Förslag till riksdagen 2002/03:RR12

Riksdagens revisorers förslag angående villkoren för veterinär verksamhet

2002/03

RR12

1 Revisorernas granskning

Inom veterinärkåren har det sedan 1995 funnits missnöje med hur statsmakterna har utformat villkoren för konkurrens mellan privatpraktiserande veterinärer och statligt anställda distriktsveterinärer.

Riksdagens revisorers rapport Villkoren för veterinär verksamhet (2002/03:4) publicerades i november 2002. Rapporten innehåller en redovisning av de villkor som gäller för veterinärer beroende på om de är anställda av Jordbruksverket som distriktsveterinärer eller är privatpraktiserande veterinärer. Där beskrivs också de konsekvenser veterinärers missnöje med skilda arbetsvillkor har fått. Rapporten finns som bilaga 1 till denna skrivelse. Granskningen är ett delprojekt i en större granskning benämnd Myndigheter på marknaden (förstudie 2001/02:9).

Rapporten har remissbehandlats. 21 remissinstanser har yttrat sig, varav sex på eget initiativ.

Remissinstanserna tillstyrker i allt väsentlig revisorernas förslag när det gäller att komma till rätta med bristerna i djursjukdata. Även förslaget om en samlad översyn av länsveterinärernas arbetsuppgifter tillstyrks. Det finns dock delade meningar om revisorernas förslag att regeringen utreder de närmare förutsättningarna för hur en avveckling av distriktsveterinärorganisationens statliga huvudmannaskap kan genomföras. En sammanställning av remissinstansernas yttranden finns i bilaga 2.

1.1 Ny information

Viss information har tillkommit sedan revisorernas rapport publicerades. Riksdagen beslutade i februari 2003 att en ny djurskyddsmyndighet ska

inrättas den 1 januari 2004 (prop. 2001/02:189, bet. 2002/03:MJU05, rskr. 2002/03:98). Djurskyddsmyndigheten ska vara central myndighet för tillsyn av djurskyddet. Det gäller såväl djurskydd för sällskapsdjur som för lantbrukets djur. Det ansvar som Statens jordbruksverk har för djurskyddet flyttas till den nya myndigheten.

Regeringen gav den 6 februari 2003 Statens jordbruksverk i uppdrag att	Fel! Okänt namn
analysera den veterinära situationen. Regeringen har uppmärksammat att det	på
råder brist på veterinärer. Efterfrågan på veterinära tjänster har ökat med ca	dokumentegenskap
15 procent per år de senaste åren. Statens jordbruksverk ska i samråd med	.:Fel! Okänt namn
berörda myndigheter och organisationer utreda inom vilka områden veterinä-	på
rer väljer att verka. Verket ska analysera behovet av veterinära tjänster och	dokumentegenskap
även göra en prognos över behovet jämfört med det beräknade utbudet av	.
veterinära tjänster fram till år 2020. Verket ska beskriva veterinärers flytt-
mönster såväl nationellt som internationellt. Jordbruksverket ska också
lämna förslag till åtgärder för att komma till rätta med identifierade problem.

2 Revisorernas överväganden och förslag

I rapporten föreslog revisorerna att

• regeringen utreder de närmare förutsättningarna för hur en avveckling av distriktsveterinärorganisationens statliga huvudmannaskap kan genomföras

• regeringen tar initiativ till en samlad översyn av länsveterinärernas arbetsuppgifter

• regeringen ger en oberoende utredare i uppdrag att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och vad bristerna har inneburit för statistikens användbarhet.

Utgångspunkterna för revisorernas förslag var att det är en uppgift för staten att se till att tillgången till veterinärer är god i hela landet. Det behövs också veterinär beredskap mot smittsamma djursjukdomar. Revisorerna menade att det även fortsättningsvis bör vara en uppgift för en statlig myndighet att utse veterinärer för sådan beredskap. Även i fortsättningen behövs det således tillgång till veterinärer i hela landet dygnet runt. Statligt stöd till veterinär verksamhet kan betalas till veterinärer för jourtjänstgöring och långa resor för att upprätthålla djursjukvård i hela landet dygnet runt. Däremot fann revisorerna inga särskilda skäl som talade för att distriktsveterinärernas arbetsuppgifter bedrivs i myndighetsform eller med statligt huvudmannaskap.

2.1 Distriktsveterinärorganisationen och länsveterinärerna

Rapporten

Veterinärer har sedan 1995 varit missnöjda med hur statsmakterna har utformat villkoren för konkurrens mellan privatpraktiserande veterinärer och statligt anställda distriktsveterinärer. I granskningen har framkommit att det främst finns tre orsaker till missnöjet:

•det råder olika ekonomiska villkor vid jour och långa resor

•de statliga distriktsveterinärerna ökar sin praktik på sällskapsdjur

•Jordbruksverket har dubbla roller, med både myndighetsutövande arbetsuppgifter och uppdragsverksamhet.

Revisorerna konstaterade att de ekonomiska villkoren för distriktsveterinärerna skiljer sig från dem som gäller för privatpraktiserande veterinärer genom att distriktsveterinärerna får ett resurstillskott i form av anslagsmedel till sin uppdragsverksamhet. För 2002 uppgick bidraget till 87,5 miljoner kronor. Pengarna används till bl.a. personalkostnader, utbildning och distriktsveterinärernas resor till avlägset boende djurägare. När privatpraktiserande veterinärer gör motsvarande resor utgår inget bidrag. Konkurrensrådet har fastslagit att bidraget är utformat så att konkurrens på lika villkor inte har upprätthållits. Jordbruksverket menar att resebidrag även till privatpraktiserande veterinärer skulle medföra en alltför omfattande administration. I de distrikt där privatpraktiserande veterinärer upprätthåller jour och där distriktsveterinärer saknas utgår inget bidrag för jour från det statliga anslaget.

Revisorerna konstaterade att distriktsveterinärerna behandlar sällskapsdjur i allt större utsträckning. När lantbruksdjuren har blivit färre har de statliga veterinärerna behandlat sällskapsdjur. Privatpraktiserande veterinärer har ifrågasatt denna utveckling och menat att behandling av sällskapsdjur inte primärt är en uppgift för staten. De menar att det är tveksamt om staten har haft för avsikt att expandera på ett område som av tradition i stor utsträckning har skötts av privatpraktiserande veterinärer. Statsmakterna har emellertid ålagt distriktsveterinärerna att finansiera sin verksamhet med avgifter till den del kostnaderna inte täcks av det statliga anslaget. Detta finansiella krav tillsammans med kravet på jour innebär att antalet distriktsveterinärer måste vara så stort att rimliga arbetsvillkor kan ordnas vid alla veterinärstationer. Distriktsveterinärernas fackliga företrädare anger att organisationen behöver öka med 80–100 distriktsveterinärer jämfört med nuvarande dimensionering. Jordbruksverket menar att det skulle behövas ytterligare 40–50 distriktsveterinärer. Revisorerna menade att kraven på rimliga arbetsvillkor för veterinärkåren som helhet innebär att jourtjänstgöring behöver fördelas på många veterinärer.

Statens jordbruksverk ansvarar för myndighetsutövning där veterinär kompetens krävs. Det gäller bl.a. bekämpning av smittsamma djursjukdomar, tillsyn över veterinärer och statistik över djursjukdata. Verkets djuravdelning ansvarar för de myndighetsutövande arbetsuppgifterna och anlitar därvid både distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer. Revisorerna konstaterade att Jordbruksverket fördelat de offentliga uppdragen till veterinärer i huvudsak utifrån anställningsform.

Distriktsveterinärernas myndighetsutövande arbetsuppgifter utgjorde 2 procent av samtliga behandlingar 2001. Som följd av att distriktsveterinärernas arbetsuppgifter i huvudsak består av uppdragsverksamhet har deras opartiskhet i de myndighetsutövande arbetsuppgifterna ifrågasatts. En effekt av verkets dubbla roller uppges vara att veterinärer inte rapporterar in uppgifter om djurens sjukdomar och behandlingar till Jordbruksverkets djuravdelning i den utsträckning som de är skyldiga att göra. Privatpraktiserande veterinärer misstänker att verket använder uppgifterna för den egna uppdragsverksamheten.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Representanter för privatpraktiserande veterinärer uppger att de saknar förtroende för Jordbruksverkets tillsynsverksamhet. De misstror verkets möjligheter att utöva opartisk tillsyn och ifrågasätter den kombination av uppgifter som verket har i uppdrag att utföra. Jordbruksverket menar att djuravdelningen inte fattar några beslut som rör distriktsveterinärorganisationen. Di- striktsveterinäravdelningen har inte heller något inflytande över den myndighetsutövande verksamheten på djuravdelningen.

Privatpraktiserande veterinärer uppger att någon tillsyn från Jordbruksverket knappast förekommit. Jordbruksverket menar att verkets tillsyn i huvudsak är indirekt. Man utfärdar riktlinjer som vägledning för den tillsyn som länsveterinärerna ska utöva. Av länsstyrelsernas årsredovisningar för 2001 framgår att länsstyrelserna sammanlagt avsatte högst fyra årsarbetskrafter för tillsyn över veterinärer. Revisorerna konstaterade att var fjärde länsstyrelse över huvud taget inte bedrev någon tillsyn över veterinärer år 2001.

Veterinärers missnöje har lett till ofullständig rapportering till Jordbruksverkets databas om djursjukdomar. Veterinärer har haft svårt för att samarbeta om jourtjänstgöring och djurhälsoarbete. Veterinär kompetens har inte tillvaratagits, vilket enligt vissa veterinärer kan ha inverkat menligt på djurhälsan.

Revisorerna föreslog att regeringen utreder de närmare förutsättningarna för hur en avveckling av distriktsveterinärorganisationens statliga huvudmannaskap kan genomföras. Revisorerna föreslog därtill att regeringen tar initiativ till en översyn av länsveterinärernas arbetsuppgifter.

Remissinstansernas synpunkter

Remissinstanserna har delade meningar om revisorernas förslag att utreda förutsättningarna för att avveckla distriktsveterinärorganisationens statliga huvudmannaskap. En majoritet av remissinstanserna delar dock revisorernas förslag så till vida att man anser att en utredning är önskvärd för att komma till rätta med nuvarande brister i den veterinära organisationen och för att kunna utveckla den veterinära fältverksamheten.

De flesta remissinstanser tillstyrker revisorernas förslag när det gäller en samlad översyn av länsveterinärernas arbetsuppgifter.

Distriktsveterinärernas statliga huvudmannaskap

Statskontoret, Konkurrensverket, Länsstyrelsen i Skåne län, Konkurrensrådet, Svenska Djurhälsovården och Veterinärer i Sverige tillstyrker revisorernas förslag och menar liksom revisorerna att förutsättningarna för att avveckla distriktsveterinärorganisationens statliga huvudmannaskap bör utredas.

Statens jordbruksverk, Länsstyrelsen i Västerbottens län och Svenska Di- striktsveterinärföreningen avstyrker förslaget. Jordbruksverket anser att en avveckling av distriktsveterinärorganisationen inte är samhällsekonomiskt försvarbar. Statens utgifter skulle öka om också privatpraktiserande veterinärer skulle erhålla statligt stöd för resor och jour. Svenska Distriktsveterinärföreningen anser på liknande sätt att det vore ett stort misstag att spränga

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

sönder det effektivaste veterinära system som finns vad gäller djurskydd och	Fel! Okänt namn
smittskydd.	på
Veterinärer i Sverige anser däremot att djursjukvård inte bör bedrivas av	dokumentegenskap
statliga myndigheter. Myndigheter ska ägna sig åt myndighetsutövning och	.:Fel! Okänt namn
tillsyn. Man poängterar att de privatpraktiserande veterinärerna inte gör	på
anspråk på statliga bidrag. All veterinär beredskap ska bekostas av avnämar-	dokumentegenskap
na.	.
Länsstyrelserna i Stockholms län, Jämtlands län och Gävleborgs län av-
styrker revisorernas förslag, men menar att en utredning är nödvändig för att
lösa nuvarande problem.
Länsstyrelsen i Östergötland och Sveriges Veterinärförbund anser att den
veterinära verksamheten bör ses över förutsättningslöst och att utredningen
därför bör få ett öppet direktiv.
Sveriges Veterinärförbund och Statskontoret anser att även ett alternativ
med bolagisering av verksamheten bör utredas.
Svensk Mjölk och Lantbrukarnas riksförbund anser också att det finns
flera skäl att utreda distriktsveterinärorganisationen. En utredning bör få i
uppdrag att göra en översyn av nuvarande organisation samt föreslå alterna-
tiva lösningar till hur en ny organisation kan se ut.
Riksdagens ombudsmän (JO) har inget att erinra mot förslaget men anser
att det finns skäl till en mer genomgripande översyn av den veterinära verk-
samheten.
Olika ekonomiska villkor för veterinärer
Flertalet remissinstanser har uppfattningen att statligt bidrag till veterinär
verksamhet bör fördelas konkurrensneutralt.
Konkurrensverket och Konkurrensrådet framhåller att fördelningen av det
statliga anslaget är konkurrenssnedvridande. Sveriges Veterinärförbund anser
att det bör utredas hur det statliga stödet för jour i hela landet ska kunna
fördelas på ett mer konkurrensneutralt sätt.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anser att möjligheten för avlägset bo-
ende djurägare att i ökad omfattning anlita privatpraktiserande veterinärer för
beredskap och service med statligt stöd bör undersökas. Statens veterinärme-
dicinska anstalt (SVA) har inte några principiella invändningar mot att pri-
vatpraktiserande veterinärer uppbär statlig ersättning för jourtjänstgöring och
reseersättning till avlägset boende djurägare.
Hasse Höglund, leg. vet., anser att bidrag för veterinärresor till avlägset
boende djurägare även bör kunna utgå när en privatpraktiserande veterinär
gör resan. På liknande sätt bör ersättning vid jour kunna utgå till privatprakti-
serande veterinärer.
Svenska Djurhälsovården och Svensk Mjölk framhåller att intressekonflik-
ten mellan statliga och privata veterinärer har lett till parallella och konkurre-
rande veterinärgrupper, som inte samverkar om beredskap och jour. Motsätt-
ningarna har hämmat utvecklingen av djurhälsoarbetet, menar man. Lantbru-
karnas riksförbund (LRF) menar därtill att distriktsveterinärerna inte engage-
rar sig tillräckligt i djurhälsoarbete.
	5

Distriktsveterinärerna behandlar sällskapsdjur

Flera remissinstanser menar att statens ansvar för sällskapsdjur är otydligt och att det finns problem med att distriktsveterinärerna behandlar sällskapsdjur i allt större utsträckning. Några remissinstanser menar att utvecklingen beror på att lantbrukets djur blivit färre.

Konkurrensrådet framhåller att det är otillfredsställande av statsmakternas direktiv är otydliga vad gäller distriktsveterinärernas behandlingar av sällskapsdjur. Statsmakternas direktiv tolkas olika av Jordbruksverket och Sveriges Veterinärförbund.

Konkurrensverket anser att veterinärmarknaden för sällskapsdjur är en normal marknad. Tjänsterna ska finansieras genom priser. Konkurrensverket anser liksom Konkurrensrådet att resurserna inom veterinärverksamheten inte används effektivt.

Svenska Djurhälsovården anser att förhållandet att distriktsveterinärerna behandlar allt fler sällskapsdjur måste ses mot bakgrund av att lantbrukarna anser att distriktsveterinärerna inte engagerar sig tillräckligt i djurhälsovård för lantbrukets djur.

Veterinärer i Sverige anser att distriktsveterinärernas behandlingar av sällskapsdjur motverkar privata veterinärers arbete med smådjur.

Svenska Distriktsveterinärföreningen menar att lantbrukets djur inte räcker till för full sysselsättning. Detta medför att distriktsveterinärer även måste behandla sällskapsdjur. Statens jordbruksverk tror att distriktsveterinärer kommer att vilja behandla sällskapsdjur i ökad utsträckning de närmaste åren.

Jordbruksverkets dubbla roller

Flera remissinstanser instämmer i beskrivningen av Jordbruksverkets och distriktsveterinärernas dubbla roller. Jordbruksverket gör bedömningen att någon risk för sammanblandning av myndighetsuppgifter och veterinärverksamheten inte föreligger.

Länsstyrelsen i Östergötland anser att myndighetsuppgifter inom det veterinära området bör koncentreras till ett mindre antal veterinärer. Man anser också att det bör vara veterinärers kunskaper och erfarenheter som avgör vilka veterinärer Jordbruksverket utser som offentliga eller officiella veterinärer, inte anställningsförhållanden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län redovisar ett organisationsförslag med renodlade tillsynsveterinärer med ansvar för samtliga myndighetsuppgifter. Länsstyrelsen uppger sig vara beredd att ta på sig det regionala ansvaret för en sådan organisation.

Länsstyrelsen i Gävleborg föreslår att länsstyrelserna tar över tillsynen enligt mjölkdirektivet från distriktsveterinärerna. På så vis kommer man ifrån problemet med att distriktsveterinärer både utövar tillsyn och är behandlande veterinär.

Länsstyrelsen i Kalmar anser att Statens jordbruksverk utser distriktsveterinärer att utföra myndighetsutövande arbetsuppgifter även när privatpraktiserande veterinärer är lika eller t.o.m. mer kompetenta att utföra dem.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Svenska Djurhälsovården anser att Jordbruksverket måste ta större hänsyn till veterinärers kompetens när man utser veterinärer att delta i smittskyddsutredningar.

Konkurrensverket anser att statsmakterna bör koncentrera de statliga resurserna till att bevaka veterinärverksamheten samt utöva tillsyn.

Konkurrensrådet anser att det är särskilt problematiskt att den statliga distriktsveterinärorganisationen är placerad hos Jordbruksverket.

Veterinärer i Sverige uppger att man saknar förtroende för Jordbruksverket som tillsynsmyndighet.

Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) understryker nödvändigheten av ett statligt engagemang i djurskydd och smittskydd. SVA framhåller att veterinärväsendet måste ordnas så att staten försäkrar sig om att kunna styra verksamheten när så krävs. SVA poängterar emellertid att man inte tar ställning till det lämpliga i att distriktsveterinärer arbetar både som statstjänstemän och behandlande veterinärer.

Länsveterinärernas arbetsuppgifter

Merparten av remissinstanserna anser i likhet med revisorerna att en översyn av länsveterinärernas arbetsuppgifter behövs.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Svensk Mjölk anser att länsveterinärernas funktion i förhållande till andra statliga myndigheter, som Jordbruksverket och Livsmedelsverket, behöver förtydligas i en utredning.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Mjölk och Svenska Djurhälsovården anser att länsveterinärerna skulle kunna ha en tydligare roll. Länsveterinärerna skulle exempelvis kunna fördela reseersättningar vid veterinärresor till avlägset boende djurägare, ansvara för planering av veterinärers jourtjänstgöring och beredskap, få ett mer aktivt tillsynsansvar över veterinärer och följa upp djursjukdata. Svensk Mjölk anser därtill att översyn av länsveterinärernas arbetsuppgifter bör inbegripa en samlad översyn av den offentliga tillsynen inom veterinärväsendet.

Länsstyrelserna i Stockholms län, Östergötlands län, Kalmar län, Jämtlands län, Gävleborgs län och Skåne län anser det värdefullt med samlad översyn av länsveterinärernas arbetsuppgifter, som i stor utsträckning har förändrats de senaste åren.

Statens jordbruksverk menar att det inte finns några skäl mot en översyn av tillsynen inom veterinärväsendet.

Revisorernas överväganden och förslag

Veterinärers missnöje med statsmakternas sätt att utforma villkoren för statliga distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer kvarstår efter sju år med nuvarande veterinärorganisation. Statens jordbruksverk har på flera sätt försökt att komma till rätta med problemen, bl.a. genom att skilja distriktsveterinäravdelningen från verkets djuravdelning, som ansvarar för verkets myndighetsutövande uppgifter. Verket har också tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att lämna förslag till lösningar på flera av problemen. Gruppen skulle bl.a. lämna förslag till joursamverkan mellan veterinärer,

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

fastställa omfattningen av distriktsveterinärernas arbete med sällskapsdjur	Fel! Okänt namn
och ge förslag till service till avlägset boende djurägare. Arbetsgruppen	på
konstaterade i sin slutrapport i september 2002 att man inte funnit några	dokumentegenskap
lösningar på problemen. Jordbruksverket har således känt till problemen,	.:Fel! Okänt namn
men har inte lyckats komma till rätta med dem. Det uppdrag som Statens	på
jordbruksverk har sedan februari 2003 innebär att verket på nytt ska ta itu	dokumentegenskap
med frågor som rör marknaden för veterinära tjänster.	.
Revisorerna gör bedömningen att nuvarande jourkrav, som enbart omfattar
distriktsveterinärerna, inte är ett effektivt sätt att använda landets veterinära
resurser. Ju fler veterinärer som delar på jouren, desto bättre arbetsvillkor
kan skapas för veterinärkåren som helhet. Konkurrensverket och Konkur-
rensrådet har ansett att nuvarande fördelning av det statliga bidraget är kon-
kurrenssnedvridande. Det är därför angeläget att finna lösningar som medger
en konkurrensneutral fördelning av det statliga bidraget för upprätthållande
av jour och beredskap. Revisorerna ser inga hinder för att även privatprakti-
serande veterinärer erhåller statlig reseersättning till veterinärförrättningar
hos avlägset boende djurägare. En konkurrensneutral fördelning av det stat-
liga bidraget skulle dessutom gynna samarbetet mellan olika veterinärkatego-
rier.
En fortsatt utveckling mot färre lantbruksdjur kan leda till att motsättning-
arna mellan veterinärgrupperna accentueras eftersom distriktsveterinärerna
då kommer att behandla sällskapsdjur i allt större utsträckning. Privatprakti-
serande veterinärer ifrågasätter utvecklingen och menar att behandlingar av
sällskapsdjur inte primärt är en uppgift för staten. Jordbruksverket uppger att
fler distriktsveterinärer behöver anställas för att skapa goda arbetsvillkor för
veterinärerna. Kravet på rikstäckande jour och goda arbetsvillkor har medfört
att när lantbruksdjuren blivit färre har de statliga veterinärerna behandlat
sällskapsdjur i större utsträckning.
Flera remissinstanser, däribland Länsstyrelsen i Gävleborg och Lantbru-
karnas riksförbund (LRF), har uppfattningen att länsveterinärernas arbets-
uppgifter skulle kunna omfatta flera av de myndighetsutövande arbetsuppgif-
ter som utförs av Jordbruksverkets distriktsveterinärer. På så vis skulle man
komma ifrån problemet med att distriktsveterinärerna har dubbla roller; som
myndighetsutövare och praktiserande veterinärer. Det råder därtill osäkerhet
kring vilka uppgifter och vilket ansvar länsveterinärerna egentligen ska ha.
Flera länsstyrelser har uppgivit i sina årsredovisningar att någon tillsyn över
veterinärer inte bedrevs under 2001. Revisorerna menar att det finns behov
av en översyn av länsveterinärernas arbetsuppgifter. Arbetsuppgifterna
hänger nära samman med frågorna om Jordbruksverkets och distriktsveteri-
närernas myndighetsutövande arbetsuppgifter.
Revisorerna har inte funnit några särskilda skäl som talar för att distrikts-
veterinärernas verksamhet ska bedrivas i myndighetsform eller med statligt
huvudmannaskap. Vissa remissinstanser, bl.a. Statens veterinärmedicinska
anstalt, Länsstyrelserna i Jämtlands och Gävleborgs län, har dock menat att
nuvarande organisation innebär att frågor om djurskydd och smittskydd tas
om hand på ett effektiv sätt. Den utredning som revisorerna har föreslagit bör
enligt flera remissinstanser utvidgas så att alternativa organisationslösningar
prövas förutsättningslöst.	8

Revisorerna föreslår att regeringen tillsätter en oberoende utredning med	Fel! Okänt namn
uppdrag att lösa problemen med fördelningen av det statliga bidraget, statens	på
ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller. Utredningen	dokumentegenskap
bör lämna förslag till alternativa organisatoriska lösningar för den fältveteri-	.:Fel! Okänt namn
nära verksamheten. Därtill bör utredningen lämna förslag till hur behovet av	på
veterinär kompetens för myndighetsutövande uppgifter samt beredskap mot	dokumentegenskap
smittsamma djursjukdomar inom det veterinära området kan tillgodoses i	.
hela landet. Det innebär att även länsveterinärernas arbetsuppgifter bör ses
över. Utredningen bör också få i uppdrag att lämna förslag till hur tillsynen
över veterinär yrkesutövning kan utformas.

2.2 Djursjukdata

Rapporten

Informationen om djursjukdomar, vilka behandlingar djuren har genomgått och vilka mediciner som har skrivits ut är ofullständig. Det finns flera förklaringar till att rapporteringen till och uppgifterna i Jordbruksverkets djursjukdatabas har varit ofullständiga. Jordbruksverket har menat att veterinärer inte följer de bestämmelser om rapportering som verket har fastställt. Representanter för privatpraktiserande veterinärer har uppgett att en av orsakerna till bristerna i inrapporteringen är att det finns motstånd bland privatpraktiserande veterinärer mot att lämna ut uppgifter om sina kunder till sin främsta konkurrent, Jordbruksverket. Dessa veterinärer befarar att verket kan använda uppgifterna för att gynna sin egen uppdragsverksamhet.

