Det nya Skatteverket

Regeringens proposition 2002/03:99

Det nya Skatteverket	Prop.
	2002/03:99

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 15 maj 2003

Göran Persson

Bosse Ringholm

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att nuvarande tio skattemyndigheter och Riks- skatteverket avvecklas och att en ny skattemyndighet inrättas, som skall heta Skatteverket.

Den nya myndigheten blir förvaltningsmyndighet för frågor inom skatteförvaltningens hela område. Myndigheten kommer att vara region- indelad och ha skattekontor. Ett huvudkontor bildas med placering i Solna.

Syftet med reformen är att öppna möjligheter att ta till vara befintliga resurser på ett bättre sätt än i dag och att undanröja organisatoriska hinder som hämmar verksamhetsutvecklingen. Målet är att skapa nya och bättre förutsättningar för en enhetlig och likformig rättstillämpning samt ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. Med andra ord att öka möjligheterna att erbjuda kvalitet i verksamheten och att på bästa sätt möta medborgares, företags och andra intressenters krav och behov.

Ett av de tyngst vägande skälen för att bilda den nya myndigheten är den ökade flexibiliteten. Det blir avsevärt lättare att flytta arbetsupp- gifter, material och beslutanderätt över landet, utan de formella hinder som myndighetsgränserna utgör. Den demografiska och ekonomiska utvecklingen i skatteregionerna är också ett viktigt motiv för att bilda en ny myndighet.

Medborgarnas och företagens intressen kommer att kunna tillgodoses i högre grad än i dag i den nya myndighetens verksamhet. Förbättringar kan ske i flera avseenden, t.ex. när det gäller att åstadkomma enhetlighet i förhållningssätt och rättstillämpning samt när det gäller tillhandahål- lande av service.

Reformen kommer också generellt sett att ha en effektivitets- och

servicehöjande effekt vilket medför att ökade satsningar kan ske inom

Innehållsförteckning			Prop. 2002/03:99
1	Förslag till riksdagsbeslut................................................................		11
2	Lagtext	.............................................................................................	15
	2.1	Förslag till lag med anledning av inrättande av
		Skatteverket .......................................................................	15
	2.2	Förslag till lag om allmänt ombud hos Skatteverket ........	16
	2.3 .................	Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken	17
	2.4 .....................	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken	19

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om

arvsskatt och gåvoskatt .....................................................

2.6Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624).........................................................................

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1974:174) om

identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. ..............

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter ..............

2.9Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

	(1979:1152).......................................................................	35
2.10	Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...	43
2.11	Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670) ........	46

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1984:533) om

arbetsställenummer m.m. ..................................................

2.13Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327).........................................................................

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479) om

	ersättning för kostnader i ärenden och mål om
	skatt, m.m..........................................................................	51
2.15	Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)...	52

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt

på ränta på skogskontomedel m.m....................................

2.17Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen

(1991:481).........................................................................

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om

	särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
	m.fl. ...................................................................................	65
2.19	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
	(1994:200).........................................................................	67
2.20	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
	särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet...........	69

2.21Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av viss privatinförsel......................................

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1514) om

generellt statsbidrag till kommuner och landsting............

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om

utjämningsbidrag till kommuner och landsting ................

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om

utjämningsavgift för kommuner och landsting.................

2.25Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483).........................................................................

2.26Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1024) om

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar ..........

2.27Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om

förhandsbesked i skattefrågor ...........................................

2.28Förslag till lag om ändring i lagen (1998:514) om

särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel
m.m. ..................................................................................	95

2.29Förslag till lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters

medverkan i brottsutredningar ..........................................

2.30Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229).......................................................................

2.31Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens

beskattningsverksamhet ..................................................

106

2.32Förslag till lag om ändring i lagen (2001:182) om

behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens
folkbokföringsverksamhet ..............................................	109

2.33Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om

behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas
verksamhet ......................................................................	111

2.34Förslag till lag om ändring i lagen (2001:837) om

beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster
vid 2003 års taxering, m.m. ............................................	112

2.35Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om

	självdeklarationer och kontrolluppgifter.........................	113
2.36	Förslag till lag om ändring i ärvdabalken .......................	116
2.37	Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken...............	119

2.38Förslag till lag om ändring i kungörelsen (1952:644) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall

meddela underrättelse till brittisk konsul........................

120

2.39Förslag till lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda

i Danmark, Finland, Island eller Norge ..........................

121

2.40Förslag till lag om ändring i förordningen (1963:588)

om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss................

122

2.41Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m. ............................	123

2.42Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om

tryggande av pensionsutfästelse m.m. ............................

129

2.43Förslag till lag om ändring i lagen (1969:200) om

uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller
pålaga ..............................................................................	130

2.44Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen

(1971:69).........................................................................

131

2.45Förslag till lag om ändring i lagen (1971:171) om

särskilt uppskattningsvärde på fastighet .........................

132

2.46Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar......................................

133

Prop. 2002/03:99

2.47Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen

(1974:157).......................................................................

134

2.48Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385).....................................................................

135

2.49Förslag till lag om ändring i lagen (1976:339) om

saluvagnsskatt .................................................................

136

2.50Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och

landsting..........................................................................

137

2.51Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om

preskription av skattefordringar m.m..............................

138

2.52Förslag till lag om ändring i lagen (1983:914) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater beträffande skatter på kvarlåtenskap,

arv och gåva ....................................................................

139

2.53Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter........

140

2.54Förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om

näringsförbud ..................................................................

141

2.55Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617).......................................................................

142

2.56Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om

	ekonomiska föreningar....................................................	143
2.57	Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) ..	144

2.58Förslag till lag om ändring i lagen (1988:593) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt

Storbritannien och Nordirland beträffande skatter
på kvarlåtenskap, arv och gåva .......................................	145

2.59Förslag till lag om ändring i lagen (1989:933) om

dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna....146

2.60Förslag till lag om ändring i lagen (1990:314) om

ömsesidig handräckning i skatteärenden ........................

147

2.61Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om

miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion .............................................................	148

2.62Förslag till lag om ändring i begravningslagen

(1990:1144).....................................................................

149

2.63Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om

fingerade personuppgifter ...............................................

152

2.64Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ...................

153

2.65Förslag till lag om ändring i lagen (1991:673) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike .154

2.66Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047)

om sjuklön.......................................................................

155

2.67Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och radions område.156

2.68Förslag till lag om ändring i sametingslagen

(1992:1433).....................................................................

157

2.69Förslag till lag om ändring i lagen (1993:16) om

försäkring mot vissa semesterlönekostnader ..................

158

Prop. 2002/03:99

2.70Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om

indrivning av statliga fordringar m.m. ............................

159

2.71Förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om

	ackord rörande statliga fordringar m.m. .........................	160
2.72	Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684).......	161

2.73Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om

tobaksskatt.......................................................................

162

2.74Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1617) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och

Amerikas Förenta Stater..................................................

163

2.75Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738) .164

2.76Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om

allmän pensionsavgift .....................................................

165

2.77Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om

beskattning, förtullning och folkbokföring under
krig eller krigsfara m.m...................................................	166

2.78Förslag till lag om ändring i lagen (1995:575) mot

skatteflykt........................................................................

167

2.79Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1518) om

mervärdesskattekonton för kommuner och landsting.....168

2.80Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen

(1995:1554).....................................................................

170

2.81Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1511) om

	dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Canada.....	171
2.82	Förslag till lag om ändring i vallagen (1997:157) ..........	172

2.83Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om

statlig förmögenhetsskatt ................................................

173

2.84Förslag till lag om ändring i lagen (1997:614) om

kommunal redovisning....................................................

174

2.85Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om

vägavgift för vissa tunga fordon .....................................

175

2.86Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om

punktskattekontroll av transporter m.m. av
alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter......	176

2.87Förslag till lag om ändring i lagen (1998:527) om det

statliga personadressregistret ..........................................

177

2.88Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område......

178

2.89Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension........................................

179

2.90Förslag till lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters

medverkan i brottsutredningar ........................................

180

2.91Förslag till lag om ändring i lagen (1999:291) om

avgift till registrerat trossamfund....................................

182

2.92Förslag till lag om ändring i bokföringslagen

(1999:1078).....................................................................

183

2.93Förslag till lag om ändring i revisionslagen

(1999:1079).....................................................................

184

2.94Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1305) om

Forskarskattenämnden ....................................................

185

Prop. 2002/03:99

2.95Förslag till lag om ändring i lagen (2000:46) om

omräkningsförfarande vid beskattning för företag
som har sin redovisning i euro, m.m...............................	186

2.96Förslag till lag om ändring i lagen (2000:981) om

	fördelning av socialavgifter ............................................	187
2.97	Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281) .........	188

2.98Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1380) om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar

för tele- och datakommunikation ....................................

189

2.99Förslag till lag om ändring i lagen (2001:85) om

		behandling av personuppgifter i Tullverkets
		brottsbekämpande verksamhet........................................		190
	2.100	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:183) om
		behandling av personuppgifter i verksamhet med val
		och folkomröstningar ......................................................		192
	2.101	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om
		behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet..........		193
	2.102	Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
		(2001:453)	.......................................................................	194
	2.103	Förslag till ...lag om ändring i revisorslagen (2001:883)		195
	2.104	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:179) om
		kreditering på skattekonto av tillfälligt
		sysselsättningsstöd ............till kommuner och landsting		196
	2.105	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:329) om
		samarbete med .......Internationella brottmålsdomstolen		197
	2.106	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:546) om
		behandling av personuppgifter i den
		arbetsmarknadspolitiska ..........................verksamheten		198
	2.107	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:976) om
		beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster
		vid 2004 års . ............................................taxering, m.m		199
	2.108	Förslag till lag om ändring i lagen (2003:000) om
		elektronisk ............................................kommunikation		200
	2.109	Förslag till lag om ändring i lagen (2003:000) om
		beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster
		vid 2005 års . ............................................taxering, m.m		202
3	Ärendet och dess beredning...........................................................			203
4	Bakgrund .......................................................................................			204
	4.1	Skatteförvaltningen .........................................................		204
		4.1.1 ................................	Regional och lokal nivå	204
		4.1.2 ......................................................	Riksnivån	205
		4.1.3 .....	Regionaliseringen av skatteförvaltningen	205
		4.1.4 ...................	Samverkan mellan myndigheter	207
	4.2	Kronofogdemyndigheterna .............................................		208
	4.3	Andra förvaltningar.........................................................		209
	4.4	Demografisk ........................och ekonomisk utveckling		209
5	Behovet av en ny organisation .................för skatteförvaltningen			211
	5.1	Problemen ....................................i dagens organisation		211

5.2Fördelar och nackdelar med att slopa

myndighetsgränserna ......................................................

212

Prop. 2002/03:99

	5.3	Kronofogdemyndigheternas framtida ställning ..............	214
6	Förslag till en ny organisation för skatteförvaltningen..................		216
	6.1	En ny myndighet .............................................................	216
	6.2	Den nya myndighetens namn..........................................	222
	6.3	Den nya myndighetens uppgifter ....................................	223
	6.4	Central myndighet för kronofogdemyndigheterna..........	224

6.5Den nya myndighetens ledning, inre organisation,

	storlek m.m......................................................................		227
6.6	Anställningsavtal och andra civilrättsliga avtal ..............		230
6.7	IT-stödet	..........................................................................	232
6.8	Sekretessfrågor ........................................................m.m		232
	6.8.1	Åtkomst till uppgifter i
	...................	skatteförvaltningens verksamhet	232
	6.8.2	Åtkomst till uppgifter i
	.......	kronofogdemyndigheternas verksamhet	237
6.9	Internationella .......................................................frågor		238
6.10	Regionala ....konsekvenser och regionalpolitiskt ansvar		240
6.11	Medborgerlig .........................................................insyn		243

6.12Kontakterna mellan medborgarna respektive företagen

		och den nya myndigheten ...............................................		246
	6.13	Allmänt ombud ...............................................................		251
	6.14	Företrädare för det allmänna m.m...................................		256
	6.15	Forumregler.....................................................................		257
		6.15.1	Allmänna utgångspunkter.............................	257
		6.15.2	Nya forumregler............................................	260
		6.15.3	Undantagande av handlingar ........................	268
		6.15.4	Utdömande av vite........................................	269
		6.15.5	Betalningssäkring och tvångsåtgärder ..........	270
		6.15.6	Dispensärenden.............................................	271
		6.15.7	Administrativa beslut....................................	273
		6.15.8	Folkbokföringslagen m.m.............................	274
		6.15.9	Övergångsbestämmelser ...............................	276
		6.15.10	Forum vid överklagande av vissa beslut om
			skatt som rör flera parter...............................	277
7	Förtydligande av lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m.282
8	Konsekvensanalyser ......................................................................			283
	8.1	Förslagens konsekvenser för små företags villkor..........		283
	8.2	Offentlig-finansiella effekter...........................................		284
9	Författningskommentar .................................................................			285

9.1Förslaget till lag med anledning av inrättande av

	Skatteverket.....................................................................	285
9.2	Förslaget till lag om allmänt ombud hos Skatteverket....	286
9.3	Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken............	289
9.4	Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken.................	289

9.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om

arvsskatt och gåvoskatt ...................................................

290

9.6Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624).......................................................................

291

Prop. 2002/03:99

9.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:174) om

identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. ............

292

9.8Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter ............

292

9.9Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152).....................................................................

293

9.10Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

	(1980:100).......................................................................	294
9.11	Förslaget till lag om ändring i namnlagen (1982:670)....	294

9.12Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:533) om

arbetsställenummer m.m. ................................................

295

9.13Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327).......................................................................

295

9.14Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:479) om

ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,
m.m. ................................................................................	296

9.15Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen

(1990:324).......................................................................

296

9.16Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om

skatt på ränta på skogskontomedel m.m. ........................

300

9.17Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen

(1991:481).......................................................................

300

9.18Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister

m.fl. .................................................................................

302

9.19Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200).......................................................................

302

9.20Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om

särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.........

302

9.21Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om

beskattning av viss privatinförsel....................................

303

9.22Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1514) om

generellt statsbidrag till kommuner och landsting..........

303

9.23Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1515) om

utjämningsbidrag till kommuner och landsting ..............

304

9.24Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1516) om

utjämningsavgift för kommuner och landsting...............

304

9.25Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483).......................................................................

304

9.26Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1024) om

skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar ........

307

9.27Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:189) om

förhandsbesked i skattefrågor .........................................

307

9.28Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:514) om

särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel
m.m. ................................................................................	308

9.29Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters

medverkan i brottsutredningar ........................................

308

9.30Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229).....................................................................

308

Prop. 2002/03:99

9.31	Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:181) om	Prop. 2002/03:99
	behandling av uppgifter i skatteförvaltningens
	beskattningsverksamhet ..................................................	309

9.32Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens

folkbokföringsverksamhet ..............................................

309

9.33Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas

verksamhet ......................................................................

310

9.34Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:837) om

	beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster
	vid 2003 års taxering, m.m. ............................................	310
9.35	Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1227) om
	självdeklarationer och kontrolluppgifter.........................	311
Bilaga 1	Promemorians lagförslag................................................	312
Bilaga 2	Förteckning över remissinstanserna ...............................	468
Bilaga 3	Något om den demografiska och ekonomiska utveck-
	lingen i skatteregionerna (Riksskatteverkets
	PM 2001-10-14) .............................................................	469
Bilaga 4	Lagrådsremissens lagförslag...........................................	484
Bilaga 5	Lagrådets yttrande ..........................................................	586
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 2003 .........		593
Rättsdatablad	..........................................................................................	594

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2002/03:99

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag med anledning av inrättande av Skatteverket,

2.lag om allmänt ombud hos Skatteverket,

3.lag om ändring i äktenskapsbalken,

4.lag om ändring i föräldrabalken,

5.lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

6.lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

7.lag om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.,

8.till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter,

9.lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

10.lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

11.lag om ändring i namnlagen (1982:670),

12.lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m.,

13.lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

14.lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.,

15.lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

16.lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskon- tomedel m.m.,

17.lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

18.lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

19.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

20.lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,

21.lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privat- införsel,

22.lag om ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting,

23.lag om ändring i lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting,

24.lag om ändring i lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting,

25.lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

26.lag om ändring i lagen (1997:1024) om skattemyndigheters med- verkan i brottsutredningar,

27.lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skatte-

frågor,

28.lag om ändring i lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.,

29.lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personupp- gifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar,

30.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

31.lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet,

32.lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personupp-

gifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet,	11

33. lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet,

34.lag om ändring i lagen (2001:837) om beräkning av viss inkomst- skatt på förvärvsinkomster vid 2003 års taxering, m.m.,

35.lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter,

36.lag om ändring i ärvdabalken,

37.lag om ändring i utsökningsbalken,

38.lag om ändring i kungörelsen (1952:644) angående skyldighet för myndighet att i vissa fall meddela underrättelse till brittisk konsul,

39.lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge,

40.lag om ändring i förordningen (1963:588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss,

41.lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

42.lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut- fästelse m.m.,

43.lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga,

44.lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

45.lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet,

46.lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-

stolar,

47.lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

48.lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

49.lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

50.lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indel- ning i kommuner och landsting,

51.lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatteford- ringar m.m.,

52.lag om ändring i lagen (1983:914) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater beträffande skatter på kvar- låtenskap, arv och gåva,

53.lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

54.lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud,

55.lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

56.lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

57.lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

58.lag om ändring i lagen (1988:593) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva,

59.lag om ändring i lagen (1989:933) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna,

60.lag om ändring i lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden,

61.lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

62. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

Prop. 2002/03:99

63. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,

64.lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

65.lag om ändring i lagen (1991:673) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike,

66.lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

67.lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televi- sionens och radions område,

68.lag om ändring i sametingslagen (1992:1433),

69.lag om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semes- terlönekostnader,

70.lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford- ringar m.m.,

71.lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.,

72.lag om ändring i postlagen (1993:1684),

73.lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

74.lag om ändring i lagen (1994:1617) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater,

75.lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

76.lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

77.lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.,

78.lag om ändring i lagen (1995:575) mot skatteflykt,

79.lag om ändring i lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting,

80.lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),

81.lag om ändring i lagen (1996:1511) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Canada,

82.lag om ändring i vallagen (1997:157),

83.lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

84.lag om ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning,

85.lag om ändring i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga

fordon,

86.lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,

87.lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadress- registret,

88.lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

89.lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-

sion,

90.lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personupp- gifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar,

91.lag om ändring i lagen (1999:291) om avgift till registrerat tros- samfund,

92.lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078),

93.lag om ändring i revisionslagen (1999:1079),

94.lag om ändring i lagen (1999:1305) om Forskarskattenämnden,

95.lag om ändring i lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid

beskattning för företag som har sin redovisning i euro, m.m.,

Prop. 2002/03:99

2.3Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 4 §§, 4 kap. 8 § samt 15 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		3 kap.
		1 §1
Innan äktenskap	ingås	skall	Innan	äktenskap	ingås	skall
prövas om det finns något hinder			prövas om det finns något hinder
mot äktenskapet. Denna prövning			mot äktenskapet. Denna prövning
skall göras av skattemyndigheten i			skall göras av Skatteverket.
den region där kvinnan eller man-
nen är folkbokförd eller, om ingen
av dem är folkbokförd här i landet,
i den region där någon av dem
vistas.			Hindersprövningen		skall	begä-
Hindersprövningen	skall	begä-	Hindersprövningen		skall	begä-
ras av kvinnan och mannen ge-			ras av kvinnan och mannen ge-
mensamt hos valfri skattemyndig-			mensamt	hos Skatteverket		eller
het eller allmän försäkringskassa.			valfri allmän försäkringskassa.
			4 §2
Finner skattemyndigheten att det			Finner Skatteverket att det inte
inte finns något hinder mot äkten-			finns något hinder mot äktenska-
skapet, skall myndigheten på be-			pet, skall verket på begäran av
gäran av kvinnan och mannen ut-			kvinnan och mannen utfärda intyg
färda intyg om detta.			om detta.
		4 kap.
		8 §3
Vigselförrättaren skall genast			Vigselförrättaren		skall	genast
sända underrättelse om vigseln till			sända underrättelse om vigseln till
den skattemyndighet som har gjort			Skatteverket.
hindersprövningen.
Om vigsel har förrättats efter
hindersprövning som gäller här i
riket enligt 2 § förordningen
(1931:429) om vissa internationel-
la rättsförhållanden rörande äk-
tenskap, adoption och förmyndar-
skap skall underrättelse sändas till
den skattemyndighet	inom	vars
verksamhetsområde	vigseln	ägt
rum.

1Senaste lydelse1998:244.

2Senaste lydelse 1991:495.

3Senaste lydelse 1994:1976.

Prop. 2002/03:99

Anmälan enligt 4 § andra styc- ket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra prövas av skattemyndig- heten i den region där barnet är folkbokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna.

Anmälan enligt 4 § andra styc- ket 2 görs hos valfri skattemyndig- het eller allmän försäkringskassa.

Beslut av skattemyndigheten får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol.


2.4	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken		Prop. 2002/03:99
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4, 16 och 17 b §§ föräldrabalken1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

6 kap.

4 §2

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill för- äldrarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dem båda förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

Föräldrarna kan få gemensam	Om barnet är folkbokfört här i
vårdnad också genom registrering	landet kan föräldrarna få gemen-
hos skattemyndigheten efter anmä-	sam vårdnad också genom regist-
lan av dem båda	rering hos Skatteverket efter an-
	mälan av dem båda

1. till socialnämnden i samband med att nämnden skall godkänna en

faderskapsbekräftelse, eller	2. till Skatteverket under förut-
2. till skattemyndigheten under	2. till Skatteverket under förut-
förutsättning att förordnande om	sättning att förordnande om vård-
vårdnaden inte har meddelats tidi-	naden inte har meddelats tidigare
gare och att föräldrarna och barnet	och att föräldrarna och barnet är
är svenska medborgare.	svenska medborgare.

16 §3

Anmälan enligt 4 § andra styc- ket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra prövas av Skatteverket. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna.

Anmälan enligt 4 § andra styc- ket 2 görs hos Skatteverket eller valfri allmän försäkringskassa.

Beslut av Skatteverket får över- klagas hos den länsrätt inom vars domkrets barnet är folkbokfört vid tidpunkten för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Riksskatteverket får från skatte- myndigheten ta över uppgiften att föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. Riksskatteverket för det allmännas talan i Rege- ringsrätten.

1Balken omtryckt 1995:974.

2Senaste lydelse 1991:487.

3 Senaste lydelse 1998:713.

2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om	Prop. 2002/03:99
	arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1

dels att 60 d och 60 e §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 15 § 1 a–3 mom. samt 15 a, 16, 17, 46, 46 a, 48, 49 a, 51, 60, 60 b, 62 och 73 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket” i motsvarande form,

dels att 22 § 2 mom., 26 §, 33 § 3 mom., 34, 44, 49, 53, 56, 59, 60 a och 67 §§ samt rubriken närmast före 34 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

2 mom.2 Har fast egendom efter den tidpunkt som näst föregående års taxeringsvärde avsett, sjunkit i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan sådan händelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning på egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogs- avverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av verksamhet i vilken egendomen använts, eller av annan liknande anled- ning, skall på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testaments- exekutor, efter verkställd utredning, egendomen åsättas särskilt värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.

Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett på fast egendom eller dess värde annars höjts till följd av ny-, till- eller om- byggnad eller väsentlig förändring av verksamhet, vari egendomen använts, eller annan liknande anledning, får egendomen för ändamål enligt första stycket, åsättas särskilt värde.

	Fast egendom som inte har särskilt taxeringsvärde skall också värderas
till ledning för arvsskattens bestämmande. Värdering behövs dock inte
om det är uppenbart att egendomens värde inte överstiger 50 000 kronor.
	Värdering enligt detta moment			Värdering enligt detta moment
görs av skattemyndigheten		i	den	görs av Skatteverket.
region där fastigheten är belägen.
Skattemyndigheten får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst
ärende eller en viss grupp av
ärenden. Ett sådant uppdrag får
ges endast om den andra		myn-

1 Senaste lydelse av		48	§ 2001:95
lagens rubrik 1974:857		49 a § 2001:95
15	§ 1 a mom. 2001:95	51	§ 2001:95
15	§ 2 mom. 2001:95	60	§ 2001:95
15	§ 3 mom. 2001:95	60 b § 2001:95
15 a § 2001:95		60 d § 2001:95
16	§ 2001:95	60 e § 2001:95
17	§ 2001:95	62	§ 2001:95
46	§ 2001:95	73	§ 2001:95.
46 a § 2001:324
2 Senaste lydelse 2001:95.				21

digheten medger det och om det inte medför avsevärd olägenhet för den som beslutet rör.

Vid värderingen skall hänsyn tas till egendomens beskaffenhet vid den tidpunkt som avses i 21 §. Värdet skall uppskattas enligt de grunder som gäller för bestäm- mande av taxeringsvärde året före det år då denna tidpunkt inföll. Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra och tredje meningarna skall därvid tillämpas. Skattskyldig, boutred- ningsman eller testamentsexekutor skall lämna skattemyndigheten de upplysningar som behövs för pröv- ning av ansökningen. Skattemyn- digheten får även besluta om besiktning av egendomen. Har ärendet tagits upp på ansökan av annan än skattemyndigheten, får dock sådant beslut fattas endast om sökanden åtar sig att betala kostnaderna för besiktningen.

Skattemyndighetens beslut enligt detta moment får inte överklagas.

Prop. 2002/03:99

Vid värderingen skall hänsyn tas till egendomens beskaffenhet vid den tidpunkt som avses i 21 §. Värdet skall uppskattas enligt de grunder som gäller för bestäm- mande av taxeringsvärde året före det år då denna tidpunkt inföll. Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra och tredje meningarna skall därvid tillämpas. Skattskyldig, boutred- ningsman eller testamentsexekutor skall lämna Skatteverket de upp- lysningar som behövs för prövning av ansökningen. Verket får även besluta om besiktning av egen- domen. Har ärendet tagits upp på ansökan, får dock sådant beslut fattas endast om sökanden åtar sig att betala kostnaderna för besikt- ningen.

Skatteverkets beslut enligt detta moment får inte överklagas.

26 §3

Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av


egendoms värde.					Om	en skattskyldig		påkallar
Till upplysning om värde av fast
egendom som enligt 22 § 2 mom.					tillämpning av sådant särskilt vär-
första eller tredje stycket åsatts					de av fast egendom som avses i
särskilt värde, skall skattemyndig-					22 § 2 mom. första eller tredje
hetens beslut i ärendet företes.					stycket, skall erforderligt anstånd
Påkallar	skattskyldig tillämpning				med	skatteärendets	avgörande
av sådant särskilt värde, skall					lämnas när ansökan om åsättande
erforderligt anstånd med skatte-					av särskilt värde av egendomen
ärendets	avgörande		lämnas	när	blivit gjord.
ansökan om åsättande av särskilt
värde av egendomen blivit gjord.					Till ledning för värdering av
Till ledning för värdering av
aktier, obligationer			och därmed		aktier,	obligationer	och	därmed
jämförliga		värdehandlingar skall			jämförliga värdehandlingar som är
företes intyg av bank, mäklare					börsnoterade eller annars omsätts
eller annan sakkunnig. Om sådan					på kapitalmarknaden skall företes
handling inte är börsnoterad och					intyg av bank, mäklare eller annan
inte heller		annars	omsätts	på	sakkunnig.

3 Senaste lydelse 2001:95.								22

kapitalmarknaden skall i stället företes av skattemyndigheten med- delat bevis om det värde, vartill handlingen enligt senast verkställd prövning kan ha upptagits vid taxering till statlig förmögenhets- skatt.

Skattemyndigheten får, där sär- skild anledning föreligger, för- ordna lämplig person att verkställa uppskattning av lös egendom till ledning för dess värdering. Förord- nande som nu sagts får efter överklagande meddelas av rätten. Det åligger skattskyldig eller den, som för skattskyldig har hand om egendom, att hålla egendomen tillgänglig för besiktning samt att tillhandagå förrättningsmannen med upplysningar och annan ut- redning. Ersättning åt förrättnings- mannen betalas, om egendomen ingår i dödsbo, av boet och annars av den för egendomen skattskyl- dige.

3 mom.4 Har inom ett år från det att skattemyndighet meddelat be- slut i skatteärendet dödsbo avträtts till konkurs, har dödsboet eller skattskyldig rätt att återfå betald skatt. Uppkommer i konkursen överskott, skall skatt utgå enligt föreskrifterna i 1 och 2 mom.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts görs skrift- ligen och tas upp av den skatte- myndighet, som meddelat beslut i skatteärendet.

Prop. 2002/03:99

Skatteverket får, där särskild an- ledning föreligger, förordna lämp- lig person att verkställa uppskatt- ning av lös egendom till ledning för dess värdering. Förordnande som nu sagts får efter över- klagande meddelas av rätten. Det åligger skattskyldig eller den, som för skattskyldig har hand om egendom, att hålla egendomen tillgänglig för besiktning samt att tillhandagå förrättningsmannen med upplysningar och annan ut- redning. Ersättning åt förrättnings- mannen betalas, om egendomen ingår i dödsbo, av boet och annars av den för egendomen skattskyl- dige.

33 §

3 mom. Har inom ett år från det att Skatteverket meddelat beslut i skatteärendet dödsbo avträtts till konkurs, har dödsboet eller skattskyldig rätt att återfå betald skatt. Uppkommer i konkursen överskott, skall skatt utgå enligt föreskrifterna i 1 och 2 mom.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts görs skrift- ligen och tas upp av Skatteverket.

Beskattningsmyndighet

Beslutande myndighet m.m.

34 §5

Beslut i fråga om arvsskatt fattas av den skattemyndighet som enligt 2 kap. 2 eller 5 § skattebetalnings-

Beslut i fråga om arvsskatt fattas av Skatteverket.

4	Senaste lydelse 2001:95.
5	Senaste lydelse 2001:325.	23

lagen (1997:483) är behörig att										Prop. 2002/03:99
fatta beslut som rör arvlåtarens
eller testatorns dödsbo.						Bestämmelser		om	debitering
Bestämmelser		om	debitering
och betalning av arvsskatt finns i						och betalning av arvsskatt finns i
skattebetalningslagen.						skattebetalningslagen (1997:483).
Förvaring	av	handlingar		skall		Förvaring av		handlingar		skall
ske hos den myndighet som är						ske hos Skatteverket.
behörig enligt första stycket.
						44 §6
Beslut i fråga om gåvoskatt						Beslut i fråga om gåvoskatt
fattas av den skattemyndighet som,						fattas av Skatteverket.
när skattskyldigheten inträder, är
behörig enligt 2 kap. 1, 2 eller 5 §
skattebetalningslagen			(1997:483)
att fatta beslut som rör den skatt-
skyldige.						Bestämmelser		om	debitering
Bestämmelser		om	debitering
och betalning av gåvoskatt finns i						och betalning av gåvoskatt finns i
skattebetalningslagen.						skattebetalningslagen (1997:483).
Förvaring	av	handlingar		skall		Förvaring av		handlingar		skall
ske hos den myndighet som är						ske hos Skatteverket.
behörig enligt första stycket.
						49 §7
Där någon i enlighet med lagen						Där någon i enlighet med lagen
(1927:77) om försäkringsavtal bli-						(1927:77) om försäkringsavtal bli-
vit insatt såsom förmånstagare, å-						vit insatt såsom förmånstagare, å-
ligger det	försäkringsgivaren				att	ligger det	försäkringsgivaren att
angående händelse,			som	enligt		angående	händelse,		som	enligt
denna lag medför skattskyldighets						denna lag medför skattskyldighets
inträde, lämna kontrolluppgift					till	inträde, lämna kontrolluppgift till
den skattemyndighet, vilken har att						Skatteverket och därvid även upp-
ta upp fråga om beskattning av						ge övriga förhållanden av betydel-
försäkringsbeloppet			och	därvid		se för skattens bestämmande. När-
även uppge övriga förhållanden av						mare föreskrifter om uppgiftsskyl-
betydelse för skattens bestämman-						digheten meddelas av			regeringen
de. Närmare föreskrifter om upp-						eller den myndighet som regering-
giftsskyldigheten		meddelas			av	en bestämmer.
regeringen	eller	den	myndighet

som regeringen bestämmer.

Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke, därest försäkringsbeloppet eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt, det sammanlagda årsbeloppet ej överstiger 13 000 kronor. Där fråga är om flera försäk- ringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda belopp.

6	Senaste lydelse 2001:325.
7	Senaste lydelse 2001:95.	24

Uppgift enligt första stycket skall för varje kalenderår lämnas senast den 31 januari följande år. Har skattskyldighet inträtt till följd av dödsfall, skall dock uppgift lämnas inom en månad efter det försäkrings- givaren erhöll vetskap om dödsfallet.

Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämp- ning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket.

53 §8

I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut beräknats, skall rätten till skatte- myndigheten snarast översända handling, som tillhandahållits rät- ten enligt 51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten skyldig att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndig- heten de uppgifter, som denna be- höver för att debitera skatten.

I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut beräknats, skall rätten till Skatte- verket snarast översända handling, som tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten skyldig att, enligt vad rege- ringen närmare bestämmer, lämna verket de uppgifter, som verket be- höver för att debitera skatten.

56 §9

Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom ett år från det skattskyldighet inträtt, eftergives hela skattebeloppet. Avlider den skatt- skyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt, eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som

förflutit från sagda tidpunkt.	Fråga om eftergift av fastställd
Fråga om eftergift av fastställd	Fråga om eftergift av fastställd
skatt tas efter skriftligen gjord	skatt tas efter skriftligen gjord
framställning upp av den skatte-	framställning upp av Skatteverket.
myndighet, som meddelat beslut i
skatteärendet.

59 §10

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a)kännedom erhållits om förut icke känt testamente;

b)testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c)genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom., 15 a § eller 16 §;

d)omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning;

e)kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde

föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven

8Senaste lydelse 2001:325.

9Senaste lydelse 2001:95.

10Senaste lydelse 2001:95.

Prop. 2002/03:99

Ett beslut av Skatteverket får överklagas även av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Ombu- det får föra talan till den enskildes förmån.

Skatteverket får även till den enskildes förmån överklaga ett be- slut av länsrätt eller kammarrätt.

Detsamma gäller det allmänna ombudet om ombudet tidigare har fört det allmännas talan.

behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits;

f)klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §;

g)genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning, fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat till grund för skattens fastställande;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom

påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om	återvinning av	Ansökan om återvinning av
skatt efter vad nu sagts görs		skatt efter vad nu sagts görs
skriftligen och tas upp av den		skriftligen och tas upp av Skatte-
skattemyndighet	som meddelat	verket.

beslut i skatteärendet.

60 a §11

Ett beslut av skattemyndigheten får överklagas även av Riksskatte- verket. Riksskatteverket får föra talan till den enskildes förmån.

Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätt eller kammar- rätt även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i må- let.

67 §12
Skattskyldig eller annan får av	Skattskyldig eller annan får av
skattemyndigheten föreläggas vid	Skatteverket föreläggas vid vite att
vite att fullgöra det som åligger	fullgöra det som åligger honom
honom enligt denna lag, dock ej	enligt denna lag, dock ej såvitt
såvitt avser betalning av fastställd	avser betalning av fastställd skatt.
skatt.	På ansökan av Skatteverket får
På ansökan av skattemyndig-
heten får den tingsrätt där den	den tingsrätt där den döde hade att
döde hade att svara i allmänhet vid	svara i allmänhet vid vite före-
vite förelägga den, som uppgett	lägga den, som uppgett dödsbo, att
dödsbo, att med ed bekräfta riktig-	med ed bekräfta riktigheten av
heten av lämnade uppgifter. Ed-	lämnade uppgifter.	Edgång får
gång får även åläggas delägare,	även åläggas delägare, efterle-
efterlevande make eller efterle-	vande make eller	efterlevande
vande sambo, som ej uppgett boet,	sambo, som ej uppgett boet, samt
samt annan som tagit befattning	annan som tagit befattning med
med boet.	boet.

Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

11Senaste lydelse 2001:95.

12Senaste lydelse 2001:95.

Prop. 2002/03:99

2.6Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970:624)1 dels att 30 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 30 a § skall betecknas 30 §,

dels att i 6 och 24 §§ ordet ”Riksskatteverket” skall bytas ut mot ”Skatteverket”,

dels att i 8, 9, 11, 12, 14–16, 18–20, 26 och 27 §§ ordet ”beskattnings- myndigheten” skall bytas ut mot ”Skatteverket”,

dels att 17, 21–23, 29 och den nya 30 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 6 § skall lyda ”Beslutande myndighet”.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 §2

Blanketter med uppgift om utdelning, som lämnas enligt 15 §, skall vara ordnade kommunvis efter utdelningsmottagarens kommun. Vilken hemortskommun uppgifterna avser skall vara tydligt utmärkt. Blanketter, vid vilkas avgivande kupongskatt innehållits, skall dock vara skilda från övriga blanketter, och sammanlagda beloppet av den utdelning upp- gifterna i dessa blanketter avser skall anges särskilt.

Senast den 31 januari varje år skall de blanketter som nämns i första stycket och som gäller det årets taxering av beskattnings- myndigheten tillställas den skatte- myndighet som enligt 2 kap. skat- tebetalningslagen (1997:483) är behörig att fatta beslut som rör den utdelningsberättigade.

21 §3

Om utdelning lämnas i annat än pengar i svenskt mynt och om det enligt 8 eller 15 § föreligger skyl- dighet att betala in kupongskatt, skall aktiebolaget senast en vecka efter beslutet om utdelning till


1 Senaste lydelse av			18	§ 1993:463
lagens rubrik 1974:996
6	§ 2000:468		19	§ 1997:515
8	§ 1998:1485		20	§ 1993:463
9	§ 1998:1485		24	§ 2000:468
11		§ 1998:1485	26	§ 1993:899
12		§ 1998:1485	27	§ 2000:1423
14		§ 2001:1228	30	§ 1993:463
15		§ 1993:463	30 a § 1993:463.
16		§ 1993:463

2Senaste lydelse 2001:1228.

3Senaste lydelse 1998:242.

Prop. 2002/03:99

beskattningsmyndigheten lämna in			Skatteverket lämna in en bestyrkt
en bestyrkt uppgift om de utdelade			uppgift om de utdelade tillgång-
tillgångarnas värde vid utdelnings-			arnas värde vid utdelningstillfället.
tillfället. Om det finns anledning			Om värdet är för lågt uppgivet,
anta att värdet är för lågt uppgivet,			skall verket meddela beslut om
skall beskattningsmyndigheten hos			värdet och förelägga bolaget att
skattemyndigheten i	den	region	inom viss tid betala in felande
där bolagets styrelse har sitt säte			kupongskatt. Om inbetalningen in-
anmärka förhållandet	och	förete	te gjorts inom den utsatta tiden,
den utredning som står beskatt-			skall bolaget betala dröjsmålsav-
ningsmyndigheten till buds för att			gift. Därvid skall 19 § andra styck-
bedöma värdet. Skattemyndigheten			et tillämpas.

i den region där bolagets styrelse har sitt säte skall värdera de utdelade tillgångarna och meddela beslut med anledning av anmärk- ningen. Om skattemyndigheten fin- ner att det av bolaget uppgivna värdet bör höjas, skall underrättel- se lämnas beskattningsmyndighe- ten och bolaget med föreläggande för bolaget att inom viss tid betala in felande kupongskatt. Om inbe- talningen inte gjorts inom den utsatta tiden, skall bolaget betala dröjsmålsavgift. Därvid skall 19 § andra stycket tillämpas.

Om utdelning har ägt rum när beslut meddelats om påföring av ytterligare kupongskatt och har tillräckligt belopp till kupongskatten inte innehållits, skall bolaget förskjuta skattebeloppet men får kräva det åter av den skattskyldige.

22 §4

Om en central värdepappers- förvarare eller ett aktiebolag inte betalar in kupongskatt i föreskri- ven tid, skall beskattningsmyndig- heten förelägga värdepappersför- vararen eller bolaget att inom viss tid fullgöra sin betalningsskyldig- het.

Om föreläggandet inte följs, skall beskattningsmyndigheten an- mäla förhållandet till skatte- myndigheten i det län där bolagets styrelse har sitt säte. Obetalda kupongskattebelopp samt dröjs- målsavgifter skall av skattemyn- digheten lämnas för indrivning.

Om en central värdepappers- förvarare eller ett aktiebolag inte betalar in kupongskatt i föreskri- ven tid, skall Skatteverket före- lägga värdepappersförvararen eller bolaget att inom viss tid fullgöra sin betalningsskyldighet.

Obetalda kupongskattebelopp samt dröjsmålsavgifter skall av Skatteverket lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att in- drivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

4 Senaste lydelse 1998:1485.

Prop. 2002/03:99

Regeringen får föreskriva att in- drivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsök- ningsbalken ske.

Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift.

	23 §5
Försummar aktiebolag annan	Försummar aktiebolag annan
skyldighet enligt denna lag än	skyldighet enligt denna lag än
skyldigheten att innehålla eller in-	skyldigheten att innehålla eller in-
betala kupongskatt i föreskriven	betala kupongskatt i	föreskriven
tid eller ordning, kan beskattnings-	tid eller ordning, kan Skatteverket
myndigheten förelägga bolaget att	förelägga bolaget att vid vite
vid vite fullgöra förstnämnda skyl-	fullgöra förstnämnda	skyldighet.
dighet. Försuttet vite utdömes ef-	Fråga om utdömande av vite
ter anmälan av beskattningsmyn-	prövas av den länsrätt som är
digheten av den länsrätt inom vars	behörig att pröva ett överklagande
domkrets bolagets styrelse har sitt	av beslut enligt denna lag.

säte.

I fråga om vite enligt första stycket gäller i övrigt 6 kap. 2 § samt 7 kap. 1 och 2 §§ taxeringslagen (1990:324).

29 §6

Beslut av Riksskatteverket eller skattemyndighet enligt denna lag utom i fråga om vite får över- klagas hos länsrätten av den som beslutet rör. Överklagandet skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Riksskatteverkets beslut enligt 22 § första stycket eller 24 § får inte överklagas.

Beslut av Skatteverket enligt denna lag utom i fråga om vite får hos länsrätten överklagas av den som beslutet rör och av det all- männa ombudet hos Skatteverket. Ett överklagande av den som beslutet rör skall ha kommit in inom två månader från den dag då denne fick del av beslutet. Ett överklagande av det allmänna ombudet skall ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

Skatteverkets beslut enligt 22 § första stycket eller 24 § får inte överklagas.

		30 §7
	Bestämmelserna i 6 kap. taxe-	Bestämmelserna i 6 kap. taxe-
ringslagen (1990:324) om över-		ringslagen (1990:324) om över-
klagande av länsrättens och kam-		klagande av länsrättens och kam-

5	Senaste lydelse 1997:1087.
6	Senaste lydelse 2000:468.
7	Senaste lydelse av 30 a § 1993:463.

Prop. 2002/03:99

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:880) om betalningssäk- ring för skatter, tullar och avgifter1

dels att i 3, 10, 17 och 18 §§ ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Skatteverket",

dels att 20 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §2

Mål om betalningssäkring som avses i 3 § första stycket prövas av den länsrätt inom vars domkrets beslut om skatt enligt skattebetal- ningslagen (1997:483) skall fattas då framställningen om betalnings- säkring görs.

Om beslut om skatten skall meddelas av Skattemyndigheten i Stockholm enligt bestämmelsen i 2 kap. 1 § tredje stycket sista me- ningen eller 2 § femte stycket sista meningen skattebetalningslagen, skall mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt inom vars domkrets verkställigheten kan äga rum.

Mål om betalningssäkring som avses i 3 § andra stycket prövas av den länsrätt inom vars domkrets taxeringsbeslut eller beslut om tulltillägg enligt tullagen (2000:1281) eller beslut om transporttillägg enligt lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol- varor, tobaksvaror och mineralol- jeprodukter skall fattas då fram- ställningen om betalningssäkring görs.

Behörig skattemyndighet att fö- ra det allmännas talan är skatte-

1Senaste lydelse av 3 § 2000:1283

10 § 1990:372

17 § 1990:372

18 § 1995:442.

2 Senaste lydelse 2000:1283.

Mål om betalningssäkring som avses i 3 § första stycket prövas av den länsrätt som då framställning- en om betalningssäkring görs är behörig att pröva ett överklagande enligt 22 kap. 1 a–1 d §§ skattebe- talningslagen (1997:483).

Mål om betalningssäkring som avses i 3 § andra stycket prövas av den länsrätt som är behörig enligt första stycket eller den länsrätt inom vars domkrets beslut om tulltillägg enligt tullagen (2000:1281) eller beslut om transporttillägg enligt lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol- varor, tobaksvaror och mineralol- jeprodukter skall fattas då fram- ställningen om betalningssäkring görs.

Prop. 2002/03:99

2.9	Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen Prop. 2002/03:99
	(1979:1152)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)1 dels att i 17 kap. 5 §, 18 kap. 1 a, 4, 8, 10, 11, 22–24, 29, 30, 32 och 38 §§, 19 kap. 5, 6 och 8 §§, 20 kap. 3 a, 4, 5 a–8, 10, 12–14 och 17– 20 §§, 21 kap. 5 och 6 §§, 26 kap. 1 och 2 §§, 28 kap. 4 § samt rubriken till 29 kap. ordet ”skattemyndighet” i olika böjningsformer skall bytas ut

mot ”Skatteverket” i motsvarande form,

dels att i 22 kap. 2 § orden "en skattemyndighets" skall bytas ut mot "Skatteverkets",

dels att 17 kap. 1, 2 och 4 §§, 18 kap. 9, 9 a och 28 §§, 19 kap. 1–3 §§, 20 kap. 2 och 9 §§, 21 kap. 1, 4 och 7 §§, 22 kap. 3 §, rubriken till 21 kap. samt rubrikerna närmast före 17 kap. 2 § och 21 kap. 7 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen närmast före 21 kap. 8 § skall införas en ny rubrik som skall lyda ”Länsrättens sammansättning”.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 kap.

1 §2

Riksskatteverket leder och an- svarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag.

Skattemyndigheten leder och an- svarar för verksamheten i regio- nen.

Skatteverket ansvarar för det allmännas beskattningsverksamhet enligt denna lag.

1 Senaste lydelse av	20 kap. 6 § 2001:1218
17 kap. 5 § 2001:1218	20 kap. 6 § 2001:1218
18 kap. 1 a § 2001:1218	20 kap. 7 § 1993:1193
18 kap. 4 § 2001:1218	20 kap. 8 § 1993:1193
18 kap. 8 § 1993:1193	20 kap. 10 § 1993:1193
18 kap. 10 § 2001:1218	20 kap. 12 § 1993:1193
18 kap. 11 § 1994:849	20 kap. 13 § 2001:1218
18 kap. 22 § 2001:1218	20 kap. 14 § 1993:1193
18 kap. 23 § 1996:668	20 kap. 17 § 1993:1193
18 kap. 24 § 1993:1193	20 kap. 18 § 1993:1193
18 kap. 29 § 1993:1193	20 kap. 19 § 1993:1193
18 kap. 30 § 1997:1090	20 kap. 20 § 1993:1193
18 kap. 32 § 1993:1193	21 kap. 5 § 1993:1193
18 kap. 38 § 1993:1193	21 kap. 6 § 1993:1193
19 kap. 5 § 1995:1409	22 kap. 2 § 1993:1193
19 kap. 6 § 1993:1193	26 kap. 1 § 1990:379
19 kap. 8 § prop. 2002/03:96	26 kap. 2 § 1993:1193
20 kap. 3 a § 1993:1193	28 kap. 4 § 1993:1193
20 kap. 4 § 2001:1218	rubriken till 29 kap. 1993:1193.
20 kap. 5 a § 1993:1193
2 Senaste lydelse 1998:239.	35

Beslutande myndigheter3	Beslutande myndighet
	2 §4
Beslut i taxeringsärende fattas	Beslut i taxeringsärende fattas
av skattemyndigheten i den region	av Skatteverket.
där fastigheten är belägen.
En skattemyndighet får uppdra
åt en annan skattemyndighet att
fatta beslut i dess ställe i ett visst
ärende eller en viss grupp av ären-

den. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för fas- tighetsägaren.

Att vissa taxeringsärenden avgörs i skattenämnd framgår av 20 kap. 3 §.

4 §5

Skattemyndigheten får förordna det antal personer med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (konsulenter för fastighetstaxe- ring) som behövs för att biträda skattemyndigheten vid den all- männa och förenklade fastighets- taxeringen.

Konsulenten får inte vara leda- mot av skattenämnd vid den skat- temyndighet som han biträder.

Skatteverket får förordna det an- tal personer med sakkunskap i frå- ga om fastighetsvärdering (konsu- lenter för fastighetstaxering) som behövs för att biträda vid den allmänna och förenklade fastig- hetstaxeringen.

Konsulenten får inte vara leda- mot av skattenämnd.

18 kap.

9 §6

Allmän och förenklad fastighetsdeklaration, som skall lämnas utan föreläggande, liksom påpekanden med anledning av förslag till fastig- hetstaxering, skall lämnas senast den 1 november året före det år då den

allmänna eller förenklade fastighetstaxeringen äger rum.
Fastighetsdeklarationen eller på-	Fastighetsdeklarationen eller på-
pekandena med tillhörande hand-	pekandena med tillhörande hand-
lingar skall lämnas till skattemyn-	lingar skall lämnas till Skattever-
dighet.	ket.
Skattemyndighet får efter sam-	Skatteverket får	efter	samråd
råd med kommun bestämma att	med kommun bestämma att det
det inom kommunen skall finnas	inom kommunen	skall	finnas
särskilt insamlingsställe för dekla-	särskilt insamlingsställe för dekla-
rationer och påpekanden, som	rationer och påpekanden.
skall lämnas till ledning för taxe-

3Senaste lydelse 1993:1193.

4Senaste lydelse 1998:239.

5Senaste lydelse 2001:1218.

6Senaste lydelse 2001:1218.

Prop. 2002/03:99

ring inom regionen.

9 a §7

Om någon visar att han på grund av särskilda omständigheter är för- hindrad att lämna allmän eller förenklad fastighetsdeklaration eller på- pekanden inom föreskriven tid, får han efter ansökan beviljas anstånd med att lämna deklarationen eller påpekandena. Anstånd får inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av februari månad under taxeringsåret.

Den som i varaktigt bedriven näringsverksamhet biträder deklarations- skyldiga med att upprätta deklarationer kan efter ansökan få tillstånd att lämna deklarationerna enligt tidsplan till och med februari månad under taxeringsåret. Om ansökan medges skall den deklarationsskyldige anses ha fått anstånd till den dag då deklarationen senast får avlämnas enligt

tidsplanen.			stycket	Ansökan enligt första och andra
Ansökan	enligt	första	stycket	Ansökan enligt första och andra
prövas av skattemyndigheten i det				styckena prövas av Skatteverket.
län där fastigheten är belägen.
Ansökan	enligt	andra	stycket

prövas av skattemyndigheten i det län där sökanden utövar sin verk- samhet. Ansökan hos en annan skattemyndighet skall prövas där om tiden inte medger att den överlämnas till rätt myndighet.

28 §8

Fråga om utdömande av vite prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt denna lag.

Vid prövning av ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

19 kap.

1 §9

Senast den 1 oktober andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum, skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.

Senast den 15 november samma	Senast den 15 november samma
år lämnar Riksskatteverket beträf-	år lämnar Skatteverket beträffande
fande småhus och tomtmark, utom	småhus och tomtmark, utom såvitt
såvitt avser småhus och tomtmark	avser småhus och tomtmark för
för småhus som ingår i lantbruks-	småhus som ingår i lantbruksen-
enhet, förslag till sådana föreskrif-	het, förslag till sådana föreskrifter
ter som avses i 7 kap. 7 § med	som avses i 7 kap. 7 § med undan-
undantag för föreskrifter om indel-	tag för föreskrifter om indelning i

7Senaste lydelse 2001:1218.

8Senaste lydelse 1993:1193.

9Senaste lydelse 1993:1193.

Prop. 2002/03:99

ning i värdeområden.					värdeområden.
Senast den 15 mars året före det					Senast den 15 mars året före det
år	då allmän		fastighetstaxering		år	då	allmän	fastighetstaxering
äger rum upprättar skattemyndig-					äger rum lämnar Skatteverket för-
heten förslag till indelning i					slag	till	övriga	föreskrifter	enligt
värdeområden för småhus, hyres-					7 kap. 7 §.
hus, avkastningsvärderad industri
och tomtmark.
Senast		sistnämnda		dag lämnar
Riksskatteverket förslag till före-
skrifter om indelning i värdeom-
råden för övriga ägoslag samt
förslag		till övriga		föreskrifter
enligt 7 kap. 7 § för samtliga
byggnadstyper och ägoslag.
					2 §10
Under		förberedelsearbetet skall			Under förberedelsearbetet				skall
det	vid	varje	skattemyndighet		det vid Skatteverket finnas refe-
finnas en eller flera referens-					rensgrupper bestående av förtro-
grupper bestående av förtroen-					endevalda ledamöter i skatte-
devalda		ledamöter i		skattenämn-	nämnderna.

den.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal ledamöter som skall ingå i en referensgrupp.

3 §11

Lantmäteriverket och skatte- myndigheten skall undersöka vilka riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet, som med hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av länet. Förslag härom skall upp- rättas. Undersökningen skall även omfatta upprättande av förslag till riktvärdekartor för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet inom länet.

Lantmäteriverket och skatte- myndigheten skall vidare pröva att en tillämpning av förslag till föreskrifter enligt 1 § andra–fjärde styckena leder till taxeringsvärden som svarar mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2 § (provvärdering). Motsvarande prövning görs av för- slag till riktvärdekartor för tomt-

10Senaste lydelse 1993:1193.

11Senaste lydelse 2001:1218.

Lantmäteriverket och Skattever- ket skall undersöka vilka rikt- värdetabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet, som med hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av ett län. Förslag härom skall upprättas. Undersökningen skall även omfat- ta upprättande av förslag till rikt- värdekartor för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet inom länet.

Lantmäteriverket och Skattever- ket skall vidare pröva att en tillämpning av förslag till före- skrifter enligt 1 § andra–fjärde styckena leder till taxeringsvärden som svarar mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2 § (provvärdering). Motsvarande prövning görs av för- slag till riktvärdekartor för tomt-

Prop. 2002/03:99

mark och riktvärdetabeller för	mark och riktvärdetabeller för
småhus enligt första stycket.	småhus enligt första stycket.

Provvärdering skall göras för varje värdeområde och omfatta det antal överlåtelser inom området (provvärderingsobjekt) som bedöms nöd- vändigt med hänsyn till områdets karaktär. Om antalet provvärderings- objekt är för få eller saknas inom ett värdeområde, får provvärdering göras för en grupp av värdeområden som då tillsammans bildar ett provvärderingsområde.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar när- mare föreskrifter om indelningen i provvärderingsområden. Ett sådant beslut får inte överklagas.

20 kap.

2 §12

Skattemyndigheten skall senast	Skatteverket skall senast den 15
den 15 juni under taxeringsåret	juni under taxeringsåret meddela
meddela grundläggande beslut om	grundläggande beslut om taxering
taxering av fastighet som är be-	av fastighet.
lägen i regionen.

Har fastighetsägaren, trots att han varit skyldig att lämna fastig- hetsdeklaration, inte avgett någon sådan, eller kan fastighetens taxeringsvärde inte beräknas tillförlitligt på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, skall taxeringsvärdet uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).

	9 §13
Vill fastighetsägaren begära om-	Vill fastighetsägaren begära om-
prövning av ett beslut, skall han	prövning av ett beslut, skall han
göra detta skriftligt. Begäran skall	göra detta skriftligt. Begäran skall
ha kommit in till skattemyndig-	ha kommit in till Skatteverket före
heten före utgången av det femte	utgången av det femte året efter
året efter taxeringsåret.	taxeringsåret.

Om fastighetsägaren gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut om fastighetstaxering som är till hans nackdel, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag

han fick sådan kännedom.				Har	fastighetsägaren inom	den
Har fastighetsägaren inom			den
tid som anges i första eller andra				tid som anges i första eller andra
stycket lämnat in skrivelsen med				stycket lämnat in skrivelsen med
begäran om omprövning till en				begäran om omprövning till en
annan skattemyndighet än den som				allmän	förvaltningsdomstol,	får
fattat beslutet eller till en allmän				ärendet	ändå prövas. Skrivelsen
förvaltningsdomstol,	får	ärendet		skall då omedelbart översändas till
ändå prövas. Skrivelsen skall då				Skatteverket med uppgift om den
omedelbart översändas		till	den	dag då handlingen kom in till
skattemyndighet som	fattat beslu-			domstolen.

12Senaste lydelse 2001:1218.

13Senaste lydelse 1993:1193.

Prop. 2002/03:99

tet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndig- heten eller domstolen.

	21 kap.
Överklagande av skattemyndig-		Överklagande	av Skatteverkets
hets beslut14		beslut
		1 §15
En skattemyndighets	beslut om	Fastighetsägaren och det all-
fastighetstaxering får	överklagas	männa ombudet	hos Skatteverket
hos länsrätten av fastighetsägaren		får överklaga Skatteverkets beslut
och Riksskatteverket.		om fastighetstaxering hos den
		länsrätt inom vars domkrets den
		taxeringsenhet som överklagandet
		avser är belägen.

Fastighetsägaren får överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av beslut om fastighetstaxering.

4 §16

Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte av- visas, om förseningen beror på att skattemyndigheten har lämnat fas- tighetsägaren en felaktig underrät- telse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagan- detiden kommit in till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvalt- ningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslu- tet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndig- heten eller domstolen.

Skatteverket skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall verket avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte av- visas, om förseningen beror på att Skatteverket har lämnat fastig- hetsägaren en felaktig underrät- telse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagan- detiden kommit in till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagan- det skall då omedelbart översändas till Skatteverket med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen.

14Senaste lydelse 1993:1193.

15Senaste lydelse 1993:1193.

16Senaste lydelse 1993:1193.

Prop. 2002/03:99

Riksskatteverkets överklagande17	Allmänna ombudets överklagande	Prop. 2002/03:99
	7 §18
Riksskatteverkets överklagande	Det allmänna ombudets över-
skall vara skriftligt och ha kommit	klagande skall vara skriftligt och
in inom den tidsfrist som enligt	ha kommit in inom den tidsfrist
20 kap. gäller för beslut om om-	som enligt 20 kap. gäller för beslut
prövning på initiativ av skatte-	om omprövning på initiativ av
myndighet, eller efter sådan tid,	Skatteverket, eller efter sådan tid,
inom två månader från den dag då	inom två månader från den dag då
det överklagade beslutet med-	det överklagade beslutet meddela-
delades.	des.

Om ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering överklagas och en ändring till fastighetsägarens nackdel yrkas, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelats.

