Regeringens proposition :
 
2002/03:146  
Sveriges tillträde till Förenta nationernas Prop.
konvention mot gränsöverskridande organiserad 2002/03:146
brottslighet  
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.  
Stockholm den 18 juni 2003  
Göran Persson  
Thomas Bodström  
(Justitiedepartementet)  

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda Förenta nationernas (FN) konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Konventionen antogs den 15 november 2000 av FN:s generalförsamling och öppnades för undertecknande i Palermo den 12 till 15 december 2000. Sverige undertecknade konventionen den 12 december 2000. Konventionen har undertecknats av samtliga femton medlemsstater i EU. Av dessa har Frankrike och Spanien ratificerat konventionen.

Konventionen utgör ett led i det inom FN bedrivna arbetet att bekämpa den internationella brottsligheten och kan sägas vara ett komplement till den tidigare FN-konventionen mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrottskonventionen) från den 20 december 1988 (SÖ 1991:41).

I konventionen anges vilka handlingar som skall utgöra brott i konventionens mening. Vidare återfinns bestämmelser om bl.a. utlämning, internationell rättslig hjälp, domsrätt och förverkande liksom bestämmelser om brottsbekämpande åtgärder, skydd av vittnen och insamling av information om organiserad brottslighet. Konventionen tar också upp frågor om utbildning, tekniskt bistånd och samarbete mellan rättsvårdande myndigheter m.m.

I propositionen gör regeringen bedömningen att det inte krävs några lagändringar för att Sverige skall kunna tillträda konventionen.

Innehållsförteckning Prop. 2002/03:146
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................. 4
2 Ärendet och dess beredning............................................................... 5
3 Antagande av konventionen och beslut om undertecknande ............ 5
4 Konventionens innehåll..................................................................... 6
  4.1 Allmänt ............................................................................... 6
  4.2 Konventionens uppbyggnad................................................ 7
  4.3 Konventionens syfte............................................................ 8
  4.4 Definition av uttryck i konventionen .................................. 8
  4.5 Konventionens tillämpningsområde ................................... 9
  4.6 Skydd av suveränitet ........................................................... 9
  4.7 Bestämmelser om de handlingar som skall utgöra brott... 10
  4.8 Åtgärder för att bekämpa penningtvätt ............................. 10
  4.9 Åtgärder mot korruption ................................................... 11
  4.10 Juridiska personers ansvar ................................................ 11

4.11Vissa allmänna bestämmelser om hur förpliktelserna

  enligt konventionen skall fullgöras................................... 11
4.12 Förverkande m.m. ............................................................. 12
4.13 Internationellt samarbete om förverkande ........................ 13

4.14Förfogande över vinning av brott eller egendom som

  förklarats förverkad........................................................... 14
4.15 Domsrätt............................................................................ 14
4.16 Utlämning ......................................................................... 14
4.17 Överförande av dömda personer....................................... 16
4.18 Internationell rättslig hjälp i brottmål ............................... 16
4.19 Gemensamma brottsutredningar ....................................... 19
4.20 Särskilda utredningsmetoder............................................. 19
4.21 Överförande av lagföring.................................................. 19
4.22 Upprättande av brottsregister............................................ 19
4.23 Skydd av vittnen ............................................................... 20
4.24 Hjälp och skydd för brottsoffer......................................... 20

4.25Åtgärder för att förstärka samarbetet med rättsvårdande

  myndigheter ...................................................................... 20
4.26 Samarbete mellan rättsvårdande myndigheter.................. 21

4.27Insamling av information m.m. om den organiserade

    brottsligheten..................................................................... 21
  4.28 Utbildning och tekniskt bistånd m.m................................ 21
  4.29 Övriga åtgärder ................................................................. 22
  4.30 Förebyggande åtgärder...................................................... 22
  4.31 Konventionsstaternas konferens ....................................... 22
  4.32 Sekretariat ......................................................................... 23
  4.33 Tillämpning av konventionen ........................................... 23
  4.34 Tvistlösning....................................................................... 23
  4.35 Undertecknande m.m. ....................................................... 23
  4.36 Förhållande till protokoll .................................................. 24
  4.37 Ikraftträdande m.m............................................................ 24
5 Sveriges tillträde till konventionen.................................................. 25

2

6 Konventionens förhållande till svensk rätt...................................... 26 Prop. 2002/03:146
  6.1 Bestämmelser om vilka handlingar som utgör brott......... 26  
    6.1.1 Artikel 5 (deltagande i en organiserad    
      brottslig sammanslutning) .............................. 27  
    6.1.2 Artikel 6 (penningtvätt) .................................. 33  
    6.1.3 Artikel 8 (korruption) ..................................... 37  
    6.1.4 Artikel 23 (hinder mot rättvisan) .................... 39  
  6.2 Åtgärder för att bekämpa penningtvätt och korruption..... 41  
  6.3 Regler om juridiska personers ansvar............................... 42  
  6.4 Lagföring, rättegång och påföljder ................................... 43  
  6.5 Förverkande och beslag .................................................... 44  
  6.6 Internationellt samarbete om förverkande ........................ 48  

6.7Förfogande över vinning av brott eller egendom som

    förklarats förverkad........................................................... 50
  6.8 Domsrätt............................................................................ 51
  6.9 Utlämning ......................................................................... 52
  6.10 Internationell rättslig hjälp i brottmål ............................... 54
  6.11 Viss övrig reglering (artiklarna 19–22 och 24–31)........... 57
7 Tillämpning av konventionen.......................................................... 60
8 Tvistlösning ..................................................................................... 61
9 Kostnader......................................................................................... 61
Bilaga 1 Remissinstanser........................................................................ 63
Bilaga 2 Konventionstexten på engelska och i svensk översättning ..... 64
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 2003......... 106

3

1 Förslag till riksdagsbeslut Prop. 2002/03:146

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

4

2 Ärendet och dess beredning Prop. 2002/03:146

Förenta nationernas (FN) konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet antogs den 15 november 2000 av FN:s generalförsamling och öppnades för undertecknande i Palermo den 12 till 15 december 2000. Sverige undertecknade konventionen den 12 december 2000. Konventionen har undertecknats av samtliga femton medlemsstater i EU. Den hade den 1 juni 2003 ratificerats av trettiosju stater; Albanien, Algeriet, Antigua och Barbuda, Argentina, Bosnien-Hercegovina, Botswana, Bulgarien, Burkina Faso, Cypern, Equador, Ekvatorialguinea, Estland, Filippinerna, Frankrike, Gambia, Kanada, Kroatien, Lettland, Litauen, Mali, Marocko, Mauritius, Mexico, Monaco, Namibia, Nicaragua, Nigeria, Nya Zeeland, Peru, Polen, Rumänien, Serbien och Montenegro, Seychellerna, Spanien, Tadzjikistan, Turkiet och Venezuela.

Inom Justitiedepartementet har utarbetats en promemoria om Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet (Ju2003/2795/L5). I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda konventionen. I promemorian görs också bedömningen att ett tillträde till konventionen inte föranleder några lagändringar. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju2003/2795/L5).

En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1.

Konventionen i dess lydelse på engelska och en översättning till svenska finns i bilaga 2.

Konventionen bedöms vara av sådan vikt att ett tillträde till konventionen bör godkännas av riksdagen.

Denna proposition bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

3Antagande av konventionen och beslut om undertecknande

Den 15 november 2000 antog FN:s generalförsamling genom resolution 55/25 en konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (United Nations Convention against Transnational Organized Crime), i det följande kallad Palermokonventionen. Genom samma resolution öppnades konventionen och två till denna hörande protokoll mot människohandel och människosmuggling för undertecknande vid en särskild högnivåkonferens i Palermo den 12–15 december 2000. Ett tredje tilläggsprotokoll till konventionen, tilläggsprotokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar och komponenter och ammunition, kunde inte antas av generalförsamlingen förrän den 31 maj 2001.

Den svenska regeringen beslutade den 7 december 2000 att konventionen och de två första tilläggprotokollen, tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, sjö- och luftvägen och tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, skulle undertecknas, vilket skedde den 12 de-

5

cember 2000. Det tredje tilläggsprotokollet undertecknades av Sverige Prop. 2002/03:146 den 10 januari 2002.

Konventionens originalspråk är arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska.

4 Konventionens innehåll

4.1Allmänt

Arbetet med att skapa en global konvention för att bekämpa organiserad brottslighet går tillbaka till åtaganden som gjordes vid justitieministerkonferensen i Neapel i november 1994. Arbetet har koncentrerats till FN och dess brottsförebyggande och straffrättsliga kommission, då strävan har varit att arbeta fram lösningar med global räckvidd. Ett första utkast till en konvention presenterades vid FN:s generalförsamling 1996 av Po- len. Under 1998 hölls två förberedande möten i Warszawa och Buenos Aires, varefter generalförsamlingen den 9 december 1998 genom resolution 53/111 beslöt att tillsätta en särskild ad hoc-kommitté. Kommittén var öppen för alla medlemmar i FN eller medlemmar i dess fackorgan och drygt ett hundratal stater deltog vid varje session.

Kommitténs mandat var att inom ramen för FN:s brottsförebyggande och straffrättsliga kommission utarbeta en vittomspännande internationell konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och att, där så befanns lämpligt, diskutera utarbetandet av internationella instrument mot handel med kvinnor och barn, illegal tillverkning och handel med vapen m.m. samt människosmuggling. Under sammanlagt elva sessioner i Wien från januari 1999 till och med oktober 2000 utarbetades den nu aktuella konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet samt två protokoll till denna mot människohandel och människosmuggling.

Kommittén lyckades vid slutet av sin tionde session den 28 juli 2000 nå enhällighet om texten till konventionen. Konventionen och första och andra tilläggsprotokollet antogs, som ovan angivits, av generalförsamlingen med resolution 55/25 den 15 november 2000. Det tredje tilläggsprotokollet till konventionen, tilläggsprotokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar, komponenter och ammunition, kunde inte antas av generalförsamlingen förrän den 31 maj 2001 genom resolution 55/255.

I Justitiedepartementet pågår nu ett arbete med inriktning på att genomföra de lagstiftningsåtgärder som krävs för att Sverige skall kunna tillträda dels det ovannämnda tilläggsprotokollet om människohandel, dels ett tilläggsprotokoll till FN-konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen) angående försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi, samt genomföra EU:s rambeslut om åtgärder mot människohandel. En departementspromemoria beräknas kunna remitteras under sommaren 2003. En proposition beräknas kunna lämnas våren 2004.

När det gäller tilläggsprotokollet om människosmuggling kan nämnas att ett beredningsarbete pågår inom Regeringskansliet med en lagrådsre-

miss med förslag till ändringar i utlänningslagen (1989:529) med anled-

6

ning av rådets direktiv 2002/90/EG om definition av hjälp till olaglig Prop. 2002/03:146 inresa, transitering och vistelse samt ett rambeslut om förstärkning av

den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse. I det lagstiftningsarbetet beaktas även de artiklar i tilläggsprotokollet mot människosmuggling som rör kriminalisering av människosmuggling. Beredning av övriga artiklar och frågan om Sveriges tillträde till människosmugglingsprotokollet kommer att påbörjas under hösten 2003.

Härtill analyseras inom Justitiedepartementet vilka lagändringar som bedöms vara nödvändiga för att uppfylla de krav som ställs i tilläggsprotokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar, komponenter och ammunition. Det ännu för tidigt att närmare ange vid vilken tidpunkt den analysen kan vara klar och när Sverige kan tillträda det protokollet.

4.2Konventionens uppbyggnad

Konventionen utgör ett led i det inom FN:s ram pågående arbetet på brottsbekämpningens område och syftar till att ytterligare förstärka det internationella samarbetet mellan länderna för att på global bas bekämpa den gränsöverskridande organiserade brottsligheten och för att kunna döma och bestraffa dem som gör sig skyldiga till sådana handlingar som täcks av konventionen. Konventionen med sina protokoll utgör de första rättsligen bindande internationella hjälpmedlen för att bekämpa organiserad brottslighet. Den kan på ett verksamt sätt förväntas bidra till att undanröja den hittillsvarande bristande överensstämmelsen mellan olika länders rättsystem, vilken kunnat utnyttjas av personer som begår organiserad gränsöverskridande brottslighet.

Även om konventionen till sin konstruktion på flera centrala områden i stora delar följer mönstret från FN:s narkotikabrottskonvention från 1988, erbjuder den samtidigt den hitintills mest utarbetade uppsättning av skilda instrument för att såväl förhindra som bekämpa brott i stor skala.

Konventionen, som består av 41 artiklar, innefattar följande grundläggande element:

•Konventionens syfte (artikel 1)

•Definition av uttryck i konventionen (artikel 2)

•Tillämpningsområde (artikel 3)

•Skydd av suveränitet (artikel 4)

•Handlingar som skall kriminaliseras (artikel 5, 6, 8 och 23)

•Åtgärder för att bekämpa penningtvätt (artikel 7)

•Åtgärder mot korruption (artikel 9)

•Juridiska personers ansvar (artikel 10)

•Vissa allmänna bestämmelser om hur förpliktelserna enligt konventionen skall fullgöras (artikel 11)

•Förverkande m.m. (artikel 12–14)

•Domsrätt (artikel 15)

•Utlämning (artikel 16)

•Överförande av dömda personer (artikel 17)

•Internationell rättslig hjälp m.m. (artikel 18–22)

7

• Kriminalisering av hinder mot rättvisan (artikel 23) Prop. 2002/03:146

•Skydd av vittnen (artikel 24)

•Hjälp och skydd för brottsoffer (artikel 25)

•Åtgärder för att förstärka samarbetet med rättsvårdande myndigheter (artikel 26)

•Samarbete mellan rättsvårdande myndigheter (artikel 27)

•Insamling av information m.m. om den organiserade brottsligheten (artikel 28)

•Utbildning och tekniskt bistånd m.m. (artikel 29–30)

•Förebyggande åtgärder (artikel 31)

•Konventionsstaternas konferens (artikel 32)

•Sekretariat (artikel 33)

•Tillämpning av konventionen (artikel 34)

•Tvistlösning (artikel 35)

•Undertecknande m.m. (artikel 36)

•Förhållande till protokoll (artikel 37)

•Ikraftträdande m.m. (artikel 38–41)

Beträffande tolkningen av de olika artiklarna kommer, som vägledning, att utarbetas en officiell rapport, s.k. travaux préparatoires, på samma sätt som beträffande FN:s narkotikabrottskonvention.

4.3Konventionens syfte

I artikel 1 anges som konventionens syfte att främja samarbete för att bekämpa den gränsöverskridande organiserade brottsligheten.

4.4Definition av uttryck i konventionen

I artikel 2 stadgas hur en rad termer som används i konventionen skall definieras. De termer som anges är följande.

• Organiserad brottslig sammanslutning: en strukturerad sammanslutning som finns under en viss tid, bestående av tre eller flera personer och som handlar i samförstånd i syfte att begå ett eller flera grova brott eller överträdelser som är straffbelagda i enlighet med konventionen för att, direkt eller indirekt, uppnå ekonomisk eller annan materiell vinning (2.a).

• Grovt brott: en gärning som utgör ett brott för vilket föreskrivs en frihetsberövande påföljd om maximalt fyra år eller en strängare påföljd (2.b).

• Strukturerad sammanslutning: en sammanslutning som inte slumpvis har bildats för att omedelbart begå ett brott. Den behöver inte ha formellt definierade roller för sina medlemmar och heller inte kontinuitet i medlemskapet eller en utvecklad struktur (2.c).

• Egendom: alla slags tillgångar, materiella eller immateriella, lös eller fast egendom samt juridiska handlingar eller urkunder som styrker äganderätt eller annan rätt till sådana tillgångar (2.d).

• Vinning av brott: all egendom som härrör från eller som direkt eller

indirekt förvärvats genom brott (2.e).

8

• Frysning eller beslag: att tillfälligt förbjuda överlåtelse, omvandling, Prop. 2002/03:146 förfogande över eller flyttning av egendom eller tillfälligt förvar eller

omhändertagande av egendom med stöd av beslut av domstol eller annan behörig myndighet (2.f).

•Förverkande: bestående berövande av egendom efter beslut av domstol eller annan behörig myndighet (2.g).

•Förbrott: brott som resulterat i sådan vinning som kan vara föremål för brott enligt artikel 6 i konventionen (2.h).

•Kontrollerad leverans: metoden att tillåta att en olaglig eller misstänkt försändelse förs ut ur, genom eller in i en eller flera staters territorium med de behöriga myndigheternas vetskap och under deras övervakning i avsikt att utreda brott och identifiera personer som är delaktiga i brottet (2.i).

•Regional organisation för ekonomisk integration: en organisation som bildats av självständiga stater i en bestämd region, till vilken dess medlemsstater har överfört behörighet i frågor som täcks av konventionen och vilken vederbörligen har bemyndigats i enlighet med sin interna ordning att underteckna, ratificera, godta, godkänna eller ansluta sig till konventionen. Hänvisningar till ’konventionsstater’ i konventionen skall gälla sådana organisationer inom ramen för deras behörighet (2.j).

4.5Konventionens tillämpningsområde

Frågan om konventionens tillämpningsområde var den som beredde det största problemet under förhandlingarna. Balansgången mellan dem som önskar en så vittomfattande konvention som möjligt och dem som vill begränsa konventionens tillämpningsområde går som en röd tråd genom hela konventionen.

Konventionen innehåller i artikel 3 först en huvudbestämmelse. Denna begränsar, såväl beträffande de handlingar som skall kriminaliseras enligt artiklarna 5, 6, 8 och 23 som i fråga om grova brott enligt definitionen i artikel 2, konventionens tillämpningsområde till de fall då brottet är gränsöverskridande till sin natur och en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig. En definition av begreppet gränsöverskridande ges i punkt 2 i artikel 3, medan begreppet organiserad brottslig sammanslutning definieras i artikel 2. Brottet skall således anses vara gränsöverskridande under förutsättning att det begås i mer än en stat eller om brottet begås i en stat men en betydande del av förberedelserna, planeringen, ledningen eller kontrollen sker i en annan stat. Samma sak gäller om brottet begås i en stat men en organiserad brottslig sammanslutning (se definitionen i artikel 2.a) som bedriver kriminell verksamhet i mer än en stat är delaktig, eller om brottet begås i en stat men har betydande följder i en annan stat.

4.6 Skydd av suveränitet

I artikel 4 framhålls att konventionsstaterna skall fullgöra sina skyldighe-  
ter enligt konventionen på ett sätt som är förenligt med principerna om 9
 

staters suveräna likställdhet och territoriella integritet samt med icke- Prop. 2002/03:146 interventionsprincipen. I samma artikel föreskrivs att inga bestämmelser i

konventionen skall tillåta en konventionsstat att inom en annan konventionsstats territorium utöva domsrätt och fullgöra uppgifter som är uteslutande förbehållna myndigheterna i den andra konventionsstaten enligt dennas nationella lagstiftning.

4.7Bestämmelser om de handlingar som skall utgöra brott

Konventionen anger i fyra artiklar vilka handlingar som skall utgöra brott i konventionens mening. I artiklarna 5, 6, 8 och 23 beskrivs sålunda vad för slags handlingar som skall vara kriminaliserade när det gäller deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning, tvättning av vinning av brott, korruption respektive hinder mot rättvisan. I artiklarna 5, 6 och 8 finns härtill olika bestämmelser som reglerar i vilken omfattning försök och medhjälp skall vara straffbelagt. Artiklarnas innehåll behandlas utförligt i avsnitt 6.

4.8Åtgärder för att bekämpa penningtvätt

Enligt artikel 7 skall varje konventionsstat inom sin behörighet införa ett fullständigt regelverk som skall reglera och övervaka finansiella, och där så är lämpligt, andra institutioner som särskilt kan utnyttjas för penningtvätt. I artikeln anges att syftet med regleringen skall vara att avskräcka från och upptäcka all slags penningtvätt. I regleringen skall kundidentifiering samt registrering av och rapportering om misstänkta transaktioner prioriteras. Vidare skall enligt samma artikel varje konventionsstat, med förbehåll för artiklarna 18 och 27, se till att rättsvårdande myndigheter och andra myndigheter, som har till uppgift att bekämpa penningtvätt, kan samarbeta och utbyta information på ett nationellt och internationellt plan enligt de förutsättningar som stipuleras i nationell lag. Konventionsstaterna skall också, i syfte att bekämpa penningtvätt, överväga frågan om inrättande av ett ekonomiskt underrättelseorgan som skall tjäna som nationellt centrum för insamling, analys och spridning av information om eventuell penningtvätt. Konventionsstaterna skall härtill pröva vilka åtgärder som kan vidtas för att upptäcka och övervaka rörelser över gränserna av kontanta medel och överlåtbara värdepapper med förbehåll för garantier för att trygga en riktig användning av information, dock utan att på något sätt förhindra tillåtna kapitalrörelser. Åtgärderna kan innefatta krav på viss rapporteringsskyldighet för fysiska och juridiska personer avseende vissa gränsöverskridande överföringar.

Det ovannämnda regelverket skall inte inkräkta på någon annan artikel i konventionen och som riktlinje skall utnyttjas de initiativ som kan komma i fråga från regionala, interregionala och multilaterala organisationer för bekämpande av penningtvätt. Konventionsstaterna skall slutligen sträva efter att utveckla och främja globalt, regionalt, subregionalt och bilateralt samarbete mellan judiciella myndigheter, rättsvårdande

10

myndigheter och ekonomiska kontrollmyndigheter för att bekämpa pen- Prop. 2002/03:146 ningtvätt.

4.9Åtgärder mot korruption

Enligt artikel 9 skall varje konventionsstat, i den utsträckning som är lämplig och förenlig med dess rättsordning, vidta effektiva åtgärder för att främja omutlighet och för att förebygga, upptäcka och bestraffa bestickning av offentliga tjänstemän (9.1). Bland de krav som ställs på konventionsstaterna i detta avseende, anges att de skall se till att myndigheterna är tillräckligt självständiga för att avskräcka från utövande av olämplig inverkan på myndigheternas handlande (9.2).

4.10Juridiska personers ansvar

Artikel 10 innehåller krav på att konventionsstaterna skall, i enlighet med grundsatserna i sin nationella lagstiftning, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att juridiska personer skall kunna ställas till ansvar för medverkan i grova brott vari en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig och för brott som är straffbelagda i enlighet med artiklarna 5, 6, 8 och 23 (10.1). Beroende på den nationella rättsordningen skall den juridiska personen kunna lagföras straffrättsligt, civilrättsligt eller administrativt (10.2). I artikeln föreskrivs att det förhållandet att den juridiska personen kan fällas till ansvar inte skall utesluta ansvar för de fysiska personer som begått brotten i fråga (10.3). Enligt artikeln skall konventionsstaterna också särskilt se till att den juridiska personen skall kunna bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, innefattande bötesstraff (10.4).

4.11Vissa allmänna bestämmelser om hur förpliktelserna enligt konventionen skall fullgöras

Enligt artikel 11 skall varje konventionsstat belägga brott enligt artiklarna 5, 6, 8 och 23 med straff som tar hänsyn till brottets allvarliga art (11.1). Varje konventionsstat skall vidare sträva efter att säkerställa att sådan diskretionär prövningsrätt som är föreskriven i nationell lag avseende lagföring av personer för brott enligt konventionen, tillämpas på sådant sätt att bekämpandet av dessa brott blir så effektiv som möjligt och att vederbörliga hänsyn tas till behovet av att avskräcka från att sådana brott förövas (11.2).

I fråga om brott enligt artiklarna 5, 6, 8 och 23, stadgas också att varje konventionsstat skall vidta lämpliga åtgärder – i överensstämmelse med nationell lagstiftning och med vederbörlig hänsyn till rätten till försvar – för att söka säkerställa att nödvändigheten av den tilltalades närvaro vid efterföljande rättegångar beaktas vid bedömningen av frågan om tillfällig frigivning i avvaktan på rättegång eller vid överklagande (11.3).

Enligt artikel 11.4 skall varje konventionsstat se till att dess domstolar

och andra behöriga myndigheter är medvetna om den allvarliga beskaf-

11

fenheten hos de brott som täcks av konventionen när de bedömer frågan Prop. 2002/03:146 om tidig eller villkorlig frigivning av personer som dömts för sådana

brott.

Varje konventionsstat skall, när så är lämpligt, i sin nationella lag fastställa en lång preskriptionstid inom vilken rättsligt förfarande skall kunna inledas för brott som omfattas av denna konvention och en ännu längre preskriptionstid i de fall då den misstänkte har undandragit sig lagföring (11.5).

Ingenting i konventionen skall inverka på principen att rubriceringen av straffbara gärningar enligt konventionen, lämpligt försvar eller andra rättsprinciper som bestämmer lagligheten av gärningar förbehålls den nationella lagen i en konventionsstat och att sådana brott skall lagföras och bestraffas i enlighet med den lagen (11.6).

4.12Förverkande m.m.

Enligt artikel 12.1 skall konventionsstaterna i största möjliga utsträckning inom ramen för nationell lag vidta de åtgärder som erfordras för att kunna förklara förverkad dels vinning som härrör från brott enligt konventionen eller egendom vars värde motsvarar värdet av sådan vinning, dels egendom, utrustning och andra hjälpmedel som används vid eller är avsedda att användas vid förövande av brott som omfattas av konventionen.

Enligt artikel 12.2 skall konventionsstaterna också vidta de åtgärder som erfordras för att möjliggöra att föremål som avses i punkt 1 i artikel 12 identifieras, spåras, spärras eller tas i beslag för att förverkande senare skall kunna ske.

Av artikel 12.3 framgår att, för det fall vinning av brott helt eller delvis har omvandlats eller omsatts till annan egendom, skall den senare egendomen vara föremål för de åtgärder som avses i artikeln i stället för vinningen.

I artikel 12.4 stadgas att, om vinning av brott har blandats med egendom som förvärvats från lagliga källor, skall den senare egendomen, utan att det skall inverka på vad som kan gälla i fråga om frysning eller beslag, kunna förklaras förverkad till högst det beräknade värdet av den vinning som sammanblandats.

Enligt artikel 12.5 skall intäkt eller annat utbyte som härrör från vinning av brott, från egendom till vilken vinning av brott har omvandlats eller omsatts eller från egendom som har sammanblandats med vinning av brott också kunna bli föremål för de åtgärder som avses i artikel 12 på samma sätt och i samma omfattning som vinning av brott.

För de syften som avses i artikel 12 och 13 skall varje konventionsstat bemyndiga sina domstolar och andra behöriga myndigheter att förordna att bank- och affärshandlingar samt andra handlingar rörande ekonomiska förhållanden görs tillgängliga eller tas i beslag. Konventionsstaterna får inte vägra att vidta åtgärder enligt bestämmelserna i denna punkt med hänvisning till banksekretess (12.6).

Av artikel 12.7 följer att konventionsstaterna kan överväga att – i den utsträckning det är förenligt med principerna i den nationella lagen och

med arten av de rättsliga och andra förfaranden som kan gälla – kräva att

12

en brottsling styrker att egendom som misstänks utgöra vinning av brott, Prop. 2002/03:146 eller annan egendom som kan förklaras förverkad, är förvärvad på lagligt

sätt.

I artikel 12.8 och 12.9 stadgas att bestämmelserna i artikel 12 inte skall tolkas så att de inkräktar på de rättigheter som tillkommer godtroende tredje man samt att ingenting i artikeln inverkar på principen att åsyftade åtgärder skall definieras och genomföras i enlighet med och på de villkor som föreskrivs i nationell lag.

4.13Internationellt samarbete om förverkande

Artikel 13.1 innehåller särskilda bestämmelser om internationellt samarbete avseende förverkande av vinning av brott, egendom, utrustning eller andra hjälpmedel som avses i artikel 12.1. Artikel 13.1 tar upp två typfall där föremålet för förverkandet befinner sig på den anmodade konventionsstatens territorium och där en annan stat har jurisdiktion över ett brott som täcks av konventionen. Det första fallet avser framställningar från en konventionsstat där den begär att myndigheterna i den anmodade konventionsstaten skall fatta ett beslut. I ett sådant fall skall den anmodade konventionsstaten lämna över framställningen till behöriga myndigheter för att utverka ett beslut om förverkande och, om ett sådant beslut fattas, verkställa beslutet. Det andra fallet handlar om sådana framställningar där domstol i en begärande konventionsstat fattat beslut om förverkande i enlighet med artikel 12.1. I dessa fall skall den anmodade konventionsstaten lämna över det utländska förverkandebeslutet till behöriga myndigheter i syfte att verkställa framställningen. Den anmodade konventionsstatens åtaganden sträcker sig inte längre än vad som följer av dess nationella rättssystem.

För att säkerställa att förverkande skall kunna ske i ett senare skede med stöd av ett beslut av antingen den begärande eller, efter framställning enligt artikel 13.1, den anmodade konventionsstaten, stadgas i artikel 13.2 att en härtill anmodad konventionsstaten skall vidta åtgärder för att identifiera, spåra, spärra och beslagta det som enligt artikel 12.1 kan vara föremål för förverkande.

Av artikel 13.3 följer att bestämmelserna i artikel 18 om internationell rättslig hjälp skall tillämpas i vederbörliga delar på bestämmelserna i artikel 13 om internationellt samarbete om förverkande. Vissa särskilda uppgifter som framställningar skall innehålla anges också.

För den anmodade konventionsstatens del anges i artikel 13.4 att beslut skall fattas och åtgärder vidtas enligt artikel 13.1 och 13.2 enligt vad som föreskrivs i denna stats nationella lag och dess processuella bestämmelser eller bi- eller multilaterala fördrag, avtal eller överenskommelser som den staten är bunden av i förhållande till den begärande konventionsstaten.

Av artikel 13.5 följer att varje konventionsstat i tillämpliga delar med avseende på internationellt samarbete om förverkande skall redovisa innehållet i sina lagar och förordningar för FN:s generalsekreterare.

Om en konventionsstat ställer som villkor att ett avtal skall föreligga för att vidta åtgärder enligt artikel 13.1 och 13.2, skall den enligt artikel

13.6 betrakta konventionen som nödvändig och tillräcklig avtalsgrund.

13

I artikel 13.7 anges att en konventionsstat får vägra samarbete om brot- Prop. 2002/03:146 tet i fråga inte täcks av konventionen.

Artikel 13.8 innehåller efter mönster från narkotikabrottskonventionen en uppmaning till konventionsstaterna att överväga att ingå överenskommelser och liknande för att höja effektiviteten i samarbetet på detta område.

4.14Förfogande över vinning av brott eller egendom som förklarats förverkad

I artikel 14.1 anges att vinning av brott eller egendom som förklarats förverkad av en konventionsstat med stöd av artiklarna 12 eller 13.1 skall förfogas över av konventionsstaten i enlighet med dess nationella lag och administrativa förfaranden.

Enligt artikel 14.2 skall konventionsstater som inom ramen för sin nationella lagstiftning bifaller en annan konventionsstats framställning enligt artikel 13, i första hand överväga att återlämna förverkad vinning av brott eller egendom till den begärande konventionsstaten, så att den begärande konventionsstaten kan kompensera brottsoffer eller låta vinningen eller egendomen återgå till rätt ägare.

Artikel 14.3 stadgar vad konventionsstaterna särskilt kan överväga att göra när det gäller den närmare dispositionen av förverkad vinning eller egendom.

4.15Domsrätt

Artikel 15.1 reglerar när en konventionsstat skall kunna utöva domsrätt och i artikel 15.2 anges vissa fall när konventionsstat, härutöver, kan fastställa att konventionsstaten har domsrätt. I artikel 15.3 och 15.4 görs en hänvisning till särskilda regler om utlämning (se vidare nedan). I artikel 15.5 stadgas att om en konventionsstat som utövar jurisdiktion med stöd av punkt 1 eller punkt 2 i artikeln, har fått reda på att en eller flera andra konventionsstater genomför en utredning eller lagföring eller vidtar rättsliga åtgärder med avseende på samma gärning, skall de behöriga myndigheterna i dessa stater, om så är lämpligt, samråda för att samordna sina åtgärder.

4.16Utlämning

Som ovan angivits är ett av konventionens främsta syften att utgöra ett instrument för det mellanstatliga samarbetet på brottsbekämpningens område. I konsekvens härmed intar de artiklar som gäller utlämning och rättslig hjälp en central plats i konventionen. Även om konventionen allmänt sett i stora delar på dessa centrala områden till sin konstruktion följer mönstret från FN:s narkotikabrottskonvention från 1988 föreligger såväl beträffande utlämning som rättslig hjälp vissa skillnader i förhållande till denna. I det följande lämnas en kortfattad översikt över artikel

16 som reglerar utlämning.

14

Enligt artikel 16.1 skall artikeln tillämpas på brott som omfattas av konventionen. I de fall en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig i de brott som avses i artikel 3.1 krävs både att den utlämningsbegärde befinner sig i den anmodade staten och att det föreligger dubbel straffbarhet.

Enligt artikel 16.2 får den anmodade stat som erhållit en utlämningsframställning omfattande flera grova brott även tillämpa konventionen på de brott i framställningen som inte omfattas av artikeln.

Varje brott som omfattas av artikel 16 skall enligt artikel 16.3 anses tillhöra de utlämningsbara brotten i varje utlämningsavtal som redan föreligger mellan konventionsstaterna. Konventionsstaterna åtar sig vidare att inkludera sådana brott som utlämningsbara i varje utlämningsavtal som kan komma att ingås mellan dem.

Om en konventionsstat, som för utlämning ställer som villkor att ett utlämningsavtal skall föreligga, mottar en utlämningsframställning från en annan konventionsstat som den inte har något utlämningsavtal med, får enligt artikel 16.4 den anmodade staten betrakta konventionen som laglig grund för utlämning.

Beträffande konventionsstat som för utlämning ställer villkor gäller enligt artikel 16.5 att den vid ratificeringen av konventionen skall ange om den betraktar konventionen på angivet sätt i fråga om utlämning och om så inte är fallet eftersträva att ingå utlämningsavtal för att uppfylla artikeln.

Konventionsstater som för utlämning inte ställer som villkor att det föreligger ett utlämningsavtal skall enligt artikel 16.6 sinsemellan betrakta de brott som omfattas av artikeln som utlämningsbara.

För utlämning skall enligt artikel 16.7 gälla de villkor som uppställs i den anmodade statens lagstiftning eller tillämpliga utlämningsavtal inklusive krav på lägsta straff och vägransgrunder.

Konventionsstaterna skall enligt artikel 16.8 under hänsynstagande till inhemsk lag sträva efter att påskynda och förenkla utlämningsförfarandet.

Den anmodade staten får enligt artikel 16.9 på begäran, vid behov och under hänsynstagande till sin interna lag ta den utlämningsbegärde i förvar.

