Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2002/03:20

Onsdagen den 20 november

Kl. 09.00 - 15.29

---

17.00 - 17.08

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

Protokoll
2002/03:20
----------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 14 november.
2 § Kompletteringsval till försvarsutskottet och
utbildningsutskottet

Talmannen meddelade att Socialdemokraternas
riksdagsgrupp under Inger Lundbergs sjukledighet
anmält hennes ersättare Ameer Sachet som suppleant
i försvarsutskottet och utbildningsutskottet under
tiden den 20 november-19 december.

Talmannen förklarade vald till

suppleant i försvarsutskottet
Ameer Sachet (s)

suppleant i utbildningsutskottet
Ameer Sachet

3 § Återkallelse av proposition

Regeringen hade genom skrivelse 2002/03:22
återkallat prop. 2002/03:9 Sjukhus med vinstsyfte;
förlängd giltighet av lagen (2000:1440) om inskränk-
ning i landstingens rätt att överlämna driften av akut-
sjukhus till annan.

Talmannen meddelade att han avskrivit detta för-
slag samt de med anledning av propositionen väckta
motionerna 2002/03:So3-So7.

Regeringens skrivelse lades till handlingarna.

Talmannen meddelade att motioner med anled-
ning av återkallelsen fick väckas senast onsdagen den
27 november kl. 16.30.

4 § Ändringar i regeringsformen - samarbetet i
EU m.m. (vilande förslag och följdlagstiftning)

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU6
Ändringar i regeringsformen - samarbetet i EU m.m.
(vilande förslag och följdlagstiftning) (prop.
2001/02:72).

Anf. 1 MATS EINARSSON (v):
Herr talman! Det grundlagsärende som vi nu ska
behandla är ett udda ärende på flera sätt. För det
första begär konstitutionsutskottet att riksdagens
ledamöter i ett enda klubbslag slutgiltigt antar inte
mindre än åtta ändringar av regeringsformen och en
ändring av riksdagsordningen, ändringar av högst
olikartad karaktär. För det andra har ett par av änd-
ringarna - jag tänker på ändringarna i regeringsfor-
mens 10 kap. 2 och 5 §§ - gett upphov till en i vissa
stycken knepig debatt, knepig därför att de båda för-
ändringarnas formella och reella innebörd har tolkats
på diametralt olika sätt av skilda debattörer. Därtill
kommer, som vi säkert får höra mer om i debatten,
invändningar på rent formella grunder mot ärendets
behandling i denna kammare.
Låt mig börja med den något märkliga beslutsord-
ningen. Regeringsformen slår fast att en ändring av
grundlag ska ske med endast två likalydande beslut
med mellanliggande val. I våras tog riksdagen ställ-
ning till de olika förslag till ändring av regeringsfor-
men som fanns presenterade i betänkandet KU18. Ett
antal reservationer hade gjorts i utskottet, och kam-
marens ledamöter tog ställning till vart och ett av de
yrkanden som dessa reservationer föranlett i debatten.
Därmed blev det också tydligt vad partierna var för
och vad de var emot, och man kunde i voteringen
fullfölja sina ställningstaganden.
Vänsterpartiets ståndpunkt var då och är alltjämt
att ändringen av regeringsformen 10:5 bör avvisas
men att övriga förslag bör bifallas. Moderaterna avvi-
sade ändringen av 10:2 men biföll övriga. Miljöparti-
et avslog båda ändringarna av kap. 10 men röstade för
övriga förslag.
Nu är praxis sådan att det andra beslutet tas i ett
enda klubbslag. Alla de ändringsförslag som fanns
mellan pärmarna i vårens betänkande är nu samman-
fattade i en enda förslagspunkt. Det har föranlett
Vänsterpartiet och Miljöpartiet att reservera sig till
förmån för avslag på hela paketet, trots att vi varmt
stöder större delen av det. Moderaterna å sin sida
väljer att rösta ja till helheten, som jag har förstått det,
trots att man är mot ändringen av 10:2.
Konstitutionsutskottet har diskuterat om detta är
en rimlig ordning eller om det åtminstone finns några
skäl till den, men resultatet är magert. Vare sig förar-
beten eller lagtext ger någon egentlig förklaring.
Olika tänkbara skäl har närmast spekulationsvis prö-
vats i vår diskussion, men inget har väl varit riktigt
övertygande. Någon bredare uppslutning kring en
ändrad tingens ordning redan i detta ärende gick dock
inte att få, men utskottet har enats om att inom ramen
för vår uppföljning och utvärdering pröva denna fråga
närmare. Jag menar personligen att detta sätt att fatta
beslut, med de märkliga konsekvenser det får, knap-
past kan ha varit våra lagstiftande företrädares avsikt
och mening.
Vänsterpartiet kommer alltså att rösta för reserva-
tionen, i vilken yrkas att de vilande grundlagsförsla-
gen förkastas. Jag yrkar, herr talman, härmed bifall
till densamma. Men vår ståndpunkt är att samtliga här
föreslagna ändringar, utom ändringen av regerings-
formen 10:5, är bra och kloka ändringar. Låt mig
särskilt understryka vårt stöd för ändringarna i rege-
ringsformens 1 kap. 2 §, i vilken det tas in dels att det
allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder
till en god miljö, dels att det allmänna ska verka för
att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och
jämlikhet i samhället samt att det allmänna ska mot-
verka diskriminering på grund av kön, hudfärg, na-
tionellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös
tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder
eller annan omständighet. Det här är målsättnings-
formuleringar som Vänsterpartiet har slagits för under
mycket lång tid. Jag beklagar djupt att jag och övriga
vänsterpartister i eftermiddag kommer att rösta nej till
dem, men något annat är i det här läget inte möjligt.
Så till det substantiella i den grundlagsändring
som vi motsätter oss, 10:5. Som många känner till
stödde Vänsterpartiet ursprungligen denna ändring,
ja, det är till och med så att ändringens egentlige
upphovsman är Vänsterpartiets representant i den
utredning som beredde frågan, Kenneth Kvist. Denna
linje fullföljdes i KU under förra mandatperioden av
Kenneth Kvist och av mig. Dock ledde den interna
diskussionen i Vänsterpartiet fram till ett ändrat ställ-
ningstagande i slutskedet. Jag har personligen inte
ändrat uppfattning i sak men kommer ändå att i ef-
termiddag rösta som mina partikamrater. Jag gör det
av respekt för demokratin och medlemmarna i det
parti som jag fått förmånen att representera, men det
är heller inte så svårt att göra det eftersom vi i partiet
är överens i kritiken mot EU:s erodering av den na-
tionella demokratin. Vi är överens om att motsätta oss
ytterligare maktöverföring till EU:s överstatliga be-
slutsstrukturer. Både partiets tidigare ja och det nuva-
rande nejet dikteras av vår kritik mot EU.
Hur kan man då från samma principiellt EU-
kritiska utgångspunkt komma fram till så olika be-
dömning av denna grundlagsändrings innebörd? Och
hur kan vissa EU-kritiker vara överens med vissa EU-
anhängare om denna ändring?
Jag tror att det finns två svar på de frågorna. För
det första innebär den nya formuleringen av 10:5 två
förändringar, den ena är dålig ur ett EU-kritiskt per-
spektiv, den andra är bra. Dels ändras den möjliga
mottagaren av beslutsmakt från "europeiska gemen-
skaperna", det vill säga det som brukar kallas första
pelaren, till "inom ramen för samarbete i Europeiska
unionen", det vill säga även det som i dag kallas and-
ra och tredje pelaren. Under förutsättning att den här
pelarstrukturen finns kvar vidgas i praktiken det om-
råde inom vilket beslutsmakt kan komma att överfö-
ras genom ett enkelt beslut med tre fjärdedels majo-
ritet. För EU-motståndaren och EU-skeptikern är
detta en dålig sak. För dem som vill ge mer makt till
EU är det en bra sak.
Den andra ändringen är annorlunda. Den säger att
riksdagen över huvud taget inte får överlåta beslutan-
derätt som rör principerna för statsskicket. Den re-
striktionen fanns inte tidigare. Vissa debattörer har
avfärdat denna restriktion som ett fikonlöv utan vär-
de. Jag tror att det är att allvarligt underskatta grund-
lagens betydelse för den politiska och opinionsmässi-
ga kraftmätning som alltid är avgörande för hur vi
förmår försvara demokratin och riksdagens ställning.
Jag tror att EU-motståndet kommer att få större nytta
av denna formulering än vad såväl EU-motståndare
som EU-anhängare i dag inser.
Hursomhelst: Mot denna bakgrund tycker jag inte
att det är riktigt så förvånande som det först kan tyck-
as att EU-motståndare kommer till olika slutsatser,
och jag har full respekt för dem som efter moget
övervägande dragit andra slutsatser än mina.
Den andra förklaringen har att göra med att den
ursprungliga uppdelningen i EU-anhängare och EU-
motståndare i denna fråga delvis, och kanske, börjar
ge vika för en ny skiljelinje, nämligen den mellan
federalister och antifederalister, mellan dem som
välkomnar en europeisk statsbildning, en förbunds-
stat, och dem som vill bevara EU som ett i huvudsak
mellanstatligt arrangemang. Grundlagsformuleringen
om statsskickets grunder kan mycket väl ses som en
antifederalistisk grundlagsrestriktion, och man kan
notera att regeringen i sin proposition är tämligen
tydlig på denna punkt. Det är bra. Men vi vet också
att avståndet mellan regeringens ord och regeringens
handlingar ibland motsvarar minst avståndet mellan
Stockholm och Bryssel.
Oavsett vilken bedömning man gör är det ändå
viktigt att slå fast: Denna grundlagsändring innebär i
sig ingen maktöverföring, och den ger heller inte
riksdagen någon utvidgad möjlighet att avstå beslu-
tanderätt som den inte redan tidigare hade. Inte heller
ändrar den på något sätt reglerna för framtida grund-
lagsändringar. Det är ett annat missförstånd i debat-
ten. Jag vill också, för att undvika varje ytterligare
missförstånd, understryka att Vänsterpartiet nu, och i
framtiden, motsätter sig varje förstärkning av EU:s
odemokratiska beslutsstrukturer.
Slutligen några ord om formaliteterna i samband
med det första beslutet i juni i år. Grundlagen ger ju
en möjlighet för att grundlagsändring fastställs genom
beslutande folkomröstning på valdagen. Beslut om
sådan folkomröstning kan fattas av minst en tredjedel
av ledamöterna, och yrkande om sådant beslut kan
väckas av minst 35 ledamöter. Ett sådant yrkande ska
framställas inom 15 dagar från det att riksdagen antog
grundlagsförslaget som vilande.
Nu behandlades ärendet på den näst sista dagen
före sommaruppehållet. Talmannen gjorde under
hand bedömningen att riksdagen inte kunde extrain-
kallas enbart för att ge möjlighet för anhängarna av
folkomröstning att utnyttja alla de 15 dagarna till att
skaffa tillräckligt antal underskrifter på yrkandet.
Frågan behandlades i KU samma morgon som kam-
mardebatten. Vi konstaterade att avgörandet av denna
fråga låg i talmannens händer och att vi inte hade
anledning eller möjlighet att överpröva hennes beslut.
Jag menar att det inte är möjligt att hävda att frå-
gan handlagts grundlagsstridigt, än mindre har be-
slutets innehåll påverkats av beslutsordningen. Trots
det finns det skäl att se över regeringsformens och
riksdagsordningens regler i detta avseende, och vi har
därför väckt en motion med denna innebörd. Frågan
återkommer alltså.

Anf. 2 PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman, ledamöter! Vi har i dag en rad
grundlagsfrågor att ta ställning till i kammaren. En
del frågor handlar om miljön, om människors lika
värde. Det är frågor som vissa stöder starkt. Vi har
också gjort det i riksdagens behandling under våren.
Men nu har i sista skedet konstitutionsutskottet valt
att behandla ärendena tillsammans med ärendet om
vilande grundlagsändring som gäller möjligheten för
riksdagen att överföra makt till Europeiska unionen.
Det har gjort att vi nödgas reservera oss mot hela
betänkandet.
Jag tycker att det är osmakligt av konstitutionsut-
skottet att ha valt denna linje. Det hade varit demo-
kratiskt bättre och mer acceptabelt att skilja på ären-
dena, som man gjorde i våras, eftersom det finns
olika synpunkter i frågorna.
Grunden för diskussionen om maktöverföring till
Europeiska unionen har vi genom medlemskapet
1995. Processen som medlem i Europeiska unionen
har inneburit stora förändringar för Sveriges stats-
skick och även för andra länder som är medlemmar i
unionen. Det har inneburit att mycket av den makt
som tidigare låg hos de valda i Sveriges riksdag är
överförd till unionens organ, till kommissionen - i
stor utsträckning tjänstemännen - och till ministerrå-
det, till regeringarnas representanter i respektive län-
der och de möten som regeringarna, ministrarna,
statsministrarna har och beslutar i olika frågor, och
till EU:s domstol, EG-domstolen, och till övriga or-
gan inom Europeiska unionen.
Det här förändrar grunden för folkstyret i en bred
mening. I dag stiftas lag som påverkar svenska folket
i huvudsak inte längre i Sverige utan den stiftas utan-
för Sverige i internationella organ inom Europeiska
unionen. De allra flesta lagar och föreskrifter som vi
ska följa som svenska medborgare är inte längre
sprungna ur beslut i Sveriges riksdag.
Det här har vi diskuterat, men det är inte färdigt.
Det är en fortsatt process. Det pågår en omfattande
debatt inom Europeiska unionen om att EU måste bli
ännu starkare, ännu effektivare och påverka ännu
mycket mer av vardagen och lagstiftningen för unio-
nens medborgare.
Svenska regeringen stöder aktivt ett sådant arbete,
liksom de flesta av partierna i Sveriges riksdag gör.
Det här påverkar emellertid också i en mening som
inte är lika bra i ett längre perspektiv. När fler och
fler frågor och beslut flyttas bort från de folkvalda
organen och inte längre blir nåbara för svenska folket
genom demokratiska beslut av valda representanter,
kommer möjligheterna för folkstyret att slå igenom
inte att vara lika stora längre. Möjligheterna för
svenska folket att påverka sin egen framtid minskar
successivt ju mer makt vi flyttar från Sveriges riksdag
till utomsvenska, internationella, organ där Sverige
har mindre betydelse och mindre inflytande.
Man kan tycka att det här inte har så stor betydel-
se. Några säger kanske att demokratin har spelat ut
sin roll. Folkstyret är på grund av globalisering och
internationalisering överspelat. Jag tror att det är fel
att se det så. Jag tror att det viktigaste skyddet vi över
huvud taget har mot populistiska, främlingsfientliga,
antidemokratiska rörelser i världen är just demokrati.
En stärkt demokrati är den väg framåt som vi måste
gå om vi ska klara av att bygga ett bättre samhälle i
framtiden med mänskliga rättigheter och människors
lika värde. Vi måste stärka den grund för folkstyret
som har byggts upp i Sverige och Västeuropa i stället
för att flytta den till icke folkvalda organ längre bort
från människorna.
Jag tror också att den här utförsbacken, där mer
och mer makt flyttas ut ur landet bort från de demo-
kratiska organ som vi väljer till, är en utförsbacke
som har en ände med förskräckelse.
Men vad vi ska ta beslut om i dag och som ligger
på bordet är inte att föra över mer makt, utan det är
att möjliggöra ett överflyttande av betydligt mer makt
till den europeiska unionen. Det är att se till att
svenska folket inte längre får vara med i beslutspro-
cessen, att svenska folket inte längre får lämna syn-
punkter innan man fattar beslut om att föra över ännu
mer makt.
Det i sig tycker jag är ett väldigt allvarligt tecken
på att majoriteten i riksdagen inte vill att folkstyret
ska råda, att svenska folket ska ha kontroll över vilka
beslut som man ska fatta här i landet eller i interna-
tionella organ.
Majoriteten inom de partier som är för den här
ordningen - Socialdemokraterna och de borgerliga
partierna - bör allvarligt betänka den här frågan: Vad
är det i längden ni håller på med när ni surfar på den
här utvecklingen med att flytta mer och mer makt
bort från svenska folket och nu också göra det omöj-
ligt för medborgarna att påverka processen?
Jag tycker också att ni ska fundera allvarligt på
vad som hände under valrörelsen i somras och i hös-
tas. Vi hade en valrörelse, och där borde den här
frågan ha stått i centrum.
Näst sista dagen innan riksdagens sommaruppe-
håll började togs det första beslutet om den här
grundlagsändringen, och nu har vi det andra beslutet
med val däremellan som ska följa upp det beslutet.
Orsaken till att det ska vara två beslut med val emel-
lan är naturligtvis att man ska ta upp frågan som en
viktig fråga i valrörelsen. Partierna ska diskutera den,
och människor ska kunna ta ställning i sakfrågan. Vill
man göra den här grundlagsändringen? Vill man ge
riksdagen möjlighet att överföra ännu mer makt från
det svenska folkstyret utan att vi ska kunna vara med
och påverka det?
Jag måste säga att det var svårt att föra den dis-
kussionen. Vi förde den genom att vi satte in annon-
ser i tidningarna. Jag tog upp den på vartenda torg-
möte runtom i Sverige under valrörelsen. Jag tog upp
den i en lång rad debatter, men den föll varje gång
platt. Det fanns aldrig någon motståndare i den de-
batten. Varken från moderater, från övriga borgerliga
partier eller från Socialdemokraterna vågade man
över huvud taget föra debatten om den här grund-
lagsändringen för att föra över ännu mer makt till EU.
Jag tycker att det är skamligt att man har betett sig
på det sättet. Det innebär att frågan inte har diskute-
rats av svenska folket. Det har inte varit möjligt för
svenska folket att ta ställning.
Och nu står vi här med ett sista beslut. I dag ska
frågan avgöras. Man har lyckats slinka förbi en of-
fentlig, öppen debatt. Det är inte ett bra tecken för
folkstyret.
Vi stöder reservationen.

Anf. 3 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet delar Peter Erikssons
kritik mot beslutsordningen i det här ärendet. Jag tror
att det framgick av mitt anförande. Men det blir lite
missvisande när Peter säger att konstitutionsutskottet
har valt den här beslutsmetoden och därmed antyder
att utskottet på något sätt vill manipulera beslutet. Så
är det inte.
Vi gjorde en mycket noggrann genomgång, på
den tid som stod till buds, av motiven för den här
ordningen och om det fanns någon möjlighet att ändra
den. Vi fann att motiven för den var ganska oklara
men att praxis var väldigt fast. Vi hade inte uppmärk-
sammat detta i utskottet tidigare. Regeringen hade
uppenbarligen inte gjort det när den skrev sin propo-
sition.
Kan man då byta praxis mitt i ett ärendes behand-
ling? Jag tycker personligen att man kan göra det,
men det kräver att man är säker på sin sak och att det
finns en mycket bred enighet mellan partierna om att
göra så. Vi konstaterade i KU att den breda enigheten
inte fanns, och därför fanns det icke heller något
yrkande i KU om att vi skulle gå fram på ett annat
sätt än som nu sker.

Anf. 4 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är väldigt olyckligt
att KU förfar på det här sättet när den här frågan nu
har blivit aktuell, att man inte på ett tydligare sätt än
efter tidigare val sedan den nya regeringsformen kom
har valt att dela på de här olika betänkandena och ta
den här kontroversiella grundlagsfrågan för sig.
Det har till exempel inneburit att Moderaterna nu
har ändrat inställning i en viktig fråga. Då måste man
fråga sig: Är det det som är syftet? Är det verkligen
bra ur konstitutionell synpunkt att partierna ändrar
åsikt i frågorna därför att vi klumpar ihop dem till ett
enda beslut, i stället för att ta de här viktiga frågorna
var för sig?
Jag tycker att man som ledamot i konstitutionsut-
skottet bör fundera lite grann över den här ordningen
och se till att den förändras. Det är för sent att ändra
den i dag. Men jag tycker att det är olyckligt. Det är
dåligt av konstitutionsutskottet att inte ha valt de
demokratiska aspekterna i första hand, utan att i
första hand ha sett till något slags allmän praxis. Man
borde i stället ha uppmärksammat att den här praxisen
borde ändras därför att den inte är bra från demokra-
tisk synpunkt.

Anf. 5 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag delar kritiken i sak, så vi behö-
ver inte diskutera det närmare.
Jag tycker att man bör ha en viss respekt för att
det ska finnas en bred och helst total enighet mellan
partierna innan man mitt i ett ärendes behandling går
in och ändrar en trots allt fast praxis, hur orimlig man
än kan tycka att den är. Jag har respekt för att andra
partier inte är beredda att nu sätta ned foten och ändra
denna praxis. Mot den bakgrunden fanns det inte
något yrkande om en annan beslutsordning. Men
frågan kommer att behandlas och beredas vidare i
konstitutionsutskottet. Det har vi redan beslutat.
Vad gäller ändrade ståndpunkter får Moderaterna
tala för sig själva, men Vänstern har icke ändrat
ståndpunkt i någon av de frågor som nu behandlas
jämfört med vårt ställningstagande vid voteringen i
juni. Jag tror inte att Moderaterna heller har gjort det.
Sedan väljer vi att votera på olika sätt.

Anf. 6 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Det kanske bara är Mats Einarsson
som har ändrat ståndpunkt, eftersom han tidigare
tydligt har varit för den här förändringen men i dag
ändå säger att han kommer att rösta emot den.
Jag vet att Vänstern har varit mycket splittrad i
den här frågan. Det är olyckligt. Det är bra att Väns-
tern nu har samlat ihop sig lite mer och står bakom
den här viktiga kritiken, och gör det ur demokratisk
synvinkel, även om Mats Einarsson inte har fått sin
vilja igenom.

Anf. 7 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Kammarkamrater! Att ändra grund-
lagen är en allvarlig sak, och varje ändring av grund-
lagen måste man göra med stor eftertanke och stor
omsorg - med omtanke om demokratin. Därför inled-
des den process som vi nu ser slutet av redan på
sommaren 1999 med överläggningar mellan partile-
darna. Även Miljöpartiet deltog i de överläggningar-
na.
Då enades man efter en lite vidare process om vad
som skulle utredas av 1999 års författningsutredning.
Utredningen arbetade sedan i olika faser fram till
januari 2001, då utredningens resultat offentliggjor-
des. En presskonferens hölls, och ett pressmeddelan-
de överlämnades till regeringen.
I utredningen var endast Miljöpartiet emot försla-
gen beträffande ändringar i Sveriges relation till EU -
det som av fackmännen uttrycks som 10 kap. 2 § och
10 kap. 5 §. Regeringen funderade sedan på saken
och lämnade en proposition till riksdagen i december
2001. Det var nio månader före den stipulerade tiden,
valet 2002, det vill säga de nio månader som riksda-
gen ska ha på sig för att bereda förslaget i en grund-
lagsförändring. Då fanns det alltså möjligheter för
motioner. Det väcktes några enskilda motioner från
m- och s-sidan, medan Miljöpartiet yrkade avslag.
Jag vill i detta sammanhang peka på att några de-
battörer diskuterar den här frågan som om den skulle
ha uppstått just inför det här beslutet - eller möjligen
inför riksdagsbeslutet den 13 juni. Först då skulle
alltså frågan ha kommit på bordet, menar de. Jag vill
med den här lilla genomgången bara peka på att det
för Miljöpartiet och andra partier som har velat föra
olika slags diskussioner har varit utomordentligt gott
om tid. Det finns alltså ingen överrumpling i själva
inriktningen och i förslagsställandet.
Herr talman! Jag tycker att man kan se på en för-
fattning på åtminstone två olika sätt. Jag ser en för-
fattning som en möjlighet att fatta politiska beslut och
som en möjlighet att genomföra den politik som ett
parti eller flera partier går till val på. Andra ser för-
fattningen nästan bara som ett skydd mot politiska
beslut - det tycker jag att det finns klara bevis på i
den här debatten.
Den som erinrar sig debatten om att förbjuda in-
nehavet av barnpornografiska bilder - det var väl för
åtta-nio år sedan som den var som hetast - minns
också hur många engagerade människor krävde snab-
ba beslut. En del som då hävdade att man nog ändå
måste titta på vad grundlagen säger om detta och
tänka över grundlagens stadganden på de här områ-
dena anklagades för att inte vilja handla i människors
intresse. Det fanns packar med namninsamlingar där
man krävde omedelbara åtgärder på barnpornogra-
fiområdet.
Hela frågan landade så småningom i en parla-
mentarisk utredning som under oenighet lade fram
förslag som så småningom ledde fram till att grundla-
gen, i det här fallet tryckfrihetsförordningen och ytt-
randefrihetsgrundlagen, ändrades på sådant sätt att
det blev möjligt att förbjuda innehav av barnporno-
grafiska bilder.
Jag har med det här exemplet, herr talman, velat
peka på hur olika debatterna om grundlagsändringar
kan förflyta i olika sammanhang.
Jag ser dagens beslut som en möjlighet för Sveri-
ge att delta i samarbetet med de andra medlemslän-
derna i EU - för närvarande 15 och snart tiotalet fler
- och att Sverige ska kunna delta i detta positiva
samarbete före 2007. Då kommer nästa chans att
ändra grundlagen om dagens förslag till ändring
skulle avvisas.
Jag har i den allmänna debatten försökt peka på
ett politikområde eller problemområde som jag tycker
skulle kunna bli föremål för ett fördjupat samarbete
inom EU, med beslutskompetens för EU-systemet.
Det handlar om den avskyvärda kvinnohandel som
pågår i tilltagande omfattning i Europa. Det gäller
kvinnohandel, sexuell exploatering och allt vad som
finns omkring den frågan.
Man kan mycket väl tänka sig att EU:s medlems-
länder redan nästa år - då är det formellt fullt möjligt
att göra det - bestämmer sig för att man vill fördjupa
samarbetet för att effektivt kunna motverka denna
kvinnohandel, denna trafficking. Om riksdagen då
följer Peter Erikssons, Miljöpartiets och Vänsterparti-
ets förslag så kan vi säga: Det här tycker vi är jät-
tebra, och detta är en fråga där Sverige har stora in-
tressen - men kom igen 2007, då Sverige blir med i
frågan!
Herr talman! Med det här exemplet har jag velat
visa att detta inte bara är en fråga av teknisk natur
eller några författningsfrågor, utan bakom författ-
ningsregleringarna finns faktisk och praktisk politik
som är till nytta för människor. Det är angeläget att
bekämpa trafficking. Sedan kan man ju säga att det
finns andra metoder och andra sätt som man kan välja
- det är full klart. Det kan alla riksdagens ledamöter
säga utom miljöpartisterna. De kan inte säga att vi
kan samverka på andra sätt därför att de inte vill vara
med i det samverkanssystem som heter EU. Det är ju
deras primära uppgift - de vill att Sverige omedelbart
ska lämna det samarbete som EU innebär. Jag tycker
att det finns anledning att säga det också.
Herr talman! Förutsättningen för att denna änd-
ring av 10 kap. 5 §, det vill säga möjligheten att
överlåta beslut till EU, ska komma till användning är
att det finns ett förslag till fördragsförändringar fram-
förhandlat mellan medlemsregeringarna i EU. En
sådan förändring av ett fördrag kan alltså Sveriges
riksdag säga nej till och avvisa - och då gäller inte
fördraget därför att systemet bygger på att alla för-
dragsförändringar och alla fördrag accepteras av de
nationella parlamenten. Det andra alternativet är att
säga ja, och för att kunna säga ja fordras det att tre
fjärdedelar av de röstande bifaller förslaget. Skulle
det vara så att en fördragsförändring berör ändring av
grundlagen så är det också angeläget att i det här
sammanhanget klara ut att riksdagen då först måste
genomföra grundlagsförändringen. Det finns inte
heller i fortsättningen något annat sätt att göra det på
än med två beslut med mellanliggande val.
Om riksdagen har gjort de här sakerna så kan
riksdagen också tillämpa den nya regleringen av
10 kap. 5 §, det vill säga inte bara överlåta makt till
EG, som det står för närvarande, utan kunna göra det
till Europeiska unionen.
Herr talman! Jag vill också gärna säga att dagens
beslut inte är någon fullmakt till någon, vare sig till
regeringen eller EU, att handla på ett visst sätt. Riks-
dagen har full kontroll över utvecklingen. Det är de
nationella parlamenten som är fördragens herrar, och
det är den här riksdagen och kommande riksdagar
som kommer att fatta de beslut där 10 kap. 5 § kan
tillämpas.
Herr talman! Jag litar på nuvarande riksdagsleda-
möter i den här kammaren, och jag litar också på att
ledamöterna av Sveriges riksdag fattar beslut enbart
som de anser är i Sveriges nationella intresse. Jag litar
dessutom på att de som väljs in efter mig och efter er
i den här riksdagen också kommer att fatta beslut
enbart utifrån principen att det är Sveriges intressen
som ska värnas.
Herr talman! Till sist yrkar jag bifall till förslaget i
KU 6. Jag vill gärna säga - så att det blir klart - att ett
bifall inte bara innebär bifall till Sveriges relation till
EU utan också förstärkt grundlagsskydd för utsatta
grupper och för miljön, liksom regler om Lagrådets
sammansättning och om normgivning på kulturmiljö-
området. Det innebär också att regeringens skyldighet
att samråda med riksdagen om EU-frågor flyttas från
riksdagsordningen till regeringsformen. Med detta
yrkar jag bifall till förslaget.

Anf. 8 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Göran sade i inledningen att vi har
haft gott om tid till debatt i denna fråga. Jag håller
med om det. Men det är väldigt svårt att föra en de-
batt när man inte har någon att debattera mot.
Vi försökte ta upp frågan under valrörelsen i
många olika sammanhang, men jag minns inte att
Socialdemokraterna eller Göran Magnusson i något
sammanhang var med och deltog i en sådan debatt.
De försökte inte själva någonstans lyfta denna fråga.
Det var antagligen så - det är i alla fall min tolkning -
att ni försökte mörka frågan. Ni försökte slippa en
debatt i frågan eftersom ni vet att det bland era egna
väljare och medlemmar finns väldigt många som inte
stöder er åsikt om att mycket mer makt ska föras över
till den europeiska unionen. Det är väldigt många av
Socialdemokraternas egna väljare som är oroliga över
denna utveckling och gärna ser att ni stärker folksty-
ret i stället för att försvaga det.

Anf. 9 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! När jag hör Peter Erikssons ankla-
gelser kommer jag att tänka på inledningen till So-
krates försvarstal - utan alla jämförelser i övrigt, vare
sig med Peter eller mig. Jag skulle vilja citera inled-
ningen lite omsatt till dagens situation. Jag har mild-
rat språkbruket något - det kanske till och med Peter
kan uppskatta:
Riksdagsledamöter! Jag vet inte vilket intryck mi-
na åklagare gjorde på er, men själv fick de mig i alla
fall nästan att glömma bort vem jag är. Så övertygan-
de var det de sade. Och nästan ingenting är sant av
det de har sagt. Särskilt förbluffad blev jag över deras
många felaktigheter, nämligen när de sade att ni
måste ta er i akt för att bli lurade av mig eftersom jag
är så skicklig på att tala. Att de inte räds för att ve-
derläggas av mig i praktiken tyckte jag nästan var den
värsta felaktigheten, eftersom det kommer att visa sig
att jag inte alls är skicklig på att tala. Såvitt de inte
anser att en skicklig talare är en som säger sanningen.
Här är det slut på Sokrates i detta sammanhang.
Jag hade såvitt jag minns ingen inbjudan från
Miljöpartiet att diskutera. Jag får väl ändå - åtmins-
tone i min lite snäva valkrets i Västmanland - anses
vara en av de socialdemokrater som kan mest om
denna fråga. Jag kan inte påminna mig att en enda
miljöpartist ville ha någon debatt. Av hänsyn till
blodtrycket gick jag inte på Peter Erikssons torgmö-
ten i Västerås. Miljöpartiet har inte bara haft valrörel-
sen. Ända sedan utredningen sattes i gång har de haft
goda möjligheter att driva opinion och protestera mot
den konspiratoriska uppläggning som Peter Eriksson
anser att regeringen och Socialdemokraterna har haft i
denna fråga. Det har inte hörts ett ljud förrän det
börjat brinna i gaveln. Då sätter de i gång och säger
att de inte fått chansen.

Anf. 10 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Det är inte vi som inte har fått chan-
sen. Det är väljarna som inte fick en riktig chans att ta
ställning före riksdagsvalet den 15 september. I dag
diskuteras frågan lite mer.
Nu förstår jag vad det hela berodde på, varför So-
cialdemokraterna över huvud taget inte deltog i någon
debatt och inte tog upp saken i valrörelsen, varken i
somras eller under hösten. Det berodde på att Göran
Magnusson satt hemma och väntade på en inbjudan
från Miljöpartiet. Det var det som var skälet.

Anf. 11 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror att debatten något skulle
vinna på om Peter Eriksson vårdade sitt ordval i alla
sammanhang lika mycket som jag gjorde när jag
citerade Sokrates och mildrade språkbruket en del.
Det är ju allvarliga frågor som vi diskuterar nu. De-
batten mår inte riktigt väl av att Peter Eriksson som
tidigare KU-ledamot utmålar den breda majoriteten i
konstitutionsutskottet som regeringens lakejer som
bara sitter och gapar, stoppar i sig förslag och levere-
rar beslut till riksdagen. Det känns inte som någon
riktigt bra insats i debatten.
Herr talman! Jag skulle gärna vilja höra Peter
Eriksson lägga ut texten kring varför Miljöpartiet -
tvärtemot Vänsterpartiet - nu också ska rösta nej till
grundlagsskyddet för miljön och inte har en röstför-
klaring där de säger att de gillar förslaget eller skyd-
det för utsatta grupper. Avslutningen på Miljöpartiets
särskilda yttrande innehåller formuleringar som att
erfarenheterna av EU och förändringarna av 10:2 och
10:5 leder till att det eroderar andra delar av rege-
ringsformen. Det spelar alltså ingen roll. De måste
säga nej också till det förstärkta skyddet för miljön.
Jag har förfärligt svårt att följa Miljöpartiets resone-
mang på denna punkt.

Anf. 12 PER UNCKEL (m):
Herr talman! Alla andra som är engagerade i Sve-
riges förhållande till den europeiska unionen! Jag vill
börja med ett par ord om Moderata samlingspartiets
hållning till EU.
Vi är ett parti som är hårt engagerat i att värna
Sveriges intressen i Europa. Många av oss som arbe-
tar inom Moderaterna har till och med blivit politiskt
aktiva på grund av intresset att söka ett bredare sam-
arbete med länder med intressen och inriktningar
liknande våra egna.
Det innebär inte att vi välkomnar allt som beslutas
i EU. Våra politiska motståndare har en tendens att
inte bli mera förnuftiga bara därför att de flyttar sin
debattarena från Stockholm till Bryssel eller Stras-
bourg. Men det faktum att somliga beslut i EU känns
mindre tilltalande gör det aldrig naturligt för oss att
rädas samarbetet som idé. Det är genom samarbete
som man i en globaliserad värld kan återvinna det
förtroende som nationalstaten annars riskerar att för-
lora. Samarbetet är en väg till ökat folkligt inflytande.
När man söker samarbete ska det också vara ord-
ning och reda på reglerna. Man ska veta vilket samar-
bete man går in i. Man ska kunna fatta beslutet om
samarbete med öppna ögon och med en tydlig inblick
i samarbetets konsekvenser. Så ser Moderaterna på
Sveriges roll i den europeiska unionen.
I den grundlagsdiskussion som vi nu har leder det
oss till några tydliga ställningstaganden. Det första
och det viktigaste är att de erfarenheter vi så här långt
har gjort av den europeiska unionens utveckling och
framgångar säger oss att det som har uppnåtts på det
ekonomiska området, som alltid varit och fram till nu
är den europeiska unionens kärna, ger mersmak för
att gå vidare till nya områden.
Det kan handla om utrikespolitiken. Den europe-
iska unionen behöver kunna spela en mer dynamisk
roll för att självständigt och för Europa kunna vara
någonting annat än bara ett bihang till Förenta stater-
na eller Ryssland. Det behövs ett sätt att hävda Euro-
pas roll, Europas integritet och Europas intressen.
Det kan handla om samarbetet mot den brottslig-
het som tyvärr inte känner några gränser och där
nationalstaten i dag står utan möjligheter att leva upp
till den grundläggande förpliktelsen gentemot sina
medborgare: att kunna skydda var och en mot våld
och brott.
Det kan handla om asylpolitiken som i en integre-
rad och globaliserad värld är en internationell fråga.
Nationalstaten klarar aldrig någonsin på egen hand att
ge människor en rättvis och humanitär behandling.
Därför säger Moderaterna: Det är dags att ur
grundlagen mönstra ut förbudet mot samarbete utan-
för det ekonomiska området.
Det innebär inte att samarbetet i dag är klart och
givet i alla sina enskildheter. Det innebär bara, och
det är viktigt nog, att vi ur Sveriges grundlag tar bort
förbudet mot att samarbeta inom den europeiska
unionen utanför det ekonomiska området för att där-
med ge oss möjligheten och verktyget att ta till vara
människors intressen i en globaliserad värld. Varje
enskilt ställningstagande om de samarbeten som från
tid till annan kan bli aktuella kommer riksdagen att få
göra om och när de blir aktuella, och med den tydli-
gaste av alla skyddsmöjligheter: 265 av riksdagens
ledamöter måste vara ense om att gå in i samarbetet,
annars blir det ingenting av det. Skulle samarbetet
gälla någonting som strider mot de förpliktelser gen-
temot svenska folket som vi har angivit i vår egen
grundlag kommer samarbetet inte att vara möjligt.
Det vi nu har att göra är alltså att öppna vägen för
att på nya områden ta till vara de goda erfarenheter vi
gjort på det ekonomiska och monetära området i
Europa. Att säga nej till dagens grundlagsförändring i
detta hänseende är att säga ja till isolationism och nej
till möjligheten att ge svenska folket tillträde till ett
nytt forum för inflytande.
Vissa partier i riksdagen kommer att säga nej trots
detta. Det finns ett slags inre logik i att de partier som
från början varit emot att Sverige ska samarbeta i den
europeiska unionen, och i något fall till och med
förespråkar att Sverige nu ska begära sitt utträde ur
unionen, nu säger nej till att öppna möjligheter att
samarbeta på nya områden. Skam vore väl annars.
Om inte Miljöpartiet och Vänstern i dag skulle rösta
nej skulle hela den inre logiken i dessa partiers ställ-
ningstagande som avantgardepartierna mot samarbete
på den europeiska unionens område falla platt till
marken.
Men vi övriga, vi som tror på samarbetet, har ing-
et skäl att nu säga att vi ska förbjuda samarbete på
områden där vi intuitivt känner att samarbete skulle
kunna ge Sverige ett inflytande som vi i dagens sam-
hälle inte har.
Jag sade tidigare att samarbete emellertid måste
präglas av ordning och reda. Det är egentligen den
enda möjligheten att upprätthålla människors förtro-
ende för ett samarbete som sträcker sig ut över Sveri-
ges gränser. När vi går in i samarbetet måste vi veta
varför, och vi måste veta de fulla konsekvenserna av
samarbetets villkor.
Det är därför Moderaterna med sådan skepsis har
sett på den andra ändring i grundlagen som i dag
föreslås och med vars hjälp regeringen ska skaffa sig
en möjlighet att få godkänt från Sveriges riksdag för
ett fördrag som ännu inte är slutförhandlat och vars
konsekvenser därmed inte kan överblickas. Det gäller
de så kallade rambesluten.
Rambesluten är i sig en anomali, en konstighet i
EU-samarbetet, föranledd av att EU ännu inte har
skaffat sig möjligheter att på vanligt sätt arbeta på
områden utanför ekonomin såsom man gör på det
ekonomiska området. Rambesluten innebär att Sveri-
ges regering i EU-samarbetet förpliktar sig att ge-
nomföra förändringar i nationell lagstiftning. Mode-
raternas hållning är att vi gärna bistår i att genomföra
kloka förändringar i nationell lagstiftning som föran-
leds av behovet av ett vidgat internationellt samarbe-
te, men först när de fulla konsekvenserna av detta
samarbete kan överblickas.
Det är därför Moderaterna säger ja till att ta bort
förbudet mot samarbete inom den europeiska unionen
men säger nej till att medge att sådant samarbete kan
ske i oreflekterade och oordnade former. För att vinna
människors förtroende för den europeiska unionen
och för alla dess stora möjligheter måste den som
säger ja också vara beredd att hålla ordning på para-
graferna.
Därför, herr talman, kommer Moderaterna i dag
och i framtiden att följa en EU-politik som på en gång
förenar samarbete och samarbetets möjligheter med
rättsstaten, ordningen och redan. Det är det enda
sättet på vilket ett starkt EU kan byggas och på vilket
ett starkt svenskt förtroende för EU-samarbetet kan
värnas.

