Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2002/03:121

Torsdagen den 12 juni

Kl. 09.00 - 16.23

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 5 juni.
2 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen

Tredje vice talmannen anmälde att följande fakta-
promemorior om förslag från Europeiska kommissio-
nen inkommit och överlämnats till utskott:
2002/03:FPM77 Faktapromemoria om kommissio-
nens förslag till ändring av EG:s mervärdesskatte-
regler beträffande tjänster inom postsektorn
KOM(2003)234 till skatteutskottet
2002/03:FPM78 Gemenskapskrav beträffande foder-
hygien KOM(2003)180 till miljö- och jordbruks-
utskottet

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
2002/03:132 till socialförsäkringsutskottet

Skrivelser
2002/03:137 till finansutskottet
2002/03:140 till arbetsmarknadsutskottet

Förslag
2002/03:RR17 till finansutskottet
2002/03:RR18 till försvarsutskottet

Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående ärenden skulle förlängas till
den 19 september.

Motioner
2002/03:Sk13-Sk15 till skatteutskottet

4 § Beslut om ärende som slutdebatterats den
11 juni

MJU15 Tillsyn och sanktioner på miljörättens
område, m.m.
Punkt 3 (Övriga tillsynsfrågor)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
286 för utskottet
15 för res. 1
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 50 m, 42 fp, 25 kd, 23 v, 18 c
För res. 1: 1 v, 14 mp
Frånvarande: 16 s, 5 m, 6 fp, 8 kd, 6 v, 4 c, 3 mp

Punkt 5 (Åtalsprövningsregel i miljöbalken m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
269 för utskottet
18 för res. 2
14 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 50 m, 42 fp, 25 kd, 24 v
För res. 2: 18 c
Avstod: 14 mp
Frånvarande: 16 s, 5 m, 6 fp, 8 kd, 6 v, 4 c, 3 mp

Punkt 6 (Övriga straffrättsliga frågor)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
278 för utskottet
24 för res. 4
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 50 m, 42 fp, 25 kd, 18 c, 14 mp
För res. 4: 24 v
Frånvarande: 15 s, 5 m, 6 fp, 8 kd, 6 v, 4 c, 3 mp

Punkt 9 (Skydd av områden m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (m, c)
3. res. 8 (kd)
Förberedande votering:
71 för res. 7
25 för res. 8
206 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Gunnar Andrén (fp) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
210 för utskottet
68 för res. 7
25 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 130 s, 42 fp, 24 v, 14 mp
För res. 7: 50 m, 18 c
Avstod: 25 kd
Frånvarande: 14 s, 5 m, 6 fp, 8 kd, 6 v, 4 c, 3 mp

Punkt 13 (Hållbarhetskommission)
1. utskottet
2. res. 13 (fp, kd, c, mp)
Votering:
204 för utskottet
98 för res. 13
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 130 s, 50 m, 24 v
För res. 13: 42 fp, 25 kd, 17 c, 14 mp
Frånvarande: 14 s, 5 m, 6 fp, 8 kd, 6 v, 5 c, 3 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

5 § Riktlinjer för den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2002/03:FiU20
Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budget-
politiken (prop. 2002/03:100 delvis och skr.
2002/03:101).

Anf. 1 CARIN LUNDBERG (s):
Fru talman! God morgon! Vi inleder den sista da-
gen med utskottsrundor för denna termin med finans-
utskottets betänkande FiU20, Riktlinjer för den eko-
nomiska politiken och budgetpolitiken.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i fi-
nansplanen till inriktning av den ekonomiska politi-
ken.
Utskottets majoritet pekar på den stora osäkerhet
som präglar världsekonomin. Osäkerheten betyder att
den ekonomiska politiken ska inriktas på att hålla den
svenska ekonomin fortsatt stark. Målet för de offent-
liga finanserna ska hållas, och utgiftstaken ska klaras.
Det kärvare ekonomiska läget innebär enligt utskottet
att utgiftsminskningar måste vidtas.
De senaste årens framgångar har lagt en god
grund för en offensiv politik för ökad välfärd, stigan-
de sysselsättning och en hållbar utveckling. Därför
genomförs under 2003 och 2004 en rad reformer,
trots lågkonjunkturen och de besparingar som görs
för att säkra den statsfinansiella utvecklingen.
Utskottet anser att kampen för full sysselsättning
står högst på dagordningen. Reformer för tillväxt och
rättvisa ska fortsätta. En god miljö och en hållbar
utveckling är ett av den ekonomiska politikens vikti-
gaste mål. Sverige ska också vara ett föregångsland
där kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rät-
tigheter och skyldigheter inom alla områden i livet.
Under året läggs en handlingsplan för ökad jäm-
ställdhet fram.
Oppositionspartierna redovisar sina förslag till in-
riktning av den ekonomiska politiken i en gemensam
reservation.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inrikt-
ning av budgetpolitiken. Det innebär att budgetpoliti-
ken styrs av två mål. Fastställda utgiftstak för de
statliga finanserna ska hållas samtidigt som
överskottsmålen i de offentliga finanserna i genom-
snitt ska motsvara 2 % av bruttonationalprodukten
under en konjunkturcykel.
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centern redovisar sina ståndpunkter i sina respektive
reservationer.
Fru talman! Finansutskottets betänkande behand-
lar också regeringens skrivelse Årsredovisning för
staten. Utskottet lämnar vissa synpunkter på innehål-
let i årsredovisningen. Bland annat noterar utskottet
att antalet revisionsberättelser med invändningar till
följd av anslagsöverskridanden har ökat under 2002.
Utskottet ser allvarligt på detta och välkomnar att
regeringen i budgetpropositionen för 2004 kommer
att lämna en redogörelse för vilka åtgärder som har
vidtagits.
Till sist vill jag bara peka på att utskottet avstyr-
ker motioner om tillkännagivande av behovet av
utvärdering av budgetprocessen. Utskottet hänvisar
till pågående arbete.

Anf. 2 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Låt mig först notera den lite märkliga
ordningen att vi nu inleder en stor finansdebatt där
den person som väl huvudsakligen ska stå till svars
inte är närvarande. Bosse Ringholm brukar ha den
tekniken att när han sedan väl ansluter, vilket ibland
tar någon timme eller två, brukar han dessutom för-
våna oss genom att anklaga oss alla för att inte ha
sagt något intressant, vilket är svårt att hävda när man
själv inte har varit på plats och lyssnat.
En del bedömare hävdar att Sverige nu är fattigast
i Norden. Det kan säkert diskuteras utifrån lite olika
parametrar. Men det är åtminstone något som vi sä-
kert inte är vana vid att höra, och det är inte heller
den självbild som många svenskar har vuxit upp med.
Sverige har i grunden goda förutsättningar som
borde leda till att det inte ser ut så. Vi har en god
företagaranda i Sverige. Vi har många och bra före-
tag. Vi har en bred kunskap i Sverige och en god
utbildningsnivå. Och i grunden är de flesta av oss
både arbetsamma och hederliga. Det borde egentligen
se bättre ut.
Jag tror att det som en gång var idén, nämligen att
alla skulle bidra och att det skulle löna sig att arbeta,
är precis det som för många har kommit på skam.
De problem som vi nu ser är inte frukten av att det
just nu är lite otur under några veckor utan det är flera
år av en konsekvent politik som leder till att ett land
till slut hamnar i problem. Där tycker jag att social-
demokratin alldeles för mycket har kommit att fångas
av något slags ensamstrategi. Det är inte längre så att
alla ska vara med, utan nu är det ensam som är stark.
Socialdemokraterna tror på Göran Persson, och Gö-
ran Persson håller med. Det blir liksom inte så myck-
et mer än det.
Därför har Socialdemokraterna bland annat drivit
tesen att man ska vara ensam i regeringen. Samar-
betspartierna får inte vara med. Man har inte ens
40 % av väljarna, men ingen annan ska få vara med.
Socialdemokraterna har övergivit företagarna.
Några av oss var med och tog emot Gnosjöupproret i
går. En mycket stridslysten företagare talade om
regeringens pansarvagnspolitik. Jag vet inte om det
var den mest perfekta beskrivningen, men det beskrev
en upprördhet som företagare känner. Det handlar om
tredje sjuklöneveckan, brist på incitament att vilja
växa med sina företag och att få lite grann av egen
utveckling när man satsar mycket på sitt företagande,
krångliga regler och en allmän njugghet från Social-
demokraterna.
Många företagare säger att de har gjort uppvakt-
ningar och kan vittna om socialdemokrater som har
sagt att företagande är viktigt. Man tittar och försö-
ker, men resultatet blir väldigt skralt. Det händer
ingenting. Och vad spelar det då för roll att det finns
en opposition som här i dag presenterar ett alternativ
som skulle kunna erbjuda en annan utveckling? Vi
saknar tillräckligt stöd.
Socialdemokraterna har också övergivit kommu-
nerna. Det är rätt intressant att lyssna till Kommun-
förbundets beskrivningar av kommunernas förutsätt-
ningar för de kommande åren. Socialdemokraterna
har ägnat några år åt att faktiskt få väljarna att tro att
den kommunala ekonomiska utvecklingen är helt
beroende av att den här kammaren tillför statsbidrag
till kommunerna. Många av oss tror numera att kom-
munens välfärdskärna bärs av att det förs över stats-
bidragsmiljarder från riksdagen till kommunsektorn.
Men det är inte sant. Basen i den kommunala finansi-
eringen är de egna skatteintäkterna. Men dessa stats-
bidragsmiljarder har varit en sorts dopningsmedel för
många kommuner som för säkerhets skull också bär
olika statsråds namn för att verkligen ge sken av att
det är gåvor som delas ut. Problemet är att det ofta rör
till det i kommunerna.
Kommunförbundet kan visa att det som tillförs
nominellt oftast betyder att det bara fyller i hål som
finns i den kommunala ekonomin. Men det skickas
hela tiden med lappar och beskrivningar av hur detta
ska leda till nysatsningar och nyanställningar som det
inte finns utrymme för. Statsmakten rullar över kost-
nadsförväntningar på kommunerna som kommunerna
själva inte kan bära.
Till detta kommer att den kommun som satsar har
fått lära sig att det finns en strypsnara i form av ett
utjämningssystem. Om man blir bättre och om man
får fler att komma i arbete dras strypsnaran åt. Allt
det som vi tror att skolbarnen lär sig i Sverige - om
fler jobbar får kommunen mer pengar, och då blir det
mer pengar till skolan - stämmer inte. När fler jobbar
i en kommun ökar skattekraften, då dras strypsnaran
åt, och då försvinner inkomsterna från den kommu-
nen och delas ut till andra kommuner som i en del fall
behöver stödet men som i en del fall helt enkelt inte
själva har ansträngt sig och därför tillförs medel som
någon sorts belöning för att de inte gör rätt. Därmed
hjälper inte heller kommunerna till att bygga upp
tillväxten i Sverige.
Även i fråga om detta har uppvaktningarna varit
många, och man har berättat om att det inte kan fort-
sätta på detta sätt. Och det har antytts att detta ska ses
över. Men ingenting blir ju gjort. Vad hjälper det då
att det finns en opposition redo med andra förslag
som skulle kunna lägga grunden för en annan utveck-
ling när vi helt enkelt saknar stöd?
Socialdemokraterna har också övergivit de ar-
betsamma, det vill säga dem som tyckte att det var
rätt att man skulle jobba och att man skulle slita da-
garna i ända för att faktiskt lägga grunden för egen
välfärd och också få en del över till annat. Det är de
som tycker att det inte lönar sig att arbeta i dag, de
som hörde att den högsta marginalskatten enligt
skattereformen för 13 år skulle innebära att ingen
skulle betala mer än 50 % i skatt. Nu närmar den sig
60 % igen. I en del kommuner har man till och med
kommit över 60 %.
Nu kommer känslan tillbaka att det inte lönar sig
att jobba extra tillbaka - marginalskatterna lägger
hämsko på detta. För många är faktiskt bytet, över-
gången, från försörjningssystem och bidragsberoende
till arbete inte något som man vinner på, snarare
tvärtom.
När det i ett land blir uppenbart för alltfler att det i
grunden inte lönar sig att arbeta, och att arbeta hårt
och slita, händer något; då är man inte med längre. Vi
har ju fått många signaler om hur folk upplever sig
sitta fast i fattigdomsfällor. Men det görs ingenting.
Ingenting händer. Det hjälper inte att det finns en
opposition som faktiskt är redo att göra en annan
politik möjlig eftersom vi saknar stöd för det.
Ni har också övergivit regionerna i Sverige. Där
berättar man om alla satsningar som man skulle vilja
göra för att bidra till ett växande Sverige. Men man
säger också att man saknar väginvesteringar och att
man har problem med en brottslighet som ingen åt-
gärdar. Man säger: Kan ni komma till rätta med det
vill vi också vara med och bygga Sverige. Man kan
berätta om massvis med socialdemokrater som varit
där och om folk från länsbänkar som uppvaktat och
sagt till den regionala tidningen: Ja, ja, vi är för det.
Vi vill också ha allt detta och tycker att det behövs.
Men det händer ingenting därför att det inte
genomförs någon politik i den riktningen. Då hjälper
det inte med alla dessa uppvaktningar, utan man blir
sittande där och får inte vara med och bygga Sverige.
Då spelar det liksom ingen roll att det finns en
opposition i riksdagen som vill något annat och som
har andra förslag eftersom vi, som sagt, saknar stöd
för att genomföra det.
Ni har också övergivit de utsatta - dem som det
borde vara kärnuppgiften att värna med politiken. Jag
behöver bara säga problem med psykiatrin. Så myck-
et mer behöver jag inte säga därför att den diskussio-
nen behöver kanske föras i en annan typ av debatt än
i en finansdebatt i riksdagen.
Det handlar också om insatser för drogbekämp-
ning och om insatser för människor som är verkligt
utsatta och som det aldrig verkar finnas resurser till.
De har också försökt att höra av sig och säga: Vi
behöver stöd, och vi behöver verkligen politikens
stöd.
Men ingenting händer. Det kommer inga beslut.
Då hjälper det, som sagt, inte att här finns andra som
vill något annat.
Ni har också övergivit Stockholm. Jag kunde ha
berättat för Bosse Ringholm att han personligen är
väldigt ansvarig för det. I DN står det i dag att biltul-
larna nu hänger på en person, på Bosse Ringholm.
Det är tydligen till honom som vi ska sätta vårt hopp
- från min utgångspunkt - om att det inte blir något
av detta.
Det som ingen socialdemokrat nämnde före valet
och det som man lovade att man inte ens tänkte på
men som blev mesta möjliga politik direkt efter val-
dagen är det som nu ska få Stockholm att växa -
ovanpå en massiv skattechock och insatser som stry-
per huvudstaden. Där har uppvaktningarna varit
många och klagan stor men det hjälper inte. Det
kommer att se ut så här i alla fall. Därmed kan inte
heller landets huvudstadsmotor bidra till att resurser-
na växer.
Vad hjälper det då, som sagt, att det finns andra
som vill göra annorlunda?
Nu finns det de som säger: Jag tycker att du nu är
väldigt orättvis, Fredrik. Det är faktiskt så att de på
senare år har haft en hel del resurser.
Men jag tycker att det är väldigt viktigt att peka
på vilken typ av insatser det är som Socialdemokra-
terna har använt de här resurserna till. Tänk er sinne-
bilden av valrörelserna 1998 och 2002! Vad är det vi
har pratat om? År 1998 gällde det maxtaxan i barn-
omsorgen. År 2002 var det fråga om det där med att
man inte orkade höja taken i föräldraförsäkringen
från lönenivåer på 24 000 kr upp till 32 000 kr. Vad
har de gemensamt? Ja, någon säger: De har inte klarat
av att leverera vad som utlovats.
Det finns en poäng i det. Men det viktiga är, tyck-
er jag, att det visar att när Socialdemokraterna har
pengar riktas resurser till människor som är friska,
som kan stå på egna ben och som tjänar mer än de
flesta andra i Sverige gör.
Det är där som Socialdemokraterna under senare
år har satt in resurserna. Då blir det liksom ingenting
över till alla andra som vill vara med och bygga lan-
det. Det är därför som vi i dag är bekymrade och står
här och pratar om ett land som inte är lika rikt som
det en gång var.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servation 1.

Anf. 3 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! När Den blomstertid . redan har
sjungits i de flesta skolor känns det lite bakvänt att stå
här och prata om växande problem. Likafullt handlar
politik väldigt mycket om att se verkligheten som den
är för att kunna göra de förändringar som behövs.
Kan man inte se verkligheten kan man inte heller
göra de rätta lösningarna.
Fru talman! Det hade varit väldigt trevligt - eller i
varje fall nyttigt - om finansministern hade behagat
masa sig hit till den här delen av debatten. Men som
vanligt får vi konstatera att vi inte talar för döva öron
utan att vi talar för frånvarande öron.
Vi ser ett Sverige som har växande problem, ett
Sverige som har en arbetsmarknad som fungerar allt
sämre. Svenska kommuner fungerar i många fall allt
sämre. Vi har ett svenskt företagande som minskar,
och vi har svenska statsfinanser med växande pro-
blem. Nu talar många om den ihållande lågkonjunktu-
ren men det här är inte ett konjunkturproblem. Kon-
junkturen gör det hela mera synligt och något värre
men i grunden handlar det om systemfel.
Därför, fru talman, har vi lagt fram förslag till
ekonomisk-politiska riktlinjer som vi helt enkelt kal-
lar för Krisplan för Sverige - krisplan därför att man
först och främst måste ha ett krismedvetande. Man
måste se verkligheten som den är. Man måste se de
problem som finns. För det andra måste man ha en
plan för att göra något åt det hela, en plan för att ta
sig ur situationen. Det går inte att fortsätta med det
kortsiktiga rafsandet och hafsandet för att lösa de
akuta problem som så att säga uppstått redan i går och
att täppa till luckorna och sopa saker under mattan.
Vad vi ser här är en regering som i praktiken helt
har tappat greppet om den ekonomiska politiken.
Huvudfokus i årets ekonomiska riktlinjeproposition
är ju inte alls på de ekonomiska riktlinjerna utan på
tilläggsbudgeten - alltså på att lägga innevarande års
budget till rätta. Den debatten hade vi i går. Hela den
allmänna debatten och hela mediediskussionen har
handlat just om tilläggsbudgeten. Det beror på att
regeringen och dess stödpartier sitter med så akuta
och kortsiktiga problem att man inte förmår att över
huvud taget höja blicken över nästa årsskifte.
Detta är ett problem som har eskalerat genom åren
men som nu har sin akuta bakgrund i den löfteskaru-
sell som uppstod under valrörelsen och i de brutna
löften som uppstått därefter. Det var ju - tyvärr är
Bosse Ringholm, som sagt, inte här nu - inte förrän
Göran Persson i en interpellationsdebatt här i kamma-
ren förlöpte sig så mycket att han helt och hållet
skyllde på Bosse Ringholm och sedan var tvungen att
ta tillbaka det som Göran Persson över huvud taget
gick med på att man hade svikit något enda litet löfte.
Du som sitter här vid sidan av regeringsplatserna
- jag förmodar att du sitter här som representant för
Bosse Ringholm - kanske kan hälsa honom. Jag
skulle nämligen vilja veta vad Bosse Ringholm nu har
att säga till den företagare som kanske faktiskt rösta-
de på Socialdemokraterna därför att han litade på
beskedet att det inte skulle bli förlängd sjuklöneperi-
od - ett brutet vallöfte. Och vad säger man till den
blivande pappa som kanske röstade på Socialdemo-
kraterna därför att han trodde på er skrämselpropa-
ganda om att det med borgarna skulle bli höjda da-
gistaxor?
Vad säger Bosse Ringholm till de gamla och till
de barn som får sin hemtjänst eller sin dagisutflykt
inställd därför att personalen är sjuk och hemtjänstens
pengar och dagispengarna går till att betala sjuklö-
nen?
Vad säger Bosse Ringholm till de småföretagare
som i dag går i konkurs eller som lägger ned därför
att de får ett stadigt försämrat företagsklimat när
3 000 miljoner kronor tas av skattebetalarnas pengar
för att skickas in i statliga förlustbolag?
Fru talman! Konjunkturen är försämrad men det
är inte orsaken till dagens problem. Konjunkturer
kommer och går men systemfelen består.
Som jag brukar säga, fru talman, är hela Kungs-
trädgården full av bankekonomer som sitter och gör
konjunkturbedömningar. Det är inte vår uppgift som
politiker att försöka bräcka dem med att göra ännu
bättre konjunkturbedömningar. Vår uppgift är i stället
att se till att en sådan ekonomisk politik och en sådan
budget för det här landet läggs fast att man inte är
beroende av några tiondelar hit eller dit, vare sig på
växelkurs eller på uppgångar i USA. Vi måste kunna
lägga fast en ekonomisk politik som har sådana mar-
ginaler och sådan styrka att det egentligen inte spelar
så väldigt stor roll om det vänder i oktober eller om
det vänder i november eller i december.
Därför, fru talman, har vi lagt fram riktlinjer för
den ekonomiska politiken, medan regeringen väl mest
sitter och håller tummarna för att det ska vända i USA
och att Greenspan ska kunna prata upp börsen eller
någonting annat. Vi har lagt fram ritlinjer som inne-
bär bättre, inte sämre, villkor för företagande, som
innebär arbete i stället för bidrag för människor som i
dag stängs ute, som innebär radikala grepp för att
öppna Sverige för de invandrare som har fått komma
hit och för att fler ska kunna komma hit, som innebär
en skattereform som gör att det lönar sig att arbeta,
spara och ta risker och att göra det i Sverige så att vi
kan få stopp på företagsflykten. Det är riktlinjer som
innebär att vi kan pressa ned sjuktalen, inte genom
att, som Dagens Nyheter föreslår, ha en självregle-
rande låg nivå på sjukpenningen och inte heller ge-
nom att, som regeringen föreslår, bara ta in pengar
och vältra över kostnader, utan genom att faktiskt få
ned sjuktalen genom livspusselreformer som gör att
det går att kombinera arbete, ansvar för familj och att
man kan få makt över sin arbetssituation, makt på
jobbet, genom att garantera vård och rehabilitering
och genom striktare regler för utnyttjande av sjuk-
penningen. Vi gör det genom riktlinjer för rättvisa
villkor för kvinnor i det här landet, för en jämställd
arbetsmarknad genom att bland annat bryta upp de
offentliga monopolen och se till att utnyttja all den
kvinnokraft som faktiskt finns även om herrarna i
ledningen för den ekonomiska politiken kanske inte
alltid tror det. Vi gör det genom att se till att det blir
ökade möjligheter för föräldrar att dela ansvaret för
hem och barn.
Vi har lagt fram riktlinjer för lägre skattekvot, läg-
re utgiftskvot, för stabila statsfinanser genom att vi
satt upp ett mål om balans i statsfinanserna, inte som
regeringen och deras stödpartier som tycker att det
räcker med att ha överskott i pensionssystemet.
Fru talman! Fredrik Reinfeldt nämnde förut den
undersökning som den engelska tidningen Economist
har gjort. Det var kanske inte så mycket nytt, men det
är ändå intressant att bland det man valde ut att foku-
sera på var just den havererade integrationspolitiken i
vårt land och behovet av att få den att fungera. Sveri-
ges behov är inte att höja ribban för människor som
vill komma hit utan precis tvärtom att se till att fler
människor kan få komma till vårt land och att de kan
få komma in på vår arbetsmarknad. En stor utmaning
för framtiden är just finansieringen av välfärden, och
det måste vi lösa genom att ha fler på jobben. Integ-
rationspolitiken är nyckeln.
Economist varnar också för främlingsfientlighet.
Det tycker vi i Folkpartiet är väldigt viktigt att lyfta
fram. Sverige är inte - det har vi trott länge - landet
annorlunda där främlingsfientliga krafter inte skulle
kunna slå rot. Vi har sett att det kryper omkring en
hel del mörka krafter längst in i hörnen. Det är därför
vi tar debatten med rasister och främlingsfientliga,
och det är därför vi ser till att vi får en radikal om-
läggning av integrationspolitiken. Lösningen på Sve-
riges problem är inte, som Socialdemokraterna så ofta
har tagit till, att ytterligare försöka försvåra för män-
niskor att komma in i vårt land och försvåra att kom-
ma in på arbetsmarknaden, utan det är att göra precis
tvärtom.
Fru talman! När jag pratar om att låta människor
komma in i vårt land handlar det väldigt mycket om
att vi måste kunna blicka utåt. En av de mycket vikti-
ga riktlinjerna i vår ekonomiska politik handlar om att
Sverige fullt ut ska ta steget in i den gemensamma
valutan så att vi kan dra nytta av det. EMU är inte
lösningen på all världens problem, inte ens på fotsvett
eller vad det nu var som Stefan Carlén föreslog, men
det är en chans för oss att kunna dra ytterligare nytta
av den gemensamma marknaden och kunna vara en
stark kraft där.
Det pratas väldigt mycket om problem med stabi-
liseringspolitik. Men jag skulle vilja vända på steken
och i stället se EMU och valutasamarbetet som en
lösning och en möjlighet på tillväxtproblematiken.
Nu är man väldigt fast, och det blir man i den svenska
ekonomiska debatten på grund av den här regeringen,
i konjunktursvängningarna. Men viktigare än hur det
svänger är runt vilken nivå. Vi liberaler är helt över-
tygade om att den gemensamma valutan är en möjlig-
het för oss i Sverige att ha en högre nivå på den eko-
nomiska utvecklingen, även om det visst kan tänkas
att det fortsätter att svänga precis som det gör nu. Jag
tycker att det är väldigt intressant att notera att på nej-
sidan - förutom goda krafter där jag i för sig undrar
hur de riktigt har kommit till den slutsatsen - förenar
sig de vänsterpopulister som i alla tiden har varit
emot allt konkret internationellt samarbete, till om
med Nordiska rådet, med en bolagshöger som har
varit emot varenda social och demokratisk reform
sedan den allmänna rösträtten och den allmänna pen-
sionen. Jag tycker att det borde vara ett frågetecken i
kanten hur det kommer sig att de krafterna lierar sig
till ett nej i stället för att som vi säga att vi måste se
till att rusta den svenska ekonomiska politiken så att
vi klarar oss starkt och bra i valutasamarbetet och se
till att vi fullt ut kan utnyttja inte bara den europeiska
integrationens utan hela globaliseringens möjligheter.
Fru talman! Vi har lagt fram våra riktlinjer för den
ekonomiska politiken. De finns beskrivna i den ge-
mensamma reservationen nr 1. Jag vill också yrka
bifall till reservation nr 3 som gäller Folkpartiets
riktlinjer för budgetpolitiken.

Anf. 4 MATS ODELL (kd):
Fru talman! Vi diskuterar i dag de långsiktiga
riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Vi blickar
bakåt, och vi blickar naturligtvis framför allt framåt.
Då måste vi konstatera att åtta år med socialdemo-
kratiska riktlinjer för politiken har urholkat välfärden.
Man har passivt låtit sjukskrivningar explodera, sam-
tidigt som ni socialdemokrater faktiskt har minskat
antalet vårdplatser i landet med 36 %. Ni har fått
rehabiliteringen att praktiskt taget upphöra att funge-
ra. Vårdköerna fortsätter att vara långa. Äldreomsor-
gen ropar efter resurser efter åtta år av socialdemo-
kratiska riktlinjer för den ekonomiska politiken. Trots
jättestora skattehöjningar ute i kommunerna förväntas
underskotten i kommunsektorn öka.
Fru talman! Ni socialdemokrater fortsätter alltså
att beskatta svenska låginkomsttagare hårdast bland
låginkomsttagare i världen. Vi kan konstatera att ni
har också lyckats pressa ned svenska industriarbetares
och barnfamiljers köpkraft till bland de lägsta i indu-
strivärlden. Men det socialdemokratiska regeringsma-
skineriet har ingen vision. Regeringen presenterar
inte heller i denna proposition någon strategi eller
någon långsiktig inriktning för den ekonomiska poli-
tiken som förmår lyfta välfärden. Nej, den levererar
blott och bart panikartade besparingar och ett snart
sagt akrobatiskt budgettricksande. Företag och kapital
flyr landet, medan statsministern ser på och gratule-
rar. Ni låter det svenska näringslivet successivt över-
tas av utländska ägare, samtidigt som svenskarnas
direktägande minskar. Den tragiska bakgrunden är att
ni straffbeskattar just svenskt ägande. Trots det väljer
ni socialdemokrater medvetet att låta både dubbelbe-
skattningen och förmögenhetsskatten vara kvar. Båda
är lika förödande för välfärden i den globaliserade
ekonomi som Sverige är en del av.
Er konfiskatoriska arvs- och gåvoskatt gör det hart
när omöjligt för nästa generation att ta över fram-
gångsrika familjeföretag. Samma arvsskatt mellan
makar i kombination med en drakonisk fastighetsskatt
får tiotusentals inte minst pensionärer att gastkramas
av oro inför tvånget att kanske behöva gå från hus
och hem. Är det rättvisa och solidaritet? Ni socialde-
mokrater tycks inte ha några planer på någon föränd-
ring.
Ovanpå detta bromsar ni och motarbetar valfrihet
och dynamik. Ni urholkar det kommunala självstyret.
Ni lyckas pressa ned bostadsbyggandet till rekordlåga
nivåer, och ni har eftersatt vägnätet kraftigt på ett
nästan ofattbart sätt.
Den svenska grundskolan visar allt sämre resultat.
Andelen underkända elever har ökat i åtta år och
uppgår nu till 25 %. Man undrar: Var ska det här
sluta?
Ni har minskat antalet poliser under dessa åtta år
med 11 %. Människor känner sig otrygga på gator
och torg, butiksägare blir alltmer uppgivna. Ni lovade
stort i valrörelsen. Eftersom ni struntat i tillväxtpoliti-
ken tvingas ni nu dra tillbaka även de satsningar som
tidigare var inräknade i statsbudgeten. Svikna vallöf-
ten kantar rutschkanan i väljaropinionen.
Budgettricksande i stället för tillväxtpolitik har
blivit högsta mode i Regeringskansliet. Sverige
kommer enligt både Socialdemokraternas egna och
OECD:s prognoser att fortsätta att halka efter. Sedan
gör ni socialdemokrater ert bästa för att bortförklara
de självförvållade problemen med svagheter i om-
världens ekonomier och med Irakkriget.
Vi kristdemokrater vill i stället fokusera på de
strukturproblem som regering och riksdag kan göra
någonting åt. Det handlar i huvudsak om sådana pro-
blem som har lett till att Sverige med Socialdemo-
kraterna vid makten har sjunkit allt djupare i OECD:s
tillväxts- och välståndsliga.
Sverige är inte en gång för alla dömt att utvecklas
sämre än omvärlden. Sverige är inte dömt att förbli
Nordens fattigaste land. Därför inriktar vi kristdemo-
krater vårt ekonomiska alternativ på att stärka till-
växtkraften så att inte minst resurserna till sjukvård,
äldreomsorg och skolan ska kunna räcka till anstän-
diga nivåer.
Vi har lagt fram riktlinjer för den ekonomiska po-
litiken som ger nya förutsättningar för en bättre väl-
färdsutveckling genom strukturella reformer, strate-
giska skattesänkningar på arbete, sparande och före-
tagande. Men vi tror också att det krävs en större
satsning på forskning och på en kvalitetsinriktad
skola och gymnasie- och högskoleutbildning. Vi vill
ge Sverige förutsättningar för en uthållig ekonomisk
tillväxt på åtminstone 3 %. Annars klarar vi helt en-
kelt inte utmaningarna med en åldrande befolkning i
en globaliserad ekonomi.
Fru talman! Vad de ekonomiska riktlinjerna måste
handla om är att det ska bli mödan värt att starta och
driva företag. Det måste vara lönt att arbeta mer. Det
måste löna sig bättre med utbildning. Det handlar
också om att öka möjligheterna att påverka och känna
trygghet i vardagen.
Det handlar om att få tiden att räcka till också för
barnen, att kunna leva på sin lön och slippa bidrags-
beroendet, att kunna påverka sin arbetssituation, att
känna att man behövs, att sjukvården fungerar när
man behöver den och att man får det självklara för-
troendet och rätten att välja barnomsorg, skola eller
äldreomsorg efter sina egna önskemål.
Om det ska lyckas måste företagarklimatet för-
bättras rejält liksom infrastrukturen och bostadspoli-
tiken. Konkurrensen måste stärkas. Polisen och det
övriga rättsväsendet måste få avsevärt bättre möjlig-
heter att bekämpa brottsligheten. För att klara det
krävs det en politik som slår vakt om den statsfinan-
siella stabiliteten genom lägre utgifter, lägre skatte-
tryck, sänkt skuldkvot och minskad statsskuld. På så
sätt minskar vi den svenska ekonomins sårbarhet.
Vår politik ger bättre villkor för arbete och för fö-
retagande genom konkurrenskraftiga skattenivåer, ett
bättre utbildningssystem, en reformerad lönebildning
och krafttag mot ohälsa och sjukskrivningar. På så
sätt kan den faktiska sysselsättning öka kraftigt och
minska de regionala och sociala obalanserna. Sedan
är det naturligtvis också så att politiken måste öka
valfriheten och säkra både mäns och kvinnors kon-
troll över den egna tillvaron.
Fru talman! Det är sju politik- och budgetområden
som vi kristdemokrater prioriterar i den ekonomiska
politiken. På samtliga de områdena behövs det refor-
mer i ordets verkliga mening.
· Det gäller att skapa långsikt goda tillväxtförut-
sättningar genom ett bättre investerings- och fö-
retagarklimat.
· Det gäller skattepolitiken för låg- och medelin-
komsttagare.
· Det gäller valfriheten för barnfamiljer.
· Det gäller pensionärernas ekonomiska situation.
· Det gäller vården, omsorgen och skolan.
· Det gäller ett återupprättat rättsväsende.
· Det gäller en fungerande infrastruktur.
Sedan finns ett antal reformer som knappast kos-
tar någonting alls. Regelförenkling kostar till exempel
inte mer än att man på Närings- och Finansdeparte-
menten tar ut Småföretagardelegationens förslag ur
skrivbordslådorna och börjar genomföra detta. Gans-
ka små satsningar på att förstärka Konkurrensverket
och att skärpa lagstiftningen är också exempel på
viktiga reformer som kanske inte bäst beskrivs i bud-
gettabeller.
Det kan verka vara en dyster och mager samman-
fattning eller bokslut över dessa år. En del ledamöter
ler. Jag tror kanske att jag skulle hålla inne med det
om jag var i er situation. Väljarna har börjat upptäcka
detta. Det framgår alltmer i vardagen.
Fru talman! Det går inte längre att dölja att Soci-
aldemokraterna har tappat greppet över den ekono-
miska politiken och över den politiska agendan. Man
regerar alltmer ur hand i mun. Den gamla finger-
toppskänslan för konsten att regera verkar nu bort-
blåst. Självmålen och slarvet med själva regerings-
hantverket accelererar dag för dag.
Situationen börjar alltmer likna situationen både
före valet 1976 och före valet 1991 ekonomiskt och
politiskt. Ni socialdemokrater börjar nog ändå innerst
inne inse att det är landningsbanan för regerandet som
börjar synas därnere på marken.
Om välfärden ska klaras även i framtiden krävs en
ny långsiktig tillväxtstrategi byggd på en etisk grund
där det lönar sig att arbeta, att utbilda sig, att spara
och investera, att starta företag och där skattesystemet
tillåter och uppmuntrar nästa generation att också ta
över.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen 4.

Anf. 5 LENA EK (c):
Fru talman, ärade ledamöter och ärade åhörare! Vi
står nu i en tid där Sveriges skolbarn sjunger Den
blomstertid nu kommer och lärarna får små blom-
buketter och där de unga studenterna sjunger att "den
ljusnande framtid är vår, hurra!". Det är en väldigt
härlig stämning i Sverige i början av juni månad. Då
blir den debatt som vi för i dag en väldigt skarp kon-
trast till det stämningsläget.
Vi har av föregående talare hört en diagnos för det
ekonomiska läget i Sverige. Utan att gå in på detaljer
kan jag konstatera att den ekonomiska politik som har
förts har resulterat i att landet har problem. De pro-
blemen landar hos alldeles vanliga medborgare.
Det är dessutom så att de problemen är så stora att
vi inte kommer att kunna reda ut dem inom de när-
maste åren. Det innebär också att vi skjuter över an-
svaret för betalningen av våra skulder - eller ska jag
säga betalningen för den soppa som regeringen har
lagat till - på nästa generation.
Det är de ungdomar som tar sin examen, kanske
slutar på universitetet och som nu ska börja söka
jobb. De upptäcker att det inte är så lätt. Arbetsmark-
naden är hårt ansträngd i dag, och arbetslösheten har
ökat. Det är heller inte så lätt eftersom trygghetssy-
stemen är hårt ansträngda. Där sker stora besparingar.
Besparingsförslag kommer från alla partier, också
från Centerpartiet. Men jag vill slå fast i den här de-
batten att ansvaret för den situation vi nu står i ligger
hos Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänster-
partiet. Det är de som har stått bakom den ekonomis-
ka politik som har förts de senaste åren.
Det är de partier som inte kunde ta till vara för-
delarna med den högkonjunktur som vi har haft och
som inte kunde ta till vara fördelarna med den sane-
ringspolitik som man kom överens om gemensamt
mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet efter
den förra stora krisen. Det är de som inte kunde hålla
löftet: Så här ska vi inte göra igen. Nu står vi här
igen, och det är regeringens ansvar.
Jag har suttit och lyssnat och sammanfattar den
hittillsvarande debatten som den gamla historien om
ekonomichefen på det lilla företaget som sade: Ja,
mina vänner och medarbetare, förra året när jag redo-
gjorde för bokslutet sade jag att vi stod vid ruinens
brant. I år är jag glad att kunna säga att vi har tagit ett
stort steg framåt.
Det är där vi står nu.
Fru talman! Sverige behöver en ny ekonomisk-
politisk inriktning. Den ekonomiska stabiliteten måste
öka. Vi måste skapa långsiktigt hållbara förutsätt-
ningar för att öka framtidstron hos företagare och
medborgare och minska statsfinansernas känslighet.
Förutom att vi nu har en svår statsfinansiell situation
kommer vi om några år att möta en stor demografisk
utmaning när pensionärsboomen kommer. Det är
jätteroligt för alla oss som får behålla våra föräldrar
och generationen bakom, men det kommer att kosta
pengar. Nu vore den rätta tiden att spara, ordna upp
saker och ting och genomföra de strukturreformer
som behövs för att klara den oerhört stora utmaning
som Sverige står inför. Vi har att välja mellan att göra
någonting nu eller att bli tvingade tillbaka till den
nivå som fanns på 50- eller 60-talet och som vi trodde
att vi hade tagit oss förbi. Så stora kommer påfrest-
ningarna att bli.
I vårt arbete att förnya vårt parti har Centerpartiet
utpekat fyra reformområden. Det handlar om tillväxt
och självbestämmande, tillväxt genom företagande,
tillväxt genom hälsa och tillväxt och miljö.
När det gäller tillväxt och självbestämmande är
vårt största förslag en inkomstskattereform som
skulle göra att vanliga människor kan leva på sin
alldeles vanliga lön. Detta ska göras i en ansvarsfull
och balanserad takt samtidigt som man också genom-
för de reformer som behövs i socialförsäkringssyste-
men.
Den här inkomstskattereformen skulle innebära att
skatten sänks för alla genom en skatterabatt. För en
undersköterska med en vanlig inkomst som jobbar i
en kommun skulle det innebära 1 600 kr mer i måna-
den efter skatt.
Behövs det då? Ja, det behövs. Oerhört många
människor i Sverige i dag känner att de inte kan be-
stämma över sitt eget liv och sin egen framtid. Ett sätt
att kunna bestämma och styra över sitt eget liv är
faktiskt att kunna leva på sin lön. Jag förstår den
desperation som har kommit till uttryck under den här
våren genom Kommunals strejk. Jag förstår den
mycket väl. Därför tycker jag att det är på tiden att
man vågar fundera över hur vi alla kan bidra till att
människor med låga inkomster kan leva på sin lön
och själva bestämma över sitt eget liv.
Vi lägger reformförslag för barnfamiljerna och
deras ekonomi. Vi vet att föräldrar i Sverige i dag är
oerhört pressade, inte minst ekonomiskt. Vi vill höja
grundnivån i föräldraförsäkringen till 200 kr för att
studerande, arbetslösa och unga människor som inte
har kommit i gång i yrkeslivet ska kunna klara sig
också om de skaffar barn och slippa gå till socialen.
Vi lägger knappt 300 miljoner på att höja taken. Vi
tycker att solidariteten med de här systemen är oer-
hört viktig. Det är också en jämställdhetsreform att se
till att pappor, som fortfarande i Sverige generellt sett
har högre inkomst än mammorna, också kan vara
hemma med sina barn.
För att öka självbestämmandet lägger vi också
pengar till rättsväsendet. Man måste kunna vara trygg
för att känna att man kan styra sitt eget liv.
Vi lägger väldigt mycket kraft på att försöka hitta
ett reformpaket för företagande. Det är där jobben
skapas, och det är där tillväxten skapas. Med all re-
spekt för det viktiga arbete som utförs i den offentliga
sektorn, blir man beklämd när man hör Sveriges fi-
nansminister i TV få frågan: Hur ska ni skapa ökad
tillväxt? Och svaret blir: Genom fler jobb i offentlig
sektor.
Det är väl den typiska inställning som regeringen
och riksdagens majoritet visar gentemot företagandet.
En företagare får två tredjedelar av föräldraersätt-
ningen om han vill vara hemma med sitt barn jämfört
med en arbetstagare med samma lön. En företagare
som blir bestulen på sitt lager får betala moms på det
som tjuven har tagit. När man ska lösa det stora sam-
hällsproblemet med de höga sjuktalen lägger man
oproportionerligt stort ansvar på företagen.
Det finns oändligt mycket att göra för att under-
lätta för företagandet och därmed också underlätta för
tillväxt. I går pressade riksdagens majoritet igenom
ett förslag där arbetsgivarna får ta ansvar för en tredje
vecka om arbetstagaren blir sjuk. De har inga möjlig-
heter att hantera detta. Det finns inga pengar till reha-
bilitering eller hjälp för att få den här människan i
slag igen och tillbaka på arbetet igen. Det är en typisk
inställning.
Man kunde höra finansutskottets ordförande,
pressad av desperata småföretagare alldeles på riks-
dagens trappa, säga: Nej, det är väl inte det mest
idealiska förslaget.
Nej, det är det inte. Det kan vi vara överens om.
Vi lägger ett alternativt förslag byggt på företa-
garnas, FR:s, eget förslag. Det handlar om att arbets-
givarinträdet är anpassat efter antalet anställda med
ett tak på 30 dagar och de sociala avgifterna på en
nivå som motsvarar arbetsgivarinträdet. Det innebär
ett stöd till småföretagarna, det innebär att arbetsgi-
varna får ta ansvar för den situation som finns och det
innebär också att vi inte slår ihjäl småföretagen. Ni
lägger ett förslag som alla protesterar emot, arbetsta-
gare, arbetsgivare, funktionshindrades organisationer
med mera. Vi har ett förslag som bygger på företa-
garnas eget förslag och som når samma nytta men
skyddar småföretagen utan att bryta mot tvingande
EU-reglering.
Vi lägger fram förslag som handlar om tillväxt
genom hälsa och om tillväxt och miljö. USA genom-
för nu sin tredje största tekniksatsning genom tiderna
på alternativt bränsle. I Sveriges riksdag bråkar vi om
man kan ge dispens för ett år för tillverkning av bio-
drivmedel. Det är ett exempel på fnuttigheten i re-
geringens politik.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 9,
Budgetpolitikens inriktning, som tar upp reformer på
de fyra viktiga reformområden som jag här har
nämnt.