Om den anmodade staten inte utlämnar vederbörande enbart på den grunden att han eller hon är medborgare i landet, skall den enligt artikel 16.10 på begäran från den ansökande staten överlämna fallet till de egna behöriga myndigheterna för lagföring. Dessa skall handlägga fallet på samma sätt som ett grovt brott enligt inhemsk lag. För att säkerställa effektiv lagföring åläggs konventionsstaterna att samarbeta med varandra.

Enligt artikel 16.11 kan konventionsstaterna komma överens om att utlämna en person på villkor att han eller hon efter lagföring får avtjäna sitt straff i hemlandet.

Artikel 16.12 ger den anmodade staten möjlighet att överta straffverkställigheten på framställning från den begärande staten om den vägrar utlämning på grund av att den person som begärs utlämnad är medborgare i den anmodade staten.

Artikel 16.13 ålägger konventionsstaterna att garantera att den person mot vilken åtgärder vidtagits med stöd av denna artikel inte utsätts för rättsstridiga kränkningar av sina rättigheter.

Prop. 2002/03:146

15

Enligt artikel 16.14 skall ingen bestämmelse i konventionen tolkas Prop. 2002/03:146 som en förpliktelse att utlämna, om den anmodade staten har grundad

anledning att förmoda att utlämningsframställningen gjorts i syfte att åtala eller straffa en person i anledning av dennes kön, ras, trosbekännelse, nationalitet, etniska ursprung eller politiska uppfattning. Detsamma gäller om ett bifall till en sådan framställning skulle vara till men för den personens ställning på grund av något av dessa skäl.

Enligt artikel 16.15 får utlämning inte vägras enbart på den grunden att brottet även anses vara av fiskal natur.

Enligt artikel 16.16 skall den anmodade staten där så är lämpligt bereda den begärande staten tillfälle att lämna kompletterande uppgifter innan den avslår framställningen.

Enligt artikel 16.17 uppmanas konventionsstaterna att ingå avtal för att förbättra möjligheterna till utlämning.

4.17Överförande av dömda personer

I motsats till vad fallet är enligt 1988 års narkotikabrottskonvention har i Palermokonventionen bestämmelsen om överförande av straffverkställighet brutits ut till en särskild artikel, artikel 17. Enligt denna kan konventionsstaterna ingå avtal om överförande av straffverkställighet avseende brott som omfattas av konventionen. Någon ändring i sak föreligger inte i förhållande till narkotikabrottskonventionen.

4.18Internationell rättslig hjälp i brottmål

Artikel 18, som reglerar internationell rättslig hjälp i brottmål, är i konsekvens med vad som angivits rörande syftet med konventionen dess mest omfattande. I det följande lämnas en kortfattad översikt över artikelns bestämmelser.

Enligt artikel 18.1 skall konventionsstaterna lämna varandra rättslig hjälp i brottmål i största möjliga utsträckning. Detta skall gälla även när den begärande staten endast har skälig anledning misstänka att brottet enligt artikel 3 är gränsöverskridande och att en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig.

Enligt artikel 18.2 skall rättslig hjälp även lämnas i de fall där en juridisk person enligt artikel 10 kan ställas till ansvar.

I artikel 18.3 anges de åtgärder som den rättsliga hjälpen kan omfatta. Uppräkningen är endast exemplifierande och ej uttömmande, vilket ytterligare markeras av att uppräkningen avslutas med en generell bestämmelse som stadgar att varje form av rättslig hjälp kan lämnas som inte strider mot den anmodade konventionsstatens inhemska lag.

I artikel 18.4 och 18.5 regleras möjligheten att lämna s.k. spontan information till en annan konventionsstat. Även om mottagande stats myndigheter skall respektera ett önskemål om sekretess och specialitetsförbehåll gäller här liksom allmänt i fråga om specialitetsprincipen att den får vika i fråga om uppgifter eller bevisning som stöder den tilltalades oskuld. I detta fall skall emellertid den mottagande staten först underrätta

och samråda med den andra konventionsstaten.

16

Enligt artikel 18.6 skall bestämmelserna i artikeln inte påverka vad som gäller eller kan komma att gälla i andra avtal om internationell rättslig hjälp.

Enligt artikel 18.7 skall punkterna 9 till och med 29 gälla om inte de aktuella konventionsstaterna sinsemellan är bundna av ett avtal om rättslig hjälp. Även om så är fallet uppmanas konventionsstaterna i fråga att komma överens om att i stället tillämpa konventionens bestämmelser om dessa skulle underlätta samarbetet.

Enligt artikel 18.8 får rättslig hjälp inte vägras med hänvisning till banksekretess.

Enligt artikel 18.9 får den anmodade staten efter eget gottfinnande lämna rättslig hjälp även om dubbel straffbarhet inte skulle föreligga.

I artikel 18.10 och 18.11 lämnas en detaljerad beskrivning av förfarandet vid överförande för utredning m.m. Ett återlämnande av en på detta sätt överförd person skall ske utan att den konventionsstat från vilken överförandet skett skall behöva inleda något utlämningsförfarande.

Enligt artikel 18.12 åtnjuter den överförde personen straffrättslig immunitet för tidigare begångna brott i den stat till vilken han eller hon överförs, om inte den stat från vilken personen överförs lämnat medgivande till lagföring m.m.

Enligt artikel 18.13 skall varje konventionsstat utse en centralmyndighet.

Enligt artikel 18.14 skall framställningar om rättslig hjälp enligt huvudregeln göras skriftligen. I brådskande fall kan en framställning göras muntligen, men den skall då skyndsamt bekräftas skriftligen. Vid ratificeringen av konventionen skall konventionsstaten ange på vilket sätt som den kan godta framställningar.

I artikel 18.15 anges på sedvanligt sätt vad framställningen skall innehålla.

Enligt artikel 18.16 får den anmodade staten vid behov begära kompletterande uppgifter.

Enligt artikel 18.17 skall framställningen verkställas enligt den anmodade statens lag men när så är möjligt och det inte strider mot den anmodade statens lag, skall det ske i enlighet med det förfarande som angivits i framställningen.

Enligt artikel 18.18 är det möjligt med videoförhör och konventionsstaterna kan komma överens om att förhöret skall ledas av en judiciell myndighet i den begärande konventionsstaten.

Artikel 18.19 innehåller ett s.k. specialitetsförbehåll. Det innebär att den begärande konventionsstaten inte utan den andra konventionsstatens samtycke får vidarebefordra eller använda information eller bevismaterial för andra ändamål än som uppgivits i framställningen. Som ovan angivits under punkt 4 och 5 gäller här liksom i fråga om s.k. spontan information att specialitetsprincipen får vika i fråga om uppgifter eller bevisning som stöder den tilltalades oskuld. Liksom i det tidigare nämnda fallet gäller även här som huvudprincip att den andra konventionsstaten först skall informeras.

Enligt artikel 18.20 kan den begärande konventionsstaten hemställa att såväl det faktum att framställning gjorts som dess innehåll hemlighålls. Kan den anmodade staten inte uppfylla detta krav skall den genast upplysa den begärande staten om detta.

Prop. 2002/03:146

17

I artikel 18.21 uppräknas olika grunder för att avslå en framställning om rättslig hjälp. Förutom det fall där framställningen inte har gjorts i enlighet med bestämmelserna i den aktuella artikeln, får den anmodade konventionsstaten avslå en framställning i sådana fall där den anser att verkställigheten skulle vara till men för dess suveränitet etc. Myndigheterna i den anmodade konventionsstaten får också avslå en framställning om de enligt nationell lag skulle vara förhindrade att vidta begärd åtgärd beträffande ett liknande brott under deras egen jurisdiktion, eller när ett beviljande av framställningen skulle strida mot den anmodade konventionsstatens lagstiftning om internationell rättslig hjälp.

Enligt artikel 18.22 får en framställning om rättslig hjälp inte avslås enbart på den grunden att brottet även anses vara av fiskal natur.

Enligt artikel 18.23 skall avslag på framställningar om rättslig hjälp motiveras.

Enligt artikel 18.24 skall framställningar om rättslig hjälp verkställas så snart som möjligt och med beaktande av angivna tidsfrister. Den anmodade konventionsstaten skall svara på rimliga förfrågningar om ärendets gång och skall omedelbart underrättas av den begärande konventionsstaten när begärd hjälp inte längre erfordras.

Enligt artikel 18.25 kan verkställigheten uppskjutas av den anmodade konventionsstaten med hänvisning till pågående rättsutredning där.

Innan en framställning om rättslig hjälp avslås eller verkställigheten uppskjuts, skall de aktuella konventionsstaterna enligt artikel 18.26 rådgöra med varandra för att överväga om hjälpen kan lämnas på vissa villkor, vilka då blir bindande för den begärande konventionsstaten.

Artikel 18.27 innehåller regler om immunitet för vittne, sakkunnig eller annan person som har samtyckt till att avge vittnesmål eller på annat sätt medverka i en brottsutredning eller annat rättsligt förfarande i den begärande konventionsstaten. Reglerna innebär att vederbörande inte får lagföras etc. där för annan tidigare begången gärning. Immuniteten upphör emellertid om vederbörande kvarstannar mer än femton dagar efter det att upplysning lämnats om att hans eller hennes närvaro inte längre är behövlig eller personen frivilligt återvänder. I sak innebär detta ingen ändring jämfört med motsvarande bestämmelse i narkotikabrottskonventionen.

Artikel 18.28 innehåller regler om hur kostnaderna för den rättsliga hjälpen skall regleras mellan konventionsstaterna. Inte heller denna reglering innebär någon ändring jämfört med motsvarande bestämmelse i narkotikabrottskonventionen.

Artikel 18.29 innehåller en särskild reglering av hur den anmodade konventionsstaten skall förfara beträffande en framställning som innebär att den begärande konventionsstaten vill ta del av allmänna handlingar och dokument m.m. som den anmodade konventionsstaten har i sin besittning. Regleringen innebär att kopior på offentliga handlingar skall lämnas ut men att den anmodade staten har en diskretionär prövningsrätt i fråga om sådana handlingar som inte är offentliga.

Artikel 18.30 innehåller, liksom motsvarande bestämmelse i narkotikabrottskonventionen, en uppmaning till konventionsstaterna att överväga att ingå överenskommelser för att ytterligare förbättra samarbetet på detta område.

Prop. 2002/03:146

18

4.19 Gemensamma brottsutredningar Prop. 2002/03:146

I artikel 19 finns bestämmelser om gemensamma brottsutredningar. I motsats till vad som är fallet med internationell rättslig hjälp i brottmål enligt föregående artikel föreskrivs beträffande gemensamma brottsutredningar enbart att konventionsstaterna kan överväga att generellt eller på ad hoc-basis träffa överenskommelser om att genomföra gemensamma brottsutredningar. Det understryks att konventionsstaterna då har att respektera den stats suveränitet där undersökningen äger rum.

4.20Särskilda utredningsmetoder

Artikel 20 handlar om särskilda utredningsmetoder. Särskilt nämns s.k. kontrollerade leveranser, elektronisk övervakning och operationer under täckmantel. Konventionsstaterna uppmuntras i bestämmelsen bl.a. att tillåta användning av sådana metoder samt sinsemellan sluta överenskommelser om att använda sig av särskilda utredningsmetoder inom ramen för det internationella samarbetet för att utreda misstänkta brott som omfattas av konventionen. Samtidigt klargörs i travaux préparatoires att det inte finns någon skyldighet för parterna att se till att de enligt sin lagstiftning har möjlighet att begagna sig av samtliga angivna särskilda utredningsmetoderna.

4.21Överförande av lagföring

Artikel 21 innehåller bestämmelser om överförande av lagföring. Enligt bestämmelsen har konventionsstaterna ingen skyldighet att i ett visst fall göra en framställning om överförande av lagföring men de skall överväga denna möjlighet. Konventionen tar inte ställning i fråga om prioriteringen mellan de stater som har jurisdiktion. Syftet med bestämmelsen är att undvika en konkurrenssituation mellan konventionsstaterna ifråga om att beivra ett visst brott som omfattas av konventionen och att koncentrera lagföringen till den konventionsstat där förutsättningarna för lagföring bedöms vara bäst.

4.22Upprättande av brottsregister

Av artikel 22 om brottsregister följer att varje konventionsstat får vidta åtgärder för att beakta tidigare fällande domar i en annan konventionsstat för att utnyttja uppgifterna däri i brottmålsförfaranden avseende brott enligt konventionen. Inom ad hoc-kommittén var man överens om att i travaux préparatoires ange att termen ”fällande dom” skulle förstås som en dom som inte längre kunde överklagas inom ramen för ett normalt överklagandeförfarande.

19

4.23 Skydd av vittnen Prop. 2002/03:146

I artikel 24 anges vissa olika förpliktelser som konventionsstaterna har när det gäller att skydda vittnen och närstående till vittnen. Förpliktelserna skall också gälla i förhållande till brottsoffer när dessa är vittnen (24.4). I artikeln anges att varje konventionsstat, inom gränserna för sina möjligheter, skall vidta lämpliga åtgärder för att tillhandahålla effektivt skydd mot möjliga repressalier m.m. mot bl.a. vittnen i brottmål som avger vittnesmål om brott som täcks av konventionen (24.1). I artikeln anges vidare vad sådana åtgärder kan innefatta. Konventionsstaterna är också skyldiga att överväga att sluta avtal eller uppgörelser med andra stater om förflyttning av personer som avses i punkt 1 i artikeln (24.3).

4.24Hjälp och skydd för brottsoffer

Som angetts i föregående avsnitt gäller skyddet för vittnen också för brottsoffer när de är vittnen. Härtill innehåller också konventionen vissa förpliktelser för konventionsstaterna att skydda brottsoffer. Enligt artikel 25 skall varje konventionsstat vidta lämpliga åtgärder för att lämna biträde och skydd till offer för brott som täcks av konventionen, särskilt vid fall av bl.a. hot (25.1). Vidare skall varje konventionsstat upprätta lämpliga förfaranden för att lämna gottgörelse till offer för brott som täcks av konventionen (25.2) samt, med förbehåll för nationell lag och på ett sätt som inte inkräktar på den tilltalades rättigheter, möjliggöra att brottsoffers mening och farhågor framläggs och beaktas i ett lämpligt skede i en rättegång mot misstänkta (25.3).

4.25Åtgärder för att förstärka samarbetet med rättsvårdande myndigheter

Varje konventionsstat skall vidta olika lämpliga åtgärder för att uppmuntra personer som deltar eller har deltagit i organiserade brottsliga sammanslutningar att lämna behöriga myndigheter upplysningar av nytta för utredning och bevisning i frågor om bl.a. organiserade sammanslutningars verksamhet och om brott som har förövats av sådana sammanslutningar. Dessutom skall lämpliga åtgärder vidtas för att uppmuntra personerna att lämna behöriga myndigheter hjälp som kan bidra till att beröva sammanslutningarna deras resurser eller vinning av brott. (26.1).

Härtill skall varje konventionsstat överväga dels att tillgodose möjligheterna att i lämpliga fall mildra straffet för en anklagad person som lämnar betydande medverkan i utredningen eller lagföringen av brott enligt konventionen, dels att tillgodose möjligheterna att bevilja immunitet mot lagföring för sådana personer i vissa fall (26.2 och 26.3).

Skydd av de angivna personerna skall ombesörjas i enlighet med bestämmelserna om skydd för vittnen i artikel 24 (26.4). När en person, som avses i artikeln befinner sig i en konventionsstat kan ge de behöriga myndigheterna i en annan konventionsstat betydande hjälp, kan berörda konventionsstater överväga att sluta avtal eller träffa överenskommelser

20

om att tillhandahålla sådan behandling som avses i punkterna 2 och 3 Prop. 2002/03:146 (26.5).

4.26Samarbete mellan rättsvårdande myndigheter

Artikel 27 reglerar samarbetet mellan konventionsstaternas rättsvårdande myndigheter. Där stadgas att konventionsstaterna, på ett sätt som är förenligt med deras respektive rättsordning och förvaltningssystem, skall nära samarbeta i syfte att effektivisera bekämpningen av brott som täcks av konventionen. I artikeln anges att varje konventionsstat skall särskilt anta effektiva åtgärder för att förbättra och, när så behövs, upprätta kommunikationsvägar mellan sina behöriga myndigheter och andra organ samt samarbeta med andra konventionsstater vid utredning av brott enligt konventionen m.m. (27.1).

I artikeln anges också bl.a. att konventionsstaterna, för att verkställa konventionen, skall överväga att sluta lämpliga bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser om direkt samarbete mellan sina rättsvårdande myndigheter samt anpassa befintliga sådana avtal eller överenskommelser (27.2).

Slutligen finns ett stadgande om samarbete för att bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet som sker med hjälp av moderna tekniska hjälpmedel (27.3).

4.27Insamling av information m.m. om den organiserade brottsligheten

I artikel 28 finns bestämmelser om informationsinsamling. Enligt denna bestämmelse skall varje konventionsstat överväga att i samråd med vetenskapliga och akademiska organ analysera den organiserade brottslighetens utveckling inom sitt territorium, de förhållanden under vilka den verkar samt de yrkesgrupper och teknologier som berörs (28.1). Vidare skall konventionsstaterna överväga att utveckla och utbyta analytisk sakkunskap avseende organiserad brottslig verksamhet med varandra och genom internationella och regionala organisationer. I detta syfte bör gemensamma definitioner, normer och metoder utvecklas och tillämpas på lämpligt sätt (28.2). Varje konventionsstat skall också överväga att se över sin praxis och sina konkreta åtgärder för att bekämpa organiserad brottslighet och utvärdera deras tillämpning och effektivitet (28.3).

4.28Utbildning och tekniskt bistånd m.m.

Artikel 29 innehåller vissa bestämmelser om utbildningsprogram. I artikeln räknas upp vad sådana program skall omfatta i den utsträckning nationell lagstiftning så medger (29.1). Konventionsstaterna åläggs vidare att i vissa fall biträda varandra med bl.a. genomförande av forsknings- och utbildningsprogram och skall främja utbildning och teknisk bistånd för att underlätta utlämning och internationell rättslig hjälp (29.2 och

29.3). Artikeln avslutas med ett stadgande som tar sikte på de fall där det

21

finns bilaterala och multilaterala avtal och överenskommelser. Då skall Prop. 2002/03:146 konventionsstaterna i erforderlig omfattning öka sina ansträngningar bl.a.

i fråga om drift och utbildning i internationella och regionala organisationer (29.4).

4.29Övriga åtgärder

Artikel 30 kan betraktas som ett slags allmän programförklaring beträffande konventionen och dess tillämpning. De förpliktelser som artikeln kan sägas ålägga konventionsstaterna tunnas emellertid ut genom att det föreskrivs att detta endast skall ske i den utsträckning det är möjligt.

I första hand tar artikeln sikte på att industriländerna skall på olika sätt och inte minst ekonomiskt biträda utvecklingsländerna i deras kamp mot den organiserade brottsligheten. Särskilt nämns s.k. frivilliga bidrag till FN:s brottsförebyggande verksamhet och möjligheten av att, inom ramen för den egna lagstiftningen, avsätta en viss andel av med stöd av konventionen konfiskerade medel till denna. I artikeln hänvisas avslutningsvis även till möjligheten av att ingå bilaterala eller multilaterala avtal för att genom materiellt och logistiskt bistånd främja konventionens syften.

4.30Förebyggande åtgärder

I artikel 31 behandlas olika former av förebyggande åtgärder. Enligt bestämmelsen skall konventionsstaterna på olika sätt bl.a. främja metoder som syftar till att förebygga gränsöverskridande organiserad brottslighet. Vidare skall konventionsstaterna i enlighet med grundprinciperna i sin rättsordning, på olika sätt sträva efter bl.a. att inskränka de tillfällen som finns för organiserade brottsliga sammanslutningar att uppträda på lagliga marknader med vinning av brott och att främja återanpassning till samhället av personer som fällts för brott som täcks av konventionen (31.1–5).

I artikeln stadgas också att varje konventionsstat skall meddela Förenta nationernas generalsekreterare namn och adress på den eller de myndigheter som kan biträda andra konventionsstater med att utforma vissa förebyggande åtgärder (31.6).

Artikeln avslutas med en bestämmelse om internationellt och regionalt samarbete (31.7).

4.31Konventionsstaternas konferens

Enligt artikel 32 skall en konventionsstaternas konferens inrättas. Denna konferens skall sammankallas av FN:s generalsekreterare senast ett år efter det att konventionen trätt i kraft. Konventionsstaternas konferens har som främsta uppgift att övervaka tillämpningen av konventionen och skall genom informationsutbyte mellan staterna främja kampen mot den gränsöverskridande organiserade brottsligheten. Den skall inom ramen för sin verksamhet även kunna komma med förslag till ändringar i konventionen för att främja dess effektivitet.

22

En viktig del av arbetet kommer sannolikt att bli att ge direktiv till sek- Prop. 2002/03:146 retariatet om hur inkomna frivilliga bidrag på bästa sätt skall användas

för utbildning, tekniskt bistånd och förebyggande åtgärder som anges i artiklarna 29–31 i konventionen.

4.32Sekretariat

Enligt artikel 33 skall det finnas ett sekretariat som skall dels allmänt sett biträda konventionsstaternas konferens, dels se till att en samordning sker i fråga om informationsinhämtande inom konventionens ram från konventionsstaterna.

4.33Tillämpning av konventionen

Enligt artikel 34 skall varje konventionsstat vidta erforderliga åtgärder för att förverkliga åtaganden enligt konventionen. De gärningar som kriminaliseras i konventionens artiklar 5, 6, 8 och 23 skall straffbeläggas i varje konventionsstats interna lagstiftning. Detta skall ske oberoende av om gärningarna är gränsöverskridande eller om en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig, bortsett från det fall då detta krävs enligt artikel 5. Strängare eller striktare regler än vad som krävs enligt konventionen får tillämpas.

4.34Tvistlösning

Enligt artikel 35.2 skall varje tvist mellan två eller flera konventionsstater angående tolkningen eller tillämpningen av konventionen och som inte kan lösas genom förhandlingar inom rimlig tid hänskjutas till avgörande genom skiljeförfarande. Om de tvistande staterna inte kan enas om formerna för skiljeförfarandet inom sex månader efter begäran om skiljedom, får vilken som helst av staterna hänskjuta tvisten till Internationella domstolen genom framställning enligt reglerna i domstolens stadga.

Enligt artikel 35.3 får varje stat vid undertecknande, ratifikation, godtagande eller godkännande av konventionen eller vid anslutning till den förklara att den inte anser sig bunden av punkt 2. De övriga konventionsstaterna blir då inte bundna av punkt 1 gentemot en stat som har gjort ett sådant förbehåll.

En stat som har gjort ett förbehåll enligt punkt 3 får när som helst återta förbehållet genom en underrättelse till FN:s generalsekreterare (artikel 35.4).

4.35Undertecknande m.m.

Enligt artikel 36.1 står konventionen öppen för undertecknande av alla stater från och med den 12 december 2000 till och med den 15 december 2000 i Palermo och därefter fram till den 12 december 2002 i Förenta nationernas högkvarter i New York.

23

Konventionen står även öppen för undertecknande av regionala organi- Prop. 2002/03:146 sationer för ekonomisk integration om minst en medlemsstat i en sådan

organisation har undertecknat konventionen (artikel 36.2). Konventionen skall ratificeras, godtas eller godkännas. Ratifikations-,

godtagande- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos FN:s generalsekreterare. En regional organisation för ekonomisk integration får deponera sitt instrument avseende ratificering etc. om minst en av dess medlemsstater har gjort detsamma. I sitt instrument skall organisationen förklara omfattningen av sin behörighet beträffande de frågor som täcks av konventionen och den skall även meddela depositarien varje ändring av betydelse inom sitt behörighetsområde (artikel 36.3).

Konventionen står öppen för anslutning av alla stater eller regionala organisationer för ekonomisk integration om minst en medlemsstat i en sådan organisation är part i konventionen. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos FN:s generalsekreterare. Liksom i fråga om ratifikation skall organisationen vid sin anslutning förklara omfattningen av sin behörighet och meddela depositarien varje ändring av betydelse inom sitt behörighetsområde (artikel 36.4).

4.36Förhållande till protokoll

Av artikel 37.1 framgår att konventionen kan kompletteras med tilläggsprotokoll. Protokollen är inte självständiga i förhållande till konventionen utan kan bara tillträdas under förutsättning att staten eller den regionala organisationen också är part i konventionen (artikel 37.2). På motsvarande sätt är en stat inte bunden av ett protokoll om den inte uttryckligen tillträtt detta (artikel 37.3). I artikel 37.4 framhålls att ett protokoll till konventionen skall tolkas med hänsyn till syftet med protokollet.

4.37Ikraftträdande m.m.

Konventionen träder i kraft den nittionde dagen efter den dag då det 40:e ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet har deponerats. Ett instrument som deponerats av en regional organisation för ekonomisk integration får inte räknas i detta sammanhang (artikel 38.1). Depositarie är FN:s generalsekreterare (artikel 41).

För en stat eller en regional organisation för ekonomisk integration som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till konventionen efter det att det fyrtionde instrumentet deponerades träder den i kraft den trettionde dagen efter den dag då staten eller organisationen i fråga har deponerat sitt instrument (artikel 38.2).

En stat får säga upp konventionen genom skriftlig underrättelse till FN:s generalsekreterare. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då FN:s generalsekreterare mottog underrättelsen (artikel 40.1).

En regional organisation för ekonomisk integration upphör att vara konventionspart när alla dess medlemsstater sagt upp konventionen (artikel 40.2).

En uppsägning av konventionen innebär även en uppsägning av proto-

kollen till konventionen (artikel 40.3).

24

Originalet till konventionen, vars arabiska, engelska, franska, kine- Prop. 2002/03:146 siska, ryska och spanska texter är lika giltiga, skall deponeras hos FN:s

generalsekreterare (artikel 41.2).

5 Sveriges tillträde till konventionen  
   
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Förenta nationernas konven-  
tion mot gränsöverskridande organiserad brottslighet  
  Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.  
  Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller inte  
haft någon erinran mot förslaget.  
  Skälen för regeringens förslag: Som tidigare angivits utgör konven-  
tionen ett led i det inom FN:s ram pågående arbetet på brottsbekämp-  
ningens område och riktar framför allt in sig mot den gränsöverskridande  
organiserade brottsligheten. Denna brottslighet utgör numera ett globalt  
problem. Sverige delar oron över detta förhållande och har i insikt om  
behovet av ett samlat grepp för en ökad internationell samordning i fråga  
om inte minst olika former av internationell rättslig hjälp i brottmål till-  
sammans med övriga medlemsstater i EU aktivt medverkat vid konven-  
tionens tillkomst.  
  De olika materiella bestämmelserna i konventionen bygger i stor ut-  
sträckning på bestämmelserna i tidigare konventioner och då framför allt  
1988 års narkotikabrottskonvention. Åtagandena i artiklarna 5, 6, 8 och  
23 om att straffbelägga avtal om att begå grovt brott och/eller deltagande  
i brottslig sammanslutning, penningtvätt, korruption och hinder mot  
rättvisan har enligt regeringens mening en naturlig plats i en konvention  
som behandlar gränsöverskridande organiserad brottslighet.  
  Beträffande det i konventionen viktiga institutet utlämning har ytterli-  
gare framhävts betydelsen av att en för brott misstänkt person inte skall  
kunna finna en fristad i sitt hemland. Vid sidan om överlämnande av per-  
sonen i fråga till de egna myndigheterna för lagföring föreskrivs nämli-  
gen även möjlighet till temporär utlämning till den begärande staten på  
villkor att vederbörande efter lagföringen får möjlighet att bli återförd till  
sitt hemland för att där avtjäna ett eventuellt fängelsestraff. I båda fallen  
gäller att utlämning skall ha avslagits enbart på den grunden att den per-  
son som framställningen avser är medborgare i den anmodade konven-  
tionsstaten.  
  Beträffande internationell rättslig hjälp kan det konstateras att såväl  
den rättspolitiska utvecklingen som den ökade samfärdseln och den tek-  
niska utvecklingen inneburit utökade möjligheter till nya former av inter-  
nationell rättslig hjälp. Betydelsen av den aktuella konventionen illustre-  
ras i denna del bl.a. av att konventionsstaterna, även om de skulle ha ett  
annat särskilt avtal om internationell rättslig hjälp, uppmanas i konven-  
tionen att tillämpa bestämmelserna i Palermokonventionen (se artikel  
18.7). I linje med det nu anförda ligger även att parterna i större utsträck-  
ning åläggs att överlägga med varandra rörande villkor för den rättsliga  
hjälpen samt att den anmodade staten skall besvara frågor om hur långt  
dess framställning fortskridit. 25
   

Vidare kan som exempel på en principiell nyhet i konventionen näm- Prop. 2002/03:146 nas att den reglerar bevisupptagning genom videoförhör och att den in-

nehåller en ingående reglering av överförande av en frihetsberövad person från den ena konventionsstaten till den andra för utredning.

Med hänvisning till det som sagts ovan får det anses vara naturligt och angeläget att Sverige ansluter sig till konventionen.

Av 10 kap. 2 § regeringsformen följer att regeringen inte får ingå för riket bindande överenskommelse utan riksdagens godkännande om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagens skall besluta, eller – i annat fall – om överenskommelsen är av större vikt.

I propositionen görs bedömningen att det inte krävs några lagändringar för att Sverige skall kunna tillträda konventionen. Mot bakgrund av det faktum att konventionen tillkommit inom ramen för FN:s pågående, och för Sverige angelägna, arbete för att bekämpa brott och det förhållande att de till konventionen hörande tilläggsprotokollen kräver lagändringar får dock konventionen anses vara av sådan vikt att den bör godkännas av riksdagen.

6 Konventionens förhållande till svensk rätt

6.1Bestämmelser om vilka handlingar som utgör brott

Regeringens bedömning: De handlingar som utgör brott enligt konventionen är straffbelagda enligt svensk rätt. Några lagändringar behövs således inte för att tillgodose konventionens krav.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, med något undantag,

delar eller har inga invändningar mot bedömningen. Helsingborgs tingsrätt anser dock bl.a. att det i vissa fall är tveksamt om den svenska lagstiftningen i alla delar lever upp till de krav som Palermokonventionen ställer. Tingsrätten ifrågasätter om det inte krävs lagstiftning om aktivt deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning samt försök och stämpling till vissa former av penningtvätt. Finansinspektionen delar promemorians uppfattning att någon lagändring inte krävs för att uppfylla kraven om straffbeläggande av penningtvätt i artikel 6 men framhåller att det skulle kunna vara en fördel i kampen mot penningtvätt att straffbelägga penningtvätt även i de fall då den som utfört penningtvätten också begått förbrottet.

Skälen för regeringens bedömning: De gärningar som skall straffbeläggas enligt konventionen anges i artiklarna 5, 6, 8 och 23. Under avsnitt 6.1.1–6.1.4 följer en analys av de åtaganden konventionen innebär i förhållande till gällande rätt.

26

6.1.1Artikel 5 (deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning)

Enligt punkten 1.a.(i) skall varje konventionsstat vidta de åtgärder som erfordras för att straffbelägga att avtala med en eller flera personer att begå ett grovt brott i syfte som direkt eller indirekt är förenat med uppnående av ekonomisk eller annan materiell vinning och, där den nationella lagstiftningen så fordrar, som innefattar gärning som utförs av någon av deltagarna för att genomföra avtalet eller vari en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig. Enligt punkten 1.a.(ii) skall konventionsstaterna straffbelägga att, med vetskap antingen om en organiserad brottslig sammanslutnings syfte och allmänna brottsliga verksamhet eller dennas avsikt att begå ifrågavarande brott, aktivt delta i den organiserade brottsliga sammanslutningens brottsliga verksamhet (punkten 1.a.(ii).a), eller annan verksamhet som bedrivs av den organiserade brottsliga sammanslutningen med vetskap om att deltagandet kommer att bidra till genomförandet av ovan angivna brottsliga syften (punkten 1.a.(ii).b). Enligt punkten 1.b skall konventionsstaterna kriminalisera åtgärder som består i organiserandet eller ledandet av, medhjälp eller bistånd till, främjande av eller råd för genomförande av grova brott vari en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig.

Punkt 1.a.(i)

När det gäller avtal om brott enligt punkten 1.a.(i) kan följande anföras. Avtal att utföra en viss brottslig gärning rubriceras enligt svensk rätt som stämpling, 23 kap. 2 § andra stycket brottsbalken. Enligt den bestämmelsen är det, i de fall detta särskilt anges, straffbart att i samråd med annan besluta att begå en brottslig gärning, att söka anstifta någon att begå en brottslig gärning, samt att åta sig eller erbjuda sig att utföra en sådan gärning. De svenska stämplingsbestämmelserna gäller, för att återknyta till kraven enligt konventionen, oberoende av om överenskommelsen har som syfte att de inblandande skall uppnå någon ekonomisk eller annan materiell vinning eller om någon av dem utför någon gärning för att förverkliga det man har kommit överens om, eller om någon organiserad brottslig sammanslutning är inblandad. Således kan i denna del tillämpningsområdet för de svenska stämplingsbestämmelserna sägas gå längre än vad som föreskrivs i punkten 1.a.(i). Som tidigare nämnts definieras termen grovt brott enligt artikel 2.b som ett brott för vilket föreskrivs en frihetsberövande påföljd om maximalt fyra år eller en strängare påföljd. Härigenom får kriminaliseringskravet enligt punkten 1.a.(i) anses uppfyllt genom att stämpling till flera av de brott som i detta sammanhang framförallt är av intresse är straffbelagt. Således är exempelvis stämpling till mord, människorov och grovt rån (3 kap. 1 §, 4 kap. 1 § och 8 kap. 6 § brottsbalken) straffbelagt i svensk lagstiftning. Emellertid är stämpling till brott där fängelse fyra år kan följa inte alltid straffbart i Sverige. Det gäller exempelvis stämpling till grovt bedrägeri (9 kap. 3 § brottsbalken). Av det sagda följer att den svenska lagstiftningen inte fullt ut tillgodoser kriminaliseringskravet i punkten 1.a.(i).

Som ovan nämnts ges konventionsstaterna emellertid möjlighet att uppfylla kriminaliseringskravet i punkten 1.a på olika sätt. Således är det

Prop. 2002/03:146

27

tillräckligt om kravet på kriminalisering enligt en av punkterna 1.a.(i) eller (ii) är uppfyllt i nationell lag.

Punkt 1.a.(ii)

Punkten 1.a.(ii) innehåller bestämmelser om deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning. En sådan sammanslutning definieras enligt artikel 2.a som en strukturerad sammanslutning av tre eller flera personer, som finns under viss tid och som handlar i samförstånd i syfte att begå ett eller flera grova brott eller överträdelser som är straffbelagda enligt konventionen för att, direkt eller indirekt, uppnå ekonomisk eller materiell vinning. Med en strukturerad sammanslutning avses i sin tur enligt artikel 2.c en sammanslutning som inte slumpvis har bildats för att omedelbart begå ett brott och som inte behöver ha formellt definierade roller för sina medlemmar, kontinuitet i medlemskapet eller en utvecklad struktur.