22 kap.

3 §19

Bestämmelserna i 6 kap. 11– 24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar för mål enligt denna lag. Vad som i taxeringslagen sägs om skattskyl- dig skall gälla fastighetsägare.

Bestämmelserna i 6 kap. 8 § tredje stycket samt 9 a, 13, 14 och 17–24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar för mål enligt denna lag. Vad som i taxeringslagen sägs om skattskyldig skall gälla fastighets- ägare.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.Om någon före ikraftträdandet har förelagts enligt äldre föreskrifter

i18 kap. 23 § första stycket, 19 kap. 8 §, 20 kap. 10 § eller 26 kap. 2 § att ge in uppgifter till skattemyndighet, skall efter ikraftträdandet uppgifter- na i stället ges in till Skatteverket.

3.Äldre föreskrifter i 18 kap. 23 § andra stycket gäller fortfarande för uppgift som lämnats före ikraftträdandet.

4.Äldre föreskrifter i 18 kap. 30 § gäller fortfarande för framställning som har getts in före ikraftträdandet.

5.Äldre föreskrifter i 20 kap. 9 § tredje stycket gäller fortfarande om begäran om omprövning har lämnats in före ikraftträdandet.

6.Äldre föreskrifter i 20 kap. 12 § andra stycket och 19 § andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.

7.Äldre föreskrifter i 21 kap. 1 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla det allmänna ombu- det hos Skatteverket.

8.Äldre föreskrifter i 21 kap. 4 § andra och tredje styckena gäller fortfarande för överklagande som har kommit in före ikraftträdandet.

17	Senaste lydelse 1993:1193.
18	Senaste lydelse 1993:1193.
19	Senaste lydelse 1993:1193.	41

2.10	Förslag till lag om ändring i sekretesslagen	Prop. 2002/03:99
	(1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)1

dels att i 9 kap. 1 § ordet "skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Skatteverkets",

dels att i 5 kap. 1 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,

dels att 9 kap. 17 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

17 §2

Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om inte annat följer av 18 §

1.i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

2.i angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott,

3.i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild personut- redning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),

4. i åklagarmyndighets, polis- myndighets, skattemyndighets, Statens kriminaltekniska laborato- riums, Tullverkets eller Kustbe- vakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,

4. i åklagarmyndighets, polis- myndighets, Skatteverkets, Statens kriminaltekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakning- ens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,

5.i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslern, allmän åklagare eller polismyndighet i brottmål,

6.i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen (1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

7.i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,

8. i register som förs av Riks-	8. i register som förs av Skatte-
skatteverket enligt lagen (1999:90)	verket enligt lagen (1999:90) om
om behandling av personuppgifter	behandling av personuppgifter vid
vid skattemyndigheters medverkan	Skatteverkets medverkan i brotts-
i brottsutredningar eller som an-	utredningar eller som annars be-
nars behandlas där med stöd av	handlas där med stöd av samma
samma lag,	lag,

9. i särskilt ärenderegister över brottmål som förs av åklagarmyn- dighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som avses i 15 kap. 1 §,


1	Lagen omtryckt 1992:1474.
Senaste lydelse av
5 kap. 1		§ 2003:158
9 kap. 1		§ 2002:1124.
2	Senaste lydelse 2002:1124.		43

10. i register som förs av Tullverket enligt lagen (2001:85) om behandling av personuppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksam- het eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,

om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men.

Sekretess enligt första stycket gäller hos tillsynsmyndighet i konkurs för uppgift som angår misstanke om brott.

Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Utan hinder av sekretessen får en skadelidande, eller den som den skadelidande överlåtit sin rätt till, ta del av en uppgift

1. i en nedlagd förundersökning eller i en förundersökning som avslu- tats med ett beslut om att åtal inte skall väckas,

2. i en annan brottsutredning som utförts enligt bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken och som avlutats på annat sätt än med beslut att väcka åtal, med strafföreläggande eller med föreläggande av ordningsbot, eller

3. i en avslutad utredning enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

om den skadelidande, eller den som den skadelidande överlåtit sin rätt till, behöver uppgiften för att kunna få ett anspråk på skadestånd eller på bättre rätt till viss egendom tillgodosett och det inte bedöms vara av synnerlig vikt för den som uppgiften rör eller någon närstående till honom eller henne att den inte lämnas ut.

Utan hinder av sekretessen får en uppgift också lämnas ut

1.till enskild enligt vad som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare,

2.till enskild enligt vad som föreskrivs i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har stöd i den lagen,

3. enligt vad som föreskrivs i la-			3. enligt vad som	föreskrivs i
gen (1998:621) om misstankere-			lagen (1998:621) om misstankere-
gister, polisdatalagen		(1998:622),	gister, polisdatalagen	(1998:622),
lagen (1999:90) om behandling av			lagen (1999:90) om behandling av
personuppgifter	vid	skattemyn-	personuppgifter vid Skatteverkets
digheters medverkan i brottsut-			medverkan i brottsutredningar och
redningar och i lagen (2001:85)			i lagen (2001:85) om behandling
om behandling av personuppgifter			av personuppgifter i	Tullverkets
i Tullverkets	brottsbekämpande		brottsbekämpande	verksamhet
verksamhet samt i		förordningar	samt i förordningar som har stöd i
som har stöd i dessa lagar,			dessa lagar,

4. till enskild enligt vad som föreskrivs i 27 kap. 8 § rättegångsbalken. Utan hinder av sekretessen får polisen på begäran av en enskild som lidit person- eller sakskada vid en trafikolycka lämna uppgift om identi-

teten hos en trafikant som haft del i olyckan.

Utan hinder av sekretessen enligt första stycket 1 får uppgift lämnas till konkursförvaltare, om uppgiften kan antas ha betydelse för konkursut- redningen.

Sekretess gäller inte för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet hos Säkerhetspolisen som avses i första stycket 1–4 eller 6 eller motsvarande verksamhet enligt äldre bestämmelser, om uppgiften har

Prop. 2002/03:99

2.11Förslag till lag om ändring i namnlagen (1982:670)

Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670)1

dels att i 1, 5, 8–10, 15, 17, 29–32, 34, 35, 47, 49 och 51 §§ samt punkt 9 i övergångsbestämmelserna ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Skatteverket",

dels att 36 och 37 §§ samt rubriken närmast för 36 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
Anmälan	till	skattemyndighet			Anmälan till Skatteverket m.m.
m.m.2
Anmälan	till	skattemyndigheten			36 §3

prövas i den region där den som
anmälningen avser är eller senast
har varit folkbokförd. Har denne
aldrig varit folkbokförd i landet
prövas anmälningen			av	den
skattemyndighet		som	bestäms	av
regeringen	eller den		myndighet
som regeringen förordnar.					Anmälan till Skatteverket skall
Anmälningen		till skattemyndig-
heten skall göras skriftligen.					göras skriftligen.	Skatteverket
Som anmälan till skattemyn-					Som anmälan till
dighet anses anmälan som					anses anmälan som
1. görs till valfri skattemyndig-					1. görs till valfri	allmän för-
het eller allmän försäkringskassa,					säkringskassa,

2. vid vigsel görs om efternamn till vigselförrättaren och vid dop inom svenska kyrkan görs om förnamn till dopförrättaren.

		37 §4
	Beslut av skattemyndigheten får	Beslut av Skatteverket får över-
överklagas hos allmän förvalt-		klagas hos den länsrätt inom vars
ningsdomstol.		domkrets klaganden vid tidpunkten
		för beslutet var folkbokförd.

1	Lagen omtryckt 1982:1134.
Senaste lydelse av
1 § 1991:493		31 § 1991:493
5 § 1991:493		32 § 1991:493
8 § 1991:493		34 § 1991:493
9 § 1991:493		35 § 1991:493
10 § 1991:493		47 § 1991:493
15 § 1991:493		49 § 1991:493
17 § 1991:493		51 § 1991:493
29 § 1991:493		punkt 9 i övergångsbestämmelserna
30 § 1991:493		1991:493.
2	Senaste lydelse 1991:493.
3	Senaste lydelse 1998:235.
4	Senaste lydelse 1997:992.

Prop. 2002/03:99

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:533) om arbetsställe- nummer m.m.

dels att 6 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		4 §1
		I 6 kap. 6 § lagen (2001:1227)
		om självdeklarationer och kon-
		trolluppgifter finns en bestäm-
		melse om att uppgift om arbets-
		ställenummer i vissa fall skall
		anges i en kontrolluppgift om ut-
		given ersättning och förmån som
		utgör intäkt i inkomstslaget tjänst.
		6 §2
Om den uppgiftsskyldige inte		Om den uppgiftsskyldige inte
följer en anmaning enligt 5 §, får		följer en anmaning enligt 5 §, får
på begäran av Statistiska central-		Statistiska centralbyrån förelägga
byrån den uppgiftsskyldige före-		den uppgiftsskyldige att göra detta
läggas att göra detta vid vite. Ett		vid vite.
sådant föreläggande	utfärdas av
skattemyndigheten i	den region

där uppgiftsskyldigheten skall full- göras.

Vitet bestäms till lägst 100 och högst 1 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

1Tidigare 4 § upphävd genom 2001:1162.

2Senaste lydelse 1998:237.

Prop. 2002/03:99

2.13	Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen	Prop. 2002/03:99
	(1988:327)

Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327)1

dels att i 4 § ordet ”Riksskatteverket” skall bytas ut mot ”Skattever- ket”,

dels att 3, 67, 84 och 84 a §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 §2
Beskattningsmyndighet är Skat-	Beskattningsmyndighet är Skat-
temyndigheten i Örebro.	teverket.

67 §3

Bestämmelserna i 10 kap. 27 §, 14 kap. samt 23 kap. 2 § skattebetal- ningslagen (1997:483) gäller vid kontroll av fordonsskatt. Vad som sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga till grund för beslut om skatt.

Skatterevision får företas, för- utom av beskattningsmyndigheten, av Riksskatteverket och av någon annan skattemyndighet än beskatt- ningsmyndigheten. Innan Riksskat- teverket eller en annan skatte- myndighet än beskattningsmyn- digheten beslutar om revision skall samråd ske med beskattningsmyn- digheten.

84 §4

Beslut om skatt som avses i 38, 39 eller 42 § eller beslut som avses i 89 § eller som avser rättelse enligt 45 § första stycket eller anstånd att betala skatt får överkla- gas hos allmän förvaltningsdom- stol av den skattskyldige och av

Riksskatteverket.

Riksskatteverket får överta be- skattningsmyndighetens uppgift att

Beslut om skatt som avses i 38, 39 eller 42 § eller beslut som avses i 64 § andra stycket eller 89 § eller som avser rättelse enligt 45 § första stycket eller anstånd att betala skatt får hos allmän förvalt- ningsdomstol överklagas av den skattskyldige och av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Pröv- ningstillstånd krävs vid överkla- gande till kammarrätten.

1Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440 4 § 1992:1440.

2Senaste lydelse 2002:410.

3Senaste lydelse 2002:410.

4Senaste lydelse 2002:410.


i länsrätten		och	kammarrätten
föra det allmännas talan. Riks-
skatteverket		för	det	allmännas
talan i Regeringsrätten.
Beslut enligt 64 § andra stycket
får överklagas hos Riksskattever-
ket.	Riksskatteverkets			beslut får
inte överklagas.						Det allmänna ombudet får föra
Riksskatteverket			får	föra talan
till	den skattskyldiges				förmån.	talan till den skattskyldiges för-
Riksskatteverket har				då	samma	mån. Ombudet har då samma be-
behörighet som den skattskyldige.						hörighet som den skattskyldige.

Har en part överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om efterbeskattning får också motparten överklaga beslutet, även om den för honom stadgade överklagandetiden gått ut. Motpartens överklagande skall ha kommit in inom två veckor från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet senast skulle ha kommit in. Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare förfallet.

84 a §5

Beslut om skatterevision och föreläggande vid vite får inte överklagas.

Ett beslut av länsrätten om ut- dömande av vite får överklagas hos kammarrätten också av Riks- skatteverket.

Överklagande av beslut av länsrätten i fråga om anstånd med att betala skatt får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövnings- tillstånd.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.Äldre föreskrifter i 84 § första och fjärde styckena gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla det allmänna ombudet hos Skatteverket.

3.Äldre föreskrifter i 84 a § andra stycket gäller fortfarande för över- klagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla Skatteverket.

5 Senaste lydelse 2002:410.

Prop. 2002/03:99

2.15	Förslag till lag om ändring i taxeringslagen	Prop. 2002/03:99
	(1990:324)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324)1 dels att 6 kap. 11, 12, 15 och 16 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 2 § och 6 kap. 15 § skall utgå, dels att i 3 kap. 1, 5, 7–9, 12 och 12 a §§, 4 kap. 2, 5–8, 10, 13–15, 18–

21 och 23 §§, 5 kap. 4, 5, 8, 14 och 18 §§, 6 kap. 6, 7, 10 och 21 §§, 7 kap. 7 § samt rubrikerna närmast före 3 kap. 1 § och 4 kap. 13 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skattever- ket" i motsvarande form,

dels att 2 kap. 1, 2 och 6 §§, 3 kap. 14, 16 och 17 §§, 4 kap. 9 och 11 a §§, 5 kap. 3 §, 6 kap. 1, 5, 8, 9, 13, 14 och 17 §§, 7 kap. 2 och 6 §§ samt rubrikerna närmast före 2 kap. 1 § och 6 kap. 1 och 8 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 kap. 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
2 kap.
Skatteförvaltningen	Skatteverket
	1 §2
Riksskatteverket leder och an-	Skatteverket ansvarar för taxe-
svarar för taxeringsarbetet i landet.	ringsarbetet i landet.
I varje region finns en skatte-	Vid Skatteverket finns skatte-
myndighet som ansvarar för taxe-	kontor. Vid varje skattekontor
ringsarbetet i regionen. Varje	finns en skattenämnd.
skattemyndighet har ett eller flera

skattekontor. Vid varje skattekon- tor finns en skattenämnd.

Riksskatteverket har samma be- fogenheter som skattemyndigheten har enligt 3 kap. I förekommande fall tar verket därmed över den befogenhet som annars tillkommer skattemyndigheten.

1 Senaste lydelse av
3 kap. 5 § prop. 2002/03:106		4 kap. 20	§ 1999:1261
3 kap. 8	§ 2001:1231	4 kap. 23	§ 1999:1261
3 kap. 9	§ 1997:494	5 kap. 4 § prop. 2002/03:106
3 kap. 12 § prop. 2002/03:106		5 kap. 5 § prop. 2002/03:106
3 kap. 12 a § 1997:494		5 kap. 8 § prop. 2002/03:106
4 kap. 2	§ 2001:1231	5 kap. 14	§ prop. 2002/03:106
4 kap. 5	§ 1999:1261	5 kap. 18	§ prop. 2002/03:106

4 kap. 13 § 1999:1261	6 kap. 10 § 1994:467
4 kap. 18 § 1999:1261	7 kap. 7 § 1995:1524.
2 Senaste lydelse 1998:246.	52

						2 §3
Beslut	i	taxeringsärende			fattas	Beslut i taxeringsärende fattas
av den skattemyndighet som är						av Skatteverket.
behörig	att		fatta beslut		enligt
2 kap. 1, 2 och 5 §§ skattebetal-
ningslagen (1997:483).
						6 §4
Ordföranden och vice ordföran-						Ordföranden och vice ordföran-
den i skattenämnden skall vara						den i skattenämnden skall vara
tjänstemän		vid		skattemyndighet.		tjänstemän vid Skatteverket. De
De förordnas			av Riksskatteverket			förordnas av verket för högst fyra
för högst fyra år i taget.						år i taget.
Chefen		för		skattemyndigheten
får träda in som ordförande i skat-
tenämnden		vid		behandling av

ärende som med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet kräver hans medverkan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal övriga ledamöter i skattenämnden som skall finnas vid varje skattekontor. Sådana ledamöter väljs för högst fyra år. För val av dessa

ledamöter gäller bestämmelserna i 7 kap. 5–7 §§.
3 kap.
	14 §5
En skriftlig begäran om befri-	En skriftlig begäran om befri-
else från föreläggande att lämna	else från föreläggande att lämna
uppgift, visa upp handling eller	uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling	lämna över en kopia av handling
skall ges in till länsrätten till-	skall ges in till den länsrätt som är
sammans med föreläggandet och	behörig att pröva ett överklagande
den begärda handlingen eller upp-	enligt	22 kap.	1 a–1 c §§ skatte-
giften.	betalningslagen		(1997:483),	till-
	sammans med		föreläggandet	och
	den	begärda	handlingen	eller
	uppgiften.
Om den reviderade begär att en	Om den reviderade begär att en
handling skall undantas från re-	handling skall undantas från re-
vision skall handlingen, om skatte-	vision skall handlingen, om Skat-
myndigheten anser att den bör	teverket anser att den bör granskas,
granskas, omedelbart förseglas och	omedelbart förseglas och överläm-
överlämnas till länsrätten.	nas till länsrätten.

Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften skall undantas från kontrollen.

3Senaste lydelse 1999:1261.

4Senaste lydelse 1994:1625.

5Senaste lydelse 1994:467.

Prop. 2002/03:99

	16 §
Uppgifter som myndighet förfo-	Uppgifter som myndighet förfo-
gar över och som behövs för taxe-	gar över och som behövs för taxe-
ring skall på skattemyndighetens	ring skall på Skatteverkets begäran
begäran tillhandahållas denna.	tillhandahållas verket.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hän- visas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift		Om sekretess gäller för uppgift
enligt någon annan bestämmelse i		enligt någon annan bestämmelse i
sekretesslagen och ett utlämnande		sekretesslagen och ett utlämnande
skulle medföra synnerligt men för		skulle medföra synnerligt men för
något enskilt eller allmänt intresse		något enskilt eller allmänt intresse
föreligger uppgiftsskyldighet	en-	föreligger uppgiftsskyldighet en-
dast om regeringen på ansökan av		dast om regeringen på ansökan av
skattemyndigheten beslutar	att	Skatteverket beslutar att uppgiften
uppgiften skall lämnas ut.		skall lämnas ut.
		17 §6

Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut till de myndigheter som utövar taxerings- eller skattekontroll om det behövs för kontrollverksamheten. Detsam- ma gäller beträffande uppgifter i andra handlingar som har upprät- tats eller för granskning omhän- dertagits av en myndighet vid taxe- ringskontroll eller lämnats till led- ning för taxering enligt bestäm- melserna i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontroll- uppgifter.

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndig- het i främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskom- melse om handräckning i skatte- ärenden.

Uppgifter i självdeklarationer och i andra handlingar som har upprättats eller för granskning omhändertagits vid taxeringskon- troll eller lämnats till ledning för taxering enligt bestämmelserna i lagen (2001:1227) om självdekla- rationer och kontrolluppgifter får tillhandahållas myndighet i främ- mande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om hand- räckning i skatteärenden.

4kap.

9 §

Vill den skattskyldige begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndig- heten före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Vill den skattskyldige begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till Skatteverket före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

6 Senaste lydelse 2001:1231.

Prop. 2002/03:99

Om den skattskyldige gör san- nolikt att han inte inom två måna- der före utgången av den tid som anges i första stycket fått känne- dom om ett taxeringsbeslut som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan känne- dom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med be- gäran om omprövning till en an- nan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslu- tet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndig- heten eller domstolen.

Om den skattskyldige gör san- nolikt att han inte inom två måna- der före utgången av den tid som anges i första stycket fått känne- dom om ett taxeringsbeslut som är till hans nackdel eller ett besked om den slutliga skatten eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära om- prövning. Begäran skall ha kom- mit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med be- gäran om omprövning till en all- män förvaltningsdomstol, får ären- det ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till Skat- teverket med uppgift om den dag då handlingen kom in till dom- stolen.

		11 a §7
En begäran om omprövning som			En begäran om omprövning som
avser särskild	skatteberäkning för		avser särskild	skatteberäkning för
ackumulerad	inkomst får	göras	ackumulerad	inkomst får	göras
efter utgången av den tid som			efter utgången av den tid som
anges i 9 §, om denna begäran			anges i 9 §, om denna begäran
föranleds av	en skattemyndighets		föranleds av Skatteverkets taxe-
taxeringsbeslut eller av en allmän			ringsbeslut eller av en allmän
förvaltningsdomstols beslut		i mål	förvaltningsdomstols beslut		i mål
om taxering. En sådan begäran			om taxering. En sådan begäran
skall ha kommit in till skatte-			skall ha kommit in till Skatteverket
myndigheten inom ett år från det			inom ett år från det att beslutet
att beslutet meddelades.			meddelades.

5 kap.

3 §8

Beslut om skattetillägg enligt 2 § 2 skall undanröjas om en själv- deklaration har kommit in till en skattemyndighet eller en allmän förvaltningsdomstol inom fyra må- nader från utgången av det år då

7Senaste lydelse 1999:1261.

8Lydelse enligt prop. 2002/03:106.

Beslut om skattetillägg enligt 2 § 2 skall undanröjas om en själv- deklaration har kommit in till Skatteverket eller en allmän för- valtningsdomstol inom fyra måna- der från utgången av det år då

Prop. 2002/03:99

beslutet fattades. beslutet fattades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte har fått kännedom om ett beslut om skattetillägg eller ett besked om den slutliga skatten eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek före utgången av det år då beslutet fattades skall skattetillägget undanröjas, om en självdeklaration har kommit in inom två månader från den dag då

han fick sådan kännedom.
		6 kap.
Överklagande	av	skattemyndig-	Överklagande		av	Skatteverkets
hetens beslut			beslut
			1 §
En skattemyndighets taxerings-			Skatteverkets		taxeringsbeslut i
beslut i en fråga som kan ha			en fråga som kan ha betydelse för
betydelse för	beskattningen eller		beskattningen eller annat ekono-
annat ekonomiskt		mellanhavande	miskt	mellanhavande			med	det
med det allmänna får överklagas			allmänna får överklagas hos läns-
hos länsrätten av den skattskyl-			rätten av den skattskyldige, det
dige, Riksskatteverket och, i fråga			allmänna ombudet hos Skattever-
om beslut om taxering till			ket och, i fråga om beslut om
kommunal inkomstskatt, kommu-			taxering till kommunal inkomst-
nen.			skatt, kommunen.
			Om det är den skattskyldige som
			överklagar, skall Skatteverket vara
			den skattskyldiges			motpart sedan
			handlingarna i målet överlämnats
			till länsrätten. Om även det all-
			männa	ombudet	hos Skatteverket
			överklagar, tillämpas				dock	be-

stämmelserna i 2 § lagen (2003:000) om allmänt ombud hos Skatteverket. Vad som nu sagts gäller också om en kommun överklagar ett beslut om taxering till kommunal inkomstskatt.

Den skattskyldige får också överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av taxeringsbeslut.

Skatteverkets beslut enligt första
eller andra stycket överklagas hos
den länsrätt som är behörig att
pröva	ett	överklagande enligt
22 kap.	1	a–1 c §§ skattebetal-

		ningslagen (1997:483).
		5 §
Skattemyndigheten	skall pröva	Skatteverket	skall	pröva	om
om överklagandet har kommit in i		överklagandet har kommit in i rätt
rätt tid. Har överklagandet kommit		tid. Har överklagandet kommit in
in för sent, skall	myndigheten	för sent, skall	verket	avvisa	det,

Prop. 2002/03:99

avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte av- visas, om förseningen beror på att skattemyndigheten har lämnat den skattskyldige en felaktig under- rättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagan- detiden kommit in till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän för- valtningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndig- heten eller domstolen.

om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte av- visas, om förseningen beror på att Skatteverket har lämnat den skatt- skyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Riksskatteverkets eller kommuns	Det allmänna ombudets eller
överklagande	kommuns överklagande
	8 §
Överklagandet skall vara skrift-	Överklagandet skall vara skrift-
ligt och ha kommit in inom	ligt och ha kommit in inom
tidsfrist som enligt 4 kap. gäller	tidsfrist som enligt 4 kap. gäller
för beslut om omprövning på	för beslut om omprövning på
initiativ av skattemyndighet eller	initiativ av Skatteverket eller efter
efter sådan tid men inom två	sådan tid men inom två månader
månader från den dag då det	från den dag då det överklagade
överklagade beslutet meddelades.	beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

9 §

Om Riksskatteverket har över- klagat ett taxeringsbeslut, skall därav föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.

Om det allmänna ombudet har överklagat ett taxeringsbeslut, skall därav föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.

9 a §

Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande även föra talan till den skattskyldiges förmån. Det all- männa ombudet har då samma be- hörighet som den skattskyldige.

Prop. 2002/03:99

13 §9

Om den skattskyldige överklagar länsrättens eller kammarrättens be- slut, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet.

Om länsrättens beslut överkla-		Om länsrättens beslut överkla-
gas av skattemyndigheten, Riks-		gas av Skatteverket, det allmänna
skatteverket eller kommunen, skall		ombudet eller kommunen, skall
överklagandet ha kommit in inom		överklagandet ha kommit in inom
två månader från den dag beslutet		två månader från den dag beslutet
meddelades. Detsamma gäller om		meddelades. Detsamma gäller om
Riksskatteverket	eller kommunen	verket, ombudet eller kommunen
överklagar kammarrättens beslut.		överklagar kammarrättens beslut.
		14 §
Om någon har överklagat ett		Om en part har överklagat ett
beslut av länsrätt eller kammarrätt,		beslut av länsrätt eller kammarrätt,
får även någon annan som haft		får även motparten ge in ett över-
rätt att överklaga beslutet ge in ett		klagande, trots att den för honom
överklagande, trots att den för		gällande tiden för överklagande
honom gällande tiden för över-		gått ut. Ett sådant överklagande
klagande gått ut. Ett sådant över-		skall ges in inom en månad från
klagande skall ges in inom en		utgången av den tid inom vilken
månad från utgången av den tid		det första överklagandet skulle ha
inom vilken	det första över-	gjorts.

klagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet av någon annan anledning, förfaller också det senare.

17 §

Riksskatteverket får inom den för verket gällande tiden för över- klagande föra talan till den skattskyldiges förmån. Verket har då samma behörighet som den skattskyldige.

Skatteverket får inom den för verket gällande tiden för över- klagande föra talan till den skattskyldiges förmån. Verket har då samma behörighet som den skattskyldige. Motsvarande gäller för det allmänna ombudet om ombudet fört det allmännas talan.

7kap.

2 §

Fråga om utdömande av vite prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt denna lag.

Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

9 Senaste lydelse 1990:1138.

Prop. 2002/03:99

	6 §10	Prop. 2002/03:99
Valbar till ledamot i skatte-	Valbar till ledamot i skatte-
nämnd är den som har rösträtt vid	nämnd är den som har rösträtt vid
val av kommunfullmäktige och är	val	av kommunfullmäktige och
folkbokförd i en kommun som in-	inte har förvaltare enligt 11 kap.
går i skattemyndighetens verksam-	7 § föräldrabalken.
hetsområde och inte har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.	Tjänsteman vid Skatteverket el-
Tjänsteman inom skatteförvalt-	Tjänsteman vid Skatteverket el-
ningen eller vid allmän förvalt-	ler	allmän förvaltningsdomstol
ningsdomstol eller nämndeman i	eller nämndeman i allmän förvalt-
allmän förvaltningsdomstol får	ningsdomstol får inte väljas till
inte väljas till ledamot i skatte-	ledamot i skattenämnd.
nämnd.

Den som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att

ta emot uppdrag som ledamot.
Skattemyndigheten prövar själv-	Skatteverket skall pröva den
mant den valdes behörighet.	valdes behörighet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.Om någon före ikraftträdandet har förelagts enligt äldre föreskrifter

i3 kap. 5 § eller 12 § fjärde stycket eller 4 kap. 10 § att fullgöra en skyldighet enligt lagen gentemot skattemyndighet, skall efter ikraftträ- dandet skyldigheten i stället fullgöras gentemot Skatteverket.

3.Äldre föreskrifter i 3 kap. 14 § första stycket om behörig länsrätt gäller fortfarande för begäran som har getts in före ikraftträdandet.

4.Uppgifter som enligt äldre föreskrifter i 3 kap. 16 § första stycket begärts av skattemyndighet, skall efter ikraftträdandet tillhandahållas Skatteverket.

5.Äldre föreskrifter i 3 kap. 16 § tredje stycket gäller fortfarande för ansökan som har getts in före ikraftträdandet.

6.Äldre föreskrifter i 4 kap. 9 § tredje stycket gäller fortfarande om begäran om omprövning har getts in före ikraftträdandet.

7.Äldre föreskrifter i 4 kap. 11 a § första meningen samt 4 kap. 13 § andra stycket 1 och 3 gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.

8.Föreskrifterna i 4 kap. 14 § andra stycket gäller även om självdeklaration kommit in till skattemyndighet.

9.Föreskrifterna i 4 kap. 18 § andra stycket om hinder mot eftertaxering i samma fråga gäller även om det tidigare beslutet fattats av skattemyndighet.

10.Äldre föreskrifter i 4 kap. 20 § andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.

11.Föreskrifterna i 5 kap. 3 § första stycket gäller även om självdekla- ration kommit in till skattemyndighet.

12.Föreskrifterna i 5 kap. 8 § första stycket 2 gäller även om kontroll- uppgift varit tillgänglig för skattemyndighet före november månads utgång taxeringsåret.

13.Äldre föreskrifter i 6 kap. 1 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som

10 Senaste lydelse 1991:1902.

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.1

dels att i 4, 6–9, 11 och 12 §§ ordet ”Riksskatteverket” skall bytas ut mot ”Skatteverket”,

dels att 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §2

Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får överklagas hos läns- rätten av den skattskyldige och banken. Beslut om skatterevision enligt 12 § får dock inte över- klagas.

Överklagandet skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Skatteverkets beslut enligt denna lag får hos länsrätten överklagas av den skattskyldige, av banken och av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Beslut om skatte- revision enligt 12 § får dock inte överklagas.

Ett överklagande av den skatt- skyldige eller banken skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Ett överklagande av det allmänna ombudet skall ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

14 §3

Bestämmelserna i 6 kap. taxe- ringslagen (1990:324) om överkla- gande av länsrättens och kammar- rättens beslut och företrädare för det allmänna gäller i tillämpliga delar för mål enligt denna lag.

Bestämmelserna i 6 kap. taxe- ringslagen (1990:324) om överkla- gande av länsrättens och kammar- rättens beslut gäller i tillämpliga delar för mål enligt denna lag.

Bestämmelserna i 6 kap. 9 a § taxeringslagen gäller för det all- männa ombudets överklagande av Skatteverkets beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter i 13 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av
4 § 2000:476	9 § 2000:476
6 § 2000:476	11	§ 2000:476
7 § 2000:476	12	§ 2000:476.
8 § 2000:476

2Senaste lydelse 2000:476.

3Senaste lydelse 1993:464.

Prop. 2002/03:99

2.17	Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen	Prop. 2002/03:99
	(1991:481)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen (1991:481)1 dels att 42 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1 och 28 §§ ordet " skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Skatteverkets",

dels att i 1, 10, 17, 20, 23, 24, 31 och 32 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,

dels att i 25–27 §§ orden "en skattemyndighet" skall bytas ut mot "Skatteverket",

dels att 34 och 37–40 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34 §2

Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller ansökan eller annars när det finns skäl till det.

Om ärendet gäller folkbokföring på fastighet eller i församling be- slutar skattemyndigheten i den re- gion där fastigheten eller försam- lingen är belägen.

Samordningsnummer enligt 18 a § tilldelas av den skattemyn- dighet som bestäms av regeringen eller den myndighet som regering- en förordnar.

I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verk- samhetsområde en person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om ärende enligt 1 § andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda bestämmelser skall underrättas om händelsen.

Skatteverket beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller ansökan eller annars när det finns skäl till det.

	Vite kan av skattemyndigheten	37 §	Vite kan av Skatteverket före-
	Vite kan av skattemyndigheten		Vite kan av Skatteverket före-
föreläggas den som inte följer ett		läggas den som inte följer ett

1 Senaste lydelse av
1 § 2001:196		26	§ 1997:989
10	§ 1995:752	28	§ 2001:196
17	§ 1997:989	31	§ 1997:989
20	§ 1995:375	32	§ 1995:1538
25	§ 1993:1699	42	§ 1997:989.
2 Senaste lydelse 1998:251.			62

föreläggande enligt 31 eller 32 §.	föreläggande enligt 31 eller 32 §.
	Fråga om utdömande av vite
	prövas av den länsrätt som är be-
	hörig att pröva ett överklagande
	av beslut enligt denna lag.
	Vid prövning av en fråga om
	utdömande av vite får även vitets
	lämplighet bedömas.
	38 §3

Skattemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut om fastställande av födelsenummer och kontrollsiffra i personnummer samt beslut om tilldelning av sam- ordningsnummer överklagas dock hos Riksskatteverket.

Skatteverkets beslut enligt denna lag överklagas, utom i de fall som avses i andra och tredje styckena, hos den länsrätt inom vars dom- krets den person, vars folkbok- föring beslutet gäller, vid tid- punkten för beslutet var eller, om beslutet avser en ändrad folkbok- föringsort, genom det överklagade beslutet blivit folkbokförd.

Beslut att inte folkbokföra en person enligt en anmälan överkla- gas hos den länsrätt inom vars domkrets folkbokföring skulle ha skett om anmälan hade godtagits.

Skatteverkets övriga beslut en- ligt denna lag överklagas hos Länsrätten i Stockholms län.

	39 §4
	Vitesföreläggande enligt	37 §
	får inte överklagas.
Riksskatteverkets beslut om per-	Skatteverkets beslut om faststäl-
sonnummer och samordningsnum-	lande av födelsenummer och kon-
mer får inte överklagas.	trollsiffra i personnummer	samt
	tilldelning av samordningsnummer
	får inte överklagas.

Vitesföreläggande enligt 37 § får inte överklagas.

40 §5

Skattemyndighetens beslut får överklagas av den person vars folkbokföring beslutet gäller och, med undantag av beslut enligt 18 och 18 a §§, av Riksskatteverket. Ett beslut om en persons bosätt-

3Senaste lydelse 1997:989.

4Senaste lydelse 1997:989.

5Senaste lydelse 1997:989.

Andra beslut av Skatteverket än som anges i 39 § får överklagas av den person vars folkbokföring beslutet gäller och av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Ett be- slut om en persons bosättning får

Prop. 2002/03:99

ning får även överklagas av en kommun som berörs av beslutet.

Ett överklagande av enskild om folkbokföring enligt 3–17 och 20– 22 §§ skall ha kommit in till skattemyndigheten inom tre veckor från den dag den klagande fick del av beslutet. Beslut i annan fråga får överklagas av enskild utan be- gränsning till viss tid.

Ett överklagande av Riksskatte- verket eller en kommun skall ha kommit in till skattemyndigheten inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades.

även överklagas av en kommun Prop. 2002/03:99 som berörs av beslutet.

Ett överklagande av enskild om folkbokföring enligt 3–17 och 20– 22 §§ skall ha kommit in till Skatteverket inom tre veckor från den dag den klagande fick del av beslutet. Beslut i annan fråga får överklagas av enskild utan be- gränsning till viss tid.

Ett överklagande av det allmän- na ombudet eller en kommun skall ha kommit in till Skatteverket inom tre veckor från den dag be- slutet meddelades.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.Om en skattemyndighet före ikraftträdandet enligt äldre föreskrifter

i23 § andra stycket har förelagt någon att inställa sig hos myndigheten, skall efter ikraftträdandet inställelse i stället ske hos Skatteverket.

3.Om en skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 31 eller 32 § har förelagt någon att göra en anmälan eller att lämna uppgifter till myndigheten, skall efter ikraftträdandet i stället anmälan göras eller uppgiften lämnas till Skatteverket.

4.Föreskrifterna i 37 § andra stycket gäller inte för ansökan om utdömande av vite som getts in före ikraftträdandet.

5.Äldre föreskrifter i 38 § gäller fortfarande för överklagande av be- slut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riks- skatteverket skall då i stället gälla Skatteverket.

6.Äldre föreskrifter i 39 § första stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

7.Äldre föreskrifter i 40 § första stycket gäller fortfarande för över- klagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla det allmänna ombudet hos Skatteverket.

I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om ansvar för skatt i 12 kap., om utredning i skatteärenden i 14 kap., om skattetillägg och för- seningsavgift i 15 kap., om an- stånd med inbetalning av skatt i 17 kap., om indrivning i 20 kap., om omprövning i 21 kap., om överklagande i 22 kap. och om övriga bestämmelser i 23 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Vad som där sägs om arbetsgivare skall då gälla den som är redovis- ningsskyldig enligt 14 § denna lag. Med skattedeklaration avses enligt denna lag redovisning enligt 14 §.

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.1

dels att i 10 § ordet ”Riksskatteverket” skall bytas ut mot ”Skattever- ket”,

dels att 21 och 23 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 §2

Den skattskyldige och den som är redovisningsskyldig enligt 14 § får överklaga beslut av beskatt- ningsmyndigheten enligt denna lag hos länsrätten.

Den skattskyldige, den som är redovisningsskyldig enligt 14 § och det allmänna ombudet hos Skatteverket får överklaga beslut av beskattningsmyndigheten enligt denna lag hos länsrätten.

23 §3

I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om ansvar för skatt i 12 kap., om utredning i skatteärenden i 14 kap., om skattetillägg och för- seningsavgift i 15 kap., om an- stånd med inbetalning av skatt i 17 kap., om indrivning i 20 kap., om omprövning i 21 kap., om överklagande i 22 kap. och om övriga bestämmelser i 23 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Vad som där sägs om arbetsgivare skall då gälla den som är redovis- ningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad som där sägs om skatte- myndighet skall gälla Riksskatte- verket. Med skattedeklaration av- ses enligt denna lag redovisning enligt 14 §.

Bestämmelser om kontrolluppgifter finns i 12 kap. 2 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Om särskild inkomstskatt inte betalas inom den tid som anges i 14 §, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.

1Senaste lydelse av 10 § 2000:477.

2Senaste lydelse 2000:477.

3Senaste lydelse 2001:1234.

Prop. 2002/03:99

2.19Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)1 dels att 12 kap. 1 a och 2 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 1 kap. 2 b §, 2 a kap. 4 §, 6 kap. 2 §, 6 a kap. 4–6 §§, 7 kap. 4 §, 9 kap. 1, 2, 4, 6–8 §§, 9 a kap. 2 §, 9 c kap. 8 §, 10 kap. 9 §, 11 kap. 5 och 6 §§, 13 kap. 8 § samt 19 kap. 7 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,

dels att i 3 kap. 26 a §, 12 kap. 4 § samt 19 kap. 1, 6 och 10 §§ ordet ”Riksskatteverket” skall bytas ut mot ”Skatteverket”,

dels att 12 kap. 1 §, 19 kap. 11 § och 20 kap. 1 § skall ha följande ly- delse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		12 kap.
			1 §2
Beslut enligt denna lag med-			Beslut enligt denna lag med-
delas, om inte annat anges i 1 a			delas av Skatteverket.
eller 2 §, av skattemyndigheten i
den region där den skattskyldige
är registrerad enligt 3 kap. 1 §
skattebetalningslagen	(1997:483)
eller, om han inte är registrerad,
av den skattemyndighet som enligt
2 kap. samma lag är behörig att
besluta om registrering.
		19 kap.
			11 §
Den som vill få återbetalning av			Den som vill få återbetalning av
ingående skatt enligt 10 kap. 9–			ingående skatt enligt 10 kap. 9–
13 §§ skall ansöka om detta hos			13 §§ skall ansöka om detta hos
den myndighet som enligt 12 kap.			Skatteverket.
2 § skall pröva ansökningen.
		20 kap.
			1 §
Vid överklagande	av beslut		Vid överklagande	av	beslut
enligt denna lag, med undantag för			enligt denna lag, med undantag för
överklagande enligt andra stycket,			överklagande enligt andra,		tredje
gäller bestämmelserna i 22 kap.			eller fjärde stycket gäller bestäm-
skattebetalningslagen (1997:483).			melserna i 22 kap.	skattebetal-

1 Lagen omtryckt 2000:500.
Senaste lydelse av
9 kap. 1 § 2000:1358			12 kap. 2 § 2002:1004
9 kap. 2 § 2000:1358			19 kap. 1 § 2002:392
11 kap. 5 § 2001:971			19 kap. 10 § prop. 2002/03:77.

2 Senaste lydelse 2002:1004.

Prop. 2002/03:99

Beslut som Riksskatteverket har fattat om betalningsskyldighet en- ligt 3 kap. 26 b §, i ärende som rör återbetalning enligt 10 kap. 1–8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 7 § får överklagas hos Länsrätten i Da- larnas län. Beslut som en skatte- myndighet fattat om gruppregist- rering enligt 6 a kap. 4 §, om ändring eller avregistrering enligt 6 a kap. 5 § eller om innehållet i en faktura eller jämförlig handling enligt 11 kap. 5 § tredje stycket får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Beslut om avräk- ning får överklagas särskilt på den grunden att avräkningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med överklagande av beslut om betalningsskyldighet. Ett överklagande enligt detta stycke skall ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet.

Ett beslut enligt 6 a kap. 4 eller 5 § får även överklagas av Riks- skatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Riksskatte- verket.

ningslagen (1997:483). Prop. 2002/03:99 Beslut som Skatteverket har fat-

tat om betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, i ärende som rör återbetalning enligt 10 kap. 1–8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 7 § får överklagas hos Länsrätten i Dalar- nas län.

Beslut som Skatteverket fattat om gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 § och om ändring eller avre- gistrering enligt 6 a kap. 5 § får överklagas hos den länsrätt som är behörig att pröva ett över- klagande av grupphuvudmannen.

Beslut som Skatteverket fattat om innehållet i en faktura eller

jämförlig	handling	enligt 11 kap.
5 § tredje	stycket	får överklagas

hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut om avräkning får överkla- gas särskilt på den grunden att av- räkningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med överklagande av beslut om betal- ningsskyldighet.

Ett överklagande enligt andra, tredje eller fjärde stycket skall ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet.

Ett beslut enligt 6 a kap. 4 eller 5 § får även överklagas av det allmänna ombudet hos Skatte- verket. Om en enskild part över- klagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Skatteverket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.Äldre föreskrifter i 1 kap. 2 b § andra meningen, 2 a kap. 4 § andra meningen samt 9 kap. 1 § första stycket och 2 § första stycket gäller fort- farande för skattemyndighets beslut.

3.Äldre föreskrifter i 9 kap. 4 § om skattskyldighetens inträde gäller fortfarande om ansökan har kommit in före ikraftträdandet.

4.Äldre föreskrifter i 9 kap. 8 § andra stycket och 9 a kap. 2 § gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.

5.Äldre föreskrifter i 20 kap. 1 § andra stycket andra meningen och tredje stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som sägs i tredje stycket om Riks-

skatteverket skall då i stället gälla Skatteverket.	68

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet1

dels att i 32 § ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Skatte- verket",

dels att 28–30 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28 §2

Ansökan om åtgärd, gransk- ningsledarens beslut enligt 15 § och begäran om undantagande enligt denna lag prövas, om inte annat följer av andra stycket, av den länsrätt inom vars domkrets beslut om skatt enligt skattebetal- ningslagen (1997:483) skall fattas då framställningen görs.

Om beslut om skatten skall meddelas av Skattemyndigheten i Stockholm enligt bestämmelsen i 2 kap. 1 § tredje stycket sista me- ningen eller 2 § femte stycket sista meningen skattebetalningslagen, är den länsrätt behörig inom vars domkrets beslut om åtgärd skall verkställas eller har verkställts.

Detsamma gäller om beslut om tull eller annan skatt skall med- delas av Tullverket.

Ansökan om åtgärd, gransk- ningsledarens beslut enligt 15 § och begäran om undantagande enligt denna lag prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande enligt 22 kap. 1 a–1 d §§ skattebetalningslagen (1997:483) då framställningen görs.

Om beslut om tull eller annan skatt skall meddelas av Tullverket, är den länsrätt behörig inom vars domkrets beslut om åtgärd skall verkställas eller har verkställts.

	29 §3
Granskningsledares beslut enligt	Granskningsledares beslut enligt
6, 13 och 26 §§ får överklagas hos	6, 13 och 26 §§ får överklagas hos
länsrätten.	den länsrätt som är behörig att
	pröva ett överklagande enligt
	22 kap. 1 a–1 d §§ skattebetal-
	ningslagen (1997:483).
Om länsrätten ändrar ett beslut om åtgärd enligt denna lag helt eller

delvis, skall rätten besluta att omhändertagna handlingar skall återlämnas och övriga insamlade uppgifter skall förstöras.

		30 §4
	Det allmänna får överklaga	Skatteverket får inom två måna-

1	Senaste lydelse av 32 § 1997:503.
2	Senaste lydelse 2000:1293.
3	Senaste lydelse 1997:503.
4	Senaste lydelse 1997:503.

Prop. 2002/03:99

2.21	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om	Prop. 2002/03:99
	beskattning av viss privatinförsel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel1

dels att i 4 § ordet ”Riksskatteverket” skall bytas ut mot ”Skattever- ket”,

dels att 17 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 §2

Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol.

Riksskatteverket för det allmän- nas talan i allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten.

Beslut som meddelats av Tull- verket enligt denna lag får över- klagas av Riksskatteverket.

Beslut enligt denna lag får hos allmän förvaltningsdomstol över- klagas av den skattskyldige och av det allmänna ombudet hos Skatteverket.

Om det är den skattskyldige som överklagar, skall Skatteverket vara den skattskyldiges motpart. Om även det allmänna ombudet hos Skatteverket överklagar, tillämpas dock bestämmelserna i 2 § lagen (2003:000) om allmänt ombud hos Skatteverket.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter i 17 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla Skatteverket.

1	Senaste lydelse av
	lagens rubrik 1999:1329
2	4 § 2000:482.	71
2	Senaste lydelse 2000:482.	71

2.23	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1515) om	Prop. 2002/03:99
	utjämningsbidrag till kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1515) om utjämningsbi- drag till kommuner och landsting1

dels att i 9 och 11 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,

dels att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 §2

I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här:

Bidragsår: Det år under vilket bidraget betalas ut.


Uppräknat		skatteunderlag:		De	Uppräknat skatteunderlag: De
sammanlagda beskattningsbara in-					sammanlagda beskattningsbara in-
komsterna för en kommun eller ett					komsterna för en kommun eller ett
landsting enligt			skattemyndighe-		landsting enligt taxeringsbeslut
tens årliga		taxeringsbeslut enligt			enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
4 kap.	2	§	taxeringslagen		(1990:324) om taxering till kom-
(1990:324) om taxering till kom-					munal inkomstskatt året före bi-
munal	inkomstskatt året			före	dragsåret, uppräknade med upp-
bidragsåret, uppräknade med upp-					räkningsfaktorerna enligt 4 § tred-
räkningsfaktorerna enligt 4 § tred-					je stycket lagen (1965:269) med
je stycket lagen (1965:269) med					särskilda bestämmelser om kom-
särskilda bestämmelser om kom-					muns och annan menighets utdebi-
muns och annan menighets utdebi-					tering av skatt, m.m.
tering av skatt, m.m.

Uppräknad medelskattekraft: Totalsumman av uppräknade skatteun- derlag för hela landet, dividerad med antalet invånare i landet den 1 november året före bidragsåret.

Garanterat skatteunderlag: De beskattningsbara inkomster för en kommun eller ett landsting som motsvarar den uppräknade medelskatte- kraften, multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kommunen eller landstinget den 1 november året före bidragsåret.

Standardkostnad: En för varje kommun eller landsting beräknad teoretisk kostnad för var och en av de verksamheter och kostnadsslag som anges i 3 §, varvid kostnaden beräknas med utgångspunkt i faktorer som är av särskild betydelse för att belysa de strukturella förhållandena.

Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för kommunen eller landstinget.

Nettoinkomster för året före bidragsåret: Summan av bidraget enligt 4 § eller avgiften enligt 4 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting och preliminära kommunalskattemedel enligt 4 § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. per folkbok- förd invånare den 1 november två år före bidragsåret.

1	Senaste lydelse av 9 § 1997:1254.
2	Senaste lydelse 2000:891.	73

2.24	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1516) om	Prop. 2002/03:99
	utjämningsavgift för kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1516) om utjämnings- avgift för kommuner och landsting1

dels att i 9 och 11 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" eller i förekommande fall "Skattever- kets",

dels att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

I denna lag används följande termer i den betydelse som anges här: Avgiftsår: Det år under vilket avgift betalas.

Uppräknat		skatteunderlag: De			Uppräknat skatteunderlag: De
sammanlagda beskattningsbara in-					sammanlagda beskattningsbara in-
komsterna för en kommun eller ett					komsterna för en kommun eller ett
landsting enligt			skattemyndighe-		landsting enligt taxeringsbeslut
tens årliga taxeringsbeslut enligt 4					enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
kap. 2 § taxeringslagen (1990:324)					(1990:324) om taxering till kom-
om taxering till kommunal in-					munal inkomstskatt året före av-
komstskatt	året före avgiftsåret,				giftsåret, uppräknade med uppräk-
uppräknade	med		uppräkningsfak-		ningsfaktorerna enligt 4 § tredje
torerna enligt 4 § tredje stycket					stycket lagen (1965:269) med sär-
lagen (1965:269)			med särskilda		skilda bestämmelser om kommuns
bestämmelser		om	kommuns	och	och annan menighets utdebitering
annan menighets			utdebitering	av	av skatt, m.m.
skatt, m.m.

Uppräknad medelskattekraft: Totalsumman av uppräknade skatteun- derlag för hela landet, dividerad med antalet invånare i landet den 1 november året före avgiftsåret.

Garanterat skatteunderlag: De beskattningsbara inkomster för en kommun eller ett landsting som motsvarar den uppräknade medel- skattekraften, multiplicerad med antalet folkbokförda invånare i kom- munen eller landstinget den 1 november året före avgiftsåret.

Strukturkostnad: Summan av standardkostnaderna för kommunen eller landstinget.

Nettoinkomster för året före avgiftsåret: Summan av avgiften enligt 4 § eller bidraget enligt 4 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag för kommuner och landsting och preliminära kommunalskattemedel enligt 4 § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. per folkbok- förd invånare den 1 november två år före avgiftsåret.

1	Senaste lydelse av 9 § 1997:1255.
2	Senaste lydelse 2000:892.	75

2.25	Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen	Prop. 2002/03:99
	(1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)1 dels att 2 kap. 2–5 a och 7 §§ samt 16 kap. 1 § skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 1–3, 5, 7 och 8 §§ samt 16 kap.

1 § skall utgå,

dels att i 1 kap. 4 §, 3 kap. 2–6 §§, 4 kap. 5, 6, 9, 12–15 §§, 5 kap. 7, 10, 14–16 §§, 6 kap. 5 §, 8 kap. 1, 6, 7, 11–13, 16, 17, 22, 23, 27 och 29 §§, 9 kap. 2 §, 10 kap. 5, 8, 10–13, 15, 18, 19, 21–25, 27, 28, 30 a och 31 §§, 10 a kap. 2, 5–7 och 14–16 §§, 11 kap. 2, 5, 6, 9, 11 b, 12, 14, 19 och 20 §§, 12 kap. 1, 3, 5, 8 a och 8 c §§, 14 kap. 3, 4, 6 och 7 §§, 15 kap. 4, 9, 10 och 15 §§, 16 kap. 2–4 och 6 §§, 17 kap. 1, 2 a–5, 6 a och 7 §§, 18 kap. 5 och 10 §§, 19 kap. 7, 11 och 12 §§, 21 kap. 1, 3–6, 8– 11, 13, 14, 16 och 19 §§, 22 kap. 6 §, 23 kap. 3, 3 b, 4 och 9 §§ samt rubriken närmast före 21 kap. 8 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,

dels att i 10 kap. 16 a, 32 a, 32 c, 34, 36 och 36 a §§ samt 14 kap. 3 § ordet ”Riksskatteverket” skall bytas ut mot ”Skatteverket”,

dels att 2 kap. 1 och 6 §§, 3 kap. 1 §, 5 kap. 11 §, 10 kap. 26, 35 och 36 §§, 10 a kap. 1, 12, 18 och 22 §§, 15 kap. 3 §, 17 kap. 2 och 8 §§,

1 Senaste lydelse av	10 a kap. 14 § prop. 2002/03:77
1 kap. 4 § 2002:400	10 a kap. 14 § prop. 2002/03:77
2 kap. 2 § 2001:328	10 a kap. 15 § prop. 2002/03:77
2 kap. 3 § 2002:400	10 a kap. 16 § prop. 2002/03:77
2 kap. 4 § 2000:486	11 kap. 5 § 2002:1005
2 kap. 5 a § 2002:400	11 kap. 6 § 1999:315
2 kap. 7 § bet. 2002/03:SkU:16	11 kap. 9 § 2001:1171
3 kap. 5 § 1998:347	11 kap. 11 b § prop. 2002/03:96
4 kap. 5 § 1997:1032	11 kap. 12 § prop. 2002/03:96
4 kap. 13 § 2001:1239	11 kap. 14 § 1999:1300
5 kap. 7 § 1997:1032	11 kap. 19 § 2002:400
5 kap. 14 § 1997:1032	12 kap. 8 a § 1997:1032
8 kap. 6 § 2000:1346	12 kap. 8 c § prop. 2002/03:96
8 kap. 11 § prop. 2002/03:96	14 kap. 3 § 2002:400
8 kap. 17 § 1999:1300	14 kap. 4 § 1999:1118
8 kap. 22 § 2000:985	14 kap. 7 § 2002:400
8 kap. 23 § 1999:1300	15 kap. 4 § prop. 2002/03:106
9 kap. 2 § 2001:1171	15 kap. 9 § prop. 2002/03:106
10 kap. 13 § 2002:400	15 kap. 10 § prop. 2002/03:106
10 kap. 16 a § 2002:400	15 kap. 15 § prop. 2002/03:106
10 kap. 18 § 2002:400	16 kap. 1 § 2002:400
10 kap. 19 § 2002:400	16 kap. 4 § 2002:400
10 kap. 22 § 2002:400	16 kap. 6 § 2002:391
10 kap. 22 a § 2002:400	17 kap. 2 a § prop. 2002/03:106
10 kap. 23 § 1998:232	17 kap. 3 § prop. 2002/03:106
10 kap. 25 § 2002:538	17 kap. 4 a § 2002:400
10 kap. 30 a § 2002:400	17 kap. 6 a § 2001:328
10 kap. 31 § 2001:1239	17 kap. 7 § 2001:328
10 kap. 32 a § 2002:887	19 kap. 7 § 2000:501
10 kap. 32 c § bet. 2002/03:SkU:16	21 kap. 11 § 2002:400
10 kap. 36 a § 2002:1005	21 kap. 13 § prop. 2002/03:106
10 a kap. 2 § prop. 2002/03:77	23 kap. 3 b § 1998:347
10 a kap. 5 § prop. 2002/03:77	23 kap. 4 § 2001:970
10 a kap. 6 § prop. 2002/03:77	23 kap. 9 § 2002:400.
10 a kap. 7 § prop. 2002/03:77

21 kap. 12 §, 22 kap. 1 och 7–9 §§, 23 kap. 2 § samt rubrikerna närmast Prop. 2002/03:99 före 22 kap. 1 och 7 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 16 kap. 4 § skall lyda ”Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt”,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 22 kap. 1 a–1 d §§,

av följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	2 kap.
Beslut enligt denna lag som rör		1 §2
		Beslut enligt denna lag fattas av
en fysisk person fattas av skatte-		Skatteverket.
myndigheten i den region där den
fysiska personen har sin hemorts-
kommun det år då beslutet skall
fattas.
Med hemortskommun avses den
kommun där den fysiska personen
författningsenligt skall vara folk-
bokförd den 1 november året före
det år då beslutet skall fattas. För
den som har varit bosatt eller
stadigvarande vistats här i landet
under någon del av det år då
beslut skall fattas men som inte
skall ha varit folkbokförd här den
1 november året före avses med
hemortskommun den kommun där
den fysiska personen först varit
bosatt eller stadigvarande vistats.
För den som på grund av väsentlig
anknytning till Sverige är obe-
gränsat skattskyldig enligt 3 kap.
3 § första stycket 3 inkomstskat-
telagen (1999:1229), avses med
hemortskommun den kommun till
vilken anknytningen var starkast
under året före det år då beslutet
skall fattas.
Första och andra styckena gäl-
ler inte om annat följer av 4–5 §§.
Om behörig myndighet inte finns,
fattas beslut av Skattemyndigheten
i Stockholm.
Om den skattskyldige har gett in		6 §

en handling inom föreskriven tid

2 Senaste lydelse 1999:1300.		78

till en annan skattemyndighet än rätt skattemyndighet, skall hand- lingen ändå anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall då ome- delbart sändas över till rätt skatte- myndighet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myn- digheten.

Om den skattskyldige inom fö- reskriven tid har gett in en begäran om omprövning till en allmän för- valtningsdomstol, får skattemyn- digheten ändå pröva ärendet. Be- gäran skall då omedelbart sändas över till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då begäran kom in till domsto- len.

Första stycket gäller även vid inbetalning av skatt.

Prop. 2002/03:99

Om den skattskyldige inom fö- reskriven tid har gett in en begäran om omprövning till en allmän för- valtningsdomstol, får Skatteverket ändå pröva ärendet. Begäran skall då omedelbart sändas över till ver- ket med uppgift om den dag då be- gäran kom in till domstolen.

3 kap.

1 §3

Skattemyndigheten skall regist-	Skatteverket skall registrera
rera

1.den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala arbetsgivaravgifter,

2.den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen och av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 nämnda lag,

3.den som är grupphuvudman,

4.den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9–13 §§ mervärdesskattelagen,

5.den som gör sådant gemenskapsinternt förvärv som är undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket mervärdesskattelagen,

6.den som är skattskyldig och redovisningsskyldig enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, och

7.den som är skattskyldig enligt

a)lagen (1972:820) om skatt på spel,

b)4 § första stycket 1 lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

c)lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,

d)lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,

e)lagen (1991:1482) om lotteriskatt,

f)10, 13 eller 15 § eller 16 § första stycket eller 38 § 1 lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

g)9, 12, 14 eller 15 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

3 Senaste lydelse 2002:400.

h) 4 kap. 3, 6, 8 eller 10 § eller	h) 4 kap. 3, 6 eller 8 § eller 12 §
12 § 1 eller 11 kap. 5 § första	första stycket 1 eller 11 kap. 5 §
stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776)	första stycket 1 eller 2 lagen
om skatt på energi,	(1994:1776) om skatt på energi,

i)lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

j)lagen (1999:673) om skatt på avfall, eller

k)lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer.