Anf. 6 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! Jag ska inledningsvis säga att jag inte
på något sätt behöver försvara Bosse Ringholm. Det
kan han mycket väl göra själv. Jag kan upplysa om att
han faktiskt har regeringssammanträde på förmidda-
gen. Jag har förstått att det är många av oppositionens
företrädare som också väldigt gärna skulle vilja vara
på regeringssammanträde, men det är Bosse Ring-
holm som är där just nu.
I en liten blick bakåt kan vi se hur ekonomin har
utvecklats. Där kan man ganska tydligt se att Sverige
har haft en väldigt bra utveckling ekonomiskt, syssel-
sättningsmässigt, tillväxtmässigt och reallönemässigt
under perioden från mitten av 90-talet och fram till
och med i dag. Det är faktiskt en av de bättre perio-
derna tillväxtmässigt i modern svensk historia. Man
får gå tillbaka till enskilda år på 60-talet för att hitta
bättre tillväxtperioder.
När man hör oppositionens inlägg tidigare i dag
kan man tro att man befinner sig på en annan en pla-
net, eller åtminstone att oppositionen befinner sig på
en annan planet när den gör sin avspark i den diskus-
sion som har varit. Det har egentligen varit en ganska
retoriskt trist debatt. Jag tycker att man ibland kan
brygga över lite och erkänna att det faktiskt finns
saker som har varit bra under den period som har
varit.
Det här är en väldigt viktig del. Det har pratats
mycket om tillväxt och om förutsättningar för företag
att kunna växa, och visst är många regler väldigt
viktiga. Jag kan peka på att det gjorts ett antal juster-
ingar i regelförenklingar i den anda som företagen
förespråkat. Men så fort en regelförändring är genom-
förd är den glömd och nämns inte någonstans. I stället
finns ett batteri av nya åtgärder som ska förbättra
företagsklimat och annat. Jag kan ha respekt för det.
Det tillhör uppgiften att försöka sträva vidare mot nya
mål. Men för att vara sanningsenlig kan man ändå
peka på att det faktiskt skett en del intressanta saker
på regelförändringsområdet.
Om vi ser framåt är det viktigaste att hålla ordning
på de offentliga finanserna. Det har också varit re-
geringens och samverkanspartiernas mål, vilket Lars
Bäckström också nämnde i debatten i går. Det är ett
viktigt statligt uppdrag för denna kammare att kunna
göra det. Det är viktigt för finansutskottet, som har
det yttersta ansvaret i riksdagen för att det förs en
sådan politik. Det är inte för att vi ska kunna säga att
vi nu har en budget som är i ordning - det är inget
mål i sig - utan för att vi vet att om staten har ordning
på sina finanser medför det oerhört många dynamiska
och positiva effekter för samhällsapparaten.
Från det tidiga 90-talet, då de offentliga finanser-
na var i fritt fall, vet vi på vilket sätt det påverkade
småföretagen. Det spelar ingen roll om vi har skatte-
lindringar och förenklingar, som i och för sig kan ha
effekt om de faller ut, ifall företagen inte samtidigt
har order från sådana som vill köpa varorna. Då satt
företagen med sina varor, men det fanns ingen som
köpte dem. Det fanns ingen efterfrågan, ingen tilltro,
och räntorna var skyhöga. Det skapar ett negativt
företagsklimat.
En av de viktigaste uppgifter vi kan bidra med
härifrån är att hålla ordning på de offentliga finanser-
na. Och i nuläget finns, om vi ser på EU-området, tre
länder som har överskott i de offentliga finanserna.
Det är Sverige, Danmark och Finland.
Lena Ek säger att vi i fjol stod vid ruinens brant,
och nu har hon tagit ytterligare ett steg framåt. Där
står hon nu. Jag vet att Centern har en svävande poli-
tik, men att Lena Ek kunde sväva fritt i luften är mer
än jag faktiskt trodde var möjligt. Och hon är dessut-
om glad för det.
Det gör mig lite ledsen att Lena Ek är glad när
hon konstaterar att finanserna är i fritt fall. Om det
vore så skulle det vara ganska tragiskt, för oavsett
vilken politisk inriktning vi har så har vi ändå ett
ansvar för att värna om vårt land och se till att vi får
en god utveckling.
Dessbättre har Lena Ek fel. De offentliga finan-
serna är inte i fritt fall. Bakgrunden är just den som
jag nämnde tidigare, nämligen att Danmark, Finland
och Sverige är de länder i EU som har överskott i de
offentliga finanserna.
Hösten 2002 diskuterades det mycket varåt kon-
junkturen lutade, om det var fråga om en uppgång
eller nedgång och så vidare. Den här våren har i
mångt och mycket präglats av ekonomiska besser-
wissrar av olika rang som sagt att det var väntat att
det skulle bli på det här sättet och att regeringen var
för optimistisk hösten 2002. En tillbakablick på alla
de prognoser som gjordes visar att regeringen var den
som var allra blygsammast i fråga om en positiv ut-
veckling till våren 2002. Handelsbanken och till och
med Svenskt Näringsliv bedömde då att tillväxten
skulle bli kraftigare än vad som faktiskt blivit fallet.
Nu ser vi att världskonjunkturen inte vänt. Den
har planat ut, och vi kan i talande stund också se att
det inte finns några ordentliga signaler om en ome-
delbar vändning av konjunkturen. Tvärtom tyder
signalerna från Europa och även USA på att kon-
junkturuppgången dröjer längre än vad som skulle
vara önskvärt. Och det kan vi i nuläget inte göra sär-
skilt mycket åt.
Irakkriget fördes ju fram som en faktor. När det
väl var över skulle också konjunkturen vända. Det
fanns dock de som sade att det kunde ta tid, och de
fick ju rätt.
Vi vet inte heller hur den så kallade SARS-
epidemin påverkar konjunkturen, men vi vet att män-
niskor rör sig mindre, de flyger mindre och handels-
kontakterna är förmodligen färre. Det påverkar också
den allmänna konjunkturen i världen. Och där befin-
ner sig Sverige tillsammans med övriga EU-länder.
Vi är inte på något sätt utmärkande genom att vi
skulle vara sämre än övriga länder i de här delarna.
Vi diskuterade ju tilläggsbudgeten i går, och jag
ska därför inte gå in på den nu, men om vi tittar på
den budget som är lagd ser vi att några saker också
har bäring på budgeten för 2004. Ett problemområde
som diskuterats, och som vi på intet sätt har mörkat,
är naturligtvis de höga ohälsotalen. Dem måste vi
göra någonting åt.
Jag konstaterar att mycket av det man säger i de
gemensamma inläggen från oppositionens sida hand-
lar om färre sjukskrivningar, bättre tillväxt, ökad
sysselsättning. Vem vill inte ha det! Jag har emeller-
tid läst era reservationer och motioner. Inriktningen
på det man vill göra är ganska klar, men det sägs
väldigt lite om hur man ska nå dit.
Jag kan naturligtvis skönja skattesänkningar på en
rad områden. De ska i de flesta fall betalas av sjuka,
förtidspensionärer och arbetslösa genom högre egen-
avgifter och lägre ersättningsnivåer. Man kan då
fundera över vad det blir för tillväxt, och på vilket
sätt efterfrågan kommer att öka, om man straffar en
ganska stor grupp i samhället på det sätt som föreslås
i bland annat Moderaternas motion och reservation på
det här området. Det bekymrar mig lite grann.
För att gå tillbaka till ohälsoproblematiken och det
som skett på det området vill jag säga att man inte får
förenkla situationen. Ohälsan har sin grund i en rad
olika faktorer. Jag tror att det har stor betydelse hur
arbetslivet ser ut - vad det är för arbetsmiljö, vilka
krav som ställs och vad som fordras av den enskilde.
Då är också arbetsplatsen väldigt viktig. Man kan inte
förneka att privatlivet och det som sker utanför arbe-
tet, liksom den allmänna bilden av hur familjen ser ut,
naturligtvis spelar in. Men det är klart att miljön på
arbetsplatserna har betydelse.
Parterna har naturligtvis en roll i detta. Arbetsgi-
varna förfogar över arbetsplatserna och är givetvis
med i den här diskussionen, precis som arbetstagarnas
organisationer. Och om vi har ett jättebekymmer på
detta område kan det i det korta perspektivet inte vara
helt galet att båda parter är med och tar ansvar för den
situation som råder. Det kan ske genom en något
lägre sjukersättning och genom ett ökat ansvarstagan-
de i form av förlängd arbetsgivarperiod, vilket vi
föreslagit.
Jag kan bara göra den reflexionen, som svar till
Lena Ek, att jag fortfarande inte tycker att det är den
bästa lösningen på sikt, men det var den lösning som
var möjlig i det korta perspektivet. Alternativet hade
varit att nu inte göra någonting alls. Och då tror jag
att kritiken hade blivit än värre, inte minst från oppo-
sitionen. Nu visar vi att det här är en allvarlig fråga,
och vi gör någonting åt den. Vi arbetar för att ta fram
ett bättre och robustare system som fler kan stå bak-
om.
Jag vill också säga några ord om att vi skulle vara
sämst i Norden i de här delarna. Den undersökning
som nämndes kan man vrida och vända på många
olika sätt. OECD brukar inte vara känt för att föra en
socialdemokratisk politik. De är ganska kritiska till
rapporten då de menar att den väljer ut vissa paramet-
rar på ett speciellt sätt i de delar som är aktuella.
Det som rapporten pekar på är att fler invandrare
borde ut på arbetsmarknaden, och att det i dag finns
hinder. Ja, det kan vi alla ställa upp på, och jag är den
förste att ställa upp på det. Som ordförande i arbets-
marknadsutskottet har jag besökt jag vet inte hur
många ställen med jobbgrupper där invandrare försö-
ker söka jobb.
Jag minns särskilt när jag besökte en sådan grupp
i Enköping. Där fanns en ung flicka som var född i
Sverige, pratade klockren svenska, men hade ett ut-
ländskt namn. Hon hade sökt jobb på en rad olika
företag och uppgett sitt namn. Från företagen sades
att de skulle återkomma senare, vilket de dock aldrig
gjorde. Hon gjorde om experimentet, men uppgav då
att hon hette Lisa Larsson eller något annat svenskt.
Hon fick omedelbart komma på anställningsintervju.
Med detta vill jag visa att vi här har en gemensam
uppgift som politiker. Det finns en smygrasism ute i
samhället. Den finns lite varstans. Vi såg allvarliga
exempel på den i valrörelsen när politiker talade fritt.
När de trodde att ingen hörde såg vi vad som kom
fram. Jag tror inte att det var fråga om några enstaka
fall. Det förekommer i företagarvärlden och i andra
kretsar. Det förekommer säkert också i fackliga kret-
sar och så vidare.
Den gemensamma uppgift vi har är att se till att
ingen utestängs från arbetsmarknaden på grund av
annan nationalitet, annan hudfärg eller ett namn som
inte klingar svenskt. Också företagarna får nog rann-
saka sig själva lite grann med tanke på de rapporter
som kommer. Riksdagen ska naturligtvis dra sitt strå
till stacken, och regeringen sitt. Det fordras att vi alla
gemensamt deltar i detta.
Till sist, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets
förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på
samtliga motioner.

Anf. 7 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Sven-Erik Österberg är, inte oväntat,
mycket mer nöjd med den ekonomiska utvecklingen
än vad vi i oppositionen är. Jag tror nog att vi bättre
gör oss till tolk för dem som i dag lider av resurs-
bristen ute i kommuner och landsting än vad Sven-
Erik Österberg gör, för att ta ett exempel.
Det är inte så att Sverige har haft en historiskt sett
bra period om vi ser till omvärlden. Att vi haft det för
svensk del är ju en ganska klen tröst. Om vi hade haft
samma utveckling sedan 1994 som exempelvis vårt
grannland Finland har haft, hade vår bruttonational-
produkt i dag varit ungefär 200 miljarder större. Vi
hade alltså haft skatteintäkter som varit i storleksord-
ningen 100 miljarder kronor större. Det är klart att det
hade varit enormt mycket bättre.
Sedan är det också så, Sven-Erik Österberg, att
Sverige gick från en femtondeplats i OECD:s väl-
färdsliga 1994, när ni tog över, ned till en nittonde-
plats år 2001. Och den senast tillgängliga statistiken
för år 2002, som fortfarande är preliminär, indikerar
att Sverige ligger någonstans mellan femte och sjut-
tonde plats. Det största fallet var faktiskt det som
Socialdemokraterna lämnade efter sig hösten 1991.
Från 1990 till 1992 föll vi alltså från en sjätteplats till
en femtondeplats i välfärdsligan.
Bristerna finns i riktlinjerna för den ekonomiska
politiken och i de mål som satts upp. Jag vill fråga
Sven-Erik Österberg: Kan du vara nöjd med att samt-
liga de mål som regeringen har satt upp för den eko-
nomiska politiken nu av allt att döma inte kommer att
kunna hållas? Man har inte ens kunnat klara det enda
som länge såg ut att kunna klaras, nämligen att man
inte skulle bryta igenom utgiftstaket.
Nu visar Riksrevisionsverkets rapport att budget-
tricksandet räddade er förra året från att gå igenom
budgettaket med över 5 miljarder. För nästa år verkar
det bli 7 miljarder. Är ändå inte detta ett tecken på att
politiken har misslyckats?

Anf. 8 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Fru talman! Rapporter om att gå igenom utgiftsta-
ket och så vidare är en följetong som har gått i repris
så många år som jag kan tänka mig tillbaks, höll jag
på att säga, men det har i varje fall kommit larmrapp-
orter ett antal år. Senast var det hösten 2002 som man
sade att utgiftstaket skulle spräckas. Det där är före-
satser som har kommit på skam varje år, därför att
utgiftstaket har inte spräckts. Vi kommer också under
innevarande år se till att inte utgiftstaket bryts.
Sedan är det alltid prat om budgettricksande och
så vidare. Så var det även i debatten i går. Men det är
ju faktiskt riksdagen ytterst som bestämmer vad som
är möjligt. Jag tycker att det är viktigt med regler i det
här avseendet, men det är klart att det alltid måste
finnas möjlighet till flexibilitet för en regering så att
man kan röra sig inom rimliga gränser. Mats Odell
kommer också att hävda att det är viktigt om han
hamnar i regeringsställning någon gång.
När det sedan gäller tillväxtligan är Finland en
speciell historia. Det går ju alltid att följa ett visst
land under en viss period och jämföra det med sitt
eget och sedan säga att vi har haft en betydligt sämre
utveckling. Vad jag sade, vilket också Mats Odell
höll med om, var att det faktiskt har varit en väldigt
bra period för Sveriges del vad gäller tillväxt. Vi vet
att Finland hade en väldigt låg tillväxt i början av 90-
talet, faktiskt sämre än Sverige. Man har nu hämtat
sig starkt under senare period. Men vad finländarna
faktiskt har lyckats mycket sämre med än vi är att
bekämpa arbetslösheten. Man har fortfarande en
betydligt högre arbetslöshet än vad vi har i Sverige,
trots att man har en stark ekonomi. Där har de en läxa
kvar att göra, tycker jag, som vi faktiskt har klarat
bättre, även om vi också naturligtvis har en bit kvar.

Anf. 9 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Om vi då i stället jämför med de
samlade mindre OECD-länderna som liknar Sverige,
har vi halkat efter med ungefär 70 miljarder. Det är
klart att Finland har en hög arbetslöshet, men de har
samtidigt mycket lägre sjuktal än vad vi har. Jag vet
inte om Sven-Erik Österberg har reflekterat över att
om sjuktalen hade varit som de var 1997, så hade den
svenska öppna arbetslösheten legat i närheten av
10 % i dag. Så jag tror inte att man ska dra alltför
stora växlar på att Finland fortfarande har en högre
arbetslöshet.
Sven-Erik Österberg svarade inte på detta om det
inte är ett stort misslyckande att ni varken når målet
för finansiellt sparande - frågan om utgiftstaket låter
vi vara öppen - eller uppnår kommunernas balans-
krav. Sysselsättningsmålet nås inte. Arbetslösheten
ökar under hela 2003. Målet om högst 4 % arbetslös-
het nås inte. Målet om halverad ohälsa nås inte. Målet
om halverade socialbidrag nås inte heller under nästa
år. Och skattekvoten stiger.
Sven-Erik Österberg, det här är väl ändå en be-
skrivning av ett fullständigt monumentalt misslyck-
ande. Hur kan ni socialdemokrater vara så nöjda när
det är så tydligt att ni inte kommer att nå något av alla
mål som ni har satt upp?

Anf. 10 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Fru talman! Jag tycker att man kan känna sig
hyggligt tillfredsställd med den utveckling som har
varit om man sätter det i relation till övriga länder i
Europa som faktiskt också har ett antal mål. Vi ser
hur den internationella lågkonjunkturen har slagit till
och drabbat många länder svårt, till exempel Tysk-
land och Frankrike. Mats Odell vet själv hur det ser
ut i de olika länderna. Och, som jag sade, är Sverige,
Finland och Danmark faktiskt fortfarande de enda
länder som har överskott i de offentliga finanserna.
Alla dessa mål som Mats Odell oroar sig över på
svenska folkets uppdrag, eller hur han ser det själv,
vet vi inte så mycket om än. Det ska ju också läggas
fram en höstbudget med åtgärder som ska vidtas i
olika delar. I december ska vi förhoppningsvis dis-
kutera dessa delar och hur det utvecklar sig vad gäller
de mål som har satts upp.
Överskottsmålet är satt över en konjunkturcykel,
och i den budget som vi diskuterar här i dag ser vi att
under perioden 2001-2006 har vi ett genomsnittligt
överskott i de offentliga finanserna på 2 %. Vi kom-
mer att försöka se till att vi kan klara det här, inte
bara därför att det är ett viktigt mål i sig utan också
därför att det är viktigt att hålla ordning på de offent-
liga finanserna.
Sedan är sysselsättningsgraden i Sverige hög i in-
ternationellt hänseende. Även om vi nu ser att det kan
vara svårigheter att nå målet 80 %, vet vi att vi ligger
strax därunder, och det är väldigt högt vid en interna-
tionell jämförelse.
Sjuktalen är lägre i Finland, precis som Mats
Odell säger. Vi har studerat det finska sjukförsäk-
ringssystemet. Det är ett ganska hårt, krasst system.
Ersättningen är 60 %, och det är en deadline efter 300
dagar. Endera måste man då vara frisk eller så blir
man förtidspensionerad. Många ramlar också ur det
finska systemet. Det är ett sjukersättningssystem som
inte på något sätt kan jämföras med det svenska. Jag
tror att det kan vara intressant att titta närmare på vad
som finns bakom, så det är inte alltid så enkelt att
göra jämförelser rakt över.

Anf. 11 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Sven-Erik Österberg säger att det är
imponerande att utgiftstaken hålls varje år. Men det
är ju inte så himla imponerande när man tar bort till-
räckligt mycket utgifter för att komma in under taket
och byter det mot inkomstminskningar. Då har man
ju gjort skarpa tak och en god idé till mjuka tak och
oklarhet om vad det står för.
Sven-Erik Österbergs anförande var väldigt tradi-
tionellt socialdemokratiskt. Här pratades om vikten
av efterfrågan. Det konjunkturfunderades. Vikten av
att hålla uppe efterfrågan har ju varit en socialdemo-
kratisk ekonomisk filosofi under decennier.
Sedan berättade Sven-Erik Österberg om de goda
resultaten i slutet av 90-talet. Jag skulle nog vilja
hävda att det var just när man övergav den politik
som Sven-Erik Österberg skissar - som ju ledde till
ständigt stigande offentliga åtaganden och högre
offentliga utgifter - och bytte ut den mot en låginfla-
tionsregim, mot avregleringar, mot svenskt EU-
medlemskap och till och med vissa skattesänkningar
under det tidiga 90-talet för att parera 80-talets ef-
fekter som Sverige kom starkare ut ur den krisen. Det
lade en grund för möjligheter som vi har pratat många
gånger om och som jag menar att Socialdemokraterna
förslösade och prioriterade fel. I stället för att lägga
grund för tillväxt och för starkare utveckling för Sve-
rige dopade ni kommuner och uppmuntrade folk i
alldeles för liten utsträckning att arbeta för att lägga
en grund för fortsatt tillväxt. Det är detta som vi står
med nu när vi blickar framåt och många ändå är väl-
digt bekymrade.
Det blir lite parodiskt när Sven-Erik Österberg ska
skälla Moderaterna för någonting och tar till just lägre
ersättningsnivåer i samma stund som Socialdemo-
kraterna själva har föreslagit lägre ersättningsnivåer
och dessutom har lagt det i sina beräkningar som
grund för att hävda att man ska bryta kostnadsök-
ningarna när det gäller ohälsotalen i Sverige. Det må
vara moderat politik, men det är numera också re-
geringens politik. Man får hålla isär de olika anföran-
dena här så att man inte hoppar på sin egen svans,
vilket finansutskottets ordförande just lyckades med.

Anf. 12 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Fru talman! Det finns grader också i ett visst stäl-
le, som man brukar säga. Om jag tittar på de mode-
rata förslagen om besparingar i storleksordningen 40
miljarder och ser efter var de tas så ser jag att hälften
tas på sjukersättning, förtidspension och arbetslös-
hetskassa. Det är ett faktum, Fredrik Reinfeldt.
Samtidigt för ni ett resonemang om att ni vill ha
en proportionell skatteskala så att man betalar samma
procentskatt rakt över. Jag kan inte tolka en sådan
politik på annat sätt än att man tar ganska rejält från
de mest utsatta. Det kommer bara att gynna dem med
höga inkomster. De som tidigare har betalt högre
skatt kommer att få lägre skatt. Det är en kraftig om-
fördelning av välståndet mellan olika grupper i sam-
hället. Jag kan inte tolka den politiken på något annat
sätt.
I och för sig är det rätt att det här inte på något sätt
är den optimala lösningen ur vår eller samverkans-
partiernas synpunkt, vilket vi diskuterade i går. Men
vi tycker ändå att det är rimligt när vi ser att vi har en
enorm kostnadsstegring på ett visst område - från 50
miljarder för ohälsan och förtidspensioneringarna upp
till drygt 120 miljarder från 1997 till 2002. Den delen
måste också vara med och ta ett ansvar för den enor-
ma kostnadsutveckling som har varit. Jag tycker att
det skulle ha varit mer fel att lägga den besparingen
på skolan eller någon annan stans om man ser att det
är ett område som genererar en sådan väldig stegring.
Det är inte säkert att det blir bättre hälsa, men
detta skärper en ordentlig diskussion om det hela. Om
vi sedan kan följa upp den med ett bra system med
ekonomiska drivkrafter som premierar låg sjukfrån-
varo, bra arbetsmiljö och de delar som upplevs som
stimulerande för både arbetsgivare och arbetstagare
så har vi vunnit mycket på den process som har startat
i och med detta.

Anf. 13 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Sven-Erik Österberg behöver inte
upplysa mig om vad den tänkta strategin är med att
sänka ersättningsnivåerna. Det kanske snarare är dina
väljare som du ska berätta för att du tycker att detta är
en riktig politik. De är nog lite mer häpna än vad jag
är över att detta har kommit att bli också regeringens
politik. Det är ju det här som utmålades som slutet på
välfärden och anständigheten och allt det som vi alltid
har fått höra, vi som föreslår sådant här före val och
inte låter det dyka upp som en överraskning efter
valdagen.
Detta fyller egentligen i den bild som jag har av
socialdemokratiskt skäll på moderata besparingsför-
slag. Det ska nog inte ses som att de är så arga, utan
det handlar mer om att de botaniserar i moderata
motioner om det som snart blir regeringspolitik. Det
är någon sorts förvarning. Det ringer på dörrklockan,
och så är detta ett sätt att få veta vad som kommer
härnäst. Jag tror att vi kommer att få höra mer av
detta av regeringen. Det funderas nog på att ytterliga-
re gå ned i ersättningsnivåer om statsfinanserna fort-
sätter att vara svaga, såsom vi ser i utvecklingen.
Det som ni missar är att Moderaterna förvisso ta-
lar om vikten av stramare ersättningsnivåer - vi tyck-
er att det är viktigt att man kan leva på sin lön och att
det ska finnas en utväxling för dem som jobbar och
sliter. Men vi parerar detta med lägre skatter, med ett
i övrigt företagarvänligt klimat och en rad andra in-
satser som totalt sett ger en politik för växt. Det är
alla de här andra bitarna som ni tappar bort. Det räck-
er inte bara att hämta inspiration från moderata bespa-
ringslistor; man måste också ta till resten av politiken
för att få en god utveckling i landet.

Anf. 14 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Fru talman! Det är alltid storvulet och mycket
självbejakande att säga att man alltid ligger några år
före i sin politik och att den kommer att bli sanning
om några år. Jag vet inte om det är så om man tittar
tillbaka i tiden, men Fredrik Reinfeldt kanske gör ett
trendbrott just nu och tror att det kommer att bli så
här framåt. Det är klart att det inte blir så om vi
kommer att ha en socialdemokratisk regering.
Ersättningsnivåer med hygglig ersättning när man
är sjuk och när man är arbetslös är en av de viktigaste
ingredienserna i socialdemokratisk politik. Å andra
sidan är vi väl medvetna om att ifall system blir an-
vända i sådan grad att de riskerar att urholkas ekono-
miskt så måste man vidta åtgärder. Det åvilar den
ansvarsfulle politikern att också se att det inte går
längre om det fungerar på det sättet. Då måste vi
analysera och se efter var orsakerna ligger och vi
måste få fokus på själva problembilden. Det har vi
faktiskt också fått genom den debatt som har förts
under våren på det här området. Det har skapat en
ordentlig debatt också ute i landet.
Vi kan se nu i sjukstatistiken att korttidsfrånvaron
sjunker ganska kraftigt och att den har gjort det någon
månad ganska tidigt under våren. Om man samman-
fattar det nu så kan man säga att det är ett visst trend-
brott. Däremot finns det en stock som fortfarande
finns med och som det gäller att fokusera ännu mer
på och få tillbaka i arbete. Det är klart att det finns en
jättestor skillnad.
Jag noterar att Fredrik Reinfeldt med flera talar
om svikna löften. Moderaterna gör ju en halvering av
sina skattesänkningar jämfört vad de gjorde tidigare.
Jag vet inte om de väljare som röstade på Moderater-
na därför att de vill ha stora skattesänkningar känner
sig svikna. Det är väl någonting som Fredrik Rein-
feldt kanske får hantera längre fram under hösten och
ta den diskussionen med dem.
Jag kan ändå notera att det är ett ganska kraftigt
trendbrott som Moderaterna gör just på skattesänk-
ningssidan. De är inte bäst i klassen när det gäller det
här längre, utan den rollen har tagits över av Centern.
Hur fantastiskt det än låter så är det så; det ser man
om man läser motionerna.

Anf. 15 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! För att vara en representant för det
som brukar vilja vara det statsbärande partiet så är det
ganska fascinerande att Sven-Erik Österberg har
vänligheten att övertydligt illustrera Socialdemokra-
ternas nuvarande aversion mot begreppet staten. Det
gäller då statens ekonomi. Han har också vänligheten
att övertydligt illustrera Socialdemokraternas längtan
efter en konjunkturvändning och hur man sätter hela
sitt hopp just till konjunkturen, håller tummarna för
den och för vad som ska hända.
Det som alla andra prognosmakare sade före valet
var att statsfinanserna höll på att braka samman.
Många gjorde fel i bedömningen av konjunkturen,
men det var korrekta prognoser och rapporter om
statsfinanserna. Det går ni runt och vill inte låtsas om.
Nu säger Sven-Erik Österberg här att en av de vikti-
gaste uppgifterna är att hålla ordning på de offentliga
finanserna. Det är ständigt detta prat om de offentliga
finanserna och om konjunkturen och inget prat alls
om statsfinanserna.
De offentliga finanserna består av pensionssyste-
met och kommunerna och staten. Kommunerna har
balanskrav. Vad gäller pensionssystemet så har vi ju
gjort en pensionsreform i Sverige som vi ska vara
oerhört glada över. Den har vi gjort tillsammans, även
om Socialdemokraterna inte alltid precis var de på-
drivande. Då ska vi väl inte göra den fördelen till en
nackdel genom att underminera statsfinanserna! Vi
har föreslagit att man ska ha ett mål för statsfinanser-
na och att de ska vara i balans. Det avfärdar Social-
demokraterna med att det inte behövs. Resultatet av
det är att man nu har en systematisk försvagning av
statsfinanserna och en uppbyggnad av statsskulden.
Jag skulle vilja be Sven-Erik Österberg förklara
varför ni inte vill hålla ordning på statsfinanserna -
det som är statens, regeringens och riksdagens
främsta uppgift.

Anf. 16 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Fru talman! Vi har tittat ganska noga på det här
och på vad som har föreslagits i en del motioner.
Statens saldo är inte oviktigt på något sätt - det kan
man inte säga. Men om man tittar på den modell som
vi har valt att använda, de offentliga finanserna, och
om man ser detta på sikt så vet vi att överskottet i
pensionssystemet kommer att minska med tiden. Jag
tror att det blir något slags trendbrott 2007 eller så.
Om man tittar framåt så ser man att överskottet mins-
kar. Om man bibehåller överskottsmålet på 2 % så
kommer det att öka trycket på statens finanser. Om
man har kvar bilden av ett pensionssystem med den
demografiska utveckling som får ett mindre överskott
så kommer trycket också att öka. Tillsammans med
det så bibehålls det offentliga sparandet.
Om man skulle överge offentliga finanser och
bara rikta in sig på något slags nollfas eller nollöver-
skott - en balans i statens finanser - och samtidigt
inte titta på de andra delarna så kan det ha en negativ
följd på sikt gentemot det gemensamma som man har
sparat i offentlig sektor. Det är naturligtvis viktigt
också för kommuners och landstings del, men siffror-
na där är ju ganska små i förhållande till statens siff-
ror och påverkar ju ganska marginellt åt endera hållet,
även om vissa underskott i sig kan vara väldigt oro-
ande i enskilda landsting. Men i det här samman-
hanget har de ju en betydligt mindre del i det här och
påverkar inte så mycket.
Jag trodde att vi alla hoppas på att konjunkturen
ska bli bättre, även om det inte är för att vi ska få det
lättare och bättre här. Till mitt uppdrag som riks-
dagsledamot är jag vald av svenska folket, det vill
säga väljarna i min valkrets. Jag vill naturligtvis att vi
ska kunna föra en politik där människor kan få en så
bra välfärd och ett så bra liv som möjligt. Det kan
man ju faktiskt bara göra om man ser till att man har
pengar så att man kan göra saker: förbättra system,
förbättra sjukvård och äldreomsorg och andra delar
av samhället. Då bidrar naturligtvis en högkonjunk-
tur. Ökad tillväxt och mera pengar gör att det finns
möjlighet att göra mera saker och tillfredsställa de
behov som finns ute i samhället. Då är högkonjunktur
naturligtvis ett ypperligt medel.

Anf. 17 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Jag behöver just inte säga så mycket
mer, egentligen, därför att Sven-Erik Österberg säger
ju allting själv: Högkonjunktur är ett ypperligt medel!
Men konjunkturer kommer och går. Det beslutar vi
inte om här. Vi beslutar om de villkor för företags-
klimatet och de villkor för ekonomin som ekonomin
ska verka i oavsett konjunktur, och det kan vi påver-
ka. Det är därför vi är valda. Vi är inte valda för att
sitta och hålla tummarna för högkonjunktur. Den
kommer att komma i alla fall, precis som det sedan
kommer att komma en lågkonjunktur. Vi är valda för
att se till att oavsett konjunktur ska vi ha en så god
tillväxt som möjligt och så bra villkor för jobb och
företagare som möjligt. Det är så vi ser till att man
kan få bästa möjliga resurser både för privatekonomi
och för att kunna långsiktigt finansiera sjukvård,
äldreomsorg med mera.
Sven-Erik Österberg vill inte prata om statens
finanser, nämligen de finanser som vi här har hand
om och har ansvaret för - han vill inte ta orden i sin
mun. Nu ger han ytterligare ett sådant här övertydligt
besked, nämligen: Gör inte i dag vad någon annan
kan göra åt dig i morgon. Håll inte ordning på statens
finanser nu, utan lämna räkningen till dem som
kommer sedan. Jag tycker att det både moraliskt och
ekonomiskt är ett felslut, speciellt med tanke på att
premiepensionssystemet omfattar grundlagsskyddad
privat egendom, men det blåser ni upp nu. Sven-Erik
Österbergs koalitionsbröder lovar också ut att om vi
bara inte hade det här utgiftstaket skulle vi kunna
använda detta till olika utgifter. Sedan någon gång,
om tio år, då ska vi ha en överbeskattning, för då ska
vi betala igen det vi nu inte orkar lägga grunden för.
Vi kan självklart diskutera formuleringar och ut-
formning, men jag tycker att det här visar vikten av
att vi sätter mycket tydligare fokus på statens finanser
och statens budget, alltså det som vi har hand om, och
inte bara skickar springnota till dem som kommer
efter oss.

Anf. 18 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Fru talman! Karin Pilsäter gör en felaktig beskriv-
ning. Jag pratar faktiskt en hel del om detta och är
inte rädd att ta de orden i min mun på något sätt.
Tittar vi tillbaka har vi faktiskt betalat av ett antal
hundra miljarder på statsskulden. Det är lite kärvt just
nu i den lågkonjunktur som råder, men planen är ju
att när det här balanserar ut och det blir bättre tider
kan man fortsätta betala av på statsskulden, därför att
vi vill ha ned räntenivån.
Det är bra att Karin Pilsäter konstaterar att jag är
en vän av budgettak och att de ska hållas. Det är det
som är disciplinen i det hela och som gör att vi kan
bli starka i dessa delar. Jag uppskattar alltså att Karin
Pilsäter faktiskt har noterat att jag är en stark vän av
detta.
Det är intressant med de offentliga finanserna.
Målet 2 % inbakar också statens delar i det här. Det är
ju det som är grundbulten i detta.
Till sist måste jag säga att jag inte i min vildaste
fantasi kan tro att Karin Pilsäter inte tycker att det är
bra att det blir högkonjunktur. Den gynnar ju landet
och den svenska befolkningen. Jag sitter väl inte still
och väntar på att den ska lösa alla problem, men det
är klart att den gör att vi kan betala av på statsskulden
och verkställa saker som vi tycker är viktiga för att
förbättra välfärden där det finns brister. Det är ju så
politiken fungerar. Det här är ju inte konstigare än
privatekonomi. Får vi ökade inkomster av något skäl
eller extra inkomster på något sätt så använder vi
dem. Vi kanske spar dem till framtida behov så att vi
ser att vi kan brygga över perioder då det är sämre.
Det är precis på det sättet som det svenska budgetsy-
stemet fungerar: Vi har en möjlighet att se de offent-
liga finanserna över en konjunkturcykel. Just nu ex-
panderar vi lite mer ute i verksamheten än vad vi
gjorde tidigare. Vi hade 4 % överskott för några år
sedan. Det är ju som ett dragspel som gör att kon-
junkturen inte omedelbart slår ute i verksamheterna
på ett sätt som skulle vara negativt.

Anf. 19 LENA EK (c) replik:
Fru talman! I april månad kom rapporten om
kommunernas ekonomiska läge. Där säger ordföran-
den i Kommunförbundet, Ilmar Reepalu, så här: I
rapporten konstateras att 1,8 miljoner människor i
åldrarna 20-64 år inte är i arbete, till exempel på
grund av sjukskrivning, förtidspension och arbetslös-
het. Om en femtedel av dessa kom i arbete skulle det
innebära ett resurstillskott på 100 miljarder kronor.
Det här är det stora problemet som vi diskuterar
och som regeringens förslag försöker fokusera på -
förgäves, skulle jag säga - och som vi försöker foku-
sera på i vårt alternativa förslag.
När det gäller sjukskrivningarna och det ansvar
som läggs ut på olika grupper inom det här området,
som Sven-Erik Österberg uttrycker det, har regering-
en och utskottets majoritet nu tryckt igenom ett för-
slag som förmodligen inte skapar arbetstillfällen utan
blir en återhållande faktor för småföretagen beträf-
fande att anställa. Om hälften av småföretagen kunde
anställa en eller en halv person skulle ju det mesta av
de här problemen vara lösta.
Därför förstår jag att Sven-Erik Österberg säger
att det här regeringsförslaget kanske inte är det mest
idealiska. Men jag skulle vilja höra: Vilket är det
mest idealiska? Hur tänker Sven-Erik Österberg sig
ett sådant förslag som tar hand om problemen och
fördelar ansvaret för dem men som faktiskt inte hind-
rar nya jobb hos småföretagen?

Anf. 20 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Fru talman! Jag tror att jag nämnde det lite tidiga-
re också. Jag tycker att parterna kan ha ett gemensamt
intresse här. Det har förekommit en rad diskussioner,
bland annat trepartssamtalen som skulle fokusera på
vad man gör åt den stegrade ohälsan. Jag sade i går
när jag blev intervjuad om det här, och jag kan säga
det i dag igen: Spontant känner jag viss besvikelse
över arbetsgivarsidan som väljer att hoppa av om man
inte ensidigt får igenom bara de förslag som man har.
I det här fallet handlar det om att man skulle sänka
sjukersättningen för dem som är sjuka. Det var den
enda åtgärd man kunde se för att förbättra hälsoläget
eller åtminstone minska sjukskrivningarna. Det är väl
det som egentligen inträffar.
Nu tycker jag att parterna faktiskt har en rejäl
chans. LO gillar inte att man får sänkt ersättning, och
arbetsgivarna gillar inte att man får en vecka till. Det
här är väl en rejäl och god chans att ta tag i det här
och titta efter: Vad kan komma fram som vi tycker är
ett optimalt system? Levererar man det tycker jag
också att man kan ha ett öppet sinne och se de olika
delarna i det här. Då skulle man kunna få ett robust
system som parterna faktiskt står bakom. Vi behöver
arbetsfred på svensk arbetsmarknad. Vi ska inte ha
tvister mellan parterna. Vi ska inte ha tvister mellan
regering och arbetsgivare. Det är aldrig bra på något
sätt. Vi bör naturligtvis ha ett samarbetsklimat som
främjar tillväxt i positiv riktning.
När det gäller de extra dagarna och jag tittar på
Centerns förslag kan jag inte låta bli att konstatera,
Lena Ek, att ett antal av de företagare som stod på
Mynttorget i går förmodligen kommer att få fler da-
gar som man ska betala sjukersättning till sina an-
ställda, eftersom ni säger att det är antal anställda,
upp till 30 om jag läste rätt, som detta skulle gälla.
Det är alltså ett antal som får fler dagar. Jag har inte
hört att det skulle ha gått fram på något sätt i debat-
ten. Det var också vad Jan Rydh föreslog.
Vi har tittat på det där. Problemet är administra-
tivt. Försäkringskassan måste vid varje enskilt
sjuktillfälle veta exakt hur många anställda varje
företag har. Det kan låta som ganska enkelt när man
uttrycker det verbalt men är inte helt okomplicerat när
man ska ha in det i ett system som fungerar.

Anf. 21 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Om man tittar på verklighetsbilden så
som den ser ut nu är det så att samtliga arbetsmarkna-
dens parter på både arbetsgivarsidan och arbetstagar-
sidan har sagt att det här förslaget inte är bra. Så är
det ju. Det är också så att företagarna faktiskt är be-
redda att bära en del av bördan och svälja en del av
den soppa som regeringen har lagat till på det här
området. Då finns det ett förslag som är en kombina-
tion. Det bygger på Jan Rydhs förslag och har vidare-
utvecklats av Företagarnas Riksorganisation, och det
utgör de bärande stommarna i det förslag som vi har
lagt fram.
Det är mycket riktigt att det finns en ansvarsför-
delning. Det finns en villighet att bära de här bördor-
na gemensamt. Men det alla är överens om är att man
inte ska strypa de mindre företagen genom att ge dem
denna extra börda. Den innebär en tröskel som gör att
man inte anställer, och det är där som potentialen för
nya anställningar finns. Det är där som vi kan få in de
nya jobb som ger de nya svenskarna möjligheter, som
ger arbetsskadade en chans att komma tillbaka eller
som ger unga med en alldeles ny examen möjlighet
att komma in på arbetsmarknaden.
Det är där som den stora potentialen finns, och det
är precis där som era förslag slår hårdast. Detta är
arbetsmarknadens parter också överens om. Det finns
här ett förslag som väldigt många tycker är intressant
att titta på. Min fråga är då: Kan man inte tänka sig
att fundera över FR:s modell, som faktiskt också har
en uppslutning från stora delar av arbetstagarsidan?

Anf. 22 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Fru talman! Det fanns i ett tidigare skede under
våren också ett förslag som stöddes ganska starkt av
LO, TCO och SACO. Det diskuterades, men det var
inte möjligt att ta fram det under den tidsperiod som
stod till förfogande. Det gillades inte heller rakt över
av alla.
Det som gläder mig i Lena Eks inlägg här är att
Lena Ek faktiskt öppnar för en diskussion som jag
tycker är intressant och som vi kan föra vidare. Hon
inser att det är viktigt att båda parter gemensamt tar
ansvar för den här frågan. Därvidlag tycker jag att
Lena Ek skiljer ut sig lite grann från sina vänner i
oppositionen i övrigt, som vill lägga bördan ensidigt
på den enskilde som blir sjuk.
Jag tycker att vi ska använda den här öppningen
och kunna diskutera den lite grann. Det finns inga
låsningar när det gäller hur ett framtida system se ut
utan jag tycker att vi ska kunna ha en öppen och bra
debatt om det för att hitta ett system som blir optimalt
och som parterna också tycker verkar i den riktning
som man önskar. Det ska främja en god hälsa på
arbetsplatsen och ge färre sjukskrivningar och mindre
tryck på sjukförsäkringssystemet, så att vi kan behålla
en bra försäkring även i framtiden och därmed också
ge en god välfärd till dem som är arbetslösa.
Jag tackar för Lena Eks inlägg.

