i innerstäder-
na och i villaförorterna. Det är maktens privilegier
som måste ifrågasättas, utmanas, undergrävas, be-
kämpas. Möjligen är den insikten någonting som
håller på att slå rot. Det vore i så fall utmärkt.
Avslutningsvis: Kampen mot rasismen är inte
bara något man diskuterar här i kammaren, utan den
är mycket konkret. Den 7 december samlas nazister
och högerextremister i Salems kommun söder om
Stockholm. Jag skulle vilja uppmana samtliga leda-
möter i denna kammare och alla som lyssnar att på
något sätt sluta upp i den antirasistiska motmanifes-
tationen före kl. 14.00. Det är viktigt att vi ser att man
inte bara pratvägen vill göra någonting mot rasism, i
det här fallet nynazism, utan att man faktiskt är be-
redd att i konkret handling visa den 7 december före
kl. 14.00 i Salems kommun att hela det här landet ska
vara en nazistfri zon.</pre><pre>Anf.  20  MAUD OLOFSSON (c):
Herr talman! Låt mig först säga att det har varit
bra debatt och det är bra att vi har fått föra den i Sve-
riges riksdag. Men vi har mycket ogjort. Vi har
mycket kvar innan vi har kommit till några vettiga
resultat.
Jag tycker också att det är bra om vi har en
gemensam insikt om att jobben är det viktigaste sättet
att få integration, att det är jobb, jobb, jobb som
måste vara den huvudsakliga inriktningen. Jag fick
inte svar på min fråga till statsrådet om regeringen är
beredd att ändra de system som finns i arbetsmark-
nadspolitiken, i företagspolitiken och göra det enklare
för varje individ att faktiskt få åtgärder som är anpas-
sade just till den enskilde individen. Det är här många
gånger som varje människa stöter på patrull när man
vill skaffa sig en utbildning, när man vill ha en prak-
tikplats och när man vill göra olika saker. Det är här
man stöter på patrull. Också de som jobbar med de
här systemen inser att det är just det som är hindret.
Jag ser fram emot konkreta förslag på det här om-
rådet. Tyvärr är jag lite tveksam om det kommer
några, men jag hoppas ändå att det finns en insikt om
detta.
Det jag inte heller fick svar på gällde statens egen
diskriminering. Jag håller med om att det finns
diskriminering på alla plan, inklusive de politiska
partierna i Sveriges riksdag. Men vad gör regeringen
åt det faktum att också staten diskriminerar som ar-
betsgivare? Vad finns det för konkreta handlingspla-
ner för att förändra detta och göra det bättre?
För Centerpartiets del menar vi att samhället
byggs underifrån. Det byggs av individer, av olika
förmågor, olika kunskaper. Vi bidrar allihop till det
gemensamma. Då är det viktigt med rätten att få vara
den här individen, att samhället ska finnas där med
olika insatser och olika stöd som är anpassade till just
en som individ. Vill man starta företag, vill man job-
ba som lärare eller vad man nu vill göra ska åtgärder-
na inriktas på den enskilda individen. Det ger själv-
känsla, och det är också bra för det gemensamma om
vi åstadkommer en sådan ordning.</pre><pre>Anf.  21  YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman! Att ge invandrare lägre lön för ett
arbete är inte att skapa integration. Det är att cemen-
tera en låglönegrupp. De som får ett jobb är de som
har varit vikarier med en rätt lön. Det är de som får
behålla ett jobb. Det är de som kommer in på arbets-
marknaden. Att få en praktikplats till en billig peng
innebär att man uppskattas inte, att man inte värderas
av arbetsgivaren, och man får inte fortsätta.
Förebilder pratas det mycket om. Vilket ansvar tar
Bo Lundgren? Har ni en ekonomisk talesman med
utomeuropeisk bakgrund? Vilket ansvar tar ni social-
demokrater? Har ni en minister med utomeuropeisk
bakgrund, eller utom-EU-bakgrund?
Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi faktiskt
rannsakar oss själva. Jag tycker också att det är oer-
hört viktigt att vi i dessa tider fokuserar vad kriget
mot terrorism kommer att skapa för problem med
integration. Kriget mot terrorism skapar fiendebilder
både här i Sverige och i hela världen, och vi påverkas
av dem. Människor diskrimineras mer, speciellt dem
med muslimsk kulturbakgrund - de behöver inte vara
muslimer själva. Men det påverkar många fler in-
vandrare, speciellt dem med icke-EU-bakgrund.
Det här är någonting vi måste fokusera och jobba
mycket mer med. Det är nästan ingen som har nämnt
det. Det är ingen heller som har nämnt ordet islamo-
fobi, såvitt jag minns. Jag undrar varför. I en diskus-
sion om integration är det ett av de viktigaste. En av
de mest marginaliserade grupperna i samhället i dag
är muslimer. Det har hänt mycket sedan den 11 sep-
tember. Utanförskapet har ökat.
När det gäller diskriminering förstod jag inte rik-
tigt Kalle Larsson. Jag vet att vi är överens om att
genomföra de här två sakerna. Men det jag ville höra
var att vi kan genomföra dem snabbt och med mycket
resurser, med en bra lagstiftning. Det var det svar jag
ville ha, inte att vi skulle genomföra det som vi var
överens om, utan det var tidsplanen jag efterfrågade.</pre><pre>Anf.  22  Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Bara två korta kommentarer. Jag har
inte stått här för att jag vill ha beröm, Stefan Attefall,
utan bara med en vädjan om att vi måste se både
framgångar och misslyckanden. Om vi snabbt ska få
ut människor i arbetslivet måste också arbetslivet
snabbt släppa in människor med utländsk bakgrund.
Det är därför vi är överens om att diskrimineringen
blir en avgörande faktor.
Den andra kommentaren är att vi ska fortsätta att
förändra introduktionen. Jag gillar praktikplatser så
mycket att jag tillsammans med arbetsgivarna inte
bara ska prata om dem utan faktiskt få fram dem,
praktikplatser i praktiken med andra ord.
Allra sist, herr talman, vill jag säga att jag, precis
som Maud Olofsson, tycker att det har varit en bra
debatt. Den har varit härligt fri från främlingsfientlig-
het och härligt fri från rasism, till skillnad från de-
batter i så många av Europas parlament. Tack för det!
Det är också en bidragande orsak till att jag tror att vi
den här gången har förutsättningar att verkligen för-
ändra hur det ser ut för alla som lever i Sverige.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>2 §  Frågestund</pre><pre>Anf.  23  TREDJE VICE TALMANNEN:
Nu följer veckans frågestund. Jag får hälsa utri-
kesminister Anna Lindh, statsrådet Ulrica Messing,
socialminister Lars Engqvist, finansminister Bosse
Ringholm och statsrådet Berit Andnor välkomna till
kammaren. Utrikesministern besvarar såväl allmän-
politiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsom-
råde. Frågor till övriga statsråd förutsätts beröra deras
ansvarsområden inom regeringen.
Valfusk</pre><pre>Anf.  24  GUNILLA CARLSSON  i Tyresö
(m):
Fru talman! Gällande vallagar syftar till att vi ska
ha respekt för de demokratiska institutionerna i Sve-
rige, men också till att på olika sätt underlätta för
människor som av olika skäl inte på egen hand kan gå
och rösta. Det öppnas möjligheter till ombudsröst-
ning, till institutionsröstning och många andra sätt.
Systemet förutsätter att de politiska partierna age-
rar inom ramen för dessa bestämmelser. Nu har vi,
framför allt i Stockholm, sett att det har förekommit
vad man kan anta stora övergrepp mot systemet.
Jag skulle därför vilja fråga utrikesminister Anna
Lindh, även om Bosse Ringholm i hög grad är berörd,
om de diskussioner som har förts kommer att föranle-
da regeringen att ta tag i frågan, att överväga lagänd-
ringar, men också att börja fundera på vilket ansvar
det socialdemokratiska partiet och regeringen har i
frågan.</pre><pre>Anf.  25  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Om det över huvud taget förekommer
något slags fusk är det självklart allvarligt. Det inne-
bär dock inte på något sätt att den socialdemokratiska
regeringen skulle vara ansvarig. Att antyda det tycker
jag leder lite långt, Gunilla Carlsson.
Jag tycker att vi ska låta den instans som har att
pröva sådana frågor, nämligen valprövningsnämnden,
avgöra frågan. Den har också avgjort frågan och
funnit att om det har förekommit något som inte till
hundra procent har varit korrekt så har detta inte
påverkat valet. Därför finns det ingen anledning att
göra om något val.
Jag tycker att behörig instans ska avgöra frågan.
Jag tycker dessutom att detta är allvarligt nog i sig,
utan att man skruvar upp det till en sådan nivå att
regering, parti och en hel riksdagsgrupp görs ansvari-
ga.</pre><pre>Anf.  26  GUNILLA CARLSSON  i Tyresö
(m):
Fru talman! Tack så mycket för svaret. Det visar
vilket lättsinne som präglar den här frågan och den
inställning som regeringen har: Även om det har varit
lite fusk så är det inte så farligt.
Här har bestämmelser överträtts, och det finns en
minister i regeringen som har ett indirekt ansvar för
det som har skett. Därför tycker jag att det är ett an-
svar både för riksdagen och för Sveriges regering att
få människor att ha tilltro till det demokratiska syste-
met. Det handlar också om vilket anseende vi får i
utlandet när man ser att det har förekommit en syste-
matik i detta, både internt i det socialdemokratiska
partiet och också i den valhandling som skedde i
höstas.
Jag tycker därför att det är viktigt att vi funderar
på vallagarna, på ombudsröstning och på valpröv-
ningsnämndens sammansättning. Det finns en hel del
renhållningsarbete som behöver göras på alla nivåer.</pre><pre>Anf.  27  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Det är självklart, Gunilla Carlsson, att
detta tas på stort allvar, och att alla som på något sätt
kan påverka en sådan här situation måste se över vad
som eventuellt har gått fel och vad som görs i fort-
sättningen. Det är fullständigt självklart.
Jag tycker att det har varit uppenbart för var och
en som har läst tidningarna de senaste veckorna att
det finns en ordentlig självkritik i Stockholm där detta
har skett. Jag tror dock inte att det väcker omvärldens
respekt ifall man i stället för att göra detta till en
viktig formell fråga, där man också tar ansvar för det
som har skett, gör det till ren partipolitisering. Det är
vad Gunilla Carlsson nu gör.
Nyföretagandet</pre><pre>Anf.  28  SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Om Sverige ska stå sig starkt som in-
dustri- och välfärdsnation är det angeläget att vi har
ett gott företagsklimat och mycket nyföretagande. I
veckan kom ännu en rapport som bekräftar att det
tyvärr inte står så bra till med företagandet, i synner-
het nyföretagandet, i Sverige.
Jag skulle vilja fråga den minister som känner sig
manad att svara. Vilka slutsatser drar regeringen av
att Sverige ligger i bottenskiktet, på 31:a plats av 37
undersökta länder, när det gäller företagande och
entreprenörskap? Är regeringen beredd att gå från ord
till handling? Det har ju länge talats om att förenkla
regelverket, och Simplexgruppen har sett över det,
men det händer väldigt lite.
Nu har vi fått ännu ett dokument som visar att det
är dåligt ställt med nyföretagandet i Sverige. Vilka
slutsatser drar regeringen av den rapport som kom i
veckan?</pre><pre>Anf.  29  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det duggar många rapporter, och un-
der senare tid har det kommit rapporter som exem-
pelvis visat att Sveriges tillväxtförmåga av World
Economic Forum graderats upp från nionde till femte
plats. Det är ett uttryck för ett gott näringsklimat och
för att det finns goda förutsättningar att även starta
företag i Sverige.
Det kom också en rapport i dagarna som visar att
Sverige har den allra främsta placeringen när man
mäter ländernas förmåga att ta till sig exempelvis ny
teknik och förvandla ny teknik till nya arbetsplatser
och nya företag. Där har Sverige en väldigt fram-
skjuten ställning, vilket visar att vi snarast har stärkt
våra positioner jämfört med omvärlden. Detta har
skett genom att vi under senare tid har skött ekono-
min på sådant sätt att Sverige i dag har en dubbelt så
snabb tillväxt som den i omvärlden. Det är bra både
för att starta företag och för att skapa nya arbetsplat-
ser.</pre><pre>Anf.  30  SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Jag tycker att det är lite allvarligt att
finansministern bara viftar bort frågan och säger att
det nog inte är så illa ställt som sådana rapporter
visar. Det är fråga om en mycket seriös undersökning,
gjord av Global Entrepreneurship Monitor. Till och
med Näringsdepartementet var med och arrangerade
det seminarium som hölls i veckan och där detta
presenterades.