Jordbruksverket framhåller att uppdragsverksamheten är organisatoriskt skild från den myndighetsutövning som statistikinsamlingen innebär.

Vissa veterinärer anser att statistiken har blivit oanvändbar till följd av att Jordbruksverket inte har tagit hand om inrapporterade uppgifter. De menar också att Jordbruksverket inte har vidtagit åtgärder för att komma till rätta med den bristande inrapporteringen. Verket saknar dock möjligheter att vidta sanktioner mot de veterinärer som underlåter att rapportera eller lämnar ofullständiga uppgifter.

Brister i djursjukdata får konsekvenser för användare av uppgifterna och på sikt för djurens hälsa. Med mera tillförlitliga uppgifter om behandlingar och medicinering skulle förebyggande insatser kunna planeras och organiseras på ett bättre sätt.

Revisorerna föreslog att regeringen ger en oberoende utredare i uppdrag att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och vad de har inneburit för statistikens användbarhet.

Remissinstansernas synpunkter

Remissinstanserna delar i stor utsträckning revisorernas uppfattning om
problemen med djursjukdata. De flesta remissinstanser tillstyrker revisorer-
nas förslag.
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Mjölk och Sveriges Veterinär-
förbund anser att det är av yttersta vikt att rapporteringen till djursjukdata	9

fungerar. Säker statistik om läkemedelsanvändning och sjukdomar är av stor	Fel! Okänt namn
betydelse för djurhälsovården, för avel och inom forskning för bättre djur-	på
hälsa. Svensk Mjölk anger att en fjärdedel av uppgifterna i djursjukdata	dokumentegenskap
fortfarande inte går att använda för exempelvis avelsarbete för friskare kor.	.:Fel! Okänt namn
Svenska Djurhälsovården befarar att Sverige i internationella sammanhang	på
tappar sin trovärdighet om man inte kan uppvisa tillförlitliga uppgifter om	dokumentegenskap
sjukdomar och medicinering. Svenska Djurhälsovården uppger att brister i	.
inrapporteringen förekommer hos såväl privatpraktiserande veterinärer som
distriktsveterinärer.
Länsstyrelserna i Östergötlands län, Kalmar län och Skåne län påpekar att
länsveterinärernas uppdrag att följa rapporteringen av djursjukdata inte har
kunnat uppfyllas, eftersom det inte har funnits några möjligheter för länsve-
terinärerna att avgöra i vilken utsträckning olika veterinärer rapporterar.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att det är viktigt med ett tyd-
ligt utformat uppdrag till länsveterinärerna när det gäller tillsynen över vete-
rinärers rapportering och utvecklingen inom djurhälsoområdet.
Veterinärer i Sverige uppger att man har mycket god kännedom om Jord-
bruksverkets lokaler. Det är enligt organisationen mycket enkelt för di-
striktsveterinärerna att ta del av de uppgifter som privatpraktiserande veteri-
närer rapporterar till verkets djuravdelning.
Länsstyrelsen i Stockholms län och Sveriges Veterinärförbund anser att en
utredare även bör få i uppdrag att komma med förslag till hur eventuella
brister i inrapporteringen ska kunna åtgärdas.
Svensk Mjölk och Svenska Djurhälsovården framhåller att näringens krav
på kvalitetssäkrad statistik måste tas i beaktande. Det måste t.ex. finnas ruti-
ner för att rätta uppgifter till djursjukdata samt möjligheter att spåra behand-
lingar och läkemedelsanvändning per djur, djurbesättning och veterinär.
Jordbruksverkets uppfattning är att inrapportering och kvalitet har förbätt-
rats det senaste året. Jordbruksverket påpekar att det inte finns några författ-
ningsenliga sanktioner mot veterinärer som inte rapporterar i enlighet med
gällande regler.

Revisorernas överväganden och förslag

Revisorerna bedömer att de svenska djurens hälsa kan ha påverkats menligt av den misstro som finns hos många veterinärer. Det har lett till att vissa veterinärer inte rapporterar djurens sjukdomar och behandlingar till Jordbruksverkets djursjukdatabas. Förebyggande insatser hade sannolikt kunnat planeras och organiseras på ett bättre sätt om uppgifterna om behandlingar och medicinering hade varit tillförlitliga.

Flera år har gått utan att Jordbruksverket lyckats komma till rätta med problemen. Det finns därtill motstridiga uppgifter om i vilken mån olika veterinärer faktiskt rapporterar. Svensk Mjölk och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) instämmer i uppfattningen att inrapporteringen och kvaliteten i uppgifterna har förbättrats under senare år. Flera remissinstanser, däribland Svensk Mjölk, LRF och Länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län menar att det likväl kvarstår problem att lösa.

En anledning till att rapporteringen inte har fungerat tillfredsställande kan	Fel! Okänt namn
vara att Jordbruksverket inte har haft möjligheter att vidta sanktioner gente-	på
mot de veterinärer som inte rapporterar i enlighet med regelverket. Förbätt-	dokumentegenskap
ringar i inrapportering av uppgifter har främst varit beroende av veterinärer-	.:Fel! Okänt namn
na själva och av länsveterinärernas främjande insatser.	på
Länsveterinärer uppger att de inte har praktiska möjligheter att fullfölja det	dokumentegenskap
uppdrag som de har fått av regeringen, som innebär att de aktivt ska främja	.
och följa upp inrapporteringen av djursjukdata. De menar att det inte finns
några möjligheter för dem att avgöra i vilken utsträckning olika veterinärer
rapporterar.
Revisorerna anser att det är angeläget att snabbt komma till rätta med in-
rapporteringen till djursjukdata och uppgifternas användbarhet. Tillförlitliga
uppgifter över djurens läkemedelsanvändning och djurens sjukdomar är
viktigt för både människors och djurens hälsa.
Revisorerna föreslår att regeringen ger en oberoende utredning i uppdrag
att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och
vad bristerna har inneburit för statistikens användbarhet. Länsstyrelsen i
Stockholms län och Sveriges Veterinärförbund har framhållit att utredningen
även bör få i uppdrag att komma med förslag till hur bristerna kan åtgärdas
och hur man kan åstadkomma en fullständig rapportering från alla veterinä-
rer. Svensk Mjölk och Svenska Djurhälsovården har framhållit att utredning-
en om djursjukdata bör beakta behovet av kvalitetssäkrad statistik samt öp-
pen och kvalitetssäkrad dokumentation av det veterinära arbetet som gör det
möjligt att spåra behandlingar och läkemedelsanvändning. Även dessa frågor
bör enligt revisorernas mening omfattas av den föreslagna utredningen.

3 Revisorernas förslag

Med hänvisning till vad som framförts under revisorernas överväganden och förslag föreslår Riksdagens revisorer att riksdagen fattar följande beslut.

Distriktsveterinärorganisationen och länsveterinärerna

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt 2.1 om Distriktsveterinärorganisationen och länsveterinärernas arbetsuppgifter.

Djursjukdata

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad Riksdagens revisorer anfört i avsnitt 2.2 om Djursjukdata.

Detta ärende har avgjorts av revisorerna i plenum. I beslutet har deltagit	Fel! Okänt namn
revisorerna Ingemar Josefsson (s), Anders G Högmark (m), Per Rosengren	på
(v), Anita Jönsson (s), Gunnar Andrén (fp), Agneta Lundberg (s), Kenneth	dokumentegenskap
Lantz (kd), Bengt Silfverstrand (s), Conny Öhman (s), Ann-Marie Fager-	.:Fel! Okänt namn
ström (s) och Lennart Hedquist (m).	på
	dokumentegenskap
	.
Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit kanslichefen Åke
Dahlberg och utredningschefen Karin Brunsson (föredragande). Revisionsdi-
rektören Jessica Bylund har ansvarat för ärendets beredning.
Stockholm den 27 mars 2003
På Riksdagens revisorers vägnar

Ingemar Josefsson

Karin Brunsson

Rapport 2002/03:4

Villkoren för veterinär verksamhet

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

RIKSDAGENS REVISORER · 100 12 STOCKHOLM · TEL 08-786 40 00 · FAX 08-786 61 88

www.riksdagen.se/rr

Förord

Riksdagens revisorer har på eget initiativ granskat veterinärväsendet och de villkor som olika veterinärgrupper arbetar under. Rapporten är ett delprojekt i en större granskning benämnd Myndigheter på marknaden (förstudie 2001/02:9). Det centrala i granskningen är en jämförelse av de villkor som fältveterinärer har beroende på om de är anställda av Jordbruksverket eller arbetar som privatpraktiserande veterinärer.

Granskningen har beretts i revisorernas tredje avdelning. I tredje avdelningen ingår Anders G Högmark, ordf. (m), Anita Jönsson v. ordf. (s), Kenneth Lantz (kd), Conny Öhman (s), Ingvar Eriksson (m), Ann-Kristine Jo- hansson (s), Ann-Marie Fagerström (s) och Marie Engström (v).

Arbetet med granskningen vid revisorernas kansli har i första hand utförts av Jessica Bylund, revisionsdirektör. Telefonintervjuer med lantbrukare har gjorts av praktikanten Carl Öhman. En intern referensgrupp inom kansliet har bidragit med synpunkter. Utredningschefen Karin Brunsson och kanslichefen Åke Dahlberg har också medverkat i granskningen.

Rapporten är beslutad av revisorerna i plenum den 14 november 2002. Rapporten sänds nu på remiss till berörda myndigheter och andra organisationer.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Sammanfattning

Efterfrågan på veterinärtjänster för lantbrukets djur har minskat de senaste åren. Samtidigt har efterfrågan på veterinärtjänster för sällskapsdjur ökat.

År 2001 fanns det ca 1 900 yrkesverksamma veterinärer i Sverige. Av dessa var 320 distriktsveterinärer anställda av Jordbruksverket, 110 privatpraktiserade på lantbrukets djur och 350 privatpraktiserade på sällskapsdjur och hästar. Övriga veterinärer var anställda i huvudsak av djursjukhus, inom offentlig administration eller livsmedels- och läkemedelsföretag.

Sedan Jordbruksverkets omorganisation av distriktsveterinärorganisationen 1995 har veterinärer varit missnöjda med statsmakternas sätt att utforma villkoren för statliga distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer. Missnöjet har bl.a. lett till ofullständig rapportering till Jordbruksverkets databas om djursjukdomar och de behandlingar djuren har genomgått. Det innebär att uppgifter om behandlingar, diagnoser och läkemedelsanvändning har varit ofullständiga. Missnöjet med villkoren har försvårat för veterinärgrupperna att samarbeta om jourtjänstgöring och djurhälsoarbete. Det har lett till sämre arbetsmiljö för veterinärer. De veterinära resurserna för djurhälsovård har inte tillvaratagits på ett effektivt sätt.

De ekonomiska förutsättningarna för Jordbruksverkets distriktsveterinärer skiljer sig från dem som gäller för privatpraktiserande veterinärer. Distriktsveterinärorganisationen får ett statligt bidrag för sin uppdragsverksamhet. För år 2002 uppgår bidraget till 87,5 miljoner kronor. Pengarna används bl.a. till personal och utbildning. Omkring 6,5 miljoner kronor används för att reducera distriktsveterinärernas avgifter vid långa veterinärresor.

Distriktsveterinärerna ska upprätthålla jour i hela landet dygnet runt för i första hand lantbrukets djur. Även privatpraktiserande veterinärer upprätthåller dock jour och gör långa resor. Distriktsveterinärorganisationen upprätthåller även nationell beredskap mot smittsamma djursjukdomar.

De arbetsuppgifter som utförs av statliga distriktsveterinärer avviker inte från de uppgifter som utförs av privatpraktiserande veterinärer. Samtliga veterinärer har skyldighet att fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. För alla veterinärer gäller skyldigheten att göra en undersökning och fastställa sjukdomens art vid misstanke om smittsam djursjukdom samt att skyndsamt underrätta Statens jordbruksverk och berörd länsstyrelse. Därutöver är samtliga veterinärer skyldiga att anmäla fall där djur inte hålls eller sköts i enlighet med djurskyddslagen. Alla veterinärer – även privatpraktiserande veterinärer – utför myndighetsutövande uppgifter på uppdrag av Jordbruksverket.

De statliga distriktsveterinärerna behandlar i allt större utsträckning sällskapsdjur. Av alla behandlingar år 2001 gällde 42 procent, 266 000 behandlingar, sällskapsdjur. Ett skäl är att efterfrågan på veterinärtjänster på lantbrukets djur har minskat. Ett annat skäl är distriktsveterinärernas skyldighet att upprätthålla jour innebär att distriktsveterinärorganisationen måste be-

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

mannas med tillräckligt många distriktsveterinärer för att godtagbara arbets-	Fel! Okänt namn
villkor ska kunna skapas.	på
Det finns enligt revisorernas mening inga särskilda skäl som talar för att	dokumentegenskap
distriktsveterinärernas arbetsuppgifter bedrivs i myndighetsform eller med ett	.:Fel! Okänt namn
statlig huvudmannaskap.	på
Revisorerna föreslår att regeringen utreder de närmare förutsättningarna	dokumentegenskap
för hur en avveckling av distriktsveterinärorganisationens statliga huvud-	.
mannaskap kan genomföras.	Bilaga 1
Med ett ändrat huvudmannaskap kan alla veterinärer behandla både lant-
bruksdjur och sällskapsdjur utan att det ifrågasätts. Därtill blir Jordbruksver-
kets uppgifter tydligare. Verkets tillsyn över veterinärerna kan skärpas och
förtroendet för tillsynen öka. Även i fortsättningen behövs tillgång till veteri-
närer i hela landet och veterinär beredskap mot smittsamma djursjukdomar.
Revisorerna menar att det även fortsättningsvis bör vara en uppgift för Jord-
bruksverket – eller någon annan statlig myndighet – att se till att tillgången
till veterinärer är god och att beredskap finns.
Länsstyrelserna avsatte sammanlagt år 2001 högst fyra årsarbetskrafter för
tillsyn över veterinärer. Var fjärde länsstyrelse deklarerade att någon tillsyn
inte hade utövats.
Revisorerna föreslår att regeringen tar initiativ till en samlad översyn av
länsveterinärernas arbetsuppgifter.
Det finns flera förklaringar till att Jordbruksverkets uppgifter om djursjuk-
data har varit ofullständig. En del av problemen hänförs till Jordbruksverkets
hantering av uppgifterna.
Revisorerna föreslår att regeringen ger en oberoende utredare i uppdrag att
redovisa hur omfattande bristerna är, vad de beror på och vad bristerna har
inneburit för statistikens användbarhet.

1 Minskad och ökad efterfrågan på veterinärtjänster

Den samstämmiga bedömningen bland personer som har intervjuats under granskningen är att efterfrågan på veterinärtjänster för lantbrukets djur har minskat under senare år. Samtidigt har efterfrågan på veterinärtjänster för sällskapsdjur ökat.

1.1 Färre lantbruksdjur

Tabellen nedan visar att antalet nötkreatur minskade med 93 300 vilket motsvarar 5,2 procent mellan 1995 och 2000. Antalet får och svin minskade under samma period med närmare 30 000 respektive 400 000. Det motsvarar en minskning med 6,5 respektive 17,1 procent. Sammantaget innebär detta en minskning med drygt 518 000 nötkreatur, får och svin. Även antalet höns och kycklingar minskade mellan 1995 och 2000. Minskningen var 588 000 djur vilket motsvarar 7,4 procent.

Antal nötkreatur, får, svin samt höns och kycklingar

	Nötkreatur	Får	Svin	Höns och kycklingar
1995	1 777 100	461 800	2 313 200	7 911 779
1998	1 738 500	421 200	2 286 000	7 516 400
2000	1 683 800	431 900	1 917 900	7 323 700
Förändring
1995–2000	- 93 300	- 29 900	-395 300	- 588 079

Källa: Lantbruksregistret, Jordbruksverket och SCB

Utvecklingen av antalet djur är dock inte densamma i hela landet. Det finns regionala skillnader. I några områden, exempelvis Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län, har antalet lantbruksdjur ökat under perioden. De största minskningarna finns i Skåne, Västra Götaland och Södermanland. Kartan nedan visar utvecklingen av nötkreatur i olika län mellan åren 1994 och 2000.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Förändringen av antalet nötkreatur i olika län mellan åren 1994 och 2000

Antal nötkreatur per län

350 000

150 000

1994 2000

Källa: Lantbruksregistret, Jordbruksverket och SCB

Utvecklingen av lantbruksdjur i landet indikerar att efterfrågan på veterinärtjänster för lantbrukets djur minskar.

Men behovet av veterinärtjänster för lantbrukets djur kan inte endast bedömas utifrån antalet djur. Nya regler, bekämpningsprogram och ökade insatser för djurhälsovård kan ha betydelse för efterfrågan på veterinärer. En ökad omsorg om djurbestånden kan bidra till att efterfrågan på veterinärtjänster minskar i långsammare takt än antalet djur. De intervjuade veterinärerna menar också att efterfrågan på akut djursjukvård visserligen har minskat men att en ökad efterfrågan på djurhälsovård till viss del har motverkat nedgången. En samstämmig uppfattning är dock att efterfrågan på veterinärtjänster på lantbrukets djur sammantaget har minskat de senaste åren.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

1.2 Fler sällskapsdjur?

Det finns ingen tillförlitlig statistik över hur många sällskapsdjur det finns i Sverige. Från den 1 januari 2001 är det dock obligatoriskt att ID-märka sin hund och registrera sitt ägarskap hos Svenska Kennelklubben, som ansvarar för driften av registret. Den obligatoriska märkningen gäller dock endast hundar som är födda efter den 1 januari 1997. För närvarande finns det ca 500 000 registrerade hundar. Svenska Kennelklubben uppskattar antalet hundar i landet till ca 800 000. Kennelklubben har även 120 000 katter registrerade men anser inte att det är en rättvisande uppgift. Kennelklubben menar att det är mycket svårt att uppskatta hur många katter det finns i landet. Inte heller vill man uttala sig om antalet ökar eller minskar.

Det finns inte heller någon tillförlitlig statistik över antalet hästar. Statistiska centralbyrån (SCB) har enbart statistik över hästar som används inom jordbruket eller som är installade hos jordbruk. Statistiken visar att antalet sådana hästar ökade med 15 procent mellan 1991 och 2000, från 76 800 hästar till 88 600 hästar. För några år sedan försökte SCB fastställa hur stor andel av Sveriges hästar som omfattades av statistiken. Man använde sig bl.a. av information från länsveterinärerna, vilket resulterade i en uppskattning att statistiken gällde ca en tredjedel av alla hästar i landet. Om denna uppskattning är riktig skulle det finnas omkring 267 000 hästar i landet. Att statistiken är otillförlitlig visas av att Jordbruksverket på sin hemsida uppger att det finns drygt 200 000 hästar i landet, medan Statens veterinärmedicinska anstalt uppger att det finns ca 300 000 hästar (Jordbruksverket 2002a, Statens veterinärmedicinska anstalt 2002).

Det finns ingen statistik över andra sällskapsdjur som fåglar, fiskar, ormar eller ödlor.

Obefintlig eller otillräcklig djurstatistik bidrar till att det blir svårt att bedöma hur efterfrågan på veterinärer för sällskapsdjur förändras. De som har intervjuats under granskningen har dock menat att efterfrågan på veterinärtjänster för sällskapsdjur har ökat de senaste åren. De bedömer också att efterfrågan kommer att öka i framtiden. Detta förklaras av att djurägare visar stort intresse för sina sällskapsdjur och är villiga att satsa resurser på veterinärbehandlingar.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

2 Djurens behov av sjukvård och hälsovård

När djur blir allvarligt sjuka, skadas eller har behov av förebyggande vård, t.ex. vaccination, behöver de hjälp av veterinärer. I djurskyddslagen (1998:534) anges att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Där anges också att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Av djurskyddslagen framgår vidare att ett sjukt eller skadat djur snarast ska ges nödvändig vård, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart. Veterinärer ska anlitas när operativa ingrepp på eller injektioner till djur blir nödvändiga. Veterinärer ska också anlitas vid behandlingar när det gäller att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller skada hos ett djur. Genom bl.a. dessa bestämmelser definierar statsmakterna utgångspunkterna för veterinär yrkesutövning.

Det är djurägaren som ansvarar för att de egna djuren får nödvändig vård. Djurägare ska också se till att djur vid behov avlivas. Eftersom djur ska skyddas mot sjukdom och onödigt lidande är det viktigt med tillgång till veterinärer. Ägare till sällskapsdjur har ofta möjlighet att resa med sitt djur till en veterinärklinik eller ett djursjukhus, medan ägare av lantbruksdjur eller hästar vanligen måste be veterinärerna besöka gården. Det innebär att sällskapsdjurägare och ägare av lantbruksdjur och hästar har olika möjligheter att välja veterinär. Lantbrukaren och hästägaren måste i större utsträckning förlita sig till veterinärer som finns i närbelägna orter. Veterinärer som besöker djur på gårdarna brukar kallas fältveterinärer.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

2.1 Djurhälsa

Både Statens veterinärmedicinska anstalt och Statens jordbruksverk anger att hälsan bland de svenska djuren är god. Myndigheterna anger att Sverige har en internationellt erkänd god djurhälsa. Hälsoläget för nötkreatur uppges vara mycket gott med internationella mått, trots att massvaccinering av nötkreatur inte förekommer och att antibiotikaanvändningen är låg. En viktig förklaring anges vara de förebyggande insatserna för bättre djurhälsa. Infektionssjukdomar som är vanliga i Europa finns inte bland svenska djur, vilket förklaras av effektiv kontroll och bekämpning. Sverige har också förskonats från större utbrott av smittsamma djursjukdomar.

De indikatorer som används för att visa att djuren i Sverige mår bra är utvecklingen av antalet sjukdomsanmärkningar för olika djurslag och antalet konstaterade fall av smittsamma djursjukdomar. Jordbruksverket följer upp utvecklingen av sjukdomar med hjälp av djursjukdata i datasystemet Vet@. Alla veterinärer ska rapportera sin kliniska verksamhet till detta system. Jordbruksverket uppger i sin årsredovisning för 2001 att sjukdomsanmärkningarna för svin har minskat och att antalet anmärkningar för mjölkkor är oförändrat. Jordbruksverket för även statistik över antalet fall av smittsamma djursjukdomar.

2.2 Djurhälsovård

Djurhälsovård omfattar alla insatser som syftar till att förbättra djurhälsan och minska riskerna för att djuren blir sjuka. Det kan gälla att ge djuren rätt foder, vaccinationer, skötsel och omvårdnad samt avel.

Flera veterinärer har under granskningen förklarat att veterinäryrket har ändrat inriktning. Från att tidigare i första hand ha handlat om sjukvård har arbetet kommit att alltmer inriktas på hälsovård. Det förklaras av ett ökat intresse från konsumenterna vad gäller livsmedelssäkerhet och djurens välbefinnande. Flera veterinärer har också pekat på att det i djurskyddslagen (1998:534) anges att djur ska skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Med skyddas mot sjukdom avses förebyggande insatser medan onödigt lidande gäller sjukvård i första hand. Alla kliniskt verksamma veterinärer jobbar i mer eller mindre utsträckning med djurhälsovård.

Det finns också företag och organisationer som har inriktat sitt arbete på främst djurhälsovård. Djurhälsoveterinärerna samarbetar med de ordinarie veterinärerna på gårdarna.

Ett exempel är företaget Svenska Djurhälsovården. Hos Svenska Djurhälsovården finns ett trettiotal anställda veterinärer som har specialiserat sig på något av djurslagen gris, får eller slaktnöt. Dessa veterinärers arbete går ut på att spåra, åtgärda och förebygga hälsostörningar hos djuren. Det kan handla om att ge råd om foderhygien, uppfödning, vaccinering, om att förbättra ventilationen eller ge råd i avelsfrågor. Målet är att förebygga sjukdomar och därmed minska antalet akut sjuka djur. Arbetsuppgifterna kan också bestå av att utreda sjukdomar bland djurbesättningar eller att kontrollera att djurbesättningar är fria från vissa smittämnen. Svenska Djurhälsovården är även huvudman för några officiella kontrollprogram med stöd av lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. Svenska Djurhälsovårdens veterinärer anlitas inte när ett enstaka djur har insjuknat.

Ett exempel på en organisation som huvudsakligen arbetar med djurhälsovård är Svensk Mjölk och dess 11 ägarföreningar som ägs av lantbrukarna gemensamt. Vid Svensk Mjölk finns ca 130 anställda och av dessa är ca 10 veterinärer och experter på bl.a. juverhälsa, klövhälsa, fertilitet och avel. Svensk Mjölk har utarbetat bl.a. nöthälsoprogrammet FRISKKO. FRISKKO bygger på samarbete mellan husdjursföreningarnas anställda veterinärer och rådgivare, lantbrukarna och de veterinärer som dessa vanligen anlitar. En lantbrukare som är med i FRISKKO får ett eller flera besök varje år av djurhälsoveterinären och den ordinarie praktiserande veterinären. Då går man igenom djurhållningen, hälsonyckeltal och journalför all sjuklighet. Man värderar också sjukligheten i ekonomiska termer och utformar rådgivningsbrev. Tanken med FRISKKO är att det förebyggande arbetet ska ge ökad lönsamhet genom minskade kostnader.