Anf. 23 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Jag har lyssnat på den borgerliga op-
positionen, och jag tar fasta på vad Fredrik Reinfeldt
sade, nämligen att en ensamstrategi inte är bra. Jag
delar den uppfattningen. Samarbete och lagarbete är
bra. Vi kunde i gårdagens fotbollslandskamp se att
det var gynnsamt. Det är också så att samarbete med
Vänsterpartiet är bra. Jag tänker också då på fotbol-
len, och på Bosse Ringholm. Utan Vänsterpartiet går
det lite sämre. Det blev vinst för de borgerliga när de
fick stöd av en enda vänsterpartist. Vänsterpartiet kan
ibland utgöra skillnaden, framför allt i politiken.
Den här budgeten och de här ekonomiska riktlin-
jerna bygger på ett samarbete mellan tre partier. Det
samarbetet inleddes egentligen mellan oss i Vänster-
partiet och regeringen redan 1994. Sedan låg det nere
ett tag, vilket var synd, men vi har nu i fem år haft ett
ganska fast samarbete.
Fru talman! Samarbetet utesluter inte olika åsik-
ter. Tvärtom: Ett bra samarbete kräver olika åsikter,
för då uppstår en dynamik, en spänning och en tävlan
som gör att man får fram bättre förslag.
Man måste också ha en opposition som opponerar
och kritiserar. Även det stimulerar majoritetspoliti-
ken. Det är precis som med den gamla reklamen för
de två bilföretagen Hertz och Avis, där det ena före-
taget sade: När man bara är nummer två anstränger
man sig lite mer.
Oppositionen har också ansträngt sig och lagt
fram sina alternativ. Vi har studerat dem och kommit
fram till det här betänkandet, där vi har skrivit in
varför vi inte tycker om oppositionens alternativ. Jag
tycker dock att det är konstigt när oppositionen här
går upp och väldigt hårt och ibland elakt för att inte
säga kalfatrande - fast ibland också milt i tonen -
granskar budgetpolitiken, som redovisas på s. 81-
110.
Man tycker att oppositionen kunde gå upp och
bemöta vårt nej, men det gör den inte. Oppositionens
företrädare går upp och säger ungefär som åsnan Ior i
Nalle Puh: Det är dåligt nu. Det ska bli värre, och vi
kommer att få äta tistlar. Om det skulle gälla väderle-
ken skulle det låta ungefär så här: Det är regnigt nu.
Det har regnat i maj. Kommer det någonsin att bli sol
denna sommar?
Det är ungefär så det låter när man beskriver den
ekonomiska verkligheten. Men det är ingen som kän-
ner igen den bilden, och då är det inte någon bra bild,
även om den kanske är vacker. Den fungerar inte.
Det är inte så dåligt som ni säger. Tidskriften The
Economist säger att det är ganska hyfsat. Ni har i
Sverige gått från "en storlek för alla" och arbetar nu
mer med tanken "solidaritet i frihet". Jag tycker att
det är bra. Vi tar till oss en del av kritiken. Vi har på
vänstersidan ibland varit lite för stela. Om vi tar till
oss det blir vi mer dynamiska. Det är bra att vi tar till
oss kritiken. Kan vi inte få berömma oss av att vi
lyssnar på varandra?
Vi har i Sverige lyckats bra under de år som har
gått. Var stolta över det! Målar man i svart kan man
bli lite marknadspåverkande. Men tro inte att det bara
beror på oss i de samverkande partierna. Det beror
framför allt på människorna ute i produktionen, före-
tagsledarna, men också på att vi i Sverige har haft en
bättre tillväxt. Vi är inte med i EMU utan har både
vår krona och vår egen ränta. Vi har haft en bättre
tillväxt. Den har varit dubbelt så hög som i euroom-
rådet och högre än i de övriga OECD-länderna. Vi
har dubbelt så starka finanser som man har i euroom-
rådet, och man har där dubbelt så hög arbetslöshet
som vi.
Vi har lyckats bra. Men det beror naturligtvis inte
bara på oss. Att det har gått så fort uppåt beror ju
framför allt på att det var så eländigt dåligt i början på
90-talet. Om vi har haft en jättehård vinter märks det
väldigt tydligt när det blir vår. Att det går bättre för
oss beror på att det var så jämrans dåligt i Sverige i
början på 90-talet.
Att Finland har lite bättre tillväxt än vi beror på
att Finland haft en ännu djupare nedgång än vad vi
har haft, och då går det lite lättare att växa till. Det är
så det ser ut. Vi ska inte tillgodoräkna oss allt som är
bra.
Det är inte bra att slarva med statsfinanserna, och
det gör vi inte, men det gör ni i den borgerliga politi-
ken. Ni slarvar med statsfinanserna. Ni lovar ut för
mycket av reformer och förbättringar och därtill stora
skattesänkningar. Tänk på den skattesänkning som ni
rullar ut nästa år! Moderaterna föreslår runt 20 mil-
jarder. Folkpartiet föreslår omkring 35 miljarder eller
ca 29 miljarder beroende på hur man räknar. Center-
partiet är nu för tiden värstingen och föreslår uppemot
40 miljarder. Ni är hialösa i det här statsfinansiella
läget.
Kristdemokraterna är så att säga lite mer moderata
och försiktiga och föreslår nettoskattesänkningar om
kanske runt 5 miljarder. De växlar obligatoriska av-
gifter mot sänkt skatt. Det är samma sak men påver-
kar inte lika tufft som de andras förslag.
Ni försöker sedan trolla bort detta. Ni står också
för ett jättestort budgettricksande med a-kassan, med
trafikförsäkringar och med jättelika besparingar som
skulle slå sönder regionalpolitiken och Arbetsmark-
nadsverkets arbetsmarknadspolitik. Det är jättemyck-
et som ni försöker dölja. Det är därför som ni inte
utvecklar era alternativ, som är så svaga. I stället
väljer ni att kritisera.
Vi var i går budgetpoliser, och sådana behövs,
men vi kan inte begränsa vår politik till att agera
budgetpoliser. Vi måste göra mer.
Vad gäller frågan om vi är nöjda vill jag säga att
det är klart att vi inte är nöjda med att vi, som det just
nu ser ut, inte når alla våra mål. Därför skriver vi
också att vi måste göra mer för att få en bättre till-
växt. Vi måste minska utgifterna för ohälsan. Jag sade
också i går att vi måste få ett system som kan accep-
teras av politikerna, av arbetsgivarna och av löntagar-
na, av dem som jobbar med vården.
Reinfeldt sade att det fel som vi nu har gjort är att
vi inte har lyssnat tillräckligt mycket på varandra och
på parterna. Vi ska till hösten lägga fram förslag som
kan vara förankrade på arbetsmarknaden, inom vård-
sektorn och i politiken. Det är det grundläggande för
ett bättre system än det som vi tvingades ta i går.
Det är helt sant att vi framför allt måste få bättre
tillväxt. Vad ska vi då göra för att få det? Vi ska na-
turligtvis vårda våra inkomstkällor, men vi kan inte
höja skatterna speciellt mycket. Vi höjde dem i början
på 90-talet för att sanera ekonomin, men jag tror inte
vi kan höja dem mer. En sak är dock att vi kan ta in
de skatter som borde komma in. Vi kan minska fusk
och avancerat skatteundandragande.
Jag tycker att den borgerliga oppositionen har rätt
i att vi måste göra mer för forskningen och innova-
tionsutvecklingen. Det är viktigt att göra mer för den
produktnära forskningen. Det finns just nu väldigt
stora problem med detta, och dem måste vi göra nå-
got åt. Jag tror att vi ska försöka avveckla lärarun-
dantagandet, så att vi fortare kan få ut patent i pro-
duktion och så att högskolor och universitet kan få
del av vinsterna. Det är en bra samverkansform.
Vi kan ha offentlig sektor som en tillväxtfaktor
och se till att det blir bra transporter, kommunikatio-
ner och forskning.
Vad hade Ericsson varit utan den samverkan som
en gång var mellan Televerket och gamla
LM Ericsson? Det var det som utvecklade grunden
för AXE-växlarna. Det kan uppstå oerhört positiv
samverkan. Statliga företag kan vara en tillväxtfaktor
om de drivs rätt.
Vad vill ni på den borgerliga sidan göra? Jo, ni
vill nästa år sälja ut 30-45 miljarder i ett jättedåligt
börsläge. Det skulle också dränera riskkapital ute på
marknaden. Det är inget bra ägarskap. Vad gör du
som ägare? Jag säljer.
Vi kan ju i stället utveckla detta genom att vi
börjar besöka de statliga bolagsstämmorna och tar
upp idéer och kritiserar. Vi kan vara ett slags ägarnas
representanter på allvar och inte bara överlåta det på
några få på Näringsdepartementet.
Så kan vi utveckla det statliga ägandet i stället för
att bara sälja.
Vi kan se över regelverket. Det är ett bra uppslag
som de borgerliga alltid kommer med. Men läs i be-
tänkandet. Vi har ju tagit upp mycket av det. Vi kan
göra mer.
Jag har personligen skrivit till näringslivets orga-
nisationer och bett dem lämna förslag till mig med
konkreta idéer. Jag bad dem ge mig tio förslag på
regelförenklingar som vi kan ta itu med och som är
enkla att göra och är till väsentlig hjälp. De har redan
svarat: Det ska vi göra, Bäckström. Vi ska leverera
tio sådana förslag.
Jag har lovat att höra av mig till dem. Vi ska göra
en lista och så pratar jag med mina vänner, Miljöpar-
tiet och Socialdemokraterna. Sedan kan vi bit för bit
ta bort alla tio punkterna och lägga till nya. Vi ska
jobba konkret med det här.
Vi ska jobba konkret med tillväxten för att få mer
resurser till den offentliga sektorn så att vi kan börja
minska de oerhört ohemula skillnaderna mellan kvin-
nors och mäns inkomster i lönebildningen. Där har ju
arbetsmarknadens parter ett ansvar att ta, och sedan
gör vi vårt.
Den offentliga sektorn måste framför allt ha mer
pengar. Det kan man få genom tillväxt och dynamik
och fler arbetade timmar.
Vi kan göra mer när det gäller forskningen genom
bättre regler och genom att vara aktiva ägare till det
vi äger. I en annan debatt visade vi 15 förslag för
ökad tillväxt. Vi ska diskutera tillväxten. Vi ska sätta
fart på den, men framför allt ska vi driva rättvisepoli-
tik. När man känner trygghet vågar man möta föränd-
ringar i löntagarkollektivet.
Nu är min tid ute - inte i politiken, men för detta
inlägg. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och av-
slag på samtliga reservationer.

Anf. 24 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Man måste tyvärr skaka om Lars
Bäckström och säga: Nej, Lars, du sitter inte i reger-
ingen hur gärna du än vill tro det och hur mycket
Vänsterpartiet än använder sitt oppositionskansli, som
det heter, här i ledamotshuset till att utverka storman-
de tal till regeringens försvar.
Det är väl inte så lätt i Vänsterpartiet. Det är ett
parti som ingen vill leda, eller som möjligen alla vill
leda - det är litet oklart hur man ska uttolka vad som
försiggår. Dessutom har man fört en faktisk politik
efter valdagen som inneburit sänkta ersättningsnivåer
och en lång rad försämringar som ingen har hört
någon enda vänsterpartist tala om vid något tillfälle
före valet.
Frågan gäller inte vad ni vill göra, Lars Bäck-
ström, utan mer: Vad kommer ni att ställa upp på i
fortsättningen? Vad är det som väntar i förlängningen
i den samverkan ni har med de andra partierna? Det
tror jag att väljarna är ganska intresserade av. Var går
smärtgränsen? Ska det till ännu mer neddragningar på
ersättningsnivåerna? Vad är det för besparingar ni
tittar på i ett läge där ni efter sommaren samlas till
nya budgetförhandlingar där det mesta pekar på att
utgiftstaket för nästa år inte kommer att mötas och att
det finns behov av ytterligare utgiftsminskningar?
Snart sagt varje underliggande utgiftsprognos som
majoriteten bygger sina finanser på betraktas av de
flesta som ganska fantasifulla, men knappast realis-
tiska.
Vi bör notera att majoriteten räknar med att det
inte ska ske någon vidare ökning av kostnaderna för
ohälsan - snarare tvärtom - och att kostnaderna för
arbetslösheten ska gå ned i ett läge där arbetslösheten
växer.
Det enda som händer med den typen av underlig-
gande prognoser är att de inte slår in, och så sitter ni
där och budgetförhandlar. Var går smärtgränsen, Lars
Bäckström?

Anf. 25 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Den går ungefär där Fredrik Reinfeldt
beskrev den. Det kommer inte att hända. Bosse Ring-
holm är en mycket skicklig och driven politiker. Bos-
se Ringholm tänker inte gå till val nästa gång på 78 %
ersättningsnivå, på en tredje vecka för arbetsgivarna i
sjukförsäkringen. Då kommer Bosse Ringholm att ge
öppet mål för oss i Vänsterpartiet på 15 %.
Vi kommer att klara av att återställa detta efter-
som vi kommer att driva en tillväxtpolitik. Vi ska inte
göra något mer. Det här var en panikåtgärd, kan ni
beskriva det som. Jag kan säga att det var en nödåt-
gärd för att hålla budgeten i balans när vi inte klarade
av att få en samsyn om hur vi skulle attackera ohäl-
san. Det är riktigt.
Vi hade andra bättre förslag. Jag kan redogöra för
dem. Men vi fick inte gehör för dem. Socialdemo-
kraterna försökte, men fick inte tekniska lösningar
som fungerade. Då tvingades man till de här åtgär-
derna. Vi ska inte göra om det, utan vi ska göra ett
nytt och bättre system.
Vi har arbetsgrupper för detta. Vi ska inte vänta
till hösten. Vi sitter redan nu och arbetar med de här
frågorna.
Vad väntar i framtiden? Jo, fler förslag för till-
växt. Det väntar regelförenklingar för mindre företag.
Det väntar förslag för att stärka forskningen för att
driva på produktutvecklingen i näringslivet. Det vän-
tar ökade resurser till den offentliga sektorn för att
börja minska skillnaden mellan kvinnors och mäns
löner.
Det är vad som väntar. Det kommer vi att levere-
ra, eller också kommer vi inte att ha något samarbete.
Den vägen är kristallklar. Men vi kommer att ha sam-
arbetet eftersom det gynnar båda sidorna.
Vi är lite vassare när det gäller jämställdhetspoli-
tiken, lite vassare när det gäller tillväxtpolitiken.
Regeringen är kanske lite vassare än vi när det gäller
budgetpolitiken. Vi har olika starka sidor. Men vi är
de som hårdast driver tillväxt- och jämställdhetspoli-
tiken.

Anf. 26 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Fru talman! Lars Bäckström gjorde det riktiga på-
pekandet att Vänsterpartiet hade inflytande över fot-
bollsframgångarna under gårdagen. Ibland är det lite
svårt att se vilket inflytande ni egentligen har över
regeringspolitiken.
Vi lärde oss att en borgerlig anfallspolitik den här
gången kunde stödjas av en duktig vänsterpartistisk
vänsterback.
Det är lite svårt att se övergången Lars Bäckström
gjorde när han sade att ni därmed också är en grund
och ett stöd för den här regeringskonstellationen. Men
vi förstod nu uppdelningen. Ni är duktiga på jäm-
ställdhet och sossarna är duktiga på besparingar.
Det kanske är en bild som också börjar sätta sig
hos väljarna att Socialdemokraterna nu kör en ursin-
nig nedskärningspolitik som de brukar skylla andra
för. Det har gett en viss chockverkan hos väljarna.
Man brukar klaga på att det inte sägs så mycket i
de här debatterna, och att det låter som det brukar
låta. Jag vill bara påpeka att vi har fått ett väldigt
intressant besked av Lars Bäckström här i dag, näm-
ligen att det inte blir mer av samma. Det här var den
gång som det blev neddragningar för att möta de
problem som den här konstellationen har. Mer av
detta blir det inte. Det var väl ett väldigt viktigt be-
sked, eftersom de flesta prognoser visar att problemen
för den här majoriteten inte är över. Tydligen ska den
socialdemokratiska skutan segla vidare ensam in i de
problem som majoriteten har lagt grunden för. Det
ska bli intressant att följa den utvecklingen.

Anf. 27 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! När jag säger det grundar det sig lika
mycket på en analys av mitt eget parti som av det
socialdemokratiska partiet. De är begåvade politiker.
De vet att om man fortsätter att skära ned och ta steg
åt den moderata systemförändringen och ha låga
ersättningsnivåer kommer inte väljarna att se någon
skillnad mellan höger och vänster i politiken. Då
finns en möjlighet - eftersom många tror att ni är
bättre på tillväxt - att de börjar gå över till er. Vi
måste bevisa att vi är bättre på tillväxt och fördelning.
Vi ska inte bara dela kakan, vi ska bevisa att vi är
bättre på att baka den.
Jag sade en gång till Bo Lundgren, Moderaternas
partiledare, att vore det så att den borgerliga sidan
alltid var bättre på tillväxt skulle jag till och med
fundera på dem. Jag sade att jag självklart delar hellre
orättvist på en tårta än rättvist på en bakelse. Om ni
alltid kunde leverera mer att dela på, skulle det till
och med bli mer med ert bak till den fattige - totalt.
Men det blir det inte. Ni har inte visat att ni är bra på
tillväxtpolitik. Jag menar att Vänsterpartiet - och det
är inte många som har insett det, det ligger lite i att
vara nummer två - försöker lite mer, lyssnar lite mer.
Jag lyssnade med glädje i går på demonstranterna
på Mynttorget. Jag var besviken över att vara tvungen
att vara där. Det hade varit bättre om de hade varit
hemma i sina företag och jobbat. De känner oro. Min
uppgift är att lyssna på dem och förklara varför vi har
gjort som vi har gjort, att vi tar vårt ansvar för statsfi-
nanserna, men också ser till att hitta en gemensam
lösning mellan löntagare, arbetsgivare, politik och
vårdgivare för att finna bättre system att minska ohäl-
san.
Jag tror att en bra idé hade varit att lägga in en ar-
betsmiljöavgift på företagen, samtidigt sänka den
allmänna löneavgiften och sedan låta parterna på
arbetsmarknaden på varje lokal arbetsplats använda
de resurserna för arbete mot ohälsa. Den idén diskute-
rar vi. Vi har tillväxtidéer. Att det inte kommer att bli
fler neddragningar beror inte bara på Vänsterpartiet,
det beror lika mycket på Bosse Ringholm. Vi tar vårt
ansvar för statsfinanserna genom att bringa fler folk i
arbete.

Anf. 28 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Snart fattas bara att Lars Bäckström
går på händerna här inne för att bevisa hur regerings-
duglig han är. Han har med sig några partikamrater,
till exempel Per Rosengren, som är i samma bransch.
Han förekommer i den rosa affärspressen med ganska
generösa förslag. Men faktum kvarstår: Ute på era
partiexpeditioner hänger Marx och Lenin kvar på
väggarna. Hur ser receptet ut för denna tillväxtkaka?
Hur ska den bakas? Är det det vetenskapligt grundade
recept som de allra flesta ekonomer, OECD, EU-
kommissionen och så vidare, rekommenderar för
Sverige?
Vi talade om detta i går, Lars Bäckström, och då
sade du att vi skulle återkomma i dag. Kommer de
ideologiska skygglapparna att göra det omöjligt för er
att bejaka att förmögenhetsskatten måste avvecklas?
Kan det ske i ett rum där Karl Marx blickar ned från
väggarna? Ska dubbelbeskattningen på svenskt aktie-
sparande avvecklas, eftersom det är en straffskatt på
svenskt sparande som gör att svenska företag säljs ut i
en rasande takt till utländska intressen?
Red gärna ut det här! Hur pass smal är receptsam-
lingen för denna tillväxt? Vi har anledning att få
besked på den punkten.

Anf. 29 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag vill bara erinra om att jag har
sagt att det vore bra om de borgerliga redovisade sina
alternativ och inte bara kritiserade.
Jag ska svara på frågan. Jag tror att jag har någon
bild hemma på Karl Marx. Jag är modern marxist.
Han har tillfört mycket i den politiska analysen. Jag
är stolt över att vara marxist. Till och med Lenin
tyckte om tillväxt ibland. Ni vet; den nya ekonomiska
politiken. Han hade sina klara stunder, även om han
var icke-demokrat. Det var hans stora fel.
Vad ska vi göra för att driva på en ny ekonomisk
politik? Jag sade det tidigare. Vi måste förbättra
forskningsinsatserna, den produktionsnära forskning-
en, innovationsforskningen.
Ta undan lärarundantaget. Driv ett aktivt ägarskap
på den statliga sidan. Gör miljödrivna insatser. Det
stärker efterfrågan på en viktig tillväxtsektor. Se över
skattesystemen. Vi har fört diskussioner. Jag kan inte
alltid avslöja vem som har sagt vad. Det är till exem-
pel 3:12-reglerna och andra saker vi har tagit upp.
Det finns inskrivet sedan länge i kammarens pro-
tokoll att en av dem på vänstersidan som tidigast sade
att vi ska ta bort förmögenhetsskatten på arbetande
kapital hette Lars Bäckström. Bo Lundgren är mitt
sanningsvittne i frågan. Vi har tagit initiativ och har
drivit igenom punkter. Vi kommer att fortsätta med
det.
Jag tror att vi kan minska skatteuttaget på vissa
delar av företagssektorn, men vi kan också öka det på
vissa delar. Jag kan inte lova något allmänt sänkt
skatteuttag, men jag kan lova att vi gör det mer ef-
fektivt för produktion och sysselsättning. Det kan jag
lova.

Anf. 30 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Det var ändå en ganska mager re-
ceptsamling. Lars Bäckström svarar inte på frågan om
det finns några ideologiska blockeringar för de ve-
dertagna recept för ekonomisk tillväxt som presente-
ras av de flesta fackekonomer, OECD, EU. Lars
Bäckström säger då att forskningen är för. Han sade i
sitt första anförande att det nu väntar regelförenkling-
ar. Javisst, det har väntat i åtta och ett halvt år. Vår-
propositionen är den nittonde proposition som reger-
ingen lägger fram sedan valet 1994 där det här fortfa-
rande saknas. Det väntar.
Det här är ganska skrämmande. Lars Bäckström
nämner 3:12-reglerna. Det är väl ändå höjden! Här
har man utlovat att det ska komma något. Ännu en
gång är det "skott kommer". Inte ens lösplugg får ni i
väg på det här området. Det är ynkligt, Lars Bäck-
ström. Ni måste försöka rycka upp er om ni ska vara
något slags påtryckare i tillväxtfrämjande riktning.
Där har ni i så fall totalt misslyckats.
Herr talman! Jag vill passa på att ändra mitt bi-
fallsyrkande i mitt huvudanförande. Jag sade då att
jag yrkar bifall till reservation 4. Jag vill ändra det till
att i stället yrka bifall till reservation nr 8.

Anf. 31 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! I betänkandet finns en del att läsa i
de här frågorna. Tiden medger inte allt, men se på
s. 61, rubriken Regelverket för företagen. Man kan
summera till ungefär 25-30 åtgärder som är vidtagna.
Sedan heter det: Ni gör ingenting.
På s. 62 står följande: "Under 2001 har 29 myn-
digheter tillsammans infört och ändrat i 377 före-
skrifter med bäring på små företag. Myndigheterna
har samtidigt upphävt 136 föreskrifter och allmänna
råd."
Jag har inlett en dialog med Sveriges företag om
att ta fram tio konkreta förslag på ändringar. Vilka tio
konkreta förslag har Mats Odell? Han talar allmänt
om att ta bort alla krångliga regler. Självklart ska vi
göra det. Men ange då fem konkreta förslag till änd-
ringar. Vill du sitta med i min arbetsgrupp som jag
har inlett med företagarna? Jag har begärt att de ska
komma med tio konkreta förslag. Ni får inte alltid
vara med, Mats Odell, men ibland kanske vi kan ha
ett gemensamt möte. Jag har börjat arbeta konkret
med detta i stället för att tala i svepande generella
termer.
De allmänt vedertagna råden om tillväxt är fak-
tiskt med vetskapen om att politik inte kan styra detta.
Det här är ingen planekonomi. Men politik kan bidra.
En av de viktigaste bidragen är sunda statsfinanser,
att inte slarva med statsfinanserna. Ett annat viktigt
bidrag är att satsa på utbildning och forskning.
Läs i det dokument vi, Socialdemokraterna och
Miljöpartiet har skrivit ihop om den svenska konkur-
renskraften. Läs på s. 63. Läs i EU-kommissionens
rapporter. Där framgår att Sverige har det hyfsat gott
- bättre än de flesta andra länder. Det spelar ingen
roll om företagarna inte upplever det tillräckligt väl.
Därför måste vi fördjupa kommunikationen med
företagarna, diskutera och vara lyhörda, men inte bara
med dem utan också med löntagarna. Det här kan
aldrig få ske i konfrontation med löntagarna. Det gör
ni med er urholkade arbetsrätt.

Anf. 32 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Det var roligt när Lars Bäckström
nämnde åsnan Ior från sagan om Nalle Puh - att äta
tistlar. I det sammanhanget tänker jag på att det enda
sättet att få åsnan att faktiskt ta ett steg framåt mot sin
vilja - han vill helst stå still - är när någon sätter fast
svansen och han får ett häftstift i den aktre regionen.
Det är ungefär så det har varit med sjukfrågan.
Sedan 1997 har kostnaderna ökat varje år. Det har
inte hänt någonting. Sedan kommer en handlingsplan
som inte innehåller en enda skarp åtgärd. Sedan -
pang, bom - kommer ett förslag, som alla de ingåen-
de parterna säger inte är bra. Arbetsmarknadens par-
ter säger att det inte är bra och att det har varit kort tid
- frågan kom upp på allvar 1997! Det förslaget har nu
drivits igenom i riksdagen. Nu har Sven-Erik Öster-
berg, ordförande i finansutskottet, sagt att förslaget
inte är idealiskt och att det finns funderingar på att
ändra det.
Då blir min fråga till Vänsterpartiets representant i
den här debatten: Är det här förslaget idealiskt? Vad
är det för ändringsförslag ni funderar på i så fall? Det
skulle vara väldigt intressant att höra. Jag tycker att
det är ett idiotiskt förslag. Det finns andra, bättre
förslag, som kommer från arbetsmarknadens parter,
som ger en bördefördelning och som skyddar småfö-
retagen på ett helt annat sätt. Vad är det idealiska
förslaget?

Anf. 33 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det finns andra förslag som kommer
från arbetsmarknadens parter. Centern har ju valt att
ta en part på arbetsmarknaden, företagarna. De är inte
ens en avtalsslutande part.
Jag tror att den situationen aldrig kommer att upp-
stå där Vänsterpartiet står i rak konfrontation med
Landsorganisationen, TCO och Saco. Men jag tror
också att det är en sådan situation att de fackliga
löntagarorganisationerna aldrig kan diktera politiken.
Det är ett tagande och ett givande.
Det ideala förslaget för min del - det antydde jag
tidigare - har vi redovisat i motion. Vi tror att man
skulle ha en sanktion som sätts in på de arbetsgivare
som inte fullföljer sitt rehabiliteringsansvar. Vi har
försökt lyssna in vad arbetsgivarna säger. De säger att
de tycker att det låter rimligt. Räcker det? Det är det
vi diskuterar.
Sedan har vi i Vänsterpartiet diskuterat om man
kunde ha en avgift och samtidigt sänka den allmänna
löneavgiften och låta det finnas för parterna att hante-
ra i ohälsoarbetet. Det är det vi har föreslagit.
Men sedan får vi lyssna på andra. Jag sade att ing-
en part kan diktera det här. Alla måste ha lite vetorätt,
men alla måste få med något av sina idéer. Det tror
jag att vi kommer att lyckas med.
Centern har fastnat för en idé. Jag tror att det är
farligt att så ensidigt fastna för en idé. Det kan ställa
till problem när man har den lyssnande dialogen.
Vad har man inte gjort? Jag får då återigen säga:
Läs sidan 45 i betänkandet! Där står det redovisat vad
som är gjort och vad som är på gång att göra nu.
Tiden medger inte att jag säger mer. Läs sidan 45!
Det är svar nog.

Anf. 34 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Lars Bäckström säger att han är en
lyssnande person. Det må så vara att han har den
inställningen, men han är i så fall tämligen lomhörd.
Arbetstagarparterna har sagt att det här förslaget inte
är bra. Arbetsgivarparterna har sagt att det här försla-
get inte är bra. Organisationer för funktionshindrade
har desperat sökt så många riksdagsledamöter som
möjligt och sagt att det här förslaget är jättefarligt för
deras möjlighet att delta på arbetsmarknaden. Invand-
rarorganisationer har sagt att det här gör det svårare
för dem att komma in på arbetsmarknaden. Det är inte
vad jag menar med att lyssna. Ska man lyssna, ska
man ju ta till sig något.
Det förslag som vi har lagt är ett förslag, ett alter-
nativ. Det är ett förslag som ganska många tycker är
intressant.
Jag vill konstatera, eftersom det här är min sista
replik till Lars Bäckström, att hittills är det två parter
av de tre som står bakom det här förslaget som har
sagt att det inte är bra. Det är en ganska ironisk ord-
ning att det är precis det förslag som inte är bra som
företagare och människor på arbetsmarknaden ska
leva efter i fortsättningen.

Anf. 35 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag har ju lyssnat. Det förslag som
företagarna har framfört har löntagarorganisationerna
inte ställt upp på. Det finns inte ens på arbetsgivarsi-
dan enhällighet om det. Svenskt Näringsliv är kritiskt
till det här förslaget. Det är bara en part, som inte ens
är en avtalspart. Det är ett lite bräckligt underlag.
Vad vi har lagt fram är just att vi ska lyssna på
parterna och resonera, och vi har en arbetsgrupp som
arbetar med det här.
Jag tror att det är bra om vi till hösten kan få ett
system där även några av de borgerliga partierna kan
säga att de ställer upp på vissa grundläggande drag i
det här systemet. Jag tror att det är bra.
Vi har också beskrivit att vi håller på att arbeta.
Det här är inte vägs ände. Det är inte slutpunkten. Det
är inte nirvana i kampen mot ohälsan. Nej, det är det
inte. Kan man vara mer lyhörd än så?
Vi tog det här för att värna budgeten. Vi hade
misslyckats med några andra tekniska lösningar.
Ni kritiserar det här, men ni tar inte ert ansvar för
budgeten, Lena Ek. Det är extrema skattesänkningar
ni lovar ut. Det visar att man inte står i mitten i politi-
ken, utan Centerpartiet står i dag på en ganska extrem
ytterkant när det gäller löften om sänkta skatter. Då
kan man också lova att inte göra tuffa budgetsane-
ringssaker, för man har lämnat det fältet till andra.

Anf. 36 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Vi har här hört Lars Bäckström säga
att man inte kommer att göra fler neddragningar. Han
hänvisar då inte bara till sig själv, att det ska vara ett
besked från honom själv att det inte blir fler neddrag-
ningar, utan även till Bosse Ringholm. Då kan man
bara påminna: Varför ska man lita mer på Lars Bäck-
ström än vad man kan lita på Bosse Ringholm? Han
sade ju före valet att utgiftstaket ska klaras med tek-
niska justeringar och att det inte blir några besparing-
ar i budgeten och inte några inställda vallöften.
Det vore nog bra om Lars Bäckström på något sätt
förklarade varför hans egen trovärdighet nu skulle
vara mycket större, speciellt som han hänvisar till
Ringholm.
En annan sak som jag funderar på är att han sade
att det behövs en spänning i samarbetet. Det kan man
hålla med om, att det alltid är väldigt spännande att se
vad som kommer ut ur det utifrån vad ni säger i för-
väg att det ska komma ut.
Han säger att man efter det att man har granskat
talar om varför man säger nej till alla oppositionens
förslag.
Sanningen är den att när väl er proposition kom-
mer hit till riksdagen är allting redan låst.
Bäckström förde ju in Nalle Puh på egen hemma-
plan. Ni har väl snarast läst våra budgetförslag eller
våra riktlinjer som Nalle Puh brukar läsa. Han säger
att han tyvärr har fått lite vatten i ögat och måste
lämna över till Kanin. Ni lämnar över det till finans-
utskottets kansli som får skriva varför det är fel på
alla våra förslag.
Om jag till sist får fortsätta med Puhfrågan när det
gäller ert förslag om sjuklönen är detta oerhört märk-
ligt. Ni själva är alla emot det. Det är ungefär som när
Nalle Puh ska fånga heffaklumpen och sätter ned en
kruka med honung, och han hoppar själv ned och äter
upp den. Det är ungefär så ert sjuklöneförslag är. Det
handlar inte om att ni ska komma till rätta med själva
sjukfrånvaron utan om att ni ska spara i er egen stats-
budget, den som ni skulle lösa med tekniska juster-
ingar.
Lars Bäckström! Säg någonting om varför vi ska
tro på dig i dag!

Anf. 37 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Man ska inte bara tro på mig i dag.
Man ska tro på mig alla dagar. Möjligtvis skulle jag
teoretiskt kunna tumma lite grann på hela sanningen i
privatlivet, men aldrig i politiken. Det beror inte på
min höga moral, men det är så osmart att tumma på
sanningen i politiken.
Jag säger att vi inte hamnar i den här situationen
en gång till med ohälsofrågan och budgettaket. Det
fanns ett förslag tidig höst om medfinansiering. Då
sade Riksförsäkringsverket: Det går inte. Sedan fanns
det ett annat förslag om medfinansiering. Då sade
samtliga remissinstanser: Det går inte. Sedan fanns
det ett annat alternativ som diskuterades - det hörde
ni i debatten. Sedan gick det inte tekniskt att lösa det.
Vi gillade inte de här förslagen, utan vi hade våra.
Till oss sade de: Era förslag går inte tekniskt sett.
Man trampar ju inte i samma grop två gånger om
man är en något så när durkdriven politiker. Säga vad
man vill, men Bosse Ringholm är en durkdriven poli-
tiker. I den delen vill jag säga att han kan vara skick-
ligare än vad jag är på att göra politiska bedömningar.
Han inser mycket väl, liksom jag gör, att om vi gör
om det här en gång till löper vi allvarliga risker att
förlora nästa val.
Det är det som är det fina med demokratin. Dik-
taturer kan göra misstag gång på gång och driva sina
länder rakt ned i moras. Men demokratin är i någon
mening självkorrigerande.
Ni ska veta att jag har fått mycket kritik av perso-
ner när jag är ute och handlar, när jag går in på Kon-
sum och Maxi. Jag får kritik av människor som ringer
till mig på kvällarna. Jag skäller tillbaka ibland - man
ska inte alltid bara ta åt sig allting. Men jag lyssnar in
kritiken. Jag säger att nu har vi tänjt lojaliteten så
långt vi kan tänja den, och nu måste vi se till att få
andra åtgärder, som håller budgetstabiliteten.
Men budgetstabiliteten ska vi klara också. Men vi
har ännu inte satt något utgiftstak för 2005.

Anf. 38 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Det är möjligt att man ska tolka det
som står i höstbudgeten om att ni inte satte ett ut-
giftstak därför att ni inte hann och att det i vårbudge-
ten bara står att ni ska återkomma i höst, just som den
spänning som pågår mellan er om på vilken nivå ni
ska sätta det här utgiftstaket.
Det är klart att det alltid är en väldigt enkel lös-
ning att klara utgiftstaket genom att höja det, men det
är ju inte det som är meningen. Det är därför som vi
här i riksdagen har fattat beslut om att vi ska ha rikti-
ga riktlinjer för den ekonomiska politiken, men det
klarar ni inte av att leverera.
Lars Bäckström säger att anledningen till att vi
ska tro honom är att Bosse Ringholm är en sådan
durkdriven politiker. Om det är orsaken till att vi ska
tro på Bäckström vill jag bara säga att Bosse Ring-
holm väl också vet att det, om man har trampat riktigt
rejält i klaveret en gång, kan bullra lika mycket när
man drar upp foten. Då kan det vara bra att ha den
stående kvar. Nalle Puh visste att det kunde vara lika
bra att sitta kvar i heffaklumpsgropen och äta upp all
honungen, ända nere i botten, när han en gång hade
hoppat ned i gropen.
Jag tror inte att det är så enkelt som att Bosse
Ringholm kommer att göra en bättre politik i framti-
den för att inte lämna det här öppna målet, som du
sade, så att ni skulle kunna gå till val på att ni ska riva
upp de beslut som är flagranta brott mot er egen poli-
tik och era egna vallöften. Vem kommer att tro på
Lars Bäckström om ni ska gå till val på att ni vill riva
upp det ni själva har genomfört? Och skulle Bosse
Ringholm släppa fram det?
Jag tror att vad vi ser här inte bara är ett sönderfall
i den ekonomiska politiken, utan det är ett totalt
sammanbrott i hela tankeverksamheten i ert samar-
bete. Ja, det är spänning, men jag tror att det är helt
fel volt i den spänningen.

Anf. 39 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag har inga problem i denna fråga.
Ingen av de samverkande parterna har sagt att det här
är en ideal lösning. Vi ska göra bättre lösningar. Det
har vi redovisat klart och tydligt, och när vi har gjort
det och har stabila statsfinanser finns det ingen anled-
ning att ha kvar den här lösningen.
Det är bara en vanlig hederlig demokratisk pro-
cess och ett ansvar. Det är det som ni inte visar i era
budgetalternativ. Det är därför som ni väljer att inte
ens försvara er när jag i mitt huvudanförande kritise-
rar er för ert budgettricksande. Ni lovar ut skatte-
sänkningar i klassen runt 30 miljarder, och samtidigt
anklagar ni oss för att inte hantera statsfinanserna.
Ni säger att vi inte ska ha ett tvåprocentigt
överskottsmål, utan vi ska nöja oss med ett mål om
balans i statens finanser. Men det innebär att man får
ett försämrat totalt offentligt sparande i ett medellångt
perspektiv. Det är ni som har den politiken, och var-
för har ni det målet? Jo, för att ni av principiella och
ideologiska skäl vill driva kravet på sänkt skatt. Det
är det här ansvaret som ni inte tar. Ni fuskar och
tricksar med vaga löften om hur det ska finansieras.
Trafikförsäkringen ska överta kostnaderna. Det är
oklart hur det ska göras och vad detta ska ställa till
med när det gäller avtalen. Det talar ni över huvud
taget inte om. Ni vill slå sönder resurserna till ar-
betsmarknadspolitiken, som skulle leda till oerhörda
problem i matchningen och när det gäller minskade
flaskhalsar. Detta svarar ni inte på.
Ni säger att det ska bli ökad egenfinansiering i ar-
betslöshetsförsäkringen. Det är ett förslag som är
budgettekniskt totalt omöjligt, eftersom ni inte har
satt er in i hur det fungerar. Det är inte alls så att man
kan öka egenfinansieringen och då minska statens
utgifter. Egenavgifterna går rätt in i statsbudgetens
inkomstsida. De går inte till kassorna. Men ni har inte
läst på tillräckligt mycket.
Ni vill inte försvara er, utan ni går bara till an-
grepp. Jag försöker redogöra för våra motiv. En poli-
tisk offentlig debatt kan inte bara vara att ni står, som
i Dreyfusprocessen i Frankrike, och bara anklagar -
j'accuse. Dreyfus var oskyldig.

Anf. 40 MIKAEL JOHANSSON (mp):
Herr talman! Gröna prioriteringar fick genomslag
i besparingsbudget. Så rubricerade vi uppgörelsen om
vårbudgeten mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet tidigare i år.
Medan tidigare budgetuppgörelser handlat om re-
former i en tid av god ekonomisk utveckling fördes
vårbudgetsamtalen i ett nytt ekonomiskt läge. Ut-
giftstaken för staten riskerade att överskridas med 10
miljarder redan i år samtidigt som kostnaderna blev
större och intäkterna lägre.
Många tidigare utlovade reformer fullföljs samti-
digt som besparingar föreslås för att klara utgiftstaken
2003 och 2004. Grunden läggs för att man i höstbud-
geten ska kunna föreslå inriktningar och prioriteringar
för resten av mandatperioden.
Våra prioriteringar inför budgetförhandlingarna
var att värna dem med låga inkomster och biståndet,
öka resurserna till kommunerna och samtidigt genom-
föra besparingar på försvaret och nya motorvägar.
Jag vill nämna ett antal punkter som belyser hur vi
har lyckats i den ambitionen.
När det gäller biståndet säkerställs ökningen.
Vår målsättning var att de planerade höjningarna
av biståndet till 0,82 % av BNI, 16 miljarder, i år och
0,86 % av BNI, 20 miljarder, år 2004 skulle ligga
kvar.
Resultatet blev att höjningen för 2004 finns kvar i
sin helhet, men att 400 miljoner som inte rör planerad
biståndsverksamhet skjuts från 03 till 04 och 05.
Detta kommer inte att påverka Sveriges bidrag till
FN:s verksamhet eller möjligheten att ge katastrofbi-
stånd. Det som i första hand kommer att beröras är
Sveriges bidrag till internationella finansiella institu-
tioner som Världsbanken och regionala utvecklings-
banker.
Vi sade också nej till höjda tak men ja till höjt
golv i föräldraförsäkringen.
Vi ansåg att det inte fanns ekonomiskt utrymme
att genomföra de planerade höjningarna av taken i
sjuk- och föräldraförsäkringen för dem med inkoms-
ter över 24 000 kr i månaden. Vi prioriterade i stället
att höja golvet i föräldraförsäkringen, vilket gynnar
dem som har låga inkomster och många gånger tving-
as till socialbidrag för att klara sig.
Resultatet blev att inga höjningar av taken sker
under 2003 och 2004. Men höjningen av golvet i
föräldraförsäkringen från 150 till 180 kr om dagen
genomförs som planerat.
Mer pengar till kommunerna tryggar den kommu-
nala ekonomin.
Vår linje var att inga besparingar skulle göras på
kommun- och landstingsbidragen då dessa pengar
behövs inom skola, vård och omsorg.
Resultatet blev att inga nedskärningar görs på pla-
nerade bidrag till kommun- och landstingssektorn
detta år. Och år 2004 tillförs kommuner och landsting
ytterligare 4,3 miljarder utöver vad som tidigare var
planerat.
Militären får vänta med inköp av vapen.
Ett grönt krav i budgetförhandlingarna var bespa-
ringar på det militära försvaret och inköpen av vapen.
Resultatet blev att inköp av vapen för ett värde av
1 miljard 2003 skjuts på framtiden, och ytterligare
400 miljoner kronor för inköp av vapen skjuts upp
2004.
Sedan gäller det mindre pengar till vägar och upp-
skjuten citytunnel i Malmö.
Vi drev besparingar på nya vägar. Resultatet av
förhandlingarna blev att 1,2 miljarder investeringar i
vägar, främst nya vägprojekt, skjuts på framtiden. 275
miljoner kronor ytterligare sparas genom att starten
av Citytunneln i Malmö skjuts upp till tidigast 2005.
Naturvård och biologisk mångfald värnas.
Vår linje var att planerade satsningar på inköp av
naturreservat och på miljöforskning ska ligga kvar.
Resultatet blev att besparingar på miljöområdet i
stället görs på marksanering och klimatinvesterings-
programmet för kommunerna.
När det gäller trängselavgifterna i Stockholm tog
vi ett steg framåt mot genomförande.
Vi ville att staten skulle ge ekonomiska garantier
för investeringar i kollektivtrafik i samband med
införande av trängselavgifter i Stockholm, så att dessa
satsningar ska kunna göras snabbt.
Resultatet av förhandlingarna blev en text om att
denna princip ska gälla men att den exakta utform-
ningen beslutas efter att Stockholmsberedningen
presenterat sitt förslag.
I övrigt finns det tre för oss små men viktiga sats-
ningar. Det handlar om att 5 miljoner anslås till in-
formation om ny diskrimineringslagstiftning för att få
en bra efterlevnad. Det handlar om 5 miljoner till
antidiskrimineringsbyråernas verksamhet, vilket är
mer än en fördubbling jämfört med i dag. Och det
handlar om 10 miljoner till åtgärder för att bekämpa
rovfisket och bland annat inrätta ett internationellt
fiskesekretariat som ska arbeta med att påverka inter-
nationellt för en hållbar fiskepolitik.
Med anledning av de anföranden som har hållits
här i dag hittills vill jag ställa en fråga till Fredrik
Reinfeldt. Du talar om oss samarbetspartier. Vi sitter
inte i regeringen. Jag tänkte fråga vad Moderaterna
hade accepterat, om ni hade accepterat att vara sam-
arbetsparti utan regeringspost om Miljöpartiet, Folk-
partiet, Kristdemokraterna och Centern hade utgjort
regeringen. Hade ni accepterat en sådan roll?
Fredrik Reinfeldt sade att oppositionen kan ta
över. Jag kan inte riktigt få ihop det. Oppositionen
utgör ingen majoritet i riksdagen vad jag vet. Alltså
kan inte Fredrik Reinfeldt säga att oppositionen har
ett alternativ. Det skulle möjligtvis vara om han har
ett hemligt budgetförslag ihop med Vänstern. Då kan
det bli majoritet i riksdagen. Men då borde det ha
presenterats här.
Lena Ek talar om att det finns ett förslag om att ta
över och att politiken från oppositionen finns redovi-
sad. Frågan är snarare varför Centerpartiet efter valet
i höstas inte orkade att bilda en annan regering med
ett annat regeringsunderlag än den som nu finns. Det
låter lite ihåligt när Centerpartiet talar om att det
skulle finnas andra alternativ. Ni hade chansen i hös-
tas att skapa en annan regeringsmajoritet än den som i
dag finns med ett samarbetsparti som till exempel
Moderaterna som bas. Varför gjorde ni inte det? Var-
för klarade ni inte det?

Anf. 41 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Herr talman! Moderaterna är inget stödparti för att
leverera dålig Miljöpartipolitik. Det skulle vi inte ha
varit i något läge. Vi är mycket tydliga med vår avsikt
och vårt parlamentariska arbete. Vi är en del av ett
borgerligt regeringsalternativ och hoppas kunna bilda
majoritet för det i valet 2006. Det är också så jag
beskrev det faktum att vi är alternativet inför väljarna
till den politik som nu förs, ett alternativ som vi också
hoppas kunna gå till val på.
Det blir lite komiskt. Under dagen har vi hört om
den regeringspolitik som förs. Först var det någon
sorts grad i helvetet som vi inte fick säga men som
det ändå handlade om. Det var något annat som var
väldigt problemtyngt. Så kommer Miljöpartiets repre-
sentant och börjar berätta om en massa satsningar och
att det har delats ut pengar. Då har vi just lyssnat till
företrädare som har gråtit krokodiltårar över att det
var så oerhört svårt att ta beslutet om sjuklöneförsla-
get och andra besparingar, att det var mycket smärt-
samt. Jag vet inte om ni har varit på samma övning.
Det blir lätt komiskt.
Då var det alltså bara tomt prat allt som sades i
går om att det inte fanns några andra alternativ till
företagare och andra som kände sig drabbade. Här har
vi fått en lång lista på en massa satsningar som majo-
riteten har ställt sig bakom. Det känns lite märkligt.
Mikael säger att de sade att det inte skulle vara
några besparingar på kommunerna och att det också
blev resultatet. Berätta då för Guds skull vilket av de
tre samarbetspartierna som föreslog besparingar på
kommunerna och som ni lyckades stoppa i förhand-
lingarna! Det är ju en oerhört viktig information till
väljarna som jag hoppas vi kan få här.

Anf. 42 MIKAEL JOHANSSON (mp)
replik:
Herr talman! Jag kan konstatera att Moderaterna
inte hade accepterat rollen som stödparti. Fredrik
Reinfeldt har hela tiden talat om samarbetspartier. Jag
betraktar Moderaterna som ett samarbetsparti om det
hade blivit en annan regeringskonstellation i höstas.
Det är också ett besked till väljarna. Då var det alltså
ganska fruktlöst från oss i Miljöpartiet att försöka få
ihop andra konstellationer riksdagsmajoritetsmässigt.
Det hade aldrig Moderaterna accepterat. Hade det inte
kunnat vara ett bättre alternativ än det som Fredrik
Reinfeldt nu har att möta, det vill säga Socialdemo-
kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Det är
också ett besked till väljarna.
Jag har valt att tala om satsningar. Vi hade upp-
giften att klara utgiftstaken och att då göra besparing-
ar. Men vi utlovade också ett antal olika reformer i
höstas efter vår uppgörelse med Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet. Det är de reformerna vi avser att
finansiera. Det leder rimligtvis till att vi tar ett antal
besparingar.
Det hjälper knappast att jag står här och ondgör
mig över att det är besvärligt, jobbigt och så vidare.
Det spelar ingen roll för företagarna. De får det här.
Jag tror knappast att det hjälper dem. Det är bättre att
stå rakt upp och säga att det är det här vi genomför nu
för att vi vill göra något annat.