Finansministern slätar bara över och säger att det
är väl ännu en rapport bland många, och han är nöjd
med situationen. Är det verkligen så illa? Tycker inte
regeringen att det är hög tid att förbättra entrepre-
nörskapsklimatet, företagsklimatet, för att också
framgent säkra välfärden och Sverige som industri-
nation? Eller tycker regeringen verkligen att det är
bra som det är, att vi ligger 31:a bland 37 länder när
det gäller nyföretagande, och att vi ska nöja oss med
den bottenplaceringen?</pre><pre>Anf.  31  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Vi tar självfallet alla rapporter på fullt
allvar, men man måste se till helheten, Sven Berg-
ström, och helheten visar att Sverige har en väldigt
framskjuten position när det gäller tillväxten. Vi har
avancerat från nionde till femte plats på den lista som
handlar om alla utvecklade länder. Vi har tillmätts en
topplacering när man har mätt framför allt länder som
har förmåga att tillvarata ny teknik och utveckla nya
företag och nya arbetsplatser.
Vi vill självfallet se att ännu fler företag startas.
Därför har regeringen satt upp mycket ambitiösa mål
om att vi ska ha 80 % sysselsatta år 2004. Vi har
också satt upp en rad andra mål som understöder den
utvecklingen, och vi gör en hel del insatser för att
förändra och förenkla för de små företagen. Vi har
infört nya regler som till exempel ger företagen möj-
lighet att skjuta upp skatten, vilket underlättar star-
tandet av nya företag. Det sker alltså mycket, men det
kan alltid göras mer för att både starta nya företag och
skapa nya arbetsplatser.
Barnfattigdom</pre><pre>Anf.  32  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Berit And-
nor med anledning av en alldeles färsk rapport från
Rädda Barnen som heter Barnfattigdomen i Sverige
2000. Jag vill ställa frågan eftersom det är en uppfölj-
ning av den rapport som lämnades i mars i år. Den
visar att väldigt många barn i Sverige fortfarande
lever i fattigdom, och skillnaderna blir allt större
mellan dem som lever i rika familjer, om man kan
kalla dem så, och fattiga familjer.
Eftersom jag har hört att statsrådets ambition är
att ta upp dessa frågor vill jag fråga: Vilka förslag
avser statsrådet lägga fram med anledning av rappor-
ten?</pre><pre>Anf.  33  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Det är korrekt som Chatrine Pålsson
säger att Rädda Barnen har lämnat en rapport där man
tar upp frågan om hur det ser ut i barnfamiljer med
ont om pengar.
Det finns en diskussion kring hur begreppet fat-
tigdom ska definieras. Mot bakgrund av inte bara den
här rapporten utan också andra undersökningar som
gjorts, till exempel i Välfärdsbokslutet, har jag dragit
slutsatsen att det som krävs är en ökad kunskap om
hur det ser ut i denna fråga.
Det är också bakgrunden till varför jag har kallat
till ett kunskapsseminarium som kommer att genom-
föras efter årsskiftet. Vi ska bjuda in experter och
andra kunniga inom området för att få en gemensam
kunskapsbas inom detta område.
Syftet med politiken är att skapa utjämning och
särskilt rikta in sig på de barn som lever i familjer där
man har ont om pengar.</pre><pre>Anf.  34  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Jag tackar självklart för det initiativet.
Det är alldeles utmärkt. Men när Rädda Barnen hade
kampanjen Räkna med mig, gällde det mycket mer än
den ekonomiska situationen. Det är nödvändigt att vi
generellt på ett mycket tydligare sätt räknar med
barnen.
Jag vill ställa den fråga som jag har ställt förut:
Avser statsrådet Andnor ta initiativ till en barnbilaga i
budgeten? Hon kanske nu när finansministern sitter
bredvid henne i kammaren kan få gehör för detta. Det
skulle ge oss alla en tydligare bild av hur förslagen
kan komma att få konsekvenser för våra barn.</pre><pre>Anf.  35  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Inriktningen på den socialdemokra-
tiska politiken är att utjämna mellan dem som inte har
barn och dem som har barn. Familjepolitikens olika
delar är uppbyggd på det sättet.
Under det senaste året har vi genomfört en rad
olika reformer som syftar till att skapa en bättre eko-
nomisk situation för barnfamiljerna och ytterst också
för de familjer där man har ganska ont om pengar.
Det ska vi jobba vidare med. Det kan krävas yt-
terligare åtgärder. Jag har för avsikt att efter kun-
skapsseminariet gå vidare i frågan och vidta de åtgär-
der som jag tillsammans med andra kan tycka vara
riktiga att genomföra.
När det gäller barnbilagan är det något som vi just
nu och under nästa år bereder i Regeringskansliet.
Avsikten är att vi i samband med budgeten och vid
alla andra beslut ska integrera ett barnperspektiv i allt
beslutsfattande.
Sommararbetets effekt på socialbidrag</pre><pre>Anf.  36  HANS BACKMAN (fp):
Fru talman! I somras uppstod en debatt i mitt
hemlän Gävleborg angående att socialtjänstlagen ger
kommunen rätt att besluta om en familjs socialbidrag
ska reduceras eller inte då familjens barn i åldern 13-
17 år arbetar under sommarlovet.
Det har visat sig att omkring hälften av landets
kommuner i dag tillämpar möjligheten att minska
familjens socialbidrag då barnen sommarjobbar. Jag
anser att samhället ger helt fel signaler när sådana
beslut fattas. Kommunen säger om inte direkt så i
varje fall indirekt till dessa ungdomar att det inte
lönar sig att arbeta och försöka förbättra sin eller
familjens inkomst.
Jag vill därför fråga socialministern om han har
tagit eller är beredd att ta initiativ till att socialtjänst-
lagen ändras så att möjligheten upphör för kommunen
att reducera familjens socialbidrag när barnen som-
marjobbar.</pre><pre>Anf.  37  Socialminister LARS ENG-
QVIST (s):
Fru talman! Låt mig först upplysa Hans Backman
om att med den regeringsombildning som har genom-
förts ligger ansvaret för socialtjänstfrågorna från och
med nu hos statsrådet Morgan Johansson. Men efter-
som jag har haft ansvaret för frågorna fram till nu kan
jag ändå svara Hans Backman.
Kommunerna ha möjlighet att göra individuella
prövningar. De har möjlighet att låta den familj, eller
den ungdom det handlar om som sommarjobbar, att
behålla en del av inkomsten eller hela inkomsten. Det
är inte så, som det har uppfattats, att det skulle vara
omöjligt att göra en sådan bedömning. Det visar sig
också att kommunerna gör olika bedömningar.
Jag har sagt att jag tycker att det är rimligt att man
ser till att också de ungdomar som jobbar på somma-
ren och vars föräldrar är beroende av socialbidrag ska
få känna att det faktiskt betyder någonting för dem
själva att de jobbar under sommaren.
Jag tror att det är möjligt att göra detta utan att vi
får ett egendomligt system där socialbidrag betraktas
som en absolut rättighet oavsett familjens inkomster.
Jag har förstått att de flesta kommuner hanterar detta
ganska rimligt.</pre><pre>Anf.  38  HANS BACKMAN (fp):
Fru talman! Det är just det som jag tycker är pro-
blemet. Vissa kommuner använder sig inte av möjlig-
heten. Men jag vet att socialnämndens ordförande i
Gävle tycker att det är helt okej. I Hofors tycker man
inte att man ska göra så. Det blir en väldig orättvisa
för ungdomar som bor i olika kommuner.
Jag känner att det vore rimligt att ändra lagen.
Annars måste min fråga till socialministern bli: Hur
tror socialministern att ungdomarna uppfattar det
viktiga i att jobba och förtjäna en inkomst om det
visar sig att man tar pengar från föräldrarna om den
unga gör en insats och jobbar, medan kompisen som
har föräldrar som inte har socialbidrag får behålla
hela sin lön? Jag tycker att det blir en konstig signal.
Det måste alltid löna sig att arbeta.</pre><pre>Anf.  39  Socialminister LARS ENG-
QVIST (s):
Fru talman! Detta rör flera ganska svåra principi-
ella ställningstaganden.
Den första frågan är om det är kommunerna som
ska bestämma över de enskilda insatserna inom indi-
vid- och familjeomsorgen eller socialtjänsten. Jag
tycker att kommunerna ska göra det och att kommu-
nerna ska göra prövningen. Vi bör inte från statens
sida gå in och reglera vilka bedömningar man ska
göra.
Den andra principiella frågan handlar om hur vi
ser på familjen. Jag tycker att det är rimligt att barn
eller ungdomar som arbetar över sommaren ska vara
medvetna om att de faktiskt också ska betala för de
kostnader som han eller hon har inom familjen. Det är
inte orimligt att de bidrar till en del av familjens kost-
nader.
Den tredje principiella frågan gäller följande. Om
vi ska få unga människor att intressera sig för ett
sommarjobb ska de få känna att de får behålla någon
del, och att någon del av inkomsten förbättrar deras
egen möjlighet att göra en semesterresa eller något
annat.
Dessa tre saker ska sammanvägas. Jag tycker att
det rimligaste är att varje kommun får göra det och att
vi för debatten på det kommunala planet.
USA:s regler vid inresa</pre><pre>Anf.  40  MONA JÖNSSON (mp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till ut-
rikesminister Anna Lindh.
Den 1 oktober i år infördes nya regler vid inresa
till USA. De gäller för personer som är födda i vissa
länder i Mellanöstern. Reglerna innebär att personer
som är födda i Mellanöstern oavsett om de nu är
medborgare i ett annat land måste låta sig fotografe-
ras, lämna fingeravtryck eller bli intervjuade vid in-
och utresa till USA.
Förutom att reglerna är oerhört kränkande för dem
som blir drabbade har vi hört uppgifter om att till
exempel en kanadensisk medborgare med ursprung i
Syrien har blivit utvisad till Syrien och inte tillbaka
till Kanada. Det skulle kunna innebära att en svensk
medborgare med irakiskt ursprung vid besök i USA
skulle kunna skickas tillbaka till Irak som personen
har flytt ifrån.
Jag undrar om ministern tänker göra någonting för
att förhindra att så kan ske.</pre><pre>Anf.  41  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Alla stater har rätt att helt och hållet
själva bestämma vilka regler som gäller för att kom-
ma in i det landet och vara på dess territorium. Sveri-
ge eller något annat land kan aldrig lägga sig i vilka
regler som till exempel USA sätter upp och vilka
kontroller man gör vid sina gränser.
Däremot är det viktigt att de som reser till USA
känner till dessa regler. Därför informerar vi också
om det på UD:s hemsida. Det finns en tydlig infor-
mation om vilka nya bestämmelser som gäller i USA.
Det finns också ett samråd mellan EU-länderna kring
de nya bestämmelserna och eventuella diskussioner
med USA om detta.</pre><pre>Anf.  42  MONA JÖNSSON (mp):
Fru talman! Jag undrar om inte ministern anser att
en svensk medborgare måste känna sig trygg i att
man är svensk och att man blir skickad tillbaka till
Sverige och inte ett tredje land.</pre><pre>Anf.  43  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Om ett sådant fall skulle bli aktuellt
är det självklart att vi menar att svenska medborgare
ska behandlas som svenska medborgare och aldrig i
ett sådant läge riskera att skickas till något annat land.
Det har vi också vid andra tillfällen haft anledning att
diskutera med andra länder.
Regelförenklingar för småföretagare</pre><pre>Anf.  44  INGER NORDLANDER (s):
Fru talman! Vi hör ofta diskussioner om företa-
gens regelverk. Jag läste en artikel i Dagens Industri
måndagen den 25 november om olika förslag som
skulle förenkla och förbättra för företagen. Artikeln
berörde främst deklaration och skatteadministration.
Min fråga går till finansministern. Vad gör reger-
ingen för att förenkla - och då tänker jag mest på
småföretagare - när det gäller deklaration och skatte-
administration?</pre><pre>Anf.  45  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Jag såg också artikeln i Dagens Indu-
stri, som jag tyckte var intressant. Det fanns många
bra uppslag för hur man både via bokföring och
skattelagstiftning kan förenkla för de små företagen.