Enligt Svensk Mjölk består kostnaderna i samband med att en ko blir sjuk inte enbart av kostnader för behandling. Veterinär- och medicinkostnader beräknas utgöra endast 15 procent. Övriga kostnader kommer bl.a. från minskad mjölkavkastning och försämrad mjölkkvalitet. I en utvärdering av de första 41 besättningar som deltagit i FRISKKO framkom att det redan under första året är lönsamt för lantbrukarna att delta i projektet (Svensk Mjölk 2001). Svensk Mjölk framhåller att den sänkta sjukligheten minskat användningen av antibiotika med en fjärdedel.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

3 Veterinärerna

Endast den som är legitimerad, eller har tillfällig behörighet, har rätt att utöva veterinäryrket. En person som har avlagt veterinärexamen i Sverige, i ett annat EES-land eller har en utländsk examen som kompletterats med föreskriven efterutbildning legitimeras som veterinär efter ansökan hos Statens jordbruksverk. Jordbruksverket är också den myndighet som utfärdar legitimationen. (Lag 1994:844 om behörighet att utöva veterinäryrket).

Veterinärer utbildas vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Veterinärexamen uppnås efter fullgjorda kurser om sammanlagt 220 högskolepoäng, vilket motsvarar fem och ett halvt års heltidsstudier. Hösten 2002 finns det 72 utbildningsplatser till veterinärprogrammet. De senaste fem åren har 311 personer avlagt veterinärexamen, motsvarande i genomsnitt ca 62 nyutexaminerade veterinärer per år.

Enligt Statens jordbruksverk och Sveriges Veterinärförbund råder det brist på veterinärer. Jordbruksverket uppger att de senaste årens brist har tilltagit och att situationen har förvärrats ytterligare under 2002. Orsaken anges vara att det finns alltför få utbildningsplatser och att för få veterinärer därmed examineras. Rekrytering av veterinärer från Norge och Danmark har löst de akuta problemen. (Jordbruksverket 2002b).

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

3.1 Veterinärers ansvar

Enligt lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket ska en veterinär fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Av den allmänna veterinärinstruktionen (1971:810) framgår att en veterinär oavsett anställningsform ska föra journal samt förskriva och tillhandahålla läkemedel enligt föreskrifter som Jordbruksverket eller Livsmedelsverket meddelar. Vid utfärdande av intyg eller utlåtande ska en veterinär visa synnerlig omsorg och noggrannhet.

En veterinär ska också anmäla och rapportera misstänkta eller inträffade fall av smittsamma djursjukdomar och allmänfarliga sjukdomar till länsstyrelsen och Jordbruksverket. Med allmänfarliga sjukdomar menas sjukdomar som utgör ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller kan medföra stora ekonomiska förluster. De regleras i epizootilagen (1999:657) och zoonoslagen (1999:658). Med epizootiska sjukdomar menas sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människor. Zoonoser är sjukdomar och smittämnen, som bakterier, virus och parasiter, som kan överföras från djur till människor. En veterinär som misstänker en smittsam och allmänfarlig sjukdom ska enligt lag omedelbart göra en undersökning för att fastställa sjukdomens art, göra det som är nödvändigt för att undvika att smitta sprids samt skyndsamt meddela berörd länsstyrelse och Jordbruksverket.

Därutöver är alla veterinärer skyldiga att anmäla fall där djur inte hålls eller sköts i enlighet med bestämmelserna i djurskyddslagen. Denna skyldighet utvidgades av regeringen i april 2002 till att omfatta alla veterinärer oavsett arbetsgivare (förordning 1971:810 om allmän veterinärinstruktion). Dessförinnan hade endast distriktsveterinärer, som är statligt anställda, sådan anmäl-

ningsskyldighet. Det innebär att alla veterinärer numera, oavsett arbetsgivare, har samma skyldigheter.

3.2 Antalet veterinärer och var de arbetar

Många veterinärer arbetar både med sällskapsdjur och med lantbrukets djur. Det finns också veterinärer som har valt att endast arbeta med lantbruksdjur eller endast med sällskapsdjur. Av tradition delas veterinärtjänster upp mellan lantbruksdjur och sällskapsdjur. De flesta djur kan räknas till endera gruppen.

Enligt uppskattningar av Sveriges Veterinärförbund fanns det ca 1 900 yrkesverksamma veterinärer i Sverige 2001. Av dessa var ca 320 distriktsveterinärer anställda av Jordbruksverket, 110 privatpraktiserande på i huvudsak lantbrukets djur och 350 privatpraktiserande på sällskapsdjur och hästar. Därutöver fanns ca 365 veterinärer inom offentlig administration, bl.a. på länsstyrelserna, Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt. På djursjukhusen fanns ca 430 anställda veterinärer. Omkring 160 veterinärer hade annan privat anställning och arbetade t.ex. på livsmedels- eller läkemedelsföretag eller som djurhälsoveterinärer inom näringens organisationer. Vid slakterierna fanns ca 85 besiktningsveterinärer. Statistiken innefattar veterinärer som arbetar deltid, visstidsanställda veterinärer och vikarier. Veterinärförbundet framhåller att denna statistik ska ses som en ungefärlig uppskattning om var de yrkesverksamma veterinärerna arbetade.

Veterinärer inom olika yrkesområden 2001

Veterinärer	Antal

Jordbruksverkets distriktsveterinärer	320
Privatpraktiserande veterinärer; i huvudsak lantbrukets djur	110
Privatpraktiserande veterinärer; smådjur och häst	350
Anställda veterinärer vid djursjukhus	430
Övriga privatanställda veterinärer; näringens organisationer,
livsmedels- och läkemedelsföretag	160
Offentlig administration	120
Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinär-
medicinska anstalt	245
Besiktningsveterinärer	85
Övriga	80
Summa	1 900

Källa: Sveriges Veterinärförbund

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

3.3 Veterinäryrket
En veterinär som vill arbeta kliniskt kan välja mellan att vara statligt anställd
distriktsveterinär hos Jordbruksverket, driva eget företag som privatpraktise-
rande veterinär eller vara privat anställd veterinär. Det finns, som för många
andra yrkesgrupper, fördelar och nackdelar med de olika anställningsformer-	25
	25

na. Under granskningen har intervjuade distriktsveterinärer nämnt att en	Fel! Okänt namn
fördel med att vara distriktsveterinär är en trygg anställning. Bland nackde-	på
larna nämns kraven på jourtjänstgöring. Privatpraktiserande veterinärer har	dokumentegenskap
bland fördelarna nämnt möjligheterna att själva styra över verksamheten.	.:Fel! Okänt namn
Nackdelen med att vara privatpraktiserande veterinär har uppgetts vara osä-	på
kerhet om marknaden och behovet av investeringar i kostsam teknisk utrust-	dokumentegenskap
ning.	.
Veterinäryrket har blivit alltmera kvinnodominerat. Statistik från Sveriges	Bilaga 1
Veterinärförbund visar att andelen kvinnor bland de yrkesverksamma veteri-
närerna har ökat från 24 procent år 1982 till 42 procent år 1992 och till 58
procent år 2001. Av de 311 veterinärer som har avlagt veterinärexamen de
senaste fem åren var 80 procent kvinnor (Högskoleverket 2002). Med en
ökad andel kvinnor följer, enligt flera bedömare, nya krav på arbetsförhål-
landen och arbetstider.

4 Några myndigheter inom veterinärväsendet

I detta avsnitt beskrivs kortfattat några myndigheter som är viktiga i veterinärers arbete. Det är myndigheter som ansvarar för smittskyddsfrågor, utövar tillsyn över veterinärers yrkesutövning och som prövar frågor om disciplinansvar för veterinärer. Myndigheterna är de följande:

•Statens jordbruksverk

•Länsstyrelserna

•Statens veterinärmedicinska anstalt

•Veterinära ansvarsnämnden

4.1 Statens jordbruksverk

Jordbruksverket ska enligt sin instruktion bl.a. säkerställa ett gott hälsotillstånd hos husdjuren, verka för gott djurskydd och förebygga spridning av smittsamma djursjukdomar och bekämpa sådana sjukdomar (förordning 1998:415 med instruktion för Statens jordbruksverk). Vid verket ansvarar djuravdelningen för frågor som rör djurskydd, smittskydd och tillsyn över veterinärers yrkesutövning. Regeringen har emellertid gjort bedömningen att djurskyddet behöver förstärkas och föreslagit att en ny djurskyddsmyndighet inrättas (prop. 2001/02:189). Förslaget innebär att den nya myndigheten får ansvar för djurskyddet vad gäller icke-livsmedelsproducerande djur, medan Jordbruksverkets ansvar för de livsmedelsproducerande djuren kvarstår. Riksdagen har ännu inte tagit ställning till propositionen.

Vid Jordbruksverket finns också en distriktsveterinäravdelning med ansvar för att leda distriktsveterinärorganisationen där landets distriktsveterinärer är anställda.

Distriktsveterinärorganisationen och dess ledning

Jordbruksverket har ansvar för att leda och samordna distriktsveterinärorganisationen. Detta görs vid distriktsveterinäravdelningen. Avdelningen svarar bl.a. för avgiftssättning och tjänstetillsättningar. Distriktsveterinärorganisationen ska genom distriktsveterinärerna tillhandahålla veterinära tjänster. Det statliga ansvaret för att tillhandahålla veterinära tjänster gäller i första hand lantbrukets djur och officiella uppdrag inom ramen för Sveriges EU- medlemskap.

Jordbruksverket har också till uppgift att tillhandahålla en rikstäckande förebyggande djurhälsovård och akut djursjukvård. I regleringsbrevet till Jordbruksverket för 2002 har regeringen formulerat det statliga ansvaret på det här sättet:

Jordbruksverket skall genom distriktsveterinärorganisationen tillhandahålla en kostnadseffektiv rikstäckande akut djursjukvård och förebyggande djurhälsovård för att i första hand tillgodose behoven hos djur inom animaliepro-

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

duktionen och hos hästar som används inom jord- och skogsbruket samt även utföra s.k. officiella uppdrag inom ramen för Sveriges EU-medlemskap. Organisationen skall i ökad utsträckning bedriva förebyggande djurhälsovård samt delta i kontroll- och bekämpningsprogram i samarbete med näringens djurhälsoorganisationer.

Distriktsveterinärorganisationen ska således upprätthålla jourverksamhet dygnet runt i hela landet. För detta finns ett statligt anslag. Distriktsveterinärerna utför också myndighetsutövande arbetsuppgifter på uppdrag av djuravdelningen.

Distriktsveterinärorganisationen fungerar även som beredskapsorganisation för verkets djuravdelning som bl.a. har ansvar för att förebygga och bekämpa smittsamma djursjukdomar. (Distriktsveterinärorganisationen beskrivs längre fram i rapporten.)

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Djuravdelningen

Jordbruksverkets djuravdelning ansvarar för myndighetsutövning där veterinär kompetens krävs. Avdelningen ansvarar bl.a. för:

•bekämpning av smittsamma djursjukdomar

•tillsyn över veterinärer

•statistik över djursjukdata

•officiella och offentliga veterinärer.

Djuravdelningen har till uppgift att leda insatser för kontroll och bekämpning av smittsamma djursjukdomar. Beslut om t.ex. smittskyddsutredningar, provtagningar och kontroller fattas av djuravdelningen. Djuravdelningens chef företräder också Sverige i det internationella smittskyddsarbetet. Till förfogande i arbetet mot smittsamma djursjukdomar finns distriktsveterinärerna vid verkets distriktsveterinärorganisation.

Djuravdelningen har även till uppgift att utöva tillsyn över veterinär yrkesutövning enligt sin instruktion (1998:415) och förordning (1971:810) med allmän veterinärinstruktion. Verket utfärdar riktlinjer som vägledning för den tillsyn som länsstyrelserna ska utöva. Särskilda tillsynsprojekt med inriktning på bl.a. förskrivning av läkemedel och journalföring bland veterinärer i Skåne har genomförts av verket centralt. Verket har därutöver anmälningsrätt till Veterinära ansvarsnämnden. Det innebär att på anmälan av Jordbruksverket kan nämnden ta upp frågan om indragning av legitimation för en veterinär. Tjänstemän vid Jordbruksverket menar att verkets tillsyn i huvudsak är indirekt. Den direkta tillsynen över veterinärer utövas av länsveterinärerna vid länsstyrelserna. Privatpraktiserande veterinärer har i granskningen uppgett att någon tillsyn från Jordbruksverkets sida knappast har förekommit.

Djuravdelningen ansvarar för administrationen av rapporteringssystemet Vet@. Informationen i Vet@ grundar sig på veterinärers rapportering av sin kliniska verksamhet. Det gäller bl.a. information om djurslag, diagnos och läkemedelsbehandling. Syftet med att föra djursjukdatastatistik är dels att veterinärer och andra organisationer ska kunna arbeta mer med förebyggande

djurhälsovård på enskilda gårdar, dels att verket ska få en bild av djurhälso-	Fel! Okänt namn
läget i landet. Jordbruksverket uppger att djursjukdatauppgifterna är ett vik-	på
tigt underlag när verket ska följa sjukdomsutvecklingen och läkemedelsan-	dokumentegenskap
vändningen i landet. Syftet med statistiken är också att Sverige i diskussioner	.:Fel! Okänt namn
med andra länder i Europa ska kunna försvara sin restriktiva inställning till	på
antibiotika. Därmed skulle antibiotikaresistensen i Sverige kunna hållas på	dokumentegenskap
fortsatt låg nivå. Svensk Mjölk är ett exempel på en organisation som använ-	.
der djursjukdatauppgifter i bl.a. arbetet med avel för friskare kor.	Bilaga 1
Information om djurens hälsa inhämtas dock inte enbart från djursjukdata.
Andra källor är näringens organisationer, Svenska Djurhälsovården AB och
Svensk Mjölk, som är huvudmän för några officiella kontrollprogram. Kon-
trollprogrammen syftar till att kontrollera att djurbesättningar är fria från
smittämnen. Det kan gälla t.ex. salmonella hos svin eller paratuberkulos hos
nötkreatur.
Alla veterinärer ska på något sätt rapportera sin kliniska verksamhet till
Jordbruksverket (SJVFS 1998:38). Distriktsveterinärerna ska fortlöpande
rapportera informationen via sitt datasystem, Vet@journal. Privatpraktise-
rande veterinärer ska också fortlöpande rapportera alla behandlingar till
Jordbruksverket.
Jordbruksverket har under senare tid uppmärksammat att rapporteringen,
även från vissa större kliniker, är bristfällig (Jordbruksverket 2002c). Jord-
bruksverket anger också att ett mindre antal privatpraktiserande veterinärer,
liksom en del anställda i olika företag och organisationer, inte har rapporterat
i den utsträckning som förväntats. Det innebär bl.a. att uppgifter om behand-
lingar, diagnoser och läkemedelsanvändning inte är fullständiga. Verket
uppger att det i dag inte finns något författningsstöd för sanktioner vid under-
låtelse att rapportera djursjukdata. Jordbruksverket anger att det är en svaghet
att det saknas sanktionsmöjligheter gentemot de veterinärer som inte rappor-
terar. Jordbruksverket och Jordbruksdepartementet för diskussioner om hur
sanktionsmöjligheter ska kunna bli möjliga. Jordbruksverket uppger också att
rapporteringen nu fungerar mycket bättre.
Representanter för privatpraktiserande veterinärer och Svensk Mjölk har
framfört att bristerna inte enbart beror på utebliven rapportering utan också
på att Jordbruksverket har haft problem med att tyda inrapporterade uppgifter
och att få systemet att fungera.
Djuravdelningen utser både officiella och offentliga veterinärer. Begreppet
officiell veterinär har sitt ursprung i den lagstiftning som reglerar handel med
levande djur eller djurprodukter inom EU. De officiella veterinärernas upp-
gifter är således att skriva intyg vid in- och utförsel av djur, både vid handel
med djur inom EU och i egenskap av gränskontrollveterinärer vid handel
med ett tredje land. Jordbruksverket uppger att EU-direktivet inte i detalj
anger hur och på vilka grunder officiella veterinärer ska utses utan att det är
en fråga som ankommer på varje EU-land att själv avgöra. Det viktigaste är
att systemet är säkert och tillförlitligt med en tillfredsställande tillgänglighet.
Alla länsveterinärer har status som officiell veterinär. Alla distriktsveterinä-
rer kan ansöka om att få status som officiell veterinär. Djuravdelningen kan
också förordna även annan veterinär som officiell veterinär. Verket uppger
	29

att man på detta sätt kan komplettera sin officiella veterinärorganisation efter		Fel! Okänt namn
behov.		på
Offentlig veterinär är enligt Jordbruksverket ett icke författningsreglerat		dokumentegenskap
samlingsnamn på veterinärer som utför förvaltningsuppgifter med myndig-		.:Fel! Okänt namn
hetsutövning inom Jordbruksverkets ansvarsområde. De offentliga veterinä-		på
rerna utför uppdrag som tävlingsveterinärer, banveterinärer, karantänsveteri-		dokumentegenskap
närer eller veterinärer med uppgifter enligt epizootilagen. Gemensamt för de		.
offentliga veterinärerna är att de är anställda av Jordbruksverket när de utför		Bilaga 1
sitt statliga uppdrag. Jordbruksverket anger att det i stort är fråga om myn-
dighetsutövande arbetsuppgifter som enligt olika lagar kräver en statlig an-
ställning. Distriktsveterinärerna är offentliga veterinärer till följd av sin stat-
liga anställning.
Djuravdelningen behöver anlita veterinärer för sina myndighetsutövande
uppgifter. Avdelningen anlitar både distriktsveterinärer och privatpraktise-
rande veterinärer. Ingen av de myndighetsutövande arbetsuppgifterna inne-
bär heltidssysselsättningar. Myndighetsutövande arbetsuppgifter för veterinä-
rer kan bestå av:
•	att skriva intyg vid in- och utförsel av djur
•	att vara tävlingsveterinär, banveterinär eller karantänsveterinär
•	att utöva tillsyn över djurhälsa och hygien vid mjölkproduktion i enlig-
	het med EU:s mjölkdirektiv
•	att delta i smittskyddsutredningar.

Även privatpraktiserande veterinärer kan som framgått utföra myndighetsutövande arbetsuppgifter. Det innebär att privatanställda veterinärer eller veterinärer verksamma i egen firma kan utföra myndighetsutövande arbetsuppgifter som tillfälligt anställda veterinärer hos Jordbruksverket.

Jordbruksverket anger att nästan 70 procent av alla offentliga veterinäruppdrag år 2001 utfördes av andra veterinärer (privata veterinärer) än distriktsveterinärer. Fördelningen av offentliga veterinäruppdrag år 2001 var följande:

Jordbruksverkets offentliga veterinäruppdrag fördelade på distriktsveterinärer och andra veterinärer 2001

Uppdrag som	Distriktsveterinär	Annan veterinär

– banveterinär	18	43
– tävlingsveterinär	311	1 096
– karantänsveterinär	7	12
– kontrollveterinär	0	3
– officiell veterinär	190	23
– övrigt	2	2
Summa veterinäruppdrag	528	1 179
Procent	31 %	69 %

Källa: Jordbruksverket

Uppgifterna visar att verkets offentliga uppdrag fördelas på olika kategorier	Fel! Okänt namn
av veterinärer i huvudsak utifrån anställningsform. Under 2001 gick närmare	på
70 procent av uppdragen till andra veterinärer än distriktsveterinärer. Hu-	dokumentegenskap
vuddelen av dessa uppdrag, 97 procent, gällde uppdrag som tävlingsveterinär	.:Fel! Okänt namn
eller banveterinär, medan 90 procent av uppdragen som officiell veterinär	på
gick till distriktsveterinärer.	dokumentegenskap
Som framgått är en myndighetsutövande arbetsuppgift för veterinärer kon-	.
troll av djurhälsa och hygien i mjölkrum och stall enligt EU:s mjölkdirektiv.	Bilaga 1
Mjölkdirektivet innebär att en mjölkproduktionsanläggning ska tillses, minst
en gång vartannat år. Av direktivet framgår att en veterinär ska göra djurhäl-
sokontrollen. Vem som ska utföra hygienkontrollen framgår dock inte.
Enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1994:33) om hygien och hälsa
vid produktion av mjölk ska hela tillsynen, såväl djurhälsokontrollen som
hygienkontrollen, genomföras av veterinärer inom den statliga distriktsveter-
inärorganisationen. Jordbruksverket har gjort bedömningen att distriktsvete-
rinärerna är mest lämpade att utföra båda kontrollerna. Jordbruksverket me-
nar att distriktsveterinärerna är mest lämpade eftersom de har hög kompetens
och enhetliga administrativa rutiner. Det innebär också att antalet tillsynsbe-
sök på gårdarna kan hållas nere.

4.2 Länsstyrelserna

Inom länsstyrelserna ansvarar länsveterinärerna för djurskydd, smittskydd,
livsmedelshygien och veterinärtillsyn.
Den regionala tillsynen över hur djurskyddslagen efterlevs utövas av läns-
styrelserna (förordning 1997:1258 med länsstyrelseinstruktion). Länsstyrel-
ser kan t.ex. meddela djurägare förbud att ha hand om djur eller ett visst
slags djur. Inom länsstyrelserna prövas också frågor om godkännande av
stallar för djur.
Länsstyrelserna ansvarar även för det regionala förebyggande smittskyddet
och ska leda och samordna åtgärder mot smittsamma djursjukdomar i länet.
De ska registrera förekomsten av smittsamma djursjukdomar och upprätta
beredskapsplaner som kan användas vid utbrott av allvarliga smittsamma
djursjukdomar. Särskild smittskydds- och provtagningsutrustning finns hos
länsstyrelserna. Länsstyrelserna har även det regionala tillsynsansvaret för
livsmedelshygienen.
Länsstyrelsernas tillsynsansvar över praktiserande veterinärers verksam-
heter innefattar såväl djursjukhus som enskilda djurkliniker, veterinärmot-
tagningar och distriktsveterinärer.
Av länsstyrelsernas årsredovisningar för 2001 framgår att sammanlagt 69
årsarbetskrafter avsattes för områdena djurskydd, smittskydd, livsmedelshy-
gien och veterinärtillsyn. I årsredovisningarna inkluderas veterinärtillsynen i
området allmänna veterinära frågor. Detta område omfattar bl.a. tillsyn över
veterinärer och arbete med att främja samverkan mellan olika veterinärkate-
gorier. Två länsstyrelser anger att de prioriterade tillsynen över veterinärer.
Fyra länsstyrelser redogör för den tillsynsverksamhet man utövade under året
medan tio länsstyrelser inte nämner något om tillsyn över veterinärer i sina
årsredovisningar. Fem länsstyrelser anger att de inte utövade någon veteri-	31

närtillsyn under 2001. Uppgifterna i årsredovisningarna tyder på att länssty-	Fel! Okänt namn
relserna sammanlagt avsatte högst fyra årsarbetskrafter för tillsyn över vete-	på
rinär verksamhet år 2001.	dokumentegenskap
Genom regleringsbrevet för 2002 har länsstyrelserna fått i uppgift att sam-	.:Fel! Okänt namn
ordna den regionala samverkan mellan distriktsveterinärerna och de övriga	på
veterinärerna inom länen. Samordningen ska ske i enlighet med Jordbruks-	dokumentegenskap
verkets riktlinjer. Enligt riktlinjerna bör en regional samverkansgrupp inrät-	.
tas i varje län. Syftet med samverkansgruppernas arbete är att utveckla sam-	Bilaga 1
verkan mellan olika veterinärkategorier, berörda myndigheter och organisat-
ioner. Samverkansgrupperna bör enligt verket ha en beredande, rådgivande
och samordnande funktion för länets veterinära verksamhet. Länsstyrelserna
har också genom regleringsbrevet för 2002 fått i uppgift att inom ramen för
sin tillsyn aktivt främja och följa upp inrapportering av djursjukdata till
Jordbruksverket.

4.3 Statens veterinärmedicinska anstalt

Statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala har till uppgift att vara veterinärmedicinskt expert- och serviceorgan åt myndigheter och enskilda. Veterinärmedicinska anstalten är rådgivande expertorgan åt bl.a. Jordbruksverket i smittskyddsfrågor. Anstalten har bl.a. till uppgift att utreda smittsamma sjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt samt att medverka i förebyggande och bekämpande av sådana sjukdomar.

Veterinärmedicinska anstalten utför både myndighetsuppgifter och bedriver uppdragsverksamhet. Uppdragsverksamheten består bl.a. av tillhandahållande av vacciner. Myndighetsuppgifterna består bl.a. av att dokumentera sjukdomssituationen i landet, upprätta kontroll och bekämpningsprogram samt att upprätthålla beredskap.

Verksamheten finansieras med anslag och avgiftsinkomster. Av de 290 miljoner kronor som myndigheten disponerar 2002 utgör anslagsmedlen 101 miljoner kronor och resten avgiftsinkomster. Vid anstalten finns 400 personer anställda.