Anf. 43 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att med tan-
ke på hur röstningen har gått i vår så hade en rösts
marginal varit lite tajt. Samtidigt kan jag precis som
Mikael Johansson konstatera att det var väldigt kon-
struktiva och vettiga diskussioner som vi har haft
nytta av i en del av utskotten under våren och som jag
faktiskt tror att vi kan fortsätta att ha nytta av fram-
över. Det är ganska intressant att föra den här diskus-
sionen. Då blir det politiska samtalet mer livaktigt.
Det tror jag är nyttigt för demokratin.
Jag skulle vilja ställa samma fråga till Mikael Jo-
hansson som jag ställt till de andra. Anser Mikael
Johansson att förslaget om arbetsgivarinträde och
lösningen av sjukproblematiken är ett bra förslag?
Om det inte är ett idealiskt förslag, vilka är i så fall
Miljöpartiets idéer om hur den här problematiken ska
lösas?

Anf. 44 MIKAEL JOHANSSON (mp)
replik:
Herr talman! Jag tycker inte att jag kan ta orden i
min mun och säga att det är bra förslag. Jag kan heller
inte säga att det är dåliga förslag. Det är förslag som
vi genomdriver. Sedan är det andra som värderar det.
Jag kan bara konstatera att vi har gjort dem.
Jag hoppas och ser också som en möjlig framtid
under den här mandatperioden att det på de punkter
där vi inte är överens med Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet kan finnas olika konstellationer av
riksdagsmajoriteter för att driva politiska frågor fram-
åt. Det kan gälla villkoren för småföretagen. Vi har
också visat genom ett antal så kallade vågmästarvo-
teringar att vi kan göra gemensamma förslag. De
samtal som skedde i höstas efter valet var positiva ur
den aspekten. Vi fann ett antal olika beröringspunkter
som vi nu har utvecklat och antagligen kommer att
utveckla ännu mer inför framtiden.

Anf. 45 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Det sistnämnda vill jag inte alls
protestera mot, tvärtom. Däremot kan jag konstatera
att samtliga tre partier som har lagt fram det här för-
slaget om den tredje veckan arbetsgivarinträde tycker
att det inte är något bra förslag. Ändå är det en verk-
lighet som funktionshindrade arbetstagare, nyutexa-
minerade unga, arbetslösa och arbetsskadade som vill
in på arbetsmarknaden och företagen får leva med
framöver. Det är synd.

Anf. 46 MIKAEL JOHANSSON (mp)
replik:
Herr talman! Jag kan inte göra annat än att göra
samma konstaterande som Lena Ek att det är de för-
slagen som de har att leva med.

Anf. 47 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Debatten i dag visar att det finns en
tydlig gräns i svensk politik. På ena sidan står vi
Socialdemokrater som är beredda att ta ansvar för
Sveriges ekonomi i en internationellt svår tid. Vi är
beredda att ta ansvar tillsammans med Vänsterpartiet
och Miljöpartiet för att fullfölja en god ekonomisk
politik.
På andra sidan står fyra borgerliga partier, splitt-
rade som vanligt i olika reservationer med olika syn
på budgetpolitiken, finansieringen av budgeten och
hur skatterna ska utformas och vilket skatteschema
man ska ha framöver.
Det är en borgerlighet som vi har sett så många år
och årtionden, som har svårt att samsas och att ens i
finansutskottet komma överens om gemensamma
budgetriktlinjer för helheten utan som kivas och har
lite olika inriktning.
För att summera kan man säga att de tre borgerli-
ga partierna tävlar sinsemellan. De tävlar om vem
som är bäst på överbudspolitik. Just nu är Folkpartiet
ledare när det gäller överbudspolitiken. De tävlar om
vem som är bäst på luftbesparingar. Där är förmodli-
gen Moderaterna överlägset bäst för tillfället. De
tävlar om vem som är bäst på att sänka skatten. Detta
har ju varit Moderaternas paradgren, men nu har de
fått se sig omsprungna av både Folkpartiet, Centern
och Kristdemokraterna. Det kanske är en ny situation
för Moderata samlingspartiet att plötsligt se att de tre
övriga borgerliga partierna lovar ännu mer skatte-
sänkningar, i varje fall för 2004, än vad Moderaterna
gör i dagsläget.
Man kan konstatera att Kristdemokraterna inte
vinner någon av de här tre grenarna. Å andra sidan är
de definitivt alltid bäst på att hitta på nya namn för
gamla begrepp. De avskaffar fastighetsskatten och
inför en fastighetsavgift, och så tror de att någon
människa låter sig luras av så enkla ting. Det är en
form av försyndelse som Kristdemokraterna länge har
ägnat sig åt och konsekvent fullföljer också i de här
reservationerna.
De motioner som de borgerliga har lämnat i an-
slutning till vårpropositionen visar att de inte är be-
redda att ta det ansvar som krävs i en ekonomiskt svår
tid internationellt.
Vi har i vårpropositionen visat att vi fullföljer de
vallöften som vi från socialdemokratiskt håll ställde
ut i höstas. Vi har inte brutit några vallöften och
kommer inte att bryta några vallöften. Under förra
mandatperioden infriade vi alla våra vallöften. Vi
gjorde till och med mer än vad vi lovat. Vi hade inte
lovat några skattesänkningar men genomförde ändå
skattesänkningar för löntagare och pensionärer i stor
omfattning, för att ta ett exempel från förra mandat-
perioden.
Vi har också varit försiktiga nog att i vårt valma-
nifest markera två saker mycket tydligt. Det ena är att
vi tar ansvar för ekonomin. Vi kommer aldrig att
medverka till en urgröpning av svensk ekonomi. Det
andra är att vi har varit försiktiga med utfästelser om
vilka reformer som kan komma att genomföras åren
framöver. Men vi har ändå kunnat starta denna man-
datperiod med att genomföra reformer för nästan 20
miljarder kronor, och vi gör det tillsammans med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en väldigt bra
början på ett genomförande av hela mandatperiodens
vallöften.
Låt mig ett ögonblick påminna om utgångsläget
för den vårproposition som vi nu diskuterar. De eko-
nomiska förutsättningarna i världen förändrades kraf-
tigt i höstas och vintras. Överallt internationellt fick
land efter land revidera ned sina tillväxtprognoser och
se betydande svårigheter. Vi har fortfarande en inter-
nationell ekonomi som är väldigt splittrad. Det finns
positiva tecken, men det finns lika många negativa
tecken. Ingen kan med säkerhet säga att ekonomin på
något sätt har passerat en vändpunkt.
Jag kan hålla med Lars Bäckström om att det gör
skillnad om Vänsterpartiet är med i den ena eller den
andra konstellationen, i varje fall när det gäller fot-
boll. Det är riktigt att det var en vänsterpartist som
förstärkte det borgerliga laget i går. Jag tyckte dock
att det var en ovanligt högerfotad eller till och med
ensidigt högerfotad vänsterpartist, och det kanske inte
är så bra i det här sammanhanget, Lars Bäckström.
Jag tycker att det finns skäl att se ut i omvärlden.
Man kan konstatera att de länder som klarar sig bra är
de nordiska länderna. Det är Danmark, det är Finland
och det är Sverige. Vi har alla ordning på de offentli-
ga ekonomierna. Vi är de tre enda länder som har ett
offentligt överskott. Finland, EMU-landet av oss tre,
är det land som har de allra största överskotten. Fin-
land har alltså lyckats utomordentligt väl och har
naturligtvis haft nytta av sin EMU-anslutning i sam-
manhanget.
Vi har sett en problembild under senare tid som
inneburit att vi satt upp några viktiga mål. Regeringen
hade tillsammans med samarbetspartierna i vårpropo-
sitionen tre mål. Det första var att hålla fast vid de
budgetpolitiska målen, att se till att utgiftstaket hålls
och att överskottsmålet hålls och ligger fast. Det
klarar vi. Vi ser vidare till att reformpolitiken fort-
sätter med de många reformer som nu genomförs med
resurser till barnfamiljer, till sjukvården, till skolan
samt inte minst till kommuner och landsting så att de
kan trygga sin sysselsättning. Det tredje är att vi ser
till att försöka bryta utvecklingen på ohälsoområdet.
Det är intressant att höra diskussionen här. Alla
diskuterar enskildheter, vare sig det handlar om den
tredje sjuklöneveckan eller någonting annat, och har
synpunkter på det. Men det handlar faktiskt om hel-
heten. Vem vill hävda att vi skulle ha undvikit att se
till att bromsa utgiftsutvecklingen? Vem tycker att vi
skulle ha varit passiva och sagt: Ja, det blir 10 miljar-
der kronor mer i kostnader och utgifter än vad vi
räknat med? Det hade naturligtvis varit fullkomligt
ansvarslöst. På den punkten kan man säga att inte ens
de fyra borgerliga partierna försöker argumentera på
det sättet utan inser hur viktigt det är att hålla kontroll
på utgifterna. De om några har ju faktiskt egen erfa-
renhet av hur man ställer till det för sig när man inte
håller utgiftstaken, som i början av 90-talet. De har
alltså all anledning att också försöka bidra till att
värna våra utgiftsmål och vår utgiftskontroll.
Då måste man se helheten. Det är viktigt att
bromsa de 10 miljarder som vi i annat fall hade kun-
nat överskrida våra utgiftsmål med i år. Hur innehål-
let ser ut kan man alltid diskutera. Jag tycket dock att
det fokuseras väldigt lite på helhetsbilden, på hur
viktigt det är att man har den samlade utgiftskontrol-
len. Det är lätt att kritisera sönder enskilda förslag,
men det är väldigt viktigt att ha alternativa förslag
som man kan komma fram med i den här debatten.
Jag är egentligen mest förvånad över och har väl-
digt lite förståelse för att man från borgerligt håll
tycker att det är just de mest utsatta människorna i
vårt samhälle som i det här läget ska drabbas av de
stora skattesänkningslöften som de borgerliga parti-
erna tävlar om att ställa ut. Det handlar om löften om
skattesänkningar i storleksordningen bortåt 40 miljar-
der kronor som Centerpartiet, Folkpartiet och Krist-
demokraterna, Moderaterna kanske hälften, ställer ut.
Dessa skattesänkningar ska betalas i första hand av de
sjuka, som ska få 70 % i ersättning enligt vad en del
borgerliga partier föreslår. De ska betalas av de ar-
betslösa, som ska få ännu lägre ersättning, högre a-
kasseavgift och ännu färre möjligheter att få jobb.
Jag har väldigt lite förståelse för varför skatte-
sänkningar för dem som har de bästa inkomsterna och
som har förmögenheter ska betalas just av dem som
är sjuka och arbetslösa. Varför ska just våra invandra-
re, som har en högre arbetslöshet än andra grupper, få
mindre möjligheter att få nya jobb därför att det är
viktigare att den som tjänar 50 000 eller 100 000 kr
får en skattesänkning? Varför ska våra invandrare få
sämre möjligheter att få en bra utbildning så att de
kan skaffa sig ett jobb på arbetsmarknaden därför att
det är viktigare att sänka förmögenhetsskatten? Det är
två frågor som jag tycker att de borgerliga partierna
har skäl att gemensamt fundera på.
Vad är det för prioriteringar man gör på borgerligt
håll? Varför ska just sjuka, arbetslösa och barnfamil-
jer, inte minst, betala den sänkta skatten för högin-
komsttagarna och för dem som har förmögenheter?
Varför ska just de arbetslösa invandrarna få sämre
möjligheter till jobb? Det är en fördelningspolitik
som jag tycker är mycket avslöjande för de fyra bor-
gerliga partierna och som visar att den solidaritet och
rättvisa som präglar vårpropositionen är ganska
främmande värderingar för dem.
Om de borgerliga partierna är splittrade i sina för-
slag när det gäller skatter, utgifter, budgetpolitik och
så vidare har de i varje fall ett gemensamt kitt: De
gillar inte solidaritet. De gillar inte rättvisa. Det gillar
inte att stå upp för de svagaste grupperna i samhället.
De gillar inte att värna de utsatta grupperna i vårt
samhälle. Det är väl detta som håller ihop borgerlig-
heten, i den mån det går att hålla ihop fyra splittrade
partier som har olika reservationer på nästan alla
punkter i vårpropositionen.

Anf. 48 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Herr talman! Till sist kom då Bosse Ringholm,
och så där som bara Bosse Ringholm kan göra börjar
han sammanfatta en debatt som han själv inte har
hört. Det är ju en fantastisk mänsklig egenskap.
Sedan fortsätter det på samma sätt: Moderaterna
har tydligen "luftbesparingar" med vilka man inte
sänker skatten, en mycket märklig teknik som jag
aldrig har hört talas om tidigare. Vidare har vi tydli-
gen gjort satsningar på nästan 20 miljarder, och sam-
tidigt ska vi förklara varför vi gör kraftiga nedskär-
ningar som gör att det läggs ut sjuklöneperioder och
sänkningar av ersättningsnivån som väl nu med Bosse
Ringholms retorik har drabbat de svaga grupper som
Bosse Ringholm ansåg att andras politik skulle vältra
över bördorna på.
Jag tror att det bara är Bosse Ringholm som kan
hålla på så här. Det är helt fantastiskt.
Samtidigt ges besked till alla de företagare som
undrar var satsningarna blev av på tillväxtförutsätt-
ningarna, på de skattesänkningar de behöver, på de
regioner som tycker att infrastrukturen behöver bygg-
as ut, på de brottsoffer som skulle vilja ha ett rättsvä-
sende som fungerar, på de utsatta som inte tycker att
psykiatrin fungerar och som inte tycker att det finns
stöd för de som är väldigt svaga i Sverige.
Ni har alltså enligt egen utsago haft gott om resur-
ser. Miljöpartiet hade rätt, det har funnits stora resur-
ser att dela ut. Men de har liksom inte gått till dem
som har fått de här löftena och hört att det kommer
snart. Det är andra som har fått ta emot resurserna. I
stället kommer neddragningar, besparingar och de
eviga diskussionerna om fördelningspolitiken.
Jag tror att ingen väljare går på detta. Det är till
och med ett kraftigt väljarras till följd av att den poli-
tik Bosse Ringholm anklagar andra för att föra nume-
ra är regeringspolitik. Titta dig själv i spegeln, Bosse
Ringholm! Det går inte med den här typen av fräck-
heter.

Anf. 49 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! I ett avseende har naturligtvis Fred-
rik Reinfeldt rätt. Det finns inget parti som vill sänka
välfärden för de många så mycket som Moderata
samlingspartiet. På den punkten är de definitivt Sve-
rigeledande.
Men de är också traditionellt Sverigeledande när
det gäller att föreslå skattesänkningar som är ofinan-
sierade. Nu har de sett att de tre övriga borgerliga
partierna i varje fall tillfälligt, för 2004, har föreslagit
större skattesänkningar än Moderata samlingspartiet.
Men det långsiktiga målet ligger ändå kvar för Mode-
rata samlingspartiet. Det är om det man kan säga att
det inte finns mycket av finansiering. Man kan verk-
ligen konstatera att det i långa stycken är luftbespa-
ringar, det vill säga oprecisa antaganden om hur
skattesänkningarna skulle kunna betalas.
Det som har varit den ledande tråden bakom vår-
propositionen är ju att försöka stärka tillväxtkrafterna
i svenskt näringsliv och i svensk ekonomi. Det är
därför vi har bakom oss en period där vi har haft en
högre tillväxt, Fredrik Reinfeldt, inte bara högre än
den borgerliga regeringen hade i början av 90-talet -
det är inte så svårt, höll jag på att säga, eftersom det
gick med minus i stort sett varje år för de borgerliga -
utan de senaste åren har vi haft en högre tillväxt än
omvärlden. Vi har fortfarande en högre tillväxt.
Första kvartalet i år har vi enligt den senaste stati-
stiken 2,2 % tillväxt. Det är inte många länder, kan-
ske något enstaka land i Europa, som har en så kraftig
tillväxt. Det är ett uttryck för att vi i vår politik har
värnat välfärdssamhället och samtidigt stärkt de
krafter som kan skapa nya företag, som kan skapa
arbete och sysselsättning. Då är det viktigt med den
eviga diskussionen om fördelningspolitiken, Fredrik
Reinfeldt. Det är många människor som känner att
rättvisa och solidaritet och ett samhälle som stöder
dem också är det bästa sättet att skapa nya företag och
nya jobb. Det kan då skapa en god tillväxt på det sätt
som vi har haft under senare år i Sverige.

Anf. 50 FREDRIK REINFELDT (m)
replik:
Herr talman! Bosse Ringholms konstaterande görs
så att säga till eko av tävlan om hur mycket man ska
skriva ned tillväxtprognoserna för innevarande år. Jag
blir lite svaret skyldig.
Får jag bara påpeka att vi har en mycket tydlig
linje i vår ekonomiska politik som pekar på att vi
måste rikta insatser mot att öka arbetskraftsutbudet.
Där tror vi att marginalskatterna, som har krupit upp-
åt på senare år, spelar stor roll. Där tror vi att det
faktum att det lönar sig dåligt för många människor
att gå från bidragsberoende eller försörjning från
olika försörjningssystem till arbete påverkar viljan att
arbeta negativt. Vi tror att det faktum att företagares
växtmöjligheter hålls tillbaka av att beskattningen
ligger så tung på ägande i Sverige påverkar viljan att
växa. Många väljer att inte växa med sina företag och
därmed får vi för lite efterfrågan på jobb, på ny ar-
betskraft som skulle kunna dämpa de problem som
Sverige har.
Vi har varit mycket konkreta i en ekonomisk po-
litik som lägger grunden just för tillväxt. Vår kritik
mot den här regeringen är dels att den för en politik
som den inte har berättat för väljarna om, dels att ni
för en ekonomisk politik som präglas av att ni inte når
era egna målformuleringar, hart när ingen som det nu
ser ut. Dessutom tummar ni på ramverket för den
statsfinansiella stabiliteten, delvis genom att göra
skarpa tak mjuka och att hålla på med en massa ope-
rationer som gör att ni inte lägger ut skarpa tak för
kommande år, det som ändå har kännetecknat det
budgetsystem som vi har haft sedan mitten på 90-
talet.
Allt det där kan sammanfattas enkelt: Ni har inte
grepp om statsfinanserna. Ni gör ingenting för att
skapa er grepp om statsfinanserna och ni för en poli-
tik som inte lägger grund för tillväxt. Värre än så kan
inte kritiken vara.
Vi kännetecknas snarare av att vi har varit väldigt
tydliga med hur man skulle kunna föra en alternativ
politik. Det kan knappast beskrivas som dimmiga
besparingar, eller vad det nu var.

Anf. 51 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! I det socialdemokratiska valmani-
festet var huvudlinjen att vi ska se till att värna den
svenska ekonomin och inte urgröpa våra offentliga
finanser. Det kommer att vara vägledande för reger-
ingens arbete hela den här mandatperioden. Och det
är det vi samarbetar med Vänsterpartiet och Miljö-
partiet om. Det har varit mycket framgångsrikt under
den förra mandatperioden. Jag är säker på att det kan
bli framgångsrikt den här gången också.
Om man har värnet om ekonomin som den
främsta uppgiften är det naturligtvis viktigt att man
också är försiktig med sina löften. Och vi var försik-
tiga med våra löften. Men vi har ändå kunnat börja
infria de löften som vi ställde ut till barnfamiljer, till
pensionärer, till studerande, till kommuner och lands-
ting, till sjukvården och till många andra. Vi gör det
därför att vi tror att vi i fortsättningen också kan ha en
bra tillväxtutveckling, även om det just nu är knackigt
i den internationella ekonomin.
Vi har ett relativt lågt och försiktigt antagande om
tillväxten för innevarande år på 1,4 %. Vi har siffror
som är mycket högre för första kvartalet, 2,2 %, men
vi drar inga växlar på det just nu. Vi får se hur ut-
vecklingen ser ut och framför allt hur det ser ut i vår
omvärld under den närmaste tiden.
Jag tycker att det är lite märkligt att Fredrik Rein-
feldt försöker argumentera på två olika sätt som är
lite motstridande, dels genom att säga att vi inte för-
söker göra någonting åt tillväxten, dels säger han att
vi inte har någon som helst kontroll på utvecklingen.
Vi sätter ju in ett antal aktiva insatser för att just visa
att vi vill ha kontroll på statsfinanserna. Då får vi
kritik för att vi gör det. Vi sätter in ett antal aktiva
insatser för att värna jobb och sysselsättning och
skapa nya företag. Då kritiserar Reinfeldt oss för det
också.
Jag ställde frågan förut, men Reinfeldt berörde
den inte ens: Varför ska just de sjuka, arbetslösa och
barnfamiljerna betala den sänkta skatten för dem som
har goda inkomster och för dem som har förmögen-
het?

Anf. 52 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Låt mig börja med den sista frågan,
som lika gärna kunde ha ställts till Kristdemokrater-
na. Varför ska vi ha kvar en skatt på förmögenhet
som vi snart är ensamma om och som Riksskattever-
ket konstaterar har drivit ut ca 500 miljarder kronor
av svenska hushålls sparkapital till oredovisade kon-
ton i utlandet? Vi drar visserligen in 5 miljarder kro-
nor, men jag vill faktiskt ställa frågan: Är det så,
Bosse Ringholm, att förmögenhetsskatten har ett
ideologiskt värde? Ni kommer att slå vakt om den.
Jag får nästan det intrycket när jag lyssnar på Bosse
Ringholm.
Annars säger alla ekonomer, OECD och EU-
kommissionen att Sverige bör ta bort detta för att
klara av välfärden i en globaliserad ekonomi. Vi
kristdemokrater brukar säga: Avskaffa förmögenhets-
skatten för de oförmögnas skull! Det är därför vi har
sådan brist på resurser ute i kommuner och landsting.
Pengarna försvinner ur landet. Företagen försvinner
ur landet.
Svara på de frågorna, Bosse Ringholm! Är detta
en ideologisk princip? Kommer ni att hålla fast vid
den? I så fall tycker jag att finansministern ska läsa
P.-O. Edins, LO:s förre chefsekonoms utredning om
detta som kommer fram till att förmögenhetsskatten
är en av de mest skadliga skatter som detta land har.
Det här bevisar varför regeringen inte lägger fram
några långsiktiga riktlinjer för den ekonomiska politi-
ken. Ni har alltså större ideologiska skygglappar än
åtminstone Vänsterpartiets Lars Bäckström har, om
jag nu tolkar finansministern rätt.
Finansministern berömmer sig också av att det nu
är sådan ordning på statsfinanserna. Häromdagen
kom Riksrevisionsverkets årliga rapport för 2003 till
regeringen. Där skriver man att Riksrevisionsverket
vill uppmärksamma regeringen på att med en brutto-
redovisning enligt lag om statsbudgeten även för
ovan nämnda poster skulle utgiftstaket överskridits
med 5 051 miljoner kronor i stället för en redovisad
marginal om plus 363 miljoner kronor. Där rycktes
täcket av syndarna.
Hur är det, Bosse Ringholm, klarar ni utgiftstaket?
Är det den här typen av åtgärder som kritiseras av det
högsta revisionsorganet i landet?

Anf. 53 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Mats Odell kan vara lugn. Vi har
hittills klarat utgiftstaket. Jag tror att jag har lättare
för att klara utgiftstaket än Mats Odell har för att
klara tidsgränsen i debatterna här.
Jag tror att de insatser vi nu gör för att hålla till-
baka kostnadsutvecklingen är ett uttryck för att vi
också kommer att hålla ett utgiftstak inom de ramar
vi har för innevarande år, på samma sätt som det har
varit de senaste sju åren. Jag har svårt att se hur man
ska förklara för en lågbetald ensamstående mamma
som är undersköterska eller för en arbetslös invandra-
re varför de ska få det sämre för att Mats Odell ska
kunna sänka skatten för dem som har stora förmö-
genheter. Varför ska just de som har de lägsta in-
komsterna i samhället betala skattesänkningar för
dem som har höga inkomster och ordentliga förmö-
genheter, Mats Odell? Det är faktiskt motsatsen till
solidaritet.
Den svenska regeringen har under lång tid arbetat
för att i EU-sammanhang få till stånd en bättre kon-
troll över det kapital som finns i andra länder. Vi har
nyligen nått en stor framgång i och med att EU har
enats om ett stort skattepaket. Det är en effektiv väg
att få till stånd ett gemensamt europeiskt ramverk för
att kontrollera just den typ av skatteflykt som vi dis-
kuterar här.
Låt mig till sist ställa en fråga till Mats Odell:
Varför ska just de arbetslösa betala era skattesänk-
ningar genom att de ska få mindre chanser att få
jobb? När vi har en växande arbetslöshet i Sverige
minskar Kristdemokraterna i sina förslag insatserna
mot arbetslösheten. Förklara detta den som kan!

Anf. 54 MATS ODELL (kd) replik:
Herr talman! Man blir verkligen inte klok på Bos-
se Ringholm. Är han så inskränkt som han här ger
intryck av?
Var inte Bosse Ringholm själv föredragande i re-
geringen när man tillsatte Egendomsskatteutredning-
en under Jan Bergqvists ledning, som utredde just
dessa saker? Om det är så solklart från början att det
är osolidariskt, varför har man då tillsatt två statliga
utredningar om det? Den ena leds av LO:s förre
chefsekonom P.-O. Edin och har utrett just förmö-
genhetsskattens effekter för folkhushållet, för de
svagaste i samhället. Någon ordning får det väl vara!
Om detta är osolidariskt, varför låter man då utreda
det? Svara på det, Bosse Ringholm!
Ringholm sade i sitt inledningsanförande att
Kristdemokraterna döper om fastighetsskatten. Det vi
gör, herr talman, är att vi avvecklar den statliga fas-
tighetsskatten, som i dag i kombination med förmö-
genhetsskatten driver människor från hus och hem. Vi
ersätter den med en kommunal fastighetsavgift på
maximalt 2 600 kr per månad för en villa och 800 kr
för en lägenhet. Det andra elementet i finansieringen
är att vi höjer reavinstskatten från 20 % till 30 % -
som det är på övriga tillgångar - som man betalar när
man har sålt huset och har pengar i handen. Det drab-
bar inte alla de människor som i dag gastkramas av
oro inför att kanske behöva lämna det hus som de har
bott i hela livet. Det är sanningen, Bosse Ringholm!

Anf. 55 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Jag föreställer mig att det för en
kristdemokrat är pinsamt att tumma på sanningen.
Men det är just vad Mats Odell hela tiden gör. Han
förtiger sanningen eller berättar i bästa fall halva
sanningen.
Knepet att säga till fastighetsägarna att de slipper
den statliga fastighetsskatten och sedan tyst lägga till
att ni ska införa en kommunal avgift och höja andra
skatter så att de får betala minst lika mycket är ett
knep som jag inte tror att någon går på. Jag tycker att
det verkligen är att tumma på sanningen.
På samma sätt säger Mats Odell att P.-O. Edin i
sin utredning har föreslagit slopad förmögenhetsskatt.
Så glömmer han att P.-O. Edin faktiskt har föreslagit
en finansiering av denna slopade förmögenhetsskatt
genom att ta bort avdragsrätten för pensionsförsäk-
ringar. Det upplyser Mats Odell ingen om. Det är
faktiskt den andra delen i P.-O. Edins förslag. Om
Mats Odell gillar den delen av förslaget också är jag
beredd att diskutera förslaget i dess helhet, om det är
en kombination som ur kristdemokratisk synpunkt är
acceptabel.
Jag tycker att den fördelningspolitiska aspekten är
den avgörande. Varför ska just de arbetslösa och
låginkomsttagarna betala skattesänkningar för dem
som har goda inkomster och bra förmögenhet? Det är
inte särskilt kristligt och inte särskilt solidariskt att
driva en sådan linje.
Mats Odell, om nu arbetslösheten i vår omvärld
har stigit kraftigt och även i Sverige stigit något under
senare tid, varför ska vi då minska insatserna mot
arbetslösheten? Vad är det för logik i att säga till den
arbetslöse metallarbetaren, invandraren eller vårdbi-
trädet att det inte går att få ett jobb för att vi just nu
måste spara på arbetsmarknadspolitiken för att kunna
sänka förmögenhetsskatten? Vad är det för logik i
det? Det är ingen logik om man vill predika solidari-
tet och rättvisa, men ganska mycket logik om man
vill predika det omvända.

Anf. 56 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Bosse Ringholm inledde sitt inlägg
med att säga "debatten i dag visar .". Därmed har
han på något sätt själv satt nivån för sitt eget inlägg:
Det han säger behöver inte ha något som helst sam-
band med det som händer vare sig i denna kammare
eller ute i verkligheten. Det han säger om våra förslag
behöver inte ha något samband med vad som faktiskt
står i förslagen, och det han säger om hur det står till i
Sverige behöver inte ha något samband med det hel-
ler.
Från de andra företrädarna för regeringskonstella-
tionen har vi fått höra att era förslag till viss del är
sådana som ingen av er vill ha, men ni lägger fram
dem ändå. Jag tycker faktiskt att det är lite värre än
om fyra partier som inte har jämkat sig samman har
olika förslag. Ni genomför förslag som ni själva kal-
lar för "grader i helvetet" och "klavertramp". Det
tycker jag faktiskt är lite värre.
Herr talman! Bosse Ringholm går från klarhet till
klarhet. Det är lite lustigt att just han säger att det är
pinsamt för andra att tumma på sanningen. Det är
tydligen inte pinsamt för honom själv. Han säger rakt
upp och ned att de inte har brutit några vallöften.
Sanningen är ju den att till och med Göran Persson i
denna kammare har erkänt detta.
Utgiftstaket ska klaras med tekniska justeringar,
det blir inga besparingar i budgeten och inga inställda
vallöften, sade Bosse Ringholm den 31 augusti. Det
är samme Bosse Ringholm som står där nere i talar-
stolen med grå kostym. Nu anklagar han oss. Vem
hävdar att vi skulle ha undvikit kostnadsutveckling-
en? Det var viktigt att bromsa med de här
10 miljarderna. Det är precis samma pengar som
Bosse Ringholm pratade om den 31 augusti och som
inte skulle sparas. Samma pengar säger han nu indig-
nerat att det var helt riktigt att spara.
Frågan är: Varför ska någon enda människa lita på
att det Bosse Ringholm säger i dag för framtiden har
något högre värde än allt vad Bosse Ringholm har
sagt hittills?

Anf. 57 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Det är ganska enkelt. De vallöften
som vi från socialdemokratiskt håll ställde ut förra
mandatperioden genomfördes fullt ut. Vi genomförde
dessutom en rad ytterligare reformer och en del skat-
tesänkningar utöver vad vi hade lovat. Det var finan-
sierade skattesänkningar, vilket är viktigt för borger-
liga öron att lyssna till.
Vi är beredda att genomföra de få löften vi har
ställt ut för hela den här mandatperioden. Vi har star-
tat med nästan 20 miljarder av reformer den här man-
datperioden. Och vi håller det allra viktigaste av våra
vallöften, nämligen att hålla ordning på samhällseko-
nomin.
Jag är beredd att ta ansvar för alla de förslag som
finns i vårpropositionen. Jag är beredd att ta ansvar
för helheten. Är man inte beredd att ta ansvar för
helheten går det att skjuta sönder ett eller annat för-
slag och säga att vi inte vill ha det. Då kan naturligt-
vis ett oppositionsparti säga att man vill ha någonting
annat. Men det har varit väldigt svårt för de fyra bor-
gerliga partierna att enas om vad detta andra skulle
vara. De har lagt förslag från fyra olika håll med fyra
olika tekniker - det gäller hur skattesänkningar, in-
dragningar i arbetsmarknadspolitik, indragningar i
pengar till kommuner och landsting och indragningar
i pengar till kommuner och landsting och indragning-
ar i pengar till vården, skolan och omsorgen ska ske i
förhållande till allt annat.
Folkpartiet skröt i slutet av valrörelsen över att de
tog tillbaka en del av sina vallöften. Vad gör de nu,
efter valet? Jo, de höjer sina krav på olika områden.
De vill sänka skatterna dubbelt så mycket som Mode-
raterna. De är värst av alla partier när det gäller att
fördärva arbetsmarknadspolitiken. Det finns inget
annat parti som vill försämra för de arbetslösa så
mycket som Folkpartiet. Där är Folkpartiet outstan-
ding. 14 miljarder kronor vill man ta bort från de
arbetslösas möjligheter att få utbildning, att få ett nytt
jobb.
Vad är det för invandrarfientlighet från Folkparti-
ets sida att säga till invandrarna: Ni ska inte få jobb
eftersom det är viktigare att sänka förmögenhetsskat-
ten?

Anf. 58 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Jag förstår att Bosse Ringholm nu
känner sig mycket trängd. Nu går han nämligen till
sådana överlöpningar som jag tycker är helt ovärdiga
för den här riksdagen och den svenska demokratin.
Jag tycker faktiskt att det är helt ovärdigt. Och jag
tänker inte bemöta anklagelser om invandrarfientlig-
het från representanter för Socialdemokraterna. Jag
tänker inte heller lägga ned min tid på att kommente-
ra den lögn som Bosse Ringholm för femtiotolfte
gången utslungade när han påstod att vi vill skära ned
på själva arbetsmarknadspolitiken med 14 miljarder
kronor.
Jag bara konstaterar att Bosse Ringholm före valet
sade att ert viktigaste vallöfte var att ni inte tänkte
låna till reformer. Efter valet lånade ni till 13 av de 19
miljarderna. Nu lånar ni till 21 av dessa 19 miljarder.
Ni lånar till alla 19 miljarder och 2 miljarder till. Och
det är själva sanningen.
Jag tror att det som Bosse Ringholm nu skulle
göra inte är att känna sig pressad att komma med
ännu fler dumheter och överlöpningar, utan det är att
ta fram den artikel som han skickade ut på nyårsafton
2001, där det stod att den politiska debatten skulle
vinna på om alla partier redovisade sina förslag öppet
och ärligt, och läsa den och funderade på det. Sedan
kommer vi tillbaka i höst och diskuterar den ekono-
miska politiken utifrån de riktlinjer som Bosse Ring-
holm skrev i sin nyårsartikel 2001.

Anf. 59 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Folkpartiet föreslår att 14 miljarder
kronor tas bort från arbetsmarknadspolitiken. Folk-
partiet föreslår att ett stort antal arbetsförmedlingar
läggs ned. Folkpartiet föreslår att tusentals arbetsför-
medlare som i dag hjälper arbetslösa, inte minst ar-
betslösa invandrare, att få jobb ska tas bort. Jag tyck-
er att det är ganska fientligt mot de arbetslösa. Det är
fientligt mot de arbetslösa invandrarna. De arbetslösa
invandrarna behöver vårt stöd. Vi måste se till att mer
av resurserna i arbetsmarknadspolitiken går till våra
invandrare. Då säger Folkpartiet tvärtom, att man ska
rusta ned arbetsmarknadspolitiken och ta bort 14
miljarder kronor från arbetsmarknadspolitiken. Där är
Folkpartiet värst av de borgerliga partierna med att
försöka minska arbetsmarknadspolitiken. Det vittnar
inte särskilt mycket om någon solidaritet med de
arbetslösa. Det vittnar inte särskilt mycket om något
patos om rättvisa i vårt samhälle.
Det är så, Karin Pilsäter, att Sverige tillsammans
med Danmark och Finland är de enda länderna i EU
som har ett offentligt överskott. Det är ett uttryck för
att vi håller ordning på samhällsekonomin.
I den här vårpropositionen ser vi också till att
hålla kostnadskontroll över statens utgifter. Det höll
på att bli utgifter på 10 miljarder mer än vi hade pla-
nerat, vilket vi bromsar. Folkpartiet är kritiskt mot
enskildheter i detta. Men Folkpartiet har inga motför-
slag som biter, bortsett från att man vill finansiera
sina sänkningar av skatter för höginkomsttagare och
för de förmögna genom att de arbetslösa ska få ännu
sämre möjligheter att få jobb. Det är en omvänd rätt-
visepolitik som Folkpartiet för på detta område. Jag
förstår Folkpartiets upprördhet. Folkpartiet har ju
övertagit en del av de väljare som Moderaterna hade
förut. Och det var väl inte någon större sympati för
arbetslösa invandrare bland Moderaternas väljare och
inte heller bland Folkpartiets väljare nu.

Anf. 60 LENA EK (c) replik:
Herr talman! Vi hade en ganska sansad och kon-
struktiv diskussion med finansutskottets ordförande
innan finansministern kom till kammaren om det nya
sjukförsäkringsförslaget och om den tredje veckan av
arbetsgivarinträdet. Sjuktalen och därmed kostnader-
na för dem började öka 1997 och har accelererat i en
ganska jämn kurva från en kostnad på 50 miljarder då
till en kostnad på 120 miljarder nu. Det är en del av
bakgrunden till de besparingsförslag som finns från
olika partier i detta sammanhang.
Representanter för samtliga tre partier som har in-
gått denna överenskommelse och som tvingade ige-
nom regeringens förslag i kammaren i går har sagt att
det inte är något idealiskt förslag och att det finns
andra förslag. Det var någon som sade att detta inte är
någonting som varar för evigt. Jag ska inte referera
alla olika inlägg i den här debatten. Men jag är intres-
serad av att höra finansministerns åsikter om det här
förslaget.
Jag har också en annan fråga som gäller diskus-
sionen om att samla kommunernas skatteinkomster i
statskassan för att utjämna dem mellan åren. Jag
skulle vilja höra om det är ett förslag som finansmi-
nistern står bakom på samma sätt som biträdande
finansminister Lars-Erik Lövdén.

Anf. 61 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Det som Lena Ek pekar på är vårt
kanske största samhällsproblem just nu, nämligen de
kraftigt stigande kostnaderna för ohälsan, för sjuker-
sättningar, för sjukpenning och för det som tidigare
kallades för förtidspensioneringar. Dessa kostnader
har fördubblats på några få år. För att man ska få ett
begrepp om vad fördubblade kostnader är på området
kan jag säga att 50 miljarder kronor som ohälsan och
sjukförsäkringen i dag kostar jämfört med för några
år sedan är mer pengar än vad hela vårt försvar kos-
tar. Det är dubbelt så mycket pengar som exempelvis
hela vårt barnbidrag kostar. Vi skulle kunna höja
barnbidragen till 3 000-4 000 kr om vi inte hade
dessa gigantiska kostnader för sjukförsäkringen.
Därför har regeringen tillsammans med Vänster-
partiet och Miljöpartiet satt upp ett mål som riksda-
gen har godkänt att vi ska försöka halvera sjuktalen
fram till 2008. Alla kan hålla med om hur viktigt det
är att halvera sjuktalen. Jag tror att alla i Sverige vill
att vi ska halvera sjuktalen. Men frågan är hur vi går
till väga. Jag tror inte att det finns några ideala förslag
i den bemärkelsen att alla säger: Hurra, det var precis
vad vi väntade oss. Det här är ett mödosamt arbete
som vi kommer att få hålla på med, en mödosam resa
varenda år fram till 2008 då vi kommer att lägga fram
förslag efter förslag för att minska kostnaderna på
olika områden. Vi ser gärna att det sker i samverkan
med arbetsmarknadens parter. De gillar inte alltid alla
förslag. Men å andra sidan är det en skyldighet för
den som inte gillar ett förslag att presentera egna
förslag som ger samma ekonomiska effekter. Och där
har uppslagsrikedomen inte varit lika stor. Därför
kommer vi från regeringens sida tillsammans med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet att lägga fram nya
förslag i höst, exempelvis om ekonomiska drivkrafter,
för att på så vis få ned ohälsotalen och se till att vi
också klarar kostnadsbilden bättre i fortsättningen.

Anf. 62 LENA EK (c) replik:
Herr talman! I samverkan med arbetsmarknadens
parter, säger finansministern. Men faktum är ju att
LO, SACO och TCO tycker samlat att detta förslag
inte är bra. De funktionshindrades organisationer
liksom invandrarorganisationer säger att detta förslag
inte är bra. Och arbetsgivarsidan säger att detta för-
slag inte är bra. Och hittills i debatten har väl de flesta
instämt i att det inte är ett idealiskt förslag. Ändå är
det nu de facto genomfört, och det är det som alla ska
leva med. Och när man säger att man samverkar med
arbetsmarknadens parter så stämmer ju inte det, där-
för att de tycker inte om det här förslaget.
Det som man har skyllt på i debatten är att man
har haft en sådan tidspress. Men kostnaderna har ju
ökat i en ganska rak kurva sedan 1997, och nu, vår-
terminen 2003, kör man igenom ett förslag under stor
brådska. Det är till och med sådan brådska att när vi
begärde en extradebatt om detta i kammaren för att
belysa konsekvenserna av detta fanns det inte tid till
en sådan debatt, vilket är synd eftersom detta är ett
oerhört genomgripande förslag som gör att småföre-
tagen funderar en extra gång innan de anställer. Det
innebär att den potential som vi har för realt nya ar-
betstillfällen i Sverige försvinner i och med detta
förslag. Det är väl därför som arbetsmarknadens alla
parter har sagt att det inte är bra.
Då måste jag återigen säga att det är tragiskt att
man genomdriver ett förslag som ingen tycker är bra
och att man inte tar sig tid för att hitta något bra.
Fortfarande undrar jag vad finansministern avser
att göra med förslaget om kommunernas skatteintäk-
ter. Det är en ganska viktig fråga som berör kommu-
nernas självstyrelse.

Anf. 63 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! För alla som vill halvera ohälsotalen
gäller det att vara kreativ och konstruktiv och att
försöka hitta bra metoder. Jag är övertygad om att där
vill både arbetsgivare och fackliga organisationer
hjälpa till. Ett sådant väldigt bra arbete pågår ute på
många arbetsplatser, och jag har besökt många av de
arbetsplatser som varit framgångsrika när det gäller
att bekämpa långtidssjukskrivning och ohälsa. Det
har skett i partssamverkan mellan samhälle, fack och
arbetsgivare. Vi ska naturligtvis gå vidare på den
vägen.
Samtidigt är jag medveten om att inte alla förslag
som väcks kommer att omfattas av alla i alla olika
situationer. Är man kritisk mot den tredje sjuklöne-
veckan eller mot en lägre ersättningsnivå eller nå-
gonting annat är man naturligtvis också skyldig att
presentera ett alternativ. Både arbetsgivare och andra
är välkomna om de kan finna alternativ som har
samma statsfinansiella effekter som det vi har före-
slagit och som har samma effekter på sjukdomsbil-
den, på hälsobilden, som det vi nu har föreslagit. Där
kan vi ha en fortsatt aktiv diskussion.
Jag har sett det som väldigt positivt att LO, TCO
och SACO har öppnat en diskussion om en form av
medfinansiering i vad som kallas för ekonomiska
drivkrafter där man tycker att det är viktigt att arbets-
givare som gör bra insatser kan premieras. Jag gillar
förslag som är sådana att vi kan uppmuntra arbetsgi-
vare som gör goda insatser för att få ned sjuktalen så
att de också kan få lägre kostnader. Det system som
vi har i dag ger inte utrymme för detta. Därför hoppas
och tror jag att vi tillsammans i höst, som det står i
vårpropositionen, kan lansera ett förslag som upp-
muntrar och stimulerar arbetsgivare till att i ännu
större utsträckning hjälpa till med att få ned sjuktalen
i fortsättningen.
Till sist, Lena Ek, vill jag säga att jag naturligtvis
delar Lars-Erik Lövdéns uppfattning att det finns skäl
att se hur vi kan skapa goda betingelser för våra
kommuner och landsting så att man får en jämn in-
komstutveckling. Det är inte bra att ena året ha höga
och andra året mycket låga skatteinkomster, utan det
är bättre om vi kan få en jämnare utveckling på det
området.

Anf. 64 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet och Socialdemokra-
terna har ju förmånen att samarbeta, och det är bra.
Synd bara att vi inte kunde samarbeta i fotboll. Bosse
Ringholm, allra bäst är väl de spelare som är både
höger- och vänsterfotade.
Nu ska vi in på ett annat spår. En gång samarbeta-
de Centern med Socialdemokraterna. Per-Ola Eriks-
son satt till vänster om mig, lite längre bak här i
kammaren. Han ställde följande fråga till den dåva-
rande finansministern: Vilket förslag i den här bud-
geten tycker finansministern är allra bäst? Det tycker
jag är en lite för målgivande och enkel passning, så
jag vänder på frågan: Vilket förslag i den här propo-
sitionen tycker finansministern är allra sämst? Den
aspekten kan också vara belysande.
Hur tänker man då? Vi lägger ju inte medvetet
fram dåliga förslag. Var skulle vi helst vilja göra
mer? Jag ska också svara på frågan så att det blir lite
hederligt. Viktigast tycker jag är
1. jobben och tillväxten,
2. att få bort sänkningen till de 78 procenten och
den tredje veckan,
3. att höja taken,
4. lite mer pengar till kommunerna när vi fått i
gång jobben och
5. att då också rätta till lönegapet med tanke på
kvinnorna.
Det här är de områden där jag vill göra mest och
där jag tycker att vi hittills har lyckats sämst. Men
visst har väldigt mycket bra också gjorts. Vad tycker
finansministern?