Det redovisas idéer från ett projekt som görs gemen-
samt mellan Riksskatteverket och Bokföringsnämn-
den bland andra. Jag tycker att flera av idéerna är
värda att följa upp.
Jag kan lägga till i svaret att regeringen har lagt
fram ett förslag som också kammaren har bifallit. Det
innebär att från och med nästa år så får i stort sett alla
enmansföretagare en förtryckt deklarationsblankett på
samma sätt som löntagare har fått hittills. Det under-
lättar naturligtvis företagens deklarationsarbete om
man i stort sett kan kolla av uppgifterna i deklaratio-
nen i stället för att själv göra en sammanställning.
Vi har dessutom försökt att underlätta för mindre
företagare på andra områden genom att ge uppskov
med skatten vid starten av nya företag.</pre><pre>Anf.  46  INGER NORDLANDER (s):
Fru talman! Jag tackar för det utförliga svaret. Vi
vet ju alla hur viktigt det är att skatter och regler
fungerar tillsammans på ett bra sätt.
Jag utgår från - och jag vill gärna ha det bekräftat
av finansministern - att regeringsarbetet med regel-
förenklingar fortsätter med samma höga prioritet. Jag
tänker då särskilt på småföretagarna.</pre><pre>Anf.  47  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Jag kan bekräfta det som Inger
Nordlander säger. Vi har självfallet hög prioritet för
just förenklingsarbeten. Det är Näringsdepartementet
som i första hand har ansvaret för det i dess helhet,
men mycket av detta är sådana lagar och förordningar
som berör både Justitiedepartementet och Finansde-
partementet. Det är naturligtvis hela Regeringskansli-
et som har ansvaret för att vi fortsätter förenklingsar-
betet.
Jag vill gärna understryka det som Inger Nordlan-
der säger; det finns mycket att göra på regelbekämp-
ningens område. Men ibland halkar diskussionen över
till att mer handla om skatter och skattesänkningar.
Jag tror att det är en väldig fördel om vi kan koncent-
rera oss på just regelförenklingar. Där gör regeringen
åtskilligt, och där kan naturligtvis göras mer under
tiden framöver.
Bristen på reumatologer</pre><pre>Anf.  48  OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag har en fråga till socialministern.
Mer än en miljon människor i Sverige har en reu-
matisk sjukdom. Förutom allt personligt lidande är
samhällskostnaderna mycket höga. Tyvärr går bara
20 % av kostnaderna till aktiva insatser som rehabili-
tering och vård. 80 % går till sjukskrivningar och
förtidspensioneringar.
En viktig orsak till detta är bristen på specialistlä-
kare - reumatologer. I mitt hemlän, Gävleborg, finns
det bara ett par stycken, men det finns behov av sex
sju stycken sådana läkare.
Jag undrar vad ministern tänker göra för att för-
bättra tillgången till reumatologer och därmed kanske
få ned kostnaderna för det personliga lidande som
människor ofta drabbas av.</pre><pre>Anf.  49  Socialminister LARS ENG-
QVIST (s):
Fru talman! Owe Hellbergs fråga utgår från den
särskilda situationen för reumatiker. Men den handlar
i själva verket allmänt om vårt ansvar för att utbilda
specialistläkare. Den rör sannolikt också, antar jag,
debatten om det förslag som Socialstyrelsen just nu
arbetar med, nämligen att se över specialistindelning-
en. Jag vill påpeka att Socialstyrelsen arbetar med
den frågan, och inte har kommit med något förslag,
vilket man ibland kan tro av den allmänna debatten.
När det gäller specialistläkare och utbildning av
sådana är det i huvudsak en fråga för Socialstyrelsen
att tillsammans med sjukvårdshuvudmännen planera
för det, mot bakgrund av en bedömning som man
gemensamt gör av behovet. Vi har fyra fem specia-
listyrken där det råder uppenbar brist, och nu arbetar
man tillsammans för att försöka komma undan den.
Totalt sett handlar det om att vi behöver öka ut-
bildningen allmänt av läkare, och det sker nu i ganska
stor omfattning.</pre><pre>Anf.  50  OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Det är just den utredningen som
Reumatikerförbundet funderar mycket på. Det låter
som om förslaget innebär att detta ska bli en del av
den allmänläkarutbildning som finns. Det kan nog bli
svårt att klara av, för det handlar om ett 80-tal dia-
gnoser och en medicinering som inte är så lätt att
genomföra. Den måste göras på ett effektivt och bra
sätt för att den ska fungera för dessa människor. De
säger att de hellre åker längre för att få träffa en spe-
cialist än att de får tillgång till den närhet som en
allmänläkare innebär.
Jag undrar om ministern tänker ställa upp på den
åsikt som Reumatikerförbundet har om att specialist-
läkarna, reumatologerna, ska få finnas kvar som en
specialistfunktion.</pre><pre>Anf.  51  Socialminister LARS ENG-
QVIST (s):
Fru talman! Jag misstänkte att Owe Hellberg i
själva verket ställde frågan just om det som har dis-
kuterats i medierna, nämligen det uppdrag som Soci-
alstyrelsen arbetar med när det gäller att se över spe-
cialistindelningen. Socialstyrelsen har inte kommit
med något förslag, men man har aviserat att man
kommer med det och då får vi pröva det.
Jag vill påpeka att det inte handlar om att avskaffa
någon enda läkare eller något läkaruppdrag. Det
handlar i stället om att diskutera hur man ska indela
de olika specialistfunktionerna. Internationellt förs
det en ganska intensiv debatt om risken för att vi får
en sorts subspecialisering där varje läkare är specia-
list på en så liten del av medicinen så att vi inte på ett
vettigt sätt utnyttjar den totala kunskapen.
Jag vet inte om det är rätt, och jag vet inte hur So-
cialstyrelsens förslag kommer att vara. Men när det
väl kommer fram så finns det en möjlighet till en bred
debatt om hur vi ska dela in det hela. Någon enskild
reumatolog eller läkare som kan hjälpa reumatikerna
ska inte dras tillbaka - tvärtom ska det vara fler läka-
re som kan ge stöd till dem som har reumatiska pro-
blem.
Väginvesteringar</pre><pre>Anf.  52  ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet
Ulrica Messing.
I dag saknas åtta mil mellan Borås och Jönköping
för att sträckan Göteborg-Stockholm ska ha motor-
vägsstandard hela vägen. Just detta att det bara är åtta
mil innebär att den största delen av den trafik som går
mellan Göteborg och Stockholm tar just den vägen.
På vägsträckan har under det senaste året ett antal
olyckor med dödlig utgång skett. En första etapp är
på väg att byggas genom att berörda kommuner lånar
upp pengar. Ur trafiksäkerhetssynpunkt och för att
inte hämma tillväxten i området måste riksväg 40
byggas ut snarast.
Hur tänker statsrådet agera för att vi ska få motor-
väg hela vägen mellan rikets två största städer?</pre><pre>Anf.  53  Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Ett första steg för att kunna möta
Anne-Marie Ekströms fråga är naturligtvis att vi nu
har avsatt pengar för nya investeringar i infrastruktu-
ren. Det var en stor proposition som riksdagen ställde
sig bakom förra året. Då bestämde också riksdagen
att av alla de hundratals miljarder som vi nu ska inve-
stera i infrastrukturen så ska 39 miljarder gå till att
förbättra gamla vägar genom att bredda dem och till
att dra nya vägar där vi kan höja kapaciteten på olika
sätt.
Nu finns det en plan som gäller några år fram i ti-
den, och Vägverket jobbar redan i dag med de förslag
som man ska lämna till regeringen i augusti. Det är
förslag som vi ska ta ställning till nästa höst, och då
ska vi fördela pengarna från den proposition som
riksdagen har ställt sig bakom.
Jag vet att det just nu runtom i vårt land naturligt-
vis finns en rad olika förhoppningar om viktiga inve-
steringar som måste komma till stånd för att till ex-
empel stötta en regional utveckling. Nästa höst kom-
mer jag att sätta ned foten när det gäller vilka inve-
steringar det ska bli.</pre><pre>Anf.  54  ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp):
Fru talman! Tack för svaret, Ulrica Messing! Det
känns viktigt med det faktum att det bara saknas åtta
mil, vilket gör att det går mycket tung trafik på en väg
som inte är gjord för en sådan intensiv trafik. Det är
viktigt för näringslivet och tillväxten i området att vi
snarast får en lösning på vägproblemet.
Ett alternativ är att använda en finansieringslös-
ning PPP, public-private partnership, det vill säga att
de som bygger vägen i princip lånar ut pengar till
staten.
Vad anser statsrådet om PPP?</pre><pre>Anf.  55  Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag är positiv till det intresse som
många kommuner har visat redan nu, och som Anne-
Marie Ekström också påpekade, för detta. Kommu-
nerna lånar själva ut pengar och får tillbaka dem den
dag som vägen enligt den plan som Vägverket har
skulle ha blivit investerad i.
Vi har dessutom öppnat för andra alternativa fi-
nansieringsmöjligheter, där vi lånar från Riksgälden
som ett exempel.
Stockholmsberedningen har också ett uppdrag att
titta på ytterligare sätt för att kunna växla upp peng-
arna, men man har inte kommit med något förslag
ännu.
Jag tycker att det är bra att det finns ett starkt en-
gagemang från många kommuner, som är beredda att
låna ut pengar för att kunna skynda på investeringar-
na.
En viktig aspekt på de nya vägar som vi ska byg-
ga och de sträckor som vi ska bygga om är att de ska
byggas på ett sådant sätt att de avsevärt kan minska
riskerna för svåra trafikolyckor och döda efter våra
vägar. Det måste vara utgångspunkten i alla nya inve-
steringar.
Våld mot barn</pre><pre>Anf.  56   ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Jag vill rikta min fråga till statsrådet
Berit Andnor. Dödsmisshandeln av treåringen i
Spånga där pojkens styvpappa fick en dom på endast
tre och ett halvt års fängelse visar på behovet av en
översyn av straffskalan när det gäller grova brott mot
barn. Våld mot barn är synnerligen rått och hänsyns-
löst eftersom de inte kan försvara sig och är totalt
utlämnade till våldsförövaren. För att i framtiden
undvika dödsmisshandeln av barn måste det till en
förstärkning av barnets rättigheter i lagstiftningen.
Det behövs en särskild barnbalk och domare med en
speciell barnkompetens.
Min fråga till statsrådet med ett särskilt ansvar för
barn och familj är: Kan statsrådet tänka sig att verka
för en särskild barndomstol?</pre><pre>Anf. 57 Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! De tragiska händelser som Annelie
Enochson nämner har ju upprört oss allesammans.
Det är ofattbart för oss alla att detta händer. Tyvärr
kan vi se i många undersökningar att barnmisshan-
deln är mycket utbredd. Den är kanske mer utbredd
än vad vi verkligen vet.
Enligt min uppfattning är första steget att vi skaf-
far oss bättre kunskap. De som möter barn när de
kommer till sjukhus eller som kommer i kontakt med
dem inom skolan, vården och barnomsorgen måste ge
tydligare signaler när de ser att det är fråga om barn-
misshandel.
Det har också förts en diskussion om en översyn
av straffskalorna. Där har justitieministern lämnat ett
besked. Jag ska inte ge mig in i den diskussionen.
Som jag ser det är frågan om en separat barndomstol
mycket tveksam.</pre><pre>Anf. 58 TREDJE VICE TALMANNEN:
Inför följdfrågan vill jag erinra om att kammaren
inte äger rätt att överlägga om lämpligheten eller
rättsenligheten i myndigheters eller domstolars en-
skilda fall.</pre><pre>Anf. 59 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Min fråga gäller också om man kan
tänka sig en barnbalk. I dag är ju barnens möjligheter
underordnade föräldrarätten. Barnen i dagens Sverige
mår inte särskilt bra. Det ser vi speciellt vid umgäng-
estvister. Då får ofta föräldrarätten företräde framför
barnens rätt. En förälder kan till exempel neka att
umgås med sitt barn, men ett barn hämtas av polisen
om de ska umgås med föräldern.