Anf. 13 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag tycker ofta att det är intressant
att lyssna på Per Unckel. Han är en sällsam kraft i
svensk politik.
Bland annat säger han att det finns ett förbud mot
samarbete i regeringsformen. Det är en mycket intres-
sant tolkning. Jag har aldrig sett att det finns något
förbud mot samarbete i den svenska regeringsformen
eller i de svenska grundlagarna. Jag skulle gärna vilja
se den paragrafen. Om Per Unckel i något samman-
hang skulle kunna peka ut den och visa på det förbud
som han menar existerar skulle det vara mycket in-
tressant. Jag tror att många statsvetare runtom i Sve-
rige också skulle vara mycket intresserade av den här
paragrafen, som antagligen ingen utom Per Unckel
har hittat i de svenska grundlagarna.
Vad jag vet står det däremot att Sveriges riksdag
är högsta företrädare för svenska folket och att det är
svenska folket som väljer riksdagen i fria val. Kanske
är detta det förbud mot samarbete som Per Unckel
talar om, eftersom det innebär att det finns vissa frå-
gor som det inte tas beslut om i Ryssland, i EU eller
någon annanstans utan som svenska folket faktiskt
beslutar om genom sina representanter i Sveriges
riksdag.
Kan Per Unckel peka på den här paragrafen om
förbud mot samarbete? Vad är det för en paragraf
som ni har lyckats hitta någonstans?

Anf. 14 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Nu gör sig Peter Eriksson mer okun-
nig än han är. Den paragraf det gäller är regerings-
formen 10 kap. 5 §. Det är den vi i dag diskuterar, det
vill säga den paragraf som i dag medger att vi samar-
betar fullt ut och med full kapacitet inom den euro-
peiska unionen inom ramen för det ekonomiska och
monetära samarbetet men som inte möjliggör det
vidsträckta samarbete som framtiden kommer att
kräva på bland annat utrikespolitikens område och det
polisiära området. Det förbudet vill jag ta bort - inte
för att i dag besluta om nya samarbeten men för att i
dag göra det möjligt att med andra diskutera vilka nya
samarbeten som Sverige skulle ha intresse av.
Det säger Peter Eriksson nej till. Därmed stänger
han möjligheten att komma fram till de konstruktiva
samarbetsformer inom bland annat de områden jag
nämnde som skulle kunna återvinna kraft och infly-
tande till Sverige.
När jag talade om att Moderaterna är engagerade
för att värna Sveriges roll i Europa menade jag bok-
stavligen, ord för ord, vad jag sade. Vi värnar inte
Sveriges roll genom att säga nej till samarbeten på
områden där samarbete är nödvändigt utan genom att
säga ja till att med andra länder diskutera villkoren
för dessa och därefter i Sveriges riksdag ta ställning
till konsekvenserna av och möjligheterna för avtalen.
Allt detta säger Peter Eriksson nej till. Det är det jag
menar är att säga ja till ett förbud mot samarbete.

Anf. 15 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Det krävs lite utläggning för att för-
klara vad ett förbud mot samarbete handlar om. Det
finns naturligtvis inget sådant förbud över huvud
taget i den svenska regeringsformen. Regeringen är
fri att samarbeta i vilken fråga som helst och med
praktiskt taget vem som helst också.
Men vad det här handlar om är att överföra be-
slutsrätt från Sveriges riksdag till internationella or-
gan, företrädesvis den europeiska unionen. Då ska
man säga som det är. Man ska inte prata om att krig
är fred, utan man ska säga som det är: Ni vill överföra
en stor del av Sveriges riksdags beslutsmakt till den
europeiska unionen, och ni tycker att det är bra efter-
som ni inte tror att den demokratiska beslutsprocess
som detta bygger på är viktig för Sverige i framtiden.
Ni accepterar att demokratin blir satt på undantag
eftersom den europeiska unionen inte har en funge-
rande demokrati som grundar sig på ett reellt folksty-
re. Ni tycker att det är viktigare att man fattar beslut i
den här meningen därför att ni tror att det är effekti-
vare.
Jag tror ju inte det. Jag upplever EU som en gans-
ka tungfotad, byråkratisk och ineffektiv organisation,
något som Moderaterna inte brukar gilla i andra
sammanhang, men i det här sammanhanget är det
uppenbart: Man tycker att Sveriges riksdag inte be-
hövs i flera viktiga avseenden. Det är det det handlar
om.

Anf. 16 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Moderaterna är starkt engagerade i
att göra EU mera öppet, mera demokratiskt och mera
välanpassat till morgondagens villkor. Det gör vi
emellertid bäst tillsammans med dem som gillar EU
och sällan tillsammans med dem som tycker att EU är
någonting som katten har släpat in.
När Moderaterna likväl, trots att vi inte är full-
komliga i EU när det gäller den demokratiska proces-
sen ännu, säger att vi vill öppna en möjlighet att sam-
arbeta mera är det ju därför att vi vet att på vissa
områden står den svenska riksdagen maktlös. Vad
kan den svenska riksdagen själv göra för att värna
freden på Balkan? Vad kan den svenska riksdagen
själv göra för att det polisiära samarbetet i Europa ska
göra det möjligt att bekämpa våld och brott? Ja, platt
intet!
Då måste man välja, Peter Eriksson! Man kan ka-
pitulera inför detta och säga att freden inte är lika
viktig eller att det polisiära samarbetet får gå hur det
vill och brottsligheten med denna - men det säger
inte Moderaterna. Vi vill skapa regler som gör det
möjligt att vidga samarbetet så att Sverige kan återta
ett inflytande som vi för länge sedan har tappat på
väsentliga områden.

Anf. 17 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag ska ge Per Unckel ytterligare en
möjlighet att något nyansera sitt språkbruk.
Samarbete. I min ordbok betyder samarbete unge-
fär samverkan mellan samtyckande parter. Vänster-
partiets motstånd emot EU handlar inte om att vi
motsätter oss samarbete mellan länder. Tvärtom: Vår
kritik mot EU grundas på att beslutsformerna i EU
inte handlar om samarbete utan om överstatliga beslut
där Sveriges medborgare kan påtvingas lag i strid
med den svenska riksdagens uppfattning. Det handlar
alltså inte om antingen samarbete eller isolering. Det
handlar om samarbete mellan länder eller överstatliga
diktat som eroderar demokratin.
Argumentera gärna för EU och för EU:s överstat-
lighet, men kalla det inte för samarbete!

Anf. 18 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Jo, det är just samarbete som EU är.
Får jag parentetiskt säga till både Mats Einarsson och
Peter Eriksson att ni talar om EU som om det är nå-
gonting som är landstiget från en annan planet. Men
EU har vi ju själva varit med och skapat! Sent omsi-
der, ska gudarna veta, på tok för sent, säger de flesta
av oss inom Moderaterna, men EU är ju vår skapelse.
Det är Västeuropas demokratiers sätt att hantera ut-
maningar som varje nation inte anser sig kunna klara
på egen hand.
Inom ramen för detta samarbete har det utvecklats
en metod att fatta beslut som samma nationer säger
bäst gagnar de intressen som dessa nationer företräder
på uppdrag av sitt folk. Det är detta samarbete som i
dag tyvärr är begränsat till ett visst område, nämligen
det ekonomiska, och som flertalet länder och flertalet
stora partier säger skulle kunna göra nytta för oss
också utanför marknaden och pengarna. Att med
andra ord skapa effektiva former för att kunna be-
kämpa brottslighet och för att kunna skydda freden:
Det är vad den grundlagsändring som vi nu diskuterar
egentligen handlar om.
Skulle allt detta kunna åstadkommas utan den ty-
pen av beslutsfattande så skulle naturligtvis detta
beslutsfattande ha fullföljts. Men länderna har ju
kommit till en senkommen insikt, nämligen att vi inte
klarar det fredsbevarande och att vi inte klarar brotts-
bekämpningen genom de regler som gäller i dag.
Det är därför jag säger: Ni kapitulerar inför utma-
ningarna. Ni förbjuder samarbete i de former som är
de enda möjliga för att nå de mål som Sveriges folk
har bett denna riksdag att fullfölja.

Anf. 19 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag undrar om vi inte får kalla in
Sokrates en gång till.
Om man lyssnar noggrant på vad Per Unckel sä-
ger - och man kan ju läsa i protokollet efteråt - så
finns där ändå en försiktig nyansering. Han kvalifice-
rar sin definition av samarbete med att det ska handla
om effektiva beslutsformer och att det är de former
som regeringarna i Europa och i EU har kommit
överens om ska gälla för att det ska fungera och så
vidare.
Men själva poängen med det överstatliga i EU är
ju just att det inte ska handla om samarbete i dess
egentliga form, utan att majoriteter ska kunna på-
tvinga nationer lagstiftning som deras nationella folk-
valda företrädare motsätter sig. Detta är den effekti-
vitet som EU eftersträvar. Nåväl: Argumentera för
den. Jag menar att i detta ligger oerhörda risker för
demokratin på såväl nationell som europeisk nivå.

Anf. 20 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Det är exakt samma regler som vi i
dag med framgång använder för att värna den eko-
nomiska utvecklingen i Europa. Det är nu Vänster-
partiet och Miljöpartiet emot, och jag upprepar att det
finns en betydande inre logik i att säga att ogillar man
de framgångar som hittills har nåtts på det ekonomis-
ka området så vore det synd att pröva samma besluts-
former utanför denna sektor. Jag förstår ert förhåll-
ningssätt. Men jag anbefaller det inte till efterföljd för
någon annan.
Vad vi säger är: Titta ut över verkligheten och
jämför. Jämför de framgångar Europa har nått på det
ekonomiska området med de misslyckanden vi har
nått inom säkerhetspolitiken och inom det polisiära
samarbetet och bekämpandet av brott, så ser ni ju
verkligheten så som den ser ut.
Då säger ni båda: Låt oss modellera och forma
Europa med utgångspunkt i det som har misslyckats
också på det ekonomiska området, medan vi övriga
säger: Låt oss titta på framgångarna på det ekonomis-
ka området och försöka lära av dessa för att nå fram-
gångar också på andra. Svårare än så, Mats Einars-
son, är det inte, men heller inte enklare.
Det är förpliktande, och det är viktigt. Jag hoppas
att Sveriges riksdag kommer att avvisa Vänsterparti-
ets och Miljöpartiets resonemang och följa oss övriga.

Anf. 21 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag begärde replik därför att jag nå-
got ville kommentera utskottsordförandens resone-
mang kring 10 kap. 2 §, alltså möjligheten för riksda-
gen att på förhand godkänna en överenskommelse
som är på väg att träffas inom Europeiska unionens
system. Det jag ville peka på är att det stadgande som
nu införs inte innebär någon skyldighet för riksdagen
att på förhand godkänna någon överenskommelse. En
regering som går till riksdagen för att få ett godkän-
nande med alltför oklara förutsättningar får enligt min
mening räkna med att riksdagen säger att man vill
veta mer om ärendet innan man kan acceptera det.
Vad det handlar om är att något mer öka förutsätt-
ningarna för Sverige att utöva sitt medlemskap i Eu-
ropeiska unionen på det område som kallas för ram-
beslutsområdet och att vi på det sättet får lite bättre
möjligheter för regeringen, men också lite bättre
möjligheter för riksdagen att faktiskt påverka den
process som leder fram till ett rambeslut, nämligen att
riksdagen får en redovisning. Riksdagen kan säga att
man tycker något är okej men att man inte vill ha det
si eller så. På det sättet får också riksdagen ett större
inflytande över den här processen än vad man för
närvarande har. Den har ju egentligen karaktären för
riksdagens godkännande: take it or leave it, men vi
har inte kunnat påverka. Detta tycker jag är en viss
framgång.
Jag medger sedan, herr talman, att rambesluten
har skapat en del svårigheter i vårt system, men det
som nu görs i regeringsformen är ju mer att godkänna
och skriva det som faktiskt redan har tillämpats under
föregående mandatperiod.

Anf. 22 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Förlåt om jag nu blir teknisk ett
ögonblick.
Rambesluten innebär en ram som Sverige, när
rambeslutet väl är accepterat, ska omsätta i nationell
lagstiftning. Det är först när den nationella lagstift-
ningen är på plats som rambeslutet blir rättsligt gäl-
lande i Sverige. Så ser det ut.
Moderaterna kräver att lagstiftningen här i Sveri-
ge ska föreligga före det att vi godkänner ett rambe-
slut i Sveriges riksdag. Det är först därigenom som vi
vet exakt vad rambeslutet innebär.
Det förslag till förändring av grundlagen som nu
presenteras, som Göran Magnusson pläderar för,
innebär att Sveriges riksdag ska godkänna rambeslu-
tet innan det ens är färdigt, det vill säga långt innan
regeringen för riksdagen har presenterat de legala
konsekvenserna av rambeslutet. Då säger Moderater-
na: Nu får det vara nog.
Det är inte nog med att man om man godkänner
ett färdigförhandlat rambeslut utan följdlagstiftning
inte vet vad följdlagstiftningen innebär. Nu ska vi inte
ens veta vad själva rambeslutet innebär. Det är då jag
menar att kravet på ordning och reda på Sveriges
relationer med den europeiska unionen upphör att
gälla.
Brister man i kravet på ordning och reda ska man
inte förvåna sig om människor blir misstänksamma
på vad vi politiker egentligen håller på med. Det är
först när ordning och reda gäller som man kan väcka
respekt för dessa beslut utanför den här kammaren.

Anf. 23 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tillhör också dem som tycker att
det ska vara ordning och reda. Följderna av den
grundlagsförändring som nu genomförs behärskas
faktiskt av riksdagen som ser till att det blir ordning
och reda. Det Per Unckel argumenterar emot är inte i
första hand grundlagsändringen i sig utan mera hur
riksdagen har valt att hantera rambesluten. Det vore
en kvalitativ förbättring om man hade den exakta
lagstiftningen. Det är givet att riksdagen i rambe-
slutshanteringen, som nu accepteras i grundlagen
också, har att göra en bedömning av om man i till-
räcklig grad kan överblicka effekten av det rambeslut
som kan komma. På det viset är det inte någon för-
ändring i förhållande till hur det har varit tidigare.
Men det blir en större möjlighet för riksdagen att säga
ja eller nej eller välja att säga ja och skicka med vill-
kor för den fortsatta hanteringen eller det kvalitativa
innehållet.
Herr talman! Det är inte så att regeringen får carte
blanche eller en fullmakt att göra vad som helst med
det som riksdagen har förhandsgodkänt. Det är
egentligen små, marginella förändringar som rege-
ringen kan göra under, som det är formulerat, det
konstitutionella ansvar som regeringen alltid handlar
under när det gäller internationella förhållanden. Det
finns alltså möjligheter att antingen väcka misstroen-
deförklaring i riksdagen eller ta upp frågan via KU
för att få den belyst. Riksdagen avhänder sig inte
särskilt mycket inflytande utan ökar i stället möjlig-
heten till påverkan.

Anf. 24 PER UNCKEL (m) replik:
Herr talman! Moderaterna skulle nog inte vara så
misstänksamma gentemot förslaget om vi inte såg
spåren från det gångna året. Riksdagen har ju accepte-
rat vissa rambeslut men ännu inte fått förmånen att ta
ställning till de rättsliga konsekvenserna i Sverige.
Den uttryckliga motiveringen från regeringens sida är
att det är så komplicerade frågor så riksdagen måste
ha respekt för att det tar tid.
Det var just det: komplicerade frågor. Det är där-
för Moderaterna säger att vi motsätter oss varje ytter-
ligare fjärmande från att riksdagen kan ta ställning till
de fulla konsekvenserna. Vi borde i stället enas om att
aldrig någonsin i denna riksdag acceptera ett rambe-
slut, färdigförhandlat eller färdigt, utan att samtidigt
ha den nationella lagstiftningen liggande på bordet.
Det är endast därigenom som vi till fullo kan över-
blicka vilka konsekvenser rambeslutet får för svenska
folket.
Herr talman! Om den förändring i grundlagen som
nu diskuteras accepteras rör vi oss tyvärr ytterligare
ett stycke åt fel håll. Jag är rädd för att det gör osä-
kerheten om EU-samarbetet större och därmed inte
gagnar de intressen som jag tror att Göran Magnusson
och jag, trots meningsmotsättningar i allmänpolitiska
frågor, ändå har gemensamma i värnandet om det
europeiska samarbetet som sådant.

Anf. 25 TOBIAS KRANTZ (fp):
Herr talman! För drygt tre och ett halvt år sedan
trängde paramilitära serbiska styrkor in i hemmet hos
Pascal. Pascal bodde i Pristina i Kosovo. De mördade
hans fru. De tvingade honom och hans familj på flykt.
Under svåra umbäranden och lidanden lyckades han
och hans familj så småningom ta sig ut till friheten.
Det finns många berättelser som Pascals från kri-
gets Kosovo, från krigets Balkan. Pascal hade natur-
ligtvis i stor utsträckning tur. Han hade lyckan med
sig, för han fick överleva. Många hade inte den turen.
För drygt tre och ett halvt år sedan pågick en et-
nisk rensning, ett folkmord i Europa. Det var inte det
första folkmordet i Europas historia.
Europa står inför en mängd utmaningar: Hur mil-
jöförstöringen ska kunna hejdas, hur den internatio-
nella brottsligheten ska kunna bekämpas, hur vi ska
kunna se till att det som hände i Kosovo och på Bal-
kan för bara några år sedan inte ska hända igen. För
mig är slutsatsen uppenbar: Europa behöver mer, inte
mindre samarbete.
Det finns de, också i denna kammare, som anvisar
motsatt väg, som vill bryta ned och rulla tillbaka det
europeiska samarbetet. Men det var inte för mycket
samarbete som skapade folkmorden på Balkan. Det är
inte för mycket samarbete som har skapat mil-
jöproblemen. Det är inte för mycket samarbete som
har lagt grunden för den internationella brottslighe-
ten. Det är precis tvärtom. Det är bristen på samarbete
som är problemet.
Herr talman! Dagens debatt måste handla om vil-
ken vision vi har för Europa och vilken roll vi vill att
Sverige ska spela i den europeiska unionen. Som
liberal har jag en vision av ett Europa som är starkt
där Europa måste vara starkt: inom utrikes- och sä-
kerhetspolitiken, när det gäller de gränsöverskridande
miljöproblemen och när det gäller kampen mot den
internationella brottsligheten. Som liberal har jag en
vision av ett Europa som är statt i utveckling.
Herr talman! Det är just det som de grundlagsför-
ändringar vi diskuterar i dag handlar om i grunden:
Hur ska vi skapa förutsättningar för ett europeiskt
samarbete som kan anta de utmaningar som Europas
medborgare känner? Och hur ska vi kunna se till att
Sverige kan bli en aktiv partner och medspelare i det
europeiska samarbetet?
Under processen har det förekommit invändningar
och kritik mot de förslag som nu läggs på riksdagens
bord. Det är bra. Det är bra att de här frågorna disku-
teras grundligt och att det förs fram kritiska syn-
punkter. Vi behöver mer av en aktiv Europadebatt
också i Sverige. Men det har också florerat en hel del
myter i debatten, myter som det är dags att avliva en
gång för alla.
En sådan myt har varit att all makt nu automatiskt
skulle flyttas till Bryssel, som man säger. Men san-
ningen är att det inte finns någon automatik. Riksda-
gen fattar beslut i varje enskilt fall, precis som nu.
Om det ska kunna ske en överlåtelse av makt till EU
måste tre fjärdedelar av riksdagsledamöterna vara
överens om det. Vi har till och med lagt till ytterligare
en restriktion, om att principerna för statsskicket inte
får lämnas över.
En annan myt som har förts fram är att riksdagen
skulle bli helt överspelad och förvandlas till ett slags
låtsasparlament. Men sanningen är ju att riksdagens
samrådsroll och möjlighet att påverka EU-samarbetet
förstärks. Det skrivs in i regeringsformen att rege-
ringen måste samråda med riksdagen inför viktiga
avgöranden i EU-samarbetet.
Det är, återigen, riksdagen som beslutar om för-
dragsändringar. Det är riksdagen som beslutar om
maktbefogenheter ska flyttas från Sverige till den
europeiska unionen.
En tredje myt som har förts fram i debatten är att
det här skulle vara en väldigt dramatisk förändring av
det svenska statsskicket. Men sanningen är ju att vi
redan i dag har en paragraf i regeringsformen som
reglerar hur överlåtelse av makt till EG/EU ska äga
rum. Det är naturligt att vi har en sådan paragraf ef-
tersom vi är medlemmar av ett europeiskt samarbete
där de enskilda staterna har bestämt sig för att de vill
överlämna en del av den suveränitet de har för att
tillsammans med andra utöva den suveräniteten till att
lösa de problem som de inte kan lösa på egen hand.
Den paragrafen preciseras och utvecklas i och med de
förändringar som en bred majoritet i utskottet nu
föreslår.
Hans Ragnemalm, som är expert på området och
kan man säga pappa till den paragraf som vi i dag
diskuterar, sade i utskottets utfrågningar i våras att
med de förslag som nu läggs fram blir det ännu svåra-
re att föra över beslutsmakt till EU än vad som tidiga-
re har varit fallet.
Herr talman! Folkpartiet kallas inte sällan Sveri-
ges mest Europavänliga parti. Det är ett epitet som vi
bär med stolthet. Vi är stolta över att ha varit det
kanske främsta partiet i svensk debatt som tagit strid
för en närmare samverkan, ett närmare samarbete, ett
närmare förbund mellan Europas länder och folk.
Men att vi är för ett starkt europeiskt samarbete av de
skäl som jag har nämnt innebär förstås inte att vi
tycker att alla politiska frågor ska avgöras på den
europeiska nivån.
Det behövs en kompetenskatalog, en europeisk
författning, som reglerar vilka frågor som ska avgöras
på den europeiska nivån och vilka som ska avgöras
på den nationella nivån. Jag tycker att det är uppen-
bart att det finns ett antal frågor som måste avgöras
på europeisk nivå: utrikes- och säkerhetspolitiken, de
gränsöverskridande miljöproblemen, kampen mot den
internationella brottsligheten. Men det finns också
många frågor, och det är flertalet, som måste avgöras
på nationell nivå. Det handlar om välfärdspolitiken,
socialpolitiken, utbildnings- och forskningspolitiken,
för att nämna några exempel.
Herr talman! I dagens globaliserade värld finns
inte en enda optimal beslutsnivå där alla politiska
beslut kan fattas. Vi behöver fatta beslut på många
olika nivåer samtidigt. Vi behöver kommuner, vi
behöver regioner, vi behöver nationer, vi behöver
europeiskt samarbete, och vi behöver också starkare
globala organ. Makt måste utövas och verkställas på
många arenor samtidigt. Nationalstaten är en viktig
politisk arena, men inte den enda viktiga.
Därför, herr talman, ber jag att i egenskap av inte
bara liberal utan också smålänning, svensk och euro-
pé få yrka bifall till utskottets förslag.

Anf. 26 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag tycker att detta är en intressant
diskussion kring EU. Folkpartiet berömmer sig av att
vara ett Europavänligt parti. Jag undrar hur det kom-
mer sig att man inte är så vänlig mot väljarna, att man
inte vill att väljarna ska ha möjlighet att påverka den
här utvecklingen.
Miljöpartiet skiljer sig stort från Folkpartiet i den-
na fråga. Jag skulle nog vilja säga det. Folkpartiet har
en klart mer federalistisk inriktning. Vi respekterar
folkomröstningen och det faktum att vi är medlem-
mar, och vi jobbar aktivt i EU-parlamentet för att
göra EU så bra som möjligt. Men vi anser att fler
beslut borde fattas lokalt, regionalt och på nationell
nivå än vad fallet är i dag.
Denna diskussion handlar om att föra över ännu
mer makt till EU. Varför är det så viktigt att göra det
utan att ge väljarna en chans att vara med och påver-
ka? Den enkla skillnaden som man i grunden får
genom dagens beslut är att väljarna inte längre har
möjlighet att styra processen, att ge sina synpunkter
innan riksdagen beslutar att lämna ifrån sig makten.

Anf. 27 TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Herr talman! Jag undrar om Peter Eriksson riktigt
är inläst på ärendet. Kanske är det övermaga av mig
att säga det, men det yttrande som Peter Eriksson just
fällde tyder åtminstone på viss okunnighet om hur
ordningen ser ut.
Det tillägg som vi gör i de paragrafer som i dag
ligger på riksdagens bord handlar inte om någon
dramatisk förändring av dessa paragrafer. Vi har
redan i dag haft möjligheter att överlåta beslutsmakt
med tre fjärdedels majoritet till riksdagen, precis som
när vi fattar beslut om vanlig grundlag. I den betydel-
sen sker ingen förändring.
Det är inte så, Peter Eriksson, att väljarna inte har
möjlighet att påverka EU:s utveckling. Många av
dessa grundlagsändringar syftar till precis det mot-
satta. Vi förstärker riksdagens möjligheter att påverka
EU-samarbetet.
Det finns alla möjligheter för Peter Eriksson i vil-
ken valrörelse som helst att debattera dessa frågor.
Jag antar gärna utmaningen att komma och debattera
med Peter Eriksson. Jag har hittills aldrig väjt för
någon Europadebatt, och jag kommer inte att göra det
i framtiden heller. Kanske hade det varit bättre om
Peter Eriksson hade vänt sig till mig. Då hade han fått
en rejäl Europadebatt också inför årets val. Väljarna
har alltså alla möjligheter att komma med synpunkter,
att påverka och ta del av debatten.

Anf. 28 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Det förvånar mig att Tobias inte er-
känner att dagens beslut kommer att innebära mins-
kade möjligheter för väljarna att påverka. Med nuva-
rande regler måste en stor överföring av makt inom
det så kallade andra- och tredjepelarområdet ske på
ett sätt som gör att väljarna har möjlighet att vara med
och ge synpunkter, till exempel genom att det sker i
samma form som en grundlagsändring.
Med dagens förändring kan riksdagen i ett enda
beslut överföra makten. Det är den grundläggande
skillnaden. Det förvånar mig att ni inte vill erkänna
att det är på det sättet.

Anf. 29 TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Herr talman! Det är en mycket egendomlig upp-
fattning om hur demokratin fungerar som jag tycker
att Peter Eriksson nu torgför. Om man fullföljde hans
resonemang skulle det innebära att alla de beslut som
vi fattar vid ett enda tillfälle i den svenska riksdagen
skulle vara odemokratiska och sådana som väljarna
inte kan påverka.
Det är naturligtvis så att vid varje riksdagsval
ställs varje parti till svars för vad man har gjort under
den gångna mandatperioden, och vad man kan tänkas
vilja göra under den mandatperiod som kommer.
Väljarna har alltså alla möjligheter att lägga sin röst
på hur de vill se Sveriges utveckling, och på att få den
utveckling av Europa som de själva vill ha.
Den utveckling som Peter Eriksson målar upp
stämmer inte med den bild jag har av hur den svenska
demokratin fungerar. Väljarna har alla möjligheter att
också framöver påverka den utveckling som vi kom-
mer att ha.

Anf. 30 INGVAR SVENSSON (kd):
Herr talman! Debatten om Europeiska unionen
blir ibland lite märklig, precis som om livet vore
indelat i om man är för eller emot EU. Detta har ock-
så visat sig i debatten kring de frågor vi diskuterar i
dag. Men så enkelt är inte livet. Man kan fråga sig:
Är jag emot Sverige, Stockholms län eller Vallentu-
na? Det är klart att jag inte är det, däremot ser jag
saker som inte är bra och som behöver förändras i
Vallentuna, i Stockholms län, i Sverige och också i
Europa.
Men jag ser också saker som är bra. Jag finns ju
inom alla dessa områden. Då kan man fråga sig: Hur
påverkar jag Europa? Ja, det är enklare att säga hur
jag kan påverka i Vallentuna, i Stockholms län och i
Sverige. I Europa finns ett samarbete mellan stater,
och alltfler europeiska stater vill in i detta samarbete.
Det är EU. Något alternativ till EU finns inte.
Herr talman! EU-tanken kom en gång till för att
förhindra att Europa föröddes av ständiga krig. Hur
förhindrar man krig var funderingen hos tre ledande
kristdemokrater i Västtyskland, Frankrike och Italien
efter andra världskriget. De kom på att om man byg-
ger ihop ekonomierna så att man blir beroende av
varandra börjar man inte krig med varandra. Idén har
varit framgångsrik, och nu vill alltfler ansluta sig.
I dag blir vi så lätt fokuserade på ekonomin och
de olika praktiska detaljerna i samarbetet att vi
glömmer bort att kittet i den europeiska unionen är
värdegemenskapen, den fredliga samlevnaden mellan
människor baserad på respekten för de grundläggande
mänskliga fri- och rättigheterna. Ett EU som inte är
en europeisk värdegemenskap kommer snart att falla i
bitar.
Herr talman! EU är en maktpolitisk hybrid. Det är
medlemsstaterna som ger av sin makt till EU, och den
makten förvaltas av ministerrådet, kommissionen och
Europaparlamentet. Korrigering av maktutövningen
kan göras av domstolen. EU - eller egentligen ska vi
här tala om EG, de europeiska gemenskaperna - kan
däremot inte tilldela sig någon egen makt. I Sverige
har riksdagen makten över makten, men någon sådan
makt har inte EU. EU får bara använda tilldelad makt,
precis som kommunerna i Sverige, vilka bara får
använda den makt som riksdagen tilldelar dem. Vår
uppfattning är att det ska förbli så.
Inom EU pågår nu en diskussion bland annat i det
så kallade konventet om hur framtiden ska gestalta
sig. Utökningen med 12 eller 13 nya medlemsstater
ger speciella problem. Men även utan utvidgning
måste EU ta itu med hur den tilldelade makten inom
EU ska fördelas.
Herr talman! Det är den kommande utvecklingen
som gör att vi har funderat på hur hanteringen ska ske
utifrån det svenska perspektivet. Det är också det som
har präglat den offentliga debatten om betänkandet
när vi nu fullföljer grundlagsbeslutet i dess andra del.
Herr talman! Först några ord dels om formerna för
besluten, dels om helheten i grundlagsbeslutet.
Man kan som sagts tidigare i debatten helt klart
ifrågasätta formerna för det andra ledet i grundlagsre-
formen, till exempel att förslag inom regeringsformen
i sin helhet antas med ett enda klubbslag i andra läs-
ningen. Tanken med mellanliggande val är ju att
väljarna ska kunna påverka helheten i ett lagförslag
genom att välja olika delar. Det blir omöjligt med den
nuvarande ordningen, och det måste vi göra något åt
inför kommande förändringar. Förslagen i de olika
frågorna i detta betänkande får en del märkliga ef-
fekter. Men å andra sidan såg jag i utskottet ingen
möjlighet till ett annat beslutsupplägg, eftersom vi
inte observerade problematiken i vårens beslut. Vi
kunde nu inte förändra praxis när det hela var i gång.
Men, som jag sade i utskottet, demokrati måste gå
före byråkrati.
Besluten här i dag omfattar förändring i regerings-
formens 1 kap. 2 § om målen för den samhälleliga
verksamheten, som tidigare nämnts. De tvingas nu
Miljöpartiet och Vänsterpartiet att rösta emot därför
att de är mer emot EU än för dessa målsättningar. De
har gjort en avvägning, och Moderaterna har gjort en
annan avvägning. Det är så i politiken att vi måste
göra olika avvägningar nu och då, och det får man ha
respekt för.
Herr talman! Det som avses med förändringen av
regeringsformen 10:2 är att riksdagen tidigare ska
kunna ta ställning till ett ännu icke färdigförhandlat
förslag inom andra och tredje pelaren i EU, till exem-
pel ett rambeslut, som här har diskuterats. Andra
pelaren handlar om det mellanstatliga samarbetet vad
gäller säkerhetspolitik och den tredje om rättspolitiskt
samarbete.
I dag går det till på ett annat sätt. Regeringen sät-
ter sig i en slutförhandling, men när det kommer till
det slutliga ställningstagandet får regeringen lämna
sitt preliminära godkännande med hänsyn till att riks-
dagen måste höras, en så kallad parlamentarisk reser-
vation. Det är några fler länder än Sverige som till-
lämpar den typen av beslutsordning. Riksdagen har
sedan att säga ja eller nej till regeringens förslag om
anslutning till ett sådant beslut. Men någon substans-
förändring kan inte riksdagen göra i ett sådant läge.
Först därefter antar EU det slutliga rambeslutet.
Herr talman! Med förändringen heter det att rege-
ringen inte bör inhämta riksdagens godkännande
förrän förhandlingarna i ministerrådet har nått så
långt att regeringen bedömer att inga förändringar av
betydelse därefter kommer att ske. Man kan väl säga
att efter grundlagsförändringen blir kanske riksdagens
möjligheter att påverka substansen inte dramatiska.
Men faktum är att riksdagen faktiskt kan påverka
substansen, har en teoretisk möjlighet, och kan ge-
nom sitt beslut åstadkomma förändringar innan till
exempel ett rambeslut fastställs. Det är ett något,
kanske obetydligt, förbättrat beslutsläge för riksda-
gen, men absolut inget dramatiskt.
Skulle det i slutförhandlingen ske substansföränd-
ringar är regeringen skyldig att återkomma till riks-
dagen. Gör inte regeringen detta återstår riksdagens
kontrollmakt och ytterst, som nämnts tidigare här,
misstroendevotum. Det finns alltså inte någon
in blanco-fullmakt till regeringen att göra som den
vill i en slutförhandling.
Herr talman! Så några ord om förändringen i rege-
ringsformen 10:5. Att man ändrar i lagtexten från
Europeiska gemenskaperna till Europeiska unionen
handlar om adressatens namn. Mycket talar för att det
senare begreppet är det som kommer att vara adekvat
i framtiden. När man talar om "inom ramen för sam-
arbetet" pekar det på möjligheterna att beslutsöverlå-
telse kan ske i alla tre nuvarande pelare och inom
eventuellt kommande förändringar inom denna
struktur, om det nu blir aktuellt. Det vet vi inte.
Det skulle inte kunna vara möjligt att i dag ändra
från EG till EU i grundlagen eftersom EU inte är en
juridisk person, vilket EG är. Inom konventet diskute-
rar vi just att göra EU till en juridisk person. Om det
läget redan varit aktuellt hade vi bara kunnat ändra
namnet och inte behövt göra någon textförändring i
övrigt i paragrafen.
Nu har vi också lagt till ett förbehållsuttryck,
"som inte rör principerna för statsskicket", i den nya
formuleringen i 10:5. Men det avser egentligen endast
en rekommendation till kommande riksdagar att vara
noga med överlåtelsebeslut så att Sverige som suve-
rän stat består. Själva uttrycket är inte rättsligt bin-
dande, eftersom varje riksdag är suverän och fri att
fatta de beslut den behagar.
Man kan inte heller bara stirra på en paragraf i re-
geringsformen och tro att den uttrycker den kompletta
sanningen om verkligheten. Om riksdagen ska fatta
ett beslut om överlåtelse av befogenheter enligt 10:5
måste det ha föregåtts av att riksdagen före det har
godkänt överenskommelsen enligt 10:2.
Om en överenskommelse berör ett grundlagsom-
råde måste riksdagen alltså först fatta beslut i grund-
lagsfrågan enligt de regler som gäller för förändringar
av grundlagen. Det betyder dessutom att själva be-
slutet om godkännande av överenskommelsen också
ska fattas på samma sätt. Först därefter vidtar hante-
ringen av överlåtelsebesluten.
Det var mycket debatt om de frågorna i våras.
Konstitutionsutskottet har bland annat på mitt initiativ
tillfört en mening i 10:5 för att undvika oklarheter på
denna punkt. Den lyder, som framgår av betänkandet:
"Överlåtelse kan beslutas först efter riksdagens god-
kännande av överenskommelse enligt 2 §". Det ökar
tydligheten men förändrar egentligen inget i sak.
Herr talman! Dessa grundlagsändringar innebär
inte någon som helst överlåtelse av befogenheter till
EU. De öppnar bara för att namnet på adressaten kan
vara en annan än det nuvarande EG och lägger till att
man bör fundera noga vad det är man överlåter.
Herr talman! Jag ber alltså att få yrka bifall till ut-
skottets förslag till betänkande i dess helhet.

Anf. 31 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! Jag vill rikta en fråga till Ingvar
Svensson som är av lite mer övergripande natur. Den
grundlagsändring som nu görs innebär att vi beslutar
att riksdagen har möjlighet att överlåta beslutsrätt till
EU inom principerna för statsskicket. Den bestäm-
melsen finns inte ännu. Ändå har vi redan överlåtit
makt i både Nicefördraget och Amsterdamfördraget
vid sidan av gamla EG och inom området för andra
och tredje pelaren.
Hur ser Ingvar Svensson på det förhållandet? Har
riksdagens majoritet egentligen brutit mot den nuva-
rande grundlagen när den beslöt att anta de tidigare
fördragen? Hur ska man tolka det rättsläge som har
varit innan förändringen blev aktuell?

Anf. 32 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag vet inte var Peter Eriksson har
fått det ifrån. Vi har inte fattat ett överlåtelsebeslut
som berör andra och tredje pelaren. Där har vi de så
kallade rambesluten. De tillhör inte sekundärrätten
inom EU utan utgör närmast en moralisk förpliktelse
för oss att genomföra rambesluten inom en viss tid i
vårt land. Det är en folkrättslig förpliktelse, men det
innebär inte ett överlåtande av beslutsbefogenheter.
EG-domstolen kan inte döma i den typen av ären-
den. Det faller på det nationella domstolsväsendet att
ta upp den frågeställningen. Vi har alltså inte överlåtit
någon makt inom andra och tredje pelaren. Däremot
har man under gången förflyttat makt från tredje
pelaren till första pelaren. Då är det inget grundlags-
brott i de delar vi har överlåtit makt.

Anf. 33 PETER ERIKSSON (mp) replik:
Herr talman! När det gäller de tidigare besluten
har man alltså flyttat makt inom EU-systemet och
kallat det att det går över till EG-domstolens dom-
värjo inom den första pelaren. Men nu behöver man
inte göra den omständliga proceduren, utan det här
innebär att vi kan göra som tidigare fast på ett annat
sätt. Stämmer det?

Anf. 34 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Herr talman! Ja, vi skulle kunna låta grundlagen
stå kvar oförändrad. När man sedan i förhandlingar i
EU säger att man ska ha ett nytt fördrag kan vi inte
acceptera det eftersom vi inte har befogenhet enligt
grundlagen. Då säger vi: Okej, vi kan gå med på
detta, men då för vi över alltihop till första pelaren.
Då påverkas ju inte den grundlagsmässiga delen för
Sveriges riksdag.
Vad vi säger här är att man i kommande fördrags-
förändringar kan överlåta beslutandemakt, så att det
blir en del av sekundärrätten inom EU på andra och
tredje pelarens områden.
Nu kommer förmodligen hela den här biten att
förändras. Man ser att det finns en tendens till att göra
EU till en legal personlighet. Då försvinner också
pelarstrukturen. Därför tror jag att den här problema-
tiken, som vi talar om i dag, kommer att vara borta i
framtiden. Det är mitt tips. Men vi får inte glömma
bort att man, även om första, andra och tredje pelaren
förs ihop i ett enda sammanhang, ändå kan behålla de
nuvarande beslutsformerna, det vill säga att det måste
vara enhälliga beslut till exempel på det polisiära
området. Det är ingenting som hindrar att de besluts-
reglerna kvarstår även i en ny struktur.