En beredskapsorganisation finns vid avdelningen för sjukdomskontroll och smittskydd. Chefen för avdelningen är Sveriges statsepizootolog och ska ansvara för frågor som rör allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Beredskapsorganisationen är bemannad med personal som svarar på frågor från veterinärer och är ständigt beredd att rycka in kvällar, nätter och helgdagar vid misstanke om sjukdomsutbrott. Anstalten får enligt uppgift varje dygn frågor från veterinärer runt om i landet. Veterinärmedicinska anstaltens uppgift i smittskyddsfrågor är att vara rådgivande expertorgan. Den ansvariga myndigheten är Jordbruksverket.

4.4 Veterinära ansvarsnämnden

Veterinära ansvarsnämnden är den myndighet som prövar frågor om disci-
plinansvar för veterinärer. Nämndens verksamhet finansieras via Jordbruks-
verkets anslag. Nämnden lämnar ingen årsredovisning för sin verksamhet.
Ansvarsnämnden behandlar anmälningar mot legitimerade veterinärer för	32

händelser som har inträffat i deras yrkesutövning. Enligt nämnden får det	Fel! Okänt namn
endast gälla veterinärmedicinska frågor som har samband med behandling av	på
ett djur, en intygsskrivning eller liknande. Ansvarsnämnden ska således ta	dokumentegenskap
ställning till frågan om veterinärers handlande har utförts i överensstämmelse	.:Fel! Okänt namn
med vetenskap och beprövad erfarenhet eller om åtgärden på annat sätt har	på
utförts enligt lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket.	dokumentegenskap
Nämnden kan inte ta upp anmälningar som handlar om t.ex. bemötande eller	.
räkningar från veterinärer.	Bilaga 1
Endast djurägare eller den som har djuren i sin vård i samband med veteri-
närbesöket har rätt att anmäla en veterinär. Veterinärer kan inte anmäla andra
veterinärer. Inte heller har djurvänner i största allmänhet någon anmälnings-
rätt. Jordbruksverket som ska utöva tillsyn över veterinärkåren har dock
anmälningsrätt, liksom länsveterinärerna.
Alla anmälningar leder inte till påföljd. Nämnden anger att en anmälan
lämnas utan åtgärd när nämnden anser att någon kritik inte kan riktas mot
veterinären eller när ett misstag bedöms som ringa. Handlar det däremot om
allvarliga veterinärmedicinska bedömningar eller slarv kan påföljden bli en
erinran, som är den lindrigaste disciplinpåföljden. I allvarligare fall meddelas
varning. På anmälan av Jordbruksverket kan nämnden också ta upp frågan
om indragning av legitimation för en veterinär. Legitimationen kan återkallas
när en veterinär har gjort sig skyldig till mycket allvarliga fel i veterinärme-
dicinskt hänseende eller i övrigt har handlat oförsvarligt genom att exempel-
vis missbruka sin förskrivningsrätt av läkemedel.
Enligt Veterinära ansvarsnämnden avgörs mellan 75 och 100 ärenden per
år. De senaste tre åren har nämnden beslutat i 195 ärenden. Av dessa ledde
45 till påföljd – 34 till erinran och 11 till varning. 150 anmälningar lämnades
utan åtgärd. Enligt uppgifter från nämnden har ingen legitimation dragits in
under de senaste tre åren. 17 anmälningar avvisades eller avskrevs.
Av de sammanlagt 212 anmälningar som gjorts under de senaste tre åren
gjordes 196 av djurägaren eller den som hade djuret i sin vård. Jordbruksver-
ket anmälde tre fall och länsveterinärerna eller annan myndighet 13 under
samma period. Av alla anmälningar var 37 riktade mot någon av Jordbruks-
verkets distriktsveterinärer. 190 anmälningar avsåg andra veterinärer. Av
Jordbruksverkets anmälningar avsåg 2 distriktsveterinärer och 1 annan vete-
rinär (Veterinära ansvarsnämnden 2002).

5 Jordbruksverkets distriktsveterinärorganisation

Staten har varit huvudman för distriktsveterinärerna sedan den 1 januari 1934. Dessförinnan var distriktsveterinärerna anställda av landstingen. Under årens lopp har verksamheten varit föremål för en rad utredningar och översyner. Den nuvarande statliga distriktsveterinärorganisationen inrättades den 1 juli 1995. Arbetet organiserades i veterinärstationer. Intäkterna från djurägarna betalas numera in till Jordbruksverket, som därefter betalar lön till distriktsveterinärerna.

Verksamheten är spridd på 72 veterinärstationer runt om i landet. Vid starten fanns 15 veterinärstationer. Etableringen av resterande stationer skedde i huvudsak 1995 och 1996. Distriktsveterinärorganisationen har till uppgift att upprätthålla en rikstäckande veterinärorganisation, vilket innebär att organisationen måste upprätthålla praktik även i djurglesa områden, se nedan.

Distriktsveterinärstationer och filialer år 2002

Källa: Jordbruksverket

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Vid Jordbruksverket finns en distriktsveterinäravdelning med ansvar för att	Fel! Okänt namn
leda och samordna distriktsveterinärorganisationen. Denna avdelning inrätta-	på
des 1997. Avdelningen svarar bl.a. för central budget, fakturahantering, löner	dokumentegenskap
och avgiftssättning, arvodesuppbörd, tjänstetillsättningar samt avtals- och	.:Fel! Okänt namn
förhandlingsfrågor. Distriktsveterinäravdelningen beslutar också om hur	på
många distriktsveterinärer som ska vara stationerade i varje distrikt och om	dokumentegenskap
stationeringsorter. Frågan om indelningen av distrikt bereds dock av djurav-	.
delningen och beslutas av generaldirektören.	Bilaga 1
Av Jordbruksverkets arbetsordning för distriktsveterinärer framgår att en
distriktsveterinär är skyldig att behandla djur inom animalieproduktionen och
hästar som används i jord- eller skogsbruket (Jordbruksverket 2002d). Med
animalieproduktionens djur avses alla djur som blir föda eller som produce-
rar föda, bl.a. mjölkkor, slaktkycklingar och grisar. Ett synonymt ord till
animalieproduktionens djur är lantbruksdjur. En distriktsveterinär är även
skyldig att behandla sällskapsdjur samt sport- och tävlingsdjur om djuren
riskerar onödigt lidande. Av arbetsordningen framgår vidare att en veterinär-
station ska vara bemannad med tjänstgörande distriktsveterinär varje tjänst-
göringsdag under en i förväg bestämd mottagnings- och telefontid.

5.1 Finansiering av distriktsveterinärorganisationen

Enligt Jordbruksverkets årsredovisning för 2001 omsatte distriktsveterinärorganisationen ca 355 miljoner kronor budgetåret 2001. Av verksamhetens intäkter utgjorde 85 miljoner kronor anslag och ca 270 miljoner kronor avgiftsintäkter från djurägarna. Distriktsveterinärorganisationen finansieras därmed till största delen, 76 procent, av djurägarna. Avgiftsinkomsterna får enligt regleringsbrevet i sin helhet disponeras av Jordbruksverket.

För år 2002 uppgår anslaget för distriktsveterinärorganisationens verksamhet till drygt 87 miljoner kronor. Distriktsveterinärorganisationen utgör ett eget resultatområde inom Jordbruksverket. I regleringsbrevet för 2002 anges som ekonomiskt mål för verksamheten att organisationen ska finansieras med avgifter till den del som kostnaderna inte täcks från anslaget 42:2 Bi- drag till distriktsveterinärorganisationen. Anslaget är därmed utformat som ett bidrag till distriktsveterinärorganisationen. Det innebär att statsmakterna inte ger någon detaljerad information om vilka kostnader som ska betalas från anslaget. Det är Jordbruksverket som bestämmer detta.

Av årsredovisningarna för de fem senaste åren framgår att avgiftsintäkterna har ökat varje år sedan 1997 medan anslagets storlek varierat något.

Distriktsveterinärorganisationens intäkter 1997 – 2001, tkr

Verksamhetens	1997	1998	1999	2000	2001
	1997	1998	1999	2000	2001
intäkter

Intäkter av anslag	85 491*	78 109	80 277	75 669	85 753
Intäkter av avgifter och
andra ersättningar	179 274	198 450	209 941	254 392	269 260**
Finansiella intäkter	***	1 127	656	376	471
Summa intäkter	264 765	277 686	290 874	330 437	355 484

Källa: Jordbruksverkets årsredovisningar för 1998 – 2001

*Extra anslagsmedel tilldelades med 7 800 tkr.

**För 2001 ingår 8 400 tkr enligt regeringsbeslut fattade under året.

***För 1997 redovisas inga finansiella intäkter.

Tabellen visar att avgiftsintäkterna har ökat från 180 miljoner kronor år 1997 till 270 miljoner kronor år 2001. Anslaget har legat på ungefär samma nivå under samma period. Omsättningen har ökat med 34 procent sedan 1997.

Åren 1995/96, 1999 och 2000 gick verksamheten med förlust. För åren 1997 och 1998 redovisades positiva resultat. För år 2001 redovisade distriktsveterinärorganisationen ett överskott på drygt 10,2 miljoner kronor. Enligt Jordbruksverkets årsredovisning för 2001 har ett omfattande besparingsprogram med bl.a. minskade kostnader för kompetensutveckling täckt förlusterna. Distriktsveterinäravdelningen anger att de statliga reglerna kräver ett resultat i balans sett över en period och att distriktsveterinärorganisationen uppfyller detta.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Användningen av anslagsmedlen

Det statliga anslaget ska täcka de merkostnader som uppstår för att organisat-
ionen ska finnas i mindre djurtäta områden och upprätthålla ”dygnet-runt-
service” även i sådana områden. Jordbruksverkets djuravdelning betonar
också att anslaget även finansierar beredskap för akuta officiella myndig-
hetsuppgifter inom djurskydds- och smittskyddsområdena.
Enligt Jordbruksverket används anslagsmedlen både till att täcka kostnader
för den centrala verksamheten vid Jordbruksverket och för att täcka kostna-
der vid stationerna. Kostnaderna för den centrala verksamheten består i hu-
vudsak av kostnader för personal som administrerar distriktsveterinärorgani-
sationen, kompetensutveckling för distriktsveterinärer och gemensamma
utvecklingsinsatser, som datautveckling.
De enskilda stationernas direkta kostnader för driften, såsom kostnader för
hyror, telefon, bilar, utrustning, läkemedel och material finansieras, enligt
Jordbruksverket, fullt ut genom avgifter. Däremot finansieras stationernas
personal av både avgifter och anslagsmedel. Fördelningen av anslagsmedel
på de olika stationerna görs efter genomgång av de enskilda stationsbudge-
tarna. Enligt Jordbruksverket är resultatkraven hårdare i djurtäta områden än
i djurglesa områden. Verket uppger att interna lönsamhetskrav, uttryckt som
självfinansiering, varierar från 80 procent i norr till 92 procent i söder. En del	36

av anslaget används också till att finansiera extra lönetillägg till veterinärer	Fel! Okänt namn
verksamma i glesbygd och för resor till avlägset boende djurägare.	på
Konkurrensrådet, som har till uppgift att bedöma att marknader där både	dokumentegenskap
offentliga och privata aktörer verkar bedrivs på ett konkurrensneutralt sätt,	.:Fel! Okänt namn
har uttalat sig om det statliga anslaget och om effekterna av det. Enligt rådet	på
kan anslaget inte ses som konkurrenssnedvridande, om det utgör ersättning	dokumentegenskap
för merkostnader till följd av att distriktsveterinärorganisationen uppfyller ett	.
statligt åtagande. Ett krav på konkurrensneutralitet är enligt rådet att an-	Bilaga 1
slagsmedlen inte används för att stödja de veterinärstationer som verkar i
sådana distrikt där det är möjligt att uppfylla det statliga åtagandet enbart
med hjälp av kundintäkter. Så är dock inte fallet enligt rådet. Även stationer i
djurtäta områden med privatpraktiserande veterinärer får del av det statliga
anslaget. Mot denna bakgrund gjorde Konkurrensrådet bedömningen att
konkurrens på lika villkor inte föreligger (Konkurrensrådet 1999).
Jordbruksverket gör däremot en annan bedömning. Verket anger att di-
striktsveterinärstationer i lönsamma områden inte får del av anslaget. Enligt
verket var stationerna i Vännäs, Tibro, Vimmerby och Kungsbacka helt
avgiftsfinansierade år 2001.

5.2 Distriktsveterinärorganisationen och jour

Som framgått har distriktsveterinärorganisationen skyldighet att upprätthålla
jourverksamhet dygnet runt i hela landet. Denna skyldighet innebär att di-
striktsveterinärorganisationen behöver vara dimensionerad så att godtagbara
arbetsvillkor för distriktsveterinärerna kan anordnas. Jordbruksverket anger
att målet är att s.k. 4-jour inrättas vid varje distriktsveterinärstation. Det
innebär att en distriktsveterinär arbetar var fjärde vardagskväll och natt samt
en helg per månad. Något motsvarande jourkrav råder inte för privatpraktise-
rande veterinärer, även om många av dem också upprätthåller jour.
Enligt Jordbruksverkets bedömning skulle det behövas ytterligare 40 – 50
distriktsveterinärer för att skapa godtagbara arbetsvillkor på alla stationer.
Rimliga arbetsvillkor är inte enbart fråga om jour och beredskap utan även
en tillräcklig bemanning för att medarbetarna ska kunna ta ut kompledighet-
er, ha beredskap för sjukskrivningar och semestrar, uppger verket. En veteri-
när upprätthåller beredskap när denne är tillgänglig för veterinäruppdrag.
Med jour avses den tid som veterinären genomför en förrättning och behand-
lar ett djur.
Distriktsveterinärernas fackliga företrädare anger att organisationen behö-
ver öka med 80 – 100 distriktsveterinärer jämfört med dagens dimensioner-
ing. De framhåller också att rådande jourförhållanden är ohållbara i längden
och att frågan behöver få en långsiktig lösning där fler veterinärer delar på
jouren.
Trots organisationens skyldighet att upprätthålla praktik och jour i hela
landet gör den inte det. Det gäller bl.a. distrikt kring Oskarshamn, Kalmar
och Öland. I dessa distrikt upprätthåller ett 20-tal privatpraktiserande veteri-
närer dygnstäckande jour. För detta åtagande från de privatpraktiserande
veterinärerna utgår ingen ersättning från det statliga anslaget. Förklaringen
till detta är en överenskommelse som gjordes mellan Jordbruksverket och	37

Sveriges Veterinärförbund 1995 när den nya distriktsveterinärorganisationen inrättades. Statens jordbruksverk menade att veterinärerna kunde välja att vara anställd eller privat veterinär utan ersättning från staten.

5.3 Distriktsveterinärernas myndighetsutövande arbetsuppgifter

Distriktsveterinärerna utför myndighetsutövande arbetsuppgifter på uppdrag av verkets djuravdelning. Det gäller bl.a. uppdrag att:

•skriva intyg vid in- och utförsel av djur

•delta i smittskyddsutredningar

•vara karantänsveterinär

•utöva tillsyn över djurhälsa och hygien vid mjölkproduktion

•utöva tillsyn över avfallsanläggningar med animaliskt avfall

•kontrollera och ta salmonellaprover på fjäderfä.

Distriktsveterinärernas myndighetsutövande uppdrag uppgick till 10 784 av totalt 629 678 behandlingar. De myndighetsutövande arbetsuppgifterna utgjorde därmed 2 procent av distriktsveterinärorganisationens behandlingar år 2001 (Jordbruksverket 2002e). Distriktsveterinärorganisationens ersättning för de myndighetsutövande uppdragen uppgick till 11 miljoner kronor av de totala avgiftsintäkterna på 270 miljoner kronor. Det innebär att distriktsveterinärorganisationens intäkter från myndighetsutövande uppdrag uppgick till 4,2 procent av samtliga avgiftsintäkter år 2001.

En statlig distriktsveterinär utför således myndighetsutövande uppdrag åt djuravdelningen parallellt med veterinär uppdragsverksamhet åt djurägare. Detta innebär att distriktsveterinärerna vid sina besök hos lantbrukarna kombinerar myndighetsutövning med veterinärtjänster.

Förhållandet att en distriktsveterinär fungerar både som statstjänsteman och behandlande veterinär i konkurrens med privatpraktiserande veterinärer har dock ifrågasatts. Både Statskontoret och EU-kommissionen har uppmärksammat detta förhållande, se avsnittet om Jordbruksverkets dubbla roller.

Konkurrensrådet har också i ett yttrande menat att dubbelrollen kan innebära både nackdelar och fördelar från konkurrenssynpunkt. Rådet skriver att en viss konkurrensfördel kan uppkomma för distriktsveterinärer – i förhållande till privata veterinärer med inriktning på lantbruksdjur – då det är rimligt att anta att lantbrukaren upplever det bekvämt att anlita samma person för veterinäruppdrag. Rådet skriver också att de dubbla rollerna i vissa fall kan vara en nackdel. Det har hänt att lantbrukare har övergått till att anlita privata veterinärer när den statliga distriktsveterinären kommit med påpekanden. Konkurrensrådet menar att detta förhållande, som innebär att lantbrukare med invändningsfria mjölkrum tjänar på att anlita statliga distriktsveterinärer medan lantbrukare med mindre invändningsfria mjölkrum skulle tjäna på att anlita privata veterinärer, är principiellt otillfredsställande. Kon-

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

kurrensrådet drar slutsatsen att problemen inte kan lösas inom ramen för nuvarande organisation, utan situationen kräver att distriktsveterinärorganisationen organisatoriskt separeras från Jordbruksverket (Konkurrensrådet 1999).

Efter en anmälan 1996 mot Jordbruksverket till Justitieombudsmannen har JO uttalat sig i frågan om jäv och myndighetsutövning inom veterinärväsendet. Justitieombudsmannen gjorde följande bedömning:

Mot bakgrund av det anförda är det tydligt att statsmakterna ansett att den statliga distriktsveterinärorganisationens utformning i den nya situationen i princip innebär betryggande skydd mot uppkomsten av jävssituationer. Med hänsyn härtill finns det enligt min mening inte grund för att kritisera Jordbruksverket i sammanhanget. Samtidigt bör det inte förnekas att man rör sig på en glidande skala där ändrade förhållanden när det gäller konkurrensutsatthet och arvodesberoende kan komma att påverka bedömningen. Det finns därför anledning för berörda instanser att följa utvecklingen inför den aviserade nya översynen av veterinärväsendet (Justitieombudsmannen 1996).

I juni 1999 inkom ytterligare skrivelser till Justitieombudsmannen om jäv och myndighetsutövning. I beslutet från 2001 hänvisar JO till Konkurrensrådets slutsatser att konkurrensneutralitet inte råder mellan den statliga distriktsveterinärorganisationen och privatpraktiserande veterinärer. Justitieombudsmannen hänvisar samtidigt till sin tidigare ståndpunkt i jävsfrågan och sin granskningsuppgift och finner ingen anledning att göra något ytterligare uttalande eller vidta någon åtgärd (Justitieombudsmannen 2001).

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

5.4 Distriktsveterinärernas behandlingar av olika djurslag

Distriktsveterinärerna debiterade för sammanlagt 629 678 behandlingar år 2001. Mellan 1999 och 2001 ökade antalet debiterade behandlingar med drygt 48 000 eller 8,3 procent, enligt Jordbruksverkets årsredovisningar. Som följd av att statistiken lagts om fr.o.m. 1999 saknas jämförbar statistik för åren före 1999.

Av årsredovisningarna framgår också att antalet behandlingar på animalieproducerande djur minskade med drygt 30 000 mellan 1999 och 2001. Det motsvarar en minskning med 9 procent. Antalet debiterade behandlingar på sällskapsdjur och sporthästar ökade med drygt 67 000 under samma period, vilket motsvarar en ökning med 34 procent. På drygt 51 000 debiteringar hade distriktsveterinärerna inte angett vilket djurslag debiteringarna avsåg. Enligt distriktsveterinärorganisationen beror det på att debiteringarna avser speciella uppdrag som inspektioner och intygsskrivningar som inte kräver att djurslag anges.

Utvecklingen innebär att distriktsveterinärerna numera behandlar sällskapsdjur och animalieproducerande djur i nästan lika stor utsträckning. Av de debiterade behandlingarna 2001, där djurslag angetts, avsåg 54 procent animalieproducerande djur och 46 procent sällskapsdjur och sporthästar.

Distriktsveterinärernas debiterade behandlingar fördelade på djurslag

År	Animalie-	Sällskaps-	Ej angivet	Alla djur-
	produce-	djur inkl.	djurslag	slag
	rande djur	sporthästar

1999	343 417	198 774	39 206	581 397
2000	309 112	249 634	58 602	617 348
2001	312 573	265 900	51 205	629 678
Förändring 1999–2001,	- 8,9	33,7	30,6	8,3
procent

Källa: Jordbruksverkets årsredovisning för 2001

Ökningen av behandlingar på sällskapsdjur och sporthästar kan enligt Jordbruksverket förklaras av att denna marknad ökat för alla veterinärer. Tjänstemän vid distriktsveterinärorganisationen framhåller att de inte har ökat sin marknadsandel på sällskapsdjur.

En annan orsak till att distriktsveterinärerna i större utsträckning arbetar med sällskapsdjur är att lantbruksdjurens behov av veterinärvård generellt minskar. Ett annat motiv för distriktsveterinärer att behandla sällskapsdjur är att de behöver upprätthålla sin veterinära kompetens på dessa djur. Distriktsveterinärer uppger att de under jourtid måste svara på frågor från sällskapsdjurägare och ge behandlingar vid behov. I Jordbruksverkets arbetsordning för distriktsveterinärer anges, som tidigare framgått, att en distriktsveterinär, om djurskyddsskäl föreligger, är skyldig att behandla sällskapsdjur samt sport- och tävlingsdjur.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

5.5 Avgifterna inom distriktsveterinärorganisationen

Det ekonomiska målet för statlig avgiftsbelagd verksamhet är som regel full
kostnadstäckning. Avgifterna ska beräknas så att intäkterna på några års sikt
täcker samtliga kostnader, varken mer eller mindre (Ekonomistyrningsverket
2001).
Målet om full kostnadstäckning gäller dock inte Jordbruksverkets di-
striktsveterinärorganisation där verksamheten också finansieras med an-
slagsmedel. Varje år ska Jordbruksverket, liksom andra myndigheter som tar
ut avgifter, samråda med Ekonomistyrningsverket om avgifterna. Eftersom
full kostnadstäckning inte gäller i detta fall måste Ekonomistyrningsverket
bedöma förslagen till förändringar av avgifterna utifrån andra kriterier än full
kostnadstäckning. Enligt tjänstemän på Ekonomistyrningsverket gör verket i
detta fall en rimlighetsbedömning av de föreslagna avgiftsförändringarna
utifrån det samrådsunderlag som Jordbruksverket har lämnat in.
En myndighet ska efter samråd med Ekonomistyrningsverket själv fatta
beslut om storleken på sina avgifter. Eftersom målet om full kostnadstäck-
ning inte gäller distriktsveterinärorganisationen behöver avgifterna inte sättas
högre än att ett nollresultat kan uppnås, när hänsyn tas till både avgiftsintäk-
ter och anslag. I praktiken innebär detta att avgifterna kan sättas något lägre	40

än vad som skulle ha varit fallet om principen om full kostnadstäckning hade gällt.

Flera veterinärer som har intervjuats under granskningen har framhållit att Jordbruksverkets avgifter är vägledande för andra veterinärers avgifter. Det finns ingen tillgänglig statistik över vilka avgifter privatpraktiserande veterinärer tar ut, men enligt uppgifter från Sveriges Veterinärförbund kan de privata veterinärernas avgifter ligga både under och över de statliga avgifterna. Enligt förbundet ligger dock de privata veterinärernas avgifter i allmänhet strax under de statliga.

Distriktsveterinärernas avgifter

Vilka avgifter som distriktsveterinärerna får ta ut regleras i förordning (1994:1313) om avgifter vid veterinär yrkesutövning och i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:74) om avgifter vid veterinär yrkesutövning.

Avgifter tas ut för fyra huvudområden:

•stationsavgift

•resor

•medicin och förbrukningsmaterial

•arvode och inställelseavgift.

Vid varje veterinärförrättning debiteras en stationsavgift. Stationsavgiften är lägre när veterinären reser för att behandla lantbruksdjur, inklusive lantbrukets hästar, än när det gäller behandlingar av sällskapsdjur och sporthästar. En av anledningarna till detta är att lantbrukets djur tar mindre resurser i anspråk på stationen. Jordbruksverket beslutar vilka stationsavgifter stationerna ska ta ut. Enligt Jordbruksverket tillämpas 12 olika stationsavgifter. Stationsavgiften är därmed också den del av avgiften som kan variera mellan olika orter.

I övrigt är priserna desamma oavsett var i landet veterinärförrättningen görs. Priset för en mils resa i Skåne är samma som en mils resa i Norrland, medicinpriserna är desamma oavsett var i landet det sjuka djuret finns. Priset på läkemedel bestäms av Jordbruksverket centralt genom ett generellt påslag på inköpspriset. Enligt Jordbruksverket ska påslaget täcka kostnader för spill och inkurans enligt självkostnadsprincipen. Veterinärarvodet är detsamma oavsett om det är en veterinär med lång erfarenhet som utför behandling eller en mindre erfaren veterinär.