En fysisk person skall för visst

år vara registrerad hos den skatte- myndighet som enligt 2 kap. 1 § första stycket är behörig att fatta beslut som rör den personen.

En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den skatte- myndighet som enligt 2 kap. 2 § första–fjärde styckena var behörig att fatta beslut som rör den per- sonen.

I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att regist- reringen skall ske hos den skatte- myndighet som tar över behörig- heten att fatta beslut.

5 kap.

11 §4

Skattemyndigheten får, utom i de	Skatteverket får besluta att skat-
fall som avses i tredje stycket,	teavdrag enligt denna lag inte skall
besluta att skatteavdrag enligt den-	göras för
na lag inte skall göras för

1.en arbetstagare som är obegränsat skattskyldig här i landet men utför arbete i en annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller

2.en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men utför arbete här i landet.

En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.

Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med be- hörig myndighet i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket besluta att skatte- avdrag enligt denna lag inte skall göras.

Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och om Skatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får verket besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.

4 Senaste lydelse 1999:1300.

Prop. 2002/03:99

10 kap.

26 §5

Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får före-	regeringen bestämmer får före-
skriva eller i enskilda fall medge	skriva eller i enskilda fall medge
att preliminär självdeklaration och	att självdeklaration och skattede-
skattedeklaration får lämnas i form	klaration får lämnas i form av ett
av ett elektroniskt dokument. En	elektroniskt dokument.
sådan deklaration får tas emot av
Riksskatteverket för skattemyndig-
hetens räkning.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatiserad databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. I så fall får kravet enligt 25 § på underskrift uppfyllas med elektroniska medel.

35 §

Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalenderkvar- tal, om inte annat följer av andra stycket.

Den myndighet som den perio-	Skatteverket får gå med på att
diska sammanställningen skall	sammanställningen görs för kalen-
lämnas till får gå med på att	derår under förutsättning att
sammanställningen görs för kalen-
derår under förutsättning att

1.den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår,

2.den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderla- gen för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kro- nor,

3.den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervär- desskattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per kalender- år, och

4.den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervär- desskattelagen inte avser nya transportmedel.

36 §

Den periodiska sammanställ- ningen skall lämnas till Riks- skatteverket. Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av den period som sammanställningen avser. Riks- skatteverket får gå med på att sammanställningen lämnas till nå- gon annan myndighet.

Den periodiska sammanställ- ningen skall lämnas till Skattever- ket. Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter ut- gången av den period som sam- manställningen avser.

5 Senaste lydelse 2002:391.

Prop. 2002/03:99

10 a kap.

1 §6

I detta kapitel förstås med

icke etablerad näringsidkare: en näringsidkare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EG-land och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EG-land,

skattemyndigheten: Skattemyn- digheten i Stockholm,

elektroniska tjänster: sådana tjänster som är elektroniska tjänster enligt 5 kap. 7 § andra stycket 12 mervärdesskattelagen (1994:200),

motsvarande bestämmelser i ett annat EG-land: bestämmelser som gäller i ett annat EG-land och som har sin grund i bestämmelserna i rådets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för en begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdes- skatteordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg,

e-handelsdeklaration: en sådan skattedeklaration som är avsedd för redovisning av mervärdesskatt enligt bestämmelserna i detta kapitel.

12 §7

En e-handelsdeklaration skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 20 i månaden efter redovisningsperiodens utgång.

Deklarationen får tas emot av Riksskatteverket för skattemyndig- hetens räkning.

En e-handelsdeklaration skall ha kommit in till Skatteverket senast den 20 i månaden efter redovis- ningsperiodens utgång.

	18 §8
Beslut av skattemyndigheten i	Beslut av Skatteverket i fråga
fråga om identifiering enligt 2 §	om identifiering enligt 2 § eller
eller beslut om återkallelse enligt	beslut om återkallelse enligt 7 § av
7 § av ett identifieringsbeslut får	ett identifieringsbeslut får över-
överklagas hos allmän förvalt-	klagas hos allmän förvaltnings-
ningsdomstol av den som beslutet	domstol av den som beslutet gäller
gäller eller av Riksskatteverket.	eller av det allmänna ombudet hos
	Skatteverket.

Överklagandet skall ha kommit in senast tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Bestämmelserna i 22 kap. 1 § första stycket andra meningen, 2 § 2, 6 § första stycket samt 13 § gäller också för beslut som avses i första stycket.

22 §9

Om skattemyndigheten begär det, skall näringsidkaren göra så- dant underlag som avses i 14 kap.

6Lydelse enligt prop. 2002/03:77.

7Lydelse enligt prop. 2002/03:77.

8Lydelse enligt prop. 2002/03:77.

9Lydelse enligt prop. 2002/03:77.

Om Skatteverket begär det, skall näringsidkaren göra sådant under- lag som avses i 14 kap. 2 § första

Prop. 2002/03:99

2 § första stycket tillgängligt på	stycket tillgängligt på elektronisk
elektronisk väg för myndigheten.	väg för verket. Underlaget skall
Underlaget skall bevaras i tio år	bevaras i tio år efter utgången av
efter utgången av det år då den	det år då den transaktion som
transaktion som underlaget avser	underlaget avser utfördes.
utfördes.

Underlaget skall bevaras i tio år efter utgången av det år då den trans- aktion som underlaget avser utfördes.

15 kap.

3 §10

Beslut enligt 2 § om skatte-	Beslut enligt 2 § om skatte-
tillägg på grund av att den skatt-	tillägg på grund av att den skatt-
skyldige inte lämnat skattedekla-	skyldige inte lämnat skattedekla-
ration skall undanröjas, om en	ration skall undanröjas, om en
deklaration har kommit in till en	deklaration har kommit in till
skattemyndighet eller en allmän	Skatteverket eller en allmän för-
förvaltningsdomstol inom två må-	valtningsdomstol inom två måna-
nader från utgången av den månad	der från utgången av den månad då
då beslutet fattades.	beslutet fattades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte har fått kännedom om beslutet före utgången av den månad då beslutet om skattetillägg fattades, skall skattetillägget undanröjas, om en deklaration har kommit in inom två månader från den dag då han fick sådan kännedom.

17 kap.

2 §11

Skattemyndigheten får bevilja	Skatteverket får bevilja anstånd
anstånd med inbetalning av skatt	med inbetalning av skatt

1.om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten,

2.om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli skyldig att betala skatten, eller

3.om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten.

Om Riksskatteverket ansökt om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av den skatt som är beroende av utgången i förhandsbeskedsären- det.

Om det allmänna ombudet hos Skatteverket ansökt om förhands- besked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor, får verket bevilja anstånd med inbe- talning av den skatt som är be- roende av utgången i förhandsbe- skedsärendet.

10Lydelse enligt prop. 2002/03:106.

11Senaste lydelse 1998:194.

Prop. 2002/03:99

Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning eller med anledning av överklagandet eller ansökan om förhandsbesked.

8 §

En ansökan om anstånd med in- betalning av skatt skall ges in till den skattemyndighet som skatten skall betalas in till. En ansökan om anstånd enligt 6 § skall dock ges in till den myndighet som handlägger ärendet om dubbelbe- skattning.

En ansökan om anstånd med in- betalning av skatt skall ges in till

Skatteverket. Om ett ärende om dubbelbeskattning handläggs av en annan myndighet, skall dock ansökan om anstånd enligt 6 § ges in till denna.

21 kap.

12 §12

Efterbeskattning får också ske

1. när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbise-

ende skall rättas,
2. när en ändring föranleds av en				2. när en ändring föranleds av
skattemyndighets		beskattningsbe-		Skatteverkets	beskattningsbeslut
slut eller en allmän förvaltnings-				eller en allmän förvaltningsdom-
domstols beslut i ett mål om be-				stols beslut i ett mål om betalning
talning eller återbetalning av skatt				eller återbetalning av skatt enligt
enligt denna lag för en annan re-				denna lag för en annan redovis-
dovisningsperiod än den som änd-				ningsperiod än den som ändringen
ringen gäller eller för någon annan				gäller eller för någon annan skatt-
skattskyldig, eller				skyldig, eller
3. när en ändring föranleds av				3. när en ändring föranleds av
Riksskatteverkets		beslut	enligt	Skatteverkets	beslut	enligt lagen
lagen (1995:1518) om mervärdes-				(1995:1518)	om mervärdesskatte-
skattekonton för		kommuner och		konton för kommuner och lands-
landsting eller av en allmän för-				ting eller av en allmän förvalt-
valtningsdomstols		beslut	enligt	ningsdomstols beslut enligt samma
samma lag.				lag.
			22 kap.
Överklagande	av skattemyndig-			Överklagande av		Skatteverkets
hetens eller	Riksskatteverkets			beslut
beslut
				1 §13

Beslut av skattemyndigheten el- ler Riksskatteverket får, utom i de fall som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige. Beslut som

12Senaste lydelse 2002:674.

13Senaste lydelse 1998:681.

Skatteverkets beslut får, utom i de fall som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 §

Prop. 2002/03:99

myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skatte- myndighetens beslut får, utom i de fall som avses i andra stycket, överklagas också av Riksskattever- ket.

Skattemyndighetens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter får överklagas också av Riks- försäkringsverket. Vad som sägs i denna lag om överklagande av

Riksskatteverket skall då i stället gälla Riksförsäkringsverket. Vid sådant överklagande gäller dess- utom 13 kap. 22 § första och tredje styckena lagen (1998:674) om in- komstgrundad ålderspension.

överklagas hos regeringen. Skatte- verkets beslut får, utom i de fall som avses i tredje stycket, över- klagas också av det allmänna ombudet hos Skatteverket.

Om det är den skattskyldige som överklagar, skall Skatteverket vara den skattskyldiges motpart sedan handlingarna i målet överlämnats till länsrätten. Om även det allmänna ombudet hos Skattever- ket överklagar, tillämpas dock bestämmelserna i 2 § lagen (2003:0000) om allmänt ombud hos Skatteverket.

Skatteverkets beslut om avgifts- underlag för egenavgifter får över- klagas också av Riksförsäkrings- verket. Vad som sägs i denna lag om överklagande av det allmänna ombudet skall då i stället gälla Riksförsäkringsverket. Vid sådant överklagande gäller dessutom 13 kap. 22 § första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

1 a §

Beslut som rör en fysisk person överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets personen hade sin hemortskommun det år då beslutet fattades.

Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet fattades. För den som var bosatt eller stadigvarande vistades här i landet under någon del av det år då beslut fattades, men som inte var folkbokförd här den 1 no- vember föregående år, avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först var bosatt eller stadigvarande vista- des. För den som på grund av väsentlig anknytning till Sverige är obegränsat skattskyldig enligt 3 kap. 3 § första stycket 3 inkomst-

Prop. 2002/03:99

som senast var behörig.

skattelagen (1999:1229), avses Prop. 2002/03:99 med hemortskommun den kommun

till vilken anknytningen var star- kast under året före det år då beslutet fattades.

Föreslagen lydelse

1 b §

Beslut som rör juridiska personer överklagas enligt följande upp- ställning.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Beslut som rör överklagas hos den länsrätt

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

1. ett handelsbolag	inom vars domkrets bolaget enligt
	uppgift i handelsregistret hade sitt
	huvudkontor den 1 november året
	före det år då beslutet fattades
2. en europeisk ekonomisk intres-	inom vars domkrets intressegrup-
segruppering	peringen hade sitt säte den 1 no-
	vember året före det år då beslutet
	fattades
3. ett dödsbo	som senast var behörig att pröva
	ett överklagande som rörde den
	avlidne
4. någon annan juridisk person än	inom vars domkrets styrelsen hade
som avses i 1–3	sitt säte eller, om sådant saknas,
	förvaltningen utövades den 1 no-
	vember året före det år då beslutet
	fattades
5. en juridisk person som inte är	inom vars domkrets huvudkontoret
ett dödsbo och som har bildats	eller sätet var beläget eller, om
efter den 1 november året före det	huvudkontor och säte saknas, för-
år då beslutet fattades	valtningen utövades då den juri-
	diska personen bildades

6. en juridisk person som har upplösts

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 c §

Beslut som rör

1. företag eller annan närings-

idkare inom en koncern och
moderföretaget i koncernen,	86
	86

	2. två eller flera företag eller
	andra	näringsidkare inom en
	koncern,
	3. delägare i en juridisk person
	och den juridiska personen, eller
	4. två eller flera delägare i en
	juridisk person
	får överklagas hos den länsrätt
	som enligt 1 b § skall pröva
	moderföretagets respektive den ju-
	ridiska	personens överklagande,
	om överklagandena sker samtidigt
	och stöder sig på väsentligen
	samma grund.
	1 d §
	Beslut om punktskatt eller beslut
	som rör den som är mervärdes-
	skatteskyldig endast på grund av
	förvärv av sådana varor som
	anges i 2 a kap. 3 § första stycket
	1 och	2 mervärdesskattelagen
	(1994:200) överklagas hos Läns-
	rätten i Dalarnas län.
Riksskatteverkets överklagande	Det allmänna ombudets överkla-
	gande
	7 §
Riksskatteverkets överklagande	Det allmänna ombudets över-
skall ha kommit in inom den	klagande skall ha kommit in inom
tidsfrist som enligt 21 kap. 8, 9	den tidsfrist som enligt 21 kap. 8,
och 14–20 §§ gäller för beslut om	9 och 14–20 §§ gäller för beslut
omprövning på initiativ av skat-	om omprövning på initiativ av
temyndigheten eller efter sådan tid	Skatteverket eller efter sådan tid
men inom två månader från den	men inom två månader från den
dag då det överklagade beslutet	dag då det överklagade beslutet
meddelades.	meddelades.

Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och det begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

8 §

Om Riksskatteverket har över- klagat ett beskattningsbeslut, skall talan om skattetillägg och förse- ningsavgift som har samband med beslutet föras samtidigt.

Om det allmänna ombudet har överklagat ett beskattningsbeslut, skall talan om skattetillägg och förseningsavgift som har samband med beslutet föras samtidigt.

Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för

Prop. 2002/03:99

överklagande föra talan till den skattskyldiges förmån. Ombudet har då samma behörighet som den skattskyldige.

9 §

Riksskatteverket får hos länsrät- ten begära att en arbetsgivare skall betala arbetsgivaravgifter och skatteavdrag samt att en skatt- skyldig skall betala mervärdes- skatt.

Riksskatteverket får på det sätt som gäller för överklagande enligt denna lag hos länsrätten begära att skattetillägg tas ut.

Det allmänna ombudet får hos länsrätten begära att en arbets- givare skall betala arbetsgivarav- gifter och göra skatteavdrag samt att en skattskyldig skall betala mervärdesskatt och punktskatt.

Det allmänna ombudet får på det sätt som gäller för över- klagande enligt denna lag hos länsrätten begära att skattetillägg tas ut.

23 kap.

2 §14

Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite, om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Vite får inte föreläggas staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten. Finns det anledning att anta att den deklarationsskyldige eller, om den deklara- tionsskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den deklarations- skyldige har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, får den deklarationsskyldige inte föreläggas enligt 14 kap. 3 § vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband med

den misstänkta gärningen.	Fråga om utdömande av vite
Om vite har förelagts också med	Fråga om utdömande av vite
stöd av en bestämmelse i taxe-	prövas av den länsrätt som är
ringslagen (1990:324) eller lagen	behörig att pröva ett överklagande
(2001:1227) om självdeklarationer	av beslut enligt denna lag.
och kontrolluppgifter, prövas frå-
gan om att döma ut vitet av den

länsrätt som är behörig enligt des- sa lagar.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.Äldre föreskrifter i 2 kap. 6 § första stycket gäller fortfarande om handlingen har getts in före ikraftträdandet.

3.Om någon före ikraftträdandet har förelagts enligt äldre föreskrifter

i3 kap. 4 §, 4 kap. 15 § första stycket, 5 kap. 15 §, 10 kap. 5, 8, 10 eller 27 §, 14 kap. 3 eller 4 § eller 21 kap. 6 § att inge uppgifter till skattemyndighet, skall efter ikraftträdandet uppgifterna i stället lämnas till Skatteverket.

14 Lydelse enligt prop. 2002/03:106.

Prop. 2002/03:99

4. Äldre föreskrifter i 5 kap. 16 § första stycket 4 gäller fortfarande Prop. 2002/03:99 för beslut och intyg från skattemyndighet.

5.Äldre föreskrifter i 8 kap. 1 § första stycket, 6 § andra stycket, 7 § andra stycket, 11 § första stycket, 16 §, 17 § andra stycket, 22 § andra stycket, 23 §, 27 § första stycket, 9 kap. 2 § andra och tredje styckena, 10 kap. 19 § första stycket, 10 a kap. 2 och 7 §§ 21 §, 24 § första stycket, 28 §, 31 § första stycket, 35 § andra stycket, 16 kap. 6 § fjärde stycket, 17 kap. 4, 5, 6 a och 7 §§, 19 kap. 7 § första stycket, 21 kap. 12 § 2, 21 kap. 16 § samt 23 kap. 3 § gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.

6.Äldre föreskrifter i 21 kap. 11 § 1 gäller fortfarande för uppgift som lämnats till skattemyndighet.

7.Äldre föreskrifter i 10 a kap. 18 § och 22 kap. 1 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som sägs om Riksskatteverket i 10 a kap. 18 § första stycket respektive 22 kap. 1 § första stycket tredje meningen skall då i stället gälla det allmänna ombudet hos Skatteverket. Även överklagande av beslut om anstånd med inbetalning av skatt som har fattats efter ikraftträdandet skall då prövas av den domstol som prövar överklagandet av själva skattebeslutet.

8.Föreskrifterna i 22 kap. 9 § skall fortfarande tillämpas på förhållanden som är hänförliga till tid före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla det allmänna ombudet hos Skatteverket.

9.Föreskrifterna i 12 kap. 8 c § gäller även om det är skattemyn- dighet som har begärt ställande av sådan säkerhet som avses i 11 kap. 11 c §.

10.Föreskrifterna i 15 kap. 3 § och 21 kap. 9 § andra stycket gäller även om självdeklaration kommit in till skattemyndighet.

11.Föreskrifterna i 21 kap. 13 § andra stycket om hinder mot efter- beskattning i samma fråga gäller även om det tidigare beslutet fattats av skattemyndighet.

12.Föreskrifterna i 23 kap. 2 § andra stycket gäller inte för ansökan om utdömande av vite som getts in före ikraftträdandet.

13.Föreskrifterna i 23 kap. 4 § gäller också ombud som godkänts av skattemyndighet.

14.De upphävda föreskrifterna i 22 kap. 8 § gäller fortfarande om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut.

2.26	Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1024) om	Prop. 2002/03:99
	skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:1024) om skattemyndig- heters medverkan i brottsutredningar1

dels att 5 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 5 § skall utgå,

dels att i 2–4 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,

dels att rubriken till lagen och 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Lag om skattemyndigheters med-	Lag om Skatteverkets medverkan
verkan i brottsutredningar	i brottsutredningar
	1 §2
Skattemyndigheternas verksam-	Skatteverkets verksamhet enligt
het enligt denna lag omfattar brott	denna lag omfattar brott enligt
enligt

1.skattebrottslagen (1971:69),

2.19 kap. 1 § första stycket 4 aktiebolagslagen (1975:1385),

3.11 § tredje stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut- fästelse m.m.,

4.folkbokföringslagen (1991:481) samt

5.11 kap. 5 § brottsbalken.

En skattemyndighet får medver- ka vid undersökning också i fråga om annat brott än som anges i första stycket, om åklagaren finner att det finns särskilda skäl för detta.

Skatteverket får medverka vid undersökning också i fråga om annat brott än som anges i första stycket, om åklagaren finner att det finns särskilda skäl för detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

1	Senaste lydelse av 4 § 1999:95.
2	Senaste lydelse 1998:517.	90

2.27Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor

dels att i 16 § ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Skattever- ket",

dels att 1, 6, 6 a, 10–13, 20 och 22 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1 Denna lag gäller förhandsbesked om

1.skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen (1990:324),

2.punktskatt som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skattebetalningsla- gen (1997:483),

3.skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), och

4.taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Förhandsbesked lämnas av Skat-	Förhandsbesked lämnas av Skat-
terättsnämnden efter ansökan av	terättsnämnden efter		ansökan	av
en enskild eller Riksskatteverket.	en enskild eller det allmänna om-
	budet hos Skatteverket.
	6 §2
I ärenden som avses i 1 § första	I ärenden som avses i 1 § första
stycket 1 och 4 får förhandsbesked	stycket 1 och 4 får förhandsbesked
lämnas efter ansökan av Riksskat-	lämnas efter ansökan av det all-
teverket endast om	männa ombudet	hos	Skatteverket
	endast om
1. frågan angår en enskild och	1. frågan angår en enskild och
gäller ett yrkande eller en ansökan	gäller ett yrkande eller en ansökan
som denne framställt hos skatte-	som denne framställt hos Skatte-
myndigheten,	verket,
2. skattemyndigheten har fattat	2. Skatteverket	har	fattat	ett
ett beslut i saken och beslutet gått	beslut i saken och beslutet gått den
den enskilde emot samt	enskilde emot samt

3. det är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att förhandsbesked lämnas.

6 a §3

I ärenden som avses i 1 § första stycket 2 och 3 får förhandsbesked lämnas efter ansökan av Riksskat- teverket endast om

1. frågan angår en enskild,

1Senaste lydelse 2002:1008.

2Senaste lydelse 2001:336.

3Senaste lydelse 2001:336.

I ärenden som avses i 1 § första stycket 2 och 3 får förhandsbesked lämnas efter ansökan av det all- männa ombudet hos Skatteverket endast om

Prop. 2002/03:99

2. skattemyndigheten, Riksskat- teverket eller, i fall som avses i 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol- varor, tobaksvaror och mineral- oljeprodukter, Tullverket har fattat ett beslut i saken,

2. Skatteverket eller, i fall som avses i 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § lagen (1998:506) om punktskatte- kontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mi- neraloljeprodukter, Tullverket har fattat ett beslut i saken,

3.beslutet gått den enskilde emot, och

4.det är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att förhandsbesked lämnas.

10 §4

Riksskatteverkets ansökan röran- de en fråga som avses i 1 § första stycket 1 eller 4 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden före utgången av året efter taxerings- året.

Riksskatteverkets ansökan röran- de en fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 3 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden före utgången av andra året efter ut- gången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden har gått ut eller, om skatteredovis- ningen inte avser redovisnings- perioder, den skattepliktiga hän- delsen har inträffat.

En ansökan av det allmänna ombudet hos Skatteverket rörande en fråga som avses i 1 § första stycket 1 eller 4 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden före utgången av året efter taxerings- året.

En ansökan av det allmänna ombudet hos Skatteverket rörande en fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 3 skall ha kommit in till Skatterättsnämnden före utgången av andra året efter ut- gången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden har gått ut eller, om skatteredovis- ningen inte avser redovisnings- perioder, den skattepliktiga hän- delsen har inträffat.

11 §

Om en enskild ansöker om förhandsbesked är Riksskatteverket motpart i ärendet.

Om Riksskatteverket ansöker om förhandsbesked är den enskilde som frågan angår motpart i ärendet.

Om en enskild ansöker om förhandsbesked är Skatteverket motpart i ärendet.

Om det allmänna ombudet hos Skatteverket ansöker om för- handsbesked är den enskilde som frågan angår motpart i ärendet.

12 §

Finner Skatterättsnämnden med hänsyn till ansökans innehåll att förhandsbesked inte bör lämnas skall ansökan avvisas. Detsamma gäller

om ansökan kommit in för sent.		En ansökan av det allmänna
Riksskatteverkets ansökan skall
avvisas om den fråga som ansökan		ombudet hos Skatteverket skall
avser efter överklagande har an-		avvisas om den fråga som ansökan

4 Senaste lydelse 2001:336.

Prop. 2002/03:99

hängiggjorts vid allmän förvalt-	avser efter överklagande har an- Prop. 2002/03:99
ningsdomstol innan ansökan kom-	hängiggjorts vid allmän förvalt-
mit in till Skatterättsnämnden.	ningsdomstol innan ansökan kom-
	mit in till Skatterättsnämnden.

En ansökan får avvisas utan att den som är motpart ges tillfälle att yttra sig i ärendet.

13 §

Om Riksskatteverkets motpart inte längre vidhåller det yrkande eller den ansökan som han framställt hos skattemyndigheten förfaller förhandsbeskedsärendet.

Om motparten till det allmänna ombudet hos Skatteverket inte längre vidhåller det yrkande eller den ansökan som han framställt hos Skatteverket, förfaller ärendet om förhandsbesked.

20 §

Bestämmelser om ersättning av allmänna medel för en skattskyl- digs kostnader i ärenden om sådana förhandsbesked som Riks- skatteverket ansökt om finns i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.

Bestämmelser om ersättning av allmänna medel för en skattskyl- digs kostnader i ärenden om sådana förhandsbesked som det allmänna ombudet hos Skatte- verket ansökt om finns i lagen (1989:479) om ersättning för kost- nader i ärenden och mål om skatt, m.m.

22 §

Ett förhandsbesked får överklagas hos Regeringsrätten.

Ett överklagande skall ha kommit in till Skatterättsnämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av förhandsbeskedet.

Riksskatteverket får överklaga	Om en enskild ansöker om
ett förhandsbesked oavsett utgång-	förhandsbesked, får Skatteverket
en i Skatterättsnämnden och även	överklaga förhandsbeskedet oav-
om någon ändring inte yrkas.	sett utgången i Skatterättsnämnden
	och även om någon ändring inte
	yrkas. Om det allmänna ombudet
	hos Skatteverket har ansökt om
	förhandsbesked, har ombudet sam-
	ma rätt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.Äldre föreskrifter i 1 § andra stycket samt 6 och 6 a §§ gäller fortfarande om skattemyndighet har fattat ett beslut i saken. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla Skatteverket.

3.Äldre föreskrifter i 12 § gäller fortfarande om ansökningen har gjorts av Riksskatteverket. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla Skatteverket.

4.Föreskrifterna i 13 § gäller även om yrkande eller ansökan har framställts till skattemyndighet.

2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:514) om Prop. 2002/03:99 särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel

m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:514) om särskild skatte- kontroll av torg- och marknadshandel m.m.1

dels att i 2–5 §§ ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Skatte- verket",

dels att 6 och 7 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Beslut enligt denna lag fattas av skattemyndigheten i den region där torg- och marknadshandeln bedrivs eller har bedrivits.

En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra myndig- heten går med på det och det inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör.

Beslut om revision och kon- trollbesök samt föreläggande vid vite får inte överklagas.

I fråga om debitering och be- talning av kontrollavgift samt förfarandet i övrigt gäller bestäm- melserna i skattebetalningslagen (1997:483).

Föreslagen lydelse

6 §

Beslut enligt denna lag fattas av

Skatteverket.

7 §

I fråga om debitering och be- talning av kontrollavgift, överkla- gande och förfarandet i övrigt gäller bestämmelserna i skattebe- talningslagen (1997:483).

Beslut om revision och kon- trollbesök samt föreläggande vid vite får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Om någon före ikraftträdandet har förelagts enligt äldre föreskrifter i 2 § tredje stycket att inge uppgifter till skattemyndighet, skall efter ikraftträdandet upp- gifterna i stället ges in till Skatteverket.

1 Senaste lydelse av 3 § 1999:1119.

2.29Förslag till lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid skattemyndig- heters medverkan i brottsutredningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar

dels att i 2, 3, 11–13 och 17 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böj- ningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,

dels att rubriken till lagen samt 1 och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Lag om behandling av person-	Lag om behandling av person-
uppgifter vid skattemyndigheters	uppgifter vid Skatteverkets med-
medverkan i brottsutredningar	verkan i brottsutredningar
	1 §
Denna lag gäller utöver person-	Denna lag gäller utöver person-
uppgiftslagen (1998:204) vid be-	uppgiftslagen (1998:204) vid be-
handling av personuppgifter i en	handling av personuppgifter i
skattemyndighets verksamhet för	Skatteverkets verksamhet för att
att	1. bedriva spaning och utredning
1. bedriva spaning och utredning	1. bedriva spaning och utredning
i fråga om brott som avses i 1 §	i fråga om brott som avses i 1 §
lagen (1997:1024) om skattemyn-	lagen (1997:1024) om Skattever-
digheters medverkan i brottsutred-	kets medverkan i brottsutredning-
ningar,	ar,
2. förebygga brott som avses i 1.

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en struk- turerad samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Med skattemyndighet avses även Riksskatteverket.

10 §

Ett underrättelseregister får om en enskild person endast innehålla

1.upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och om uppgiftslämnarens trovärdighet,

2.identifieringsuppgifter,

3.uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,

4.de omständigheter och händelser som ger anledning att anta att den registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verksam- het,

5.uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,

6.ärendenummer, och

7. hänvisning till en särskild un-		7. hänvisning till en särskild un-
dersökning där uppgifter om den		dersökning där uppgifter om den
registrerade behandlas och till re-		registrerade behandlas och till re-
gister som förs av	polis-, skatte-	gister som förs av polismyndighet,
eller tullmyndighet	i vilket upp-	Tullverket eller Skatteverket i

Prop. 2002/03:99

2.30Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 16 §, 7 kap. 11 §, 21 kap. 24 och 34 §§, 24 kap. 9 §, 31 kap. 19, 24, 25 och 27 §§, 36 kap. 5 §, 58 kap. 5, 9, 10, 18, 24, 32 och 34 §§, 59 kap. 8–10 och 12 §§ samt 65 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

16 §1

Bestämmelser om

– skyldighet att lämna uppgifter till skattemyndigheten till ledning för taxeringen finns i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter,

– skyldighet att lämna uppgifter till Skatteverket till ledning för taxeringen finns i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter,

–förfarandet för att fastställa underlaget för skatten finns i taxerings- lagen (1990:324), och

–hur skatten bestäms, debiteras, redovisas och betalas finns i skattebe- talningslagen (1997:483).

7 kap.
	11 §
Skattemyndigheten får medge	Skatteverket får medge undantag
undantag från fullföljdskravet i	från fullföljdskravet i 10 § för en
10 § för en förening som avser att	förening som avser att förvärva en
förvärva en fastighet eller annan	fastighet eller	annan anläggning
anläggning som är avsedd för den	som är avsedd för den ideella
ideella verksamheten. Detsamma	verksamheten.	Detsamma gäller
gäller om en förening avser att	om en förening avser att genom-
genomföra omfattande byggnads-,	föra omfattande byggnads-, repa-
reparations- eller anläggningsar-	rations- eller	anläggningsarbeten
beten på en fastighet som används	på en fastighet som används av
av föreningen.	föreningen.

Beslutet får avse högst fem beskattningsår i följd. Det får förenas med villkor att föreningen skall ställa säkerhet eller liknande för den in- komstskatt eller förmögenhetsskatt som föreningen kan bli skyldig att betala på grund av omprövning av taxeringarna för de år som beslutet avser, om det upphör att gälla enligt 12 §.

Skattemyndighetens beslut		får	Skatteverkets beslut får överkla-
överklagas hos	Riksskatteverket.		gas hos allmän förvaltningsdom-
Riksskatteverkets	beslut får	inte	stol. Prövningstillstånd krävs vid
överklagas.			överklagande till kammarrätten.

1 Senaste lydelse 2001:1242.

Prop. 2002/03:99

21 kap.

24 §

Avdrag för insättning på skogsskadekonto får inte göras om den skattskyldige samma beskattningsår gör avdrag för insättning på

skogskonto.
Om avdrag för insättning på	Om avdrag för insättning på
skogsskadekonto har vägrats där-	skogsskadekonto har vägrats där-
för att förutsättningarna enligt 23 §	för att förutsättningarna enligt 23 §
inte varit uppfyllda, får den skatt-	inte varit uppfyllda, får den skatt-
skyldige begära avdrag för insätt-	skyldige begära avdrag för insätt-
ning på skogskonto. En sådan	ning på skogskonto. En sådan
begäran skall ha kommit in till	begäran skall ha kommit in till
skattemyndigheten inom sex må-	Skatteverket	inom	sex månader
nader efter det att det beslut	efter det att det beslut meddelades
meddelades som innebär att den	som innebär att den skattskyldige
skattskyldige inte har rätt till	inte har rätt till avdrag för
avdrag för insättning på skogsska-	insättning på skogsskadekonto, om
dekonto, om inte längre tid följer	inte längre tid följer av bestäm-
av bestämmelserna i taxerings-	melserna	i	taxeringslagen
lagen (1990:324).	(1990:324).
	34 §

Om den skattskyldige begär avdrag för insättning på skogs- konto enligt 24 § andra stycket, anses de medel som satts in på skogsskadekontot vara insatta på skogskonto den dag då insättning- en på skogsskadekontot gjordes. Detta gäller dock bara om medlen på skogsskadekontot, till den del de inte redan har tagits ut, har förts över till ett skogskonto när begäran om avdrag för insättning på skogskonto kommer in till skattemyndigheten. En överföring som har skett senare än tio år efter ingången av det år då medlen enligt 33 § senast skall ha satts in beaktas inte.

Om den skattskyldige begär avdrag för insättning på skogs- konto enligt 24 § andra stycket, anses de medel som satts in på skogsskadekontot vara insatta på skogskonto den dag då insättning- en på skogsskadekontot gjordes. Detta gäller dock bara om medlen på skogsskadekontot, till den del de inte redan har tagits ut, har förts över till ett skogskonto när begäran om avdrag för insättning på skogskonto kommer in till Skatteverket. En överföring som har skett senare än tio år efter ingången av det år då medlen enligt 33 § senast skall ha satts in beaktas inte.

24 kap.

9 §

Skattemyndigheten får medge att vinstandelsräntan dras av även om en eller flera som äger andelar i företaget har förbehållits rätt till teckning av lånet. En förutsättning för ett sådant beslut är att låne- villkoren kan antas ha bestämts på affärsmässig grund med hänsyn till

Skatteverket får medge att vinst- andelsräntan dras av även om en eller flera som äger andelar i företaget har förbehållits rätt till teckning av lånet. En förutsättning för ett sådant beslut är att låne- villkoren kan antas ha bestämts på affärsmässig grund med hänsyn till

Prop. 2002/03:99

omständigheterna när lånet togs upp.

Skattemyndighetens beslut får ö- verklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

omständigheterna när lånet togs upp.

Skatteverkets beslut får överkla- gas hos allmän förvaltningsdom- stol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

31 kap.

19 §

Om en ersättningsfond inte tas i anspråk senast under det beskatt- ningsår för vilket taxering sker under det tredje taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till, skall avdraget återföras det tred- je taxeringsåret. Om taxering på grund av förlängning av räkenskapsår inte sker det tredje taxeringsåret, skall avdraget återföras senast det fjärde taxeringsåret efter det taxeringsår som avdraget hänför sig till.

Skattemyndigheten får, om det	Skatteverket får, om det finns
finns särskilda skäl, medge att	särskilda skäl, medge att fonden
fonden behålls under en viss tid	behålls under en viss tid därefter.
därefter. Som längst får den be-	Som längst får den behållas till
hållas till och med det beskatt-	och med det beskattningsår för
ningsår för vilket taxering sker	vilket taxering sker under det
under det sjätte taxeringsåret efter	sjätte taxeringsåret efter det taxe-
det taxeringsår som avdraget hän-	ringsår som avdraget hänför sig
för sig till.	till.
	24 §

Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge att ersättningsfonder i en näringsverk- samhet tas över av den som blir ägare till den huvudsakliga delen av näringsverksamheten på grund av arv, testamente eller bodelning i stället för att avdragen återförs enligt 20 § första stycket 3.

Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge att ett företags ersättningsfonder helt el- ler delvis tas över av ett annat företag. För ett sådant medgivande krävs

Skatteverket får, om det finns särskilda skäl, medge att ersätt- ningsfonder i en näringsverk- samhet tas över av den som blir ägare till den huvudsakliga delen av näringsverksamheten på grund av arv, testamente eller bodelning i stället för att avdragen återförs enligt 20 § första stycket 3.

25 §

Skatteverket får, om det finns särskilda skäl, medge att ett före- tags ersättningsfonder helt eller delvis tas över av ett annat företag. För ett sådant medgivande krävs

1.att det ena företaget är ett moderföretag och det andra företaget är dess helägda dotterföretag,

2.att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag,

eller

3.att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening vars andelar till mer än 90 procent ägs av ett moderföretag tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera

Prop. 2002/03:99

100

av dess helägda dotterföretag och det andra företaget är ett annat sådant företag, moderföretaget eller moderföretagets helägda dotterföretag.

Med helägt dotterföretag avses i detta kapitel ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening vars andelar till mer än 90 procent ägs av ett annat företag (moderföretaget). Bara svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker, svenska ömsesidiga försäkringsföretag och sådana svenska stiftelser eller svenska ideella föreningar som inte omfattas av bestämmelserna om undantag från skattskyldighet i 7 kap. kan räknas som moderföretag.

27 §

Skattemyndighetens beslut enligt 19 § andra stycket, 24 eller 25 § får överklagas hos Riksskattever- ket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Skatteverkets beslut enligt 19 § andra stycket, 24 eller 25 § får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam- marrätten.

36 kap.

5 §

Skattemyndigheten får vid till- lämpning av 4 § efter ansökan av kommittentföretagen medge un- dantag från förutsättningen i 3 § första stycket 6, om kommissio- närsförhållandet har tillkommit av organisatoriska eller marknadstek- niska skäl eller om det finns andra synnerliga skäl.

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Skatteverket får vid tillämpning av 4 § efter ansökan av kom- mittentföretagen medge undantag från förutsättningen i 3 § första stycket 6, om kommissionärsför- hållandet har tillkommit av organi- satoriska eller marknadstekniska skäl eller om det finns andra synnerliga skäl.

Skatteverkets beslut får över- klagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten.

58 kap.

5 §

En försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk-, eller efterle- vandepension och som har meddelats i en försäkringsrörelse som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige anses som en pensionsförsäkring, om den försäkrade var bosatt utomlands när försäkringen tecknades och fick avdrag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för premierna där.

Första stycket gäller också om arbetsgivaren betalat premier under den försäkrades bosättning eller förvärvsarbete utomlands utan att betal- ningen räknats som inkomst för den försäkrade vid beskattningen i det landet. Ett sådant förvärvsarbete skall vara den försäkrades huvudsakliga

förvärvsverksamhet.	Om det i annat fall finns sär-
Om det i annat fall finns sär-	Om det i annat fall finns sär-
skilda skäl, får skattemyndigheten	skilda skäl, får Skatteverket medge
medge att en försäkring som har	att en försäkring som har medde-

Prop. 2002/03:99

101

Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket medge att dödsboet efter en skattskyldig som, direkt eller indirekt, bedrivit näringsverk- samhet i Sverige får teckna en försäkring som avser efterlevande- pension. Ett sådant medgivande får lämnas bara om den efter- levande inte har något betryggande pensionsskydd och försäkringen tecknas i samband med att boet upphör att bedriva näringsverk- samheten.

meddelats i en försäkringsrörelse	lats i en försäkringsrörelse som
som inte bedrivs från ett fast	inte bedrivs från ett fast driftställe
driftställe i Sverige skall anses	i Sverige skall anses som en
som en pensionsförsäkring.	pensionsförsäkring.

En försäkring som har ansetts vara en pensionsförsäkring enligt denna paragraf, kan inte övergå till att vara en kapitalförsäkring.

9 §

I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall den försäkrade vara försäkringstagare.

Om försäkringstagaren eller hans make eller sambo har barn under 20 år, får försäkringstagaren dock teckna en försäkring som avser efterle- vandepension på makens eller sambons liv, om barnet sätts in som förmånstagare.

Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att dödsboet efter en skattskyldig som, direkt eller indirekt, bedrivit näringsverksamhet i Sverige får teckna en försäkring som avser efterlevandepension. Ett sådant medgivande får lämnas bara om den efterlevande inte har något betryggande pensionsskydd och försäkringen tecknas i samband med att boet upphör att bedriva näringsverksamheten.

10 §2

Ålderspension får inte börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55

år.	Utbetalning får dock göras tidi-
Utbetalning får dock göras tidi-	Utbetalning får dock göras tidi-
gare om den försäkrade enligt la-	gare om den försäkrade enligt la-
gen (1962:381) om allmän försäk-	gen (1962:381) om allmän försäk-
ring har fått rätt till sjukersättning	ring har fått rätt till sjukersättning
som inte är tidsbegränsad. Om det	som inte är tidsbegränsad. Om det
i annat fall finns särskilda skäl, får	i annat fall finns särskilda skäl, får
skattemyndigheten medge att pen-	Skatteverket medge att pensionen
sionen får börja betalas ut innan	får börja betalas ut innan den
den försäkrade fyller 55 år.	försäkrade fyller 55 år.

Förmånstagare får inte sättas in till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Förmånstagare till sådan försäkring skall vara den som var anställd när avtalet ingicks.

18 §3

En pensionsförsäkring får återköpas trots bestämmelserna i detta kapitel, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Återköp får också ske om

2Senaste lydelse 2002:213.

3Senaste lydelse 2001:1176.

Prop. 2002/03:99

102

1. det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp,

2.försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagar- förordnande, och

3.premier för försäkringen inte har betalats under de senaste tio åren.

Om det i andra fall finns syn-		Om det i andra fall finns syn-
nerliga skäl för återköp och sådant		nerliga skäl för återköp och sådant
får	ske enligt försäkringsavtalet	får	ske enligt försäkringsavtalet
och	försäkringstekniska riktlinjer,	och	försäkringstekniska riktlinjer,
får återköp medges av skattemyn-		får återköp medges av Skattever-
digheten.		ket.

Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande. De hindrar inte heller en överföring av hela pensionsförsäkringens värde direkt till en annan pensionsförsäkring än som avses i 5 § om försäkringstagaren tecknar den i samband med överföringen hos samma eller annan försäk- ringsgivare med samma person som försäkrad. Överföringen skall i så fall inte anses som pension enligt 10 kap. 5 § första stycket 5 och inte heller som en betalning av premier för pensionsförsäkring.

24 §4

Ålderspension får inte börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55

år.	Utbetalning får dock göras tidi-
Utbetalning får dock göras tidi-	Utbetalning får dock göras tidi-
gare om pensionsspararen enligt	gare om pensionsspararen enligt
lagen (1962:381) om allmän för-	lagen (1962:381) om allmän för-
säkring har fått rätt till sjuker-	säkring har fått rätt till sjuker-
sättning som inte är tidsbegränsad.	sättning som inte är tidsbegränsad.
Om det i annat fall finns särskilda	Om det i annat fall finns särskilda
skäl, får skattemyndigheten medge	skäl, får Skatteverket medge att
att pensionen får börja betalas ut	pensionen får börja betalas ut in-
innan pensionsspararen fyller 55	nan pensionsspararen fyller 55 år.
år.

32 §

Ett pensionssparkonto får avslutas genom en utbetalning i förtid vid den tidpunkt pensionen får börja betalas ut, om behållningen då uppgår till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Utbetalning i förtid får också ske om

1.behållningen på kontot uppgår till högst ett prisbasbelopp,

2.kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmånstagarförord- nande, och

3.inbetalning på kontot inte har gjorts under de senaste tio åren.

Om det i andra fall finns synner-	Om det i andra fall finns synner-
liga skäl, får skattemyndigheten	liga skäl, får Skatteverket medge
medge att kontot får avslutas ge-	att kontot får avslutas genom utbe-
nom utbetalning i förtid.	talning i förtid.

Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av pensionsspararens tillgodohavande.

4 Senaste lydelse 2002:213.

Prop. 2002/03:99

103

	34 §
Skattemyndighetens beslut enligt	Skatteverkets beslut enligt 5, 9,
5, 9, 10, 18, 24 eller 32 § får över-	10, 18, 24 eller 32 § får överklagas
klagas hos Riksskatteverket. Riks-	hos allmän förvaltningsdomstol.
skatteverkets beslut får inte över-	Prövningstillstånd krävs vid över-
klagas.	klagande till kammarrätten.

59 kap.

8 §

Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att pen- sionssparavdrag görs med ett hög- re belopp än som följer av 3–7 §§. Bestämmelser om detta finns i 9– 12 §§.

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket medge att pensions- sparavdrag görs med ett högre belopp än som följer av 3–7 §§. Bestämmelser om detta finns i 9– 12 §§.

Skatteverkets beslut får över- klagas hos allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten.

9 §

För skattskyldiga som har avdragsgrundande inkomst i in- komstslaget tjänst och i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får skattemyndigheten medge pen- sionssparavdrag med högst samma belopp som för sådana inkomster som avses i 5 § tredje stycket. För skattskyldiga som fått särskild ersättning i samband med att en anställning upphört och som inte har ett betryggande pensions- skydd, får skattemyndigheten med- ge avdrag med ett högre belopp.

För skattskyldiga som har bedrivit näringsverksamhet direkt eller indirekt, som har upphört med driften av denna och som inte har skaffat sig ett betryggande pensionsskydd under verksamhets- tiden, får skattemyndigheten med- ge att pensionssparavdrag beräk- nas också på

För skattskyldiga som har avdragsgrundande inkomst i in- komstslaget tjänst och i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får Skatteverket medge pensions- sparavdrag med högst samma belopp som för sådana inkomster som avses i 5 § tredje stycket. För skattskyldiga som fått särskild ersättning i samband med att en anställning upphört och som inte har ett betryggande pensions- skydd, får Skatteverket medge avdrag med ett högre belopp.

10 §

För skattskyldiga som har bedrivit näringsverksamhet direkt eller indirekt, som har upphört med driften av denna och som inte har skaffat sig ett betryggande pensionsskydd under verksamhets- tiden, får Skatteverket medge att pensionssparavdrag beräknas ock- så på

–inkomst i inkomstslaget kapital i form av kapitalvinster vid avyttring av näringsverksamheten minskade med motsvarande kapitalförluster,

–överskott av passiv näringsverksamhet före pensionssparavdrag, och

Prop. 2002/03:99

104

– sådana utdelningar och kapitalvinster som enligt 50 kap. 7 § eller 57 kap. skall tas upp i inkomstslaget tjänst.

Avdraget skall beräknas med beaktande av det antal år den skatt- skyldige bedrivit näringsverksamheten, dock högst tio år. Vid beräk- ningen skall hänsyn tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till pensionssparavdrag.

12 §

Om skattemyndigheten enligt 58 kap. 9 § medger att ett dödsbo tecknar pensionsförsäkring, skall skattemyndigheten också besluta med vilket belopp pensionsspar- avdrag för försäkringen högst får göras. Detta belopp skall beräknas med tillämpning av bestämmel- serna i 10 och 11 §§.

Om Skatteverket enligt 58 kap. 9 § medger att ett dödsbo tecknar pensionsförsäkring, skall verket också besluta med vilket belopp pensionssparavdrag för försäk- ringen högst får göras. Detta belopp skall beräknas med till- lämpning av bestämmelserna i 10 och 11 §§.

65 kap.

3 §

För fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten summan av de skattesatser för kommunalskatt och landstingsskatt som gäller i hemorts- kommunen för året före taxeringsåret multiplicerad med den


beskattningsbara förvärvsinkomsten.				Med	hemortskommun avses
Med	hemortskommun		avses
hemortskommunen		enligt 2	kap.	hemortskommunen enligt 22 kap.
1 §	skattebetalningslagen			1 a	§	skattebetalningslagen
(1997:483) för året före taxe-				(1997:483) för året före taxe-
ringsåret.	Med hemortskommun			ringsåret.		Med hemortskommun
för ett dödsbo avses den dödes				för ett dödsbo avses den dödes
hemortskommun för dödsåret. Om				hemortskommun för dödsåret. Om
den döde hade bytt folkbok-				den döde hade bytt folkbok-
föringsort efter den 1 november				föringsort efter den 1 november
året före dödsåret, skall dock				året före dödsåret, skall dock
hemortskommunen		för dödsboet		hemortskommunen för dödsboet
från och med andra taxeringsåret				från och med andra taxeringsåret
efter dödsåret anses vara den				efter dödsåret anses vara den
kommun där den döde hade sin				kommun där den döde hade sin
senaste rätta folkbokföringsort.				senaste rätta folkbokföringsort.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.Äldre föreskrifter i 7 kap. 11 § första stycket och 31 kap. 19 § andra stycket gäller fortfarande för skattemyndighets beslut.

3.Äldre föreskrifter i 7 kap. 11 § tredje stycket, 24 kap. 9 § andra stycket, 31 kap. 27 §, 36 kap. 5 § andra stycket, 58 kap. 34 § och 59 kap. 8 § andra stycket gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla Skatteverket.

Prop. 2002/03:99

105

2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om Prop. 2002/03:99 behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet

dels att 2 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1 kap. 1 § ordet "skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Skatteverkets",

dels att rubriken till lagen och 1 kap. 4–6 §§, 2 kap. 5 och 14 §§ samt 3 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Lag om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskatt- ningsverksamhet

Lag om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverk- samhet

1 kap.

4 §1

Uppgifter får behandlas för till- handahållande av information som behövs inom skatteförvaltningen för

Uppgifter får behandlas för till- handahållande av information som behövs hos Skatteverket för

1.fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betal- ning och återbetalning av skatter och avgifter,

2.bestämmande av pensionsgrundande inkomst,

3.fastighetstaxering,

4.revision och annan analys- eller kontrollverksamhet,

5.tillsyn samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning,

6.handläggning av mål och ärenden om ansvar för någon annans skat- ter och avgifter,

7.fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande,

8.verksamheten med bouppteckningar och dödsboanmälningar enligt ärvdabalken, och

9.tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av verksamheten.

5 §

Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs i författningsreglerad verksamhet utanför skatteförvalt- ningen för

Uppgifter får behandlas för tillhandahållande av information som behövs i författningsreglerad verksamhet hos någon annan än Skatteverket för

1.fastställande av underlag för samt redovisning, bestämmande, betal- ning och återbetalning av skatter eller avgifter,

2.utsökning och indrivning,

3.att utgöra underlag för beslut och kontroll av bidrag och andra stöd,

1 Senaste lydelse 2001:327.

106

4. pensionsberäkning,

5.tillsyn och kontroll samt lämplighets- och tillståndsprövning och annan liknande prövning, och

6.aktualisering och komplettering av uppgifter om fastigheter i andra myndigheters register.

6 §

Riksskatteverket är personupp- giftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som verket skall utföra. En skattemyndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling som myndigheten skall utföra.

Skatteverket är personuppgifts- ansvarigt för den behandling av personuppgifter som verket skall utföra.

2 kap.

5 §2

Från databasen får nedan angivna uppgifter lämnas ut till en enskild, om det inte av särskild anledning kan antas att den enskilde som uppgiften avser eller någon närstående lider men om uppgiften röjs.

Uppgifter får lämnas ut om
1. namn och personnummer,	2. organisationsnummer, namn,
2. organisationsnummer, namn,	2. organisationsnummer, namn,
firma och juridisk form samt i	firma och juridisk form samt i
fråga om handelsbolag och andra	fråga om handelsbolag och andra
juridiska personer sådana upp-	juridiska personer sådana upp-
gifter om huvudkontor och säte	gifter om huvudkontor och säte
som avses i 2 kap. 2 § skatte-	som avses i 22 kap. 1 b § skatte-
betalningslagen (1997:483),	betalningslagen (1997:483),

3.registrering enligt skattebetalningslagen samt särskilt registrerings- eller redovisningsnummer,

4.på vilket sätt den preliminära skatten skall betalas för en fysisk per-

son,

5.registrering av skyldighet att göra skatteavdrag eller betala arbets- givaravgifter,

6.slag av näringsverksamhet, och

7.beslut om likvidation eller konkurs.

	14 §
Riksskatteverket och skattemyn-	Skatteverket får ta ut avgifter för
digheterna får ta ut avgifter för att	att lämna ut uppgifter ur databasen
lämna ut uppgifter ur databasen	enligt de närmare föreskrifter som
enligt de närmare föreskrifter som	meddelas av regeringen.
meddelas av regeringen.

Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära in- skränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.

2 Senaste lydelse 2002:431.

Prop. 2002/03:99

107

2.32Förslag till lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet

dels att 2 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1 kap. 1 § ordet "skatteförvaltningens" skall bytas ut mot "Skatteverkets",

dels att rubriken till lagen och 1 kap. 5 §, 2 kap. 12 §§ samt 3 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Lag om behandling av person-	Lag om behandling av person-
uppgifter i skatteförvaltningens	uppgifter i Skatteverkets folk-
folkbokföringsverksamhet	bokföringsverksamhet

1kap.

5 §

Skatteverket är personuppgifts- ansvarigt för den behandling av personuppgifter som verket skall utföra.

2 kap.

12 §

Riksskatteverket och skattemyn-	Skatteverket får ta ut avgifter för
digheterna får ta ut avgifter för att	att lämna ut uppgifter ur databasen
lämna ut uppgifter ur databasen	enligt de närmare föreskrifter som
enligt de närmare föreskrifter som	meddelas av regeringen.
meddelas av regeringen.

Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.

3kap.

4 §

En myndighets beslut om rättel-	Skatteverkets beslut om rättelse
se och om information som skall	och om information som skall
lämnas enligt 26 § personupp-	lämnas enligt 26 § personupp-
giftslagen (1998:204) får överkla-	giftslagen (1998:204) får överkla-
gas hos allmän förvaltningsdom-	gas hos allmän förvaltningsdom-
stol. Andra beslut enligt denna lag	stol. Andra beslut enligt denna lag
får inte överklagas.	får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Prop. 2002/03:99

109

2.33Förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet

dels att i 1 kap. 5 § samt 2 kap. 2, 3 och 30 §§ ordet "Riksskatteverket" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" eller i före- kommande fall "Skatteverkets",

dels att 2 kap. 26 och 27 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

26 §

Riksskatteverket och kronofog- demyndigheterna får ha direktåt- komst till uppgifter som avses i 5, 11, 17, 22 och 24 §§.

Skatteverket, i dess egenskap av chefsmyndighet inom exekutions- väsendet, och kronofogdemyndig- heterna får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 5, 11, 17, 22 och 24 §§.

Skattemyndigheterna, Tullverket	27 §
Skattemyndigheterna, Tullverket	Tullverket och Säkerhetspolisen
och Säkerhetspolisen får ha direkt-	får ha direktåtkomst till uppgifter
åtkomst till uppgifter som avses i	som avses i 5 § 1–7. Detsamma
5 § 1–7.	gäller Skatteverket i dess beskatt-
	ningsverksamhet.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter direkt- åtkomst enligt första stycket får omfatta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Prop. 2002/03:99

111

2.35Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:1227) om självdeklara- tioner och kontrolluppgifter1

dels att 1 kap. 8 § och 14 kap. 3–6 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 3 kap. 1, 9 och 14–15 a §§, 4 kap. 2 §, 6 kap. 6 §, 15 kap. 6 och 8 §§, 17 kap. 2–4 §§ samt 18 kap. 2 § ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Skatteverket",

dels att i 6 kap. 10 § och 16 kap. 1 § orden "en skattemyndighet" skall bytas ut mot "Skatteverket",

dels att i 5 kap. 4 § ordet ”Riksskatteverket” skall bytas ut mot ”Skatte- verket”.

dels att 1 kap. 7 §, 4 kap. 6 §, 14 kap. 2 §, 16 kap. 2 §, 17 kap. 1 och 8 §§ samt 19 kap. 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

7 §

Beslut skall fattas av den skatte-			Beslut enligt denna lag fattas av
myndighet som är behörig enligt 2			Skatteverket.
kap. 1, 2 eller 5 § skattebetal-
ningslagen		(1997:483), om inte
annat anges.
Ett föreläggande att lämna upp-
gift om en fysisk eller juridisk
persons	förhållanden får också
beslutas	av	den skattemyndighet

som enligt första stycket är be- hörig att fatta beslut beträffande den personen.

4kap.

6 §

Självdeklarationen skall lämnas till en skattemyndighet eller till ett mottagningsställe som har god- känts av skattemyndigheten.

En självdeklaration som lämnas i form av ett elektroniskt dokument får tas emot av Riksskatteverket för skattemyndighetens räkning.

Självdeklarationen skall lämnas till Skatteverket eller till ett mot- tagningsställe som har godkänts av verket.

1 Senaste lydelse av

3 kap. 15 § 2002:1144

3 kap. 15 a § 2002:1144.

Prop. 2002/03:99

113

14 kap.

2 §

Kontrolluppgifter skall lämnas	Kontrolluppgifter skall lämnas
till den skattemyndighet hos vilken	till Skatteverket.
den uppgiftsskyldige är registre-
rad som arbetsgivare om inte an-
nat anges i 3–5 §§.

16 kap.

Den som i en näringsverksamhet hjälper deklarationsskyldiga med att upprätta självdeklarationer får ansöka hos den skattemyndighet som enligt 1 kap. 7 § är behörig att fatta beslut beträffande honom om att deklarationsskyldiga bevil- jas anstånd med att lämna deklara- tionerna. Till ansökan skall det fogas en förteckning över de deklarationsskyldiga för vilka an- sökan görs.

Om anstånd beviljas skall dekla- rationerna lämnas enligt en tids- plan som beslutas av skattemyn- digheten.

Anstånd får inte beviljas längre taxeringsåret.

2 §

Den som i en näringsverksamhet hjälper deklarationsskyldiga med att upprätta självdeklarationer får ansöka hos Skatteverket om att deklarationsskyldiga beviljas an- stånd med att lämna deklaratio- nerna. Till ansökan skall det fogas en förteckning över de deklara- tionsskyldiga för vilka ansökan görs.

Om anstånd beviljas skall dekla- rationerna lämnas enligt en tids- plan som beslutas av Skatteverket.

än till och med den 15 juni under

17 kap.

1 §

Skattemyndigheten får förelägga den som inte har lämnat före- skriven självdeklaration eller kon- trolluppgift eller som har lämnat ofullständig självdeklaration eller kontrolluppgift att lämna eller komplettera självdeklarationen el- ler kontrolluppgiften. Detsamma gäller lämnande av särskilda upp- gifter eller andra uppgifter som är föreskrivna i denna lag.

Skatteverket får förelägga den som inte har lämnat föreskriven självdeklaration eller kontrollupp- gift eller som har lämnat ofull- ständig självdeklaration eller kon- trolluppgift att lämna eller kom- plettera självdeklarationen eller kontrolluppgiften. Detsamma gäl- ler lämnande av särskilda uppgif- ter eller andra uppgifter som är föreskrivna i denna lag.

Ett föreläggande får inte enbart avse komplettering av en kontroll- uppgift med arbetsställenummer enligt 6 kap. 6 § 6.

8 §

Om det finns anledning att anta att ett föreläggande inte följs, får det förenas med vite. Vite får dock inte föreläggas staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten.