Min fråga är: Om man nu inte kan inrätta en barn-
domstol, kan man då tänka sig att verka för inrättande
av en barnbalk?</pre><pre>Anf. 60 Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Jag tycker att det viktigaste är fokuse-
ringen på barnens bästa. Vi måste ha ett beslutsfat-
tande på olika nivåer inom samhällets alla områden
som innebär att vi hela tiden ser till barns rättigheter
och barns bästa. Vi har ett omfattande arbete på gång
med att inkorporera barnkonventionen i beslutsfat-
tandet. Jag anser att det är det absolut viktigaste sättet
att arbeta på för att skapa en bra och trygg tillvaro för
våra barn. Det arbetet måste vi intensifiera. Jag har
för avsikt att återkomma till kammaren med en upp-
datering av den strategi som vi har när det gäller hur
vi inkorporerar barnkonventionen i beslutsfattandet.
Jag hyser en viss tveksamhet är det gäller en sär-
skild barndomstol, en särskild barnlag eller balk för
barnen. Jag vill också påminna om att detta egentli-
gen inte är några frågor som ligger inom mitt område
utan sorterar under justitieministern.
USA:s säkerhetspolitiska roll i Europa</pre><pre>Anf. 61 CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! Jag har en fråga till utrikesministern.
Den gäller Sveriges intresse av att USA ska stanna
kvar säkerhetspolitiskt i Europa. Pragmötet har recen-
serats på olika sätt. En recension talade om att detta
är två kontrahenter vars äktenskap egentligen har
kraschat, Nordamerika eller USA å ena sidan och
Europa å den andra, och nu försöker man att lappa
ihop det här äktenskapet genom att skaffa fler barn,
det vill säga sju nya medlemmar i Nato.
Min fråga till utrikesministern är: Anser utrikes-
ministern att det är ett starkt svenskt intresse att USA
stannar kvar säkerhetspolitiskt i Europa? Och i så fall,
hur agerar regeringen för att föra fram denna åsikt
och åstadkomma detta resultat?</pre><pre>Anf. 62 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Natoutvidgningen är positiv. Jag har
just träffat min nya lettiska kollega i dag. Lettland är
ett av de länder som länge har velat bli medlemmar i
Nato och nu fått bli medlemmar där. Det är positivt
för dem, och därmed är det positivt för oss. Men man
ska inte dra slutsatsen att man därmed förstärker
Europa så till den grad att USA skulle dra sig ur och
flytta sig bort från Europa.
Jag tycker också att det är viktigt att man har kvar
en stark länk mellan Europa och USA. Den diskus-
sionen har vi haft inte minst när det gäller Balkan.
Tidigare fördes det en debatt om att USA helt skulle
dra sig ur de fredsbevarande styrkorna på Balkan.
Sverige har fört en ivrig diskussion tillsammans med
andra länder om behovet av att USA stannar kvar och
fortsätter att ha fredsfrämjande och fredsbevarande
styrkor på Balkan.
Jag tycker naturligtvis att relationerna inom Nato i
första hand är en fråga för Natoländerna, men på
dessa andra områden är det viktigt för oss, liksom för
Nato, att USA fortfarande har ett engagemang i Eu-
ropa.</pre><pre>Anf. 63 CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! Mitt syfte var faktiskt inte att snärja
utrikesministern in i en Natodebatt. Jag delar helt
uppfattningen att det är väldigt viktigt för Lettland att
komma med i Nato, men anledningen till att letterna
tycker att det är väldigt positivt är ju att de ser USA
som en stark garant för deras säkerhet. Värdet för
Lettland av att vara med Nato beror ju på USA:s
närvaro i Europa.
Därför återkommer jag till min fråga. Utrikesmi-
nistern säger att det allmänt sett är positivt. Men vad
gör denna regering och detta utrikesdepartement, som
Anna Lindh är chef för, i sina direkta kontakter med
USA och andra för att övertyga amerikanarna om att
det ligger i Sveriges och Östersjöområdets intresse att
de stannar kvar här?</pre><pre>Anf. 64 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Det är klart att det är Natos medlem-
mar som måste diskutera förhållandena i Nato. Men
eftersom vi tycker att det är positivt med ett ameri-
kanskt engagemang i Europa har vi ju ett intresse av
att se till att USA inte bara finns kvar med freds-
främjande styrkor på Balkan. Vi försöker också få
med USA i annat samarbete i Europa.
USA har till exempel varit mycket intresserat av
samarbetet runt Östersjön. USA finns med i en del av
de diskussioner som vi har haft i norra Europa kring
Barents och Arktis och hur man ska ta hand om
gamla atomsopor. USA finns med som en aktiv part i
mycket av det här samarbetet. I varje enskilt fall dri-
ver Sverige aktivt att USA ska fortsätta att vara med
eftersom vi ser att det är av positivt intresse för oss.
Polisbristen</pre><pre>Anf. 65 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Dagligen kan vi läsa om problem
inom landets poliskår. Vi kan läsa om miljonun-
derskott och problem på många håll i landet. Stora
delar saknar också polis. I sex län i Mellansverige har
polisbristen och problemen nu kulminerat. Man pratar
om en massjukskrivning. Jag vill naturligtvis ta av-
stånd från den formen av protester. Den är knappast
laglig. Men det är ett bevis på att det finns en frustra-
tion inom poliskåren.
Vi har haft många debatter i den här frågan. Jag
undrar när regeringen kommer att säga här i kamma-
ren att detta är ett jätteproblem och att vi måste satsa
mer på polisen.
Jag träffade en socialdemokratisk politiker hemma
i länet i måndags. Han sade att nu måste han försöka
att övertyga de sina i Stockholm om att det finns
problem inom polisen. Det skulle vara intressant att
höra statsrådet Lindh eller finansministern svara på
hur regeringen ser på detta. Finns det inte problem
inom poliskåren? Och vad tänker ni göra? Kan man
förvänta sig någonting i vårpropositionen?</pre><pre>Anf.  66  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Om jag inte missminner mig har vi
höjt nivån till verksamheten med tre fyra miljarder de
senaste åren. Det är ett ganska väsentligt tillskott.
Om vi ska diskutera de problem som vi fortfaran-
de kan se krävs att justitieministern är närvarande.
Därför vill jag hänvisa den frågan till justitieminis-
tern.</pre><pre>Anf.  67  ROLF GUNNARSSON (m) replik:
Fru talman! Nivån har höjts, men där pengarna tas
emot kan man läsa att det inte tillförs några friska
pengar inom polisen. Polisfackets ordförande har sagt
att de pengar som tillförs redan är intecknade i tidiga-
re åtaganden.
En ekonom på Rikspolisstyrelsen säger att bud-
getpropositionen ger plus minus noll.
Endera är man urusel på att räkna på Rikspolissty-
relsen eller också har statsrådet och regeringen rätt.
Det stämmer inte.
Jag fick ett svar från justitieministern häromdagen
att det är Rikspolisstyrelsen som fördelar pengarna.
Det vet vi, men problemet är att det inte finns några
pengar att fördela när de som kommer redan är in-
tecknade.
Eftersom finansministern sitter bredvid kanske
han kan viska om det kommer att tillföras mer pengar
i vårpropositionen, och om det kan bli ett bud till
landets poliskår.</pre><pre>Anf.  68  Utrikesminister ANNA LINDH (s)
replik:
Fru talman! Finansministern har viskat i mitt öra
att det finns få områden - om något - som har fått ett
så stort tillskott som polisen. Det här är ju nya pengar.
Det är en annan sak om man tidigt avgör vart
pengarna ska gå. Hur resursfördelningen sker diskute-
ras bäst med justitieministern. En del av det avgörs på
myndighetsnivå. Det kan inte justitieministern lägga
sig i.
Sveriges inställning till USA:s krigsplaner</pre><pre>Anf.  69  LOTTA N HEDSTRÖM (mp)
replik:
Fru talman! Jag vill också vända mig till Anna
Lindh, men i hennes egenskap av utrikesminister.
Frågan gäller Irak.
Ett eventuellt krig mot Irak handlar bara om en
sak, nämligen oljan.
Om FN ställer sig bakom USA:s krigsplaner kan
hela FN vara på väg att gå under. Det säger inte jag,
utan Dennis Haliday som är före detta biträdande
generalsekreterare i FN och som under några år var
chef för FN:s humanitära hjälpprogram, tills han
hoppade av.
Själv kan jag säga att jag och många andra hyser
en mycket djup oro för ett förestående tredje världs-
krig. Min fråga handlar om att Sverige har fått en
förfrågan från USA om man kan tänka sig att ställa
upp vid en invasion och på vilket sätt.
Jag undrar om regeringen i likhet med sina kolle-
ger i Tyskland tänker säga: Nej, vi tänker inte ställa
upp. Eller om man helt enkelt säger att det är en icke-
fråga. Frågeställaren är fel person. Hade frågan kom-
mit från FN och Kofi Annan kunde svenska regering-
en ha levererat ett svar.</pre><pre>Anf.  70  Utrikesminister ANNA LINDH (s)
replik:
Fru talman! Svenska regeringen svarar inte på
denna förfrågan. Det finns inget beslut i FN:s säker-
hetsråd om vad som ska ske. I dag ligger ansvaret hos
Irak att ta emot vapeninspektörerna och samarbeta
med vapeninspektörerna. Den bästa garanten vi har
mot krig är att alla länder har ställt upp bakom FN
och därmed gjort FN så starkt att det verkar som att
Irak accepterar att samarbeta med vapeninspektörer-
na.
Vi får därmed hoppas att vi klarar detta utan att
det går till militära åtgärder. Ansvaret ligger hos Irak.
Om Irak vägrar att samarbeta är det upp till FN:s
säkerhetsråd att besluta vad som ska ske. Om Sverige
i det läget får en förfrågan kommer vi naturligtvis att
diskutera den i regeringen, tillsammans med partierna
och i Utrikesnämnden.</pre><pre>Anf.  71  LOTTA N HEDSTRÖM (mp)
replik:
Fru talman! Jag tolkar det som att det preliminära
svaret om militärsjukhus inte egentligen är att be-
trakta som ett svar.
En annan före detta vapeninspektör, Scott Ritter,
säger i Svenska Dagbladet i förra veckan: Bush har
redan bestämt sig för krig. Kriget mot Irak är snart en
realitet.
Den bedömningen gör också ett relativt nybildat
nätverk här i Stockholm där man är beredd att på
olika sätt agera före och efter ett krigsutbrott.
Har regeringen en beredskap för att ett krig ändå
kan bryta ut, även om man ju hoppas att det inte gör
det? I ord och handling - vad gör regeringen då?</pre><pre>Anf.  72  Utrikesminister ANNA LINDH (s)
replik:
Fru talman! Jag tror att det är farligt med allt age-
rande som kan ha en självuppfyllande effekt. Därför
ska vi till hundra procent ställa upp bakom FN, ställa
upp bakom vapeninspektörerna och kräva att Irak
samarbetar med vapeninspektörerna.
Alla krigsförberedelser i ett sådant läge riskerar ju
att göra kriget till någonting som är omöjligt att und-
vika. Det tycker jag är att ge fel signal.
I dag förutsätter vi att Irak samarbetar så att vi den
vägen kan undvika ett krig.
Skälet till ett krig handlar inte om att det är USA:s
vilja eller olja eller något annat. Det enda syfte som
FN har med sina aktioner och med vapeninspektörer-
na och det enda syfte säkerhetsrådet kan ha med ett
senare beslut är att se till att det inte finns några
massförstörelsevapen i Irak som kan användas mot
den egna befolkningen eller mot andra länder.
Den bästa garant vi har är att alla länder ställer
upp bakom FN:s säkerhetsråd i detta och att Irak
samarbetar så att vi slipper vidare aktioner.
Utbyggnaden av informationstekniken</pre><pre>Anf.  73  LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Jag tänker inte acceptera att bara de-
lar av landet får tillgång till de möjligheter att ut-
veckla skola, arbetsliv och myndighetskontakter som
tekniken ger. Så säger Ulrica Messing i ett alldeles
färskt TT-meddelande.
Jag antar att det inte bara gäller utbyggnaden av
3 G-nätet, utan även andra delar av kommunikatio-
nerna.
Goda data- och telekommunikationer är ju lika
självklara som bra vägar och bra järnvägar för att vi
ska kunna utveckla hela landet.
Min första fråga är egentligen ganska enkel: Hur
tänker statsrådet Ulrica Messing agera för att leva upp
till det uttalande som jag inledde med?</pre><pre>Anf.  74  Statsrådet ULRICA MESSING (s)
replik:
Fru talman! Tack, Lennart Gustavsson, för att du
läser vad jag säger.