Anf. 35 KERSTIN LUNDGREN (c):
Herr talman! Det förslag till ändring av regerings-
formen som nu ska avgöras består, som sagt, av flera
delar.
Det råder stor enighet om att förändra grundlagen
när det gäller skyddet för utsatta grupper, skyddet för
miljön, lagrådets sammansättning och normgivningen
på kulturmiljöområdet. Däremot råder det oenighet på
två punkter som rör samarbetet i Europeiska unionen.
Vissa hävdar att riksdagen nu har att ta ställning
till ett vilande grundlagsförslag utan att det har dis-
kuterats i det val som förevarit. Självklart kan man
alltid önska att det skulle ha diskuterats mer, men
detta är ändå en av de frågor som jag och många med
mig mötte ofta under den gångna valrörelsen. Debat-
ten var tyvärr inte särdeles klargörande, och desin-
formationen var stor. Många med mig ställde sig
frågan: Avser riksdagen med sitt beslut i detta
grundlagsärende att lämna över mer makt till EU och
urholka riksdagens ställning?
Herr talman! Detta var en debatt som inte var äg-
nad att upplysa utan snarare att vilseleda väljarna, där
det inte framgick att riksdagen behåller sin makt att
pröva, föra debatt och avgöra alla eventuella förslag
på deras egna meriter. För egen del kan jag erkänna
att jag som ny ledamot blev överraskad av att finna
att det befintliga underlaget - måhända av valtekniska
skäl - iklätts egenskaper det inte hade.
Sverige är, i enlighet med folkets besked, medlem
i EU. Det är ett medlemskap som vi ska använda för
att utveckla ett ekologiskt och socialt hållbart Europa
i en socialt och ekologiskt hållbar värld. Vi har inte
gått med i EU för att vara en trojansk häst utan därför
att vi ser att det gagnar svenska folket på vissa områ-
den att samarbeta bortom nationsgränserna. Det är
inte av snöda egoistiska skäl utan för att vi ser att alla
vinner på en demokratisk och hållbar utveckling som
ger mänskliga fri- och rättigheter till alla.
Vi som vill bygga samhället underifrån, värna
självstyret och vill öka människors självbestämmande
inser självklart att detta måste kombineras med de-
mokratiska beslut i det globala samhället, ty utan den
kraften kan självstyret eroderas. Låt oss våga se att
den invanda vägen, vaktslåendet om det som gäller
nu, mycket väl kan visa sig vara en återvändsgränd.
Ger den hittillsvarande utformningen av grundla-
gen riksdagen och därmed svenska folket bättre förut-
sättningar än de ändringar som nu föreslås? Uppen-
barligen anser vissa här i kammaren detta, men frågan
är om man då inte skönmålar dagens grundlag på
samma sätt som det nya förslaget svartmålas. Är
vaktslåendet om att beslutsbefogenheter bara kan
överlämnas inom ramen för EG en klok hållning att
hålla fast vid om man vill ge utrymme för mellanstat-
ligt samarbete på flera områden och skapa öppningar
för nya samarbetsformer till följd av den förestående
utvidgningen?
Från Centerpartiets sida finner vi det rimligt att
göra de förändringar av regeringsformen 10 kap. 5 §
som nu föreslås. Det innebär inte anpassning utan att
vi självständigt ger riksdagen mandat att pröva be-
slutssättet inom hela EU-området. Det ger oss där-
emot inte möjlighet, vilket vissa hävdar, att med
enkla beslut lämna över all makt till EU. Ett eventu-
ellt dylikt beslut om maktöverlåtelse i framtiden kan
bara tas av riksdagen efter det att riksdagen enligt
särskild ordning godkänt en överenskommelse inom
ramen för EU-samarbetet. Ett eventuellt beslut kräver
dessutom kvalificerad majoritet, och ifall grundlagar-
na måste ändras ska det ske på sedvanligt sätt genom
två likalydande beslut med mellanliggande val. Till
det här ska nu fogas att vi också skriver in en tydlig
begränsning i grundlagen när det gäller principerna
för statsskicket. Detta beslut stärker således inte EU:s
makt. Denna ändring bibehåller makten i riksdagen
med hänsyn tagen till att vi nu är medlemmar inte
bara i EG utan i EU.
Den andra omdiskuterade ändringen handlar om
att riksdagen ges möjlighet att, om man så finner
lämpligt, godkänna en överenskommelse som inte
finns i slutligt skick. Detta beskrivs av vissa som att
regeringen får ökad makt, men enligt vårt synsätt
stärker det tvärtom riksdagens makt. Om regeringen
vill pröva en överenskommelse innan den är färdig-
förhandlad ges riksdagen också makt att tydliggöra
regeringens mandat, innan något folkrättsligt bindan-
de ställningstagande har gjorts. Detta ökar enligt vår
mening riksdagens reella makt, men som alltid är det
ytterst riksdagen som väljer om och hur man vill
använda denna sin makt. Detta ger möjlighet för oss
att leda regeringen, inte bara godkänna eller förkasta
färdiga förslag. Det här innebär inte heller att rege-
ringens skyldighet att informera och samråda med
riksdagen urholkas, tvärtom grundlagsfästs detta i
förslaget.
Herr talman! Vi lever i dag i en flernivådemokrati
där väljarna ger mandat i fyra direkta val. Riksdagens
roll i detta sammanhang är tydligt angiven i grundla-
gen, men det finns all anledning att fundera kring vårt
arbetssätt i den nya omgivande miljön. Vi har makten
i vår hand, om vi vill använda den. Om riksdagens
majoritet vill öka centralstyret, ge regeringen det
mandatet, får vi ett ökat centralstyre i Sverige. Om
riksdagens majoritet vill bejaka ökat centralstyre
inom EU har man den makten. Ytterst är det väljarna
som ger mandatet i allmänna val.
Det vilande grundlagsförslaget i betänkande KU6,
som Centerpartiet yrkar bifall till, ändrar inget i dessa
delar, men det ger riksdagen nya möjligheter att utöva
sin makt, en möjlighet som vi i Centerpartiet avser att
använda.

Anf. 36 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! All offentlig makt i Sverige utgår
från folket, och folket har valt att delegera stora delar
av denna makt till sina företrädare i riksdagen. Riks-
dagen kan i sin tur delegera eller överlåta makt till
organ som verkar lämpade att ta beslut i de här frå-
gorna. Ett sådant organ är regeringen. Ett annat så-
dant organ är EU.
När Sverige gick med i EU valde vi att tillåta
överlåtelse av vissa beslut till EG, som då var den
enda del av unionen där detta var aktuellt. Åtta år har
nu förflutit sedan inträdet, och under denna tid har
Sverige och de övriga medlemsländerna gemensamt
utvecklat och förändrat unionen. Detta innebär bland
annat att samarbetet inom det som kallas för andra
och tredje pelaren, det vill säga det som handlar om
utrikes- och säkerhetspolitiska frågor och rättsliga
frågor har fördjupats och förbättrats dels genom
Amsterdamfördraget, dels genom Nicefördraget.
Nu står vi inför en situation där våra lagar inte
längre täcker de behov som finns. Vi vill kunna sam-
arbeta effektivt inom till exempel rättsliga och polisi-
ära områden men hindras att göra det genom en otill-
räcklig lagstiftning. De alternativ vi har är att försäm-
ra samarbetet eller att ändra lagen.
Rikets lagar är inte skrivna i sten. Det gäller också
våra grundlagar. Lagarnas uppgift är att reglera sam-
hället, och i och med att samhället utvecklas och
förändras behöver också lagarna förändras och ut-
vecklas.
Nu står vi inför ett sådant fall. Vi är flera partier i
riksdagen som arbetar aktivt för att öka samarbetet
inom EU. Att då inte anpassa lagstiftningen efter det
vore att motarbeta sig själv och att försvåra den ut-
veckling som vi själva driver. Sveriges riksdag måste
också ha en beslutsordning som är hanterbar. Vi
måste ge oss själva möjligheter att vara med och
förbereda viktiga beslut.
Genom att tillåta delegering av beslut också vad
gäller EU:s övriga två pelare ger vi riksdagen möjlig-
het att i varje enskilt fall avgöra om detta är önskvärt
eller ej. Att inte skapa den här möjligheten kan bara
motiveras med att vi inte litar på att vi själva klarar
att fatta rätt beslut.
Själv litar jag på svenska folkets företrädares för-
måga till korrekta beslut i enskilda frågor. Jag tycker
att det är mycket onödigt att bygga en säkerhetsmur
mot oss själva. De av oss som i stället vill ha ett när-
mare EU-samarbete gör klokt i att försöka ändra den
allmänna opinionen i stället för att lägga teknikalite-
ter i vägen för den önskade utvecklingen. Därför
tycker jag att det är självklart att vi ska anpassa vår
lagstiftning så att den passar de behov vi har i dag,
inte de behov som vi hade för åtta år sedan.
Herr talman! Det jag tycker är så tilltalande i
KU:s förslag är att det är hållbart oavsett vilken in-
ställning man har till EU. Jag ser det mycket som en
teknisk, praktisk hanteringsfråga, men jag ser det
också som en framgång för EU-samarbetet. Debatten
handlar framför allt om de här två ändringarna i
10 kap. regeringsformen. Regeringsformen är ju vår
viktigaste grundlag.
10 kap. 2 § handlar om möjligheten att få ett god-
kännande rambeslut. Då är det viktigt att, som kon-
stitutionsutskottet betonar, hålla i minnet att det är
riksdagen själv som avgör om den ska lämna sitt
godkännande enligt den här paragrafen. Det är alltså
riksdagen själv som bedömer om förhandlingsläget i
EU och situationen i övrigt är sådana att riksdagen
genom sitt godkännande kan medge att regeringen
ingår den för Sverige bindande överenskommelsen.
Men regeringen ska inte därigenom föregripa riksda-
gens senare ställningstagande rörande ny lagstiftning
eller annat beslut.
Jag ska gärna medge att detta inte var så alldeles
enkelt att fatta när jag satt i den författningsutredning
som förberedde det här förslaget. Men efter en del
diskuterande och funderande kom jag fram till att det
här är den enda rimliga modellen. Detta är nu helt
klockrent för mig.
Av bestämmelserna i 10 kap. i regeringsformen
följer det inte någon skyldighet för riksdagen - och
det är viktigt - att i en viss situation lämna sitt god-
kännande, utan det ligger helt och hållet i riksdagens
hand att bestämma om det ska ske. Det är också vik-
tigt att komma ihåg att riksdagen kan säga nej redan
när förslaget till rambeslut väcks av regeringen. Gillar
inte riksdagen förslaget kan det skickas tillbaka till
regeringen med till exempel krav på ett bättre under-
lag för att bedöma vilka konsekvenserna av rambe-
slutet kan bli. Precis som flera talare tidigare har
framhållit här i dag, tillämpas den här modellen med
rambeslut redan. Det var väldigt tydligt i våras när vi
diskuterade terrorismen och hur den ska bekämpas.
Då kom det ett förslag från regeringen om rambeslut,
och efter mycket om och men och diskuterande här i
riksdagen och på andra håll godkändes visserligen
rambeslutet, med det visade ändå att det skulle kunna
gå att stoppa ett förslag som riksdagen inte gillar.
Den andra paragrafen som vi diskuterar här i dag,
nämligen 10 kap. 5 §, innebär möjligheter för riksda-
gen att överlåta beslutanderätten inte bara till EG utan
även inom ramen för allt samarbete. Här vill jag fak-
tiskt framföra en eloge till min vänsterpartistiske
kollega i Författningsutredningen Kenneth Kvist som
mycket klokt och omtänksamt om de svenska grund-
lagarna i utredningen föreslog en begränsning av
paragrafens omfattning så att beslutanderätten inte får
röra principerna för statsskicket. Det handlar alltså
om våra grundlagar.
Herr talman! Jag kan inte uppfatta det här försla-
get, vare sig när det gäller 10 kap. 2 § eller 10 kap.
5 §, som särskilt dramatiskt eller ödesdigert för det
svenska folkstyret. Jag tycker att debatten ibland har
innehållit övertoner. Det förslag som vi nu ska ta
ställning till ger riksdagen en ökad handlingsfrihet
inför framtida diskussioner för att förbättra och ut-
veckla samarbetet inom EU. Men det innebär inte
någon delegering till regeringen att driva EU-
samarbetet åt något håll. Riksdagen bestämmer EU:s
olika fördrag tillsammans med de andra parlamenten i
EU.
Herr talman! Jag känner mig helt säker när jag yr-
kar bifall till konstitutionsutskottets förslag. Jag är
särskilt glad över att skyddet för utsatta grupper nu
skrivs in i grundlagen. Det sker i regeringsformens 1
kap. 2 §. Diskriminering av människor på grund kön,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig
eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell
läggning, ålder eller annan omständighet som gäller
den enskilda personen ska motverkas. Det här tycker
jag faktiskt är det viktigaste vi har gjort i KU:s betän-
kande, herr talman. Det är mycket förpliktigande för
oss alla.
Herr talman! Med detta yrkar jag än en gång bifall
till konstitutionsutskottets förslag.

Anf. 37 GUSTAV FRIDOLIN (mp):
Herr talman! De ungdomar i min ålder som slår
ihjäl tid varje dag genom att hänga på torget utanför
min lägenhet sedan fritidsgården har lagts ned känner
maktlöshet. De kommunalarbetare som sliter sönder
sina kroppar med för låg lön känner maktlöshet. De
20 % som valde att inte rösta i årets val känner
maktlöshet, och många av dem som valde att rösta
gjorde det med en uppgiven axelryckning eftersom de
känner maktlöshet. Denna maktlöshet, denna känsla
av att man inte kan påverka sin situation och sam-
hällsutvecklingen i stort är en viktig politisk fråga.
Den borde kanske vara central i varje politiskt beslut,
men det är den inte.
I dag riskerar riksdagen att, i stället för att stärka
människors möjlighet att påverka och flytta makten
närmare människor, flytta den längre ifrån människor.
Det är fel väg att gå.
Vi gröna har en dröm om ett samhälle där varje
beslut som påverkar dig också är påverkat av dig. Det
är ganska långt till det samhället, och det blir inte
närmare för att vi går åt andra hållet. De grund-
lagsändringar som vi röstar om i dag gör att vi tar ett
kliv åt detta andra håll. De möjliggör att makten i
snart sagt alla frågor flyttas till EU. Det säger vi mil-
jöpartister därför bestämt nej till.
Jag tycker att det skulle vara klädsamt om riksda-
gens kammaren betänkte att det faktiskt finns en stor
differens mellan vanligt folks uppfattning om EU och
riksdagsledamöters uppfattning.
Herr talman! Den dag människor vänder demo-
kratin ryggen börjar det öppna humanistiska samhäl-
lets sönderfall, står det att läsa i regeringsförklaring-
en. Ord är ord, och handling är handling. De senaste
åren har regeringen och riksdagsmajoriteten tydligt
visat att man inte har några problem med att själva
vända demokratin och grundlagens demokratiska
principer ryggen. Vi här inne vet att grundlagen är
författad så att den inte ska kunna ändras i en hand-
vändning. Ingen enkel riksdagsmajoritet ska kunna
rycka undan demokratins grund eller beröva folket
dess suveräna makt. Det är därför det krävs två på
varandra likalydande beslut vid två riksdagar med ett
val emellan för att förändra grundlagen. Bakgrunden
är klar: Ska grundlagen ändras ska folket ha rätt att
säga sitt i ett öppet och fritt val.
När det i dag är dags att ta det andra beslutet i
EU-grundlagsfrågan är nästan allt formellt i sin ord-
ning. Det har ju varit ett val emellan. Men minns
någon att debatten kom upp i valrörelsen? Hur myck-
et vi miljöpartister än försökte teg socialdemokratin
och borgerligheten som muren när EU-frågan och
grundlagsändringen kom på tal. Man sidsteppade
medvetet tanken med grundlagens skydd mot föränd-
ringar, att människor i ett val efter en ordentlig debatt
ska beredas möjlighet att ta ställning.
Vi är därför starkt kritiska mot det sätt på vilket
beslutet i dag ska fattas. Vi är också kritiska mot att
man i betänkandet som bekant blandar bra förslag till
ändringar i regeringsformen - särskilt i dess portalpa-
ragraf, som alla ställer upp på - som stärkt skydd mot
diskriminering och för miljön, med EU-ändringarna.
Jag vill också fästa uppmärksamheten på att vi är för
de här ändringarna i portalparagrafen. Det står också,
även om Göran Magnusson har missat det, tydligt i
vårt särskilda yttrande. På s. 13 i betänkandet kan
man läsa följande: "Dessa innebär bl.a. ett förstärkt
grundlagsskydd för utsatta grupper och för miljön,
vilka vi självfallet ställer oss bakom."
Genom att man blandar in EU-ändringarna bortser
man också återigen från tanken bakom att grundlag
ska ändras genom två riksdagsbeslut. Man gör det
andra beslutet till ett expeditionsärende, där ingen ska
kunna säga mot. I KU har denna praxis ibland försva-
rats med att man vill få en så bred uppslutning bakom
andra beslutet som möjligt. I stället för att, i enlighet
med vad vi och Moderaterna krävt i utskottet, ändra
praxis fortsätter man att slira på grundlagens princip-
er.
Fru talman! I ett av oss önskat bättre omröstnings-
förfarande här i kammaren skulle vi gröna ändå ha
sagt nej till ändringarna såväl i 2 § som i 5 § i rege-
ringsformens 10 kap. Det är vår uppfattning att den
föreslagna ändringen i 10 kap. 2 § strider mot grund-
läggande demokratiska principer. Riksdagens beslu-
tanderätt urholkas om överenskommelser inom ramen
för EU-samarbetet ska kunna godkännas utan att den
slutliga texten föreligger. Politisk debatt, ställningsta-
ganden och beslut måste ovillkorligen grundas på
fakta, utredningar och konsekvensanalyser. På grund
av de brister i bedömningsunderlaget, förfarandet och
beslutsordningen som kommer att bli konsekvensen
av denna ändring kommer riksdagen att bli förhindrad
att föra en seriös och saklig debatt. Vår uppfattning är
alltjämt att endast om nödvändig följdlagstiftning
samtidigt presenteras för riksdagen kan ett rambesluts
alla konsekvenser överblickas.
Det vilande förslaget till ändring i 10 kap. 5 §
första stycket regeringsformen innebär att riksdagen
inom ramen för samarbete i EU kan överlåta beslu-
tanderätt under förutsättning att det inte rör principer-
na för statsskicket. Uttrycket "principerna för stats-
skicket" är alltför vagt och obestämt. Det kan med
fog ifrågasättas om det verkligen säkrar skyddet för
våra grundläggande konstitutionella principer. Dess-
utom är det, som statsvetaren och EU-förespråkaren
Sverker Gustavsson slagit fast, inte främst
"principerna för statsskicket" som i dag hotas av att
bli överförda till EU-makten utan viktiga politikom-
råden, socialpolitiken och säkerhets- och utrikespoli-
tiken, och det är dessa som behöver skyddas.
"Principerna för statsskicket" är, som en annan
statsvetare, Agne Gustafsson, uttryckt det, ett fikon-
löv - vi vet i dag inte vad det innefattar, och det är
inte den skrivning som i dag vore aktuell. En annan
föreslagen skrivning som faktiskt förtjänar kritik är
"inom ramen för samarbete i Europeiska unionen".
Den lämnar öppet för ett överlämnande av makt till
såväl existerande som framtida institutioner och or-
gan inom EU och EG. På detta sätt ändrar vi grundla-
gen utan att ha full översikt över vad det kan leda till.
EU är en ständigt svällande union. Ingen vet vilka
aktörer inom unionen som vi i dag förbereder över-
lämnande till.
Det ska också sägas att vi inte finner att dagens
grundlagsändring till fullo tar hänsyn till den i 1 kap.
1 § regeringsformen föreskrivna principen om
folksuveränitet. Om riksdagen nu slutgiltigt antar den
föreslagna grundlagsändringen, kan den svenska
riksdagens och därmed det svenska folkets inflytande
över utvecklingen både inom unionen och på den
nationella nivån reduceras. Därmed har folksuverä-
niteten på ett ingripande sätt inskränkts samt dörren
öppnats för en stegrad integrationstakt inom EU.
Fortsättningsvis kommer det inte att finnas tre pelare
inom EU-samarbetet utan i stället en stor kolonn med
bestämmanderätt över samtliga politikområden. Ett
överlämnande av beslutanderätt på ett område innebär
att riksdagen har frånhänt sig sin normgivningsmakt
för framtiden. Det demokratiska underskottets effek-
ter på samhällsutvecklingen, den politiska debatten
och individens delaktighet och ansvar för beslutspro-
cessen kommer att bli allvarliga.
Fru talman! Det vi i dag föreslås göra är att god-
känna bygget av ett Europas förenta stater. Och det
är, hur mycket förespråkarna än hävdar det, ingen
bagatell. Tvärtom, den argumentationen blir inte
annat än tragikomisk när man ser med vilken ilska
och vilken frenesi alla som försöker påpeka detta
faktum bemöts. Varför denna ilska om beslutet ändå
är en bagatell? Det är en fråga som jag vill ha svar på.
Likaså skulle jag vilja fråga förespråkarna som
hävdar att detta är en bagatell:
1. Om det nu är en så liten fråga varför behandla-
des yrkandet om en folkomröstning före det förra
beslutet så styvmoderligt? Flera riksdagsledamöter
krävde då att man, som grundlagen föreskriver, skulle
få 15 dagar på sig att samla ihop 35 ledamöter för att
kräva beslut om folkomröstning. Man fick bara 2
dagar. Kravet på folkomröstning är dessutom fullt
legitimt eftersom man genom denna grundlagsänd-
ring skapar ett helt annat förhållningssätt mellan Sve-
rige och unionen än det väljarna gick till val på 1995,
något som återigen statsvetaren Sverker Gustavsson
har understrukit.
2. Om det nu är en så liten fråga varför vägrade
anhängarna konsekvent att diskutera den i valrörel-
sen? Varje gång vi miljöpartister försökte lyfta fram
diskussionen fick vi kalla handen.
3. Om det nu är en så liten fråga varför omöjliggör
man för partierna att visa sina ställningstaganden i
andra beslutet? Moderaterna säger att de i dag tänker
rösta ja trots att de är emot en del av grundlagsänd-
ringen. Kritikerna tvingas upp på tåget.
Fru talman! I en andra försvarslinje för grund-
lagsändringen hävdas att den krävs för att man ska
möta det förenklingsarbete som pågår inom EU. Då
grundlagen bara föreskriver att makt överflyttas till
EG blir det svårare att "förenkla", menar man. Varför
något skulle bli "enklare" av att man avskaffar grän-
sen för hur mycket makt som kan flyttas ned till
Bryssel förklarar man dock aldrig.
Det hävdas likaså att grundlagsändringen "stärker
riksdagens handlingsfrihet". Det är också ett sätt att
förklara det. Det är klart att man kan säga att riksda-
gens handlingsfrihet ökar när man ger riksdagen
möjlighet att i praktiken avskaffa sig själv och flytta
all makt till EU. Frågan är bara om det är sunt av
riksdagen att efterlysa en sådan handlingsfrihet.
När - och nu ska jag citera någon som jag verkli-
gen inte i övrigt känner mycket sympati för - Marga-
ret Thatcher en gång mötte dåvarande EG-
parlamentet kallade hon det för ett Mickey Mouse
Parliament. Hon gjorde det därför att det egentligen
inte kunde påverka EU:s regering, kommissionen,
och inte heller kunde göra mycket mer än att admi-
nistrera andras beslut.
Med dagens grundlagsändringar beskärs kraftigt
riksdagen möjligheter att påverka regeringen, och vi
kommer att i än högre grad syssla med att administre-
ra EU-beslut. Det är en i statsvetenskap och juridik
vedertagen sanning att över hälften av de beslut vi
fattar här redan i dag är fattade i EU. Med ändringar-
na i 10 kap. 5 § kan vi räkna med att de ytterligare
ökar. Med dagens grundlagsändring riskerar vi att
förvandla riksdagen till ett Musse Pigg-parlament.
Det ter sig för mig uppenbart att den här frågan ur
demokratisk synvinkel har behandlats mycket dåligt.
Man har fråntagit folket dess rätt att påverka beslutet,
genom att mörka i valrörelsen och göra andra beslutet
till en ren expeditionsaffär. Det är särskilt illa när det
just handlar om en grundlagsändring som innebär att
makten kommer att flyttas längre från människor.
Återigen: "Den dag människor vänder demokratin
ryggen börjar det öppna humanistiska samhällets
sönderfall", stod det i regeringsförklaringen. Man kan
fråga sig vilka som först vände demokratin ryggen,
folk i allmänhet eller det politiska etablissemanget.
Mot bakgrund av detta vill jag å den gröna riks-
dagsgruppens vägnar fullfölja det yrkande som Peter
Eriksson lagt fram om avslag på betänkandets förslag
och bifall till reservationen. Jag har också riksdags-
gruppens uppdrag att med tanke på avsaknaden av
debatt yrka på återremiss av ärendet.
Slutligen tål statsvetaren Agne Gustafssons upp-
maning till riksdagsledamöterna, särskilt till oss som
är nya, att revoltera mot partipiskan och sätta oss in i
frågan för att rösta i enlighet med vårt samvete och
våra väljares vilja, att upprepas. Om jag ska fortsätta
citera personer som jag inte känner mycket sympati
för, sade Göran Persson vidare i regeringsförklaring-
en: "Inget ansvar faller tyngre på riksdagens ledamö-
ter än att värna demokratin." Tänk på det!

Anf. 38 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Ett par synpunkter i all stillhet. Det
finns inget förslag i dag om att ändra förutsättningar-
na för att ändra grundlagen. Det enda riktigt säkra
skyddet för demokratin och för att upprätthålla
grundlagen i det svenska parlamentariska systemet är
faktiskt riksdagen själv. Därför har riksdagen ett
utomordentligt stort ansvar för varje lagstiftningsbe-
slut, och just för grundlagsändringar är det naturligt-
vis viktigt att riksdagen ser till att sådana genomförs
med eftertänksamhet, utredning och beredning.
Att tala om att vi andra parlamentariker som inte
tillhör den gröna gruppen vänder demokratin ryggen
är utomordentligt stora ord. Jag ser som parlamenta-
riker som en av mina främsta uppgifter att försöka
bidra till att människor som deltar i valet, och det ska
vara många människor, kan göra det på ett informerat
och upplyst sätt. Jag har alltså en folkbildaruppgift,
nämligen att tala om hur det faktiskt är, inte att försö-
ka påstå att det blir på ett visst sätt därför att några -
det är ganska många - har förslag om att göra saker
och ting.
Fru talman! Jag vill sedan återge slutet på det sär-
skilda yttrandet: Vi befarar också, utifrån de erfaren-
heter medlemskapet hittills inbringat, att skyddet för
de utsatta grupperna och miljön försvagas i och med
övriga ändringar i regeringsformen och inte stärks.
Därmed nödgas vi rösta nej till det vilande förslaget
till lag om ändring i regeringsformen i sin helhet.
Min förmåga att läsa svenska säger mig att Miljö-
partiet nu också tar avstånd från skyddet för miljön
och skyddet för utsatta grupper genom den formule-
ring man har i betänkandet.

Anf. 39 GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag
uppskattar att Göran Magnusson anser sig ha en folk-
bildande roll.
Jag tycker att det blir trevligt att vi nästa gång vi
ska göra en större grundlagsändring också har en
möjlighet att diskutera det i valrörelsen, därför att den
möjligheten har vi inte haft i den senaste valrörelsen.
I varje politisk debatt har frågan tagits upp av miljö-
partister och har fallit platt till marken. Jag har alla
valdebatter bandade på Miljöpartiets kansli. Jag och
Göran kan mycket väl träffas och titta igenom detta,
så kan vi se hur er och andras partiledare vägrade att
svara när våra språkrör tog upp ändringarna, alltså
hur man mörkade och vägrade att ta debatten.
Vad gäller de ändringar som görs i regeringsfor-
mens portalparagraf kan jag läsa innantill: Dessa
innebär bland annat ett förstärkt grundlagsskydd för
utsatta grupper och för miljön. Det ställer vi oss själv-
fallet bakom. Däremot menar vi att de EU-ändringar
som genomförs, att man möjliggör att man flyttar mer
makt till EU inom till exempel miljöpolitiken och
politiken mot diskriminering, mycket väl kan komma
att försvaga miljöpolitiken och politiken för att be-
kämpa diskriminering.
EU-medlemskapet har enligt vårt sätt att se det
hitintills varit en backlash för miljöpolitiken, och den
har varit en backlash för politiken mot diskrimine-
ring. När vi nu fattar detta beslut och inte vill möjlig-
göra att ännu mer makt flyttas till EU, fattar vi det
därför att vi beaktar miljöaspekterna och aspekterna i
arbetet mot diskriminering.

Anf. 40 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Gustav Fridolin diskuterar det här
som om dagens beslut innebär allt det som han befa-
rar. Det är en felaktig diskussion. Det är att försöka
korsa floden långt innan man är framme. Jag tror att
man ska göra en sak i taget och se vilken samman-
sättning som det här parlamentet kommer att ha tid
efter annan. Det är Gustav Fridolins uppgift och det
är min uppgift att agitera för att våra respektive åsik-
ter eller meningsriktningar får så många representan-
ter som möjligt i det här parlamentet. Och den majo-
ritet som skapas är ju resultatet av det informerade
val som väljarna ska kunna göra.
Det är möjligen en lek med ord, men det är väl
uppenbart att Gustav Fridolin, som ju har formulerat
Miljöpartiets särskilda yttrande, på slutet säger att
man måste rösta nej också till förändringen i RF när
det gäller skyddet för miljön och skyddet för utsatta
grupper. Det är enkelt, Gustav Fridolin, att säga att
han gick för långt här, att det är det som står i början
av papperet som ska gälla. Då behöver vi ju inte dis-
kutera den här frågan längre.
Gustav Fridolin talar om Musse Pigg-parlament
och citerar Margaret Thatcher med stor förtjusning.
Jag kan då erbjuda ett annat citat av Margaret That-
cher, eftersom Gustav Fridolin hämtar sin inspiration
där. 1990, bara tre ord: No, no, no - nej, nej, nej.

Anf. 41 GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik:
Fru talman! Jag rekommenderar Göran Magnus-
son att läsa protokollet när det kommer i skrift, där
det tydligt kommer att stå att jag tar avstånd från det
mesta av Margaret Thatchers politik. Men just i detta
hänseende fann jag detta citat lämpligt.
I vårt särskilda yttrande står det väldigt tydligt att
vi ställer oss bakom de förändringar som görs i por-
talparagrafen. Men vi tvingas på grund av den hante-
ring som vi också är kritiska till här i kammaren att
rösta nej till helheten, tyvärr inklusive ändringarna i
portalparagrafen.
När vi röstar nej därför att vi ser att EU-
ändringarna är mer substantiella än ändringarna i
portalparagrafen gör vi det därför att vi också har
med aspekten att mer makt till EU mycket väl kan
leda till, precis som det hitintills har gjort, en sämre
miljöpolitik och en sämre politik för att arbeta mot
diskriminering.
Jag vill vidare säga till Göran Magnusson att jag
förstår hur riksdagen väljs. Jag har varit ute i flera
valrörelser för att agitera och se till att Miljöpartiet
blir så stort som möjligt. Men inte alla val är informe-
rande. Om ett parti, i det här fallet det största och
också det borgerliga blocket, väljer att mörka i någon
fråga, blir ju inte det val som görs ett informerat val.
Och i grundlagsfrågan valde man att mörka. Jag in-
bjuder återigen Göran Magnusson till vårt kansli för
att titta på videoinspelningarna av valdebatterna, där
er partiledare och de borgerliga partiledarna vägrade
att svara på våra angrepp i grundlagsfrågan.
Sedan är det också så att det finns en anledning
till att vi har en grundlag. Vi har den därför att vi ska
skydda folket från tillfälliga riksdagsmajoriteters
möjlighet att svepa undan stora delar av makten, att
ändra delar av konstitutionen eller flytta makt någon
annanstans. Genom den här ändringen försvagar man
den möjligheten. Man har gjort det på ett sätt som har
varit tvivelaktigt, då folkomröstningsinstitutet inte
fick den möjlighet det borde ha fått i början eller i
första vändan, då man mörkade i valrörelsen och nu
när besluten klumpas ihop. Det är också det som
ligger till grund för vårt yrkande om återremiss.

Anf. 42 TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker, precis som Göran Mag-
nusson, att det var intressant att Gustav Fridolin
nämnde Margaret Thatcher i sitt anförande och valde
att hämta inspiration hos Margaret Thatcher. På något
sätt tycker jag att masken för Miljöpartiets argumen-
tation i den här frågan faktiskt föll, för bakom dessa
ord om demokrati och sådana saker döljer sig en rätt
inskränkt nationalism bakom Miljöpartiets ställ-
ningstaganden i EU-frågor.
Gustav Fridolin sade i sitt anförande att ord är ord
och handling är handling. Ja, det är precis det som det
är. Miljöpartiet talar sig ofta i högtidstalen varma för
ett starkt europeiskt samarbete för internationellt
samarbete. Men på punkt efter punkt, när det ska
omsättas i handling, säger Miljöpartiet alltid nej.
Vilken trovärdighet har Miljöpartiet när man säger att
man är internationalister?
Sedan pekade Gustav Fridolin på ett antal stats-
vetare som uttryckt sina uppfattningar om hur det
europeiska samarbetet ska se ut. Jag kan upplysa
Gustav Fridolin om, eftersom jag själv har en bak-
grund som statsvetare, att det inte finns någon aukto-
ritativ, statsvetenskaplig sanning om hur EU-
samarbetet ska se ut. Statsvetare tycker, precis som
folk gör mest, olika om hur Europasamarbetet ska se
ut. Sverker Gustafsson, som Gustav Fridolin själv
känner väldigt väl, har under lång tid haft inställning-
en att Europasamarbetet i huvudsak bara ska syssla
med ekonomiska frågor. Det var inget tydligt under-
stödjande av Gustav Fridolins ståndpunkt.
Men det som jag huvudsakligen begärde replik för
att diskutera med Gustav Fridolin handlar just om hur
vi ser på demokratin. I Gustav Fridolins föreställ-
ningsvärld verkar det vara så att demokratin endast
ska förverkligas på det nationella planet. Jag tycker
med förlov sagt att det är en rätt omodern inställning.
Vi behöver förverkliga demokratin på många nivåer: i
kommuner, i regioner, i nationer, på europeisk nivå
och kanske också på global nivå. Man kan fråga sig,
om man ser det från den enskilde medborgarens ut-
gångspunkt, hur det är med de frågor som i dag är
gränsöverskridande. Det gäller till exempel mil-
jöproblemen, den internationella brottsligheten och de
krisproblem som vi har. Hur kan den enskilda männi-
skan påverka dem om vi inte har ett större europeiskt
och internationellt samarbete?

Anf. 43 GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik:
Fru talman! För det första nämnde jag inte bara
Margaret Thatcher i mitt tal. Jag nämnde också Göran
Persson. Ingen av dem känner jag speciellt mycket
sympati för i deras politik. Jag känner mer sympati
för Göran Persson än för Margaret Thatcher. Det är
också därför vi har valt att samarbeta med det parti
som står närmast Göran Persson - och inte Margaret
Thatcher - i praktiskt politik. Där borde kanske Folk-
partiet rannsaka sig själva.
Också när det gäller frågan om att jag skulle vara
nationalist för att jag ser kritik mot att makten flyttas
längre från människor tycker jag att Folkpartiet behö-
ver rannsaka sig själva. Hur kan ett parti som ställde
upp på EU-samarbetets Schengenavtal, som bygger
höga murar mot omvärlden, som ser till att vi får en
ny euronationalism, som gör det mer eller mindre
omöjligt för flyktingar att söka och få skydd inom
EU, beskylla någon annan för att vara nationalist?
Vi gröna har i handling och i ord gång på gång
bevisat att vi är sanna internationalister. Vi bevisar
det i vår flyktingpolitik. Vi bevisar det också i vår
politik om globalt samarbete, där vi inser att demo-
krati inte bara är något som gäller på lokal nivå, och
inte heller bara på nationell nivå. Demokrati får aldrig
hamna så långt från människor att de känner sig
maktlösa. I ett samhälle där ett av de verkligt stora
problemen är maktlösheten ska man inte gå vidare
genom att flytta makt längre från människor. Då ska
makten i stället decentraliseras.
Denna decentraliseringstanke hade vi en gång i ti-
den gehör för från Folkpartiet. Det har man tappat i
sin nyvunna eufori, och det beklagar jag.

Anf. 44 TOBIAS KRANTZ (fp) replik:
Fru talman! Det är återigen mycket ord men lite
handling. Vi som har följt EU-debatten de senaste
åren kan ju konstatera att Miljöpartiet, precis som
Gustav Fridolin gör nu, talar mycket vackert om in-
ternationellt samarbete och europeiskt samarbete.
Men när frågan om att man ska skapa starka möjlig-
heter att samarbeta internationellt och på det interna-
tionella planet kommer upp säger alltid Miljöpartiet
nej på punkt efter punkt. Och det är ändå handlingar
som räknas, inte ord.
Jag inser att Gustav Fridolin inte instämmer med
allt som Margaret Thatcher säger, men att Gustav
Fridolin instämmer med Margaret Thatcher i de här
frågorna är illa nog. Margaret Thatcher är en in-
skränkt nationalist, och det tycker jag att Gustav Fri-
dolin också är.
Det vi faktiskt måste diskutera och prata om är om
demokratin kan och bör förverkligas på fler än en
nivå. Jag menar att det måste vara så. Vi måste ha
möjlighet att förverkliga demokratin på lokal nivå,
regional nivå, nationell nivå, europeisk nivå och ock-
så andra nivåer. Gustav Fridolin talar om maktlöshet,
att människor känner maktlöshet. Det är klart att
människor känner maktlöshet. Det är klart att männi-
skor känner maktlöshet över att den svenska riksda-
gen inte kan bemästra de internationella miljöproblem
som vi har. Det är klart att människor känner makt-
löshet över att vi inte i den svenska riksdagen kan
fatta beslut om att bekämpa den internationella
brottsligheten. Det är klart att människor känner
maktlöshet över att vi i den svenska riksdagen inte
kan göra någonting åt de problem som kanske fanns
på Balkan, som jag pratade om i mitt huvudanföran-
de. Det är också en maktlöshet som vi måste ta itu
med.
Den maktlösheten råder vi inte bot på genom att
säga att alla beslut ska fattas i den svenska riksdagen
och inte i några andra sammanhang. För det är inte så
att de beslut som Gustav Fridolin inte vill att vi ska
vara med och fatta inte fattas. De fattas ändå. Vilken
demokrati ligger det i att svenska medborgare inte får
vara med och fatta de här besluten? Det är den intres-
santa frågan.

Anf. 45 GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik:
Fru talman! Jag instämmer inte i Margaret That-
chers EG- eller EU-politik. Jag instämmer i hennes
analys av hur EG-parlamentet en gång fungerade, och
det var också det jag talade om i mitt anförande. Jag
hoppas att vi kan hålla oss till sakligheter i framtiden.
När det handlar om internationellt samarbete kan
jag bara beklaga att en riksdagsledamot och en stats-
vetare ser samarbete som något så inskränkt som
varande enbart den europeiska unionen. Ett samarbete
som enbart innefattar några av de rikaste länderna i
världen, som valt att utnyttja sin kraft till att sätta upp
höga murar mot omvärlden, till att införa handels-
sanktioner mot omvärlden, till att bygga upp en ko-
loss i fråga om jordbrukspolitik, är inte ett samarbete
jag omhuldar.
Men jag vill ha samarbete. Jag kan också tänka
mig en del överstatliga beslut: i miljöfrågor och i
fråga om grundläggande mänskliga rättigheter. Men
på de områdena har EU klart visat att man vill gå
bakåt och inte framåt. Maktlösheten är stor bland
folket. Den blir inte mindre för att vi ökar EU:s makt.
Som ett av tecknen på detta kan vi väl se resultatet i
valet till EU-parlamentet, hur få som faktiskt röstar.
Den blir definitivt inte mindre, om vi ska komma
tillbaka till själva grundfrågan, den grundlagsändring
som ligger på bordet här, av att man bakvägen smy-
ger igenom en grundlagsändring som är stor och
betydande, som man inte debatterar i valrörelsen, som
man inte vågar ta upp, där man styvmoderligt be-
handlar ett yrkande om folkomröstning och där man
nu i dag tvingas fatta alla beslut i klump. Maktlöshe-
ten blir knappast mindre av det, Tobias Krantz.