Definitionen av organiserad brottslig sammanslutning får anses innebära att gruppens medlemmar, som skall vara åtminstone tre personer, skall handla i samförstånd med direkt uppsåt att begå grova brott eller andra i konventionen straffbelagda överträdelser. Det krävs också att gruppen har en viss varaktighet i tiden och någon slags organisation. Grupper som av stundens ingivelse och utan närmare planering bestämmer sig för att begå brott omfattas således inte av definitionen.

Om förutsättningarna i artikel 2 är uppfyllda skall det vara straffbart att aktivt delta i sammanslutningens brottsliga verksamhet, om den som deltar i verksamheten har vetskap antingen om sammanslutningens syfte och allmänna brottsliga verksamhet, eller sammanslutningens avsikt att begå ifrågavarande brott (punkten 1.a.(ii).a). Det skall också, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, vara straffbart att aktivt delta i annan verksamhet än den brottsliga som bedrivs i sammanslutningen, om den som deltar i sammanslutningens verksamhet har vetskap om att detta deltagande kommer att bidra till genomförandet av det brottsliga syfte som angivits ovan (punkten 1.a.(ii).b).

Något krav på straffbeläggande av enbart medlemskap i en sammanslutning följer inte av bestämmelsen i punkten 1.a.(ii). Bestämmelsen avser endast aktivt deltagande i sammanslutningens brottsliga verksamhet. När deltagandet inte sker i sammanslutningens brottsliga verksamhet krävs för straffbarhet dessutom att den som deltar har vetskap om att hans eller hennes deltagande kommer att bidra till sammanslutningens brottslighet. Det kan också påpekas att regleringen i punkten 1.a.(ii) får förstås så att den endast avser att träffa sammanslutningens syfte, verksamhet och avsikt att begå grovt brott. För denna tolkning talar att uttrycket ”ifrågavarande brott” i punkten 1.a.(ii) torde syfta på grovt brott i punkten 1.a.(i). Likaså görs i definitionen i artikel 2.a av organiserad brottslig sammanslutning skillnad på grovt brott (eng. serious crime) och överträdelser (eng. offences). Punkten 1.a.(ii) talar endast om brott, och inte om överträdelser.

Utformningen av artikel 5.1.a.(ii) har skett efter förebild från EU:s gemensamma åtgärd om att göra deltagande i en kriminell organisation i EU:s medlemsstater till ett brott (EGT L 351, 29.12.1998, s. 1). För att belysa hur kriminaliseringsåtagandet i artikel 5.1.a.(ii) bör tolkas kan det

Prop. 2002/03:146

28

här finnas skäl att gå igenom den gemensamma åtgärden och de bedömningar som i olika sammanhang har gjorts angående denna överenskommelses förhållande till svensk lagstiftning.

Deltagande i brottslig sammanslutning

Den gemensamma åtgärden antogs av EU:s ministerråd den 21 december 1998. I ingressen uttalar rådet att det allvarliga i och utvecklingen av vissa former av den organiserade brottsligheten kräver att samarbetet inom EU stärks. Vidare erinrar rådet om att EU respekterar de grundläggande rättigheterna som anges i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och särskilt de bestämmelser som rör yttrande-, mötes- och föreningsfriheten.

Den gemensamma åtgärden ålägger medlemsstaterna att straffbelägga visst deltagande i en kriminell organisation. Med kriminell organisation avses enligt artikel 1 första stycket en strukturerad sammanslutning, inrättad för en begränsad tid av fler än två personer som handlar i samförstånd för att begå brott som bestraffas med frihetsberövande eller en frihetsberövande säkerhetsåtgärd på upp till minst fyra år eller ett strängare straff oavsett om brottet är ett mål i sig själv eller ett medel för att erhålla materiella fördelar och, i förekommande fall, ett sätt att otillbörligt påverka offentliga myndigheters verksamhet.

Enligt artikel 2 i den gemensamma åtgärden skall kriminaliseringen av deltagande i kriminell organisation ske genom att varje medlemsstat åtar sig att se till att de handlingar som beskrivs i artikeln bestraffas med effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner. Medlemsstaterna har därvid möjlighet att uppfylla kriminaliseringen genom endera av två olika alternativ. Enligt punkten a i den gemensamma åtgärden kan kriminaliseringen uppfyllas genom straffbeläggande av det handlande varigenom en person som, avsiktligen och med kännedom om antingen organisationens syfte och allmänna kriminella aktiviteter eller organisationens avsikt att begå brotten, aktivt deltar i en kriminell organisations aktiviteter enligt artikel 1. Detta skall gälla även om den personen inte deltar i det egentliga utförandet av brotten i fråga och, med förbehåll för allmänna principer i den berörda medlemsstatens straffrätt, även om brotten i fråga inte begås. Som ett alternativt sätt att uppfylla åtagandet föreskrivs straffbeläggande av en personens deltagande i annan av organisationens aktiviteter och med kännedom om att deltagandet bidrar till fullgörandet av den kriminella organisationens aktiviteter enligt artikel 1. Artikel 2.1.a i den gemensamma åtgärden har som synes betydande likheter med Pa- lermokonventionens bestämmelse i artikel 5.1.a.(ii) om deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning.

Vid antagandet av den gemensamma åtgärden gjorde regeringen bedömningen att det inte skulle krävas några lagstiftningsåtgärder för att Sverige skulle leva upp till åtagandena. Denna ståndpunkt redovisas också i regeringens berättelse om verksamheten i EU 1998 (skr. 1998/99:60

s.265).

Motsvarande bedömning har även gjorts av Kommittén om straffan-

svar för organiserad brottslighet, m.m. I sitt betänkande Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella m.m. – straffansvarets räckvidd (SOU 2000:88), anför kommittén att även den gör be-

Prop. 2002/03:146

29

dömningen att den nuvarande svenska lagstiftningen i och för sig är tillräcklig för att Sverige skall uppfylla de åtaganden som följer av den gemensamma åtgärden. Kommitténs uppfattning var att de svenska reglerna om medverkan till brott uppfyller de krav som ställs i artikel 2.1.a i den gemensamma åtgärden, och att de gärningar som beskrivs i artikel 2.1.a är av sådant slag att de enligt svensk rätt är att bedöma som främjande av brott (a.a. s. 173). Vid denna tidpunkt var Palermokonventionen inte slutförhandlad, men kommittén hade tillgång till det i juli 2000 framtagna utkastet till konvention (som angetts tidigare uppnåddes också enighet om konventionstexten den 28 juli 2000). Kommittén anförde därvid att, eftersom FN-konventionen kunde förväntas innehålla betydande likheter med EU:s gemensamma åtgärd, låg det nära till hands att anta att den nuvarande svenska lagstiftningen även motsvarar de krav som kan följa av ett tillträde till konventionen. Kommittén konstaterade därvid att Sveriges nuvarande och förestående internationella åtaganden inte fordrar att det införs särskilda regler om straffansvar för aktivt deltagande i organisationer eller sammanslutningar där brottslig verksamhet förekommer (a.a. s. 174–175). I samband därmed framhöll kommittén att, även om det finns en rad länder som i sin lagstiftning straffbelägger medlemskap eller deltagande i kriminella organisationer, föreligger det betydande skillnader i utformningen av bestämmelserna. Kommittén anförde att det inte heller är givet att straffansvaret i länder som har sådana bestämmelser genomgående sträcker sig längre än i Sverige. Det finns nämligen i dessa länder som regel inget allmänt förberedelsebrott och en bestämmelse om straff för medlemskap eller deltagande i en kriminell organisation tar i realiteten inte sällan sikte på förfaranden som enligt svensk rätt är att bedöma som förberedelse eller stämpling till brott.

Förhållandet mellan gällande rätt och konventionsåtagandena

Enligt den allmänna medverkansbestämmelsen i 23 kap. 4 § brottsbalken gäller ansvar som är föreskrivet för viss gärning inte endast den som har utfört gärningen utan även den som har främjat den med ”råd eller dåd”. Regeln gäller vid alla brottsbalksbrott samt de brott i specialstraffrätten för vilka fängelse är föreskrivet eller särskild föreskrift finns att medverkan skall bestraffas. Med uttrycket råd eller dåd avses att främjandet skall ha skett med psykiska eller fysiska medel. Enligt normalt språkbruk främjas en gärning när någon har gjort något som underlättar eller i vart fall är ägnat att underlätta gärningens utförande. I brottsbalken har dock uttrycket givits en vidare betydelse och kan även innefatta en medverkan som inte varit någon förutsättning för brottet. Att ett främjande av en gärning är straffbart såsom medverkan, även om det inte är en betingelse för att gärningen skall komma till stånd, medför att medverkansansvar kan drabba även den som endast obetydligt bidragit till gärningen.

I paragrafens andra stycke föreskrivs att den som inte är att anse som gärningsman skall dömas för anstiftan av brottet, om han eller hon har förmått annan till utförandet, och annars för medhjälp till detta. Av detta följer att medverkan kan ha tre former enligt svensk rätt, gärningsmannaskap, anstiftan och medhjälp. Mellan dessa olika former gäller en prioritetsordning. Gärningsmannaskap har företräde framför de båda andra medverkansformerna och anstiftan ses som allvarligare än medhjälp.

Prop. 2002/03:146

30

Varje medverkande är självständigt ansvarig, dvs. oberoende av om det är möjligt att straffa någon annan medverkande. Ansvaret är dock beroende av att ett brott objektivt sett har begåtts.

Kravet på subjektiv täckning innebär att medhjälparens uppsåt skall täcka det faktum att han eller hon har främjat en viss gärning med råd eller dåd. Det krävs att medhjälparen har uppsåt i förhållande till de faktiska omständigheter som utgör underlag för bedömningen att ett främjande föreligger. Däremot behöver enligt svensk rätt, till skillnad från vad som föreskrivs i konventionen, medhjälparen inte själv anse sig främja huvudgärningen, än mindre handla i syfte att främja huvudgärningen.

Om ett händelseförlopp inte fortlöpt så långt att brottet fullbordats kan straffansvar aktualiseras enligt bestämmelserna om förberedelse eller stämpling till brott. Det bör påpekas att medverkan även är straffbart i förhållande till dessa brottsformer. Medverkan till förberedelse och stämpling till brott är således straffbart enligt svensk rätt. Också medverkan till medverkan är straffbart, t.ex. anstiftan av medhjälp till ett brott. Om det är särskilt föreskrivet för en viss gärning kan dessutom straffansvar för underlåtenhet att avslöja brott enligt 23 kap. 6 § brottsbalken aktualiseras. Det krävs dock att brottet är ”å färde”, vilket i normalfallet betyder att brottet inte har kommit till fullbordan.

Ansvar för förberedelse kan enligt 23 kap. 2 § första stycket brottsbalken dömas ut då brottets utförande inte ens har påbörjats men gärningsmannen tagit befattning med hjälpmedel eller pengar eller annat för att utföra eller främja brott. Uppsåtet behöver inte avse en viss bestämd gärning utan det räcker att uppsåtet avser att brott av visst slag förr eller senare kommer till stånd.

Stämpling till brott enligt 23 kap. 2 § andra stycket brottsbalken har berörts kort ovan i anledning av artikel 5.1.a.(i). I detta sammanhang bör endast tilläggas att beslutet om att brottet skall utföras inte behöver vara preciserat i fråga om tidpunkten för brottet, det närmare tillvägagångssättet eller fördelningen av uppgifter mellan de inblandade. Liksom för förberedelse behöver uppsåtet inte avse en viss bestämd gärning utan det räcker att uppsåtet avser att brott av visst slag förr eller senare kommer till stånd. Straffbar stämpling kan därför föreligga även om tid och plats och andra omständigheter vid brottet lämnats obestämda. Inte heller behöver det tilltänkta brottet vara så nära förestående att brottsplanen kan betecknas som aktuell.

Här kan det finnas skäl att påminna om att det i definitionen av organiserad brottslig sammanslutning anges att personerna i sammanslutningen skall handla i samförstånd för att begå brott enligt konventionen. Detta kan knappast förstås på annat sätt än att artikel 2 och, därigenom, artikel 5.1.a.(ii) endast blir tillämplig på fall där personerna i sammanslutningen påbörjat sin brottsliga verksamhet i så måtto att åtminstone ansvar för stämpling, förberedelse eller försök till brott kan ådömas. Det är således svårt att tänka sig att en organiserad brottslig sammanslutning skulle kunna föreligga utan att någon brottslig gärning har förövats inom ramen för organisationens verksamhet. Med denna tolkning av konventionens definition av en organiserad brottslig sammanslutning följer att den som deltar i sammanslutningen som anges i artikel 5.1.a.(ii) i konventionen

Prop. 2002/03:146

31

kan dömas till ansvar för åtminstone medhjälp till brott enligt 23 kap. 4 § brottsbalken.

Helsingborgs tingsrätt har framhållit att försök till anstiftan, i motsats till vad som gäller i många andra länder, inte är generellt straffbelagt i svensk rätt och att det för ansvar för medverkan till brott krävs att uppsåtet avser en viss någorlunda konkretiserad gärning. Tingsrätten har pekat på att det ansvar för förberedelse till brott, som vid brist avseende medverkansuppsåtet, kan aktualiseras även i samband med främjande av fullbordade brott och försöksbrott, inte omfattar planeringsåtgärder som sådana, åtminstone inte i andra fall än där också stämpling till brottet är straffbelagt. Tingsrätten har också framhållit att stämpling till brott inte är straffbelagt exempelvis vid grov stöld, grovt bedrägeri, grov utpressning, grovt skattebrott och grovt försvårande av skattekontroll. Tingsrätten har lagt till att principiella skäl talar för att närmare överväga en kriminalisering av aktivt deltagande i en organiserad brottslig sammanslutning bl.a. då en sådan reglering bl.a. är mer i överensstämmelse med Pa- lermokonventionens egentliga syfte.

Regeringen kan instämma i att det kan diskuteras om de svenska bestämmelserna om medverkan, försök, förberedelse och stämpling som redogjorts för ovan tillgodoser alla tänkbara situationer där personer deltar i en organiserad brottslig sammanslutnings verksamhet. I praktiken kan det förekomma speciella undantagssituationer där det är tveksamt om den svenska regleringen till fullo kan anses uppfylla konventionens kriminaliseringskrav. Undantagssituationer av sådan sällsynt karaktär bör dock enligt regeringens uppfattning inte i sig själva motivera någon utvidgad lagstiftning. Här vill regeringen också påminna om att tolkningen av konventionens regler skall göras mot bakgrund av att reglerna är avsedda att tillämpas av ett mycket stort antal länder med sinsemellan olika rättssystem. Konventionens regler har därför givits en utformning som inte i alla delar framstår som helt klar. Enligt regeringens uppfattning får därför konventionens åligganden anses uppfyllda om den nationella lagstiftningen täcker situationer som inte får anses utgöra som rena undantagsfall. I detta sammanhang vill regeringen även hänvisa till att Kommittén om straffansvar för organiserad brottslighet, m.m. framhåller (a.a. s. 174–175) att det visserligen i en rad länder finns regler om straffansvar för medlemskap eller deltagande i kriminella organisationer men att det när det gäller den närmare utformningen av reglerna föreligger rätt betydande skillnader. Kommittén pekar också på att det inte är givet att straffansvaret i länder som har sådana straffbestämmelser genomgående sträcker sig längre än i Sverige. Där lyfter kommittén fram dels att det i dessa länder som regel inte finns något allmänt förberedelsebrott, dels att en bestämmelse om straff för medlemskap eller deltagande i en kriminell organisation i realiteten inte sällan tar sikte på förfaranden som enligt svensk rätt är att bedöma som förberedelse eller stämpling till brott.

I linje med de överväganden som i olika sammanhang gjorts beträffande EU:s gemensamma åtgärd och mot bakgrund av vad som ovan anförts görs här bedömningen att de svenska reglerna om medverkan, förberedelse och stämpling till samt underlåtenhet att avslöja brott uppfyller de krav som ställs i artikel 5.1.a.(ii). Som framgått ovan straffbeläggs vissa handlingar i svensk rätt t.o.m. på ett tidigare stadium än vad som föreskrivs i Palermokonventionen. Sammantaget menar regeringen att några

Prop. 2002/03:146

32

lagstiftningsåtgärder inte är nödvändiga för att uppfylla konventionens krav i denna del.

Det kan påpekas att även ett inom EU antaget rambeslut om bekämpande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3) innehåller bestämmelser av detta slag. Bestämmelserna innebär att vissa handlingar som begås inom ramen för en särskilt planlagd och organiserad terroristbrottslighet skall vara kriminaliserade i samtliga medlemsstater. Det som skall bestraffas är att leda eller på visst sätt delta i en terroristgrupps verksamhet. Bestämmelserna har stora likheter med ovannämnda bestämmelser i såväl EU:s gemensamma åtgärd om deltagande i kriminella organisationer som Palermokonventionen. Bedömningarna som redovisas i förevarande proposition angående bestämmelsen i artikel 5.1.a.(ii) ligger väl i linje med regeringens överväganden i propositionen Straffansvar för terroristbrott som nyligen lades fram i anledning av de åtaganden rambeslutet föranleder för svenskt vidkommande. Riksdagen godkände regeringens ställningstagande i denna fråga (prop. 2002/03:38, bet. 2002/03:JuU12, rskr. 2002/03:148).

Artikel 5.1.b gäller organisering eller ledande av, medhjälp eller bistånd till, främjande av råd för genomförande av grova brott vari en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig. Vad som främst är av intresse för svenskt vidkommande är bestämmelserna om förberedelse till brott enligt 23 kap. 2 § brottsbalken och medverkansbestämmelsen i 23 kap. 4 § samma balk.

De gärningar som anges i punkt 1.b bör efter omständigheterna vara att bedöma som antingen medhjälp till brottet, medhjälp till försök till brottet eller förberedelse eller stämpling till brottet. Det torde därför inte vara nödvändigt att förändra den svenska lagstiftningen i denna del med anledning av konventionens innehåll.

Artikel 5.2 anger att i de fall då vetskap, uppsåt, syfte, avsikt och instämmande utgör ett särskilt rekvisit för brott i punkt 1 i artikeln, har domstolen rätt att dra slutsatsen att rekvisitet är uppfyllt utifrån de faktiska omständigheterna. Erkännande eller annan bevisning som tar direkt sikte på sådan avsikt som sägs i exempelvis punkt 1.a.(i) är således inte nödvändig för straffansvar. Motsvarande torde följa av den enligt svensk rätt gällande principen om fri bevisprövning.

Artikel 5.3 innehåller föreskrifter med avseende på konventionsstater vars nationella lagstiftning kräver att en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig i de brott som anges i artikelns punkt 1.a samt de konventionsstater som kräver en lagstiftningsåtgärd för genomförande av samma punkt. Bestämmelsen berör inte Sverige.

6.1.2Artikel 6 (penningtvätt)

Artikel 6 behandlar kriminalisering av penningtvätt. De förfaranden som skall kriminaliseras framgår av punkt 1.a, av vilken också följer att de åtgärder som i förekommande fall kan erfordras skall vara förenliga med grundläggande principer i den nationella lagstiftningen. Punkt 1.a.(i) omfattar omvandling eller överlåtelse av egendom med vetskap om att den utgör vinning av brott, om det sker för att dölja eller maskera egendomens olagliga ursprung eller för att hjälpa en person som är delaktig i

Prop. 2002/03:146

33

förbrottet att undandra sig de rättsliga följderna av sina gärningar. Den andra delen, punkt 1.a.(ii), omfattar döljande eller maskering av egendoms rätta natur eller ursprung, dess belägenhet eller förfogandet över egendomen eller dess förflyttning eller äganderätten eller annan rättighet till denna med vetskap om att den utgör vinning av brott.

I punkt 1.b anges vissa ytterligare gärningar som skall beläggas med straff med reservation för vad som följer av grundbegreppen i konventionsstatens rättsordning. I punkten stadgas straffansvar för (i) förvärv, innehav eller användande av egendom med vetskap vid tiden för mottagandet om att egendomen i fråga utgjorde vinning av brott.

I svensk rätt kriminaliseras olika former av penningtvätt, samt gärningar som har samband med penningtvätt, i huvudsak genom bestämmelserna om häleri och penninghäleri enligt 9 kap. 6 och 6 a §§ brottsbalken. I sammanhanget bör även bestämmelserna i 9 kap. 7 och 7 a §§ brottsbalken rörande hälerirespektive penninghäleriförseelse nämnas, liksom att bestämmelsen i 17 kap. 11 § brottsbalken om skyddande av brottsling kan vara att tillämpa i vissa fall. Det bör också påpekas att enligt lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt straffbeläggs underlåtenhet att uppfylla viss gransknings- och uppgiftsskyldighet som följer av samma lag samt att bryta mot det meddelandeförbud som uppställs i lagen.

De förfaranden som avses i punkten 1.a.(i)–(ii) samt b.(i) torde täckas, beroende på omständigheterna i övrigt, av bestämmelserna i 9 kap. 6 § eller 9 kap. 6 a § brottsbalken. Det kan visserligen invändas att de svenska bestämmelserna innehåller ett flertal kvalificerande rekvisit som saknas i de ovan angivna bestämmelserna i artikel 6. Exempelvis krävs i 9 kap. 6 § första stycket 1 brottsbalken att befattningen skall vara ägnad att försvåra ett återställande, i 9 kap. 6 § första stycket 2 att gärningsmannen bereder sig otillbörlig vinning och enligt 9 kap. 6 a § första stycket 1 att gärningsmannen otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendomen eller värdet av denna. Tanken bakom de inskränkningar som följer av svensk rätt är att undanta vissa förfaranden som rimligen inte kan betraktas som rättsstridiga. Exempelvis omfattar bestämmelsen om penninghäleri i 9 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken, till följd av otillbörlighetsrekvisitet, inte helt vardagliga transaktioner såsom att ta emot sedvanlig ersättning för varor eller tjänster. Det torde knappast vara konventionens syfte att sådana förfaranden skall kriminaliseras. En kriminalisering av sådana åtgärder kan heller knappast sägas vara förenligt med grundläggande principer i den svenska lagstiftningen, vilket punkt 1.b uttryckligen innehåller ett undantag för. Något behov av att ändra den svenska lagstiftningen på grund av kraven i artikel 6 punkt 1.(i) och (ii) eller punkt 2.(i) torde följaktligen inte föreligga.

Av punkt 1.b.(ii) följer att det område som också skall straffbeläggas omfattar delaktighet i brott som anges i artikeln, samverkan eller stämpling i avsikt att begå sådana brott, försök att begå eller medhjälp eller bistånd till brotten samt främjande av eller råd för genomförandet av sådana brott.

Delaktighet i, samverkan, medhjälp eller främjande av och råd för utförande av sådana handlingar som anges i denna punkt är i svensk rätt kriminaliserade som medverkan till brott enligt bestämmelserna i 23 kap. 4 § brottsbalken.

Prop. 2002/03:146

34

När det gäller konventionens krav på straffbeläggning av stämpling, bistånd och försök till brott kan det nämnas att stämpling, förberedelse och försök till grovt häleri och grovt penninghäleri kriminaliserades i anledning av Sveriges tillträde till det andra tilläggsprotokollet till konventionen om skydd för Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (den s.k. bedrägerikonventionen) (prop. 2000/01:133, bet. 2001/02:JuU2, rskr. 2001/02:3). Orsaken till att de osjälvständiga brottsformerna endast kriminaliserades för grova brott var att en sådan avsikt kunde anses vara underförstådd i protokollet (jfr. prop. 2000/01:133 s. 15 ff.). Det kan i och för sig ifrågasättas, så som Helsingborgs tingsrätt gör, om denna utvidgade kriminalisering kan anses tillräcklig för uppfyllande av Palermokonventionens krav. I detta sammanhang bör dock påminnas om den ovannämnda bestämmelsen i bl.a. punkt 1.b.(ii), av vilken följer att konventionsstaterna kan underlåta att straffbelägga ett handlande om en kriminalisering skulle strida mot grundbegreppen i konventionsstaternas rättsordning. Liknande bestämmelser återfinns i FN:s narkotikabrottskonvention och Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (förverkandekonventionen), vars penningtvättbestämmelser i det närmaste är identiska med Pa- lermokonventionens. Det utrymme som givits för staterna att underlåta kriminalisering, så länge en sådan kan konstateras vara oförenlig med grundbegreppen i respektive rättsordning gjorde det möjligt för Sverige att avstå från att kriminalisera stämpling och försök till penningtvätt (se prop. 1990/91:127 s. 19 f. avseende narkotikabrottskonventionen och prop. 1995/96:49 s. 15 avseende förverkandekonventionen). När det gäller narkotikabrottskonventionen, där ”grundläggande rättsliga principer” medgav att konventionsstaterna avstod från kriminalisering, anförs i förarbetena att en av utgångspunkterna för tolkningen av konventionsbestämmelserna var att konventionen skall kunna tillämpas av länder med olika rättssystem och att det därför ansetts nödvändigt att i viss mån ta hänsyn till den nationella lagstiftningen i de olika staterna. Enligt förarbetena skulle det vara tillåtet att ge utrymme för sådana mera allmänna principer som lett till att den nationella lagstiftningen utformats på ett visst sätt. Överväganden av det slaget hade för Sveriges del lett till att de aktuella gärningsformerna inte kriminaliserats i fråga om häleri. Någon skyldighet att utvidga kriminaliseringen på denna punkt kunde mot bakgrund av det sagda inte anses följa av konventionen. Inte heller av andra skäl borde enligt förarbetena någon utvidgning ske. Uttalandena i förarbetena mötte inte några invändningar under riksdagsbehandlingen. I förarbetena avseende förverkandekonventionen hänvisades till uttalandena avseende narkotikabrottskonventionen. Inte heller den gången framställdes några invändningar under riksdagsbehandlingen.

Det utrymme som ges i Palermokonventionen för konventionsstaterna att förena kriminaliseringen med grundbegreppen i rättsordningen i förening med det faktum att det kriminaliserade området för svenskt vidkommande vidgats tiden efter FN:s narkotikabrottskonvention och Europarådets förverkandekonvention leder till slutsatsen att det svenska regelverket får anses uppfylla Palermokonventionens krav även i denna del.

Av punkt 2.a följer att varje konventionsstat skall söka tillämpa punkt 1 så vidsträckt som möjligt när det gäller förbrott. Punkten 2.a innehåller

Prop. 2002/03:146

35

inte några obligatoriska föreskrifter. Förutom kravet i 9 kap. 6 och 6 a §§ brottsbalken på att ett fullbordat förbrott skall föreligga – på ett tidigare stadium kan dock transaktioner som liknar häleri och penninghäleri bestraffas som medverkan till förbrottet – har de svenska bestämmelserna givits en generell utformning. I samband ratifikationen av förverkandekonventionen gjorde Sverige den förklaringen att bl.a. artikel 6, penningtvättsbrott, endast skulle tillämpas på vissa former av brott (prop. 1995/96:49, bet. 1995/96:JuU10, rskr. 1995/96:59 samt SÖ 1996:19). Den svenska lagstiftningen om penningtvätt ändrades den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:19, bet. 1998/99:JuU8, rskr. 1998/99:134). Bl.a. utvidgades kretsen av brott som kan vara förbrott till penningtvätt på ett sådant sätt att förklaringen till artikel 6 i förverkandekonventionen kunde återkallas. Beslut om återkallelse av förklaringen fattades vid regeringssammanträde den 10 juni 1999 (Ju1999/2704/L5). Något skäl att i anledning av tillträdet till Palermokonventionen ytterligare utvidga det straffbara området föreligger inte.

I punkt 2.b anges att varje konventionsstat vid genomförandet eller tilllämpningen av punkt 1 skall som förbrott betrakta alla grova brott enligt den definition som anges i artikel 2 och sådana brott som straffbeläggs enligt artiklarna 5, 8 och 23. Som framgår av vad som anförts ovan är bestämmelserna om häleri och penninghäleri i 9 kap. 6 § och 9 kap. 6 a § brottsbalken inte begränsade till någon viss typ av brottslighet, utan generellt tillämpliga, med undantag för att det för tillämplighet måste föreligga ett fullbordat förbrott. Den brottslighet som konventionsstaterna enligt bestämmelsen i punkt 2.b skall betrakta som förbrott i penningtvätthänseende upptar såväl fullbordade brott som gärningar som är straffbara på ett tidigare stadium. Det skulle därför kunna hävdas att den svenska kriminaliseringen inte fullt ut omfattar de gärningar som skall vara kriminaliserade enligt konventionen. Att tolka bestämmelsen på detta sätt framstår emellertid som alltför långtgående. En sådan tolkning rimmar också mindre väl med det faktum att det straffbara området för punkten 1, som punkt 2.b hänför sig till, begränsas till viss befattning med vinning av brott, såsom det sistnämnda uttrycket definieras i artikel 2.g. För att vinning av brott överhuvudtaget skall ha uppstått torde få förutsättas att ett fullbordat brott ägt rum. Eftersom den svenska lagstiftningen får anses täcka vad som i praktiken är vanligt förekommande situationer, torde något behov av att ändra den svenska lagstiftningen inte finnas.

Även på annat sätt skulle det kunna göras gällande att den svenska kriminaliseringen inte omfattar alla gärningar som skall vara kriminaliserade enligt konventionen. Exempelvis tar bestämmelsen om 9 kap. 6 a § andra stycket brottsbalken endast sikte på att det är en annan person än den som utfört förbrottet som skall dömas till ansvar. Bestämmelsen omfattar således inte åtgärder med vinning av brott som utförts av den person som begått förbrottet. När det gäller konventionens krav på kriminalisering av penningtvätt görs inga undantag för gärningar som begås av den som är gärningsman till förbrottet. Härvid bör emellertid beaktas att anledningen till att penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § brottsbalken i viss utsträckning endast gäller annan person än den person som utfört förbrottet är att den sistnämnde i regel kan bestraffas för detta, och att de efterföljande gärningarna i en sådan situation har en mycket begränsad bety-

Prop. 2002/03:146

36

delse ur straffvärdesynpunkt. Att utsträcka kriminaliseringen i 9 kap. 6 a § brottsbalken till att omfatta också åtgärder vidtagna av den som är gärningsman till förbrottet skulle följaktligen, om det överhuvudtaget låter sig göras med hänsyn till bestämmelsens utformning, i praktiken inte ha någon reell betydelse. Med hänsyn härtill och till den hänvisning till grundläggande principer i nationell lagstiftning som finns i artikel 6 punkten 1 synes någon lagändring inte vara påkallad.

I punkt 2.b finns slutligen vissa föreskrifter som tar enbart sikte på konventionsstater som har en förteckning över angivna förbrott. Be- stämmelsen omfattar därför inte Sverige.

I punkt 2.c föreskrivs skyldighet att straffbelägga penningtvättbrotten oavsett om förbrottet i sig faller under den nationella jurisdiktionen eller inte. När det gäller häleri- och penninghäleribrott föreligger enligt svensk rätt inte något krav på att förbrottet skall ha begåtts i Sverige. Bestämmelsen i konventionen torde således stå i överensstämmelse med svensk rätt.

Av punkt 2.d följer ett åtagande för Sverige att förse Förenta nationernas generalsekreterare med avskrifter av de av sina lagar som ger verkan åt artikel 6 och senare ändringar i dem eller en redogörelse för dem.

Genom punkt 2.e ges parterna möjlighet att föreskriva att penningtvättbrotten inte skall tillämpas i fråga om den som har begått förbrottet. Som framgått ovan föreligger enligt gällande svensk rätt inte något hinder mot att döma en tjuv för häleri på grund av dennes befattning med det stulna, om han eller hon inte kan överbevisas om stölden eller om stölden men inte häleriet skulle vara preskriberat. Däremot skall inte samtidigt dömas för stöld och häleri. Häleriet konsumeras av stöldbrottet. Huvudregeln enligt konventionen tycks närmast vara den omvända. Det förbehåll för den nationella lagstiftningens utformning som följer av punkten innebär emellertid att den svenska lagstiftningen inte kan anses strida mot konventionen. En motsvarande bedömning gjordes beträffande Europarådets förverkandekonvention, som utgjort mönster för denna bestämmelse (SÖ 1996:19, prop. 1995/96:49 s. 15 f.). Några lagändringar är således inte nödvändiga för att uppfylla konventionens krav i denna del.

I de fall, då som rekvisit krävs vetskap, uppsåt eller avsikt för att ett brott skall föreligga enligt punkt 1, anges i punkt 2.f att domstolen utifrån de faktiska omständigheterna kan dra slutsatsen att rekvisitet är uppfyllt. Det är således inte nödvändigt att föra särskild bevisning om att det förelegat visst slag av uppsåt. Principen överensstämmer med svensk rätt.

6.1.3Artikel 8 (korruption)

I artikel 8 uppställs krav på kriminalisering av korruption. Punkten 1.a avser brottets s.k. aktiva sida, och punkten 1.b dess s.k. passiva sida. En- ligt punkten 1.a skall varje konventionsstat straffbelägga att utlova, erbjuda eller lämna en offentlig tjänsteman, direkt eller indirekt, en otillbörlig förmån för tjänstemannen eller annan person för att tjänstemannen skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten. I punkten 1.b stadgas att konventionsstaterna skall kriminalisera en offentlig tjänstemans begäran om eller mottagande av, direkt eller indirekt, en otillbörlig

Prop. 2002/03:146

37

förmån för sig själv eller för annan person eller enhet för att tjänstemannen skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten. Av punkten 2 följer en skyldighet att pröva frågan om att vidta erforderliga åtgärder för att straffbelägga gärningar som avses i punkten 1 när en utländsk offentlig tjänsteman eller internationell tjänsteman är delaktig, liksom att pröva frågan om att straffbelägga andra former av korruption. Bestämmelsen berör för svenskt vidkommande två olika straffstadganden; bestickning enligt 17 kap. 7 § brottsbalken och mutbrott enligt 20 kap. 2 § samma balk.

Enligt 17 kap. 7 § brottsbalken döms för bestickning den som till arbetstagare eller annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för denne själv eller annan.

Enligt 20 kap. 2 § första stycket samma balk döms arbetstagare för mutbrott om han eller hon, för sig själv eller för annan, tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. I andra stycket utvidgas kretsen av mottagare till andra än arbetstagare. Tillämpningsområdet enligt 20 kap. 2 första stycket brottsbalken är inte begränsat till svenska arbetstagare. Bestämmelsen har i denna del extraterritoriell tillämpning. Svensk rätt straffbelägger således även utländsk arbetstagare som låter sig mutas, liksom bestickning av en sådan person, oavsett om denne är i offentlig eller privat tjänst. Även bl.a. främmande stats ministrar, ledamöter av främmande staters lagstiftande församlingar eller någon annan som, utan att ha sådan anställning eller uppdrag, utövar främmande stats myndighet omfattas av den krets där bestickning kan föranleda straffansvar.