Anf. 65 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! En skicklig retoriker ställer den typ
av frågor som Lars Bäckström här ställer. Det är ju en
gammal klassisk fråga hur ofta man slår sin fru. Den
frågan ställer inte jag till Lars Bäckström. Däremot
ställer jag frågan: Finns det inte skäl att värna helhe-
ten i vårpropositionen? Där tror jag att Lars Bäck-
ström och jag och även Miljöpartiet är helt överens.
Det är ju helheten som det handlar om. Det gillar jag
allra bäst i vårpropositionen. Jag finner inte något
skäl att delta i någon tävling om det skulle finnas
något i den här propositionen som absolut inte är i
världsklass. Det är möjligt att det finns någonting
sådant. I så fall ska vi se till att vi där når världsklass i
höstens budgetproposition.

Anf. 66 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag tackar för det svaret. Jag har ju
antytt de fem grenar där jag tycker att vi ska bli i
världsklass. Egentligen är vi nog överens.
Angående min fru är svaret: Aldrig att några slag
utdelas.
Beträffande den andra retoriska frågan ska vi inte
ta det spåret mer. Det var en felsägning av finansmi-
nistern som inte bör utnyttjas.
Jag går nu över till en annan fråga. Finansminis-
tern sade att det går bra för de nordiska länderna, och
det gör det. Vi är bäst när det gäller tillväxt. Vi är bäst
när det gäller offentlig ekonomi. Det går bra för våra
tre länder. Men på ett område skiljer det. Två länder
är inte med i det tredje steget. Danmark och Sverige
är ju inte med. Däremot är Finland med.
Kan man då se någon skillnad mellan våra tre län-
der? Ja, det kan man. Siffrorna över arbetslösheten
visar på 4,3 % för Sverige, 5,1 % för Danmark och
9,2 % för Finland. Finland har haft god nytta av sitt
medlemskap i valutaunionen. Så är det kanske men
det har inte hjälpt dem vad gäller arbetslösheten. Där
ligger vi i de två länder som står utanför tredje steget
väsentligt bättre till. Jag kan inte svära på att det finns
ett direkt samband men jag kan konstatera att Finland
har misslyckats när det gäller arbetslösheten. Sverige
och Danmark har lyckats mycket bättre. Det är något
att tänka på. Trots vårt samarbete finns det vissa oe-
nigheter i frågan som är betydande.
Jag tror inte att man ska överdriva betydelsen av
Finlands medlemskap i valutaunionen. Om det finns
ett samband i sammanhanget blir det väldigt jobbigt
eftersom arbetslöshetsbekämpningen står högt i kurs
hos både mig och finansministern.

Anf. 67 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Herr talman! Lars Bäckström sade i sitt anförande
att han aldrig tummar på sanningen i den offentliga
debatten. Möjligen, sade han, kunde det gälla privat-
livet. Det var mot den bakgrunden som jag inte ställ-
de frågan om hur ofta han slår sin fru.
Lars Bäckström, jag är medveten om att det finns
många saker i vårpropositionen som vi gemensamt
ska försöka förkovra under de närmaste månaderna
fram till budgetpropositionen. Vi har alla olika insik-
ter om vilket ekonomiskt utrymme som finns för
denna förkovran. Grunden är säkerligen för såväl
Lars Bäckström och Miljöpartiet som för mig att vi
kan hålla ordning på ekonomin framöver och att vi
kan lyfta tillväxttalen.
Om vi ser oss om ute i Europa kan vi konstatera
att det är de nordiska länderna som har varit duktigast
på att sköta sina offentliga finanser.
Vad gäller den EMU-aspekt som Lars Bäckström
senast tog upp kan jag säga att Finland har sänkt sin
arbetslöshet från närmare 20 % till runt 10 % i dags-
läget. Ändå är arbetslösheten alldeles för hög - ja,
oacceptabel. Oavsett om Finland var med eller inte i
EMU är det oacceptabelt med så hög arbetslöshet.
Däremot kan jag konstatera att Finland har ett betyd-
ligt bättre ränteläge än Sverige. Det hänger naturligt-
vis ihop med EMU. Det är detta bättre ränteläge som
jag efter den 14 september vill ha även för Sverige så
att vi kan främja tillväxt, företagsamhet och nya jobb
i Sverige.

Anf. 68 JÖRGEN JOHANSSON (c):
Herr talman! I gårdagens debatt belystes de pro-
blem som kommuner och landsting i dag brottas med.
Utifrån den debatten kan jag konstatera att oförståel-
sen för den situation som våra kommunpolitiker be-
finner sig i är stor - alltför ofta en situation som ska-
pas via beslut i denna kammare.
Kommun- och landstingspolitiker ska erbjuda en
bra service. Samtidigt ska man klara en ekonomi i
balans, det så kallade balanskravet. Vi i Centerpartiet
ser kravet på en ekonomi i balans som något som
uppfyller kravet på en god ekonomisk hushållning.
Men samma krav bör gälla också för staten. Det är
rimligt att de som ställer kraven också uppfyller kra-
vet på god ekonomisk hushållning.
Överskottsmålet om i genomsnitt 2 % av brutto-
nationalprodukten över en konjunkturcykel är ett
rimligt mål. Som det nu ser ut har regeringen utnyttjat
det samlade överskottet i de offentliga finanserna för
att medvetet budgetera för underskott i statens finan-
ser.
I andra sammanhang förespråkar vi förtroende-
valda att likhet ska råda. Det är ett rimligt krav även i
det här fallet. De tre demokratiska nivåerna bör ha
lika krav på budgetprocessen. Att så sker är, som jag
ser det, ett renlighetskrav.
Regeringen bör därför skyndsamt utreda införan-
det av ett balanskrav för statens budget motsvarande
vad som gäller för kommuner och landsting.
Balanskravet på kommunerna har stramat upp den
kommunala ekonomin och kommer på sikt att förbätt-
ra kommunernas möjligheter att ge sina invånare en
bra service. Balanskravet innebär att underskott i den
egna budgeten ska kompenseras under en tvåårsperi-
od.
I ett kortsiktigt perspektiv är det här oerhört ar-
betsamt, men det skapar på sikt bra resultat. Om sta-
ten ställs under samma krav som kommunerna kom-
mer förmodligen, jag säger förmodligen, insikten att
öka över att det inte går att ålägga andra uppgifter
utan att betala för de uppgifter som man kräver -
alltså det man ständigt utsätter kommuner och lands-
ting för.
Statens oskick att inte tillämpa finansieringsprin-
cipen, att inte kompensera för kostnadsökningar i
statsbidragen utan tillämpa ett nominellt budgetsy-
stem samt att skapa regelsystem inom statsbidragen
som bakbinder politikerna i deras kamp att klara de
av staten uppställda balanskraven undergräver kom-
munernas möjlighet att ge kommuninvånarna en bra
service.
Nu är det dags för staten att pröva samma medi-
cin. Förmodligen blir situationen bättre för alla om
man gör så.
Centerpartiet drar slutsatsen av statens hantering
av överskottsmålet och regeringens tricksande med
budgettaken att det är hög tid att skärpa kraven på
statens finanser.
En utredning om införande av ett statligt balans-
krav bör därför göras.
Herr talman! För tids vinnande yrkar jag inte bi-
fall till detta förslag i det här skedet utan bifall till
reservation 9.

Anf. 69 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Herr talman! Nu är ordningen i denna kammare
återställd genom att finansministern har avvikit igen
eftersom han inte behövde höra vad någon annan
hade att säga. Jag vill inte gå i polemik med Jörgen
Johansson utan vill instämma i det han sade. För att
återställa ordningen även i voteringen tar jag tillbaka
mitt yrkande om bifall till reservation 3 och yrkar
bifall till reservation 7 i stället.

Anf. 70 JÖRGEN JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag konstaterar att vi är överens och
har inget att tillägga.

Anf. 71 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Herr talman! Jag tänkte bara säga vad jag sade ti-
digare i debatten när vi diskuterade saldomålet. Jag
tycker att Jörgen Johansson ska titta lite närmare på
vad ett balanskrav i statens ekonomi får för konse-
kvenser i förhållande till målet om 2 % överskott i de
offentliga finanserna och beaktat att det i överskotten
i pensionssystemet inträffar en förändring efter 2007.
Behåller man tvåprocentsmålet faller automatiskt
tyngden hårdare också mot balanskravet i statens
finanser. Överger man det här målet och samtidigt
målet om överskott i pensionssystemet kan det på sikt
göra att den totala delen blir försvagad i de offentliga
finanserna, inklusive statens del. Det tycker jag är
allvarligt.
Jag skulle vilja skicka med att ni tittar på det in-
nan ni ensidigt vill byta system på den här punkten.

Anf. 72 JÖRGEN JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Vårt förslag innebär att vi vill ha en
utredning på det här området. Vi har inte de klara
svaren på alla frågor. Vad vi är ute efter är att skapa
en likhet mellan kommuner, landsting och staten som
innebär att man också får förståelse för de problem
som staten ständigt sätter kommun- och landstings-
politiker i. Det är utan tvekan så att ställer man ett
krav på en ekonomi i balans samtidigt som man drar
bort ekonomiska resurser från kommuner och lands-
ting gräver man djupa hål i deras ekonomi. De får
med andra ord svårt att uppfylla de krav som vi bland
annat ställer från den här kammaren.

Anf. 73 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s)
replik:
Herr talman! Jörgen Johansson förklarar nu lite
bättre vad utredningen ska innefatta, och det är till
viss del en helt annan sak.
Det här är ett system för hur staten får ordning på
sin ekonomi - offentliga finanser, budgetsaldot och
också balans mellan statens utgifter och inkomster.
Den utredning som Mats Svegfors leder håller på och
tittar på vem som ska göra vad, hur det hela ska för-
delas och hur den kommunala självstyrelsen fungerar.
På den punkten är Jörgen Johansson egentligen bön-
hörd, den utredningen har faktiskt startat.

Anf. 74 JÖRGEN JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Den Svegforska utredningen kan gi-
vetvis ta upp de här frågeställningarna, men det kvar-
står trots allt faktum att vi från den här kammaren
ålägger kommuner och landsting att göra vissa saker
samtidigt som vi också ställer krav på en ekonomi i
balans. Det här går inte ihop, det kan vi konstatera
från de rapporter som Kommun- och Landstingsför-
bunden har gett såväl för att halvår sedan som för en
månad sedan. Den kommunala ekonomin undergrävs
på grund av de förhållanden som vi i dag har. Det är
den situationen som vi försöker komma till rätta med
genom bland annat det här kravet.

Anf. 75 CARL-AXEL ROSLUND (m):
Herr talman! Det känns lite märkligt att komma in
så här efter de tunga ekonomiska talesmännen och
tala om ett enskilt objekt. Men det är min enda chans,
och jag tänker ta den och tala några minuter om Ci-
tytunneln i Malmö, hur viktigt det är att den verkligen
blir byggd och byggd på utsatt tid. Det finns nu teck-
en på att man från regeringens sida tvekar.
Citytunneln är en angelägenhet för hela Sverige,
det är alls ingen lokal trafiklösning. Malmö central-
station var tidigare slutstationen för de allra flesta
tågen söderut, men efter Öresundsbrons tillkomst
blev det en säckstation. Det innebär att alla tåg måste
göra två rörelser: De ska in och vända och ut igen på
samma spår. Därmed slog man snabbt i kapacitetsta-
ket för Malmö central. Det bromsar nu utvecklingen
av tågtrafiken i hela södra Sverige.
När man byggde Öresundsbron var det med in-
ställningen att tåget skulle prioriteras framför bilen,
och på den punkten har politikerna blivit bönhörda
över hövan. Medan biltrafiken inte har utvecklats i
den takt som man trodde har tågtrafiken blivit en
succé och slagit alla rekord. Men nu är det stopp,
Malmö central bromsar effektivt all vidare utveckling
av tågtrafiken.
I dag angörs Malmö central av 136 Öresundståg
per dygn, tåg som ska in, tömmas på passagerare,
lokföraren ska förflytta sig från den ena ändan till den
andra, tåget ska fyllas igen och sedan åka ut därifrån.
Man har sju minuter på sig för detta. Det går alltså
inte att trycka in ett enda tåg till. Dessutom är det
meningen att Öresundstågen ska fortsätta vidare upp i
Skåne och i södra Sverige, men det har också blivit
stopp på grund av kapacitetsbristen på Malmö station.
Förutom alla Öresundstågen kommer alla övriga
tåg från Sverige dit. I dag är det 36 tåg i timmen som
angör Malmö station, 36 tåg som ska ut och in på
samma spår. Det är fullt nog, det går inte längre.
Någon har sagt att man ska bygga en ny station
och flytta den. För det första är det vansinnigt, och i
stort sett är det lika dyrt som att bygga Citytunneln.
För det andra, herr talman, ska persontåg ju gå från
city till city. Det är tågets enda chans att konkurrera
med flyget. Då ska man inte lägga en centralstation
ute på en åker.
Utan Citytunneln kommer 250-300 tåg per dygn
att köra i 180 kilometer per timme genom en fjärde-
del av Malmös bostadsområden. Det är en ohållbar
situation, förutom att man inte vidare kan utveckla
tågtrafiken. Man räknade med en ökning när bron
kom av tågtrafiken i regionen med 3 %, det blev
12 %. Det är naturligtvis en oerhört glädjande ut-
veckling. En tågresenär är ju en person som har ställt
bilen till förmån för tåg.
Herr talman! Jag delar den oro som Malmö kom-
munstyrelse känner och som man har gett uttryck för
i ett brev till regeringen. Det finns tecken som tyder
på att man nu från regeringens sida försöker backa
från det avtal man har skrivit med Malmö kommun
och region Skåne om att Citytunneln ska stå färdig år
2008.
Det skulle kännas härligt om jag kunde åka hem
till den skånska sommaren och ha med mig ett klart
och rejält löfte från en företrädare för regeringspartiet
om att Banverkets besparingar inte kommer att drab-
ba Citytunneln, för det vore ett dråpslag mot tågtrafi-
ken i södra Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

6 § Ändringar i riksdagsordningen

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU22
Ändringar i riksdagsordningen (prop. 2002/03:100
delvis).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 9 §.)

7 § Åtgärder för att stärka den finansiella
ställningen i SJ AB (prop. 2002/03:86)

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2002/03:NU13
Åtgärder för att stärka den finansiella ställningen i SJ
AB (prop. 2002/03:86).

Anf. 76 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! Riksdagen ska nu ta ställning till re-
geringens förslag om att göra ett kapitaltillskott till SJ
AB på drygt 1,8 miljarder kronor och att bevilja SJ
AB en låneram i Riksgäldskontoret på ytterligare 2
miljarder kronor. Jag vill inledningsvis yrka avslag på
regeringens proposition, det vill säga bifall till reser-
vation 1 i näringsutskottets betänkande. Jag ska strax
återkomma till varför.
SJ:s affärer framstår som exempellösa. I slutet av
maj förra året lämnade näringsminister Pagrotsky
över regeringens skrivelse till riksdagen med den
årliga redogörelsen för verksamheten i de statliga
företagen. I den skrivelsen antyddes inga som helst
problem för SJ AB. I skrivelsen framhöll näringsmi-
nistern att för statliga ägda företag är kravet på ge-
nomlysning en demokratifråga eftersom företagen
ytterst ägs av svenska folket. Affären SJ uppvisar det
mesta utom just den genomlysningen.
Så sent som i augusti förra året avgav styrelsen för
SJ AB sin delårsrapport för första halvåret 2002. Då
angavs bolagets egna kapital till 766 miljoner kronor
och framtidsutsikterna för företaget beskrevs som
goda. Mindre än tre månader senare fann bolagets
styrelse plötsligt att man hade skäl att anta att bola-
gets egna kapital understeg hälften av det registrerade
aktiekapitalet. Ytterligare två veckor senare, när vi är
framme i början av december, har hela det egna ka-
pitalet och lite till, inalles bortåt 1 miljard kronor,
förbrukats och SJ AB är plötsligt konkursmässigt.
Huvudorsaken till detta och till den här redovis-
ningsskandalen var att den nya ledningen i SJ AB
velat reservera pengar för förlustavtal som historiskt
hade ingåtts när SJ lagt anbud på järnvägstrafik i
konkurrens med andra intressenter.
I december 2002 genomförde näringsutskottet,
trafikutskottet och finansutskottet en gemensam hea-
ring med ledningen för Näringsdepartementet. Vid
den tidpunkten var kontrollbalansräkningen som SJ
AB hade att upprätta enligt bestämmelserna i aktie-
bolagslagen hemligstämplad och uppvisades inte för
riksdagen ledamöter förrän i samband med hearingen.
Jag tycker att man kan göra två iakttagelser som
en följd av detta. Den ena iakttagelsen är att den här
redovisningsskandalen aldrig hade kunnat inträffa i
ett privat börsnoterat företag. Hade detta hänt ett
företag noterat på Stockholmsbörsen hade vi haft en
svensk motsvarighet till Enronskandalen i USA.
Den andra iakttagelsen man kan göra är att när-
ingsministern och regeringen bär ett väldigt stort
ansvar. I få statliga bolag har Näringsdepartementets
ledning varit så operativt involverad i handläggningen
och skötseln av företaget. Statssekreterare Claes Ån-
strand från Näringsdepartementet var till och med
under en tid ordförande i bolagets styrelse.
I syfte att rekonstruera bolaget har regeringen nu
lagt sina förslag på riksdagens bord. Vi har från de
borgerliga partierna i oppositionen kunnat konstatera
att vi inte heller i detta ärende har fått ett beslutsun-
derlag värt namnet.
Vi har fått en proposition från regeringen som av-
handlar SJ:s affärer på sex sidor där inga konsekvens-
analyser finns, där inga handlingsalternativ beskrivs
och där ingen motivering ges till varför man ska välja
den av regeringen föreslagna lösningen.
Inga yttranden har inhämtats. Inget remissförfa-
rande har skett. Det har inte behövts. Man skriver rent
ut att den normala och sedvanliga propositionsbered-
ningen har ersatts med överläggningar med Vänster-
partiet och Miljöpartiet.
Jag har i dag tillsammans med Eva Flyborg, Folk-
partiet, Maria Larsson, Kristdemokraterna, och Åsa
Torstensson, Centerpartiet, till konstitutionsutskottets
kansli inlämnat två granskningsanmälningar. Vi vill
pröva om näringsminister Leif Pagrotsky har handlagt
beredningen av detta ärende och tre andra ärenden
rörande statliga bolag i enlighet med regeringsfor-
mens bestämmelser.
Vi menar att vi med det underlag som näringsmi-
nistern har tillhandahållit riksdagen inte kan fullgöra
vår uppgift som valda företrädare för Sveriges folk.
Vi ser naturligen mycket allvarligt på detta.
En central fråga vid bedömningen av kapitaltill-
skottet till SJ är om det förslag som regeringen har
lämnat står i överensstämmelse med de statsstöds-
regler som finns i Europeiska unionen. Den frågan är
helt central. Den avhandlas i propositionen på 16
rader samtidigt som regeringen till EU-kommissionen
inlämnar flera hundra hemligstämplade sidor utred-
ningsmaterial i just detta ärende. Men ingenting av
detta redovisas i propositionen.
Vi har från de borgerliga partierna i sakfrågan
kommit till lite olika slutsatser. För Moderaternas del
har vi nöjt oss med att konstatera att det på grundval
av regeringens avgivna proposition över huvud taget
inte är möjligt att ta ställning i ärendet. Mot den bak-
grunden yrkar vi alltså avslag på näringsministerns
förslag om kapitaltillskott till SJ AB.

Anf. 77 EVA FLYBORG (fp):
Herr talman! I propositionen föreslår regeringen
att riksdagen ger regeringen bemyndigande att tilldela
SJ AB ett ägartillskott samt vidta andra åtgärder för
att förhindra att bolaget försätts i likvidation.
Folkpartiet anförde redan i samband med om-
vandlingen av Statens järnvägar till aktiebolag en rad
principskäl mot statliga bolag. Det staten äger ska
styras demokratiskt och med full öppenhet och insyn
för medborgarna. Det finns dessutom mycket som
staten över huvud taget inte ska ägna sig åt och som i
dag sker i viktiga statliga bolag. Staten ska enligt vår
mening sätta upp spelreglerna men inte spela själv.
Vi i Folkpartiet kunde endast godta en bolagise-
ring av SJ under vissa villkor. För det första att riks-
dagen beslöt om en avreglering av all järnvägstrafik i
Sverige. För det andra om det tydligt uttalades att en
bolagisering av SJ skulle ses som ett första steg mot
en utförsäljning. För det tredje att SJ:s verksamhet
koncentrerades till kärnområdena och att verksamhet
som inte direkt handlade om järnvägstrafiken skulle
säljas av.
I fall de villkoren inte uppfylldes ansåg vi i Folk-
partiet att förslaget om bolagisering av SJ borde av-
styrkas. Tyvärr fick vi inte då gehör för våra krav.
Det hade varit bra om så hade skett.
Som framgår av regeringens proposition är de
problemen som SJ nu står inför vållade dels av en
överskattning av de till bolaget överförda värdena för
såväl kapital och trafikverksamhet, dels av flera in-
gångna trafikavtal som visat sig vara olönsamma.
Kostnaderna för underhåll av rullande materiel har
underskattats och därför blivit bristfällig. Driften har
varit ineffektiv och inte kunnat anpassas till den nya
affärssituationen.
Utvecklingen som lett fram till dagens situation
föranleder inte oss i Folkpartiet liberalerna att ändra
vår principiella kritik av bolagiseringen. Riskerna och
svårigheterna med att genomföra processen under-
skattades. Verksamheten lyckades inte anpassa sig till
den nya verklighet i vilken den skulle bedrivas och
finnas.
Herr talman! Statens främsta näringspolitiska
uppgift är trots allt att ange ramar och regelsystem för
näringslivets verksamhet och bidra till att skapa för-
utsättningar för långsiktig tillväxt. Om staten samti-
digt uppträder som ägare, utförare och utformare av
de regler som gäller för näringslivet uppstår en rad
problem bland vilka följande kan nämnas: risk för
konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala inve-
steringsbeslut och svårigheter att tillföra kapital till
företag som behöver det för sin expansion och verk-
samhet.
Nej, grundprincipen måste enligt vår mening vara
att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i privat
regi. Aktiebolagsformen lämpar sig mycket dåligt för
offentlig verksamhet. Organisationsformen är avsedd
för privat verksamhet i en affärsmässig miljö som
bedrivs i vinstsyfte. Därför uppstår konflikten mellan
behovet att kunna agera på en marknad utan att kon-
kurrenterna får kännedom om affärsstrategi och över-
väganden i förväg och kravet på att tillgodose en
demokratisk öppenhet och insyn. Denna konflikt är
ofrånkomlig, herr talman, men den är inte heller ac-
ceptabel i en situation som denna. Folkpartiets åsikt
är att statliga bolag bör och ska privatiseras. Försälj-
ningen av de statliga företagen ska ske på ett ansvars-
fullt sätt. De berörda företagen ska bli starkare och
mer konkurrenskraftiga efter en slutförd privatisering.
Det är målet och syftet.
Herr talman! Information som kan vara avgörande
för riksdagens bedömning av SJ:s finansiella ställning
på längre sikt bedöms vara en affärshemlighet inom
bolaget och kan därför inte ingå i det offentliga be-
slutsunderlaget, detta trots att staten är ensam ägare
samt att SJ AB har en relativt skyddad ställning på
marknaden som gör företaget mindre utsatt för kon-
kurrenstryck. Propositionens beslutsunderlag ger inte
stöd för slutsatsen att de föreslagna åtgärderna är
tillräckliga för att lösa SJ:s strukturella och finansiella
problem.
Regeringens metod att hantera kapitaltillskottet
genom att be om ett bemyndigande att skjuta till
kapital från ett konto i Riksgälden till vilket statliga
bolag ska skjuta till sammanlagt 3 miljarder kronor
har flera svagheter. För det första minskar återigen
riksdagens inflytande över de statliga bolagen när
regeringen ges frihet att agera utan riksdagens upp-
drag. För det andra är vi i Folkpartiet helt avvisande
till konstruktionen som innebär att medlen fonderas
utanför statsbudgeten, vilket öppnar för att kringgå
utgiftstak och budgetlag.
Herr talman! Syftet med själva budgetlagen är ju
faktiskt att främja ett långsiktigt sunt ekonomiskt
handlande. Att regeringen nu vill inrätta och använda
sig av fasta sätt att kringgå dessa regler kan bara leda
till en försvagad ekonomisk ansvarsfullhet.
En grundläggande invändning är trots allt att för-
slaget står i strid med budgetlagen och är konstitutio-
nellt mycket tvivelaktigt. Den nuvarande ordningen,
det vill säga att riksdagen inom ramen för den ordina-
rie budgetprocessen beslutar om i vilken utsträckning
skattebetalarnas pengar ska användas för statliga
bolag, menar regeringen "begränsar ägarens hand-
lingsmöjligheter på ett olämpligt sätt". Herr talman!
Det är fel. Ägaren, det vill säga i förlängningen med-
borgarnas företrädare, det vill säga riksdagen, har
fullständig handlingsfrihet. Däremot begränsas re-
geringens handlingsfrihet, vilket faktiskt är själva
avsikten med den gällande förordningen. Vi anser att
det ur demokratisk synvinkel är angeläget att den här
ordningen består, och det är oroväckande att en av
motiveringarna till förslaget är att riksdagens med-
verkan i beslutsprocessen anses hämma statens för-
valtning av bolagen.
Herr talman! Jag talade tidigare om att konkurren-
sen kunde snedvridas. Regeringens jämförelse om att
man är en privat företagsägare är helt irrelevant i det
här förslaget, dels av det uppenbara skälet att reger-
ingen inte är en privat företagsägare, dels eftersom ett
flertal statliga företag är mycket speciella, bland an-
nat genom att ha lagreglerade monopol. Man hänvisar
till att man har en marknadsekonomisk investerings-
princip, men det saknas helt en redovisning av grun-
den för den här bedömningen.
Regeringen säger också att insatserna ska använ-
das för att vidareutveckla en väl fungerande verk-
samhet som kräver ytterligare kapital. Jag upprepar:
Enligt regeringen ska de här insatserna användas för
att vidareutveckla en väl fungerande verksamhet som
kräver ytterligare kapital. Enligt vår mening är inte de
verksamheter som åsyftas, SJ till exempel, någon väl
fungerande verksamhet.
Herr talman! Man har i propositionen inte ens
övervägt någon annan väg än rekonstruktion utan
bestämt sig för ett alternativ redan innan genomlys-
ningen av SJ har påbörjats. Man har avstått från en
normal hantering i beredningen av ärendet som vi
hörde tidigare, det vill säga man har inte inhämtat
yttranden och upplysningar från myndigheter, organi-
sationer eller företag utan ersatt detta med det som
man i propositionen kallar samarbete med Vänster-
partiet och Miljöpartiet. Det här ger naturligtvis upp-
hov till den mycket allvarliga frågan om man faktiskt
från regeringens sida fullt ut respekterar de demokra-
tiska spelreglerna. Det finns beredningskrav som
näringsministern säkert väl känner till. Varför har
man frångått dem?
Herr talman! Regeringens resonemang om att ka-
pitaltillskottet är förenligt med EG-fördragets regler
om statligt stöd är inte heller övertygande. Regering-
en lyckas inte övertyga om att situationen är den som
faktiskt beskrivs. Man säger så här: Det är troligt att
en sådan investerare - som har en mer långsiktig syn
på verksamheten, vill jag anmärka - skulle satsa
kapital för att säkra överlevnaden för ett företag som
drabbas av tillfälliga svårigheter men som beräknas
bli lönsamt igen. Som framgår av vår motion är vår
bedömning att de ekonomiska svårigheterna och de
strukturella problemen är långt allvarligare än reger-
ingen säger, och det föranleder en annan slutsats, en
slutsats som EG-domstolen mycket väl kan tänkas
komma fram till.
I omstruktureringsreglerna står det så här: Lånefi-
nansiering via Riksgäldskontoret på annat än mark-
nadsmässiga villkor eller - här kommer något som
man glömt att ta med i propositionen - där Riks-
gäldskontoret är den enda tillgängliga långivaren är
alltid att anse som statsstöd. Nu är näringsministern
upptagen med en annan diskussion, men det här är en
väldigt viktig fråga som jag hoppas att han kan svara
på senare. Min fråga är egentligen: Har regeringen
glömt detta? Har man inte sett det? Kan man ha ute-
lämnat detta ur propositionen med avsikt? Eller är det
det här som man misstänker att EU-kommissionen
skulle vilja prata om, det vill säga att Riksgäldskonto-
ret är den enda tillgängliga långivaren och att det då
alltid är att anse som statsstöd? I så fall måste SJ
betala tillbaka pengar, som man i och för sig ännu
inte har fått. Det kommer att påverka situationen
högst märkbart. Jag vill hemskt gärna ha ett svar från
näringsministern, om han uppfattade frågan, annars
får jag ställa den igen senare.
På längre sikt, herr talman, är det möjligt att de
strukturåtgärder som SJ:s ledning beslutat om kan
komma att förbättra lönsamheten för företaget, men
vi gör bedömningen att de här åtgärderna inte kom-
mer att lyckas vända de grundläggande problem som
SJ har utan ytterligare insatser. SJ:s strukturproblem
beror på den mycket oklara situation som ett statligt
ägt före detta monopolföretag har på en bara delvis
avreglerad marknad. Tilltron till att ledningen kan
öka affärsmässigheten utan att företaget helt och
hållet är utsatt för konkurrens är överdriven. Som
framgår av propositionen är bedömningen av kapi-
taltillskottets storlek avhängig av de åtgärder som
beslutats och att den affärsplan som antagits för peri-
oden 2003-2007 kan genomföras utan att nya finan-
siella risker kommer under affärsperioden. Med andra
ord, herr talman, är bedömningen att SJ från och med
nu har förmåga att uppträda strikt affärsmässigt där
man förut inte hade det. Ja, det finns ett ordspråk som
lyder: När fan blir gammal blir han religiös.
Herr talman! Det är inte enstaka olycksfall i ar-
betet som har lett till att SJ har skrivit olönsamma
trafikavtal. Flera gånger har SJ:s hantering ifrågasatts.
Attityden mot andra aktörer har varit mycket kallsin-
nig, och SJ tycks präglas av en vilja att slå ut konkur-
renter, kosta vad det kosta vill. Nu visar det sig, herr
talman, att kostnaden överstiger om inte viljan så i
alla fall kapitalet. Det vore illa om det skapas en bild
av att ett statligt bolag, till på köpet en före detta
monopolverksamhet, som beter sig oansvarigt kan få
hjälp att lösa kriser och frånträda ingångna avtal. Det
skulle etablera en norm som säger att man kan ma-
növrera ut andra aktörer genom underbudspolitik och
sedan få påfyllning i kassan när konkurrenterna för-
svagats eller helt dragit sig ur spelet. På mer normal
svenska kallas det för dumpning.
Sammanfattningsvis finns det alltså flera omstän-
digheter som föranleder oss i Folkpartiet att ifråga-
sätta de föreslagna åtgärdernas tillräcklighet eller
lämplighet. Vår mening är därför att regeringens
proposition bör avslås. SJ får löpa linan ut. SJ träder i
likvidation senast den 15 september 2003, och en
likvidator förordnas med uppdrag att omstrukturera
och sälja verksamheten under ordnade förhållanden.
Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall
till reservation 2, och jag ser fram emot näringsmi-
nisterns svar på den fråga jag ställde. Jag hoppas
verkligen att han uppfattade den och inte ägnade sig
åt annan verksamhet i kammaren.

Anf. 78 MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! Välkommen, näringsministern! Jag
gläds åt och uppskattar att näringsministern vill delta
i kammarens debatter. Jag förutsätter att han lyssnar
noggrant hela tiden. Jag hoppas också att näringsmi-
nistern kan övervara nästa ärende, som handlar om
svensk exportkredit, också det ett intressant ärende
där det finns många frågor i luften.
Herr talman! I dag är det examen. Ämnet som fö-
religger för examination är statliga bolag i allmänhet
och Statens järnvägar och Svensk Exportkredit i syn-
nerhet. Det finns bara ett betyg att dela ut. Regering-
en får underkänt. Man har för skattebetalarnas räk-
ning skött ett statligt bolag på ett sätt som lämnar
mycket i övrigt att önska vad gäller ägarstyrning,
bonusar, strategiska beslut och så vidare. Man har
gentemot det beslutande organet i riksdagen underlå-
tit att tillhandahålla nödvändig information för att vi
över huvud taget ska kunna ta ställning till ärendet.
Jag vill därför, herr talman, redogöra för hur en
maktfullkomlig regering hanterar ett obekvämt ären-
de. Det är intressant, inte minst ur demokratisyn-
punkt.
Sent förra året kom beskedet att SJ hade förbrukat
mer än hälften av sitt aktiekapital och alltså stod på
konkursens brant. Vi kristdemokrater begärde då att
via departementet få underlaget för bolagiseringen av
SJ för att tidigt kunna göra en självständig bedöm-
ning. Detta visade sig omöjligt. Det mesta var hem-
ligstämplat. Vi förde kontinuerliga samtal med de-
partementet, men beslutet sköts hela tiden upp. Inte
ens kontrollbalansräkningen gick först att få ut. Två
månader efter det att vi begärt handlingarna utlämna-
de fick vi beskedet att vår begäran avslagits.
Kristdemokraterna begärde då en aktuell debatt i
riksdagen med anledning av krisen i SJ - sannerligen
en aktuell fråga. Detta nekades av talmannen med
hänvisning till det tajta schemat före juluppehållet. I
stället blev det en hearing med näringsutskott, trafik-
utskott och finansutskott, utan möjlighet för pressen
att närvara under själva utfrågningen av Pagrotsky
och statssekreterare.
När jag på hearingen ställde frågan varför kon-
trollbalansräkningen var hemligstämplad svarade
näringsminister Pagrotsky att det var den inte alls
utan den fanns i lokalen. Plötsligt hade man bestämt
sig för att häva hemligstämplingen för just denna
handling. Övriga handlingar fick vi fortfarande inte ta
del av.
När propositionen kom var den 16 sidor tunn. Där
saknades, som vanligt verkar det, både konsekvens-
analys och alternativa handlingsvägar. Det som re-
geringen stadgat i sin egen propositionshandbok ef-
terlevs inte alls.
Kristdemokraterna försökte i detta skede begära ut
de handlingar som fanns som bakgrundsmaterial. Vi
gjorde det till och med innan propositionen kom. Vi
nekades. Då försökte vi i stället via SJ:s ledning få
uppgifter om sådant som vi behövde ha som underlag
för att kunna göra en rimlig bedömning. Vi fick be-
skedet att SJ:s ledning inte kunde träffa oss. Det an-
sågs från departementshåll inte lämpligt. Det är all-
varligt om regeringen lägger munkavle på statliga
bolagsledningar. Det är alarmerande.
Så småningom kom de hemligstämplade hand-
lingarna till näringsutskottet - två dagar innan mo-
tionstiden gick ut. Det visade sig vara sex A 4-pärmar
fulla med papper. Alla hade varit hemligstämplade!
Det finns naturligtvis inte en chans att på två dagar
göra en grundlig genomgång av sex A 4-pärmar fulla
med papper, dagar som för oss ledamöter oftast är
fullbokade med möten. Vi fick inte heller använda
handläggare för att gå igenom mängden papper. Det
är enbart ledamöterna själva som får ta del av dem,
trots att det på departementsnivå säkert finns åtskilli-
ga tjänstemän som hanterar papperen.
Det finns uppenbarligen, herr talman, en rutin-
mässig hantering på departementet som innebär att
man hemligstämplar utan eftertanke och analys.
Många av dessa dokument kan knappast anses som
särskilt farliga ur affärsmässig synvinkel.
Herr talman! Jag är inte särskilt konspiratoriskt
lagd. Men det finns uppenbart ett intresse hos sittande
regering att kraftigt försvåra för såväl riksdagens
opposition som för medierna att göra den genomlys-
ning som är ett måste för att i sak kunna ta ställning
till hur SJ:s problem ska lösas.
Så tystar en maktfullkomlig regering en opposi-
tion. Så uppträder en regering som alltid tror sig veta
bäst. Och så urholkas demokratin bit för bit.
Jag hörde förra veckan professor Lennart Lund-
quist säga i TV att han gjort samma iakttagelse. Re-
geringen bryr sig inte längre om att fråga någon an-
nan, utan ikläder sig ett auktoritärt förhållningssätt.
När statsministern talar om att brännmärka svenskar
som talar illa om Sverige utomlands är det det yttersta
beviset på att demokratin har fått ge vika för en själv-
utnämnd elit som satt ekonomismen före demokratin,
och där också massmedierna slutat utföra den demo-
kratiska kontrollen. Demokratin ägnas inget intresse.
Det finns ett självändamål med att då och då byta
regering - just för att ingen ska sjunka så djupt ned i
tronen att makten överskuggar demokratin.
Sittande regering är en demokratisk fara!
Herr talman! Jag går så över till sakfrågan. Vi har
trots regeringens totala ovilja att förse oss med upp-
gifter arbetat seriöst med frågan, och kommit med
konkreta och konstruktiva förslag till lösning på SJ:s
finansiella kris. Vi har lagt ned mycket tid och arbete
på detta just därför att vi tycker att järnvägstrafiken
ska fungera väl i det här landet.
Vi har yrkat avslag på regeringens förslag till lös-
ning - det lilla man kan läsa ut av de undermåliga
sidorna. Man borde ha strävat efter en långsiktig
lösning och då också genomfört nödvändiga struktu-
rella förändringar. I stället förhindrar man med detta
beslut en sund utveckling på järnvägsmarknaden.
Vi vill se en fortsatt avreglering av järnvägsmark-
naden. Vi vill i ställa skapa förutsättningar för att
bilda ett fristående vagnbolag som på sikt minskar
SJ:s affärsrisk. Vi har ett annat förslag till finansie-
ring som innebär att man ger SJ eftergift av den lea-
singskuld de har gentemot affärsverket Statens järn-
vägar mot att SJ återlämnar alla leasade fordon till
affärsverket. Vårt detaljerade förslag till lösning finns
att studera i reservation 3, som jag härmed yrkar
bifall till.
Jag ska inte gå in på alla detaljer här, men det
skulle skapa ett SJ som konkurrerar på mer lika vill-
kor, ett SJ med 40 % högre soliditet och med mindre
affärsrisk - kort sagt ett SJ med överlevnadskapacitet.
Med regeringens förslag till lösning är det högst tro-
ligt att SJ behöver knacka på dörren igen för att få ett
nytt kapitaltillskott.
Vi kristdemokrater anser inte heller att den eko-
nomiska lösning som regeringen med stödpartier valt
är bra. Dels är det ett statsstöd som ger SJ bättre för-
utsättningar än konkurrenterna eftersom de knappast
kommer i åtnjutande av lån från Riksgälden. Dels
hyser vi stora farhågor för att detta inte kommer att
godkännas av EU utan kommer att klassas som just
statsstöd. Uppenbarligen har regeringen också fått
kalla fötter. Man hemligstämplade missivskrivelsen
till kommissionen, men där framgår att de känner att
de är ute på hal is.
Det här kommer att prövas i samband med att fö-
retagarna har anmält det, och det är bra. Jag fick för
en timme sedan del av ett mejl som kommissionen
har skickat till departementet. Där meddelar man att
man anser att det här stödet bör notifieras, vilket
indikerar att man kommer att klassificera det just som
ett statsstöd. Det är uppenbart att regeringen har
missbedömt situationen. Man har nonchalerat att
faktiskt göra den notifiering som hade varit en test på
hur EU betraktar det här.
Det här kan bli dyrt för svenska skattebetalare,
och det är ett nonchalant och klantigt uppträdande
från regeringens sida när det gäller skattebetalarnas
pengar. Det mesta har gått fel när det gäller SJ. Till
och med är det så att ohälsotalen i SJ - ohälsan dis-
kuterades ju flitigt här i riskdagen i går - ligger på
10 %, medan genomsnittet i landet ligger på 5,5 %.
Det går inte rätt i SJ. Det mesta går fel.
Herr talman! Det är en allvarlig examensdag. Ja,
det är rent av en sorglig examensdag, då vi tvingas
konstatera att regeringen med stödpartier förflackar
demokratin i Sverige genom att undanhålla och hem-
ligstämpla och genom att tillhandahålla mycket brist-
fälliga propositioner. Det är min förhoppning att vi
får en stor debatt kring regeringens nonchalans mot
de folkvalda.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till re-
servation 3.

Anf. 79 ÅSA TORSTENSSON (c):
Herr talman! Är du beredd att offra hela svenska
folkets järnväg? Ja, den frågan hänger i luften, och
den frågan har ställts till mig, framför allt från social-
demokrater. Jag måste förtydliga att det inte är svens-
ka folket som har ställt frågan. Den frågan kommer
antagligen att ställas i slutet av den här debatten.
Men, herr talman, den som är svaret skyldig är Sveri-
ges regering och Sveriges näringsminister.
Vad har näringsministern gjort för att hela Sveri-
ges järnväg inte skulle hamna i denna situation, i en
konkurssituation? Och vad har näringsministern gjort
för att Sveriges riksdag skulle erhålla ett gediget,
välgenomarbetat och välgenomlyst underlag med
analyser av olika alternativ för att man just skulle
kunna värdera vad som är bäst för Sverige? Vi har
erhållit ett sexsidigt material utan remissförfarande.
Det hade varit på sin plats att vi hade fått ett gedi-
get material, eftersom styrelsen för SJ AB så sent som
i augusti 2002 i sin delårsrapport gav sin bild av goda
framtidsutsikter där tillväxt, lönsamhet och ökad
kundorientering var nyckelbegrepp och goda utsikter
att stärka sin marknadsposition.
Problemet, herr talman, är inte att oppositionen
avslår den här propositionen. Problemet är att vi har
en vänstermajoritet som har slarvat med svenska
folkets järnväg och svenska folkets pengar.
Herr talman! För att riksdagen ska kunna ta an-
svar för sina beslut om SJ:s fortsatta utveckling krävs
ett betydligt bättre underlag. Vi har ett underlag där
en av de centrala frågor som ska hanteras är just om
detta kan anses vara ett statsstöd eller ej. Det ges
inget svar på det. I stället väljer man ett hemlighets-
makeri med en sekretess som troligen saknar lagrum,
en sekretess där missivbrevet till EU-kommissionen
hemligstämplas fast det inte finns några uppgifter i
sak, utan därför att man vill undanröja ett resonemang
som regeringen för med EU.
I mediernas rapportering har regeringsrepresen-
tanter uttalat att det inte är något problem med stats-
stödsregeln och detta kapitaltillskott. Det vore kanske
på sin plats att näringsministern lämnade information
till oss, som är hänvisade till medieinformation, om
just EU:s syn på statsstödsreglerna i det här ärendet.
Herr talman! Regeringen har valt att helt kringgå
problemen och konsekvensanalyserna och att inte se
effekterna för andra aktörer. I rimlighetens namn är
det krav på detta som är ett av de krav som vi som
riksdagsledamöter kan ställa för att ha som underlag.
Det borde varit det mest självklara och naturliga att
man hade inhämtat andras analyser och åsikter om
detta och inte enbart satt sig tillsammans med Väns-
terpartiet och Miljöpartiet. Det må vara helt i linje
med det arbetssätt som Socialdemokraterna väljer,
men riksdagen har dock rätt att kunna identifiera
andras lösningar och åsikter vad gäller ett regerings-
förslag.
Herr talman! Det är naturligtvis viktigt att Sverige
har en väl fungerande järnvägstrafik för att klara de
transportpolitiska målen och olika miljömål, samti-
digt som det är viktigt att det inom området finns en
väl fungerande konkurrens. Riksdagens beslut om
avreglering kan annars bli ett slag i luften.
SJ AB, helägt statligt företag, har i dag redan för-
delar av att ha ensamrätt på delar av den lönsamma
interregionala trafiken. Om SJ får ytterligare fördelar
kan detta allvarligt snedvrida konkurrensen.
Regeringen klarar inte heller av att förklara sina
framtida intentioner för SJ AB som företag. Det enda
som beskrivs är att företaget ska kunna konkurrera
effektivt och på lika villkor på marknaden. Det hade
varit lämpligt att kunna analysera utförligare vilka
garantier som finns för att SJ AB inte återkommer
med önskemål om ytterligare ekonomiska medel till
företaget.
En långsiktigt hållbar ekonomisk lösning ska inte
innebära att skattebetalarna behöver gå in med stora
kapitaltillskott, utan en långsiktig lösning kan enbart
baseras på en bärande affärsidé och ett sunt företa-
gande.
Centerpartiet begär att regeringen återkommer
med en ny proposition och tar tillbaka det här hast-
verket - en proposition som belyser alternativen och
som sätter SJ:s framtid i belysning. Om de avkast-
ningskrav som ställs på SJ:s eget kapital, som reger-
ingen nu lägger fast, uppfylls torde ett ägande i SJ
AB vara attraktivt för fler än den svenska staten. Då
borde möjligheten att bredda ägandet i SJ vara av
stort värde och intressant.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och
avslag på propositionen.