Prop. 2002/03:99

114

		Fråga	om	utdömande	av vite Prop. 2002/03:99
		prövas av den länsrätt som är be-
		hörig att pröva ett överklagande
		enligt 22 kap. 1 a–1 c §§ skattebe-
		talningslagen (1997:483).
Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas.
	19 kap.
Beslut av Riksskatteverket	eller	3 §		Skatteverket	enligt
Beslut av Riksskatteverket	eller	Beslut	av	Skatteverket	enligt
av en skattemyndighet får	inte	denna lag får inte överklagas.
överklagas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.De äldre föreskrifterna i 6 kap. 6 § 4 och 10 § andra stycket gäller fortfarande för värde som har bestämts av skattemyndighet.

3.Om någon före ikraftträdandet enligt äldre föreskrifter i 17 kap. 1– 4 §§ har förelagts att ge in uppgifter till skattemyndighet, skall efter ikraftträdandet uppgifterna i stället ges in till Skatteverket.

4.De nya föreskrifterna i 17 kap. 8 § andra stycket gäller inte för en ansökan om utdömande av vite som har getts in före ikraftträdandet.

5.Äldre föreskrifter i 18 kap. 2 § gäller fortfarande för en skattemyn- dighets beslut.

115

2.36Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 1, 3 a, 8–9 och 11 §§ samt 25 kap. 3 § ärvdabalken1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
20 kap.
	1 §2
Bouppteckning skall förrättas	Bouppteckning skall förrättas
senast tre månader efter dödsfallet,	senast tre månader efter dödsfallet,
om inte skattemyndigheten efter	om inte Skatteverket efter ansökan
ansökan inom samma tid med	inom samma tid med hänsyn till
hänsyn till boets beskaffenhet eller	boets beskaffenhet eller av annan
av annan särskild orsak förlänger	särskild orsak förlänger tiden.
tiden.

Om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från skyldigheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8 a §.

3 a §3

Skattemyndigheten får till döds-	Skatteverket får	till dödsboet
boet översända en förtryckt boupp-	översända en förtryckt bouppteck-
teckningsblankett med följande	ningsblankett med	följande upp-
uppgifter om den döde:	gifter om den döde:

1.fullständigt namn och person- eller samordningsnummer enligt folk- bokföringslagen (1991:481),

2.hemvist,

3.dödsdag,

4.civilstånd,

5.äktenskapsförord och

6.fastighetsinnehav.

Även uppgift om efterlevande makes namn och fastighetsinnehav samt dödsboets adress får förtryckas.

8 §4

Bouppteckningen skall inom en månad efter det att den upprättats jämte en bestyrkt kopia ges in för registrering till den skattemyndig- het som enligt 2 kap. 2 eller 5 § skattebetalningslagen (1997:483) skall fatta beslut som rör ett dödsbo. Finns det flera bouppteck- ningar, skall de ges in samtidigt och inom en månad från det den sista bouppteckningen upprättades.

En bestyrkt kopia av boupp-

Bouppteckningen skall inom en månad efter det att den upprättats jämte en bestyrkt kopia ges in för registrering till Skatteverket. Finns det flera bouppteckningar, skall de ges in samtidigt och inom en månad från det den sista bouppteckningen upprättades.

En bestyrkt kopia av boupp-

1Balken omtryckt 1981:359.

2Senaste lydelse 2001:94.

3Senaste lydelse 2001:322.

4Senaste lydelse 2001:323.

Prop. 2002/03:99

116

teckningen skall förvaras hos teckningen skall förvaras hos skattemyndigheten. Skatteverket.

Har omyndig del i boet eller är någon för vilken förvaltare enligt föräldrabalken har förordnats delägare eller finns delägare, för vilken god man skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt kopia ges in för varje överförmyndare som skall ha tillsyn över ifrågavarande förmynderskap, förvaltarskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaf- fenhet, behöver denna kopia omfatta endast erforderliga delar.

Är inte erforderliga kopior ingivna, skall sådana tas på boets bekost- nad.

					8 a §5
Räcker den dödes tillgångar el-						Räcker den dödes tillgångar el-
ler, när han efterlämnar make,						ler, när han efterlämnar make,
tillgångarna jämte hans andel i						tillgångarna jämte hans andel i
makens		giftorättsgods		inte till		makens		giftorättsgods		inte till
annat	än begravningskostnader					annat	än begravningskostnader
och andra utgifter med anledning						och andra utgifter med anledning
av dödsfallet och omfattar till-						av dödsfallet och omfattar till-
gångarna		inte fast	egendom		eller	gångarna		inte fast	egendom		eller
tomträtt,		behöver	bouppteckning			tomträtt,		behöver	bouppteckning
inte förrättas, om dödsboanmälan						inte förrättas, om dödsboanmälan
görs till skattemyndigheten av so-						görs till Skatteverket av social-
cialnämnden.						nämnden.
Dödsboanmälan			skall		vara	Dödsboanmälan			skall		vara
skriftlig och innehålla den dödes						skriftlig och innehålla den dödes
fullständiga namn, personnummer						fullständiga namn, personnummer
eller	samordningsnummer				enligt	eller	samordningsnummer				enligt
folkbokföringslagen			(1991:481),			folkbokföringslagen			(1991:481),
hemvist, bostadsadress och döds-						hemvist, bostadsadress och döds-
dag samt intyg, utvisande att be-						dag samt intyg, utvisande att
träffande		tillgångarna		föreligger		beträffande tillgångarna föreligger
fall som avses i första stycket. I						fall som avses i första stycket. I
anmälan skall även dödsbo-						anmälan skall även dödsbo-
delägares namn och bostadsadres-						delägares namn och bostadsadres-
ser anges, om uppgifterna kan						ser anges, om uppgifterna kan
inhämtas utan avsevärd tidsut-						inhämtas utan avsevärd tidsut-
dräkt. Dödsboanmälan				bör	göras	dräkt. Dödsboanmälan				bör	göras
inom två månader efter dödsfallet.						inom två månader efter dödsfallet.
Den skall förvaras hos skattemyn-						Den skall förvaras hos Skatte-
digheten.						verket.

Även om dödsboanmälan gjorts, skall bouppteckning förrättas, om det begäres av dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero därav och denne ställer säkerhet för bouppteckningskostnaden eller om ny tillgång yppas och det därför ej längre föreligger sådant fall som avses i första stycket. Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter det att begäran därom gjordes och säkerhet ställdes eller den nya tillgången yppades. Om förlängning av tiden för boupptecknings förrättande äger 1 § första stycket motsvarande tillämpning.

5 Senaste lydelse 2001:94.

Prop. 2002/03:99

117

						9 §6
Skattemyndigheten skall				se till		Skatteverket skall se till att bo-
att	bouppteckning,		när	sådan		uppteckning,	när	sådan krävs,
krävs, förrättas och ges in inom						förrättas och ges in inom före-
föreskriven tid. Om det har						skriven tid. Om det har försum-
försummats får skattemyndigheten						mats får Skatteverket vid vite
vid vite förelägga viss tid eller, där						förelägga viss tid eller, där
bouppteckning inte skett, förordna						bouppteckning inte skett, förordna
en lämplig person att föranstalta						en lämplig person att föranstalta
om det. Sådant förordnande utgör						om det. Sådant förordnande utgör
inte hinder att vara god man vid						inte hinder att vara god man vid
förrättningen.						förrättningen.
Skattemyndigheten skall				regist-		Skatteverket skall registrera bo-
rera	bouppteckningen		och		förse	uppteckningen och förse den med
den med bevis om detta.						bevis om detta.
Registrering		av bouppteckning				Registrering	av	bouppteckning
får inte ske, om det inte framgår						får inte ske, om det inte framgår
att vid bouppteckningen har gått						att vid bouppteckningen har gått
till på det sätt som sägs i detta						till på det sätt som sägs i detta
kapitel. Är bouppteckningen brist-						kapitel. Är bouppteckningen brist-
fällig, får skattemyndigheten					med	fällig, får Skatteverket med före-
föreläggande av vite utsätta tid						läggande av vite utsätta tid inom
inom	vilken	bristen	skall		av-	vilken bristen skall avhjälpas.

hjälpas.

Den som är skyldig att lämna uppgift till bouppteckning får föreläggas

vid vite att fullgöra sin skyldighet.
I fråga om förfarandet hos skat-	11 §7
I fråga om förfarandet hos skat-	I fråga om förfarandet hos
temyndigheten och om överkla-	Skatteverket och om överklagande
gande gäller i övrigt lagen	gäller i övrigt lagen (1941:416)
(1941:416) om arvsskatt och gåvo-	om arvsskatt och gåvoskatt.
skatt.

25 kap.

3 §8

Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom riket vistande make och närmaste frän- der, annan som kan antagas senast hava haft underrättelse om den bortovarande, ävensom skattemyn- digheten och polismyndigheten i den ort, där han senast ägt hemvist inom riket.

Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom riket vistande make och närmaste frän- der, annan som kan antagas senast hava haft underrättelse om den bortovarande, ävensom Skatte- verket och polismyndigheten i den ort, där han senast ägt hemvist inom riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

6Senaste lydelse 2001:94.

7Senaste lydelse 2001:94.

8Senaste lydelse 1991:506.

Prop. 2002/03:99

118

2.41Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965:269) med särskilda be- stämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.1

dels att i 1 § ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Skatte- verket",

dels att 3, 3 a och 4–6 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §2

Skattemyndigheten skall senast den 8 mars till kommuner och landsting redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer kommunen eller landstinget. Rege- ringen meddelar närmare före- skrifter om sådan redovisning.

Skattemyndigheten skall senast den 10 september varje år lämna kommuner och landsting uppgift om den beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkoms- ten som avses i 1 § första stycket.

Riksskatteverket eller den skat- temyndighet som Riksskatteverket bestämmer skall i fråga om av- gifter till trossamfund lämna redovisning och uppgifter mot- svarande dem som anges i första och andra styckena till Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund, som enligt lagen (1999:291) om avgift till re- gistrerat trossamfund har beviljats statlig hjälp med att ta in av- gifterna. Riksskatteverket skall lämna motsvarande redovisning och uppgifter i fråga om begrav- ningsavgift enligt begravningsla- gen (1990:1144) till den för- samling, kyrkliga samfällighet eller kommun som är huvudman

1Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av

lagens rubrik 1977:191

1§ 1999:1238.

2Senaste lydelse 1999:1238.

Skatteverket skall senast den 8 mars till kommuner och landsting redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer kommunen eller landstinget. Rege- ringen meddelar närmare före- skrifter om sådan redovisning.

Skatteverket skall senast den 10 september varje år lämna kommu- ner och landsting uppgift om den beräknade sammanlagda beskatt- ningsbara förvärvsinkomsten som avses i 1 § första stycket.

Skatteverket skall i fråga om avgifter till trossamfund lämna redovisning och uppgifter mot- svarande dem som anges i första och andra styckena till Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund, som enligt lagen (1999:291) om avgift till re- gistrerat trossamfund har beviljats statlig hjälp med att ta in avgifterna. Skatteverket skall läm- na motsvarande redovisning och uppgifter i fråga om begrav- ningsavgift enligt begravningsla- gen (1990:1144) till den för- samling, kyrkliga samfällighet eller kommun som är huvudman för begravningsverksamheten.

Prop. 2002/03:99

123

för begravningsverksamheten.
			3 a §3
När en kommun eller ett			När en kommun eller ett
landsting	har fastställt	budgeten,	landsting	har fastställt		budgeten,
skall kommunstyrelsen		respektive	skall kommunstyrelsen			respektive
landstingsstyrelsen genast under-			landstingsstyrelsen genast under-
rätta skattemyndigheten		om den	rätta Skatteverket om den skatte-
skattesats som har bestämts för det			sats som har bestämts för det
följande året.			följande året.
Om skattesatsen inte har fast-			Om skattesatsen inte har fast-
ställts före oktober månads utgång,			ställts före oktober månads utgång,
skall styrelsen genast		underrätta	skall styrelsen		genast	underrätta
skattemyndigheten om		styrelsens	Skatteverket om styrelsens förslag
förslag till skattesats. Har någon			till skattesats. Har någon annan
annan skattesats än den föreslagna			skattesats	än	den	föreslagna
fastställts,	skall styrelsen genast		fastställts,	skall	styrelsen genast
underrätta	skattemyndigheten och		underrätta	Skatteverket		om den
Riksskatteverket om den fastställda			fastställda skattesatsen. Om bud-
skattesatsen. Om budgeten inte har			geten inte har fastställts före
fastställts	före november månads		november månads utgång, skall, så
utgång, skall, så snart skattesatsen			snart skattesatsen för den preli-
för den preliminära skatten har			minära skatten		har	fastställts,
fastställts,	skattemyndigheten un-		Skatteverket underrättas om skatte-
derrättas om skattesatsen.			satsen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även underrättelse om avgiftssats enligt begravningslagen (1990:1144).

4 §4

Det som sägs i denna paragraf om kommun och kommunalskattemedel tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel samt kommuns begravningsavgiftsmedel. I fråga om slutavräkning av begravningsavgiftsmedel gäller dock i stället bestämmelserna i sjätte


stycket.				En kommun har rätt att under
En kommun har rätt att under
visst år (beskattningsåret) av staten				visst år (beskattningsåret) av staten
uppbära	preliminära	kommunal-		uppbära	preliminära		kommunal-
skattemedel med ett belopp som				skattemedel med ett belopp som
motsvarar produkten av de sam-				motsvarar produkten av de sam-
manlagda beskattningsbara			för-	manlagda	beskattningsbara			för-
värvsinkomsterna i		kommunen		värvsinkomsterna		i	kommunen
enligt skattemyndighetens			beslut	enligt Skatteverkets beslut enligt 4
enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen				kap. 2 § taxeringslagen (1990:324)
(1990:324) om taxering till kom-				om taxering till kommunal in-
munal	inkomstskatt	(skatteun-		komstskatt (skatteunderlaget)				året
derlaget) året före beskattnings-				före beskattningsåret, den skatte-
året, den skattesats som har				sats som har beslutats för
beslutats	för beskattningsåret och			beskattningsåret		och	de uppräk-

3Senaste lydelse 1999:298.

4Senaste lydelse 2002:673.

Prop. 2002/03:99

124

Innan Skatteverket betalar ut kommunalskattemedel till kommu- nerna skall avräkning göras enligt 10 § lagen (1995:1516) om utjäm- ningsavgift för kommuner och landsting och 16 kap. 8 § skatte- betalningslagen (1997:483). Vida- re skall tillägg göras för bidrag enligt 10 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen (1995:1514) om generellt stats- bidrag till kommuner och lands- ting. Det belopp som framkommer skall betalas ut med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte skall med- räknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid utbetalnings- tillfällena i månaderna januari och februari, skall utbetalningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får Skatteverket dock förordna att utbetalningen skall grundas på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månaderna januari, februari och mars grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, skall den jämkning som föranleds

de uppräkningsfaktorer enligt	ningsfaktorer enligt tredje stycket
tredje stycket som har fastställts	som har fastställts senast i
senast i september året före be-	september året före beskattnings-
skattningsåret.	året.

Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena skall avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret. Under år då riksdagsval hålls i september, får regeringen dock ändra redan fastställda uppräknings- faktorer. Detta skall ske senast en vecka efter att regeringen avlämnat budgetpropositionen.

Innan skattemyndigheten betalar ut kommunalskattemedel till kom- munerna skall avräkning göras enligt 10 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting och 16 kap. 8 § skattebetalningslagen (1997:483). Vidare skall tillägg göras för bidrag enligt 10 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen (1995:1514) om generellt stats- bidrag till kommuner och lands- ting. Det belopp som framkommer skall betalas ut med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte skall med- räknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid utbetalnings- tillfällena i månaderna januari och februari, skall utbetalningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får skattemyndigheten dock förordna att utbetalningen skall grundas på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetal- ningen i månaderna januari, februari och mars grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommu- nens fordran, skall den jämkning

Prop. 2002/03:99

125

som föranleds av detta ske i fråga	av detta ske i fråga om ut-
om utbetalningen i april eller, om	betalningen i april eller, om det är
det är fråga om ett större belopp,	fråga om ett större belopp, fördelas
fördelas på utbetalningarna i april,	på utbetalningarna i april, maj och
maj och juni månader.	juni månader.

En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. Produkten av skatteunderlaget enligt den taxering- en och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter beskattningsåret.

En slutavräkning av kommunens begravningsavgiftsmedel skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av skatteunderlaget enligt den taxeringen och den avgiftssats för begravningsavgiften som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga begravningsavgiftsmedlen. Om dessa överstiger de preliminära begravningsavgiftsmedlen enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunen. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunen. Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter beskattningsåret.

4 a §5

Ett registrerat trossamfund som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund är berättigat att under visst år av staten uppbära avgift som avses i den lagen med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkoms- terna för de avgiftsskyldiga i trossamfundet enligt skattemyndig- hetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den eller de avgiftssatser som har bestämts för året före taxeringsåret.

Trossamfund som avses i första stycket är berättigat att under ett visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar

Ett registrerat trossamfund som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund är berättigat att under visst år av staten uppbära avgift som avses i den lagen med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkoms- terna för de avgiftsskyldiga i trossamfundet enligt Skatteverkets beslut enligt 4 kap. 2 § taxerings- lagen (1990:324) vid det före- gående årets (taxeringsåret) taxe- ring, beräknat efter den eller de avgiftssatser som har bestämts för året före taxeringsåret.

Trossamfund som avses i första stycket är berättigat att under ett visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar

5 Senaste lydelse 1999:1238.

Prop. 2002/03:99

126

produkten av den eller de avgiftssatser som har beslutats för året och de sammanlagda beskatt- ningsbara förvärvsinkomster, som enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen rörande det föregående årets taxe- ring till kommunal inkomstskatt har påförts de avgiftsskyldiga. Förskottet avräknas mot de av- gifter, som trossamfundet har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmel- serna i nästföljande stycke utan- ordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör trossamfundets fordran hos staten enligt denna paragraf skall Riksskatteverket eller den skattemyndighet Riksskatteverket bestämmer under samma år ut- anordna till trossamfundet med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid vardag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte skall medräknas. Är trossam- fundets fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall vid dessa tillfällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i decem- ber månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får Riksskatteverket dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte motsvarar en tolftedel av trossamfundets fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om avgift till registrerat trossamfund tillämpas på motsvarande sätt i fråga om begravningsavgift enligt begrav-

produkten av den eller de avgiftssatser som har beslutats för året och de sammanlagda beskatt- ningsbara förvärvsinkomster, som enligt Skatteverkets beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen rörande det föregående årets taxering till kommunal inkomstskatt har på- förts de avgiftsskyldiga. Förskottet avräknas mot de avgifter, som trossamfundet har rätt att uppbära av staten på grundval av taxe- ringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör trossamfundets fordran hos staten enligt denna paragraf skall Skatteverket under samma år utanordna till trossamfundet med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid vardag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte skall medräknas. Är trossam- fundets fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall vid dessa tillfällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får Skatteverket dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte motsvarar en tolftedel av trossamfundets fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om avgift till registrerat trossamfund tillämpas på motsvarande sätt i fråga om begravningsavgift enligt begrav-

Prop. 2002/03:99

127

ningslagen (1990:1144), om den inte enligt 3 § lagen om avgift till registrerat trossamfund skall räknas in i kyrkoavgiften. Det som sägs om Riksskatteverket och trossamfund skall dock i stället gälla skattemyndigheten respektive den församling eller kyrkliga samfällighet som är huvudman för begravningsverksamheten.

Finner skattemyndigheten eller Riksskatteverket på grund av anmärkning eller eljest att av myndigheten meddelat beslut enligt denna lag blivit uppenbart oriktigt till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant för- biseende, skall myndigheten med- dela beslut om rättelse.

ningslagen	(1990:1144),	om den	Prop. 2002/03:99
inte enligt 3 § lagen om avgift till
registrerat	trossamfund	skall

räknas in i kyrkoavgiften. Det som sägs om trossamfund skall dock i stället gälla den församling eller kyrkliga samfällighet som är huvudman för begravningsverk- samheten.

5 §6

Finner Skatteverket på grund av anmärkning eller eljest att av verket meddelat beslut enligt denna lag blivit uppenbart oriktigt till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende, skall verket meddela beslut om rättelse.

			6 §7
Riksskatteverkets	eller	skatte-	Skatteverkets beslut enligt denna
myndighetens beslut	enligt	denna	lag får överklagas hos regeringen.
lag får överklagas hos regeringen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.Rättelse enligt 5 § av skattemyndighets beslut skall efter ikraft- trädandet göras av Skatteverket.

3.Äldre föreskrifter i 6 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

6	Senaste lydelse 1999:298.
7	Senaste lydelse 1999:298.	128

2.44Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 17 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		17 §1
Förvaltningsmyndigheter	som	Förvaltningsmyndigheter		som
handlägger frågor om skatter eller		handlägger frågor om skatter eller
avgifter skall göra anmälan till		avgifter skall göra anmälan till
åklagaren så snart det finns		åklagaren så snart det finns
anledning att anta att brott enligt		anledning att anta att brott enligt
denna lag har begåtts. Detta gäller		denna lag har begåtts. Detta gäller
dock inte om det kan antas att		dock inte om det kan antas att
brottet inte kommer att medföra		brottet inte kommer att medföra
påföljd enligt denna lag eller om		påföljd enligt denna lag eller om
anmälan av annat skäl inte behövs.		anmälan av annat skäl inte behövs.
Skattemyndigheter får fullgöra an-		Skatteverket får fullgöra anmäl-
mälningsskyldigheten till enhet in-		ningsskyldigheten	till enhet	inom
om skatteförvaltningen som skall		verket som skall medverka vid
medverka vid brottsutredning, om		brottsutredning, om det inte finns
det inte finns skäl att anta att		skäl att anta att brottet föranleder
brottet föranleder annan påföljd än		annan påföljd än böter och den
böter och den misstänkte kan antas		misstänkte kan	antas erkänna
erkänna gärningen. Detta	gäller	gärningen. Detta gäller dock en-
dock endast om den misstänkte		dast om den misstänkte fyllt tjugo-
fyllt tjugoett år.		ett år.

Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

1 Senaste lydelse 1997:1025.

Prop. 2002/03:99

131

2.45	Förslag till lag om ändring i lagen (1971:171) om	Prop. 2002/03:99
	särskilt uppskattningsvärde på fastighet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:171) om särskilt upp- skattningsvärde på fastighet1

dels att i 5 och 6 §§ ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "Skatteverket",

dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Ansökan om särskilt uppskatt- ningsvärde görs skriftligen hos skattemyndigheten i den region där fastigheten är belägen.

I ansökningshandlingen lämnas, i huvudsaklig anslutning till vad som föreskrivs i fastighetstaxe- ringslagen (1979:1152) om fastig- hetsdeklaration, de uppgifter som behövs till ledning för uppskatt- ningen. Skattemyndigheten kan an- moda sökanden att komplettera uppgifterna vid äventyr att ärendet ändock prövas.

Föreslagen lydelse

4 §2

Ansökan om särskilt uppskatt- ningsvärde görs skriftligen hos

Skatteverket.

I ansökningshandlingen lämnas, i huvudsaklig anslutning till vad som föreskrivs i fastighetstaxe- ringslagen (1979:1152) om fastig- hetsdeklaration, de uppgifter som behövs till ledning för uppskatt- ningen. Skatteverket kan anmoda sökanden att komplettera uppgif- terna vid äventyr att ärendet än- dock prövas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

1	Lagen omtryckt 1980:960.
Senaste lydelse av
5	§ 1994:1913
6	§ 1990:361.
2	Senaste lydelse 1998:243.	132

2.50 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om Prop. 2002/03:99 ändringar i Sveriges indelning i kommuner och

landsting

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 24 § lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	24 §2

När det finns skäl till det skall en särskild undersökning göras om befolkningens inställning till en indelningsändring. Om en särskild utredare finner skäl till en sådan undersökning, skall han anmäla detta till Kammarkollegiet, som beslutar i frågan. Länsstyrelsen beslutar om sådana undersökningar i ärenden som länsstyrelsen utreder.

Undersökningen skall göras av länsstyrelsen. Den kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länsstyrel- sen får därvid anlita valnämnden i kommunen, om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom.

Skall undersökningen ske genom en omröstning får länsstyrelsen besluta att det, med tillämpning av 7 kap. vallagen (1997:157), skall framställas röstlängd och röstkort för omröstningen.

Röstlängd och röstkort fram-		Röstlängd och röstkort fram-
ställs av skattemyndigheten i den		ställs av Skatteverket. Verket har
region	inom vilken kommunen	rätt till ersättning för detta.
eller	landstinget ligger. Skatte-

myndigheten har rätt till ersättning för detta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

1Lagen omtryckt 1988:198.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:1693.

2 Senaste lydelse 1998:238.

137

2.62Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om begravningslagen (1990:1144)1

dels att i 4 kap. 4 och 7 §§ samt 11 kap. 6 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,

dels att i 9 kap. 14 § ordet ”Riksskatteverket” skall bytas ut mot ordet ”Skatteverket”,

dels att 4 kap. 1 och 3 §§, 5 kap. 10 § samt 11 kap. 7 § skall ha följan- de lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §2

När stoftet eller askan efter en person som har avlidit utomlands har förts in till Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen snarast anmäla detta till skatte- myndigheten i det län där den avlidne senast var folkbokförd.

Om det inte är känt var den avlidne senast var folkbokförd eller om den avlidne inte har varit folkbokförd i Sverige, skall an- mälan göras till skattemyndig- heten i det län där stoftet eller askan skall gravsättas.

När stoftet eller askan efter en person som har avlidit utomlands har förts in till Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen snarast anmäla detta till Skatte- verket.

Om något annat inte följer av 4 § skall dödsbeviset utan dröjs- mål lämnas till skattemyndigheten i det län där den avlidne senast var folkbokförd. Om det inte är känt var den avlidne senast var folkbokförd eller om den avlidne inte har varit folkbokförd i landet, skall dödsbeviset lämnas till skat- temyndigheten i det län där döds- fallet inträffade.

3 §3

Om något annat inte följer av 4 § skall dödsbeviset utan dröjs- mål lämnas till Skatteverket.

1Senaste lydelse av

4kap. 4 § 1995:834

4kap. 7 § 1995:834

9kap. 14 § 1999:306

11kap. 6 § 1999:306.

2Senaste lydelse 1991:496.

3Senaste lydelse 1991:496.

Prop. 2002/03:99

149

Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrättning eller Prop. 2002/03:99 fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall dödsbeviset lämnas av inrätt-

ningen. I andra fall skall beviset lämnas av den läkare som utfärdat handlingen.

5 kap.

10 §4

Stoftet efter en avliden eller en dödfödd som avses i 2 kap. 3 § första stycket skall kremeras eller gravsättas snarast möjligt och senast två

månader efter dödsfallet.	Skatteverket
Den skattemyndighet som skall				får dock medge
utfärda intyg för kremering eller	anstånd		med	kremeringen		eller
gravsättning får dock medge an-	gravsättningen, om det finns sär-
stånd med kremeringen eller grav-	skilda skäl för det.
sättningen, om det finns särskilda
skäl för det.	Om stoftet inte har kremerats
Om stoftet inte har kremerats
eller gravsatts inom föreskriven	eller	gravsatts		inom	föreskriven
tid, skall skattemyndigheten under-	tid,	skall	Skatteverket		undersöka
söka anledningen till dröjsmålet	anledningen till dröjsmålet					och,
och, om det behövs, underrätta den	om det behövs, underrätta den
kommun som anges i 2 §.	kommun som anges i 2 §.

11 kap.

7 §5

Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes motpart skall därvid vara den som fattat beslut enligt 6 §.

Även länsstyrelsens beslut

–i ärende som avses i 5 kap. 4 §,

–om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket,

–om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket, och

–om överflyttning eller upphörande av gravrätt enligt 7 kap. 34 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om överklagandet i länsrätten eller kammarrätten innebär pröv- ning av ett beslut som skattemyn- digheten har meddelat, får Riks- skatteverket från skattemyndighe- ten ta över uppgiften att föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. Riksskatteverket för i sådant mål det allmännas talan i Regeringsrätten.

4	Senaste lydelse 1999:306.
5	Senaste lydelse 1999:306.	150

2.63Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1991:483) om fingerade person- uppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §1

När ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har upp- hört att gälla skall Rikspolisstyrel- sen underrätta skattemyndigheten om detta. Skattemyndigheten skall skyndsamt se till att de fingerade uppgifterna inte längre används inom folkbokföringen. Myndighe- ten skall göra de ändringar i folkbokföringsdatabasen enligt la- gen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvalt- ningens folkbokföringsverksamhet som krävs.

Sedan Rikspolisstyrelsen har underrättat skattemyndigheten om den enskildes anmälan enligt 8 § första stycket får denne använda de fingerade uppgifterna fram till dess skattemyndigheten har regist- rerat ändringarna i folkbokförings- databasen men inte för tid därefter.

När ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har upp- hört att gälla skall Rikspolissty- relsen underrätta Skatteverket om detta. Verket skall skyndsamt se till att de fingerade uppgifterna inte längre används inom folk- bokföringen. Verket skall göra de ändringar i folkbokföringsdata- basen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverk- samhet som krävs.

Sedan Rikspolisstyrelsen har underrättat Skatteverket om den enskildes anmälan enligt 8 § första stycket får denne använda de fingerade uppgifterna fram till dess verket har registrerat ändring- arna i folkbokföringsdatabasen men inte för tid därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. De nya föreskrifterna i 9 § andra stycket gäller även om Rikspolisstyrelsen underrättat skattemyn- dighet.

1 Senaste lydelse 2001:187.

Prop. 2002/03:99

152

2.64	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om	Prop. 2002/03:99
	särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild in- komstskatt för utomlands bosatta1

dels att 21 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 21 § skall utgå,

dels att i 10, 14 och 20 §§ ordet "skattemyndigheten" skall bytas ut mot "beskattningsmyndigheten",

dels att 8 § och rubriken närmast före 8 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Beskattningsmyndighet m.m.	Beskattningsmyndighet

Beslut om särskild inkomstskatt meddelas av beskattningsmyndig- heten. Beskattningsmyndighet är

Skattemyndigheten i Stockholm, utom i fall som sägs i andra stycket.

Beskattningsmyndighet för skattskyldig som vistas tillfälligt här i riket och uppbär inkomst av arbete som utförs här är skat- temyndigheten i den region där den som betalar ut ersättningen är registrerad som arbetsgivare. Är utbetalaren inte registrerad men bosatt här är skattemyndigheten i den region där han är bosatt be- skattningsmyndighet.

8 §2

Beslut om särskild inkomstskatt meddelas av beskattningsmyndig- heten. Beskattningsmyndighet är

Skatteverket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.Äldre föreskrifter i 10 § första stycket gäller fortfarande för beslut som har meddelats av skattemyndighet.

3.De nya föreskrifterna i 14 § andra stycket gäller även om skatte- myndighet meddelat beslut enligt första stycket i dess äldre lydelse.

1 Senaste lydelse av
10	§ 1997:496
14	§ 1997:496
20	§ 1997:496
21	§ 1997:497.
2 Senaste lydelse 1998:252.		153

2.72	Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684)		Prop. 2002/03:99
Härigenom föreskrivs att 20 § postlagen (1993:1684) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

20 §1

Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller till- gång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna

1.uppgift om enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,

2.uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polis- myndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

3.uppgift om enskilds adress till en kronofogdemyndighet som behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

4. uppgift om enskilds adress till	4. uppgift om enskilds adress till
en skattemyndighet som behöver	Skatteverket	om verket behöver
uppgiften i verksamhet som avser	uppgiften i verksamhet som avser
kontroll av skatt eller avgift eller i	kontroll av skatt eller avgift eller i
utredning om rätt folkbokförings-	utredning om rätt folkbokförings-
ort enligt folkbokföringslagen	ort enligt	folkbokföringslagen
(1991:481), om myndigheten fin-	(1991:481), om verket finner att
ner att uppgiften är av väsentlig	uppgiften är av väsentlig betydelse
betydelse för handläggningen av	för handläggningen av ett ärende,
ett ärende,

5. uppgift om enskilds adress till en allmän försäkringskassa som behöver uppgiften för kontroll av rätten till ersättning, om försäk- ringskassan finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handlägg- ningen av ett ärende.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Om en skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 20 § 4 har begärt uppgifter från den som bedriver postverksamhet, skall efter ikraftträdandet i stället uppgifterna lämnas till Skatteverket.

1 Senaste lydelse 1997:287.

161

2.75Förslag till lag om ändring i alkohollagen (1994:1738)

Härigenom föreskrivs i fråga om alkohollagen (1994:1738)1

dels att i 8 kap. 2 § ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,

dels att 8 kap. 1 a § och 12 kap. 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

1 a §2

För tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna för marknadsföring i 4 kap. 8–11 och 13 §§ finns särskilda regler i marknadsföringslagen (1995:450). Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i 4 kap. 8– 11 §§ gentemot den som har serveringstillstånd får, i fråga om marknadsföring på serveringsställen, utövas också av kommunen. För kommunens tillsyn gäller inte 4 kap. 12 §.

Riksskatteverket utövar tillsyn	Skatteverket utövar tillsyn över
över efterlevnaden av bestämmel-	efterlevnaden av bestämmelserna i
serna i 4 kap. 5 §. Skattemyndig-	4 kap. 5 §.

heten i Stockholm, Skattemyndig- heten i Malmö, Skattemyndigheten i Göteborg eller Skattemyndig- heten i Gävle får utöva tillsyn i verkets ställe.

12 kap.

5 §3

Riksskatteverket och skattemyn- dighet som anges i 8 kap. 1 a § andra stycket får för sin tillsyn enligt denna lag ha direktåtkomst till uppgifter om serveringstill- stånd i registret.

Skatteverket får för sin tillsyn enligt denna lag ha direktåtkomst till uppgifter om serveringstill- stånd i registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Om en skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 8 kap. 2 § första stycket har begärt uppgifter från kommunen, skall efter ikraftträdandet i stället uppgifterna lämnas till Skatteverket.

1Senaste lydelse av 8 kap. 2 § 2001:414.

2Senaste lydelse 2000:483.

3Senaste lydelse 2001:414.

Prop. 2002/03:99

164

2.78Förslag till lag om ändring i lagen (1995:575) mot skatteflykt

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1995:575) mot skatteflykt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		4 §
Fråga om tillämpning av denna		Fråga om tillämpning av denna
lag prövas av länsrätten efter		lag prövas av länsrätten efter
framställning	av skattemyndighet	framställning av Skatteverket. Om
eller Riksskatteverket. Om hand-		handläggning av framställning om
läggning av	framställning om	tillämpning av lagen och om
tillämpning av lagen och om		överklagande av beslut i anledning
överklagande av beslut i anledning		av sådan framställning gäller i
av sådan framställning gäller i		tillämpliga delar bestämmelserna i
tillämpliga delar bestämmelserna i		6 kap. taxeringslagen (1990:324).

6 kap. taxeringslagen (1990:324).

Framställning enligt första stycket får göras före utgången av de frister som enligt 4 kap. 19–22 §§ taxeringslagen gäller för beslut om efter- taxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter i 4 § första stycket gäller fortfarande för framställning av skattemyndighet som har getts in före ikraftträdandet.

Prop. 2002/03:99

167

2.79Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1518) om mervärdes- skattekonton för kommuner och landsting1

dels att i 9–12, 14, 18, 19 och 21–23 §§ ordet ”Riksskatteverket” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet ”Skatteverket” i motsva- rande form,

dels att 15, 16 och 20 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 §2

Om uppgifter i en ansökan om ersättning behöver kontrolleras ge- nom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handling- ar, får Riksskatteverket komma överens med kommunen om att en sådan avstämning skall göras vid besök hos kommunen.

Riksskatteverket får uppdra åt en skattemyndighet att genomföra sådana besök.

Om uppgifter i en ansökan om ersättning behöver kontrolleras ge- nom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handling- ar, får Skatteverket komma över- ens med kommunen om att en sådan avstämning skall göras vid besök hos kommunen.

			16 §3
Riksskatteverket	får besluta	om	Skatteverket får besluta om
revision hos kommunen för att			revision hos kommunen för att
kontrollera att	uppgift	som	kontrollera att uppgift som kom-
kommunen lämnat till ledning för			munen lämnat till ledning för er-
ersättningsbeslut är riktig.			sättningsbeslut är riktig.
Riksskatteverket	får uppdra åt

en skattemyndighet att genomföra en sådan revision.

Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas. Med handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt upp-

fattas endast med tekniskt hjälpmedel.
En	begäran	om	omprövning	20 §4	En begäran om omprövning

skall	ha kommit	in	till Riksskat-	skall ha kommit in till Skatteverket

1 Senaste lydelse av				18	§ 2002:671
9 § 2002:671
10 § 2002:671				19	§ 2002:671
11 § 2002:671				21	§ 2002:671
12 § 2002:671				22	§ 2002:671
14 § 2002:671				23	§ 2002:671.

2Senaste lydelse 2002:671.

3Senaste lydelse 2002:671.

4Senaste lydelse 2002:671.

Prop. 2002/03:99

168

2.89	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om	Prop. 2002/03:99
	inkomstgrundad ålderspension

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension1

dels att i 2 kap. 20 § samt 13 kap. 9 och 14 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,

dels att i 13 kap. 12, 16 och 17 §§ samt 15 kap. 11, 13 och 15 §§ orden "en skattemyndighet" skall bytas ut mot "Skatteverket",

dels att 13 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap.

Beslut i ärende om pensions- grundande inkomst skall fattas av den skattemyndighet som är be- hörig att fatta beslut enligt 2 kap. 1, 3 och 5 §§ skattebetalningsla- gen (1997:483).

1 §

Beslut i ärende om pensions- grundande inkomst skall fattas av

Skatteverket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2.De nya föreskrifterna i 2 kap. 20 § andra meningen gäller även för- månsvärde som har bestämts av skattemyndighet.

3.Äldre föreskrifter i 13 kap. 12 § första stycket gäller fortfarande om begäran om omprövning har kommit in till skattemyndighet före ikraft- trädandet.

4.De nya föreskrifterna i 13 kap. 17 § andra stycket gäller även skatte- myndighets avvisningsbeslut.

5.Om någon före ikraftträdandet har förelagts enligt äldre föreskrifter i 15 kap. 11 § att lämna upplysningar, skall efter ikraftträdandet i stället upplysningarna lämnas till Skatteverket.

6.Om en skattemyndighet enligt äldre föreskrifter i 15 kap. 13 § första eller andra stycket har begärt uppgifter från myndighet, arbetsgivare eller försäkringsinrättning, skall efter ikraftträdandet i stället uppgifterna läm- nas till Skatteverket.

1 Senaste lydelse av
15 kap. 13	§ 2001:1155	179
15 kap. 15	§ 2001:1155.	179

2.90Förslag till lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid skattemyn- digheters medverkan i brottsutredningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar

dels att i 2, 3, 11–13 och 17 §§ ordet "skattemyndighet" i olika böj- ningsformer skall bytas ut mot "Skatteverket" i motsvarande form,

dels att rubriken till lagen samt 1 och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Lag om behandling av person-	Lag om behandling av person-
uppgifter vid skattemyndigheters	uppgifter vid Skatteverkets med-
medverkan i brottsutredningar	verkan i brottsutredningar
	1 §
Denna lag gäller utöver person-	Denna lag gäller utöver person-
uppgiftslagen (1998:204) vid be-	uppgiftslagen (1998:204) vid be-
handling av personuppgifter i en	handling av personuppgifter i Skat-
skattemyndighets verksamhet för	teverkets verksamhet för att
att
1. bedriva spaning och utredning	1. bedriva spaning och utredning
i fråga om brott som avses i 1 §	i fråga om brott som avses i 1 §
lagen (1997:1024) om skattemyn-	lagen (1997:1024) om Skattever-
digheters medverkan i brottsutred-	kets medverkan i brottsutredningar,
ningar,

2. förebygga brott som avses i 1.

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukture- rad samling av personuppgifter, vilka är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Med skattemyndighet avses även Riksskatteverket.

10 §

Ett underrättelseregister får om en enskild person endast innehålla

1.upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och om uppgiftslämnarens trovärdighet,

2.identifieringsuppgifter,

3.uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,

4.de omständigheter och händelser som ger anledning att anta att den registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verksam- het,

5.uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,

6.ärendenummer, och

7. hänvisning	till en särskild un-	7. hänvisning till en särskild
dersökning där	uppgifter om den	undersökning där uppgifter om den
registrerade behandlas och till re-		registrerade behandlas och till re-
gister som förs av polis-, skatte-		gister som förs av polismyndighet,
eller tullmyndighet i vilket uppgif-		Skatteverket eller Tullverket i vilket

Prop. 2002/03:99

180

2.99 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:85) om Prop. 2002/03:99 behandling av personuppgifter i Tullverkets

brottsbekämpande verksamhet

Härigenom föreskrivs att 13 och 17 §§ lagen (2001:85) om behandling av personuppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §

Underrättelseregistret får om förutsättningarna för registrering enligt 11 och 12 §§ är uppfyllda innehålla följande uppgifter om en enskild person:

1.upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och om uppgiftslämnarens trovärdighet,

2.identifieringsuppgifter, arbetsplats och yrke,

3.uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,

4.de omständigheter och händelser som ger anledning att anta att den registrerade utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verk- samhet,

5.uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,

6.ärendenummer,

7. hänvisning till	en särskild	7. hänvisning till	en särskild
undersökning där uppgifter om		undersökning där	uppgifter om
den registrerade behandlas och till		den registrerade behandlas och till
register som förs av polis- eller		register som förs av polismyndig-
skattemyndighet eller	Tullverket i	het, Skatteverket eller Tullverket i
vilket uppgifter om den registre-		vilket uppgifter om den regist-
rade förekommer, och		rerade förekommer, och

8. varning om att personen tidigare varit beväpnad, våldsam eller flyktbenägen.

17 §

Ett spaningsregister får om förutsättningarna för registrering enligt 15 och 16 §§ är uppfyllda innehålla följande uppgifter om en enskild person:

1.upplysningar om varifrån den registrerade uppgiften kommer och om uppgiftslämnarens trovärdighet,

2.identifieringsuppgifter, arbetsplats och yrke,

3.uppgifter om särskilda bestående fysiska kännetecken,

4.de omständigheter och händelser som ger upphov till misstanke om brott som Tullverket har befogenhet att ingripa mot,

5.uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel,

6.ärendenummer,

7. hänvisning till en särskild undersökning där uppgifter om den registrerade behandlas och till register som förs av polis- eller skattemyndighet eller Tullverket i vilket uppgifter om den regist- rerade förekommer, och

7. hänvisning till en särskild undersökning där uppgifter om

den registrerade behandlas och till
register som förs av polismyndig-
het, Skatteverket eller Tullverket i
vilket uppgifter om den registre-
rade förekommer, och	190
	190

2.101	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om		Prop. 2002/03:99
	behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (2001:185) om behandling
av uppgifter i Tullverkets verksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	2 kap.
		7 §1
Riksskatteverket och skattemyn-		Skatteverket får ha direktåt-
digheterna får ha direktåtkomst till		komst till uppgifter som avses	i
uppgifter som avses i 3 § 1, 2, 5–7,		3 § 1, 2, 5–7, 10 och 11 i fråga om
10 och 11 i fråga om personer som		personer som är eller kan antas
är eller kan antas vara skatt-		vara skattskyldiga eller förekom-
skyldiga eller förekommer i ett		mer i ett ärende enligt lagen
ärende enligt lagen (1998:506) om		(1998:506) om punktskattekontroll
punktskattekontroll av transporter		av transporter m.m. av alkohol-
m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror		varor, tobaksvaror och mineral-
och mineraloljeprodukter.		oljeprodukter.

Kronofogdemyndigheterna får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 1, 2, 5–7, 10 och 11 i fråga om den som är registrerad som gäldenär hos kronofogdemyndigheten eller make till gäldenären eller någon annan som likställs med make.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter direktåtkomst enligt första stycket får omfatta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

1 Senaste lydelse 2001:1184.

193


2.108	Förslag till lag om ändring i lagen (2003:000) om		Prop. 2002/03:99
	elektronisk kommunikation
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 22 § lagen (2003:000) om elektronisk
kommunikation skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

6 kap.

22 §1

Den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 20 § första stycket skall på begäran lämna

1.uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivnings- lagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,

2.uppgift som avses i 20 § första stycket 1 och som gäller misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myn- dighet som skall ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan på- följd än böter,

3.uppgift som avses i 20 § första stycket 3 och som gäller misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myn- dighet som skall ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

4.uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till en kronofogdemyndig- het som behöver uppgiften i exekutiv verksamhet, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,


5. uppgift som avses i			20	§	5. uppgift som avses i	20 §
första stycket 1 till en skattemyn-					första stycket 1 till Skatteverket,
dighet som behöver uppgiften i					om verket finner att uppgiften är
verksamhet som avser kontroll av					av väsentlig betydelse för hand-
skatt eller avgift eller i utredning					läggningen av ett ärende som av-
om	rätt folkbokföringsort		enligt		ser kontroll av skatt eller avgift
folkbokföringslagen		(1991:481),			eller rätt folkbokföringsort	enligt
om myndigheten finner att uppgif-					folkbokföringslagen (1991:481),
ten	är av väsentlig	betydelse		för

handläggningen av ett ärende,

6. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till polismyndighet, om
myndigheten finner att uppgiften behövs i samband med underrättelse,
efterforskning eller identifiering vid olyckor eller dödsfall eller för att
myndigheten skall kunna fullgöra en uppgift som avses i 12 § polislagen
(1984:387),
7. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till polismyndighet eller
åklagarmyndighet, om myndigheten finner att uppgiften behövs i ett
särskilt fall för att myndigheten skall kunna fullgöra underrättelseskyl-
1 Lydelse enligt prop. 2002/03:110.	200

2.109 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:000) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2005 års taxering, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 5 §§ lagen (2003:000) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2005 års taxering, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1

Ett totalt preliminärt belopp av- seende den sammanlagda inkomst- skatten skall fastställas av rege- ringen. Fördelning skall ske till kommunerna respektive landsting- en med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2003. Utbetalning skall under 2004 göras av skattemyndigheten med en tolf- tedel per månad på sätt som när- mare föreskrivs i 4 § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Ett totalt preliminärt belopp av- seende den sammanlagda inkomst- skatten skall fastställas av rege- ringen. Fördelning skall ske till kommunerna respektive lands- tingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2003. Utbetalning skall under 2004 göras av Skatteverket med en tolftedel per månad på sätt som närmare föreskrivs i 4 § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

	5 §2
Skattemyndighetens beslut enligt	Skatteverkets beslut enligt 3 och
3 och 4 §§ får överklagas hos	4 §§ får överklagas hos regering-
regeringen.	en.

1Lydelse enligt prop. 2002/03:100.

2Lydelse enligt prop. 2002/03:100.

Prop. 2002/03:99

202

Ärendet och dess beredning

Prop. 2002/03:99

Riksskatteverket har i en skrivelse som kom in till Finansdepartementet den 7 november 2001 hemställt om bildande av en ny skattemyndighet genom sammanslagning av Riksskatteverket och de nuvarande tio skatte- myndigheterna. Som underlag för sin hemställan har verket gett in en inom verket upprättad rapport (RSV Rapport 2001:11, En ny skattemyn- dighet).

Riksskatteverkets rapport har bearbetats inom Finansdepartementet och resultatet har redovisats i en departementspromemoria (Ds 2002:15, Det nya Riksskatteverket). Promemorians lagförslag i nu aktuella delar finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttran- dena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2002:2108). Rege- ringen tar i detta ärende upp de frågor som har behandlats i promemo- rian.

I detta sammanhang behandlas också en annan skrivelse från Riks- skatteverket som kom in till Finansdepartementet den 16 januari 2001, med hemställan om lagändringar beträffande behörig domstol i mål om utdömande av vite. Skrivelsen har remitterats till Justitiekanslern, Dom- stolsverket, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Västerbottens län, Länsrätten i Värmlands län och Sveriges Advokatsamfund. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2001/188).

I ärendet behandlas dessutom en framställning från Föreningen Svenskt Näringsliv som kom in till Finansdepartementet den 4 mars 2002 om en lagändring beträffande forum vid domstolsprövning av vissa skattemål. Föreningens framställning har remitterats till Domstolsverket, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Riksskatteverket, Sveriges Advo- katsamfund, Näringslivets Nämnd för Regelgranskning NNR, Före- ningen Auktoriserade Revisorer FAR och Företagarnas Riksorganisation FR. Dessutom har Sveriges Redovisningskonsulters Förbund yttrat sig över förslaget. Även dessa remissvar finns tillgängliga i Finansde- partementet (dnr Fi2002/1028).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 mars 2003 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringens lagförslag har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat. Regeringen behandlar Lagrådets synpunkter i respektive författningskommentar. I förhållande till lagrådsremissen har också vissa redaktionella och språkliga ändringar gjorts i lagtexten.

Regeringens förslag till en ny organisation av skatteförvaltningen leder till väsentligt fler lagändringar (avsnitt 2.36–2.109) än de som remitterats till Lagrådet. Dessa lagändringar är emellertid direkta följdändringar till den föreslagna omorganisationen och av sådan lagtekniskt enkel beskaf- fenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.

203

Bakgrund

Prop. 2002/03:99

4.1Skatteförvaltningen

4.1.1 Regional och lokal nivå

Den svenska skatteförvaltningens regionala och lokala organisation har gamla anor. Genom 1634 års regeringsform fick landshövdingen och hans medhjälpare uppgifter inom beskattningen. Skatteorganisationen baserades på länsindelningen, med en underindelning på fögderier. På den lokala nivån hanterades beskattningen efter 1860 i länsstyrelsernas regi av bevillningsberedningar. Dessa ersattes 1907 av taxeringsnämnder, med länsstyrelserna som tillsynsmyndigheter.

I samband med 1947 års uppbördsreform bildades lokala skattemyn-
digheter. De inordnades i den tidigare fögderiorganisationen, med läns-
styrelserna som chefsmyndigheter.
Länsstyrelserna och den däri ingående beskattningsverksamheten kom
att byggas ut i takt med att beskattningen blev mera framträdande med
ökade krav på en effektiv skattekontroll. I sin tur medförde detta att
frågan om att bryta ut beskattningsverksamheten ur länsstyrelserna
väcktes.
Landskontorsutredningen föreslog redan 1967 att från länsstyrelserna
fristående regionala skatteverk med underställda lokala skattemyndig-
heter skulle bildas. Även Länsförvaltningsutredningen lade ungefär sam-
tidigt fram ett liknande förslag. Förslagen genomfördes dock inte.
Vid en partiell omorganisation av länsstyrelserna, som trädde i kraft
den 1 juli 1971, förtydligades beskattnings- och uppbördsfunktionerna
inom länsstyrelseorganisationen genom att särskilda skatteavdelningar
inrättades. Avdelningschefen benämndes i skatteförfattningarna och i
arbetsordningen skattechef och hade det yttersta myndighetsansvaret för
inkomstbeskattningen. På sätt och vis blev skattechefen härigenom en
myndighet i myndigheten. Mervärdesskatten och några andra indirekta
skatter omfattades emellertid fortfarande av länsstyrelsernas myndighets-
ansvar.
Nästa förslag till utbrytning av skatteavdelningarna från länsstyrelserna
lades fram av Länsberedningen 1974. Beredningen pekade bl.a. på att
funktionella samband mellan skatteförvaltningen och länsstyrelserna i
stort sett saknades. Inte heller detta förslag vann statsmakternas gehör.
Frågan om att bryta ut skatteavdelningarna ur länsstyrelserna togs ånyo
upp av Skatteförvaltningsutredningen i betänkandet SOU 1985:20, Sam-
manhållen skatteförvaltning. Länsstyrelsens roll i beskattningsorganisa-
tionen hade blivit alltmera otidsenlig och verksamhetssamband mellan å
ena sidan länsstyrelsernas skatteavdelningar och planerings- och förvalt-
ningsavdelningarna å den andra sidan saknades i stort sett. Utredningen
konstaterade att skatteorganisationen var alltför splittrad. Budgetfrågorna
hanterades av två olika departement och Riksskatteverket (se avsnitt
4.1.2 nedan) hade inte tillräckliga befogenheter för att svara upp mot sitt
ansvar som central förvaltningsmyndighet inom skatteområdet. Mot bl.a.
denna bakgrund beslöt riksdagen att skatteavdelningarna skulle brytas ut	204
	204

från länsstyrelserna. Den 1 januari 1987 bildades en länsskattemyndighet Prop. 2002/03:99 i varje län. Den blev chefsmyndighet för de lokala skattemyndigheterna

inom länet. Dessutom förtydligades Riksskatteverkets roll att leda och styra förvaltningen genom reformen.

Genom den s.k. SOL-90-reformen (Skatteorganisationen i länen på nittiotalet) 1991 förändrades skattemyndigheternas inre organisation. Länsskattemyndigheterna och de lokala skattemyndigheterna samman- fördes till en skattemyndighet i varje län. Decentralisering och inte- grering av arbetsuppgifter var två grundprinciper för reformen. En tredje princip var att en skattskyldig normalt bara skulle ha en kontaktyta mot skattemyndigheten.

4.1.2Riksnivån

Före mitten av 1900-talat var Mellankommunala prövningsnämnden den enda myndighet som hade riksomfattande uppgifter inom beskattnings- området. Skattekontrollutredningen föreslog visserligen redan 1933 att ett centralt organ benämnt Taxeringsinspektionen skulle inrättas för att utjämna olikformigheterna i taxeringskontrollen. Förslaget avvisades dock av riksdagen med motiveringen att reformen skulle bli alltför vidlyftig och dyrbar.

Det dröjde ända till 1951 innan en myndighet på riksnivå inrättades. Den nya myndigheten fick namnet Riksskattenämnden. Myndighetens uppgift var bl.a. att meddela förhandsbesked inom området för inkomst- och förmögenhetsbeskattning samt att utfärda anvisningar.

Riksskattenämnden ersattes den 1 januari 1971 av det då bildade Riks- skatteverket. Verket ersatte även Centrala folkbokförings- och uppbörds- nämnden samt Kontrollstyrelsen. Verket övertog dessutom de uppgifter som ankom på Kupongskattekontoret, Sjömansskattekontoret och all- männa ombudet hos Mellankommunala prövningsnämnden. Från början hade verket ett antal operativa uppgifter, bl.a. hanteringen av punkt- skatterna och sjömansskatten samt en betydande revisionsverksamhet. Vid en omorganisation under senare hälften av 1980-talet fördes de operativa uppgifterna ut i den regionala organisationen, samtidigt som Riksskatteverkets lednings- och samordningsfunktion stärktes. Den 1 juli 2000 blev Riksskatteverket åter beslutande myndighet på bl.a. punktskatteområdet.

4.1.3	Regionaliseringen av skatteförvaltningen
För åtskilliga myndigheter och förvaltningar har länsindelningen tradi-
tionellt utgjort en bas för indelning i organisatoriska enheter. Tid efter
annan har dock det ändamålsenliga med länsindelningen satts i fråga. I
vissa förvaltningar har också den indelningsprincipen övergetts. I sådana
fall har ofta indelning skett i regioner.
I en rapport från ett organisationsprojekt inom Riksskatteverket (RSV
Rapport 1995:11, Koncentration och samverkan), pekades på ett antal
fördelar med att skatteförvaltningen organiserades som en myndighet och
föreslogs att frågan om en övergång till en gemensam myndighet inom
skatteförvaltningen skulle utredas.		205

År 1996 uppdrog emellertid chefen för Riksskatteverket åt en ny arbetsgrupp att utreda en regionindelning av skatteförvaltningen. Gruppen redovisade resultatet av sitt arbete året därpå (RSV Rapport 1997:7, Regionindelning av skatteförvaltningen). I rapporten belystes bl.a. bristerna i den rådande organisationen, fördelarna med en regionali- serad organisation och effekterna av en regionindelning.

Som brister i den befintliga organisationen – som helt eller delvis an- sågs kunna avhjälpas genom regionaliseringen – nämndes särskilt det stora antal administrativa gränser som länsindelningen medförde. Grän- serna hindrade myndigheterna att agera på ett effektivt sätt. Inte minst gällde detta när skatteutredningar med anknytning till enskilda eller företag i andra län skulle genomföras. Vidare påpekades att de många myndighetsgränserna tenderade att höja de fasta kostnaderna för ledning, styrning, uppföljning och administration. Det stora antalet små myndig- heter med delvis bristfällig bärkraft ledde till att en optimal arbets- fördelning inte kunde göras mellan den centrala och regionala nivån. Förutsättningarna för kompetensförsörjningen hos skattemyndigheterna var på många håll otillräckliga och skilde sig markant åt mellan myndig- heterna.

Mot bakgrund av projektets rapport hemställde Riksskatteverket hos regeringen att den regionala organisationen i skatteförvaltningen fr.o.m. den 1 januari 1999 skulle ändras till att bestå av tio skattemyndigheter. Efter vissa ändringar beträffande regionindelning och placeringen av huvudorterna beslöt riksdagen efter förslag från regeringen (prop. 1997/98:1, utgiftsområde 3) att den regionala skatteförvaltningen skulle organiseras med utgångspunkt i förslagen i Riksskatteverkets rapport.

I rapporten behandlades även alternativet med skatteförvaltningen som en enda myndighet för hela landet. I rapporten konstaterades bl.a. följan- de: "Vinsterna med en regionalisering är av samma karaktär som dem med en enmyndighetslösning. Dessa alternativ ligger utmed samma utvecklingslinje och konkurrerar således inte. Projektets förslag att inleda med en regionalisering av skatteförvaltningen innebär inte att enmyndig- hetsalternativet på något sätt förkastats." Detta alternativ föranledde emellertid då inte någon framställning från Riksskatteverket.

Sedan reformen med den regionaliserade skatteförvaltningen trädde i kraft den 1 januari 1999 har arbete pågått med att anpassa verksamheten till de nya organisatoriska förutsättningarna. På grund av att relativt kort tid förflutit efter regionaliseringen har någon utvärdering av reformen inte skett.

Riksskatteverkets bedömning är dock att en del av de fördelar som man önskade uppnå genom reformen i stort sett har uppnåtts eller kommer att uppnås. Detta gäller bl.a. besparingar inom det administra- tiva området (personal och ekonomi), förbättrad materiell kompetens med bättre styrningsmöjligheter och mer jämnstora myndigheter med större bärkraft. Ledning och styrning på den övergripande nivån har förenklats genom att det s.k. kontrollspannet inom skatteförvaltningen nu utgörs av tio myndighetschefer, i stället för tjugofyra.

Den största fördelen med regionaliseringen består dock i att antalet myndighetsgränser har blivit färre. Den operativa verksamheten i form av t.ex. skatterevision, deklarationsgranskning och beslutsfattande har

Prop. 2002/03:99

206

därigenom underlättats. Vidare har problemen med hanteringen av for- Prop. 2002/03:99 maliafrågor reducerats.