Arvodet debiteras per åtgärd eller enligt timtaxa. Timtaxan har tre nivåer där timtaxan för lantbrukets djur är 330 kronor, timtaxan för övriga djur 390 kronor och timtaxan för rådgivning vid förebyggande djurhälsovård 410 kronor (augusti 2002). Högre timtaxor tillämpas under jourtid.

För varje förrättning som innebär resa debiteras också en inställelseavgift. Vid resa upp till 30 minuter är avgiften fast. Därefter debiteras den efter timtaxa. Inställelseavgiften är densamma för alla stationer.

Varje år ska Jordbruksverket samråda med Ekonomistyrningsverket om avgifterna. Av Ekonomistyrningsverkets underlag från de senaste sex årens

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

samråd framgår att avgifterna var oförändrade åren 1997 och 1998 jämfört	Fel! Okänt namn
med 1996. Även 2002 är avgifterna oförändrade jämfört med 2001. Åren	på
1999, 2000 och 2001 genomfördes taxehöjningar. Sammantaget under sex-	dokumentegenskap
årsperioden gjordes större förändringar av avgifterna åren 1999 och 2001	.:Fel! Okänt namn
jämfört med de andra åren.	på
Ekonomistyrningsverket tillstyrkte dock inte avgiftshöjningarna för år	dokumentegenskap
2001. Ekonomistyrningsverket skriver att verket avstår från att yttra sig över	.
förslagen till de ändrade avgifterna eftersom den konsekvensutredning som	Bilaga 1
Jordbruksverket bifogat inte bedömdes som tillräcklig som samrådsunderlag.
Eftersom avgiften består av många delkomponenter är den också svår att
överblicka, menar tjänstemän på verket.
Distriktsveterinärorganisationens anslagsintäkter uppgick till 85 miljoner
kronor 2001 vilket motsvarar 23 procent av samtliga intäkter. Det genom-
snittliga priset per behandling uppgick till 370 kronor (Jordbruksverket
2002e). Om verksamheten skulle övergå till att bli helt avgiftsfinansierad
skulle det genomsnittliga priset behöva höjas till ca 465 kronor. Då har emel-
lertid ingen hänsyn tagits till djurägarnas priskänslighet. Djurägaren kanske
skulle avstå från att kontakta veterinär eller kontakta veterinären mer sällan
om priset höjdes.

5.6 Distriktsveterinärernas lönesystem

Distriktsveterinärernas löner består av flera delar. Lönerna består i huvudsak av grundlön och tantiem. Grundlönen är fast, medan tantiemet är rörligt. Tantiemet uppgår till 36 procent av inrapporterade bruttoarvoden. Djurägaren betalar in både veterinärens arvode och andra avgifter till Jordbruksverket. 36 procent av arvodet utgår nästföljande månad som lön till den distriktsveterinär som har gjort debiteringen. Den resterande delen av debiteringen behålls av Jordbruksverket.

Lönesystemet innebär att ju fler debiteringar som distriktsveterinärer hinner med desto högre lön erhåller de. När distriktsveterinärer är på utbildning eller möten får veterinärerna i stället s.k. jämförelselön som ska kompensera för bortfall av tantiem.

För de distriktsveterinärer som förordnas som stationschef tillkommer stationschefstillägg. Tillägget är ett fast tillägg per månad och varierar mellan olika stationer beroende på antalet anställda på stationerna. Det utgår även s.k. glesbygdstillägg till distriktsveterinärer på vissa orter. Ledighet eller ekonomisk ersättning ges dessutom för beredskap och jour som fullgörs under helg.

6 Djurägares erfarenheter av veterinärer

Revisorerna har inte granskat om djurägare är nöjda med veterinärers arbete eller om djuren får den vård de behöver i enlighet med djurskyddslagens bestämmelser. Jordbruksverket har dock vid två tillfällen låtit undersöka om djurägare är nöjda med distriktsveterinärernas arbete. Undersökningarna omfattar både ägare till lantbruksdjur och sällskapsdjur. Revisorerna har genomfört en undersökning om lantbrukares möjligheter att byta veterinär. Som tidigare har framgått har ägare till sällskapsdjur ofta möjlighet att resa med sitt djur till en veterinärklinik eller ett djursjukhus. Ägare av lantbruksdjur och hästar måste däremot förlita sig till den eller de veterinärer som finns i närbelägna orter och i stället be dem besöka gården. I detta avsnitt redovisas resultaten från dessa undersökningar.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

6.1 Lantbrukares möjligheter att byta veterinär

Under sommaren 2002 frågade Riksdagens revisorer 120 slumpmässigt utvalda lantbrukare om deras möjligheter att byta veterinär. Frågorna gällde bl.a. lantbrukarnas möjligheter att välja veterinär och deras erfarenheter av olika veterinärer samt om de anlitar någon annan veterinär för hunden eller katten. Frågorna till lantbrukarna finns i bilaga 1.

Av telefonintervjuerna framkommer att lantbrukare oftast är trogna kunder. Av de 120 lantbrukarna svarade närmare 70 procent (83 lantbrukare) att de anlitat samma veterinär de senaste två åren. 28 procent (34 lantbrukare) hade anlitat olika veterinärer och 3 procent (3 lantbrukare) kunde inte svara på om de anlitat en eller flera veterinärer.

Av dem som hade bytt veterinär de senaste två åren angav 18 procent (22 lantbrukare) att de hade gjort det för att deras ordinarie veterinär inte var anträffbar till följd av ledighet. Detta tyder på att det är ganska ovanligt att lantbrukare byter veterinär.

Lantbrukares benägenhet att byta veterinär

Andel lantbrukare som	Procent

– har anlitat samma veterinär de sen-	69
aste två åren
– anlitat olika veterinärer	28
– inte visste om de anlitat en eller flera	3
veterinärer
Summa	100

Källa: Riksdagens revisorer, 2002

Av intervjuerna framgår också att 35 procent av lantbrukarna (42 lantbrukare) är medvetna om att de har en alternativ veterinär som de kan anlita. Av

lantbrukarna uppgav 18 procent (22 lantbrukare) att de inte hade möjlighet att anlita någon annan veterinär och 47 procent (56 lantbrukare) kände inte till om de hade möjlighet att välja en annan veterinär eller inte. Nästan hälften av de lantbrukare som intervjuades hade således ingen uppfattning om de själva hade valmöjlighet när det gäller veterinär. Detta kan förklara lantbrukarnas benägenhet att anlita samma veterinär.

Lantbrukares möjlighet att byta veterinär

Andel lantbrukare som	Procent

– har möjlighet att byta veterinär	35
– inte har möjlighet att byta veterinär	18
– inte kände till om möjligheten fanns	47
Summa	100

Källa: Riksdagens revisorer, 2002

Av de 120 lantbrukarna svarade 23 procent (27 lantbrukare) att de anlitade samma veterinär till hunden eller katten som till lantbruksdjuren. 30 procent av lantbrukarna (36 lantbrukare) svarade att de hade anlitat en annan veterinär för hunden eller katten än den veterinär som de anlitar för lantbruksdjuren. Anledningen till dessa byten uppgavs vara att de hade behövt anlita en specialist på smådjur. De övriga 47 procenten (57 lantbrukare) som intervjuades angav att de inte hade haft något behov av veterinär till hunden eller katten.

Lantbrukares benägenhet att anlita samma veterinär till sällskapsdjur som till lantbruksdjur

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Andel lantbrukare som	Procent

– anlitar samma veterinär till sällskapsdjur	23
som till lantbruksdjuren
– anlitar en annan veterinär till sällskaps-	30
djuren
– inte har haft något behov av veterinär	47
Summa	100

Källa: Riksdagens revisorer, 2002

6.2 Djurägares synpunkter på distriktsveterinärernas arbete

Jordbruksverket lät åren 1999 och 2000 göra undersökningar om hur distriktsveterinärernas kunder uppfattar dessa veterinärers arbete. Undersökningarna visade att distriktsveterinärerna låg på indexvärdet 88 av 100 i det s.k. nöjd-kund-indexet båda åren. Det är ett mycket högt värde totalt sett, enligt företaget som har genomfört undersökningarna. Företaget menar dock att det höga värdet för distriktsveterinärerna kan förklaras av att konkurrensen troligtvis inte är lika hård inom veterinärkåren som inom andra branscher (LUI Marknadsinformation AB 2000).

I undersökningarna mäts kundnöjdheten genom tre frågor: kundnöjdhet, förtroende och lojalitet. På frågan om kundnöjdhet svarade 9 av 10 att de är nöjda med sin närmaste distriktsveterinär. Andelen nöjda kunder minskade dock mellan 1999 och 2000 från 92 till 89 procent. På frågan om förtroende uppgav 86 procent att de skulle rekommendera sin närmaste distriktsveterinär till någon annan person. Förtroendet var lika stort båda åren. På frågan om lojalitet uppgav 9 av 10 att de var lojala mot distriktsveterinärerna och att de skulle vända sig till dem även vid senare tillfälle. Även lojaliteten var oförändrad mellan 1999 och 2000.

Sammantaget visar undersökningarna att kunderna är mycket nöjda med distriktsveterinärernas arbete. Resultatet för 2000 indikerar dock en svag försämring bland de kunder som är ägare till lantbruksdjur, där andelen nöjda kunder sjönk från 95 procent år 1999 till 90 procent år 2000.

Undersökningarna som Jordbruksverket lät göra innehöll också frågor om vad kunderna är mest nöjda med. Undersökningarna visade att flest kunder var nöjda med det personliga bemötandet och den veterinärmedicinska kompetensen hos distriktsveterinärerna.

Undersökningarna omfattade även frågor till distriktsveterinärernas kunder om vilka områden som kunderna är missnöjda med. Det framkommer att mer än hälften, 55 procent av kunderna, är missnöjda med priset. Detta gäller i större utsträckning ägare till lantbruksdjur av vilka 62 procent uppgav sig vara missnöjda. Bland ägare till sällskapsdjur uppgav 47 procent att de var missnöjda med priset.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

7 Missnöje inom veterinärkåren

Inom veterinärkåren har det sedan 1995 funnits ett missnöje över hur statsmakterna har utformat villkoren för konkurrens mellan privatpraktiserande veterinärer och statligt anställda distriktsveterinärer. Det är i första hand privatpraktiserande veterinärer som behandlar lantbruksdjur eller sällskapsdjur som är missnöjda med villkoren. Representanter för privatpraktiserande veterinärer karakteriserar förhållandena som en konflikt mellan privatpraktiserande veterinärer och Jordbruksverket.

Under granskningen har det framkommit att missnöjet med de förhållanden som råder har flera orsaker. De är i huvudsak följande:

•det råder olika ekonomiska villkor vid jour och långa resor

•de statliga distriktsveterinärerna ökar sin praktik på sällskapsdjur

•Jordbruksverket har dubbla roller.

Missnöjet som råder har kommit till uttryck i bl.a. anmälningar till Justitieombudsmannen och skrivelser till Konkurrensrådet. Under våren och sommaren 2002 har också missnöjet inom Sveriges Veterinärförbund tilltagit. Av debatten har framgått att veterinärkåren är splittrad. Privatpraktiserande veterinärers förening inom Sveriges Veterinärförbund fattade i augusti beslut om att föreningen ska läggas ned. Frågan ska slutligt avgöras på förbundets fullmäktigemöte. De privatpraktiserande veterinärerna har för avsikt att bilda en ny förening utanför förbundet.

Jordbruksverket menar att en del av missnöjet beror på andra förhållanden än konkurrensvillkoren för olika veterinärgrupper. Enligt Jordbruksverket kan missnöjet även hänföras till flyttning av stationeringsorter, etablering av veterinärstationer, nytt lönesystem och införande av arbetsledning som gjordes 1995.

Omorganisationen 1995 innebar att ca 100 veterinärer valde att avsluta sin statliga anställning och övergå till att bedriva verksamhet i privat regi. Detta innebar att vissa distrikt betjänas enbart av distriktsveterinärer, vissa distrikt av enbart privatpraktiserande veterinärer och andra av både privatpraktiserande veterinärer och distriktsveterinärer.

Jordbruksverket har försökt komma till rätta med missnöjet. Verket beslutade i september 1999 att uppdra åt en arbetsgrupp med representanter för Sveriges Veterinärförbunds styrelse, LRF, länsveterinärerna, verkets administrativa avdelning samt distriktsveterinär- och djuravdelningarna att gemensamt ta fram förslag till hur den veterinära fältverksamheten skulle kunna utvecklas. Arbetsgruppen har haft i uppdrag att bl.a. komma med förslag på joursamverkan mellan veterinärgrupperna, fastställa omfattningen av distriktsveterinärernas arbete med sällskapsdjur och ge förslag till service till avlägset boende djurägare. Den 16 september 2002 avlämnade arbetsgruppen sin slutrapport (Jordbruksverket 2002f).

Arbetsgruppen konstaterar att det inte går att precisera eller begränsa distriktsveterinärernas arbete med sällskapsdjur. Gruppen har inte heller funnit någon lösning på frågan om statlig ersättning för resor för privatpraktiserande veterinärer till avlägset boende djurägare. Arbetsgruppen beklagar att

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

gruppens förslag att starta en försöksverksamhet med samarbete om jour och	Fel! Okänt namn
beredskap i Hallands län inte kunde genomföras.	på
Frågan om konkurrensvillkor för privatpraktiserande veterinärer och stat-	dokumentegenskap
ligt anställda distriktsveterinärer samt frågan att skilja Jordbruksverkets	.:Fel! Okänt namn
uppdragsverksamhet från myndighetsutövning har behandlats av riksdagen	på
vid ett flertal tillfällen sedan 1995. I två motioner (mot. 2001/02:MJ207 och	dokumentegenskap
mot. 2001/02:MJ309) hösten 2001 föreslås att regeringen lämnar förslag som	.
innebär konkurrensneutralitet mellan veterinärer och att Jordbruksverkets	Bilaga 1
uppdragsverksamhet avskiljs från verkets myndighetsutövning. Miljö- och
jordbruksutskottet avstyrkte båda motionerna med hänvisning till det på-
gående arbetet i den arbetsgrupp som Jordbruksverket hade tillsatt (bet.
2001/02:MJU02). Riksdagen avslog motionerna i enlighet med utskottets
förslag (rskr. 2001/02:106).

7.1 Olika ekonomiska villkor

Under granskningen har framkommit att det råder olika ekonomiska villkor för distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer. Det handlar i huvudsak om ersättning från det statliga anslaget när det gäller upprätthållande av jour och långa resor.

Länsveterinärer menar dock att de olika ekonomiska villkoren visar sig även när det gäller veterinärernas möjligheter att delta i kurser och vidareutbildning. De menade att det är mer ekonomiskt kännbart för privatpraktiserande veterinärer än distriktsveterinärer att delta i utbildning. Länsveterinären i Stockholms län har framfört att detta inte är tillfredsställande, särskilt inte vid utbildningar om smittskyddsfrågor. Alla berörda veterinärer behöver enligt hans mening få kontinuerlig utbildning i sådana frågor.

Representanter för privatpraktiserande veterinärer förklarar att de under utbildningstiden går miste om intäkter. De anser att det inte är rättvist att staten bekostar utbildning för distriktsveterinärer, men lämnar utbildningsansvaret åt privata initiativ i de distrikt där det saknas distriktsveterinärer. Som framgått har distriktsveterinärerna jämförelselön när de deltar i utbildning. Representanter för distriktsveterinärerna uppger dock att jämförelselönen ofta är lägre än den tantiemlön som de annars hade fått. Utbildning innebär därmed ett visst inkomstbortfall även för distriktsveterinärer.

Olika ekonomiska villkor vid jour

Under granskningen har det framkommit att ersättningen för jour är en källa till missnöje. Distriktsveterinärorganisationen ska som framgått upprätthålla riks- och dygnstäckande jour för i första hand lantbrukets djur. För detta utgår statliga medel. Därigenom, menar flera bedömare, har distriktsveterinärerna en konkurrensfördel. Jour anges bland många veterinärer vara ett viktigt konkurrensmedel. Jordbruksverket menar att den möjliga konkurrensfördelen ska vägas mot de nackdelar som finns med jour, bl.a. höga personalkostnader och svårigheter att rekrytera veterinärer.

Många privata veterinärer upprätthåller också jour- och beredskapsverk-	Fel! Okänt namn
samhet. Enligt uppgifter från Privatpraktiserande veterinärers förening inom	på
Sveriges Veterinärförbund sköts betydligt mer än 50 procent av all jour- och	dokumentegenskap
beredskapsverksamhet på lantbruksdjur i landet av privatpraktiserande vete-	.:Fel! Okänt namn
rinärer, utan kostnad för staten. Föreningen anger också att hälften av alla	på
mjölkkobesättningar betjänas av privata veterinärer och att samtliga av dessa	dokumentegenskap
med några få undantag upprätthåller jour. Privatpraktiserande veterinärer	.
som har specialiserat sig på lantbruksdjur i orter där ingen distriktsveterinär-	Bilaga 1
station finns etablerad riskerar därtill att en distriktsveterinärstation etableras
på orten om de inte upprätthåller jouren utan kompensation för detta. Pri-
vatpraktiserande veterinärer på sällskapsdjur anger att de möter konkurrens
från distriktsveterinärer eftersom de finns tillgängliga dygnet runt. Det inne-
bär risk för att kunderna därefter, dag som natt, alltid väljer att uppsöka
distriktsveterinärerna.
Flera privatpraktiserande veterinärer uppges ha tröttnat på att upprätthålla
jour. De stänger av sina telefoner och hänvisar till den statliga organisationen
efter kl. 17 och under helger. Enligt uppgifter från privatpraktiserande vete-
rinärer finns det sådana exempel i Kronobergs, Västra Götalands och Skåne
län. Distriktsveterinärer uppger att detta sannolikt sker i samtliga län. Det
förekommer också att parallella jourer upprätthålls, bl.a. i Halland, Västra
Götaland och Skåne. Det innebär att distriktsveterinärer och privatpraktise-
rande veterinärer samtidigt upprätthåller jour. Flera veterinärer, både statligt
anställda och privatpraktiserande, anger att detta är slöseri med resurser.
Jordbruksverket gör bedömningen att huvuddelen av de privatpraktise-
rande veterinärerna inte har en heltäckande jour men uppger också att sta-
tistik saknas. Det finns också orter där samarbete mellan distriktsveterinärer-
na och de privata veterinärerna fungerar bra. Exempel på sådana orter är
Örebro, Katrineholm, Bollnäs och Skellefteå.
Ett exempel på att det är svårt att upprätta samarbete mellan di-
striktsveterinärorganisationen och privatpraktiserande veterinärer är det s.k.
Hallandsförsöket. Hallandsförsöket innebar att veterinärerna inom länet
skulle samarbeta kring och dela på jouren oavsett om de var statligt anställda
eller privatpraktiserande veterinärer. Idén kom från den arbetsgrupp, med
representanter från bl.a. Veterinärförbundet, länsveterinärerna och Jord-
bruksverket, som på initiativ av Jordbruksverket tillsattes 1999 med uppdrag
att utveckla den veterinära fältverksamheten. En del i Hallandsförsöket var
att även ekonomiskt kompensera de privatpraktiserande veterinärerna för
långa resor och jourarbete från det statliga anslaget. Halland valdes som
försöksområde eftersom länet är litet till ytan, vilket innebär förhållandevis
korta restider för veterinärerna och att det i två av distrikten finns både pri-
vatpraktiserande veterinärer och distriktsveterinärer. I två distrikt upprätthöll
veterinärerna dessutom parallella jourer. Parterna kunde dock inte enas om
storleken på den ekonomiska ersättningen eller utformningen av villkoren.
Detta resulterade i att något samarbete kring jouren inte kom i gång.
Som tidigare har framgått har Jordbruksverket avstått från att etablera di-
striktsveterinärstationer på några orter. Det gäller bl.a. distrikt kring Oskars-
hamn, Kalmar och Öland. På dessa orter upprätthåller ett 20-tal privatprakti-
serande veterinärer dygnstäckande beredskap och jour. För detta åtagande	48

från de privatpraktiserande veterinärerna utgår ingen statlig ersättning från	Fel! Okänt namn
det statliga anslaget. Representanter för de privatpraktiserande veterinärerna i	på
dessa områden menar att de lever under hotet att om de inte sköter jouren	dokumentegenskap
kommer Jordbruksverket att etablera statliga stationer i området eftersom	.:Fel! Okänt namn
verket är skyldigt att upprätthålla jourverksamhet i landet. Samtidigt hänvisar	på
verket till undantag för dessa områden för att slippa ersättningsansvar. De	dokumentegenskap
privatpraktiserande veterinärerna i området anser inte detta vara rättvist. Det	.
ska också nämnas att området kring Oskarshamn, Kalmar och Öland är ett	Bilaga 1
djurtätt område med ett förhållandevis stort behov av veterinära tjänster,
vilket inneburit att områdets djurägare hittills kunnat bära kostnaderna för
den veterinära jourverksamheten.
Jordbruksverket menar att liknande förhållanden även gäller för några di-
striktsveterinärstationer, bl.a. Vimmerby och Tibro, som har en hög självfi-
nansieringsgrad och inte belastar det statliga anslaget.

Olika ekonomiska villkor vid långa resor

För att tillhandahålla veterinärtjänster till rimliga kostnader även på landsbygden finns ett särskilt statligt bidrag som ska ersätta veterinärer för resekostnaderna vid långa resor till avlägset boende djurägare. Bidraget utgår endast när en statlig distriktsveterinär gör resan.

Bidraget belastar anslaget 42:2 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen och är utformat så att ersättning utgår efter sex mils resa tur och retur vid behandling av lantbruksdjur, djur och hästar som huvudsakligen används i jord- och skogsbruk. Statens utgifter för ersättning för djursjukvård till avlägset boende djurägare uppgick sammanlagt till 6,5 miljoner kronor år 2001. 42 procent av ersättningen från bidraget utgick till resor i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Värmlands län (Jordbruksverket 2002e).

Representanter för privatpraktiserande veterinärer anger att bidraget kan utgöra en viktig finansieringskälla för veterinären. Vid en resa på 10 mil enkel resa betalar djurägaren veterinärernas resekostnad för 6 mil. För resterande 4 mil utgår ersättning från det statliga anslaget när en distriktsveterinär gör resan. En privatpraktiserande veterinär eller djurägaren får själva betala för hela resekostnaden vid motsvarande resa i de distrikt som saknar distriktsveterinärer. Representanter för privatpraktiserande veterinärer uppger att det sällan är ekonomiskt hållbart att göra en sådan resa som privatpraktiserande veterinär. De menar också att distriktsveterinärerna härigenom får en konkurrensfördel i de distrikt som betjänas av både distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer.

Tjänstemän i Jordbruksverket anger att en av orsakerna till att bidrag inte utgår när privatpraktiserande veterinärer gör långa resor är att det skulle leda till en alltför omfattande administration om bidraget även skulle utgå till dem. Det finns risk för att administrationskostnaderna skulle bli oproportionerligt stora i förhållande till bidragets storlek. Jordbruksverket uppger också att det finns möjligheter för privata veterinärer att samarbeta med distriktsveterinärer om jouren. I sådana fall skulle bidraget utgå även till dem.

Konkurrensrådet har yttrat sig i frågan om bidraget för avlägset boende. Rådet har menat att bidragssystemet är utformat på ett icke konkurrensneutralt sätt och har dragit slutsatsen att bidragets utformning har minskat privata veterinärers intresse för att etablera sig i glesbygdsregioner (Konkurrensrådet 1999).

7.2 Distriktsveterinärerna ökar sin praktik på sällskapsdjur

Under granskningen har framkommit att privatpraktiserande veterinärer som arbetar med sällskapsdjur och sporthästar är irriterade över att distriktsveterinärerna i allt större utsträckning behandlar sällskapsdjur. Av tradition tillgodoser veterinärer i privat verksamhet i stor utsträckning behovet av veterinärtjänster för sällskapsdjur, även om regionala skillnader finns.

Ökningen av behandlingar på sällskapsdjur och sporthästar kan enligt Jordbruksverket förklaras av att denna marknad ökat för alla veterinärer. Distriktsveterinärorganisationen framhåller att den inte ökat sin marknadsandel på sällskapsdjuren.

De Privatpraktiserande veterinärernas förening har ifrågasatt om denna utveckling överensstämmer med statsmakternas intentioner. De menar att det är tveksamt om statsmakterna har haft för avsikt att de statliga distriktsveterinärerna ska expandera på ett område som av tradition i stor utsträckning har skötts av privatpraktiserande veterinärer. Även om efterfrågan på veterinärtjänster för sällskapsdjur och sporthästar har ökat kraftigt är det tveksamt, menar de, om statsmakternas avsikt verkligen har varit att staten ska expandera sin verksamhet inom denna verksamhetsgren.

I regleringsbrevet till Jordbruksverket för år 2001 anges att distriktsveterinärorganisationen i första hand ska tillgodose behoven hos djur inom animalieproduktionen och hos hästar som används inom jord- och skogsbruket. Där sägs ingenting om att statsmakternas intentioner har varit att den statliga distriktsveterinärorganisationen ska behandla alltfler sällskapsdjur.