Jag vill gärna ha en bredare debatt om den viktiga
del av infrastrukturen som den nya tekniken faktiskt
är.
Jag fick nyss en fråga om väginvesteringar kopp-
lad till infrastrukturpropositionen. Jag märker i de
brev jag får till departementet att det finns ett stort
intresse för små vägar och stora vägar och också för
en del järnvägar.
Det bekymrar mig litet att vi har tappat tempo i
utbyggnaden av den nya tekniken. Både bredband,
telekommunikationer och 3 G skapar förutsättningar
att korta avstånden i vårt land så att det inte blir så
stora skillnader mellan att driva företag i Norrlands
inland eller i södra Sverige. Det ger oss också möjlig-
heter att till exempel modernisera sjukvården och
kunna behålla en del små hälsocentraler där man kan
koppla upp sig mot ett länssjukhus för att ge männi-
skor trygghet.
En debatt om vilka lösningar infrastrukturen i
form av den nya tekniken kan erbjuda välkomnar jag
verkligen.</pre><pre>Anf.  75  LENNART GUSTAVSSON (v)
replik:
Fru talman! Det är intressant att vi kan föra en de-
batt om vad infrastruktur egentligen innebär.
Vi riksdagsledamöter har nu fått ny utrustning för
att kunna vara så kallade mobila ledamöter. Jag kan
meddela att den mobila ledamoten inte ska bo i
Norrlands inland. Där är det omöjligt.
Det aktualiserar en väldigt konkret fråga. Det
gäller mobiltelefontäckningen i Norrland. Där har
Post- och telestyrelsen inlett mätningar som faktiskt
visar att avtalet inte följs. Det är en konkret och
mycket aktuell fråga. Kan ministern vara konkret och
tala om vad ministern tänker göra för att se till att vi
får en bra mobiltelefontäckning även i Norrland?</pre><pre>Anf.  76  Statsrådet ULRICA MESSING (s)
replik:
Fru talman! Nu kommer jag att dela på svaret. En
del av dessa avtal har PTS tecknat med olika operatö-
rer. PTS måste ta ansvar för att se till att operatörerna
följer det avtal de själva har budat om. Jag vet att
processen pågår, och jag har fullt förtroende för att
PTS verkligen bevakar att ambitionerna efterlevs.
Andra statliga myndigheter och verk har fått re-
geringens uppdrag och dessutom pengar för att skyn-
da på utbyggnaden. Svenska kraftnät är ett exempel.
Det bekymrar mig att de ännu i dag inte har kun-
nat koppla upp de sista hundra kommunerna trots att
regeringen hade den ambitionen till sista december.
Jag kommer därför att träffa representanter från
Svenska kraftnät före jul och diskutera hur de kan
arbeta tillsammans med andra myndigheter där re-
geringen också har betalat för den grundläggande
infrastrukturen, och hur man kan använda de svartfi-
bernät som finns nedgrävda på många platser för att
skynda på utbyggnaden och öka kapaciteten. I den
ambitionen ingår också utbyggnaden av telenätet.
Färdtjänsten</pre><pre>Anf.  77  SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Jag skulle vilja vända mig till statsrå-
det Berit Andnor. Jag vill ställa en fråga om färd-
tjänsten. Färdtjänsten är ju oerhört väsentlig för
många människor med funktionsnedsättning. Den ser
väldigt olika ut i olika kommuner. En del kommunin-
vånare får betala oerhört mycket för den, medan
andra bara behöver betala vad det kostar att använda
allmänna kommunikationer.
Jag har nu fått uppgift om att man lägger ut be-
dömningar av om en person behöver färdtjänst på
entreprenad, och det bekymrar mig mycket. Jag me-
nar att en bedömning av om en person ska få färd-
tjänst eller inte är integritetskänslig. Jag undrar lite
grann hur statsrådet ställer sig till att kommuner inte
enbart lägger ut själva körningen på entreprenad utan
också bedömningen av vilka som är färdtjänstberätti-
gade.</pre><pre>Anf.  78  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Vad först gäller färdtjänsten vill jag
säga till Sonja Fransson att vi just nu håller på med en
uppföljning av vår nationella handlingsplan för han-
dikappolitiken. Jag har för avsikt att ganska snart
komma till riksdagen med den uppföljningen. En av
ledstjärnorna i den är tillgängligheten för alla i vårt
samhälle till detta som Sonja Fransson och jag så
självklart tar för givet.
När det gäller de här besluten om färdtjänsten är
det väl min uppfattning att det är fråga om en typ av
myndighetsutövning och att sådana beslut inte ska
läggas ut på entreprenad utan ska skötas av kommu-
nerna.</pre><pre>Anf.  79  SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Tack för det klara svaret. För det för-
sta gläder det mig mycket att det nu kommer en upp-
följning av den nationella handlingsplanen. Den ser
jag fram emot. Det ska bli väldigt intressant att se hur
man är förberedd för en förändring av hela samhället
då det framför allt gäller tillgängligheten men också
bemötandet i samhället.
Jag tackar för det andra särskilt för det tydliga
svaret på frågan om myndighetsutövningen. Det är
också min uppfattning att det är fråga om en myndig-
hetsutövning som inte bör läggas ut på entreprenad.
Det är direkt olagligt. Jag är tacksam för att ministern
var så tydlig i sitt svar. Jag hoppas också att man tar
till sig det ute i landet.
Fastighetsbeskattningen</pre><pre>Anf.  80  KARIN ENSTRÖM (m):
Fru talman! Jag har en fråga till finansministern.
Jag bor i Vaxholm, där jag har många grannar som
liksom många andra fastighetsägare i skärgården har
fått extremt höjda taxeringsvärden på sina hus. Det
finns personer som inför nästa år har fått fördubblade,
ja, till och med tredubblade taxeringsvärden. De ska
nu vända ut och in på fickorna och försöka skrapa
ihop pengar för att kunna betala dessa ökningar nästa
år.
Det här är orimligt. Det är ofta fråga om gamla
människor som nu är tvungna att lämna sina hus till
försäljning. De måste lämna sina väl inbodda hem till
mäklare därför att de inte har råd att bo kvar. Därför
vill jag fråga finansministern om det inte innan utred-
ningen  blir klar nästa år finns möjlighet att göra
någonting för dem som just nu ser sig tvingade att
sälja sina hus.</pre><pre>Anf.  81  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Jag är väl medveten om den situation
som har uppstått när det gäller en del taxeringsförslag
som har kommit för enskilda fastigheter. Det är än så
länge fråga om taxeringsförslag som framöver ska
genomgå en process, där naturligtvis den enskilde ska
medverka.
Det som vi från regeringens sida har gjort är att vi
infört en begränsningsregel som gäller framför allt för
pensionärer och andra låginkomsttagare. Ingen behö-
ver betala mer än 5 % av sin inkomst i fastighetsskatt.
Denna regel har haft väldigt stor betydelse för hund-
ratusentals pensionärer och andra låginkomsttagare,
som därmed har kunnat sänka sin skatt.
Jag har för min del också tyckt det vara rimligt att
den utredning, Egendomsskatteutredningen, som nu
arbetar tittar på om man också kan infoga exempelvis
fritidshus i begränsningsregeln och där också ta med
förmögenhetsskattedelen. Det har under samma peri-
od varit så att antalet personer som betalar förmögen-
hetsskatt har halverats. De är i dag 300 000 mot tidi-
gare 600 000.
Det är alltså även så att väldigt många människor
har haft hjälp av de nya reglerna, både av begräns-
ningsregeln och av minskningen av förmögenhets-
skatten.</pre><pre>Anf.  82  KARIN ENSTRÖM (m):
Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.
Det är ju bra att några har blivit hjälpta, men tyvärr
riskerar nu alltför många att få väldigt stora problem
genom ett höjt taxeringsvärde, som ökar både fastig-
hetsskatten och framför allt förmögenhetsskatten.
Finns det någon möjlighet att eftersom vi inte riktigt
vet hur det här förslaget kommer att se ut, i dag frysa
de taxeringsvärden som gäller nu, i väntan på att
finansministern eller utredningen kommer med nya
förslag?</pre><pre>Anf.  83  Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! De fastigheter som Karin Enström
talar om utgör 1 eller 2 % av alla de ungefär 2 miljo-
ner fastigheter som vi har i Sverige. De flesta av de
fastigheterna har sjötomt eller är sjönära. Sannolikt är
det så att många av dessa fastigheter har stigit kraftigt
i pris under senare tid, och det är naturligtvis en för-
klaring till att taxeringsvärdena höjs.
Det kan också ha varit så att en del av fastigheter-
na har varit undertaxerade, så att man under en längre
period har betalat för låg fastighetsskatt i förhållande
till det faktiska värdet. Därför var en av uppgifterna
för den utredning som jag tidigare tillsatt att den
skulle titta på möjligheten att personer som har låga
inkomster ska få ytterligare hjälp utöver begräns-
ningsregeln. Jag tror att det är viktigt att undersöka
om man då kan föra in både förmögenhetsskatt och
fritidshusmöjligheter under begränsningsregeln. Jag
tror att det är en god möjlighet, som gör att ännu fler
kan få nytta av begränsningsregeln.
Sveriges inställning till USA:s krigsplaner</pre><pre>Anf.  84  AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Det var ett intressant svar som utri-
kesministern gav när det gällde Irak. Nu har emeller-
tid statsministern gjort ett utspel där han sagt att Sve-
rige ska kunna skicka militär personal till Irak. Andra
har trappat upp detta utspel.
Den här krigshetsen förutsätter ju krig, försvagar
FN:s roll och desavouerar vapeninspektörernas arbe-
te. Förutsätter regeringen att det blir krig mellan Irak
och USA? Eller vilken strategi har regeringen för att
hitta en fredlig lösning i Irak, stärka FN:s roll och
sätta press på Saddam Hussein? Är det statsminis-
terns linje eller är det utrikesministerns linje som
gäller?</pre><pre>Anf.  85  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Statsministern och utrikesministern
har, inte så förvånande, precis samma linje, nämligen
att vi självklart verkar för att stärka FN och stöder
vapeninspektörerna.
Statsminister Göran Persson har på en fråga om
Sverige avser att skicka trupper till Irak, om FN så
skulle begära - alltså i ett senare skede - sagt att det
snarast är humanitära insatser som Sverige brukar bli
tillfrågat om. Han exemplifierar detta med att vi vid
något tidigare tillfälle har skickat ett fältsjukhus.
Det är alltså inte så att Göran Persson har föregri-
pit hela processen med FN:s säkerhetsråd och en
eventuell begäran utan han har hänvisat till att Sveri-
ges tradition är humanitära insatser och att det är
naturligt att tänka sig det också i fortsättningen. Vi
hoppas däremot och förutsätter att Irak faktiskt ska
samarbeta, så att vi slipper kriget.
Jag tycker kanske att en del av de utspel som har
gjorts av andra partier om att tävla i att vi nu ska
skicka militär personal till Irak blir lite löjeväckande.</pre><pre>Anf.  86  AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag delar utrikesministerns uppfatt-
ning i den här frågan. Jag menar att det är alldeles för
tidigt att över huvud taget börja spekulera i denna
fråga, om man har ambitionen att hitta en fredlig
lösning i Irak, låta vapeninspektörerna få arbeta och
att därefter FN ska komma in i arbetet. Jag är tacksam
för svaret.</pre><pre>Anf.  87  Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Jag kan garantera Agne Hansson att
han delar den uppfattningen med både statsminister
och utrikesminister.
Handläggning av arbetsskadeärenden</pre><pre>Anf.  88  HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Berit
Andnor.
För närvarande är en utredning som regeringen
tillsatt och som handlar om koncentration av hand-
läggningen av arbetsskadeärenden ute på remiss i
landet. Från att arbetsskadeärendena nu handläggs av
21 försäkringskassor skulle deras handläggning enligt
förslaget koncentreras till 3. Samtidigt överväger ju
nu regeringen på tillskyndan att tillsätta en översyn av
socialförsäkringsadministrationen och försäkrings-
kassornas administration.