Anf. 46 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Det vore så klart skönt om vi slapp
torgmötesretoriken när vi diskuterar den här typen av
frågor i riksdagen. Normalt sett brukar ju konstitu-
tionsutskottet ha väldigt seriösa debatter även om vi
har olika åsikter.
Alla argument som Gustav Fridolin tar in i debat-
ten kan jag inte bemöta. Det var många saker som
behövde bemötas. Jag vill ta upp några saker. Gustav
Fridolin är kritisk mot beslutsfattandet, och han är det
på grund av den uteblivna debatten. Men, Gustav
Fridolin, detta är inte den enda grundlagsfråga som vi
fattar beslut om denna höst i andra läsningen. Det är
ett stort antal grundlagsfrågor. Jag har inte hört Mil-
jöpartiet kritisera den uteblivna debatten i de andra
frågorna. Den har ju uteblivit i dem också. Jag bara
undrar om detta ska användas som en kritik mot be-
slutsfattarna. Jag kan också beklaga den uteblivna
debatten i massor av frågor, inte bara i de här frågor-
na. Det är ju så att i mediesamhället är det väldigt
sällan politikerna som sätter agendan. Det gör man i
stor utsträckning som man själva tycker i medierna.
Jag blir också mycket upprörd när Gustav Fridolin
säger att vi smyger igenom den här grundlagsföränd-
ringen. Då kan han väl knappast vara medveten om
den debatt som var här under våren, då vi fattade det
första beslutet, som var väldigt intensiv på många
olika håll. Det är möjligt att det inte var så mycket
under själva valrörelsen, jag håller med om det. Det
borde ha varit mer.
Sedan får jag ta upp det här med maktperspektivet
och maktlösheten. Gustav Fridolin säger att alla ska
kunna påverka beslut som berör dem själva. Vilken
demokrat instämmer inte i det? Nästa fråga är den
intressanta: Hur då? Vilken typ av demokrati är det
egentligen som Gustav Fridolin tänker sig? Är det
något slags byalagsdemokrati i slutna sällskap som är
utgångspunkten?
Det är ju så att kompetensfördelningen inom EU
mellan medlemsstaterna och EU är väldigt livlig.
Man diskuterar utifrån subsidiaritetsprincipen och så
vidare. Det är inte alls så att samtliga politikområden
ska hanteras av EU.

Anf. 47 GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik:
Fru talman! För det första beklagar jag att Ingvar
Svensson inte känner seriositet i mitt inlägg. Jag kan
gärna ta en diskussion med Ingvar efteråt om vilka
punkter som inte kändes seriösa.
Ingvar Svensson lyfter fram några frågor, bland
annat om beslutsgången, att den här frågan faktiskt
inte diskuterades i valrörelsen. Det finns en del bety-
dande skillnader mellan den här grundlagsändringen
och många andra grundlagsändringar. Ta till exempel
den sak som vi diskuterade för en vecka sedan, om
hetslagstiftningen, där det nu även blir möjligt att
döma den som hetsar mot homosexuella. Det var en
fråga som vi öppet gick ut med i valrörelsen. Jag
presenterade tre eller fyra manifest där det var en av
huvudpunkterna för att förstärka homosexuellas rät-
tigheter. Där fick vi också svar på tal av bland andra
Kristdemokraterna. Det fördes en debatt.
Men när vi gick ut med den här frågan - vi tog till
exempel upp den i TV:s valdebatter - var det ingen
som svarade, inte heller Kristdemokraterna. Det är en
betydande skillnad; i ena fallet väljer man att ta de-
batten, i andra fallet väljer man att inte göra det.
Jag sade att vår dröm handlar om ett samhälle där
alla människor har möjlighet att påverka de beslut
som påverkar dem. Det är riktigt att den verkliga
frågan är: Hur då? Det är inte genom att flytta makten
längre från människor - något som det beslut vi ska ta
i dag kommer att möjliggöra.
Det går inte bättre genom att gå åt andra hållet. Vi
gröna har flera långtgående förslag om hur man i
stället skulle kunna föra makten närmare människor,
om hur man kunde ändra formerna i det här parla-
mentet, om hur man kunde se till att fler kunde få
möjlighet att komma in i politiken genom rotations-
princip och andra saker och om hur man kunde de-
centralisera makt som i dag ligger hos riksdagen till
kommuner och andra nivåer. Men det är en annan
diskussion. Det här handlar om grundlagsfrågan, och
förslaget handlar om att gå åt andra hållet, och det
motsätter vi oss på grund av våra ideologiska princip-
er.

Anf. 48 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Kompetensdiskussionen är intressant.
I Europa och i konventet pågår en diskussion om hur
man ska se på maktfördelningen mellan de olika
maktcentrumen. Det är så att säga inte en svensk
debatt, och många är oroliga för att det ska bli för hög
koncentration av makt inom EU och för att, som
Gustav Fridolin sade, ett Europas förenta stater ska
vara bara runt hörnet.
Jag kan berätta för honom att jag och vårt parti
inte kommer att medverka till att EU får en autonom
kompetens - det vi kallar för kompetenskompetens -
det vill säga makt att fördela makt. Det kommer inte
vi att medverka till, och därför kommer vi aldrig att
få ett Europas förenta stater av den karaktär som
Gustav Fridolin talar om.
EU kommer inte heller att ta upp alla politikom-
råden. Det beror på medlemsstaterna, och där har vi
alla möjlighet att påverka vilka frågor som ska föras
upp på en viss nivå. Vi kanske behöver föra ned vissa
frågor som i dag hanteras av EU på nationell nivå.
Den diskussionen pågår.
Se till exempel på miljöproblematiken. Vi vet ju
att miljöfrågorna är gränsöverskridande. Ska vi inte
ha ett samarbete på det området? Tycker inte Gustav
Fridolin att det är bra?
Sedan vill jag säga något om detta med besluts-
formen - att vi ska ta detta med ett enda klubbslag.
Jag håller med om att det kan kritiseras, som jag har
sagt tidigare. Men, Gustav Fridolin, ni har ju aldrig
lagt fram något distinkt yrkande i utskottet om någon
annan hantering.

Anf. 49 GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik:
Fru talman! Nej, det gjordes inget sådant yrkande,
men vi hade en lång diskussion där det klart och tyd-
ligt framkom vilka partier som vill ändra beslutsord-
ning - Miljöpartiet och Moderaterna - vilka partier
som hellre ville se att man enbart ändrade beslutsord-
ning om alla var eniga och vilka partier som var tvek-
samma till att alls ändra beslutsordning. Den diskus-
sionen hade vi.
Jag har redan sagt att vi tycker att det är bra och
viktigt med ett samarbete i miljöfrågor. Vi kan till
och med erkänna överstatliga beslut i miljöfrågor.
Men det finns väl ingen anledning att lämna de över-
statliga besluten till en union som faktiskt gör back-
lash efter backlash i miljöpolitiken?
Jag vill också ha sagt att Ingvars klargörande om
att Kristdemokraterna inte kommer att ställa upp på
något Europas förenta stater är mycket glädjande. Jag
är mycket glad, och jag hoppas att det också gäller
varje gång vi här i parlamentet beslutar om att flytta
mer makt till EU efter den grundlagsändring som
Kristdemokraterna i dag är med och beslutar om.
Tittar man på EU:s historia ser man en sak väldigt
tydligt: EU sväller. Varje gång det kommer ett nytt
fördrag förs det in mer och mer beslut, mer och mer
makt, till EU. Det finns en fin princip om subsidiari-
tet, som även är inskriven i EU-fördragen. Den inne-
bär att makten ska ligga på så låg nivå som möjligt.
Men efter en direkt fråga av en av Miljöpartiets EU-
parlamentariker klargjordes det att den principen
aldrig har använts. Om EU:s utveckling inte ändras
drastiskt ser vi Europas förenta stater lura bakom
hörnet. Genom den grundlagsändring som antas i dag
är vi med och möjliggör det.

Anf. 50 KERSTIN LUNDGREN (c) replik:
Fru talman! Jag känner också en viss upprördhet
när jag hör Gustav Fridolin tala om att riksdagen i
dag bakvägen smyger igenom en grundlagsändring.
Då vill jag fråga: Anser Gustav Fridolin att riksdagen
i dag står i begrepp att fatta ett grundlagsvidrigt be-
slut? På annat sätt kan man inte tolka hans uttalande.
Han säger också att han tycker att det är viktigt att
den här riksdagen har makt över regeringens EU-
arbete och har makt att påverka. Jag delar det synsät-
tet. Men jag kan inte undgå att ställa frågan till Gus-
tav Fridolin: Tar riksdagen bäst till vara den möjlig-
heten när regeringen har ingått ett folkrättsligt bin-
dande avtal, eller gör vi det lättast och bäst - med
mest möjligheter att påverka - innan ett sådant avtal
föreligger? Om vi har det i det sista fallet, det vill
säga innan ett avtal föreligger, är det då inte rimligt
att göra den förändring av 10 kap. 2 § som här före-
slås, i syfte att ge makt till riksdagen att påverka och
styra genom förhandlingsmandat till regeringen innan
avtal föreligger?

Anf. 51 GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik:
Fru talman! Nej, Kerstin Lundgren, jag tycker inte
att detta är ett grundlagsvidrigt beslut. Det sade jag
också i mitt anförande. Däremot tycker jag att man
slirar på grundlagen på flera viktiga punkter.
Man slirade från talmannens sida i våras när det
gällde yrkandet på folkomröstning, som flera leda-
möter, bland annat hela Miljöpartiet, stod bakom.
Man slirar när man inte tar debatten och på det sättet
frånsäger sig själva poängen med att ha två beslut.
Och man slirar genom att ta besluten i klump i dag.
Det andra handlar om ändringarna i 10 kap. 2 §.
Då är det intressanta just frågan när vi får mest makt.
Jag skulle gärna vilja att riksdagen, bland annat ge-
nom en beslutande EU-nämnd och inte bara en rådgi-
vande EU-nämnd, kom in redan från början. Men det
ska inte ske till priset av att vi frånsäger oss makten
att vara med när det slutgiltiga beslutet ska tas, när
avtalet är färdigförhandlat och all följdlagstiftning
ligger på bordet. Det är inget val emellan.
Riksdagen borde vara med mer. Vi ska inte ta nå-
got om vi samtidigt släpper något annat.

Anf. 52 KERSTIN LUNDGREN (c) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är ett slirigt resone-
mang som Gustav Fridolin för i frågan om grundlags-
beslutet. Det är svårt att hävda att riksdagen bakvägen
smyger igenom ett grundlagsbeslut, vilket han ju
faktiskt hävdar när han säger att det inte är grund-
lagsvidrigt utan sker i enlighet med vad grundlagen
anger.
Man kan ha synpunkter på debatten. Själv har jag
deltagit i många debatter, även med Miljöpartiet, om
dessa frågor. Jag uppfattar inte att det är något smyg-
förslag riksdagen har att ta ställning till.
Sedan säger Gustav Fridolin att vi frånsäger oss
makten att pröva ramöverenskommelser. Det är inte
heller med sanningen överensstämmande. Riksdagen
har ju den yttersta kontrollmakten, även när det gäller
den typen av överenskommelser. Också genom lag-
stiftning, som kan komma att krävas, har vi möjlig-
heter att pröva hur det slutligen har utfallit.
Det är inte heller riktigt med sanningen överens-
stämmande att vi frånsäger oss makt i detta avseende,
utan vi ökar förutsättningarna för riksdagen att vara
med och styra och påverka i ett tidigare skede. Det är
inte ett vitt och blankt förhandlingsmandat utan ett
tydligt underlag för att styra upp regeringens arbete.
Jag beklagar att Miljöpartiet väljer att föra debat-
ten i den här frågan på ett sätt som förminskar riksda-
gens makt och ger människor bilden att vi är maktlö-
sa. Låt oss i stället ta det ansvar vi har och pröva
varje fråga på sakliga grunder.

Anf. 53 GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik:
Fru talman! Från min sida, med min politiska
bakgrund, kan jag givetvis beklaga att Centerpartiet
inte ser den fulla omfattningen att grundlagsbeslut
som vi tar i dag.
Man kan givetvis smyga igenom en grundlagsänd-
ring bakvägen utan att göra det direkt grundlagsvid-
rigt. Det gör man genom att inte ta upp debatten i
valrörelsen. I flera länder skulle man inte godkänna
några större grundlagsändringar utan en folkomröst-
ning. I Sverige har vi det på ett annat sätt: Man har ett
val emellan. Men det förutsätter ju att debatten tas i
valrörelsen.
Om Kerstin Lundgren tog flera debatter i den här
frågan var hon nog ganska ensam om det här i kam-
maren. I de stora debatterna, i de stora TV-
sändningarna inför valet var det ingen som svarade på
Miljöpartiets debattinlägg och angrepp i de här frå-
gorna.
När det gäller ändringarna i 10:2 vet både jag och
Kerstin att det finns en betydande skillnad mellan
riksdagens mycket viktiga kontrollmakt och möjlig-
heten att här i kammaren direkt debattera och förkasta
olika avtal. När man ska anta ett rambeslut tycker jag
inte att det är riktigt att inte all följdlagstiftning och
annat ligger färdigt på bordet. Jag tycker att man
genom det förminskar möjligheterna för riksdagen att
påverka och därmed överlämnar makt om inte till EU
så till regeringen.

Anf. 54 LOTTA N HEDSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag höll på att säga: Här kommer en
inskränkt nationalist till. Men så är det naturligtvis
inte. Vi har alla olika stämmor och olika tonarter. I
våras kunde jag tyvärr inte delta i den debatt som
föregick beslutet då eftersom jag inte var i tjänst som
ledamot.
Däremot var jag i tjänst när Grundlagsutredningen
som förberedde frågan arbetade. Jag kan i dag bekla-
ga, inte att jag reserverade mig, men att jag var ensam
reservant och att jag på ett tidigt stadium flaggade för
att två formuleringar stack i mina ögon. Den ena
gällde formuleringen i de tidiga PM vi fick att Sveri-
ge riskerade att bli en bromskloss i det internationella
samarbetet. Det tyckte jag lät illa, och vi fick bort
dessa skrivningar. Den andra formuleringen var att
respekten för Sverige som förhandlingspartner riske-
rade att urholkas. Det tyckte jag också var beklagligt.
Hade det stått kvar i texterna i dag hade det kanske
varit lite tydligare för åhörarna vad denna fråga
handlar om.
Vi tycker att detta är mycket problematiskt. Vi
tycker också att hanteringen av detta är problematisk,
att vi i dag ska rösta om fyra olika förändringar, varav
två är väldigt bra och väldigt behövliga och viktiga,
medan två är helt osmältbara för oss. Att ta dem i
klump känns mycket odemokratiskt. I konstitutions-
utskottet vet jag att Gustav har fört den diskussionen
med kraft, att detta sätt att rösta också är odemokra-
tiskt.
Man kan också resa frågan om detta faktiskt är att
ta två beslut med samma lydelse och samma formule-
ringar med val emellan eftersom vi inte förfor på
detta sätt före valet, alltså i juni.
Jag måste också med kraft instämma i det som
mina partikamrater har sagt om att vi verkligen har
haft ambitionen och utifrån våra förutsättningar för-
sökt att lyfta fram debatten genom artiklar och genom
att ta upp detta i de debatter som vi har deltagit i. Det
har fallit platt. Det är inte så att de som tycker att
detta är en bra förändring har ställt upp och gått i den
tydliga polemik som de gör här i dag. Frågan har
fallit. Jag kan bara vittna om att vi har försökt. Men
ofta styr medierna, och medierna vill ha konfronta-
tion. Finns det bara en kombattant blir det ingen kon-
frontation och ingenting i medierna, och då blir det en
icke-fråga. Under de allra senaste veckorna har män-
niskor börjat vakna, faktiskt mycket tack vare pro-
grammet Klarspråk där frågan har fått ett eget forum.
Nu har vi diskussionen, nu är det i elfte timmen.
Min avsikt med detta inlägg i dag är att förenkla. Vi
kan vara väldigt sofistikerade och svänga oss med ett
inomparlamentariskt ordval och en nomenklatur som
människor inte förstår. Men jag tycker att detta
handlar om tre enkla saker. Vi ger mer makt till rege-
ringen. Sista ordet när det gäller förhandlingarna blir
regeringens. Vi bekräftar med detta den överstatlighet
som alltmer blir tydlig inom EU. Och det tredje är att
detta förenklade sätt som riksdagen i dag antagligen
kommer att fatta beslut om för att överlämna mer
makt kommer att användas. Vi inför ett förenklat sätt
för att lämna över fler beslutsområden. Det är vad det
handlar om.
Jag tycker att vi en gång för alla borde rensa när
vi diskuterar EU över huvud taget i svensk politik,
när det gäller skillnaden mellan att samarbeta och
vara överstatliga. Vi får hela tiden, senast från Folk-
partiet här, kritik för att vi är emot samarbete. Vi är
inte emot samarbete, men vi är emot en onödig över-
statlighet. Jag menar att det är att lägga dimridåer och
att mörka när man talar om EU bara som ett samar-
bete utan att specificera vilken typ av samarbete det
handlar om. Det är oerhört viktigt för människor att
förstå skillnaden mellan mellanstatligt samarbete och
överstatligt samarbete.
Vi som är EU-kritiker sade från början, före om-
röstningen 1995, att detta är en överstatlig konstruk-
tion som kommer att visa sin karaktär steg för steg.
Och det är precis vad som har hänt. Det har skett
genom fördragsändringar som Sverige har accepterat.
Och genom att välja ordvalet "inom ramen för EU-
samarbetet" utvidgar vi nu själva vad vi menar med
en möjlighet att lämna ifrån oss beslut till något över-
statligt.
Så länge det rörde sig om första pelaren, EG, hade
man väldigt klart för sig vad skillnaden mellan det
överstatliga och det mellanstatliga var. Sedan har de
andra pelarna blivit tunnare och tunnare. Och nu
säger vi själva att det ska vara möjligt att lämna ifrån
oss makt när det gäller alltihop, vare sig det handlar
om första, andra eller tredje pelaren. Vi gör alltså
pelaren tjockare, och vi lämnar över vår möjlighet på
ett enklare sätt till fler områden.
Låt mig repetera. Överstatlighet är inte detsamma
som samarbete. Vi är kritiska fortsättningsvis mot EU
därför att det är och innebär för mycket överstatlig-
het. Vi tycker att Europarådet är bra. Vi tycker att en
väldig massa konventioner och samarbeten i världen
är väldigt bra. Vi behöver massor av samarbete, men
vi behöver en autonomi och en självständig röst som
nation. Man är inte nationalist för att man hävdar det.
En nationalist säger att vårt land är bäst och att vårt
land ska bestämma mest. En internationalist säger att
vi måste ha olika nivåer och att vi ska hävda att det
nationella parlamentet och den nationella nivån är
viktiga.
Det är svårt att inte upprepa vad andra har sagt.
Men en aspekt som jag tycker har lyst lite grann med
sin frånvaro är det steg som några har varit inne på
lite grann: Vad händer med det svenska parlamentet
om vi skulle välja att inte vilja implementera ett ram-
beslut, om vi här säger att detta inte var något bra
beslut av regeringen och att vi inte gör svensk lag av
detta? Vad händer då? Det finns en stor vit fläck i
EU. Det finns inga tydliga sanktioner, och vi har sett
förskräckande exempel på vad som händer, till exem-
pel i Irland, när folkviljan säger en sak. Då får man
bakläxa. Då får man göra om folkomröstningen tills
man kommer fram till rätt beslut. Här finns det ett
stort problem som gör att regeringen kommer att bli
väldigt myndig och att riksdagen förväntas följa vad
regeringen framförhandlar.
Den centrala frågan i alltihop - jag tror att det är
den som Gustav hade i fokus - är: Hur kan enskilda
medborgare i Sverige se till att folkviljan uttrycks i
vår egen riksdag? Hur kan vi på det internationella
området se till att svensk suveränitet hävdas? Det är
de två stegen 10:2 inom Sverige och 10:5 ute i värl-
den.
Det är former för beslut som vi diskuterar. Men
innehållet har också ett intresse. Vi har talat om miljö
och överstatlighet. Och det är ett område som vi grö-
na anser skulle kunna bli föremål för överstatlighet
därför att det är så gränsöverskridande till sin karak-
tär. Men det som vi är bekymrade för på förekommen
anledning är ju just andrapelarsamarbetet där det
finns oerhört tydliga tecken på att en gemensam för-
svars- och säkerhetspolitik svämmar över alla bräddar
och gör att vår neutralitet och vår självständighet och
möjligheterna att bromsa den militärisering som EU
står för kommer att undermineras genom ett sådant
här beslut. Vi upplever att Nato-anslutningen finns
runt hörnet. Vi ser att de militära kapaciteterna byggs
på medan de konfliktförebyggande inte alls står i
paritet med de militära kapaciteterna. Detta är andra-
pelarområden. Kommer vi nu att kunna överföra
beslutsmakt på dem så har vi militäriseringen och den
utsuddade svenska neutraliteten här och kanske till
och med ömsesidiga försvarsförsäkringar som i en
liten ask. Vi bedömer detta som en klar risk.
Ett nästa steg som jag vill flagga för med stor oro
är det som rör beskattningen. Beskattningsfrågorna är
naturligtvis i centrum för varje nationellt parlament.
Vi vill sätta våra skatter själva. Vad kommer att hän-
da med det? Hur kommer vi att lyckas, eventuellt,
bluddra bort detta? Detta är ett varnande finger som
vi vill resa i diskussionen som också handlar om
innehållen i besluten framöver.
Jag tror att alla ledamöter i går fick ett litet brev
från en medborgare som är bekymrad och som nu har
vaknat i sista stund efter att ha följt frågan.
Den här mannen sammanfattar handläggningen av
ärendet. Jag tillåter mig att rakt upp och ned återge
det eftersom det är ganska kortfattat och välhållet och
eftersom jag tycker att det har varit bekymmersamt
hur frågan har hanterats i Sverige sedan i juni. Så här
skriver Kristian Johnsson om lagvidrig handläggning
- hans ord:
Kort motionstid under juluppehållet. Förhalning
av KU med riksdagsbeslut först under vårriksdagens
sista dag. Förre talmannens åsidosättande av grundla-
gen genom att ej bevilja fyra riksdagsledamöter den
grundlagsfästa rätten till 15 dagars respit för att samla
en tiondel av riksdagen till yrkande om beslutande
folkomröstning. Vägran av nuvarande talmannen att
återföra proposition till KU trots att han är skyldig till
detta.
Sedan hänvisar den här mannen till olika paragra-
fer. Nu senast handlar det om en hopkörning av vår-
riksdagens olika beslutspunkter till en enda beslut-
spunkt. Också jag tycker att det är bekymmersamma
punkter som jag ville ha uttryckta genom att återge
dem här.
Det är också bekymmersamt att Vänsterpartiet
talar med kluven tunga. Jag kan inte bli riktigt klok
på vad de innerst inne vill. När vi jobbade i utred-
ningen var Vänsterpartiets representant först på sam-
ma linje som jag. Han var nämligen oroad över att det
här skulle innebära en försvagning av riksdagen och
en alltför förenklad möjlighet att överlåta be-
slutsmakt. Sedan svängde de, och därefter har Väns-
terpartiet agerat på ett sätt som jag inte riktigt blir
klok på. Jag emotser ett förtydligande i kommande
inlägg.
Statsvetare - nej, det är inget enhetligt folk. Bland
annat tvistar de om formuleringar till exempel om vad
statsskickets grunder är. Jag kan inte förstå annat än
att det här är ett fikonlöv. Jag ser inte vilket skydd
som uttolkandet av "med undantag för statsskickets
grunder" ska kunna ge.
Lena Hjelm-Wallén fick ganska ingående frågan
om detta i en utfrågning i radion i våras och hade
väldigt vaga svar att ge. Jag ser inte att det här i sak
förstärker riksdagen eller vår grundlag.
Avslutningsvis säger jag som Agne Gustavsson:
Ni som är nya ledamöter, använd er rätt! Man måste
inte följa partipiskan; man kan tänka själv. Det här är
ett stort hot mot vår suveränitet som svensk riksdag.

Anf. 55 KERSTIN LUNDGREN (c) replik:
Fru talman! En åsikt kan genom enveten upprep-
ning te sig närmast sannolik, oavsett vem det är som
är budbäraren.
Jag tillhör dem som inte satt med i kammaren i
våras och som inte deltog i debatten då men som
deltog i debatten i valrörelsen och som uppfattade de
signaler som kom kring det här förslaget som, må jag
säga, lite oroande.
Jag är alltså en av dem som har lyssnat på och
som har läst bland annat vad Lotta Nilsson Hedström
har framfört i Svart på Vitt om EU. Naturligtvis har
jag funderat på om det här stämmer. Lotta Nilsson
Hedström säger nämligen att den nya lydelsen av
regeringsformen 10:2 innebär att riksdagen, trots att
det poängteras att den fortfarande ska vara det högsta
statsorganet, får nöja sig med att ge sin regering ett
förhandlingsmandat i början av en förhandlingspro-
cess med EU men sedan inte ha möjlighet att god-
känna den slutliga texten.
Det här och många andra citat och utspel från
Miljöpartiets sida är en del av den desinformation
som var i valrörelsen och som jag uppfattar har ett
tydligt syfte: att göra en åsikt sannolik - att vi fattar
ett grundlagsvidrigt beslut eller att det är ett odemok-
ratiskt beslut och den typen av uttalanden som bland
annat Lotta Nilsson Hedström har gjort här i dag.
Som jag ser saken finns det här inte underbyggt i
förslaget. Jag tyckte också att Gustav Fridolin tydligt
sade att det är inget grundlagsvidrigt beslut som fat-
tas, att det är inget odemokratiskt och att det också
innebär att vi har makt att påverka i ett sent skede,
men innan det slutliga resultatet föreligger. Därefter
har vi kontrollmakten i vår hand.
Jag beklagar att Miljöpartiet och Lotta Nilsson
Hedström har bidragit till desinformationen.

Anf. 56 LOTTA N HEDSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vet inte riktigt om det låg någon
fråga i detta. Jag bara konstaterar att vi har tolkat
innebörden diametralt olika.
När vi jobbade i utredningen fick vi framför oss
ett streck på ett papper med olika nedslagspunkter -
vem som säger vad till vem vad gäller att ingå inter-
nationella avtal och EU-traktat. Den sista punkten där
var regeringens. Sedan kommer ett nytt steg som
handlar om implementeringen, att här i riksdagen
göra en följdlagstiftning på detta. Kring det steget,
sade jag i mitt huvudanförande, finns det tveksamhe-
ter. Vi vet ju inte vad som händer med Sverige i EU
om vi vägrar att göra en följdlagstiftning. Vilka sank-
tionsmöjligheter finns det? Detta är väldigt oklart.
Dessutom: Praxis säger att vi kommer att få
bakläxa, att vi kommer att få lov att anpassa oss till
det som EU förväntar sig.
Vi har helt enkelt bedömt detta olika. För mig är
det solklart: Vi ger regeringen ett förhandlingsman-
dat. Regeringen förhandlar, och riksdagen får inte
sista ordet.

Anf. 57 KERSTIN LUNDGREN (c) replik:
Fru talman! Anser Lotta Nilsson Hedström i detta
läge att det uttalande som jag återgav inte stämmer
med verkligheten så som den i dag så att säga ligger
på riksdagens bord - att riksdagen bara får nöja sig
med att ge ett förhandlingsmandat i början av en
förhandlingsprocess? Medger alltså Lotta Nilsson
Hedström att detta är en del i desinformationen inför
väljarna?

Anf. 58 LOTTA N HEDSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Nej, det är ingen desinformation. Det
är ju så att riksdagen ska formulera ett förhandlings-
mandat, och regeringen ska förhandla. Jag kan inte se
vad som är desinformation - tyvärr. Jag tycker att det
omvända förhållandet råder.

Anf. 59 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Lotta Nilsson Hedström läste upp ett
brev som kom häromdagen. Det står där om kort
motionstid. Svaret på detta är att det var en helt nor-
mal motionstid. Vidare var det ingen förhalning i
utskottet, utan det var en noggrann och tidskrävande
prövning i utskottet av hur vi skulle se på RF 10:2
och 10:5. Det var alltså absolut ingen förhalning. Om
vi hade gjort det där väldigt snabbt och elegant kunde
man tala om att vi rafsade över det. Men vi gjorde en
väldig prövning av både 10:2 och 10:5.
Nu säger Lotta Nilsson Hedström att det här be-
slutet är odemokratiskt. Jag skulle då vilja återge vad
Olof Palme en gång sade: Var försiktig med orden!
Om detta beslut är odemokratiskt bör Lotta Nils-
son Hedström begära lagprövning av beslutet sedan
vi nu på eftermiddagen har fattat det. Man kan inte
utifrån hur beslutsformerna har utformats kalla det för
odemokratiskt.
Vidare säger Lotta Nilsson Hedström att beslutet
bekräftar överstatligheten. Då skulle jag vilja fråga:
Hur ser du på överstatligheten? Vad är överstatlighet?
Är enhälliga beslut i ministerrådet överstatlighet?
Sedan skulle jag vilja ställa en fråga om den kriti-
serade formuleringen om inom ramen för samarbete i
EU. Det är i dagsläget den enda möjliga formulering-
en eftersom EU inte är en juridisk person. Vi kan ju
inte överlämna makt eller beslutsbefogenheter till
något som inte är en juridisk person. Hade det gått
bra om EU hade varit en juridisk person och vi hade
skrivit in om EU i det sammanhanget?

Anf. 60 LOTTA N HEDSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Det jag sagt om processen är att jag
tycker att den är tveksam. Jag tycker att hanteringen
är tveksam och känner olust inför den. Jag känner att
jag kommer att få svårt att inför väljarna rättfärdiga
den. Jag tänker dock inte resa sak på denna punkt,
utan jag ville flagga för att jag tycker att hanteringen
av ärendet - inklusive, som vi hävdar, den mörkade
debatten - är tveksam.
Vad gäller min definition av överstatlighet hand-
lar det om den typ av beslut som utgår från EU och
som Sverige har att rätta sig efter där beslutsproces-
sen är sådan att vår vetorätt i praktiken inte finns och
där man har valt ut områden som har den karaktären -
helt enkelt det som från början var förstapelarområ-
den. Det är överstatligt samarbete där beslutsmakt är
överlämnad och där till exempel EU-parlamentet inte
har en stark ställning.
Den tredje frågan gällde frågan om formuleringen
beträffande adressaten. Ja, det är just det som är pro-
blemet. Vad är "inom ramen för EU-samarbetet"? Det
är ju så högt, vitt och brett och så utan väggar, tak och
golv att vad som helst kan bli föremål för kvalificerad
majoritet. Det är för vitt. Det är väl oerhört enkelt att
inse att det är ett problem. Den skrivningen är för vid.
Detta är kärnan i vår protest mot 10:5 RF.

Anf. 61 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Lotta N Hedström kan läsa protokol-
let efteråt och se att hon säger att beslutet är odemok-
ratiskt. Där talar hon inte om ordet tveksamhet. Jag
vill bara påpeka detta. Man ska vara försiktig med hur
man uttrycker sig i dessa sammanhang.
På tal om överstatlighet säger Lotta N Hedström
att vetorätten inte finns i praktiken. Jo, där det finns
beslutsregler om enhällighet finns vetorätten i verk-
ligheten. Jag definierar överstatligheten inom EU att
man fattar majoritetsbeslut, det vill säga att vi i en
viss fråga inom första pelaren kan ha en annan upp-
fattning än rådet och sedan fatta beslut med kvalifice-
rad majoritet. Det är för mig överstatlighet. Vi har i
alla fördragsändringar möjlighet att påverka vilka
beslut som ska vara enhälliga och vilka som ska krä-
va kvalificerad majoritet.
Sedan säger Lotta N Hedström att det här försla-
get ger oerhörda befogenheter till regeringen. Under-
skattar inte Lotta N Hedström egentligen sin egen
makt här i riksdagen? Lotta N Hedström kan i vilket
ögonblick hon vill se till att fälla regeringen. Vi ska
hjälpa till om hon är intresserad. Om man tycker att
regeringen tar sig för stora befogenheter finns alltid
möjligheten att fälla den. Tror inte Lotta N Hedström
att Miljöpartiet har något inflytande i den här riksda-
gen?

Anf. 62 LOTTA N HEDSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Vad gäller beslutsgångarna i EU har
så kallat konstruktivt avstående mer och mer blivit
praxis där att man helt enkelt inte utnyttjar sin veto-
rätt utan tittar i taket. Det gör man av politiska skäl;
man gör det för att inte vara krånglig, för att inte
hindra en utveckling. Det gör att man i praktiken
avhänder sig vetomöjligheten. Det här är en praktik
som blir alltmer utbredd. Dessutom har man på olika
områden flyttat över ett antal beslutsområden från
vetoförfarande till majoritetsförfarande. Detta är en
process, en riktning som EU har och som vi har på-
talat och varnat för, som vi vill att människorna ska
bli medvetna om.
EU tar sig mer och mer överstatlig makt - det är
kärnan i hela den här diskussionen. Ordet överstatlig-
het är det enda som är kvar när vi har skalat bort allt
annat prat. Det är ovedersägligt för mig.
Den sista frågan upplevde jag som mer retorisk än
angelägen att besvara.

Anf. 63 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Låt mig börja med den sista repliken
om att EU tar sig mera makt. Det är faktiskt de natio-
nella parlamenten som är fördragens herrar, som det
brukar uttryckas, och som i så fall efter demokratiska
beslut i parlamenten ger EU mera makt. Jag tycker att
Lotta N Hedström borde hålla lite ordning på orden.
Får jag sedan säga med anledning av det brev som
talaren läste upp att det väl betyder att talaren solida-
riserade sig med det som fanns i det? Det stod om
förkortad motionstid. Motionstiden började löpa den
11 december och gick ut i slutet av januari när riks-
dagen återsamlades efter juluppehållet. Om det är en
förkortad motionstid skulle jag vilja veta hur Lotta N
Hedström ser på en normal motionstid. Några har i
debatten sagt att det var juluppehåll, vilket förhindra-
de ledamöterna från att agera motionsvägen och på
annat sätt. Jag är rädd för att den argumentationen
inte riktigt imponerar på de kommunalarbetare som
Gustav Fridolin talade om tidigare.
Är det inte så att allt tal om samarbete på Europa-
nivå från Miljöpartiets sida ska kontrasteras till det
förhållandet att ert primära mål är att Sverige ska
utträda ur unionen? Det har ni tyckt sedan folkom-
röstningen. Det är det övergripande målet för Miljö-
partiet. Då skorrar samarbetet lite illa i detta sam-
manhang.
Fru talman! Ett par ord om Europarådet som jag
har en egen gedigen erfarenhet av och som jag tycker
utför ett alldeles utomordentligt arbete på många
punkter. Men det finns en rad konventioner som har
godkänts i Europarådet av medlemmarna men som
inte ens i ratifikationsögonblicket når upp till vad som
fordras för att de ska komma i kraft. En konvention
mot mutor får inte så många anslutande länder att den
över huvud taget kan spela någon större roll. Framför
allt är det de länder som borde ansluta sig till den
konventionen som inte gör det. Det behövs kanske
andra samarbetsformer också.
Jag ber om ursäkt för att ha dragit över tiden, jag
kommer inte att begära en replik till.

Anf. 64 LOTTA N HEDSTRÖM (mp) re-
plik:
Fru talman! Nu gäller det för mig att hinna svara
på allt.
Göran Magnusson säger att EU tar sig makt och
att vi ger makt. I det här fallet är det fråga om att vi
ger makt, och det är därför vi har den här debatten,
det är därför vi har tveksamheterna. Men nog tar sig
EU makt. Fråga olika branscher, företagare och jord-
brukare om de inte tycker att EU sätter sig på näsan
på dem och ska diktera alla möjliga småsaker. Denna
EU-byråkrati är omvittnad. Även EU-positiva krafter
brukar säga att vi förbehåller oss rätten att kritisera
EU. Senast var Unckel inne på det spåret att man inte
kan tycka om allt som EU gör. Nog sjutton tar sig EU
makt på stora och små områden! Det tycker jag är
oproblematiskt.
Att ta upp frågan om förkortad motionstid i det
brev från Kristian Johnsson som jag läste upp är att
flytta fokus i diskussionen. Vänsterpartisten som
inledde diskussionen i dag sade att han skulle vilja se
en översyn av reglerna, hur det har gått till och ska gå
till i fortsättningen. Vi ansluter oss till det, vi kommer
att välkomna en sådan diskussion.
Jag tycker att Göran Magnusson gjorde ett lika-
dant försök att flytta fokus i diskussionen när han
försökte pressa Gustav Fridolin på vad som egentli-
gen stod i det särskilda yttrandet. Det är fullständigt
klart för alla vad det stod i det och vad intentionerna
var, att vi tycker väldigt bra om de två grundlagsänd-
ringar som vi är tvungna att offra i det här samman-
hanget.
Flytta inte diskussionen om hanteringen och för-
sök inte att göra det till en huvudfråga i dag. Låt oss
titta på hanteringen framöver. Den har varit tveksam,
det är vad jag sträcker mig till att säga.
När de gäller att begära utträde ur stora interna-
tionella organisationer har vi haft som vår linje att vi
inte vill vara med i en klubb som går mot ökad över-
statlighet. Vi tycker att man ska vara oerhört spar-
smakad med överstatligt så kallat samarbete. Vi är
med i FN. Vi är väldigt kritiska mot FN på många
punkter, men vi är med där. Det känns konstruktivt.
Vi är med i EU därför att det de facto fattas en massa
viktiga och intressanta beslut. Vi skulle önska att det
samarbetet i grunden hade en annan karaktär. Det här
är kända argument.