I regleringsbrevet sätter regeringen dock upp ytterligare ett mål för distriktsveterinärorganisationen. Det är det ekonomiska målet, som innebär att verksamheten skall finansieras med avgifter till den del som kostnaderna inte täcks från anslaget 42:2 Bidrag till veterinärorganisationen. Det ekonomiska målet i kombination med kravet på upprätthållande av jour med för distriktsveterinärerna godtagbara arbetsvillkor innebär ekonomiska drivkrafter för distriktsveterinärorganisationen att öka sin praktik på sällskapsdjur och sporthästar. Även distriktsveterinärernas lönesystem med delvis rörlig lön skapar drivkraft att behandla sällskapsdjur.

Enligt tjänstemän i Jordbruksverket har det inte varit aktuellt att dra ned på omfattningen av verksamheten eller antalet anställda. I ett yttrande till Konkurrensrådet skriver verket:

Vid de genomgångar som gjorts för år 1998 kan konstateras att sällskapsdjursverksamheten totalt sett medför ett tillskott till distriktsveterinärorganisationen, dvs. att utan sällskapsdjurspraktik skulle det statliga anslaget behöva vara högre för att täcka den totala verksamhetens kostnader. Detta

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

ligger väl i linje med att verksamheten skall täcka sina egna kostnader, och att den således ej drivs i vinstsyfte. (Konkurrensrådet 1999).

Någon liknande kartläggning för 1999 och senare år har enligt Jordbruksverket inte gjorts. En sådan kartläggning är enligt verket inte heller längre möjlig att göra eftersom det i verkets redovisningssystem inte går att särskilja kostnader för sällskapsdjursverksamheten från kostnader för andra djurslag. Distriktsveterinäravdelningen uppger att man inte har något återrapporteringskrav till regeringen när det gäller resultatet för sällskapsdjursverksamheten.

I verkets redovisningssystem finns statistik över intäkterna och hur de fördelar sig mellan olika djurslag. Andelen av intäkterna som kommer från behandlingar av sällskapsdjur har ökat mellan åren 2000 och 2001, medan intäkterna från behandlingar på animalieproducerande djur har minskat. Den andel av intäkterna som kommer från behandlingar av hästar är oförändrad mellan åren. Sällskapsdjuren har därmed blivit en allt viktigare finansieringskälla för distriktsveterinärorganisationen.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

7.3 Jordbruksverkets dubbla roller

Representanter för privatpraktiserande veterinärer uppger att de saknar förtroende för Jordbruksverkets tillsynsverksamhet. De misstror verkets möjligheter att utöva opartisk tillsyn och ifrågasätter den kombination av uppgifter som verket har i uppdrag att utföra. Sveriges Veterinärförbund har beslutat att verka för att tillsyn och offentlig veterinär verksamhet sköts av en oberoende tillsynsmyndighet som är skild från klinisk, konkurrensutsatt veterinär service (Sveriges Veterinärförbund 2000).

Statskontoret har dragit slutsatsen att särredovisning och organisatoriska lösningar inom myndigheten inte är någon garanti för att sammanblandning av myndighetsutövning och kommersiell verksamhet undviks. Statskontoret gör bedömningen att det bästa är att avskilja distriktsveterinärorganisationen från Jordbruksverket. Frågor som rör myndighetsutövning samt ansvaret för veterinärtjänster i glesbygd bör fortsättningsvis hanteras av Jordbruksverket, menar Statskontoret (Statskontoret 2000).

Jordbruksverket menar att djuravdelningen inte fattar några beslut som rör distriktsveterinärorganisationen. Distriktsveterinäravdelningen har inte heller inflytande över den myndighetsutövande verksamheten på djuravdelningen. Den koppling som finns mellan avdelningarna är att distriktsveterinäravdelningen utför myndighetsutövande arbetsuppgifter på uppdrag av djuravdelningen.

En effekt av verkets dubbla roller uppges vara att veterinärer inte rapporterar in djursjukdatauppgifter till Jordbruksverkets djuravdelning i den utsträckning som de är skyldiga att göra. Representanter för privatpraktiserande veterinärer har uppgett att en av orsakerna till bristerna i inrapporteringen är att det finns ett motstånd mot att lämna ut information om sina kunder till den största konkurrenten, Jordbruksverket. Privatpraktiserande veterinärernas förening inom Sveriges Veterinärförbund menar att deras medlemmar är rädda för att verket får initierad kunskap om deras kunder.

Trots att Jordbruksverket har försäkrat att verksamheterna är organisatoriskt	Fel! Okänt namn
åtskilda finns dessa misstankar bland privatpraktiserande veterinärer, uppger	på
representanter för privatpraktiserande veterinärer.	dokumentegenskap
Bristerna i djursjukdata får konsekvenser för användare av uppgifterna. En	.:Fel! Okänt namn
av användarna är Svensk Mjölk som uppger att djursjukdata har en mycket	på
central betydelse för organisationens arbete. Svensk Mjölk anger att väl	dokumentegenskap
fungerande djursjukdata är viktigt i djurhälsoarbetet. Svensk Mjölk menar	.
också att det förebyggande djurhälsoarbetet tappat tempo till följd av pro-	Bilaga 1
blemen men också av den intressekonflikt som råder mellan veterinärgrup-
perna. Svensk Mjölk framhåller att organisationen har sett en förbättring när
det gäller djursjukdatarapporteringen men anger att man fortfarande inte är
helt tillfredsställd med förbättringsarbetet.
Ett annat exempel på att samarbete inom veterinärkåren med djurhälsovård
försvåras av konflikten är projektet FRISKKO 2000. Projektet initierades av
Svensk Mjölk och Jordbruksverket år 1998. Syftet var att skapa en djurhäl-
sovård med tyngdpunken på friskvård. Svensk Mjölk ville rikta in sig på det
förebyggande djurhälsoarbetet tillsammans med både distriktsveterinärer och
privatpraktiserande veterinärer. Syftet var att på ett systematiskt sätt utveckla
djurhälsoarbetet bl.a. med en gemensam satsning på djurdatabaser där dia-
gnoser, produktions- och mjölkkvalitetsdata samt läkemedelsanvändning
skulle dokumenteras. Projektet lades dock ned efter ca ett år till följd av
konflikter mellan veterinärgrupperna. Svensk Mjölk fortsatte därefter arbetet
i nöthälsoprogrammet FRISKKO, som tidigare har beskrivits. Jordbruksver-
ket menar att det råder olika uppfattningar om orsaken till att samarbetet
avbröts.
Svensk Mjölk anser att splittringen av det veterinära fältarbetet har lett till
att de veterinära resurserna inte har tillvaratagits på ett effektivt sätt. Därmed
har framstegen i djurhälsovården hämmats.
Som framgått utför distriktsveterinärerna delar av Jordbruksverkets myn-
dighetsutövande uppgifter i samband med sin dagliga fältverksamhet. Att det
ibland finns svårigheter att skilja på rollen som myndighetsperson och upp-
dragsfinansierad distriktsveterinär kan utläsas i olika reklamerbjudanden från
statliga distriktsveterinärstationer. I en JO-anmälan från 1999 lyfts flera
exempel fram. I samband med invigningen av distriktsveterinärstationen i
Karlskrona erbjöd t.ex. distriktsveterinärerna rabatt på katt- och hundmat,
och i Örebro gjorde man reklam för billig distrikstveterinärvård (Justitieom-
budsmannen 2001).
Av en annan anmälan till Justitieombudsmannen framgår att ett massut-
skick till djurägare som är kunder hos privatpraktiserande veterinärer har
gjorts från en statlig distriktsveterinärstation. I utskicket erbjuder sig di-
striktsveterinärerna att vid kontrollbesöket enligt EU:s mjölkdirektiv även
utföra andra tjänster, såsom avhorning av kalvar och kontroll av kornas cell-
halter. Jordbruksverket skriver i sitt yttrande i ärendet att verket tar avstånd
från den lämnade informationen i massutskicket och har påtalat för di-
striktsveterinärstationen att sådan information inte får lämnas (Justitieom-
budsmannen 2001). Jordbruksverket uppger också att all annonsering numera
ska godkännas centralt och att ingen prisreklam ska förekomma.
	52

Lantbrukare upplever det dock som bekvämt att distriktsveterinären utför	Fel! Okänt namn
både myndighetsuppdrag och veterinärtjänster. Det framgår av de telefonin-	på
tervjuer som Riksdagens revisorer lät göra med 120 lantbrukare under som-	dokumentegenskap
maren 2002. Av dessa 120 lantbrukare uppgav 119 att det är en fördel om en	.:Fel! Okänt namn
veterinär kan kombinera uppgifterna. Några lantbrukare som anlitar privata	på
veterinärer framförde en önskan att även privatpraktiserande veterinärer ska	dokumentegenskap
få kombinera olika slags uppgifter. Några av lantbrukarna framhöll dock att	.
de upplevde att distriktsveterinärerna själva ansåg det problematiskt att	Bilaga 1
granska den som också utgör en inkomstkälla.
EU-kommissionen har uppmärksammat distriktsveterinärernas dubbla rol-
ler vid några tillfällen. EU-kommissionen betonade detta förhållande vid sin
kontroll av hur svenska myndigheter sköter den av EU förskrivna kontrollen
av förekomst av restsubstanser i levande djur och animaliska produkter hös-
ten 1998. EU-kommissionen menade i sina slutsatser att distriktsveterinärer-
nas ansvar för provtagningen innebär en intressekonflikt som det inte går att
bortse ifrån. I en fotnot till sin slutsats skriver kommissionen att de svenska
myndigheterna inte delar denna slutsats utan hänvisar till att lantbrukarna
betalar in avgifterna direkt till Jordbruksverket medan distriktsveterinärerna
erhåller hela sin lön från Jordbruksverket (European Commission 1998).
Även i slutrapporten från kontrollen av mjölkproduktion och mjölkprodukter
skrev EU-kommissionen att distriktsveterinärernas dubbla uppdrag kan öka
risken för en intressekonflikt (European Commission 1999).
Jordbruksverket menar att de iakttagelser och fotnoter som EU-
kommissionen har gjort om riskerna för intressekonflikter inte har varit all-
varliga påpekanden. De har inte lett till förslag till ändring. Tvärtom framgår
det av rapporten att distriktsveterinärorganisationen hanterar dessa administ-
rativa tillsynsuppgifter väl, menar verket.
Flera veterinärer har under granskningen framfört att distriktsveterinärens
dubbla roller ställer stora krav på den enskilda distriktsveterinären eftersom
yrket innebär en balansgång mellan rollen som uppdragsfinansierad veterinär
och myndighetsperson. Utformningen av distriktsveterinärorganisationens
lönesystem är en annan fråga som har återkommit under granskningen. I det
lönesystem som tillämpas inom distriktsveterinärorganisationen finns möj-
ligheter för en distriktsveterinär att genom att utföra fler behandlingar öka sin
löneinkomst. Det har uttryckts farhågor för att förtroendet för myndighetsut-
övningens opartiskhet minskar genom Jordbruksverkets tillämpning av ett
lönesystem med tantiemlön.
Tjänstemän på Jordbruksverket menar att dubbla roller förekommer inom
hela veterinärsektorn och gör bedömningen att detta egentligen inte utgör
något problem i Sverige. Verket menar att om man ser de dubbla rollerna för
distriktsveterinärerna som särskilt problematiska kan man sannolikt hantera
detta inom nya rutiner inom nuvarande organisation eller genom att flytta
över myndighetsuppgifterna på andra tjänstemän. Det senare kan dock
komma att innebära ökade kostnader för staten eller för djurägarna. Myndig-
hetsutövningen utgör en liten andel av distriktsveterinärernas arbete och
orsakar inte någon särställning eller konkurrensfördel, menar verket.
	53

8 Revisorernas slutsatser och förslag

Revisorerna har inte granskat frågan om svenska djur får den vård de behöver eller om de får vård i tid i enlighet med djurskyddslagen. Undersökningar visar dock att djurägare är nöjda med tillgången till veterinärer och deras arbete. Revisorernas egen undersökning indikerar också att lantbrukare sällan byter veterinär. Av undersökningen framkommer även att lantbrukare upplever det tidsbesparande och praktiskt när veterinärer kan kombinera myndighetsuppdrag och veterinärtjänster vid besök på gården. På så vis kan antalet veterinärbesök och därmed veterinärkostnaderna hållas nere.

Revisorerna har inte heller granskat hälsotillståndet hos svenska lantbruks- och sällskapsdjur. De ansvariga myndigheterna Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt uppger dock att hälsotillståndet är erkänt gott även i internationell jämförelse. Nötkreaturens hälsa uppges vara mycket god. Denna uppfattning stöds av de veterinärer som har intervjuats under granskningen.

Samtidigt finns emellertid uppfattningen att hälsotillståndet hos de svenska djuren kunde ha varit bättre. Med mera tillförlitliga uppgifter om behandlingar och medicinering och med ett ökat samarbete mellan olika kategorier av veterinärer skulle förebyggande insatser ha kunnat planeras och organiseras på ett bättre sätt än vad som nu har varit möjligt. Ett skäl till detta är att veterinärer sedan 1995 har varit missnöjda med statsmakternas sätt att utforma villkoren för statliga distriktsveterinärer respektive privatpraktiserande veterinärer. Det finns exempel på att de olika villkoren för olika kategorier av veterinärer har lett till att samarbete mellan olika slags veterinärer har avbrutits. Veterinär kompetens har då inte tillvaratagits, vilket kan ha påverkat förutsättningarna för arbetet med djurhälsa och därmed även inverkat på djurhälsan som sådan.

Därtill kommer att vissa veterinärer underlåter att lämna uppgifter om behandlingar till Jordbruksverket.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

8.1 Vissa veterinärer rapporterar inte

Informationen om djursjukdomar, vilka behandlingar djuren har genomgått och vilka mediciner som har skrivits ut är ofullständig. Jordbruksverket menar att det beror på att alla veterinärer inte följer de bestämmelser om rapportering som verket har fastställt. Vissa veterinärer menar att statistiken har blivit oanvändbar till följd av att Jordbruksverket inte har tagit hand om inrapporterade uppgifter. De menar också att Jordbruksverket inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma till rätta med den bristande inrapporteringen. Verket saknar dock möjligheter att vidta sanktioner mot veterinärer som underlåter att rapportera eller lämnar ofullständiga uppgifter. Jordbruksverket och Jordbruksdepartementet har diskuterat förändringar som skulle innebära att verket ges sanktionsmöjligheter gentemot de veterinärer som underlåter att rapportera. I regleringsbrevet för 2002 har länsveterinärerna fått i uppdrag att inom ramen för sin tillsyn över veterinär verksamhet aktivt främja och följa upp inrapporteringen av djursjukdata.

Ett skäl till att veterinärer underlåter att lämna uppgifter om sin verksam-	Fel! Okänt namn
het är den misstro mot Jordbruksverket som finns bland privatpraktiserande	på
veterinärer. De misstänker att verket kan använda informationen om sjukdo-	dokumentegenskap
mar och behandlingar för att gynna den egna uppdragsverksamheten. De	.:Fel! Okänt namn
uppgifter som veterinärer ska lämna gäller bl.a. djurhållarens namn, adress	på
och telefonnummer, diagnos, typ av behandling, djurslag och djurets identi-	dokumentegenskap
tet. Flera veterinärer uppger att de känner obehag inför att lämna initierade	.
uppgifter om sina kunder till den myndighet som också är deras affärsmäss-	Bilaga 1
iga konkurrent.
Mot resonemanget invänder Jordbruksverket att uppdragsverksamheten är
organisatoriskt skild från den myndighetsutövning som statistikinsamlingen
innebär. Verkets distriktsveterinäravdelning är huvudman för distriktsveteri-
närerna, medan djuravdelningen ansvarar för statistiken och andra myndig-
hetsuppgifter. Det är således inte möjligt för distriktsveterinärerna att an-
vända de uppgifter som privatpraktiserande veterinärer har lämnat om sin
verksamhet till verkets djuravdelning.
• Revisorerna konstaterar att det finns flera förklaringar till att rapporte-
ringen om djursjukdata är ofullständig.

8.2 Veterinärens anställningsform avgör

När Jordbruksverkets djuravdelning behöver hjälp från kliniskt verksamma veterinärer köper man tjänsterna från distriktsveterinärerna eller från andra veterinärer.

Samtidigt fördelas Jordbruksverkets myndighetsutövande veterinäruppdrag på olika kategorier av veterinärer i huvudsak utifrån anställningsform. Merparten, 90 procent, av uppdragen som officiell veterinär fördelades år 2001 till distriktsveterinärerna. Samma år fördelades huvuddelen, 78 procent, av uppdragen som tävlingsveterinär eller banveterinär till andra veterinärer än distriktsveterinärer.

• Revisorerna konstaterar att Jordbruksverket har fördelat offentliga uppdrag till veterinärer i huvudsak utifrån anställningsform.

8.3 Jordbruksverkets tillsyn av veterinärer

Jordbruksverket ska enligt förordningen (1971:810) med allmän veterinärin-
struktion utöva tillsyn över veterinär yrkesutövning. Det betyder att verket
även har i uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av verkets egna
veterinärer.
Privatpraktiserande veterinärer uppger att någon tillsyn från Jordbruksver-
kets sida knappast har förekommit. De misstror verkets möjligheter att utöva
opartisk tillsyn och ifrågasätter över huvud taget den kombination av uppgif-
ter som verket har i uppdrag att utföra.
Tjänstemän på Jordbruksverket menar dock att verkets tillsyn i huvudsak
är indirekt. Man utfärdar riktlinjer som vägledning för den tillsyn som läns-
veterinärerna ska utöva. Särskilda tillsynsprojekt med inriktning på bl.a.
förskrivning av läkemedel till hästar har genomförts av verket centralt. Ver-	55

ket har därutöver rätt att anmäla veterinärer till den Veterinära ansvarsnämn-	Fel! Okänt namn
den. Det innebär att nämnden på anmälan av Jordbruksverket kan ta upp	på
frågan om indragning av legitimation för en veterinär.	dokumentegenskap
Den direkta tillsynen över veterinärerna ska således enligt Jordbruksverket	.:Fel! Okänt namn
utföras av länsveterinärerna vid länsstyrelserna. Av länsstyrelsernas årsredo-	på
visningar för 2001 framgår att länsstyrelserna sammanlagt avsatte högst fyra	dokumentegenskap
årsarbetskrafter för tillsyn över veterinärer. Fem länsstyrelser anger att de	.
över huvud taget inte har utövat någon tillsyn över veterinärer under 2001.	Bilaga 1
• Revisorerna konstaterar att var fjärde länsstyrelse över huvud taget inte
bedrev någon tillsyn över veterinärer år 2001.

8.4 Jordbruksverket får bidrag till sin uppdragsverksamhet

De ekonomiska förutsättningarna för Jordbruksverkets distriktsveterinärer skiljer sig från dem som gäller för privatpraktiserande veterinärer genom att distriktsveterinärorganisationen får bidrag för sin verksamhet. Det innebär att organisationen får ett resurstillskott i form av anslagsmedel till den uppdragsverksamhet som distriktsveterinärerna bedriver. För år 2002 uppgår bidraget till 87,5 miljoner kronor.

Pengarna används för personalkostnader. Kravet på jour innebär att antalet distriktsveterinärer måste vara så stort att rimliga arbetsvillkor kan ordnas vid alla veterinärstationer. Pengarna används även för utbildning av distriktsveterinärerna. Det innebär att det blir mindre ekonomiskt kännbart för dessa veterinärer att delta i utbildning än vad det är för privatpraktiserande veterinärer. Länsveterinärer anser att detta förhållande inte är tillfredsställande när det gäller utbildning i smittskyddsfrågor. Alla berörda veterinärer behöver få kontinuerlig utbildning i sådana frågor.

Omkring 6,5 miljoner kronor av anslaget användes under 2001 för att reducera avgifterna vid långa veterinärresor.

Privatpraktiserande veterinärer menar att de statliga veterinärerna får konkurrensfördelar genom att det statliga bidraget fördelas direkt till distriktsveterinärorganisationens uppdragsverksamhet. Det är en uppfattning som har delats av Konkurrensrådet. Rådet har menat att det statliga anslaget har fördelats mellan stationerna på ett sådant sätt att konkurrens på lika villkor inte har upprätthållits. Privatpraktiserande veterinärer som upprätthåller jour i områden där distriktveterinärstation saknas får inte någon särskild ersättning för detta.

Jordbruksverket menar att de statliga medlen behövs för att upprätthålla rikstäckande jour. I de distrikt där det saknas distriktsveterinärer finns det så många djur att jourtjänstgöring kan finansieras med avgifter från djurägarna. Endast ett mindre belopp används för att betala distriktsveterinärer för långa resor. Att fördela dessa medel även till privatpraktiserande veterinärer skulle innebära en omfattande administration. Det skulle bli för dyrt anser Jordbruksverket. Det är således i första hand av administrativa skäl som resebidrag endast utgår till distriktsveterinärer vid långa resor.

•Revisorerna konstaterar att de ekonomiska villkoren för olika veterinär-

kategorier skiljer sig åt.

8.5 Distriktsveterinärerna behandlar allt fler sällskapsdjur

Enligt regleringsbrevet till Jordbruksverket för 2002 ska distriktsveterinärerna tillhandahålla akut rikstäckande djursjukvård. Jourtjänsten ska främst avse djur som producerar föda eller ska användas till föda. Något motsvarande krav på jourtjänstgöring finns inte för privatpraktiserande veterinärer. I de distrikt där distriktsveterinärstation saknas tillhandahåller privatpraktiserande veterinärer jour utan någon särskild kompensation. Om de inte sköter jouren måste Jordbruksverket se till att jourverksamhet upprättas på orten.

Kravet på rikstäckande jour i kombination med förväntningar på rimliga arbetsvillkor har lett till att distriktsveterinärstationer har inrättats i praktiskt taget hela landet. Vid varje station finns flera veterinärer anställda.

När lantbruksdjuren har blivit färre har de statliga veterinärerna i ökad utsträckning behandlat sällskapsdjur. Privatpraktiserande veterinärer har ifrågasatt denna utveckling och menat att behandling av sällskapsdjur inte primärt är en uppgift för staten. När distriktsveterinärerna har ökat sina behandlingar av sällskapsdjur har de kommit att konkurrera med ytterligare en veterinärgrupp, nämligen privatpraktiserande veterinärer på sällskapsdjur.

Statsmakterna har dock ålagt distriktsveterinärerna att – utöver anslaget – finansiera sin verksamhet med avgifter. För att avgifterna inte ska bli orimligt höga behöver personalen vid distriktsveterinärstationerna kompletterande arbetsuppgifter. Distriktsveterinärerna själva har också intresse av full sysselsättning. Lönesystemet är utformat så att lönen blir högre ju fler behandlingar en veterinär utför.

•Revisorerna konstaterar att distriktsveterinärerna behandlar sällskapsdjur i allt större utsträckning. Det förklaras av att antalet lantbruksdjur har minskat.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

8.6 Jordbruksverket har flera uppgifter

Förhållandet att distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer arbetar under olika villkor har lett till ett påtagligt missnöje i veterinärkåren. Distriktsveterinärer anser att dimensioneringen för jourtjänstgöring är otillräcklig. Fler distriktsveterinärer måste anställas; en uppfattning som delas av Jordbruksverket. Privatpraktiserande veterinärer menar att distriktsveterinärerna gynnas ekonomiskt genom statliga pengar. De ogillar förhållandet att distriktsveterinärerna i allt större utsträckning behandlar sällskapsdjur. De ifrågasätter också om Jordbruksverket verkligen förmår hålla isär sina olika uppgifter som huvudman för distriktsveterinärorganisationen och som myndighetsutövare.

Fördelarna med nuvarande ordning är dock att jour upprätthålls över hela landet. Genom distriktsveterinärorganisationen finns också en nationell beredskap för den händelse någon smittsam djursjukdom skulle bryta ut.

•Revisorerna konstaterar att kraven på rimliga arbetsvillkor innebär att jourtjänstgöring behöver fördelas på många veterinärer.

8.7Distriktsveterinärerna bedriver sin verksamhet i myndighetsform

Det missnöje som finns inom veterinärkåren härrör således till stor del från skilda arbetsvillkor för olika kategorier av veterinärer med liknande arbetsuppgifter. Dessa skillnader har accentuerats sedan distriktsveterinärerna omorganiserades 1995. Omorganisationen 1995 innebar att ca 100 veterinärer valde att avsluta sin statliga anställning och i stället bedriva verksamhet i privat regi. Detta har lett till att vissa distrikt betjänas enbart av distriktsveterinärer, vissa distrikt av enbart privatpraktiserande veterinärer och andra av både privatpraktiserande veterinärer och distriktsveterinärer.

Distriktsveterinärernas uppgifter har sedan 1995 blivit både tydligare och otydligare; tydligare genom de uttalade kraven på jourtjänstgöring och hög grad av avgiftsfinansiering, men otydligare genom att arbetsuppgifterna inte är klart avgränsade. Både privatpraktiserande veterinärer och distriktsveterinärer fungerar som behandlande veterinärer och myndighetspersoner. Bägge veterinärkategorierna behandlar sällskapsdjur likaväl som lantbruksdjur. Det som således skiljer distriktsveterinärorganisationens verksamhet från den verksamhet som privatpraktiserande veterinärer bedriver är att distriktsveterinärerna bedriver sin verksamhet i myndighetsform.

Statsmakterna har uttalat att konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för det. I 1995 års budgetproposition understryker regeringen att myndighetsutövning och affärsverksamhet ska hållas åtskilda.