Genom en lagändring 1999 utvidgades beskrivningen av den brottsliga gärningen till att omfatta även situationer där mutan tillfaller annan än den vars tjänsteutövning påverkas av mutan (prop. 1998/99:32 s. 91 ff.). Ändringarna föranleddes framförallt av Sveriges tillträde till vissa internationella konventioner (EU:s korruptionsprotokoll, EGT nr C 313, 23.10.1996, EU:s korruptionskonvention, EGT nr C 195, 25.6.1997, och OECD-konventionen om bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser). För ansvar krävs numera inte att förmånen rent fysiskt lämnas till befattningshavaren för vidarebefordran till tredje man. Ansvar för bestickning inträder också om förmånen lämnas direkt till någon annan fysisk eller juridisk person.

Genom de ändringar som gjordes år 1999 får Sveriges ovan angivna straffstadganden anses uppfylla konventionsåtagandena i punkten 1. Nå- gon ändring av bestämmelserna är således inte nödvändig. Av det ovan anförda framgår att Sverige, som en följd av Sveriges internationella åtaganden på området, redan anpassat lagstiftningen i enlighet med punkten 2 på ett sätt som straffbelägger gärningar enligt punkt 1 när vissa internationella och utländska offentliga tjänstemän är inblandade. Någon ändring med anledning av denna konventionsbestämmelse ter sig inte nödvändig, även om frågan kan bli föremål för närmare överväganden i ett senare sammanhang.

Av punkten 3 följer ett åtagande att vidta erforderliga åtgärder för att straffbelägga personers delaktighet som medbrottslingar i gärningar som är straffbelagda i artikeln. I bestämmelsen preciseras inte vilken typ av delaktighet i brottsligheten som skall kriminaliseras. Av medverkansbestämmelserna i 23 kap. 4 § brottsbalken följer att såväl en gärningsmans

Prop. 2002/03:146

38

som anstiftares eller medhjälpares handlingar är straffbelagda. Om exempelvis en muta lämnas till tredje man, kan mottagaren straffas för medverkan till brottet, förutsatt att sedvanliga uppsåtskrav är uppfyllda (se prop. [1998/99:32] s. 93). Mot denna bakgrund och då artikeln inte närmare preciserar vad för slags delaktighet som skall kriminaliseras, görs här bedömningen att svensk rätt uppfyller denna konventionsregel.

I punkten 4 anges vad som skall förstås med uttrycket offentlig tjänsteman i bl.a. punkt 1. Någon definition av offentlig tjänsteman finns inte i svensk rätt. Det kan dock konstateras att de svenska mut- och bestickningsbestämmelserna tar sikte på en långt vidare personkrets än förevarande bestämmelse i konventionen. Definitionen föranleder således inte någon ändring av den svenska lagstiftningen.

6.1.4Artikel 23 (hinder mot rättvisan)

Artikel 23 behandlar kriminalisering av hinder mot rättvisan. Artikeln tar i punkt a sikte på att någon uppsåtligen på olika sätt vidtar åtgärder för att förmå någon att avge falskt vittnesmål.

Enligt svensk rätt gäller att den som uppsåtligen under vittnesed lämnar någon osann uppgift eller förtiger sanningen döms för mened enligt 15 kap. 1 § brottsbalken. För att straff för mened skall kunna komma i fråga fordras att en utsaga avgetts under laga ed. Straffansvaret är emellertid inte begränsat till den som avlagt eden. Enligt 23 kap. 4 § brottsbalken kan även annan medverkande än gärningsmannen att fälla till ansvar, nämligen för anstiftan av eller medhjälp till mened. Straff stadgas också för förberedelse till mened och för sådan stämpling som innebär att någon söker anstifta till mened, se 15 kap. 15 § brottsbalken.

När det gäller sådana gärningar som enligt punkt a innefattar förespeglande, erbjudande eller lämnande av oberättigade förmåner till personer som inte avlägger ed, kan förfarandet knappast aktualisera ansvar varken för stämpling eller anstiftan till mened. Förfarandet innebär vidare inte något negativt för den berörde varför inte heller övergrepp i rättssak eller försök därtill kan bli tillämpligt (se Heuman, SvJT 1983 s. 682). Här måste dock anmärkas att i den mån åtgärden syftar till att antingen en gärningsman skall undgå straffansvar, eller att en oskyldig person felaktigt skall straffas, ett straffansvar i stället torde kunna aktualiseras jämlikt bestämmelserna i 17 kap. 11 § respektive 15 kap. 8 § brottsbalken enligt vad som utvecklas nedan.

Punkten a kan sägas innehålla vissa krav på att det i konventionsstaterna skall finnas ett straffrättsligt skydd för intresset av att den som utför talan eller avger utsaga vid domstol eller myndighet inte påverkas på ett otillbörligt sätt. I svensk rätt återfinns sådana bestämmelser i 17 kap. 10 § brottsbalken. För brottet övergrepp i rättssak döms bl.a. den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne hos en myndighet gjort en anmälan eller t.ex. avlagt vittnesmål eller för att hindra denne från en sådan åtgärd. Detsamma gäller den som med någon annan gärning som medför exempelvis lidande eller skada, eller med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne avlagt t.ex. vittnesmål, eller för att hindra honom eller henne från att avge en sådan utsaga. De förhörsutsagor som avses i bestämmelsen omfattar såväl vittnesmål som

Prop. 2002/03:146

39

partsutsagor. Vidare avses en utsaga som någon avger i annan egenskap än som vittne hos en offentlig myndighet för att åstadkomma utredning. Alla s.k. förhörspersoner åtnjuter således skydd mot varje gärning som medför lidande, skada eller olägenhet eller hot därom. Det mer inskränkta skyddet, som förutsätter att övergreppet innefattar våld eller hot om våld, tillkommer också andra som vid domstol eller annan myndighet för talan för sig själva eller någon annan, dvs. parter som inte är förhörspersoner samt ombud. Även de som anhängiggör en sak genom anmälan till domstol, polis eller annan myndighet, s.k. anmälare, åtnjuter detta inskränkta skydd. Skyddet omfattar dessutom blivande parter, ombud och anmälare. Brottsbeskrivningen avseende övergrepp i rättssak har i sak varit oförändrad sedan brottsbalkens tillkomst. Straffskalan har dock ändrats vid ett flertal tillfällen, senast genom SFS 2002:117 (prop. 2001/02:59, bet. 2001/02:JuU12, rskr. 2001/02:164).

Enligt punkten a skall det också finnas ett skydd mot brott som riktas mot statens brottsutredande verksamhet. Enligt bestämmelserna i 17 kap. 11 § brottsbalken om skyddande av brottsling är det bl.a. straffbelagt att dölja den som förövat brott, hjälpa honom eller henne att undkomma, undanröja bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverka att det uppdagas eller beivras. De gärningar som är straffbelagda utmärks av att de är ägnade att försvåra att en brottsling drabbas av ansvar. En sådan gärning kan vara inriktad på att brottslingen blir svåråtkomlig för straffrättsskipningen eller på att hans eller hennes brottslighet i allt fall blir svår att beivra. En gärning som till sin typ är vad som enligt 17 kap. 11 § brottsbalken skall anses utgöra döljande av brottslighet består i att undanröja bevis om brott eller att på annat dylikt sätt motverka att brott uppdagas eller beivras. Brottet kan alltså begås genom att bevis förvanskas. Också tillskapande av falskt bevis faller in under paragrafen när förfarandet ryms under uttrycket annat dylikt sätt, vilket det i regel gör. Härför krävs inte som i nedannämnda brottet bevisförvanskning i 15 kap. 8 § brottsbalken, att det tillskapade beviset åberopas. Det sammanhänger med att vad straffbudet avser att värna om är möjligheterna till en allsidig och pålitlig utredning om det begångna brottet, inte som brottet bevisförvanskning i 15 kap. 8 § brottsbalken att skydda oskyldig mot risken att bli fälld till ansvar. Till sistnämnda brott har förts bl.a. förvanskande av bevis och åberopande av falskt bevis men endast om gärningen sker med uppsåt att oskyldig skall bli fälld till ansvar. Här skall alltså oskyldiga skyddas mot gärningar som medför risk att de skall bli fällda till ansvar. Vad som därutöver är straffbelagt återfinns således i ovannämnda 17 kap. 11 § brottsbalken. Det kan i sammanhanget nämnas att vissa bevismedel har försetts med särskilt straffskydd, varför angrepp mot dem inte faller under förevarande lagrum. För förfalskning och osann försäkran eller osant intygande är straff stadgat i 14 kap. och 15 kap. brottsbalken och även för begagnande av där avsedda objekt. Också att påkalla vittnesförhör eller att bearbeta vittne faller, i den mån det är straffbart under 15 kap., inte under 17 kap. 11 § brottsbalken. Vad som i 17 kap. 11 § brottsbalken avses är manipulationer med indicier i allmänhet (jfr. Heuman a.a. s. 669 ff.).

Av det som anförts ovan följer att det förfarande som beskrivs i punkten a i dag är kriminaliserat i svensk rätt genom bestämmelserna om förberedelse, stämpling och anstiftan till mened, beroende på om falskt vitt-

Prop. 2002/03:146

40

nesmål slutligen faktiskt avläggs. Vad gäller användande av bl.a. hot mot Prop. 2002/03:146 personer som inte avlagt laga ed för att förmå dem att avge falskt vitt-

nesmål blir i stället bestämmelserna om övergrepp i rättssak tillämpliga. De gärningar som tar sikte på att ta fram bevis i ett rättslig förfarande är, beroende på omständigheterna, kriminaliserade i svensk rätt genom bestämmelserna om skyddande av brottsling och bevisförvanskning.

Sammantaget torde svensk rätt få anses ge ett sådant skydd som förutsätts enligt konventionen. Något behov av att utvidga de svenska straffbestämmelser som finns på detta område synes inte finnas.

Punkten b avser kriminalisering av bruk av fysiskt våld, hot eller skrämsel för att ingripa i en domares eller rättsvårdande befattningshavares tjänsteutövning i samband med brott som täcks av konventionen. Det anges att förevarande punkt skall inskränka konventionsstaternas rätt att i lagstiftningsvägen beskydda andra kategorier av offentliga tjänstemän.

Punkten b aktualiserar bestämmelser i svensk rätt som tar sikte på att skydda domstolsförhandlingar och tjänstemännens handläggning där. Skyddet för domares och andra personers tjänsteutövning framgår av 17 kap. brottsbalken. Där straffbeläggs, såsom våld eller hot mot tjänsteman, gärningar innebärande att någon med våld eller hot om våld förgriper sig på någon i hans eller hennes myndighetsutövning eller för att tvinga till eller hindra honom eller henne från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd. Detta gäller också motsvarande angrepp mot den som tidigare utövat myndighet för vad denne däri gjort eller underlåtit (17 kap. 1 § brottsbalken). Om någon på annat sätt än vad nu sagts, men i samma syfte, otillbörligen företar gärning som för den angripne medför lidande, skada eller olägenhet, eller hotar därmed kan ansvar för förgripelse mot tjänsteman aktualiseras (17 kap. 2 § brottsbalken). Om ingen av dessa bestämmelser blir aktuella, men någon satt sig till motvärn eller eljest med våld sökt hindra någon i dennes myndighetsutövning, kan denne dömas för våldsamt motstånd (17 kap. 5 § brottsbalken).

Bestämmelserna i 16 kap. 4 § brottsbalken om störande av förrättning som skyddar domstolsförhandlingar kan också nämnas i sammanhanget. Där framgår att den som genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra domstols förhandling gör sig skyldig till brottet störande av förrättning. Det kan här också erinras om att 9 kap. 5 § rättegångsbalken stadgar penningböter för den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller bryter mot föreskrift som meddelats för ordningens upprätthållande och för den som muntligen inför rätten uttalar sig otillbörligt.

Den svenska lagstiftningen får anses uppfylla konventionens krav på straffrättsligt skydd för domares och rättsvårdande tjänstemäns myndighetsutövning.

6.2Åtgärder för att bekämpa penningtvätt och korruption

Regeringens bedömning: Konventionens bestämmelser om bekämpning av penningtvätt och korruption föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. 41
 

Remissinstanserna: Delar bedömningen eller har inga invändningar Prop. 2002/03:146 mot den. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har föreslagit

att rapporteringsplikten i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt kan utökas till att avse även skadeförsäkringsbolag för att i största möjliga utsträckning uppfylla artikel 7.

Skälen för regeringens bedömning: I artiklarna 7 och 9 behandlas olika former av övervakning och kontroll på penningtvättområdet respektive korruptionsområdet. Dessa regler har karaktär av rekommendationer och innebär således inte några krav på lagstiftningsåtgärder.

I anslutning till artikel 7.1.a kan det påpekas att lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (penningtvättlagen) innehåller en skyldighet för de finansiella företag som omfattas av lagen att identifiera sina kunder. Lagen innebär också att dessa institut åläggs att lämna uppgifter till behörig myndighet (Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som regeringen bestämmer) om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt. De företag som omfattas av 2 § första stycket penningtvättslagen får med stöd av lagen (1999:163) om penningtvättsregister, för att förhindra att de medverkar vid transaktioner som utgör penningtvätt och för att kunna uppfylla sin uppgiftsskyldighet, föra register över sådana uppgifter som företaget lämnat med stöd av 9 § andra stycket penningtvättlagen. Registermöjligheten omfattar dels alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt och som företaget på eget initiativ lämnar till behörig myndighet, dels de ytterligare uppgifter företaget lämnat på begäran av myndigheten och som behövs för den aktuella utredningen om penningtvätt.

Den funktion Finanspolisen, som utgör en särskild enhet under Rikskriminalpolisens kriminalunderrättelsetjänst, har på penningtvättsområdet kan sägas svara mot det i artikel 7.1.b föreslagna underrättelseorganet. I det sammanhanget kan nämnas att Finanspolisen samarbetar såväl på ett nationellt plan med bl.a. Ekobrottsmyndigheten, Skattemyndigheten, Finansinspektionen, Patent- och registreringsverket, som på ett internationellt plan med bl.a. Europol, Interpol, FATF (Financial Action Task Force on Money Laundering) och EGMONT Group.

6.3Regler om juridiska personers ansvar

Regeringens bedömning: Konventionens bestämmelser om juridiska personers ansvar föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissintanser delar bedöm-

ningen eller har inget att erinra. Helsingborgs tingsrätt ifrågasätter dock om företagsbotsystemet uppfyller konventionens krav och om företagsbotsystemet är ett adekvat system för att komma till rätta med den problematik Palermokonventionen syftar till att lösa. Enligt tingsrättens uppfattning uppstår särskilda problem när den juridiska personen utåt sett bedriver en seriös verksamhet som täckmantel för den organiserad brottslighet. Tingsrätten frågar sig om det inte krävs ett närmare övervägande om straffansvar för juridiska personer åtminstone i samband med organi-

42

serad brottslighet, för att koppla ansvaret till någon form av medverkans- Prop. 2002/03:146 ansvar.

Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelsen i artikel 10 om juridiska personers ansvar har givits en mycket generell utformning. I bestämmelsen anges att artikeln skall genomföras i enlighet med grundsatserna i nationell lagstiftning. Konventionsstaterna får mot denna bakgrund anses ha givits stor frihet att tolka bestämmelsen när de skall genomföra den i nationell lagstiftning.

I 36 kap. 7–10 §§ brottsbalken återfinns bestämmelser om företagsbot. Av dessa följer att för brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet kan näringsidkaren åläggas företagsbot. Det gäller under förutsättning dels att brottsligheten inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenad med verksamheten eller annars är av allvarligt slag, dels att näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Regelverket innehåller också bl.a. bestämmelser om hur företagsbotens storlek skall bestämmas och jämkningsbestämmelser.

Institutet företagsbot torde enligt regeringens bedömning, oaktat Helsingborgs tingsrätt påpekanden, väl täcka de åtaganden som följer av artikel 10, och några lagstiftningsåtgärder i denna del bedöms inte vara erforderliga.

6.4 Lagföring, rättegång och påföljder  
   
Regeringens bedömning: Konventionens bestämmelser om lagföring,  
rättegång och påföljder föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.  
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.  
Remissinstanserna delar bedömningen eller har inte haft någon erin-  
ran mot den.  
Skälen för regeringens bedömning: Artikel 11.1, av vilken följer ett  
åtagande för konventionsstaterna att belägga brott enligt artiklarna 5, 6, 8  
och 23 med straff som tar hänsyn till brottens allvarliga art, är allmänt  
hållen och några lagstiftningsåtgärder är inte påkallade.  
Bestämmelsen i artikel 11.2 har hämtat mönster från narkotikabrotts-  
konventionen och gäller för svenskt vidkommande möjligheterna att  
meddela åtalsunderlåtelse. Innebörden av artikeln är att dessa möjligheter  
skall utnyttjas restriktivt. Allmänna bestämmelser i svensk lagstiftning  
om åtalsunderlåtelse finns i 20 kap. 7 § och 7 a § rättegångsbalken. När  
det gäller brott som någon har begått före fyllda arton år finns särskilda  
bestämmelser i lagen (1964:167) om unga lagöverträdare. I praktiken är  
utrymmet att meddela åtalsunderlåtelse i fråga om brottslighet enligt ar-  
tiklarna 5, 6, 8 och 23 mycket litet, i vart fall om inte lagföring för annan  
brottslighet sker. Svensk lagstiftning får därför anses vara förenlig med  
bestämmelsen.  
Artikel 11.3 berör svenska bestämmelser om möjligheterna att frige  
personer som frihetsberövats i anledning av misstanke om brott i avvak-  
tan på huvudförhandling i tingsrätt eller hovrätt. Enligt 24 kap. 1 § rätte-  
gångsbalken kan en person som är misstänkt för ett brott för vilket ett år  
eller mer är föreskrivet häktas bl.a. om det finns risk för att han eller hon 43
   

avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff. En- Prop. 2002/03:146 ligt en särskild bestämmelse i 24 kap. 2 § samma balk kan också, obero-

ende av brottets beskaffenhet, en person med hemvist utomlands häktas om det finns risk för att han eller hon undandrar sig lagföring eller straff genom att lämna Sverige. Om det finns skäl att häkta någon, får han eller hon anhållas av åklagare i avvaktan på rättens prövning av häktningsfrågan. Inte minst mot bakgrund av att det i artikeln föreskrivs att regleringen skall stå i överensstämmelse med nationell lagstiftning och att vederbörlig hänsyn skall tas till rätten till försvar, får möjligheterna den svenska lagstiftningen erbjuder för att säkerställa lagföring anses svara mot artikelns krav.

I artikel 11.4 behandlas möjligheterna till frigivning för de personer som dömts för brott enligt konventionen. Bestämmelsen tycks dock förutsätta en ordning som innebär att en prövning görs i det enskilda fallet. Den tar således inte sikte på rättsystem som, i likhet med det svenska, bygger på principen om obligatorisk frigivning efter viss tid. Eftersom det i konventionstexten inte ställs upp något krav på ett annat system än det Sverige tillämpar torde någon svensk lagstiftningsåtgärd inte fordras.

Enligt artikel 11.5 skall konventionsstaterna i sin nationella lag, när så är lämpligt, införa en lång preskriptionstid för brott enligt konventionen. Preskriptionstiderna enligt 35 kap. brottsbalken utgår från hur strängt straff som kan följa på brottet. Så länge straffskalorna för de brott som täcks av konventionen får anses godtagbara ur svensk synvinkel, föranleder stadgandet inte någon lagstiftningsåtgärd. När det sedan gäller förlängning av preskriptionstiden i de fall gärningsmannen undandragit sig lagföring kan det anföras dels att det endast behöver ske när konventionsstaterna anser det lämpligt, dels att den svenska regleringen i 35 kap. 1 § brottsbalken innebär att preskriptionstiden förlängs om någon undandrar sig lagföring sedan han eller hon fått del av åtal eller en gång häktats. Konventionens krav på en tillräckligt lång preskriptionstid får därmed anses uppfyllda. Artikel 11.6, som handlar om vissa förbehåll för nationell lag, har sin motsvarighet i narkotikabrottskonventionen och föranleder inte något särskilt påpekande här.

6.5 Förverkande och beslag  
       
  Regeringens bedömning: Konventionens bestämmelser om förver-    
  kande och beslag föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.    
  Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.  
  Remissinstanserna: Med något undantag delar samtliga remissinstan-  
ser bedömningen eller har inte haft något att erinra mot den. Helsing-  
borgs tingsrätt menar dock att det framstår som tveksamt om den nuva-  
rande regleringen medger förverkande av avkastning från brottsligt för-  
värvad egendom.  
  Skälen för regeringens bedömning: I anledning av föreskrifterna i  
artikel 12.1, om att konventionsstaterna skall se till att vinning från brott,  
samt hjälpmedel som används vid brott m.m. skall kunna förklaras för-  
verkat, kan följande sägas. Allmänna regler om förverkande finns i 36  
kap. brottsbalken. Enligt 1 § skall utbyte av brott enligt balken förklaras 44
       

förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller ersättning för kostnader i samband med ett brott (förlag), om mottagandet av ersättningen utgör brott enligt balken. I stället för det mottagna får dess värde förverkas. Utbyte av brott avser alltså såväl den konkreta egendom som mottagits som värdet av det mottagna. Förverkande av utbyte enligt denna bestämmelse kan således alternativt ske genom sak- eller värdeförverkande. Om egendomen finns i behåll bör dock i allmänhet denna förverkas och inte värdet (prop. 1968:79 s. 47). I 2 § föreskrivs att egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt brottsbalken eller som frambragts genom sådant brott för förklaras förverkad, om det är påkallat för att förebygga brott eller om det annars föreligger särskilda skäl. Förverkande kan också komma i fråga beträffande egendom, vars användande utgör brott eller egendom med vilken någon i annat fall har tagit brottslig befattning. Detta gör förverkande möjligt bl.a. i fall då det föreligger sådan befattning med t.ex. dyrkar eller förfalskningsverktyg som enligt 23 kap. 2 § brottsbalken utgör straffbelagd förberedelse. På samma sätt som i fråga om utbyte av brott kan i stället för egendomen dess värde förklaras förverkat. I 3 § ges vissa särskilda regler om förverkande i fall då något brott ännu inte har ägt rum. Sålunda får förverkande beslutas i fråga om föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Be- stämmelsen tar således sikte på typiska brottsverktyg. Under vissa förutsättningar kan också föremål som är ägnade att användas som vapen mot liv eller hälsa eller som hjälpmedel vid skadegörelse förverkas. Eftersom 3 § tar sikte på förverkande av särskilt farliga föremål, gäller att förverkande kan ske endast av föremålet i fråga och inte av dess värde.

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ i 36 kap. brottsbalken gäller endast i fråga om brott enligt brottsbalken. Motsvarande förverkandebestämmelser återfinns emellertid i viss specialrättslig lagstiftning, t.ex. narkotikastrafflagen (1968:64). Till skillnad från 1 och 2 §§ är 3 § tillämplig även när det gäller brott enligt andra författningar än brottsbalken.

Som ovan nämnts antog Europarådets ministerråd 1990 en konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (förverkandekonventionen). Artikel 2 i förverkandekonventionen innehåller bestämmelser om åtgärder för förverkande som skall antas på nationell nivå. Punkten 1 anger att varje part skall anta sådana lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att kunna förverka hjälpmedel vid brott och vinning av brott eller egendom vars värde motsvarar sådan vinning. Någon begränsning till vissa brott görs inte. I samband med att Sverige ratificerade förverkandekonventionen avgav Sverige bl.a. förklaringen att artikel 2 endast skall tillämpas på utbyte av brott och sådana hjälpmedel vid brott som kan förverkas enligt bestämmelserna i brottsbalken, narkotikastrafflagen (1968:64) eller lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel (prop.1995/96:49, bet. 1995/96:JuU10, rskr. 1995/96:59 samt SÖ 1996:19). Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 1 november 1996.

EU:s ministerråd för rättsliga och inrikes frågor antog den 3 december 1998 en gemensam åtgärd om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel och vinning av brott (EGT L 333, 9.12.1998 s. 1). Åtgärden kompletterar förverkandekonventionen genom att medlemsstaterna i den gemensamma åtgärden åtar sig bl.a. att

Prop. 2002/03:146

45

se till att deras lagstiftning om penningtvätt och förverkande är mer generellt tillämplig och inte begränsad till vissa brott eller brottstyper. I betänkandet Effektivare förverkandelagstiftning (SOU 1999:147), som avlämnades den 25 januari 2000, lämnar Förverkandeutredningen förslag till de lagändringar som krävs för att Sverige skall kunna begränsa reservationen till förverkandekonventionens artikel 2 i enlighet med åtagandet i den gemensamma åtgärden. Förverkandeutredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Palermokonventionens förverkandebestämmelser i artikel 12.1 har hämtat mönster från narkotikabrottskonventionen. Snarlika förverkandebestämmelser återfinns i Europarådets förverkandekonvention. Som redovisats ovan (avsnitt 6.1) bedöms samtliga som brott betraktade gärningar enligt Palermokonventionen motsvaras av handlingar som är belagda med straff enligt brottsbalken, vilket gör förverkandebestämmelserna i 36 kap. 1 och 2 samt 3 §§ brottsbalken tillämpliga på brottsliga gärningar enligt Palermokonventionen. I enlighet med de överväganden som gjordes beträffande förverkandekonventionen (se prop. 1995/96:49 s. 10–11) blir slutsatsen här att Palermokonventionens bestämmelser i artikel 12.1 inte leder till något behov av förändrad lagstiftning för svenskt vidkommande.

Föreskrifterna i artikel 12.2 om åtgärder för att föremål skall kunna identifieras, spåras, spärras eller tas i beslag uppfylls för svensk del genom bestämmelserna i rättegångsbalken om beslag och husrannsakan.

Bestämmelserna i artiklarna 12.3, 12.4 och 12.5 tar sikte på fall där föremålet i fråga inte finns i behåll varför beslag i praktiken inte är möjligt att göra (jfr. vad som ovan sagts om artikel 12.2). För dessa fall aktualiseras i stället rättegångsbalkens bestämmelser om kvarstad. Artiklarna har motsvarigheter i FN:s narkotikabrottskonvention. Frågan om Sveriges tillträde till den konventionen behandlas i prop. 1990/91:127. När det gäller de krav som narkotikabrottskonventionen ställer på de nationella förverkandereglerna anförde departementschefen följande (a. prop. s. 26).

”Som jag har nämnt ger såväl narkotikastrafflagen som brottsbalken möjligheter att i stället för viss egendom förverka egendomens värde. Därigenom är möjligt att förverkande kan ske trots att egendomen t.ex. efter försäljning inte längre går att komma åt. Genom dessa bestämmelser tillgodoses narkotikakonventionens krav på förverkande i det fall egendomen omsatts till annan egendom.

När det gäller möjligheterna att förverka intäkter från egendom som härrör från brott har under remissbehandlingen satts i fråga om svensk rätt ger möjlighet till förverkande i den utsträckning som konventionen kräver. Därvid har påpekats att konventionen föreskriver att förverkande skall ske av intäkter eller annat utbyte som härrör från egendom med vilken vinningen har blandats och att det då också skulle kunna gälla egendom som inte kan hänföras till brottslig verksamhet.

För egen del menar jag att hänvisningen i konventionen till att förverkande i dessa fall skall kunna ske på samma sätt och i samma omfattning som vinning, måste tolkas så att förverkande skall kunna ske till den del som motsvarar vinningen. Det ger de svenska förverkandereglerna utrymme för.

Några remissinstanser har anfört att det är tveksamt om svensk rätt alls ger möjligheter till att förverka avkastning från brottsligt förvärvad egendom.

Frågan berördes vid tillkomsten av förverkandebestämmelserna i 36 kap. brottsbalken. I det lagstiftningsärendet anförde lagrådet att be-

Prop. 2002/03:146

46

tänkligheter mot att förverka även avkastning av brottsligt åtkommen egendom förlorade i styrka genom att det alltid stod öppet för domstolen att underlåta förverkande eller låta förverkandet endast bli partiellt. Enligt lagrådet borde frågan kunna överlämnas åt rättstillämpningen utan några uttryckliga regler i lagtexten (prop. 1968:79 s. 76 f.)

Förverkandebestämmelserna utesluter således inte att även avkastning kan förverkas. Avgörandet torde få bero på omständigheterna i det enskilda fallet. Enligt min mening finns det i nuvarande läge inte behov av någon lagändring. I det fall det i framtiden visar sig att nuvarande regler är otillräckliga, får frågan tas upp för nytt övervägande.”

Slutsatsen som får dras här är att förverkandebestämmelserna i och för sig medger att förverkande av avkastning sker, låt vara att praxis på området är mycket knapphändig. Med denna utgångspunkt torde nuvarande lagstiftning vara tillräcklig för att tillgodose de krav Palermokonventionen ställer i detta avseende.

Föreskrifterna i artikel 12.6 bedöms vara uppfyllda i svensk rätt. Här finns inte några särskilda begränsningar som hindrar att handlingar som rör ekonomiska förhållanden tas i beslag om de har betydelse för utredning om brott.

Den icke-tvingande bestämmelsen i artikel 12.7 är hämtad från FN:s narkotikabrottskonvention. Som framgår av redogörelsen ovan gäller i dag för svensk del att utbyte av brott endast kan förklaras förverkat för det fall åklagaren kan visa att utbytet härrör från ett eller flera konkreta brott. I propositionen som följde på narkotikabrottskonventionen anförs att någon ändring av den nuvarande ordningen inte bör ske (prop. 1990/91:127 s. 28). Det bör dock nämnas att Förverkandeutredningen i betänkandet Effektivare förverkandelagstiftning föreslår en ny förverkandeform, s.k. utvidgat förverkande. Förslaget innebär att bevisbördan som f.n. råder görs något lättare. Förslaget innebär i korthet att om någon döms för viss närmare angiven vinningsbrottslighet av allvarlig beskaffenhet; grov oredlighet mot borgenärer, bokföringsbrott som är grovt, narkotikabrott, grovt skattebrott eller grov varusmuggling, skall värdet av lagöverträdarens egendom kunna förverkas till den del åklagaren förmår göra sannolikt att egendomen härrör från brottslig verksamhet eller annars motsvarar utbyte av sådan verksamhet. Majoriteten av remissinstanserna har ställt sig positiva till utredningens förslag om utvidgat förverkande. Många remissinstanser har emellertid synpunkter på konstruktionen av det föreslagna förverkandeinstrumentet och på enskildheter som rör detta.

Danmark presenterade under sitt ordförandeskap ett förslag till rambeslut inom EU angående förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott. Förslaget innehöll bl.a. bestämmelser om s.k. utvidgat förverkande (se faktapromemoria 2001/02:FPM119). Vid rådsmötet den 19 december 2002 nåddes en politisk överenskommelse om innehållet i rambeslutet. Frågan om det svenska lagstiftningsbehovet med anledning av rambeslutet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Även bestämmelsen om tredje mans rättigheter i artikel 12.8, varigenom konventionsstaterna ges utrymme för nationella regler om godtrosförvärv, och artikel 12.9 om att åtgärder skall definieras och genomföras enligt nationell lag är hämtade från 1988 års narkotikabrottskonvention.

Skäl att ändra lagstiftningen på grund av denna artikel bedöms inte föreligga.

Prop. 2002/03:146

47

6.6Internationellt samarbete om förverkande

Regeringens bedömning: Konventionens bestämmelse om internationellt samarbete om förverkande föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna delar bedömningen eller inte haft något att erinra

mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 13 behandlas internationellt samarbete i fråga om förverkande av vinning av brott, egendom, utrustning eller andra hjälpmedel. Samarbetet förutsätter att det rör sig om ett brott som täcks av konventionen samt att den ansökande staten har jurisdiktion över brottet. I annat fall kan den anmodade staten vägra samarbete (punkten 7). Artikeln omfattar samarbete med att såväl säkerställa att ett framtida beslut om förverkande kan verkställas (punkten 2) som att verkställa ett slutligt beslut om förverkande (punkten 1). Beträffande det senare fallet anvisar konventionen två möjligheter. Det ena alternativet är att den anmodade konventionsstaten vidarebefordrar framställningen till sina behöriga myndigheter för att utverka ett förverkandebeslut och, om ett sådant beslut meddelas, verkställa detta. Den andra möjligheten är att ett beslut om förverkande utfärdat av den begärande konventionsstaten vidarebefordras av den anmodade konventionsstaten till dess myndigheter för verkställighet.

Under vilka förutsättningar som samarbete skall ske framgår av punkten 4 i artikel 13. I denna bestämmelse anges att de åtgärder en anmodad stat vidtar skall ske enligt nationell lag och andra internationella överenskommelser som gäller mellan den begärande och anmodade staten. Därutöver anges i punkten 3 i samma artikel att artikel 18 i konventionen, som behandlar internationell rättslig hjälp i brottmål, skall gälla i tillämpliga delar. De bestämmelser som kan bli aktuella att tillämpa i artikel 18 torde främst vara vissa förfaranderegler, t.ex. till vilken myndighet en framställning skall ske eller vad en ansökan skall innehålla. I punkten 3 finns en kompletterande bestämmelse om vad en framställning skall innehålla utöver vad som anges i artikel 18 punkten 15.

I lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) finns bestämmelser om verkställighet av utomnordiska domar och beslut, t.ex. beslut om att egendom skall förverkas. En verkställighet av ett beslut om förverkande enligt internationella verkställighetslagen förutsätter att det finns ett avtal om ett sådant samarbete mellan Sverige och den andra staten. Internationella verkställighetslagen blir tillämplig på en internationell överenskommelse efter regeringens förordnande härom (se 1 §). Regeringen kan i förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom närmare föreskriva tillämpningen av konventionens bestämmelser i nu aktuell del.

I 5 och 6 §§ internationella verkställighetslagen finns bestämmelser om under vilka förutsättningar en utländsk dom eller beslut kan verkställas i Sverige. Ett krav är att gärningen som domen eller beslutet avser motsvarar ett brott enligt svensk lag (jfr. punkten 7). Ett annat krav är att gärningen inte får utgöra ett politiskt eller militärt brott. Preskription enligt

Prop. 2002/03:146

48

svenska regler får inte ha inträtt. En verkställighet behöver inte heller ske om det skulle vara oförenligt med grundläggande principer för den svenska rättsordningen. Mot bakgrund av att artikel 13 punkten 4 hänvisar till vad som gäller enligt en konventionsstats nationella lag och de fördrag som staten är bunden av, kan Sverige vid verkställighet av beslut om förverkande tillämpa de villkor som anges i internationella verkställighetslagen. Konventionens regler innebär således ingen inskränkning i detta avseende.