4.1.4Samverkan mellan myndigheter

En del åtgärder har successivt vidtagits inom skatteförvaltningen för att utjämna skillnaderna i arbetsbelastning, resurstillgång och kompetens mellan skattemyndigheterna. Bl.a. har en samverkan inletts mellan Skat- temyndigheten i Stockholm å den ena sidan och skattemyndigheterna inom regionerna Gävle, Östersund och Luleå å den andra. Denna samverkan innebär att Stockholmsmyndigheten hel- eller deltidsanställer personal från de andra myndigheterna för att utföra arbetsuppgifter som bl.a. innefattar myndighetsutövning. Därutöver förekommer inom ramen för denna samverkan att vissa av Stockholmsmyndighetens arbetsupp- gifter utförs hos de andra skattemyndigheterna utan att deras personal be- höver anställas av Stockholmsmyndigheten.

Den aktuella personalen har kvar sina tjänsteställen och arbetslokaler på skattekontor utanför Stockholmsregionen. Vid 2000 års taxering gran- skades 140 000 förenklade deklarationer avseende skattskyldiga i Stock- holm i Umeå. Vid 2001 års taxering granskades 350 000 Stockholms- deklarationer på flera orter i Norrland. Stockholmsmyndigheten "köper" också tjänster inom andra områden.

Budgeten för samverkan mellan skattemyndigheterna i Stockholm och övriga skatteregioner uppgår för år 2003 till drygt 80 miljoner kronor, motsvarande 200 årsarbetskrafter. Exempel på områden där andra skatte- myndigheter utför arbete för Stockholmsmyndighetens räkning är in- komstbeskattning, fastighetstaxering, revisionsverksamhet och service i form av upplysning i skatte- och folkbokföringsfrågor vid s.k. callcenter. Inriktningen är att omfördelningen av arbetsuppgifter inom och mellan regioner skall utökas år 2004 och framåt.

Erfarenheterna hittills är att den beskrivna samverkansformen ur rent verksamhetsmässiga aspekter fungerat bra. En bidragande orsak till detta är att det är avsevärt lättare att rekrytera och behålla kompetent personal när det gäller skattemyndigheterna i landets norra del. Myndighetsgrän- serna orsakar emellertid ett mycket betungande administrativt merarbete. Det gäller, förutom upprättande av anställningsavtal, bl.a. behörigheterna inom IT-systemen, diarieföring, ekonomiadministrativa åtgärder för fak- turaunderlag, omräkning av inkomstskatt samt uppföljning av inkomst- skatt, periodkontroll och revisionsbeslut.

Även andra försök till samverkan mellan myndigheterna förekommer och har förekommit. Ett exempel är den samverkan över regiongränserna som sker när det gäller telefonservice. Ett annat exempel på praktiska re- sultat av samverkan är att en kronofogdemyndighet anlitar skattemyndig- heten i samma region för vissa ekonomiadministrativa arbetsuppgifter.

Andra områden inom vilka samverkan diskuterats är arbetet med bud- getprognoser, löneadministration, personalkonsultativt arbete, verksam- hetsplanering, skatte- och IT-utbildning, gemensamt utnyttjande av rätts- enheterna för materiellt stöd i allmänhet samt för vissa speciella arbets- uppgifter, fastighetstaxering, samarbete beträffande riktad service m.m.

207

Diskussionerna om samverkan har emellertid totalt sett gett ganska Prop. 2002/03:99 blygsamma praktiska resultat. De försök till samverkan som gjorts visar

att myndighetsgränserna utgör hinder för samverkan. Detta konstaterades redan i Riksskatteverkets Rapport 1995:11, Koncentration och samver- kan som ingick i skatteförvaltningens anslagsframställning för åren 1997–1999 och Riksskatteverkets Rapport 1997:7, Regionindelning av skatteförvaltningen. Förutsättningarna har självklart blivit bättre genom att antalet myndighetsgränser minskats genom regionaliseringen. Fort- farande är det dock så att förekomsten av administrativa gränser är till stort men för en effektiv resursanvändning. De samverkansmöjligheter som rent teoretiskt står till buds tillvaratas inte i det praktiska arbetet.

4.2Kronofogdemyndigheterna

Riksskatteverket är i dag chefsmyndighet och central förvaltningsmyn- dighet för såväl skatte- som kronofogdemyndigheterna. Kronofogdemyn- digheterna är helt fristående i förhållande till skattemyndigheterna.

Efter förstatligandet av exekutionsväsendet den 1 januari 1965 var landet till en början indelat i 81 kronofogdedistrikt. En indelning med 24 kronofogdemyndigheter, en för varje län, infördes fr.o.m. den 1 juli 1988. En ytterligare sammanslagning, till tio regionala myndigheter, genomfördes den 1 januari 1997.

Den 1 juli 1973 fick Riksskatteverket rollen som centralmyndighet. I det utredningsarbete som föregick detta stod valet mellan Riksskatte- verket och Domstolsverket, som vid den tiden var under uppbyggnad. Vid behandlingen av förslaget fann riksdagen att önskad samverkan mellan taxerings- och indrivningsmyndigheterna i viss mån kunde tala för ett samordnat centralorgan, även om betydelsen av detta inte borde överdrivas. Sett ur skatteuppbördssynpunkt var en samordning önskvärd också då det gällde prioritering och planering. För en samordning talade vidare bl.a. önskvärdheten av samverkan i fråga om ADB samt viss utbildning. Det förhållandet att kronofogdemyndigheternas arbete hade en speciell och för allmänna och enskilda fordringar gemensam reglering borde dock beaktas. Utskottet uttalade vidare att om exekutionsväsendet i framtiden tillfördes uppgifter i fråga om betalningsförelägganden, konkurser m.m. kunde en sådan möjlig utveckling, ytterligare tänkbara reformer och Länsberedningens arbete leda till ställningstaganden som inte fick bindas av den valda organisationsformen. Detta talade enligt utskottet för att centralmyndighetsuppgifterna även inom Riksskatteverket borde anförtros en särskild avdelning eller dylikt.

Kronofogdemyndigheternas huvuduppgift är verkställighet enligt utsökningsbalken av dels privaträttsliga anspråk (enskilda mål), dels offentligrättsliga anspråk (allmänna mål). Bland de senare överväger skattefordringarna beloppsmässigt, medan vissa andra slag av fordringar (t.ex. felparkeringsavgifter och TV-avgifter) svarar för en mycket stor del av antalet mål. Vid indrivningen i allmänna mål företräder kronofogde- myndigheten också i vissa avseenden det allmänna som borgenär. Borge- närsuppgiften består i första hand i att göra en utredning av gäldenärens ekonomiska förhållanden utöver den utredning som krävs för att fullgöra

den verkställande uppgiften, samt att pröva frågor om uppskov eller

208

avbetalningsplan, ansöka om försättande i konkurs och på olika sätt be- Prop. 2002/03:99 vaka det allmännas fordringar i konkursen. Kronofogdemyndigheterna

har också, jämte skattemyndigheterna, bemyndigats att föra processer om företrädaransvar. Kronofogdemyndigheterna kan av skattemyndigheten i ett enskilt fall bemyndigas att pröva ackordsfrågor.

Kronofogdemyndigheterna handlägger också mål om betalningsföre- läggande och handräckning (s.k. summarisk process). Huvuddelen av målen rör betalningsföreläggande, dvs. att i obestridda fall utfärda ett verkställbart avgörande. Vidare utövar kronofogdemyndigheterna tillsyn över förvaltningen i konkurser och handlägger skuldsaneringsärenden där myndigheten kan besluta om skuldsanering om alla berörda borgenärer ställer sig bakom förslaget. Vid skuldsanering företräder kronofogde- myndigheterna det allmänna i fråga om fordringar i allmänna mål.

4.3Andra förvaltningar

Under de senaste decennierna har utvecklingen bland statliga förvalt- ningar gått mot en minskning av antalet myndigheter genom samman- slagningar till större enheter. Av ett drygt 30-tal organisationer och förvaltningar som år 1960 hade länet som indelningsgrund återstår nu endast ett fåtal. I regel har man valt större geografiska områden än dagens län.

Den 1 juli 1994 bildades exempelvis Försvarsmakten genom att mer än 100 myndigheter slogs samman. Det viktigaste skälet till omorganisatio- nen var att skapa samma styrning och ledning i krig och i fred. Ett hög- kvarter bildades. Detta medförde, förutom verksamhetsmässiga vinster, också rationaliseringsvinster och minskade kostnader.

Inom åklagarväsendet genomfördes 1996 en regionalisering. Den inne- bar att antalet myndigheter minskades från 100 till 7, inklusive Eko- brottsmyndigheten.

Tullverket, som fr.o.m. den 1 juli 1995 bestod av Generaltullstyrelsen som chefsmyndighet och tolv regionala tullmyndigheter, ombildades den 1 juli 1999 till en myndighet med namnet Tullverket. Den 1 januari 2001 bildades Arbetsmiljöverket genom en sammanslagning av Arbetar- skyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen. Även inom Vägverkets område har en sammanslagning skett.

I Rikspolisstyrelsens budgetunderlag för åren 2002–2004 framförs tan- ken på att göra Polisen till en myndighet. Enligt underlaget talar bl.a. verksamhetsmässiga vinster som leder till en ökad servicegrad gentemot medborgarna för en enmyndighetsstruktur. Det finns också ett regerings- uppdrag att utreda Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkrings- kassornas organisation ”Översyn av socialförsäkringsadministrationen” (Dir. 2002:166).

4.4Demografisk och ekonomisk utveckling

En ändamålsenlig och effektiv beskattningsverksamhet med en enhetlig rättstillämpning och ett likartat beslutsfattande inom hela förvaltningen

kräver bl.a. att resurserna på ett flexibelt och enkelt sätt kan anpassas till

209

arbetsvolymen. Arbetsvolymen följer av antal invånare, antal företag i Prop. 2002/03:99 olika branscher och storleksklasser, dvs. strukturella faktorer. När ut-

vecklingen av arbetsvolymen inte sker i samma takt i alla delar av landet behöver förvaltningens resurser fördelas om. Detta sker också genom en särskild modell för medelsfördelning.

Medelsfördelningsmodellen kan endast tillämpas för att omfördela finansiella resurser. Den ekonomiska utvecklingen påverkar emellertid inte bara arbetsvolymen, utan även förvaltningens möjligheter att rekry- tera och behålla arbetskraft. När utvecklingen är snabb inom en viss region – som varit fallet i t.ex. Stockholm under delar av 1980- och 1990-talet – innebär det inte bara att arbetsvolymerna förändras utan även att kompetensförsörjningen försvåras.

I bilaga 3 redovisas siffror och tabeller som belyser nämnda förhållan- den. En studie av befolkningsutvecklingen och ett antal indikatorer på den ekonomiska utvecklingen visar att utvecklingen inom landet har varit olika. Framför allt är det utvecklingen inom Stockholmsregionen som avviker från resten av landet. Stora företag och företag inom den finan- siella sektorn koncentreras i en ökande omfattning till Stockholm. Detsamma gäller den ekonomiska brottsligheten. Trots att befolkningen i regionen endast uppgår till ca 20 % av landets befolkning, svarade den för ca 50 % av den totala folkökningen i landet mellan åren 1980 och 2000. Regionerna i södra Sverige har likaså haft en positiv befolk- ningsutveckling under hela perioden 1950–2000, men inte alls i samma omfattning som i Stockholm. Under samma period minskade folkmäng- den i de län som omfattas av skattemyndigheterna i landets norra del. Även i en vikande konjunktur växte Stockholmsregionen med en tred- jedel av befolkningsökningen år 2002. Till stor del berodde detta på in- vandring till och födelseöverskott i regionen.

Utvecklingen styrs till stor del av ekonomiska krafter. Under den senare delen av 1900-talet har industrisysselsättningen minskat och sys- selsättningen i den privata tjänstesektorn ökat. Detta har varit en starkt bidragande orsak till den ökade koncentrationen till Stockholm. En mycket stor del av den ökade sysselsättningen i den privata tjänste- sektorn har skett där. Däremot har utvecklingen varit svag i regionerna i norra delen av landet.

Under avsnitt 5 i bilagan har utvecklingen i ett räkneexempel "skrivits fram" fem år. Räkneexemplet utgår bland annat från att en konstant del av resurserna kan användas för löner. Av exemplet framgår bl.a. att 36 % av bruttorekryteringarna skulle behöva ske i Stockholm och 35 % i de två andra storstadsregionerna.

210

5	Behovet av en ny organisation för	Prop. 2002/03:99
	skatteförvaltningen

5.1Problemen i dagens organisation

Utvecklingen inom skatteförvaltningen och även inom andra statliga förvaltningar, t.ex. Tullverket, har, som redan nämnts, gått i riktning mot att antalet myndigheter minskat. Regionaliseringen av skatteförvalt- ningen var ett betydelsefullt steg i denna riktning. I två projektrapporter som upprättats inom Riksskatteverket under 90-talet (se avsnitt 4.1.3) har som alternativ till en regionalisering frågan om att bilda en enda myndighet av Riksskatteverket och skattemyndigheterna tagits upp. Även om en relativt kort tid förflutit efter regionbildningen motiverar utvecklingen inom skatteförvaltningen, omvärlden och på IT-området att frågan om att låta Riksskatteverket och skattemyndigheterna bilda en enda myndighet nu tas upp på nytt.

Frågan får särskild tyngd genom att det, i linje med regeringens för- valtningspolitiska handlingsprogram med medborgarna i fokus, i en en- myndighetsmiljö bl.a. skapas bättre förutsättningar för skatteförvaltning- en att svara mot behov och krav från medborgare och företag. Hand- lingsprogrammet bygger på de riktlinjer för utvecklingen av förvaltningen som regeringen redovisade för riksdagen i propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136).

Det finns ett antal faktorer och problem som medför att verksamheten inom skatteförvaltningen totalt sett inte kan bedrivas på ett optimalt sätt. De olika skattemyndigheterna har varierande förutsättningar för sin verk- samhet. Detta förhållande kommer att förstärkas, som en följd av den demografiska och ekonomiska utvecklingen i skatteregionerna. Proble- men kan sammanfattas på följande sätt:

–Ledning och styrning kompliceras av myndighetsgränserna. I synner- het gäller detta den materiella styrningen. Myndighetsgränserna medför även en i vissa fall inte önskvärd gräns mellan skattemyndigheternas operativa verksamhet och Riksskatteverkets lednings- och styrningsupp- drag.

–Myndighetsgränserna medför att samverkan inte sker i önskvärd omfattning inom det administrativa området.

–Den demografiska och ekonomiska utvecklingen mellan skatteregio- nerna är ojämn. Mest markanta är skillnaderna mellan Stockholmsre- gionen och regionerna i landets norra del.

–Arbetsbelastningen och kompetensbehovet varierar mellan skatte- myndigheterna. Antalet deklarationer avseende företag och enskilda samt revisionsobjekt växlar mellan de olika skattemyndigheterna. Likaså finns det skillnader i komplexiteten. Praktiska erfarenheter visar exempelvis att ekonomisk brottslighet och inte acceptabel skatteplanering förekommer i större omfattning i Stockholmsregionen än i övriga landet. Genom de formella och administrativa myndighetsgränserna försämras möjligheter- na att utjämna resurser och att omfördela arbetsuppgifter inom landet.

–Möjligheterna att rekrytera och behålla personal med rätt kompetens är olika mellan myndigheterna. Närheten till en högskola eller ett uni-

211

versitet och andra möjligheter som finns på den lokala arbetsmarknaden Prop. 2002/03:99 kan vara avgörande för rekryteringsmöjligheterna. Det är svårt att få en

utjämning till stånd genom att förmå personal att permanent byta arbetsort. Lån av personal mellan skattemyndigheterna medför formella problem vid ärendehandläggningen såväl arbetsrättsligt som beträffande behörigheter inom IT-stödsystemen.

–För vissa beskattningsuppgifter, t.ex. inom kapitalbeskattningsområ- det, vissa utlandsärenden, t.ex. tillämpningen av skatteavtal, och fastig- hetstaxering av udda fastigheter är specialisering till fördel för att uppnå största möjliga likformighet i beslutsfattandet. Förekomsten av myndig- hetsgränser och därav följande formalia förhindrar i princip koncen- tration av sådana arbetsuppgifter som kräver specialist- och expert- kompetens till ett eller flera ställen i landet. Detsamma gäller process- föringen i fråga om koncerner, när bolagen har säte i skilda regioner. Även för arbetsuppgifter av mera begränsad omfattning, s.k. smala arbetsuppgifter, finns ett behov av att koncentrera uppgifterna för att skapa specialistkompetens och minska sårbarheten.

–Skatterevision utförs, enligt en undersökning som gjorts av Skatte- myndigheten i Växjö, i mindre omfattning hos företag med säte och verksamhet i skilda skatteregioner än beträffande företag med säte och verksamhet i en och samma region. Den kanske vanligaste orsaken till detta är att man drar sig för att påbörja en revision när företagets verksamhet bedrivs i en annan region. Om skattemyndigheten på sätes- orten skall begära att skattemyndigheten på verksamhetsorten utför en revision, vill man vara helt övertygad om att revisionen i alla avseenden är befogad. I undersökningen konstateras att överföring av rätten att fatta beslut om revision till en annan skattemyndighet dessutom medför en förlängd starttid för varje revision på två till fyra veckor. Det sägs att just behörighetsfrågorna i vissa fall medför en sådan byråkrati att utrednings- arbetet får lämnas därhän, dvs. effektivitetsförlusterna blir för stora.

–Riksskatteverket är behörig myndighet i fråga om samverkan med andra stater vid tillämpning av skatteavtal. Uppgiften kan normalt inte delegeras, vilket leder till att handräckningsärenden hanteras på minst två nivåer i Sverige. Följden blir ofta förlängda handläggningstider. Frånva- ron av delegeringsmöjligheter medför också att Riksskatteverket utför operativt arbete, som i sig inte kräver att det utförs av centralmyndig- heten. Detta leder till ökade kostnader och kan medföra att förseningar uppkommer, t.ex. i samband med multilaterala revisioner. Riksskattever- ket måste delta av formella skäl, även när ärendet i övrigt hanteras av en skattemyndighet.

5.2Fördelar och nackdelar med att slopa myndighetsgränserna

Myndighetsgränserna inom skatteförvaltningen fyller från verksamhets- synpunkt numera i stort sett inget egentligt behov annat än när det gäller ansvarsfördelningen. Tvärtom utgör dessa administrativa gränser och därav följande formalia ett hinder för en rationell verksamhet. Myndig- hetsgränserna utgör dessutom psykologiska hinder som hämmar

212

verksamhetsutvecklingen. Myndighetsgränserna är inte nödvändiga för Prop. 2002/03:99 ansvarsfördelningen. Den kan ske på annat sätt.

Fördelarna med att slopa myndighetsgränserna inom skatteförvaltning- en genom att slå samman Riksskatteverket och de tio skattemyndigheter- na till en enda myndighet kan kort beskrivas på följande sätt:

–Formerna för ledning och styrning kan utvecklas. Det skapas t.ex. möjligheter att anpassa verksamheten efter de processer som den består av i stället för efter geografiska principer.

–Möjligheterna till koncentration och specialisering ökar inom admi- nistrationsområdet.

–Det blir lättare att ta hänsyn till befolknings- och näringslivsför- ändringar.

–Flexibiliteten i organisationen ökar mycket påtagligt eftersom det blir avsevärt lättare att flytta arbetsuppgifter och material inom skatteför- valtningen utan att personalen behöver flyttas. Detta innebär samman- taget att det blir betydligt lättare att jämna ut skillnader i arbetsbelast- ningen.

–Möjligheterna till specialisering av arbetsuppgifter underlättas. Däri- genom kan personalens kompetens höjas vilket får positiva effekter på ärendehandläggningen.

–Hanteringen av sårbarhets- och bärkraftsfrågor förenklas, t.ex. be- träffande s.k. smala arbetsuppgifter.

–Möjligheterna att utnyttja datorstödet förbättras. Detta ger möjlighe- ter att arbeta mera rationellt.

–Skatteförvaltningens förmåga förbättras att inom givna ekonomiska ramar tillhandahålla tjänster på ett sådant sätt att de ger största möjliga nytta för medborgare, företag, kommuner, organisationer m.fl. Med andra ord ökar möjligheterna att erbjuda kvalitet i verksamheten och att på bästa sätt möta medborgares, företags och andra intressenters krav och behov.

–En enhetlig rättstillämpning underlättas eftersom Riksskatteverket i dag inte formellt kan styra över skattemyndigheternas beslutsfattande annat än i begränsad omfattning.

–Samordningen vid internationella handräckningsinsatser och vid åtgärder mot internationella skatteflyktsupplägg, exempelvis s.k. karu- sellhandel, underlättas. Den nya myndigheten, som förutsätts överta funktionen som behörig myndighet, kan fördela arbetsuppgifter till den del av myndigheten, som har de bästa förutsättningarna för att samverka med utländska myndigheter.

En sammanslagning av Riksskatteverket med de nuvarande skattemyn- digheterna till en myndighet innebär emellertid inte enbart fördelar. Sammanslagningen kan också skapa nya problem som måste lösas innan man tar detta steg.

En nackdel som skulle kunna uppstå är att det i den nya organisationen inte är givet att taxeringsbeslut fattas på den ort där den skattskyldige är bosatt. Detta skulle kunna medföra olägenheter för denne om det blir aktuellt att muntligen lämna upplysningar inför skattenämnden. Motsva- rande olägenheter kan naturligtvis också uppkomma för en skattskyldig som vill ha en personlig kontakt med den tjänsteman som handlägger hans ärende. Denna fråga återkommer regeringen till i avsnitt 6.12.

213

Riksskatteverket kan i dag överklaga skattemyndighetens beslut till Prop. 2002/03:99 länsrätten. Om skatteförvaltningen blir en enda myndighet kan myndig-

heten inte överklaga sina egna beslut. Detta problem kan man dock kunna råda bot på genom att inrätta en funktion som allmänt ombud. Se vidare avsnitt 6.13.

En omvandling av skatteförvaltningen till en enda myndighet innebär att den nya myndigheten blir stor och komplex vilket skulle kunna inne- bära risk för en tröghet i beslutsfattandet inom organisationen. Eftersom myndigheten bör kunna ges en relativt platt organisation och det finns möjligheter till delegering av arbetsuppgifter skall denna risk dock inte överdrivas.

De nu nämnda nackdelarna med en reform är blygsamma jämförda med fördelarna. Nackdelarna kan dessutom, som redovisas närmare i det följande, bemästras. Mycket talar således för att skatteförvaltningen bör organiseras som en enda myndighet. Effektivitetsskäl talar för att även Riksskatteverket innefattas i den nya myndigheten. För att detta skall kunna ske måste emellertid de problem som kan uppkomma i förhållande till kronofogdemyndigheterna lösas.

I dag finns inom Riksskatteverket ett gemensamt kansli för Skatterätts- nämnden och Forskarskattenämnden. Kansliet leds av en kanslichef. Kanslichefen anställs genom beslut av regeringen efter anmälan av Riks- skatteverkets generaldirektör. Ledamöterna förordnas av regeringen för högst fyra år i taget. En omorganisation av skatteförvaltningen till en enda myndighet torde inte innebära någon förändring för nämnderna. Eventuella jävsproblem bör kunna hanteras av nämnderna.

5.3Kronofogdemyndigheternas framtida ställning

Underlaget för att ta ställning i frågan om kronofogdemyndigheternas organisation om Riksskatteverket och de nuvarande tio skattemyndig- heterna slås samman till en enda myndighet är i dagsläget inte tillfreds- ställande. Regeringen har därför beslutat att tillkalla en särskild utredare för att utreda hur frågan om kronofogdemyndigheternas organisation och arbetsuppgifter m.m. skall lösas om Riksskatteverket och de nuvarande tio skattemyndigheterna bildar en myndighet (Dir. 2002:142).

Utredarens uppdrag är att förutsättningslöst ta fram och redovisa un- derlag för hur verksamheten lämpligen bör organiseras. Utgångspunkten för utredarens förslag skall vara att kronofogdemyndigheternas opartisk- het i det verkställande och i övrigt borgenärsneutrala arbetet inte skall kunna ifrågasättas.

En huvudfråga att besvara är om kronofogdemyndigheterna kan och bör inordnas i den nya skatteförvaltningen eller om de bör utgöra en eller möjligen, såsom i dag, flera fristående myndigheter. Konsekvenserna av olika lösningar i fråga om samordningen av statens agerande i skattein- drivningen, borgenärsrollen i fråga om andra offentligrättsliga fordringar, kronofogdemyndigheternas arbetsuppgifter utanför utsöknings- och in- drivningsområdet samt administrativa stödfunktioner skall särskilt bely- sas samt de resursmässiga konsekvenserna av olika lösningar beräknas och redovisas.

214

6	Förslag till en ny organisation för	Prop. 2002/03:99
	skatteförvaltningen

6.1En ny myndighet

Regeringens förslag: Riksskatteverket och de tio skattemyndigheter- na skall avvecklas den 31 december 2003 och en ny myndighet bildas den 1 januari 2004.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. I promemorian föreslogs dock att Riksskatteverket och de tio skatte- myndigheterna skulle slås samman redan fr.o.m. den 1 januari 2003.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har över lag ställt sig positiva till den föreslagna sammanslagningen av Riksskatteverket och de tio skattemyndigheterna. Endast ett fåtal remissinstanser avstyrker förslaget. Dessa har dock inget emot sammanslagningen som sådan men anser att den inte bör genomföras förrän frågan om kronofogdemyndigheternas framtida ställning har lösts. Kammarrätten i Stockholm instämmer i att tillskapandet av den nya myndigheten ger möjligheter till rationella vinster av många slag jämfört med nuvarande ordning. Myndigheten kan t.ex. sammanföra handläggningen av taxeringen av fysiska personer, som är delägare i handelsbolag eller fåmansföretag, oberoende av var delägarna är bosatta. Detsamma gäller taxeringen av moder- och dotter- bolag inom koncerner, som inte längre behöver styras av var respektive bolag har sitt säte. Länsrätten i Stockholms län ifrågasätter enmyndig- hetsalternativet bl.a. med hänsyn till de negativa effekter en stor makt- koncentration kan föra med sig. Bortsett från denna principiella invänd- ning tillstyrker emellertid länsrätten förslagen. Ekobrottsmyndigheten, som inte har någon erinran mot förslaget, vill i sammanhanget peka på att det i promemorian saknas en analys av vilka konsekvenser enmyndig- hetslösningen kan komma att få när det gäller skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet. Statskontoret delar promemorians uppfatt- ning att den nya myndigheten skapar bättre förutsättningar för en ratio- nell och effektiv verksamhet. Enligt Statistiska centralbyrån bör det genom den föreslagna omorganisationen finnas möjlighet att höja kvalitén i de uppgifter som används för statistik. Tullverket delar, mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits vid motsvarande omdaning av Tullverket, den övergripande bedömning som redovisas i promemorian beträffande positiva effekter av enmyndighetsbildningen. Riksrevisions- verket anser att även skattekontrollen bör kunna förbättras med förslaget. Riksskatteverket instämmer i stort i promemorians förslag. Enligt verket finns det inte några bärande skäl att avvakta med bildandet av den nya myndigheten för att invänta att slutligt ställningstagande tas och beslut fattas avseende kronofogdemyndigheterna. En ytterligare förskjutning tidsmässigt skulle enligt Riksskatteverket få oönskade effekter verksam- hetsmässigt. Med hänsyn till att remisstiden inte gick ut förrän den 30 augusti 2002 och de omfattande författningsändringar som förslaget medför bedömer dock verket att den närmast liggande möjliga tidpunkt

för ett genomförande är den 1 januari 2004. Sveriges Advokatsamfund

216

delar promemorians bedömning att flexibiliteten i den föreslagna organi- sationen är ägnad att verka i positiv riktning och tillstyrker förslaget. Nä- ringslivets Skattedelegation, som också tillstyrker förslaget, vill i det här sammanhanget även ta upp det behov av specialisering och koncentration av arbetsuppgifter som finns på domstolssidan och som särskilt kommit till uttryck när det gäller de internationella koncernernas skattefrågor. Delegationen vill understryka att det är viktigt att förslaget från Före- ningen Svenskt Näringsliv att koncentrera dessa skattemål till ett gemen- samt forum genomförs. Svensk Handel anser det vara viktigt att omorga- nisationen också skall leda till förbättringar för skattebetalarna. Jusek, som ställer sig bakom förslaget till den del det gäller skatteförvaltningen, framhåller att en viktig fördel med en samlad skattemyndighet ur de anställda akademikernas perspektiv är att varje individs kompetens och därmed de samlade personalresurserna borde kunna utnyttjas ännu bättre än i dag. Näringslivets nämnd för regelgranskning tillstyrker den före- slagna enmyndighetsmodellen. Analysen borde dock även ha omfattat hur handläggningstiderna kan komma att påverkas av den nya organisationen. Nämnden anser att det bör formuleras effektivitetsmål om att förkorta handläggningstiderna. Enligt Sveriges Domareförbunds mening är det angeläget att den föreslagna utredningen om kronofogde- myndigheternas framtida ställning genomförs skyndsamt så att den anvisade övergångslösningen endast kommer att bestå en kortare tid.

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund anser att en sammanslagning av de olika myndigheterna är en tänkbar lösning för att öka det interna resursutnyttjandet samt öka kompetensen utan onödiga dubbleringar av specialistkompetens inom varje region. Förbundet anser att dagens system inte sällan uppvisar bristande enhetlighet i de olika myndighe- ternas bedömning av rättsläget, varför även detta viktiga område torde vinna på förslaget. Svenska Kreditföreningen är endast beredd att tillstyrka den föreslagna övergångslösningen under en kortare tid och endast av praktiska skäl. Några remissinstanser avstyrker att den före- slagna omorganisationen genomförs innan ställning kan tas till kro- nofogdemyndigheternas framtida organisation. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att någon omorganisation av skattemyndigheterna inte bör ske förrän frågorna om kronofogdemyndigheternas framtida uppgifter och ställning i rättssystemet har lösts. Under den tid det tar att utreda denna fråga anser hovrätten att beslutsunderlaget beträffande skatte- väsendets omorganisation bör kompletteras. Västmanlands tingsrätt till- styrker i och för sig en sammanslagning av Riksskatteverket och skatte- myndigheterna men först sedan den nya myndighetens förhållande visavi kvarvarande kronofogdemyndigheter utretts och lösts på ett tillfredsstäl- lande sätt. Malmö tingsrätt anser att den föreslagna ordningen har sina nackdelar. En sammanslagning kommer att innebära att en mycket stor myndighet tillskapas. Vilka problem av administrativ och annan karaktär som en sammanslagning kan komma att medföra redovisas emellertid inte i promemorian. Någon utvärdering av hur den nuvarande, regionalt indelade skatteförvaltningen fungerar har heller inte genomförts. Vidare förutsätts det i promemorian att de skattskyldigas behov av närhet till och kontakt med handläggande myndighet kommer att kunna tillgodoses trots att handläggningen av ett ärende kan flyttas till ett skattekontor i en annan del av landet än där den skattskyldige är bosatt. Det framgår dock

Prop. 2002/03:99

217

inte närmare av promemorian hur den skattskyldiges behov i detta avseende skall kunna tillgodoses. Innan man genomför en så omfattande organisationsförändring som en övergång till en enda myndighet på beskattningsområdet skulle innebära, bör man enligt tingsrätten närmare ha utrett hur man skall komma til1 rätta med de angivna problemen. En annan omständighet som enligt tingsrättens mening talar för att man bör avvakta med den nya enmyndighetsbildningen är att frågan hur central- myndighetsfunktionerna skall fullgöras för kronofogdemyndigheterna inte har lösts. Justitiekanslern ifrågasätter om det verkligen är så bråttom med omorganisationen av skatteförvaltningen att det inte går att avvakta ordentliga överväganden beträffande organiserandet av den exekutiva verksamheten. Om man något avvaktar de överväganden som fordras, kunde man, enligt Justitiekanslern, slippa konstruktionen med en övergångslösning som inte verkar särskilt lyckad. Även Jusek ifrågasätter det rimliga i att ens under en övergångstid låta den nya myndigheten fungera som en central myndighet för kronofogdemyndigheterna. Utredningen om kronofogdarnas framtida ställning måste därför ges sådana resurser att lösningen för kronofogdemyndigheternas del är klar vid sammanslagningen. Föreningen Sveriges kronofogdar anser att sammanslagningen måste anstå till dess att resultatet av utredningen om kronofogdemyndigheternas ställning står klart. Föreningen ifrågasätter, om inte en uppmjukning av reglerna om överflyttning av ärenden inom ramen för nuvarande myndighetsstruktur skulle vara möjlig i avvaktan på att Riksskatteverkets, skattemyndigheternas och kronofogdemyndig- heternas organisationsfrågor avgörs. Konkursförvaltarkollegiernas Före- ning har ingen erinran i sig mot att skattemyndigheterna slås samman på föreslaget sätt, men anser att en ändring samtidigt bör ske av rätten till ersättning för rättegångskostnader samt att kronofogdemyndigheternas framtida ställning först måste vara avgjord.

Skälen för regeringens förslag: Verksamheten inom skatteförvalt- ningen är stadd i en ständig och allt snabbare förändring i takt med de ekonomiska och demografiska förändringarna i samhället samt utveck- lingen på IT-området. Genom den europeiska integrationen och interna- tionaliseringen i övrigt ställs skatteförvaltningen dessutom inför delvis nya arbetsuppgifter och ökade krav på specialistkompetens.

Regeringens förvaltningspolitiska handlingsprogram med medborgarna i fokus (se prop. 1997/98:136) påverkar också i hög grad skatteförvalt- ningens verksamhet. Alla medborgare kommer någon gång i kontakt med skatteförvaltningen, t.ex. i beskattnings- eller folkbokföringsärenden. Även i ärenden rörande bouppteckningar och fastighetstaxering behöver många medborgare vända sig till skatteförvaltningen. Det är därför särskilt angeläget att skatteförvaltningen kan tillhandahålla tjänster och ha ett förhållningssätt gentemot allmänheten som präglas av servicevilja, korrekt bemötande, kompetens, tillgänglighet samt enhetlighet i besluts- fattande och rättstillämpning.

Av vad som sagts tidigare framgår att skatteförvaltningens nuvarande organisation rymmer vissa problem och att det finns stora fördelar med att slå samman skattemyndigheterna och Riksskatteverket till en myndig- het. Detta bekräftas också av remissinstanserna.

Skatteförvaltningens organisation är av största betydelse för en kvalita- tiv, kostnadseffektiv och enhetlig ärendehantering. Dagens organisation

Prop. 2002/03:99

218

med tio skattemyndigheter och en central förvaltningsmyndighet uppfat- tas i vissa avseenden som stelbent trots att den är relativt ny. Myndig- hetsgränserna leder till tung administration vid omfördelning av interna arbetsuppgifter och organisationen ger inte möjligheter till optimal kompetensutveckling. Detta medför i sin tur en risk för sämre service, högre kostnader samt en oenhetlig rättstillämpning i olika regioner.

Regionaliseringen av skatteförvaltningen den 1 januari 1999 har vis- serligen medfört positiva effekter. Redan nu kan emellertid konstateras att kvarvarande myndighetsgränser mellan regionerna och mellan regio- nerna och Riksskatteverket utgör hinder för att resurserna skall kunna tas till vara på ett optimalt sätt. Det räcker inte med regionaliseringsreformen för att verksamheten skall kunna anpassas efter de krav som uppkommer bl.a. genom förändringarna i omvärlden. Utvecklingen av relationerna mellan förvaltningen, medborgarna, företagen och andra institutioner såväl inom och utom landet som inom regionerna ställer större krav på förändringar av verksamheten.

När det gäller beskattningen är det, med tanke på att även skatteför- valtningens resurser är begränsade, särskilt angeläget att verksamheten inriktas mot väsentligheter och sådana områden där riskerna för skatte- undandragande är stora. För att åstadkomma detta ägnar myndigheterna sig i dag i större utsträckning åt kvalificerade utredningar som kräver tid, kostnader och inte minst särskild kompetens. Det internationella inslaget i de transaktioner som utreds blir dessutom alltmera påtagligt. Detta gäller i synnerhet den ekonomiska brottsligheten. Den verksamheten följer inga nations- eller myndighetsgränser. Gränserna kan tvärtom fungera som skyddsnät för brottslingarna, något som de också medvetet drar nytta av.

Tillgången på personal med lämplig kompetens är ojämn mellan skat- temyndigheterna. En orsak härtill är personalavgångarna, som är särskilt märkbara i Stockholmsområdet. Kompetensförluster genom pensionsav- gångar börjar också göra sig gällande och kommer att bli mycket märk- bara inom några år. Detta medför oönskade effekter inom hela verksam- hetsområdet men blir särkilt allvarliga inom beskattningsverksamheten och skattekontrollen bl.a. på så sätt att likartade företeelser inte kommer att kunna behandlas lika vid alla skattekontor.

En övergång till färre och större statliga myndigheter förbättrar enligt regeringens erfarenhet påtagligt möjligheterna att upprätthålla en god kvalitet i alla delar av verksamheten. När det gäller tullområdet bekräftas detta av Tullverkets remissvar. Det finns därför starka skäl att nu gå vidare på den väg som inletts genom inrättande av en skattemyndighet inom varje län och som fortsatts med skattemyndigheternas regionalise- ring.

Visserligen finns det, som Malmö tingsrätt har påpekat, inte någon formell utvärdering av den senaste reformen men de erfarenheter som skattemyndigheterna och Riksskatteverket har av regionaliseringen och som ligger till grund för verkets framställning till Finansdepartementet om en sammanslagning av skattemyndigheterna och Riksskatteverket är också en form av utvärdering och den talar entydigt för att man nu bör ta steget till att ha en enda myndighet inom skatteförvaltningen. Resultatet av remissbehandlingen pekar i samma riktning. Ingen remissinstans har

Prop. 2002/03:99

219

pekat på någon allvarlig nackdel med den föreslagna sammanslagningen. Tvärtom framhåller de flesta fördelarna med den föreslagna reformen.

Några remissinstanser anser emellertid att en sammanslagning av skat- temyndigheterna och Riksskatteverket bör anstå till dess att man kan ta ställning också till kronofogdemyndigheternas framtida organisation. Det bästa vore naturligtvis om dessa båda mycket viktiga frågor kunde lösas i ett sammanhang. Det finns emellertid inte nu ett tillräckligt underlag för att regeringen skall kunna ta ställning till frågan om kronofogdemyndig- heternas framtida ställning. Regeringen har därför, som redan nämnts, tillkallat en särskild utredare för att göra den ytterligare utredning som behövs. Regeringen har i likhet med bl.a. Sveriges Domareförbund ansett att utredningen måste genomföras skyndsamt och har därför beslutat att uppdraget skall redovisas senast vid utgången av september 2003. Det behöver alltså inte dröja så länge innan regeringen kan ta ställning även till frågan om hur kronofogdemyndigheterna skall organiseras.

Att som Föreningen Sveriges Kronofogdar föreslår mjuka upp reglerna om överflyttning av ärenden inom ramen för nuvarande myndighets- struktur i avvaktan på att de aktuella organisationsfrågorna avgörs skulle endast lösa en mindre del av de redovisade problemen.

Med hänsyn till detta och till att man bör ta tillvara samtliga de fördelar som följer av den föreslagna omorganisationen av skatteförvalt- ningen så snart som möjligt anser regeringen, trots de invändningar som några remissinstanser har rest, att reformen bör ske i två steg där det första innebär en sammanslagning av skattemyndigheterna och Riksskat- teverket.

Det kan diskuteras huruvida Riksskatteverket bör finnas kvar i sin nuvarande form eller inte under den tid som frågan om kronofogde- myndigheternas ställning och uppgifter utreds. Skälen mot att låta den nya skattemyndigheten på sikt vara chefsmyndighet för de borgenärs- neutrala uppgifterna inom kronofogdemyndigheterna och som motiverar en utredning gör sig gällande även för en begränsad tid. Dessa skäl bör emellertid vägas mot fördelarna med att låta sammanslagningen av skat- temyndigheterna redan från början omfatta också Riksskatteverket.

När skattemyndigheterna slås samman kan behovet av en chefsmyn- dighet ifrågasättas. Å andra sidan skulle Riksskatteverket bestå endast under en övergångstid och fortfarande fylla en viktig funktion som chefsmyndighet för kronofogdemyndigheterna. Det främsta skälet för att redan inledningsvis låta den nya organisationen omfatta även Riks- skatteverket är emellertid att de lednings- och styrningsfunktioner som finns i verket omedelbart skulle komma till användning inom den nya organisationen.

En sammanslagning av skattemyndigheterna och Riksskatteverket medför, som bl.a. Länsrätten i Stockholms län och Malmö tingsrätt påpekat, en maktkoncentration hos en stor myndighet. Den tveksamhet som dessa båda remissinstanser har uttalat mot detta delas dock inte av regeringen. Tvärtom anser regeringen att en central ledning av hela skatteförvaltningen är en nödvändig förutsättning för en mer rationell och effektiv verksamhet. En sådan organisation skapar också, som Statskon- toret har framhållit, bättre förutsättningar för ett likformigt beslutsfat- tande och en enhetlig rättstillämpning. De nackdelar som skulle kunna vara förenade med en sådan koncentration anser regeringen, i likhet med

Prop. 2002/03:99

220

vad som sägs i promemorian, kunna bemästras genom en adekvat inre organisation och genom en långt gående delegation av arbetsuppgifter. Erfarenheterna av den nya organisationen inom Tullverket har inte heller visat på några problem av nu aktuellt slag. Det kan dessutom vara värt att framhålla att skatteförvaltningens verksamhet i stora delar är lagreglerad och att viktigare beskattningsbeslut i regel fattas i skattenämnden. Dess- utom kommer det att finnas möjlighet att överklaga de flesta besluten till allmän förvaltningsdomstol. Detta motverkar risken för en för stor maktkoncentration.

En sammanslagning av skattemyndigheterna med Riksskatteverket medför att flexibiliteten i organisationen ökar mycket påtagligt eftersom det blir avsevärt lättare att flytta arbetsuppgifter och material inom skatteförvaltningen utan att personalen behöver flyttas. Detta innebär sammantaget att det blir betydligt lättare att jämna ut skillnader i arbetsbelastningen.

En sammanslagning innebär också bättre möjligheter till att utnyttja tillgängliga resurser genom att t.ex., som Kammarrätten i Stockholm nämnt, sammanföra handläggningen av taxeringen av fysiska personer, som är delägare i handelsbolag eller fåmansföretag, oberoende av var delägarna är bosatta. Detsamma gäller taxeringen av moder- och dotterbolag inom koncerner, som inte längre behöver styras av var respektive bolag har sitt säte.

Någon analys av vilka konsekvenser sammanslagningen får inom de olika verksamhetsområdena, t.ex. när det gäller den brottsutredande verksamheten eller hur handläggningstiderna kommer att påverkas har inte gjorts. Det anser regeringen inte heller vara nödvändigt. Enligt regeringens mening kommer nämligen sammanslagningen generellt sett att ha en effektivitets- och servicehöjande effekt vilket medför att ökade satsningar kan ske inte bara inom myndighetens eget område, t.ex. när det gäller skattekontroll och brottsutredande verksamhet, utan också, något som efterfrågats av Svensk Handel, när det gäller service till allmänheten.

Att formulera mål för den nya myndigheten, som t.ex. att korta handläggningstiderna som föreslagits av Näringslivets Nämnd för Regel- granskning, anser regeringen vara en fråga som inte hör hemma i detta sammanhang. Det är inte en fråga för lagstiftningen. Denna typ av mål bör i stället i första hand hanteras i regeringens regleringsbrev för den nya myndigheten.

Den föreslagna omorganisationen medför även att möjligheterna att utnyttja datorstödet förbättras. Detta ger möjligheter att arbeta mera rationellt vilket bland mycket annat gör det möjligt att, som också påpekats av Statistiska centralbyrån, höja kvalitén i det uppgifter som används för statistik.

I promemorian föreslogs att sammanslagningen av skattemyndig- heterna och Riksskatteverket skulle ske fr.o.m. den 1 januari 2003. Riks- skatteverket har i sitt remissvar gjort bedömningen att det inte är praktiskt möjligt att den nya myndigheten skulle kunna bildas redan vid denna tidpunkt. Den närmast liggande möjliga tidpunkt för ett genom- förande är enligt verket den 1 januari 2004. Regeringen gör samma be- dömning.

Prop. 2002/03:99

221

Tidsförskjutningen ger, som Riksskatteverket också påpekat och som Prop. 2002/03:99 berörts av Hovrätten över Skåne och Blekinge, utrymme för verket att

förbereda myndighetsbildningen grundligare och att få arbetet med att ta tillvara den nya myndighetens möjligheter mer belysta. Därigenom kan fördelarna av reformen börja dras direkt.

Med hänsyn till vad som sagts nu föreslår regeringen att Riksskatte- verket och nuvarande tio skattemyndigheter avvecklas den 31 december 2003 och att en ny myndighet inrättas den 1 januari 2004.

Den fråga om specialisering och koncentration inom domstolsområdet som tagits upp av Näringslivets Skattedelegation återkommer regeringen till i ett senare avsnitt (avsnitt 6.15.10). Detsamma gäller frågan om hur de nackdelar som skulle kunna vara förenade med den föreslagna omorganisationen och som lyfts fram av Malmö tingsrätt skall bemästras (avsnitt 6.12). Även Konkursförvaltarkollegiernas förenings förslag om ändring av reglerna om rättegångskostnader behandlas senare (avsnitt 6.12).

Det nu aktuella förslaget medför att orden "skattemyndighet" och "skatteförvaltningen" i olika böjningsformer måste utmönstras och ersät- tas med namnet på den nya myndigheten i motsvarande form på ett stort antal ställen i lagstiftningen. Även en hel del andra lagändringar som utgör konsekvenser av skatteförvaltningens strukturförändring måste ge- nomföras, bl.a. i reglerna om partsställning och forum vid överklagande av den nya myndighetens beslut. I följande avsnitt kommer regeringen med förslag till sådana lagändringar.

6.2		Den nya myndighetens namn

	Regeringens förslag: Den nya myndighetens namn skall vara Skatte-
	verket.
	Promemorians förslag: I promemorian föreslås att även den nya
myndighetens namn skall vara Riksskatteverket.
	Remissinstanserna: Enligt Länsrätten i Stockholms län bör den nya
myndigheten inte ges namnet Riksskatteverket. Detta skulle leda till o-
tydligheter och risk för sammanblandning av gamla och nya Riksskatte-
verket. Enligt länsrätten ter det sig naturligast att den nya myndigheten
får namnet Skatteverket. Detta skulle vara positivt även som en marke-
ring för allmänheten att det är fråga om en helt ny myndighet. Justitie-
kanslern anser att det borde vara naturligare att kalla den nya myndighe-
ten för Skatteverket, inte minst för att skattekontoren ute i landet då
slipper att sätta upp skyltar med det centralklingande ”Riksskatteverket”
över sina dörrar. Enligt Justitiekanslern ser ”Skatteverket” bättre ut. Riks-
skatteverket framför att skälen till att verket föreslog Riksskatteverket
som namn på den nya myndigheten bl.a. var att verksamheten avsåg hela
landet och att myndigheten skulle bli chefsmyndighet för kronofogde-
myndigheterna. Frågan om den nya myndighetens namn har emellertid
diskuterats vidare inom verket och om namnfrågan aktualiseras, bör som
alternativ namnet Skatteverket vara det mest lämpliga ur ett medborgar-
perspektiv. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet anser att			222

den reformering som kommer till stånd borde markeras bättre utåt. Av Prop. 2002/03:99 den anledningen borde den nya myndigheten kallas Skatteverket. Detta

svarar också enligt de båda förbunden bättre upp till vad som organisatoriskt sker samt att man rent språkligt vinner på om en sådan namnändring kommer till stånd.

Skälen för regeringens förslag: Att såsom föreslås i promemorian kalla även den nya myndigheten Riksskatteverket kan, som några remiss- instanser också påpekat, skapa otydligheter och andra problem. Det kan t.ex. i vissa situationer uppstå tveksamhet om man menar den nya eller den gamla myndigheten när man nämner Riksskatteverket.

De remissinstanser som kommit med ett eget namnförslag har samtliga föreslagit Skatteverket. Även Riksskatteverket har i sitt remissvar anfört att som alternativ till det i promemorian föreslagna namnet bör Skatte- verket vara det mest lämpliga.

För att undvika risken att i något sammanhang förväxla den gamla och den nya myndigheten och för att markera att det är fråga om en helt ny myndighet med hela landet som verksamhetsfält och inte en central förvaltningsmyndighet med regionala myndigheter bör den nya myndig- heten ges ett helt nytt namn. Den nya myndighetens verksamhetsområde avser inte enbart beskattning. En stor del av myndighetens resurser kommer att ägnas åt frågor om bl.a. socialavgifter, folkbokföring och registrering av bouppteckningar. Mot bakgrund av den omfattande opera- tiva verksamhet inom beskattningsområdet som den nya myndigheten kommer att bedriva och med tanke på att även huvuddelen av myndig- hetens övriga arbetsuppgifter har en nära anknytning till skatteområdet kan det ändå te sig naturligt att man vid bestämmandet av den nya myndighetens namn utgår från ordet ”skatt”. Med hänsyn till att flera remissinstanser föreslagit namnet Skatteverket och en sådan namnkon- struktion ligger i linje med namn på ett stort antal andra statliga myndigheter med rikstäckande verksamhet föreslår regeringen att den nya myndigheten ges detta namn.

6.3		Den nya myndighetens uppgifter

	Regeringens bedömning: Skatteverket bör vara förvaltningsmyn-
	dighet för bl.a. frågor om skatter, socialavgifter, mervärdesskatteba-
	serad avgift till EU-budgeten, registrering av bouppteckningar, folk-
	bokföring och brottsutredningar enligt lagen (1997:1024) om skatte-
	myndigheters medverkan i brottsutredningar om något annat inte föl-
	jer av särskilda föreskrifter.
	Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
	Remissinstanserna: Lämnar förslaget utan erinran eller avstår från att
kommentera det.
	Skälen för regeringens bedömning: I promemorian föreslås att den
nya myndigheten skall överta de uppgifter som skattemyndigheterna och
Riksskatteverket har i dag. Inga nya uppgifter skall läggas till och inga
skall tas bort. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot en
sådan ordning. Regeringen, som inte heller ser något skäl att nu förslå			223

några ändringar av skatteförvaltningens ansvarsområde, anser att Skatte- Prop. 2002/03:99 verket bör vara förvaltningsmyndighet för samma slag av ärenden som

Riksskatteverket ansvarar för nu. Skatteverket bör alltså vara förvalt- ningsmyndighet för frågor om skatter, socialavgifter, mervärdesskatte- baserad avgift till EU-budgeten, registrering av bouppteckningar, folk- bokföring och brottsutredningar enligt lagen (1997:1024) om skatte- myndigheters medverkan i brottsutredningar om något annat inte följer av särskilda föreskrifter. Skatteverket skall dessutom vara förvaltnings- myndighet för frågor om pensionsgrundande inkomst.

Regeringens bedömning innebär att förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen bör ersättas av en förordning med instruktion för Skatteverket.

Även om inga ändringar föreslås i skatteförvaltningens ansvarsområde leder den nya organisationen till väsentligt ändrade förutsättningar för myndighetens verksamhet. Detta ställer i sin tur större krav än tidigare på den nya myndighetens ledning och styrning av verksamheten. Till denna fråga återkommer regeringen i avsnitt 6.5.

6.4 Central myndighet för kronofogdemyndigheterna

Regeringens bedömning: Skatteverket bör under en övergångstid vara central myndighet inom kronofogdemyndigheternas verksam- hetsområde.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Kammarrätten i Stockholm anser att den föreslagna övergångslösningen för kronofogdemyndigheterna inte är tilltalande men överlåter åt dem som är närmare berörda att kommen- tera förslaget i denna del. Riksskatteverket ser som enda möjlighet att den nya myndigheten under en övergångstid fungerar som central myndighet inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde. Näringslivets

Skattedelegation vill understryka att det är av största vikt för allmän-
hetens förtroende för indrivningsväsendet att statens roll som indrivare
av fordringar och rollen som borgenär hålls isär. Svenska Kreditföre-
ningen är endast beredd att tillstyrka den föreslagna övergångslösningen
under en kortare tid och endast av praktiska hänsyn. Några
remissinstanser har emellertid, som redan nämnts, ansett att en samman-
slagning av skattemyndigheterna och Riksskatteverket inte bör ske förrän
frågan om kronofogdemyndigheternas framtida ställning har lösts. Hov-
rätten över Skåne och Blekinge anser att det finns starka invändningar av
principiell natur mot inordnande av kronofogdemyndigheterna i den nya
myndigheten, främst med anledning av kronofogdemyndigheternas
borgenärsuppgifter i såväl allmänna som enskilda mål samt deras verk-
samhet rörande konkurstillsyn, skuldsanering och summarisk process.
Västmanlands tingsrätt anser att den nya myndighetens föreslagna
dubbelroll gör att kronofogdemyndigheternas oberoende kan komma att
ifrågasättas vilket vore allvarligt och därför bör undvikas. Malmö
tingsrätt anser att den föreslagna lösningen av principiella skäl inte är	224
	224

godtagbar. Detta gäller även om man inom den nya myndigheten försö- ker skapa en fristående ledning av kronofogdemyndigheterna. Justitie- kanslern anför att om man något avvaktar de överväganden som fordras kan man slippa konstruktionen med en övergångslösning som inte verkar särskilt lyckad. Enligt Jusek:s uppfattning är det inte rimligt att ens under en övergångstid låta den nya myndigheten fungera som en central myn- dighet för kronofogdemyndigheterna. Frågan om kronofogdemyndighe- ternas framtida organisation får emellertid inte äventyra eller förskjuta bildandet av den nya myndigheten. Utredningen om kronofogdemyn- digheternas framtida organisation måste därför ges sådana resurser att lösningen för kronofogdemyndigheternas del kan vara klar den 1 januari 2004. Föreningen Sveriges Kronofogdar motsätter sig den föreslagna övergångslösningen. En sådan lösning kommer att innebära att RSV-kon- cernens organisation kommer att halta vad avser kronofogde- myndigheterna. Samtidigt som dessa myndigheter kvarstår som själv- ständiga myndigheter under den nya myndigheten kommer Riksskatte- verkets administrativa chefsansvar att vara gemensamt för den nya myndigheten och kronofogdemyndigheterna. Häri ingår den grannlaga uppgiften att fördela budgetmedel mellan den nya myndigheten och kronofogdemyndigheterna. Föreningen misstänker att det blir svårt att skapa förtroende för detta hos kronofogdemyndigheternas externa intressenter. Ett ytterligare skäl mot att förorda den föreslagna övergångslösningen är att det inte kan uteslutas att en för kronofogde- myndigheterna otillfredsställande lösning permanentas. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund anser att särskilt kronofogdemyndig- hetens ställning i den nya organisationen bör utredas vidare. Den närhet mellan skattebeslutet och den exekutiva organisationen som blir följden av omorganisationen är inte lämplig för att tillförsäkra den skattskyldige ett rimligt partsförhållande i händelse av tvist. Även Konkursförvaltar- kollegiernas Förening anser det vara otillfredsställande att ändringen genomförs innan kronofogdemyndigheternas framtida ställning blivit klarlagd. Redan med nuvarande organisation har kritik framförts mot att Riksskatteverket är huvudman för både skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Med en sammanslagning av Riksskatteverket och skattemyndigheterna blir det enligt föreningen än tydligare att Riksskatteverkets ställning som central myndighet för skattemyn- digheterna och särskilt för tillsynsmyndigheterna blir ytterligt tveksam.

Skälen för regeringens bedömning: Av föregående avsnitt framgår att regeringen anser att den föreslagna organisationsförändringen när det gäller skattemyndigheterna och Riksskatteverket medför så stora fördelar att den bör ske så snart som möjligt. Regeringen föreslår därför att den skall ske fr.o.m. den 1 januari 2004. Den utredare som regeringen har beslutat att tillkalla för att göra den ytterligare utredning som behövs för att ställning skall kunna tas till frågan om kronofogdemyndigheternas framtida organisation skall redovisa sitt uppdrag senast vid utgången av september 2003. Att utreda denna i många avseenden komplicerade fråga har inte ansetts kunna ske på kortare tid. Med hänsyn till detta kan, som bl.a. Jusek förespråkat, något förslag i frågan inte lämnas till riksdagen i sådan tid att den hinner behandlas under 2003. I avvaktan på ett beslut om kronofogdemyndigheternas framtida organisation måste man därför

Prop. 2002/03:99

225

finna en övergångslösning. I sakens natur ligger att denna bör gälla en- dast under en begränsad tid.

En tänkbar lösning skulle kunna vara att skilja på de funktioner som Riksskatteverket har i dag så att enbart den del av verket som handlägger frågor hänförliga till kronofogdemyndigheterna består och den andra delen av myndigheten uppgår i den nya myndigheten. Detta förefaller dock opraktiskt. Om dessutom kronofogdemyndigheterna samtidigt har kvar borgenärsuppgifterna finns det ändå en så stark anknytning till skat- teförvaltningen att det finns vinster med att ha en gemensam lednings- funktion övergångsvis.

Visserligen finns det, som några remissinstanser har påpekat, invänd- ningar av principiell natur mot ett inordnande av kronofogdemyndig- heterna i den nya myndigheten med tanke på kronofogdemyndigheternas borgenärsuppgifter i allmänna mål och myndigheternas uppgifter när det gäller konkurstillsyn, skuldsanering och summarisk process. Att för endast en kort övergångstid inrätta en helt fristående funktion som cen- tral myndighet för kronofogdemyndigheterna är emellertid inte realistiskt med tanke på den administration och de kostnader en sådan ordning skulle föra med sig.

Mot denna bakgrund bör det kunna accepteras att Skatteverket under en övergångstid fungerar som central myndighet för kronofogdemyn- digheterna trots att myndigheten samtidigt kommer att svara för det operativa arbetet inom skatteförvaltningen. En förutsättning bör dock vara att det inom Skatteverket tydliggörs en skiljelinje mellan uppgiften som central myndighet för kronofogdemyndigheterna och övrig verksam- het. Detta skulle kunna ske genom att den person som inom Skatteverket har det högsta ansvaret för ledningen av kronofogdemyndigheterna utses av regeringen och är en annan person än den som svarar för den övriga verksamheten. En sådan ordning skall dock, som sagt, gälla endast under en övergångstid.