Är det regeringens avsikt att, innan man har av-
vaktat resultatet av den generella översynen, förverk-
liga Arbetsskadeutredningens koncentrationsförslag?</pre><pre>Anf.  89  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Det är precis som Henrik Järrel säger:
Vi har haft en utredning om koncentration av hand-
läggning av arbetsskadeärenden. Jag ska också ha en
debatt lite senare i dag i samma fråga. Det här är ute
på remiss. Jag har för avsikt att titta på remissyn-
punkterna precis som vanligt, bereda frågan och åter-
komma till riksdagen med förslag.
När det gäller översynen av socialförsäkringsad-
ministrationen anser jag att den bör kunna ske sepa-
rat. Vi har också, som Henrik Järrel mycket väl vet,
koncentration av handläggningen av vissa ärenden,
till exempel efterlevandepensionen som vi hanterar
uppe i Norrbotten och frågan om tandvårdsförmåner
som vi har i Skåne. Jag anser att dessa saker inte står i
konflikt med varandra.</pre><pre>Anf.  90  HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Jag vill bara ställa en kompletterande
fråga. De 21 försäkringskassestyrelser som vi har i
dag är relativt kringgärdade i sin beslutanderätt när
det gäller hur man ska prioritera inom respektive
försäkringskassa. Lagar och förordningar, styrtal och
måldata begränsar i rätt hög grad styrelsernas hand-
lingsfrihet.
Min undran är: Är statsrådet beredd att i den här
översynen låta utredaren även överväga i sitt förslag
ett eventuellt förstatligande av försäkringskassorna?</pre><pre>Anf.  91  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! I Regeringskansliet bereds för närva-
rande de direktiv som ska ligga till grund för den
kommande översynen av socialförsäkringsadminist-
rationen. Grunden för dessa direktiv finns angiven i
budgetpropositionen. Jag måste få återkomma till
riksdagen när det gäller denna fråga.</pre><pre>Anf.  92  TREDJE VICE TALMANNEN:
Därmed var veckans frågestund avslutad, och jag
vill tacka deltagande statsråd och ledamöter.</pre><pre>3 §  Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 22 november.</pre><pre>4 §  Utökning av antalet suppleanter i EU-
nämnden</pre><pre>Valberedningen hade, enligt ett till kammaren in-
kommet protokollsutdrag, tillstyrkt att antalet supple-
anter i EU-nämnden skulle utökas från 29 till 30.</pre><pre>Kammaren medgav denna utökning.</pre><pre>5 §  Val av extra suppleant i EU-nämnden</pre><pre>Företogs val av extra suppleant i EU-nämnden.</pre><pre>Kammaren valde i enlighet med valberedningens
förslag till</pre><pre>suppleant i EU-nämnden
Leif Björnlod (mp)</pre><pre>6 §  Avsägelser</pre><pre>Tredje vice talmannen meddelade att Elisebeht
Markström (s) avsagt sig uppdraget som ledamot i
Parlamentariska församlingen i konferensen om sä-
kerhet och samarbete i Europa (OSSE).</pre><pre>Kammaren biföll denna avsägelse.</pre><pre>Tredje vice talmannen meddelade att Marie Eng-
ström (v) avsagt sig uppdraget som suppleant i EU-
nämnden.</pre><pre>Kammaren biföll denna avsägelse.</pre><pre>7 §  Kompletteringsval</pre><pre>Tredje vice talmannen meddelade att Moderata
samlingspartiets riksdagsgrupp på grund av uppkom-
na vakanser anmält Ola Sundell som ledamot i Nor-
diska rådets svenska delegation efter Chris Heister
och Cecilia Widegren som suppleant i Nordiska rå-
dets svenska delegation efter Ola Sundell.
Tredje vice talmannen meddelade vidare att Soci-
aldemokraternas riksdagsgrupp anmält Carina Hägg
som ledamot i Parlamentariska församlingen i konfe-
rensen om säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
efter Elisebeht Markström.
Tredje vice talmannen meddelade vidare att
Vänsterpartiets riksdagsgrupp anmält Karin Thorborg
som suppleant i EU-nämnden efter Marie Engström.</pre><pre>Tredje vice talmannen förklarade valda till</pre><pre>ledamot i Nordiska rådets svenska delegation
Ola Sundell (m)</pre><pre>ledamot i Parlamentariska församlingen i konferen-
sen om säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
Carina Hägg (s)</pre><pre>suppleant i EU-nämnden
Karin Thorborg (v)</pre><pre>suppleant i Nordiska rådets svenska delegation
Cecilia Widegren (m)
Meddelande om uteblivet interpellationssvar</pre><pre>Tredje vice talmannen meddelade att interpella-
tion 2002/03:24 av Per Westerberg (m) om avanmä-
lan av TV-licenser skulle utgå och besvaras vid ett
senare tillfälle.</pre><pre>8 §  Svar på interpellation 2002/03:38 om bar-
nens rätt</pre><pre>Anf.  93  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Kerstin-Maria Stalin har frågat mig
hur jag tänker mig att arbeta vidare med att vara bar-
nens röst och se till att alla barn får samma rättigheter
och lika värde. Kerstin-Maria Stalin har därvid angi-
vit några exempel där hon anser att vissa barn diskri-
mineras i samhället när det gäller att tillgodose deras
rättigheter. Hon nämner särskilt flyktingbarn, barn
som lever i ekonomiskt utsatta familjer och hemlösa
barn.
Som ansvarig minister för barnpolitiken är det
mitt uppdrag att se till att barnkonventionen beaktas
och att det finns ett barnperspektiv i de frågor som
regeringen beslutar om och som rör barn. Det ligger
också inom mitt ansvarsområde att driva på genomfö-
randet av konventionen inom olika områden och att
därvid se till alla barns intressen. Även om de flesta
barn i Sverige i dag mår bra och lever under goda
materiella förhållanden, finns det barn som inte har
det så bra. De exempel Kerstin-Maria Stalin nämner
är några, man jag kan ta fram fler. Till exempel kan
jag nämna den rapport om barns och ungas skador
som presenterades av Barnsäkerhetsdelegationen
förra veckan. Där framkom att det finns stora regio-
nala skillnader när det gäller risken att råka ut för
olycksfall och att det finns flickor i tonåren som ska-
dar sig själva eller i värsta fall begår självmord. Det
är också angelägna frågor som jag som barnminister
kommer att ta mig an.
I den rapport som regeringen lämnade till FN:s
barnrättskommitté för ett par veckor sedan har reger-
ingen gett en beskrivning inte bara i form av fakta-
upplysningar, utan även lyft fram områden där vi ser
att det finns brister. Det gäller bland annat barn som
lever i familjer med svag ekonomi, barn med funk-
tionshinder, ensamkommande flyktingbarn, mobb-
ning och kränkande behandling i skolorna. De stora
nedskärningar som under 1990-talet gjordes i kom-
munernas verksamheter såsom skola och förskola tas
också upp, och här har ju riksdagen som bekant be-
slutat om ett betydande tillskott till kommunerna.
Jag kan försäkra Kerstin-Maria Stalin om att jag
tar mitt uppdrag som barnminister på fullt allvar och
att jag kommer att aktivt arbeta för att ytterligare
stärka barns rättigheter i Sverige. I det arbetet är det
också viktigt för mig att ha goda kontakter med barn
och ungdomar. Den referensgrupp med barn och unga
från olika delar av Sverige, som tillsattes av min
företrädare Ingela Thalén, kommer jag att fortsätta att
ha kontakter med, och jag kommer också att se till att
träffa barn och unga när jag besöker olika delar av
Sverige.
Avslutningsvis vill jag säga att arbetet med att
förverkliga barnkonventionen är ett långsiktigt arbete
- det är en ständigt pågående process. Även om vi i
Sverige har kommit väldigt långt när det gäller att
förverkliga våra åtaganden för barn och unga, så finns
det mycket kvar att göra. Principen att inget barn får
diskrimineras, utan att alla ska ges möjlighet att få
sina rättigheter tillgodosedda, är en utmaning även för
ett samhälle som det svenska.</pre><pre>Anf.  94  KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Tack för svaret! Jag tvivlar inte en
sekund på att Berit Andnor inte tar sitt uppdrag som
barnminister på allvar! Jag vet att ministern är en
plikttrogen, noggrann och engagerad person. Men det
är ett svårt jobb ministern har.
Jag ställde den här interpellationsfrågan efter frå-
gestunden den 7 november, då jag frågade om flyk-
tingbarns rätt och om barnkonventionen. Jag tyckte
då att vår nya barnminister skönmålade lika mycket
som ministern tyckte att jag överdrev åt det negativa
hållet i min verklighetsbeskrivning. Men en del barn
diskrimineras faktiskt. I artikel 2 i barnkonventionen
framgår att alla barn har samma rättigheter och lika
värde. Ingen får diskrimineras.
Nu tycker jag att ministern inte ett dugg skönmå-
lar utan till och med pekar på fler misshälligheter än
jag. Nästan varenda dag efter den frågestund jag var
med i har jag läst i tidningarna om olika saker som
berör barn. Det är till exempel inte bara de ensamma
flyktingbarnen som far illa i det svenska asylsyste-
met. Ingrid Schiöler, flyktingkonsulent på Röda kor-
set i Göteborg, har på bara några månader träffat på
åtta familjer där något av barnen har försökt att begå
självmord.
Jurister som ska företräda barn i domstol, inte
bara invandrarbarn utan andra barn, väljer ofta att inte
ens ta reda på vad barnet vill. Barns möjligheter att
komma till tals i svenska domstolar behöver stärkas
visar en ny avhandling vid Lunds universitet.
Det är bra med referensgruppen som statsrådet be-
rättar om. Det är jättebra och konkret. Men sedan är
det svårt och ogripbart att driva på genomförandet av
barnkonventionen inom olika områden så att alla barn
behandlas lika. Där efterlyser jag lite mer konkreta
åtgärder.</pre><pre>Anf.  95  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Låt mig först understryka vad Kers-
tin-Maria Stalin sade i inledningen. I debatter blir det
många gånger svart och vitt. Det kanske blir lite hår-
draget. Därför välkomnar jag att vi har fått tillfälle att
diskutera frågan på det här sättet igen, så att vi får lite
mer tid än den minut som vi hade tillfälle att använda
oss av i samband med frågestunden. Det gör natur-
ligtvis att det blir korthugget, och det gör kanske att
nyanserna i svaret inte blir vad de skulle vara.
Jag tycker att de exempel jag har pekat på och
som Kerstin-Maria Stalin pekar på i sitt svar till mig
visar hur viktigt det är att vi systematiskt och lång-
siktigt arbetar med att se till att barnkonventionen
finns med i beslutsfattandet på alla olika nivåer i vårt
samhälle som berör barn och barns rättigheter. Det
visar verkligen behovet av att systematiskt i till ex-
empel kommunerna, i landstingen, men också i våra
myndigheter, ha ett barnperspektiv när man fattar
beslut. Då kan man naturligtvis utveckla beslutsfat-
tandet utifrån en rad olika metoder. Så sker också.
Det är bara att beklaga att detta arbete kanske inte
förekommer precis överallt. Där har vi ett gemensamt
ansvar för att se till att vi driver på arbetet. Där har
Barnombudsmannen ett särskilt uppdrag för att ut-
veckla metoder, ligga på och se till att kommuner,
landsting och myndigheter blir bättre på att ta till vara
barns rättigheter. Det kan inte nog understrykas.
Jag har för avsikt att återkomma till riksdagen
med en uppföljning av den strategi, den plan, som
antogs enhälligt i riksdagen 1999 när det gäller hur vi
ska införliva barnkonventionen i beslutsfattandet. Det
får vi följa upp, titta över och se på om vi kan förbätt-
ra vårt arbete inom området. Jag är helt övertygad om
att vi allesammans vill finna vägar så att vi verkligen
kan garantera - det var kanske ett ord som gick för
långt, men göra så mycket vi bara kan - att barns
rättigheter stärks och se till att våra barn och unga
lever tryggt under goda uppväxtvillkor.
Jag hoppas att vi kan återkomma till detta och föra
en diskussion kring hur vi kan konkretisera detta
arbete. Jag ser verkligen fram emot ett nära och ut-
vecklat samarbete inom det här området.</pre><pre>Anf.  96  KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Det gör jag med. Jag har för mig att
jag har väckt en motion om uppföljning av strategin
för att införliva barnkonventionen. Det var för att jag
tyckte att den var så okonkret. Jag ser fram emot
detta, och jag kommer kanske att kunna vara med på
ett hörn så att det blir konkret.