I 8–16 §§ internationella verkställighetslagen finns bestämmelser om förfarandet när ett utländskt beslut om förverkande skall verkställas i Sverige. Såväl saksom värdeförverkande kan komma i fråga. En ansökan om verkställighet överlämnas till riksåklagaren som ansöker om rättens prövning. Rätten fattar sedan beslut om egendom skall förverkas (9 §). Detta beslut verkställs sedan av verkställande myndigheter. Sverige tillämpar således det förfarande som föreskrivs i artikel 13 punkten 1.a. Riksåklagaren kan i stället för att ansöka om rättens prövning själv pröva framställningen och utfärda ett strafföreläggande (16 §). Konventionen innebär inga förändringar i det sätt på vilket Sverige prövar en framställning om verkställighet av förverkande.

I förhållande till de nordiska staterna finns regler om verkställighet i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff (nordiska verkställighetslagen). En- ligt denna lag kan en dom varigenom egendom förverkats verkställas i Sverige. Några andra förutsättningar än att verkställighet skall ske enligt svensk lag föreskrivs inte. Palermokonventionen påverkar inte detta nordiska samarbete.

Enligt artikel 13 punkten 2 åtar sig konventionsstaterna att efter en ansökan vidta åtgärder för att säkerställa att ett beslut om förverkande i ett senare skede kan verkställas. Möjligheterna för svenska myndigheter att använda sig av tvångsmedel, bl.a. kvarstad och beslag, i detta syfte på begäran av en annan stat regleras i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. I 23 och 24 §§ i nämnd lag finns bestämmelser om beslag och kvarstad för att säkerställa verkställighet i Sverige av utländska förverkandebeslut. En förutsättning är att ett beslut om förverkande i ett senare skede kan verkställas i Sverige. Det innebär att de förutsättningar som gäller i internationella verkställighetslagen blir tillämpliga. Ett krav som kan nämnas är att den gärning som är aktuell skall motsvaras av ett brott enligt svensk lag, dvs. ett krav på dubbel straffbarhet. Med hänsyn till att det i artikel 13 punkten 4 anges att de åtgärder som skall vidtas i detta avseende skall följa bl.a. nationell rätt, innebär konventionen inte att några förändringar i lag behöver ske.

Sammanfattningsvis innebär artikel 13 i konventionen att några ändringar i svensk lag inte behöver ske rörande internationellt samarbete om förverkande.

Prop. 2002/03:146

49

6.7 Förfogande över vinning av brott eller egendom som Prop. 2002/03:146
  förklarats förverkad

Regeringens bedömning: Konventionens bestämmelser om förfogande över vinning av brott eller egendom som förklarats förverkad föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har delat bedömningen eller inte haft något att er-

inra mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 14 finns bestämmelser om förfogande över vinning av brott eller egendom som förklarats förverkad. Till att börja med följer av punkten 1 att vinning av brott eller egendom som förklarats förverkad av en konventionsstat med stöd av artiklarna 12 och 13 i konventionen skall den staten ta hand om i enlighet med sin nationella lag och administrativa förfaranden. I punkten 2 skapas emellertid en möjlighet för den stat som har verkställt ett beslut om förverkande efter en framställning från en annan stat enligt artikel 13 att dela med sig av den förverkande egendomen. En sådan delning förutsätter dels att den andra staten begär detta, dels att delning av egendom är tillåten enligt den verkställande statens lagstiftning. Enligt punkten 3 finns en möjlighet för staterna att komma överens om att den förverkande egendomen kan fördelas på ett annat sätt. Dessa två sistnämnda bestämmelser är fakultativa och innebär inget åtagande för konventionsstaterna att dela med sig av egendomen.

De svenska bestämmelserna på området återfinns huvudsakligen i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. Av dessa bestämmelser följer att egendom som förklarats förverkad normalt skall säljas, antingen av den myndighet eller det bolag som regeringen bestämmer, eller genom den förvarande myndighetens försorg. Det som inbringas efter försäljning tillfaller staten.

När det gäller delning av förverkad egendom med andra stater finns en bestämmelse i 36 § internationella verkställighetslagen som reglerar denna fråga. Huvudregeln är att egendom eller dess värde som förverkas med stöd av internationella verkställighetslagen tillfaller staten. Regeringen kan dock efter begäran från den andra staten förordna om att egendomen eller dess värde helt eller delvis skall överlämnas till den stat som har begärt verkställighet av ett förverkandebeslut. I 5 kap. 11 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål finns det möjligheter att dela egendom som har förverkats genom ett svenskt avgörande till den stat som lämnat rättslig hjälp som avses i den lagen eller på annat sätt lämnat information eller bistånd som har haft betydelse för utredningen. Denna bestämmelse innebär således att syftet med punkten 3 i artikel 14 delvis är uppfyllt även om punkten 3 inte ålägger staterna att införa sådana möjligheter.

Sammanfattningsvis innebär artikel 14 inte något behov att göra ändringar i lag.

50

6.8 Domsrätt Prop. 2002/03:146
       
  Regeringens bedömning: Svensk domsrätt föreligger i samtliga fall    
  där konventionen kräver det, och i så gott som samtliga fall där en    
  konventionsstat därutöver får fastställa domsrätt. Det behövs således    
  inte någon lagändring för att tillgodose konventionens krav i denna    
  del.      
       
  Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.  
  Remissinstanserna har delat bedömningen eller inte haft något att er-  
inra mot den.  
  Skälen för regeringens bedömning: Artikel 15.1.a i konventionen  
motsvaras av 2 kap. 1 § brottsbalken enligt vilken det skall dömas efter  
svensk lag och vid svensk domstol för brott som har begåtts inom Sveri-  
ges territorium. Detsamma gäller om det är ovisst var brottet har för-  
övats, men det finns skäl att anta att det har begåtts här.  
  Artikel 15.1.b motsvaras av 2 kap. 3 § brottsbalken. Enligt denna be-  
stämmelse föreligger svensk domsrätt bl.a. om brottet har begåtts ombord  
på ett svenskt fartyg eller luftfartyg. Den svenska domsrätten sträcker sig  
dessutom längre och omfattar gärningar som, utanför ett fartyg eller luft-  
fartyg, har begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde  
besättningen på ett sådant fartyg.  
  De nämnda bestämmelserna ger alltså domsrätt för de fall som är  
aktuella enligt konventionen. Här skall dock något nämnas om det krav  
på dubbel straffbarhet som finns i 2 kap. 2 § andra stycket brottsbalken.  
Enligt denna bestämmelse föreligger inte svensk domsrätt om gärningen  
är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten. Det finns också i samma  
stycke en särreglering för gärningar som begåtts inom ett område som  
inte tillhör någon stat. Från denna bortses dock i det följande. Enligt tred-  
je stycket i samma paragraf får det inte dömas till en påföljd som är att  
anse som strängare än det svåraste straff som är stadgat för brottet enligt  
lagen på gärningsorten.  
  Alla konventionsstater är skyldiga att kriminalisera de handlingar som  
omfattas av artiklarna 5, 6, 8 och 23. Även i de stater som inte har tillträtt  
konventionen torde de gärningar som utgör brott enligt konventionen  
många gånger vara kriminaliserade. Skulle mot förmodan så inte vara  
fallet torde svensk domsrätt ändå föreligga i de allra flesta fall med stöd  
av 2 kap. 3 § brottsbalken. Enligt denna bestämmelse skall det för samt-  
liga mycket grova brott och i vissa andra uppräknade situationer dömas  
efter svensk lag och vid svensk domstol utan hinder av kravet på dubbel  
straffbarhet.  
  Enligt 2 kap. 5 § brottsbalken gäller emellertid dessutom att åtal för  
brott som förövats utom riket i vissa fall kräver särskilt förordnande. Pa-  
lermokonventionen torde emellertid inte innebära någon förpliktelse att  
under alla förhållanden förordna om åtal i sådana situationer som omfat-  
tas av bestämmelserna. Flera länder tillämpar den s.k. opportunitetsprin-  
cipen vilket innebär att åklagaren har en diskretionär prövningsrätt i frå-  
ga om brott som hör under allmänt åtal. Denna prövningsrätt påverkas  
inte av konventionen. De fall då svensk lag kräver särskilt förordnande  
om åtal för brott begångna utomlands kan ses som undantag från den  
allmänna åtalsplikt som annars föreligger enligt svensk rätt. I dessa situa- 51
       

tioner gäller i stället en sådan diskretionär prövningsrätt som tillämpas Prop. 2002/03:146 generellt i vissa länder (jfr. prop. 1971:92 s. 55 ff.). Svensk lagstiftning

får därför anses förenlig med konventionen på denna punkt.

Med hänvisning till det sagda bör det inte krävas någon lagändring för att tillgodose konventionens krav i denna del.

Enligt artikel 15.3 är vidare alla konventionsstater förpliktade att, med hänsyn till vad som stadgas i artikel 16.10, vidta de åtgärder som krävs för att staten skall kunna utöva domsrätt beträffande brott enligt konventionen när den misstänkte förövaren befinner sig inom statens territorium och utlämning inte kan ske enbart av det skälet att den misstänkte är medborgare i staten i fråga. Med utgångspunkt från de slutsatser som dragits ovan, att svensk domsrätt redan föreligger beträffande de brott som konventionen omfattar, föranleder inte denna förpliktelse något behov av lagändring i detta avseende.

Övriga bestämmelser i artikeln har karaktär av rekommendationer och föranleder inte någon lagändring för svenskt vidkommande.

6.9Utlämning

Regeringens bedömning: Några lagändringar i anledning av konventionens utlämningsbestämmelser behövs inte.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.  
Remissinstanserna har delat bedömningen eller inte haft något att er-  
inra mot den.  
Skälen för regeringens bedömning: I artikel 16 finns bestämmelser  
om utlämning. I punkten 1 klargörs att de gärningar som skall utgöra ut-  
lämningsbara brott är sådana som enligt konventionen skall straffbeläg-  
gas – deltagande i organiserad brottslig sammanslutning, penningtvätt,  
korruption och hinder mot rättvisan – eller gärningar som utgör grovt  
brott när brottet är gränsöverskridande till sin natur och en organiserad  
brottslig sammanslutning är delaktig. Med grovt brott förstås brott på  
vilket maximalt kan följa åtminstone fyra års fängelse eller en strängare  
påföljd. En allmän förutsättning för utlämning enligt konventionen är att  
det brott för vilket utlämning begärs motsvaras av ett brott enligt den  
anmodade statens lag, dvs. ett krav på dubbel straffbarhet. Mot bakgrund  
av att de gärningar som en avtalsstat åtar sig att kriminalisera enligt kon-  
ventionen redan utgör brott enligt svensk lag (se avsnitt 6.1) är kravet på  
dubbel straffbarhet i 4 § lagen (1957:668) om utlämning för brott (utläm-  
ningslagen) i överensstämmelse med konventionen. Den strafftröskel om  
ett års fängelse eller mer som föreskrivs i samma bestämmelse är också i  
överensstämmelse med konventionen, eftersom de straffbestämmelser  
som kan vara aktuella att tillämpa täcker brott av allvarligt slag.  
Beträffande villkoren för utlämning och vägransgrunder hänvisas i  
punkten 7 till nationell lag. Det innebär att de vägransgrunder som anges  
i utlämningslagen alltid kan tillämpas. Utlämning får t.ex. inte ske för  
politiska brott (se 6 §) eller om ett bifall med hänsyn till personens hälso-  
tillstånd skulle vara oförenligt med humanitetens krav (se 8 §). I punkten  
14 i konventionen har en särskild vägransgrund införts som innebär att  
om det finns anledning att anta att framställningen gjorts i syfte att åtala 52

en person på grund av t.ex. dennes kön, ras eller trosuppfattning får utlämning vägras. Denna vägransgrund motsvaras av 7 § utlämningslagen. Av punkten 15 i konventionen framgår uttryckligen att en framställning inte får avslås enbart på den grunden att den hänför sig till ett fiskaliskt brott. Detta utgör inte heller inte någon vägransgrund enligt utlämningslagen. I konventionen anges vidare i punkten 16 att den anmodade staten inte får avslå en framställning om utlämning utan att först ha lämnat den begärande staten möjlighet att lämna kompletterande uppgifter. Detta sker enligt etablerad praxis och någon uttrycklig lagbestämmelse torde därför inte krävas. I enlighet med nationell lag får enligt punkten 9 en anmodad stat, efter en begäran från ansökande staten, vidta åtgärder för att säkerställa att utlämning kan ske. I 16 § utlämningslagen finns bestämmelser om användandet av tvångsmedel. En person som begärs utlämnad kan således häktas i enlighet med bestämmelserna i 24 kap. rättegångsbalken.

Beträffande utlämning av egna medborgare finns vissa bestämmelser i punkterna 10–12 i konventionen. Konventionen innebär inget åtagande för en konventionsstat att utlämna egna medborgare. Svenska medborgare får enligt 2 § utlämningslagen inte heller utlämnas. Undantag görs för utlämning till medlemsstat i Europeiska unionen (3 § och 3 b §). Utlämning av svenska medborgare kan även ske i vissa fall till de nordiska staterna enligt 2 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge. I de fall där en stat avser att vägra utlämning av en person enbart av den anledningen att personen i fråga är medborgare i den anmodade staten, föreskriver konventionen som det ena alternativet att den staten skall hänskjuta ärendet till behöriga myndigheter för att verkställa lagföringen (punkten 10). Det andra alternativet innebär att den anmodade staten utlämnar sin egen medborgare under förutsättning han eller hon återförs till den anmodade staten för att avtjäna ett eventuellt utdömt straff (punkten 11). Det sistnämnda alternativet är för svenskt vidkommande endast aktuellt vad gäller utlämning till en medlemsstat i Europeiska unionen, se 3 a § utlämningslagen. I övriga fall måste Sverige tillämpa det första alternativet, dvs. överlämna ärendet till åklagare för prövning om åtal enligt gällande svenska regler skall väckas. När det är fråga om utlämning för verkställighet av ett redan utdömt straff kan en anmodad stat som vägrar utlämning på grund av att personen är medborgare i den staten överväga att enligt nationell rätt överta verkställigheten av straffet. De bestämmelser som finns i internationella verkställighetslagen reglerar under vilka förutsättningar detta kan ske. Något åtagande att överta verkställigheten finns inte enligt konventionen.

Avslutningsvis kan det påpekas att en person som utlämnas skall i den ansökande staten åtnjuta alla de rättigheter och garantier som tillerkänns de personer som lagförs i ett nationellt ärende. Någon diskriminering tillåts således inte. Det kan endast konstateras att en person som utlämnas till Sverige åtnjuter alla de rättigheter som en misstänkt, åtalad och dömd person har i ett nationellt ärende.

Sammanfattningsvis görs den bedömningen att bestämmelserna i artikel 16 inte föranleder några ändringar i lag.

Prop. 2002/03:146

53

6.10Internationell rättslig hjälp i brottmål

Regeringens bedömning: Några lagändringar i anledning av konventionens bestämmelser om internationell rättslig hjälp i brottmål behövs inte.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har delat bedömningen eller inte haft något att er-

inra mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 18 om internationell rättslig hjälp i brottmål utgör en central bestämmelse i konventionen då konventionens huvudsyfte är att skapa ett effektivt instrument för rättsligt samarbete över gränserna i kampen mot den organiserade brottsligheten. Som mall för artikeln har i första hand motsvarande artikel i 1988 års narkotikabrottskonvention tjänat. Som ett resultat av såväl den rättsliga utvecklingen som den ökade användningen av olika tekniska hjälpmedel för bevisupptagning har det från flera staters sida uppfattats som nödvändigt med en mer detaljerad reglering av institutet rättslig hjälp i brottmål. Resultatet har dess värre blivit att artikeln i flera hänseenden är något svåröverskådlig. Trots detta är man i Palermokonventionen mer specifik än i narkotikabrottskonventionen i sin önskan om att denna nya reglering skall utgöra grunden för det rättsliga samarbetet mellan staterna även när det finns en annan överenskommelse om rättsligt samarbete.

Konventionsstaterna åtar sig enligt punkten 1 att i största möjliga utsträckning bistå varandra i brottsutredningar. Artikeln är uppdelad i två delar, dels bestämmelser som gäller generellt (punkterna 2–8), dels bestämmelser som gäller i de fall det inte redan finns ett avtal om internationell rättslig hjälp mellan den ansökande och anmodade staten (punkterna 9–29). Utgångspunkten i artikeln är att rättslig hjälp lämnas i enlighet med nationell rätt och internationella överenskommelser som gäller mellan staterna.

Rättslig hjälp i brottmål regleras i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Utgångspunkten i denna lag är att alla de åtgärder som är tillgängliga i en svensk förundersökning också är tillgängliga för en annan stat, se 1 kap. 2 §. Lagen hindrar inte att hjälp lämnas även avseende en åtgärd som för svensk lag är okänd under förutsättning att det inte rör en tvångsåtgärd. En annan utgångspunkt är att rättslig hjälp lämnas under förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning eller rättegång, se 2 kap. 1 §. En ansökan kan dock avslås om ett bifall skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets säkerhet eller strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen, se 2 kap. 14 §. Denna möjlighet att vägra återfinns också i punkt 21. En ansökan får dock enligt punkt 22 inte vägras av det skälet att brottet utgör ett fiskaliskt brott. Detta utgör heller ingen vägransgrund i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Rättslig hjälp skall i största möjliga mån även lämnas avseende utredningar i fråga om brott för vilka juridiska personer kan ställas till ansvar (punkt 2). Enligt 1 kap. 3 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål kan hjälp lämnas även i dessa fall.

Den uppräkning av åtgärder som en stat kan begära som återfinns i punkten 3 motsvaras, utom när det gäller delgivning, av 1 kap. 2 § lagen

Prop. 2002/03:146

54

om internationell rättslig hjälp i brottmål. Delgivning regleras i 1909 års kungörelse angående delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet.

I punkterna 4 och 5 finns bestämmelser om spontant informationslämnande. Bestämmelserna innebär inget åtagande för en konventionsstat att frivilligt överlämna information till en annan stat. Förutsättningen för att detta kan ske följer av nationell lagstiftning. Tanken med bestämmelsen är att skapa en möjlighet för stater att frivilligt lämna över information som kan hjälpa den mottagande statens brottsutredningar. Den stat som tar emot informationen åtar sig att inte använda informationen på annat sätt än vad den överlämnande staten anger, eller att se till att den beläggs med sekretess. Ett undantag från detta åtagande är om uppgifterna kan bevisa den anklagades oskuld. I dessa fall skall staterna samråda med varandra. I 5 kap. 1 och 2 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns bestämmelser om användningsbegränsningar av uppgifter som överlämnats till en svensk myndighet samt möjligheter för svenska myndigheter att ställa upp villkor när information överlämnas. Dessa bestämmelser är tillämpliga i de situationer där informationen överlämnas i ett ärende om rättslig hjälp, dvs. efter en ansökan. Det är det inte fråga om när informationsutbytet sker spontant. För att en svensk åklagare skall kunna följa eller ställa villkor om användningsbegränsningar krävs med andra ord att initiativ tas till att informationen överlämnas inom ramen för ett formellt rättshjälpsärende. Denna möjlighet är också förutsedd i sista ledet i punkten 4. Samtidigt kan det konstateras att informationsutbytet är frivilligt. Kan den mottagande staten inte leva upp till de eventuella villkor som ställs upp behöver informationen inte lämnas.

En stat åtar sig enligt punkten 8 att inte vägra rättslig hjälp med hänvisning till banksekretess. I 5 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål erinras om att i vissa fall får uppgifter lämnas ut trots banksekretess.

En konventionsstat får enligt punkten 9 ställa upp ett generellt krav på dubbel straffbarhet. Ett sådant krav gäller inte generellt enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. I stället begränsas detta krav till att huvudsakligen gälla åtgärder som innebär användande av tvångsmedel, se 2 kap. 2 §. I 4 kap. 20 § lagen om internationell rättslig hjälp görs undantag för husrannsakan och beslag på begäran av medlemsstat i Europeiska unionen, Island och Norge.

I punkterna 10–12 finns bestämmelser om överförande av frihetsberövade personer för att den personen skall t.ex. avge ett vittnesmål. Utgångspunkten är att den som skall överföras samtycker till detta. Den stat som emottar den frihetsberövade åtar sig att hålla personen i förvar, att återföra personen när detta begärts och att t.ex. inte lagföra den överförde personen för gärningar som är begångna före överförandet. Den överförde personen åtnjuter således immunitet i detta avseende. Slutligen skall den överförde få tillgodoräkna sig den tid som han eller hon varit frihetsberövad i den andra staten. Bestämmelser om överförande av frihetsberövade personer finns i 4 kap. 29–34 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. I 5 kap. 8 § finns även bestämmelser om immunitet avseende de personer som överförs till Sverige. I 43 § andra stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt finns bestämmelser om avräkning i de fall en intagen vistats utanför

Prop. 2002/03:146

55

de fall en intagen vistats utanför anstalt med stöd av 4 kap. 29 eller 31 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Enligt punkten 13 skall konventionsstaterna utse en centralmyndighet. I likhet med vad som gäller för svenskt vidkommande i dag kommer centralmyndigheten att vara Justitiedepartementet.

Sättet att översända framställningar och deras innehåll regleras i punkterna 14 och 15. Huvudregeln är att en framställning skall göras skriftligen. Det får dock ske på annat sätt som möjliggör framställning av ett skriftligt meddelande, t.ex. telefax. I punkt 15 anges vad en ansökan skall innehålla. Denna fråga regleras i 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och innebär bl.a. att en ansökan kan göras per telefax. När det gäller innehållet i ansökan motsvarar Palermokonventionens reglering den som gäller enligt narkotikabrottskonventionen från 1988, och i allt väsentligt, vad en ansökan om rättslig hjälp i Sverige bör innehålla enligt 2 kap. 4 § lagen om internationell rättslig hjälp.

Konventionen skapar möjlighet för att enligt nationell rätt tillåta att ett vittnesförhör sker genom videokonferens (punkten 18). Villkoren för en sådan konferens får de inblandade staterna komma överens om. I 4 kap. 11–13 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål finns bestämmelser om förhör genom videokonferens.

En stat som lämnar rättslig hjälp kan enligt punkten 19 ställa krav på att uppgifterna inte får användas för andra brott än de som framgår av framställningen. Vissa undantag finns (se ovan under punkterna 4 och 5). Vidare kan en stat som ansöker om rättslig hjälp begära att informationen i ansökan beläggs med sekretess. Möjlighet för Sverige att följa ställda användningsbegränsningar finns enligt 5 kap. 1 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Vidare kan uppgifter i en ansökan om rättslig hjälp sekretessbeläggas enligt 5 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100).

En konventionsstat åtar sig att snarast verkställa en framställning och iaktta de tidsfrister som begärts (punkt 24). Vidare skall samråd ske innan en ansökan avslås för att utröna om framställningen kan bifallas utifrån vissa andra villkor (punkt 26). En ansökan om rättslig hjälp skall behandlas skyndsamt enligt 2 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Enligt 2 kap. 9 § skall samråd ske i de situationer som konventionen anger.

I punkten 27 finns en allmän bestämmelse om immunitet, se ovan under punkterna 10–12. Ett sådant skydd för personer som kommer till Sverige för att t.ex. vittna vid en huvudförhandling, samt undantag från denna huvudregel, återfinns i 5 kap. 5 och 6 §§ lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Slutligen återfinns i punkten 28 bestämmelser om kostnader. Bestämmelser om detta finns i 6–9 §§ förordningen (2000:704) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att bestämmelserna i huvudsakligen lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål medför att Sverige uppfyller bestämmelserna i artikel 18 i den mån de innebär ett åtagande för konventionsstaterna.

Prop. 2002/03:146

56

6.11Viss övrig reglering (artiklarna 19–22 och 24–31)

Regeringens bedömning: Innehållet i artiklarna 19–22 och 24–31 föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser har delat be-

dömningen eller inte haft något att erinra mot den. Helsingborgs tingsrätt har dock anfört att, även om konventionen i den del som avser skydd av vittnen m.m. endast innehåller rekommendationer, bör det närmare övervägas om det inte borde vitas åtgärder för att göra skyddet mer effektivt för att lojalt uppfylla tankarna bakom konventionens artikel 24.1. Tingsrätten efterlyser också en mer ingående diskussion om för- och nackdelarna med särskilda strafflindringsregler för kronvittnen eller motsvarande institut, eller inskränkningar i den obligatoriska åtalsplikten vid interna avslöjanden. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet anser bl.a. att systemet med kronvittnen i artikel 26.3 förtjänar ytterligare diskussion och kan förbättras lagstiftningsmässigt.

Skälen för regeringens bedömning: I artiklarna 19–22 behandlas gemensamma brottsutredningar, särskilda utredningsmetoder, överförande av lagföring och upprättande av brottsregister. I artiklarna 24–31 behandlas skydd för vittnen m.m., åtgärder för att förstärka samarbetet med och mellan rättsvårdande myndigheter, insamling m.m. av information om den organiserade brottsligheten, utbildning och tekniskt bistånd, genomförande av konventionen genom ekonomisk utveckling och tekniskt bistånd samt förebyggande av brott.

Regeringen delar bl.a. Helsingborgs tingsrätts uppfattning att dessa regler i stor utsträckning har karaktär av rekommendationer och inte innehåller några ovillkorliga skyldigheter för konventionsstaterna. Regeringen ansluter sig till de överväganden som görs i promemorian och som innebär att dessa konventionsbestämmelser inte kräver ny svensk lagstiftning. Att i detta sammanhang göra en mer utförlig analys än den som görs i promemorian eller att föreslå författningsändringar utan att konventionens bestämmelser påkallar detta finner regeringen inte vara nödvändigt. Regeringen utesluter dock inte att det av andra skäl kan visa sig bli nödvändigt att i framtiden se över den svenska lagstiftningen på dessa områden och föreslå författningsändringar som därvid kan visa sig nödvändiga.

Skydd av vittnen m.m.

I anslutning till artikel 24 om skydd av vittnen kan nämnas att man i Sverige sedan länge sett mycket allvarligt på försök att sabotera brottsutredningar eller rättegångar genom att påverka bevispersoner genom våld eller hot. Att vittnen och målsägande skall känna sig trygga och därigenom våga berätta vad de har iakttagit är en förutsättning för att brottsbekämpningen skall kunna bedrivas effektivt. Detta gäller inte minst kampen mot den grova eller organiserade brottsligheten. Det finns i dag ett flertal metoder att tillgå för att skydda hotade personer, bl.a. genom s.k. spärrmarkering, kvarskrivning enligt 16 § folkbokföringslagen

Prop. 2002/03:146

57

(1991:481) och användande av fingerade personuppgifter enligt lagen (1991:483) därom. I det sammanhanget kan också nämnas polisens arbete med att skydda hotade personer och utrusta dem med särskilda s.k. trygghetspaket och i undantagsfall personskydd. Regeringen har bedömt att det finns behov av att överväga ytterligare åtgärder för att skydda bevispersoner och därför beslutat att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att närmare utforma ramen för ett program till skydd för bevispersoner m.fl. och föreslå den lagstiftning som behövs (Personsäkerhetsutredningen, dir. 2001:107). Enligt direktiven skall utredaren bl.a. överväga hur den personkrets som kan tänkas att omfattas av ett skyddsprogram skall avgränsas. Utredaren skall vidare överväga frågan om ersättning skall kunna lämnas till bevispersoner m.fl. I uppdraget ingår också att överväga och föreslå åtgärder som kan förhindra att en bevisperson, på grund av rädsla, vid huvudförhandling ändrar en tidigare lämnad uppgift eller avstår från att lämna en sådan. Ett delbetänkande har lämnats (SOU 2002:71). Slutredovisning skall ske senast den 31 december 2003 (dir. 2003:63).

När det gäller artikel 24 punkten 2 b, som behandlar användande av kommunikationsteknologi, bör framhållas att det sedan några år pågår en försöksverksamhet med videokonferens i rättegång (lagen [1999:613] om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång) som ger möjlighet för bl.a. målsägande och vittnen att vid vissa domstolar höras genom videokonferens. En sådan bevisupptagning får ske om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter, eller om bevisupptagning enligt reglerna i rättegångsbalken skulle medföra kostnader och olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på ett sådant sätt. Enligt lagens förarbeten finns det inte några hinder mot att använda videokonferens i sådana fall då målsägande eller vittnen på grund av rädsla eller fruktan för sin säkerhet inte anser sig kunna inställa sig i rättssalen. Enligt förarbetena bör emellertid möjligheten användas med viss återhållsamhet och det får naturligtvis inte ske på bekostnad av den tilltalades rättssäkerhet (prop. 1998/99:65 s. 24).

Beträffande artikel 24 punkten 3, som tar upp frågan om överenskommelser mellan stater om flyttning av hotade personer, kan påpekas att Sverige ännu inte träffat några sådana överenskommelser. Innan detta kan bli aktuellt måste det finnas en fungerande organisation för vittnesskydd inom landet. Personsäkerhetsutredningen arbetar bl.a. med denna fråga. Regeringen avvaktar detta arbete.

Eftersom konventionens regler i denna del inte är tvingande krävs inte några ytterligare åtgärder för att Sverige skall kunna tillträda konventionen.

I anslutning till artikel 25 om hjälp och skydd för brottsoffer, bör nämnas lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Lagen syftar till att stärka målsägandens ställning under det rättsliga förfarandet. Målsägandebiträdet skall ta till vara målsägandens intressen i målet samt lämna stöd och hjälp till målsäganden. Om åklagaren inte hjälper målsäganden att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet skall målsägandebiträdet bistå målsäganden med detta. Målsägandebiträde kan förordnas i vissa mål enligt brottsbalken när förundersökning har inletts, exempelvis vid sexualbrott enligt 6 kap. brottsbalken, eller vid brott mot liv och hälsa (3

Prop. 2002/03:146

58

kap.) eller brott mot frihet och frid (4 kap.). En målsägande har i princip alltid möjlighet att föra talan om enskilt anspråk i samband med brottmålet (22 kap. 2 § rättegångsbalken). För den händelse den skadeståndsskyldige saknar medel eller det inte finns någon känd gärningsman finns möjlighet att ansöka om statlig brottsskadeersättning. Om en målsägande är part har han eller hon rätt att fullt ut delta i processen.

Kronvittnen m.m.

I artikel 26 om åtgärder för att förstärka samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter återfinns bl.a. bestämmelser om åtgärder för att uppmuntra personer som deltar i organiserade brottsliga sammanslutningar att lämna upplysningar av nytta för brottsutredningar. Att förmå berörda personer att lämna upplysningar till de rättsvårdande myndigheterna är i Sverige sedan länge en central del i uppgiften att förebygga och utreda brott. Det ingår bl.a. i utbildningar i förhörsteknik. Regeringen arbetar dessutom för att införa ett program för att skydda bevispersoner (se även artikel 24). I punkten 2 finns en regel om strafflindring. I det sammanhanget kan nämnas att i 29 kap. 5 § brottsbalken finns bestämmelser som innebär att rätten vid straffmätningen, utöver vad som följer av straffvärdet, i skälig omfattning skall ta hänsyn till vissa omständigheter som är hänförliga till bl.a. gärningsmannens handlande efter brottet. I 29 kap. 5 § första stycket 3 brottsbalken berörs förhållandet att den tilltalade frivilligt angett sig och i första stycket 8 att någon annan omständighet föreligger som påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än vad straffvärdet motiverar. Be- stämmelsen i 29 kap. 5 § första stycket 3 brottsbalken avser endast angivelse av egna brott. Fängelsestraffkommittén diskuterade om bestämmelsen borde utvidgas till att avse även s.k. kronvittnen, dvs. gärningsmän som avslöjar sina medbrottslingar (SOU 1986:13–15). Kommittén ansåg övervägande skäl tala mot ett sådant system. Inte någon remissinstans framförde en motsatt uppfattning. Även departementschefen delade kommitténs bedömning. Något utrymme för att beakta sådana omständigheter finns följaktligen inte enligt punkt 3. I den mån sådana omständigheter helt undantagsvis skall kunna anses motivera ett lägre straff får detta ske med stöd av punkt 8 (NJA II 1988 s. 18 f.). När det gäller Helsingborgs tingsrätt påpekanden bör det framhållas att införandet av särskilda strafflindringsregler för s.k. kronvittnen har hittills ansetts vara något främmande för svenska rättstraditioner. Det har berott bl.a. på att det inte kan uteslutas att sådana åtgärder skulle kunna utgöra en grogrund för falska angivelser och en ökad risk för våld på t.ex. kriminalvårdsanstalter. Tillräckliga skäl har inte framkommit för att i detta sammanhang göra någon annan bedömning.

Samarbete mellan rättsvårdande myndigheter

Innehållet i artikel 27 om rättsvårdande myndigheters samarbete ligger väl i linje med hur regeringen i till exempel regleringsbrev och budgetpropositionen betonar utvecklingen av de rättsvårdande myndigheternas arbete med hänsyn till hela rättskedjan. Även det internationella samarbetet, såsom det i dag fungerar, återspeglar väl de åtgärder som kon-

Prop. 2002/03:146

59

ventionen föreslår i effektiviserande syfte. Informationsutbyte kan med- Prop. 2002/03:146 föra att känsliga frågor om dataskydd och skydd av personuppgifter ak-

tualiseras. Konventionen stadgar dock att allt utbyte och samarbete skall ske på ett sätt som är förenligt med respektive rättsordning och förvaltningssystemen. Artikeln innehåller även skrivningar om att konventionsstaten kan överväga att ingå bilaterala avtal för att förbättra samarbetet med andra konventionsstater. Dessa är dock inte förpliktigande och föranleder därför inga lagändringar.

Informationsinsamling

Svenska myndigheter arbetar på ett sätt som överensstämmer med rekommendationerna i artikel 28 om insamling m.m. av information om den organiserade brottsligheten. Varje år görs en översyn av den organiserade brottsligheten i en s.k. hotbildsrapport som upprättas av Rikskriminalpolisen. Rikskriminalpolisen upprättar dessutom varje år rapporter om den nationella organiserade brottsligheten som sänds till Europol för sammanställande av en rapport om situationen på EU-nivå. En öppen version vidarebefordras till Europaparlamentet. Även Europarådet sammanställer årligen en rapport om den organiserade brottsligheten i medlemsländerna. Underlaget för svensk del utgörs av samma material som för Europolrapporten. Sverige har tagit aktiv del i ansträngningarna för att förändra inriktningen på rapporterna till att fokusera mer på hotbildsbeskrivningar och framåtblickande analys samt utveckla metoder för informationsinsamlande. Ambitionen har varit att framställningen skall bli mer operativ och användbar för brottsbekämpande myndigheter. Procedurer för att effektivisera rapportframtagandet har också inletts. På regional – nordisk – nivå sker också ett omfattande arbete, såväl för att utbyta sakkunskap som för att utveckla analys och metod.