Anf. 80 KARL GUSTAV ABRAMS-
SON (s):
Herr talman! Vi socialdemokrater står på SJ:s och
på tågresenärernas sida. Den saken är helt klar. Den
tillgång som vi har byggt upp i SJ under mer än hund-
ra år får nu inte sjabblas bort, som ni borgerliga före-
trädare egentligen vill. Ni har beskrivit här att ni är
förblindade av er negativa inställning till att staten
äger företag, och att staten äger företag som vanligt-
vis går väldigt bra.
I det här fallet är vi dock beredda att tillstå - det
tror jag till och med står i propositionen - att det kan
finnas anledning till kritik för hur SJ i vissa avseen-
den har skötts. SJ har inte hanterats på ett schyst sätt.
Därför har det gått illa för SJ, till sorg både för oss
och för ägarna och egentligen för hela svenska folket.
Men det som tidigare har gjorts fel ska göras rätt nu.
För att få SJ på fötter, eller rättare sagt på spåret,
behövs kraftfulla åtgärder från ägarens sida. Den
delvis haltande balansräkningen kräver ett tillskott av
pengar, inte i första hand för att fylla på kassan utan
för att företaget ska komma ur den obeståndssituation
som föreligger enligt gällande regelverk och enligt
gällande lagstiftning.
Men det krävs också mer än kapitaltillskott för att
det här ska bli bra. Det krävs en sanering av den av-
talsportfölj som SJ-ledningen tidigare skaffat bolaget.
Enligt den redovisning som vi har fått genererar ett
flertal av de här avtalen fortlöpande förluster, och det
kan givetvis inte accepteras. Jag har inte forskat i hur
de här avtalen har kommit till, men det är troligt att
flera av de här åtagandena inte har varit tillräckligt
noggrant kalkylerade eller tillräckligt riskbedömda.
Vår uppgift är nu att se framåt och inte gräva så
mycket i det förflutna.
SJ:s organisation behöver också ses över. Enligt
företagsledningen måste personalstyrkan krympas.
Sådana åtgärder är alltid smärtsamma, men i detta fall
förmodligen helt nödvändiga. För egen del känns det
givetvis särskilt svårt då mer än 60 personer, företrä-
desvis yngre och många kvinnor, kommer att förlora
jobbet när SJ:s telefonbokningscentral i min hem-
kommun Vilhelmina läggs ned nu i september. Men
det problemet måste botas på annat sätt.
Det program som företagsledningen och den del-
vis nya styrelsen fattat beslut om måste få genomfö-
ras och börja verka för att bolagets resultat ska kunna
förbättras och för att bolagets ekonomi långsiktigt ska
komma i balans. Det kommer att innebära omfattande
rationaliserings- och omstruktureringsåtgärder. Den
nya affärsplan som ledningen har beslutat om inne-
håller långtgående förändringar inom bolaget som så
småningom, enligt den redovisning vi fått, bedöms ge
bra resultat.
Utöver det här krävs det ytterligare insatser för att
nå stabilitet och lönsamhet i SJ. Det är avsikten med
hela den operation som regeringen nu föreslår. SJ ska
som sagt på spåret igen med målet att bli lönsamt,
effektivt och serviceinriktat. Det ska ske utifrån
kommersiella och affärsmässiga utgångspunkter.
Ägaren kräver avkastning på det kapital som sätts in i
SJ, och det har vi också rätt att göra som represen-
tanter för svenska folket. Vi utgår då ifrån att värdet
på SJ, genom den här operationen, successivt ska öka
för att inom några år ha säkrat en stabil ekonomisk
utveckling i bolaget.
SJ ska alltså bli ett modernt, effektivt och servi-
ceinriktat företag i svenska folkets tjänst. Det ska bli
tåligt och uthålligt och ska väl kunna mäta sig med de
konkurrenter som kommer att finnas på den svenska
och internationella persontransportmarknaden.
Det här målet borde också ni som företräder de
borgerliga partierna kunna ställa upp på. Det som är i
svenska folkets och resenärernas intresse borde ni
också kunna acceptera.
Herr talman! Jag skulle vilja kommentera motio-
nerna något också. Alla motioner som är avlämnade
har föreslagit avslag på regeringens proposition. Det
är väldigt svårt att förstå eftersom det behövs ome-
delbara åtgärder för att klara den kris som drabbat SJ.
Det klagas, som ni alla har hört, på bristfälligt under-
lag. Vi gör den bedömningen att det underlag som vi
har fått och som vi har kunnat få ut är tillräckligt för
att vi ska kunna ta ställning till regeringens förslag.
Mycket av er kritik bygger på er ovilja att acceptera
staten som företagare. I utskottshanteringen har vi
haft möjligheter att ta in ytterligare handlingar och
begära att få höra folk, men jag har inte hört talas om
något sådant förslag.
I era motioner radas avregleringsidéer upp på lö-
pande band. Den här privatiseringsivern lyser tydligt
igenom i era förslag. Företaget bör likvideras enligt
Folkpartiet. EU-regelverket sägs egentligen sätta
stopp för de av regeringen föreslagna åtgärderna. Jag
är inte lika övertygad på den punkten som ni är. Jag
tror att staten, som vill ta ansvar för sina företag och
som är en förståndig företagsägare, har rätt att, liksom
de privata företagen, furnera sitt bolag med ett kapi-
taltillskott på det sätt som nu sker. Jag utgår ifrån att
vi så småningom kommer att få bekräftelse på detta.
En del av de förslag som ni kommer med hör
dessutom inte hemma i vårt utskott. De tillhör inte
vårt beredningsområde. Väldigt mycket tid ägnas åt
transport- och järnvägspolitiken, men ni vet ju om att
vi väntar på en järnvägsutredning som ska presenteras
senare i höst. Då får vi tillfälle att diskutera alla de
förslag som ni vill komma med. Enligt de direktiv
som utredaren har fått ska man också belysa en del av
de krav som ni ställer i era motioner.
Herr talman! Sättet att finansiera den här opera-
tionen har ifrågasatts. Men om jag inte minns fel
fattade vi här i kammaren i går beslut om att det är
möjligt att genom det här kontot i Riksgälden överfö-
ra pengar från våra vinstgivande företag och jobba
med omstruktureringar. Även om vi kanske inte hade
full uppslutning kring det har vi alltså fattat beslut om
det. Jag tycker personligen, och jag tror att jag har
många med mig i den funderingen, att vi i framtiden
bör ha en stabil och lätthanterlig konstruktion för att
staten, när sådana här speciella situationer uppstår,
ska kunna tillvarata ägarintresset på ett mer påtagligt
och rekorderligt sätt utan de här komplicerade bered-
ningsrutinerna där man behöver gå till riksdagen
varje gång man ska göra någonting. Det är inte ända-
målsenligt. Här skulle staten ha ungefär samma möj-
ligheter som privata företagsägare har.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reser-
vationer.

Anf. 81 MARIA LARSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag har bara en fråga till K G Ab-
ramsson. K G berörde detta i sitt inlägg. Jag skulle
bara vilja ha ett förtydligande. Anser K G Abramsson
och den socialdemokratiska riksdagsgruppen att den
propositionen som anlände till riksdagen angående
SJ:s finansiering i det trängda läget är en ändamåls-
enlig proposition som innehåller de fakta och det
underlag som behövs för att riksdagen ska kunna ta
ställning till detta?

Anf. 82 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Jag har redan sagt att vi tycker att
det underlag som vi har fått är tillräckligt. Vi har
dessutom haft möjligheter att ta del av den inlaga som
ni tycker är bättre än propositionen, nämligen den
som skickades till EU-kommissionen om bolagets
ställning och verksamhet och syftet med den opera-
tion som regeringen föreslår i sin proposition.
Om det var så att ni tidigt betraktade detta som ett
bristfälligt underlag, skulle ni ha föranstaltat om att
kalla in till exempel personer med sakkunskap att
komplettera den så kallat bristfälliga propositionen.
Vi tycker för vår del att det har varit tillräckligt. Det
är därför som vi också föreslår bifall till regeringens
proposition.

Anf. 83 MARIA LARSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag vet inte om K G Abramsson sov
under mitt inlägg, men jag försökte redogöra för alla
de försök vi har gjort att få ut de handlingar som
hemligstämplades. Vi hade tillgång till dem två dagar
under den allmänna motionstiden. Vi försökte dessut-
om få kontakt med SJ:s ledning, vilket förvägrades
oss via departementet. Vi har nog gjort försök.
Men det förvånar mig, K G Abramsson, att den
socialdemokratiska riksdagsgruppen tycker att propo-
sitionen är okej. Det är nästan otroligt att höra det.
Jag märker att det inte bara är regeringens handlande
som ser annorlunda ut i dag. Förr fanns det självstän-
diga socialdemokratiska riksdagsgrupper som vågade
opponera också mot en regering som inte tillfreds-
ställde dem på det sätt som de hade rätt kräva.
I dag har den socialdemokratiska riksdagsgruppen
förvandlats till ett transportkompani åt den sittande
regeringen. I annat fall skulle också ni ha protesterat
mot det bristfälliga underlag som är ett faktum i och
med den proposition som har lagts på riksdagens
bord.

Anf. 84 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Skillnaden mellan Maria Larsson
och mig är den att jag litar på regeringen men att
Maria Larsson inte gör det. Det har hon ju väldigt
många gånger gett uttryck för.
Jag föreställer mig att det även i Regeringskansliet
finns väldigt noggranna regler för hur handlingar som
rör sekretesslagd verksamhet eller som rör affärsverk-
samhet ska hanteras. Vi har i vårt utskott har haft
fullständig tillgång till allt det material som har fun-
nits i SJ-ärendet. Det är däremot möjligen så att det
finns hinder för andra ledamöter att utbekomma
handlingar.
Jag tycker att det är helt klart att vi har haft alla de
möjligheter som behövs för att ta ställning till den här
propositionen.
Det är vidare inte så, Maria Larsson, att vi är
transportkompani åt regeringen. Vi brukar ha rätt
öppna och rejäla samtal i vår riksdagsgrupp. Tycker
vi att någonting är fel får regeringen nog ibland vara
snäll att tänka över saker och ting. Så mycket kan jag
avslöja.

Anf. 85 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Det är ju roligt att ni har spänstiga
diskussioner i den socialdemokratiska riksdagsgrup-
pen. Tyvärr har vi andra inte möjligheter att närvara
där.
Jag begärde replik därför att K G Abramsson in-
ledde sitt anförande med ett ganska besynnerligt
uttalande, nämligen att K G Abramsson och Social-
demokraterna står på SJ:s och tågresenärernas sida
medan de borgerliga oppositionspartierna är förblin-
dade av sin motvilja mot staten som företagare. Detta
är med förlov sagt struntprat.
K G Abramsson sade också att staten är en väldigt
framgångsrik företagare. Sanningen är ju den att om
man exkluderar statens verksamhet med spel och
dobbel och försäljning av sprit, vin och el, gick den
statliga företagssektorn förra året med ganska många
miljarder i förlust. Två företag är konkursmässiga. Ett
av dessa är SJ. Det är klart att detta inte är något bra
betyg åt staten som företagsägare. Falissemanget i SJ
har ju skett under Näringsdepartementets ledning,
därtill i former som skulle ha lett till uteslutning från
börsen om det hade varit ett normalt privat ägt före-
tag.
Jag vill dock understryka att vi i vår motion inga-
lunda har uteslutit att staten ska ge kapitaltillskott till
SJ AB, men jag konstaterar att det på grundval av den
proposition och det beredningsmaterial som närings-
ministern har presenterat för riksdagen inte är möjligt
att i dag ta beslut härom. Vi tycker också att det är en
brist att en lösning av den akuta krisen i SJ med re-
geringens proposition inte åtföljs av någon strategi
för företaget och för tågtrafiken.

Anf. 86 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Jo, jag står nog för vad jag säger om
att ni egentligen inte är så intresserade av att lösa det
här problemet. Ni har inget intresse av att staten äger
företag, allra helst företag som går bra. På era privati-
seringslistor rangordnas de lönsamma företagen från
dem som tjänar mest pengar till dem som tjänar
minst. Jag funderar över om inte den dogmatiska
inställningen ändå driver er att föra ett resonemang
som inte i sak gagnar de ärenden som vi hanterar. Det
är alldeles tydligt.
Jag tycker att ni är ganska grälsjuka. Man borde i
ett sådant här allvarligt läge kunna komma överens
om att göra de insatser som behövs. Jag tror att Mika-
el Odenberg inser att åtgärder måste till. Visserligen
har han delvis tillstått det, men jag skulle vilja att han
sade det väldigt tydligt. Statens företag går företrä-
desvis bättre än de privata företagen.
I en senaste skrivelse som vi har fått från reger-
ingen redovisas att fler än hälften av de statliga före-
tagen har gått väldigt bra. Jämfört med de övriga
företag som finns på börsen överträffar de statliga
företagens resultat de privatas resultat. Också detta
tycker jag att Mikael Odenberg borde kunna erkänna.
Vad gäller de brister i underlaget som hela tiden
åberopas kan jag bara återkomma till det som jag har
sagt till Maria Larsson. Det har funnits tillfälle att
komplettera detta dels genom att tala med personer,
dels genom att ta del av det underlag som Regerings-
kansliet har erbjudit oss. Men det är möjligt att inte
alla har tagit den chansen.

Anf. 87 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Men snälla K G Abramsson, vi står
här i de två talarstolarna i riksdagens kammare inte
därför att statens företag går bra utan därför att det
statliga företaget SJ AB är konkursmässigt. Det är
därför som K G Abramsson står här i talarstolen.
Vi har redovisat en öppen attityd till att ta ansvar
för de företag som staten äger. Det är riktigt att vi har
principiella invändningar mot att staten både är lag-
stiftare och den som anger spelreglerna för aktörerna
på marknaden, samtidigt som staten är en stor spelare
och aktör. Visst, vi har principiella invändningar mot
detta men det förhindrar oss inte att ta ansvar för de
företag som staten äger.
Det är bara att läsa högt ur betänkandet där det re-
fereras till vår motion:
"I motionen" - den moderata motionen - "utesluts
inte att SJ:s akuta problem kräver ett kapitaltillskott
från staten, men för att bedöma detta kräver motionä-
rerna ett ordentligt beslutsunderlag. I så fall får re-
geringen återkomma till riksdagen. En lösning av den
akuta krisen för SJ måste dock följas av en strategi
för företaget och för tågtrafiken, säger motionärerna."
Texten talar för sig själv.
Låt mig sedan avslutningsvis beröra frågan om
överensstämmelsen mellan regeringens förslag och
EU:s statsstödsregler. Tycker K G Abramsson att det
är rimligt att man lakoniskt på 16 rader i propositio-
nen avfärdar hela frågan genom att bara konstatera att
detta inte är statsstöd i EG-fördragets mening, samti-
digt som man i hemlighet skickar flera hundra sidor
material till EU-kommissionen i samma fråga - nå-
gonting som döljs i denna proposition till riksdagen?

Anf. 88 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Mikael Odenberg vill nu utmåla re-
geringen som operativt ansvarig för att SJ har hamnat
i den här krisen. Vi har tillstått att SJ inte har skötts
på ett bra sätt och därför har hamnat i det här ekono-
miska predikamentet. Men nu finns det förslag från
SJ:s ledning och från regeringen som gör att företaget
ska komma på fötter. De ska inte åtnjuta andra villkor
än vilket annat företag som helst. Det är också därför
som regeringen i sin redovisning till EU-
kommissionen har försökt beskriva det på det här
sättet, alltså för att man ska förstå att här ställer staten
krav på SJ i framtiden. Det ska ske på affärsmässigt
sätt och kommersiellt, och det ska vara långsiktigt
och effektivt. Dessutom ska man kräva en rejäl av-
kastning från bolaget. Det är de förutsättningar och
villkor som redovisas i det regelverk som Mikael
Odenberg åberopar.
Jag tror - jag kan inte veta därför att det är krång-
ligt att ta del av materien - att det kommer att visa sig
att detta är ett kapitaltillskott som väl ryms inom
ramen för vad som är tillåtet.

Anf. 89 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! K G Abramsson uppmanar oss att ta
ansvar för svenska folkets intresse - SJ är alltså fol-
kets intresse och ska bestå som ett sådant.
Ja, K G Abramsson, vi vill stötta svenska folkets
intresse i den här frågan. Precis detsamma gäller till
exempel i frågan om kärnkraftens bevarande för
framtiden och om att vi kan fortsätta att använda
kärnkraften - något som är en sund inställning. Också
där har vi svenska folkets stöd. 65 % vill behålla
kärnkraften.
Ja, K G Abramsson, vi vill ha ett modernt, effek-
tivt och lönsamt reseföretag värt namnet. Men det är
inget självändamål att behålla SJ i statlig ägo. Staten
som ägare har visat sig totalt oduglig - miljarder av
skattepengar pumpas med regelbundenhet in i olika
statliga bolag, inte minst i SJ.
Jag har en fråga till K G Abramsson: Tror K G
Abramsson att det efter detta inte behövs något mer
kapitaltillskott till SJ?

Anf. 90 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Först vill jag kommentera Folkparti-
ets ansvar för SJ. Det kan man möjligen fantisera om.
Det framgår dessvärre inte av motionen som Folk-
partiet har skrivit. Där föreslår man likvidation.
Större skada skulle knappast kunna åsamkas SJ än
om man försökte likvidera bolaget. Man skulle brän-
na väldigt stora kapitalinsatser som vi, staten, svenska
folket har satt in. Det är den sämsta av alla tänkbara
lösningar.
Det är ju en fråga om att transportera över bolaget
i någon privat association. Det är det som är syftet
bakom Folkpartiets förslag.
Eva Flyborg säger också att vi har satsat väldigt
mycket pengar i SJ genom åren. Det har vi varit över-
ens om. Jag trodde inte att det rådde någon stor oe-
nighet om att vi ska förse SJ med de pengar som
behövs för att det ska vara långsiktigt uthålligt och
bra för resenärerna. Det är inte tu tal om detta.
Det är precis nu som ni försöker använda den här
dogmatiska inställningen att omvandla ett statligt ägt
bolag till ett privat bolag. Det kommer inte att bli bra.
Svenska folket kommer inte att gilla det. Tågresenä-
rerna kommer inte att gilla det. Det kommer ni säkert
att få höra efter den här debatten.

Anf. 91 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Som KG Abramsson säkert vet är
det stor skillnad mellan konkurs och likvidation. Vi
ska inte gå in på de sakerna här, men det är en stor
skillnad. Att ett bolag träder i likvidation är ett an-
svarsfullt sätt att avveckla den nuvarande verksam-
heten i den formen.
Det är helt rätt som KG Abramsson misstänker att
vi är för en privatisering av SJ. Det är att ta ansvar för
bolaget, de anställda och dessutom - på litet längre
sikt - för skattebetalarnas pengar.
Jag har en annan fråga. Har KG Abramsson någon
uppfattning om hur många, förutom den statliga riks-
gälden, som är villiga att låna ut ett par miljarder till
SJ? Det är en fråga som kan tyckas något ovidkom-
mande men det har att göra med de statsstödsregler
som regeringen har att rätta sig efter i den här frågan.
Svaret är viktigt.

Anf. 92 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Det var en svår fråga. Jag kan inte
svara på den. Jag har inte undersökt hur många fi-
nansinstitut, kreditgivare och banker som skulle vara
beredda att ställa upp. Men jag är alldeles säker på att
det skulle finnas sådana.
I den redovisning som regeringen gör beskrivs
också den situation som SJ måste befinna sig i för att
kunna bli effektivt och lönsamt, nämligen att man
skulle få en tilltro från de finansiella marknaderna så
att de kan låna pengar på egen balansräkning. Det är
helt klart. Det är dit vi ska nå genom att vi nu för-
hoppningsvis skulle kunna komma överens om den
operation som regeringen föreslår.
Jag kan tyvärr inte svara på den direkta frågan,
men jag tror att det skulle vara möjligt.

Anf. 93 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Herr talman! KG Abramsson inledde så här: 100
år får inte sjabblas bort. Vi kan tänka tillbaks 100 år,
och vi kan tänka på de 100 åren.
100 år får inte sjabblas bort, säger KG Abrams-
son, på grund av att ni allmänt är kritiska till statliga
bolag. Då är min enkla fråga: Är det dagens avslags-
yrkande som sjabblar bort 100 års järnvägsverksam-
het? Eller vem är det som har sjabblat bort 100 års
verksamhet? Vem är det som är ansvarig för en kon-
kurssituation och därmed trovärdighet, tillit och
framtidstro?
KG Abramsson sade att vi socialdemokrater pra-
tar i svenska folkets intresse.

Anf. 94 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Jag har ju varit inne på den fråge-
ställning som Åsa Torstensson tar upp.
Om det nu är Socialdemokraterna och regeringen
ni vill komma åt så vill jag påpeka att regeringen inte
har ansvar för den operativa ledningen i SJ. När den
här situationen har uppstått har regeringen som före-
trädare för ägaren vidtagit de åtgärder som man måste
vidta. Både förtroende och de investeringar som man
har gjort i SJ skulle förfelas vid en sådan process som
ni föreslår, nämligen avslag och inledning av ett lik-
vidationsförfarande.
Jag tror inte att svenska folket och resenärerna
skulle gilla det. Det är mer för att rädda er ur en be-
svärlig situation som vi ivrigt propagerar för att vi ska
lösa det på det här sättet.
Vi som företräder svenska folket och staten måste
också se till att våra företag, inklusive SJ, fungerar på
ett sådant sätt att det är långsiktigt och stabilt att det
ger avkastning och, i det här fallet, gör tjänst för
svenska folket väldigt påtagligt. Genom ert förslag är
jag rädd att de här möjligheterna kommer att sjabblas
bort. Det var därför jag inledde på det sättet.

Anf. 95 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Herr talman! Det borde vara en ärlighetssträvan
från KG Abramsson att också tala om vad det är hos
den socialdemokratiska inriktningen för statligt ägan-
de som har tagit ansvar så att Statens Järnvägar, sta-
tens trovärdighet och statens framtidstro i dag är så
under vattennivån att vi är nära en konkurssituation?
Vad är det i ärlighetens namn som KG Abramsson
tillsammans med den socialdemokratiska regeringen
har vidtagit för åtgärder som ägande för att förhindra
att svenska folket blir väldigt besviket när Statens
Järnvägar inte fungerar som man trodde att de skulle
fungera för 100 år sedan?
KG Abramsson är själv den bästa påskyndare och
företrädare för att avveckla statliga bolag när man
inte från statligt håll som statlig ägare sköter statliga
företag som man förväntar sig.

Anf. 96 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Jag vet inte om det gick Åsa
Torstensson förbi att jag å partiets vägnar var beredd
att erkänna att man delvis har misskött SJ. Det är
därför man har hamnat i det här ekonomiska predi-
kamentet. Det måste vi lösa.
En ansvarsfull ägare måste även agera i sådana
här situationer, som den obeståndssituation som SJ
har hamnat i. Varken regeringen, jag personligen eller
vår riksdagsgrupp kan rimligen lastas för att man
operativt har begått ett antal misstag.
Jag tror att Åsa Torstensson inser att det har varit
väldigt bekymmersamt till exempel när man talar om
kontinuiteten i ledningen av SJ. Det har inte kunnat
skötas på det betryggande sätt som hade varit önsk-
värt för att inte det här skulle inträffa.
Nu föreslås åtgärder för att rätta till situationen.
Dessutom har näringsministern väldigt tydligt beskri-
vit den inriktning som regeringen har när det gäller de
statliga företagen, nämligen att de ska bli ännu mer
professionella och att genomlysningen ska bli ännu
mycket större. Vi ska gå före med gott exempel i alla
avseenden.
Det tycker jag bådar gott för framtiden. Den dis-
kussionen kan vi ta: Hur gör vi de statliga företagen
ännu mycket bättre så att de ännu mer kan överträffa
de företag som vi ska konkurrera med?
Åsa Torstensson borde ansluta sig till den här
linjen och se till att det blir gjort på rätt sätt så att SJ
kommer på rätt spår.

Anf. 97 LENNART BEIJER (v):
Herr talman! Vänsterpartiet var vid bolagiserings-
tillfället starkt emot att det över huvud taget skulle
ske en bolagisering. Vi har vid flera tillfällen sagt att
kapitaliseringen av bolaget har varit för dåligt. Helt
klart vet vi om att upphandlingar av trafik har skötts
mindre bra. Bolagiseringen var dåligt förberedd enligt
vårt sätt att se. Vi anser också att SJ har skötts dåligt i
många delar. För mig och Vänsterpartiet är det ytter-
ligt sorgligt varje gång vi kommer på frågor som
visar att de statliga företagen inte sköts fullt ut som vi
skulle vilja.
Ärendet i dag handlar dock om hur vi ska se till
att detta SJ AB kan fortsätta att fungera som ett järn-
vägsbolag eller om vi helt enkelt ska, som Eva Fly-
borg säger, låta SJ löpa linan ut och gå i konkurs. Jag
har hittat ett bra citat i Det liberala Nyhetsmagasinet
som svar på Eva Flyborgs funderingar: "Eva Flyborg
med flera glömmer bort att ägandet innebär ansvar.
Staten skall som ägare ha ett stort etiskt och moraliskt
ansvar. I ansvaret ingår förpliktelser mot bolaget,
fordringsägare, personal samt resenärerna."
Man kan naturligtvis inte mer än hålla med skri-
benten, som också i övrigt är mycket kritisk mot den
motion som Eva Flyborg står bakom.
Eva Flyborg, Maria Larsson och kanske flera vill
privatisera SJ AB. Det låter som en enkel tanke att i
stället för att vi fortsätter att ta ansvar för järnvägstra-
fiken på de stora banorna, ta ansvar för SJ AB, låter
vi någon annan ta hand om problemen. Frågan är vem
det är då som tar hand om problemen. Den diskussio-
nen har vi haft tidigare när vi har pratat om statliga
företag. Det är väl ganska sannolikt att det inte är
några småsparare i vare sig Småland eller Norrland
som kommer att ge sig in i detta rätt stora företags-
äventyr. Det bör rimligtvis vara någon som liksom
staten kan ha någonting att sätta bakom. Jag ser att
det handlar om bolag som Connex och DSB - alltså
statsägda banor, franska och danska.
Vad vinner vi då? På vilket sätt har konkurrensen
ökat när vi i stället för den svenska staten låter andra
statsägda eller stora järnvägsbolag ta över järnvägs-
trafiken i Sverige? På vilket sätt stämmer det överens
med de liberala idéerna om fungerande konkurrens?
Fp:s agerande, och kanske även övriga partier i olika
grad, är ytterst ansvarslöst i den frågan.
Om man utnyttjar vårt järnvägsnät och åker runt
mycket i Sverige på våra järnvägar kan man knappast
undgå att då och då stöta på SJ AB:s ordförande Ulf
Adelsohn. Han reser ständigt över landet, såvitt jag
förstår. Det är större chans att träffa honom på tåget
än att inte göra det. Det är intressant att fråga sig vad
en sådan gammal högerman tycker om SJ och mono-
polbanorna. Det är klart att man kan ändra sig, men
ofta biter man inte den hand som föder en. En gam-
mal högerledare har väl lite mer ideologi i sig för att
inte falla undan för sådant.
Adelsohn säger att han kanske är konservativ,
men stambanorna bör vara ett nationellt ansvar. De
kan inte släppas i väg hur som helst, och de kan defi-
nitivt inte överlåtas till andra statsägda bolag eller
stora privata bolag.
De borgerliga partierna, herr talman, har vid flera
tillfällen klagat över beslutsunderlagen - och man
fortsätter kanske i ytterligare något ärende. Det kan
vara lite skillnad på olika partier hur mycket infor-
mation de får. Jag bedömer, precis som K G Abrams-
son, att underlagsmaterialet faktiskt finns. Vi har
möjligheter att inkalla experter i olika hänseenden
och styrelsefolk till utskottet. Vi har också haft ett
särskilt informationstillfälle där näringsministern har
deltagit. Jag vet inte hur mycket mer man ska ha för
att följa reglerna.
Även jag kan ibland tycka att det skulle vara roligt
med ett fylligare underlag. Samtidigt känner jag att
det är mitt ansvar att efterfråga och få fram detta.
Ibland kan möjligheterna att få materialet under mo-
tionstiden vara lite sämre. Man kanske bara har två
dagar på sig, som någon sade. Det är klart att det inte
är så mycket, men å andra sidan är vi riksdagsleda-
möter vana vid att hantera frågor snabbt och elegant,
använda dagar och nätter. Det får inte vara ett hinder,
något man skyller på, för att exempelvis avslå olika
propositioner.
Herr talman! Vänsterpartiet ställer sig bakom för-
slaget till kapitaltillskott och därmed också till försla-
get i betänkandet.

Anf. 98 INGEGERD SAARINEN (mp):
Herr talman! Miljöpartiet stöder regeringens för-
slag för att stärka SJ:s finansiella ställning. Vi bedö-
mer att SJ fortfarande behövs för tågtrafiken i Sveri-
ge. Hur tågtrafiken i Sverige ska organiseras i framti-
den tas inte upp för beslut i propositionen eftersom
Järnvägsutredningen bör få lägga fram sitt förslag
före ett sådant beslut. Jag vill gärna säga några ord
om hur jag ser på detta.
Det finns i dag ett stort missnöje med SJ både när
det gäller ekonomi, kvalitet och hur trafiken utförs.
Det betyder att det nuvarande monopolet på lönsam-
ma sträckor knappast är något alternativ för framti-
den. En avreglering som i England är heller inte något
alternativ eftersom den snabba och vagt planerade
avregleringen där har lett till så stora problem att man
har tvingats höja statsanslagen med 60 % för att hålla
järnvägen vid liv.
Det trafikpolitiska inflytandet över persontrafiken
är störst inom det upphandlade området eftersom krav
ställs på utförandet av upphandlarna och minst krav
ställs inom SJ:s monopolområde. Inom sitt monopol
bestämmer SJ själv hur trafiken ska drivas och vilka
priser som ska gälla. Paradoxalt nog är det för mono-
polet ett begränsat inflytande ur trafikpolitisk syn-
punkt.
Jag tror att man måste ställa hårda kvalitetskrav
på hur trafiken ska utföras och sedan låta den köra
som kan uppfylla kraven för lägsta pris. För att skapa
möjligheter för mindre aktörer är det viktigt att det
skapas ett vagnbolag som kan hyra ut lok och vagnar
till tågoperatörerna. Långa avskrivningstider för det
rullande materialet gör det svårt för de mindre aktö-
rerna eftersom avtalstiderna är för korta för att räkna
hem vagnparken. I dag körs det dåligt vagnmaterial
av de mindre aktörerna på grund av detta. Ett sådant
bolag skulle eventuellt kunna samordnas med Läns-
trafikens vagnbolag.
Det är också viktigt att bokningen kan ske på ett
för konsumenterna enkelt och samordnat sätt. Ett
biljettbokningssystem där biljetterna kan köpas i ett
sammanhang för samtlig kollektivtrafik i Sverige
borde vara möjligt att åstadkomma. Det lär vara nå-
gonting på gång, och jag hoppas mycket på det. Det
har varit stora problem med biljettbokningar ett tag.
Det är inte bra för tågtrafiken som sådan.
Det har dock aldrig åkt så många med järnvägen
som i dag. De senaste fem åren har inneburit en ök-
ning av persontransporterna på järnväg med 30 %.
Det är naturligtvis glädjande och ett resultat av de
ökande investeringarna på järnvägarna som har gjorts
under 90-talet. Den ökande trafiken medför också
problem med trängsel på spåren, vilket tillsammans
med den tidigare vanskötseln har bidragit till dagens
förseningar. Det är därför nödvändigt att finna nya
bättre vägar att driva järnvägstrafik i Sverige.

Anf. 99 Näringsminister LEIF PAGROT-
SKY (s):
Herr talman! I december förra året upprättade SJ
en kontrollbalansräkning. Om vi inte skjuter till ka-
pital inom åtta månader från den extra bolagsstämm-
an i januari måste SJ likvideras.
Det hör inte till vanligheten att vi behöver skjuta
till kapital till statliga bolag. Och även när vi behöver
göra det, som i detta fall, är det fortfarande så att de
statliga bolagen kraftigt bidrar till statskassan och
därmed till välfärden.
Sanningen är den att även under ett så uselt år för
näringslivet och för företag i allmänhet som 2002
gick de statliga bolagen sammantaget med 8 miljarder
kronor i vinst.
Även efter ett år som förra året bidrar bolagen
med 10 miljarder kronor i utdelningar. Bara de se-
naste fyra åren talar vi om utdelningar på över
50 miljarder kronor.
Det är inte heller så att de statliga bolagen gene-
rellt skulle gå med förlust i högre grad än privata
bolag.
Man ska ha klart för sig, Mikael Odenberg, att
även under ett så svårt år som 2002 var det bara en
tredjedel av de konkurrensutsatta statliga bolagen
som gick med förlust, samtidigt som mer än hälften
av bolagen på Stockholmsbörsen gick med förlust.
Mer än hälften av bolagen på börsen och en tredjedel
av de konkurrensutsatta statliga bolagen gick med
förlust.
När det gäller SJ tror jag att vi alla kan enas om
att en sådan här situation inte borde ha uppkommit.
Jag tror också att vi kan enas om att SJ inte har varit
väl skött och att avregleringen har varit svårare än
vad någon trodde när den inleddes. Vi kanske alla
skulle ha medgett längre tid för den omställning av
järnvägen i Sverige som vi då inledde än vad vi då
var medvetna om lite till mans.
Men jag tycker också att vi borde kunna enas om
att det nu gäller att se framåt och göra allt för att SJ
ska bli ett lönsamt bolag med nöjda kunder, nöjd
personal och nöjda ägare. Så gör en ansvarsfull ägare.
När statsministern utsåg mig till näringsminister i
november gav han mig också ett samlat ansvar för vår
ägarförvaltning och för de statliga bolagen.
Jag tar den här uppgiften på stort allvar. När det
gäller SJ ser jag det som min uppgift att skapa ett SJ
som har en framtid. Jag utgår från att hela riksdagen
delar den ambitionen.
Och ska man ta sitt ägaransvar ställer man krav.
I en kris finns inga smärtfria vägar ut, och SJ är i
kris. Därför vill vi inte bara ställa pengar till förfo-
gande. Vi ställer också krav på bolaget, krav på för-
bättrad kontroll över verksamheten och krav på god
lönsamhet - krav som leder till att bolaget måste
effektivisera sin verksamhet och bli attraktivt för sina
kunder, resenärerna.
Jag står för det. Det är mitt sätt att säga att vi tar
ägaransvaret.
Ska man ta sitt ägaransvar kan man inte heller
ägna sig åt glädjekalkyler.
Den självklara utgångspunkten måste vara vad
som krävs för att skapa ett stabilt företag som kan
möta framtida möjligheter och risker.
Mina besked till SJ:s nya styrelse och nya ledning
har varit att ägna all kraft åt att se till att få ordning på
verksamheten så att bolaget blir lönsamt och utveck-
lingsdugligt.
Det är de som har haft vårt uppdrag att se till att få
upp problemen till ytan. Flera olönsamma avtal är nu
under omförhandling. Bolaget arbetar hårt med att få
ordning på kvaliteten. Man har satt i gång ett ambi-
tiöst arbete för att förbättra internkontrollen. Ett
mycket kraftigt resultatförbättringsprogram har inletts
som ska förbättra resultatet med 700 miljoner på tre
år. Det innehåller tyvärr bland annat att personalstyr-
kan minskar med 20 %.
Den här typen av kraftfulla åtgärder är nödvändi-
ga för att skapa ett lönsamt SJ, ett konkurrenskraftigt
SJ, som kan växa, ett SJ som ger svenska folket va-
luta för sina pengar. Med det kapitaltillskott som vi
föreslagit riksdagen vill vi ge SJ verkliga förutsätt-
ningar att klara den utmaning som man har framför
sig.
Jag kan också konstatera att vi redan kan börja se
resultat av det arbete som inletts. SJ har under första
kvartalet i år lyckats vända förlust till vinst, från en
förlust på 29 miljoner första kvartalet förra året till en
vinst på 5 miljoner kronor första kvartalet i år. Tra-
fikintäkterna ökade med 6 % jämfört med samma
period förra året. Som Ingegerd Saarinen påpekade
har järnvägsresandet aldrig varit större än nu. Så
uppfattade jag Ingegerds formulering.
Man har också fått en punktligheten. Under 2003
har punktligheten för SJ:s tåg ökat med 5 % till 94 %.
94 % av alla tåg kom fram enligt tidtabellen.
Att arbetet börjar visa resultat samtidigt som efter-
frågan på tågtransporter bedöms fortsätta öka gör mig
optimistisk om framtiden. Tågresandet blir mer och
mer populärt. Efterfrågan ökar, och investeringar i
banorna är omfattande. Det vi talar om här är att satsa
i en framtidsbransch, att satsa på att utveckla SJ så att
det blir ett lönsamt bolag, ett bolag med nöjda kun-
der, nöjd personal och nöjda ägare.
Herr talman! Låt mig till sist säga några ord om
frågan om kapitaltillskottets förenlighet med EU:s
statsstödsregler.
Det är vår uppfattning att kapitaltillskottet till SJ
inte är ett statsstöd utan ett kapitaltillskott, som vilken
ansvarsfull ägare som helst som satt i vår i vår posi-
tion skulle göra. Detta är en investering i en expansiv
bransch som vi kräver god avkastning på. SJ:s av-
kastningskrav är 13 %, vilket av en del till och med
anses vara i överkant.
Trots att vi gör den bedömningen har vi givit
kommissionen utförlig information om kapitaltill-
skottet.
Det har naturligtvis också kommit anmälningar
till kommissionen om åtgärden. Dessa behandlas nu
av kommissionen, och vi räknar med att de nu kom-
mer att ägna tid åt att sätta sig in rejält i frågan.
I de kontakter som vi hittills har haft har kommis-
sionen intagit en neutral hållning. Vi har beredskap
för att bistå kommissionen i dess fortsatta arbete
framöver. Kommissionen kan naturligtvis inte ta
ställning till frågan om statsstödsbegreppets tillämp-
lighet här utan ett ambitiöst arbete.
Jag vill dock återigen understryka att vi menar att
kapitaltillskottet till SJ är en kapitalinvestering som
skulle ha gjorts av vilken ambitiös ägare som helst i
samma ställe och därmed inte utgör statsstöd.
Jag beklagar att det borgerliga blockets samtliga
partier motsätter sig att hela svenska folkets järnväg
får det aktiekapital den behöver och, såvitt jag kan
bedöma, i dag i voteringen kräver att bolaget sätts i
konkurs.

Anf. 100 MARIA LARSSON (kd) replik:
Herr talman! Det var välgörande att höra Leif
Pagrotsky säga att SJ inte har varit väl skött. Det var
mer än K G Abramsson gjorde här tidigare. Jag tyck-
er att det är vällovligt. Vi måste erkänna hur historien
har sett ut. Det är en bra utgångspunkt för framtiden.
Kristdemokraterna vill också SJ:s framtid. Jag
hoppas att det inte råder något tvivel på den punkten.
Det är därför som vi har lagt väldigt mycket energi på
att ta fram ett alternativt förslag. Vi har alltså inte
föreslagit någon konkurs. Vi har lagt ett helt annat
förslag, som skulle ge en bättre framtidspotential för
företaget och dessutom bättre konkurrensvillkor för
samtliga aktörer på marknaden. Det är jätteviktigt.
Jag har två frågor till näringsministern.
Den ena handlar om det här med hemligstämp-
lingen. Som ansvarig minister måste det också ligga i
ministerns intresse att de folkvalda som har att be-
sluta om det här får bra underlag för sina beslut. Vi
finner att det sker en hemligstämpling som är väldigt
rutinmässig på Näringsdepartementet i dag när det
gäller alla statliga bolag. När vi har tagit del av de
hemligstämplade handlingarna kan vi se att mycket
inte handlar om affärshemligheter. De skulle mycket
väl kunna vara offentliggjorda från början i stället för
att man har det här tramsiga förfarandet, som det
faktiskt har blivit.
Min fråga är: Vad vill näringsministern göra för
att öppna för en större genomlysning av statliga bo-
lag, en större offentlighet åt dokument som inte krä-
ver hemligstämpling? Jag hoppas att jag får ett myck-
et positivt svar på den punkten.
Den andra frågan handlar om notifieringen. I det
mejl som jag har tagit del av uppmanar man svenska
regeringen att göra en formell notifiering. Sedan
säger man i och för sig att det är upp till den svenska
regeringen att bestämma själv, men man uppmanar
till det, vilket indikerar att man betraktar det här som
eventuellt ett statsstöd.
Kommer nu en notifiering att göras?

Anf. 101 Näringsminister LEIF PAGROT-
SKY (s) replik:
Herr talman! Vad gäller snacket om hemlighets-
makeriet och det prat som vi har hört mycket av un-
der den gångna timmen vill jag säga så här: Det är ni i
riksdagen som har bestämt reglerna för offentlighet
och sekretess. Det är upp till oss i regeringen och alla
andra statliga ämbetsutövare att följa de lagar som ni
har bestämt för vår verksamhet. Vill ni ändra dem,
varsågoda! Vi ska följa de nya lagar som ni i så fall
kommer fram till.
Vi har lämnat information till utskottet i hemliga
frågor. Då var det en av talarna som klagade på att
medierna inte fick vara närvarande. Jag kommer nu
inte ihåg vem det var; det beklagar jag. Jag noterade
den gången att när medierna lämnade rummet och vi
var fria att prata om de hemliga sakerna då falnade
också intresset från utskottets ledamöter. Det bekla-
gar jag.
Jag kan säga något vad gäller framtiden. Vi kan så
småningom diskutera den här processen som vi har
inlett med konstitutionsutskottet om vilken ordning
som ska gälla. Låt mig ange mina utgångspunkter,
och jag hoppas att ni är nöjda med dem.
Jag är beredd att informera utskottet om vad som
helst i de statliga bolagen, och jag är beredd att släppa
in er i de hemliga delarna av vår verksamhet som
finns. Då utgår jag naturligtvis från att ni håller på
den sekretessen, när det gäller det som är hemligt,
och att det stannar där. Men jag är inte beredd - det
vill jag säga mycket tydligt - att offentliggöra svens-
ka företags affärshemligheter. Svenska företag, vare
sig det är ABB eller Ericsson eller Anderssons Plåt
eller SJ, som lämnar uppgifter till en statlig myndig-
het som kan användas av deras konkurrenter ska
känna trygghet i att de stannar hos myndigheten. Det
är utgångspunkterna för mitt informationslämnande,
och dem hoppas jag att vi kan enas om.

Anf. 102 MARIA LARSSON (kd) replik:
Herr talman! Jag vill först påminna näringsminis-
tern om att notifieringsfrågan helt återstår till nästa
inlägg.
Självklart kan vi efterfråga information, men det
grundar sig i så fall på att vi vet vad vi ska efterfråga.
Problemet är i dag att det inte ges tillräckligt med
information för att vi över huvud taget ska veta vad
som finns att tillgå utan att vi först måste göra ett
detektivarbete.
Kommer ministern fortsättningsvis att på eget ini-
tiativ begära att få komma till utskottet för att infor-
mera om händelser som kan vara intressanta för hela
utskottet att ta del av och bearbeta, och kommer han
också att vara intresserad av att lyssna in våra syn-
punkter?
För övrigt vill jag tillägga att min bild inte alls
stämmer med att ledamöternas intresse hade något
samband med huruvida medierna var där eller inte.
Det fanns en rad frågor som aldrig fick ställas därför
att samlingen var för kort och vi var för många delta-
gare. Det hade absolut ingenting med medierna att
göra. Det är bara fåneri.

Anf. 103 Näringsminister LEIF PAGROT-
SKY (s) replik:
Herr talman! Jag vill påminna om att det aldrig
någonsin har varit så öppen information från de stat-
liga bolagen som det är nu. Jag är beredd att slå vad
om att det inte är öppnare i något annat land.
Jag kan berätta hur det var att jobba i opposition,
när det satt en samregering, när det gällde att hantera
Sveriges banker som då satt i knäet på regeringen och
om hur offentlighet och sekretess och hemlighetsma-
keri mellan regering och opposition hanterades då.
Det kan jag berätta om vid tillfälle.
Låt mig bara påminna om att vi hade en extra bo-
lagsstämma i SJ med anledning av kontrollbalansräk-
ningen i januari där SJ självt erbjöd sig att informera
om allting. Ingen enda riksdagsledamot från era parti-
er behagade gå dit. Maria Larsson stod här i talarsto-
len och talade in felaktig information för riksdagens
protokoll vid förra tillfället vi möttes i den här frågan.
Jag har nu kontrollerat det, och jag skulle vilja säga
så här: Innan ni börjar klaga på att ni får för lite in-
formation kan ni utnyttja den information ni får. Se-
dan kan ni komma och diskutera vad som ska utvid-
gas.
Jag kommer att se till att ni får all den information
som ni tycker att ni behöver och att ni får tillgång till
det hemliga materialet i utskottet, så att ni kan bedri-
va ett ordentligt oppositionsarbete. Men det ska stan-
na i utskottet. Det ska inte komma till konkurrenterna.
Det erbjudandet gäller lika för Ericsson, ABB och
andra företag.
Ni har inte stiftat lagar som särbehandlar statliga
företag, och jag har inte rätt att olikbehandla de olika
företagen vad gäller sekretesslagen.
Vad gäller notifikationen har jag varit utförlig i
mitt inledningsanförande. Eftersom tiden nu rinner ut
hänvisar jag till det som jag sade då. Där fanns alla de
bedömningar som jag har att ge i den här frågan.