Anf. 65 GÖRAN LENNMARKER (m):
Fru talman! Jag tänkte något ta perspektivet ifrån
det europeiska konventet. Den andra sidan av den
debatt som vi för i dag är hur det ser ut inom den
europeiska unionen och framför allt i den europeiska
union vi kommer att ha i framtiden.
I konventet om Europas framtid deltar 28 länder.
Det är alla länder väster om Ryssland, Vitryssland,
Ukraina bortsett från EFTA-länderna och kris- och
konfliktländerna på västra Balkan. Det är 28 länder,
små och stora. Alla har lika stort inflytande, både
stora och små, i det konventet.
Det som är kanske mest intressant från svenskt
perspektiv är att i konventet ingår länder som länge
har varit förnekade sin egen självständighet. Man har
levt under ockupation i kanske 50 års tid och fått
kämpa för sin nationella självständighet. Då man har
gjort det har man fått ett ganska bra perspektiv på vad
som är viktigt och något mindre viktigt. Ta till exem-
pel Estland. Vad ska man nu säga ifrån sig när man
går med i EU när man har kämpat för sin nationella
självständighet? Man blir ganska noggrann när man
gör sådana överväganden. Man får en ganska sund
och precis inställning till detta. Det präglar också
konventets arbete. På det sättet blir det en stor nog-
grannhet i vad EU ska göra och inte göra, vad som
görs bäst gemensamt på europeisk nivå och vad vi
själva ska hantera hemmavid, både på nationell nivå
och i ökad utsträckning lokalt, kommunalt. Vi har
också en tendens mot ökad decentralisering inom
väldigt många länder.
Det jag nu säger om Europakonventet säger jag i
halvtid, för ungefär halva tiden har gått. Det innebär
dessutom att det inte finns några färdiga beslut, utan
det är mera mina tolkningar av tendenser. Det är bäst
jag säger det, för det kan hända mycket än. Man får
inte tolka det som att jag sitter inne med svaren.
Den centrala frågan, som mycket av konventet
handlar om, är att tydliggöra vad som är EU:s ansvar
och därmed också vad som icke är EU:s ansvar. Det
är det vi på EU-språk ibland kallar kompetenser, vad
medlemsländerna har givit ifrån sig till EU och vad
de inte har givit ifrån sig.
Det finns i den allmänna debatten runtom i Euro-
pa en föreställning om att EU gör allt eller inget. EU
blir ett slags amöba som på något sätt lägger sig i
allting. Det hör man ibland från kritiker. Likväl fram-
står EU som kraftlöst. EU förmår inte att agera på en
mängd områden där många européer ville se ett ge-
mensamt agerande, för vi har problem som vi måste
hantera på europeisk nivå.
Det här är en mycket central del i debatten, därför
att redan i dag kan EU uträtta bara sådant som med-
lemsländerna har givit ifrån sig. EU måste ha en
rättslig grund när man agerar. Det vet var och en som
har suttit i EU-nämnden eller som över huvud taget
har hanterat EU-frågor. EU måste ha en rättslig grund
för sitt agerande, det vill säga det som vi i riksdagar-
na runtom i EU:s medlemsländer har sagt att EU får
syssla med.
Men det här är lite svårt att ta till sig därför att det
står på många olika ställen i fördragen. Det är mycket
snårigt, även för dem som sysslar med EU. En central
del i konventets idé är just att försöka tydliggöra så
att medborgaren kan se vad EU bär ansvar för.
Det är också en demokratiskt central fråga. Om
man vill avsätta en regering ska man veta vad en
regering bär ansvar för, så att det inte är vagt och
luddigt. På samma sätt gäller ju ett EU-val. Vad är det
vi ska rösta på i ett EU-val? Vad bär EU ansvar för,
och vad bär EU inte ansvar för?
Det finns en tendens, kan jag säga, att många na-
tionella regeringar vill göra EU till syndabock. Det
blir lätt så att det man lyckas väl med på hemmaplan
tar den nationella regeringen åt sig äran av, och det
som man inte lyckas så väl med antyder man: Ja, vi
ska inom EU agera för detta. Man får då den synda-
bockstendens som vi kan se i åtskilliga europeiska
länder, att EU står för det som man inte vill ta ansvar
för hemmavid och, som sagt, man står själv för det
som blir bra. I konventet diskuteras just att ha ett
särskilt tydligt kapitel om befogenheter.
Låt mig också säga, och det här är en viktig del,
att det gäller att ha mekanismer för att se till att dessa
befogenheter bevakas. Här diskuterar konventet och
har kommit en bra bit, vill jag säga.
För det första föreslås att kommissionen i sina
förslag ska göra en subsidiaritetsanalys, det vill säga
tydligt analysera varför detta ska göras på europeisk
nivå för att tydliggöra om vi måste göra det på euro-
peisk nivå, om det är bättre att göra det på europeisk
nivå eller om det kanske är bättre att det sköts på
annat sätt. Man ska få fram det resonemanget tydligt.
För det andra ska man kunna ha det som kallas för
early warning, det vill säga tidig varning för natio-
nella parlament. Svenska riksdagen och andra riksda-
gar kan då säga: Stopp ett tag! Det här är en kantboll.
Ligger det här rätt? Man kan skicka in en sådan var-
ning och få en tydligare process.
För det tredje ska man, om det likväl blir ett EU-
beslut som något nationellt parlament tycker träder
subsidiariteten för när, det har gått över gränsen,
kunna överklaga till EG-domstolen. Det innebär att
man i en framtid när låt oss säga 25, 28 eller 30 na-
tionella parlament har släppt igenom en sak likväl ska
kunna gå till domstolen sist och slutligen för att få
rätten om man anser att det här träder över den kom-
petens som har givits.
För det fjärde föreslås att regionkommittén ska få
samma möjlighet att gå till EG-domstolen, som den
ska heta, vi ska vara noggranna än så länge, om man
anser att det här inkräktar på regionala eller kommu-
nala frågor för att just ha den här säkerhetsventilen.
Fru talman! I mitt eget arbete i Europakonventet
har jag en gyllene regel. Den är inte så originell för vi
moderater har många gånger skrivit den i våra yttran-
den. Den går ut på att man noga ska tänka sig för
innan man ger EU ny kompetens. Här ska man vara
ohyggligt noggrann. Ska vi verkligen lämna över till
EU att ta hand om ett område eller är det klokare att
behålla det i den nationella beslutsrätten, kanske
utanför det politiska området eller på lokal eller regi-
onal nivå?
Den andra delregeln är att har vi beslutat att EU
ska ta ansvaret för en fråga måste EU kunna ta detta
ansvar. Vi kan inte hamna i en situation där vi säger
att det här ska EU ta hand om och så har vi så krång-
liga beslutsregler att EU inte förmår att ta ansvar utan
det blir en paralys, det händer ingenting. Då hamnar
vi i den konstigaste av situationer. Vi säger att det här
ska EU göra men EU förmår inte göra det vi med-
lemsländer har sagt att EU ska göra.
Då kommer vi in just på beslutssättet. Var och en
måste ändå inse att det blir en viss skillnad i en union
som en gång var skapad för 6 medlemmar och om ett
och ett halvt år ska få 25. I det längre perspektivet
kanske den ska ha 35 medlemmar. Beslutsmekanis-
merna måste anpassas, och ett kvalificerat majoritet-
beslutsfattande blir naturligt i de flesta frågor som vi
har sagt att EU ska hantera.
Den tredje delfrågan i den gyllene regeln är att det
här ska ske under öppna och tydliga former. Ibland
säger man att mellanstatlighet skulle vara bättre än
överstatlighet i beslutsformerna. Här vill jag verkli-
gen säga stopp och belägg! Många av de beslut som
är väldigt svåra att komma fram till, som sker, som
man i gamla tider sade, i de rökfyllda rummen, är ofta
de mellanstatliga besluten där de stora länderna har
ett avgörande inflytande. Gemenskapsmetoden inne-
bär att vi små länder har betydligt bättre kraft, för då
har vi tydliga regler, ett öppet demokratiskt förfaran-
de.
Jag vill verkligen varna för den lite felaktiga före-
ställningen att mellanstatliga metoder skulle vara
lättare att kontrollera och hålla i. För små länder är
det ofta precis tvärtom. Vi märker också lite grann i
konventet att de som ibland inte vill släppa fram den
överstatliga metoden är de stora länderna som har ett
betydande inflytande ändå. Vi kan se på jordbruk-
söverenskommelsen. Det var inte precis Europapar-
lamentet och gemenskapsmetoderna som användes
vid det tillfället. Eller rambesluten, som vi moderater
är så kritiska till. Det är en mellanstatlig beslutsform
som inte ger ordentligt inflytande för någon. Det är
inte något parlament som riktigt granskar lagstift-
ningen, vilket jag tycker är fel i det 21:a århundradet.
Men observera att detta är en rakt motsatt position
mot nej-partiernas. De vill ju ha mer i den, som jag
tycker, felaktiga riktningen.
Den tredje punkten jag vill ta upp är grundvalen
för EU. Här finns en stor enighet. Det kanske finns en
och annan Europaparlamentariker som avviker från
detta, men i grunden är det, som har sagts många
gånger, medlemsländerna som äger EU. Grunden för
EU är mellanstatlighet i den meningen att vi har ett
fördrag som medlemsländerna kommer överens om.
Man måste nå ett enhälligt beslut för att ändra för-
dragen. Det är grunden. Det innebär också att EU
icke kan ta sig makt, som någon formulerade det hela.
EU kan icke ta sig makt. EU kan hantera en makt som
medlemsländerna har givit ifrån sig, ja, ska hantera en
sådan makt, men kan icke självständigt ta sig makt.
Här går det stora kritstrecket mot EU som en
statsbildning. EU är och förblir ingen statsbildning.
Oavsett vilken rubrik vi sätter på EU är det och för-
blir ingen statsbildning. Här finns det en betydande
enighet inom konventets ram.
Det är som sagt inte så konstigt när vi har blivan-
de medlemsländer i EU som har fått kämpa för sin
nationella självständighet. Ibland har man till och
med haft blodiga uppgörelser för att göra det som vi i
modern tid aldrig har upplevt i Sveriges riksdag. Man
har fått riskera sitt eget liv för den nationella själv-
ständigheten. Återigen, då är man ganska noga med
hur man hanterar detta.
När det här är sagt, kommer då EU att utvidga sitt
beslutsområde? Både ja och nej. Ibland sägs det att
EU är en ständigt svällande union, eller hur formule-
ringen föll. Det tycker jag inte är riktigt korrekt. Går
man tillbaka och ser på Romfördraget kommer man
att upptäcka att det är på åtskilliga områden som EU
aldrig har tagit sig den makt som man formellt har
varit given. Samhällsutvecklingen har blivit sådan att
man inte har gjort det. Titta i Romfördraget så får ni
se! Det är åtskilliga områden där EU över huvud taget
inte har givit sig in som kanske på 50-, 60- och 70-
talen kunde ses som naturliga områden för EU att ge
sig in i. Men samhällsutvecklingen har gjort att detta
har blivit inaktuellt.
Likväl tror jag att det är två områden där det finns
en bred vilja att säga att här behöver göras mer på
europeisk nivå. Det ena är bekämpningen av den
grova, gränsöverskridande brottsligheten. Det som
upprör mest är knark, trafficking och terrorism.
Det här är en svår fråga eftersom det mesta av
brottsbekämpningen kommer att ske lokalt och natio-
nellt av det enkla skälet att brottsligheten i huvudsak
är lokal och nationell. Det gäller att hitta den fina
linjen så att man träffar rätt. Ingen är betjänt av att
EU ska ta över brottsbekämpningen. Det vore bara
korkat. Däremot tror jag att de flesta av oss säger att
det vore bra om vi kunde agera på de områden där vi
är upprörda och tycker att medlemsländerna är för
svaga. Vi klarar inte riktigt att på egen hand förhindra
den typen av grov och upprörande brottslighet. Det
finns en väldig upprördhet i detta.
Det andra gäller krishantering, det vill säga före-
bygga och förhindra kriser eller lösa dem när de väl
har uppstått. Vi har alla en minnesbild från Europas
impotens - vågar jag säga - under den första hälften
av 1990-talet: Bosnien, Srebrenica. Det var allt detta
som vi inte förmådde. När Europa skulle göra det
förmådde vi inte klara det. Vi fick, med fransmännen
i spetsen, be USA att komma - det var hela Dayton-
processen.
Det här är en viktig fråga. Vi måste känna ansvar.
Vi kan inte bara titta bort och säga att det där inte
angår oss. Där finns en betydande vilja att EU inom
dessa två områden ska ta till sig mer kompetens för
att klara någonting som är centralt och viktigt.
Fru talman! Det finns en fråga som jag här vill
markera men som egentligen inte hör till debatten.
Det gäller Turkiets ställning. Turkiet är ett kandidat-
land till EU. Det beslutet är redan fattat. Turkiet del-
tar på lika villkor i konventets arbete som andra kan-
didatländer. Jag menar att konventets ordförande
Giscard d'Estaing har fel när han säger att Turkiet
inte har rätt att komma in i EU. Turkiet har samma
rätt som andra om landet uppfyller villkoren. Turkiet
måste uppfylla precis samma villkor som alla andra
medlemsländer.

Anf. 66 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag blev lite konfunderad. Jag fick
intrycket att Göran Lennmarker hävdar att Modera-
terna i princip är emot rambesluten. Om jag inte
minns fel var det Amsterdamfördraget som medgav
den typen av beslut. Jag undrar om man i det sam-
manhanget hade den grundinställningen om rambe-
sluten eller om den nuvarande inställningen är en sent
påkommen insikt.

Anf. 67 GÖRAN LENNMARKER (m) re-
plik:
Fru talman! Detta är en insikt som vi har kommit
till under arbetets gång när vi har sett hur rambeslu-
ten, framför allt efter den 11 september förra året, har
hastats fram utan överblickbara konsekvenser. Vi ser
helst att denna form - denna tredjepelarform är något
slags övergångsform - avvecklas och att vi får en
ordentlig och tydlig demokratisk form.
Det är rätt som Ingvar Svensson säger att vi var
med och röstade ja till ratificeringen av Amsterdam-
fördraget.

Anf. 68 BJÖRN VON DER ESCH (kd):
Fru talman! Jag har tidigare skrivit brev och
sammanträffat med talmannen von Sydow. Mitt anfö-
rande här riktar sig därför i hög grad till honom per-
sonligen.
När det beslut vi nu ska fatta en andra och defini-
tiv gång fattades första gången den 13 juni, skedde
det utan att svenska folket hade hört talas om det.
Sedan dröjde det ytterligare flera månader innan me-
dierna - på något undantag när - långsamt började
intressera sig. Nu - en minut i tolv - går plötsligt
debattens vågor höga. Men det är bättre sent än ald-
rig.
Nu får medborgarna höra att grundlagsförslaget
om maktöverlåtelse till EU egentligen bara handlar
om att ändra bokstaven "G" i gamla EG till ett "U" så
att det blir EU i stället. Inget annat har förändrats.
Vissa kritiker av förslaget menar däremot att det
handlar om en "statskupp i smyg" och
"landsförräderi". Vad ska den oinvigde tro?
Den misstro och oro medborgarna känner har sin
grund i att de ej blivit informerade. Denna brist på
information är inte bara allvarlig, den står i direkt
strid med andan i vår grundlag. Hela proceduren med
två beslut och val däremellan har tillkommit för att
väljarna ska kunna informeras i en sådan betydelse-
full fråga. Denna självklarhet i en demokrati har varit
satt ur spel. Nu får man skörda det man har sått -
folkets misstro mot politikerna.
Men inte endast grundlagsändringens innehåll har
undanhållits medborgarna. Det gäller även det
grundlagsbrott som begicks genom att förra talman-
nen omöjliggjorde en beslutande folkomröstning på
valdagen. Om det grundlagsbrottet är det alltjämt
knäpptyst.
Att riksdagen begår grundlagsbrott är en händelse
som tycks vara ofattbar inte bara för ledamöterna
själva utan också för medierna. Därför har man i fyra
månaders tid över huvud taget inte omnämnt ankla-
gelsen, än mindre bemött den. Betänk att det är från
Sveriges högsta politiska ämbete som grundlagens
viktigaste minoritetsskydd har satts ur spel.
I korthet innebär den grundlagsbestämmelse som
har kränkts att 35 riksdagsledamöter hade rätt att
inom 15 dagar efter det att beslutet var fattat första
gången, det vill säga den 13 juni, kräva att en folkom-
röstning skulle anordnas om det vilande grundlags-
förslaget. Det skulle utgöra det inledande steget för
att sedan åstadkomma en beslutande folkomröstning
på valdagen. Märk väl - beslutande. Det betyder att
till skillnad från tidigare folkomröstningar vi har haft
som har varit endast rådgivande och som politikerna
har kunnat köra över, hade politikerna denna gång
varit tvingade att följa folkomröstningsresultatet. Med
andra ord: Folket, inte politikerna, skulle ha avgjort
frågan. Det är ett kanske skrämmande scenario för
många i riksdagen.
Men konstitutionsutskottet då? Utskottets uppgift
är att vara den yttersta garanten för att våra grundla-
gar följs. Visst är det så. Men den 13 juni, när grund-
lagsbrottet första gången fördes på tal här i kamma-
ren, reagerade utskottet med djupaste förebråelser.
Det var inte mot grundlagsbrottet utan mot att någon
över huvud taget tillät sig åberopa grundlagen om det
innebar att samarbetet med EU kunde försvåras.
Inte mindre än två olika hänvändelser har skett till
konstitutionsutskottet med begäran att grundlags-
brottet i samband med ärendets handläggning skulle
utredas. Det har varit helt resultatlöst. Det har dess-
utom nu framkommit att konstitutionsutskottet inte
ens tagit del av den PM som dåvarande talmannen lät
utarbeta inför sitt beslut. Där framgår det på vilka
grunder talmannen satte regeringsformen ur spel. Det
annars så livaktiga utskottet har emellertid valt en
självutplånande roll som konstitutionell nullitet ge-
nom sin totala tystnad. Hellre än att tvingas gå emot
en kompakt riksdagsmajoritet valde man att helt mör-
ka detta konstitutionella övertramp. Att det kommer
att få betydelse för konstitutionsutskottets anseende i
framtiden inser nog envar.
Riksdagsmajoriteten spelar ett högt spel om man
med sin underlåtenhet att ingripa vill visa väljarna att
man inte heller i framtiden kommer att låta grundla-
gen utgöra ett hinder närhelst anpassningen till EU
och EMU så kräver. Det bådar inte gott för vad som
komma ska.
Fru talman! Det här riktar jag i hög grad till tal-
mannen von Sydow.
Jag har nu kommit till kärnfrågan. Det för många
alltjämt ofattbara - att riksdagen åsidosätter grundla-
gen - har inträffat och inte bestridits av någon.
Grundlagsbrottet i sig är allvarligt nog i en demokrati.
Inte mindre allvarligt är emellertid om riksdagens
nuvarande talman inte finner skäl att ingripa mot att
grundlagens bestämmelse i RF 8 kap. 15 § kränkts.
Enligt riksdagsordningen 2 kap. 9 § åligger det
talmannen att vägra proposition om ett yrkande stri-
der mot grundlagen. Som sagts: Två olika hänvändel-
ser har tidigare skett till konstitutionsutskottet med
begäran att grundlagsbrottet vid ärendets beredning
ska utredas - utan resultat.
För att undanröja varje tvivel om huruvida
grundlagsbrott föreligger med anledning av talman-
nens pressmeddelande i går, där det sägs att "i det
aktuella fallet med överlåtelse av beslutsrätt till EU
har ingen ledamot begärt att riksdagen ska ta ställning
till en folkomröstning", måste följande sägas.
Om talmannen därmed vill antyda ett ifrågasät-
tande av om grundlagsbrott förevarit är detta mycket
betänkligt. När nämligen den 10 juni dåvarande tal-
mannen upplystes om att yrkande om folkomröstning
avsågs framställas inom 15 dagar från det att beslutet
fattats så som grundlagen föreskriver, meddelade
talmannen uttryckligen att yrkandet måste framställas
senast den 14 juni, vilket också framgår av kammar-
kansliets PM. Därefter kunde yrkandet ej - så som
föreskrivs - framställas vid sammanträde med kam-
maren beroende på sommaruppehåll. Därmed hade
talmannen omöjliggjort ett mottagande av yrkandet -
vilket är ett brott mot grundlagen RF 8:15! Detta
grundlagsbrott hade enkelt undvikits om talmannen i
stället för uppehåll gjort riksdagen sammanträdesfri
under de i grundlagen stipulerade dagarna. Detta
faktum känner talmannen givetvis till.
Alltså, fru talman: Först meddelar talmannen att
ett yrkande inte kommer att tas emot. Därefter kon-
staterar talmannen att eftersom inget yrkande har
tagits emot har heller ingen folkomröstning begärts.
Ett sådant moment 22-argument är ovärdigt Sveriges
riksdag. Svenska folket låter sig inte duperas av den
sortens advokatyr!
Konstitutionsutskottets attityd till frågan gör att
endast riksdagens nuvarande talman kan förhindra att
riksdagen antar det vilande grundlagsförslaget genom
att enligt riksdagsordningen 2:9 vägra proposition.
Vad svenska folket vill och måste få se är att i
denna församling går respekten för grundlagen före
andra lojaliteter. Det handlar om medborgarnas tilltro
till politikernas vilja att upprätthålla rättsstatens
grundläggande princip att Land skall med lag byggas.
Bryter vi riksdagsledamöter mot den principen - med
vilken rätt kan vi då kräva att medborgarna ska re-
spektera den?
Jag vädjar till talman von Sydow att lyssna till
framstående kolleger inom statsvetenskap och - i
stället för att göra gemensam sak med konstitutions-
utskottet - vägra proposition. Då finns en unik möj-
lighet att minska förtroendeklyftan mellan oss i riks-
dagen och dem som valt oss.

Anf. 69 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag får erinra om att bifallsyttringar från läktaren
inte är tillåtna.

Anf. 70 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja vädja till Björn von
der Esch, som jag sade till tidigare talare, att vara
försiktig med orden. Att tala om grundlagsbrott, kon-
stitutionella övertramp och åsidosättande av grundla-
gen är ett alldeles för grovt språk i detta samman-
hang.
Det står ingenstans i grundlagen att man behöver
gå till talmannen och begära ett förhandsbesked om
man kan lämna ett visst yrkande. Det står ingenting
om detta i regeringsformen.
Jag håller med om att man kan ifrågasätta och
diskutera det besked som talmannen gav till Björn
von der Esch och andra i våras, men det är ingen
fråga som behandlas i riksdagen i sig.
Om Björn von der Esch inom den 15-dagarsperiod
som är föreskriven i regeringsformen 8:15 hade sam-
lat in 35 namn och lämnat in dem till kammarkansliet
och man då inte hade tagit upp detta yrkande till be-
handling, skulle vi ha kunnat diskutera om det förelåg
grundlagsbrott eller inte. Regeringsformen 8:15 ska
klart vara tillämplig oavsett när riksdagen tar ställ-
ning i den här frågan, inte beroende på att man kom-
mer väldigt sent i en kammarperiod. Där kan det
finnas oklarheter.
Det föreligger inget grundlagsbrott, för det läm-
nades aldrig in 35 namn, delvis beroende på att
Vänsterpartiet sade nej. Därmed fanns det inget un-
derlag för att få fram 35 namn. I ett annat läge skulle
jag ha valt att försöka få in de 35 namnen och sedan
kunnat få pröva om det hade förelegat ett grundlags-
brott eller inte.

Anf. 71 BJÖRN VON DER ESCH (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill inte argumentera om detta här
och nu. Men om det föreligger oklarheter, som Ingvar
Svensson säger, varför har inte KU tagit tag i det?
Av mitt samtal med talmannen framgår att han
kan vägra ställa proposition vad gäller grundlagsbrott
när det gäller innehållet. Men när det gäller bered-
ningen och handläggningen av ärendet är det KU:s
uppgift. Det har inte skett någon handläggning på
KU.

Anf. 72 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Det finns inte befogenhet för konsti-
tutionsutskottet att överpröva till exempel talmannens
beslut. Vi uttalar oss bara i sådana saker som vi har
befogenhet till. Vi har faktiskt inte befogenhet att
lägga oss i den här frågan. Därav den totala tystna-
den, som Björn von der Esch talar om.

Anf. 73 BJÖRN VON DER ESCH (kd) re-
plik:
Fru talman! Låt mig då ställa en fråga: Om det fö-
rekommer grundlagsbrott i beredningen av ett ärende,
finns det då ingen instans i Sverige som tar tag i det?
Jag vet att vi inte har en författningsdomstol. Men
finns det ingen i övrigt som känner ansvar om det
begås ett grundlagsbrott i beredningen av ett ärende?

Anf. 74 PER UNCKEL (m) replik:
Fru talman! Björn von der Esch sade sig uttryck-
ligen tala till talmannen, så jag ska avhålla mig från
att gå i polemik i de delarna utan bara kommentera ett
par saker som är riktade direkt till det utskott i vilket
jag är ordförande.
Det är korrekt att Björn von der Esch har tillskri-
vit utskottet och bett utskottet pröva huruvida tal-
mannen har tagit ett felaktigt beslut. Som Ingvar
Svensson påpekade är emellertid inte utskottet
överprövningsinstans till riksdagens talman.
Låt mig därtill säga att jag tror att det i konstitu-
tionsutskottet finns en bred uppfattning om att något
grundlagsbrott inte är begånget. Ty följande saknas
det skäl att ta upp Björn von der Eschs skrivelse.
Däremot bör Björn von der Esch vara väl medvet-
en om att skulle talmannen i dag vägra att ställa pro-
position, såsom Björn von der Esch föreslår, är detta
ett entydigt och uttryckligt grundlagsbrott.
Jag skulle vilja be Björn von der Esch att stämma
ned tonen något när han anklagar alla andra utom sig
själv för att bryta mot grundlagen.
Får jag för det tredje undslippa mig misstanken att
Björn von der Esch i grundlagsbrottstermer försöker
klä det uppenbara faktum att det saknades 35 leda-
möter i den förra riksdagen som önskade föra fram
frågan om folkomröstning till prövning. I än högre
grad saknades naturligtvis de 117 ledamöter som
därefter skulle ha krävts för att rösta ja till den folk-
omröstning som Björn von der Esch så gärna skulle
velat ha på valdagen.

Anf. 75 BJÖRN VON DER ESCH (kd) re-
plik:
Fru talman! Då vill jag bara för Per Unckel upp-
repa den fråga som jag ställde till Ingvar Svensson:
Hur kommer man till rätta med ett grundlagsbrott
som har inträffat vid beredningen?

Anf. 76 PER UNCKEL (m) replik:
Fru talman! Vilket grundlagsbrott?

Anf. 77 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Får jag börja med att instämma i det
Ingvar Svensson och Per Unckel har sagt från mera
principiella utgångspunkter kring KU:s roll och de
bristande förutsättningarna för att överpröva talman-
nens besked till Björn von der Esch. Något yrkande i
kammaren i frågorna kring folkomröstning med mera
har heller aldrig framställts, utan det är samtal med
talmannen som Björn von der Esch hela tiden refere-
rar till.
Man kan också konstatera att de 35 personer som
skulle ha kunnat initiera processen fram till en folk-
omröstning om ett vilande grundlagsförslag aldrig har
presenterats, vare sig före, under eller efter processen.
Jag kan väl då få tillåta mig att tycka att det kanske
hade imponerat på en del av oss om de 35 namnen
hade funnits på en lista.
Jag begärde också ordet för att få säga ett par ord
om folkomröstningen kring grundlagen. Björn von
der Esch, som nu utger sig för att vara grundlagsex-
pert, säger att det är en beslutande folkomröstning.
Jag skulle vilja definiera det som en förkastande folk-
omröstning. En ja-majoritet för grundlagsändringen
vid omröstningen på valdagen kan av den nyvalda
riksdagen på hösten vändas till ett avslag på hela
förslaget. Det innebär alltså att det bara är nej-
rösterna som egentligen har någon betydelse i den
folkomröstning som Björn von der Esch eftersträvar.
Jag ville säga detta, fru talman, därför att det
ibland framställs som om detta är en vanlig folkom-
röstning om ja eller nej. Men det handlar egentligen
om ett slags minoritetsskydd och ett nej med höga
kvalifikationskrav på deltagande i omröstningen och
på den nivå som fordras för att förslaget ska vara
förkastat.

Anf. 78 BJÖRN VON DER ESCH (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag kan bara konstatera att samtliga i
KU upprepar: KU kunde inte och KU ville inte. Jag
får inte svar på vem som ska kunna ta i ett sådant här
ärende om KU inte vill göra det - och ingen kan ju
tvinga KU.
Det här med listan om 35 personer kommer också
upp. Ni har ju inte läst PM:en från talmannen! Där
framgår tydligt att hon inte tar emot någon lista - ja,
hon tar inte emot någonting - efter den 14 juni. Enligt
riksdagsordningen 2 kap. 9 § ska detta avlämnas på
ett sammanträde i kammaren. Man hade inget sam-
manträde i kammaren - det var ju det som det föll på.
Någon här sade: Gå in på kammarkansliet och lämna
det! Men det ska lämnas i riksdagen, på ett samman-
träde.
Slutligen gäller det detta med beslutande eller för-
kastande folkomröstning. Jag använder mig bara av
de termer som står i lagen. Förkastande folkomröst-
ning finns inte med i den bok som jag har om grund-
lagarna. Men det kanske finns en annan.

Anf. 79 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Jo då, vi har nog läst den promemoria
och de texter som finns i sammanhanget. Det som
något har förvånat mig är två saker kring Björn von
der Eschs agerande. Det ena är att han så lydigt har
läst promemorian och givit upp hela sin kamp, så
fylld av patos, för att förhindra denna grundlagsänd-
ring. Jag tror att det hade varit ganska klokt av Björn
von der Esch att oberoende av vad talmannen sade
prestera listan fram till den 14 juni, då kammaren
åtskildes. Om det fanns ett sådant brinnande intresse
för att faktiskt åstadkomma denna folkomröstning så
hade det väl inte varit så svårt att oberoende av tal-
mannens resonemang se till att de 35 namnen kom
fram.
Sedan behöver vi inte tvista om vad som står i
grundlagen - om det står folkomröstning, beslutande
folkomröstning eller ej. Vad jag ville tala om för
lyssnare och kanske även för Björn von der Esch
gäller den karaktär som den här folkomröstningen
har, nämligen att det fordras att man får ett visst val-
deltagande och en viss nivå på nej-rösterna. Då har
grundlagsförslaget fallit. Skulle man inte nå den ni-
vån på nej-rösterna så ska riksdagen pröva det vilande
grundlagsförslaget när riksdagen återsamlas efter
valet, och kan då antingen fullfölja tanken på att göra
grundlagsändringen eller säga: Vi avstår från att göra
detta. Det är alltså karaktären på folkomröstningen
som jag tyckte det fanns anledning att klargöra i det
här sammanhanget.

Anf. 80 BJÖRN VON DER ESCH (kd) re-
plik:
Fru talman! Det må väl vara hursomhelst med den
saken. Men vad det handlar om är inte de 35 namnen.
Vad det handlar om är detta: Har talmannen rätt att
korta ned de 15 dagar som är inskrivna i grundlagen
eller har hon det inte? Jag hävdar att det är ett grund-
lagsbrott om man säger på egen hand: Vi gör två
dagar av de 15 dagar som står där.
Det spelar ingen roll hur det är med namnen - det
är nästa steg. Men här blockerades ju hela det första
steget genom att talmannen sade: Vi tar inte emot
detta.
Det är ett grundlagsbrott. Det kan ingen komma
ifrån. Man kan tycka att det låter hemskt, och det är
också det som jag har sagt: Det låter så hemskt att
ingen kan fatta att det har hänt, och därför blir det
ingenting av det.

Anf. 81 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v):
Fru talman! När riksdagen fattade det första be-
slutet om överlåtande av beslutanderätt var det inte så
mycket debatt utanför det här husets väggar. I dag är
det annorlunda, och fler och fler har fått upp ögonen
för att det förslag som vi nu behandlar urholkar
grundlagen på ett allvarligt sätt.
Tyvärr, höll jag på att säga, är det ingen olaglig
hantering som vi ser även om vi i Vänsterpartiet ock-
så är mycket kritiska till att frågan fick så lite utrym-
me i valrörelsen. Där har de partier som är för föränd-
ringen inte fullt ut tagit sitt ansvar. Visst är det klan-
dervärt, men det är knappast olagligt.
Vi är också, som bekant, kritiska till förslaget och
röstade redan i våras nej till det förslag som handlar
om överlåtande av beslutanderätt. Vi tycker att det är
anmärkningsvärt att en majoritet i Sveriges riksdag är
beredd att göra ett så stort ingrepp i grundlagsskyddet
som det här handlar om.
Om förslaget går igenom, vilket det ser ut att göra,
så har vi inte längre någon grundlag som värnar vår
självständighet och vår rätt att fatta egna beslut i
frågor som alliansfrihet, beskattningsrätt, polisiära
frågor, terroristbekämpning och så vidare. Riksdagen
kan med tre fjärdedels majoritet med ett enda beslut
ge över beslutsmakten till EU i de här frågorna - och
inte bara i en av dessa frågor, utan om riksdagen så
själv vill så kan den utan att grundlagen lägger hinder
för det överföra makt när det gäller terroristbekämp-
ningen och beskattningsrätten och alliansfriheten och
de rättsliga frågorna och så vidare. Den enda be-
gränsning som finns kvar är att det hela inte får röra
principerna för statsskickets grunder. Det gäller alltså
tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen
och så vidare.
Det är en gåta att en majoritet av riksdagen kan
stödja detta. Det är en gåta att en majoritet i Sveriges
riksdag delar den uppfattning som också finns i pro-
positionen om att det överordnande är att vi ska ha
grundlagsbestämmelser som är så utformade att inte
"återkommande tolkningsproblem uppstår". Och där
har man lyckats. Ett effektivt sätt att undvika tolk-
ningsproblem är just att göra grundlagen så vid och så
rymlig att risken för att man kommer nära gränsen för
vad den tillåter görs så liten som möjligt. En parallell
är om vi tänker oss att man vill bekämpa svarta jobb
genom att säga: Okej, vi slutar helt att ta in skatt. Det
är också effektivt och bra.
Förmodligen är det just detta underliggande syfte
att undvika tolkningsproblem som gör att konstitu-
tionsutskottet undviker att ta upp en viktig tråd som
fanns i tidigare förarbeten, nämligen att riksdagens
ställning som det främsta statsorganet inte får urhol-
kas genom överlåtelse av normgivningskompetens i
väsentlig grad.
Det är alltså inte bara det att man ändrar från EG
till EU och formulerar begränsningen så att det inte
får röra principerna för statsskicket - det är också så
att man på vägen har tappat bort försvaret av att det är
riksdagen som är det främsta statsorganet.
Hur kan det komma sig att konstitutionsutskottet
helt har tappat bort den begränsningen? Den för ju
med sig att riksdagen i framtiden inte behöver göra
någon samlad bedömning av konsekvenserna av de
frågor som man för över. Därför blir tolkningen ingen
annan än att grundlagen kommer att tillåta att riksda-
gen överför makt i beskattningsrätt, alliansfrihet och
så vidare.
Det är mycket makt och många frågor. Det är sto-
ra områden som kan överlåtas utan att vi kommer in
och rör den kärna som handlar om principerna för
statsskicket. Men effektivt blir det, och tolknings-
problem lär inte uppstå i första taget.
Ju mer man studerar detta ärende, desto mer för-
undrad blir man. Frågan kvarstår: Vad är det som
majoriteten egentligen förbereder?
I kammaren i dag har man pratat om miljöfrågan.
Man har pratat om trafficking. Miljö låter sympatiskt.
Men det finns en svaghet i argumentationen. Var
ligger miljöpolitiken i dag? Den ligger i första pelaren
i EG-samarbetet. Man behöver inte alls ändra grund-
lagen för att det ska kunna ske maktöverföring i mil-
jöfrågor. Den möjligheten har vi redan i dag.
Håller argumentet i fråga om trafficking? Knap-
past. För det första samarbetar vi redan kring proble-
matiken med könshandel. Det ska vi göra. Det ska vi
fortsätta med. Det handlar om att överföra makt.
Nästa fråga inställer sig: Är det så välbetänkt att
överlämna beslutanderätt till EU:s institutioner i frå-
gor som rör könshandel? Det innebär en risk för kva-
lificerad majoritet. Är det så välbetänkt med tanke på
hur många medlemsländer ser på prostitution? Det
finns de som vill legalisera prostitution. För det tred-
je: Är det verkligen rimligt att öppna kranarna och
möjliggöra maktöverföring i frågor som rör vår alli-
ansfrihet, beskattningsrätt etcetera för att bättre kunna
bekämpa könshandel? Knappast.
Det finns mycket i ärendet som gör mig ytterst
betänksam. Jag vill avsluta med ytterligare ett exem-
pel på konstitutionsutskottets sätt att resonera som
gör mig bekymrad. Det gäller hur konstitutionsut-
skottet behandlar grundlagen och dess funktion.
I sitt betänkande berör konstitutionsutskottet flera
gånger den ordning som vi har i dag och som gäller
vid förändring av grundlag, nämligen att man ska
fatta två beslut med mellanliggande val. Hur beskri-
ver då konstitutionsutskottet detta? Jo, som ett hinder.
Om riksdagen vid nästa fördragsändring vill överföra
makt är denna ordning ett hinder. Inte med ett enda
ord nämner konstitutionsutskottet något om att detta
är en princip, en demokratisk princip, och att det är
viktigt och någonting att värna. Ett sådant resone-
mang förekommer över huvud taget inte.
Lika betänksam blir jag när jag här i kammaren
lyssnar till debatten. Konstitutionsutskottets ledamö-
ter står och säger att de vill genomföra denna föränd-
ring eftersom de litar på riksdagens ledamöter.
Fru talman! Anledningen till att vi har grundlagar
och via grundlagen skyddar viktiga demokratiska
principer är ju just att det inte ska handla om att lita
på eller inte lita på. Att konstitutionsutskottet reduce-
rar betydelsen av grundlagar gör att man blir än mer
bekymrad.
Den grundlagsändring som vi diskuterar i dag ha-
de det varit fullt rimligt att besluta om i samband med
de kommande fördragsändringar som vi kan förvänta
oss 2004. Då hade riksdagens ledamöter och svenska
folket kunnat ha en klar bild av vilka frågor och om-
råden det handlar om och som vi vill föra över. Vi
hade kunnat få en diskussion och en debatt som fak-
tiskt hade handlat om EU och EU:s framtidsfrågor
vilket vi säger att vi vill ha.
I debatten i dag har det också framkommit vilka
frågor olika partier vill att man ska överföra till EU-
samarbetet. Jag har nämnt trafficking och miljö. Man
har pratat om utrikespolitik, säkerhetspolitik och
brottsbekämpning. Ingen av de företrädare som har
pratat om dessa ytterst viktiga frågor har på något sätt
berört att det kan vara en poäng att svenska folket
faktiskt får ta ställning till om vi ska överföra dessa
politikområden till EU. Inte en enda har gjort det.
Fru talman! Förhoppningen om att riksdagen ska
komma till ett annat beslut än vad det liggande för-
slaget säger är inte så stor. Men hoppet finns kvar
ända tills vi har fattat dagens beslut. Lotta N Hed-
ström uppmanade ledamöterna att tänka själva. Jag
vill också ge den uppmaningen. Tänk noga efter vad
det är för förändring som vi faktiskt genomför! Tänk
noga över riksdagens roll och vilken makt det är vi
överlämnar till Sveriges riksdag att kunna hantera när
det gäller maktöverföring! Ha också en bild av hur
majoriteten i den svenska riksdagen kan förändras
genom åren!
Då kan man inte komma till en annan rimlig
ståndpunkt än att man måste rösta nej till grundlags-
förslaget. Det är vad vi i Vänsterpartiet kommer att
göra.

Anf. 82 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Det är ganska märkligt att från en fö-
reträdare för ett av de partier som genuint står för
tesen att all offentlig makt ska utgå från folket få höra
att det skulle vara särskilt förgripligt att jag sagt att
jag litar på den nuvarande och de kommande riksda-
garna. Det tycker Camilla Sköld Jansson inte alls att
man kan göra. Det förfärliga folket kan ju komma att
rösta på ett annat sätt än Camilla Sköld Jansson tyck-
er att man borde rösta. När hon argumenterar kring
olika beslutsnivåer och annat låter det snarast som jag
föreställer mig att det gjorde i den svenska riksdagen
i slutet på 1800-talet när man inte ville släppa till den
allmänna rösträtten, först för män och så småningom
för kvinnor - man kunde inte veta hur tillfälliga opi-
nioner skulle påverka.
Det är ju närmast upprörande att vi får höra dessa
resonemang från en vänsterpartist: Man kan inte lita
på riksdagen. Man vet inte vilka majoriteter som
kommer att finnas i fortsättningen. Nej, men det är
väl det som är demokratins innersta väsen. De majo-
riteter som kommer fram skapas genom de allmänna
valen. Jag och många med mig har den uppfattningen
att väljaren är kompetent att fatta sitt beslut på valda-
gen. Man kan inte ha system där man överprövar
valresultatet. Det är ju det som ligger i Camilla Sköld
Janssons resonemang. Författningsdomstolen i USA
är ett sådant instrument som är till för att korrigera
det politiska utslaget. Utifrån en principiell grund har
jag utomordentligt svårt att förstå att Camilla Sköld
Jansson tar ord i sin mun som säger att man inte kan
lita på riksdagen. Ur en allmän demokratisk synpunkt
är det remarkabelt att en vänsterpartist talar på detta
sätt.

Anf. 83 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Det var ledamöter från konstitutions-
utskottet som förde in resonemanget att grundlagen
ska ställas mot frågan om man litar på eller inte litar
på riksdagens ledamöter. Det var Göran Magnusson
och Helena Bargholtz som gjorde det.
Man ska väl vara någorlunda konsekvent i sina re-
sonemang. Vi har en tryckfrihetsförordning och en
yttrandefrihetsgrundlag för att det finns en tanke med
grundlagen att riksdagen inte ensam ska kunna förfo-
ga över viktiga demokratiska beslut. Det är inte an-
märkningsvärt att jag tar upp tråden utan att konstitu-
tionsutskottets ledamöter diskuterar grundlagsfrågan
och menar att vi kan urholka grundlagen eftersom de
litar på riksdagens ledamöter. Det är inte ett sådant
förhållningssätt man ska ha när det gäller grundlagen.