Utbildning och tekniskt bistånd

Beträffande artikel 29 om specialinriktade utbildningsprogram för rättsvårdande personal bör det svenska rättsväsendets pågående arbete med olika utbildningsprogram nämnas. För att bl.a. öka kunskapen om den grova och gränsöverskridande brottsligheten har Rikspolisstyrelsen anställt personal med akademisk kompetens inom olika områden. Rikskriminalpolisen ger dessutom utbildning för polismyndigheterna i relevanta ämnen. Riksåklagaren har liknande program.

7 Tillämpning av konventionen

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller konventionens förpliktelser avseende tillämpning av konventionen.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat bedömningen

eller inte haft något att erinra mot den.

60

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 34 beskriver närmare vil- Prop. 2002/03:146 ka åtgärder varje konventionsstat är skyldig att vidta i anledning av kon-

ventionens åtaganden. Det understryks att striktare eller strängare åtgärder än de som avses i konventionen får vidtas. I punkten 2 stadgas att varje konventionsstat bl.a. skall se till att tvättning av vinning av brott (artikel 6), korruption (artikel 8) och hinder mot rättvisan (artikel 23) är straffbelagt oberoende av brottets gränsöverskridande art och om en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig.

Några lagändringar synes inte vara nödvändiga för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser angående tillämpning av konventionen.

8 Tvistlösning

Regeringens bedömning: Möjligheten för Sverige att i enlighet med artikel 35.3 förklara sig inte bundet av konventionens bestämmelse om tvistlösning bör inte utnyttjas.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat bedömningen

eller inte haft något att erinra.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 35.1 skall staterna eftersträva att genom förhandling lösa tvister angående tolkningen eller tillämpningen av konventionen. Enligt artikel 35.2 skall varje tvist mellan två eller flera konventionsstater angående tolkningen eller tillämpningen av konventionen, som inte inom rimlig tid kan lösas genom förhandlingar mellan staterna, lösas genom skiljedom på begäran av någon av staterna. Om parterna inte inom sex månader efter det att begäran om skiljedom har framställts kan enas om skiljeförfarandet, kan endera parten hänskjuta tvisten till Internationella domstolen genom ansökan i enlighet med domstolens stadga. I artikel 35.3 ges en reservationsmöjlighet till det skiljeförfarande som beskrivs i artikel 35.2 med innebörd att den part som inte accepterar denna typ av tvistlösning kan förklara sig icke bunden av detta förfarande. En sådan förklaring kan ges såväl i samband med undertecknande av konventionen som i samband med ratifikationen. De andra konventionsstaterna blir inte bundna av punkt 2 gentemot en konventionsstat som har gjort ett sådant förbehåll.

Sverige har anslutit sig till ett stort antal konventioner som innehåller tvistlösningsklausuler av samma typ som den nu aktuella. Terroristbombningskonventionen (prop. 2000/01:86) har i artikel 20 samma text som i Palermokonventionen. Sverige bör därför enligt regeringens bedömning acceptera ett sådant tvistlösningsförfarande också i detta fall.

9 Kostnader

Regeringens bedömning: Ett tillträde till konventionen föranleder inte några ökade kostnader för staten.

61

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser har delat be-

dömningen eller inte haft något att erinra mot bedömningen. Rikspolisstyrelsen har dock anfört att genom konventionen torde utbytet mellan konventionsstaternas rättsvårdande myndigheter komma att öka. Det, menar Rikspolisstyrelsen, kommer förmodligen leda till att polisen involveras i fler ärenden med internationell anknytning och därmed ökade kostnader.

Skälen för regeringens bedömning: Av skäl som framgår ovan gör regeringen bedömningen att några lagändringar inte är nödvändiga för att Sverige skall kunna tillträda Palermokonventionen. Även om antalet ärenden med internationell anknytning skulle komma öka något för det svenska rätts- och polisväsendet, bör det å andra sidan framhållas att ett av konventionens huvudsyften är att förenkla och effektivisera det internationella rättsliga samarbetet. Dessa faktorer sammantagna leder till bedömningen att ett tillträde till konventionen inte kommer att leda till några ökade kostnader för den svenska staten. För det fall någon del av rätts- eller polisväsendet skulle komma att orsakas vissa ökade kostnader kan dessa inte förväntas vara större än att de kan finansieras inom ramen för nuvarande anslag.

Prop. 2002/03:146

62

Remissinstanser

Prop. 2002/03:146

Bilaga 1

Remissyttrande har avgivits av Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Helsingborgs tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Finansinspektionen, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund och Sveriges domareförbund. Rikspolisstyrelsen har överlämnat yttrande från Säkerhetspolisen.

63

Konventionstexten på engelska och i svensk översättning

United Nations Convention Förenta nationernas konvention
against Transnational Organized mot gränsöverskridande
Crime organiserad brottslighet
Article 1 Artikel 1
Statement of purpose Syfte
The purpose of this Convention is to Denna konventions syfte är att främja
promote cooperation to prevent and samarbete för att på ett mer effektivt sätt
combat transnational organized crime förebygga och bekämpa gränsöverskri-
more effectively. dande organiserad brottslighet.
Article 2 Artikel 2
Use of terms Definitioner
For the purposes of this Convention: I denna konvention avses med
(a) “Organized criminal group” shall a) organiserad brottslig sammanslut-
mean a structured group of three or ning: en strukturerad sammanslutning
more persons, existing for a period of bestående av tre eller flera personer, som
time and acting in concert with the aim finns under en viss tid och som handlar i
of committing one or more serious samförstånd i syfte att begå ett eller flera
crimes or offences established in accor- grova brott eller överträdelser som är
dance with this Convention, in order to straffbelagda i enlighet med denna kon-
obtain, directly or indirectly, a financial vention för att, direkt eller indirekt, upp-
or other material benefit; nå ekonomisk eller annan materiell vin-
  ning.
(b) “Serious crime” shall mean con- b) grovt brott: ett brott för vilket före-
duct constituting an offence punishable skrivs en frihetsberövande påföljd om
by a maximum deprivation of liberty of maximalt fyra år eller en strängare på-
at least four years or a more serious följd.
penalty;  
(c) “Structured group” shall mean a c) strukturerad sammanslutning: en
group that is not randomly formed for sammanslutning som inte har bildats
the immediate commission of an offence slumpvis för att omedelbart begå brott.
and that does not need to have formally Den behöver inte ha formellt definierade
defined roles for its members, continuity roller för sina medlemmar och heller inte
of its membership or a developed struc- kontinuitet i medlemskapet eller en ut-
ture; vecklad struktur.
(d) “Property” shall mean assets of d) egendom: alla slags tillgångar, ma-
every kind, whether corporeal or incor- teriella eller immateriella, lös eller fast
poreal, movable or immovable, tangible egendom samt juridiska handlingar eller
or intangible, and legal documents or urkunder som styrker äganderätt eller
instruments evidencing title to, or inter- annan rätt till sådana tillgångar.
est in, such assets;  
(e) “Proceeds of crime” shall mean e) vinning av brott: all egendom som
any property derived from or obtained, härrör från eller som direkt eller indirekt
directly or indirectly, through the com- förvärvats genom brott.
mission of an offence;  
(f) “Freezing” or “seizure” shall mean f) frysning eller beslag: att tillfälligt
temporarily prohibiting the transfer, förbjuda överlåtelse, omvandling, förfo-
conversion, disposition or movement of gande över eller flyttning av egendom
property or temporarily assuming cus- eller tillfälligt förvar eller omhänderta-
tody or control of property on the basis gande av egendom med stöd av beslut av
of an order issued by a court or other domstol eller annan behörig myndighet.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

64

competent authority;      
(g) “Confiscation”, which includes g) förverkande: bestående berövande
forfeiture where applicable, shall mean av egendom efter beslut av domstol eller
the permanent deprivation of property annan behörig myndighet.
by order of a court or other competent  
authority;      
(h) “Predicate offence” shall mean any h) förbrott: brott som resulterat i sådan
offence as a result of which proceeds vinning som kan vara föremål för brott
have been generated that may become enligt definitionen i artikel 6 i denna
the subject of an offence as defined in konvention.
article 6 of this Convention;    
(i) “Controlled delivery” shall mean i) kontrollerad leverans: metoden att
the technique of allowing illicit or sus- tillåta att en olaglig eller misstänkt för-
pect consignments to pass out of, sändelse förs ut ur, genom eller in i en
through or into the territory of one or eller flera staters territorium med de
more States, with the knowledge and behöriga myndigheternas vetskap och
under the supervision of their competent under deras övervakning i avsikt att ut-
authorities, with a view to the investiga- reda brott och identifiera personer som
tion of an offence and the identification är delaktiga i brottet.
of persons involved in the commission  
of the offence;      
(j) “Regional economic integration j) regional organisation för ekonomisk
organization” shall mean an organiza- integration: en organisation som bildats
tion constituted by sovereign States of a av självständiga stater i en bestämd regi-
given region, to which its member States on, till vilken dess medlemsstater har
have transferred competence in respect överfört behörighet i frågor som täcks av
of matters governed by this Convention denna konvention och vilken vederbörli-
and which has been duly authorized, in gen har bemyndigats i enlighet med sin
accordance with its internal procedures, interna ordning att underteckna, ratifice-
to sign, ratify, accept, approve or accede ra, godta, godkänna eller ansluta sig till
to it; references to “States Parties” under konventionen. Hänvisningar till konven-
this Convention shall apply to such or- tionsstater i denna konvention skall gälla
ganizations within the limits of their sådana organisationer inom ramen för
competence.     deras behörighet.
Article 3     Artikel 3
Scope of application     Tillämpningsområde
1. This Convention shall apply, except 1. Såvida inte annat anges, skall denna
as otherwise stated herein, to the preven- konvention tillämpas på förebyggande,
tion, investigation and prosecution of: utredning och lagföring av
(a) The offences established in accor- a) brott som straffbeläggs i enlighet
dance with articles 5, 6, 8 and 23 of this med artiklarna 5, 6, 8 och 23 i denna
Convention; and     konvention, och
(b) Serious crime as defined in article b) grova brott enligt definitionen i
2 of this Convention;     artikel 2 i denna konvention,
where the offence is transnational in när brottet är gränsöverskridande till sin
nature and involves an organized crimi- natur och en organiserad brottslig sam-
nal group.     manslutning är delaktig.
2. For the purpose of paragraph 1 of 2. För det syfte som avses i punkt 1 i
this article, an offence is transnational in denna artikel är ett brott gränsöverskri-
nature if:     dande till sin natur
(a) It is committed in more than one a) om brottet begås i mer än en stat,
State;        
(b) It is committed in one State but a b) om brottet begås i en stat, men en
substantial part of its preparation, plan- betydande del av förberedelserna, plane-
ning, direction or control takes place in ringen, ledningen eller kontrollen sker i
another State;     en annan stat,
(c) It is committed in one State but c) om brottet begås i en stat men en

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

65

involves an organized criminal group organiserad brottslig sammanslutning
that engages in criminal activities in som bedriver kriminell verksamhet i mer
more than one State; or än en stat är delaktig, eller  
(d) It is committed in one State but has d) om brottet begås i en stat men har
substantial effects in another State. betydande följder i en annan stat.
Article 4 Artikel 4    
Protection of sovereignty Skydd av suveränitet  
1. States Parties shall carry out their 1. Konventionsstaterna skall fullgöra
obligations under this Convention in a sina skyldigheter i enlighet med konven-
manner consistent with the principles of tionen på ett sätt som är förenligt med
sovereign equality and territorial integ- principerna om jämlikhet mellan stater,
rity of States and that of non- om staters territoriella integritet samt om
intervention in the domestic affairs of icke-inblandning i andra staters interna
other States. angelägenheter.    
2. Nothing in this Convention entitles 2. Ingenting i denna konvention skall
a State Party to undertake in the territory berättiga en konventionsstat att i en an-
of another State the exercise of jurisdic- nan konventionsstat utöva jurisdiktion
tion and performance of functions that och utföra funktioner som är förbehållna
are reserved exclusively for the authori- myndigheterna i denna stat enligt dess
ties of that other State by its domestic nationella lagstiftning.  
law.      
Article 5 Artikel 5    
Criminalization of participation in an Kriminalisering av deltagande i en
organized criminal group organiserad brottslig sammanslutning
1. Each State Party shall adopt such 1. Varje konventionsstat skall vidta de
legislative and other measures as may be lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder
necessary to establish as criminal of- som erfordras för att straffbelägga föl-
fences, when committed intentionally: jande gärningar när de begås uppsåtli-
  gen:    
(a) Either or both of the following as a) Endera eller bådadera av de följande
criminal offences distinct from those som straffbelagda gärningar som skiljer
involving the attempt or completion of sig från gärningar som innefattar försök
the criminal activity: till eller genomförande av ett brott:
(i) Agreeing with one or more other i) att avtala med en eller flera personer
persons to commit a serious crime for a att begå ett grovt brott i ett syfte som
purpose relating directly or indirectly to direkt eller indirekt är förenat med upp-
the obtaining of a financial or other ma- nående av ekonomisk eller annan mate-
terial benefit and, where required by riell vinning och, där den nationella lag-
domestic law, involving an act under- stiftningen så fordrar, som innefattar en
taken by one of the participants in fur- gärning som utförs av någon av delta-
therance of the agreement or involving garna för att genomföra avtalet eller vari
an organized criminal group; en organiserad brottslig sammanslutning
  är delaktig,    
(ii) Conduct by a person who, with ii) en persons beteende som, med vet-
knowledge of either the aim and general skap antingen om en organiserad brotts-
criminal activity of an organized crimi- lig sammanslutnings syfte och allmänna
nal group or its intention to commit the brottsliga verksamhet eller dennas avsikt
crimes in question, takes an active part att begå ifrågavarande brott, aktivt deltar
in: i    
a. Criminal activities of the organized a. den organiserade brottsliga sam-
criminal group; manslutningens brottsliga verksamhet,
  eller    
b. Other activities of the organized b. annan verksamhet som bedrivs av
criminal group in the knowledge that his den organiserade brottsliga sammanslut-
or her participation will contribute to the ningen med vetskap om att personens
achievement of the above-described deltagande kommer att bidra till genom-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

66

criminal aim; förandet av ovan angivna brottsliga syf-
  te.      
(b) Organizing, directing, aiding, abet- b) Organiserandet eller ledandet av,
ting, facilitating or counselling the medhjälp eller bistånd till, främjande av
commission of serious crime involving eller råd för genomförande av grova
an organized criminal group. brott vari en organiserad brottslig sam-
  manslutning är delaktig.  
2. The knowledge, intent, aim, pur- 2. Vetskap, uppsåt, syfte, avsikt och
pose or agreement referred to in para- instämmande som avses i punkt 1 i den-
graph 1 of this article may be inferred na artikel får härledas från yttre faktiska
from objective factual circumstances. omständigheter.    
3. States Parties whose domestic law 3. Konventionsstater vilkas nationella
requires involvement of an organized lagstiftning kräver att en organiserad
criminal group for purposes of the of- brottslig sammanslutning är delaktig i de
fences established in accordance with brott som straffbeläggs i enlighet med
paragraph 1 (a) (i) of this article shall punkt 1 a i i denna artikel skall tillse att
ensure that their domestic law covers all deras interna lagstiftning täcker grova
serious crimes involving organized brott vari organiserade brottsliga sam-
criminal groups. Such States Parties, as manslutningar är delaktiga. Sådana kon-
well as States Parties whose domestic ventionsstater, liksom konventionsstater
law requires an act in furtherance of the vilkas nationella lagstiftning kräver en
agreement for purposes of the offences lagstiftningsåtgärd för genomförandet av
established in accordance with para- avtalet för brott som straffbeläggs i en-
graph 1 (a) (i) of this article, shall so lighet med punkt 1 a i i denna artikel,
inform the Secretary-General of the skall underrätta Förenta nationernas
United Nations at the time of their sig- generalsekreterare härom vid tiden för
nature or of deposit of their instrument undertecknandet eller deponeringen av
of ratification, acceptance or approval of sina instrument avseende ratificering,
or accession to this Convention. godtagande eller godkännande eller vid
  anslutningen till denna konvention.
Article 6 Artikel 6    
Criminalization of the laundering of Kriminalisering av tvättning av
proceeds of crime vinning av brott    
1. Each State Party shall adopt, in 1. Varje konventionsstat skall, i enlig-
accordance with fundamental principles het med grundläggande principer i sin
of its domestic law, such legislative and nationella lagstiftning, vidta de lagstift-
other measures as may be necessary to ningsåtgärder och andra åtgärder som
establish as criminal offences, when erfordras för att straffbelägga följande
committed intentionally: gärningar när de begås uppsåtligen:
(a) (i) The conversion or transfer of a) i) Omvandling eller överlåtelse av
property, knowing that such property is egendom med vetskap om att den utgör
the proceeds of crime, for the purpose of vinning av brott, om det sker för att döl-
concealing or disguising the illicit origin ja eller maskera egendomens olagliga
of the property or of helping any person ursprung eller för att hjälpa en person
who is involved in the commission of som är delaktig i förbrottet att undandra
the predicate offence to evade the legal sig de rättsliga följderna av sina gär-
consequences of his or her action; ningar.    
(ii) The concealment or disguise of the ii) Döljande eller maskering av egen-
true nature, source, location, disposition, doms rätta natur eller ursprung, dess
movement or ownership of or rights belägenhet eller förfogandet över den
with respect to property, knowing that eller dess förflyttning eller äganderätten
such property is the proceeds of crime; eller annan rättighet till denna med vet-
  skap om att den utgör vinning av brott.
(b) Subject to the basic concepts of its b) Med reservation för grundbegrep-
legal system: pen i sin rättsordning,  
(i) The acquisition, possession or use i) förvärv, innehav eller användande av
of property, knowing, at the time of egendom med vetskap, vid tiden för

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

67

receipt, that such property is the pro- mottagandet, om att egendomen i fråga
ceeds of crime; utgjorde vinning av brott,
(ii) Participation in, association with ii) delaktighet i brott som anges i den-
or conspiracy to commit, attempts to na artikel, samverkan eller stämpling i
commit and aiding, abetting, facilitating avsikt att begå sådana brott, försök att
and counselling the commission of any begå eller medhjälp eller bistånd till,
of the offences established in accor- främjande av eller råd för genomföran-
dance with this article. det av sådana brott.
2. For purposes of implementing or 2. För att genomföra eller tillämpa
applying paragraph 1 of this article: punkt 1 i denna artikel skall varje kon-
  ventionsstat  
(a) Each State Party shall seek to ap- a) söka tillämpa punkt 1 i denna artikel
ply paragraph 1 of this article to the på största möjliga slag av förbrott; och
widest range of predicate offences;      
(b) Each State Party shall include as b) som förbrott betrakta alla grova
predicate offences all serious crime as brott enligt definitionen i artikel 2 i den-
defined in article 2 of this Convention na konvention och sådana brott som
and the offences established in accor- straffbeläggs enligt konventionens artik-
dance with articles 5, 8 and 23 of this lar 5, 8 och 23. För konventionsstater
Convention. In the case of States Parties som i sin lag har en förteckning över
whose legislation sets out a list of spe- angivna förbrott skall som ett minimum i
cific predicate offences, they shall, at a en sådan förteckning införas en fullstän-
minimum, include in such list a compre- dig förteckning över brott som har an-
hensive range of offences associated knytning till organiserade brottsliga
with organized criminal groups; sammanslutningar.
(c) For the purposes of subparagraph c) För de ändamål som avses i stycke b
(b), predicate offences shall include ovan skall som förbrott betraktas brott
offences committed both within and som har begåtts såväl inom som utom en
outside the jurisdiction of the State Party konventionsstats jurisdiktion. Emellertid
in question. However, offences commit- skall brott som begåtts utanför en kon-
ted outside the jurisdiction of a State ventionsstats jurisdiktion betraktas som
Party shall constitute predicate offences förbrott endast när gärningen är en
only when the relevant conduct is a brottslig gärning enligt den stats natio-
criminal offence under the domestic law nella lag där brottet begås och det skulle
of the State where it is committed and vara ett brott enligt den konventionsstats
would be a criminal offence under the nationella lag som verkställer eller till-
domestic law of the State Party imple- lämpar denna artikel, om gärningen hade
menting or applying this article had it begåtts där.  
been committed there;      
(d) Each State Party shall furnish cop- d) Varje konventionsstat skall förse
ies of its laws that give effect to this Förenta nationernas generalsekreterare
article and of any subsequent changes to med avskrifter av de av sina lagar som
such laws or a description thereof to the ger verkan åt denna artikel och senare
Secretary-General of the United Na- ändringar i dem eller en redogörelse för
tions; dem.    
(e) If required by fundamental princi- e) Om så krävs enligt de grundläggan-
ples of the domestic law of a State Party, de principerna i en konventionsstats
it may be provided that the offences set nationella lagstiftning, kan det föreskri-
forth in paragraph 1 of this article do not vas att gärning som anges i punkt 1 i
apply to the persons who committed the denna artikel inte skall föreligga i fråga
predicate offence; om den som har begått förbrottet.
(f) Knowledge, intent or purpose re- f) Vetskap, uppsåt eller avsikt som
quired as an element of an offence set erfordras som rekvisit för att ett brott
forth in paragraph 1 of this article may skall föreligga enligt punkt 1 i denna
be inferred from objective factual cir- artikel får härledas från yttre faktiska
cumstances. omständigheter.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

68

Article 7             Artikel 7            
Measures to combat money-   Åtgärder för att bekämpa      
laundering           penningtvätt          
1. Each State Party:     1. Varje konventionsstat skall      
(a) Shall institute a comprehensive a) inom sin behörighet i syfte att av-
domestic regulatory and supervisory skräcka och upptäcka all slags penning-
regime for banks and non-bank financial tvätt införa ett fullständigt regelverk för
institutions and, where appropriate, reglering och övervakning av banker och
other bodies particularly susceptible to andra finansiella institutioner och, där så
money-laundering, within its compe- är lämpligt, andra enheter som särskilt
tence, in order to deter and detect all kan utnyttjas för penningtvätt; detta re-
forms of money-laundering, which re- gelverk skall särskilt framhäva kraven
gime shall emphasize requirements for på kundidentifiering, registrering av och
customer identification, record-keeping rapportering om misstänkta transaktio-
and the reporting of suspicious transac- ner;              
tions;                            
(b) Shall, without prejudice to articles b) med förbehåll för artiklarna 18 och
18 and 27 of this Convention, ensure 27 i denna konvention, tillse att admi-
that administrative, regulatory, law en- nistrativa, normativa, rättsvårdande
forcement and other authorities dedi- myndigheter och andra myndigheter som
cated to combating money-laundering har till uppgift att bekämpa penningtvätt
(including, where appropriate under (däribland domstolsväsendet när så är
domestic law, judicial authorities) have lämpligt enligt nationell lag) skall kunna
the ability to cooperate and exchange samarbeta och utbyta information på det
information at the national and interna- nationella och internationella planet
tional levels within the conditions pre- enligt de förutsättningar som stipuleras i
scribed by its domestic law and, to that deras nationella lag och att de i det syftet
end, shall consider the establishment of skall överväga frågan om inrättande av
a financial intelligence unit to serve as a ett ekonomiskt underrättelseorgan som
national centre for the collection, analy- skall tjäna som nationellt centrum för
sis and dissemination of information insamling, analys och spridning av in-
regarding potential money-laundering. formation om eventuell penningtvätt.
2. States Parties shall consider imple- 2. Konventionsstaterna skall pröva
menting feasible measures to detect and vilka åtgärder som kan vidtas för att
monitor the movement of cash and ap- upptäcka och övervaka rörelser av kon-
propriate negotiable instruments across tanta medel och vederbörliga överlåtbara
their borders, subject to safeguards to värdepapper över sina gränser med för-
ensure proper use of information and behåll för garantier för att trygga en
without impeding in any way the riktig användning av information, dock
movement of legitimate capital. Such utan att på något sätt förhindra tillåtna
measures may include a requirement kapitalrörelser. Sådana åtgärder kan
that individuals and businesses report innefatta krav på att fysiska personer och
the cross-border transfer of substantial juridiska personer rapporterar gräns-
quantities of cash and appropriate nego- överskridande överföringar av betydan-
tiable instruments.         de summor av kontanta medel och ifrå-
              gakommande löpande skuldebrev.    
3. In establishing a domestic regula- 3. När konventionsstaterna upprättar
tory and supervisory regime under the ett nationellt regelverk för reglering och
terms of this article, and without preju- övervakning i enlighet med denna arti-
dice to any other article of this Conven- kel, vilket inte skall inkräkta på någon
tion, States Parties are called upon to annan artikel i denna konvention, skall
use as a guideline the relevant initiatives de som riktlinjer utnyttja ifrågakom-
of regional, interregional and multilat- mande initiativ av regionala, interregio-
eral organizations against money- nala och multilaterala organisationer för
laundering.           bekämpande av penningtvätt.      
4. States Parties shall endeavour to 4. Konventionsstaterna skall sträva
develop and promote global, regional, efter att utveckla och främja globalt,
subregional and bilateral cooperation regionalt, subregionalt och bilateralt

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

69

among judicial, law enforcement and samarbete mellan judiciella myndighefinancial regulatory authorities in order ter, rättsvårdande myndigheter och ekoto combat money-laundering. nomiska kontrollmyndigheter för att

bekämpa penningtvätt.

Article 8 Artikel 8      
Criminalization of corruption Kriminalisering av korruption  
1. Each State Party shall adopt such 1. Varje konventionsstat skall vidta de
legislative and other measures as may be lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder
necessary to establish as criminal of- som erfordras för att straffbelägga föl-
fences, when committed intentionally: jande gärningar när de begås uppsåtli-
  gen:      
(a) The promise, offering or giving to a) Att utlova, erbjuda eller lämna en
a public official, directly or indirectly, offentlig tjänsteman, direkt eller indi-
of an undue advantage, for the official rekt, en otillbörlig förmån för honom
himself or herself or another person or eller henne själv eller annan person eller
entity, in order that the official act or enhet för att han eller hon skall vidta
refrain from acting in the exercise of his eller underlåta att vidta en åtgärd i tjäns-
or her official duties; ten.      
(b) The solicitation or acceptance by a b) En offentlig tjänstemans begäran
public official, directly or indirectly, of om eller mottagande av, direkt eller indi-
an undue advantage, for the official rekt, en otillbörlig förmån för sig själv
himself or herself or another person or eller för annan person eller enhet, för att
entity, in order that the official act or han eller hon skall vidta eller underlåta
refrain from acting in the exercise of his att vidta en åtgärd i tjänsten.  
or her official duties.        
2. Each State Party shall consider 2. Varje konventionsstat skall pröva
adopting such legislative and other frågan om att vidta sådana lagstiftnings-
measures as may be necessary to estab- åtgärder och andra åtgärder som erford-
lish as criminal offences conduct re- ras för att straffbelägga gärningar som
ferred to in paragraph 1 of this article avses i punkt 1 i denna artikel när en
involving a foreign public official or utländsk offentlig tjänsteman eller inter-
international civil servant. Likewise, nationell tjänsteman är delaktig. Likale-
each State Party shall consider establish- des skall varje konventionsstat pröva
ing as criminal offences other forms of frågan om att straffbelägga andra former
corruption. av korruption.      
3. Each State Party shall also adopt 3. Varje konventionsstat skall också
such measures as may be necessary to vidta de åtgärder som erfordras för att
establish as a criminal offence participa- straffbelägga delaktighet som med-
tion as an accomplice in an offence es- brottsling i en gärning som är straffbe-
tablished in accordance with this article. lagd i enlighet med denna artikel.  
4. For the purposes of paragraph 1 of 4. För de syften som avses i punkt 1 i
this article and article 9 of this Conven- denna artikel och artikel 9 i denna kon-
tion, “public official” shall mean a pub- vention skall med termen offent-
lic official or a person who provides a lig tjänsteman förstås offentlig tjänste-
public service as defined in the domestic man eller person som tillhandahåller
law and as applied in the criminal law of offentliga tjänster så som denna term
the State Party in which the person in definieras i nationell lag och tillämpas
question performs that function. enligt straffrätten i den konventionsstat
  där personen i fråga utövar denna funk-
  tion.      
Article 9 Artikel 9      
Measures against corruption Åtgärder mot korruption  
1. In addition to the measures set forth 1. Utöver de åtgärder som avses i arti-
in article 8 of this Convention, each kel 8 i denna konvention skall varje
State Party shall, to the extent appropri- konventionsstat, i den utsträckning som
ate and consistent with its legal system, är lämplig och förenlig med dess rätts-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

70

adopt legislative, administrative or other ordning vidta lagstiftningsåtgärder, ad-
effective measures to promote integrity ministrativa åtgärder eller andra effekti-
and to prevent, detect and punish the va åtgärder för att främja omutlighet och
corruption of public officials.   för att förebygga, upptäcka och bestraffa
    bestickning av offentliga tjänstemän.
2. Each State Party shall take meas- 2. Varje konventionsstat skall vidta
ures to ensure effective action by its åtgärder för att tillse att dess myndighe-
authorities in the prevention, detection ter handlar effektivt i fråga om förebyg-
and punishment of the corruption of gande, upptäckande och bestraffning av
public officials, including providing bestickning av offentliga tjänstemän,
such authorities with adequate inde- däri innefattande att tillse att myndighe-
pendence to deter the exertion of inap- terna är tillräckligt självständiga för att
propriate influence on their actions. avskräcka från utövande av olämplig
    inverkan på deras handlande.
Article 10   Artikel 10      
Liability of legal persons   Juridiska personers ansvar
1. Each State Party shall adopt such 1. Varje konventionsstat skall, i enlig-
measures as may be necessary, consis- het med grundsatserna i sin nationella
tent with its legal principles, to establish lagstiftning, vidta de åtgärder som kan
the liability of legal persons for partici- vara nödvändiga för att juridiska perso-
pation in serious crimes involving an ner skall kunna ställas till ansvar för
organized criminal group and for the medverkan i grova brott vari en organi-
offences established in accordance with serad brottslig sammanslutning är delak-
articles 5, 6, 8 and 23 of this Conven- tig och för brott som är straffbelagda i
tion.   enlighet med artiklarna 5, 6, 8 och 23 i
    denna konvention.    
2. Subject to the legal principles of the 2. Beroende på en konventionsstats
State Party, the liability of legal persons rättsordning skall juridiska personer
may be criminal, civil or administrative. kunna lagföras straffrättsligt, civilrätts-
    ligt eller administrativt.  
3. Such liability shall be without 3. Denna ansvarsskyldighet skall inte
prejudice to the criminal liability of the inverka på det straffrättsliga ansvar som
natural persons who have committed the de fysiska personer har som har begått
offences.   brotten.      
4. Each State Party shall, in particular, 4. Varje konventionsstat skall särskilt
ensure that legal persons held liable in tillse att juridiska personer som ställs till
accordance with this article are subject ansvar i enlighet med denna artikel
to effective, proportionate and dissua- ådöms effektiva, proportionerliga och
sive criminal or non-criminal sanctions, avskräckande straffrättsliga eller icke-
including monetary sanctions. straffrättsliga påföljder, innefattande
    bötesstraff.      
Article 11   Artikel 11      
Prosecution, adjudication and Lagföring, rättegång och påföljder
sanctions          
1. Each State Party shall make the 1. Varje konventionsstat skall belägga
commission of an offence established in brott enligt artiklarna 5, 6, 8 och 23 i
accordance with articles 5, 6, 8 and 23 denna konvention med straff som tar
of this Convention liable to sanctions hänsyn till brottets allvarliga art.
that take into account the gravity of that        
offence.          
2. Each State Party shall endeavour to 2. Varje konventionsstat skall sträva
ensure that any discretionary legal pow- efter att säkerställa att sådan diskretionär
ers under its domestic law relating to the prövningsrätt som är föreskriven i deras
prosecution of persons for offences cov- nationella lag avseende lagföring av
ered by this Convention are exercised to personer för brott enligt denna konven-
maximize the effectiveness of law en- tion tillämpas på ett sådant sätt att be-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

71

forcement measures in respect of those kämpningen av dessa brott blir så effek-
offences and with due regard to the need tiv som möjligt och att vederbörliga
to deter the commission of such of- hänsyn tas till behovet av att avskräcka
fences. från att sådana brott förövas.
3. In the case of offences established 3. I fråga om brott enligt artiklarna 5,
in accordance with articles 5, 6, 8 and 6, 8 och 23 i denna konvention skall
23 of this Convention, each State Party varje konventionsstat vidta lämpliga
shall take appropriate measures, in ac- åtgärder, i överensstämmelse med sin
cordance with its domestic law and with nationella lagstiftning och med veder-
due regard to the rights of the defence, börlig hänsyn till rätten till försvar, för
to seek to ensure that conditions im- att söka säkerställa att de villkor som
posed in connection with decisions on gäller med avseende på beslut om tillfäl-
release pending trial or appeal take into lig frigivning i avvaktan på rättegång
consideration the need to ensure the eller överklagande beaktar nödvändighe-
presence of the defendant at subsequent ten att säkerställa att den åtalade är när-
criminal proceedings. varande vid efterföljande brottmålsrätte-
  gångar.
4. Each State Party shall ensure that its 4. Varje konventionsstat skall tillse att
courts or other competent authorities dess domstolar och andra behöriga myn-
bear in mind the grave nature of the digheter är medvetna om den allvarliga
offences covered by this Convention karaktären hos de brott som täcks av
when considering the eventuality of denna konvention när de bedömer frågan
early release or parole of persons con- om tidig eller villkorlig frigivning av
victed of such offences. personer som dömts för sådana brott.
5. Each State Party shall, where ap- 5. Varje konventionsstat skall, när så
propriate, establish under its domestic är lämpligt, i sin nationella lag fastställa
law a long statute of limitations period en lång preskriptionstid inom vilken
in which to commence proceedings for rättsligt förfarande skall kunna inledas
any offence covered by this Convention för brott som omfattas av denna konven-
and a longer period where the alleged tion och en ännu längre preskriptionstid i
offender has evaded the administration de fall då den misstänkte har undandra-
of justice. git sig lagföring.
6. Nothing contained in this Conven- 6. Ingenting i denna konvention skall
tion shall affect the principle that the inverka på principen att rubriceringen av
description of the offences established in de brott som är straffbelagda i enlighet
accordance with this Convention and of med konventionen och på tillämpligt
the applicable legal defences or other lagligt försvar eller andra rättsprinciper
legal principles controlling the lawful- som bestämmer lagligheten av gärningar
ness of conduct is reserved to the do- förbehålls den nationella lagen i en kon-
mestic law of a State Party and that such ventionsstat och att sådana brott skall
offences shall be prosecuted and pun- lagföras och bestraffas i enlighet med
ished in accordance with that law. den lagen.
Article 12 Artikel 12
Confiscation and seizure Förverkande och beslag
1. States Parties shall adopt, to the 1. Konventionsstaterna skall, i största
greatest extent possible within their möjliga utsträckning inom ramen för
domestic legal systems, such measures sina nationella lagar, vidta de åtgärder
as may be necessary to enable confisca- som erfordras för att kunna förklara för-
tion of: verkad
(a) Proceeds of crime derived from a) vinning som härrör från brott som
offences covered by this Convention or omfattas av denna konvention eller
property the value of which corresponds egendom vars värde motsvarar värdet av
to that of such proceeds; sådan vinning, och
(b) Property, equipment or other in- b) egendom, utrustning och andra
strumentalities used in or destined for hjälpmedel som används vid eller är
use in offences covered by this Conven- avsedda att användas vid förövande av
tion. brott som omfattas av denna konvention.