Jordbruksverkets möjligheter att förena uppdragsverksamhet med myndighetsutövning har ifrågasatts inte bara av veterinärer utan också av Statskontoret. Statskontoret har dragit slutsatsen att särredovisning och organisatoriska lösningar inom myndigheten inte är någon garanti för att sammanblandning av myndighetsutövning och kommersiell verksamhet undviks. Statskontoret har gjort bedömningen att det bästa är att avskilja distriktsveterinärorganisationen från Jordbruksverket.

Sveriges Veterinärförbund anser på liknande sätt att det är viktigt att tillsyn och offentlig veterinär verksamhet sköts av en oberoende tillsynsmyndighet som är skild från klinisk, konkurrensutsatt veterinär service.

Distriktsveterinärernas myndighetsutövande arbetsuppgifter utgjorde två procent av organisationens samtliga behandlingar år 2001. Som följd av att distriktsveterinärernas arbetsuppgifter i huvudsak består av uppdragsverksamhet har deras opartiskhet i de myndighetsutövande uppdragen ifrågasatts. Frågan om distriktsveterinärernas uppgifter som behandlande veterinär och myndighetsperson har uppmärksammats av EU-kommissionen och Konkurrensrådet. EU-kommissionen har menat att distriktsveterinärernas uppdrag som både myndighetspersoner och behandlande veterinärer innebär en intressekonflikt. Konkurrensrådet menade att förhållandena är principiellt otillfredsställande.

Jordbruksverket har invänt att EU-kommissionens påpekanden inte är allvarliga. Tvärtom menar verket att distriktsveterinärorganisationen hanterar de administrativa tillsynsuppgifterna väl.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Dubbla roller förekommer som framgått inom hela veterinärsektorn. Även privatpraktiserande veterinärer utför myndighetsutövande uppgifter på uppdrag av Jordbruksverket. Det innebär att distriktsveterinärernas arbetsuppgifter i princip inte avviker från det arbete som privatpraktiserande veterinärer utför. Den skillnad som finns är att distriktsveterinärernas arbete utförs i myndighetsform.

•Revisorerna konstaterar att myndighetsutövande arbetsuppgifter utgör en liten del av fältveterinärernas arbete.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

8.8 Revisorernas förslag

Sedan distriktsveterinärorganisationen bildades 1995 har veterinärer varit missnöjda med statsmakternas sätt att utforma villkoren för statliga distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer. Frågan har uppmärksammats i olika sammanhang, men missnöjet kvarstår. Missnöjet kan förklaras i huvudsak av att distriktsveterinärerna får ett resurstillskott i form att ett statligt bidrag till sin uppdragsverksamhet och att uppdragsverksamheten bedrivs i myndighetsform. Veterinärer är också missnöjda med skilda villkor för jourtjänstgöring. Privatpraktiserande veterinärer ifrågasätter den utveckling som har inneburit att distriktsveterinärer behandlar sällskapsdjur i allt större utsträckning. Det finns enligt revisorernas bedömning inga tecken på att problemen kommer att minska. Med en fortsatt utveckling mot färre lantbruksdjur kan motsättningarna tvärtom komma att accentueras. Sannolikt kommer i sådana fall distriktsveterinärerna att behandla sällskapsdjur i allt större utsträckning.

Som framgått avviker inte de arbetsuppgifter som utförs av statliga distriktsveterinärer från de uppgifter som utförs av privatpraktiserande veterinärer. Samtliga veterinärer har skyldighet att fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. De ska föra journal, förskriva läkemedel och rapportera i enlighet med föreskrifter. För alla veterinärer gäller skyldigheten enligt lag att göra en undersökning och fastställa sjukdomens art vid misstanke om smittsam djursjukdom samt att skyndsamt underätta Statens jordbruksverk och berörd länsstyrelse. Därutöver är samtliga veterinärer skyldiga att anmäla fall där djur inte hålls eller sköts i enlighet med djurskyddslagen. Alla veterinärer – även privatpraktiserande veterinärer – utför myndighetsutövande uppgifter på uppdrag av Jordbruksverket. Inget hindrar att också uppgiften att kontrollera djurhälsa och hygien i mjölkrum och stall enligt EU:s mjölkdirektiv utförs av privatpraktiserande veterinärer.

Det finns inget som tyder på att distriktsveterinärer har högre veterinärmedicinsk kompetens än privatpraktiserande veterinärer eller att det omvända förhållandet gäller. Enligt revisorernas mening har det därmed ingen betydelse för djurens sjuk- och hälsovård om den behandlande veterinären utför sina arbetsuppgifter som statlig distriktsveterinär eller privatpraktiserande veterinär. Revisorerna gör emellertid bedömningen att nuvarande jourkrav, som enbart omfattar distriktsveterinärerna, inte är ett effektivt sätt att använda landets veterinära resurser. Ju fler veterinärer som delar på jouren,

desto bättre arbetsvillkor kan skapas för veterinärkåren som helhet. Det är	Fel! Okänt namn
därför enligt revisorernas mening angeläget att få till stånd ett bättre samar-	på
bete mellan olika veterinärkategorier. På så sätt kan fler veterinärer bidra till	dokumentegenskap
att djurens behov av akut sjukvård även på obekväma tider tillgodoses.	.:Fel! Okänt namn
Även i fortsättningen behövs det tillgång till veterinärer i hela landet dyg-	på
net runt. Jordbruksverket – eller någon annan statlig myndighet – bör därför	dokumentegenskap
även fortsättningsvis ha i uppdrag att se till att tillgången till veterinärer är	.
god i hela landet. Det behövs också fortsättningsvis en veterinär beredskap	Bilaga 1
för smittsamma djursjukdomar. Liksom tidigare behövs det veterinärer för
dessa uppgifter. Revisorerna menar att det även fortsättningsvis bör vara en
uppgift för en statlig myndighet att utse veterinärer för sådan beredskap.
Enligt revisorernas mening bör dock veterinärernas kunskaper och erfaren-
heter vara utgångspunkten när myndigheten utser officiella eller offentliga
veterinärer.
Statligt stöd till veterinär verksamhet kan även fortsättningsvis betalas till
veterinärer för jourtjänstgöring och långa resor. Det blir en fråga för Jord-
bruksverket eller någon annan statlig myndighet att fördela ett sådant stöd
med utgångspunkt från behoven i olika delar i landet.
Däremot finns det enligt revisorernas mening inga särskilda skäl som talar
för att distriktsveterinärernas arbetsuppgifter bedrivs i myndighetsform eller
med ett statlig huvudmannaskap.
• Revisorerna föreslår att regeringen utreder de närmare förutsättningarna
för hur en avveckling av distriktsveterinärorganisationens statliga hu-
vudmannaskap kan genomföras.
Med ett ändrat huvudmannaskap kan alla veterinärer behandla både lant-
bruksdjur och sällskapsdjur utan att det ifrågasätts. Samarbete mellan veteri-
närer med skilda specialiteter underlättas.
Därtill blir Jordbruksverkets uppgifter tydligare. Verkets tillsyn över vete-
rinärerna kan skärpas och förtroendet för tillsynen öka.
Revisorerna utgår således från att Jordbruksverket – eller någon annan
statlig myndighet – även fortsättningsvis ska se till att tillgången till veterinä-
rer är god, utöva tillsyn över veterinär yrkesutövning, utse officiella och
offentliga veterinärer samt ansvara för smittskyddsfrågor och frågor inom
ramen för Sveriges EU-medlemskap.
På vilket sätt avvecklingen av det statliga huvudmannaskapet för distrikts-
veterinärerna ska genomföras behöver utredas närmare. En avveckling kan
behöva ske stegvis. Det är viktigt att förändringar genomförs på ett sådant
sätt och i en sådan takt att tillgången till veterinärer säkras.
Revisorernas förslag att skilja på klinisk konkurrensutsatt veterinär service
och ansvaret för djursjukdata innebär också att förutsättningarna för en mera
fullständig och användbar statistik över djursjukdomar och behandlingar
förbättras, vilket i sin tur kan leda till bättre förutsättningar för djurhälsoarbe-
tet och på sikt till ännu bättre djurhälsa. Som framgått finns det flera förkla-
ringar till att rapporteringen av djursjukdata har varit ofullständig. En del av
problemen hänförs till Jordbruksverkets hantering av inrapporterade uppgif-
ter. Risken finns att statistiken har blivit missvisande, i värsta fall oanvänd-
bar.	60

•Revisorerna föreslår att regeringen ger en oberoende utredare i uppdrag att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och vad bristerna har inneburit för statistikens användbarhet.

Revisorerna har inte granskat länsveterinärernas arbete. Länsveterinärernas arbetsuppgifter kan dock behöva omprövas när Jordbruksverkets tillsyn över veterinärer tydliggörs. Som framgått avsatte länsstyrelserna 2001 sammanlagt högst fyra årsarbetskrafter för tillsyn över veterinärer. Flera länsstyrelser deklarerade att någon tillsyn inte hade utövats.

Revisorerna har tidigare föreslagit (förs. 2001/02:RR19) att länsstyrelsernas uppgifter vad gäller livsmedelstillsynen slopas. Revisorerna hänvisade till att endast totalt sex årsarbetskrafter vid länsstyrelserna avsattes för livsmedelstillsynen. Riksdagen följde revisorernas förslag (bet. 2001/02:MJU22, rskr. 2001/02:319).

Med ändrad uppgiftsfördelning inom livsmedelstillsynen bör länsveterinärerna få utrymme för andra arbetsuppgifter. Fortfarande förefaller dock utrymmet för tillsyn över veterinärer vara begränsat.

•Revisorerna föreslår att regeringen tar initiativ till en samlad översyn av länsveterinärernas arbetsuppgifter.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Referenser

Ej riksdagstryck.

Ekonomistyrningsverket (2001), Avgifter 2000 – om avgiftsbelagd verksamhet i staten, ESV 2001:7

European Commission (1998), Report on a FVO Mission to Sweden, Residues in Live Animals and Animal Products, 14 – 17 april 1998

European Commission (1999), Final report of a mission, On the evaluation of the application of council directive 92/46/EEC laying down the health rules for the production and placing on the market of milk and milk based products, Directorate D

Högskoleverket (2002), Uppgifter från verkets databas om nationell uppföljning, NU-databasen, 2002

Jordbruksverket (2002a), uppgifter över antalet hästar, verkets hemsida, juli 2002

Jordbruksverket (2002b), Veterinärbrist i sommar, pressmeddelande 2002- 05-16

Jordbruksverket (2002c), Djursjukdata, Information på Jordbruksverkets hemsida 2002-05-17

Jordbruksverket (2002d), Arbetsordning för distriktsveterinärer, 1995

Jordbruksverket (2002e), Årsredovisning för räkenskapsåret 2001, Statens jordbruksverk 2002

Jordbruksverket (2002f), Slutlig rapport från Arbetsgruppen för att utvärdera och utveckla samordningen i den veterinära verksamheten, 16 september 2002

Justitieombudsmannen (1996), Anmälan mot Statens jordbruksverk avseende frågan om Jordbruksverkets distriktsveterinärer var att anse som jäviga m.m. dnr 254-1996, 2542-1996, 2543-1996, beslut 1997-05-28

Justitieombudsmannen (2001), Anmälan mot Statens jordbruksverk angående frågor om jäv och myndighetsutövning m.m. inom veterinärväsendet dnr 2219-1999, 2220-1999, 2221-1999, 2222-1999, 2223-1999, beslut 2001- 04-25

Konkurrensrådet (1999), Ifrågasatt konkurrensneutralitet inom området veterinärtjänster, dnr 16/99 och 38/99, s. 11 – 19, Yttrande vid konkurrensrådets möte 2000-02-24

LUI Marknadsinformation AB (2000), Nöjd-kund-index år 2000 Distriktsveterinärerna Statens jordbruksverk, 2000-09-22

Statens veterinärmedicinska anstalt, uppgifter över antalet hästar, hemsidan juli 2002

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Statskontoret (2000), Staten som kommersiell aktör – omfattning och konkurrenseffekter, Del 1 Huvudrapport, s. 146 – 152, Statskontoret 2000:16

Svensk Mjölk (2001), Djurhälsovård 2000/01 Redogörelse för husdjursorganisationens djurhälsovård, s. 30 – 32

Sveriges Veterinärförbund (2000), Fullmäktige protokoll 15 §, oktober 2000

Veterinära ansvarsnämnden (2002), sammanställning av uppgifter åt Riksdagens revisorer, september 2002

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

TELEFONINTERVJUER MED DJURÄGARE

1 a) Om dina djur blir sjuka, vilken veterinär anlitar du?

b) Är det den statlige distriktsveterinären från Jordbruksverket?

Ja	.....
Nej	.....
Vet ej	.....

2) Har du anlitat någon annan veterinär någon gång de senaste två åren?

Om Ja	Vem?	Statlig? ....
		Privat? ....
		Vet ej	....
	Varför? .....................................
Om Nej	Varför inte? ..............................

Om du skulle vilja, har du möjlighet att anlita en annan veterinär?

Ja	.....
Nej	.....	Varför? ................
Vet ej	.....

3) Har du anlitat någon annan veterinär för hunden och katten?

Ja ......	Vem?	Statlig? .....
		Privat? ....
		Vet ej	....
	Varför? ....................................
Nej .....	Varför inte?..............................

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Fråga 4 endast om de anlitar en statlig distriktsveterinär

4)Förutom att behandla sjuka djur så är ju de statliga distriktsveterinärerna också myndighetspersoner och de ska bl.a. kontrollera ditt mjölkrum och se till att du inte har några kodressörer. Har du upplevt att detta är ett problem på något vis?

Ja ......	Varför? ........................
Nej .....
Är det en fördel?	............................

5)Förebyggande djursjukvård är ju en allt viktigare del i arbetet på en gård. Vilken veterinär anlitar du vid sådana frågor?

Den ordinarie veterinären?	Varför?
Djurhälsoveterinärer?	Varför?
Ingen veterinär/annan?	Varför?

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 1

Sammanfattning av remissyttranden

Riksdagens revisorers rapport Villkoren för veterinär verksamhet (rapport 2002/03:4) har remissbehandlats. 18 myndigheter och organisationer gavs tillfälle att yttra sig. Följande 15 remissinstanser har svarat:

Riksdagens ombudsmän (JO)

Statskontoret

Statens jordbruksverk

Statens veterinärmedicinska anstalt

Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Konkurrensverket

Konkurrensrådet

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

Svensk Mjölk

Svenska Djurhälsovården

Sveriges Veterinärförbund

Veterinärer i Sverige

Därutöver har Livsmedelsverket, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Svenska Distriktsveterinärföreningen och Hasse Höglund, leg. vet., yttrat sig över rapporten. Efter remisstidens utgång har Veterinärer i Sverige inkommit med kompletterande synpunkter.

De remissinstanser som gavs tillfälle att yttra sig över rapporten men avstod var Jordbruksdepartementet, Näringsdepartementet och Veterinära ansvarsnämnden.

De flesta remissinstanser tillstyrker revisorernas förslag när det gäller bristerna i djursjukdata och en samlad översyn av länsveterinärernas arbetsuppgifter.

Det finns dock delade meningar om revisorernas förslag att regeringen utreder de närmare förutsättningarna för hur en avveckling av distriktsveterinärorganisationens statliga huvudmannaskap kan genomföras. Statskontoret, Konkurrensverket, Länsstyrelsen i Skåne, Konkurrensrådet, Svenska Djurhälsovården och Veterinärer i Sverige tillstyrker revisorernas förslag. Statskontoret anser att även ett alternativ med bolagisering av distriktsveterinärorganisationen bör utredas. Justitieombudsmannen (JO) har inget att erinra mot förslaget.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 2

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att den veterinära verksamheten	Fel! Okänt namn
bör ses över förutsättningslöst.	på
Länsstyrelserna i Stockholms län, Jämtlands län och Gävleborgs län av-	dokumentegenskap
styrker revisorernas förslag, men menar också att en utredning är nödvändig	.:Fel! Okänt namn
för att lösa nuvarande problem.	på
Länsstyrelsen i Kalmar län avstyrker en avveckling av distriktsveterinäror-	dokumentegenskap
ganisationen men anser att förutsättningarna för en avveckling av distrikts-	.
veterinärorganisationen eventuellt kan utredas.	Bilaga 2
Svensk Mjölk anser att det finns flera skäl att utreda distriktsveterinäror-
ganisationen. En utredning bör innehålla en översyn, utröna behovet av om-
organisering samt föreslå alternativa lösningar till hur en ny organisation ska
se ut.
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att det finns skäl att utreda om or-
ganisatoriska förändringar bättre kan motsvara statens och näringens krav.
Sveriges Veterinärförbund anser att den föreslagna utredningen bör få ett
mer öppet direktiv. Förbundet menar att det inte är säkert att verksamheten
vinner på att det statliga huvudmannaskapet upphör. Därför bör det ingå i
utredningsdirektivet att även utreda om verksamheten kan bedrivas i bolags-
form med statligt ägande.
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) förordar en fortsatt rikstäckande
veterinärorganisation där staten har inflytande och full insyn.
Statens jordbruksverk, Länsstyrelsen i Västerbottens län och Svenska Di-
striktsveterinärföreningen avstyrker revisorernas förslag.
Livsmedelsverket yttrar sig inte över förslaget men befarar att en avveckl-
ing av distriktsveterinärorganisationen kan komma att innebära svårigheter
att rekrytera besiktningsveterinärer till små slakterier i glesbygd. Verket
menar att hänsyn till denna omständighet bör tas i den fortsatta behandlingen
av revisorernas rapport.
Hasse Höglund, leg. vet., yttrar sig inte över förslagen, men framför syn-
punkter på hur det statliga anslaget fördelas och används av Jordbruksverket.

Remissinstansernas allmänna synpunkter

Remissinstanserna är överlag positiva till revisorernas initiativ att granska villkoren för veterinärer och instämmer i stort i den problembeskrivning som har presenterats.

Riksdagens ombudsmän (JO) har inget att erinra mot revisorernas bedömningar och förslag. JO anser dock att det kan finnas skäl till en mera genomgripande översyn av den veterinära verksamheten och att en sådan översyn bör övervägas.

Statskontoret bedömer att organisatoriska lösningar inom Jordbruksverket inte är någon garanti för att så kallad korssubventionering inte uppstår när offentlig verksamhet finansieras genom såväl anslag som avgiftsintäkter. Statskontoret påpekar också att rollkonflikter kan uppstå när distriktsveterinärer kan använda sin myndighetsutövande verksamhet som en försäljningskanal för veterinära tjänster.

Statens jordbruksverk anser att revisorernas analys är bristfällig. Verket	Fel! Okänt namn
bedömer att statens utgifter skulle behöva öka med ca 70 miljoner kronor om	på
distriktsveterinärorganisationen avvecklas. Därmed anser verket att en av-	dokumentegenskap
veckling inte är samhällsekonomiskt försvarbar. Verket betonar därtill att en	.:Fel! Okänt namn
lättstyrd och samordnad veterinär fältorganisation behövs för djurskydd och	på
smittskydd. Statens jordbruksverk framhåller också att det är lättare att er-	dokumentegenskap
bjuda veterinärerna i den befintliga statliga organisationen goda arbetsvill-	.
kor. För närvarande är 85 procent av dem som verket anställer kvinnor. Jord-	Bilaga 2
bruksverket framhåller att rapporteringen till djursjukdata och kvaliteten i
uppgifterna har förbättrats avsevärt under det senaste året. Någon risk för
sammanblandning av myndighetsuppgifter och veterinärverksamheten före-
ligger enligt verkets bedömning inte.
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) förordar att veterinärväsendet
även fortsättningsvis organiseras på ett sådant sätt att staten försäkrar sig om
att kunna styra verksamheten när så krävs. Staten måste ha inflytande och
full insyn. Det övergripande målet med veterinärväsendet är att ett effektivt
smittskydd upprätthålls. SVA anser att det är naturligt att distriktsveterinär-
organisationen eller dess efterföljare åtar sig att behandla även sällskapsdjur
och förutsätter att sådan verksamhet sker på ett konkurrensneutralt sätt. SVA
tar inte ställning till det lämpliga i att distriktsveterinärer arbetar både som
statstjänstemän och behandlande veterinärer.
Länsstyrelsen i Stockholms län instämmer i revisorernas beskrivningar av de
problem som finns. Man delar uppfattningen att insamlingen av djursjukdata
inte fungerar tillfredsställande. Länsstyrelsen framhåller att det är ytterst
viktigt att tillgången till veterinärer med skyldighet att på begäran ställa upp
som veterinär i djurskyddsärenden eller som utredare vid utbrott av smitt-
samma djursjukdomar säkras.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att rapporten ger en god bild av den
veterinära verksamheten. Länsstyrelsen instämmer också i slutsatsen att
rapporteringen till djursjukdata inte fungerar bra. Länsveterinären har vid
åtskilliga tillfällen fått del av veterinärers kluvna inställning till myndighets-
utövning inom det egna praktikområdet. Länsstyrelsen menar att de olika
rollerna organisatoriskt bör skiljas åt. Länsstyrelsen anser att myndighets-
uppgifter lämpligen bör koncentreras till ett mindre antal veterinärer. En
veterinärorganisation med ansvar för myndighetsuppgifter skulle kunna
placeras vid länsstyrelserna och därmed ingå i beredskapen mot smittsamma
djursjukdomar. Länsstyrelsen delar revisorernas uppfattning att det bör vara
veterinärernas kunskaper och erfarenheter som avgör Jordbruksverkets till-
sättning av offentliga eller officiella veterinärer. Det är varken anställnings-
förhållanden eller önskan om att minimera antalet veterinärbesök på gårdarna
som ska avgöra Jordbruksverkets val av officiella representanter.
Länsstyrelsen i Kalmar län menar att revisorernas rapport inte tillräckligt
belyser konsekvenserna av en avveckling av distriktsveterinärorganisationen.
Enligt länsstyrelsen utser Statens jordbruksverk i stort sett alltid distriktsvete-
rinärer att utföra myndighetsutövande arbetsuppgifter – även när privatprak-
tiserande veterinärer är lika eller t.o.m. mer kompetenta att utföra dem. Detta	68

gäller särskilt smittskyddsutredningar. Länsstyrelsen framför att tillsynen enligt mjölkdirektivet inte bör genomföras av veterinärer som har någon koppling till djurägaren. Länsstyrelsen anser vidare att de tre distrikt i Kalmar län där privatpraktiserande veterinärer upprätthåller dygnstäckande jour borde få del av de statliga medel som finns för resor till avlägset boende djurägare och kanske också viss statlig jourersättning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att det statliga anslaget till veterinärverksamheten behövs för att få kostnadstäckning för verksamheten. Den största svårigheten i länet har varit att rekrytera veterinärer till stationer i Västerbottens inland. Länsstyrelsen framför också att resurserna för regional tillsyn måste utökas.

Länsstyrelsen i Skåne län menar att det inte är möjligt för länsveterinärer att följa upp inrapporteringen av djursjukdata eftersom de inte har kännedom om antalet sjukbesök som veterinärer gör. Det finns därmed inte möjlighet att uppskatta hur stor andel av sjukbesöken som rapporteras.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att revisorernas rapport väl belyser brister och svårigheter inom den veterinära fältverksamheten. Länsstyrelsen föreslår att länsstyrelserna eller kommunerna kan utföra tillsynen enligt mjölkdirektivet. På så vis kommer man ifrån att distriktsveterinärer utövar tillsyn samtidigt som de är behandlande veterinärer. Länsstyrelsen befarar att färre kvinnliga veterinärer kommer att arbeta med lantbrukets djur, om distriktsveterinärorganisationen avvecklas. Det skulle vara svårt att vid sidan av hemmet även sköta en privat stordjurspraktik, med den ekonomiska otrygghet och de oregelbundna tider det innebär.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framför att det i länet finns få problem som är relaterade till konkurrens mellan statliga distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer. Länsstyrelsen anser att rapporten ofullständigt belyser de uppgifter som distriktsveterinärorganisationen utför för samhällets räkning.

Konkurrensverket anser att revisorernas förslag är väl avvägda. Enligt verket bör statsmakterna koncentrera de statliga resurserna till att bevaka veterinärverksamheten ur kvalitetssynpunkt samt utöva tillsyn. Staten ska också ansvara för att följa upp att utbudet av veterinärtjänster svarar mot behov eller efterfrågan. Verket bedömer att veterinärtjänster för sällskapsdjur är en normal marknad där tjänsterna fullt ut ska vara finansierade genom priser. Konkurrensverket påpekar också att revisorernas rapport visar att resurserna inte används effektivt inom veterinärverksamheten, vilket är en nackdel för det allmänna och konsumenterna.