Anf. 84 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Själva utgångspunkten för Camilla
Sköld Janssons resonemang är att man urholkar
grundlagen med beslutet. Vi är inte ense på den
punkten. Därför blir själva utgångspunkten för dis-
kussionen felaktig. Det är inte fråga om att urholka
grundlagen i den meningen att det på detta sätt blir
enklare att ändra grundlagen. Camilla Sköld Jansson
försöker ge ett intryck av att riksdagen genom ett
trefjärdedelsbeslut vid ett tillfälle kan ändra tryckfri-
hetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen, rege-
ringsformen och annat. Så är inte fallet.
Det finns inte en stavelse i detta förslag som inne-
bär att det blir några andra förutsättningar för att
ändra grundlagen. Det handlar om två beslut med
mellanliggande val. Jag säger som jag sade tidigare.
Ur folkbildningssynpunkt skulle hela debatten vinna
på att Camilla Sköld Jansson och jag ärligt förklarade
vad detta handlar om i stället för att säga som min
meddebattör gör, nämligen att om förslaget tas kom-
mer det att bli på detta eller detta sätt.
Till sist vill jag ta upp detta med att lita på riksda-
gen. Jag vet att jag resonerade på det sättet, och det
gjorde jag därför att jag faktiskt gör det: Jag litar på
riksdagen. Jag litar på de riksdagsledamöter som
folket i allmänna val röstar fram. Men uppenbarligen
skiljer Camilla Sköld Jansson och jag oss åt på den
punkten. Hon kan inte tänka sig att lita på kommande
riksdagar eftersom det kan bli fel majoritetsförhållan-
den. För mig är det en alldeles svindlande tanke att
föra argumentationen utifrån den utgångspunkten.

Anf. 85 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Nu är vi tillbaka vid detta med att det
inte är så noga med grundlagar eftersom vi ska lita på
riksdagsledamöterna. Jag tror att det kommer att bli
tillfälle att återkomma till den debatten. Som jag sade
är det ett mycket anmärkningsvärt uttalande.
Sedan var det inte en enda stavelse som var rätt i
Göran Magnussons referat av det jag sade. Det tror att
de allra flesta hörde. Jag sade mycket tydligt att den
förändring av grundlagen vi nu gör inte inbegriper
just tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundla-
gen, successionsordningen och så vidare. Vad det
handlar om, och det skriver konstitutionsutskottet
också i sitt betänkande, är att ni räknar med att da-
gens grundlag sätter käppar i hjulet för de kommande
maktöverföringar ni tänker göra i samband med rege-
ringskonferensen 2004. Därför ska man redan nu,
skriver ni, ändra grundlagen för att slippa gå via en
grundlagsändring när det i nästa steg handlar om att
överföra makt.
Jag ska med nöje läsa protokollet över vad som
har sagts. Jag är övertygad om att den här debatten,
oavsett hur det går i dag, kommer att fortsätta. Kon-
stitutionsutskottet har uppvisat flera mycket tvek-
samma infallsvinklar och förhållningssätt när det
gäller synen på grundlag och på den ordning som
gäller när vi ska ändra på grundlag.

Anf. 86 GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik:
Fru talman! Jag vill tacka Camilla Sköld Jansson
för ett inlägg där hon bland annat underströk att över-
flyttande av makt och samarbete inte är samma sak.
Hon gjorde klart, vilket jag är väldigt glad för, att
trafficking är ett typexempel på en fråga där vi bör ha
ett samarbete men där det är farligt att lämna över
makt. Vi är ett litet land och har ofta en annan syn på
frågor om till exempel kvinnors rättigheter än vad
man har i flera andra länder, och därför är det viktigt
att vi håller oss till samarbete så att vi kan slå hårt
mot trafficking på det sätt som vi finner bäst.
Jag är också väldigt glad för att Camilla Sköld
Jansson vågar lyfta fram och visa hur stor den här
frågan är. Det är nämligen ingen liten fråga, som
vissa hävdar, utan en mycket stor fråga. Det är en så
pass stor fråga att man måste fundera mycket över,
vilket jag gjorde i mitt anförande, varför det var så
väldigt tyst om den i valrörelsen.
Det är mot bakgrund av detta - storleken och om-
fattningen på frågan och tystnaden i valrörelsen -
som Miljöpartiets riksdagsgrupp bestämt sig för att
yrka återremiss. Jag vill fråga Camilla hur Vänster-
partiet kommer att ställa sig till omröstningen om
återremiss när den kommer upp. Det låter lite trist att
hoppet nästan har övergett Camilla Sköld Jansson
inför omröstningen. Här har vi ju en möjlighet att
återremittera frågan, kanske få ett bättre förfaringssätt
i kammaren och framför allt låta den nödvändiga
debatt som nu kommit i gång fortsätta och få ett slut
som kanske leder till ett annat resultat här i kamma-
ren.

Anf. 87 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Först vill jag instämma i fråga om
tystnaden under valrörelsen, även om jag kan tänka
mig att den såg lite olika ut på olika håll. I den region
jag kommer ifrån diskuterades detta faktiskt i tid-
ningarna av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och en och
annan centerpartist. Vi hade faktiskt en ganska bra
debatt. Däremot tycker jag att det finns kritik att rikta,
vilket också har gjorts, mot dem som är för föränd-
ringen för att de inte deltog aktivt i debatten.
Men att gå från att konstatera att detta är beklag-
ligt och klandervärt till att säga att det är olagligt och
odemokratiskt är ett stort steg, och det är där vi skiljer
oss. Egentligen kan man önska att man hade kunnat
hävda konstitutionella skäl för att på något sätt försö-
ka få en återremiss i den här frågan, men vi ser inte
att man kan det. Gör man ett sådant ställningstagande
som Miljöpartiet gör så gör man ju det utifrån den
bedömning som ni har - att det strider mot lagen, att
det är grundlagsmässigt tvivelaktigt, att det på något
sätt strider mot praxis och så vidare. I en annan situa-
tion och vid ett annat tillfälle kan det vara lika viktigt
att hävda att saker och ting ska gå rätt till enligt lagen.
Därför kommer vi inte att stödja yrkandet om återre-
miss.

Anf. 88 GUSTAV FRIDOLIN (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att jag har gjort ganska
klart att vi inte menar att förfarandet är olagligt. Där-
emot slirar det på ett tydligt sätt på grundlagen efter-
som man har bortsett från den grundlagsprincip som
gör att man ska fatta två beslut, nämligen att folket i
ett allmänt val ska ha möjlighet att sätta sig in i och ta
ställning till frågan. Detta förutsätter ju att det förs en
debatt. Det gläder mig att det har förts en debatt i
Camillas hemlän, men precis som vi båda konstaterar
har den debatten inte förts nationellt. Förespråkarna
har också duckat och mörkat i frågan.
Det är mot bakgrund av denna tystnad - inte där-
för att det skulle vara olagligt, även om man slirar
och även om förfaringssättet här i kammaren i dag är
tvivelaktigt - som vi kräver återremiss. Debatten
måste helt enkelt få fortsätta, och KU måste få en
möjlighet att tänka ett varv till kring hur omröstning-
en i kammaren ska ske. Det är det som vår återremiss
går ut på.

Anf. 89 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Som sagts i tidigare inlägg är det vik-
tigt att man är konsekvent och att det finns en logik i
ens sätt att agera. Jag håller med Fridolin om att man
har slirat. Så långt kan även jag sträcka mig. Man har
dock inte brutit emot grundlagen. Det är på gränsen,
men vi landar som sagt på att detta inte är olagligt.
Men då bör man ju ställa samma krav på andra
grundlagsändringar vi gör i dag. Frågan är om debat-
ten har förts där. Nej, det har den inte.
För oss handlar detta ställningstagande om att det
är viktigt att man håller sig till konstitutionen. Det är
viktigt att man gör det nu och att vi i andra samman-
hang kan hävda att det inte är någon olaglighet. Där-
emot är beslutet beklagligt och innehåller en massa
trista saker. Men vi kan inte se att det är rimligt och
försvarbart sett utifrån konstitution, lagar och så vida-
re att yrka på en återremiss.

Anf. 90 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Med den utgångspunkt som Camilla
Sköld Jansson har, att Sverige bör utträda ur Europe-
iska unionen, är det logiskt att gå emot alla beslut
som kan misstänkas ge utökade befogenheter till EU.
Det har jag full förståelse för.
Men jag begärde replik därför att det finns en del
resonemang som jag tycker verkar något konstiga.
Camilla Sköld Jansson pratar om att det här beslutet
urholkar grundlagen. Jag tror att hon förväxlar detta
med eventuella kommande fördragsförändringar.
Man vill ju göra förändringar när det gäller besluts-
strukturen inom andra och tredje pelaren, och där kan
jag förstå farhågorna för utökade befogenheter. Med
den nya lydelsen skulle det alltså vara fritt fram för
riksdagen att överlämna sådana befogenheter. Men
man kan ju faktiskt redan med den gamla lydelsen
föra ihop andra och tredje pelaren så att allting kom-
mer under första. Då kan vi behålla den nuvarande
grundlagsskrivningen, men man får en annan besluts-
struktur och möjlighet att överlämna all beslutsbefo-
genhet. Jag tror att det är fördragsförändringarna i sig
som Camilla Sköld Jansson är inriktad på. Effekten är
ju inte att grundlagen urholkas i sig.

Anf. 91 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Ingvar Svensson tar upp kopplingen
mellan att vara EU-kritisk och att rösta nej till detta,
och jag tror att den kopplingen finns. Jag tror inte att
det är någon slump att just de partier som är EU-
kritiska, som menar att EU har ett demokratiskt un-
derskott och som värnar de nationella parlamenten
hamnar på nej. Lika logiskt är det att de partier som
tycker att det är ett överordnat mål att samarbeta, som
det står i betänkandet, och som inte uttalar sitt försvar
för folkstyret hamnar på ett ja i den här frågan. Jag
tycker att det är rätt logiskt.
Det är också så att det pågår en framtidsdebatt.
Lennmarker redogjorde på ett mycket pedagogiskt
och bra sätt för vad det handlar om. Det stämmer ju
det Ingvar Svensson säger: Nästa fördragsändring
kanske det är så att andra och tredje pelaren så att
säga försvinner eller går in i första pelaren.
Men vår poäng är ju att vi måste vänta med detta.
Vi ska ha en öppen diskussion. Vi säger att svenska
folket ska få tycka till om EU:s framtid, men Sveriges
riksdag river hindren i grundlagen för att förbereda
sig för att säga ja och amen till snart sett vilket för-
slag som än läggs på EU:s fördragsbord.
Så visst stämmer det att farhågorna är knutna till
fördragsändringen, men det är ju också det grundla-
gen är till för. Vi måste ju se vad grundlagsföränd-
ringen innebär. Vilka möjligheter öppnar den för
framöver? Då är det så att riksdagen, utan att grund-
lagen sätter hinder för det, kan överföra makt när det
gäller militarisering, terroristbekämpning, utrikespo-
litik, socialpolitik, ja, vilken fråga man än vill så
länge det inte rör principerna för statsskickets grun-
der. Nog är väl det att urholka grundlagen?

Anf. 92 INGVAR SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Camilla Sköld Jansson förstod kanske
inte min poäng. Jag kanske förklarade den dåligt. Det
var just begreppet "att urholka grundlagen" som jag
tyckte att jag ifrågasatte.
Man kan med en ny lydelse få en fördragsföränd-
ring inom andra och tredje pelaren i den strukturen.
Det är ett alternativ. Man kan också behålla den
gamla skrivningen i grundlagen. Då kan man, genom
ett fördrag inom EG egentligen, föra andra och tredje
pelaren till första pelaren, alltså till Europeiska ge-
menskaperna. Då behöver vi ju inte ändra grundla-
gen, men vi får samma substansstruktur i EU eller EG
på båda nivåerna, alltså på båda sätten. Det urholkar
ju inte grundlagen att man gör en fördragsändring i
det läget. Det är det resonemanget som jag inte riktigt
förstår från Camilla Sköld Janssons sida.

Anf. 93 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v)
replik:
Fru talman! Om man ser till hur situationen är i
dag och hur fördraget ser ut i dag, och om man också
tar in vad som är rimligt att förvänta sig sker vid
nästa fördragsändring så går det inte att komma till
någon annan slutsats än att om förslaget går igenom i
eftermiddag så har vi urholkat grundlagen.
Det är en skillnad mellan att ha rätt att överföra
makt inom EG och att göra det inom EU:s hela sam-
arbete. Det är en väsentlig skillnad, och jag har gång
på gång pekat på vilka avgörande och viktiga frågor
det faktiskt handlar om.
Återigen: Varför inte vänta? Då kan vi ta det här
när vi har fördragsändringen, när vi ser var vi landar
när det gäller mellanstatlighet kontra överstatlighet
och de diskussioner som förs om EU-president och ett
byggande av Europas förenta stater och så vidare.
Varför inte lägga ihop den diskussionen och då låta
både riksdagen och svenska folket avgöra hur vi vill
att EU-samarbetet ska se ut och vilka konkreta frågor
vi vill överföra. Nu lämnar vi öppet till regeringen att
förhandla på vilket sätt man önskar, och man lämnar
öppet för riksdagen att överlåta ytterst väsentlig be-
slutsmakt.

Anf. 94 HÅKAN LARSSON (c):
Fru talman! Att ändra grundlagen är inte vilket
dussinbeslut som helst. Det är vi säkert medvetna om
alla här som är förtroendevalda i Sveriges riksdag.
Det är just därför det är så vist ordnat att riksdagen
måste ta ställning två gånger med val emellan för att
grundlagen ska kunna ändras. Detta för att ge tid för
eftertanke och för att väljarna ska få möjlighet att
diskutera de föreslagna förändringarna och väga in
dem och sina synpunkter på dem när det är dags att
gå till valurnan.
De nu aktuella grundlagsändringarna diskuterades
emellertid väldigt lite i den valrörelse vi har haft i
höst. Jag vill inte påstå att det har gått felaktigt till på
något sätt, men det är väldigt illa demokratiskt sett
när man inte har en bred diskussion om så viktiga
frågor. Ansvaret för detta finns naturligtvis hos både
en del av partierna och medierna.
Lokalt fanns det emellertid en diskussion som vi
hörde förut från Camilla Sköld Jansson i mitt hemlän,
Jämtland. Det var många människor som inför och
efter valet framförde sin oro över att riksdagen är på
väg att göra det lättare att överlämna mer makt till
EU. Den oron blev ju inte mindre när man uppfattade
att man försökte mörka den här frågan.
Jag delar dessa väljares oro. Jag tycker inte att
man kan vifta bort den. Som framgår av den här de-
batten tolkas innebörden i grundlagsändringarna väl-
digt olika. En del ser dem som naturliga följder av
EU-medlemskapet och odramatiska teknikaliteter.
Men sätter man in dem i den aktuella utvecklingen
kan man se ett mönster. Varför vill man göra det
lättare att överlåta makt på nästan alla samhällsområ-
den från riksdagen till EU just nu?
Just nu förbereds 2004 års regeringskonferens
inom Framtidskonventet. Det har vi hört en del om
här nu och fått lugnande besked om att det inte är
någon större risk att EU utvecklas till en stat. Men
läser man den rapport som konstitutionsordföranden
själv presenterade nyligen finns det ju klara tecken
på, och till och med klartext om, att det handlar om
federalism och en strävan efter att skapa ett slags
Europas förenta stater.
Det är alltså inte så svårt att få intrycket att de
grundlagsändringar vi diskuterar här i dag egentligen
syftar till att förbereda oss för en situation där alltmer
makt ska lämnas över till unionen och bli överstatlig.
I fortsättningen ska makt på alla områden, bortsett
från det här med principerna för statsskicket, kunna
överlämnas med ett enda riksdagsbeslut, om än med
tre fjärdedels majoritet. Och visst har riksdagen fort-
farande avgörandet i sin hand, men vi får inte glöm-
ma att beslutsmakt som en gång har överlämnats inte
är lätt att ta tillbaka. Överlämnad makt är överlämnad
makt. Och det är väl just för att hindra att en tillfällig
majoritet i en riksdag i hastigt mod överlämnar be-
slutsmakt som det är så viktigt att det finns en broms-
kloss vad gäller delegation i form av en grundlag så
att det finns tid för eftertanke och diskussion med
väljarna.
Jag tror inte att majoriteten av de svenska väljarna
önskar att Sverige ska bli en del i ett federalt Europa.
Jag tror att de flesta svenskar önskar att Sverige även
i framtiden ska kunna samarbeta nära i Europa och i
världen som suverän stat. Men framför allt har inte
det här diskuterats ordentligt med väljarkåren än.
Därför menar jag att dagens ställningstagande borde
vänta tills väljarna har fått diskutera EU:s framtid, vi
har sett vad regeringskonferensen har kommit fram
till och vi har haft en bred folklig diskussion. Att fatta
beslut som underlättar maktöverförande innan vi har
haft denna breda folkliga och demokratiska diskus-
sion om hur vårt land ska samarbeta i Europa och
världen i framtiden är enligt min mening att ta saker
och ting i fel ordning.
Därför yrkar jag bifall till reservationen i betän-
kandet.

Anf. 95 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Debatten börjar dra ut på tiden, men
jag kan inte undgå att ställa två frågor.
Anser Håkan Larsson att tre fjärdedelar av riksda-
gens ledamöter är en tillfällig opinionsyttring? I så
fall finns det ju en rad paragrafer som skulle behöva
ändras på något sätt så att sådana här tillfälliga tre
fjärdedels opinionsyttringar kan förhindras. Men är
tre fjärdedelar verkligen en tillfällig opinionsyttring?
Den andra saken jag ville ta upp gäller följande:
Håkan Larsson och andra har sagt: Låt oss vänta tills
vi ser ett framförhandlat förslag till fördragsföränd-
ringar. Det är ju precis vad som kommer att ske, även
sedan den här förändringen är gjord. För att man ska
kunna tillämpa den förändrade 10 kap. 5 § så måste
Sveriges riksdag först bestämma sig för att man fak-
tiskt ska säga ja med tre fjärdedels majoritet enligt nu
gällande regler till ett framförhandlat fördrag. När
man har gjort det kan man överlåta detta.
Det är ju ingen skyldighet att överlåta. Eller upp-
fattar Håkan Larsson och hans väljare i Jämtland det
så att riksdagen nu bestämmer sig för att ha en skyl-
dighet att överlåta makt till EU? Det får bli min andra
fråga.

Anf. 96 HÅKAN LARSSON (c) replik:
Fru talman! Nej då, Göran Magnusson, vi uppfat-
tar naturligtvis inte att det är en skyldighet. Riksda-
gen har ju makten i sin hand att besluta om det.
Jag kan hålla med om att det kanske var ett över-
drivet ordval att kalla ett riksdagsbeslut för en tillfäl-
lig opinionsyttring. Men jag kan inte komma ifrån att
det är ett starkare skydd för delegationsrätten och
folkstyret om man behöver ha två riksdagsbeslut med
val emellan. Det tror jag även Göran Magnusson kan
hålla med om.

Anf. 97 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt att det är en
starkare fördröjning i själva beslutsprocessen. Men
om det kommer fram ett nytt förslag om ett fördrag
2004 och vi inte gör den här förändringen, när anser
Håkan Larsson att vi då kan tillträda ett nytt fördrag
som vi tycker är utomordentligt bra? Enligt min upp-
fattning kan vi göra det först 2007. Är det ett bra
upplägg av möjligheten att ta till vara Sveriges med-
lemskap i Europeiska unionen?

Anf. 98 HÅKAN LARSSON (c) replik:
Fru talman! Jag tycker att vi först ska ha en bred
folklig diskussion om hur vi vill att Sverige ska sam-
arbeta i Europeiska unionen och i Europa över huvud
taget och sedan dra slutsatsen av vad det innebär
grundlagsmässigt.
Om jag förstår det rätt har det fattats ett beslut un-
der förra mandatperioden. Om jag inte är felinforme-
rad kan man vänta med det andra beslutet under hela
den här mandatperioden, tills man har haft regerings-
konferensen, sett resultatet och tagit ställning till det.

Anf. 99 HELENA HILLAR ROSENQVIST (mp):
Fru talman! Det har varit väldigt intressant och lä-
rorikt att lyssna på debatten. Jag hoppas att alla riks-
dagsledamöter som ska gå och votera klockan fem
fortsätter att ta del av debatten och att alla som inte är
här i kammaren nu åtminstone tittar på sina monito-
rer, följer med och försöker bilda sig en egen uppfatt-
ning om vad det handlar om. Det är inte så lätt. Det är
inte roligt för oss som inte direkt deltar i konstitu-
tionsutskottets arbete att bli åthutade. Jag hör hur
företrädare för konstitutionsutskottet antingen raljerar
eller direkt recenserar andra riksdagsledamöters ytt-
randen från talarstolen och tycker att man ska tänka
på vad man säger. Det tycker jag att vi alla ska göra.
Jag gläder mig åt att man i Jämtland har kunnat ta
en debatt i de här frågorna. Det är inte så konstigt.
Många av oss som var EU-motståndare ville väl flytta
till Jämtland och hoppades att Jämtlands republik
skulle uppgå i Norge vid förra folkomröstningen. Den
var 1994.
Vi ska inte inbilla oss här i kammaren att vi är så
förfärligt representativa för alla människor i landet i
alla frågor. Det var med en väldigt knapp majoritet
som vi beslutade i den rådgivande folkomröstningen
1994 att gå med i EU.
Jag vill faktiskt att en del av företrädarna här i
kammaren betänker att vi inte är så representativa
som vi tror, vi som sitter här. Jag hoppas att ni som
sitter och tittar på monitorerna också lyssnar. Jag
skulle vilja höra hur många som ställde upp i valet
som riksdagskandidater som verkligen tog upp de här
frågorna och fick mandat från sina väljare att rösta
som de gör.
Jag vet att man inte kan förutse alla beslut som
kan tas i kammaren, varken väljarna eller vi riksdags-
kandidater har någon möjlighet att förutse alla beslut.
Men det här visste vi ju om! Vi visste ju att det här
var ett beslut som skulle fattas, åtminstone vi som satt
här i våras. Jag hoppas att de som ställde upp som
riksdagskandidater visste vad de gav sig in på. Det
här är ett sätt att frånsäga sig makten, till EU och till
regeringen, som Lotta Nilsson Hedström påpekade
förut. Det är vad man kan läsa ut av det knapphändiga
betänkandet.
Jag har mycket stor respekt för konstitutionsut-
skottet. Ni är otroligt grundliga. Ni är så noga annars.
Men hur kan ni släppa fram ett sådant här betänkan-
de? Det är så tunt samtidigt som det omfattar så
mycket, mycket mer än det vi debatterar här.
Det som vi debatterar här är en mycket liten del
av betänkandet, bara ungefär tio rader. Det står där
klart, som de flesta kan läsa innantill, att det uttryck-
ligen kommer att framgå av regeringsformen "att
riksdagen kan godkänna en internationell överens-
kommelse som ingås inom ramen för samarbetet i EU
även om överenskommelsen inte föreligger i slutligt
skick". Sedan fortsätter man att läsa: "Regeringen
avgör . om en ändring . kräver riksdagens god-
kännande".
Vi kan betänka vår situation här i riksdagen. Vi
kan betänka vad vi överlåter åt regeringen. Även om
jag företräder ett parti som anser att vi mycket väl kan
sitta i regeringen skulle jag inte vilja ha den här
makten utan det är naturligtvis en idé i att besluten
ska fattas på detta sätt. Det är noga, och det är riksda-
gen som ska fatta beslut.
Jag tycker att ni i konstitutionsutskottet får
bakläxa på betänkandet. Det bör återremitteras till
konstitutionsutskottet eller ännu hellre avslås direkt
och få vila i frid.
Det är alltså ett vilande förslag. Det blev inte så
lång vila. Vilan omfattade tiden från den 13 juni 2002
till den 20 november 2002. Som Håkan Larsson tog
upp finns möjlighet att låta förslaget vila under hela
mandatperioden utan att man frångår principen om att
besluten ska fattas av två riksdagar med val emellan.
Under tiden kanske man hinner ta reda på vad folk
egentligen tycker om förslaget. Man hinner få upp
det. Det känns som sista sucken att vi diskuterar det
här nu.
Ni i konstitutionsutskottet som är så noga annars,
kom med ett bättre betänkande till oss! Framför allt
känner jag mig lurad. Besluten skulle väl vara precis
lika. Vi skulle få exakt lika betänkanden att ta ställ-
ning till den 13 juni och den 20 november. Nu är det
inte så, och man hänvisar till en praxis. Men praxis är
inte lag. Grundlagen är lag. Vi ändrar så mycket an-
nan praxis här i kammaren. Det måste stå oss helt fritt
att ändra på praxis. Därför vädjar jag att vi återremit-
terar ärendet så att vi får ett bättre betänkande att ta
ställning till.
Moderaterna hävdar att ett ja inte inbegriper änd-
ringar i 10 kap. 2 § regeringsformen. Vänsterpartiet
säger att ett nej är något som vi tvingas till. Vi tvingas
säga nej till andra ändringar som är bra, skyddet för
miljö och för utsatta grupper. Det är bra och det vill
vi också säga ja till. Vi vill ha en chans att göra det
och inte säga nej till alltihop bara därför att vi tycker
att betänkandet är så dåligt.

Anf. 100 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Min fråga är om det inte är angeläget
att genomföra förändringarna när det gäller skyddet
för utsatta grupper och för miljön. Enligt Hillar Ro-
senqvist kan hela förslaget vila i frid. Det innebär väl
att frågan kan komma upp till en första läsning i ett
nytt betänkande på våren 2006. Sedan kan det antas
hösten 2007.
Ett bättre betänkande, som Hillar Rosenqvist ut-
trycker saken, går ju inte att åstadkomma om man ska
göra dessa förändringar, eftersom det här betänkan-
dets lagtexter måste vara identiska med de lagtexter
som vi tog vid första behandlingen. I annat fall brister
man, enligt min uppfattning, i respekt för väljarna.
Det Hillar Rosenqvist och Miljöpartiet egentligen
vill ha är inte en återremiss. Det är en skenmanöver.
Man borde kunna nöja sig med att hålla fast vid sitt
avslagsyrkande, även om det inbegriper skyddet för
miljön.

Anf. 101 HELENA HILLAR ROSENQVIST (mp) replik:
Fru talman! Nej, jag håller inte med om det. Till
att börja med kan man i 5 § läsa att fri- och rättighets-
skyddet även omfattas av det gamla, liggande försla-
get. Den möjligheten har vi. Det diskuterades tidigare
vilken paragraf det gällde. I 10 kap. 5 § står att
"riksdagen kan överlåta beslutanderätt till Europeiska
gemenskaperna" - som det visserligen står och som
ni tycker är så viktigt att ändra från EG till EU - "så
länge som dessa har ett fri- och rättighetsskydd mot-
svarande det som ges i denna regeringsform". Så det
finns alltså.
Det nya förslaget innehåller också dessa principer,
det innehåller fri- och rättighetsskyddet, samarbets-
områden och så vidare, så egentligen är nog inte det
kärnpunkten. Det är lite synd att Göran Magnusson
vill vända detta till att vi skulle vara emot det hela.
Jag skulle i stället vilja se ett betänkande som
handlar om delaktighet och jämlikhet i samhället -
det som vi nu diskuterar. Det kan gärna vara ett be-
tänkande, alternativet är att ha det i punktform, om
kulturmiljön. Ett ytterligare betänkande, alternativt
punkt, skulle handla om pensionerade domare.
De behöver inte klumpas ihop. Jag har ingenting
emot texterna, det är inget fel i dem. Det handlar i
stället om hanteringen, att man klumpar ihop alltiho-
pa, och att det inte ser likadant ut den 13 juni som den
20 november.
Vi är alltså emot 10 kap. 2 § och 10 kap. 5 §, vil-
ket jag hoppas klart framgår.

Anf. 102 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman, kära kamrater och åhörare! Jag gissar
att många som deltar i den här debatten känner sig
lugna och säkra på att Miljöpartiet vid omröstningen
klockan 17 kommer att åka på stryk. Därför är jag
något förundrad över mångfalden av skarpa och
ibland hånfulla repliker på miljöpartisternas anföran-
den.
Är det så att miljöpartister är lite farliga i den här
frågan månntro? Varför dessa massiva angrepp? Bara
någonting skumt måste försvaras med sådan inferna-
lisk styrka som har skett i denna kammare i dag.
Jag anser att svenska folket har blivit grundlurat.
Inför folkomröstningen om EU 1994 försäkrades att
det så kallade samarbetet skulle vara begränsat till
handel med varor och tjänster. Jag säger "det så kal-
lade samarbetet". Miljöpartiet är nämligen inte emot
samarbete, men vi är emot inkorporering, omslutan-
de, överstatlighet eller vad vi ska kalla det.
Nu vill jag till alla försvarare av nyckeln som kan
låsa upp för utvidgade befogenheter i EU säga att jag
är orolig för svensk generell välfärd. Den är allaredan
i gungning. Långtidssjukskrivningarna ökar numera
med 31 miljoner om dagen enligt det senaste budet,
och regeringen är rätt skärrad.
Vi har gång på gång till exempel varit med om en
ändring av Sveriges asylpolitik mot det mer restrikti-
va hållet. Det gläder säkert flera som inte vill ha en
generös flyktingpolitik, men hur många i Sverige vill
ha en sämre välfärd? Försök övertyga mig om att jag
inte behöver vara orolig på den punkten.

Anf. 103 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men
när man blir beskylld för att ständigt vara hånfull mot
miljöpartister och behandla dem särskilt illa måste jag
replikera.
Jag ska ärligt erkänna att en del av de mejl och
brev med okvädningsord som jag har fått har berört
mig ganska illa. Jag vill inte säga att de bara är från
miljöpartister, utan de är även från andra. Sedan läser
jag Miljöpartiets partiledares beskrivning av oss soci-
aldemokrater som sitter i konstitutionsutskottet. Han
skriver, i all vänlighet får man väl uppfatta det, att
flera partier i konstitutionsutskottet också har krävt en
förändring av praxis i detta fall, men socialdemokra-
terna i utskottet har agerat lakejer åt regeringen.
Är det ett uttalande som Kerstin-Maria Stalin in-
stämmer i, eller tar hon avstånd från det? Är det ett
bra sätt att föra den demokratiska dialogen på?

Anf. 104 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Jag trodde nästan inte att jag skulle få
någon replik eftersom timmen är sen, men jag är glad
att jag i alla fall blev bevärdigad med en replik.
Jag pratade inte om mejlen. Jag kan väl hålla med
om att socialdemokraterna är lakejer åt regeringen.
Det vet varenda en. Men jag pratade inte om mejlen,
utan om hur replikerna var här i kammaren.
Ett litet parti går upp och pekar på tokigheterna
med förslaget, och det kommer en våg av försvar och
angrepp. Det har varit mycket mejldiskussioner i den
här frågan, men nu pratade jag om att jag var förund-
rad över att så lite angrepp föranleder ett sådant jätte-
försvar. Jag har följt debatten ända från början.

Anf. 105 GÖRAN MAGNUSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tvingas med sorg i hjärtat kon-
statera att Kerstin-Maria Stalin dels anser att hon
"bevärdigades" med en replik, dels anser att hennes
partiledare Peter Eriksson har uttryckt sig på ett bril-
jant och alldeles korrekt sätt när han skriver att de
folkvalda socialdemokraterna i riksdagen och i kon-
stitutionsutskottet är lakejer åt regeringen.
Man kan fundera över vad Kerstin-Maria Stalin
och Peter Eriksson egentligen lägger för innebörd i de
ord som de använder. Jag ska ärligt säga, fru talman,
att jag tar illa vid mig av den nedbusning av den poli-
tiska debatten som jag tycker att Peter Eriksson och
Kerstin-Maria Stalin nu gör sig skyldiga till.

Anf. 106 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Göran Magnusson är ju duktig på ord,
men jag sade inte "briljant" och jag sade inte heller
"alldeles korrekt". Jag sade att jag kan hålla med. Jag
kan använda ett annat ord än lakej, men varenda en
vet att socialdemokrater och regeringen håller ihop
väldigt mycket.

Anf. 107 ULF HOLM (mp):
Fru talman! Rubriken för detta ärende är Ändring-
ar i regeringsformen - samarbetet i EU m.m. Men
som flera talare redan varit inne på är det väl knap-
past samarbete vi ska diskutera i dag. Det handlar inte
om samarbete. Det handlar om överstatliga beslut,
och det är inte samarbete. Samarbete handlar om
frågor där självständiga parter kommer överens.
Överstatliga beslut innebär att en majoritet kan köra
över en minoritet. Och det handlar denna fråga om.
Det handlar om att den svenska riksdagen ger ifrån
sig makt till ett annat organ, i detta fall EU.
Förslaget innebär att regeringsformen ändras så
att det blir möjligt att lämna över beslutanderätten
inte bara till EG, det vill säga den inre marknaden
som nu är fallet, utan inom ramen för allt i EU. Nu
ska också frågor som bland annat rör utrikes- och
säkerhetspolitik och rättsfrågor kunna lämnas över till
EU. Detta sker utan att riksdagen får säga sitt. Rege-
ringsformen ska inte längre hindra riksdagen från att
kunna överlåta makt att bestämma över sociala frå-
gor, straffrätt, polis, militär och troligen i många fler
ärenden som vi i dag inte känner till.
Miljöpartiet kan aldrig acceptera en ordning där
Sverige blir bundet av ett beslut vars närmare inne-
börd inte kan överblickas. Det är innebörden av änd-
ringen i regeringsformen 10 kap. 2 §. Är inte själva
poängen med en grundlag att man ska sätta upp ramar
och gränser för vad som ska bestämmas och hur man
ska kunna delegera? Nu ger man ett öppet kort till
regeringen att göra som den vill.
Då ska man särskilt betänka att den svenska rege-
ringen är en minoritetsregering. Det är klart att Soci-
aldemokraterna hoppar och jublar åt detta just nu.
Men vad händer i framtiden när det finns en annan
politisk minoritetsregering? Hur glada är Socialde-
mokraterna då? Jag tror inte att de är så glada då, fru
talman.
Det enda som inte får delegeras till EU är beslu-
tanderätt som rör "principerna för statsskicket". Jag
har förtvivlat sökt och lyssnat på debatten i dag för att
få en förklaring till vad detta innebär i praktiken.
Hittills har ingen kunnat svara på frågan vad det ex-
akt innebär. Ändå ska man skriva in detta i grundla-
gen. Jag tycker att det är ganska häpnadsväckande att
så kan ske utan att man vet konsekvenserna.
Varför ska man då göra denna ändring? Läser
man propositionen och hör på företrädarna finner
man att det i dagsläget inte finns något konkret ären-
de som ska ändras. Ändringen innebär så fint bara att
möjligheten ska finnas. Men snälla nån! Inför man en
möjlighet måste det finnas en baktanke med det att
man någon gång i framtiden ska kunna lämna över
beslutanderätt till EU. Det är själva poängen.
Jag lyssnade på debatten tidigare. Göran Magnus-
son har tyvärr nu gått från kammaren. Han ville med
denna grundlagsändring kunna föra över beslut så att
man ska kunna arbeta mot trafficking. Det är ett
mycket bra område. Det är klart att vi ska arbeta in-
ternationellt mot trafficking. Ingen kan säga emot
detta.
Men i denna fråga kan vi redan i dag samarbeta
internationellt för att stoppa trafficking. Det behöver
vi inte göra en grundlagsändring för. Om viljan finns
från de politiska beslutsfattarna att ändra lagar så att
man motverkar trafficking kan man i dag göra det
utan att man ändrar grundlagen, punkt slut. Göran
Magnusson har fel. Hans argument slirar betydligt.
I stället verkar herr Magnusson och Socialdemo-
kraterna helt missat den diskussion som nu förs om
vart EU är på väg, EU:s framtid och det så kallade
EU-konventet. Där är inte frågorna om trafficking det
viktiga utan frågorna om hur EU ska bli större, kunna
besluta mer och ha en president. Framför allt ska små
stater i EU i realiteten ha mindre att säga till om. Man
ska förenkla lagstiftningen så att fler beslut fattas med
majoritetsbeslut än i dag. Sverige är ett litet land.
Därför kan det också lättare bli överkört av de större
staterna i EU.
Fru talman! De politiska frågor där Sverige fått
backa från ursprungliga uppfattningar är många. Det
har vi fått erfara sedan Sverige blev medlem av EU
den 1 januari 1995. Fler lär det nog tyvärr bli i fram-
tiden. Nu ska inte ens riksdagen ha något att säga till
om detta. Hur EU ska utvecklas i framtiden är en
viktig fråga för medborgarna och i första hand inte
för en grupp toppolitiker.
I debatten i dag har det målats upp en bild av att
det bara är Miljöpartiet som rakryggat står upp och
försvarar att man inte ska ändra grundlagen i denna
process. Är det bara vi som värnar demokratin och att
makten ska finnas kvar i riksdagen? Absolut inte.
Alltfler börjar nu reagera i sista minuten.
I en av remissomgångerna avstyrker bland annat
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Uppsala univer-
sitet förslaget att ändra regeringsformen 10:5 med
hänvisning till att förslaget leder till fortsatt margina-
lisering av riksdagen och en uttunning av folkstyret,
det vill säga demokratin.
Samma samhällsvetenskapliga fakultet vid Upp-
sala universitet säger också att ändringarna av rege-
ringsformen 10:2 ska slängas i papperskorgen. Änd-
ringen innebär i princip att riksdagen frånträder sin
rätt att anta eller förkasta internationella överens-
kommelser. Att riksdagen ska godkänna icke slutför-
handlade överenskommelser står helt i strid med
reglerna att det ska finnas ett samband mellan ansvar
och beslutsfattande. Enligt fakultetsnämnden bör
riksdagen inte försätta sig i en situation där oklarheter
och tvister kan uppstå huruvida det slutliga avtalet
som ingås motsvarar det som riksdagen en gång stöd-
de.
Fru talman! Jag tycker att det är ganska allvarliga
invändningar mot förslaget att ändra grundlagen. Det
måste man ta fasta på.
Det har i debatten i dag mycket handlat om för-
enklad lagstiftning. Göran Lennmarker från Modera-
terna klargjorde tidigare i sitt inlägg befogenheterna i
EU. Det var bra gjort. Men jag håller inte med om
alla hans politiska åsikter.
Förklara hur denna vilande grundlagsändring kan
klargöra beslutsfattande kring EU-frågor. Förklara
hur denna grundlagsändring kan förenkla för med-
borgarna att förstå vem som bestämmer vad. För mig
är det precis tvärtom. Riksdagens roll blir otydligare
med denna nya grundlagsändring.
Det har i dag också handlat mycket om att EU får
mer att säga till om. Jag håller helt och hållet med om
det. Men det som har diskuterats mindre är att någon
måste få mindre att säga till om när någon får mer att
säga till om. Väldigt få av dem som nu förespråkar
grundlagsändringen berör frågan om var makten ska
tas ifrån.
Makten tas från det här huset och riksdagsleda-
möterna, från oss som företräder de svenska väljarna.
Detta är allvarligt. Man kan inte nonchalera det hur
som helst. Majoriteten lämnar frivilligt ifrån sig
makten, och man vet inte ens i vilka frågor. Det borde
bli en tankeställare.
Fru talman! Vad händer om riksdagen röstar nej
till denna grundlagsändring? Absolut ingenting. Det
innebär inget hinder mot det arbete som sker i EU i
dag. Detta konstaterande borde vara tillräckligt för att
riksdagen i dag säger nej till förslaget om att ändra
grundlagen.
Fru talman! Till sist måste jag säga några få ord
om hanteringen av detta ärende. Jag blir ganska för-
tvivlad som nyvald riksdagsledamot att man röstar i
en klump om sex olika frågeställningar som berör helt
olika frågor. Två handlar om EU, vilka jag har berört
i mitt anförande. Men det finns också andra grund-
lagsändringar. Det gäller bland annat stärkt skydd för
utsatta grupper, miljön, normgivning på kulturområ-
det och så vidare.
Att en praxis i riksdagen ska omöjliggöra för väl-
jarna och för oss riksdagsledamöter att klart och tyd-
ligt visa vad vi tycker eller hur riksdagsledamöter
röstar i olika sakfrågor är för mig totalt obegripligt.
På samma sätt som man försvårar för väljarna att
begripa sig på EU vill man nu också försvåra för
väljarna att begripa hur det går till i riksdagen. Jag
kan som enskild ledamot inte redovisa för väljarna i
min valkrets hur jag har röstat i sex olika grund-
lagsändringar i helt vitt skilda frågor. Det är i dag
omöjligt.
Fru talman! Jag tycker att det är pinsamt för riks-
dagen att det kan gå till på det sättet. Riksdagen borde
vara demokratins högborg. Jag är faktiskt tveksam till
om riksdagen kan vara föredömlig nu när det gäller
att klart och tydligt klargöra hur beslut fattas.
Fru talman! Jag vill därför att man återremitterar
det här till konstitutionsutskottet - jag vet inte om det
är möjligt - för att dela upp ärendet i olika delar, så
att man klart och tydligt kan se hur det röstas i de
olika sakfrågorna.
Jag är som sagt nyvald riksdagsledamot och har
inte ställts inför detta tidigare. Min erfarenheten från
den tid då jag satt i EU-parlamentet är dock att det
inte var några problem för talmannen i EU-
parlamentet att meddetsamma göra denna ändring, så
att det klart och tydligt syntes att det fanns olika för-
slag.
I detta borde jag ha stöd av fler här i kammaren.
Per Unckel tog bland annat upp problematiken med
att tvingas rösta ja även om man egentligen inte tyck-
er om en av ändringarna, den som handlar om rambe-
slutet. Därför hoppas jag att också Per Unckel stöder
en återremiss till KU, så att KU kan förenkla för oss.
Under tiden vinner vi också en annan sak, nämligen
att våra väljare, och även vi riksdagsledamöter, har en
chans att diskutera frågan ytterligare.