Jag hörde med ett halvt öra på frågestunden. Jag
var lite okoncentrerad eftersom jag satt och skrev
inför den här debatten. Jag hörde frågan om döds-
misshandeln av pojken. Jag hörde att ministern sade
att frågan sorterar under justitieministerns område.
Frågestunderna är korta, och det är det som är det
stora kruxet. Jag hade tänkt min nästa fråga som föl-
jer: Hur ämnar ministern samordna handhavandet av
barnfrågor med justitieministern och Jan O Karlsson,
migrationsministern, så att det blir gemensamt bar-
nens röst? Jag kom precis från den tvärpolitiska barn-
gruppens första möte i dag. Jag hoppas att det ska bli
sådant från alla håll, så att det inte blir någon an-
svarsutspädning. Det är ett sådant bra ord. Det var
Peter Paul Heinemann som hittade på det ordet när
han var radiodoktor. Han pratade om mobbning, och
han sade att om alla ska göra mycket olika på olika
sätt blir det ansvarsutspädning.</pre><pre>Anf.  97  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Som ansvarig minister just för barn-
politiken har jag ett ansvar för att se till att vi har ett
barnperspektiv i alla de beslut som regeringen fattar.
Det innebär att inom olika områden, t.ex. trafikpoli-
tiska området, inom justitieministerns område, inom
flyktingministerns område, hanteras frågor som berör
barn. Min uppgift är att samordna arbetet och se till
att vi beaktar barnets perspektiv i beslutsfattandet.
Det gäller inte bara i Regeringskansliet. Ansvaret går
ju vidare än så. Det gäller att vara pådrivande och se
till att vi får ett barnperspektiv i beslutsfattandet på
andra nivåer i samhället och i våra myndigheter. Det
innebär att jag på inget vis vill frånta mig det ansva-
ret. Vi har en samordningsfunktion uppbyggd inom
departementet som arbetar med att plocka in syn-
punkter från alla departementen. Det var inte det som
var avsikten med mitt svar.
Jag vill inte kommentera enskilda fall eller ären-
den som är uppe till diskussion. Däremot vill jag
poängtera att frågan om straffskalor sorterar under
justitieministerns område. I de samtal som jag har
haft med justitieministern har jag fått klart för mig att
justitieministern förbereder ett initiativ inom detta
område. Min uppgift är att se till att justitieministern
ständigt och jämt, liksom alla andra ministrar, beaktar
barns rättigheter.</pre><pre>Anf.  98  KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Det är bra. Apropå straffskalor: Jag
satt med i kommittén mot barnmisshandel. Vi pratade
också om straffskalor och - som jag tror statsrådet
sade på frågestunden - om att det är viktigt att utbilda
alla. Domstolar, åklagare och poliser ska bli kunniga.
Det är jättebra.
Hjälp mig att följa upp detta så att inte betänkan-
det om barnmisshandel hamnar under mattan utan att
det blir en proposition. Det finns många bra förslag.
Vad tycker statsrådet om att ha en barnbilaga till
budgetar som tvingar oss att se konsekvenserna av
hur beslut påverkar barn?</pre><pre>Anf.  99  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Låt mig säga att det just nu förbereds
en proposition i fråga om bl.a. barnmisshandel. Den
bygger på arbetet i den kommitté som Kerstin-Maria
Stalin har varit ledamot av.
Ansvaret för den propositionen ligger inte på mig
utan på Morgan Johansson, beroende på att många av
de förslag som diskuteras har bäring på socialtjänst-
lagen och lagen om vård av unga. Det är förklaringen
till den ansvarsfördelning vi har.
När det gäller barnbilaga vill jag understryka att
jag delar uppfattningen om att det är viktigt att vi har
en sådan bilaga. Jag vill samtidigt säga att vi i bud-
geten i dag har en fördelningspolitisk bilaga, där
många av de frågor som rör framför allt barn som
lever i familjer med dålig ekonomi finns belysta. Men
jag tycker att vi kan göra det bättre, och jag har för
avsikt att fortsätta med det arbetet och försöka se till
att vi får en barnbilaga till budgeten.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>9 §  Svar på interpellation 2002/03:43 om
handläggningen av arbetsskadeärenden</pre><pre>Anf.  100  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Håkan Larsson har frågat socialmi-
nistern dels om han avser att verka för att planerna på
att koncentrera handläggningen av arbetsskadeären-
den till några få orter fullföljs, dels vilka åtgärder
socialministern avser att vidta för att bibehålla en
decentraliserad organisation av kassorna i länen.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag
som ska svara på interpellationen.
Bakgrunden till att frågan om koncentration av
handläggningen av arbetsskadeförsäkringen kommit
upp till diskussion, och att en utredare tillsatts, är den
kritik som riktats mot försäkringskassorna. Kritik har
under en rad år förts fram av såväl Riksförsäkrings-
verket som Justitieombudsmannen. Brister i hand-
läggningen har bland annat framkommit i fråga om
kvaliteten på beslutsunderlagen men även i fråga om
de medicinska bedömningar som måste göras i ar-
betsskadeärenden. Enligt Riksförsäkringsverket är det
även så att det finns stora regionala skillnader vid
bedömningen av arbetsskador. Vidare framgår av till-
synsrapporter att förvaltningslagens bestämmelser
inte alltid följs. Det är alltså fråga om brister som
leder till rättsosäkerhet för den enskilde försäkrade.
Förutom kritiken från granskande myndigheter
framförs fortlöpande kritik från de försäkrade. Brev
och telefonsamtal från skadade personer vittnar om
att många försäkrade upplever att de inte får en riktig
bedömning. I en sådan situation måste regeringen
ställa sig frågan vad man kan göra för att förbättra
handläggningen, så att de försäkrade kan känna rätts-
säkerhet.
Det kan noteras att från de försäkrades sida förs
ingen diskussion om värdet av att ha geografisk när-
het till handläggaren i arbetsskadeärenden. De enskil-
da försäkrade för i stället fram frågor såsom kunska-
per om förmånssystemet och arbetsmiljöfrågor, kor-
rekt hantering av ärendet och medicinsk sakkunskap.
Det som tycks ligga de försäkrade närmast är uppen-
barligen sådana faktorer som bidrar till korrekta be-
slut i det enskilda ärendet - beslut som kan upplevas
som rättvisa.
Utredaren har den 15 oktober lämnat ett förslag
som nu ska beredas innan beslut fattas. Betänkandet
är för närvarande på remiss. Eftersom remissvaren
inte kan förväntas förrän januari nästa år är det svårt
att redan nu uttala sig om vilka faktorer som kommer
att styra ett beslut om koncentration. I avvaktan på
remissynpunkterna och den efterföljande beredningen
av ärendet kommer jag inte att vidta några åtgärder.</pre><pre>Anf.  101  HÅKAN LARSSON (c):
Fru talman! Jag vill tacka barn- och familjemi-
nistern för svaret på min första interpellation i kam-
maren.
Svaret stillar emellertid inte riktigt min oro för att
regeringen förbereder en centralisering på det här
området.
I svaret hänvisas till utredarens förslag om att ar-
betsskadeärenden ska koncentreras till tre platser,
jämfört med de 21 olika försäkringskassor som finns i
dag. Det förslaget presenterades i oktober. Men kon-
centrationsförslaget är ju inget påfund av utredaren,
utan det är en beställning från regeringen redan i
direktiven, där man sade att man skulle koncentrera
handläggningen av arbetsskadeärenden till maximalt
fem orter i landet. Detta gjorde man trots att såväl
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
som Försäkringskasseförbundet och Försäkringsan-
ställdas förbund avstyrkte en koncentration.
Jag håller med om att det har funnits och finns en
kritik, som ibland är allvarlig, mot brister i handlägg-
ningen. Men vad jag tvivlar på är att det verkligen är
en lösning att koncentrera eller centralisera verksam-
heten. Jag frågar mig varför regeringen har en sådan
övertro på koncentration och centralisering. Det är
inte alltid någon lösning på de problem som finns.
Dessutom pågår det ett väldigt omfattande arbete
inom försäkringskassorna för att komma till rätta med
de problem som finns. Jag har fått information om att
kritiken i dag är mindre mot den handläggning som
sker och att man klarar målen bättre och bättre. Jag
tycker att försäkringskassorna måste få en chans att
fortsätta arbetet med att förbättra sin handläggning
och klara av de problem som finns. Kassorna själva är
i varje fall övertygade om att de har goda möjligheter
att klara problemen.
De stora problemen gäller ohälsan. Samhället
måste satsa offensivt för att få ned ohälsotalen och
förbättra rehabiliteringen. Då är den fråga som jag
vill ha upp till diskussion: Är verkligen en centralis-
tisk omorganisation det bästa sättet att möta de här
problemen? Även om man koncentrerar verksamhe-
ten kommer man aldrig att uppnå någon millimeter-
rättvisa eftersom varje fall är unikt. Jag tror, liksom
Försäkringskasseförbundets ordförande Marianne
Stålberg, att det är viktigt att arbetsskadeförsäkringen
finns nära människorna. Det förvånar mig lite grann
att regeringen inte verkar inse att detta är någonting
som är positivt.
Att kunskaperna försvinner från handläggarna i
länen kan inte vara någon fördel. Att det blir svårare
att få personlig kontakt geografiskt nära är inte heller
någon fördel. Dessutom skulle ett genomförande av
denna omorganisation naturligtvis inte vara gratis,
utan under övergångsperioden skulle det bli ganska
stora merkostnader. Dessutom är det ett regionalpoli-
tiskt och decentralistiskt tveksamt förslag.
I Berit Andnors och mitt gemensamma län Jämt-
land handlar det bara där om ett tiotal tjänster som
skulle försvinna från försäkringskassan. Vi behöver
ju utflyttning av fler samhälleliga arbetstillfällen i
landet, inte att man drar bort dem som redan finns om
detta kan undvikas.
Jag tror att det är betydelsefullt att handläggning-
en sker nära dem som berörs. Jag hoppas att det också
blir resultatet och regeringens slutsats efter den re-
missomgång som kommer och att centraliseringspla-
nerna läggs på hyllan.</pre><pre>Anf.  102  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Låt mig först hälsa Håkan Larsson
välkommen. Det känns trevligt att få möta honom i
hans första interpellationsdebatt. Det blir säkert fler
tillfällen framöver, men jag vill verkligen hälsa ho-
nom välkommen till riksdagen och den här debatten.
Jag tycker att vi måste ta utgångspunkt i varför
frågan kommer upp över huvud taget. Det har sin
grund i att inte bara regeringen utan framför allt till-
synsmyndigheterna, nämligen Riksförsäkringsverket,
Justitieombudsmannen och de enskilda försäkrings-
kassorna, har gjort bedömningen att den kvalitet som
finns i beslutsfattandet när det gäller arbetsskadeför-
säkringsärenden inte är tillräckligt hög och jämn över
landet.
Vi har en ny försäkring från halvårsskiftet som
syftar till att skapa en trygghet och en rätt för den
enskilde i de fall man blir skadad på jobbet. Då är det
rimligt att de människor som skadas på jobbet också
blir behandlade enhetligt, att det sker med rättssäker-
het och effektivitet och att enskilda personer som
drabbas och är i en svår situation känner att de blir
hanterade på ett rättvist sätt.
Här finns stora brister. Då måste regeringen ta sitt
ansvar och fundera på vad man kan göra åt detta. Det
är det som är utgångspunkten.
För att man då ska kunna göra den korrekta be-
dömningen i dessa ärenden måste man inse att det
många gånger är komplicerade ärenden, där det krävs
kunskap inom en rad olika områden och hög kompe-
tens inom vissa områden. Det handlar om juridik. Det
handlar om arbetsmarknadskunskap. Det handlar om
kunskap om lönekollektivavtal, arbetsmarknadsför-
säkringar och så vidare. Det är det som är bakgrunden
till denna utredning.
Utan att föregripa remissomgången och den be-
redning som kommer att ske i detta ärende måste jag
ändå betona att det handlar om den enskildes rätt.
Frågan är inte i första hand om det ska vara koncent-
ration eller inte. Hur ska vi säkerställa den enskildes
rätt? Där har vi ett ansvar. Och vi kan konstatera att
vi med den organisation vi har i dag, och så som vi
hanterar arbetsskadeärendena i dag, inte lever upp till
det här. Vi måste säkerställa en rättssäker, enhetlig
hantering i dessa frågor. Det är oerhört viktigt för
tilltron till det allmänna systemet och till arbetsskade-
försäkringen.