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

72

2. States Parties shall adopt such 2. Konventionsstaterna skall vidta de
measures as may be necessary to enable åtgärder som erfordras för att möjliggöra
the identification, tracing, freezing or att föremål som avses i punkt 1 i denna
seizure of any item referred to in para- artikel identifieras, spåras, spärras eller
graph 1 of this article for the purpose of tas i beslag för att förverkande senare
eventual confiscation. skall kunna ske.      
3. If proceeds of crime have been 3. Om vinning av brott helt eller delvis
transformed or converted, in part or in har omvandlats eller omsatts till annan
full, into other property, such property egendom, skall sådan egendom vara
shall be liable to the measures referred föremål för de åtgärder som avses i den-
to in this article instead of the proceeds. na artikel i stället för vinningen.
4. If proceeds of crime have been in- 4. Om vinning av brott har blandats
termingled with property acquired from med egendom som förvärvats från lagli-
legitimate sources, such property shall, ga källor, skall sådan egendom, utan att
without prejudice to any powers relating det skall inverka på vad som kan gälla i
to freezing or seizure, be liable to con- fråga om frysning eller beslag, kunna
fiscation up to the assessed value of the förklaras förverkad till högst det beräk-
intermingled proceeds. nade värdet av den vinning som sam-
  manblandats.      
5. Income or other benefits derived 5. Intäkt eller annat utbyte som härrör
from proceeds of crime, from property från vinning av brott, från egendom till
into which proceeds of crime have been vilken vinning av brott har omvandlats
transformed or converted or from prop- eller omsatts eller från egendom som har
erty with which proceeds of crime have sammanblandats med vinning av brott
been intermingled shall also be liable to skall också kunna bli föremål för de
the measures referred to in this article, åtgärder som avses i denna artikel på
in the same manner and to the same samma sätt och i samma omfattning som
extent as proceeds of crime. vinning av brott.    
6. For the purposes of this article and 6. För de syften som avses i denna
article 13 of this Convention, each State artikel och i artikel 13 i denna konven-
Party shall empower its courts or other tion skall varje konventionsstat bemyn-
competent authorities to order that bank, diga sina domstolar och andra behöriga
financial or commercial records be made myndigheter att förordna att bank- och
available or be seized. States Parties affärshandlingar samt andra handlingar
shall not decline to act under the provi- rörande ekonomiska förhållanden görs
sions of this paragraph on the ground of tillgängliga eller tas i beslag. Konven-
bank secrecy. tionsstaterna får inte vägra att vidta åt-
  gärder enligt bestämmelserna i denna
  punkt med hänvisning till banksekretess.
7. States Parties may consider the 7. Konventionsstaterna kan överväga
possibility of requiring that an offender att kräva att en brottsling styrker att
demonstrate the lawful origin of alleged egendom som misstänks vara vinning av
proceeds of crime or other property brott eller annan egendom som kan för-
liable to confiscation, to the extent that klaras förverkad är förvärvad på lagligt
such a requirement is consistent with the sätt, i den utsträckning detta är förenligt
principles of their domestic law and med principerna i den nationella lagen
with the nature of the judicial and other och med arten av de rättsliga och andra
proceedings. förfaranden som kan gälla.  
8. The provisions of this article shall 8. Bestämmelserna i denna artikel skall
not be construed to prejudice the rights inte tolkas så att de inkräktar på de rät-
of bona fide third parties. tigheter som tillkommer godtroende
  tredje man.      
9. Nothing contained in this article 9. Ingenting i denna artikel skall in-
shall affect the principle that the meas- verka på principen att åsyftade åtgärder
ures to which it refers shall be defined skall definieras och genomföras i enlig-
and implemented in accordance with het med och på de villkor som föreskrivs
and subject to the provisions of the do- i en konventionsstats nationella lag.
mestic law of a State Party.          

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

73

Article 13 Artikel 13    
International cooperation for Internationellt samarbete om  
purposes of confiscation förverkande    
1. A State Party that has received a 1. En konventionsstat, som har motta-
request from another State Party having git en framställning från en annan kon-
jurisdiction over an offence covered by ventionsstat som har jurisdiktion över ett
this Convention for confiscation of pro- brott som täcks av denna konvention
ceeds of crime, property, equipment or med avseende på förverkande av vinning
other instrumentalities referred to in av brott, egendom, utrustning eller andra
article 12, paragraph 1, of this Conven- hjälpmedel som avses i artikel 12.1 i
tion situated in its territory shall, to the denna konvention som finns inom dess
greatest extent possible within its do- territorium, skall, i den omfattning som
mestic legal system: är möjlig inom ramen för dess nationella
  rättssystem,    
(a) Submit the request to its competent a) överlämna framställningen till sina
authorities for the purpose of obtaining behöriga myndigheter för att utverka ett
an order of confiscation and, if such an beslut om förverkande och, om ett så-
order is granted, give effect to it; or dant beslut meddelas, verkställa det-
  samma, eller    
(b) Submit to its competent authori- b) till sina behöriga myndigheter, i
ties, with a view to giving effect to it to syfte att verkställa framställningen i den
the extent requested, an order of utsträckning som har begärts, överlämna
confiscation issued by a court in the ett beslut om förverkande som fattats av
territory of the requesting State Party in en domstol inom den begärande konven-
accordance with article 12, paragraph 1, tionsstatens territorium i enlighet med
of this Convention insofar as it relates to artikel 12.1 i denna konvention till den
proceeds of crime, property, equipment del beslutet avser vinning av brott,
or other instrumentalities referred to in egendom, utrustning eller andra hjälp-
article 12, paragraph 1, situated in the medel som avses i artikel 12.1 som finns
territory of the requested State Party. inom den anmodade konventionsstatens
  territorium.    
2. Following a request made by an- 2. Efter framställning från en annan
other State Party having jurisdiction konventionsstat som har jurisdiktion
over an offence covered by this Conven- över ett brott som täcks av denna kon-
tion, the requested State Party shall take vention, skall en anmodad konventions-
measures to identify, trace and freeze or stat vidta åtgärder för att identifiera,
seize proceeds of crime, property, spåra, spärra och beslagta vinning av
equipment or other instrumentalities brott, egendom, utrustning eller andra
referred to in article 12, paragraph 1, of hjälpmedel som avses i artikel 12.1 i
this Convention for the purpose of even- denna konvention för att förverkande
tual confiscation to be ordered either by senare skall kunna ske med stöd av ett
the requesting State Party or, pursuant to beslut som meddelas antingen av den
a request under paragraph 1 of this arti- begärande konventionsstaten eller av
cle, by the requested State Party. den anmodade konventionsstaten efter
  framställning enligt punkt 1 i denna arti-
  kel.    
3. The provisions of article 18 of this 3. Bestämmelserna i artikel 18 i denna
Convention are applicable, mutatis mu- konvention skall i vederbörliga delar
tandis, to this article. In addition to the tillämpas på denna artikel. Utöver vad
information specified in article 18, para- som anges i artikel 18.15 skall fram-
graph 15, requests made pursuant to this ställningar enligt denna artikel innehålla
article shall contain: följande uppgifter:  
(a) In the case of a request pertaining a) I fråga om en framställning enligt
to paragraph 1 (a) of this article, a de- punkt 1 a i denna artikel, en beskrivning
scription of the property to be confis- av den egendom som skall förklaras
cated and a statement of the facts relied förverkad och en redogörelse för de om-
upon by the requesting State Party suffi- ständigheter som åberopas av den begä-
cient to enable the requested State Party rande konventionsstaten vilken redogö-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

74

to seek the order under its domestic law; relse skall vara tillräckligt omfattande
  för att den anmodade konventionsstaten
  skall kunna utverka ett beslut enligt sin
  nationella lag.  
(b) In the case of a request pertaining b) I fråga om en framställning enligt
to paragraph 1 (b) of this article, a le- punkt 1 b i denna artikel, en rättsligt
gally admissible copy of an order of giltig avskrift av det beslut om förver-
confiscation upon which the request is kande som åberopas som stöd för fram-
based issued by the requesting State ställningen, en redogörelse för omstän-
Party, a statement of the facts and in- digheterna samt uppgift om i vilken om-
formation as to the extent to which exe- fattning verkställighet av beslutet be-
cution of the order is requested; gärs.    
(c) In the case of a request pertaining c) I fråga om en framställning i enlig-
to paragraph 2 of this article, a statement het med punkt 2 i denna artikel, en redo-
of the facts relied upon by the requesting görelse för de omständigheter som åbe-
State Party and a description of the ac- ropas av den begärande staten samt upp-
tions requested. gift om de åtgärder som begärs.
4. The decisions or actions provided 4. Beslut och åtgärder enligt punkterna
for in paragraphs 1 and 2 of this article 1 och 2 i denna artikel skall fattas och
shall be taken by the requested State vidtas av den anmodade konventionssta-
Party in accordance with and subject to ten i enlighet med och på de villkor som
the provisions of its domestic law and its föreskrivs i denna stats nationella lag
procedural rules or any bilateral or mul- och dess processuella bestämmelser eller
tilateral treaty, agreement or arrange- bilaterala eller multilaterala fördrag,
ment to which it may be bound in rela- avtal eller överenskommelser som den
tion to the requesting State Party. staten är bunden av i förhållande till den
  begärande konventionsstaten.
5. Each State Party shall furnish cop- 5. Varje konventionsstat skall tillhan-
ies of its laws and regulations that give dahålla Förenta nationernas generalsek-
effect to this article and of any subse- reterare avskrifter av sina lagar och för-
quent changes to such laws and regula- ordningar vari bestämmelserna i denna
tions or a description thereof to the Sec- artikel regleras och av senare ändringar i
retary-General of the United Nations. dem eller en redogörelse för dem.
6. If a State Party elects to make the 6. Om en konventionsstat ställer som
taking of the measures referred to in villkor för att vidta de åtgärder som av-
paragraphs 1 and 2 of this article condi- ses i punkterna 1 och 2 i denna artikel att
tional on the existence of a relevant ett avtal skall föreligga, skall den betrak-
treaty, that State Party shall consider this ta denna konvention som nödvändig och
Convention the necessary and sufficient tillräcklig avtalsgrund.
treaty basis.      
7. Cooperation under this article may 7. Samarbete med stöd av denna arti-
be refused by a State Party if the offence kel får vägras av en konventionsstat om
to which the request relates is not an det brott som framställningen avser inte
offence covered by this Convention. täcks av denna konvention.
8. The provisions of this article shall 8. Bestämmelserna i denna artikel skall
not be construed to prejudice the rights inte tolkas så att de inkräktar på de rät-
of bona fide third parties. tigheter som tillkommer godtroende
  tredje man.  
9. States Parties shall consider con- 9. Konventionsstaterna skall överväga
cluding bilateral or multilateral treaties, att sluta bilaterala eller multilaterala
agreements or arrangements to enhance fördrag, avtal eller överenskommelser
the effectiveness of international coop- för att höja effektiviteten i det interna-
eration undertaken pursuant to this arti- tionella samarbete som bedrivs enligt
cle. denna artikel.  

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

75

Article 14 Artikel 14
Disposal of confiscated proceeds of Förfogande över vinning av brott eller
crime or property egendom som förklarats förverkad
1. Proceeds of crime or property con- 1. Vinning av brott eller egendom som
fiscated by a State Party pursuant to förklarats förverkad av en konventions-
articles 12 or 13, paragraph 1, of this stat med stöd av artiklarna 12 eller 13.1 i
Convention shall be disposed of by that denna konvention skall förfogas över av
State Party in accordance with its do- konventionsstaten i enlighet med dess
mestic law and administrative proce- nationella lag och administrativa förfa-
dures. randen.
2. When acting on the request made 2. När en konventionsstat bifaller en
by another State Party in accordance framställning från en annan konven-
with article 13 of this Convention, States tionsstat enligt artikel 13 i denna kon-
Parties shall, to the extent permitted by vention skall den, i den utsträckning som
domestic law and if so requested, give är tillåten enligt dess nationella lagar och
priority consideration to returning the om så begärs av den, i första hand över-
confiscated proceeds of crime or prop- väga att återlämna vinning av brott eller
erty to the requesting State Party so that egendom som förklarats förverkad till
it can give compensation to the victims den begärande konventionsstaten så att
of the crime or return such proceeds of denna skall kunna ersätta brottsoffren
crime or property to their legitimate eller återlämna vinningen eller egendo-
owners. men till dess rätta ägare.
3. When acting on the request made 3. När en konventionsstat bifaller en
by another State Party in accordance framställning från en annan konven-
with articles 12 and 13 of this Conven- tionsstat enligt artiklarna 12 och 13 i
tion, a State Party may give special con- denna konvention, kan den särskilt över-
sideration to concluding agreements or väga att sluta avtal eller träffa överens-
arrangements on: kommelse om att
(a) Contributing the value of such a) insätta värdet av vinningen eller
proceeds of crime or property or funds egendomen eller medel som erhålls från
derived from the sale of such proceeds försäljningen av sådan vinning eller
of crime or property or a part thereof to egendom, eller en del därav, på det kon-
the account designated in accordance to som öppnats i enlighet med artikel
with article 30, paragraph 2 (c), of this 30.2 c i denna konvention och överläm-
Convention and to intergovernmental na det till mellanstatliga organ som äg-
bodies specializing in the fight against nar sig åt att bekämpa organiserad
organized crime; brottslighet, eller
(b) Sharing with other States Parties, b) dela vinningen eller egendomen
on a regular or case-by-case basis, such eller medel som erhålls från försäljning-
proceeds of crime or property, or funds en av sådan vinning eller egendom med
derived from the sale of such proceeds andra konventionsstater på regelmässig
of crime or property, in accordance with basis eller enligt grunder som fastställs i
its domestic law or administrative pro- varje enskilt fall i enlighet med konven-
cedures. tionsstatens nationella lag och administ-
  rativa förfaranden.
Article 15 Artikel 15
Jurisdiction Jurisdiktion
1. Each State Party shall adopt such 1. Varje konventionsstat skall vidta de
measures as may be necessary to estab- åtgärder som erfordras för att kunna
lish its jurisdiction over the offences utöva jurisdiktion över brott som är
established in accordance with articles straffbelagda i enlighet med artiklarna 5,
5, 6, 8 and 23 of this Convention when: 6, 8 och 23 i denna konvention när
(a) The offence is committed in the a) brottet har förövats inom dess terri-
territory of that State Party; or torium, eller
(b) The offence is committed on board b) brottet har förövats ombord på ett
a vessel that is flying the flag of that fartyg som för dess flagg eller ombord
State Party or an aircraft that is regis- på ett luftfartyg som var registrerat en-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

76

tered under the laws of that State Party ligt dess lagar när brottet förövades.
at the time that the offence is commit-      
ted.      
2. Subject to article 4 of this Conven- 2. Med förbehåll för artikel 4 i denna
tion, a State Party may also establish its konvention kan en konventionsstat också
jurisdiction over any such offence when: vidta de åtgärder som erfordras för att
  utöva jurisdiktion över ett sådant brott
  när    
(a) The offence is committed against a a) brottet har förövats mot en
national of that State Party; medborgare i den konventionsstaten,
(b) The offence is committed by a ellerb)brottet har förövats av en medborga-
national of that State Party or a stateless re i konventionsstaten eller av en statslös
person who has his or her habitual resi- person med hemvist inom denna stats
dence in its territory; or territorium, eller  
(c) The offence is: c) brottet är    
(i) One of those established in accor- i) ett brott som är straffbelagt i enlig-
dance with article 5, paragraph 1, of this het med artikel 5.1 i denna konvention
Convention and is committed outside its och har förövats utanför denna stats ter-
territory with a view to the commission ritorium i avsikt att där begå ett grovt
of a serious crime within its territory; brott, eller    
(ii) One of those established in accor- ii) ett brott som är straffbelagt i enlig-
dance with article 6, paragraph 1 (b) (ii), het med artikel 6.1 b ii i denna konven-
of this Convention and is committed tion och har förövats utanför dess territo-
outside its territory with a view to the rium i avsikt att begå ett brott som är
commission of an offence established in straffbelagt i enlighet med artikel 6.1 a i
accordance with article 6, paragraph 1 eller ii eller artikel 6.1 b i i denna kon-
(a) (i) or (ii) or (b) (i), of this Conven- vention inom dess territorium.
tion within its territory.      
3. For the purposes of article 16, para- 3. För de syften som avses i artikel
graph 10, of this Convention, each State 16.10 i denna konvention skall varje
Party shall adopt such measures as may konventionsstat vidta de åtgärder som
be necessary to establish its jurisdiction erfordras för att kunna utöva jurisdiktion
over the offences covered by this Con- över brott som omfattas av denna kon-
vention when the alleged offender is vention när den misstänkte befinner sig
present in its territory and it does not inom dess territorium och staten inte
extradite such person solely on the utlämnar personen av det enda skälet att
ground that he or she is one of its na- vederbörande är medborgare i staten i
tionals. fråga.    
4. Each State Party may also adopt 4. Varje konventionsstat kan också vidta
such measures as may be necessary to de åtgärder som erfordras för att kunna
establish its jurisdiction over the of- utöva jurisdiktion över brott som omfat-
fences covered by this Convention when tas av denna konvention när den miss-
the alleged offender is present in its tänkte befinner sig inom dess territorium
territory and it does not extradite him or och staten inte utlämnar honom eller
her. henne.    
5. If a State Party exercising its juris- 5. Om en konventionsstat som utövar
diction under paragraph 1 or 2 of this sin jurisdiktion med stöd av punkt 1 eller
article has been notified, or has other- 2 i denna artikel har blivit varskodd om,
wise learned, that one or more other eller på annat sätt har fått reda på, att en
States Parties are conducting an investi- eller flera andra konventionsstater
gation, prosecution or judicial proceed- genomför en utredning eller lagföring
ing in respect of the same conduct, the eller vidtar rättsliga åtgärder med avse-
competent authorities of those States ende på samma gärning, skall de behöri-
Parties shall, as appropriate, consult one ga myndigheterna i dessa stater, om så är
another with a view to coordinating their lämpligt, samråda för att samordna sina
actions. åtgärder.    
6. Without prejudice to norms of gen- 6. Utan att göra avkall på allmänna
eral international law, this Convention folkrättsliga grundsatser skall denna

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

77

does not exclude the exercise of any konvention inte utesluta att någon straff-
criminal jurisdiction established by a rättslig jurisdiktion utövas som en part
State Party in accordance with its do- har etablerat i enlighet med sin nationel-
mestic law. la lag.
Article 16 Artikel 16
Extradition Utlämning
1. This article shall apply to the of- 1. Denna artikel skall tillämpas på
fences covered by this Convention or in brott som omfattas av denna konvention
cases where an offence referred to in eller, i de fall en organiserad brottslig
article 3, paragraph 1 (a) or (b), involves sammanslutning är delaktig i ett brott
an organized criminal group and the som avses i artikel 3.1 a eller b, och den
person who is the subject of the request som begärs utlämnad befinner sig inom
for extradition is located in the territory den anmodade konventionsstatens terri-
of the requested State Party, provided torium, under förutsättning att det brott
that the offence for which extradition is för vilket utlämning begärs är straffbe-
sought is punishable under the domestic lagt enligt både den begärande och den
law of both the requesting State Party anmodade konventionsstatens nationella
and the requested State Party. lag.
2. If the request for extradition in- 2. Om det i en begäran om utlämning
cludes several separate serious crimes, ingår flera skilda grova brott, av vilka
some of which are not covered by this somliga inte omfattas av denna artikel,
article, the requested State Party may får den anmodade konventionsstaten
apply this article also in respect of the tillämpa denna artikel också på dessa
latter offences. brott.
3. Each of the offences to which this 3. Varje brott på vilket denna artikel är
article applies shall be deemed to be tillämplig skall betraktas som utläm-
included as an extraditable offence in ningsbart brott i varje utlämningsavtal
any extradition treaty existing between som redan gäller mellan konventionssta-
States Parties. States Parties undertake ter. Konventionsstaterna förbinder sig att
to include such offences as extraditable ta med dessa brott som utlämningsbara
offences in every extradition treaty to be brott i varje utlämningsavtal som kan
concluded between them. komma att slutas dem emellan.
4. If a State Party that makes extradi- 4. Om en konventionsstat, som för
tion conditional on the existence of a utlämning ställer som villkor att det skall
treaty receives a request for extradition finnas ett utlämningsavtal, mottar en
from another State Party with which it begäran om utlämning från en annan
has no extradition treaty, it may consider konventionsstat med vilken den inte har
this Convention the legal basis for ex- slutit sådant avtal, får den betrakta denna
tradition in respect of any offence to konvention som rättslig grund för ut-
which this article applies. lämning i fråga om varje brott på vilket
  denna artikel är tillämplig.
5. States Parties that make extradition 5. Konventionsstater, som för utläm-
conditional on the existence of a treaty ning ställer som villkor att utlämnings-
shall: avtal finns, skall,
a) At the time of deposit of their in- a) vid deponeringen av sina instrument
strument of ratification, acceptance, avseende ratificering, godtagande, god-
approval of or accession to this Conven- kännande eller anslutning till denna
tion, inform the Secretary-General of the konvention, meddela Förenta nationer-
United Nations whether they will take nas generalsekreterare om de avser be-
this Convention as the legal basis for trakta denna konvention som rättslig
cooperation on extradition with other grund för samarbete i fråga om utläm-
States Parties to this Convention; and ning med andra konventionsstater, och,
(b) If they do not take this Convention b) om de inte godtar denna konvention
as the legal basis for cooperation on som rättslig grund för samarbete i fråga
extradition, seek, where appropriate, to om utlämning, där så är lämpligt, sträva
conclude treaties on extradition with efter att sluta utlämningsavtal med andra
other States Parties to this Convention in konventionsstater för att uppfylla denna

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

78

order to implement this article. artikel.      
6. States Parties that do not make ex- 6. Konventionsstater, som för utläm-
tradition conditional on the existence of ning inte ställer som villkor att det skall
a treaty shall recognize offences to finnas ett utlämningsavtal, skall betrakta
which this article applies as extraditable sådana brott som avses i denna artikel
offences between themselves. som utlämningsbara brott dem emellan.
7. Extradition shall be subject to the 7. Utlämning skall vara underkastad de
conditions provided for by the domestic villkor som gäller enligt den anmodade
law of the requested State Party or by konventionsstatens lag eller enligt till-
applicable extradition treaties, including, lämpliga utlämningsavtal, däri bland
inter alia, conditions in relation to the annat inbegripet villkor med avseende
minimum penalty requirement for extra- på lägsta straffkrav för utlämning och de
dition and the grounds upon which the grunder som får åberopas av den anmo-
requested State Party may refuse extra- dade konventionsstaten för att vägra
dition. utlämning.    
8. States Parties shall, subject to their 8. Konventionsstaterna skall, med hän-
domestic law, endeavour to expedite synstagande till sina nationella lagar,
extradition procedures and to simplify sträva efter att underlätta utlämningsför-
evidentiary requirements relating thereto farandet och förenkla de bevisrättsliga
in respect of any offence to which this krav som gäller för brott på vilka denna
article applies. artikel är tillämplig.    
9. Subject to the provisions of its 9. Under hänsynstagande till bestäm-
domestic law and its extradition treaties, melserna i sin nationella lag och i ut-
the requested State Party may, upon lämningsavtal som den har ingått, kan
being satisfied that the circumstances so den anmodade konventionsstaten, om
warrant and are urgent and at the request den finner att omständigheterna så krä-
of the requesting State Party, take a ver och om ärendet är brådskande, på
person whose extradition is sought and framställning från den begärande kon-
who is present in its territory into cus- ventionsstaten, ta en person som har
tody or take other appropriate measures begärts utlämnad och som uppehåller sig
to ensure his or her presence at extradi- inom dess territorium i förvar eller vidta
tion proceedings. andra lämpliga åtgärder för att säkerstäl-
  la att personen är närvarande vid utläm-
  ningsförfarandet.    
10. A State Party in whose territory an 10. Om en konventionsstat, inom vars
alleged offender is found, if it does not territorium en misstänkt påträffas, inte
extradite such person in respect of an utlämnar vederbörande för ett brott som
offence to which this article applies täcks av denna artikel endast av det skä-
solely on the ground that he or she is let att han eller hon är medborgare i
one of its nationals, shall, at the request denna stat, skall den, efter framställning
of the State Party seeking extradition, be av den begärande konventionsstaten,
obliged to submit the case without un- vara skyldig att, utan otillbörligt dröjs-
due delay to its competent authorities mål, hänskjuta saken till sina behöriga
for the purpose of prosecution. Those myndigheter för att verkställa lagföring.
authorities shall take their decision and Dessa myndigheter skall fatta beslut och
conduct their proceedings in the same vidta åtgärder på samma sätt som vid
manner as in the case of any other of- andra grova brott i enlighet med konven-
fence of a grave nature under the domes- tionsstatens nationella lag. De berörda
tic law of that State Party. The States konventionsstaterna skall samarbeta,
Parties concerned shall cooperate with särskilt i fråga om processuella och be-
each other, in particular on procedural visrättsliga aspekter, för att säkerställa
and evidentiary aspects, to ensure the lagföringens effektivitet.  
efficiency of such prosecution.          
11. Whenever a State Party is permit- 11. När en konventionsstat enligt sin
ted under its domestic law to extradite or nationella lag endast kan utlämna eller
otherwise surrender one of its nationals på annat sätt överlämna en av sina med-
only upon the condition that the person borgare på villkor att han eller hon åter-
will be returned to that State Party to bördas till konventionsstaten i fråga för

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

79

serve the sentence imposed as a result of att avtjäna det straff som han eller hon
the trial or proceedings for which the ådömts till följd av den rättegång eller
extradition or surrender of the person de rättsliga förfaranden för vilka utläm-
was sought and that State Party and the ningen eller överlämnandet av honom
State Party seeking the extradition of the eller henne begärdes och konven-
person agree with this option and other tionsstaten i fråga och den begärande
terms that they may deem appropriate, konventionsstaten är införstådda med
such conditional extradition or surrender detta alternativ och de andra villkor som
shall be sufficient to discharge the obli- de kan anse vara lämpliga, skall sådan
gation set forth in paragraph 10 of this villkorlig utlämning eller villkorligt
article. överlämnande vara tillräckligt för att
  uppfylla villkoren i punkt 10 i denna
  artikel.          
12. If extradition, sought for purposes 12. Om utlämning som begärs för att
of enforcing a sentence, is refused be- verkställa en ådömd påföljd vägras på
cause the person sought is a national of grund av att den person som begärs ut-
the requested State Party, the requested lämnad är medborgare i den anmodade
Party shall, if its domestic law so per- konventionsstaten, skall denna stat, om
mits and in conformity with the re- dess lag tillåter det och det står i över-
quirements of such law, upon applica- ensstämmelse med de krav den lagen
tion of the requesting Party, consider the uppställer, på framställning av den begä-
enforcement of the sentence that has rande staten överväga att låta verkställa
been imposed under the domestic law of den påföljd som har ådömts enligt den
the requesting Party or the remainder begärande konventionsstatens lag eller
thereof. återstående del därav.      
13. Any person regarding whom pro- 13. Varje person mot vilken rättsliga
ceedings are being carried out in con- åtgärder vidtas i samband med brott på
nection with any of the offences to vilka denna artikel äger tillämpning skall
which this article applies shall be guar- garanteras rättvis behandling i alla faser
anteed fair treatment at all stages of the av lagföringen, däribland att åtnjuta alla
proceedings, including enjoyment of all de rättigheter och garantier som tiller-
the rights and guarantees provided by känns personer i den konventionsstats
the domestic law of the State Party in nationella lag inom vars territorium per-
the territory of which that person is pre- sonen befinner sig.        
sent.            
14. Nothing in this Convention shall 14. Ingenting i denna konvention skall
be interpreted as imposing an obligation tolkas som att det skulle innebära en
to extradite if the requested State Party skyldighet att utlämna, om den anmoda-
has substantial grounds for believing de konventionsstaten har grundad anled-
that the request has been made for the ning att anta att framställningen har
purpose of prosecuting or punishing a gjorts i syfte att åtala eller straffa en
person on account of that person’s sex, person på grund av dennes kön, ras,
race, religion, nationality, ethnic origin trosuppfattning, nationalitet, etniska
or political opinions or that compliance ursprung eller politiska uppfattning eller
with the request would cause prejudice att bifall till framställningen på någon av
to that person’s position for any one of dessa grunder skulle kunna vara till för-
these reasons. fång för denne.        
15. States Parties may not refuse a 15. En konventionsstat får inte avslå
request for extradition on the sole en begäran om utlämning av det enda
ground that the offence is also consid- skälet att brottet också bedöms omfatta
ered to involve fiscal matters. fiskala frågor.        
16. Before refusing extradition, the 16. Den anmodade konventionsstaten
requested State Party shall, where ap- skall, innan den avslår en begäran om
propriate, consult with the requesting utlämning, där så är lämpligt, samråda
State Party to provide it with ample med den begärande konventionsstaten
opportunity to present its opinions and för att ge den tillfälle att ange sin inställ-
to provide information relevant to its ning och lämna upplysningar om ankla-
allegation. gelserna.          

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

80

17. States Parties shall seek to con- 17. Konventionsstaterna skall sträva
clude bilateral and multilateral agree- efter att sluta bilaterala och multilaterala
ments or arrangements to carry out or to avtal och uppgörelser för att möjliggöra
enhance the effectiveness of extradition. utlämning eller förbättra verkställigheten
  av utlämning.  
Article 17 Artikel 17  
Transfer of sentenced persons Överförande av dömda personer
States Parties may consider entering Konventionsstaterna kan överväga att
into bilateral or multilateral agreements sluta bilaterala eller multilaterala avtal
or arrangements on the transfer to their eller att ingå överenskommelser om att
territory of persons sentenced to impris- personer som har dömts till fängelse
onment or other forms of deprivation of eller annan frihetsberövande påföljd för
liberty for offences covered by this brott som täcks av denna konvention
Convention, in order that they may com- skall överföras till sina hemländer för att
plete their sentences there. straffet skall kunna avtjänas där.
Article 18 Artikel 18  
Mutual legal assistance Internationell rättslig hjälp
1. States Parties shall afford one an- 1. Konventionsstaterna skall i största
other the widest measure of mutual legal möjliga utsträckning lämna varandra
assistance in investigations, prosecu- internationell rättslig hjälp vid brottsut-
tions and judicial proceedings in relation redningar, lagföring och rättsliga förfa-
to the offences covered by this Conven- randen med avseende på brott som om-
tion as provided for in article 3 and shall fattas av artikel 3 i denna konvention
reciprocally extend to one another simi- och skall ömsesidigt lämna varandra
lar assistance where the requesting State liknande hjälp när den begärande kon-
Party has reasonable grounds to suspect ventionsstaten har skälig anledning att
that the offence referred to in article 3, misstänka att brott som avses i artikel
paragraph 1 (a) or (b), is transnational in 3.1 a eller 3.1 b är av gränsöverskridan-
nature, including that victims, witnesses, de natur, däri innefattande att brottsof-
proceeds, instrumentalities or evidence fer, vittnen, vinning av brott, hjälpmedel
of such offences are located in the re- eller bevisning för sådana brott finns i
quested State Party and that the offence den anmodade konventionsstaten och att
involves an organized criminal group. en organiserad brottslig sammanslutning
  är delaktig i brottet.  
2. Mutual legal assistance shall be 2. Internationell rättslig hjälp skall i
afforded to the fullest extent possible största möjliga utsträckning lämnas i
under relevant laws, treaties, agreements enlighet med den anmodade konven-
and arrangements of the requested State tionsstatens ifrågakommande lagar, för-
Party with respect to investigations, drag, avtal och uppgörelser med avseen-
prosecutions and judicial proceedings in de på utredning, lagföring och rättsliga
relation to the offences for which a legal åtgärder i fråga om brott för vilka juri-
person may be held liable in accordance diska personer kan ställas till ansvar med
with article 10 of this Convention in the stöd av artikel 10 i denna konvention i
requesting State Party. den begärande konventionsstaten.
3. Mutual legal assistance to be af- 3. Internationell rättslig hjälp som skall
forded in accordance with this article lämnas enligt denna artikel kan begäras i
may be requested for any of the follow- något av följande syften:
ing purposes:      
(a) Taking evidence or statements a) Upptagande av vittnesmål eller and-
from persons; ra utsagor.  
(b) Effecting service of judicial docu- b) Delgivning av rättegångshandlingar.
ments;      
(c) Executing searches and seizures, c) Verkställande av husrannsakan,
and freezing; beslag och frysning.  
(d) Examining objects and sites; d) Undersökning av föremål och plat-
  ser.    