Anf. 108 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Egentligen är det ganska meningslöst
för mig som liberal att diskutera de här frågorna med
Miljöpartiet. Vi har ju olika inställning. Men Ulf
Holm tar upp frågan om möjligheten att bekämpa
trafficking. Visst kan vi göra detta i dag, och det gör
man också försök med genom det här rambeslutsför-
farandet. Det är ett system som vi har redan i dag.
I det här förslaget stramar vi upp och förtydligar
hur man ska arbeta med rambesluten, men om jag
förstår Ulf Holm rätt är han emot konstruktionen med
rambeslut, och då kan man ju inte agera gemensamt i
sådana frågor som rör internationell terrorism och
trafficking. Jag tycker över huvud taget att jag hela
tiden bara hör "nej, nej, nej" från Miljöpartiet. Jag
förstår inte riktigt vad ni är för.
Jag vill alltså ställa en fråga: Är ni nöjda med det
system som vi har i dag, eller vill ni ännu längre till-
baka, kanske egentligen till tiden före folkomröst-
ningen? Är felet att man över huvud taget införde
EU? Eller är det så att varje gång vi gör en positions-
förflyttning är ni emot det, men sedan är ni beredda
att acceptera det när det väl har trätt i kraft, och när vi
går före och försöker anpassa systemet kommer ni att
bromsa det? Det är lite trist.
Jag var också med i EU-debatterna när vi gick
med i EU, även om jag inte satt i riksdagen. Vi har
aldrig sagt att EU skulle vara någonting statiskt, att
det kommer att se ut så här i tid och evighet. Det är ju
en process. Vi måste vara beredda att anpassa detta
till nya frågor. När vi gick med tror jag inte att någon
diskuterade internationell terrorism som en väldigt
viktig uppgift för EU, och det har blivit den tunga
uppgiften, så jag tycker att man också måste se på
verkligheten.
Sedan vill jag bara säga att jag så här i efterhand -
man kan vara efterklok - tycker att regeringen gjorde
fel som gjorde hela författningsutredningen, som var
en väldigt spretig utredning, till ett förslag, man
skulle ha lagt fram en proposition för varje förslag.

Anf. 109 ULF HOLM (mp) replik:
Herr talman! Det är fint att Helena Bargholtz hål-
ler med om att regeringen kanske gjorde fel, men
frågan är: Kan man inte i all anständighet försöka fixa
till den problematiken, eller är verkligen riksdagens
arbetsformer så pass låsta att man inte kan justera
detta och ge oss lite andrum? Jag tror inte att särskilt
många i den här salen kommer att ändra politisk upp-
fattning om sakinnehållet, men det blir faktiskt väl-
digt mycket tydligare för väljaren om vi kan fatta
beslut om en eller två veckor i de sex olika frågorna.
Jag förstår inte att det ska vara så omöjligt för demo-
kratins högborg, riksdagen, att göra en sådan juste-
ring.
Nej, jag och Miljöpartiet är inte emot samarbete -
absolut inte. Helena Bargholtz sade att EU inte är
någonting statiskt. Det är helt riktigt. EU förändras
ständigt, och vi måste diskutera EU-frågor mycket
mer. Problematiken handlar ju om vilken utveckling
det blir för EU. Jag tror inte att någon här kan säga att
EU:s utveckling är den rätta. Jo, kanske någon, när
jag tänker efter. Det är kanske flera som tycker det,
men jag tycker inte det. Det betyder inte att jag är
emot samarbete. Jag tycker bara att samarbetet ska
vara på något annat sätt. Ett alleuropeiskt samarbete
hade varit det allra bästa, där alla Europas stater, 51
stycken, skulle kunna samarbeta om för oss viktiga
frågor. Det hade varit min önskedröm.

Anf. 110 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Jag tror att vi har samma önskedröm.
Jag skulle också gärna se att alla länder i Europa
samarbetar. Utvidgningsprocessen är ett gott tecken
på detta. Kanske står vi här om fem år med alla dessa
länder inom ramen för EU och har ett gemensamt
samarbete. Självklart kommer det att uppstå konflik-
ter, diskussioner och meningsmotsättningar. Så är det
här i kammaren, och så är det i EU-parlamentet. Det
får vi leva med, men jag tycker ändå att det är skönt
om man kan ha en vision om att vi ska ha ett bra
gemensamt europeiskt samarbete till gagn för med-
borgarna i Europa.

Anf. 111 ULF HOLM (mp) replik:
Fru talman! Frågan är då om det är till gagn för
medborgarna i EU. Hur många är det egentligen i dag
som tycker att EU är något viktigt? Titta bara på hur
många som röstade i det senaste EU-parlamentsvalet!
Det är ju ett underbetyg när det gäller vad EU håller
på med. Det är ett underbetyg när det gäller de frågor
som EU diskuterar och hur samarbetet fungerar. Be-
sluten ligger för långt från vanliga människor. Med
det beslut som man antagligen fattar i dag kommer
ännu fler beslut att flyttas ännu längre från vanliga
människor. Då har inte EU legitimitet.
Om vi däremot kunde få ett alleuropeiskt samar-
bete mellan alla Europas stater inom några konkreta
frågor som berör oss alla - grundläggande mänskliga
rättigheter, miljöförbättringar och så vidare - skulle
det vara klart och tydligt för medborgarna i Europa
vad man sysslar med. Jag tror att man skulle få ett
mycket starkt stöd för ett sådant samarbete. Där är
skillnaden mellan oss.

Anf. 112 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Ärade ledamöter! Fru talman! Åhörare! Protokol-
läsare! Argumenten för den här grundlagsändringen i
regeringsformen 10 kap. 2 § är att det blir ett effekti-
vare och snabbare beslutsfattande, och det måste man
hålla med om. Att bestämma sig för att implementera
EU-lagstiftning i svensk lagstiftning redan innan EU-
lagstiftningen är färdig och innan man vet konsek-
venserna av den är onekligen väldigt snabbt.
Göran Magnusson har tidigare lyft fram behjärt-
ansvärda argument när det gäller att vissa viktiga
beslut kan komma att ta för lång tid. Starka opinioner
förväntar sig ett politiskt resolut handlande, och det är
inte så lätt att åstadkomma det om man inte har
verktygen.
Man kan ibland lockas att tro att flera av kamma-
rens ledamöter har läst Churchills citat om att demo-
krati är världens sämsta styrelseskick. Demokrati är
någonting som tar tid. Kanske är det just det som är
demokratins styrka. Hela Churchills citat är nämli-
gen: Demokrati är världens sämsta styrelseskick, näst
alla andra. Det finns alltså ingenting som vi i dag
känner till som skulle vara bättre än demokratin.
Demokratin är förvisso långsam, men det ger ock-
så möjlighet till eftertänksamhet och till reflexion. I
dag är det kanske en brist i beslutsfattandet att det tar
alltför kort tid, att vi förväntas fatta alltför snabba
beslut. Det är väl också därför som det ska vara
krångligt att ändra i grundlagen, som utgör funda-
mentet för vårt samhälles skick. Det ska ta tid. Det
ska vara två riksdagsbeslut med ett val emellan, detta
just för att man ska garantera att medborgarna har
möjlighet att sätta sig in i frågor som rör förändringar
i grundlagen.
Jag måste upprepa den kritik som tidigare har an-
förts här i talarstolen mot den tystnad som rådde i
valrörelsen, den valrörelse då medborgarna skulle ha
möjlighet att få ta ställning till de här grundlagsför-
ändringarna.
Jag har tittat på några av kammarens ledamöters
hemsidor. Ingen av dem har visat att man var för att
ändra grundlagen för att kunna föra över beslutsmakt
från Sveriges folkvalda till institutioner i Bryssel. Jag
tittade på Centerpartiets valmanifest. Där står det inte
ett ord om att man var för att bifalla den här grund-
lagsförändringen och möjliggöra ett beslut om att föra
ut makt från Sverige till institutioner, kommission
eller parlament i Bryssel.
Jag vill ställa en fråga till kammarens ledamöter.
Hur många av er stod aktivt upp ute i valrörelsen och
sade att ni och ert parti ville ändra grundlagen så att
vi kan möjliggöra ett överförande av beslut från Sve-
riges folkvalda till Bryssel? Kan ni räcka upp en
hand?
Fru talman! Jag konstaterar att det inte är någon
av kammarens ledamöter som räcker upp en hand och
som alltså var ute i valrörelsen och agerade och agite-
rade för det man stod för. Jag vill jämföra det med
Miljöpartiets förslag på grundlagsändringar, till ex-
empel när det gäller ett starkt skydd för homosexuel-
la. Vi gav till och med ut ett manifest i valrörelsen för
att stimulera en debatt som verkligen kom i gång så
att medborgarna fick möjlighet att ta ställning i en
viktig fråga om en ändring av grundlagen.
Det var samma sak när det gäller några av de and-
ra förslagen till grundlagsändringar som vi ska be-
sluta om i dag, till exempel stärkt skydd för minori-
teter och utsatta grupper och för miljön. Också det har
vi varit ute och agiterat för i valrörelsen och fört en
debatt. Jag måste instämma i kritiken mot den tystnad
som var i valrörelsen. Det är bara att titta på hur de
andra partierna nekade att ta upp detta i de TV-sända
debatterna. Det tycker jag är någonting som stärker
det intryck som många har av att riksdagen till en stor
del består av ett B-lag redan innan man formellt be-
slutar sig för att kanske bli ett B-lag. Det är tråkigt.
Sedan måste jag, liksom tidigare talare, framföra
kritik mot att bunta ihop flera grundlagsändringar i ett
enda beslut. Det är både bra förslag och dåliga förslag
som vi förväntas fatta beslut om vid ett enda klubb-
slag genom att säga ja eller nej. Jag tycker att det är
orimligt. Där borde konstitutionsutskottets Göran
Magnusson ha kunnat förutse att flera ledamöter
kommer att hamna i en ohållbar situation. Man kom-
mer att behöva gå emot någonting som man i själva
verket är för. Det är olyckligt. Någon oseriös ledamot
skulle ju kunna ställa sig upp i debatten och fråga hur
vi kan vara emot detta fast partiet inte är det. Men det
gjorde inte Göran Magnusson, utan han är tvärtom en
de ledamöter som har ställt sig upp i debatten och
frågat hur Miljöpartiet kan vara emot grundlagsänd-
ringen för ökat skydd för utsatta och miljön, vilket vi
säger väldigt tydligt i betänkandet av vi absolut inte
motsätter oss. Det blir en oseriös debatt och en
oseriös behandling.
Efter att ha hört Helena Bargholtz i debatten och
efter att ha förstått att Moderaterna delar Miljöpartiets
kritik och att vi har en samsyn på bristen i detta, är
det min förhoppning att vi ska kunna stödja ett åter-
remitterande till konstitutionsutskottet och bryta tidi-
gare praxis. Då skulle vi kunna dela upp de här
punkterna och besluta om var och en för sig. Jag
tycker att det är ett demokratiskt anständigt besluts-
fattande och en process som är önskvärd oavsett om
man tycker att detta är bra eller dåligt i det stora. Det
skapar ett bättre, demokratiskt anständigare beslutan-
de.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen, och
jag yrkar bifall, och hoppas också på ett bifall från
kammarens ledamöter, till förslaget om en återremiss.

Anf. 113 LEIF BJÖRNLOD (mp):
Fru talman! Jag har funderat väldigt mycket på
varför det är så fruktansvärt bråttom. Här har vi en
gigantiskt stor fråga. Jag har lärt att demokrati tar tid,
som Lars Ångström också sade. Jag har också lärt
mig att demokrati är när många människor diskuterar
och sätter sig in i frågeställningar. Jag tycker inte att
det har funnits möjligheter här att göra det för all-
mänheten dels därför att frågan inte har lyfts fram
tillräckligt bra i valrörelsen, som har nämnts av väl-
digt många andra, dels därför att det finns många
tveksamheter, som många har lyft fram här i kamma-
ren.
Jag vill speciellt understryka det Ulf Holm sade,
nämligen att det otydliggör ansvaret att baka ihop
flera beslut i ett enda. Jag har bara begärt två minu-
ters talartid, och fördelen med att komma sist på en
lång talarlista är att det mesta redan är sagt.
Därför vill jag bara i det här läget, fru talman, yr-
ka bifall till förslaget om återremiss av frågan.

Anf. 114 PER UNCKEL (m):
Fru talman! Jag har begärt ordet igen för att inför
riksdagens ställningstagande kl. 17 för den moderata
riksdagsgruppen göra följande deklaration:
Som har påpekats under debatten kommer beslutet
i denna fråga att fattas i ett enda sammanhang, trots
att beslutet i sig innehåller frågor av vitt skild karak-
tär. Moderaterna har visat tvekan i utskottet inför
denna beslutsmodell. Vi har prövat huruvida det har
funnits möjlighet att vinna gehör för en ny praxis
innebärande att varje beslut fattas i ett sammanhang.
Det har visat sig inte vara möjligt att vinna uppslut-
ning för detta vid detta tillfälle. Dock har alla partier i
utskottet uttalat en beredvillighet att i ett senare sam-
manhang pröva huruvida hittills gällande praxis
egentligen är förenlig med riksdagens intressen.
Det innebär att den önskan som flera här i kam-
maren har uttryck, att utskottet ska pröva frågan om
huruvida beslut bör fattas i annan ordning än den som
utskottet har förordat, redan är prövad och befunnits
icke vara framkomlig. På den grunden, fru talman,
ber jag att få yrka avslag på kravet på återremiss.
Fortfarande gäller emellertid att Moderaterna inte
biträder utskottets förslag i fråga om ändringar av
regeringsformens 10 kap. 2 § av skäl som jag för
några timmar sedan utvecklade här i talarstolen. Vi
har, givet att beslutet likväl ska fattas i ett samman-
hang, haft att pröva hur Moderaterna i denna situation
ska rösta. Vi skulle kunna ha tänkt oss att rösta nej
och därmed understrukit att vi inte sympatiserar med
10:2. Därmed skulle vi ha tvingats att rösta nej till de
två övriga delar som vi i hög grad sympatiserar med.
Det är en väg som vi har stängt för vår del.
Vi skulle ha kunnat lägga ned våra röster, och
därmed göra som är brukligt i kammaren när ens eget
förslag inte till fullo kan föras fram till slutgiltig vote-
ring. Vi har avvisat också detta.
Vi har valt att rösta ja i den kommande votering-
en. Men jag vill här deklarera att i detta ja ligger ett ja
till portalparagraferna och till 10:5 men ett nej till
10:2 på samma grunder som vi röstade nej till detta i
den separata voteringen i våras.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 7 §.)

5 § Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet
(vilande grundlagsförslag och följdlagstiftning)

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU8
Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet (vilande
grundlagsförslag och följdlagstiftning)
(prop. 2001/02:74).

Anf. 115 PER UNCKEL (m):
Fru talman! Tiden är redan sent liden på dagen på
grund av den långa och viktiga debatt vi just har haft
om ändringar av regeringsformen. Jag ska därför be
att få fatta mig extremt kort i det här ärendet. Till
skillnad från det ärende vi diskuterade nyss, där skill-
nader finns i voteringsförfarandet mellan våren och
hösten, är ståndpunkterna och ärendets karaktär de-
samma i det ärende vi nu diskuterar.
I det fallet gäller frågan huruvida det är rimligt att
nu införa begränsningar i yttrande- och tryckfrihets-
lagstiftningen. Frågan har beretts av en särskild, om-
sorgsfull utredning, den så kallade Mediegrundlagsut-
redningen, som kommit fram till att de begränsningar
i yttrande- och tryckfriheten som propositionen inne-
håller och som utskottsmajoriteten har ställt sig bak-
om inte kunnat baseras på sådan kunskap att de är
motiverade att genomföra.
Vi har för vår del tagit fasta på de invändningarna,
i synnerhet i sammanhang som dessa, där frågan
handlar om huruvida yttrandefrihets- och tryckfrihets-
förordningen ska inskränkas. Den som förordar in-
skränkningar måste ha mycket starka skäl för kravet
på sådana.
För en vecka sedan diskuterade vi ett likartat
ärende, där Moderaterna också sade nej till inskränk-
ningar därför att de skäl som motiverade sådana inte
hade en så överväldigande styrka att de ansågs böra
bryta igenom principen att man får tala, tycka och
trycka fritt.
Det är värt att understryka, fru talman, att i yttran-
defrihets- och tryckfrihetssammanhang gäller frågan
inte en enkel lämplighetsavvägning där 1 står mot 1
och 2 står mot 2. Den som vill inskränkningen måste,
som jag sagt, ha överväldigande starka skäl för att få
sin vilja igenom eftersom huvudregeln alltid är det
fria talet och det fria trycket.
Av dessa skäl, fru talman, ber jag att få yrka bifall
till den moderata reservationen och avslag på utskot-
tets förslag.

Anf. 116 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! I likhet med vad jag sade i våras i
motsvarande debatt börjar jag med att yrka bifall till
förslagen i konstitutionsutskottets betänkande nr 8,
som är betitlat Yttrandefrihetsgrundlagen och Inter-
net och som handlar om en mer teknikoberoende
grundlagsreglering av yttrandefriheten.
Vi förde den debatten i kammaren under en av
riksdagens sista försommarveckor. Några av de ar-
gument som kommer fram i dag är givetvis av likar-
tad karaktär som då men ska icke desto mindre ven-
tileras.
Det första förslaget handlar praktiskt om att fler
opinionsbildare som är verksamma över det interna-
tionella datanät som kallas Internet ska kunna söka
och förhoppningsvis erhålla frivilligt grundlagsskydd
genom yttrandefrihetsgrundlagen. Samma regler ska
alltså kunna tillämpas för sådana opinionsbildare,
enskilda såväl som organisationer, som nu gäller för
tidningar och tidskrifter, vilka ju har sitt skalskydd
genom tryckfrihetsförordningen. Detta är en mycket
väsentlig utvidgning av yttrande- och tryckfriheten i
dess grundlagsskyddade mening.
Lagförslaget borde i allt väsentligt värma dem
som värnar yttrande- och tryckfriheten och vars hjär-
tan klappar för den som står staty här i närheten, Lars
Johan Hierta. Han var den kanske främste av de
svenska tryckfrihetsförkämparna i historisk tid.
Ett andra förslag i samma anda, det vill säga för
en mer teknikoberoende lagstiftning, innebär att det
automatiska grundlagsskydd som traditionella mass-
medieföretag åtnjuter för sina databasverksamheter
utvidgas till att omfatta nya tekniker, till exempel det
som vi kallar print on demand eller på svenska be-
ställtryck.
Till just detta, fru talman, vill jag återkomma lite
senare i mitt anförande därför att jag vet att det finns
de som anar oråd i färdens riktning på grund av denna
ändring. Det finns ett antal författare, förlagsredaktö-
rer och direktörer som har uttryckt en oro.
Ett tredje förslag innebär en förändring av etable-
ringsfriheten för kabel-TV-företag eller rättare sagt en
utvidgning av den så kallade must carry-principen
innefattande att kabel-TV-nätägare måste ta större
konsumenthänsyn. Jag betraktar detta som en vidgad
yttrandefrihet, men andra tycker att det är en in-
skränkning av yttrandefriheten eftersom nätägaren
icke helt allena äger rätt att bestämma vilka TV-
program som den ska sända ut till våra hushåll. Också
de som bor i våra hus och tar emot kabel-TV ska
kunna få säga sin mening om vilket utbud som ska
gälla.
Genom det fjärde och sista förslaget utvidgas den
så kallade brottskatalogen i tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen precis på det sätt som
ordföranden Per Unckel nyss komprimerat uttryckte.
Det syftar till att täppa till de hål som alldeles klart
finns i den här brottskatalogen. Det kunde vi se i det
så kallade Aftonbladetmålet för två år sedan.
Grunden är ju följande. Det ska inte vara möjligt
att rikta hot mot enskilda personer genom grundlags-
skyddade medier samtidigt som detta är straffbart ute
i det öppna civila samhället. Det ska inte vara möjligt
att beröva eller försöka beröva enskilda människor
deras frihet eller rättigheter genom att utöva hot i
grundlagsskyddade medier, för det är inte tillåtet i
samhället i övrigt.
Men det visar sig att detta i dag är möjligt. Därför
har Mediegrundlagsutredningen mycket noggrant
övervägt den här frågan. Jag måste här erkänna att jag
tillhörde dem som slutgiltigt i utredningen landade på
samma ståndpunkt som Per Unckel nyss redogjorde
för, ett minimalistiskt synsätt. Jag hade vid det till-
fället inte tillräckligt starka skäl som talade för den
mycket kraftiga utvidgningen av brottskatalogen i
fyra nya paragrafer.
Rent teoretiskt innebär det naturligtvis en utvidg-
ning av brottskatalogen och i någon mening en in-
skränkning av yttrande- och tryckfriheten, dock inte i
praktiken. Merparten av våra medier och av våra
tryckta tidningar och tidskrifter sköter det här alldeles
utomordentligt genom den självcensur som de har
anammat och utvecklat genom årtionden. Merparten
av våra tidningar behöver inga fingervisningar från
någon lagstiftare på det här området, möjligen bort-
sett från Aftonbladet i just det berörda fallet.
Men det är ändå så att vi föreslår en utvidgning av
ensamansvaret. Vi gör det möjligt för de enskilda
organisationer som vill ha det att söka och få skydd
av TF och YGL över nätet. Det innebär att kanske
många tusen nya publicister dyker upp och ska bära
ensamansvar och tillämpa självcensurregler som de
inte har någon egen erfarenhet av.
Det är här de nya fakta kommer som gjort att jag
så småningom ändrar mig. Jag har bland annat tagit
del av Brottsförebyggande rådets och Säpos nya re-
gistreringsjournaler över den typ av brott som det
handlar om: olaga hot, hot mot tjänsteman - allt det
som ni känner till och som olika nazistiska, fascistis-
ka, kommunistiska och kriminella organisationer
använder sig av i sina bulletiner, pamfletter och för-
sök att få ut sitt budskap.
Det kan vara hot riktat mot enskild person: Var
tyst, annars dödar vi dig! - Ungefär så har det sett ut.
Eftersom de här brotten har ökat i det civila sam-
hället är naturligtvis sannolikheten ganska stor att de
kommer att överföras till de nya medierna. Därför är
tanken den att de inte ska ha denna frihet och att vi
ska se till att Justitiekanslersämbetet håller ett öga på
dessa nya publicister.
Jag vet att Per Unckel och jag har haft en ganska
likartad minimalistisk syn på de här sakerna och i
grunden är överens om att man ska ha mycket starka
skäl för att genomföra en utvidgning av brottskatalo-
gen. Men just som jag har sagt finns det starka skäl
för detta eftersom vi vill att många fler ska komma att
bli ensamansvariga utgivare av nya medier över nätet.
Därför har jag för min del ändrat mig i den frågan.
Jag kan erinra kammaren och även Per Unckel om att
Moderaternas företrädare i utredningen, den utomor-
dentligt stabile före detta hovrättspresidenten från
Sundsvall och före detta justitieministern Håkan
Winberg, hade samma åsikt i utredningen som jag nu
företräder. Båda partier har nu tydligen ändrat sin
position 180 grader. Och det kan man göra om man
har starka skäl och får nya argument, vilket jag har
fått.
Fru talman! Så vill jag avsluta med att kort säga
något om detta nya som har inträffat, och jag riktar
mig mot dem som nu känner oro över att print on
demand förflyttar ensamansvaret från författare till
förläggare. Det förhållandet råder redan. När författa-
re låter sina alster ges ut på cd-rom, som ljudbok eller
låter delar av sina böcker publiceras på nätet läggs
därmed ansvaret över på förläggaren i juridisk me-
ning, och det har inte medfört någon komplikation
fram till nu. Jag förstår inte varför detta skulle bli en
komplikation.
Det kan möjligen vara så att man känner oro över
att förläggaren kommer att ändra i texter eftersom
print on demand-exemplar läggs ned i en databas där
den enskilde kan hämta enstaka exemplar. Men det
kan man civilrättsligt förekomma genom att parterna
gör upp sinsemellan, i varje fall som vi ser det. Jag
bedömer denna risk som ytterligt minimal, och jag
bedömer oron som överdriven.
Fru talman! Därmed har jag redogjort för de fakta
och argument som delvis är desamma som i våras och
lagt till några nya argument. Naturligtvis yrkar jag
bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 117 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Folkpartiet liberalerna konstaterar
med glädje att de förslag som vi nu ska ta ställning
till innebär att olaga hot kriminaliseras som yttrande-
och tryckfrihetsbrott. Detta har vi länge önskat. Där-
för hyser jag inte den tvekan som Kenth Högström
just redogjorde för här i talarstolen. Men jag tycker
att Kenth på ett mycket bra sätt har förklarat varför
olaga hot ska kriminaliseras som yttrande- och tryck-
frihetsbrott.
Fru talman! Det är naturligt för oss liberaler att de
nya sätten att kommunicera ges samma grundlags-
skydd som de kommunikationsformer som redan i
dag skyddas av tryckfrihets- och yttrandefrihets-
grundlagarna. Förutom att det fria ordet ska ges
grundlagsskydd oavsett vilket medium som används
för kommunikation är det en viktig demokratisk prin-
cip att yttrandefriheten gäller för alla, alltså även för
resurssvaga grupper och mindre etablerade röster i
samhällsdebatten. Den nya teknik som vi nu ser ger
goda förutsättningar för detta.
Kretsen av aktörer som omfattas av databasregeln
föreslås nu av utskottet utökas till att även gälla före-
tag med verksamhet för yrkesmässig framställning av
tryckta och därmed med tryckfrihetsförordningen
jämställda skrifter - bokförlag och tryckerier.
Databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen ger ett
skydd för överföringar från databaser när upplysning-
ar tillhandahålls allmänheten och sker på särskild
begäran. Det är detta som kallas print on demand
eller beställtryck. Vi i konstitutionsutskottet har för-
sökt att hitta ett bra svenskt ord för detta, men tyvärr
har vi nödgats konstatera att ibland är engelskan tyd-
ligare. Denna regel gäller i dag bland annat för tradi-
tionella massmedieföretag. Andra aktörer än de om
räknas upp i databasregeln föreslås nu få ett frivilligt
grundlagsskydd enligt databasregeln.
Folkpartiet menar att regeringen på denna punkt
borde ha valt en annan juridisk teknik än utgivnings-
bevis för att undvika onödig byråkrati och för att på
ett enkelt sätt ge fler Internetanvändare grundlags-
skydd för sina meddelanden. Ett sätt vore att tillämpa
ett slags stencilregel som motsvarar den som redan i
dag finns i tryckfrihetsförordningen. Enligt denna
bestämmelse får en skrift fullt grundlagsskydd om
den är försedd med beteckning som utvisar att den är
mångfaldigad, är försedd med tydliga uppgifter om
vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år
för mångfaldigandet. En motsvarande regel skulle
mycket lätt kunna tas in i yttrandefrihetsgrundlagen.
Den som vill organisera ett öppet diskussionsfo-
rum på Internet kan fördela ansvaret för inläggen till
upphovsmännen genom att se till att dessa identifieras
antingen direkt i varje inlägg eller genom en hyper-
länk till en presentation. Också det absoluta förbudet
mot att andra än databasinnehavaren ges möjlighet att
påverka dess innehåll innebär enligt min uppfattning
en onödig inskränkning av skyddet för yttrandefrihe-
ten.
Genom att välja den lösning som Folkpartiet för-
slår kan en både krånglig och mycket kostsam byrå-
krati undvikas, samtidigt som grundlagsskyddet
kommer oändligt många fler Internetanvändare till
godo. Dessutom slipper medborgarna vända sig till en
myndighet för att ta till vara sina rättigheter, vilket
kan uppfattas som mycket olustigt i dessa samman-
hang. Många Internetanvändare vill göra det så enkelt
som möjligt för sig.
Fru talman! En sak till: Svenska medborgare och
svenska juridiska personer har enligt yttrandefrihets-
grundlagen grundlagsskyddad rätt att sända ljudradio
eller TV med hjälp av elektromagnetiska vågor som
är bundna till en ledare. Genom den så kallade must
carry-principen är denna etableringsfrihet begränsad
så att nätinnehavare är skyldiga att tillhandahålla
utrymme i nätet för bland annat Sveriges Televisions
och TV 4:s sändningar.
Nu föreslår regeringen att etableringsfriheten för
trådsändningar enligt yttrandefrihetsgrundlagen ska
inskränkas. Genom bestämmelser i lag ska det kunna
föreskrivas för nätinnehavaren att det ges utrymme
för överföringar i den utsträckning som det behövs
med hänsyn till konkurrensintressen eller allmänhe-
tens intresse av tillgång till sådana överföringar. Detta
innebär en begränsning av etableringsfriheten, anser
vi.
Etableringsfriheten begränsas vidare genom lag-
bestämmelser som ska tillförsäkra tittare och lyssnare
att få inflytande över programvalet. När det gäller det
senare menar Folkpartiet att även om det är ett gott
syfte - att ge människor som tittar på TV eller lyssnar
på radion större inflytande över programvalet - är det
vi ändå väldigt tveksamma till om det bör genomfö-
ras. Detta innebär i praktiken en begränsning av
nätinnehavarens möjlighet att förfoga över sin egen
produkt, men eftersom den tekniska utvecklingen på
detta område går snabbt borde man kunna lösa pro-
blemet utan en så pass drastisk åtgärd som en grund-
lagsändring.
Fru talman! Trots denna invändning yrkar jag bi-
fall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 118 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag vill kommentera två punkter i
Helena Bargholtz anförande, inte kritisera och inte
heller polemisera men kommentera.
Den första punkten gäller avvägningen mellan
stencilregelns möjligheter och det förslag om utgiv-
ningsbevis som vi nu har landat på.
Kommittén övervägde detta ganska noga eftersom
Folkpartiets representant i utredningen var övertygad
om att stencilregeln skulle vara mycket bättre och
enklare. Men den överväldigande majoriteten i kom-
mittén kom fram till att stencilregeln ger ett svagare
grundlagsskydd. Den ger inte samma möjligheter att
hålla ordning och reda på det som man vill bedriva
opinion kring. Justitiekanslersämbetet som ska hålla
ett vakande öga över de tryckta medierna - nu är ju
inte Internet ett tryckt medium i vanlig mening - och
det signalerade ordet behöver någon typ av begränsad
zon när man börjar med detta. Så stor tröskel är det
inte att ansöka om ett utgivningsbevis till Radio- och
TV-verket och betala de 2 000 kronorna för att få
detta stora skydd som TF och YGL innebär.
Det andra som jag skulle vilja kommentera är in-
skränkningen i kabelägarnas rättigheter - ja, det är
riktigt att det är en inskränkning i så måtto att man
utvidgar konsumentmakten. I vart fall gör man det
möjligt för abonnenter och TV-tittare att föra fram sin
mening om vad som ska komma ut genom signalen i
väggen.

Anf. 119 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! När det gäller frågan om stencilregel
kontra utgivningsbevis tog Kenth Högström upp en
viktig sak som jag glömde att säga, nämligen att ett
utgivningsbevis kostar pengar. 2 000 kr nämnde
Kenth Högström. Vi vet inte hur mycket, men att det
kommer att kosta pengar och att man måste vända sig
till en myndighet, Radio- och TV-verket, är ostridigt.
För många av dem som vill starta webbtidningar,
ofta ungdomar som vill producera på Internet, är det
ingen låg kostnad att betala 2 000 kr för ett utgiv-
ningsbevis. Det är möjligt att det blir så att det måste
förnyas med jämna mellanrum. Det är dessutom
krångligt. Man ska fylla i blanketter, och vi vet ju hur
tråkigt och jobbigt det är många gånger. Många in-
vandrarorganisationer och andra som vill starta
webbtidningar kanske kan se det här som en extra
krånglig byråkrati. Jag bedömer att stencilregeln ger
ett tillräckligt grundlagsskydd.
Nu kastar jag ut en idé här. Vad skulle Kenth
Högström tycka om att det vore möjligt att välja om
man vill tillämpa stencilregeln eller utgivningsbevis-
förfarandet beroende på hur starkt grundlagsskydd
man känner att man vill ha? Det kanske kunde vara
en valmöjlighet.
När det gäller inskränkningen av konsumentin-
flytandet över radio- och tv-programmen kan jag
hålla med om att det ligger vissa kloka saker i detta.
Men varför måste man ta in det i en grundlagsänd-
ring? Vi tycker att man borde kunna lösa det här på
ett tilltalande sätt utan att behöva gå via grundlagen,
som ju ändå är en stor och tung lagstiftning.

Anf. 120 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Det sista är alldeles omöjligt eftersom
must carry-regeln, yttrandefriheten och tryckfriheten
är grundlagsfästa. Vill man förändra nätägares rättig-
heter eller skyldigheter eller inskränka desamma
måste det ske inom grundlagens ram. Det är alldeles
klart. Det är en tyngre och mer komplicerad process,
javisst, men det är vi ju medvetna om. Det är därför
som vi nu återkommer till den här debatten från i
våras. Där finns det alltså inga genvägar.
Som svar på den första frågan, huruvida stencilre-
geln ska användas i stället för utgivningsbevisförfa-
randet, har utredningen presenterat ett antal övervä-
ganden, motiv och argument för att man nu ska börja
med utgivningsbevissteget snarare än stencilregeln.
När man inför en så pass vidgad rätt att delta som
opinionsbildare med skydd av YGL och TF tycker jag
att det är bra att börja med lite ordning och reda och
en hyfsad tröskel. Även om priset kanske inte blir
2 000 kr utan 700 kr, vad vet jag, får man i vart fall
tillämpa ansökningsförfarandet och därmed leva un-
der JK:s övervakning. Låt oss börja här, så får vi se
hur det utvecklas.

Anf. 121 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Fru talman! Kenth Högström och jag är inte över-
ens här. Jag vill inte föregripa en kommande talare,
nämligen Ana Maria Narti, som kommer att berätta
att det finns fler skäl till att det är betydligt bättre att
tillämpa stencilprincipen än utgivningsbevis.

Anf. 122 TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! I förra veckan behandlade KU här i
kammaren frågan om en begränsning av yttrande- och
religionsfriheten då vad gällde att uttrycka missakt-
ning i fråga om homosexuell läggning. Enligt min
mening gjordes det utan att det klargjordes var dessa
gränser ligger och hur termen missaktning ska tolkas,
för varje begränsning av yttrandefriheten är mycket
vansklig, och inget som inte av absolut tvingande skäl
måste begränsas ska begränsas.
I dag handlar ärendet, KU8, primärt om att i stäl-
let utvidga det automatiska grundlagsskyddet som
traditionella massmedieföretag åtnjuter för sina data-
basverksamheter till att också omfatta nya tekniker
som print on demand, som vi hört nämnas, att till
kategorin massmedieföretag lägga företag som yr-
kesmässigt framställer tryckta skrifter, såsom bok-
förlag och tryckerier, liksom att privatpersoner ska
kunna få ett frivilligt grundlagsskydd för motsvarande
verksamheter. Detta innebär ett förstärkt grundlags-
skydd för yttrandefrihet via Internet, där den vikti-
gaste punkten just är det frivilliga grundlagsskyddet
enligt databasregeln.
Nu tydliggör vi grundlagsskyddet. Om man regist-
rerar sin hemsida, får ett utgivningsbevis och anger
ansvarig utgivare, har man därmed samma grundlags-
skydd som om innehållet skulle spridas på annat sätt,
till exempel via skrift.
Vi kristdemokrater har påtalat att risken finns att
kostnaden för detta utgivningsbevis för hemsidorna
läggs för högt. Siffran 2 000 kr har nämnts, och den
är säkert tio gånger så hög som en vanlig Internetan-
vändare tycker är rimligt. Kostnaden kan absolut inte
ligga på 2 000 kr om det här ska få ett allmänt ge-
nomslag. En bråkdel av denna kostnad, det absoluta
självkostnadspriset, är det rimliga.
För övrigt har KU i sina tidigare skrivningar på-
pekat att den fria åsiktsbildningen är en utgångspunkt
vid utvidgningen av det grundlagsskyddade området,
vilket i sin tur innebär förbud mot hindrande åtgärder,
och det skulle en hög registreringskostnad vara. Det
får aldrig vara så att yttrandefriheten heter pengar.
De nya reglerna tar också bort den gråzon som va-
rit i fråga om ifall den nuvarande databasregeln om-
fattar uppdaterade artiklar på Internet. De blir alltså
inte dubbelproducerade. Nu försvinner alltså den här
gråzonen.
I konsekvens med att material som publiceras på
Internet grundlagsskyddas utvidgar vi också brott-
skatalogen för olaga hot, så att inte hot via Internet
skulle kunna bli skyddat och fredat på ett sätt som
inte hot i en skrift skulle varit. Det anser vi kristde-
mokrater vara väl befogat.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget till
beslut i betänkande KU8.

Anf. 123 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Jag tackar för att Centerpartiet fick
möjlighet att byta ledamot för detta anförande då den
förra debatten blev så långvarig. Med anledning av
detta ska jag fatta mig kort.
Centerpartiet hade i våras i samband med det
första beslutet två reservationer till dåvarande betän-
kande, en reservation som berörde ett frivilligt
grundlagsskydd enligt databasregeln och en med
anledning av den fortsatta utvecklingen när det gäller
tryck- och yttrandefrihetsrättsliga system.
Den del som vi avvisade under punkten om det
frivilliga grundlagsskyddet berörde utgivningsbevis
för enskilda när det gällde både kostnad och godkän-
nande. Vi uttryckte vår tveksamhet till en ordning där
människor som känner att de har små ekonomiska
marginaler skulle tvingas överväga om de ska söka ett
utgivningsbevis till en högre kostnad för att våga yttra
sig på Internet. Vi var också tveksamma till förfaran-
det att enskildas yttrandefrihet ska avgöras genom ett
godkännande från någon myndighet.
Den andra reservationen berörde Centerpartiets
ambitioner att utvidga yttrandefriheten så att den
individualiseras tydligare.
Efter en samlad bedömning, så här inför andra
omgången och andra beslutsförfarandet, ser vi dock
inte att Centerpartiets reservationer står i motsatsför-
hållande till den utveckling som dock är positiv och
som den här grundlagsförändringen står för. Vi ansåg
det inte vara försvarbart att följa upp våra reservatio-
ner så att det därmed skulle bli avslag på betänkandet.
Vi avser i stället att återkomma med innehållet i dessa
reservationer vid senare tillfälle, då det också har
givits möjlighet att faktiskt utvärdera de förändringar
som nu genomförs med denna grundlagsförändring.
Vi yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 124 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag noterar med tillfredsställelse att
Åsa Torstensson nu ansluter sig till hela förslaget och
inte yrkar bifall till sin reservation. En del av den
reservationen, som Centern mycket riktigt pläderade
för i våras, är också en tankegång som vi har i det
förra utskottsbetänkandet, nämligen: Se nu framåt! Vi
uppmanar ju faktiskt regeringen att titta mycket noga
på den otroligt snabba tekniska utveckling som medi-
erna just nu genomgår och den konvergens som up-
penbarligen förestår.
Därför har vi uppmanat regeringen att följa frågan
- kanske genom en särskild parlamentarisk delegation
eller på annat sätt. Det gäller också den fråga som Per
Unckel och jag ventilerade, nämligen utvidgningen
av brottskatalogen och dess effekter på de nuvarande
medierna, de som redan har utgivningsbevis. Därför
är det väldigt viktigt att vi i dagens protokoll också
markerar att utskottet har varit enigt när det gäller
adressen till regeringen om fortsättningen. Därför
menar jag också att en del av den här reservationen,
som Åsa Torstensson pläderade för i våras, på ett sätt
är tillgodosedd i den här skrivningen.