Försäkringskassorna har ju också, som Håkan
Larsson mycket riktigt säger, själva insett detta på
sina håll och startat en koncentrationsprocess. Anled-
ningen är just att man inser att man inte kan säker-
ställa kompetensen på annat sätt. Problemet är att
detta inte sker överallt. Men hur detta ska se ut i slut-
ändan måste jag få lov att återkomma till.</pre><pre>Anf.  103  HÅKAN LARSSON (c):
Fru talman! Tack för välkomstorden, Berit! Jag
förstår naturligtvis orsaken till att den här diskussio-
nen har kommit upp, att det är problem som måste
åtgärdas. Vad jag däremot inte riktigt förstår är att
lösningen är koncentration.
Att en del försäkringskassor inom länen har sam-
ordnat och koncentrerat verksamheten är en sak, men
det är ett mycket större steg att koncentrera detta till
endast tre platser i hela Sverige - och regeringen sade
ju i direktiven att det skulle vara maximalt fem plat-
ser.
Jag tror inte alltid att koncentration och centralise-
ring är en lösning på problem. Dessutom vet vi att det
inom försäkringskassorna pågår ett seriöst och allvar-
ligt arbete med att komma till rätta med de problem
som finns. Samtidigt som man är hårt ansträngd av
sjukförsäkringen och de ökade ohälsotalen försöker
man klara ut det här.
Vad jag förstår, i och med att jag har haft kontakt
med försäkringskassorna, har kritiken också mildrats
både från Riksförsäkringsverket och Justitieombuds-
mannen. Jag tycker att man ska låta försäkringskas-
sorna fortsätta med de här ansträngningarna, för att se
om de kan komma fram till en bra lösning och se till
att detta finns kvar ute i länen.
Sedan ställde jag en andra fråga i interpellationen
om vad som kan göras för att upprätthålla en decent-
raliserad organisation i försäkringskassorna i länen.
Den fick jag inte något riktigt svar på. Det är uppen-
bart att det finns en oro för att det här bara är ett steg i
en fortsatt koncentration och ett förstatligande av hela
försäkringssystemet. Det vore bra om Berit Andnor
kunde ge en liten antydan om ambitionen. Det ska ju
också tillsättas en kommitté för att se över hela orga-
nisationen. Är ambitionen att gå vidare och koncent-
rera och centralisera, eller vill man se över det på
något annat sätt?</pre><pre>Anf.  104  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Låt mig återigen upprepa det jag sade
inledningsvis. Detta är för mig egentligen inte en
fråga om decentralisering eller centralisering eller
koncentration eller icke koncentration. I grunden
handlar det om att det är så viktigt att den arbetsska-
deförsäkring vi har, vars syfte är att trygga situatio-
nen för människor som blir skadade i jobbet, fungerar
bra och att den enskilde får den rätt som denne ska
ha. Det är det som är utgångspunkten.
De brister som har blivit påtalade under en rad år
finns fortfarande. Jag vill betona, Håkan Larsson, att
det fortfarande finns en betydande kritik kring hand-
läggningen i dessa frågor. Som jag ser det är det inte
acceptabelt. Vi kan inte ha det så, att människor som
skadas i jobbet behandlas olika beroende på var de
bor någonstans. Anledningen till att de behandlas
olika är ju att vi inte, på det sätt som vi organiserar
dessa frågor, klarar av att ha den kvalitet, den kom-
petens, när det gäller hanteringen av dessa ärenden
som krävs för att vi ska få en enhetlighet och en rätts-
säkerhet. Det är det som är bakgrunden till hela dis-
kussionen.
Min uppgift - och jag hoppas även Håkan Lars-
sons uppgift - är att se till att människor som skadas i
jobbet hålls skadeslösa, att de får sin rätt hanterad på
ett likvärdigt sätt. Det ska inte bero på var man bor
någonstans. Och den koncentration som man arbetar
med i dag inom försäkringskassorna har ju sin grund i
att man måste säkerställa den breda kompetensen som
behövs.
Jag vill betona att detta är bakgrunden till att vi
måste se till att vi har några personer som är riktigt
duktiga och kan hantera de här ärendena på ett bra
sätt. Men jag vill också säga att närheten är oerhört
viktig för människor som kanske i nästa steg eller i
olika steg är beroende av rehabilitering i sitt arbete.
Det är i det avseendet som det är viktigt med närhet,
men när det gäller att bedöma de arbetsskadeärenden
som det här är fråga om handlar det om kompetens.
Det är likabehandling, enhetlighet och rättssäkerhet
som är det viktiga. Det är icke godtagbart att männi-
skor hanteras på olika sätt beroende på var de bor
någonstans i landet. Det kan aldrig vara acceptabelt.
Då underminerar vi ju hela tanken bakom arbetsska-
deförsäkringen och den trygghet som man som en-
skild person ska känna.
När det gäller översynen av socialförsäkringsad-
ministrationen håller jag just nu på och arbetar med
de här direktiven, och det är min ambition att det ska
ske i nära samverkan med hela socialförsäkringsad-
ministrationen och att vi ska ta tag i de frågor och de
problem som vi egentligen är ganska överens om. Jag
har inte för avsikt att i dag föregripa den översynen.
Då skulle det ju inte vara någon mening med att till-
sätta denna utredning. Jag måste be om att få åter-
komma i den frågan.</pre><pre>Anf.  105  HÅKAN LARSSON (c):
Fru talman! Vi är säkert överens om att det är
oerhört viktigt med rättssäkerhet och någorlunda lika
behandling i alla delar av landet.
Men från regeringens sida tror man att koncentra-
tion är en lösning, och det behöver det inte vara - där
tror jag att vi skiljer oss åt. Det pågår ett omfattande
arbete inom försäkringskassorna för att man ska lösa
de problem som finns. Det finns säkerligen möjlig-
heter att förbättra ytterligare, öka samverkan mellan
kassorna och så vidare. Den diskussionen tycker jag
ska få en chans. De ska inte bara mötas av att man
säger att antalet orter ska minskas till maximalt fem
och att utredaren kom fram till tre.
Över huvud taget när det gäller statlig och sam-
hällelig administration tror jag att det är väldigt vik-
tigt att det diskuteras hur den ska fördelas över landet
och att modern teknik används och överväganden
görs som innebär att man kan vara nära människor i
alla delar av landet. Jag tror att den diskussionen
måste föras också i det här sammanhanget. Målsätt-
ningen, att man ska ha rättssäkerhet och behandla alla
lika i hela landet, är vi överens om.</pre><pre>Anf.  106  Statsrådet BERIT ANDNOR (s):
Fru talman! Låt mig ta vid där Håkan Larsson
slutade. Frågan är hur vi ska säkerställa den likabe-
handling som vi då är överens om. Hur ska vi säker-
ställa rättssäkerheten? Hur ska vi säkerställa att man
blir behandlad likvärdigt oavsett var man bor i lan-
det? Det är ju frågeställningen.
För min del är det viktigt att kunna säkerställa att
vi kan upprätthålla den kompetens som krävs. Det här
är en komplicerad lagstiftning som kräver kompetens
inom flera olika områden, och då är frågan: Hur sä-
kerställer vi den? Jag tror att det kan vara svårt att
upprätthålla den kompetensen överallt. Det visar
också försäkringskassornas pågående arbete, men det
sker inte överallt, Håkan Larsson, det sker på några
ställen. Jag tycker att det är bra. Det är klokt. Det
styrs av den insikt som vi har.
Låt mig återkomma till frågan när vi har haft re-
missomgången och frågan har varit ytterligare be-
redd. Det kanske finns bra och viktiga idéer att ta
vara på. Jag är öppen för det. Det viktiga för mig är
att se till att vi får en rättssäker och bra handläggning
av dessa ärenden, för det handlar om att vi måste
skapa trygghet och rättssäkerhet för enskilda indivi-
der som drabbas av skador på jobbet. Det är vår skyl-
dighet att se till att det blir bra, och det är vår skyl-
dighet att se till att vi har en organisation som lever
upp till de berättigade krav som enskilda har.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>10 §  Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen</pre><pre>Tredje vice talmannen anmälde att följande fakta-
promemoria om förslag från Europeiska kommissio-
nen inkommit och överlämnats till utskott:
2002/03:FPM28 Strategi för konsumentpolitik
2002-2006 KOM(2002)208 till lagutskottet</pre><pre>11 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts</pre><pre>den 27 november</pre><pre>2002/03:198 av Cecilia Widegren (m) till jordbruks-
minister Ann-Christin Nykvist
Svensk pälsdjursnäring
2002/03:199 av Ulf Sjösten (m) till
justitieminister Thomas Bodström
Polisens uppgifter
2002/03:200 av Carl-Axel Johansson (m) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Granskning av forskningen</pre><pre>den 28 november</pre><pre>2002/03:201 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
utbildningsminister Thomas Östros
Yrkeshögskola
2002/03:202 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
statsrådet Berit Andnor
Förtidspension och anställning hos Samhall
2002/03:203 av Mats Berglind (s) till näringsminister
Leif Pagrotsky
Elräkningar
2002/03:204 av Claes-Göran Brandin (s) till när-
ingsminister Leif Pagrotsky
Utvärdering av privatiseringar
2002/03:205 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till
kulturminister Marita Ulvskog
Nya pensionsvillkor för dansare och sångare
2002/03:206 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsmi-
nister Leni Björklund
Personal i räddningstjänstuppdrag
2002/03:207 av Agneta Ringman (s) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Kvinnors situation i Nigeria
2002/03:208 av Carina Adolfsson Elgestam (s) till
vice statsminister Margareta Winberg
Åldersgränser
2002/03:209 av Veronica Palm (s) till statsrådet Lena
Hallengren
Öppna förskolan i framtiden</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 3 december.</pre><pre>12 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit</pre><pre>den 27 november</pre><pre>2002/03:134 av Ulla Löfgren (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Omfattningen av SVT:s filminköp
2002/03:146 av Mona Jönsson (mp) till statsrådet Jan
O Karlsson
Flyktingar från Tjetjenien
2002/03:147 av Jeppe Johnsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Barnets bästa
2002/03:149 av Gunilla Tjernberg (kd) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Regalskeppet Vasa
2002/03:151 av Henrik S Järrel (m) till statsrådet Jan
O Karlsson
Ny instansordning vid prövning av överklaganden i
Utlänningsnämnden
2002/03:152 av Johan Pehrson (fp) till statsrådet Jan
O Karlsson
Humanitära skäl och barnets bästa
2002/03:154 av Johan Pehrson (fp) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Straffskärpning för våld mot barn
2002/03:155 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Kopieringsskyddade cd-skivor
2002/03:157 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Svensk ratificering av FN-konventionen om migran-
tarbetares rättigheter
2002/03:158 av Rolf Gunnarsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisens situation i Dalarna
2002/03:159 av Ulf Sjösten (m) till statsrådet Hans
Karlsson
Styrningen av AMS och länsarbetsnämnderna
2002/03:161 av Stefan Attefall (kd) till statsrådet Jan
O Karlsson
FN:s internationella konvention för skydd av mi-
grantarbetare
2002/03:162 av Erik Ullenhag (fp) till statsrådet Jan
O Karlsson
FN:s konvention för migrantarbetare
2002/03:166 av Cecilia Widegren (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisiär verksamhet i kommunerna
2002/03:170 av Lena Ek (c) till statsrådet Jan O
Karlsson
Försvunna ensamma asylsökande barn
2002/03:171 av Gustav Fridolin (mp) till statsrådet
Jan O Karlsson)
Migrantarbetares rättigheter
2002/03:173 av Ulrik Lindgren (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisverksamheten i Dalarna
2002/03:174 av Anita Sidén (m) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Judiska skolan i Göteborg
2002/03:175 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
statsrådet Berit Andnor
Samordnad information om stödinsatser
2002/03:176 av Lars Gustafsson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Socialstyrelsens översyn av specialistkompetenser
2002/03:177 av Hans Hoff (s) till socialminister Lars
Engqvist
Sjukhussjukan
2002/03:178 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Undernäring hos äldre
2002/03:179 av Gustav Fridolin (mp) till statsrådet
Jan O Karlsson
Vård för asylsökande</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 3 december.</pre><pre>13 §  Kammaren åtskildes kl. 15.40.</pre><pre></pre><pre>Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
till och med 1 § anf. 22 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.</pre>