Konkurrensrådet framhåller att revisorerna på ett bra sätt redovisar de problem som finns inom veterinärväsendet. Konkurrensrådet anser att särskilt förhållandet att den statliga distriktsveterinärorganisationen är placerad inom Jordbruksverket är problematisk. Rådet delar revisorernas kritik vad gäller distriktsveterinärernas dubbla roller. Fördelningen av det statliga anslaget är därtill konkurrenssnedvridande, menar rådet.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 2

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att inrapporteringen av djursjukdata	Fel! Okänt namn
har förbättrats. Förbättringen är dock inte tillräcklig och därför kvarstår	på
problem som måste lösas. LRF anger att det bland bönderna finns kritik mot	dokumentegenskap
att distriktsveterinärerna inte engagerar sig tillräckligt i djurhälsoarbetet.	.:Fel! Okänt namn
Samarbete mellan olika veterinärgrupper försvåras till följd av de olika vill-	på
koren för veterinärer. LRF påpekar också att det inom distriktsveterinärorga-	dokumentegenskap
nisationen finns brister på kompetens inom svin- och fårproduktion. Möjlig-	.
heten att i ökad omfattning anlita privatpraktiserande veterinärer för bered-	Bilaga 2
skap och service till avlägset boende djurägare med statligt stöd bör undersö-
kas.
Svensk Mjölk anser att splittringen inom svensk veterinärkår inte har varit till
gagn för utvecklingen och moderniseringen av den veterinära fältverksam-
heten. En konsekvens är att veterinärernas arbete med djurhälsovård har
tappat tempo. Distriktsveterinärorganisationen har därtill inte samarbetat
med näringens djurhälsoorganisationer i den utsträckning som regeringen
krävt.
Svenska Djurhälsovården anser att den rådande situationen inom veterinär-
väsendet har medfört motsättningar mellan veterinärer och hämmat utveckl-
ingen av djurhälsoarbete. En förklaring till att efterfrågan på veterinärtjänster
för lantbrukets djur har minskat kan vara att veterinärerna, inklusive di-
striktsveterinärorganisationen, inte har tillmötesgått kraven från djurägarna.
Den betydelse satsningen på sällskapsdjur har haft bör analyseras mot denna
bakgrund. Svenska Djurhälsovården har noterat att det har blivit allt svårare
att få tag i veterinärer med lantbruksinriktning. Förklaringen kan vara att
distriktsveterinärorganisationen inte har satsat på fort- och vidareutbildning
för lantbrukets djur – men även den intressekonflikt som råder. Svenska
Djurhälsovården instämmer i bedömningen att intressekonflikten mellan
statliga och privata veterinärer har lett till parallella och konkurrerande
veterinärgrupper som inte samarbetar om jourberedskap. Djurhälsovården
delar revisorernas uppfattning att hänsyn till veterinärers kompetens i större
utsträckning måste tas vid förordnanden av veterinärer vid smittutredningar.
Entreprenadmässiga uppdrag bör övervägas som alternativ till de anställ-
ningsförhållanden som nu regelmässigt tillämpas av Jordbruksverket.
Svenska Djurhälsovårdens yttrande har avgivits efter samråd med Sveriges
Grisproducenter, Sveriges Nötköttsproducenter och Fåravelsförbundet.
Sveriges Veterinärförbund framhåller att tillsyn och offentlig veterinär verk-
samhet bör skötas av en oberoende tillsynsmyndighet, som är skild från
klinisk konkurrensutsatt veterinär service. Förbundets uppfattning har också
framförts till Jordbruksdepartementet i november 2002. Officiella och andra
offentliga veterinäruppgifter ska utföras av veterinärer som står fria från
intresse- och konkurrenskonflikter.
Veterinärer i Sverige anser att rapporten på ett korrekt sätt speglar de miss-
förhållanden som råder. Veterinärer i Sverige frågar sig på vilka grunder
Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt kan framhålla det
goda hälsoläget bland djuren när det finns brister i statistiken över djurens
sjukdomar. Veterinärer i Sverige anser att djursjukvård bör bedrivas i privat	70

regi och myndighetsutövning och tillsyn ska utföras av myndigheter. Myn-	Fel! Okänt namn
digheter ska inte bedriva kommersiell verksamhet som konkurrerar med	på
privata företagare. Veterinärer i Sverige hävdar att det är enkelt för distrikts-	dokumentegenskap
veterinärer att ta del av de uppgifter som privatpraktiserande veterinärer	.:Fel! Okänt namn
lämnar till Jordbruksverkets djuravdelning. I sitt kompletterande yttrande	på
förtydligar Veterinärer i Sverige att de inte gör anspråk på statlig jourersätt-	dokumentegenskap
ning och ifrågasätter Jordbruksverkets beräkningar om ökade statliga utgifter	.
vid en avveckling av distriktsveterinärernas statliga huvudmannaskap. Någon	Bilaga 2
ersättning utgår inte i dag till privatpraktiserande veterinärer som bedriver
jourberedskap. All veterinär beredskap ska bekostas av avnämarna menar
Veterinärer i Sverige.
Svenska Distriktsveterinärföreningen anser att revisorerna till viss del be-
skriver det veterinära Sverige på ett bra sätt. Enligt Svenska Distriktsveteri-
närföreningen innehåller rapporten dock en del felaktigheter och mycket har
utelämnats. Det saknas t.ex. en allsidig konsekvensanalys av en avveckling
av det statliga huvudmannaskapet. Svenska Distriktsveterinärföreningen
anser att det finns många fördelar med en fortsatt sammanhållen statlig orga-
nisation. Framför allt vid utbrott av smittsamma djursjukdomar. Föreningen
framhåller att distriktsveterinärerna har styrt sin verksamhet till mer förebyg-
gande hälsovård på lantbrukets djur och att dessa förrättningar tar längre tid.
För att kunna hålla organisationen dimensionerad för jour räcker dock inte
lantbrukets djur till för full sysselsättning. Distriktsveterinärer måste även
behandla sällskapsdjur.
Hasse Höglund, leg. vet., anser att statlig stöd för veterinärresor till avlägset
boende djurägare ska kunna utgå också till privatpraktiserande veterinärer.
Även jourersättning ska kunna utgå där privatpraktiserande veterinärer upp-
rätthåller jour, särskilt när distriktsveterinär saknas. I Storumans veterinärdi-
strikt har det under några år saknats distriktsveterinär. Det har inneburit att
djurägarna periodvis bara haft Hasse Höglund som privatpraktiserande vete-
rinär att vända sig till. Djurägarna har i dessa fall drabbats av höga resekost-
nader eftersom avståndet kan vara både 10 och 20 mil enkel väg. Något
statligt stöd har inte utgått. Hasse Höglund ifrågasätter om distriktsveteri-
närorganisationen följer sin instruktion när man drar in verksamhet i gles-
bygd och satsar på orter som Umeå där det redan finns många privata veteri-
närer.

Utred förutsättningarna att avveckla det statliga huvudmannaskapet för distriktsveterinärorganisationen

Revisorerna föreslår att regeringen utreder de närmare förutsättningarna för hur en avveckling av distriktsveterinärorganisationens statliga huvudmannaskap kan genomföras. Remissinstanserna har delade meningar om revisorernas förslag. En majoritet av remissinstanserna tillstyrker dock förslaget så till vida att man anser att en utredning av nuvarande villkor för den veterinära verksamheten är önskvärd. Några remissinstanser avstyrker revisorernas förslag i sin helhet.

Länsstyrelsen i Skåne tillstyrker revisorernas förslag och instämmer i revisorernas argumentation för avveckling.

Konkurrensverket stöder förslaget och delar revisorernas bedömning att det inte finns några särskilda skäl som talar för att distriktsveterinärernas arbetsuppgifter bedrivs i myndighetsform eller med statligt huvudmannaskap. Konkurrensutsatt verksamhet ska inte bedrivas i myndighetsform. Verket anser att revisorernas rapport visar att det finns flera förhållanden som medför konkurrensstörningar eller bristande konkurrensneutralitet mellan statliga och privata veterinärer. Konkurrensverket föreslår att staten, om det skulle visa sig att det inte finns tillräckligt utbud av veterinärtjänster i vissa områden på grund av svag efterfrågan, upphandlar tjänsterna genom ett anbudsförfarande.

Konkurrensrådet finner revisorernas förslag välmotiverat. Rådet anser att de problem som följer av Jordbruksverkets dubbla roller som myndighetsutövare och producent av veterinärtjänster inte kan lösas inom ramen för nuvarande organisation. När det gäller effekterna av det statliga anslaget anser rådet att förhållandet är konkurrenssnedvridande och därtill visar på bristande effektivitet i den statliga distriktsveterinärorganisationen. Rådet anser också att det är principiellt otillfredsställande att statsmakternas direktiv vad gäller omfattningen av distriktsveterinärernas behandlingar av sällskapsdjur kan tolkas så olika av Jordbruksverket och Sveriges Veterinärförbund.

Veterinärer i Sverige tillstyrker revisorernas förslag och anser att distriktsveterinärorganisationen bör få ett ändrat huvudmannaskap. Villkoren för veterinär verksamhet skulle på så vis avsevärt förbättras – till gagn för såväl djur som konsumenter. Veterinärer i Sverige anser att distriktsveterinärorganisationens verksamhet hindrar utvecklingen av veterinär smådjursverksamhet i privat regi. Därtill har verket förbrukat sitt förtroende som veterinär tillsynsmyndighet. I sitt kompletterande yttrande ifrågasätter man tillförlitligheten i Jordbruksverkets redovisning över distriktsveterinärernas behandlingar av sällskapsdjur och de kostnader och intäkter som följer av sällskapsdjursverksamheten.

Svenska Djurhälsovården tillstyrker revisorernas förslag att distriktsveterinärorganisationens statliga huvudmannaskapet utreds. Det är naturligt att frågan utreds efter distriktsveterinärorganisationens sjuåriga verksamhetsperiod som kantats av frågeställningar om jäv, konkurrensvillkor och verksamhetens inriktning, anser Djurhälsovården.

Statskontoret efterlyser en utredning som behandlar både avveckling av det statliga huvudmannaskapet och en bolagisering av verksamheten. Utredningens huvuduppgift bör vara att analysera de förtjänster respektive svagheter som finns med de två alternativen.

Riksdagens ombudsmän (JO) har inget att erinra mot förslaget.

Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att en utredning om distriktsveterinärorganisationen behandlar möjligheten att med ändrat huvudmannaskap och med hänsyn till konkurrensfrågor behålla en statlig organisation.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 2

Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig tveksam till förslaget, som man anser är alltför begränsat. Länsstyrelsen avstyrker förslaget men delar revisorernas uppfattning så till vida att en utredning är nödvändig för att kunna lösa de svagheter som finns i nuvarande organisation. Länsstyrelsen föreslår att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att förutsättningslöst komma med förslag på hur den samhällsviktiga veterinärservicen kan organiseras.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att det finns skäl att se över befintlig organisation för att utvärdera om organisatoriska förändringar bättre kan motsvara statens och näringens krav på ett gott djurskydd och en god djurhälsa och näringens krav på ett effektivt djurhälsoarbete.

Svensk Mjölk anser att det finns flera skäl till att se över distriktsveterinärorganisationen. Det finns kritik bland bönderna mot att distriktsveterinärerna inte tillräckligt engagerar sig i djurhälsovård. Samarbetet med näringens djurhälsoveterinärer försvåras av den intressekonflikt som råder mellan statliga och privata veterinärer. Jordbruksverket som både tillsynsmyndighet och huvudman för kommersiell verksamhet har ifrågasatts. Den av revisorerna föreslagna utredningen bör få i uppdrag att utröna behovet av en omorganisation samt föreslå alternativa lösningar på hur en ny organisation kan utformas.

Sveriges Veterinärförbund ifrågasätter om inte den föreslagna utredningen bör få ett mer öppet direktiv. Utredningen bör enligt förbundets mening även få i uppdrag att utreda om verksamheten kan bedrivas i bolagsform med statligt ägande. Därtill bör det utredas hur det statliga stödet för jour i hela landet dygnet runt kan fördelas på ett mer konkurrensneutralt sätt. Förbundet hänvisar till den arbetsgrupp (AVF-gruppen) som tillsattes av Jordbruksverket med representanter från bl.a. olika veterinärgrupper och med uppdrag ge förslag på hur detta skulle kunna ske men som inte har kunnat lösa frågan. Förbundet uppger att man i brev till Jordbruksdepartementet våren 2002 har krävt en förutsättningslös översyn av hur de veterinära jourfrågorna i vid mening ska lösas. Dessa synpunkter har inte förlorat i aktualitet. Sveriges Veterinärförbund poängterar att förbundet inte tar ställning till huruvida den statliga distriktsveterinärorganisationen ska läggas ned eller ej.

Länsstyrelsen i Jämtlands län avstyrker förslaget, men anser att regeringen förutsättningslöst bör utreda alternativ där de problem som följer av statens etablering inom konkurrensutsatt klinisk veterinärverksamhet kan hanteras på ett tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen presenterar ett alternativ med renodlade tillsynsveterinärer med ansvar för samtliga myndighetsuppgifter. Länsstyrelsen uppger sig vara beredd på att ta på sig det regionala ansvaret för en sådan veterinärorganisation. Länsstyrelsen befarar dock att statens utgifter kommer att öka med en sådan lösning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län avstyrker revisorernas förslag men föreslår en utredning om hur den veterinära servicen kan utvecklas och hur svagheterna i nuvarande organisation kan överbryggas. Konsekvenser av en avveckling bör noga utredas. Staten måste försäkra sig om att jour- och smittskyddsberedskap finns i hela landet.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 2

Länsstyrelsen i Kalmar avstyrker en avveckling av distriktsveterinärorganisationen men anser att förutsättningarna för en avveckling eventuellt kan utredas. En sådan utredning måste ingående belysa konsekvenserna av en avveckling ur ett ekonomiskt perspektiv. Därtill måste konsekvenserna för djurskydd och smittskydd analyseras. Först därefter går det att ta ställning till en avveckling av distriktsveterinärorganisationen menar länsstyrelsen.

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) förordar en fortsatt rikstäckande veterinärorganisation där staten har inflytande och full insyn. SVA har dock inga principiella invändningar mot att privatpraktiserande veterinärer uppbär statlig ersättning för jourtjänstgöring och reseersättning till avlägset boende djurägare.

Statens jordbruksverk anser att en avveckling av distriktsveterinärorganisationen inte är samhällsekonomiskt försvarbar. Utgångspunkten för verkets slutsats är statsmakternas höga målsättning att det ska finnas ett gott smitt- och djurskydd i hela landet dygnet runt. Ett statligt engagemang i den kliniska veterinärverksamheten är av avgörande betydelse för att upprätthålla den höga svenska profilen inom smittskydd och djurskydd.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att det statliga huvudmannaskapet för distriktsveterinärerna ska behållas. Skulle det statliga anslaget upphöra finns det risk för att endast Västerbottens kustområde får veterinär service i framtiden.

Svenska Distriktsveterinärföreningen motsätter sig revisorernas förslag. Att spränga sönder ett av världens bästa och effektivaste veterinära system vad gäller riks- och dygnstäckning, smittskydd och djurskydd som tillika ger veterinärerna social och ekonomisk trygghet vore ett stor misstag, anser Svenska Distriktsveterinärföreningen.

Ge en oberoende utredare i uppdrag att redovisa bristerna i djursjukdata

Revisorerna föreslår att regeringen ger en oberoende utredare i uppdrag att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och vad bristerna har inneburit för statistikens användbarhet. De flesta remissinstanser delar revisorernas uppfattning och är positiva till revisorernas förslag. Ingen remissinstans avstyrker förslaget.

De remissinstanser som tillstyrker förslaget är: Länsstyrelserna i Stockholms län, Östergötlands län, Kalmar län, Gävleborgs län, Skåne län, Konkurrensverket, Konkurrensrådet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Mjölk, Svenska Djurhälsovården, Sveriges Veterinärförbund och Svenska Distriktsveterinärföreningen.

Riksdagens ombudsmän (JO) och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har inget att erinra mot revisorernas förslag.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 2

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att utredaren också bör få i uppdrag att föreslå hur man kan åstadkomma en fullständig rapportering från alla veterinärer.

Länsstyrelserna i Östergötlands län, Kalmar län och Skåne län påpekar att länsveterinärernas uppdrag att följa rapporteringen av djursjukdata inte har kunnat uppfyllas, eftersom det inte finns någon möjlighet för länsveterinärerna att avgöra i vilken utsträckning olika veterinärer rapporterar. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att det är viktigt att det finns ett tydligt utformat uppdrag för tillsyn över veterinärers rapportering och för utvecklingen inom djurhälsoområdet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län håller med om att tillsynen över veterinärers rapportering till djursjukdata behöver förbättras.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att Jordbruksverket knappast har lämnat uppgifter till länsveterinärerna om hur verket vill att länsveterinärerna ska främja och följa upp utvärderingen av djursjukdata. Kvaliteten i de lämnade uppgifterna är fortfarande låg.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) framhåller att det är av yttersta vikt att djursjukdata fungerar. Inrapporteringen har förbättrats under senare tid men det kvarstår problem att lösa. Säker statistik om läkemedelsanvändning och sjukdomar är av stor betydelse för djurhälsovården, för avel och för forskningen.

Svenska Djurhälsovården anser att det finns risk att Sveriges trovärdighet ifrågasätts, om Sverige i internationella sammanhang inte kan redovisa djurhälso- och medicineringsdata. Svenska Djurhälsovården anser vidare att utredningen om djursjukdata måste ske med hänsyn till de önskemål som finns om en kvalitetssäkrad djursjukvård. Svenska Djurhälsovården anser därtill att djursjukdata måste kopplas till utredningen av distriktsveterinärorganisationen eftersom brister i rapportering har konstaterats hos såväl distriktsveterinärer som privatpraktiserande veterinärer.

Svensk Mjölk anser att det är mycket angeläget att utreda djursjukdata. Trots att kvaliteten i det inrapporterade materialet och även inrapporteringen har förbättrats så kan en fjärdedel av datauppgifterna inte användas i t.ex. avelsarbete för friskare kor. Svensk Mjölk framhåller också mejeriföretagens önskemål om en öppen och kvalitetssäkrad dokumentation av det veterinära arbetet som gör det möjligt att spåra behandlingar och läkemedelsanvändning per djur, djurbesättning och veterinär. Kvalitetssäkring av djursjukdata bör innehålla bl.a. rättningsrutiner.

Sveriges Veterinärförbund instämmer i förslaget och menar att utredaren även bör få i uppdrag att lämna förslag till hur bristerna kan åtgärdas. Ett väl fungerande djurdatasystem är av stor vikt för att vidmakthålla och öka djurskydd och djursjukvård.

Statskontoret, Statens jordbruksverk, Länsstyrelsen i Västerbottens län och Veterinärer i Sverige har inte yttrat sig över förslaget. Statens jordbruksverk framhåller dock att det har skett en avsevärd förbättring vad gäller inrappor-

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 2

tering till verket. Även kvaliteten i uppgifterna har förbättrats under det senaste året. Jordbruksverket framhåller också att det inte finns några författningsenliga sanktioner att rikta mot veterinärer som inte rapporterar.

Se över länsveterinärernas arbetsuppgifter

Revisorerna föreslår att regeringen tar initiativ till en samlad översyn av länsveterinärernas arbetsuppgifter. De flesta remissinstanser delar revisorernas uppfattning och är positiva till revisorernas förslag. Ingen remissinstans avstyrker förslaget.

De remissinstanser som tillstyrker förslaget är: Länsstyrelserna i Stockholms län, Östergötlands län, Kalmar län, Jämtlands län, Gävleborgs län och Skåne län, Konkurrensverket, Konkurrensrådet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Mjölk, Svenska Djurhälsovården och Sveriges Veterinärförbund.

Riksdagens ombudsmän (JO), Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Svenska Distriktsveterinärföreningen har inget att erinra mot förslaget.

Statskontoret och Veterinärer i Sverige har inte yttrat sig över förslaget.

Statens jordbruksverk avstår från att kommentera förslaget men anser att det inte finns några skäl mot en översyn av tillsynen av veterinärväsendet.

Länsstyrelserna i Stockholms län, Östergötlands län, Kalmar län, Jämtlands län och Gävleborgs län anser att länsstyrelserna och länsveterinärerna har fått alltfler arbetsuppgifter under flera år utan att personalresurser har tillförts. Länsstyrelsen i Jämtlands län menar att revisorernas konstaterande att länsveterinärernas tillsyn över veterinär verksamhet har varit lågt prioriterad är helt riktig. Det har också redovisats för regeringen i flera årsredovisningar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att oklarheter om hur den fältveterinära tillsynen ska gå till kan vara en orsak till de uppgifter som Riksdagens revisorer har fått att tillsyn knappast förekommit.

Länsstyrelsen i Skåne län framhåller att länsstyrelserna prioriterar sina verksamhetsområden på olika sätt. Det innebär att det inte är säkert att det finns expertkompetens inom den veterinära verksamheten i alla län.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att resurserna för regional tillsyn måste utökas.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser att länsveterinärerna skulle kunna ha en tydligare roll när det gäller den regionala samordningen av jourverksamhet och uppföljning av djursjukdata. LRF anser också att länsveterinärerna skulle kunna fördela ersättningar vid veterinärförrättningar hos avlägset boende djurägare och stimulera samverkan mellan veterinärer om djurhälsoarbete. Länsveterinärernas arbetsuppgifter behöver förtydligas.

Svensk Mjölk anser att översynen av länsveterinärernas arbetsuppgifter även ska inbegripa en samlad översyn av den offentliga tillsynen inom veterinärväsendet. Enligt Svensk Mjölk skulle länsveterinärerna kunna stimulera samverkan mellan veterinärer och djurhälsoarbetet. Länsveterinärerna skulle

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 2

också kunna få en mer aktiv tillsynsroll, kunna organisera jourverksamheten för veterinärerna, följa upp djursjukdata samt fördela statliga medel för veterinärresor till avlägset boende djurägare. Svensk Mjölk anser att länsveterinärernas funktion i förhållande till andra statliga verk, som Jordbruksverket och Livsmedelsverket behöver förtydligas i en sådan utredning.

Svenska Djurhälsovården samtycker till förslaget och anser att utredningen bör överväga att tillföra länsveterinärerna ansvaret för beredskapsplanering. Länsveterinärerna skulle också kunna stimulera samverkan mellan olika veterinärer.

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

Bilaga 2

Innehållsförteckning			Fel! Okänt namn
			på
			dokumentegenskap
1 Revisorernas granskning .............................................................................		1	.:Fel! Okänt namn
1.1	Ny information .......................................................................................	1	på
2 Revisorernas överväganden och förslag......................................................		2	dokumentegenskap
2.1	Distriktsveterinärorganisationen och länsveterinärerna..........................	2	.
2.2	Djursjukdata ...........................................................................................	9
3 Revisorernas förslag..................................................................................		11
Bilaga 1
Rapport 2002/03:4 Villkoren för veterinär verksamhet
Förord ............................................................................................................		15
Sammanfattning.............................................................................................		17
1 Minskad och ökad efterfrågan på veterinärtjänster ...................................		19
1.1	Färre lantbruksdjur ...............................................................................	19
1.2	Fler sällskapsdjur?................................................................................	21
2 Djurens behov av sjukvård och hälsovård.................................................		22
2.1	Djurhälsa ..............................................................................................	22
2.2	Djurhälsovård.......................................................................................	23
3 Veterinärerna ............................................................................................		24
3.1	Veterinärers ansvar...............................................................................	24
3.2	Antalet veterinärer och var de arbetar ..................................................	25
3.3	Veterinäryrket ......................................................................................	25
4 Några myndigheter inom veterinärväsendet .............................................		27
4.1	Statens jordbruksverk...........................................................................	27
4.2	Länsstyrelserna.....................................................................................	31
4.3	Statens veterinärmedicinska anstalt......................................................	32
4.4	Veterinära ansvarsnämnden .................................................................	32
5 Jordbruksverkets distriktsveterinärorganisation........................................		34
5.1	Finansiering av distriktsveterinärorganisationen ..................................	35
5.2	Distriktsveterinärorganisationen och jour ............................................	37
5.3	Distriktsveterinärernas myndighetsutövande arbetsuppgifter...............	38
5.4	Distriktsveterinärernas behandlingar av olika djurslag ........................	39
5.5	Avgifterna inom distriktsveterinärorganisationen ................................	40
5.6	Distriktsveterinärernas lönesystem.......................................................	42
6 Djurägares erfarenheter av veterinärer ......................................................		43
6.1	Lantbrukares möjligheter att byta veterinär..........................................	43
6.2	Djurägares synpunkter på distriktsveterinärernas arbete ......................	45
7 Missnöje inom veterinärkåren...................................................................		46
7.1	Olika ekonomiska villkor .....................................................................	47
7.2	Distriktsveterinärerna ökar sin praktik på sällskapsdjur.......................	50
7.3	Jordbruksverkets dubbla roller .............................................................	51
8 Revisorernas slutsatser och förslag ...........................................................		54
8.1	Vissa veterinärer rapporterar inte .........................................................	54
8.2	Veterinärens anställningsform avgör....................................................	55
8.3	Jordbruksverkets tillsyn av veterinärer.................................................	55
8.4	Jordbruksverket får bidrag till sin uppdragsverksamhet.......................	56	78
			78

8.5	Distriktsveterinärerna behandlar allt fler sällskapsdjur ........................	57
8.6	Jordbruksverket har flera uppgifter ......................................................	57
8.7	Distriktsveterinärerna bedriver sin verksamhet i myndighetsform.......	58
8.8	Revisorernas förslag.............................................................................	59
Referenser......................................................................................................		62
Bilaga 2
Sammanfattning av remissyttranden..............................................................		66

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Fel! Okänt namn på dokumentegenskap

.:Fel! Okänt namn på dokumentegenskap