Anf. 125 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Det är också tacksamt att Kenth Hög-
ström bekräftar Centerpartiets ambitioner att med
hjälp av den nya tekniken stärka enskilda människors
möjlighet att med hjälp av ny teknik vara med och
aktivt verka i det demokratiska samtalet. Här har vi
det nya mediet, Internet, där var och en av har ett
tydligt redskap. Det ger en möjlighet att stärka indi-
videns chanser att yttra sig och att stärka det demo-
kratiska arbetet.

Anf. 126 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Den bekräftelsen tror jag redan att ni
har fått på era datorer de senaste veckorna. Vi är ju
överösta av e-postmeddelanden som försöker få oss
att ändra uppfattning. Det var så inför förra onsda-
gens beslut, om utvidgningen av hetslagen i brott-
skatalogen, och det har varit så inför dagens beslut
om riksdagens sätt att umgås med EU. Så nog sjutton
har folk hittat tekniken att komma fram för att över
nätet försöka påverka oss. Det är en enorm omfatt-
ning av detta i dag jämfört med hur det var i fråga om
brev.
Men vad Centerns syftar till är väl en mer indivi-
dualiserad grundlagsskyddad rätt. Det är givetvis
något mer komplicerat. Det är därför vi, i vårt betän-
kande från i våras, har pekat på detta till regeringen
och sagt att nu måste det till ett starkt tankearbete om
hur det här ska fortsätta, hur det ska utvecklas och hur
det ska kontrolleras.

Anf. 127 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Nu är det kanske inte den ensidiga
kommunikationen med att påverka oss här i kamma-
ren via Internet som är höjden av demokrati. Det är
det samlade samtalet, där man individualiserar rättig-
heterna och tydliggör detta i yttrandefrihetsgrundla-
gen eller i regeringsformen, som vi har lyft upp och
vill återkomma med.

Anf. 128 GUSTAV FRIDOLIN (mp):
Fru talman! Jag tänkte börja med att likt en del
andra talare uttrycka uppskattning, detta gör jag å
Miljöpartiets och mina egna vägnar, för att det i
tryckfrihetsbrotten också inkluderas olaga hot, hot
mot medborgerlig frihet etcetera. Det är någonting
som vi tycker är mycket bra.
Jag skulle också vilja uttrycka uppskattning över
att vi nu kan få en grundlag som också inbegriper
många delar av den nya tekniken och det flöde av
nyheter och information som finns på Internet. På
samma sätt uppskattar vi att grundlagsskyddet genom
den här propositionen, det här betänkandet, faktiskt
utökas och att skyddet kommer att inkludera fler.
Med det sagt ska det också sägas att det finns en
del kritik. Det finns en del saker som behöver sägas.
Vi känner ibland ett visst behov av problematisering
vad gäller till exempel förläggarens och författarens
roll. Precis som Högström var inne på är det ett pro-
blem som egentligen är större än de ändringar som vi
gör i dag och som redan till stora delar finns.
Vi känner också att det finns ett problem kring de
här utgivningsbevisen, framför allt kring de stycken
som innebär att en myndighet ska godkänna det ut-
ökade grundlagsskyddet och att det på något sätt
blandas in pengar i systemet, något som principiellt är
värt att ifrågasätta men som inte är argument nog för
att förkasta hela betänkandet.
Särskilt känner vi att det finns en del kritik, och
det är det jag skulle vilja uppehålla mig vid, som vi
också drar fram i vårt särskilda yttrande, kring ut-
vecklingen av yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfri-
hetsförordningen. Vi känner att den komplexitet som
den här debatten, det här meningsutbytet, faktiskt är
ett bevis på, och som också den här propositionen och
betänkandet är ett bevis på, innebär att vi snart börjar
tappa förmågan att egentligen se vad de här lagarna
betyder i alla avseenden.
Den snabba utveckling som sker inom det område
som är intressant i dag, Internet, påkallar om något att
vi faktiskt måste ha en bred utredning av såväl YGL
som TF för att se hur man kan göra dem så lättförstå-
eliga och tillgängliga som möjligt. Den utformning
som finns av dessa lagar i dag anser inte vi, med
tanke på deras komplexitet, deras terminologi och
deras teknikberoende, uppfyller de önskvärda krav
som borde finnas på läsbarhets- och läsförståelsein-
dex. Det är viktigt ur demokratisk synvinkel. Det är
viktigt för att nå tillgänglighet.
Därför kräver vi, och det är någonting som vi har
sagt genom hela processen, att man har en bredare
utredning. Tack vare det beslut som vi i dag fattar
sänds också, genom debatten, en signal till regeringen
om att man behöver den här breda utredningen där
man gör en total översyn av tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att fullständigt
och förutsättningslöst utreda behovet av förändringar.
I utredningsförslaget bör också ingå att ta ställning till
att lämna förslag till en grundlag som reglerar tryck-
och yttrandefrihetsområdet i syfte att uppnå en
grundlagsreglering av området som svarar mot den
föreliggande mediala och tekniska utvecklingen samt
utvecklingen på det mediala och tekniska området.
Med det sagt vill jag återgå till det som jag börja-
de med att säga: Att Miljöpartiets grupp yrkar bifall
till förslaget i det liggande betänkandet. Vi har den
här skepsisen. Vi har det ifrågasättande som jag också
har markerat under mitt anförande. Men på det stora
hela anser vi att det här är ett betänkande som riksda-
gen bör bifalla. Å den gröna gruppens vägnar yrkar
jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på
reservationen.

Anf. 129 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Om jag förstår den här debatten rätt, i
förhållande till förmiddagens debatt, har tonläget
mjuknat på ömse håll. Så många uppskattande ord har
jag nästan inte hört från Gustav Fridolin sedan han
debuterade i kammaren. Jag får väl känna mig riktigt
smickrad å utskottets vägnar.
Men det finns en sak i det som Gustav tar upp,
och som hans företrädare Per Lager också tog upp i
vårriksdagen, som jag tycker att man ska stanna upp
vid och reflektera över. Det är den framtida reforme-
ringen av yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihets-
förordningen i förhållande till, och i ljuset av, den
mycket snabba tekniska utvecklingen och den mycket
snabba utveckling som sker på konvergensens områ-
de. Det gäller kanske också känslan av att det här är
så oerhört komplext. Det står inte riktigt i samklang
med dagens sätt att vara och att umgås över nätet.
Om vi hade fört fram detta till regeringen i våras
och hade sagt att det behövdes ett nytt stort tankear-
bete hade vi kanske fått gehör för det. Det behövs
kanske inte just nu, när vi sätter dessa nya företeelser
i sjön, men lite längre fram.
Jag säger detta när jag ser att ordföranden i ut-
skottet, Per Unckel, står i kammaren. Han var med i
den senaste mycket stora utredning som banade väg
för yttrandefrihetsgrundlagen, och han var även med i
diskussionerna om medborgerliga fri- och rättigheter
på 1970-talet.
Från tid till annan finns det anledning för en rege-
ring, oavsett vilken det är, att reflektera över hela
reformverket. Det är snart 20 år sedan utredningen
slutförde sitt arbete och blev grundlag 1990/91. Här
kan det behövas reflexion, tankearbete och nytt utre-
dande, och jag hoppas att regeringen ser det utskottet
har skrivit och hör och förstår av denna debatt att vi
är angelägna.

Anf. 130 GUSTAV FRIDOLIN (mp) re-
plik:
Fru talman! Tack, Kenth Högström. Jag får väl
gratulera Kenth om han känner sig smickrad av mitt
anförande, men jag kan försäkra honom om att det
inte alls var meningen.
Däremot ville jag framföra den kritik vi har men
också de positiva saker vi ser med det här lagförsla-
get. Vi tycker nog att de diskussioner som har förts på
förmiddagen och den diskussion som vi för nu är av
lite olika karaktär.
Jag noterar med nöje att även Kenth Högström
anser att det behövs en bredare utredning - att vi
någonstans måste se hur arbetet med yttrandefrihets-
grundlagen och tryckfrihetsförordningen fortskrider
och hur det kan följa en utveckling som går så snabbt
att vi när saker och ting ska in i grundlagen inte vet
när ändringarna blir omoderna. Utvecklingen har
börjat skena.
Då måste vi ha en ny utredning, en ny yttrandefri-
hetsgrundlag och en ny tryckfrihetsförordning. Det
enda där vi skiljer oss åt är möjligen det som gäller
tidpunkten när detta ska sätta i gång. Jag vill ha det så
snabbt som möjligt och Kenth anser att det möjligen
bör vänta något.

Anf. 131 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Detta med den exakta tidpunkten är
det svårt att ens tycka till om - om det ska ske inom
den kommande mandatperioden eller senare. Det har
ju Miljöpartiet alla möjligheter i världen att påverka i
det samarbetsavtal vi har. Men det är inte det som är
frågan.
Om en sådan utredning skulle tillsättas för att i vi-
dare mening gå igenom dessa bägge stora grundlagar
borde också frågan prövas om det är möjligt att för-
ena de båda grundlagarna till en, det vill säga tryck-
frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Jag vet att den utredning som Per Unckel - och ingen
annan här i kammaren - satt med i, och som vår
kanslichef Bertil Wennberg var huvudsekreterare för,
så småningom kom fram till att det inte gick att för-
ena dessa två. Tryckfrihetsförordningen bärs upp av
sådana portalparagrafer, och tidningsutgivare, redak-
törer, förläggare och andra vill inte att man ska blan-
da ihop deras gamla hederliga tryckfrihetsförordning
med de nya mediernas förordning.
Med tiden som går tycker jag att man någonstans
borde kunna säga att detta ska ses över igen, och man
ska se om det inte går att förena dessa två grundlagar.
Varför inte? Ett tips till Gustav Fridolin skulle kunna
vara att använda sin talekonst i förhandlingarna, så
kanske vi får i gång en sådan utredning under man-
datperioden.

Anf. 132 GUSTAV FRIDOLIN (mp) re-
plik:
Fru talman! Tack, Kenth Högström.
Tyvärr! Det samarbetsavtal som finns mellan
Miljöpartiet och Socialdemokraterna och där också
Vänsterpartiet är med innehåller 121 punkter, och där
tas inte detta upp. Men det finns ingenting som säger
att inte vi som konstitutionsutskottsledamöter kan
komma samman för att se till att få till stånd den här
utredningen. Om det var en inbjudan jag anade nå-
gonstans mellan orden tackar jag varmt. Då kanske vi
kan slå våra talekonster - eller åtminstone våra hjär-
nor - ihop.
Det ska också sägas att jag och Miljöpartiet, pre-
cis som Kenth Högström, har funderingar kring att
den utredning som kommer ska behandla frågan om
man kanske kan slå ihop de två aktuella grundlagar-
na. Men det är ett stort utredningsarbete som måste
göras, och där vill vi inte lämna några förhandsbe-
sked nu. Men det är viktigt att frågan ställs, och det är
viktigt att utredningen görs - dels eftersom det är
mycket komplexa lagar som någonstans måste finnas
och någon måste reglera och ta upp de områden som
finns och berörs, dels eftersom det finns väldigt vikti-
ga krav på tillgänglighet och läsförståelseindex.

Anf. 133 ANA MARIA NARTI (fp):
Fru talman! Det har varit en mycket lång debatt-
dag, och jag misstänker att konstitutionsutskottets
ledamöter har lite svårt att koncentrera sig.
Jag ska försöka att tala vardagsspråk. Jag hade
hjälp i bearbetningen av de här frågorna av två nion-
deklasselever, som just nu är prao på Folkpartiets
kansli och som ville förstå vad vi håller på med, och
det tvingade mig faktiskt att komma ned till vardags-
språket. De texter vi diskuterar är mycket komplice-
rade, och man riskerar när man diskuterar dem att gå
vilse i labyrinten av alla juridiska fall som tas upp.
Men vad är det som vi diskuterar? Vi diskuterar
möjligheter att organisera kommunikation i stor skala
mellan människor. De lagar som nu kommer att antas
är mycket välkomna därför att de kommer att inne-
fatta också nya medier i den här skyddade ytan där
man vet hur saker och ting fungerar.
Det finns ändå en del i kommunikationsprocessen
som inte faller under de här lagarna utan under andra
lagar. Det är den del som har med upphovsrätten att
göra. Det är därför som författare och journalister är
bekymrade. De tänker att "min text är min text" oav-
sett i vilken form - elektronisk form - den används.
Med det förfarande - nu har jag sagt ett så komp-
licerat ord som mina niondeklassare säkert inte skulle
ha svalt så lätt - och med den process som vi nu har
framför oss finns det risk att just jag som upphovs-
man, om jag inte har utgivningsbevis i handen, kan
förlora min text. Och detta gäller två stora grupper,
vars position i medievärlden i dag är mycket svag.
Alla unga skribenter befinner sig i dag i en myck-
et svag position i kommunikationsvärlden. De har
mycket svårt att etablera sig. De är mellan 23-24 och
32-33 år och lever på vikariat och korta anställningar.
De är oftast frilansare. En frilansare känner sig alltid
så svag att han eller hon har svårt att ställa hårda krav
på den som ger ut produkten. Då kan det mycket lätt
hända att medieföretaget utnyttjar de unga på ett
hänsynslöst sätt. Därför har Journalistförbundet, För-
fattarförbundet och också förläggarna haft synpunkter
på den här lagen. Det finns nämligen i dagens medie-
värld möjlighet att utnyttja produkter utan att ge upp-
hovsmannen det som upphovsmannen måste få.
Det finns också en annan grupp som står i farozo-
nen, och det är hela migrationsfolkets producenter av
text, dans eller något annat som hamnar i medievärl-
den. De kan också lätt acceptera villkor som till slut
visar sig vara mycket ofördelaktiga. Det var därför
som Journalistförbundet och Författarförbundet hade
mycket bestämda synpunkter på den här nya lagen,
vilket inte betyder att jag som folkpartist kommer att
säga nej eller yrka på någonting annat eftersom vi i
Folkpartiet tycker att det är mycket bra att man har
börjat inkludera de nya medierna, de nya kommuni-
kationssystemen i dessa grundlagar. Men det som är
viktigt att påminna om är att processen är långtifrån
avslutad och att vi i fortsättningen måste tänka på hur
dessa grundlagar i framtiden kommer att samspela
med upphovsrätten. Och upphovsrättens problematik
är också en oerhört komplicerad historia i dagens
globaliserade värld. Där kommer också väldigt
många nya juridiska komplikationer att kräva upp-
märksamhet och mycket arbete eftersom budskap
sprids så fort över hela världen och på så många olika
sätt.
Det var detta som jag ville påminna om. Och jag
är säker på att Folkpartiets förslag som finns doku-
menterat både i en reservation från förra våren och i
ett särskilt yttrande i detta betänkande ger en bättre
grund för ett fortsatt arbete med dessa frågor, och jag
yrkar bifall till det.
Det som är mycket bra i dagens diskussion är att
det finns en stor ökning inför en framtida fortsatt
analys av dessa svåra problem.

Anf. 134 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Jag valde att hålla ett anförande på
två minuter i stället för att gå upp i en replik på två
minuter därför att den fråga som Ana Maria Narti tar
upp är av den karaktär att det kan krävas ett mer hög-
tidligt sätt att bemöta eller reflektera över frågeställ-
ningen.
Det är riktigt som Ana Maria Narti säger att för-
fattare och förläggare, dock inte journalister i någon
särskild mening, har varit bekymrade över konsek-
vensen av denna lagstiftning. Det har man sett på DN
Debatt, och det har man sett i skrivelser till utskottet.
Ana Maria Narti behöver inte alls vara bekymrad
över att vi KU-ledamöter har svårt att koncentrera oss
ens efter sex timmars debatt. Vi är så vana att sam-
manträda tidiga morgnar, sena kvällar och på internat,
och det finns inga som är tvingade att sammanträda
så mycket som vi. Detta är nämligen så viktigt.
Om förläggare och författare anser sig vara myck-
et bekymrade över förlängningen i till exempel ett
print on demand-förfarande, att mitt ord blir ditt så
småningom när jag som upphovsman vill ha kvar det,
så vill jag be dem att lugna sig. Det är nämligen inte
så. Redan i dag använder sig författare av civilrättsli-
ga avtal med sina förläggare. Redan i dag kan man gå
och köpa en CD-rom eller ljudkassett på stan där
ansvarig utgivare är identisk med förläggaren och inte
författaren, trots att det är författarens upphovsrättsli-
ga verk. Därför förstår jag inte riktigt detta bekym-
mer. Författaren har upphovsrätt till sitt verk och till
sitt ord, och det kan överlåtas endast genom frivillig
överenskommelse.

Anf. 135 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Jag har skrivit avtal som författare,
och jag vet att det inte är så enkelt. Jag måste också
påminna om att Journalistförbundet har skrivit en
mycket lång och komplicerad skrivelse till Marita
Ulvskog och inte till utskottet. Det är kanske därför
som ni inte känner till det. Men där fanns denna oro
också uttryckt just när det gällde print on demand.
Det är väldigt viktigt att min text förblir min text
oavsett i vilket medium den sänds ut till allmänheten.
Och det finns en förflyttning av ansvaret, och det
finns en komplicerad relation när det gäller utgiv-
ningsbevis. Och det är där som oron kommer. I denna
fråga står jag alltså på samma sida som författarna,
skribenterna och andra som producerar budskap.

Anf. 136 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Det är synd att Journalistförbundet
inte vänder sig till utskottet som är handläggande part
eller till den minister som avgav propositionen, och
det var absolut inte Kulturdepartementet.
Journalistförbundet har varit företrätt i Medie-
grundlagsutredningen, och där har det inte funnits
några varningsklockor i just denna fråga. Därför tar
jag inte detta på riktigt samma allvar som jag tar
författarnas och förläggarnas bekymmer. Men jag tror
att de överdriver därför att ensamansvaret över texten,
det tryckta, i dag övergår till förläggaren om förläg-
garen får författarens rätt att ge ut texten på CD-rom,
ljudkassett eller på annat medium såtillvida författa-
ren inte har förhandlat fram ett annat avtalsmässigt
förhållande.
Varför har det inte varit bekymmer under alla år
som ljudkassetter, taltidningar och alla möjliga slags
nya sätt att distribuera det som författaren vill säga
har funnits? Varför skulle det kunna bli ett problem
just då print on demand-tekniken eventuellt utveck-
las? Kan Ana Maria Narti på ett begripligt sätt förkla-
ra varför ingen har reagerat under de år som relatio-
nen mellan författare och förläggare har existerat men
på annat sätt än via den tryckta boken, den som står i
hyllan eller säljs över disk?

Anf. 137 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Fru talman! Antagligen har oron inte blivit så stor
tidigare därför att dessa andra utgivningsformer hade
en mycket begränsad omfattning. Men nu när hela
medievärlden håller på att förändras så snabbt växer
oron.
Just detta att jag som skrivande människa ska be-
höva försvara mig vid varje steg och vid varje ny
distributionsform visar att min position är utsatt - att
någon kan gå in i min text, ändra, plocka bort det som
han eller hon tycker är obehagligt. Allt detta skulle få
mycket beklagliga följder.

Anf. 138 KENTH HÖGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag tackar för försöket till svar. Men
jag är inte säker på att det riktigt är med sanningen
överensstämmande när Ana Maria Narti säger att det
hittillsvarande har varit av så begränsad omfattning.
Det är inte alls sant. Det har var en mycket stor om-
fattning på utgivningen av ljudkassetter - böcker talas
alltså in på ljudkassett. Det har också varit en ganska
stor omfattning när det gäller cd-rom. Väldigt många
böcker, inte bara Nationalencyklopedin, går att köpa
på cd-rom. Det har alltså varit en stor omfattning, och
det har funnits många tillfällen att slå larm om det
hade varit problem. Nu slås det larm, och det kan
faktiskt bli ett problem i det nya print on demand.
Vi som har haft anledning att tränga djupare in i
den här frågan är till exempel Mats Einarsson och jag.
Mats är dock inte här i kammaren just nu på grund av
andra viktiga sysslor som han har att sköta. Vi säger i
ett svar till författarna och förläggarna, liksom ut-
skottet en gång gav ett svar, att vi - om nu författarna
är bekymrade över att man lägger över ensamansvaret
på en förläggare och därmed riskerar att författarna
tror att förläggaren kanske manipulerar i den text som
överlåtits - tycker, och som vi ser det finns det inga
lagliga hinder, att författarna naturligtvis ska för-
handla med förläggarna om att bibehålla ensamansva-
ret ända ut i nästa distributionsled. Det finns ingen-
ting i denna lag som säger att det är förbjudet. Tvärt-
om är det högst rekommendabelt.
Om författaren inte litar på förläggaren måste man
i avtalsform se till att behärska ensamansvaret även i
print on demand-situationen. Jag begärde talartid för
tre replikskiften just för att från denna talarstol få det
här klargjort - detta för att vi inte ska gå härifrån i
tron att det här är en ny och för upphovsmännen
skrämmande utveckling.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 7 §.)

6 § Barn i väpnade konflikter - Fakultativt
protokoll till FN:s konvention om barnets rättig-
heter

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2002/03:SoU2
Barn i väpnade konflikter - Fakultativt protokoll till
FN:s konvention om barnets rättigheter (prop.
2001/02:178).

Anf. 139 INGRID BURMAN (v):
Fru talman! I socialutskottets betänkande be-
handlas frågor om barn i väpnade konflikter. Det är
ett enigt utskottsbetänkande. Helt kort kommer jag att
lyfta fram endast två frågor som jag menar är viktiga
för det fortsatta arbetet med just frågor som rör barn
och väpnade konflikter.
Jag kan konstatera att Sverige internationellt länge
har drivit kravet att barn under 18 år inte ska kunna
rekryteras till väpnade styrkor eller vara inblandade
eller användas i väpnade konflikter.
Nu finns det alltså ett fakultativt protokoll som
vid frivillig rekrytering sätter gränsen vid minst 16 år.
Väpnade grupper som inte tillhör en stats väpnade
styrkor förbjuds att rekrytera barn under 18 år samt
att använda barn i fientligheter, alltså i strid.
Protokollet ersätter barnkonventionens gräns på
15 år. Det här är en kompromiss för Sveriges del då
det inte har gått att nå enighet om en absolut 18-
årsgräns.
Vi i Vänsterpartiet väckte med anledning av pro-
positionen en motion där vi menar att kompromissen
inte får vara slutmålet för Sveriges del. Vi vill alltså
att regeringen fortsätter att aktivt arbeta för en absolut
18-årsgräns. När vi beredde det här i utskottet fick vi
information om att detta också är regeringens ambi-
tion, även om det inte finns inskrivet i propositionen.
Det har vi och utskottet nöjt oss med. Därmed är
motionen i huvudsak tillgodosedd.
Vad vi gjorde var alltså att vi knackade på en dörr
som delvis redan var öppen. Men själv är jag för
tydlighetens skull glad över att vi i utskottet nu har
detta utskrivet och att regeringen har denna ambition.
En av de viktiga sakerna när det gäller att fortsätta det
här arbetet är ju att ambitionen måste vara att på sikt
få en absolut 18-årsgräns.
I Regeringskansliet pågår också ett arbete för att
utforma en svensk lagstiftning när det gäller rekryte-
ring av enstaka barn i 15-18-årsåldern som sker utan
olaga tvång eller genom att man vilseleder de här
ungdomarna. Det finns alltså en lucka i den svenska
lagen när det gäller möjligheten att kriminalisera
detta. Men, som sagt, detta bereds i Regeringskansli-
et.
Naturligtvis delar vi regeringens uppfattning att
det krävs en ny lagstiftning här för att upprätthålla
protokollets krav på kriminalisering. Men vi menar
också att det arbete som nu pågår även bör belysa det
faktum att vi i Sverige i dag låter 17-åringar mönstra
och att vi tillåter frivilligorganisationer att rekrytera
ungdomar till utbildning med vapen som också har
någon form av militärt syfte.
Vi vet att det är en mycket grannlaga uppgift att
utforma en sådan här lagstiftning och avvaktar därför
för närvarande besked om vad regeringen avser att
göra. Man har ju klart aviserat att man avser att hitta
en lagstiftning som kriminaliserar rekrytering av
enstaka ungdomar att delta i väpnade konflikter.
Vi menar också att det finns problem även när det
gäller mönstringsålder och annat. Men vi förutsätter
att regeringen belyser även sådant och avvaktar därför
i den delen.
Fru talman! Margareta Israelsson kommer för ut-
skottets räkning att yrka bifall till socialutskottets
förslag i betänkandet, och jag har inget annat yrkan-
de.

Anf. 140 MARGARETA
ISRAELSSON (s):
Fru talman! I dag är det en historisk dag - faktiskt
på flera sätt - och det är väldigt roligt att de båda
skälen här sammanfaller. I dag är det nämligen 13 år
sedan Förenta nationernas generalförsamling fattade
beslut om att vi skulle anta en barnens konvention, en
konvention om barnets rättigheter. År 1989 skedde
det efter långa förhandlingar, ett polskt initiativ och
mycket pådrivande av frivilligorganisationer.
Bland dem som var mycket starkt pådrivande i
den fråga som vi i dag diskuterar fanns Rädda Bar-
nen. Svenska Rädda Barnens dåvarande generalsek-
reterare Thomas Hammarberg ringde mig i septem-
ber-oktober innan jag som delegat det här året skulle
åka till FN. Det var ju extra spännande att få vara
med i de sista diskussionerna kring när Sverige och
världen skulle få den efterlängtade barnkonventionen.
Thomas Hammarberg pekade på just de frågor
som Ingrid Burman tagit upp, men främst på det fak-
tum att det i den barnkonvention som skulle antas
fanns ett undantag i just artikeln om barn i väpnade
konflikter.
Skälet för det var att många nationer ville så att
säga undanta sig den här artikeln - och det kan man
ju också göra, även om det här är ett enigt beslut -
men också att många ville kunna ställa upp på kon-
ventionen men ha en möjlighet att rekrytera personal
som var under 18 år till väpnade styrkor. Både euro-
peiska länder och andra fanns med där.
I det utskott där frågan innan den kom till general-
församlingen skulle handläggas gick diskussionens
vågor höga. Det var många som begärde tillträde till
det svenska bordet och som ville diskutera med vår
förhandlare i de här frågorna. Påtryckningarna var
starka: Nu får Sverige backa. Det här går inte. Ni kan
inte envisas med att vi ska ha en 18-årsgräns, för då
kommer det inte att bli någon konvention.
Till och med ministern, biträdande socialminister
Bengt Lindqvist, reste till New York för att vara med
under de sista dagarna. Själv fick jag resa tillbaka till
riksdagsarbetet därför att antagandet av konventionen
sköts framåt några dagar i tiden.
För 13 år sedan fick vi konventionen men med
den lilla taggen i hjärtat att det skulle vara ett undan-
tagande på en artikel. Det blev så som har refererats
av vår utskottsordförande, att man genast startade
diskussionen om hur vi ska kunna justera konventio-
nen. Jo, genom att få ett tilläggsprotokoll som tar itu
med åldersproblematiken. Då är det verkligen en god
sanning att riksdagen kommer till behandling av det
här ärendet här i kammaren på årsdagen av att vi fick
en konvention. Det känns lite som en upprättelse i
frågan.
Utskottets ordförande Ingrid Burman framförde
behovet av att fortsätta att se på realiteten av 18-
årsgränsen. Det är naturligtvis en uppgift inte bara för
oss i socialutskottet utan för hela riksdagen och för
Sverige som nation.
Regeringen har signalerat att det här är ett arbete
som behöver justeras. Det som har hänt under de här
13 åren är att Sverige - trots att vi sade när vi ratifice-
rade konventionen att vi inte behöver justera någon
lagstiftning när det gällde just väpnade styrkor - har
gjort en del förändringar. Det finns också saker som
kvarstår.
Frågan om rekrytering av väpnade styrkor av an-
nat skäl än vad som sker inom Sveriges gränser har
väckts vid tidigare tillfällen. Jag har själv varit med
på en sådan motion när det blev känt att kurdiska
PKK rekryterade unga människor i Sverige för ut-
bildning utanför landets gränser. Också den frågan är
av sådan karaktär att man behöver se vidare på den.
Jag vill sluta med att säga att det fantastiska med
barnkonventionen är att vi hela tiden flyttar fram
positionerna för svensk lagstiftning, för internationellt
samarbete men främst naturligtvis för barnens rätt.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i
dess helhet.

Anf. 141 CRISTINA HUSMARK PEHRSSON (m):
Fru talman! Varav hjärtat är fyllt talar munnen. Vi
behandlar betänkande SoU2 om barn i väpnade kon-
flikter, och det handlar om att godkänna det fakultati-
va protokollet. Utskottet är, som vi har hört, helt
enigt, och jag instämmer i Margareta Israelssons
bifallsyrkande.
Jag vill ändå passa på att göra några korta kom-
mentarer och uttrycka några förhoppningar. Mycket
har redan sagts, men jag upprepar.
Jag kan instämma i det som har sagts, att vi be-
klagar att det inte fanns något lagstiftningsförslag i
propositionen när den kom till utskottet vad gäller
kriminalisering av icke-statliga väpnade gruppers
rekrytering av barn i Sverige för att användas i fient-
ligheter utomlands. Precis som Margareta Israelsson
sade fanns ett sommarläger 1998 för kurdiska ung-
domar där PKK använde detta som en rekryteringsbas
och förde bort 17 svensk-kurdiska barn och ungdo-
mar. Strax därpå slog Rädda Barnen fast i en rapport
att man trodde att ungefär 50 barn under de aktuella
åren hade rekryterats från Sverige till strider i Kur-
distan. Samtidigt fanns det misstankar om att många
barn hade rekryterats till gerillarörelser som kämpar
mot regimen i Iran.
Dåvarande justitieministern Laila Freivalds er-
kände bristen i lagstiftningen. I samband med en
interpellationsdebatt som jag då hade med utrikesmi-
nister Anna Lindh i denna fråga påpekade jag behovet
av att snarast lagstifta om och kriminalisera detta.
Tyvärr har vi inte ännu så länge, fastän det har gått så
många år, inte sett någon lagstiftning. Det är min
absoluta förhoppning att man nu verkligen jobbar
med detta och snarast kommer med en lagstiftning.
Utskottet är enigt, och det blev en skarpare for-
mulering i betänkandet, delvis i enlighet med motion
SoU2 från Moderaterna om att regeringen inte bara
snarast utan skyndsamt ska återkomma. Det handlar
inte om år nu utan om månader. Precis som Ingrid
Burman sade finns det fler frågor att titta på, bland
annat mönstringsåldern och 18-årsgränsen.
Avslutningsvis, fru talman, gläder jag mig natur-
ligtvis åt det här protokollet, inte minst mot bakgrund
av att Sverige 1998 i samband ILO-konferensen valde
att stödja USA och Storbritannien när det gällde
tvångsrekrytering av barnsoldater. Det fanns andra
länder - Uruguay, Frankrike, afrikanska stater, Norge
och Danmark - som ville ha en absolut 18-årsgräns.
Men där sviktade vi. Där var det svåra förhandlingar,
jag är medveten om det. Men nu har det här fakultati-
va protokollet återställt balansen. Sverige ligger i
täten för att införa barnkonventionen och arbeta med
den. Så ska vi göra också i framtiden.

Anf. 142 MARGARETA ISRAELSSON (s)
replik:
Fru talman! Det är inte alls menat som någon re-
plik. Låt mig bara säga att i den fråga som Cristina
Husmark Pehrsson tar upp, rekryteringsfrågan och
lagstiftningsbehovet, förhåller det sig så att det är lite
delikat att hitta rätt formulering i lagstiftningen för att
kunna markera att det har funnits någon form av ola-
ga tvång i rekryteringen. Det främsta skälet till att
frågan nu ligger för debatt är att vi tycker att det är
viktigt att Sverige, som Cristina Husmark Pehrsson
sade, går i bräschen och markerar att det här är nå-
gonting som vi vill ska vara synligt. I och med att vi
ratificerar det ber vi regeringen att återkomma med
lagstiftningen. Jag tror att det principiellt är riktigt att
i det här fallet gå den vägen.

Anf. 143 CRISTINA HUSMARK PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Det är inte så mycket av en replik-
kommentar från mig heller, utan jag vill mer uttrycka
en förhoppning om och en tilltro till Margareta Is-
raelssons kraft att påverka regeringen i denna fråga så
att vi inte behöver vänta så länge som förflutit sedan
vi först upptäckte behovet av detta.

Anf. 144 KERSTIN-MARIA
STALIN (mp):
Fru talman! Jag är glad att få vara med att rösta
fram det här beslutet i dag. Det stämmer så väl, som
Margareta säger, att vi hela tiden flyttar fram positio-
nerna för barnens rätt internationellt och nationellt.
Vi läser varje dag om kränkningar av barns rättig-
heter. Det vill till att vi hela tiden håller barnkonven-
tionen väldigt synlig, jobbar med den hela tiden och
fortsätter med det som betänkandet handlar om så att
det till slut blir riktigt bra.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 7 §.)

Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.29 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

7 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

KU6 Ändringar i regeringsformen - samarbetet i
EU m.m. (vilande förslag och följdlagstiftning)
Återförvisningsärende (mp)
Propositioner ställdes först beträffande det under
överläggningen framställda yrkandet om återförvis-
ning av ärendet till utskottet för ytterligare beredning.
För bifall räckte att minst en tredjedel av de röstande
anslöt sig till detta.
Votering:
293 för avslag
23 för bifall
3 avstod
30 frånvarande
Kammaren hade således avslagit återförvisningsyr-
kandet.
Partivis fördelning av rösterna:
För avslag: 135 s, 51 m, 42 fp, 26 kd, 23 v, 16 c
För bifall: 1 kd, 1 v, 4 c, 17 mp
Avstod: 2 kd, 1 v
Frånvarande: 9 s, 4 m, 6 fp, 4 kd, 5 v, 2 c

Punkt 1 (Ändringar i regeringsformen och riksdags-
ordningen)
1. utskottet
2. res. (v, mp)
Votering:
267 för utskottet
47 för res.
4 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 134 s, 51 m, 41 fp, 25 kd, 16 c
För res.: 1 s, 1 kd, 24 v, 4 c, 17 mp
Avstod: 1 fp, 3 kd
Frånvarande: 9 s, 4 m, 6 fp, 4 kd, 6 v, 2 c
Liselott Hagberg (fp) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.

Punkt 2
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU8 Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet (vi-
lande grundlagsförslag och följdlagstiftning)
Punkt 1 (Tryckfrihetsförordningen och yttrandefri-
hetsgrundlagen)
1. utskottet
2. res. (m)
Votering:
268 för utskottet
51 för res.
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 135 s, 42 fp, 29 kd, 25 v, 20 c, 17 mp
För res.: 51 m
Frånvarande: 9 s, 4 m, 6 fp, 4 kd, 5 v, 2 c

Punkt 2
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU2 Barn i väpnade konflikter - Fakultativt
protokoll till FN:s konvention om barnets rättig-
heter
Kammaren biföll utskottets förslag.

8 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 19 november

2002/03:43 av Håkan Larsson (c) till socialminister
Lars Engqvist
Handläggningen av arbetsskadeärenden

den 20 november

2002/03:44 av Kristina Zakrisson (s) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Regionalpolitisk hänsyn hos statliga bolag
2002/03:45 av Siw Wittgren-Ahl (s) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Hälsoriskerna med piercing och tatuering

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 26 november.

9 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 20 november

2002/03:155 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Kopieringsskyddade CD-skivor
2002/03:156 av Tasso Stafilidis (v) till jordbruksmi-
nister Ann-Christin Nykvist
Konsumenters information om kopieringsskyddade
CD-skivor
2002/03:157 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Svensk ratificering av FN-konventionen om
migrantarbetares rättigheter
2002/03:158 av Rolf Gunnarsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisens situation i Dalarna
2002/03:159 av Ulf Sjösten (m) till statsrådet Hans
Karlsson
Styrningen av AMS och länsarbetsnämnderna

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 26 november.

10 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 20 november

2002/03:92 av Tuve Skånberg (kd) till utrikesminister
Anna Lindh
ID-handling för Taiwans representation
2002/03:93 av Yilmaz Kerimo (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Folkgrupper i norra Irak
2002/03:94 av Yvonne Ruwaida (mp) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Islamofobi i världen
2002/03:95 av Lars Ohly (v) till utrikesminister Anna
Lindh
USA-attack i Jemen
2002/03:110 av Lars Gustafsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Väntetider för tandvårdsbehandling
2002/03:111av Helene Petersson (s) till statsrådet
Ulrica Messing
Svensk Bilprovning
2002/03:112 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till ut-
bildningsminister Thomas Östros
Mobbningen i skolan
2002/03:113 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
socialminister Lars Engqvist
Äldre och funktionshindrades rätt att flytta
2002/03:115 av Börje Vestlund (s) till justitieminister
Thomas Bodström
Könsneutral sambolagstiftning
2002/03:116 av Lena Ek (c) till justitieminister Tho-
mas Bodström
Förvaring av häktade i polisarrest
2002/03:117 av Linnéa Darell (fp) till socialminister
Lars Engqvist
Psykiatrins roll i kampen mot ohälsan
2002/03:118 av Carl B Hamilton (fp) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Spannmålsexport till EU från Ryssland och Ukraina
2002/03:119 av Jan-Evert Rådhström (m) till nä-
ringsminister Leif Pagrotsky
Överlast vid transporter
2002/03:120 av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) till
statsrådet Gunnar Lund
EU-anställda utan folkbokföringsland
2002/03:121 av Cecilia Widegren (m) till statsrådet
Ulrica Messing
Kommunen lånar staten vägpengar
2002/03:122 av Börje Vestlund (s) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén
Studentbostadsbyggande
2002/03:124 av Lars Ohly (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Förhållandet mellan Eritrea och Etiopien i frågan om
massvälten i Etiopien
2002/03:126 av Henrik von Sydow (m) till närings-
minister Leif Pagrotsky
Arbetskraftsbrist i växande regioner
2002/03:127 av Marie Engström (v) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
Arbetsmarknadspolitiska problem i Filipstad
2002/03:128 av Karin Thorborg (v) till näringsmi-
nister Leif Pagrotsky
ABB - ett av Sveriges viktigaste industriföretag
2002/03:129 av Åsa Torstensson (c) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Kostnad för omhändertagandet av döda sälar
2002/03:131 av Jan Emanuel Johansson (s) till jord-
bruksminister Ann-Christin Nykvist
Sveriges lantbruksuniversitets hästklinik i Ultuna
2002/03:132 av Ulla Löfgren (m) till statsrådet Ulrica
Messing
Enskilda vägar
2002/03:133 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) till
statsrådet Ulrica Messing
Allmänflyget i Stockholmsregionen
2002/03:135 av Ulf Sjösten (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Utredning av miljörelaterad brottslighet
2002/03:136 av Carl-Axel Johansson (m) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Barn med skulder på grund av obetalda parkerings-
böter
2002/03:137 av Lars-Ivar Ericson (c) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Brist på hantverkare
2002/03:138 av Agneta Ringman (s) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Sveriges tillväxtpotential
2002/03:140 av Else-Marie Lindgren (kd) till för-
svarsminister Leni Björklund
Säkerhet på hav och i hamnar
2002/03:142 av Nikos Papadopoulos (s) till utrikes-
minister Anna Lindh
Svensk ambassad på Cypern
2002/03:143 av Elizabeth Nyström (m) till statsrådet
Ulrica Messing
Riksväg 45
2002/03:144 av Jan-Evert Rådhström (m) till statsrå-
det Ulrica Messing
Värmlandsprojekt
2002/03:145 av Kenneth Lantz (kd) till finansminister
Bosse Ringholm
Fastighetsskatt på äldreboende

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 26 november.

11 § Kammaren åtskildes kl. 17.08

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till och med
4 § anf. 84 delvis,
av andre vice talmannen därefter till och med 5 §
anf. 133 delvis,
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 15.29 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.