Den som hos Skatteverket skall svara för ledningen av kronofogde- myndigheterna bör, med hänsyn till de administrativa samband som under denna tid kommer att finnas mellan dessa myndigheter och Skatteverket, ha sin anställning inom Skatteverket men stå helt själv- ständig från myndigheten när det gäller den operativa ledningen och materiella styrningen inom kronofogdemyndigheternas verksamhets- område. Under övergångstiden bör inga förändringar ske i kronofogde- myndigheternas organisation. De bör finnas kvar i oförändrat antal och med samma arbetsuppgifter som i dag. Eftersom den föreslagna led- ningen av kronofogdemyndigheterna avses vara en övergångslösning bör nödvändiga författningsbestämmelser tas in i form av övergångsbestäm- melser till en ny förordning med instruktion för Skatteverket. Vissa justeringar bör göras även i förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet.

De frågor om kronofogdemyndigheternas framtida ställning i förhål- lande till Skatteverket och om ansvaret för statens borgenärsfunktion som flera remissinstanser har haft synpunkter på nu är frågor som i första hand bör behandlas av den utredare som regeringen har tillkallat och som regeringen därför inte tar upp i detta sammanhang.

Med hänsyn till vad som sagts föreslår regeringen nu att Skatteverket under en övergångstid också skall vara chefsmyndighet för kronofogde-

Prop. 2002/03:99

226

myndigheterna och central förvaltningsmyndighet för frågor inom exeku- Prop. 2002/03:99 tionsväsendet.

6.5		Den nya myndighetens ledning, inre organisation,
		storlek m.m.

	Regeringens bedömning: Skatteverket bör ledas av en generaldirek-
	tör och ha en styrelse.
	Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
	Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra
mot promemorians förslag. Ekobrottsmyndigheten påminner om riksda-
gens revisorers rapport Myndighetssamverkan mot ekonomisk brotts-
lighet (2001/02:3) i vilken det sägs att fördelarna med samlokalisering
även bör gälla skattebrottsenheterna och att Riksskatteverket bör visa en
större öppenhet när det gäller samlokalisering med åklagare och polis. Så
länge samlokalisering av åklagare och skattebrottsutredare inte sker anser
Ekobrottsmyndigheten det viktigt att förundersökningsledaren och utre-
daren i så stor utsträckning som möjligt finns på samma ort. En
utveckling där t.ex. Stockholmsutredningar skickas till skattebrottsen-
heter på annat håll i landet vore därför olycklig från effektivitetssyn-
punkt. Statskontoret anser – med hänsyn till Riksskatteverkets uttalande
att den nya organisationen inte kommer att påverka antalet skattekontor
eller andra enheter och inte heller hur de är lokaliserade – inte att det
finns några starka skäl att låsa förutsättningarna för den nya myndigheten
på det sättet. Verksamhetens krav och behov bör enligt Statskontoret vara
utgångspunkten för hur den interna organisationen utformas och var de
olika delarna lokaliseras eftersom det inte är självklart att den
organisation och lokalisering som har passat för elva olika myndigheter
är den bästa för att ta tillvara fördelarna med den nya myndigheten.
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet konstaterar att de
som företrädare för kommuner och landsting, vilka är de största
intressenterna för att inkomstbeskattningen är effektiv, för närvarande
inte har någon sektorsrepresentant i Riksskatteverkets styrelse. Enligt
förbunden vore det lämpligt att detta rättas till i samband med den
kommande omorganisationen.
	Skälen för regeringens bedömning: Ett berättigat krav från med-
borgarnas och företagens sida, är att lika fall skall behandlas lika såväl
vad gäller handläggningstid som resultat oberoende av vid vilket
skattekontor ett ärende handläggs. Några av förutsättningarna för detta är
en jämn resurstillgång inom skatteförvaltningen, rätt kompetens hos
personalen och en övergripande materiell styrning. Bildandet av en enda
myndighet inom skatteförvaltningen, Skatteverket, öppnar möjligheter
till betydande förbättringar i dessa avseenden.
	Bildandet av Skatteverket skapar också förbättrade förutsättningar att
från den övergripande nivån påverka beslut och åtgärder inom hela
förvaltningen. Det medför i sin tur att den materiella styrningen kan
förtydligas. Detta banar väg för ett mera likformigt beslutsfattande och
en mera enhetlig rättstillämpning.			227

Styrningen kan även avse andra frågor där förvaltningen behöver upp- träda på ett enhetligt sätt. Det kan gälla takten i uppbyggandet av de nya skattebrottsenheterna, brottsanmälningar, ambitionsnivåer i taxeringsar- betet, kontrollfrågor osv.

De nuvarande myndighetsgränserna, som avspeglas i bl.a. folkbokfö- ringslagen (1991:481), skattebetalningslagen (1997:483) och flera andra författningar, förlorar sin betydelse. Genom att det kommer att finnas en enda behörig myndighet inom skatteförvaltningen kommer det inte att finnas några geografiska hinder för var arbetsuppgifter skall utföras. Det medför en flexibilitet som gör att skillnader i arbetsbelastning och be- manning kan hanteras på ett smidigare sätt än i dagsläget. Arbetsupp- gifter och ärendegrupper kan fördelas på annat sätt än efter geografiska grunder, t.ex. till kontor där lämplig kompetens finns. Som ett exempel kan tas granskning av deklarationer som kan fördelas över landet mot bakgrund av tillgång på kompetens och resurser, utan det administrativa merarbete och den formaliahantering som ett överskridande av nuvaran- de myndighetsgränser medför.

Ett annat exempel är beslut om skatterevision avseende skattskyldiga som i dag bedriver verksamhet inom flera skattemyndigheters mandat- områden, t.ex. genom dotterbolag i en koncern. Besluten skall då fattas av den skattemyndighet där respektive bolag har sitt säte. I enmyndig- hetsmiljön kan revisionsbesluten i stället fattas på ett enda ställe och av en och samma tjänsteman. Eventuella beskattningsbeslut och eventuell processföring kan också hanteras på samma ställe.

Folkbokföringssystemet är för närvarande föremål för en översyn. Bl.a. har föreslagits att 116 lokala databaser sammanförs till ett register. Detta tillsammans med bildandet av en enda myndighet medför att med- borgarna kan få en del av sina ärenden handlagda på ett annat skattekon- tor som har större resurser i fråga om personal och kompetens för just denna typ av ärenden än det på hemorten och detta öppnar också möjlig- heter för ett mera rationellt arbetssätt och en bättre arbetsfördelning inom den nya myndigheten.

I avsnitt 4.4 har den demografiska och ekonomiska utvecklingen inom skatteregionerna behandlats. Att åtgärder måste vidtas till följd av denna utveckling är uppenbart. En del har redan gjorts. Det har då visat sig att den formaliahantering som ett överskridande av myndighetsgränserna medför orsakar ett betydande merarbete. En effekt av bildandet av en myndighet blir att anpassningen till de demografiska förändringarna och förändringarna inom näringslivsstrukturen i hög grad underlättas.

Av vad som sagts nu framgår att det finns stora effektivitetsvinster att göra genom att den nya myndighetens olika ärenden hanteras på det ställe inom myndigheten där de nödvändiga resurserna finns i fråga om personal och kompetens. Det kommer därför att ställas väsentligt större krav på Skatteverkets ledning än det tidigare gjordes på Riksskatteverket vid ledningen av de olika skattemyndigheterna. Detsamma gäller i fråga om verkets inre organisation och storlek.

Nu gällande bestämmelser om skatteförvaltningens organisation, sty- relse, personalansvarsnämnd, ärendenas handläggning, anställningar m.m. finns i förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvalt- ningen. Motsvarande bestämmelser avseende exekutionsväsendet finns i förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet.

Prop. 2002/03:99

228

Enligt regeringens mening bör den nya myndighetens ledning ha i huvudsak samma utformning som Riksskatteverkets har i dag. Skattever- ket bör således ledas av en generaldirektör med en överdirektör som ställföreträdare. Vid verket bör finnas en personalansvarsnämnd. Skatte- verket bör ha ett huvudkontor och vara regionindelat. Vid verket bör också finnas särskilda enheter för uppgiften att medverka i brotts- utredningar.

Med anledning av att Riksskatteverket och skattemyndigheterna ersätts av en ny myndighet med namnet Skatteverket behövs en ny instruktion för skatteförvaltningen. Det ankommer på regeringen att genom en förordning besluta om en sådan instruktion och även att utse verkets styrelse.

Uppgifterna som chefsmyndighet för kronofogdemyndigheterna och central förvaltningsmyndighet för exekutionsväsendet bör utföras vid Skatteverkets huvudkontor.

I samband med utarbetandet av den nya instruktionen avser regeringen också att reglera den övergångslösning som föreslagits i fråga om krono- fogdemyndigheternas organisation.

Att det vid Skatteverket skall finnas en funktion som allmänt ombud framgår av avsnitt 6.13. Detta är en fråga som i första hand bör lagreg- leras. Kompletterande bestämmelser om det allmänna ombudet bör emellertid också finnas i instruktionen för Skatteverket.

I den mån inte annat följer av lag eller instruktionen för Skatteverket bör verket självt ha rätt att bestämma sin inre organisation. Det bör i detta sammanhang framhållas att i den mån en organisationsfråga är av intresse även för någon annan myndighet, som t.ex. när det gäller lokali- seringen av skattebrottsenheterna bör samråd ske mellan berörda myn- digheter. Beslutet måste dock fattas av Skatteverket ensamt.

Bildandet av Skatteverket innebär enligt uppgift från Riksskatteverket, i vart fall i nuläget, inte någon förändring av antalet skattekontor eller andra enheter eller deras belägenhet. Den operativa verksamheten kom- mer att, liksom i dag, utföras på regionnivå. Antalet anställda vid den nya myndigheten beräknas vid inrättandet komma att uppgå till ca 9 400 årsarbetskrafter. Enligt Statskontorets åsikt, som delas av regeringen, finns det emellertid inte skäl att nu låsa förutsättningarna för den nya myndigheten på visst sätt. Verksamhetens krav och behov bör vara utgångspunkten för hur den interna organisationen utformas och var de olika delarna lokaliseras eftersom det inte är självklart att den organisation och lokalisering som har passat för elva olika myndigheter är den bästa för att ta tillvara fördelarna med den nya myndigheten. Ett viktigt syfte med den nya organisationen är ju också att den skall bli mer flexibel.

De åtgärder som måste vidtas inför inrättandet av den nya myndig- heten bör lämpligen kunna vidtas av Riksskatteverket. Ett särskilt upp- drag kommer därför att lämnas till verket. Riksskatteverket har också i sitt remissvar framhållit att arbetet med att bilda en ny skattemyndighet har pågått en längre tid och att förberedelsearbetet för sammanslagningen av skattemyndigheterna och verket fortlöper samtidigt som arbetet med att flytta arbetsuppgifter mellan skatteregionerna redan pågår. Regering- en ser därför inget behov av en särskild organisationskommitté.

Prop. 2002/03:99

229

6.6		Anställningsavtal och andra civilrättsliga avtal	Prop. 2002/03:99

	Regeringens bedömning: Den verksamhet som förs över från skatte-
	myndigheterna och Riksskatteverket till det nya Skatteverket, bevarar
	sin identitet vid övergången varför reglerna i 6 b § lagen (1982:80) om
	anställningsskydd är tillämpliga. Dessa regler innebär att anställnings-
	avtalen automatiskt kommer att föras över till Skatteverket, om inte
	arbetstagaren motsätter sig övergången.
		Andra civilrättsliga avtal än anställningsavtal som ingåtts av en
	skattemyndighet eller Riksskatteverket kan också föras över till Skat-
	teverket.
	Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
	Remissinstanserna: Jusek, som är den enda remissinstans som har
framfört synpunkter i denna del, anser att det finns ett stort antal problem
invävda i den föreslagna omorganisationen. Ur ett fackligt perspektiv ser
Jusek mycket stora fördelar med den nya organisationen och
samstämmighet tycks råda om att det vid ojämn resursbelastning är ar-
betsuppgifter och inte personal som skall flyttas. Man måste emellertid
utgå ifrån ett långsiktigt perspektiv där det inte är givet att samma syn
alltid kommer att gälla. Det är angeläget att det tydliggörs att personal
skall flyttas endast om sakliga och objektiva skäl föreligger och aldrig
mot arbetstagarnas vilja. Enmyndighetskonstruktionen innebär, enligt
Jusek, å andra sidan att arbetsgivarens omplaceringsskyldighet ökar vid
arbetsbristsituationer. Även företrädesrätten påverkas på motsvarande
sätt. Detta innebär enligt Jusek att den nya myndigheten måste få ett
mycket tydligare ansvar än hittills för t.ex. personalregister, perso-
nalsituation, bevakning av vakanser etc. Promemorian utgår ifrån att all
personal kan överföras till den nya myndigheten med stöd av 6 b § lagen
(1982:80) om anställningsskydd. Därmed skulle inte nya individuella
anställningsavtal behöva träffas. Det finns emellertid flera fall där detta
inte kan ske, exempelvis för de som är visstidsanställda. En fråga som
helt förbigås är själva arbetsgivaransvaret i den arbetsrättsliga lagstift-
ningen. Det behöver nu enligt Jusek genomföras ett grundligt arbete
centralt på Riksskatteverket om hur arbetsgivaransvaret behöver föränd-
ras. Det finns ett stort antal kollektivavtal som träffats på olika nivåer
inom nuvarande skatteförvaltning. Utredningen underskattar svårigheter-
na att föra över kollektivavtalen och det är viktigt att parterna snarast på
ett öppet sätt diskuterar vad som behöver göras.
	Skälen för regeringens bedömning: I 6 b § lagen (1982:80) om
anställningsskydd sägs bl.a. att vid övergång av ett företag, en verk-
samhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan,
övergår också de rättigheter och skyldigheter på grund av de anställ-
ningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för
övergången på den nya arbetsgivaren. Detta gäller även arbetstagare i
allmän tjänst. Berörd personal skall därvid tillfrågas om man motsätter
sig övergången.
	Den nu föreslagna organisationen innebär att arbetstagarens arbets-
skyldighet gäller på alla orter där Skatteverket har verksamhet såvida inte
annat särskilt framgår av anställningsavtalet eller följer av god sed på			230

arbetsmarknaden. Den föreslagna organisationen innebär också att ar- betsgivarens omplaceringsskyldighet ökar vid arbetsbristsituationer. Även företrädesrätten påverkas på motsvarande sätt. Detta innebär, som Jusek påpekat, att den nya myndigheten måste ha ett tydligt ansvar för t.ex. personalregister, personalsituation, bevakning av vakanser etc. Regeringen gör samma bedömning och vill framhålla att det är viktigt att Riksskatteverket under sitt förberedelsearbete inför inrättandet av den nya myndigheten ser till att det finns fungerande rutiner även för dessa arbetsuppgifter som kan tas i bruk så snart Skatteverket inrättats.

En hel del arbete behöver läggas ned på det personalpolitiska området innan den nya myndigheten kan inrättas. För att en övergång till den nya organisationen skall gå så smidigt som möjligt är det viktigt att parterna snarast inleder diskussioner med anledning av inrättandet av Skatte- verket.

I samband med att det nya Skatteverket bildas behöver en del för- ändringar i organisationen ske genast. Exempelvis bör det nuvarande Riksskatteverket ombildas till en huvudkontorsfunktion. Viss anpassning blir nödvändig även på den regionala nivån.

Effekterna i personalhänseende blir mer märkbara först på något eller några års sikt. En effekt kan vara att nyrekrytering inte behöver ske på en ort och att uppsägningar av personal kan undvikas på en annan genom att material och arbetsuppgifter flyttas.

Också specialisering och koncentration av arbetsuppgifter medför per- sonella effekter. Det är utvecklande för den personal som får fördjupa sina kunskaper inom specialområden. Genom att arbetsuppgifterna måste preciseras blir arbetsuppgifterna och målen tydligare för medarbetarna samtidigt som den höjda kompetensen i ärendehanteringen är till gagn för medborgare och företag. Regeringen utgår ifrån att Skatteverket, så långt tillgängliga resurser tillåter det, kommer att utnyttja denna möj- lighet att skapa karriärer med mer inslag av expertfunktioner över hela landet och därigenom göra det lättare att såväl behålla personal som rekrytera ny.

I andra fall kan emellertid effekten ur den anställdes perspektiv bli den motsatta, dvs. att den anställde förlorar de uppgifter han eller hon ägnar sig åt genom att uppgifterna förs över till en specialistfunktion vid ett annat skattekontor. I dessa fall bör myndigheten, om den anställde vill det, eftersträva en lösning där den anställde på ett annat kontor eller inom ett annat verksamhetsområde får användning för sin erfarenhet och kom- petens.

Bemanningen och arbetsorganisationen kan inte vara statisk utan måste kunna anpassas till arbetsmängden och ärendenas natur. Skatteverket kommer ibland att ställas inför ett strategiskt val. Skall bemanning ske där arbetsuppgifterna samt medborgarna och företagen finns eller skall uppgifterna läggas där det finns tillgång på lämplig kompetens? Eller annorlunda uttryckt, skall en tillfällig lösning tillgripas eller skall lös- ningen vara långsiktig. Att dra upp riktlinjerna för detta anser regeringen i första hand vara en uppgift för Skatteverkets ledning.

Bildandet av den nya myndigheten får personaleffekter inte bara för verksamheten inom de olika sakområdena utan också för verksamheten inom det administrativa området. I avsnitt 4.1.4 nämns att diskussioner förts om samverkan men att de praktiska resultaten hittills varit relativt

Prop. 2002/03:99

231

blygsamma. I enmyndighetsmiljön förbättras förutsättningarna för ett ra- Prop. 2002/03:99 tionellt resursutnyttjande och ökad effektivitet i verksamheten. Även i

detta sammanhang bör planerade förändringar diskuteras med berörda personalorganisationer.

Civilrättsliga avtal som ingåtts av en skattemyndighet eller Riks- skatteverket bör enligt regeringens bedömning kunna föras över till det nya Skatteverket. Detta är primärt en fråga om information till avtals- parterna. I en del fall kan det emellertid behövas ändringar i avtalsinne- hållet eller att avtalen sägs upp. Återkrav och fordringar får hanteras på motsvarande sätt. Även detta bör vara en uppgift för Riksskatteverket inom ramen för dess förberedelsearbete.

6.7IT-stödet

Regeringens bedömning: Bildandet av Skatteverket innebär på kort sikt inte några stora förändringar av IT-stödet.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be- dömning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot promemorians bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: Det läge som måste ha uppnåtts till den 1 januari 2004 då den nya organisationen avses börja tillämpas avseende IT-stödet är att alla s.k. tvingande åtgärder skall vara genom- förda. Exempel på tvingande åtgärder är att alla förelägganden, beslut och andra handlingar som avser myndighetsutövning innehåller korrekta myndighetsuppgifter avseende myndighet, skattekontor eller motsvaran- de och handläggare samt att det i diariesystemet möjliggörs att söka och arbeta över hela det nya Skatteverket.

Inom ramen för Riksskatteverkets förberedelsearbete pågår redan ett arbete med att genomföra nödvändiga justeringar i IT-stödet. Inom skatteförvaltningen pågår dessutom ett utvecklingsarbete som bl.a. avser införandet av en generell ärendehanteringsprocess med elektroniska akter och nyttjandet av ny teknik t.ex. i fråga om elektroniska deklarationer. Detta gagnar inrättandet av den nya myndigheten.

Enligt regeringens bedömning kommer bildandet av den nya myn- digheten på kort sikt inte att leda till några stora förändringar av IT- stödet. På längre sikt kommer emellertid den nya organisationen att leda till väsentligt förbättrade möjligheter att utnyttja datastöd. Därigenom kommer den nya myndigheten att kunna arbeta mera rationellt.

6.8Sekretessfrågor m.m.

6.8.1		Åtkomst till uppgifter i skatteförvaltningens verksamhet

	Regeringens förslag: I sekretesslagen (1980:100) skall inga andra
	ändringar göras än att vad som sägs om skatteförvaltningen eller skat-
	temyndighet i stället skall gälla Skatteverket.		232

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Datainspektionen framhåller att ett omfattande informa- tionsutbyte mellan olika skattemyndigheter sker redan i dag med stöd av generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen och att ett sådant informa- tionsutbyte förutsatts av lagstiftaren i tidigare förarbetsuttalanden. Vidare finns det begränsningar även för hur sekretessbelagda uppgifter får utbytas mellan anställda inom samma verksamhetsgren. Sammanslag- ningen till en myndighet behöver därför enligt Datainspektionens mening inte innebära någon ökad risk för integritetsintrång. När det gäller upp- gifter i beskattningsdatabasen får Riksskatteverket och skattemyndig- heterna redan i dag ha direktåtkomst till samtliga uppgifter. Inspektionen betonar att klara och tydliga gränsdragningar i fråga om vilka som skall ha tillgång till olika uppgifter blir än viktigare i en sammanslagen myndighet. Dessa gränsdragningar bör enligt inspektionen bestämmas så att den enskilde får samma integritetsskydd som inom dagens organisa- tion. Företagarnas Riksorganisation framhåller att de skattskyldigas in- tegritetsskydd inte får försämras. Ekonomiska uppgifter som lämnas av ett småföretag efter en förfrågan kan, om de lämnas ut till en konkurrent, användas på ett sätt som kan skada småföretaget. Småföretagens förtro- ende för att de känsliga uppgifter som de lämnar till skatteförvaltningen behandlas på ett korrekt sätt och inte hamnar på cirkulation i hela riket är av stor betydelse för småföretagens villighet att lämna känsliga uppgifter. Skyddet för att uppgifter inte lämnas ut till allmänheten förefaller dock inte enligt riksorganisationen försämras med förslaget. Men däremot kan det bli fråga om att ett större antal av myndighetens personal kan komma åt uppgifterna. Det är därför viktigt att den nya myndigheten uppmärk- sammar de behov som uppstår av spärrar för åtkomst av uppgifter inom myndigheten för personal som inte har behov av uppgifterna i sitt arbete.

Skälen för regeringens förslag: En handling är enligt 2 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen (TF) allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Av 2 kap. 6 § första stycket TF framgår att en handling anses inkommen till en myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. I 2 kap. 7 § TF föreskrivs – såvitt nu är av intresse – att en handling anses upprättad hos en myndighet när den har expedierats, eller om den inte har expedierats, när det ärende till vilken den hänför sig har slutbehandlats eller, om den inte hänför sig till visst ärende, när den har färdigställts av myndigheten. Av 2 kap. 8 § TF framgår bl.a. att om ett organ som ingår i eller är knutet till en myndighet överlämnat en handling till ett annat organ inom samma myndighet skall handlingen inte anses som därigenom inkommen eller upprättad i annat fall än då organen uppträder som självständiga i förhållande till varandra.

Inom ramen för en skattemyndighets verksamhet förekommer olika verksamhetsgrenar som uppträder som självständiga i förhållande till varandra, nämligen beskattningsverksamheten, verksamheten att regist- rera bouppteckningar, folkbokföringsverksamheten och brottsutrednings- verksamheten. Handlingar som lämnas mellan dessa verksamhetsgrenar

Prop. 2002/03:99

233

blir – senast – genom överlämnandet allmänna i enlighet med vad som ovan sagts.

Inom det nya Skatteverket kommer handlingar, liksom enligt gällande ordning, i regel att bli allmänna när de överlämnas mellan ovan nämnda verksamhetsgrenar eftersom dessa verksamhetsgrenar även inom Skatte- verket kommer att uppträda självständigt i förhållande till varandra. När det gäller överlämnande av handlingar mellan olika skattekontor eller mellan ett skattekontor och huvudkontoret i övrigt får en bedömning göras från fall till fall. Om ett skattekontor i just den frågan handlingen rör intar en självständig ställning i förhållande till andra skattekontor och i förhållande till huvudkontoret blir handlingen allmän genom överläm- nandet (se prop. 1975/76:160 s. 151 ff).

Nästa fråga är vilken sekretess som kommer att gälla inom Skatte- verket. I 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) föreskrivs i korthet att sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I bestämmelsen föreskrivs vidare bl.a. att sekretessen, med vissa undantag, inte gäller beslut varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs. De uppgifter och handlingar som förekommer inom skatteförvaltningen omfattas i stor utsträckning av nämnda sekretess. Sekretessen gäller i princip både mot enskilda och mot andra myndig- heter samt mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet, om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (1 kap. 2 § och 3 § första och andra styckena sekretesslagen).

Bestämmelserna om sekretess mellan och inom myndigheter innebär att handlingar i normalfallet endast kan lämnas ut mellan de olika myndigheterna inom skatteförvaltningen och mellan olika självständiga verksamhetsgrenar inom en och samma skattemyndighet om stöd för detta kan hämtas i någon sekretessbrytande regel. Den bestämmelse som då kommer i fråga är närmast den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Den bestämmelsen föreskriver att sekretessbelagda upp- gifter får lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.

Beträffande tillämpningen av den nämnda bestämmelsen inom skatteförvaltningens verksamhet anfördes i prop. 1979/80:146 om förslag till skatteregisterlag (s. 26) följande:

I fråga om utbyte av uppgifter mellan myndigheter och verksam- hetsgrenar inom skatteområdet bör utgångspunkten vara att ut- lämnande skall ske om uppgifterna behövs för verksamheten. Detta bör alltså gälla även i fråga om uppgiftsutbyte mellan de vanliga skattemyndigheterna och t.ex. tullmyndigheterna som administre- rar bl.a. mervärdesskatt vid införsel. Det är sålunda enligt min mening naturligt att även i detta avseende betrakta skatteområdet som en enhet. Som jag tidigare har påpekat är ett syfte med det nya ADB-systemet att underlätta informationen mellan skatteför- valtningens olika enheter. I den nya taxeringsorganisationen är det vidare meningen att man i högre grad än f. n. skall granska flera olika skatter och avgifter vid ett och samma kontrolltillfälle. Detta

Prop. 2002/03:99

234

förutsätter också ett omfattande informationsutbyte mellan olika skattemyndigheter. De skattskyldiga torde också i allmänhet vara väl införstådda med att ett utbyte av information sker inom skatteförvaltningen. Den omständigheten att verksamheten på skat- teområdet är uppdelad på flera myndigheter och organisatoriska enheter bör alltså inte lägga hinder i vägen för ett uppgiftsutbyte som behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett rationellt och effektivt sätt.

Att den numera upphävda skatteregisterlagens bestämmelser har ersatts bl.a. av bestämmelserna i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet förändrar inte det som sagts nu.

Den omständigheten att skatteförvaltningen nu föreslås organiserad som endast en myndighet innebär att den sekretessbestämmelse som tidigare gällt mellan de olika skattemyndigheterna enligt 1 kap. 3 § första stycket sekretesslagen inte längre blir tillämplig inom skatteförvalt- ningen. Däremot kommer sekretessen enligt andra stycket samma lagrum fortfarande att gälla mellan olika verksamhetsgrenar inom Skatteverket som är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra, dvs. sekretess kommer fortfarande att gälla mellan t.ex. beskattningsverksam- heten och brottsutredningsverksamheten.

Av vad som anförts ovan beträffande generalklausulen i 14 kap. 3 § framgår att uppgifter som en skattemyndighet har och som en annan skattemyndighet behöver i sin beskattningsverksamhet redan enligt gällande rätt i princip utan hinder av sekretess kan lämnas till den senare myndigheten med stöd av generalklausulen. Datainspektionen har också framhållit att sammanslagningen till en myndighet inte behöver innebära någon ökad risk för integritetsintrång eftersom Riksskatteverket och skattemyndigheterna med stöd av generalklausulen redan i dag får ha direktåtkomst till samtliga uppgifter i beskattningsdatabasen.

Det nya Skatteverket kommer dock att ha betydligt fler anställda än var och en av de elva myndigheter som slås samman. Frågan hur en befattningshavare skall tillämpa sekretessreglerna i förhållande till sina arbetskamrater berörs i viss utsträckning i tidigare förarbeten till ändringar i sekretesslagen. I prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m. (s. 24) anför departements- chefen att sekretessreglerna inte anses utgöra något hinder mot att lämna uppgifter mellan befattningshavare hos en myndighet i den utsträckning som är normal och behövlig för ett ärendes handläggning eller verksamhetens bedrivande i övrigt. Departementschefen anför dock vidare att det av grunderna för sekretesslagen torde följa att en befattningshavare inte bör anse sig ha en obegränsad frihet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till andra anställda inom myndigheten. Justitieombudsmannen har också uttalat att det torde stå klart att en befattningshavare inte har någon obegränsad frihet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till sina arbetskamrater (JO 1983/84 s. 262). Justitieombudsmannen uttalade samtidigt att det å andra sidan är tydligt att sekretesslagen inte heller kan utgöra hinder mot att en handläggare rådfrågar andra befattningshavare om ett ärende, åtminstone inte om det framstår som objektivt försvarbart. Vidare måste uppgifter

Prop. 2002/03:99

235

fritt kunna lämnas till dem som på ett eller annat sätt deltar i beredandet och avgörandet av ett ärende.

Med hänsyn dels till att en befattningshavare således inte bör anse sig ha någon obegränsad frihet att lämna uppgifter till sina arbetskamrater, dels till de möjligheter till uppgiftsutbyte sinsemellan som skattemyndig- heterna redan i dag har enligt generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretess- lagen, innebär omorganisationen i praktiken ingen förändring ur sekre- tessynpunkt. Vidare kommer de självständiga verksamhetsgrenarna även i fortsättningen att kunna utbyta uppgifter med tillämpning av gene- ralklausulen (jfr prop. 1979/80:146 s. 26 f. och prop. 1997/98:10 s. 43 f.).

Som redan nämnts råder enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen sekretess i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Sekretess gäller dock inte, med vissa undantag, för beslut varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs. Denna s.k. absoluta sekretess, som inne- bär att sekretess gäller oavsett om utlämnande av uppgiften kan medföra skada eller men för någon, betyder att en mycket stor del av de uppgifter som finns hos skatteförvaltningen inte får lämnas ut till tredje man.

Av det ovan sagda följer att den enskilde i princip kommer att ha samma sekretesskydd inom den nya organisationen som inom dagens skatteförvaltning.

Bildandet av Skatteverket föranleder, som framgår av det anförda, inte några andra ändringar i sekretesslagen än att orden "skatteförvaltningen" och "skattemyndighet" i olika böjningsformer ersätts med "Skatteverket" eller i förekommande fall "Skatteverkets".

Personuppgiftslagen (1998:204)

När det gäller åtkomsten till uppgifterna i beskattningsdatabasen för personalen vid Skatteverket är det angeläget för regeringen att framhålla att personuppgiftslagens (1998:204) allmänna bestämmelser om grund- läggande krav på och säkerhet vid behandling m.m. av personuppgifter innebär att olika åtgärder måste vidtas som bl.a. minimerar riskerna för oacceptabla integritetsintrång. I sitt yttrande över det betänkande som låg till grund för nuvarande lagstiftning uttalade Datainspektionen bl.a. att förslaget ställer krav på att den i fråga om säkerhetsåtgärder person- uppgiftsansvariga myndigheten sätter upp klara och tydliga gränsdrag- ningar i fråga om vilka personer som skall ha tillgång till vilka uppgifter. Detta är, enligt regeringens mening, än viktigare med den nya organisationen.

Det som sagts nu innebär t.ex. att åtkomsten till uppgifterna i beskatt- ningsdatabasen måste begränsas till olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur innebär att det i praktiken på samma sätt som i dag är ett begränsat antal personer som får tillgång till samtliga uppgifter. Vikten av att den nya myndigheten sätter upp klara och tydliga regler om sådana gräns- dragningar poängteras nu också av både Datainspektionen och Före- tagarnas Riksorganisation.

Prop. 2002/03:99

236

De aktuella gränsdragningarna är en uppgift som hänger mycket nära Prop. 2002/03:99 samman med Skatteverkets inre organisation och som måste göras av

Skatteverket självt.

6.8.2Åtkomst till uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet

Regeringens förslag: Skatteverket skall ha direktåtkomst till samtliga uppgifter i kronofogdemyndigheternas utsöknings- och indrivnings- databas endast i de fall då verket agerar i egenskap av chefsmyndighet inom exekutionsväsendet.

När verket agerar inom ramen för sin beskattningsverksamhet skall verket inte genom direktåtkomst ha tillgång till de elektroniska hand- lingar och de uppgifter om misstanke om brott, om lagöverträdelse som innefattar brott eller om domar i brottmål som får registreras i den nämnda databasen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Såvitt avser frågan om direktåtkomst till uppgif-

ter i kronofogdemyndigheternas databaser och förhållandet mellan Riksskatteverket, skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna förstår Datainspektionen promemorian så att avsikten är att det inte är fråga om någon ändring i sak utan att i praktiken samma förhållanden skall gälla som i dag. Datainspektionen har därför inget att erinra mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I prop. 2000/01:33 om behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution (s. 173 f.) anförde rege- ringen att eftersom Riksskatteverket skall få ha åtkomst till samtliga uppgifter i beskattningsdatabasen och då det inte finns skäl att göra nå- gon annan bedömning när det gäller åtkomsten till kronofogdemyn- digheternas databaser bör verket ha rätt till fullständig tillgång till uppgifter i även dessa senare databaser.

När det gäller åtkomsten till uppgifterna i beskattningsdatabasen anför- de regeringen i samma proposition bl.a. följande (s. 130).

Det har från integritetsskyddssynpunkt ansetts vara av stor betydelse att reglera tillgången till uppgifterna genom direkt- åtkomst. Utgångspunkten för dagens reglering av direktåtkomst till det centrala skatteregistret är att uppgifterna får finnas tillgäng- liga via terminal endast i den mån behovet av att snabbt och enkelt få tillgång till uppgifterna väger tyngre än den risk från integri- tetssynpunkt som direktåtkomst anses medföra (prop. 1979/80:146 s. 47).

Riksskatteverket har i dag åtkomst till samtliga uppgifter och skatte- myndigheternas åtkomst har successivt ökat. Något skäl att i fråga om Skatteverket begränsa denna åtkomst finns inte. I detta sammanhang bör framhållas att en obegränsad direktåtkomst till en databas inom en myndighetsorganisation inte innebär att samtliga anställda har tillgång till uppgifterna. Tvärtom medför, som tidigare nämnts, personuppgifts- lagens allmänna bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet

vid behandling m.m. att olika åtgärder måste vidtas som förhindrar miss-

237

bruk. Det kan t.ex. innebära att åtkomst till olika uppgifter inom en Prop. 2002/03:99 myndighet är starkt begränsad till olika behörighetsnivåer, vilket i sin tur

innebär att det i praktiken är ett högst begränsat antal personer som har tillgång till samtliga uppgifter. Att dessa personer organisatoriskt be- finner sig på olika myndigheter kan inte anses så allvarligt från integritetssynpunkt att det bör hindra utvecklingen av effektiva data- system. Detta ställer dock krav på att den i fråga om säkerhetsåtgärder personuppgiftsansvariga myndigheten gör klara och tydliga gränsdrag- ningar rörande vilka personer som skall ha tillgång till vilka uppgifter. Under sådana förutsättningar blir riskerna för oacceptabla integritets- intrång små och de bör inte förhindra möjligheterna att bedriva en effektiv myndighetsverksamhet med utnyttjande av de fördelar som ny teknik ger för såväl myndigheterna som för enskilda.

Dessutom anförde regeringen i den nämnda propositionen (s. 173 f.) att skattemyndigheterna bör ha tillgång till samtliga uppgifter i utsök- nings- och indrivningsdatabasen med undantag för de elektroniska hand- lingar och de uppgifter om misstanke om brott, om lagöverträdelse som innefattar brott eller om domar i brottmål som får registreras i den data- basen.

En av fördelarna med den nu föreslagna omorganisationen av skatte- förvaltningen är att man kan utnyttja IT-stödet bättre och effektivare. Skatteverkets åtkomst till uppgifter i kronofogdemyndigheternas data- baser bör därför enligt regeringens mening ha samma räckvidd som Riksskatteverkets och skattemyndigheternas åtkomst har i dag. Datain- spektionen har inte haft något att erinra mot detta. Även i detta sammanhang vill regeringen understryka att det är angeläget att den i fråga om säkerhetsåtgärder personuppgiftsansvariga myndigheten, dvs. Skatteverket, sätter upp klara och tydliga gränser i fråga om vilka per- soner som genom direktåtkomst skall ha tillgång till vilka uppgifter.

Med hänsyn till hur kronofogdemyndigheterna föreslås infogas i den nya organisationen under en övergångstid bör Skatteverket få ha åtkomst till samtliga uppgifter i kronofogdemyndigheternas databaser endast i de fall då verket agerar i egenskap av chefsmyndighet inom exekutionsvä- sendet. När verket agerar inom ramen för sin beskattningsverksamhet bör åtkomsten däremot endast omfatta de uppgifter som skattemyndigheterna har direktåtkomst till i dag. Verkets åtkomst till uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen bör alltså i detta fall inte gälla de elektroniska handlingar och de uppgifter om misstanke om brott, om lagöverträdelse som innefattar brott eller om domar i brottmål som får registreras i den databasen. Regeringen föreslår en sådan ordning.

Regeringens förslag föranleder ändringar i lagen (2001:181) om be- handling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet och lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheter- nas verksamhet.

6.9Internationella frågor

Regeringens bedömning: Den föreslagna omorganisationen medför att Sveriges samverkan med andra stater kommer att förenklas.

238

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be- dömning.

Remissinstanserna: Har inga invändningar mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Frågorna om internationellt samarbete vid beskattning och skattekontroll ökar starkt i omfattning och de kommer att bli än mer betydelsefulla i framtiden. Vissa typer av transaktioner, i synnerhet sådana som gäller skatteundandragande och skattebrott, kan endast bekämpas genom en väl utbyggd samverkan mel- lan olika staters skatte- och tullförvaltningar. Detta har utförligt belysts i två rapporter från Riksskatteverkets Framtidsprojekt, RSV Rapport 1999:3, Vår omvärld år 2010 och RSV Rapport 2000:9, Vår förvaltning år 2010 – i globaliseringens spår. I det internationella samarbetet har Sverige sedan länge agerat pådrivande när det gäller frågor om infor- mationsutbyte.

Inom OECD:s kommitté för skattefrågor pågår sedan många år ett kon- tinuerligt arbete med informationsfrågor. En arbetsgrupp har till uppgift att utveckla och förbättra de juridiska, praktiska och administrativa ramarna för ett väl fungerande informationsutbyte, samtidigt som de skattskyldigas rättigheter iakttas. Till de högst prioriterade uppgifterna för arbetsgruppen för närvarande hör en genomgripande översyn av artikel 26 i OECD:s modell för skatteavtal som behandlar utbyte av upplysningar. Dit hör även övervakning av informationsutbytet inom ramen för OECD:s arbete mot skadlig skattekonkurrens samt ytterligare förbättringar av det automatiska informationsutbytet.

Även inom EU pågår för närvarande ett arbete med att öka informa- tionsutbytet såväl på den direkta som den indirekta skattens område. Bestämmelser om informationsutbyte mellan medlemsstaterna finns i rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bi- stånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter på den direkta och indirekta skattens område samt i rådets förordning (EEG) nr 218/92 av den 27 januari 1992 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt).

Ett förslag till en ny förordning med ett samlat regelverk på mervärdes- skattens område, som på just detta område skall ersätta såväl bestäm- melserna i 1977 års direktiv som 1992 års förordning, har behandlats i rådsarbetsgruppen för skattefrågor under 2002. En politisk överenskom- melse om texten nåddes vid Ekofin-rådets möte den 18 februari 2003. Till förändringarna i sak hör att den nya förordningen banar väg för en decentralisering av samarbetet. Avsikten är att den nya förordningen skall träda i kraft den 1 januari 2004.

Arbetet med ett sparandedirektiv – som är en del av det s.k. skattepa- ketet – syftar till att få fram ett system för informationsutbyte som grund för beskattningen av inkomster från sparande. Detta arbete kan sägas vara en påbyggnad på 1977 års direktiv med detaljerade bestämmelser för automatiskt utbyte av information om ränteinkomster med OECD:s standardformat SMF97 som utgångspunkt. Även i fråga om tjänstepen- sionslösningar har ett arbete inletts rörande automatiskt informations- utbyte.

Ett nytt gemenskapsprogram för att förbättra beskattningssystemens funktion på den inre marknaden har antagits (Fiscalis-programmet 2003– 2007). Programmet, som tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2003, utgör en

Prop. 2002/03:99

239

fortsättning av det tidigare Fiscalis-programmet (Europaparlamentets och Prop. 2002/03:99 rådets beslut 888/98/EG), men har utökats till att omfatta även direkt

skatt. Programmets verksamhet består av system för kommunikation och informationsutbyte, multilaterala kontroller, seminarier, utbyten, utbild- ningsverksamhet och andra arbetsmöten, besök eller liknande verksam- het.

Genom lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden har befogenheten att som behörig myndighet utbyta upplysningar och delta i skatteutredningar med andra länder i den mån en överens- kommelse om detta finns mellan Sverige och det aktuella landet dele- gerats till Riksskatteverket. Vid tillämpningen av skatteavtal är verket även behörig myndighet när det gäller det nordiska skatteavtalet [se förordningen (1998:1314) om tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet mellan de nordiska länderna] och vissa särskilda frågor i några andra skatteavtal. Med verkan från den 1 januari 2001 är Riksskatteverket vidare enligt förordningen (2000:1077) om handläggning av ärenden enligt skatteavtal behörig myndighet att pröva samtliga ärenden, med vissa beloppsgränser, som enligt skatteavtal skall handläggas av en behörig myndighet.

Riksskatteverkets nuvarande roll som behörig myndighet i samarbetet med utländska organisationer kommer med skatteförvaltningens nu föreslagna organisation att övertas av Skatteverket. Den operativa verk- samheten kommer enligt regeringens bedömning att gynnas av detta, eftersom svenska skattetjänstemän vid samverkan med andra stater och vid handräckning är anställda vid och således direkt underställda den behöriga myndigheten. Ärendehanteringen kan därigenom förenklas och ske snabbare. Viss verksamhet kan vidare utföras eller förläggas där det är geografiskt mest lämpligt. Även hos Skatteverket blir det dock nödvändigt att ha en samlad ingång och kontaktyta gentemot andra stater. Det ankommer på Skatteverkets ledning att vid utformningen av verkets inre organisation även beakta detta.

6.10		Regionala konsekvenser och regionalpolitiskt ansvar

	Regeringens bedömning: Den föreslagna omorganisationen medför
	att Skatteverket kan ta större hänsyn till regionala konsekvenser än
	vad skattemyndigheterna och Riksskatteverket kan göra i dag.
	Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens bedömning.
	Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att de skäl som finns för
att bilda en ny myndighet är verksamhetsmässiga. Verket vill bl.a. öka
effektiviteten och möjligheterna till likformig rättstillämpning. Redan i
dag flyttas arbetsuppgifter från Skattemyndigheten i Stockholm till Norr-
landsregionerna. Dessa omflyttningar av arbetsuppgifter, som gjorts av
verksamhetsmässiga skäl, har också givit positiva regionalpolitiska
effekter. LO, som stödjer förslaget om en sammanslagning av Riksskatte-
verket och skattemyndigheterna samt delar synen att en ökad effektivitet
och enhetlighet uppnås genom den föreslagna omorganisationen, anser
att det inte tas tillräckligt stora regionalpolitiska hänsyn i förslaget till			240

omorganisation. Riksdagen bör därför enligt LO fatta beslut om att vissa verksamhetsgrenar skall ligga i andra regioner än Stockholmsregionen.

Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen har beslutat om en ny regional utvecklingspolitik i enlighet med regeringens förslag om ”En politik för tillväxt och livskraft i hela landet”. Som rubriken anger innebär detta att inriktningen skall vara en politik för hållbar regional utveckling i hela Sverige. Viljeinriktningen är bland mycket annat att stimulera så att god service kan tillhandahållas i alla delar av landet. Politiken skall bidra till att människor och företag har tillgång till kommersiell och offentlig service. Med offentlig service avses service- funktioner som tillhandahålls av såväl statliga som kommunala aktörer. För att förverkliga den politiska målsättningen är det nödvändigt att alla statliga myndigheter och verk tar regionala hänsyn vid omorganisationer och lokaliseringar, inte enbart av serviceställen, utan även av arbets- platser.

Trots skattemyndigheternas administrativa gränser bedriver i dag myn- digheterna en decentraliserad verksamhet. Verksamhet finns bland annat utlokaliserad till skatteregionerna i Gävle, Östersund och Luleå. Det har inte bara givit arbete på regionmyndighetens placeringsort, utan arbets- tillfällen har kunnat spridas till andra orter i regionerna. I samband med utbyggnaden av den nya skattemyndigheten ökar förutsättningen att fortsätta decentraliseringsarbetet och på så sätt uppfylla det regional- politiska ansvaret. Bristande kompetens eller liknande torde inte vara något hinder, då det snarare har visat sig lättare att anställa och få behålla personal med efterfrågad kompetens.

Av 7 § 4 verksförordningen (1995:1322) framgår bl.a. att en myndig- hets chef skall beakta de krav som ställs på verksamheten vad gäller regionalpolitiken. I praktiken innebär detta att myndighetschefen vid fördelningen av arbetsuppgifter mellan arbetsenheter belägna på olika orter inom myndighetens domän, i den mån det är möjligt, skall ta hänsyn till regionala konsekvenser. I förordningen (1998:1634) om regionalt utvecklingsarbete förtydligas detta krav. I dagens skatteför- valtning får dessa bestämmelser en begränsad betydelse eftersom den i första hand riktar sig till chefen för respektive skattemyndighet. Som nämnts ovan förekommer det emellertid redan i dag att skattemyn- digheterna utlokaliserat viss verksamhet. Detta har dock inte närmast sin grund i regionalpolitiska överväganden utan överflyttningarna betingas väsentligen av ojämn arbetsbelastning och tillgång till resurser mellan skatteregionerna. Personalbrist i en region uppvägs genom att ärenden från den regionen flyttas till en region med bättre personalläge och med större förutsättningar att rekrytera och behålla personal. Detta till trots uppnås ofta positiva regionala effekter av sådana överflyttningar i form av minskade neddragningar av personal i exempelvis Norrlands- regionerna samtidigt som rekryteringen i framför allt Stockholmsregio- nen minskar.

Slås de nuvarande tio skattemyndigheterna och Riksskatteverket ihop till en enda rikstäckande myndighet ökar förutsättningarna för att kunna ta hänsyn till regionala konsekvenser vid fördelningen av arbetsuppgifter. Det blir då möjligt att ta ett för hela landet samlat grepp. Landvinning- arna på teknikområdet underlättar detta. Redan i dag kan deklarationer avges i form av elektroniska dokument och utvecklingen torde med stor

Prop. 2002/03:99

241

sannolikhet gå dithän att en allt större del av kommunikationen mellan de skattskyldiga och skatteförvaltningen kommer att ske i elektronisk form. Sådant material kan sändas elektroniskt mellan olika myndigheter i landet på ett mycket smidigt sätt. I ett enmyndighetsperspektiv kan naturligtvis även pappersbaserat material flyttas mellan olika landsdelar på ett betydligt smidigare sätt än vad som är fallet i dag, eftersom de formkrav som för närvarande lägger hinder i vägen för överflyttning av ärenden elimineras om det inom skatteförvaltningen bara finns en myn- dighet.

Sannolikt nås bättre regionala effekter om ärenden rörande t.ex. årlig taxering flyttas från orter med en överhettad arbetsmarknad till orter som har problem med sysselsättningen under förutsättning att nödvändig kompetens finns att tillgå eller kan förväntas till orten. Detta sker i viss utsträckning redan i dag. Om en skattemyndighet i en region har svårt att i tillräcklig utsträckning rekrytera och behålla kvalificerad personal, har ett stort antal ärenden avseende grundläggande beslut om årlig taxering flyttats till andra regioner. Problemen med att rekrytera och behålla kvalificerad personal finns i dag i storstadsregionerna. Det finns inte skäl att tro att det i framtiden kommer att bli lättare. Snarare är nog för- hållandet det motsatta (jfr bilaga 3). Behovet av överflyttning av arbetsuppgifter från t.ex. Stockholmsregionen till andra regioner kommer således sannolikt att kvarstå under överskådlig tid. Spridningen av dessa ärenden över landet skapar goda möjligheter att ta hänsyn till regionala konsekvenser. I ett enmyndighetsperspektiv finns det emellertid även andra möjligheter att ta regionala hänsyn.

Det ligger i sakens natur att om skatteförvaltningen består av endast en myndighet så kommer vissa ärendegrupper, sannolikt företrädesvis s.k. smala ärendegrupper, att handläggas på någon enstaka enhet eller några få enheter. Vid spridningen av sådana ärenden kan det också vara möjligt att ta regionalpolitiska hänsyn. Detta gäller dock inte alltid. Förhållan- dena kan ju t.ex. vara sådana att skatteförvaltningens expertis på området finns på en viss ort eller på vissa orter, varför ärendegruppen inte lämp- ligen kan läggas på någon annan ort. Skatteverket kan också ha bärande skäl för att lokalisera och driva verksamhet på orter där man på lång sikt kan rekrytera och behålla kompetens. Det kan naturligtvis också finnas andra skäl för varför en ärendegrupp bör handläggas på en specifik ort. I många fall torde det dock vara så att förutsättningar finns för att handlägga nu berörda ärendegrupper på flera alternativa orter. Det viktiga är endast att beslutsfattandet hålls samman. I sådana fall finns det naturligtvis stora möjligheter att ta hänsyn till regionala konsekvenser.

Möjligheterna att uppnå regionalpolitiska effekter är emellertid inte begränsade till spridningen av vissa skatteärenden. I skatteförvaltningen finns flera arbetsuppgifter som inte med nödvändighet knyter an till en viss ort. Som exempel kan service i form av s.k. callcenter nämnas. Be- står skatteförvaltningen av endast en myndighet öppnas flera alternativa möjligheter till placering av sådana centra.

Slutsatsen av det sagda är att det skapas bättre förutsättningar för att kunna ta hänsyn till regionala konsekvenser om skatteförvaltningen bildar en myndighet. Att begränsa den nya myndighetens möjligheter att själv utforma sin inre organisation på det sätt som LO föreslagit skulle enligt regeringens mening försvåra en snabb anpassning till ändrade

Prop. 2002/03:99

242

förhållanden som i sin tur skulle kunna leda till en sämre effektivitet och Prop. 2002/03:99 bör därför undvikas. Det bör dock i detta sammanhang framhållas att verksförordningens bestämmelse om att en myndighetschef skall beakta

de krav som ställs på verksamheten vad gäller regionalpolitiken efter omorganisationen automatiskt kommer att riktas till chefen för Skatte- verket som kommer att ha väsentligt större möjligheter att vidta åtgärder i detta avseende än de nuvarande tio skattemyndigheternas chefer.

6.11Medborgerlig insyn

Regeringens bedömning: Formella insynsorgan eller liknande bör inte inrättas när skattemyndigheternas styrelser avvecklas.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be- dömning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot bedömningen i promemorian. Riksskatteverket, som instämmer i promemorians bedömning, framhåller att som ett led i en verksamhets- utveckling är det av vikt att föra löpande diskussioner med externa intressenter. Medborgerlig insyn på det lokala planet kan därför upp- rätthållas genom löpande informella kontakter. Den modell som prövas av Skattemyndigheten i Luleå med s.k. medborgarråd har gett ute- slutande goda erfarenheter. Näringslivets Skattedelegation, som också gör samma bedömning som i promemorian, förklarar dock att dele- gationen inte kan dela promemorians syn på lekmannainflytandet i skattenämnderna. I dessa nämnder skapas knappast något reellt med- borgarinflytande även om, som det sägs i promemorian, lekmännen deltar i beslutsfattandet i ett stort antal beskattningsärenden. Delega- tionen är däremot positiv till inrättandet av s.k. medborgarråd eller företagarråd för informationsutbyte. Detta är något som kan vara värdefullt och leda till förbättringar för såväl de skattskyldiga som för den nya myndigheten.

Skälen för regeringens bedömning: Frågan om medborgarnas insyn i och inflytande på regionala myndigheters verksamhet har behandlats av ett flertal utredningar, bl.a. av Länsdemokratiutredningen i betänkandet Förvaltning och folkstyre (SOU 1968:47 s. 77 f.) och av Förvaltningsut- redningen i betänkandet Politisk styrning – administrativ självständighet (SOU 1983:39 s. 85). I dessa utredningar betonar man utifrån olika ut- gångspunkter vikten av ett lekmannainflytande i myndigheternas arbete.

Före inrättandet av länsskattemyndigheterna den 1 januari 1987 ingick beskattnings- och uppbördsfunktionerna i de tjugofyra länsstyrelserna som var och en hade en lekmannastyrelse. Vid inrättandet av de tjugofyra länsskattemyndigheterna knöts en lekmannastyrelse till varje myndighet. Till centralmyndigheten, Riksskatteverket, knöts en lekmannastyrelse redan vid verkets bildande 1971. Kravet på att medborgarna skulle ha insyn i och inflytande på verksamheten tillgodosågs alltså genom tjugo- fem styrelser såväl före som efter bildandet av länsskattemyndigheterna. Inom beskattningsverksamheten fanns dessutom ett stort antal taxerings- nämnder med politiskt utsedda ledamöter.

243

De fristående taxeringsnämnderna ersattes av skattenämnder genom taxeringslagen (1990:324, TL), som tillämpades första gången på ären- den som avsåg 1991 års taxering.

Enligt taxeringslagen skall varje skattemyndighet ha ett eller flera skattekontor. För närvarande finns drygt 130 skattekontor. Vid varje skattekontor skall enligt 2 kap. 1 § TL finnas en skattenämnd. Ett taxe- ringsärende skall avgöras i skattenämnd om ärendet avser omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis som den skattskyldige åberopar eller om ärendet avser en skälig- hets- eller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige eller av någon annan särskild anledning bör prövas i nämnden. Till varje sammanträde med nämnden skall fem lekmannaleda- möter kallas.

Genom regionaliseringen av skatteförvaltningen den 1 januari 1999 reducerades antalet styrelser till elva, en vid var och en av de tio skatte- myndigheterna och en vid Riksskatteverket. Denna reducering av antalet styrelser inom skatteförvaltningen föranledde inte att några särskilda organ för medborgerlig insyn tillskapades vid sidan av styrelserna.

Enligt förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltning- en består styrelsen vid Riksskatteverket och vid var och en av de tio skattemyndigheterna av högst tio personer med myndighetschefen som ordförande.

Riksskatteverkets styrelse har att pröva om verkets verksamhet bedrivs effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten. Vidare skall styrelsen besluta om myndighetens årsredovisning, delårsrapport och budgetunderlag, åtgärder med anledning av Riksrevisionsverkets revisionsrapporter och den redovisning som myndigheten skall lämna till regeringen enligt 15 § verksförordningen (1995:1322), revisionsplan och åtgärder med anledning av redovisning enligt 6 § förordningen (1995:686) om intern revision vid statliga myndigheter m.fl. Styrelsen skall dessutom besluta om sådana föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner eller landsting.

Skattemyndigheternas styrelser skall pröva om myndighetens verksam- het bedrivs effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksam- heten. Vidare skall styrelsen besluta om årsbudget och andra väsentliga ekonomiska ärenden samt fatta beslut med anledning av Riksrevisions- verkets revisionsrapporter.

Genom bildandet av Skatteverket kommer det, eftersom styrelserna vid dagens skattemyndigheter med nödvändighet måste avvecklas i samband med att skattemyndigheterna försvinner, att finnas endast en styrelse inom skatteförvaltningen. Den kommer att ha i huvudsak samma upp- gifter som i dag men avse hela skatteförvaltningen. Detta betyder i sin tur att antalet personer som representerar medborgarna i detta sammanhang minskar väsentligt. Frågan är då hur medborgarnas insyn och inflytande skall kunna utövas i fortsättningen.

Skattemyndigheternas styrelser sammanträder i genomsnitt 3–4 gånger per år. Som redovisats ovan har dessa styrelser att fatta beslut om års- budget och andra väsentliga ekonomiska ärenden samt med anledning av Riksrevisionsverkets revisionsrapporter. Erfarenheterna visar att det, utöver dessa enstaka beslutsärenden och information om aktuella frågor vid myndigheten, förekommer att styrelsemötena ägnas åt studiebesök

Prop. 2002/03:99

244

eller åt att lyssna på föredrag och liknande. Det förekommer också att regionens riksdagsmän bjuds in till styrelsen för gemensamma diskussio- ner.

Efter skatteförvaltningens omorganisation kommer skattenämnderna att finnas kvar vid skattekontoren. Skattenämnderna utgör formellt det främsta organet för lekmannainflytande inom skatteförvaltningen och bör genom sitt deltagande i ett stort antal beslut på beskattningsområdet kunna anses ha goda möjligheter till insyn och inflytande över skatte- förvaltningens beskattningsverksamhet. Regeringen kan dock till viss del ge Näringslivets Skattedelegation rätt i sin kritik att lekmännen i skatte- nämnderna i realiteten inte alltid har så stora möjligheter till insyn och inflytande. Förutsättningarna därvidlag bör dock enligt regeringens be- dömning kunna förbättras i och med den nya organisationen. En central ledning av samtliga skattekontor kan t.ex. förväntas medföra mer enhetliga rutiner för föredragningar av ärenden liksom vilket material som skall tillställas lekmännen i skattenämnderna inför sammanträdena. Härigenom kan en jämnare nivå uppnås vad gäller förutsättningarna för lekmannainflytande.

Med hänsyn till att styrelserna vid skattemyndigheterna försvinner tillsammans med myndigheterna och till att styrelserna i viss grad bidragit till ett lekmannainflytande kan det finnas anledning att se om det finns någon annan möjlighet att vid sidan av skattenämnderna förbättra lekmannainflytandet och allmänhetens insyn i Skatteverkets verksamhet.

Vid några skattemyndigheter prövas redan nya metoder för att öka in- synen och dialogen med medborgare och företag genom informella or- gan.

En modell, som prövas vid Skattemyndigheten i Luleå, är att s.k. medborgarråd knyts till myndigheten. Regionskattechefen eller dennes ersättare kallar till och leder mötena. Syftet med medborgarrådet är att bättre kunna tillgodose de krav som medborgare och företag har på förvaltningen. Rådet är nyligen bildat och ännu har inte någon utvär- dering av försöket gjorts. Riksskatteverket har dock uppgett att modellen har gett uteslutande goda erfarenheter.

En annan modell har prövats av Skattemyndigheten i Växjö. På initiativ av myndigheten har ett s.k. företagarråd bildats. Syftena med företagarrådet är att underlätta och förenkla kontakterna med skatte- myndigheten för framför allt små och medelstora företag, att förbättra skattemyndighetens service- och informationsinsatser om gällande och kommande skatteregler, att fånga upp förslag och synpunkter på skatteregler m.m. som bör ändras och att skattemyndigheten skall delta vid företagarorganisationernas olika träffar för att nå flera, informera och öka myndighetens synlighet. Rådet, som består av nio personer, varav sju från företagarorganisationer och två från skattemyndigheten, samman- träder minst två gånger per år. Hittills vunna erfarenheter sägs enbart vara positiva.