Anf. 104 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Leif Pagrotsky är en stor fotbolls-
vän, vilket man kan se av knappen på hans kavajslag.
Där står det Öis. Det borde ha stått Gais, men det får
väl duga.
Möjligtvis är han tagen av gårdagens fotbolls-
match mellan oppositionen och regeringen, som jag
förstår att näringsministern har tagit intryck av. Op-
positionen vann ju med 4-2, herr talman. Det känns
betryggande.
Det är möjligtvis för att han är tagen av det här
som han inte vet att det inte är någon som har begärt
SJ i konkurs. Det är inte något av riksdagens partier,
om inte näringsministern vill förorda det alternativet i
dag, som har begärt SJ i konkurs. Vi har begärt SJ i
likvidation. Det är en stor skillnad, och det är ett steg
på vägen till en privatisering som vi har talat om i
många år. Det borde inte komma som någon över-
raskning, och det gör säkert inte det för någon heller.
Herr talman! Jag har en fråga. Regeringen och
näringsministern hävdar i dag att de miljarder som
ska slussas in i SJ på det ena eller andra sättet inte är
något statsstöd. Men enligt regeringen ska insatserna
användas för att utveckla en väl fungerande verksam-
het som kräver ytterligare kapital. Då är min fråga,
herr talman: Tycker verkligen näringsministern att SJ
i dag bedriver en väl fungerande verksamhet?

Anf. 105 Näringsminister LEIF PAGROT-
SKY (s) replik:
Herr talman! Jag bara konstaterar, vad gäller ka-
pitaltillskottet, att får inte SJ de här pengarna så måste
bolaget upphöra med sin verksamhet. Man har inga
pengar att köpa elström för. Man har inga pengar att
betala löner för, och balansräkningen måste saneras.
Sedan kan vi diskutera, så som sker i det trafikpo-
litiska sammanhanget, hur konkurrensreglerna ska
utvecklas, hur de långsiktiga lösningarna och den
långsiktiga fortsättningen av järnvägens omreglering
ska hanteras. Det är ju det som det har handlat om de
senaste 10-15 åren. Men vi har inte tid att vänta på
det.
Ni har i riksdagen bestämt hur det ska gå till när
bolag befinner sig i den här ekonomiska situationen,
och ni har ordnat det så att det råder en tidsgräns,
mitten av september, för när de här frågorna ska vara
utklarade. Därför behöver SJ besked om pengar nu.
Blir det avslag på detta utgår jag från att pengarna
omedelbart tar slut. Då kommer långivarna att sluta
leverera pengar, och då kommer, såvitt jag förstår,
andra leverantörer att dra öronen åt sig av rädsla för
att de inte ska få betalt för sina leveranser.
Min oro är att det förslag som ni har redovisat,
som handlar om långsiktiga reformåtgärder och en
allmän bokföring mot penningbristen, inte fungerar.

Anf. 106 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Jag ska påminna om min fråga. Det
var egentligen en fråga om näringsministern tycker
att verksamheten fungerar väl i SJ i dag. Jag tolkar
hans undvikande av svar som att han inte tycker att
den fungerar väl. Därmed faller egentligen regering-
ens stöd för att göra just den här insatsen. Den skulle
man ju göra för att vidareutveckla en väl fungerande
verksamhet som kräver ytterligare kapital.
Här handlar det mer om att rädda en som håller på
att drunkna. Ungefär så sammanfattar jag ministerns
svar.
Finns det andra långivare som är beredda att gå in
med pengar i den här storleksordningen till SJ i dag?
Varför använder man i så fall inte dem utan gör den
ytterligt märkliga konstruktionen med ett koncernbo-
lag där staten egentligen skatteplanerar mot sig själv?
När jag frågade K G Abramsson förut - en ganska
svår fråga i och för sig - sade han att det ger SJ den
finansiella ställning som man måste ha för att kunna
ta upp lån på en riktig marknad med riktiga regler.
Det innebär att SJ i dag inte är i den ställningen att
man kan ta upp lån på den riktiga fria marknaden utan
man behöver hjälpinsatsen från staten.
Då kommer vi tillbaka till det som jag frågade om
i dag i mitt anförande och som jag tycker är oerhört
centralt. Jag tror att näringsministern missade den
frågan. Därför upprepar jag den nu.
I omstruktureringsreglerna i EG-direktivet står det
följande: Lånefinansiering via Riksgäldskontoret på
annat än marknadsmässiga villkor - och sedan kom-
mer det som näringsministern glömde skriva i propo-
sitionen - eller där Riksgäldskontoret är den enda
tillgängliga långivaren är alltid att anse som statsstöd.
Det gav K G Abramsson svar på. Det står även i pro-
positionen. Så är det statsstöd eller ej?

Anf. 107 Näringsminister LEIF PAGROT-
SKY (s) replik:
Herr talman! Det är självklart att ett bolag som be-
finner sig i en sådan ekonomisk situation att det
måste upprätta en kontrollbalansräkning inte är kre-
ditvärdigt. Det ligger i sakens natur. Det är därför
hela den här proceduren finns. Det krävs att balans-
räkning konstrueras och att ägarna bestämmer sig.
Det är därför man hade den extra bolagsstämman som
var i januari. Ägarna bestämmer sig om detta är värt
att satsa på för framtiden och tar konsekvenserna vad
gäller den finansiella basen för bolaget. När det väl är
gjort ska bolaget vara i sådant skick att det har val-
möjlighet för sin finansiering, hur det vill konstruera
sin skuldstruktur och sin balansräknings helhet. Det
är en viktig del i företagsledningens arbete att sköta
det på ett bra sätt.
När det gäller frågan huruvida järnvägen fungerar
väl tycker jag att den fungerar mycket bättre än sitt
rykte. Vi har i dag problem med att tågen är väldigt
slitna. Vi har ett annat problem som är av mer positiv
art. Det investeras i dag oerhört mycket i bättre järn-
väg vad gäller den järnväg som ligger fast på marken
så att säga. Det handlar om banor, banvallar och tek-
nik. Det innebär mycket grävarbeten och mycket
avbrott i den löpande trafiken för att det ska bli bättre
längre fram. Trots detta är punktligheten nu i april på
rekordnivå och resenärerna strömmar till som aldrig
förr. Tågets konkurrenskraft gentemot konkurrenterna
bilen och flyget är i dag stark, och ingenting tyder på
att detta är en tillfällighet. Jag tror att det är en trend
som vi är inne i. Det gäller för SJ, hela svenska fol-
kets tågbolag, att vara så skickligt nu att det kan dra
nytta av den medvind som järnvägstrafiken har och
de förbättrade förutsättningar som järnvägstrafiken
får genom de stora investeringarna.

Anf. 108 MIKAEL ODENBERG (m)
replik:
Herr talman! Jag vill ta upp tre saker. Den första
är en randanmärkning om tillståndet i den statliga
företagssektorn. Om man exkluderar de tre företag
där staten ägnar sig åt spel och dobbel och åt att sälja
sprit, vin och el gick de statliga företagen förra året
med en sammanlagt förlust på 4 ½ miljard kronor.
Det andra jag skulle vilja säga är att det är när-
ingsminister Pagrotsky och inte Maria Larsson som
vilseleder riksdagens protokoll genom att, precis som
i interpellationsdebatterna den 13 maj, komma med
felaktiga uppgifter. Jag tror inte att näringsministern
gör detta avsiktligt. Det beror bara på att han har
blandat ihop lite olika saker. Låt mig därför informera
näringsministern om hur det ligger till.
Vid SJ AB:s extra bolagsstämma i januari 2003
deltog riksdagsledamot Mikael Odenberg, riksdagsle-
damot Maria Larsson och riksdagsledamot Johnny
Gylling i bolagsstämman efter vederbörlig föranmä-
lan. Däremot är det korrekt - jag tror det är det som
näringsministern har blandat ihop - att ingen riks-
dagsledamot deltog vid SJ AB:s ordinarie bolags-
stämma senare under våren. Skälet till det var att det
inte fanns någon anledning.
Det tredje jag vill ta upp, herr talman, är frågan
om det underlag som har givits till kommissionen.
Näringsminister Pagrotsky sade att det var väldigt
viktigt att ge kommissionen en utförlig information
om varför det inte föreligger någon konflikt med
statsstödsregeln och att kommissionen givetvis inte
kan ta ställning om den inte får ett utförligt underlag.
Min fråga är hur riksdagen ska kunna göra en be-
dömning om den inte får ta del av något underlag alls.
Det finns inget underlag i propositionen. Det finns en
mening som lakoniskt konstaterar att detta inte är
något problem i förhållande till EU:s statsstödsregler.
Underlaget till kommissionen hemligstämplades.
Man gick in med det till kommissionen, men dolde
det för riksdagen. Är det ett bra prov på näringsmi-
nisterns öppenhet?

Anf. 109 Näringsminister LEIF PAGROT-
SKY (s) replik:
Herr talman! Det var tre saker. Av de konkurrens-
utsatta statliga företagen gick två tredjedelar med
vinst, av de privata börsbolagen inte ens hälften.
Mikael Odenberg talar lite nedsättande om spel och
sprit. Det råkar vara så att Vin & Sprit är verksamt på
ett av de mest konkurrensutsatta områden som finns.
De har kämpat med några av världens allra största
företag i en global stenhård bransch. De lyckas göra
detta med vinst. Det är mer än vad man kan säga om
många av de företag på börsen med privata ägare som
kämpar på hårda globala marknader med väldigt stora
internationella koncerner. Jag är glad att Vin & Sprit är
ett välskött bolag som genererar vinst. Jag är ledsen
att så många privata bolag går med förlust. Det skulle
inte falla mig in att säga att privata ägare därför per
definition är kassa och ska sluta äga företag för att de
inte duger för att de under det usla året 2002 lyckas så
dåligt.
Jag var upprörd över att det under vår förra debatt
talades in felaktigheter i riksdagens protokoll som
inte korrigerades trots att jag upplyste om sakförhål-
landena. Jag ska inte vara lika dålig nu. Jag ska er-
känna att jag precis som Mikael Odenberg sade blan-
dade ihop den extra bolagsstämman med den ordina-
rie bolagsstämman. Jag ber om ursäkt för det. Där-
med avviker jag uppenbarligen från vad som är van-
ligt bland er andra här.
Men jag tycker att det är en fullständigt häpnads-
väckande kommentar att det inte fanns någon anled-
ning att gå på den ordinarie bolagsstämman. Ni är så
otroligt uppskruvade över all information som finns
och som inte lämnas och så säger ni att det inte finns
någon anledning att gå på bolagsstämman, där de som
kan lämna svaren finns och rimligen skulle kunna
upplysa er om ärendet var allvarligt.
Angående underlaget till kommissionen sade jag
för en liten stund sedan och upprepar det igen att vi
står till förfogande. Våra tjänstemän, jag och våra
experter på olika områden, i det här fallet konkur-
rensjuridiken, kommer till utskottet så fort utskottet
begär. Ni har inte uttryckt önskemål om detta. Ni har
inte ens uttryckt önskemål om att få det sekretessbe-
lagda materialet.

Anf. 110 MIKAEL ODENBERG (m)
replik:
Herr talman! Det fanns ingen anledning att gå på
den ordinarie bolagsstämman, eftersom vi gick på den
extra bolagsstämman och där ställde de frågor vi
hade. Vi fick också utförliga svar från bolagsledning-
en i SJ AB.
Med den kvalitet som näringsministerns proposi-
tioner till riksdagen innehåller är det genomgående så
i alla de här ärendena att vi underhand inhämtar de
uppgifter som saknas i propositionerna genom under-
handskontakter med befattningshavare och olika
aktörer. Det är vi tvungna att göra eftersom närings-
ministern inte lämnar ett beslutsunderlag i sina pro-
positioner till riksdagen.
Vad gäller Vin & Sprit är också jag naturligtvis
glad att det går bra. Det var inte det som var poängen.
Vad jag möjligen lite försiktigt antydde var att jag
kanske inte ser alkohol och spel och dobbel som en
väldigt central statlig kärnuppgift. Men det kan man
ha olika uppfattningar om.
Vad slutligen gäller EU:s statsstödsregler är det
ett faktum att näringsministern i sin proposition till
riksdagen förbigår med tystnad frågan om överens-
stämmelsen med statsstödsreglerna. Samtidigt skickar
han flera hundra hemligstämplade sidor till kommis-
sionen. Man hemligstämplar på departementet till och
med rättschefens missivbrev på en A4-sida.
Då är man hemlig så det förslår. Det ligger långt ifrån
den öppenhet som Leif Pagrotsky talar om i högtids-
talen.
Departementet tvingades ju också att häva sekre-
tessen när vi tittade närmare på detta. Man insåg då
på departementet att det inte fanns någon grund över
huvud taget för att hemligstämpla. Dessutom hemlig-
stämplade man med hänvisning till fel lagrum i sek-
retesslagen.
Detta visar att det handlar om slentrian. Jag brukar
säga att på Näringsdepartementet hemligstämplar
man allt som rör sig. Jag tycker kanske att riksdagen
borde kunna bemötas med en betydligt högre grad av
öppenhet.

Anf. 111 Näringsminister LEIF PAGROT-
SKY (s) replik:
Herr talman! Vi står inför ett beslut om ett stort
statligt bolag som ligger hela svenska folket varmt
om hjärtat, och den samlade oppositionen ser inte ut
att ha annat än procedurfrågor att bekymra sig över.
Ert förslag innebär att bolaget inte får några pengar
för att rekonstruera sin balansräkning och att det,
såvitt jag förstår, går ikull. Jag kan inte förstå annat
än att ni vill dölja detta bakom hur våra jurister till-
lämpar de av er formulerade riktlinjerna för offentlig-
het och sekretess. Skriv tydligare och klarare så
kommer vi att följa det! Vi får väl inleda en diskus-
sion om ni är missnöjda.
Den information jag har fått är att det hemliga
material som ni fick ut begärde ni från utskottet så
sent att ni hade hunnit avverka i stort sett hela mo-
tionstiden. I stället hade ni valt andra metoder, nämli-
gen att det skulle offentliggöras till pressen. Därmed
skulle affärshemligheter vara tillgängliga för konkur-
renter, förhandlingsmotparter och andra. Det är en
ordning som jag inte kan ställa mig bakom.
Om utskottet för sitt arbete behöver denna typ av
material är ni välkomna. Men trovärdigheten i detta
krav, och i den upphetsade tonen, är naturligtvis be-
gränsad om man inte ens tycker att det är värt att gå
på bolagsstämman. Att samtidigt säga att på den extra
bolagsstämman fick man minsann fantastiskt fin
information men på den ordinarie fanns det ingen
anledning att gå klingar lite konstigt för mig. Jag kan
inte tolka det på annat sätt än att orsaken är att man
vill dölja att man egentligen vill lämna ett hål i SJ:s
räkenskaper som omöjliggör fortsatt järnvägstrafik.

Anf. 112 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Herr talman! Som näringsministern sade har vi ett
läge med ett konkurshot mot svenska folkets järnväg.
Ibland säger man svenska folkets älskade järnväg.
Denna älskade järnväg har satts under debatt, och det
med rätta. Därför är det ganska intressant att lyssna
på näringsministerns allvarsamma ton som ägare till
det statliga bolaget. Jag uppskattar den kritiken.
Man måste dock fundera över näringsministerns
optimism när det gäller den svenska järnvägens
framtid. Vi är nu på väg att fatta ett beslut här i riks-
dagen om att svenska folket ska tillföra kapital till
svenska folkets egen järnväg. Eftersom vi inte har
underlag och material så att vi kan analysera om detta
är rätt väg att gå är min fråga till näringsministern:
Kan näringsministern ta ansvar för att denna ytterli-
gare kapitaltillförsel från svenska folket till svenska
folkets järnväg är tillräcklig så att denna älskade
järnväg inte återkommer och önskar ytterligare kapi-
taltillförsel med tanke på den framtidsbild som när-
ingsministern hade förhoppningar om?

Anf. 113 Näringsminister LEIF PAGROT-
SKY (s) replik:
Herr talman! Förlåt, Åsa Torstensson, men jag
förstår inte riktigt. Har ni inte materialet? Jag tyckte
just att jag fick höra att allt material hade tvingats
fram från motvilliga departementstjänstemän som
hade en hemlighetskultur men att ni till slut hade
vunnit och fått materialet. Har ni inte materialet? Har
inte Centerpartiets ledamöter i näringsutskottet fått
tillgång till det och varit med på de möten som har
varit? Det förvånar mig.
Jag vet att ingen enda centerpartist var på någon
enda bolagsstämma; så långt har jag förstått den in-
formation som Mikael Odenberg så tydligt lämnade
med sin namnuppräkning. I så fall kanske vi ska ta en
ny kontakt och gå igenom detta.
Min bedömning av sakfrågan, om vi nu ska dis-
kutera den och inte bara procedurfrågan, är att det
belopp som vi nu diskuterar krävs för att uppväga de
tidigare brister som har varit. Man överskattade till-
gångarna och det egna kapitalet när man satte upp
balansräkningen vid bolagiseringen. Man har inte haft
tillräcklig kontroll. Vi har anledning som ägare att
vara självkritiska. Bolaget har inte skött sin uppgift.
Revisorerna har inte varit tillräckligt på alerten. Vi är
många som har anledning till självkritik.
Min bedömning är dock att detta är en framtidsin-
riktad, expansiv verksamhet som har goda förutsätt-
ningar. Jag ser inget skäl till att vi ska behöva komma
tillbaka med mer. Om detta bolag för expansion på
grund av ökad konkurrenskraft och fler kunder vill
investera sig framåt och stärka sin konkurrenskraft får
det väl komma som andra bolag, lägga fram sitt fall
och säga: Vi behöver si och så mycket pengar för att
kunna göra det och det, vilket skulle leda till god
lönsamhet på ena eller andra sättet. Då får vi väga det
mot andra behov. Men några nya sådana här brand-
kårsutryckningar, som det här är fråga om, ska inte
behöva komma i fråga. Detta är inte den typen av
verksamhet.
Jag är rätt övertygad om att vi här, till skillnad
från i andra krisbolag, har både en bra marknadsut-
veckling och ett bolag i goda händer med god eko-
nomisk kontroll. Den kombinationen är slagkraftig.

Anf. 114 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Herr talman! Det hör ju till saken att näringsmi-
nistern vet vad det är för material som denna riksdag
har att hantera och ta ställning till. Det material som
regeringen skickat över till riksdagen via en proposi-
tion är ett material som har remisshanterats enbart av
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Inga andra myndig-
heter eller intressenter har getts möjlighet att remiss-
hantera något material. Det är det arbetssätt som den
socialdemokratiska regeringen nu använder sig av.
Jag tackar för detta svar, men jag har en följdfrå-
ga. Vi har ju haft en diskussion om statsstöden, och
ministern har svarat att han inte ser några problem
med detta. Min följdfråga blir då, med anledning av
denna beskrivning av kapitaltillförseln, om det också
är ministerns åsikt att kapitaltillförseln till SJ inte på
något sätt påverkar konkurrenssituationen gentemot
andra aktörer.

Anf. 115 Näringsminister LEIF PAGROT-
SKY (s) replik:
Herr talman! Förlåt, men det är klart att det skulle
påverka konkurrenssituationen om SJ lades ned,
framför allt konkurrenssituationen gentemot bilen och
bussen, vägtrafiken, och flyget, alltså den mer miljö-
störande delen av transportsystemet. Det är väl allde-
les självklart.
Det är dock inte det prövningen handlar om.
Prövningen gäller om detta är ett snedvridande stats-
stöd eller om det är en normal ägares normala han-
tering av sitt bolag. EU:s regler är ju tydliga i sin
avsikt och sin ambition: Den som äger ett bolag och
vill investera i detta ska inte behandlas annorlunda
om man är statlig än om man är privat. Däremot gäll-
er det att se till att det inte är en förtäckt subvention
som snedvrider genom subventionselementet. Men
man kan inte samtidigt få kritik för att det är en stats-
subvention och för att man har för höga avkastnings-
krav.
Vi är ganska trygga i vår bedömning, men det är
en bedömning. Vi har också vetat hela tiden att denna
fråga skulle bli föremål för kommissionens prövning.
Det var ju ingen hemlighet. Det var lätt att förutse att
denna fråga skulle anmälas av konkurrenter och
andra. Nu har kommissionen satt i gång. Man har
börjat arbeta med informationsinsamling och kommer
att växla upp sitt analytiska arbete när det är klart. Vi
har en kontinuerlig underhandsmässig kontakt som
snart kommer att omsättas i formella diskussioner.
Låt oss se hur dessa kommer att arta sig.
Vi har gjort mycket noggranna bedömningar och
kommit fram till att det vi nu gör är - som jag tydligt
sade i mitt inledningsanförande - i linje med vad
varje långsiktig och ansvarsfull ägare skulle göra i
den här situationen. Vi har en växande efterfrågan, vi
har stark investering i bannätet och vi har starka
kommersiella förutsättningar. En investering i detta är
en affärsmässigt lönsam sak som vi gärna vill göra.
Om det ska vara en privat ägare eller inte är en
annan fråga som vi får diskutera i det trafikpolitiska
sammanhanget. Där kommer den att ventileras, och
där får vi se vad som händer. Men då är det ett annat
tempo än för det vi diskuterar nu, som måste vara
klart före mitten av september.

Anf. 116 MARIA LARSSON (kd):
Herr talman! För det första har jag något att säga
angående riksdagsledamöters närvaro på bolags-
stämma. Jag förstår att näringsministern är mycket
upptagen av denna viktiga fråga och kanske ligger
vaken om nätterna fortfarande. Eftersom det har varit
förväxlingar vid ett flertal tillfällen förstår jag också
att näringsministern inte nöjer sig med den ursäkt
som jag gav ute i kammaren, att jag förväxlade det
senast, därför ger jag gärna den ursäkten offentligt
och hoppas därmed att näringsministern kan sova
bättre om nätterna och att detta inte vållar några pro-
blem i framtiden utan att vi har den saken uppgjord
och klarlagd.
För det andra tycker jag att det är beklämmande
att inte Sveriges näringsminister här i dag faktiskt kan
ge ett besked om att man kommer att göra en notifie-
ring till EU-kommissionen, vilket de tydligt har på-
talat att de förutser att regeringen gör. Jag tycker att
det är än mer beklämmande, för att inte säga obegrip-
ligt, att inte detta gjordes i ett tidigt skede när man
började diskutera den här finansieringsformen.
Vi har som sagt var en annan finansieringsform
för att lösa SJ:s kris. Gå hem och titta noga på den i
vår motion en gång till! Det tyder inte på någon öp-
penhet att vi inte kan få ett besked när frågan är aktu-
ell, när det är det som beslutet handlar om i dag.
För det tredje handlar det om att tillämpa regler
och sekretess, att hemligstämpla utan måtta. KU
kommer att pröva om det har skett precis enligt det
regelverk som finns eller om det har skett en överdri-
ven hemligstämpling. Det kommer vi uppenbarligen
att få klarhet i.
Men jag tror att det för framtiden är jätteviktigt att
vi hittar former för att hantera frågor kring de statliga
bolagen som fungerar mellan regering och riksdag. I
vår motion angående redogörelse för företag med
statligt ägande, som vi i dag lämnat in, har vi föresla-
git att regeringen tillsammans med riksdagens partier
ska ta fram former och ett underlag för hur vi bereder
och hanterar ärenden, för i dag fungerar det inte på ett
bra sätt.
Leif Pagrotsky beskrev en ljusnande framtid för
SJ. Det finns lite ohälsoproblematik både i SJ och i
andra statliga bolag att ta sig an. Jag vill gärna över-
lämna motionen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

8 § Vissa ägarfrågor m.m. rörande AB Svensk
Exportkredit

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2002/03:NU14
Vissa ägarfrågor m.m. rörande AB Svensk Export-
kredit (prop. 2002/03:142).

Anf. 117 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! Jag avser att fatta mig mycket kort i
detta ärende. Jag vill bara konstatera att det naturligt-
vis finns en parallell mellan propositionen om Svensk
Exportkredit och den proposition som vi nyss har
diskuterat om SJ, nämligen att man även i det här
ärendet hanterar miljardbelopp på helt oredovisade
grunder. I det här ärendet har vi två sidor proposi-
tionstext utan något egentligt beslutsunderlag, utan
några skisserade handlingsalternativ, konsekvens-
analyser eller värderingsfrågor.
Vi har dock på egen hand, tycker vi, kunnat in-
hämta det beslutsunderlag som behövs för att vi ska
kunna ta ställning till förslaget i sak. Vi har inhämtat
det beslutsunderlaget genom underhandskontakter
med Svensk Exportkredit AB och med statens för-
handlingsman. Vår slutsats har blivit att den värde-
ring som man i den här affären har gjort av de ABB-
aktier i Svensk Exportkredit AB som genom affären
ska övergå till staten är rimlig. Vi har också gjort
bedömningen att Svensk Exportkredits framtida kre-
ditvärdighet och ställning på marknaden tryggas med
den uppgörelse som regeringen har föreslagit. Därför
kan vi godta förslaget.
Som en randanmärkning kan jag möjligen säga att
den konstruktion man här har valt ter sig både inno-
vativ och egendomlig. Det är inte så att staten bara
rakt av köper ABB:s aktier, utan överlåtelsen sker till
priset 1 kr. Sedan gör man en riktad utdelning i
Svensk Exportkredit på 1,24 miljarder till ABB.
Det är ganska uppenbart varför man har valt den
här innovativa konstruktionen. Det uppenbara skälet
är att då påverkas inte statens utgiftstak. Vi befinner
oss ju i en situation där regeringen undan för undan
har tummat alltmer på budgeteringsmarginalerna.
Man har ianspråktagit budgeteringsmarginalerna för
ofinansierade reformer. Därför tvingas man i åter-
kommande förslag till olika varianter av budgettrix-
ande, där man förvandlar utgifter i statsbudgeten till
inkomstminskningar eller där man, som vid riksda-
gens beslut i går, inrättar ett särskilt sorts koncern-
konto i Riksgäldskontoret där man ska kunna flytta
pengar mellan olika statliga företag.
Nu uppfattar vi konstruktionen i det här ärendet
mest som ett uttryck för den bristande handlingsfrihet
som regeringen har till följd av de små budgeterings-
marginalerna och inte som ett uttryck för ett uppsåt-
ligt kringgående av budgetlagens regler. Därför har
vi, även om det har varit med viss tvekan, varit be-
redda att acceptera förslaget också i den delen.
Däremot står vi givetvis kvar vid vår kritik mot
beslutsunderlaget i ärendet, och därför yrkar jag ock-
så bifall till reservation 1 i utskottets betänkande.

Anf. 118 EVA FLYBORG (fp):
Herr talman! Jag ska börja med att uttala Folkpar-
tiets stöd för det här bolagets verksamhet, så att inget
missförstånd råder om den saken.
Vi i Folkpartiet motsätter oss inte att regeringen
löser ut den aktuella partnern, som i det här fallet är
ABB. Men vi vänder oss kraftfullt mot de metoder
som regeringen väljer. I stället för att staten på ett
normalt sätt löser in ABB:s aktier väljer man en me-
tod vars huvudsakliga syfte inte kan uppfattas på
annat sätt än att man kringgår det statliga utgiftstaket.
Upplägget är att staten köper ABB:s aktier för
1 kr. I stället sker den reella betalningen genom att
Svensk Exportkredit ger en riktad utdelning till ABB
om 1 240 miljoner kronor, alltså 1,2 miljarder. För att
kunna göra detta utan att äventyra den egna kapital-
basen måste Svensk Exportkredit ta upp ett evigt
förlagslån. Regeringen ska verka för att Svensk Ex-
portkredits utdelning till ägaren staten blir låg så att
SEK:s kapitalbas stärks av denna anledning.
Herr talman! Denna mycket märkliga hantering
tror vi har konstruerats bara därför att regeringen inte
har tillräckliga budgeteringsmarginaler i statsbudge-
ten. Det är i sig förkastligt att regeringen inte har
budgetmarginaler för att kunna klara oförutsedda och
snabbt uppkomna situationer. Till bilden hör dessut-
om att det inte ens handlar om en oförutsedd händel-
se. Regeringen har fört diskussionen med ABB under
en längre tid, snart ett år, och kunde därför i god tid
ha lagt fram förslag som klarat de erforderliga margi-
nalerna.
Med den metod som regeringen vill använda tar
man ytterligare ett steg mot att underminera riksda-
gens budgetprocess. I stället för att öppet finansiera
en utgift via statsbudgeten och skaffa tillräckliga
marginaler för detta låter man i stället ett statligt
bolag låna upp beloppen på marknaden. Regeringen
har vid tidigare tillfällen använt denna metod som
innebär ett kringgående av systemet med utgiftstak på
ett sätt som enligt vår mening klart bryter mot bud-
getlagens själva anda.
Herr talman! Regeringens förslag måste enligt vår
mening avvisas, och regeringen bör därför snarast
återkomma med ett förslag som inte underminerar vår
budgetprocess. Vi vill framföra stark kritik mot det
sätt på vilket regeringen har handlagt denna fråga, där
man genom att begära en mycket kort motionstid
kraftigt försvårat för oss i riksdagen att ordentligt
analysera ärendet.
Herr talman! Det är ett dåligt underlag, i stort sett
en sida. Alternativa handlingsvägar saknas. Konse-
kvensanalyser och beskrivningar saknas likaväl. En
oerhörd brådska har föregått detta ärende. Man har
förhandlat i nästan ett år, man borde ha kunnat förutse
i tid att denna situation skulle uppkomma. Nu nås vi
också av uppgiften att den sista juni inte var den ab-
soluta deadline som vi under utskottets behandling
har fått uppgift om. Enligt vår mening bryter man
dessutom mot budgetlagens anda. Ett eget ägartill-
skott hade varit starkare än det eviga förlagslån som
man nu tvingas ta upp.
Fru talman! Jag vill inte ytterligare förlänga den
här debatten utan nöjer mig med att yrka bifall till
reservation 2.

Anf. 119 MARIA LARSSON (kd):
Fru talman! Regeringens nonchalans mot riksda-
gen ökar för varje ärende rörande de statliga bolagen
som vi har att hantera här i kammaren. Propositionen
om Svensk Exportkredits övertagande av ABB:s
aktier är också undermålig - knappa sex sidor - och
den saknar liksom SJ-propositionen de konsekvens-
analyser som behövs för att riksdagen ska kunna
bedöma riktigheten och ändamålsenligheten i reger-
ingens förslag.
Rekommendationerna i Statsrådsberedningens
egen handbok för vad en proposition ska innehålla
ligger inte i närheten av det som regeringen presterar
i sina propositioner om statliga bolag. Ovanpå detta
begär man i det här fallet att riksdagen ska klara sig
med en enda dags motionstid. När vi kristdemokrater
ifrågasatte detta och ville ha förlängd motionstid
hotades det från näringsministern: Vi vill ha enighet
om proceduren, annars stoppas köpet. Vill ni riskera
att försämra Svensk Exportkredits rating?
Där har vi det igen - uttalade hot med innebörden
att alla måste tycka och tänka lika. Frågan ligger nära
till hands om hur det går till när en demokrati ur-
gröps. Var går gränslinjen? Märker någon exakt när
den överträds? Regeringen flyttar alltmer makt från
riksdagen till Regeringskansliet, tvärtemot regerings-
formens bestämmelser om Sveriges styresskick.
Fru talman! Jag känner mig som riksdagsledamot
otroligt kränkt av regeringens sätt att behandla oppo-
sitionen. Möjligtvis behandlar regeringen sina egna
partikamrater och stödpartier likadant. Om ni accep-
terar det medverkar ni också till att demokratin för-
flackas.
Till slut blev det två dagars motionstid. Det är ett
beslut som inte ändrar mycket i sak eller tidsutdräkt
men som ändå blir en markering mot en regering som
enbart vill ha riksdagen som fogligt transportkompani
- en regering som inte tror att riksdagen har någon
kompetens som kan tillföra något, som inte är beredd
att lyssna på goda förslag utan i stället låter självgod-
het frodas i Regeringskansliet.
Fru talman! Vi kristdemokrater är mycket tvek-
samma till affärsuppgörelsen. Vi säger, för att trave-
stera biskop Brask: Härtill känner vi oss nödda och
tvungna.
Vi har som parti ambitionen att delta aktivt med
goda och utvecklande förslag. Det är en av anled-
ningarna till att vi har djupdykt i de statliga bolagens
verksamhet och haft alternativa förslag till lösningar.
Vi måste få till stånd en annan ordning när det gäller
hanteringen av de statliga bolagen, och vi har lagt
förslag om det i en motion som vi har lämnat in till
riksdagen i dag.
Vi anser inte att staten ska fortsätta att vara hel-
ägare i AB Svensk Exportkredit. Det är positivt att få
in en extern ägare framåt i tiden, liksom det har varit
framgångsrikt de senaste 40 åren. Svenska staten är
Sveriges största företagsägare med ett sextiotal bolag
som omsätter 340 miljarder och har ca 200 000 an-
ställda. Vi menar att staten som ägare för en stor och
viktig verksamhet inte ska vara en ägare av det stor-
leksformatet. Man måste också i sitt ägande agera
föredöme på marknaden. Tyvärr saknas en gemensam
värdegrund eller etisk policy för de statliga bolagen.
Fru talman! I just det här fallet aktualiseras ett
antal etiska spörsmål.
För det första introducerar regeringen ett helt nytt
sätt att kringgå budgetlagen för att finansiera utgifter-
na under utgiftstaket. Köpet betalas med Svensk Ex-
portkredits eget kapital.
För det andra är själva finansieringsmetoden tvek-
sam. Köpet finansieras genom att Svensk Exportkre-
dit ger en riktad utdelning om 1 240 miljoner till
ABB. På så sätt är det det bolag som säljs som betalar
köpet.
För det tredje har riktade utdelningar länge be-
traktats med viss skepsis i svensk bolagsrätt och
skattelagstiftning. Bolagsordningen stadgar att alla
aktier medger samma rätt till utdelning. Det har också
varit lagstiftarens mening. Trots detta använder re-
geringen sig nu av den tveksamma metoden att ge
utdelning bara till vissa aktieägare. Vi tycker att det
är viktigt att regeringen spelar efter de regler som
riksdagen faktiskt har beslutat om.
Fru talman! För att inte förlänga debatten ytterli-
gare vill jag nu yrka bifall till vår reservation nr 4,
men vi står självfallet bakom samtliga reservationer.

Anf. 120 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Ja, nu står vi här igen med en propo-
sition vars beredning och underlag är under all kritik,
bristfälligt och undermåligt.
Nu gäller det en tvådagarshantering av ärendet,
godkännande av statens förvärvande av ABB:s samt-
liga aktier i AB Svensk Exportkredit.
Fru talman! Vilka möjligheter har riksdagen att
avgöra om regeringens förslag, som kommer nästan
fem över tolv, är just rätt förslag till beslut? Och med
vilket ansvar kan riksdagen nu ta ansvar för detta
beslut? Var finns underlaget som gjort att regeringen
valt just denna lösning, och varför har man avvisat
andra lösningar?
Fru talman! Det enda som åtminstone säkert
framgår av propositionen sådan den är uppbygd och
sådant ärendet är upplagt är att ett avslag på proposi-
tionen är näst intill omöjligt om man inte vill försätta
svenskt näringsliv i extrema svårigheter. Detta fak-
tum ställs riksdagen inför.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, men
med anledning av den brist på alternativa ställnings-
taganden som redovisas i ärendet ställer sig Center-
partiet bakom den ekonomiska lösning som presente-
rats när det gäller förvärvet av ABB:s aktier i AB
Svensk Exportkredit.
Den fortsatta ägarstrukturen inom SEK är en del
av trovärdigheten, nu när det blir ett hundraprocentigt
ägt bolag. Jag vill här understryka det som står i ut-
skottets beslut: Det är i sig inget självändamål att
staten alltid ska äga 100 % av aktierna i AB Svensk
Exportkredit, och det är utskottets bedömning att det
hade varit till gagn för bolaget med en kompletteran-
de ägarpart från näringslivet, vilket också Centerpar-
tiet har betonat i sin motion.

Anf. 121 MARIE GRANLUND (s):
Fru talman! Den svensk ekonomin baseras till stor
del på vår framgångsrika export. Den står för nästan
hälften av vår bruttonationalprodukt. I verksamheten
att främja vår export har aktiebolaget Svensk Export-
kredit varit oerhört viktigt. Det har nu verkat i 40 år
och har haft som uppgift att stärka den svenska ex-
portindustrins konkurrenskraft.
Svensk Exportkredit har tillgodosett företagens fi-
nansieringsbehov och på det sättet bidragit till att
skapa förutsättningar för den svenska exportens till-
växt på den internationella marknaden. Vidare med-
verkar SEK också i finansieringar av infrastruktur-
projekt som ger förbättrade förutsättningar för företa-
gande och tillväxt.
Det ärende som vi i dag behandlar handlar om
ändrade ägarförhållanden i Svensk Exportkredit. I
dag uppgår statens ägarengagemang till 64,65 % av
aktiekapitalet. Resterande del ägs av ABB. ABB
förvärvade sin andel av aktierna i SEK år 2000 i sam-
band med att några större svenska affärsbanker av-
vecklade sitt ägande. ABB har sedan dess bidragit
aktivt och konstruktivt till utvecklingen av Svensk
Exportkredit.
Att vi står här i dag är föranlett av att ABB önskar
avyttra sitt aktieinnehav. Det är inte staten som har
bråttom - det är ABB. För att inte riskera att SEK:s
verksamhet påverkas negativt av avvecklingen av
ABB:s aktier har man ansett att den mest ändamåls-
enliga lösningen är att staten förvärvar dessa aktier
och tar det fulla ägaransvaret för SEK.
Förhandlingar har därför förts mellan staten och
bolaget med resultatet att ABB:s aktieinnehav över-
låts till staten mot en köpeskilling på 1 kr.
Som ett led i uppgörelsen om aktieöverlåtelsen
har det även träffats ett avtal mellan staten, ABB och
SEK om en riktad utdelning från SEK till ABB som
vederlag för överlåtelsen. Utdelningen ska enligt
avtalet uppgå till 1,2 miljarder kronor.
Den riktade utdelningen till ABB innebär att
SEK:s eget kapital minskar. Som ett led i uppgörelsen
kommer SEK därför att ta upp ett evigt förlagslån för
att därigenom stärka företagets kapitalbas. Ett villkor
i det nämnda trepartsavtalet är att denna upplåning
kan ske till villkor som bevarar SEK:s ställning och
förmåga att verka på marknaden och inte påverkar
och äventyrar bolagets resultat.
I den här uppgörelsen ingår också att statens ga-
rantiåtagande ökas till 600 miljoner kronor.
Det här förslaget innebär att staten tills vidare blir
ensam ägare i SEK. Som ensam ägare avser regering-
en att verka för att bolaget under de närmaste åren
visar återhållsamhet i fråga om aktieutdelningar för
att företaget ska kunna stärka sin kapitalbas och där-
med konsolidera sin verksamhet.
Hanteringen av ärendet har diskuterats. Jag vill
därför understryka att detta är ett extraordinärt ärende
där affärsvärldens krav på snabbt tempo ska kombi-
neras med politikens krav på beredning och demo-
kratiskt inflytande. Det är lyckosamt att det har gått
att förena dessa villkor så att affären blir av. Affären
hade inte kunnat avslutas tidigare, och den ordinarie
bolagsstämman ska hållas före den 30 juni. Försink-
ningar hade inneburit att SEK:s rating hade fallit och
att det hade blivit dyrare att låna pengar utomlands,
något som skulle påverka den svenska exportindustrin
kraftigt.
Jag vill därför tacka alla partier för att de har gjort
det möjligt att korta ned motionstiden till två dagar,
något som var nödvändigt för att affären skulle kom-
ma till stånd.
Att staten nu går in och tar över ABB:s aktier har
gjort att det skapas lugn och klarhet kring ägarbilden,
något som är av väldigt stor vikt för SEK. Men att
staten ska vara ensam ägare till SEK är självklart
inget självändamål. Om en seriös och lämplig partner
visar intresse kommer självklart en lösning om bred-
dat ägande framöver att diskuteras.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän-
kandet och avslag på reservationerna.

Anf. 122 LENNART BEIJER (v):
Fru talman! När detta ärende hastigt kom upp på
bordet tyckte i alla fall vi efter en ganska snabb
genomgång att det var ett ganska enkelt och självklart
ärende.
ABB vill sälja sin aktiepost i Svensk Exportkredit,
och det fanns ingen privat köpare som var villig att
just nu gå in och ta över denna aktiepost utan staten
får bli hel ägare av SEK.
Man tycker att det därmed borde vara klart och att
alla skulle vara ense om att det finns saker som
eventuellt kunde ha gått en bättre väg men att detta är
självklart. Men så är det inte.
I alla fall Folkpartiet är berett att riskera en för-
sämrad rating i Svensk Exportkredit. Och liksom
övriga borgerliga partier har Folkpartiet synpunkter
på huruvida detta ligger inom budgetlagens anda. Jag
undrar: Tycker Folkpartiet att man ska vänta tills
budgeten medger att man gör ett direktköp den vanli-
ga vägen, eller finns det någon annan möjlighet?
Jag tycker att det moderata agerandet är lite hed-
rande. Moderaterna konstaterar visserligen också att
budgetmarginalen är för liten, och det kan man ju
tycka. Men frågan är om man ska ha budgetmargina-
ler som tar hänsyn till situationer där privata företag
får ekonomiska problem. Kan vi ha budgetmarginaler
som tar sådan hänsyn i alla stycken? Är det då inte till
och med så att gårdagens beslut om att se till att de
statliga företagens överkapitalisering kan användas på
ett effektivt sätt inom den statliga företagssektorn är
ganska bra och borde utvecklas ytterligare, alltså att
vi kan sköta våra statliga företag lika effektivt som
om det skulle vara Wallenberg som skötte dem, eller
ska vi se till att vara så krångliga som möjligt så att
det försvårar för den statliga företagsamheten?
Fru talman! Även i detta ärende gäller den allvar-
ligaste och hårdaste kritiken det bristfälliga besluts-
underlaget. Men man kan undra hur det skulle ha
kunnat vara så mycket mer utförligt. Jag kan hålla
med om att det naturligtvis hade varit bra att ha siff-
rorna i den moderata motionen från början. Men man
kan också fråga efter dessa siffror.
Däremot kan jag hålla med om att man naturligt-
vis kan tycka att regeringen borde ha förstått att detta
ärende skulle gå till riksdagen och att det var nödvän-
digt. Det kan man naturligtvis tycka inte är så särskilt
bra. Men det behöver ändå inte ta sig sådana starka
uttryck som när Maria Larsson säger att demokratin
förflackas och urgröps. Jag tänker på att man ska vara
lite försiktig med starka ord. Vilka ord ska man an-
nars använda den dagen som det verkligen händer
någonting och man verkligen har anledning att ta i
ordentligt?
Detta är en helt självklar affär som vi måste
genomföra och som dessutom det privata bolaget
ABB vill att vi ska genomföra. Då vore det ganska
förskräckligt om vi av olika formella anledningar
skulle skjuta detta i sank.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till förslaget i
utskottets betänkande.

Anf. 123 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Svensk Exportkredit fyller en funk-
tion som Miljöpartiet kan stödja. Svensk export är
viktig för landet. Miljöpartiet vill dock självklart
poängtera att etiska och miljömässiga hänsyn ska
vara viktiga i svensk export och särskilt när staten på
något sätt är inblandad. Detta kommer vi att åter-
komma till.
Det hade självklart varit positivt att få en fylligare
bakgrundsbeskrivning till detta ärende och en analys
av alternativa tillvägagångssätt. Men det har inte varit
möjligt av bland annat tidsskäl. En viktig orsak till
tidsbristen var som bekant att ABB i det längsta har
försökt hitta en privat intressent som skulle ta över
deras andel. Tyvärr lyckades man inte med detta.
Därför har vi fått den här lösningen, och därför blev
det så här sent.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkan-
de.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

9 § Svenskt deltagande i en EU-ledd styrka i
Demokratiska republiken Kongo

Föredrogs
sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betän-
kande 2002/03:UFöU2
Svenskt deltagande i en EU-ledd styrka i Demokra-
tiska republiken Kongo (prop. 2002/03:143.