Regeringen anser att medborgarnas insyn och inflytande i Skattever- kets verksamhet är mycket viktig. Enligt regeringens bedömning bör kravet på lekmannainflytande kunna tillgodoses på ett i alla avseenden tillfredsställande sätt genom de politiskt utsedda ledamöternas medver- kan i skattenämndernas arbete och i Skatteverkets styrelse. Visserligen minskar medborgarnas möjligheter till insyn och inflytande när skatte-

Prop. 2002/03:99

245

myndigheternas styrelser försvinner i samband med inrättandet av Prop. 2002/03:99 Skatteverket men detta är endast marginellt. Inflytandet och insynen

genom skattenämnderna, som inte nu kommer att förändras, är däremot både reellt och substantiellt i den meningen att ledamöterna deltar i ett mycket stort antal sammanträden och faktiskt fattar beslut i ett synner- ligen stort antal beskattningsärenden.

Enligt regeringens bedömning kan, med hänsyn till vad som sagts nu och till att inte någon remissinstans har efterfrågat något nytt formellt organ för lekmännens insyn och inflytande, avvecklingen av skattemyn- digheterna och dess styrelser ske utan att styrelserna ersätts med ett sådant formellt organ i nuläget.

Regeringen anser dock att etablerandet av informella organ i form av s.k. medborgarråd eller företagarråd som ger medborgarna insyn och inflytande i verksamheten och som Näringslivets Skattedelegation har ställt sig positiv till bör uppmuntras och stödjas för att värna och fördjupa den svenska folkstyrelsen i enlighet med regeringens demokratipolitik (se prop. 2001/02:80). Sådana organ kommer det givetvis att vara möjligt att inrätta både regionalt och centralt även efter en sammanslagning av skattemyndigheterna och Riksskatteverket. Dessa frivilligt inrättade or- gan kan då, beroende på hur de utformas, knytas till ett eller flera skattekontor eller direkt till Skatteverket. Funktionen av dessa informella organ bör efter någon tid utvärderas för att se om något är lämpligt att formalisera för att ytterligare stärka medborgarnas insyn.


6.12		Kontakterna mellan medborgarna respektive
		företagen och den nya myndigheten

	Regeringens bedömning: Den föreslagna omorganisationen kommer
	inte att i någon nämnvärd utsträckning försvåra medborgarnas och
	företagens kontakter med den nya myndigheten.
	Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens bedömning.
	Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge noterar att det
i promemorian saknas en gedigen utredning över tänkbara för- och nack-
delar med den föreslagna organisationen. Det saknas därmed enligt
hovrätten underlag för att bl.a. kunna bedöma hur den enskilde från ett
rättssäkerhetsperspektiv kan komma att påverkas av reformen. Kammar-
rätten i Stockholm instämmer i vad som anförs om att den föreslagna
förändringen inte får innebära några negativa effekter för medborgarna.
Det är emellertid svårt för kammarrätten att se hur olägenheter skall
kunna undvikas för den enskilde om dennes ärende handläggs på ett
skattekontor beläget på annan ort i landet än där han är bosatt och han
t.ex. vill närvara vid skattenämndens sammanträde eller träffa sin hand-
läggare personligen. Kammarrätten i Sundsvall konstaterar att den före-
slagna förändringen kommer att medföra vissa olägenheter, även om de
kan begränsas genom interna riktlinjer, om den nya myndigheten väljer
att handlägga ärenden i annan del av landet än där den enskilde är
folkbokförd respektive där en juridisk person har sitt huvudkontor eller
säte. Kammarrätten ifrågasätter om det är lämpligt att den nya myndig-			246

heten ensam bestämmer riktlinjer för valet av handläggningsort. Länsrätten i Skåne län ifrågasätter om det är lämpligt att utfärda interna riktlinjer som förskriver var medborgaren normalt skall få sitt ärende handlagt. Ekobrottsmyndigheten konstaterar att den misstänkte alltid hörs vid brottsutredningar och att det i normalfallet är nödvändigt att såväl denne som vittnen är personligen närvarande vid förhör. Det är därför när det gäller brottsutredningar viktigt att denna verkställs lokalt. Statskon- toret framhåller att det också i fortsättningen måste vara möjligt att lämna muntliga upplysningar eller ta personlig kontakt med en skattehandläggare utan stora olägenheter eller kostnader för den enskilde. Den aspekten får dock inte hindra att verksamheten organiseras och lokaliseras på ett i övrigt effektivt och rationellt sätt. Revisorsnämnden anser att det krävs ytterligare utredning beträffande nackdelar som kan uppstå för enskilda och företag på grund av att deras ärenden handläggs på annan ort. Vidare anser nämnden att förslagen i promemorian skulle innebära att den nya myndigheten ges ett för stort ansvar för regleringen av de aktuella frågorna. Den grundläggande regleringen härav bör i stället ingå i instruktionen för de nya myndigheten. Slutligen vill nämn- den peka på det principiellt tveksamma i att den nya myndigheten, beträffande ett antal ärendegrupper, skulle kunna indirekt välja forum för överklagande genom valet av handläggningsort. Enligt Riksskatteverkets uppfattning kommer bildandet av den nya myndigheten inte att medföra några negativa effekter för medborgarna. Näringslivets Skattedelegation vill framhålla att kommunikationen mellan den skattskyldige och myn- digheten många gånger kan vara av avgörande betydelse för utgången i en taxeringsfråga. Det bör därför uttryckligen regleras i lag att den skattskyldige skall ha rätt till muntlig inställelse på närmaste skatte- kontor. Svensk Handel anser det vara av vikt att skattebetalarna trots omorganisationen lätt kan finna sina ärenden och att kontakten med skatteförvaltningen inte försvåras. Det är lämpligt att skattebetalaren i normalfallet får sina ärenden handlagda där han är folkbokförd eller, som juridisk person, där denne har sitt säte. En rätt att vid personliga sammanträffanden med skatteförvaltningen få inställa sig på närmsta skattekontor bör stadgas i lag. Företagarnas Riksorganisation anser att det inte är tillräckligt med interna riktlinjer utan det bör formuleras i lagtext att småföretagare har rätt till handläggning på ort som inte medför onödiga olägenheter. I de fall det blir aktuellt med personlig inställelse inför skattenämnd bör detta kunna göras på ett skattekontor i närheten av småföretagaren. Enligt Lantbrukarnas Riksförbunds mening bör de skatt- skyldiga även i fortsättningen ha möjlighet att sammanträffa med skattehandläggare eller närvara vid en skattenämnds sammanträde vid samma skattekontor som de är hänvisade till i den nuvarande organisa- tionen. Enligt riksförbundets mening är frågan av sådan dignitet att den inte utan vidare behandling kan överlämnas för att lösas genom interna riktlinjer av den nya myndigheten. Riksförbundet förordar att frågan i stället regleras i lag. Näringslivets Nämnd för Regelgranskning anser att småföretagare och andra skattskyldiga bör ha laglig rätt att inställa sig på närmaste skattekontor för att kommunicera om sitt ärende även om ärendet av effektivitetsskäl handläggs på någon annan ort i landet. Kon- kursförvaltarkollegiernas Förening anser det väsentligt att påpeka att envar skattskyldig har ett intresse av att personligen kunna besöka den

Prop. 2002/03:99

247

som handlägger hans taxering för att muntligen framlägga sina synpunk- ter på skattemyndighetens invändningar mot hans deklaration. Ett slo- pande av denna rätt måste medföra en ökad skyldighet för det allmänna att genom rättshjälp och ersättning till vinnande part ge allmänheten rätt att i större omfattning än vad som nu gäller anlita ombud i taxerings- ärende redan inför skattemyndigheten. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund anför att promemorian pekar på att en sammanslagning till en enda myndighet inte får leda till försämringar eller nackdelar för de skattskyldiga. Områden som utpekas är närheten till den myndighet som handlägger ett ärende, separationsbehovet mellan den nya myndigheten och kronofogdemyndigheten samt möjligheten att överklaga och söka anstånd i skatteärenden. Förbundet anser att detta är ytterst viktiga frågor som bör göras till ett separat ansvarsområde vid en omorganisation. En väg kan enligt förbundet vara att utse en särskild huvudansvarig för att utreda och följa upp dessa frågor såväl inför som en tid efter genomförandet av omorganisationen.

Skälen för regeringens bedömning: I regeringens förvaltningspoli- tiska handlingsprogram (se prop. 1997/98:136) framhålls att medborgar- na och företagen med rätta ställer stora krav på statsförvaltningen. I ett samhälle som ständigt förändras måste myndigheternas arbetsuppgifter och arbetssätt hela tiden omprövas. Medborgarna har rätt att kräva att myndigheterna gör sitt yttersta för att uppfylla de mål som regeringen fastställt och att tjänster produceras med hög kvalitet och till låg kostnad. Myndigheter som förmår att göra rätt saker i rätt tid, på rätt sätt och med god hushållning av resurserna vinner ett högt medborgerligt förtroende och detta ökar tilltron till politiken och de demokratiska institutionerna.

Enbart under den senaste femtonårsperioden har skatteförvaltningen organiserats om i flera omgångar. Antalet skattemyndigheter har fram till nu minskat från ca 150 till 11 inklusive Riksskatteverket. Minskningen av antalet myndigheter har inte föranlett några negativa reaktioner från allmänheten eller företagen. Förklaringen till detta torde vara mycket enkel. För det första ser intressenterna förvaltningen som ett enda "skat- teverk", representerat av ett skattekontor. För det andra har service och bemötande inte påverkats negativt utan i stället successivt förbättrats.

Av tidigare avsnitt framgår att skatteförvaltningens förmåga att till- handahålla tjänster på ett sådant sätt att de ger den största möjliga servicen för medborgare, företag, kommuner, organisationer m.fl. inom givna ekonomiska ramar underlättas om dagens formella myndighets- gränser inom skatteförvaltningen slopas. Bl.a. gäller detta möjligheterna att åstadkomma en mera enhetlig rättstillämpning. Det handlar också om att öka möjligheterna att erbjuda kvalitet i verksamheten, tillgänglighet och tillmötesgående och att på bästa sätt kunna möta medborgares, företags och andra intressenters krav och behov. Mot den bakgrunden har regeringen föreslagit bildandet av en ny myndighet, Skatteverket, genom en sammanslagning av skattemyndigheterna och Riksskatteverket.

Ett av syftena med bildandet av Skatteverket är att öka möjligheterna att utjämna resurser och omfördela arbetsuppgifter inom landet. I de fall Skatteverket väljer att koncentrera vissa typer av ärenden till ett eller några få ställen i landet eller om verket förlägger granskning av deklara- tioner till andra orter i landet än de där de skattskyldiga är bosatta, kan det som Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekat, knappast undvikas

Prop. 2002/03:99

248

att det i vissa fall blir svårare än i dag att få en personlig kontakt med den som handlägger ärendet. Samma synpunkter har också framförts av bl.a. Kammarrätten i Stockholm. Detta problem skall dock inte överdrivas. En viss försämring i detta hänseende måste generellt sett anses uppvägas av möjligheterna till en snabbare handläggning av mer kvalificerad personal samt en ökad enhetlighet i myndighetens avgöranden. Dessutom torde det vara så att de skattskyldigas kontakter med skatteförvaltningen oftast klaras av per telefon medan en personlig inställelse blir viktigare vid ett eventuellt överklagande av skatteförvaltningens beslut. Det bör därför redan här nämnas att regeringen i detta ärende föreslår nya forumregler som leder till att ett överklagande av de allra flesta beslut som kommer att meddelas av Skatteverket normalt kommer att handläggas av den länsrätt som geografiskt är närmast den som ärendet rör (se avsnitt 6.15.2).

I vissa ärenden, exempelvis brottsutredningar, är det, som Ekobrotts- myndigheten påpekar, regel med personliga möten eftersom det i normal- fallet är nödvändigt att såväl den misstänkte som vittnen är personligen närvarande vid förhör. Detta bör givetvis beaktas när Skatteverket skall bestämma var sådana ärenden skall handläggas. I sakens natur ligger emellertid att handläggarna i sådana ärenden måste vara beredda att i större utsträckning än i andra själva ta nödvändiga kontakter även om dessa medför kortare eller längre resor.

En medborgare som vill framföra sina synpunkter i ett ärende munt- ligen vid personlig kontakt med en handläggare skall naturligtvis kunna få göra det även fortsättningsvis. Det måste därför finnas rutiner som innebär att en fysisk person normalt skall få sitt ärende handlagt där han eller hon är folkbokförd och en juridisk person där denna har sitt huvud- kontor eller säte. I promemorian sägs att sådana rutiner bör regleras genom interna riktlinjer. För Länsrätten i Skåne län framstår det som inkonsekvent och ineffektivt att binda upp sig genom sådana interna riktlinjer. Enligt andra remissinstanser, bl.a. Kammarrätten i Sundsvall,

Näringslivets Skattedelegation, Svensk Handel och Företagarnas Riks- organisation, bör sådana riktlinjer ges i form av lag och enligt Revi- sorsnämnden bör riktlinjerna framgå av instruktionen för den nya myndigheten. Enligt regeringens mening bör, bl.a. med hänsyn till den snabba utveckling som sker inom IT-området och i omvärlden i övrigt, de aktuella rutinerna framgå av interna riktlinjer. Då ger man Skatte- verket möjlighet att snabbt anpassa sig till ändringar i de resurser som finns tillgängliga hos verket samt till andra ändrade förhållanden i och utanför verket.

Flera remissinstanser framhåller att varje skattskyldig kan ha ett in- tresse av att personligen kunna besöka den som handlägger exempelvis hans taxering för att muntligen framlägga sina synpunkter på skattemyn- dighetens invändningar mot hans deklaration. Såväl regeringen som Riksskatteverket är givetvis medvetna om detta och inom verket bedrivs för närvarande ett särskilt utvecklingsprogram rörande mötet med medborgarna som ligger i linje med regeringens förvaltningspolitiska proposition. Bland uppgifterna ingår att utarbeta ett handlingsprogram med olika åtgärder och aktiviteter för att förbättra och utveckla mötet med medborgare och företag. Inom ramen för utvecklingsprogrammet bedrivs försöksverksamhet med s.k. servicedeklarationer och servicedia-

Prop. 2002/03:99

249

log samt med nya former för kontorslösningar och samverkan med andra myndigheter. Vidare utvecklas nya former för dialog med medborgare och företag om verksamheten och tekniska lösningar för att möta behov av service och kommunikation etc. i syfte att förbättra tillgänglighet och service.

När arbetsuppgifter flyttas mellan regioner kan det medföra att handläggningen av ett visst ärende inte kommer att ske på det kontor som ligger geografiskt närmast den skattskyldige. Som exempel kan nämnas att Skattemyndigheten i Stockholm under flera år lämnat åtskilliga hund- ratusentals deklarationer för granskning i Norrlandsregionerna. Erfaren- heterna av detta visar att det vid behov varit möjligt för medborgarna att på ett enkelt sätt kunna få personlig kontakt med handläggaren och att olägenheter inte uppkommit för medborgaren på grund av att ärendet handlagts på annan ort. Var ett ärende handläggs är alltså inte så väsent- ligt utan det viktiga är att medborgaren vid behov kan få personlig kontakt med handläggaren. Till övervägande del sker kontakter med medborgarna via telefon eller brev. Gjorda undersökningar visar också att medborgarna vid behov av kontakt med myndigheten oftast sätter telefonmötet främst. Personliga möten efterfrågas inte tillnärmelsevis i samma utsträckning. Med hänsyn till den snabba teknikutveckling som sker skapas också nya möjligheter för kontakter med medborgarna. För att ytterligare underlätta för dem som ändå vill ha personliga möten tar Riksskatteverkets handlingsprogram upp bl.a. dessa frågor och med inriktningen att myndigheten skall finnas tillgänglig på betydligt fler platser och orter än i dag med hänsyn tagen till de krav och behov med- borgarna och företagen har av personlig service.

Statskontoret är inne på samma linje och nämner i sitt remissvar att ett sätt att underlätta kontakterna kan vara att lokalisera skattehandläggare på vissa orter under perioder då många medborgare förväntas vilja ha personliga kontakter och under den tiden erbjuda generösa öppettider.

Av vad som sagts nu framgår att nya möjligheter kommer att tas fram för att underlätta kontakterna mellan allmänheten och Skatteverket. Det kan dock förutses att det ändå i vissa fall kan uppkomma situationer där en part vill ha möjlighet att muntligen lägga fram sina synpunkter för en handläggare eller en skattenämnd i ett ärende som handläggs vid ett skattekontor beläget längre bort från partens hemort eller sätesort än med dagens organisation.

Några remissinstanser, bl.a. Företagarnas Riksorganisation och Lant- brukarnas Riksförbund, anser att Skatteverket bör vara skyldigt att handlägga ett skatteärende på närmaste skattekontor efter begäran från den skattskyldige och i de fall det blir aktuellt med en personlig in- ställelse inför en skattenämnd detta bör kunna ske på ett skattekontor i närheten av den skattskyldige.

Andra remissinstanser framhåller att om möjligheten till personliga kontakter vid närmaste skattekontor slopas måste detta medföra en ökad skyldighet för det allmänna att genom rättshjälp och ersättning till vinnande part ge allmänheten rätt att i större omfattning än vad som nu gäller anlita ombud i taxeringsärende redan inför skattemyndigheten.

Enligt regeringens bedömning kommer allmänhetens och företagens kommunikation med Skatteverket även i fortsättningen i regel att ske på annat sätt än vid en personlig kontakt och i de fall en sådan kontakt

Prop. 2002/03:99

250

önskas kommer det normalt att finnas möjlighet att få kontakten vid ett Prop. 2002/03:99 skattekontor som ligger i närheten av partens hemort eller sätesort. Detta

gäller även i de fall ärendet formellt handläggas vid ett annat skatte- kontor. I vissa undantagsfall kan dock en sådan möjlighet komma att saknas. Det kan t.ex. vara fråga om ett sådant ärende som handläggs endast vid ett eller ett fåtal skattekontor i landet. För sådana fall bör det enligt myndighetens rutiner finns en möjlighet att flytta handläggningen till ett skattekontor som ligger närmare den som ärendet rör om han begär det. För att en sådan begäran skall beviljas bör det dock finns särskilda skäl. Däremot anser regeringen inte att det, i vart fall för närvarande, finns skäl att, som några remissinstanser föreslagit, ändra reglerna om ersättning för kostnader för ombud och andra kostnader i skatteärenden som uppstår genom myndighetens val av handlägg- ningsort. Regeringen anser emellertid att den nu föreslagna omorgani- sationen efter någon tid bör utvärderas. I detta sammanhang kan det finnas anledning att återkomma till denna fråga.

Samma krav på närhet som ställs vid Skatteverkets handläggning av sina ärenden bör ställas när Skatteverkets beslut överklagas till domstol. I dessa fall anser däremot regeringen att nödvändiga bestämmelser måste ges i form av lag. I avsnitt 6.15 återkommer regeringen med förslag till de ändringar i forumreglerna som bildandet av den nya myndigheten föranleder.

6.13		Allmänt ombud

	Regeringens förslag: En funktion som allmänt ombud skall inrättas
	hos Skatteverket.
	Det allmänna ombudet skall ges samma möjligheter att överklaga
	ett skattebeslut i första instans som Riksskatteverket har i dag. Det-
	samma gäller beslut om folkbokföring. Ombudet skall dessutom kun-
	na överklaga ett beslut om punktskatt i första instans och ansöka om
	förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skatte-
	frågor.
	Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
	Remissinstanserna: Att det allmänna ombudet i förhållande till den
nya myndigheten garanteras en självständig ställning i sin processföring
är enligt Svea hovrätt en fråga som är värd noggrant övervägande. Tan-
ken att det allmänna ombudet förordnas av regeringen är tilltalande. En
ordning som skulle innebära att regeringen delegerar den uppgiften till
den nya myndigheten skulle däremot enligt hovrätten kunna ifrågasättas.
Malmö tingsrätt tillstyrker förslaget om inrättandet av ett allmänt ombud
vid överklagande av den nya myndighetens beslut. Tingsrätten ställer sig
dock frågande till förslaget att det allmänna ombudet endast skall föra det
allmännas talan då ombudet självt har överklagat myndighetens beslut.
Tingsrätten anser att det allmänna ombudet borde kunna föra det
allmännas talan i samtliga fall av överklagande. Justitiekanslern menar
att argumenten för att inrätta ett allmänt ombud överväger argumenten
mot en sådan ordning. Riksskatteverket stödjer förslaget att en funktion			251

som allmänt ombud inrättas. I den nya myndigheten måste det finnas en möjlighet att överklaga beslut i samma utsträckning som Riksskatte- verket i dag har att överklaga skattemyndigheternas beslut. Näringslivets Skattedelegation anser att det är viktigt att det närmare utreds hur institutet med allmänt ombud skall organiseras. Det är vidare enligt delegationen viktigt att ombuden snabbt kan kommunicera domslut till övriga delar av den nya organisationen för att en enhetlig rättstillämpning skall uppnås. I det här sammanhanget vill delegationen även ta upp den situation att många skattskyldiga upplever att det förhållandet att de möter samma tjänsteman under hela processens gång hos skattemyndig- heten gör att de anser sig ”chanslösa”. Delegationen anser därför att det närmare bör utredas om inte i stället för den omprövning som i dag sker i skattenämnden skatteärenden borde omprövas av en tjänsteman vid skattemyndigheten med fristående ställning i förhållande till tidigare handläggare av skatteärendet. Lämpligen skulle allmänna ombudet kunna upprätthålla en sådan tjänst. Även begäran om anstånd – som oftast sker i samband med begäran om omprövning och överklagande – borde enligt delegationen kunna behandlas på samma sätt. Svensk Handel anser att det finns ett behov av ytterligare utredning för att tydliggöra det allmänna ombudets funktion och den nya myndighetens organisation i denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: Före 1987 fanns fristående taxerings- intendenter som företrädde det allmänna i taxeringsprocessen. Intenden- terna kunde överklaga taxeringsnämndens beslut till länsrätt och de kunde framställa yrkanden såväl till fördel som till nackdel för den skattskyldige. Från och med 1987 lades denna partsfunktion i stället över på de då nybildade länsskattemyndigheterna. Samtidigt gavs Riksskatte- verket formell befogenhet att i vissa fall föra det allmännas talan samt att samordna och ge riktlinjer för processverksamheten. I praktiken innebar emellertid inte den reformen någon mer påtaglig skillnad i processverk- samheten i förhållande till vad som gällt tidigare. Taxeringsintendent- kåren bestod således och kåren fullföljde de arbetsuppgifter som kåren haft tidigare, låt vara inte lika självständigt.

På mervärdesskatte- och uppbördsområdena fanns vid denna tid all- männa ombud, som på dessa områden i princip hade samma funktion och befogenheter som en taxeringsintendent hade såvitt avsåg taxeringen.

Genom taxeringslagen (1990:324) utmönstrades taxeringsnämnderna och taxeringsbesluten skulle i stället fattas av skattemyndigheten. Häri- genom, och framförallt genom att skattemyndigheten tillförsäkrades möj- ligheter att ompröva sina taxerings-, uppbörds- och mervärdesskatte- beslut upp till fem år efter taxeringsårets utgång och i vissa undantagsfall även under längre tid, förändrades förutsättningarna för det allmännas överklagande till länsrätt i hög grad. Vad som tidigare med nödvändighet måste föras till domstol kunde nu nästan undantagslöst hanteras inom skattemyndigheten. Detta fick till följd att taxeringsintendenterna liksom de allmänna ombuden på uppbörds- och mervärdesskatteområdet ut- mönstrades. Det allmännas överklagande till länsrätt lades i stället på Riksskatteverket.

Den 1 juli 1993 överfördes Riksskatteverkets verksamhet på bl.a. punktskatteområdet till dåvarande Skattemyndigheten i Kopparbergs län, sedermera Skattemyndigheten i Gävle. Skattemyndighetens beslut kunde överklagas av Riksskatteverket. Den 1 juli 2000 blev Riksskatteverket

Prop. 2002/03:99

252

åter beslutande myndighet på bl.a. punktskatteområdet. Enligt förarbe- tena till denna lagändring (prop. 1999/2000:105 s. 74) fick behovet av att kunna väcka talan för det allmännas räkning över Riksskatteverkets be- slut anses vara ytterst begränsat. Detta hade sin grund dels i att behovet av att kunna överklaga beslut för att främja en enhetlig rättstillämpning sannolikt skulle minska, dels i den vidsträckta möjligheten att ompröva beslut. På grund härav utmönstrades det allmännas möjligheter att väcka talan mot beskattningsmyndighetens beslut.

Med hänsyn till att det allmännas möjligheter att överklaga beslut rörande bl.a. punktskatter till länsrätt utmönstrades vid den senaste reformen skulle det kunna ifrågasättas om inte det allmännas talerätt skall utmönstras när skatteförvaltningen nu föreslås omorganiseras till en enda myndighet. Förhållandena på punktskatteområdet skiljer sig emel- lertid i väsentliga avseenden från vad som gäller framför allt enligt taxeringslagen.

Av förarbetena till taxeringslagen (prop. 1989/90:74 s. 362) framgår att Riksskatteverket inte förväntades överklaga skattemyndigheternas beslut i andra fall än då det förelegat oenighet vid beslutsfattandet och då ett överklagande krävdes för att utjämna oenhetlig rättstillämpning på områden där behov av prejudikat var särskilt framträdande.

På mervärdesskatte- och uppbördsområdet avsågs Riksskatteverket huvudsakligen överklaga prejudikatintressanta beslut, eftersom beslut på dessa områden mera sällan skulle fattas av skattenämnd. Enbart den omständigheten att Riksskatteverket ansåg ett beslut av skattemyndighet vara felaktigt skulle således inte föranleda ett överklagande av verket, låt vara att verket formellt sett var oförhindrat att överklaga även sådana beslut.

Förarbetsuttalandet om överklagande av beslut som inte varit enhälliga har getts den tolkningen att Riksskatteverket skall överväga att överklaga sådana beslut enbart om den mening som företräds av skattenämndens ordförande blivit överröstad av de övriga ledamöterna och ärendet rör en principiell fråga.

Det förekommer inte alltför sällan att Riksskatteverket överklagar en skattemyndighets beslut på den grunden att skattenämndens ordförande har blivit överröstad. Det förekommer också att verket överklagar skattemyndighets beslut på prejudikatgrund, låt vara att sådana över- klaganden är ganska ovanliga.

Även om antalet överklaganden av Riksskatteverket på nu angivna grunder inte är särskilt stort skulle ett undanröjande av det allmännas möjligheter att överklaga skatteförvaltningens beslut kunna få allvarliga effekter på skatteuttaget. Situationen kan nämligen vara den att en ordförande i en skattenämnd blir överröstad i t.ex. ett eftertaxerings- ärende rörande synnerligen betydande belopp, innebärande att skatteför- valtningen beslutar att inte eftertaxera. Om det beslut som då fattas på objektiva grunder är felaktigt finns det ingen möjlighet att få en rättelse till stånd.

Dessutom är det så att det i ett taxeringssystem rimligen måste finnas garantier för att det skall vara möjligt att uppnå målet att taxeringarna skall bli rättvisa och likformiga. Med andra ord skulle det kunna sägas vara ett systemfel om det allmänna inte kan överklaga ett beslut som t.ex. direkt strider mot vad som är föreskrivet i lag.

Prop. 2002/03:99

253

Redan det nu sagda pekar entydigt mot att en funktion som allmänt ombud bör inrättas hos Skatteverket. Det finns emellertid ytterligare skäl som pekar i samma riktning. I dagsläget för nämligen Riksskatteverket på andra grunder ett relativt stort antal processer i länsrätt. Det har således visat sig nödvändigt, för att skatteförvaltningen skall kunna leva upp till kraven på att taxeringarna i görligaste mån skall bli likformiga och rättvisa, att Riksskatteverket för sådana processer.

Det kan naturligtvis också hävdas att det kan finnas behov av ett allmänt ombud för att det skall vara möjligt att få ett visst rättsläge fastlagt av domstol. Visserligen får det behovet antas minska om skatteförvaltningen slås samman till en myndighet. Behovet försvinner emellertid inte helt. Situationen kan nämligen vara den att skatteför- valtningen, som har att fatta likformiga beslut, i en viss typsituation, om än med stor tvekan, kommer fram till att man bör besluta på ett för den skattskyldige förmånligt sätt. I den situationen kommer frågan aldrig att prövas av allmän förvaltningsdomstol. För att skapa klarhet om vad som är gällande rätt i en sådan situation skulle det allmänna ombudet kunna driva ett pilotmål till högsta instans.

Situationen skulle också kunna vara den motsatta, nämligen att skatte- förvaltningen i en typsituation med stor tvekan finner att den skall fatta beslut till den skattskyldiges nackdel. I sådana fall ligger det naturligtvis oftast i sakens natur att den skattskyldige själv överklagar beslutet. Om så emellertid inte sker kan ett allmänt ombud föra process till den skattskyldiges förmån för att få rättsläget klarlagt.

Slutsatsen av det sagda är att övervägande skäl talar för att en funktion som allmänt ombud bör inrättas hos Skatteverket. Inte någon av remiss- instanserna har haft något att erinra mot detta. Även om behovet av ett allmänt ombud är ojämförligt störst inom taxeringsområdet finns behovet också på övriga skatteområden och när det gäller beslut om folk- bokföring. Vissa av de gjorda exemplifieringarna har således bärighet också på t.ex. beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483). Dessutom är det så att vad som sagts om överklagande av allmänt ombud på prejudikatgrund har relevans på alla skatteområden. Med dessa utgångs- punkter, och när ändå en funktion som allmänt ombud får anses ofrån- komlig, måste det anses mest följdriktigt att det allmänna ombudet ges samma rättigheter som Riksskatteverket har i dag.

Riksskatteverket har, som redan nämnts, i dagsläget inte någon möjlig- het att överklaga beslut som verket fattar på punktskatteområdet. I stor utsträckning hade verket emellertid fram t.o.m. den 30 juni 2000 rätt att överklaga sådana beslut när Skattemyndigheten i Gävle var beskattnings- myndighet. När nu en funktion som allmänt ombud inrättas bör det mest följdriktiga vara att också beslut om punktskatt omfattas av ombudets överklaganderätt.

Enligt dagens regelsystem kan Riksskatteverket på punktskatteområdet även ansöka om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden avseende beslut som fattats av verket. En sådan ordning kan emellertid ifrågasättas. Den får dock ses som ett utflöde av det förhållandet att någon funktion som allmänt ombud inte inrättades när Riksskatteverket blev beslutsmyn- dighet beträffande punktskatter m.m. och att det allmänna fick anses ha ett behov av att kunna ansöka om förhandsbesked i dessa frågor. När det nu föreslås att en funktion som allmänt ombud skall inrättas kommer

Prop. 2002/03:99

254

saken emellertid i ett annat läge. Eftersom det knappast kan anses helt följdriktigt att en myndighet kan ansöka om förhandsbesked beträffande sina egna beslut måste den lämpligaste ordningen anses vara att det allmänna ombudet tar över Riksskatteverkets rätt att begära förhands- besked. Med en sådan ordning uppnås också överensstämmelse med vad som i övrigt föreslås i fråga om det allmännas partsställning.

Det sagda har inte relevans när det gäller beslut av Tullverket i dess roll som beskattningsmyndighet men det kan av olika skäl knappast anses rimligt att ha en särreglering beträffande sådana beslut. Det allmänna ombudets rätt att ansöka om förhandsbesked bör därför omfatta även beslut av Tullverket. Några bärande skäl för att ändra den ordning som i dag gäller då den enskilde ansöker om förhandsbesked finns däremot inte enligt regeringens mening.

Mot bakgrund av vad som sagts nu föreslår regeringen att en funktion som allmänt ombud skall finnas hos Skatteverket. Det allmänna ombudet skall ha samma rätt som Riksskatteverket har i dag att överklaga ett skattebeslut i första instans. Med hänsyn till det nära samband som råder mellan beskattning och folkbokföring bör det allmänna ombudet även ha möjlighet att överklaga ett folkbokföringsbeslut i första instans i den utsträckning som Riksskatteverket har i dag. Det allmänna ombudet skall dessutom kunna överklaga ett beslut om punktskatt i första instans och ansöka om förhandsbesked.

Näringslivets Skattedelegation har väckt några frågor om hur funktio- nen som allmänt ombud skall organiseras. Om detta kan sägas följande.

Det allmänna ombudets möjligheter att överklaga ett beslut som fattats av Skatteverket avses utnyttjas i samma situationer som Riksskatteverket i dag överklagar beslut i första instans, dvs. i de fall då det förelegat oenighet i en skattenämnd vid beslutsfattandet i en principiell fråga på så sätt att ordföranden haft en annan mening än nämnden samt då ett över- klagande krävs för att utjämna en oenhetlig rättstillämpning på områden där behov av prejudikat är särskilt framträdande. Det allmänna ombudet bör även ha en formell rätt att överklaga andra beslut av Skatteverket men denna rätt avses tillämpas endast i undantagsfall. Det allmänna ombudets överklaganden kommer således att gälla ett starkt begränsat antal beslut. Det allmänna ombudet bör dessutom ha möjlighet att uppdra åt en tjänsteman vid Skatteverket att företräda ombudet i allmän för- valtningsdomstol och Skatterättsnämnden. Med hänsyn till detta bör funktionen som allmänt ombud utformas som en central funktion och kunna fullgöras av endast en eller ett fåtal personer. Det är, som Näringslivets Skattedelegation framhållit, viktigt att det allmänna om- budet informerar alla beslutsfattare inom Skatteverket om sådana avgöranden som är av intresse för att skapa en enhetlig rättstillämpning inom verket. Rutiner för detta bör utformas i samverkan mellan det allmänna ombudet och Skatteverket.

Svea hovrätt framhåller vikten av att det allmänna ombudet garanteras en självständig ställning i sin processföring i förhållande till Skatte- verket. Hovrätten finner därför tanken att det allmänna ombudet skall förordnas av regeringen tilltalande. En ordning som skulle innebära att regeringen delegerar den uppgiften till den nya myndigheten skulle däremot enligt hovrätten kunna ifrågasättas. Regeringen är av samma

Prop. 2002/03:99

255

mening. Det bör därför inte lämnas någon delegationsmöjlighet för Prop. 2002/03:99 regeringen.

Malmö tingsrätt anser att det allmänna ombudet borde kunna föra det allmännas talan i samtliga fall av överklagande. Regeringen, som anser att en sådan lösning skulle kräva för stora resurser i förhållande till de fördelar som kan uppnås, återkommer till den frågan i nästa avsnitt. Att även belysa möjligheten att förenkla omprövningsförfarandet, något som efterfrågats av Näringslivets Skattedelegation och Svensk Handel, skulle i detta sammanhang föra för långt. Detsamma gäller reglerna om anstånd med betalning av skatt.

Bestämmelser om var det allmänna ombudet skall finnas och vem som skall utse ombudet bör tas in i en särskild lag om allmänt ombud. Reg- leringen av det allmänna ombudets processuella befogenheter erfordrar dessutom justeringar i flera andra lagar, bl.a. taxeringslagen, skattebetal- ningslagen och folkbokföringslagen. När det gäller frågan om var det allmänna ombudet skall ha sitt kansli anser regeringen att detta är en fråga som rör Skatteverkets inre organisation och som därför bör bestäm- mas av verket självt.

6.14		Företrädare för det allmänna m.m.

	Regeringens förslag: Skatteverket skall företräda det allmänna i
	skattemål i allmän förvaltningsdomstol.
	Om det allmänna ombudet har överklagat Skatteverkets beslut i en
	fråga hos länsrätt företräder ombudet det allmänna i processen som rör
	denna sakfråga även i högre instans oavsett vem som initierat proces-
	sen där.
	Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Malmö tingsrätt, som har tillstyrkt förslaget om
inrättandet av ett allmänt ombud, ställer sig frågande till förslaget att det
allmänna ombudet endast skall föra det allmännas talan då ombudet
självt har överklagat myndighetens beslut. Tingsrätten anser att det all-
männa ombudet borde kunna föra det allmännas talan i samtliga fall av
överklagande och att någon skillnad med avseende på vilken part som
överklagat myndighetens beslut alltså inte är befogad.
	Skälen för regeringens förslag: Enligt förfarandereglerna på bl.a. be-
skattningsområdet förs det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt i
dag av skattemyndigheten. Om Riksskatteverket överklagar ett beslut om
skatt förs dock det allmännas talan av verket som också alltid för det
allmännas talan i Regeringsrätten.
	Genom att den nya myndigheten, dvs. Skatteverket, blir beskattnings-
myndighet finns det inte längre något behov av en särskild reglering när
det gäller företrädare för det allmänna i de fall en enskild överklagat
Skatteverkets beslut. Att Skatteverket i dessa fall kommer att vara den
enskildes motpart följer av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291). I
den bestämmelsen anges nämligen att den myndighet som först beslutat i
saken skall vara den enskildes motpart.
	Malmö tingsrätts förslag att låta det allmänna ombudet alltid föra det
allmännas talan i de fall Skatteverkets beslut överklagats skulle leda till			256

en återgång av ett system snarlikt det som gällde då det allmänna före- Prop. 2002/03:99 träddes av taxeringsintendenterna. Regeringen ser emellertid inte någon

anledning att på beskattningsområdet generellt frångå förvaltningspro- cesslagens huvudregel att den myndighet som först beslutat i saken skall vara den enskildes motpart. Tvärtom anser regeringen att undantag från förvaltningsprocesslagens regler bör göras endast om mycket starka skäl talar för detta. Ett sådant undantag och skälen för detta har redovisats i avsnitt 6.13 där regeringen har föreslagit inrättandet av ett allmän ombud.

Genom att Riksskatteverket enligt regeringens förslag slås samman med skattemyndigheterna till en ny myndighet och den nya myndigheten inte kommer att kunna överklaga sina egna beslut måste dagens bestäm- melser om att Riksskatteverket kan överklaga ett skattebeslut till länsrätt utmönstras. Det allmänna ombudet avses i stället överta Riksskattever- kets nuvarande rätt att överklaga taxerings- och beskattningsbeslut enligt taxeringslagen (1990:324) respektive skattebetalningslagen (1997:483).

Om det allmänna ombudet har överklagat Skatteverkets beslut i en fråga bör ombudet enligt regeringens mening av processekonomiska skäl företräda det allmänna i processen som rör denna sakfråga även i högre instans oavsett vem som initierat processen där. Är det däremot så att en enskild eller en kommun överklagat Skatteverkets beslut bör det allmän- na genomgående företrädas av verket i de allmänna förvaltnings- domstolarna. Regeringen föreslår en sådan ordning.

Eftersom huvudregeln i 7 a § förvaltningsprocesslagen inte kan antas omfatta det fallet att en kommun för egen del överklagar Skatteverkets beslut, i paragrafen talas ju om ”den enskildes” motpart, bör Skattever- kets partsställning gentemot en kommun i förtydligande syfte särregleras. Regeringen föreslår ett sådant förtydligande.

Regeringens förslag föranleder ändringar i bl.a. taxeringslagen och skattebetalningslagen.

6.15Forumregler

6.15.1Allmänna utgångspunkter

Av 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom- stolar framgår att ett beslut skall överklagas till den länsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats, om det inte för ett visst slag av mål föreskrivs annat i lag eller förordning.

I 5 § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars be- hörighet m.m. anges vilka länsrätter som finns och på vilka orter kansli- erna skall vara belägna. I 6 § samma förordning föreskrivs att länsrättens domkrets är länet samt att domkretsen för vissa länsrätter – de i Västra Götalands län – utgörs av kommuner på sätt anges i bestämmelsen.

Bestämmelsen i 14 § andra stycket lagen om allmänna förvaltnings- domstolar har tolkats så att det är den beslutande "arbetsenhetens" placering och inte den klagandes hemortskommun – när det gäller en fysisk person – eller huvudkontorets eller sätets lokalisering – när det

gäller handelsbolag respektive annan juridisk person – som blir

257

avgörande när det gäller att bestämma vilken länsrätt som skall pröva ett överklagande. Till stöd för denna tolkning har åberopats ett uttalande i prop. 1997/98:17 om domstolsfrågor i anledning av den ändrade länsin- delningen i västra Sverige (s. 30 f.) där det sägs att styrande för vilken länsrätt som skall pröva överklagandet är var det skattekontor eller – i förekommande fall – det länsskattekontor som har fattat beslutet ligger.

Ett beslut avseende en skattskyldig med Göteborg som hemortskom- mun, vilket fattas av skattekontoret i Lidköping, skall således överklagas hos Länsrätten i Mariestad och inte hos Länsrätten i Göteborg. På mot- svarande sätt skall ett beslut som fattas av Skattemyndigheten i Växjö, närmare bestämt av Skattekontoret i Växjö, och som avser en skattskyl- dig med Karlskrona som hemortskommun, överklagas hos Länsrätten i Kronobergs län och inte hos Länsrätten i Blekinge län.

När det gäller beslut som fattas av ett regionskattekontor som har "sektioner" eller "avdelningar" på flera platser i regionen innebär den intagna ståndpunkten att beslutet skall anses ha fattats av den "arbets- enhet", dvs. sektion eller avdelning, som framgår av den SKM- och HK- kod (HK = handläggande kontor) som en skattskyldig har åsatts i beskatt- ningsdatabasen. För exempelvis Skattemyndighetens i Linköping (SKM- kod 5) del medför detta att ett beslut avseende en skattskyldig med koden 581 (HK-kod 81 = Linköping) skall överklagas hos Länsrätten i Öster- götlands län. Ett beslut avseende en skattskyldig som åsatts koden 582 (HK-kod 82 = Jönköping) skall överklagas hos Länsrätten i Jönköpings län.

Den nu beskrivna ordningen omfattar den absoluta merparten av alla ärenden. Beträffande vissa ärendetyper finns emellertid särskilda forum- regler. Som exempel på detta kan nämnas 7 a § förordningen om allmän- na förvaltningsdomstolars behörighet m.m. I bestämmelsen föreskrivs att överklagande av Riksskatteverkets beslut skall prövas av Länsrätten i Dalarnas län om beslutet avser ärenden enligt skattebetalningslagen (1997:483) i fråga om punktskatt eller enligt författning som anges i 1 kap. 1 § andra stycket samma lag, kupongskattelagen (1970:624), lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m., lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., eller lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting.

När det gäller överflyttning av ärenden inom en och samma skatte- myndighet finns inga rättsliga begränsningar. Sådana överflyttningar kan i princip ske formlöst och i vilken omfattning som helst.

I bl.a. 2 kap. 5 § skattebetalningslagen (1997:483) föreskrivs att en skattemyndighet under vissa förutsättningar får uppdra åt en annan skat- temyndighet att fatta beslut i ett visst ärende eller en viss grupp av ären- den.

Gemensamt för dessa två typer av överflyttning av ärenden är, som skatteförvaltningen tillämpar bestämmelserna, att överflyttningen måste dokumenteras på något sätt och att det måste gå att utläsa av beskatt- ningsdatabasen att överflyttning har skett.

Det kan konstateras att överflyttning av ärenden från en skattemyn- dighet till en annan hittills har skett i mycket begränsad omfattning. De huvudsakliga skälen till detta är att det administrativa förfarandet är re- lativt omständligt och att skatteförvaltningens tekniska stöd inte är

Prop. 2002/03:99

258

särskilt väl anpassat till dessa situationer. Överflyttningar inom en skatte- myndighet har däremot skett i något större omfattning.

Som framgår av avsnitt 6.1 är ett av skälen till att gå från en skatte- förvaltning med elva myndigheter till en förvaltning med endast en myndighet att öka flexibiliteten och effektiviteten inom skatteförvalt- ningen. Det blir härigenom avsevärt lättare att flytta arbetsuppgifter och material på ett smidigt och billigt sätt och att jämna ut skillnader i arbets- belastningen.

Enmyndighetsalternativet kan förutsättas innebära att ärenden kommer att flyttas inom myndigheten i en mycket större utsträckning än vad som sker i dag mellan myndigheterna. Detta innebär i sin tur – med den ovan beskrivna tillämpningen av forumreglerna – bl.a. att måltillströmningen till, i första hand, länsrätterna skulle komma att variera från tid till annan i en utsträckning som inte kan anses acceptabel för länsrätterna. Möj- ligheten för länsrätterna att förutse sin arbetssituation kan med andra ord komma att bli begränsad.

I sammanhanget kan nämnas följande uttalande i Justitiedepartemen- tets uppdrag (Ju2001:B, dnr Ju2001/511/LED) enligt protokoll den 18 januari 2001 till en särskild utredningsman att utreda bl.a. forumregeln i 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar:

För att undvika införande av många, inte sällan olika, särskilda forumregler behövs det en allmän forumregel som dels tillgodoser kravet att så många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter, dels tillgodoser, så långt det är möjligt, ett krav på att förändringar i förvaltningsmyndigheternas organisation inte påver- kar spridningen av målen till länsrätterna. Målen skall också, så långt det är möjligt och när det är lämpligt, handläggas av den länsrätt som geografiskt är närmast för den enskilde eller de enskilda som ärendet berör. Det kan dock beträffande vissa mål- typer, på grund av t.ex. dess art eller karaktär, finnas skäl för att en myndighets beslut även fortsättningsvis skall överklagas till den länsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats.

En översyn skall därför ske i syfte att undersöka om en ny allmän forumregel, som t.ex. anknyter till bostadsort eller hemvist, bättre än den befintliga allmänna forumregeln kan tillgodose dessa krav.

Utredaren har redovisat resultatet av sitt arbete i en promemoria den 24 september 2001 (dnr Ju2001/6425). I promemorian sägs att fler skäl talar mot än för en ändring av den generella forumregeln och att forumpro- blemet på grund av myndigheternas regionalisering bör lösas i special- författningarna, i första hand för länsrätternas största målområden. Pro- memorian har remissbehandlats och övervägs nu inom Regeringskansli- et.

Med hänsyn till det anförda bör det alltså, så långt det är möjligt, tillskapas forumregler som dels skapar en jämn – och inte minst för- utsebar – tillströmning av mål till länsrätterna, dvs. en tillströmning som inte påverkas av var den nya myndigheten, dvs. Skatteverket, väljer att handlägga ärenden, dels tillgodoser kravet på att så många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter. Forumreglerna skall också, så långt det är möjligt och lämpligt, leda till att målen handläggs av den länsrätt som geografiskt är närmast för den enskilde som ärendet berör.

Prop. 2002/03:99

259

Även med denna utgångspunkt är det emellertid ofrånkomligt att ett Prop. 2002/03:99 antal ärendegrupper inte kan följa det redovisade mönstret vilket innebär

att forum för överklagande styrs av var Skatteverket väljer att handlägga ärendena. I dessa fall är det dock företrädesvis fråga om relativt små ärendegrupper varför få enskilda berörs. Dessutom påverkas länsrätternas arbetssituation ytterst marginellt. Några av de aktuella ärendegrupperna är dock relativt stora. Om den nya myndigheten avser att i framtiden flytta handläggningen av sådana ärendegrupper får det förutsättas att verket beaktar forumproblematiken.

Riksskatteverket överprövar i dag efter överklagande vissa av skatte- myndigheternas beslut. Det rör sig om tre olika kategorier av ärenden. En av dessa kategorier brukar benämnas "dispensärenden". Det materiella regelverket rörande dispenser finns väsentligen i inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Sammanlagt är det fråga om ett femtontal olika typer av dispenser varav sju är hänförliga till pensionsområdet (s.k. pensions- dispenser). Härutöver finns en dispensregel i 84 § fordonsskattelagen (1988:327).

Skattemyndigheterna, och Riksskatteverket som överklagandeinstans, kan också fortfarande pröva dispensärenden enligt några bestämmelser i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 juli 1998 och dispensärenden enligt en bestämmelse i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Till den andra kategorin ärenden som i dag överprövas av Riksskatte- verket hänförs beslut enligt 38 § folkbokföringslagen (1991:481) och beslut enligt 6 § lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. I dessa fall är det inte fråga om någon dispensprövning utan snarare om en traditionell förvaltningsrättslig prövning.

Den tredje kategorin av ärenden vari skattemyndighetens beslut kan överklagas till Riksskatteverket ligger utanför skatteförvaltningens beskattningsverksamhet och den omfattar skattemyndigheternas admi- nistrativa beslut. Det gäller beslut om tjänstetillsättning. Sådana beslut kan enligt 4 kap. 4 § förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen också överklagas till Riksskatteverket.

Under 2001 kom det till Riksskatteverket in 132 överklaganden hän- förliga till de först nämnda två kategorierna av ärenden. Av dessa avsåg 81 ärenden återköp av pensionsförsäkring (58 kap. 18 § andra stycket IL) och 22 ärenden förtida utbetalning av behållning på pensionssparkonto (58 kap. 32 § andra stycket IL). Under samma år överklagades 6 beslut hänförliga till den tredje kategorin, dvs. beslut om tjänstetillsättning, till Riksskatteverket.

Den nu föreslagna reformen innebär att det inom skatteförvaltningen endast kommer att finnas en myndighet, Skatteverket. De nuvarande reglerna om överklagande av beslut i första instans måste därför också ändras.

6.15.2Nya forumregler

Regeringens förslag: Följande nya forumregler vid överklagande av

Skatteverkets taxerings- och beskattningsbeslut skall införas.

260

Beslut som rör en fysisk person skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets den fysiska personen hade sin hemortskommun

det år då beslutet fattades.

Beslut som rör ett handelsbolag skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets bolaget enligt uppgift i handelsregistret hade sitt huvudkontor den 1 november året före det år då beslutet fattades.

Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets intressegrupperingen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades.

Beslut som rör ett dödsbo skall överklagas hos den länsrätt som senast var behörig att pröva ett överklagande som rörde den avlidne.

Beslut som rör någon annan juridisk person skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets styrelsen hade sitt säte eller, om sådant saknas, förvaltningen utövades den 1 november året före det år då beslutet fattades.

Beslut som rör en juridisk person som inte är ett dödsbo och som har bildats efter den 1 november året före det år då beslutet fattades skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets huvudkontoret eller sätet var beläget eller, om huvudkontor och säte saknas, för- valtningen utövades då den juridiska personen bildades.

Beslut som rör en juridisk person som har upplösts skall överklagas hos den länsrätt som senast var behörig.

Beslut som rör punktskatt skall överklagas hos Länsrätten i Dalar- nas län.

Nya forumregler skall vidare införas bl.a. beträffande överklagande enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), namnlagen (1982:670) och folkbokföringslagen (1991:481) samt överklagande av beslut som rör den som är mervärdesskatteskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen (1994:200).

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Västmanlands tingsrätt anser de föreslagna fo- rumreglerna vara föredömligt enkla, klara och enhetliga en1igt rätte- gångsbalkens mönster. Kammarrätten i Stockholm anser att den forum- regel som föreslås för domstolsprocessen är lämplig. Kammarrätten instämmer i att tillskapandet av den nya myndigheten ger möjligheter till rationella vinster av många slag jämfört med nuvarande ordning. Myndigheten kan t.ex. sammanföra handläggningen av taxeringen av fysiska personer, som är delägare i handelsbolag eller fåmansföretag, oberoende av var delägarna är bosatta. Detsamma gäller taxeringen av moder- och dotterbolag inom koncerner, som inte längre behöver styras av var respektive bolag har sitt säte. Kammarrätten vill väcka frågan om det inte vore lämpligt att i detta sammanhang överväga en särskild forumreglering som innebär att mål med denna typ av samband auto- matiskt hålls samman även i domstolarna. Vad gäller arvs- och gåvoskatteområdet framhåller kammarrätten att detta är relativt nytt både för skatteförvaltningen och förvaltningsdomstolarna. I promemorian föreslås ingen ändring i det nuvarande förhållandet att behörig länsrätt styrs av 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. För

Prop. 2002/03:99

261

närvarande handläggs denna ärendetyp vid samtliga tio skattemyn- digheter, vilket innebär en naturlig spridning av överklagade ärenden på de olika länsrätterna i landet och kammarrätterna i nästa instans. Om man däremot i den nya myndigheten väljer att koncentrera handläggningen till ett eller ett par skattekontor innebär det att endast en eller ett fåtal läns- rätter och kanske endast en kammarrätt kommer att pröva överklaganden av myndighetens beslut. Det behöver knappast påpekas att en sådan ordning skulle kunna hämma rättsbildningen på området. Slutligen före- faller det kammarrätten, såvitt avser punkt 20 av de föreslagna över- gångsbestämmelserna till skattebetalningslagen, att en ordning enligt vilken den nya myndigheten träder i respektive skattemyndighets ställe och det allmänna ombudet träder i Riksskatteverkets ställe i och med ikraftträdandet skulle vara mer lätthanterlig. Kammarrätten ifrågasätter dessutom om det inte finns behov av en särskild övergångsbestämmelse rörande anstånd med betalning av sådan skatt som är föremål för prövning i förvaltningsdomstol. Enligt Kammarrätten i Sundsvall får de forumregler som föreslås anses lämpliga eftersom de normalt leder till att målen handläggs av den länsrätt som geografiskt är närmast för den som ärendet berör. Länsrätten i Skåne län delar promemorians bedömning att en ändring av gällande forumregler är nödvändig och att forumreglerna som huvudregel bör knyta an till hemortkommunen för fysiska personer och sätesorten för juridiska personer. Länsrätten anser dessutom att det bör övervägas om inte föreslagna forumregler behöver kompletteras med bestämmelser för de fall där den nya myndighetens taxeringsbeslut berör t.ex. både bolag som har säte i en kommun och en fysisk person i en annan hemortskommun som leder till att respektive persons över- klaganden skall prövas av olika länsrätter. Länsrätten i Norrbottens län, som begränsar sitt yttrande till föreslagna forumregler, tillstyrker att forumregler införs som i möjlig mån skapar en jämn och förutsebar till- strömning av skattemål till de enskilda länsrätterna. Kanske bör det övervägas om inte huvudregeln i lagen om allmänna förvaltningsdom- stolar bör vara att målen styrs till det personliga forumet i stället för första prövningens forum och att undantagen – sådana finns – anges i specialförfattningarna. Domstolsverket anser att man i promemorian uti- från att nu gällande allmänna forumregel i 14 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar kommer att bli bestående, på ett föredömligt sätt tagit hänsyn till medborgarnas och domstolarnas gemensamma intresse av att sprida målen mellan länsrätterna. Det hade visserligen varit värdefullt med en närmare redovisning av volymer avseende de ärendegrupper där det undantagsvis är av betydelse var den nya myndigheten väljer att handlägga ärendena. Domstolsverket skulle gärna se att det vid den fortsatta beredningen tas fram en sådan redovisning. Domstolsverket tillstyrker att särskilda forumregler införs i berörda specialförfattningar. Näringslivets Skattedelegation anser att det är lämpligt att i detta sammanhang även ta upp frågan om ändrat forum för överklagande av de internationella koncernernas skattemål. Ett förslag som lämnats till Finansdepartementet av Föreningen Svenskt Näringsliv innebär att överklagande av den nya myndighetens beslut rörande en internationell koncern med ett svenskt moderbolag och med minst 800 årsanställda skall prövas vid Länsrätten i Stockholms län. Svensk Handel anser att domstolsorten bör bestämmas av skattebetala-

Prop. 2002/03:99

262

rens hemort eller säte, inte av skatteförvaltningens handläggningsort. Företagarnas Riksorganisation föreslår att forumreglerna kompletteras med en regel om att målet skall handläggas vid annan länsrätt efter den skattskyldiges begäran om inte särskilda skäl talar emot detta. Sådana särskilda skäl som kan åberopas mot att låta målet avgöras av annan länsrätt kan vara att målet är av speciell karaktär och att den nya myndigheten inte har kompetent personal på orten. Ett annat kan vara att målet bör handläggas i samband med andra mål vid viss länsrätt t.ex. om flera mål finns efter en skatterevision som berört samma fråga under flera taxeringsår. För Lantbrukarnas Riksförbund framstår bibehållandet av den gamla forumregeln i arvs- och gåvoskattemål, utan närmare motivering, som tveksam eftersom målsättningen enligt promemorian är att omorganisationen inte skall påverka spridningen av mål till länsrätterna. Mot bakgrund härav anser riksförbundet att det saknas skäl att inte låta de nya forumreglerna omfatta även lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Sveriges Domareförbund anser att vissa av de nya forumregler som föreslås blir rätt krångliga. Skälen för att införa reglerna, nämligen bl.a. att så långt möjligt säkerställa en förutsebar måltillströmning för länsrätterna och även att målet handläggs vid en länsrätt som är geografiskt nära den enskilde, är dock starka. Frågan om vilken länsrätt som handlägger målet kan kanske synas vara av under- ordnad betydelse för den enskilde, eftersom handläggningen av dessa mål normalt är helt skriftlig, men även vid sådan handläggning kan den enskilde vilja ha personlig kontakt med domstolen. Vidare avskräcks denne inte från att begära muntlig förhandling om målet handläggs vid en geografiskt närbelägen länsrätt. Den enskilde skall emellertid enligt domarförbundet inte behöva drabbas av att forumreglerna blir krångliga eftersom överklaganden av den nya myndighetens beslut skall ges in till myndigheten, som har att överlämna överklagandet till rätt länsrätt. Den nya myndigheten har i sina register tillgång till uppgifter om folkbok- föring m.m. som krävs för tillämpning av forumreglerna. Domareförbun- det avstyrker dock den föreslagna forumregeln i 15 kap. 2 § första stycket första meningen äktenskapsbalken. Denna regel hänvisar till uppemot fyra tänkbara för den enskilde valfria länsrätter. Den enskilde skall bl.a. få överklaga till den länsrätt inom vars domkrets kvinnan eller mannen vistas. Vistelsen kan vara tillfällig. Svårigheter kan uppkomma när bestämmelsen skall tillämpas. Förbundet förordar att en enklare forumregel införs.

Skälen för regeringens förslag: När en sådan omorganisation av skatteförvaltningen görs som regeringen nu föreslår måste givetvis även forumreglerna anpassas till den nya organisationen. De nya reglerna bör så långt det är möjligt dels leda till en jämn – och inte minst förutsebar – tillströmning av mål till länsrätterna, dvs. en tillströmning som inte påverkas av var Skatteverket väljer att handlägga ärenden, dels tillgodose kravet på att så många måltyper som möjligt skall förekomma i alla länsrätter. Det är vidare, som också flera remissinstanser framhållit, viktigt att reglerna blir enkla, klara och enhetliga. Forumreglerna bör dessutom, så långt det är möjligt och lämpligt, leda till att målen handläggs av den länsrätt som geografiskt är närmast för den enskilde som ärendet rör.

Prop. 2002/03:99

263

Med hänsyn till den mångfald av ärendetyper som finns inom skatte- förvaltningens verksamhet är det inte möjligt att skapa en sådan allmän forumregel som det talas om i Justitiedepartementets uppdrag (se avsnitt 6.15.1) och som tillgodoser de nämnda önskemålen. I stället bör forum- reglerna, på det sätt som utredaren föreslagit, anpassas till olika situa- tioner och tas in i berörda specialförfattningar.

En förutsättning för att en förutsebarhet i måltillströmningen till länsrätterna skall kunna åstadkommas är att reglerna om forum vid överklagande i flertalet fall inte – som i dag – har som utgångspunkt att forumet styrs av var det överklagade beslutet har fattats utan av andra och mera "permanenta" kriterier. Det kan då vara lämpligt att snegla på rättegångsbalkens regler som i flera fall bestämmer forumet utifrån par- tens folkbokföringsort eller i fråga om en juridisk person den plats där den har sitt säte eller där förvaltningen förs. Samma metod används nu i skattebetalningslagen (1997:483) för att ange vilken skattemyndighet som har att fatta beslut enligt den lagen.

Med hänsyn till vad som sagts nu föreslår regeringen att forum vid överklagande i det stora flertalet mål på skatteområdet skall bestämmas med utgångspunkt i var den som beslutet rör har sitt hemvist eller, om beslutet rör en juridisk person, var den juridiska personen har sitt säte. De föreslagna reglerna har sin förebild i de nuvarande reglerna om behörig skattemyndighet i 2 kap. 1, 2 och 4 §§ skattebetalningslagen. De avses gälla vid överklagande av samtliga beslut som meddelats med stöd av taxeringslagen (1990:324) och skattebetalningslagen. Samma forum- regler bör gälla också vid överklagande enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m., lagen (1998:514) om särskild kontroll av torg- och marknadshandel m.m. samt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

De föreslagna reglerna innebär i huvudsak följande.

–Beslut som rör en fysisk person skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets den fysiska personen hade sin hemortskommun det år då beslutet fattades (dvs. var folkbokförd den 1 november året före det år beslutet fattades).

–Beslut som rör ett handelsbolag skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets bolaget enligt uppgift i handelsregistret hade sitt huvudkontor den 1 november året före det år då beslutet fattades.

–Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets intressegrupperingen hade sitt säte den 1 november året före det år då beslutet fattades.

–Beslut som rör ett dödsbo skall överklagas hos den länsrätt som senast var behörig att pröva ett överklagande som rörde den avlidne.

–Beslut som rör någon annan juridisk person än handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering eller dödsbo skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets styrelsen hade sitt säte, eller om säte saknas, förvaltningen utövades den 1 november året före det år då beslutet fattades.

–Beslut som rör punktskatt skall överklagas hos Länsrätten i Dalarnas

län.

De nu föreslagna reglerna leder inte alltid till en lösning av forum- frågan. Det behövs därför en kompletterande regel. En möjlighet är då att

låta sådana beslut överklagas till Länsrätten i Stockholms län. En sådan

Prop. 2002/03:99

264

ordning skulle dock försvåra för Skatteverket att lägga ut sådana ärenden på det skattekontor där det är mest lämpligt att de handläggs utifrån olika aspekter. I stället bör dessa beslut överklagas enligt huvudregeln i 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, dvs. till den länsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats. Regeringen föreslår en sådan ordning.

När det gäller vissa typer av beslut som Skatteverket kommer att fatta kan de nu föreslagna forumreglerna inte tillämpas utan vissa anpass- ningar men även i dessa fall anser regeringen att reglerna bör ha sin utgångspunkt i skattebetalningslagens regler om behörig myndighet. När det gäller forumreglerna vid överklagande av fastighetstaxeringsbeslut enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) är den naturligaste lösningen enligt regeringens mening att låta taxeringsenhetens belägenhet styra valet av länsrätt. I mål enligt namnlagen (1982:670) bör forumet utgöras av den länsrätt inom vars domkrets klaganden vid tidpunkten för beslutet var folkbokförd. Om sådan behörig länsrätt inte finns, bör Skatteverkets beslut överklagas hos Länsrätten i Stockholms län. I mål enligt folkbok- föringslagen (1991:481) bör forumet utgöras av den länsrätt inom vars domkrets den person, vars folkbokföring beslutet avser, vid tidpunkten för beslutet var eller genom det överklagade beslutet blivit folkbokförd. Regeringen föreslår en sådan ordning.

Om de nu föreslagna reglerna, som är olika för olika typer av rättssubjekt, i vissa fall kan te sig något krångliga, behöver detta inte, som Sveriges Domareförbund påpekat, drabba den enskilde eftersom överklaganden av Skatteverkets beslut skall ges in till verket som har att överlämna överklagandet till rätt länsrätt. Den i promemorian föreslagna forumregeln i 15 kap. 2 § första stycket äktenskapsbalken bör dock såsom Domareförbundet påpekat förenklas. Regeringen föreslår att Skatteverkets beslut om hindersprövning får överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets kvinnan eller mannen är folkbokbörd. Finns ingen sådan behörig länsrätt skall beslutet få överklagas hos Länsrätten i Stockholms län.

De nu föreslagna reglerna leder till att ett överklagande av de allra flesta beslut som kommer att meddelas av Skatteverket normalt kommer att handläggas av den länsrätt som geografiskt är närmast den som ärendet rör. Reglerna innebär, som bl.a. Kammarrätten i Stockholm påpe- kat, att om Skatteverket väljer att koncentrera vissa ärendetyper till ett eller några skattekontor i landet, blir det processförarna vid dessa kontor som måste resa till andra orter i landet för att delta vid eventuella muntliga förhandlingar i olika förvaltningsdomstolar. Reglerna uppfyller därigenom ett krav som ställts av flera remissinstanser på de nya reglerna. Reglerna leder dessutom till en jämn och förutsebar tillström- ning av mål oavsett var den nya myndigheten väljer att handlägga sina ärenden.

De nu föreslagna forumreglerna skall enligt promemorians förslag tas in i skattebetalningslagen. Ingen remissinstans har haft något att erinra mot detta. Reglerna bör med hänsyn till punktskatternas infogning i skattekontosystemet (se prop. 2001/02:127) och att målen om punktskatt även fortsättningsvis bör hanteras av Länsrätten i Dalarnas län kom- pletteras med en bestämmelse som anger att beslut som avser ärenden om punktskatt skall överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. När det gäller

Prop. 2002/03:99

265

forumreglerna i taxeringslagen bör dessa hänvisa till forumreglerna i skattebetalningslagen. Regeringen föreslår en sådan ordning.

I de flesta övriga fall anser regeringen att den närmast till hands liggande lösningen av forumfrågan är att låta den i dag tillämpade ord- ningen gälla även fortsättningsvis.

Som redovisats i avsnitt 6.15.1 har bestämmelsen i 14 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar tolkats så att det är den beslutande "arbetsenhetens" placering och inte den klagandes hemorts- kommun – när det gäller en fysisk person – eller huvudkontorets eller sätets lokalisering – när det gäller handelsbolag respektive annan juridisk person – som blir avgörande när det gäller att bestämma vilken länsrätt som skall pröva ett överklagande. Detta innebär att den nya myndig- hetens beslut enligt flera lagar skall överklagas hos den länsrätt inom vars domkrets det skattekontor – eller motsvarande – där beslutet fattats är beläget. Som exempel på sådana lagar kan följande nämnas:

–lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

–lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.

–fordonsskattelagen (1988:327),

–lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

–mervärdesskattelagen (1994:200),

–lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid skattemyn- digheters medverkan i brottsutredningar,

–inkomstskattelagen (1999:1229),

–lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i skatteförvaltningens beskattningsverksamhet och

–lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteför- valtningens folkbokföringsverksamhet.

Regeringens förslag i denna del innebär dessutom att beslut som rör den som är mervärdesskatteskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskatte- lagen skall överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. Ärenden enligt den nämnda bestämmelsen handläggs nämligen i dag av Riksskatteverkets särskilda skattekontor i Ludvika. Enligt uppgift från verket finns det för närvarande inga planer på att göra någon förändring av detta förhållande.

I mål som gäller överklaganden av beslut som fattats med stöd av de nu aktuella författningarna är det, jämfört med mål som gäller över- klaganden av beslut enligt taxeringslagen eller skattebetalningslagen, förhållandevis ovanligt med muntliga förhandlingar. Regeringen anser bl.a. därför att det inte bör införas en generell möjlighet för den enskilde att i fråga om sådana mål kunna begära att handläggningen skall ske hos en annan förvaltningsdomstol än den som följer av forumregeln i 14 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.

Det skulle naturligtvis, som Domstolsverket har framhållit, ha varit värdefullt med en närmare redovisning av volymer avseende de ärende- grupper där det undantagsvis är av betydelse för forumet var den nya myndigheten väljer att handlägga ärendena. Någon sådan redovisning har emellertid inte stått att få. Enligt regeringens mening är en sådan redo- visning inte heller nödvändig i detta skede av omorganisationen. Det är först när Skatteverket planerar att koncentrera handläggningen av en viss typ av de aktuella ärendena som volymerna blir intressanta. Regeringen

utgår från att man då gör en beräkning och, som Domstolsverket vill,

Prop. 2002/03:99

266

underlättar detta verks arbete genom att samråda med verket. I ett sådant sammanhang bör också en sådan mer inträngande analys kunna göras måltyp för måltyp, dvs. en sådan analys som Länsrätten i Norrbottens län har efterfrågat.

Kammarrätten i Stockholm har påpekat att om den nya myndigheten väljer att koncentrera handläggningen av ärenden enligt arvs- eller gåvo- skatt till ett eller ett par skattekontor innebär det att endast en eller ett fåtal länsrätter och kanske endast en kammarrätt kommer att pröva överklaganden av myndighetens beslut. Detta skulle enligt kammarrätten kunna hämma rättsbildningen på ett område som är relativt nytt för såväl skatteförvaltningen som förvaltningsdomstolarna. Regeringen ger givet- vis kammarrätten helt rätt i detta men ser i dagsläget ändå inget behov av att ändra forumreglerna när det gäller sådana beslut. Detta beror dels på att det för närvarande inte finns några planer på att koncentrera dessa ärenden till ett enda skattekontor, dels på att regeringen utgår från att en eventuell framtida koncentration kommer att föregås av samråd med Domstolsverket om hur en koncentration bäst kan genomföras. Om det i ett sådant fall skulle visa sig behövas nya forumregler är regeringen beredd att föreslå sådana för riksdagen.

Att, som Lantbrukarnas Riksförbund har föreslagit, låta de nya forum- reglerna, dvs. de som knyter an till den skattskyldiges folkbokföringsort, gälla även för ärenden om arvs- och gåvoskattemål skulle medföra att de spreds ut på fler länsrätter än för närvarande. Detta anser regeringen inte vara någon lämplig lösning.

Den av bl.a. Kammarrätten i Stockholm väckta frågan om det inte vore lämpligt att i detta sammanhang också överväga en särskild forum- reglering som innebär att mål som har ett nära samband med varandra automatiskt hålls samman även i domstolarna återkommer regeringen till i ett senare avsnitt (se avsnitt 6.15.10). I samma avsnitt behandlas det av Näringslivets Skattedelegation framförda förslaget från Föreningen Svenskt Näringsliv om ändrat forum för överklagande av vissa interna- tionella koncerners skattemål. Regeringen återkommer dessutom till Kammarrättens i Stockholm förslag om en justering av punkt 20 i de i promemorian föreslagna övergångsbestämmelserna till skattebetalnings- lagen så att den nya myndigheten träder i respektive skattemyndighets ställe och det allmänna ombudet träder i Riksskatteverkets ställe i och med ikraftträdandet av de nya reglerna samt till kammarrättens förslag om en särskild övergångsbestämmelse rörande anstånd med betalning av skatt, som är föremål för prövning i förvaltningsdomstol.

Länsrätten i Norrbottens län har i detta sammanhang även väckt frågan om inte huvudregeln i 14 § lagen om allmänna förvaltningsdom- stolar borde vara att målen styrs till det personliga forumet i stället för första prövningens forum och att undantagen anges i specialförfatt- ningarna. Detta är emellertid en fråga som rör väsentligt fler ärendetyper än de som hanteras av skatteförvaltningen och som regeringen därför anser inte bör behandlas nu.

Regeringens förslag föranleder ändringar i bl.a. 22 kap. skattebetal- ningslagen, 6 kap. taxeringslagen, 10 § lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m., 7 § lagen om särskild kontroll av torg- och marknadshandel m.m. samt 17 kap. 8 § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Prop. 2002/03:99

267

6.15.3

Undantagande av handlingar

Prop. 2002/03:99

Regeringens förslag: En begäran om befrielse från föreläggande enligt taxeringslagen (1990:324) att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av en handling skall prövas av samma domstol som har att pröva överklagande av ett taxeringsbeslut.

En motsvarande begäran om befrielse från föreläggande enligt skat- tebetalningslagen (1997:483) skall prövas av samma domstol som har att pröva överklagande av beslut meddelade med stöd av den lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inga invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: En begäran med stöd av 3 kap. 14 § taxeringslagen (1990:324, TL) om befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av en handling har ett så nära samband med ett taxeringsbeslut att den lämpligaste och naturligaste ordningen är att en sådan begäran prövas av den länsrätt som har att pröva sökandens taxering. Detta uppnås enklast genom att det i 3 kap. 14 § första stycket TL införs en bestämmelse som innebär att den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande enligt de föreslagna forumbestämmelserna i 22 kap. 1 a–1 c §§ skattebetalningslagen också blir behörig att pröva en begäran om undantagande. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot detta. Regeringen föreslår en sådan ordning.

Vad som sagts nu gäller även i fråga om en begäran om befrielse från föreläggande enligt skattebetalningslagen (1997:483, SBL) att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av en handling. En sådan begäran bör således prövas av den länsrätt som har att pröva över- klagande av ett beslut som meddelats med stöd av skattebetalningslagen. I detta fall uppnås den av regeringen nu förordade ordningen automatiskt eftersom det i 14 kap. 5 § SBL hänvisas till bl.a. bestämmelserna i 3 kap. 14 § TL av vilken bestämmelse det framgår vilken länsrätt som är behö- rig.

Från och med den 1 januari 2003 har skattekontosystemet utvidgats till att även omfatta punktskatt. Regeringen har i föregående avsnitt före- slagit att en särskild forumregel för överklagande av beslut som rör punktskatt skall tas in i 22 kap. SBL. Sådana överklaganden skall prövas av Länsrätten i Dalarnas län. Den nu föreslagna hänvisningen i 14 kap. 5 § SBL till bestämmelserna i 22 kap. samma lag leder till att även när det är fråga om punktskatt skall en begäran med stöd av 14 kap. 5 § SBL om befrielse från föreläggande enligt den lagen att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av en handling prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt skatte- betalningslagen som rör punktskatt, dvs. Länsrätten i Dalarnas län.

Med dessa lösningar kommer i princip en avgifts- eller skattskyldigs alla frågor inom taxeringslagens respektive skattebetalningslagens om- råde med undantag av punktskattefrågor att prövas av samma domstol. Punktskattefrågorna kommer att prövas av Länsrätten i Dalarnas län.

Regeringens förslag föranleder ändringar i 3 kap. 14 § taxeringslagen.

268

6.15.4

Utdömande av vite

Prop. 2002/03:99

Regeringens förslag: Forumreglerna ändras så att en fråga om utdö- mande av vite i regel kommer att prövas av samma länsrätt som har att pröva den materiella fråga som vitesfrågan är sammankopplad med.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inget att erinra mot eller är positiva till föreslagna forumregler i vitesmål. Länsrätten i Västerbottens län har i sitt remissyttrande framfört att motsvarande ändring av forum- reglerna bör göras i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt och folkbokföringslagen (1991:481).

Skälen för regeringens förslag: I 6 § viteslagen (1985:206) föreskrivs att en ansökan om utdömande av vite skall göras hos den länsrätt inom vars domkrets myndigheten är belägen.

Regeringsrätten har tolkat den aktuella bestämmelsen så att en skatte- myndighet som har skattekontor i flera län skall anses belägen endast i det län där myndighetens sätesort finns (RÅ 2000 ref. 57).

Konsekvenserna av Regeringsrättens beslut är att en skatt- eller av- giftsskyldig som hör till ett skattekontor som är beläget utanför det län där myndighetens säte finns kommer att ha en länsrätt som sitt forum i princip i varje tänkbar process på beskattnings- eller avgiftsområdet och en annan när det gäller frågan om utdömande av vite, trots att vitesfrågan i det absoluta flertalet fall är nära sammankopplad med beskattnings- eller avgiftsfrågan.

En sådan ordning är allmänt sett olämplig. Den skapar dessutom en mängd praktiska problem såväl för enskilda parter som för skatteförvalt- ningen och för domstolen.

Följande exempel belyser effekterna av dagens ordning. En skattskyl- dig bor i Jönköping och hans taxeringsärende handläggs av skattekon- toret i Jönköping. Vid ett överklagande av taxeringsbeslutet förs proces- sen hos Länsrätten i Jönköpings län. En process rörande utdömande av ett vite som skattekontoret använt som påtryckningsmedel vid ett före- läggande skall dock föras hos Länsrätten i Östergötlands län, eftersom skattekontoret i Jönköping hör till Skattemyndigheten i Linköping vars säte är beläget i Linköping. Är det fråga om att inställa sig till muntlig förhandling i vitesmålet – i Linköping – blir olägenheterna självklart än större, och det gäller för bägge parter.

För det allmänna kan den nämnda ordningen dessutom medföra pro- blem bl.a. genom att i princip samma material kan komma att behöva användas samtidigt i flera länsrätter, nämligen dels i den länsrätt som prövar beskattnings- eller avgiftsfrågan, dels i den länsrätt som prövar frågan om utdömande av vitet.

I den nya organisationen med endast en myndighet inom skatteför- valtningen kan Regeringsrättens tolkning av forumregeln i viteslagen komma att skapa ännu större problem än de som har beskrivits nu, eftersom samtliga mål om utdömande av vite med Regeringsrättens tolkning skulle komma att handläggas av Länsrätten i Stockholms län beroende på att den nya myndigheten kommer att ha sitt säte i nämnda län.

269

Det kan tyckas ligga nära till hands att reglera de nu aktuella forum- Prop. 2002/03:99 frågorna i 6 § viteslagen. Detta skulle emellertid innebära svåröverblick-

bara konsekvenser beträffande annan lagstiftning. På grund av detta och då det i 1 § viteslagen föreskrivs att lagen inte skall tillämpas i den mån annat följer av vad som är särskilt föreskrivet bör regleringen i stället föras in i de speciallagar som berörs av frågan.

Från och med den 1 januari 2003 har skattekontosystemet utvidgats till att även omfatta punktskatt. Regeringen har i ett tidigare avsnitt (avsnitt 6.15.2) föreslagit att en särskild forumregel för överklagande av beslut om punktskatt skall tas in i 22 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Sådana överklaganden skall enligt förslaget prövas av Länsrätten i Dalar- nas län. Samma länsrätt bör pröva en fråga om utdömande av vite när detta är sammankopplat med uttag av punktskatt. Forumbestämmelserna i skattebetalningslagen bör kompletteras med en regel av denna innebörd.

Med hänsyn till vad som har sagts nu föreslår regeringen att det i följande lagar skall föras in forumregler, innebärande att en fråga om utdömande av vite skall prövas av samma länsrätt som vid den aktuella tidpunkten skulle ha att pröva den materiella fråga som vitesfrågan är sammankopplad med (jfr även avsnitt 6.15.3 beträffande undantagande av handlingar):

–67 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

–23 § kupongskattelagen (1970:624),

–18 kap. 28 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

–7 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324),

–37 § folkbokföringslagen (1991:481),

–23 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483) och

–17 kap. 8 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontroll- uppgifter.

Genom den lösning som nu föreslås har regeringen även beaktat de synpunkter som Länsrätten i Västerbottens län har framfört i sitt remissyttrande.

Det bör nämnas att de föreslagna reglerna i undantagsfall kan leda till att vitesfrågan och den materiella frågan kan komma att prövas av olika länsrätter. Detta förutsätter dock att beslutet i den materiella frågan inte fattas samma år som vitesfrågan ges in för prövning till länsrätten och att den det berör flyttat till en plats inom en annan länsrätts domkrets under mellantiden. Skulle en sådan flyttning medföra problem när den materi- ella frågan skall prövas av en länsrätt finns det möjlighet att flytta målet till den länsrätt som har handlagt vitesmålet.

I vissa fall saknas ett direkt samband mellan en vitesfråga och en materiell fråga, exempelvis när en arbetsgivare föreläggs att komma in med en kontrolluppgift. De föreslagna reglerna leder till att vitesfrågan i dessa fall i regel kommer att hanteras av den länsrätt som ligger närmast den person som vitet riktats mot.

6.15.5Betalningssäkring och tvångsåtgärder

Regeringens förslag: Forumreglerna ändras så att mål enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt

framställningar och överklaganden enligt lagen (1994:466) om särskil-

270


	da tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet i regel kommer att prövas		Prop. 2002/03:99
	av samma domstol som har att pröva ett överklagande rörande den
	materiella fråga som betalningssäkringen eller tvångsåtgärden är
	sammankopplad med.
	Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Har inga invändningar mot förslaget.
	Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om behörig domstol
i 20 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter samt bestämmelserna om behörig domstol och överklagande i 28
respektive 29 § lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskatt-
ningsförfarandet innebär att behörig länsrätt är den länsrätt inom vars
domkrets beslut om skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483) skall
fattas då framställningen om en åtgärd görs.
	Konsekvenserna av bestämmelserna blir med den nu föreslagna orga-
nisationen av skatteförvaltningen att en fråga om betalningssäkring eller
tvångsåtgärd i många fall kan komma att prövas av en annan länsrätt än
den som har att pröva den materiella frågan på beskattnings- eller av-
giftsområdet trots att frågan om betalningssäkringen eller tvångsåtgärden
i princip utan undantag har en koppling till en materiell beskattnings-
eller avgiftsfråga.
	Den lämpligaste ordningen måste enligt regeringens mening vara att
samma länsrätt som, vid tidpunkten för en ansökan om betalningssäkring
eller tvångsåtgärd, skulle ha att pröva ett eventuellt överklagande rörande
den materiella frågan också skall pröva frågor enligt de två nu aktuella
lagarna. Regeringen föreslår en sådan ordning (jfr även avsnitt 6.15.3
beträffande undantagande av handlingar och avsnitt 6.15.4 beträffande
utdömande av vite).
	Det bör nämnas att de föreslagna reglerna i undantagsfall kan leda till
att frågan om betalningssäkring eller tvångsåtgärd och den materiella
frågan kan komma att prövas av olika länsrätter. Detta förutsätter dock
att beslutet i den materiella frågan inte fattas samma år som ansökan om
betalningssäkring eller tvångsåtgärd ges in för prövning till länsrätten
och att den det berör flyttat till en plats inom en annan länsrätts domkrets
under mellantiden. Skulle en sådan flyttning medföra problem när den
materiella frågan skall prövas av en länsrätt finns det möjlighet att flytta
målet till den länsrätt som har handlagt målet om betalningssäkring eller
tvångsåtgärd.
	Regeringens förslag föranleder ändringar i 20 § lagen om betalnings-
säkring för skatter, tullar och avgifter samt 28 och 29 §§ lagen om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.
6.15.6		Dispensärenden

	Regeringens förslag: Skatteverkets beslut i dispensärenden skall kun-
	na överklagas hos Länsrätten i Stockholms län. Prövningstillstånd
	skall krävas för prövning hos kammarrätten.

271

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås dock att dispensärendena skall spridas ut till samtliga länsrätter och att en länsrätts beslut inte skall få överklagas.

Remissinstanserna: De rättsliga frågeställningarna kring dispensför- farandet på skatteområdet är enligt Svea hovrätt inte okontroversiella utan inrymmer en del principiella problem. Tanken att sprida uppgiften att pröva överklaganden i dispensärenden till samtliga länsrätter före- faller olämplig med hänsyn till önskemålet att tillämpningen skall vara enhetlig. Om dispensärendena förs till domstol förefaller det hovrätten i stället viktigt att ärendena centraliseras. Sveriges Domareförbund finner det från rättssäkerhetssynpunkt tillfredställande att en rätt till domstols- prövning efter förvaltningsbesvär nu införs beträffande den nya myndig- hetens beslut i dispensärenden.

Skälen för regeringens förslag: Det materiella regelverket rörande dispenser återfinns väsentligen i inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Det gäller undantag från fullföljdskravet (7 kap. 11 §), medgivande att dra av vinstandelsränta (24 kap. 9 §), vissa medgivanden rörande ersättnings- fonder (31 kap. 27 §), visst undantag från reglerna om kommissionärs- förhållanden (36 kap. 5 §), vissa medgivanden rörande pensionsförsäk- ringar (58 kap. 34 §) och visst medgivande rörande pensionsavdrag (59 kap. 8 §). Enligt de nu redovisade bestämmelserna får en skattemyn- dighets beslut överklagas hos Riksskatteverket. Sammanlagt är det fråga om ett femtontal olika typer av dispenser varav sju är hänförliga till pensionsområdet (s.k. pensionsdispenser). Härutöver finns en dispens- regel i 84 § fordonsskattelagen (1988:327) som rör brukande av skatte- pliktigt fordon trots att skatten inte betalts. Även i detta fall får beskatt- ningsmyndighetens beslut överklagas hos Riksskatteverket.

Skattemyndigheterna, och Riksskatteverket som överklagandeinstans, kan dessutom fortfarande pröva dispensärenden enligt punkt 20 e tionde stycket av anvisningarna till 23 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 juli 1998 (avdrag avseende kostna- der för att trygga pensionsutfästelse) och dispensärenden enligt 27 § 4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (visst medgivande vid beskattning av avyttrade aktier eller andelar).

Det finns väl inarbetade rutiner för den prövning som skattemyndig- heterna gör som första instans i dispensärenden. De frågeställningar som aktualiseras i dispensärendena knyter dessutom mycket väl an till de normala arbetsuppgifter som åvilar skattemyndigheterna. Med dessa ut- gångspunkter bör dispensprövningen även fortsättningsvis i första instans ske inom skatteförvaltningen och i ett enmyndighetsperspektiv således av Skatteverket.

Det kan sättas i fråga om Skatteverkets beslut i dispensfrågor över hu- vud taget skall få överklagas. Det ligger ju i sakens natur att rätten att överklaga sådana beslut inte fullt ut kan följa den ordning som gäller för överklagande av t.ex. taxeringsbeslut. Detta kommer också till uttryck i dagens regler genom att en skattemyndighets beslut i ett dispensärende kan överklagas endast till Riksskatteverket. Ur principiell synvinkel kan det dock knappast vara godtagbart att Skatteverket prövar dispensfrågor som första och sista instans. Rent allmänt vilar ju rättsordningen på prin- cipen att beslut som inte har enbart obetydliga rättsverkningar skall

Prop. 2002/03:99

272

kunna överklagas. I annat fall kan den enskilde utlämnas till beslutsmyn- Prop. 2002/03:99 dighetens godtycke.

I de nu aktuella dispensärendena rör det sig om frågor som kan ha mycket stor betydelse för den enskilde. Med hänsyn härtill anser rege- ringen i likhet med remissinstanserna att Skatteverkets beslut i dispens- ärenden skall kunna överklagas.

Ett tänkbart alternativ är att beslut i nämnda ärenden fick överklagas till en särskilt inrättad dispensnämnd. Det säger sig dock självt att detta inte är realistiskt redan med hänsyn till de små volymer det är fråga om. Dessutom kan ifrågasättas om inte dispensnämndens beslut i sådant fall borde kunna överklagas till domstol.

Med dessa utgångspunkter kan det knappas finnas något annat realis- tiskt alternativ än att låta Skatteverkets beslut i dispensärenden få över- klagas hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. hos länsrätt.

I det här sammanhanget kan noteras att Riksskatteverket i en hemstäl- lan den 13 september 1999 till Finansdepartementet (dnr Fi99/2994) fö- reslagit att bestämmelserna om dispensprövning avseende återköp av pensionsförsäkring och förtida utbetalning av behållning på pensions- sparkonto flyttas över från skatteförvaltningen till försäkringsbolagen respektive pensionssparinstituten. Förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Om förslaget genomförs kommer, med utgångspunkt i antalet överklaganden till Riksskatteverket under 2001, antalet kvarva- rande överklaganden i dispensfrågor att vara obetydligt. I genomsnitt rör det sig om något tiotal mål per år.

Som delvis berörts ovan är dispensärenden av sådan karaktär att det inte alltid är nödvändigt att de skall kunna prövas av alla instanserna inom förvaltningsdomstolsområdet. I parallellitet med den ordning som i dag normalt gäller inom förvaltningsprocessen synes den lämpligaste ordningen vara att prövningstillstånd skall krävas för prövning av länsrättens beslut i aktuella mål hos kammarrätten.

Om dispensmålen sprids ut till samtliga länsrätter kan det, som Svea hovrätt framhållit, befaras att tillämpningen inte blir enhetlig. Om dispensärendena förs till domstol anser hovrätten därför att det är viktigt att ärendena centraliseras. Regeringen, som delar hovrättens uppfattning, föreslår att dispensärendena skall kunna överklagas hos länsrätt och att samtliga överklagade ärenden skall prövas av Länsrätten i Stockholms län. För prövning i kammarrätten skall krävas prövningstillstånd.

Eftersom kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt upphört att gälla bör lämpligen regler om överklagande av de ovan berör- da dispensbesluten enligt dessa lagar tas in i den i detta ärende föreslagna lagen med anledning av inrättande av Skatteverket. Regeringen föreslår en sådan ordning.

6.15.7Administrativa beslut

Regeringens förslag: Skatteverkets beslut i administrativa ärenden skall överklagas hos regeringen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot förslaget.

273

Skälen för regeringens förslag: Skattemyndigheternas beslut i admi- Prop. 2002/03:99 nistrativa ärenden överklagas i dag hos Riksskatteverket vars beslut får

överklagas hos regeringen. Detta följer av 4 kap. 4 och 5 §§ förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen. Till denna besluts- kategori hör bl.a. skattemyndigheternas beslut i anställningsärenden men också t.ex. besked om tillåtligheten av bisyssla och beslut enligt 7 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) om avslag på begäran om entledigande som ledamot i skattenämnd.

Under åren 1999 och 2000 överprövade Riksskatteverket efter överkla- gande 4 respektive 21 beslut av skattemyndighet rörande anställnings- ärenden. Antalet överklaganden av besked om tillåtligheten av bisysslor och beslut om entledigande från uppdrag som ledamot i skattenämnd uppgår årligen till ett par stycken. På grund av ändringar i lagen (1994:260) om offentlig anställning och anställningsförordningen (1994:373) förekommer inte längre (fr.o.m. den 1 januari 2002) ärende- typen ”besked om tillåtligheten av bisyssla” (jfr SFS 2001:1016 och 2001:1017).

Efter bildandet av Skatteverket kommer denna myndighet att hand- lägga administrativa ärenden som första instans. Eftersom någon annan överordnad myndighet inte kommer att finnas inom skatteförvaltningen kan dessa beslut inte överklagas inom det området. Besluten bör likväl kunna överklagas. Vid Tullverkets motsvarande omorganisation valdes lösningen att sådana beslut får överklagas hos regeringen. Detta framgår av 3 § förordningen (1991:1524) med instruktion för Tullverket. Skäl saknas att för närvarande göra en annan bedömning vad avser möjlig- heterna att överklaga Skatteverkets motsvarande beslut. Regeringen fö- reslår därför att också Skatteverkets beslut i administrativa ärenden skall överklagas hos regeringen.

I detta sammanhang bör dock nämnas att regeringen har tillsatt en utredning för att se över verksförordningen (1995:1322). I direktiven till utredningen (Dir. 2001:117) ges utredningen i uppdrag att bl.a. överväga om överklaganden av beslut i anställningsärenden kan överklagas till någon annan instans än regeringen.

6.15.8Folkbokföringslagen m.m.

Regeringens förslag: Skatteverkets beslut enligt folkbokföringslagen (1991:481) om fastställande av födelsenummer och kontrollsiffra i personnummer samt beslut om samordningsnummer skall inte kunna överklagas.

Skatteverkets beslut enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteck- ning för juridiska personer m.fl. att inte tilldela ett organisationsnum- mer skall kunna överklagas hos länsrätt. Prövningstillstånd skall krä- vas för att kammarrätten skall pröva ett överklagande av länsrättens beslut.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm noterar att den före-

slagna regleringen i 38 § folkbokföringslagen innebär vissa förändringar

274

jämfört med i dag i fråga om behörig länsrätt. Om en enskild genom ett beslut har blivit folkbokförd i ett annat län än tidigare, innebär den föreslagna regleringen en valrätt i fråga om till vilken av två möjliga länsrätter överklagande av beslutet kan ske. Om en enskild anmäler att han har flyttat från ett län till ett annat, men myndigheten beslutar att inte ändra folkbokföringen, blir till skillnad från i dag den länsrätt behörig inom vars domkrets den enskilde alltjämt är folkbokförd. De föreslagna förändringarna har inte närmare kommenterats eller analyserats, vilket kammarrätten efterlyser. Övriga remissinstanser har inte haft något att erinra mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: En skattemyndighets beslut om fast- ställande av födelsenummer och kontrollsiffra i personnummer samt beslut om samordningsnummer enligt 38 § folkbokföringslagen (1991:481) överklagas i dag hos Riksskatteverket, vars beslut inte får överklagas. Verket prövar årligen endast något enstaka ärende av detta slag. Något sakligt motiverat behov av att kunna överklaga sådana beslut finns dock inte. Riksskatteverket har heller aldrig bifallit något sådant överklagande. Skulle det mot förmodan uppkomma ett fel i nu aktuellt hänseende kan felet rättas med stöd av reglerna om självrättelse i för- valtningslagen (1986:223). På grund härav och eftersom den enskildes rättssäkerhet inte påverkas bör rätten att överklaga sådana beslut av- skaffas. Beslut om registrering av den födelsetid som ingår i personnum- ret bör däremot, liksom tidigare, enligt 38 § folkbokföringslagen kunna överklagas hos länsrätt. Regeringen föreslår en sådan ordning.

Organisationsnummer tilldelas av olika myndigheter, bl.a. Patent- och registreringsverket, Statistiska centralbyrån och Finansinspektionen. Skattemyndigheterna har i dagsläget enligt 6 § lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. att tilldela sådana num- mer vad gäller bl.a. ideella föreningar och stiftelser. Normalt initieras ett sådant ärende genom en ansökan. Skattemyndigheternas beslut i sådana ärenden kan överklagas till Riksskatteverket, vars beslut inte är över- klagbara. Verket prövar årligen en handfull sådana ärenden. Det rör sig nästan uteslutande om sådana fall då skattemyndighet vägrat att tilldela organisationsnummer för stiftelse eller ideell förening på den grunden att någon stiftelse eller ideell förening inte anses föreligga.

Ett beslut att inte tilldela en sökande organisationsnummer kan få stora rättsverkningar. Det måste därför kunna överklagas. De ibland mycket komplicerade juridiska frågeställningar som uppkommer i dessa ärenden lämpar sig väl för prövning i allmän förvaltningsdomstol. Skatteverkets beslut i sådana ärenden bör därför kunna överklagas till länsrätt. Riktigheten i en sådan ordning understryks också av det faktum att ett beslut av länsstyrelsen att underkänna en stiftelsebildning, och i konsekvens därmed neka registrering, enligt 10 kap. 13 § stiftelselagen (1994:1220) överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Eftersom Riksskatteverkets beslut i dagsläget inte kan överklagas skulle det kanske ligga nära till hands att föreslå att länsrättens beslut i mål om organisationsnummer inte skulle få överklagas. Som nämnts är det emellertid ibland fråga om mycket komplicerade bedömningar i sådana mål. För rättsbildningens skull synes det därför mest följdriktigt att länsrättens beslut skall kunna överklagas. I linje med vad som normalt gäller inom förvaltningsprocessen och t.ex. enligt stiftelselagen bör emel-

Prop. 2002/03:99

275

lertid fullföljden inte vara fri. Slutsatsen blir således att Skatteverkets Prop. 2002/03:99 beslut i organisationsnummerärenden skall få överklagas till länsrätten

och att prövningstillstånd krävs för att kammarrätten skall pröva ett överklagande av länsrättens beslut. Regeringen föreslår detta.

Regeringens förslag föranleder ändringar i 38 § folkbokföringslagen och 6 § lagen om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.

Kammarrätten i Stockholm, som har noterat att den föreslagna regleringen i 38 § folkbokföringslagen innebär vissa förändringar jämfört med i dag i fråga om behörig länsrätt, efterlyser en närmare kommentar till och analys av förslaget. Denna fråga återkommer regeringen till i kommentarerna till den föreslagna lagändringen.

6.15.9Övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Beslut meddelade av skattemyndighet före ut- gången av år 2003 i dispensärenden, administrativa ärenden och vissa folkbokföringsärenden skall överklagas hos Skatteverket.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: En sådan växling av forum för över-

klagande av skatteförvaltningens beslut som regeringen nu har föreslagit i fråga om dispensärenden, administrativa ärenden och vissa ärenden enligt folkbokföringslagen kräver särskilda övergångsbestämmelser. Det skulle då kunna tyckas mest följdriktigt att utforma dessa bestämmelser på det sättet att vid ikraftträdandet av de nya reglerna hos Riksskatte- verket inneliggande oavgjorda ärenden överlämnas till länsrätterna och att sådana överklaganden av skattemyndighets beslut som meddelats före ikraftträdandet men som kommer in till Skatteverket efter ikraftträdandet, också överlämnas till länsrätterna.

Övergångsbestämmelser av nu skisserad typ är emellertid inte helt invändningsfria. De skulle medföra vissa administrativa bestyr hos såväl Skatteverket som länsrätterna. Förhållandena kan ju vara sådana att det vid ikraftträdandet fanns ett relativt stort antal oavgjorda ärenden hos Riksskatteverket. Vissa av de ärendena kan dessutom vara av sådan natur att de behöver avgöras skyndsamt. Med hänsyn till att det är fråga om en ny målgrupp för länsrätterna och till att länsrätterna som grupp, med nu angiven utgångspunkt, skulle få relativt många mål på en gång finns det alltså en risk för att det kommer att ta väl lång tid innan de ärendena kan komma att avgöras. Skatteverket som kommer att ha både personal med stor rutin på att handlägga överklaganden inom de nu aktuella ärendegrupperna och en organisation som är anpassad till det, kan däre- mot förväntas relativt snabbt klara av inneliggande ärenden och eventuellt under 2004 nytillkommande ärenden med anledning av över- klaganden av beslut som meddelats av skattemyndighet sent under 2003.

Övergångsbestämmelserna skulle, med hänsyn till vad som sagts nu, kunna ges den utformningen att beslut i aktuella ärendegrupper medde- lade av skattemyndighet före ikraftträdandet av de nya reglerna fortsätt- ningsvis skall kunna överklagas till Skatteverket. Mot en sådan ordning

skulle den invändningen kunna riktas att, när det är dags att avgöra

276

ärendet, den myndighet som fattat det överklagade beslutet, skattemyn- Prop. 2002/03:99 digheten, är en integrerad del av den myndighet som skall pröva

överklagandet. Detta är emellertid godtagbart så länge bestämmelserna om tvåinstansjäv i 11 § första stycket 3 förvaltningslagen (1986:223), innebärande att den eller de som deltagit i handläggning och besluts- fattande hos skattemyndigheten inte får delta när det beslutet överprövas hos Skatteverket, iakttas. En sådan ordning beträffande denna principi- ella fråga överensstämmer med den ordning som tillämpades när Riks- skatteverket blev beskattningsmyndighet enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (jfr prop. 1999/2000:105 s. 76 f.).

Regeringen anser att övervägande skäl talar för det sist nämnda alter- nativet. Remissinstanserna har inte heller haft något att erinra mot detta. Regeringens föreslår därför att överklaganden av beslut meddelade av skattemyndighet före utgången av år 2003 i dispensärenden, administra- tiva ärenden och vissa folkbokföringsärenden skall prövas av Skatte- verket.

6.15.10Forum vid överklagande av vissa beslut om skatt som rör flera parter

Regeringens förslag: Taxerings- eller beskattningsbeslut som rör 1. företag eller annan näringsidkare inom en koncern och moder- företaget, 2. två eller flera företag eller andra näringsidkare inom en koncern, 3. delägare i en juridisk person och den juridiska personen eller 4. två eller flera delägare i en juridisk person skall få överklagas hos den länsrätt som skall pröva moderföretagets respektive den juridiska personens överklagande, om överklagandena sker samtidigt och stöder sig på väsentligen samma grund.

Föreningen Svenskt Näringslivs förslag: Ett överklagande av den nya myndighetens beslut rörande en internationell koncern med ett svenskt moderbolag med minst 800 årsanställda skall prövas av Länsrätten i Stockholms län.

Remissinstanserna: Domstolsverket anser att underlaget för förslaget inte är tillräckligt för att verket skall kunna ta slutlig ställning i frågan.

Riksåklagaren och Ekobrottsmyndigheten har inget att erinra mot att frågan om ändrade forumregler för vissa skattemål utreds närmare. Enligt Riksskatteverkets uppfattning bör frågan bli föremål för en övergripande utredning. Sveriges Advokatsamfund, Näringslivets Nämnd för Regel- granskning, Föreningen Auktoriserade Revisorer och Företagarnas Riks- organisation tillstyrker förslaget. Sveriges Redovisningskonsulters För- bund menar att förslaget är bra men anser att det måste gälla lika för alla företag. Enligt förbundets mening bör därför alla skattemål som rör företag handläggas av en eller möjligen två länsrätter som specialiserat sig på skattefrågor. Kammarrätten i Stockholm, har i sitt remissvar över promemorian Det nya Riksskatteverket pekat på att tillskapandet av den nya myndigheten ger möjligheter att t.ex. sammanföra handläggningen av taxeringen av fysiska personer, som är delägare i handelsbolag eller fåmansföretag, oberoende av var delägarna är bosatta. Detsamma gäller

taxeringen av moder- och dotterbolag inom koncerner, som inte längre

277

behöver styras av var respektive bolag har sitt säte. Kammarrätten ville i det sammanhanget också väcka frågan om det inte vore lämpligt att överväga en särskild forumreglering som innebär att mål med denna typ av samband automatiskt hålls samman även i domstolarna. Det är ett faktum att länsrätterna har ett visst arbete med att leta efter mål i andra domstolar som har sådana samband. De överlämnar ofta mål sinsemellan. Det är emellertid enligt kammarrätten inte heller ovanligt att de väntar på utgången i kammarrätt av överklagande av en dom från en annan länsrätt. Länsrätten i Skåne län anser också i sitt remissvar över nämnda promemoria att det bör övervägas om inte föreslagna forumregler behö- ver kompletteras med bestämmelser för de fall där den nya myndighetens taxeringsbeslut rör t.ex. både bolag som har säte i en kommun och en fysisk person i en annan hemortskommun som leder till att respektive persons överklaganden skall prövas av olika länsrätter. I enlighet med detta exempel kan de föreslagna reglerna leda till att taxeringsbeslut som egentligen rör samma eller anknytande fråga kan komma att prövas av olika länsrätter. I sådana fall måste det till en prövning av frågan om vilken länsrätt som är mest lämplig att handlägga ärendet, vilket medför merarbete och en effektivitetsförlust för länsrätterna. I de fall något överlämnande av någon anledning inte sker riskerar inte bara läns- rätterna, utan också den nya myndigheten merarbete genom att behöva föra i princip samma process i två olika domstolar. Det främsta skälet för en komplettering av föreslagna regler är emellertid att det för den enskilde kan framstå som obegripligt och försvårande att behöva överklaga t.ex. sitt eget bolags taxering jämte sin egen taxering i olika länsrätter. En kompletterande forumregel skulle enligt länsrätten kunna vara utformad så att samtliga taxeringsbeslut som har anknytning till varandra, t.ex. efter en revision, och som berör både fysiska och juridiska personer eller olika bolag i en koncern skall överklagas inom den domkrets där den juridiska personen har sitt säte eller i fråga om koncerner där moderbolaget har sitt säte. Företagarnas Riksorganisation har också i sitt yttrande över promemorian Det nya Riksskatteverket föreslagit att forumreglerna kompletteras med en regel om att ett mål skall handläggas vid annan länsrätt än som följer av forumreglerna efter den skattskyldiges begäran om inte särskilda skäl talar emot detta. Sådana särskilda skäl som kan åberopas mot att låta målet avgöras av annan länsrätt kan vara att målet är av speciell karaktär eller att målet bör handläggas i samband med andra mål vid viss länsrätt t.ex. om flera mål finns efter en skatterevision som berört samma fråga under flera taxe- ringsår. Näringslivets Skattedelegation anför i sitt yttrande över prome- morian Det nya Riksskatteverket att delegationen i det sammanhanget även vill ta upp det behov av specialisering och koncentration av arbetsuppgifter som finns på domstolssidan och som särskilt kommit till uttryck när det gäller de internationella koncernernas skattefrågor. Dele- gationen vill understryka att det är viktigt att förslaget från Föreningen Svenskt Näringsliv att koncentrera dessa skattemål till ett gemensamt forum, Länsrätten i Stockholms län, genomförs. Detta bör enligt delegationen kunna ske i anslutning till de ändringar av forumreglerna som görs med anledning av den nya skattemyndighetsorganisationen.

Skälen för regeringens förslag: I regeringens redogörelse för de problem som finns inom dagens organisation för skatteförvaltningen (se

Prop. 2002/03:99

278

avsnitt 5.1) har bl.a. pekats på att förekomsten av myndighetsgränser och därav följande formaliaregler i princip förhindrar möjligheterna till kon- centration av processföringen i fråga om koncerner, när bolagen har sina sätesorter på olika håll i landet. När regeringens förslag om att slå sam- man skattemyndigheterna med Riksskatteverket till en enda myndighet genomförs öppnas, som bl.a. Kammarrätten i Stockholm också fram- hållit, möjligheter till rationella vinster av många slag genom att koncen- trera handläggningen av ärenden som rör bl.a. koncerner till ett eller några få skattekontor. Detsamma gäller handläggningen av taxeringen av fysiska personer som är delägare i handelsbolag eller fåmansföretag oberoende av var delägarna är bosatta.

Ett annat exempel på möjligheter att koncentrera och därigenom effek- tivisera handläggningen inom den nya organisationen gäller beslut om skatterevision avseende skattskyldiga som i dag bedriver verksamhet inom flera skattemyndigheters mandatområden, t.ex. genom dotterbolag i en koncern. Besluten skall i dag fattas av den skattemyndighet där re- spektive bolag har sitt säte. I enmyndighetsmiljön kan revisionsbesluten i stället fattas på ett enda ställe och av en och samma tjänsteman. Eventu- ella beskattningsbeslut och eventuell processföring kan också hanteras på samma ställe.

Av vad som sagts nu framgår att handläggningen av ärenden där flera parter är inblandade kan förenklas väsentligt när skatteförvaltningen or- ganiseras som en enda myndighet samtidigt som man får betydande effektivitetsvinster. Detsamma gäller om mer än en part begär att den nya myndighetens beslut skall omprövas. Handläggningen kan även då ske sammanhållen och på ett ställe inom den nya organisationen. Däremot kvarstår nuvarande problem vid nästa steg i handläggningen, dvs. om den nya myndighetens beslut överklagas.

De nu gällande forumreglerna leder i många fall till administrativa problem och en oenhetlig rättstillämpning eftersom taxeringsbeslut som egentligen rör samma eller en anknytande fråga kan komma att prövas av olika länsrätter. Nuvarande ordning leder dessutom ofta till onödigt långa handläggningstider. Dessa problem är i huvudsak desamma som Före- ningen Svenskt Näringsliv anser motivera en särlösning i fråga om vissa internationella koncerner. Föreningen har bl.a. uppgett att det i vissa fall kan dröja upp till tio år innan länsrätten prövar ett överklagande i sådana mål. Det uppges även finnas fall som visar att samma rättsfråga behand- las olika beroende på vilken domstol och domare det är som dömer i målet. Det sägs till och med kunna hända att det inom en domstol kan bli fråga om olika bedömning på en och samma rotel.

Ett sätt att minska problemet med en oenhetlig rättstillämpning som används i dag är länsrätternas möjlighet enligt 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar att överlämna mål efter ett samrådsför- farande. Länsrätterna använder sig av denna möjlighet relativt ofta. De får då, som Kammarrätten i Stockholm påpekat, ägna viss tid åt att leta efter mål i andra domstolar som har det aktuella sambandet. När sådana mål hittats måste domstolarna pröva frågan om vilken länsrätt som är mest lämplig att handlägga ärendet, vilket också, som Länsrätten i Skåne län framhållit, medför merarbete och en effektivitetsförlust för länsrätter- na. Det är inte heller ovanligt att en länsrätt väntar på utgången i kam- marrätt av överklagande av en dom från en annan länsrätt. I de fall något

Prop. 2002/03:99

279

överlämnande av någon anledning inte sker riskerar inte bara länsrät- terna, utan också den nya myndigheten dessutom merarbete genom att behöva föra i princip samma process i olika domstolar. Risken finns också för att överklaganden, som inte sällan är gemensamt utformade för samtliga berörda taxeringsbeslut som rör olika personer, riktas till fel länsrätt med ett ökat administrativt arbete som följd.

Såväl Kammarrätten i Stockholm som Länsrätten i Skåne län har pekat på behovet av att i promemorian föreslagna forumregler kompletteras med bestämmelser som, för de fall där den nya myndighetens beslut rör flera parter som var och en överklagat beslutet, leder till att överklagan- dena kan prövas av en och samma länsrätt. Samma fråga har, när det gäller vissa koncerner, väckts av Näringslivets Skattedelegation som i den delen hänvisar till det förslag som Föreningen Svenskt Näringsliv har lagt fram.

Med hänsyn till de allvarliga olägenheter som följer av nuvarande forumregler anser regeringen att även frågan om en anpassning av reglerna till den nya myndighetsorganisationen, trots att flera remissin- stanser anser att frågan bör utredas ytterligare, bör tas upp redan nu. Man bör dock med det beslutsunderlag som står till buds i dag inte gå så långt som Föreningen Svenskt Näringsliv föreslagit. För detta talar även det förhållandet att forumreglerna bör, som Sveriges Redovisningskonsulters Förbund påpekat, vara lika för både små och stora bolag. Att, som förbundet föreslagit, låta alla skattemål som rör företag handläggas av en eller möjligen två länsrätter som specialiserat sig på skattefrågor kräver enligt regeringens mening, och som flera remissinstanser framhållit, ett mer omfattande beslutsunderlag än det som finns i dag.

Däremot anser regeringen att det finns mycket att vinna om exempelvis mål som rör flera bolag inom en koncern handläggs samlat hos en länsrätt. De domstolar som skulle få handlägga denna typ av mål rörande flera bolag på grund av att moderbolaget har sitt säte inom domstolens jurisdiktion ges, som Föreningens Svenskt Näringsliv fram- hållit, möjlighet att genom specialisering göra en fördjupad behandling av de svåra juridiska och ekonomiska frågeställningar som ofta är förknippade med denna måltyp. Detta skulle dessutom leda till en bättre processekonomi. En sådan specialisering är däremot av naturliga skäl inte möjlig för en länsrätt som endast handlägger koncernmål till den del de rör ett enstaka dotterbolag.

Ett annat skäl för att samla nu aktuella överklaganden hos en länsrätt är att koncerner i regel tillämpar enhetliga redovisningsprinciper inom den egna koncernen och att tvister med skattemyndigheten om beskattningen ofta har sin grund i redovisningen. Vid samordnade skatterevisioner kan tvist därför uppstå beträffande samma principiella redovisningsfråga i olika dotterbolag. Det skulle då vara en stor fördel om samma frågeställ- ning beträffande olika dotterbolag hanterades av en och samma domstol. Tidsaspekten talar också för en sådan ordning. När domstolen väl be- stämt sig för hur frågan skall lösas kan alla mål med samma frågeställ- ningar dömas av samtidigt.

Ett ytterligare skäl för en komplettering av föreslagna regler är, som också länsrätten framhållit, att det för den enskilde kan framstå som obegripligt och försvårande att behöva överklaga t.ex. sitt eget bolags taxering jämte sin egen taxering i olika länsrätter.

Prop. 2002/03:99

280

Om flera parter överklagar ett beslut i ett sådant ärende som rör dem Prop. 2002/03:99 alla bör överklagandena, av framförallt praktiska och processekonomiska

skäl, hanteras av en och samma länsrätt. Visserligen kan detta givetvis ske genom att aktuella länsrätter samråder med varandra men detta måste ses som en administrativ omväg. En väsentligt enklare lösning är att införa en särskild bestämmelse om att sådana beslut får överklagas hos en på visst sätt bestämd länsrätt. Såväl effektivitetsskäl som rättssäker- hetsskäl talar för att i detta ärende redan föreslagna forumregler kom- pletteras med en regel som bestämmer ett gemensamt forum för ärenden där det är befogat med en samtidig prövning av sådana beslut som berör flera olika skattskyldiga men som är hemmahörande i olika domkretsar.

En kompletterande forumregel skulle enligt Länsrätten i Skåne län kunna vara utformad så att samtliga taxeringsbeslut som har anknytning till varandra, t.ex. efter en revision, och som berör både fysiska och juridiska personer eller olika bolag i en koncern skall överklagas inom den domkrets där den juridiska personen har sitt säte eller i fråga om koncerner där moderbolaget har sitt säte. Skälet till att länsrätten förordar att forumet enligt en alternativregel skall bestämmas utifrån bolagets hemvist är att det torde vara vanligare att ett sådant beslut berör flera fysiska personer som kan ha sin hemvist med anknytning till flera olika domkretsar än den omvända ordningen.

Eftersom större internationella koncerner med säte i Sverige i regel har sitt säte i någon av landets storstäder tillgodoser länsrättens förslag i stor utsträckning även Föreningen Svenskt Näringslivs hemställan om en särskild forumregel för prövning av överklaganden av beslut som rör vissa koncerner.

Regeringen, som gör samma bedömning som länsrätten och som anser det vara viktigt att så långt det är möjligt redan i detta sammanhang råda bot på de problem som Föreningen Svenskt Näringsliv pekat på när det gäller handläggningen av vissa mål rörande koncerner, föreslår att ett beslut som rör 1. företag eller annan näringsidkare inom en koncern och moderföretaget, 2. två eller flera företag eller andra näringsidkare inom en koncern, 3. delägare i en juridisk person och den juridiska personen eller 4. två eller flera delägare i en juridisk person skall få överklagas hos den länsrätt som skall pröva moderföretagets respektive den juridiska personens överklagande, om överklagandena sker samtidigt och stöder sig på väsentligen samma grund.

Regeringens förslag innebär att forumreglerna i skattebetalningslagen (1997:483) bör kompletteras med ytterligare en regel som lämpligen betecknas 22 kap. 1 c §. Till denna regel bör finnas en hänvisning i 6 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324).

281

Skattemyndighetens beslut i frå-	Skatteverkets beslut i fråga om
ga om hindersprövning får över-	hindersprövning får överklagas
klagas hos allmän förvaltnings-	hos en länsrätt inom vars dom-
domstol.	krets kvinnan eller mannen är
	folkbokförd. Finns ingen sådan be-
	hörig länsrätt överklagas beslutet
	hos Länsrätten i Stockholms län.

myndigheten i den region där be-		Prop. 2002/03:99
hörig länsrätt finns. Vad som
föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§
taxeringslagen (1990:324) gäller i
tillämpliga delar i mål om betal-
ningssäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter i 20 §
gäller fortfarande för framställning som har gjorts före ikraftträdandet. I
dessa fall skall Skatteverket föra det allmännas talan.

1	Lagen upphävd genom SFS 1999:1230.
2	Lagen upphävd genom SFS 1999:1230.	15

1	Senaste lydelse av
2	1 § 1998:192.	51
2	Senaste lydelse 1998:192.	51

	7 §
Skattemyndighetens beslut enligt	Beslut enligt denna lag får över-
denna lag får överklagas hos rege-	klagas hos regeringen.
ringen.

En myndighets beslut om rät-	Skatteverkets beslut om rättelse
telse och om information som	och om information som skall
skall lämnas enligt 26 § person-	lämnas enligt 26 § personupp-
uppgiftslagen (1998:204) får över-	giftslagen (1998:204) får över-
klagas hos allmän förvaltnings-	klagas hos allmän förvaltnings-
domstol. Andra beslut enligt denna	domstol. Andra beslut enligt denna
lag får inte överklagas.	lag får inte överklagas.

2.47	Förslag till lag om ändring i handelsregisterlagen	Prop. 2002/03:99
	(1974:157)

2.48	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen	Prop. 2002/03:99
	(1975:1385)

1 Lagen omtryckt 1993:150.
Senaste lydelse av
10 kap. 22 § 1998:760
10 kap. 33 a § 2001:1224	135
12 kap. 8 § 1994:802.	135

2.51	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om	Prop. 2002/03:99
	preskription av skattefordringar m.m.

2.55	Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen	Prop. 2002/03:99
	(1987:617)

1 Lagen omtryckt 1996:1001.	142
Senaste lydelse av 3 kap. 11 § 1998:1500.

2.59	Förslag till lag om ändring i lagen (1989:933) om	Prop. 2002/03:99
	dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna

2.68	Förslag till lag om ändring i sametingslagen	Prop. 2002/03:99
	(1992:1433)

2.69	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:16) om	Prop. 2002/03:99
	försäkring mot vissa semesterlönekostnader

2.70	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om	Prop. 2002/03:99
	indrivning av statliga fordringar m.m.

2.80	Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen	Prop. 2002/03:99
	(1995:1554)

2.81	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1511) om	Prop. 2002/03:99
	dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Canada

ter om den registrerade förekom-	uppgifter om den registrerade före- Prop. 2002/03:99
mer.	kommer.

2.92	Förslag till lag om ändring i bokföringslagen	Prop. 2002/03:99
	(1999:1078)

2.93	Förslag till lag om ändring i revisionslagen	Prop. 2002/03:99
	(1999:1079)

2.96	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:981) om	Prop. 2002/03:99
	fördelning av socialavgifter

stöd, samt
2. Riksskatteverkets och skatte-	2. Skatteverkets verksamhet som
myndigheternas verksamhet som	underlag för beslut om och kon-
underlag för beslut om och kon-	troll av skatt.
troll av skatt.