Kammaren biföll utskottets förslag att ärendet fick
avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 124 CECILIA WIGSTRÖM (fp):
Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till
Folkpartiets reservation om att Sverige ska förhandla
fram ett långsiktigt bidrag till MONUC från svensk
sida samt, i avvaktan på sådana förhandlingar och
riksdagens ställningstagande, förlänga tiden för det
svenska bidraget till snabbinsatsstyrkan.
Kongo har under de senaste åren varit spelplats
för en väpnad konflikt med många inblandade länder.
Angola, Zimbabwe, Rwanda, Uganda och Namibia
har deltagit, liksom inhemska rebellrörelser. Cirka tre
och en halv miljoner människor beräknas ha fått sätta
livet till. Det är en mänsklig katastrof som, tyvärr,
inte är den första i Kongos historia.
Det mångåriga storkriget i Kongo-Kinshasa har,
efter det att flera fredsavtal ingåtts, upphört i stora
delar av landet. Fredsprocessen befinner sig dock i ett
mycket känsligt läge. Oroligheterna har blossat upp
på nytt i den nordöstra Ituriregionen runt staden Bu-
nia där 80 % av invånarna har flytt.
I denna östra del av landet har all infrastruktur -
såsom skolor, elektricitet och sjukvård - praktiskt
taget upphört att fungera. Nästan dagligen får vi rap-
porter om våldtäkter och svåra övergrepp på civila.
Milissoldater våldtar kvinnor efter behag och stjäl
vad de vill. 50 000 människor uppges ha dödats i
området, och en halv miljon människor har tvingats
på flykt sedan 1999. FN:s generalsekreterare Kofi
Annan har varnat för att risken finns att de etniska
striderna i Bunia kan slå över i folkmord liknande det
i Rwanda 1994.
Den eskalerande våldsspiralen i östra Kongo och
regionstaden Bunia är ett hot mot civilbefolkningen.
Den är ett hot mot den politiska stabiliseringen i lan-
det och hindrar FN:s fredsbevarande styrka MONUC,
som redan finns där men som alltså hindras från att
utföra sitt uppdrag.
Det är därför mycket positivt att EU med en FN-
resolution i ryggen nu skickar en snabbinsatsstyrka
under fransk ledning. Folkpartiet ställer sig helt bak-
om regeringens förslag om att Sverige ska bidra med
högst hundra personer till denna snabbinsatsstyrka.
EU-styrkans uppgift är att bidra till att stabilisera
säkerhetsläget, förbättra den humanitära situationen
och skydda internflyktingar. Uppdraget är mycket
svårt och mycket farligt. Det instabila och oförutsäg-
bara militära läget innebär att risken är reell att de
svenska soldaterna blir engagerade i direkta stridig-
heter.
EU-styrkan kommer att vara på plats enbart till
den 1 september. Syftet med den tidsbegränsade in-
satsen från EU:s sida är att skapa möjligheter för FN
att förstärka MONUC:s närvaro i Bunia senast i mit-
ten av augusti.
För att få slut på den långvariga och blodiga kon-
flikten behövs det troligen en långvarig insats från
världssamfundets sida i Kongo. Men när FN:s gene-
ralsekreterare under de senaste åren försökt få länder
att ställa upp med fredsbevarande trupp till landet har
det varit mycket svårt. Likaså är det nu oklart hur det
går med den nödvändiga förstärkningen av FN-
styrkan i Bunia. Den kommer att behövas när EU-
styrkan lämnar landet.
EU:s engagemang har tidigare tyvärr mest varit
inriktat på Balkan och Afghanistan. Vi i Folkpartiet
menar att världssamfundet har en lika stor moralisk
förpliktelse att ställa upp för civilbefolkningen och att
bistå vid konflikter på den afrikanska kontinenten.
Det är inte bara säkerheten i Ituriregionen som står på
spel, utan hela den politiska situationen i Kongo är i
ett fragilt skede.
EU-styrkan avslutar sitt uppdrag den 1 september.
Det ingår i EU:s förutsättningar att styrkan dras till-
baka även om FN:s nödvändiga styrketillväxt inte är
avslutad. Därmed föreligger en stor risk att ett säker-
hetsvakuum uppstår mellan det att den EU-ledda
styrkan lämnar området och att en förstärkt FN-insats
anländer.
Mot den bakgrund som jag skisserat för er anser
Folkpartiet att regeringen borde ha föreslagit även ett
långsiktigt svenskt engagemang i den kongolesiska
fredsprocessen, särskilt som FN:s generalsekreterare
vill förstärka MONUC, FN-styrkan, i Bunia från
mitten av augusti.
FN:s fredsbevarande operation MONUC har
fredsbevarande uppgifter - att på frivillig basis få
milisgrupper att gå med på avväpning, demobilisering
och reintegrering i samhället. MONUC har också, om
behov uppstår, ett fredsframtvingande mandat att
skydda civilbefolkningen enligt kapitel VII i FN:s
stadga. MONUC:s närvaro och verksamhet är en
förutsättning för att humanitärt bistånd kan distribue-
ras i området.
Folkpartiet menar att Sverige bör förhandla med
FN om ett mer långsiktigt svenskt bidrag till MO-
NUC i Bunia. I avvaktan på sådana förhandlingar och
riksdagens ställningstagande bör tiden för det svenska
bidraget till snabbinsatsstyrkan, menar Folkpartiet,
förlängas med upp till fyra månader så att man efter
den 1 september fortfarande kan vara närvarande och
ingå i MONUC.
Utskottet öppnar i sin skrivning dörren för att ti-
den för svenskarnas närvaro trots allt kan förlängas
efter den 1 september, och det är bra. Men styrkan
kan trots allt vara i Kongo bara i högst fyra månader.
Därefter måste styrkan lämna Kongo. MONUC be-
höver då vara på plats för att situationen i Bunia inte
åter ska kollapsa.
FN har haft svårt att få länder att ställa upp. Folk-
partiet vill därför att regeringen ska förhandla med
FN om att vi ska ställa upp och stärka MONUC i
Bunia så som FN behöver.
Världssamfundet visar nu tecken på att börja ställa
upp för Kongo. Sverige har på ett bra sätt plöjt väg
för det europeiska engagemanget genom att som
första land för en vecka sedan skicka ned trupp till
FN-styrkan i en annan del av landet. EU:s snabbin-
satsstyrka är ytterligare ett tecken på ett begynnande
europeiskt engagemang. Men styrkan åker hem den
1 september. Risken är stor att FN inte får in truppbi-
drag i tid för att undvika ett nytt säkerhetsvakuum i
Bunia. Sverige kan ploga vägen också för ett långsik-
tigt engagemang från Europas sida efter den
1 september i Bunia.
Vi beklagar att utskottet inte vill ställa upp på
detta eftersom det är en viktig signal till Afrikas län-
der. Vi visar att vi är beredda att solidariskt ställa upp
på fredsfrämjande och fredsframtvingande insatser
även för folken på denna kontinent.
Vi välkomnar regeringens förslag men hade velat
se mer.

Anf. 125 URBAN AHLIN (s):
Fru talman! Som riksmötets sista beslut är det ett
svårt och farligt beslut som riksdagen i dag fattar
såtillvida att vi har bestämt oss för att vi vill delta i en
EU-ledd insatsstyrka i Demokratiska republiken
Kongo. Det är, som sagt, ett svårt beslut att fatta
därför att det är ett farligt uppdrag som vi sänder våra
svenska soldater till.
Jag är stolt över att Sverige har dugliga soldater
som är beredda att utföra ett farligt uppdrag i fredens
tjänst. Jag är också glad över att en enig riksdag i dag
fattar beslut om att bistå fredsprocessen i Kongo. Det
är ett farligt uppdrag men passivitet är inget alterna-
tiv.
Svenska soldater kan komma att förolyckas i sin
insats för freden. De kan också komma att tvingas
försvara sig genom att öppna eld mot beväpnade
milisgrupper som kan innehålla barnsoldater. Deras
uppdrag är svårt och farligt, och det är därför som vi
sänder de bästa vi har.
Jag är övertygad om att den så kallade särskilda
skyddsgruppen kommer att göra allt som står i dess
makt att lösa denna uppgift på bästa möjliga sätt.
I Kongo råder humanitär katastrof. Sedan inbör-
deskriget bröt ut 1998 har tre och en halv miljoner
människor mist livet. Vardagen för tiotusentals män-
niskor är massakrer, förstörda byar och systematiska
våldtäkter. På senare tid har framsteg gjorts för att
man ska kunna nå en efterlängtad fred. Men den
bräckliga fredsprocessen hotas nu av nya stridigheter
i Ituriprovinsen i nordöstra Kongo.
Omedelbar hjälp från omvärlden är av yttersta
vikt, och i dag fattar vi beslut om Sveriges deltagan-
de.
Den 5 juni antog EU:s ministerråd FN:s förfrågan
om att leda en insats under FN-mandat och en styrka
på bortåt 2 000 man under fransk ledning. Dessa har,
en liten del, redan sänts till Bunia, och en större trupp
kommer att sändas senare. Det handlar om en akut
och begränsad insats. Det är en begränsad insats i tid
- den FN-resolution som har antagits anger den 1
september som sista dagen. Den är också begränsad
till att handla om Bunia, det området, och att skydda
flygplatsen för att på det sättet möjliggöra att sända in
hjälp och stödja humanitära organisationer i området.
Vi kan inte med denna begränsade insats skapa
fred i Kongo. Vi kan inte med denna insats ens upp-
rätthålla säkerheten i denna provins. Syftet är endast
att försöka åstadkomma tillräcklig stabilitet i staden
Bunia så att fredsprocessen under FN-styrkan MO-
NUC:s överinseende kan fortsätta att få hjälp i Ituri-
provinsen.
Inom den europeiska unionen har arbete med att
upprätta civil och militär krishanteringsförmåga på-
gått under flera år. Nu ser vi att en sådan styrka är ett
värdefullt tillskott för det internationella samfundets
totala förmåga att hantera kriser och konflikter. Det
blir ett svårt uppdrag. Ituri är ett laglöst område. Be-
väpnade milisgrupper, beväpnade och drogade barn-
soldater slåss om kontrollen. De olika grupperna
stöds av olika grannländer, och stödet och allianser
skiftar från dag till dag. Grupperna spelas ut mot
varandra, vilket gör läget extremt osäkert och oförut-
sägbart. Jag säger än en gång: Denna militära opera-
tion har risker.
Jag vill göra det tydligt till riksdagens protokoll
att en enig riksdag med alla dess ledamöter vet i dag
att vi tar ett beslut om att skicka svenska soldater till
ett farligt uppdrag. Vi har ändock beslutat att skicka
trupp till området för att vi är övertygade om att om-
världen måste visa beslutsamhet i fredsprocessen i
Kongo.
Kongo är ett stort och sargat land. Sedan 1998 rå-
der krigstillstånd mellan regeringen och milisgrupper.
Som mest har åtta afrikanska stater varit involverade i
kriget, vars drivkraft är politisk makt och tillgång till
Kongos rika naturresurser. Att nå fred är avgörande
inte bara för människorna i Kongo utan för hela regi-
onen i Afrika.
Fredsprocessen har gjort framsteg. Ett eldupphör-
avtal har undertecknats. FN har kunnat påbörja arbe-
tet med att avväpna, demobilisera och repatriera de
inblandade grupperingarna. Men det återstår oerhört
mycket innan vi kan börja tala om fred eller ens sta-
bilitet i området.
Ansvaret för att nå fred och demokrati i det sarga-
de Kongo ligger hos kongoleserna själva. Det inter-
nationella samfundets uppgift är att bidra med nöd-
vändig hjälp och stöd för att göra fredsprocessen
möjlig.
EU:s positiva respons på generalsekreterare Kofi
Annans förfrågan är glädjande, både med tanke på
den akuta krisen i Kongo och med tanke på framtida
insatser under FN-mandat. Vårt beslut om att sända
svenska soldater till Bunia är svårt. Men det är nu EU
och Sverige solidariskt måste ta sin del av ansvaret
för att stoppa lidandet. Passivitet är inget alternativ.

Anf. 126 OLA SUNDELL (m):
Fru talman! I denna slutspurt i riksdagen har vi att
ta ställning till förslaget i det här betänkandet. Jag
börjar med att yrka bifall till förslaget om svenskt
deltagande i en EU-ledd styrka i Demokratiska repu-
bliken Kongo.
Ett svenskt deltagande i den här EU-ledda opera-
tionen är viktigt. Det är viktigt för att det visar vår
vilja att stärka EU:s trovärdighet vad gäller freds-
främjande insatser och krishanteringsförmåga. Men
självklart är den övergripande uppgiften att stoppa
övergreppen på civilbefolkningen och ge stöd för
fredsprocessen. Det är det centrala i den uppgift som
vår specialstyrka har att utföra.
Uppdraget är komplicerat och riskfyllt. Det inne-
bär att den styrka vi skickar i väg kan komma i di-
rekta strider med gerillaförband som uppträder irra-
tionellt och oförutsägbart. Ligor, barnsoldater, ofta
drogpåverkade, är den bild av verkligheten där nere
som utskottet fått sig beskrivet. Allt sammantaget
innebär det en utomordentligt svår uppgift med stora
risker för de pojkar och flickor som vi skickar dit ned.
I genomgången med representanter för regeringen
och ÖB framkom bland annat att barnsoldater använ-
des.
Sammantaget är mitt intryck att uppdraget som
sådant är mycket svårt och ställer höga krav på ut-
bildning, erfarenhet och utrustning. Det är en styrka,
om än en självklarhet, att alla partier sluter upp bak-
om den kommande insatsen mot bakgrund av den
besvärliga situation som kan komma att uppstå.
Det ärende som vi har att ta ställning till har
snabbehandlats under den här veckan. Det innebär
med självklarhet att utskottet inte haft möjlighet att
fördjupa sig i de olika frågeställningarna. Den redo-
visning av läget och förutsättningarna som regeringen
tillsammans med ÖB har gjort inför utskottet till-
sammans med propositionen räcker för mig att säga ja
till hela operationen. Jag gör ingen egen bedömning,
utan mot bakgrund av de fakta vi fått av myndighet
och regering samt att det är en EU-ledd operation,
den är efterfrågad och att operationen har en folk-
rättslig grund säger jag ja till att skicka svensk trupp
till denna krishärd.
Visst finns det stora frågetecken och inte minst
risker kring att skicka svenska soldater till en oros-
härd av det här slaget. Men det är bra att truppens
säkerhet kommer i första hand och att nödvändiga
beslut som rör detta snabbt kan fattas av regeringen.
En annan frågeställning som vi inte har något svar
på är ifall konflikten flyttas till något annat område än
den som är preciserad, Bunia. Då blir truppen sittande
i hagen utan att kunna göra något.
Vad görs då? Skickar vi en trupp dit ned, med allt
vad det innebär, är det väl rimligt att om uppdragets
geografiska inramning inte är verklighet i juli när
truppen kommer dit ned måste ordern eller uppdra-
gets inriktning snabbt förändras.
Fru talman! Som jag har tolkat, uppfattat och läser
betänkandet är det upp till regeringen och Försvars-
makten vidta nödvändiga åtgärder för att dra nytta av
insatsen om situationen skulle förändras.

Anf. 127 ROSITA RUNEGRUND (kd):
Fru talman! Urban Ahlin klargjorde att det är ett
svårt beslut och att uppdraget är farligt. Det instäm-
mer jag i. Av dem som sitter här är jag den som har
sett det på nära håll.
Fru talman! Kristdemokraterna står bakom ut-
skottets förslag att bifalla proposition 2002/03:143
som medger att regeringen ställer en svensk väpnad
styrka bestående av högst hundra personer till förfo-
gande under en begränsad tid. Den föredragning som
har varit och som vi har fått ta del av här i kammaren
ligger till grund för vårt beslut. Därför yrkar jag bifall
till utskottets förslag.

Anf. 128 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! FN har genom en resolution beslutat
sätta upp en insatsstyrka att insättas i nordöstra delen
av Kongo. Sverige har blivit tillfrågat att delta i ifrå-
gavarande operation och har accepterat ett sådant
deltagande. Jag vill för Centerpartiets del yrka bifall
till förslaget i det betänkande som ligger till grund för
dagens debatt.
I och med att riksdagen kommer att fatta beslut i
dag innebär det att vi utsätter människor för risker
innebärande att tragedier kan komma att utspelas och
kanske till och med människoliv kan gå förlorade.
Detta gör vi därför att denna fredsframtvingande
operation under FN-flagg är viktig.
Enligt min och Centerpartiets uppfattning hör
mänskliga rättigheter, demokrati och fredsframtving-
ande uppdrag ihop. Det går inte att dela på de ele-
menten. Mänskliga rättigheter och demokratisk sam-
hällsstyrning är som vi alla vet dessutom i sig freds-
främjande.
I detta sammanhang tycker jag och vi i Center-
partiet att vi i Sverige måste ikläda oss vårt interna-
tionella ansvar. Fred är en av förutsättningarna för att
människor i ett drabbat område ska kunna bli hjälpta
på andra mer humanitära sätt så att de långsiktigt kan
bygga upp sitt land, sitt område och sin del av värl-
den.
Jag vill för att spara tid avsluta med att återigen
yrka bifall till förslaget i ifrågavarande betänkande.

Anf. 129 TONE TINGSGÅRD (s):
Fru talman! Jag vill börja med att till varje del in-
stämma i det anförande som Urban Ahlin höll.
Jag vill vidare understryka och konstatera att den
stora enighet som råder inte bara i försvarsutskottet
utan i hela Sveriges riksdag om vikten och nödvän-
digheten av att Sverige kan ställa upp i internationella
operationer är en av anledningarna att vi har kunnat
genomföra den mycket snabba hanteringen av frågan.
Den snabba hanteringen gör naturligtvis att det
ligger ett stort ansvar framför allt på det sammansatta
utskottet som består av ledamöter från utrikes- och
försvarsutskotten. Vi har försökt att förvalta det an-
svaret så gott vi kan under den korta tid som står oss
till buds. Vi har försökt redogöra för det i betänkandet
och också här i debatten.
Jag vill understryka att det ansvaret delar också
hela riksdagen med oss när vi väl fattat detta beslut.
Det är viktigt att vi kommer ihåg det den dagen som
vi eventuellt får ta emot svåra och tråkiga nyheter
från operationen. Det är fullt möjligt. Det är otroligt
väsentligt för oss att understryka det.
Det är naturligtvis också samtidigt väldigt till-
fredsställande att vi har en stark tradition och också
har kommit så långt i omställningen av våra resurser
inom försvaret att vi har bra människor och bra ut-
rustning att skicka även till sådana svåra uppdrag.
Det som händer kommer man naturligtvis att följa
noga. Regeringen har varit mån om att påpeka i sin
proposition att den också förbehåller sig rätten att
ompröva styrkans insats om situationen skulle förvär-
ras mycket.
Jag vill stanna där. Jag vill yrka bifall till förslaget
i betänkandet och lägga oss alla varmt om hjärtat inte
bara vi som är här inne i kammaren nu utan även dem
som så småningom kommer att vara med att fatta
beslutet att ta del av den information som trots allt
finns i både propositionen och betänkandet och
komma ihåg det framöver.

Anf. 130 NYAMKO SABUNI (fp):
Fru talman! Var på jorden har de senaste åren tre
och en halv miljoner människor direkt eller indirekt
dödats i krig? Var befinner sig tre miljoner på flykt?
Inte ens för den internationellt intresserade kommer
svaret automatiskt. Den 11 september, Kosovo, Pa-
lestina, Afghanistan och Irak, inget av dessa länder
eller händelser kan visa sådana siffror men hade eller
har all världens uppmärksamhet.
Det land som drabbats på detta sätt är Kongo-
Kinshasa, landet mitt i Afrika som är fem gånger så
stort som Sverige och som har över 50 miljoner invå-
nare. Kriget i Kongo med alla inblandade parter har
kommit att kallas Afrikas första världskrig.
För många av er betyder Kongo en före detta bel-
giskt koloni eller landet långt bort där Dag Hammar-
skjöld dog. För mig betyder Kongo mitt födelseland,
släkt, vänner och mina barns ursprung.
Man kan fråga sig vad ett litet land som Sverige
och en så liten styrka som vi nu bestämmer att skicka
ned kan åstadkomma i ett så stort och härjat land som
Kongo. Mitt svar är: Mycket.
Europa har länge inte velat visa intresse för vad
som händer i Kongo. Men sedan Sverige för några
veckor sedan bestämde sig för att gå före och sända
en styrka till Bunia har alltfler länder nu börjat visa
intresse, till exempel Frankrike och Storbritannien,
för att nämna några.
Den styrka som nu skickas till detta farliga upp-
drag kommer inte att skapa fred i Kongo. Men den
kan komma att fungera som en katalysator för vår
fortsatta vilja att hjälpa. Framför allt kan Sverige med
integritet kräva att fler länder engagerar sig i denna
kamp för freden inte bara i Kongo utan i större delen
av Afrika.
Det är alltid lättare att engagera sig i konflikter
som sker i närområdet eller som drabbar människor
som vi själva kan identifiera oss med. Låt mig säga:
Titta på mig. Kongo är inte så långt borta som man
kan tro. Kongoleser vädjar till oss att se och höra
dem.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän-
kandet.

Anf. 131 CARL B HAMILTON (m):
Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till
Folkpartiets reservation.
Det är, som har sagts av många här, ett mycket
allvarligt beslut som vi har att fatta. Det är förenat
med faror och risker för de soldater som reser dit.
Bakgrunden är naturligtvis fruktansvärd: kanske
50 000 människor har mördats, flera miljoner är för-
drivna och man kan ge ytterligare hemsk statistik från
situationen i Kongo, och det är bara att instämma i
och vara ödmjuk inför den beskrivning som Nyamko
Sabuni just gav, som jag tyckte var det kanske vikti-
gaste bidraget för att vi ska förstå den situation i
Kongo som vi har att hantera. Det blir ju väldigt arti-
ficiellt att sitta i Sveriges riksdag i denna trygga
kammare samtidigt som vi vet att inte så långt bort,
som Nyamko Sabuni har visat, finns det en helt annan
värld.
Folkpartiet vill gå längre i den här insatsen. Bak-
grunden till det är att vi ser det lite som en investering
i det beslut som man nu fattar, som vi naturligtvis är
med på, men vi vill gå lite längre. Vår insats riskerar
att omintetgöras om man inte fyller ut det tidsmässiga
vakuum som kan uppstå när soldaterna åker hem den
1 september. Vi vill alltså vårda denna investering i
säkerhet som dessa soldater bidrar till.
Nog sagt om detta. Avslutningsvis kan det vara
värt att notera att under ett möte som kommer att äga
rum inom några dagar i Europeiska unionen kommer
ett eller flera medlemsländer att ta upp denna fråga,
just utifrån Folkpartiets perspektiv, nämligen att vid-
ga insatsen och ta upp en bredare diskussion om in-
satsen och vad Europeiska unionen och länder som
Sverige kan göra. Som både Cecilia Wigström och
Nyamko Sabuni har sagt har Sverige en viktig roll i
att visa vägen och ploga för ytterligare insatser på
denna kontinent.

Anf. 132 LARS OHLY (v):
Fru talman! Låt mig instämma i de beskrivningar
av allvaret både i situationen i Kongo och i det beslut
som vi ska fatta, som flera talare har varit inne på.
Riksdagen fattar ju många viktiga beslut, men det är
sällan som de är så avgörande som dagens.
Därför är det också nödvändigt att man hanterar
ett sådant beslut på ett seriöst sätt. Det är viktigt att vi
tar ett gemensamt ansvar, för vi kan inte smita ifrån
det. Det är endast riksdagen som har rätten att fatta
den här typen av beslut, och det är riksdagen, gemen-
samt och kollektivt, som har att ta ansvar för besluten
även om de skulle leda till tragedier eller tråkigheter.
Om det finns andra uppfattningar i sakfrågan ska
de självklart komma fram. Det gör det inte. I det
sammansatta utskottet har vi varit helt överens om att
bifalla regeringens förslag. Om det till exempel fanns
ett parti i Sveriges riksdag som ville avslå regeringens
förslag så skulle det vara nödvändigt att få upp till
diskussion. Det hade varit mycket tråkigt, därför att
det hade visat på en oenighet kring ett av de vikti-
gaste beslut som vi har att fatta. Nu finns inte den
oenigheten.
Då lämpar sig en sådan här fråga sällsynt dåligt
för partipolitisk profilering. Det är en fråga där man i
stället bör eftersträva att försöka komma överens.
Framför allt bör man inte försöka skapa motsättningar
som inte finns. Alla partier i det sammansatta utskot-
tet, och därmed alla partier i denna riksdag, vill bi-
falla regeringens förslag till åtgärd men också att
detta inte är det sista Sverige gör för att förhindra att
kriget eskalerar och fler människor dödas i Kongo.
Alla partier anser att vi måste fortsätta agera efter att
detta beslut är taget. Det finns därför inget parti som
vill gå längre, som vill göra mer, utan det finns en
enighet kring att detta är ett nödvändigt beslut, men
tyvärr inte det sista beslutet som vi kan räkna med att
Sveriges riksdag har att hantera kring den här kon-
flikten.
Vi har tidigare i ett betänkande från utrikesut-
skottet behandlat Sveriges deltagande i en annan
styrka, MONUC, i Kongo, där vårt bidrag är att för-
söka skydda en flygplats. Då fanns inga andra syn-
punkter. Då var vi helt överens. Då fanns inga reser-
vationer kring att man ville gå längre eller göra mer.
Jag tycker att det är olyckligt om vi i fortsättningen
inte kan försöka hantera den här typen av beslut på ett
ansvarsfullt och seriöst sätt som visar på den enighet
som faktiskt finns. Det här blir ett gemensamt beslut
från Sveriges riksdag och ett beslut som vi gemen-
samt tar ansvar för. Därför yrkar jag bifall till försla-
get i det sammansatta utskottets betänkande och av-
slag på reservationen.

Anf. 133 CECILIA WIGSTRÖM (fp)
replik:
Fru talman! Jag är förvånad att höra Lars Ohly stå
i talarstolen och hylla enigheten. Lars Ohly brukar
framhäva att vi var och en ska stå upp rakryggat för
den politik vi vill föra. Och Folkpartiet står upp rak-
ryggat. Jag gör det också, och jag är stolt över Folk-
partiets politik.
Vi är eniga om att det är bra att skicka trupp till
Kongo, men vi i Folkpartiet vill göra mer. Varför vill
inte Lars Ohly göra mer? Vi vet att det är en fruk-
tansvärd situation i Bunia. Terroriserande barnsolda-
ter som är helt drogade och okontrollerade håller
befolkningen i skräck.
Det är bra att vi nu skickar ned en snabbinsats-
styrka från EU:s sida, men det finns en stor risk, som
också utskottet påtalar, att när den åker hem den 1
september uppstår ett nytt vakuum och ny risk för
eskalation, och det vill vi från Folkpartiets sida und-
vika genom att säkra ett långsiktigt engagemang i
Kongo från Sveriges sida.
Varför är du beredd, Lars Ohly, att stå passiv när
den här risken uppenbart finns att våldet återigen
eskalerar efter den 1 september?

Anf. 134 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Det finns inte någon oenighet om
vikten av att vi ska kunna fortsätta och gå vidare. Det
finns inte någon oenighet om vikten av att också ta
flera beslut i framtiden. Det finns inte någon oenighet
i synen på att detta beslut inte är tillräckligt. Det är att
förfalska de diskussioner som har funnits i det sam-
mansatta utskottet. Det är att försöka göra partipolitik
av ett av de svåraste beslut som Sveriges riksdag har
att fatta.
Det här är inte en studentkår, Cecilia Wigström.
Det här är Sveriges riksdag. Här fattar vi ett beslut
som är livsavgörande. Att eftersträva enighet där
innebär inte enighet till varje pris. Jag sade också
mycket tydligt: Om ni hade haft en annan uppfattning
i sak hade det varit självklart att ni skulle ha motione-
rat och reserverat er och att vi hade tagit debatten här.
Ni har ingen annan uppfattning i sak. Ändå väljer ni
att markera av partipolitiska och partitaktiska skäl.
Jag tycker att det visar på en utrikespolitisk omogen-
het.

Anf. 135 CECILIA WIGSTRÖM (fp)
replik:
Fru talman! Det är inte roligt att höra Lars Ohly,
när vi diskuterar en sådan allvarlig fråga, plötsligt
göra sig löjlig över studenter och hävda att det är
något slags studentkårsverksamhet som jag ägnar mig
åt. Det här är någonting allvarligt, och jag bestrider
din uppfattning om att vi alla har en och samma vilja
att ha ett långsiktigt engagemang i Kongo.
Om den viljan fanns hos utskottsmajoriteten, var-
för manifesterade den sig då inte i vårt betänkande
där vi klart och tydligt kunde ha tagit ett beslut om att
regeringen ska inleda förhandlingar med FN om ett
svenskt långsiktigt engagemang i Kongo? Det står
inget sådant i betänkandet, och därför har vi reserve-
rat oss.
Vi anser från Folkpartiets sida att det är oerhört
viktigt att vi tar detta steg också efter den
1 september. Vi kan inte bara gå in och göra en kort-
siktig insats, utan det behövs en långvarig insats i
Kongo. Vi kommer nu att skicka ned personal till
Kongo. Det handlar om ett allvarligt och farligt upp-
drag, och vi måste förvalta deras insatser väl. Vi kan
inte riskera att allt de gjort och riskerat sina liv för
tillintetgörs så fort de åker hem för att FN inte har
personal.
Därför kräver vi att vi ska ställa upp, och jag för-
står inte varför inte Lars Ohly också gör det.

Anf. 136 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Det är en oerhörd anklagelse mot
majoriteten i det sammansatta utskottet att påstå att vi
tillintetgör det arbete som styrkan kommer att utföra
när den åker ned. Det är en oerhörd anklagelse mot
oss som försöker fatta ett mycket svårt och allvarligt
beslut.
Vi menar att det inte fanns utrymme att bifalla
motionen. Det var helt enkelt inte möjligt. Motionens
att-sats gick inte att bifalla efter de föredragningar vi
hade fått. Det var inte heller så att motionen på ett
avgörande sätt lade till någonting nytt.
Alla vet att regeringen kommer att hantera situa-
tionen i Kongo i internationella sammanhang även i
fortsättningen. Alla vet att vi i det sammansatta ut-
skottet, och jag är säker på att det också gäller hela
riksdagen, i fullständig enighet kommer att gå vidare
efter att detta beslut är fattat. Men ni äventyrar enig-
heten kring detta beslut för att ta partipolitiska poäng-
er. Det är inte ett seriöst sätt att hantera en så svår
fråga som den här, Cecilia Wigström!
(Applåder)

Anf. 137 URBAN AHLIN (s):
Fru talman! Självklart hade jag hoppats att få
slippa hålla ett ytterligare anförande i denna debatt.
Som jag sade tidigare har riksdagen i sitt sista ärende
under detta riksmöte att fatta ett oerhört svårt beslut.
Vi beslutar i dag om att skicka hundra soldater för att
delta i en EU-ledd insatsstyrka i Kongo. Det är ett
svårt och farligt uppdrag. Soldater kan förolyckas,
och de kan hamna i situationer där de blir tvungna att
öppna eld mot milisgrupper som innehåller barnsol-
dater.
Jag är stolt över att vi i detta beslut har en enig
riksdag. Men - förlåt mig, Cecilia Wigström och
Folkpartiet - det är beklämmande att när vi fattar ett
av de största och viktigaste besluten på kanske fyrtio
år, nämligen att sända soldater ut i världen på ett så
svårt uppdrag som detta, då försöker ni i partipolitisk
nit vinna politiska poänger. Jag tycker att det är oer-
hört lågt.
Det Cecilia Wigström sagt i debatten är helt en-
kelt inte korrekt. Folkpartiets motion handlar om två
yrkanden. Ett handlar om MONUC och den långsik-
tiga insatsen i Kongo. Debatten i dag handlar inte om
det. Det vi behandlar i dag gäller ett beslut att skicka
soldater i en EU-ledd snabbinsatsstyrka, precis som
Lars Ohly säger - och jag måste säga att det är sällan
jag håller med Lars Ohly så till den milda grad som
jag gör i dag.
Dessutom säger Cecilia Wigström att hon vill att
snabbinsatsstyrkan även fortsatt ska finnas där för att
täcka upp inför framtiden. Ja, vi har i utskottet öppnat
för det för en kort period - en eller två veckor. ÖB
har tydligt deklarerat för oss att den nu aktuella styr-
kan bara kan vara ute i fyra månader. Blir det längre
än så riskerar vi både soldaters liv och den situation
som är. Skam över Folkpartiet i dag!
(Applåder)

Anf. 138 CECILIA WIGSTRÖM (fp):
Fru talman! Det är beklämmande att höra Urban
Ahlin anklaga mig för att vara populist när jag och
Folkpartiet vill att Sverige och andra länder ska göra
mer i Kongo. Det vill Kofi Annan också. Menar Ur-
ban Ahlin att Kofi Annan också är populist?
Det Folkpartiet föreslår ligger helt i linje med vår
långsiktiga politik, och den står vi för. Vi vill mer än
regeringen när det gäller tredje världen. Vi avsätter
mer pengar till bistånd, och vi vill att försvaret i stör-
re utsträckning ska prioritera de internationella insat-
serna. Detta står att läsa i vår motion, och därför är
det märkligt att Urban Ahlin nu verkar vara förvånad
över att vår motion är helt i linje med vår politik. Det
är inget kortsiktigt populistiskt vi gör.
Dessutom hävdar Urban Ahlin att vi är dåligt på-
lästa, att jag inte vet om att insatsstyrkan kommer att
vara där i högst fyra månader. Det var precis det jag
sade i mitt tidigare anförande, nämligen att vi kan
förlänga insatsstyrkan till högst fyra månader. Tanken
är givetvis att den inte ska behöva stanna kvar. Tan-
ken är, precis som FN vill, att MONUC ska vara
förstärkt med fler soldater på plats i mitten av augusti.
Och det vill ni inte ställa upp på och hjälpa till med.
Låt Sverige inleda förhandlingar med FN och skicka
ett långsiktigt bidrag till MONUC så att vi kan hjälpa
Kongos befolkning.

Anf. 139 URBAN AHLIN (s):
Fru talman! Sverige är det enda västeuropeiska
land som deltar med trupp i MONUC-styrkan. Sveri-
ge har tydligt och klart visat att vi vill delta tillsam-
mans med FN i Kongo för att bidra till att fredspro-
cessen fortsätter. Vi är det enda västeuropeiska land
som är med i detta.
Cecilia Wigström påtalade i sin sista replik till
Lars Ohly att hon inte var studentkårspolitiker. Detta
om något bevisar väl att det är just det som det är
fråga om! I politisk nit försöker Cecilia Wigström
skapa politiska poänger när 349 ledamöter i den här
salen har att fatta ett oerhört svårt och allvarligt beslut
om att sända hundra soldater till Kongo - den kanske
svåraste insatsen på fyrtio år. Då väljer Cecilia Wig-
ström att försöka spela med tolv man i fotbollslaget.
Skam åt Folkpartiet!
(Applåder)

Anf. 140 CECILIA WIGSTRÖM (fp):
Fru talman! Jag tycker att det är skamligt av Ur-
ban Ahlin att försöka tysta oss, tysta mig, och sätta
munkavle på oppositionen. Vad är det för demokra-
tiska takter han har i sig egentligen - eller inte har i
sig?
Vi står inför ett allvarligt beslut, och vi är eniga
om att skicka ned en trupp. Men vi måste också inse
att den personal vi skickar ned till det farliga området
förtjänar att vi förvaltar deras insatser väl så att det
som de nu gör inte riskerar att omintetgöras. Urban
Ahlin vet mycket väl att det finns stor risk för ett
maktvakuum när EU-styrkan åker hem och att vi då
behöver ha FN på plats, men att FN haft svårt att få
länder att ställa upp.
Det stämmer att Sverige nyligen gick i bräschen
och skickade ned trupp som ska vara med i MONUC
i en annan del av landet. Vi behöver dock gå i brä-
schen ännu mer för att se till att det finns europeiska
länder som ställer upp i FN-styrkan i Bunia i höst när
EU drar sig ur.
(Applåder)

Anf. 141 URBAN AHLIN (s):
Fru talman! Sverige deltar som enda västeurope-
iska land i MONUC-styrkan eftersom vi är fast be-
slutna att stödja den mycket sköra fredsprocess som
är där. I dag fattar vi beslut om att skicka hundra
soldater på ett mycket svårt och allvarligt uppdrag.
De soldaterna förtjänar att vi i Sveriges riksdag inte
ägnar oss åt politisk nit i den stil som Cecilia Wig-
ström gör. I dag borde det ha varit tid för enighet i
stället för kortsiktiga politiska poänger. Folkpartiets
agerande i dag lämnar en fadd eftersmak åt detta
riksmöte.
(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

FiU20 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken
Punkt 1 (Riktlinjer för den ekonomiska politiken
[avsnitten 1.1-1.3])
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd, c)
Votering:
159 för utskottet
127 för res. 1
2 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 1 kd, 25 v, 10 mp
För res. 1: 47 m, 38 fp, 24 kd, 18 c
Avstod: 1 s, 1 mp
Frånvarande: 20 s, 8 m, 10 fp, 8 kd, 5 v, 4 c, 6 mp
Jan Emanuel Johansson (s) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Punkt 3 (Riktlinjer för budgetpolitiken [avsnitt 2.3])
1. utskottet
2. res. 7 (fp)
3. res. 8 (kd)
4. res. 9 (c)
Förberedande votering 1:
24 för res. 8
18 för res. 9
245 avstod
62 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8.
Förberedande votering 2:
39 för res. 7
26 för res. 8
225 avstod
59 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
154 för utskottet
39 för res. 7
96 avstod
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 25 v, 10 mp
För res. 7: 39 fp
Avstod: 5 s, 47 m, 25 kd, 18 c, 1 mp
Frånvarande: 20 s, 8 m, 9 fp, 8 kd, 5 v, 4 c, 6 mp
Christina Axelsson och Carina Moberg (båda s) an-
mälde att de avsett att rösta ja men markerats ha av-
stått från att rösta.
Mona Jönsson (mp) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU22 Ändring i riksdagsordningen
Punkt 2 (Lagen [2002:1021] om ändring i riksdags-
ordningen, såvitt avser huvudbestämmelser)
I denna punkt föreslogs ändringar såvitt avsåg hu-
vudbestämmelser i riksdagsordningen. Av förslaget
framgick att ändringarna önskades bli genomförda
med ett enda beslut.
För bifall därtill krävdes, i enlighet med 8 kap. 16 §
andra meningen regeringsformen, att minst tre fjär-
dedelar av de röstande och mer än hälften av riksda-
gens ledamöter förenade sig om beslutet.
Votering:
290 för bifall till utskottets förslag till beslut
59 frånvarande
Andre vice talmannen konstaterade att minst tre fjär-
dedelar av de röstande och mer än hälften av riksda-
gens ledamöter hade röstat ja. Kammaren hade såle-
des bifallit utskottets förslag
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 47 m, 39 fp, 25 kd, 25 v, 18 c,
12 mp
Frånvarande: 20 s, 8 m, 9 fp, 8 kd, 5 v, 4 c, 5 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

NU13 Åtgärder för att stärka den finansiella ställ-
ningen i SJ AB
Punkt 1 (Avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd, c)
Votering:
162 för utskottet
128 för res. 1
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 1 kd, 25 v, 12 mp
För res. 1: 47 m, 39 fp, 24 kd, 18 c
Frånvarande: 20 s, 8 m, 9 fp, 8 kd, 5 v, 4 c, 5 mp
Dan Kihlström (kd) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 2
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 3 (Fortsatt avreglering av järnvägsmarknaden)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp, c)
3. res. 3 (kd)
Förberedande votering:
102 för res. 2
25 för res. 3
161 avstod
61 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
161 för utskottet
104 för res. 2
25 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 25 v, 12 mp
För res. 2: 47 m, 39 fp, 18 c
Avstod: 25 kd
Frånvarande: 20 s, 8 m, 9 fp, 8 kd, 5 v, 4 c, 5 mp

NU14 Vissa ägarfrågor m.m. rörande AB Svensk
Exportkredit
Punkt 1 (Beredningsfrågor)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd, c)
Votering:
161 för utskottet
129 för res. 1
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 25 v, 12 mp
För res. 1: 47 m, 39 fp, 25 kd, 18 c
Frånvarande: 20 s, 8 m, 9 fp, 8 kd, 5 v, 4 c, 5 mp

Punkt 2 (Regeringens förslag)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets
förslag till beslut och därefter i fråga om motivering-
en.
Förslag till beslut:
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
Votering:
224 för utskottet
39 för res. 2
25 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 44 m, 8 kd, 25 v, 18 c, 5 mp
För res. 2: 39 fp
Avstod: 1 m, 17 kd, 7 mp
Frånvarande: 20 s, 10 m, 9 fp, 8 kd, 5 v, 4 c, 5 mp
Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 4 (kd)
Votering:
167 för utskottet
25 för res. 4
95 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 25 v, 18 c, 3 mp
För res. 4: 25 kd
Avstod: 47 m, 39 fp, 9 mp
Frånvarande: 23 s, 8 m, 9 fp, 8 kd, 5 v, 4 c, 5 mp

Punkt 3
Kammaren biföll utskottets förslag.

UFöU2 Svenskt deltagande i en EU-ledd styrka i
Demokratiska republiken Kongo
1. utskottet
2. res. (fp)
Votering:
253 för utskottet
36 för res.
1 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 47 m, 2 fp, 25 kd, 25 v, 18 c,
12 mp
För res.: 36 fp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 20 s, 8 m, 9 fp, 8 kd, 5 v, 4 c, 5 mp
Christer Winbäck (fp) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

10 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Förslag
2002/03:RR16 Riksdagens revisorers förslag angå-
ende staten som bolagsägare
2002/03:RR19 Riksdagens revisorers förslag angå-
ende styrningen av det militära försvaret

Redogörelse
2002/03:RS2 Riksdagsförvaltningens årsredovisning
för verksamhetsåret 2002

11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 12 juni

2002/03:1105 av Agneta Ringman (s) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Lokalradions organisation
2002/03:1106 av Martin Andreasson (fp) till utrikes-
minister Anna Lindh
Registrering av partnerskap på ambassader
2002/03:1107 av Carl B Hamilton (fp) utrikesminis-
ter Anna Lindh
Situationen i Indonesien
2002/03:1108 av Gunnar Andrén (fp) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Reklamskatten
2002/03:1109 av Mats Odell (kd) till finansminister
Bosse Ringholm
Statens utgiftstak och god redovisningssed
2002/03:1110 av Nyamko Sabuni (fp) till statsrådet
Berit Andnor
MIO-gruppens arbete
2002/03:1111 av Niclas Lindberg (s) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Reformering av tingsrättsorganisationen
2002/03:1112 av Jakob Forssmed (kd) till justitie-
minister Thomas Bodström
Fler studerande bland nämndemännen
2002/03:1113 av Martin Andreasson (fp) till justitie-
minister Thomas Bodström
Partnerskaps- och vigselförrättare
2002/03:1114 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Behovet av vårdplatser inom psykiatrin
2002/03:1115 av Göran Persson i Simrishamn (s) till
socialminister Lars Engqvist
Mellanvårdsenheter inom den psykiatriska vården
2002/03:1116 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till
socialminister Lars Engqvist
Landstingens dialysvård
2002/03:1117 av Liselott Hagberg (fp) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Läroplanens mål om nationella minoriteter
2002/03:1118 av Göran Persson i Simrishamn (s) till
miljöminister Lena Sommestad
Östersjöområdets miljöskydd
2002/03:1119 av Anita Brodén (fp) till jordbruksmi-
nister Ann-Christin Nykvist
Djurförsök inom EU
2002/03:1120 av Jan-Evert Rådhström (m) till stats-
rådet Ulrica Messing
LGF-skyltar
2002/03:1121 av Sven Bergström (c) till statsrådet
Ulrica Messing
Körkort i Sverige för utländska medborgare

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 16 september.

12 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 11 juni

2002/03:1016 av Anita Johansson (s) till statsrådet
Gunnar Lund
Bankavgifter i Norden
2002/03:1043 av Inger Lundberg (s) till statsrådet
Gunnar Lund
Information på Internet

den 12 juni

2002/03:1060 av Ulla Löfgren (m) till statsrådet Hans
Karlsson
Lika villkor för bemanningsföretag
2002/03:1063 av Torsten Lindström (kd) till statsrå-
det Jan O Karlsson
Individuell bedömning av flyktingar
2002/03:1091 av Magdalena Andersson (m) till stats-
rådet Jan O Karlsson
Försvunna barn från flyktingförläggningar
2002/03:1092 av Inger Lundberg (s) till statsrådet
Hans Karlsson
Upptrappning av arbetsförmåga

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 16 september.

13 § Kammaren åtskildes kl. 16.23.

Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
till och med 5 § anf. 27 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till och med 7 §
anf. 78 (delvis),
av talmannen därefter till och med 8 § anf. 118 (del-
vis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.