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

81

(e) Providing information, evidentiary e) Tillhandahållande av information,
items and expert evaluations; bevismaterial och sakkunnigutlåtanden.
(f) Providing originals or certified f) Tillhandahållande av handlingar och
copies of relevant documents and re- uppteckningar av betydelse i original
cords, including government, bank, fi- eller i bestyrkt kopia, däri inbegripet
nancial, corporate or business records; officiella handlingar, bankhandlingar,
    finansiella handlingar, företagshandling-
    ar och andra handlingar som rör ekono-
    miska förhållanden eller affärsförhållan-
    den.    
(g) Identifying or tracing proceeds of g) Identifiering eller spårande av vin-
crime, property, instrumentalities or ning av brott, egendom, hjälpmedel eller
other things for evidentiary purposes; andra föremål för bevisändamål.
(h) Facilitating the voluntary appear- h) Underlättande av frivilligt deltagan-
ance of persons in the requesting State de av personer i den begärande konven-
Party;   tionsstaten.    
(i) Any other type of assistance that is i) Varje slag av rättslig hjälp som inte
not contrary to the domestic law of the är oförenlig med den anmodade konven-
requested State Party. tionsstatens nationella lag.  
4. Without prejudice to domestic law, 4. Om inte annat följer av nationell lag
the competent authorities of a State får en konventionsstats behöriga myn-
Party may, without prior request, trans- digheter, utan att det skall strida mot
mit information relating to criminal nationell lag, självmant överlämna upp-
matters to a competent authority in an- lysningar i brottmål till en behörig myn-
other State Party where they believe that dighet i en annan konventionsstat, när de
such information could assist the author- bedömer att upplysningarna kan hjälpa
ity in undertaking or successfully con- myndigheten att genomföra eller fullföl-
cluding inquiries and criminal proceed- ja utredningar och rättsliga förfaranden
ings or could result in a request formu- eller kan resultera i en framställning från
lated by the latter State Party pursuant to den senare konventionsstaten enligt den-
this Convention. na konvention.    
5. The transmission of information 5. Upplysningar som översänds i en-
pursuant to paragraph 4 of this article lighet med punkt 4 i denna artikel skall
shall be without prejudice to inquiries inte inkräkta på efterforskningar och
and criminal proceedings in the State of rättsliga förfaranden i den stat vars behö-
the competent authorities providing the riga myndigheter lämnar upplysningar-
information. The competent authorities na. De behöriga myndigheter som mottar
receiving the information shall comply uppgifterna skall bevilja en begäran om
with a request that said information sekretess, även tillfällig, avseende upp-
remain confidential, even temporarily, gifterna och om inskränkningar i rätten
or with restrictions on its use. However, att utnyttja dem. Detta skall dock inte
this shall not prevent the receiving State hindra att den mottagande konventions-
Party from disclosing in its proceedings staten under förfarandets gång röjer
information that is exculpatory to an uppgifter som bevisar den anklagades
accused person. In such a case, the re- oskuld. I så fall skall den mottagande
ceiving State Party shall notify the konventionsstaten underrätta den över-
transmitting State Party prior to the dis- lämnande konventionsstaten härom före
closure and, if so requested, consult with röjandet och, om så begärs, samråda
the transmitting State Party. If, in an med denna. Om, i undantagsfall, sådant
exceptional case, advance notice is not förhandsmeddelande inte är möjligt,
possible, the receiving State Party shall skall den mottagande konventionsstaten
inform the transmitting State Party of utan dröjsmål meddela den överlämnan-
the disclosure without delay. de konventionsstaten att röjande skett.
6. The provisions of this article shall 6. Bestämmelserna i denna artikel skall
not affect the obligations under any inte inverka på åtaganden i annat bilate-
other treaty, bilateral or multilateral, that ralt eller multilateralt avtal som helt eller
governs or will govern, in whole or in delvis gäller eller kommer att gälla in-
part, mutual legal assistance. ternationell rättslig hjälp.  

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

82

7. Paragraphs 9 to 29 of this article 7. Punkterna 9 - 29 i denna artikel
shall apply to requests made pursuant to skall gälla framställningar som görs
this article if the States Parties in ques- enligt denna artikel, om inte de berörda
tion are not bound by a treaty of mutual konventionsstaterna är bundna av ett
legal assistance. If those States Parties särskilt avtal om internationell rättslig
are bound by such a treaty, the corre- hjälp. Om så är fallet, skall motsvarande
sponding provisions of that treaty shall bestämmelser i det avtalet gälla, såvida
apply unless the States Parties agree to inte staterna kommer överens om att
apply paragraphs 9 to 29 of this article punkterna 9 - 29 i denna artikel skall
in lieu thereof. States Parties are gälla i stället. Konventionsstaterna upp-
strongly encouraged to apply these muntras starkt att tillämpa dessa punkter
paragraphs if they facilitate cooperation. om samarbetet därigenom underlättas.
8. States Parties shall not decline to 8. En konventionsstat får inte vägra att
render mutual legal assistance pursuant lämna internationell rättslig hjälp enligt
to this article on the ground of bank denna artikel med hänvisning till bank-
secrecy.   sekretess.
9. States Parties may decline to render 9. En konventionsstat får vägra att
mutual legal assistance pursuant to this lämna internationell rättslig hjälp enligt
article on the ground of absence of dual denna artikel med hänvisning till att
criminality. However, the requested dubbel straffbarhet inte föreligger. Den
State Party may, when it deems appro- anmodade konventionsstaten får dock,
priate, provide assistance, to the extent it när den så bedömer lämpligt, lämna
decides at its discretion, irrespective of biträde i den utsträckning den själv av-
whether the conduct would constitute an gör, oberoende av om gärningen skulle
offence under the domestic law of the utgöra ett brott enligt den nationella
requested State Party.   lagen i den anmodade konventionssta-
    ten.
10. A person who is being detained or 10. En person som är frihetsberövad
is serving a sentence in the territory of eller avtjänar straff inom en konven-
one State Party whose presence in an- tionsstats territorium vars närvaro i en
other State Party is requested for pur- annan konventionsstat begärs för identi-
poses of identification, testimony or fiering, avgivande av vittnesmål eller för
otherwise providing assistance in ob- att på annat sätt lämna hjälp med att
taining evidence for investigations, erhålla bevis för brottsutredning, åtal
prosecutions or judicial proceedings in eller rättsliga åtgärder med avseende på
relation to offences covered by this brott som täcks av denna konvention, får
Convention may be transferred if the överföras om följande villkor är uppfyll-
following conditions are met: da:
(a) The person freely gives his or her a) Att personen i medvetande om vad
informed consent;   saken gäller och av fri vilja går med på
    överförandet.
(b) The competent authorities of both b) Att båda konventionsstaters behöri-
States Parties agree, subject to such ga myndigheter samtycker allt under
conditions as those States Parties may beaktande av sådana villkor som dessa
deem appropriate.   konventionsstater anser vara lämpliga.
11. For the purposes of paragraph 10 of 11. För de syften som avses i punkt 10 i
this article:   denna artikel skall följande bestämmel-
    ser gälla:

(a)The State Party to which the pera) Den konventionsstat till vilken person is transferred shall have the authorsonen överförs skall ha behörighet och ity and obligation to keep the person skyldighet att hålla personen i fängsligt transferred in custody, unless otherwise förvar, såvida inte annat begärs eller requested or authorized by the State tillåts av den konventionsstat från vilken Party from which the person was transpersonen har överförts.

ferred;

(b)The State Party to which the perb) Den konventionsstat till vilken per-

son is transferred shall without delay sonen överförs skall ofördröjligen uppimplement its obligation to return the fylla sin skyldighet att återbörda perso-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

83

person to the custody of the State Party nen till förvar i den konventionsstat från
from which the person was transferred vilken han eller hon har överförts enligt
as agreed beforehand, or as otherwise överenskommelse i förväg eller på annat
agreed, by the competent authorities of sätt mellan de båda staternas behöriga
both States Parties; myndigheter.
(c) The State Party to which the per- c) Den konventionsstat till vilken per-
son is transferred shall not require the sonen överförs får inte kräva att den
State Party from which the person was konventionsstat från vilken han eller hon
transferred to initiate extradition pro- har överförts inleder utlämningsförfa-
ceedings for the return of the person; rande för att få personen i fråga återläm-
  nad.
(d) The person transferred shall re- d) Den överförda personen skall, i den
ceive credit for service of the sentence stat från vilken han eller hon har över-
being served in the State from which he förts, tillgodoräknas tid som avtjänats av
or she was transferred for time spent in påföljden i den konventionsstat till vil-
the custody of the State Party to which ken han eller hon har överförts.
he or she was transferred.  
12. Unless the State Party from which 12. Såvida inte den konventionsstat
a person is to be transferred in accor- från vilken en person skall överföras i
dance with paragraphs 10 and 11 of this enlighet med punkterna 10 och 11 i den-
article so agrees, that person, whatever na artikel går med härpå, skall personen
his or her nationality, shall not be prose- i fråga, oberoende av nationalitet, inte
cuted, detained, punished or subjected to lagföras, frihetsberövas, straffas eller
any other restriction of his or her per- underkastas någon inskränkning i sin
sonal liberty in the territory of the State personliga frihet inom den stats territori-
to which that person is transferred in um till vilket han eller hon har överförts
respect of acts, omissions or convictions för gärningar, underlåtenhet eller domar
prior to his or her departure from the som föregår personens avfärd från den
territory of the State from which he or stats territorium från vilket han eller hon
she was transferred. har överförts.
13. Each State Party shall designate a 13. Varje konventionsstat skall utse en
central authority that shall have the re- centralmyndighet som skall ha ansvar
sponsibility and power to receive re- och behörighet att ta emot framställ-
quests for mutual legal assistance and ningar om internationell rättslig hjälp
either to execute them or to transmit och att antingen verkställa dem eller
them to the competent authorities for överlämna dem till behöriga myndighe-
execution. Where a State Party has a ter för verkställighet. I det fall det i en
special region or territory with a sepa- konventionsstat finns en särskild region
rate system of mutual legal assistance, it eller ett särskilt territorium med ett sär-
may designate a distinct central author- skilt system för internationell rättslig
ity that shall have the same function for hjälp, får denna stat utse en annan cen-
that region or territory. Central authori- tralmyndighet som skall ha samma funk-
ties shall ensure the speedy and proper tion för ifrågavarande region eller terri-
execution or transmission of the requests torium. Centralmyndigheterna skall tillse
received. Where the central authority att mottagna framställningar verkställs
transmits the request to a competent eller överlämnas för verkställighet på ett
authority for execution, it shall encour- riktigt sätt och utan dröjsmål. När cen-
age the speedy and proper execution of tralmyndigheten överlämnar en fram-
the request by the competent authority. ställning till en behörig myndighet för
The Secretary-General of the United verkställighet, skall den befrämja att
Nations shall be notified of the central densamma ofördröjligen och på veder-
authority designated for this purpose at börligt sätt verkställs av den behöriga
the time each State Party deposits its myndigheten. Förenta nationernas gene-
instrument of ratification, acceptance or ralsekreterare skall underrättas om den
approval of or accession to this Conven- centralmyndighet som har utsetts för
tion. Requests for mutual legal assis- detta ändamål när konventionsstaterna
tance and any communication related deponerar sina instrument avseende rati-
thereto shall be transmitted to the central ficering, godtagande, godkännande eller

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

84

authorities designated by the States Par- anslutning till denna konvention. Fram-
ties. This requirement shall be without ställningar om internationell rättslig
prejudice to the right of a State Party to hjälp och därtill anknutna meddelanden
require that such requests and communi- skall överlämnas till de centralmyndig-
cations be addressed to it through dip- heter som utsetts av konventionsstaterna.
lomatic channels and, in urgent circum- Detta krav skall dock inte inskränka en
stances, where the States Parties agree, konventionsstats rätt att kräva att sådana
through the International Criminal Po- framställningar och meddelanden skall
lice Organization, if possible. överlämnas på diplomatisk väg och, om
  ärendet är brådskande och om parterna
  samtycker, via Internationella kriminal-
  polisorganisationen där så är möjligt.
14. Requests shall be made in writing 14. Framställningar skall göras skrift-
or, where possible, by any means capa- ligen eller, om så är möjligt, på annat
ble of producing a written record, in a sätt som möjliggör framställning av ett
language acceptable to the requested skriftligt meddelande, på ett språk som
State Party, under conditions allowing är godtagbart för den anmodade konven-
that State Party to establish authenticity. tionsstaten, och på ett sätt som tillåter
The Secretary-General of the United denna stat att konstatera att dokumentet
Nations shall be notified of the language är äkta. Förenta nationernas generalsek-
or languages acceptable to each State reterare skall underrättas om det eller de
Party at the time it deposits its instru- språk som en konventionsstat kan godta
ment of ratification, acceptance or ap- när den deponerar sitt instrument avse-
proval of or accession to this Conven- ende ratificering, godtagande eller god-
tion. In urgent circumstances and where kännande eller när den ansluter sig till
agreed by the States Parties, requests denna konvention. I brådskande fall och
may be made orally, but shall be con- när konventionsstaterna är överens där-
firmed in writing forthwith. om, får framställningar göras muntligen
  med efterföljande skriftlig bekräftelse.
15. A request for mutual legal assis- 15. En framställning om internationell
tance shall contain: rättslig hjälp skall innehålla  
(a) The identity of the authority mak- a) uppgift om den myndighet som gör
ing the request; framställningen,    
(b) The subject matter and nature of b) föremålet för och arten av den
the investigation, prosecution or judicial brottsutredning, den lagföring eller det
proceeding to which the request relates rättsliga förfarande som framställningen
and the name and functions of the au- avser samt namnet på den myndighet
thority conducting the investigation, som handlägger brottsutredningen, lag-
prosecution or judicial proceeding; föringen eller det rättsliga förfarandet
  jämte upplysningar om vilka uppgifter
  denna myndighet har,  
(c) A summary of the relevant facts, c) en sammanställning av de omstän-
except in relation to requests for the digheter som är av betydelse i ärendet
purpose of service of judicial docu- utom i de fall framställningen gäller
ments; delgivning av rättegångshandlingar,
(d) A description of the assistance d) uppgift om vilket slag av biträde
sought and details of any particular pro- som begärs samt huruvida den ansökan-
cedure that the requesting State Party de konventionsstaten önskar att ett sär-
wishes to be followed; skilt förfarande skall tillämpas,  
e) Where possible, the identity, loca- e) uppgift om samtliga berörda perso-
tion and nationality of any person con- ners identitet, adress och nationalitet, där
cerned; and så är möjligt,    
(f) The purpose for which the evi- f) uppgift om det ändamål för vilket
dence, information or action is sought. bevismaterial, upplysningar eller åtgär-
  der begärs.      
16. The requested State Party may 16. Den anmodade konventionsstaten
request additional information when it får begära ytterligare uppgifter om så
appears necessary for the execution of verkar vara nödvändigt för att kunna

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

85

the request in accordance with its do- verkställa den begärda åtgärden i enlig-
mestic law or when it can facilitate such het med sin nationella lag eller när det
execution. kan underlätta verkställigheten.
17. A request shall be executed in 17. De åtgärder som framställningen
accordance with the domestic law of the avser skall verkställas enligt den anmo-
requested State Party and, to the extent dade konventionsstatens nationella lag
not contrary to the domestic law of the och, i den mån detta inte strider mot
requested State Party and where possi- denna lag och där så är möjligt, med
ble, in accordance with the procedures tillämpning av de förfaranden som anges
specified in the request. i framställningen.        
18. Wherever possible and consistent 18. När så är möjligt och förenligt med
with fundamental principles of domestic grundsatserna i nationell lag, i de fall en
law, when an individual is in the terri- person befinner sig inom en konven-
tory of a State Party and has to be heard tionsstats territorium och han eller hon
as a witness or expert by the judicial skall höras som vittne eller sakkunnig av
authorities of another State Party, the de rättsliga myndigheterna i en annan
first State Party may, at the request of konventionsstat, får den förstnämnda
the other, permit the hearing to take konventionsstaten, på begäran av den
place by video conference if it is not sistnämnda staten, ge sitt samtycke till
possible or desirable for the individual att förhandlingen sker genom videokon-
in question to appear in person in the ferens i det fall det inte är möjligt eller
territory of the requesting State Party. önskvärt att vederbörande person per-
States Parties may agree that the hearing sonligen uppträder inom den begärande
shall be conducted by a judicial author- konventionsstatens territorium. Konven-
ity of the requesting State Party and tionsstater kan komma överens om att
attended by a judicial authority of the förhör skall utföras av en rättslig myn-
requested State Party. dighet i den begärande konventionssta-
  ten i närvaro av en rättslig myndighet
  från den anmodade konventionsstaten.
19. The requesting State Party shall 19. Den begärande konventionsstaten
not transmit or use information or evi- får inte utan föregående samtycke av den
dence furnished by the requested State anmodade konventionsstaten överföra
Party for investigations, prosecutions or eller använda uppgifter eller bevisning
judicial proceedings other than those som har lämnats av den anmodade kon-
stated in the request without the prior ventionsstaten för andra brottsutredning-
consent of the requested State Party. ar, annan lagföring eller andra rätte-
Nothing in this paragraph shall prevent gångar än de som anges i framställning-
the requesting State Party from disclos- en. Ingenting i denna punkt skall för-
ing in its proceedings information or hindra att den begärande konventionssta-
evidence that is exculpatory to an ac- ten i sina förfaranden röjer uppgifter
cused person. In the latter case, the re- eller bevisning som bevisar den ankla-
questing State Party shall notify the gades oskuld. I så fall skall den begäran-
requested State Party prior to the disclo- de konventionsstaten meddela den an-
sure and, if so requested, consult with modade konventionsstaten före röjandet
the requested State Party. If, in an ex- av uppgifterna eller bevisningen och, på
ceptional case, advance notice is not begäran, samråda med den anmodade
possible, the requesting State Party shall konventionsstaten. Om det i undantags-
inform the requested State Party of the fall inte är möjligt att lämna sådant för-
disclosure without delay. handsmeddelande, skall den begärande
  konventionsstaten utan dröjsmål medde-
  la den anmodade konventionsstaten om
  att röjande har skett.      
20. The requesting State Party may 20. Den begärande konventionsstaten
require that the requested State Party får begära att den anmodade konven-
keep confidential the fact and substance tionsstaten iakttar sekretess beträffande
of the request, except to the extent nec- framställningen och dess innehåll utom i
essary to execute the request. If the re- den omfattning som erfordras för att
quested State Party cannot comply with verkställa de begärda åtgärderna. Om

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

86

the requirement of confidentiality, it den anmodade konventionsstaten inte
shall promptly inform the requesting kan efterkomma en begäran om sekre-
State Party. tess, skall den genast meddela den begä-
    rande konventionsstaten.    
21. Mutual legal assistance may be 21. En framställning om internationell
refused:   rättslig hjälp får avslås om    
(a) If the request is not made in con- a) framställningen inte gjorts i enlighet
formity with the provisions of this arti- med bestämmelserna i denna artikel,  
cle;                
(b) If the requested State Party consid- b) den anmodade konventionsstaten
ers that execution of the request is likely anser att verkställighet av de begärda
to prejudice its sovereignty, security, åtgärderna sannolikt skulle inkräkta på
ordre public or other essential interests; dess suveränitet, säkerhet, allmänna
    rättsprinciper (ordre public) eller andra
    väsentliga intressen,      
(c) If the authorities of the requested c) den anmodade konventionsstatens
State Party would be prohibited by its myndigheter enligt nationell lag själva
domestic law from carrying out the ac- skulle vara förhindrade att vidta den
tion requested with regard to any similar begärda åtgärden i fråga om ett liknande
offence, had it been subject to investiga- brott i det fall att brottet varit föremål för
tion, prosecution or judicial proceedings utredning, lagföring eller annat rättsligt
under their own jurisdiction; förfaranden enligt deras egen jurisdik-
    tion, eller om        
(d) If it would be contrary to the legal d) bifall till framställningen skulle
system of the requested State Party re- strida mot den anmodade konventions-
lating to mutual legal assistance for the statens lagstiftning rörande internationell
request to be granted. rättslig hjälp.        
22. States Parties may not refuse a 22. En konventionsstat får inte avslå
request for mutual legal assistance on en begäran om internationell rättslig
the sole ground that the offence is also hjälp av det enda skälet att brottet också
considered to involve fiscal matters. bedöms omfatta fiskala frågor.    
23. Reasons shall be given for any 23. Ett avslag på en framställning om
refusal of mutual legal assistance. internationell rättslig hjälp skall motive-
    ras.            
24. The requested State Party shall 24. Den anmodade konventionsstaten
execute the request for mutual legal skall snarast verkställa en framställning
assistance as soon as possible and shall om internationell rättslig hjälp och skall,
take as full account as possible of any i största möjliga mån, beakta de tidsfris-
deadlines suggested by the requesting ter som angivits av den begärande
State Party and for which reasons are konventionsstaten och för vilka skäl har
given, preferably in the request. The angivits, helst i framställningen. Den
requested State Party shall respond to anmodade konventionsstaten skall till-
reasonable requests by the requesting mötesgå skäliga förfrågningar från den
State Party on progress of its handling of begärande konventionsstatens sida om
the request. The requesting State Party hur långt man kommit i handläggningen
shall promptly inform the requested av framställningen. Den begärande kon-
State Party when the assistance sought is ventionsstaten skall genast meddela den
no longer required. anmodade konventionsstaten när den
    begärda hjälpen inte längre är påkallad.
25. Mutual legal assistance may be 25. Internationell rättslig hjälp får upp-
postponed by the requested State Party skjutas av den anmodade konventions-
on the ground that it interferes with an staten om det skulle hindra en pågående
ongoing investigation, prosecution or brottsutredning, lagföring eller annat
judicial proceeding. rättsligt förfarande.      
26. Before refusing a request pursuant 26. Innan den anmodade konventions-
to paragraph 21 of this article or post- staten avslår en framställning med stöd
poning its execution pursuant to para- av punkt 21 i denna artikel eller upp-
graph 25 of this article, the requested skjuter dess verkställighet med stöd av

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

87

State Party shall consult with the re- punkt 25 i denna artikel skall den sam-
questing State Party to consider whether råda med den begärande konventionssta-
assistance may be granted subject to ten för att avgöra om hjälpen kan lämnas
such terms and conditions as it deems på de villkor som den anser vara påkal-
necessary. If the requesting State Party lade. Om den begärande konventionssta-
accepts assistance subject to those con- ten godtar hjälp på dessa villkor, skall
ditions, it shall comply with the condi- den uppfylla villkoren.
tions.    
27. Without prejudice to the applica- 27. Om det inte påverkar tillämpning-
tion of paragraph 12 of this article, a en av punkt 12 i denna artikel skall ett
witness, expert or other person who, at vittne, en sakkunnig eller en annan per-
the request of the requesting State Party, son som samtycker till att avge vittnes-
consents to give evidence in a proceed- mål eller medverka i brottsutredning,
ing or to assist in an investigation, lagföring eller annat rättsligt förfarande
prosecution or judicial proceeding in the inom den begärande konventionsstatens
territory of the requesting State Party territorium inte åtalas, fängslas, straffas
shall not be prosecuted, detained, pun- eller på annat sätt underkastas inskränk-
ished or subjected to any other restric- ning i sin personliga frihet inom detta
tion of his or her personal liberty in that territorium på grund av någon gärning,
territory in respect of acts, omissions or underlåtenhet eller dom som hänför sig
convictions prior to his or her departure till tiden före hans eller hennes utresa
from the territory of the requested State från den anmodade konventionsstatens
Party. Such safe conduct shall cease territorium. Denna immunitet skall upp-
when the witness, expert or other person höra när vittnet, den sakkunnige eller
having had, for a period of fifteen con- annan person som berörs, trots att han
secutive days or for any period agreed eller hon under en sammanhängande tid
upon by the States Parties from the date av 15 dagar, eller under annan period
on which he or she has been officially som parterna kommit överens om, från
informed that his or her presence is no den dag han eller hon mottagit officiell
longer required by the judicial authori- underrättelse om att hans eller hennes
ties, an opportunity of leaving, has nev- närvaro inte längre påkallas av de rätts-
ertheless remained voluntarily in the liga myndigheterna, haft möjlighet att
territory of the requesting State Party or, lämna territoriet, frivilligt stannat kvar
having left it, has returned of his or her där eller, efter att ha lämnat det, frivilligt
own free will. återvänt dit.  
28. The ordinary costs of executing a 28. Den anmodade konventionsstaten
request shall be borne by the requested skall stå för ordinarie kostnader som är
State Party, unless otherwise agreed by förenade med verkställigheten av de
the States Parties concerned. If expenses begärda åtgärderna, om inte de berörda
of a substantial or extraordinary nature konventionsstaterna kommer överens
are or will be required to fulfil the re- om annat. Om verkställigheten medför
quest, the States Parties shall consult to eller kommer att medföra stora eller
determine the terms and conditions un- extraordinära kostnader, skall konven-
der which the request will be executed, tionsstaterna i samråd fastställa vilka
as well as the manner in which the costs villkor som skall gälla för verkställighe-
shall be borne. ten och hur kostnaderna skall fördelas.
29. The requested State Party: 29. Den anmodade konventionsstaten
(a) Shall provide to the requesting a) skall lämna den begärande konven-
State Party copies of government re- tionsstaten kopior av offentliga hand-
cords, documents or information in its lingar, dokument eller uppgifter som den
possession that under its domestic law har i sin besittning, vilka enligt dess
are available to the general public; nationella lag är tillgängliga för allmän-
  heten, och,  
(b) May, at its discretion, provide to b) kan enligt sin egen bedömning,
the requesting State Party in whole, in lämna den begärande konventionsstaten
part or subject to such conditions as it i full utsträckning, delvis eller med så-
deems appropriate, copies of any gov- dana förbehåll som den anser vara lämp-
ernment records, documents or informa- liga, kopior av offentliga handlingar,

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

88

tion in its possession that under its do- dokument eller uppgifter som den har i
mestic law are not available to the gen- sin besittning, vilka enligt dess lag inte
eral public.   är tillgängliga för allmänheten.  
30. States Parties shall consider, as 30. Konventionsstaterna skall om så
may be necessary, the possibility of behövs överväga att sluta bilaterala och
concluding bilateral or multilateral multilaterala avtal eller överenskommel-
agreements or arrangements that would ser som skulle gagna, förverkliga eller
serve the purposes of, give practical stärka bestämmelserna i denna artikel.
effect to or enhance the provisions of            
this article.              
Article 19   Artikel 19          
Joint investigations   Gemensamma brottsutredningar
States Parties shall consider conclud- Konventionsstaterna skall överväga att
ing bilateral or multilateral agreements sluta bilaterala eller multilaterala avtal
or arrangements whereby, in relation to eller överenskommelser som, med avse-
matters that are the subject of investiga- ende på ärenden som är föremål för ut-
tions, prosecutions or judicial proceed- redning, lagföring eller rättsliga åtgärder
ings in one or more States, the compe- i en eller flera konventionsstater, tillåter
tent authorities concerned may establish de berörda behöriga myndigheterna att
joint investigative bodies. In the absence sätta upp gemensamma organ för brotts-
of such agreements or arrangements, utredningar. I brist på sådana avtal eller
joint investigations may be undertaken överenskommelser kan gemensamma
by agreement on a case-by-case basis. brottsutredningar verkställas för varje
The States Parties involved shall ensure särskilt fall. De berörda konventionssta-
that the sovereignty of the State Party in terna skall tillgodose att den konven-
whose territory such investigation is to tionsstats suveränitet inom vars territori-
take place is fully respected.   um brottsutredningen skall verkställas
      till fullo respekteras.        
Article 20   Artikel 20          
Special investigative techniques Särskilda utredningsmetoder  
1. If permitted by the basic principles 1. Om det är förenligt med grundprin-
of its domestic legal system, each State ciperna i dess nationella rättsordning
Party shall, within its possibilities and skall varje konventionsstat, så långt det
under the conditions prescribed by its är möjligt och på de villkor som före-
domestic law, take the necessary meas- skrivs i dess nationella lag, vidta erfor-
ures to allow for the appropriate use of derliga åtgärder för att tillåta ändamåls-
controlled delivery and, where it deems enlig användning av kontrollerade
appropriate, for the use of other special leveranser och, där den bedömer det
investigative techniques, such as elec- vara lämpligt, användning av andra
tronic or other forms of surveillance and särskilda utredningsmetoder såsom
undercover operations, by its competent elektronisk övervakning och annan typ
authorities in its territory for the purpose av övervakning och operationer under
of effectively combating organized täckmantel utförda av dess behöriga
crime.   myndigheter inom dess territorium i
      syfte att verkningsfullt kunna bekämpa
      organiserad brottslighet.      
2. For the purpose of investigating the 2. I syfte att utreda brott som täcks av
offences covered by this Convention, denna konvention uppmanas konven-
States Parties are encouraged to con- tionsstaterna att, om så är nödvändigt,
clude, when necessary, appropriate bi- ingå lämpliga bilaterala eller multilatera-
lateral or multilateral agreements or la avtal eller överenskommelser om an-
arrangements for using such special vändning av särskilda utredningsmeto-
investigative techniques in the context der i internationellt samarbete. Sådana
of cooperation at the international level. avtal eller överenskommelser skall ingås
Such agreements or arrangements shall och genomföras med iakttagande av
be concluded and implemented in full principen om suverän likställdhet mellan

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

89

compliance with the principle of sover- stater och skall verkställas i strikt över-
eign equality of States and shall be car- ensstämmelse med bestämmelserna i
ried out strictly in accordance with the dessa avtal eller överenskommelser.
terms of those agreements or arrange-        
ments.          
3. In the absence of an agreement or 3. I brist på avtal eller överenskom-
arrangement as set forth in paragraph 2 melse enligt punkt 2 i denna artikel skall
of this article, decisions to use such beslut om att tillämpa särskilda utred-
special investigative techniques at the ningsmetoder på det internationella pla-
international level shall be made on a net grundas på varje särskilt fall och kan,
case-by-case basis and may, when nec- om så erfordras, avse ekonomiska över-
essary, take into consideration financial enskommelser och samförståndslösning-
arrangements and understandings with ar beträffande berörda konventionssta-
respect to the exercise of jurisdiction by ters utövande av jurisdiktion.  
the States Parties concerned.        
4. Decisions to use controlled delivery at 4. Beslut om att tillämpa metoden med
the international level may, with the kontrollerade leveranser internationellt
consent of the States Parties concerned, får, med de berörda konventionsstater-
include methods such as intercepting nas samtycke, innefatta sådana metoder
and allowing the goods to continue in- som att varorna uppfångas och att man
tact or be removed or replaced in whole tillåter att de fortsätter intakta eller att de
or in part.   avlägsnas eller helt eller delvis ersätts.
Article 21   Artikel 21      
Transfer of criminal proceedings Överförande av lagföring  
States Parties shall consider the possi- Konventionsstaterna skall överväga
bility of transferring to one another pro- möjligheten att till varandra överföra
ceedings for the prosecution of an of- lagföringen av brott som täcks av denna
fence covered by this Convention in konvention i fall där överföringen kan
cases where such transfer is considered anses ligga i en korrekt rättskipnings
to be in the interests of the proper ad- intresse, särskilt i fall där flera skilda
ministration of justice, in particular in jurisdiktioner är berörda, i syfte att kon-
cases where several jurisdictions are centrera lagföringen.    
involved, with a view to concentrating        
the prosecution.        
Article 22   Artikel 22      
Establishment of criminal record Upprättande av brottsregister
Each State Party may adopt such leg- Varje konventionsstat får vidta de lag-
islative or other measures as may be stiftningsåtgärder och andra åtgärder
necessary to take into consideration, som erfordras för att, på de villkor och
under such terms as and for the purpose för de syften som den bedömer lämpligt,
that it deems appropriate, any previous beakta eventuella tidigare fällande do-
conviction in another State of an alleged mar i en annan konventionsstat mot en
offender for the purpose of using such misstänkt i syfte att utnyttja uppgifterna
information in criminal proceedings däri i brottmålsförfaranden avseende
relating to an offence covered by this brott som täcks av denna konvention.
Convention.          

Article 23

Criminalization of obstruction of justice

Each State Party shall adopt such legislative and other measures as may be necessary to establish as criminal offences, when committed intentionally:

(a) The use of physical force, threats

Artikel 23

Kriminalisering av hinder mot rättvisan

Varje konventionsstat skall vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras för att straffbelägga följande gärningar när de begås uppsåtligen:

a) Bruk av fysiskt våld, hot eller

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

90

or intimidation or the promise, offering skrämsel eller förespeglande, erbjudande
or giving of an undue advantage to in- eller lämnande av oberättigade förmåner
duce false testimony or to interfere in för att förmå någon att avge falskt vitt-
the giving of testimony or the produc- nesmål eller lägga sig i avgivande av
tion of evidence in a proceeding in rela- vittnesmål eller framtagning av bevis-
tion to the commission of offences cov- ning i ett rättsligt förfarande avseende
ered by this Convention; brott som täcks av denna konvention.
(b) The use of physical force, threats b) Bruk av fysiskt våld, hot eller
or intimidation to interfere with the ex- skrämsel för att ingripa i en domares
ercise of official duties by a justice or eller en rättsvårdande befattningshavares
law enforcement official in relation to tjänsteutövning i samband med brott
the commission of offences covered by som täcks av denna konvention. Ingen-
this Convention. Nothing in this sub- ting i detta stycke skall inskränka kon-
paragraph shall prejudice the right of ventionsstaternas rätt att i lag beskydda
States Parties to have legislation that andra kategorier av offentliga befatt-
protects other categories of public offi- ningshavare.
cials.  
Article 24 Artikel 24
Protection of witnesses Skydd av vittnen
1. Each State Party shall take appro- 1. Varje konventionsstat skall, inom
priate measures within its means to pro- gränserna för sina möjligheter, vidta
vide effective protection from potential lämpliga åtgärder för att tillhandahålla
retaliation or intimidation for witnesses effektivt skydd mot möjliga repressalier
in criminal proceedings who give testi- eller möjligt hot mot vittnen i brottmål
mony concerning offences covered by som avger vittnesmål om brott som täcks
this Convention and, as appropriate, for av denna konvention och, vid behov, för
their relatives and other persons close to deras släktingar och andra dem närstå-
them. ende personer.
2. The measures envisaged in para- 2. De åtgärder som avses i punkt 1 i
graph 1 of this article may include, inter denna artikel kan särskilt innefatta föl-
alia, without prejudice to the rights of jande utan att inkräkta på den tilltalades
the defendant, including the right to due rättigheter, däribland rätten till en rättvis
process: rättegång:
(a) Establishing procedures for the a) Upprätta förfaranden för fysiskt
physical protection of such persons, skydd av sådana personer såsom att, i
such as, to the extent necessary and den utsträckning som behövs och som är
feasible, relocating them and permitting, möjlig, förflytta dem och att, där så är
where appropriate, non-disclosure or lämpligt, tillåta att uppgifter som rör
limitations on the disclosure of informa- sådana personers identitet och vistelseort
tion concerning the identity and where- inte röjs eller röjs endast i begränsad
abouts of such persons; omfattning.
(b) Providing evidentiary rules to per- b) Tillse att det finns bevisregler som
mit witness testimony to be given in a medger att vittnesmål lämnas på ett sätt
manner that ensures the safety of the som tillgodoser vittnenas säkerhet såsom
witness, such as permitting testimony to att tillåta att vittnesmål lämnas med an-
be given through the use of communica- vändning av kommunikationsteknologi
tions technology such as video links or såsom videoöverföring eller andra än-
other adequate means. damålsenliga medel.
3. States Parties shall consider enter- 3. Konventionsstaterna skall överväga
ing into agreements or arrangements att sluta avtal eller uppgörelser med and-
with other States for the relocation of ra stater om förflyttning av personer som
persons referred to in paragraph 1 of this avses i punkt 1 i denna artikel.
article.  
4. The provisions of this article shall 4. Bestämmelserna i denna artikel skall
also apply to victims insofar as they are också gälla brottsoffer när de är vittnen.
witnesses.  

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

91

Article 25   Artikel 25
Assistance to and protection of Hjälp och skydd för brottsoffer
victims    
1. Each State Party shall take appro- 1. Varje konventionsstat skall inom
priate measures within its means to pro- ramen för sina resurser vidta lämpliga
vide assistance and protection to victims åtgärder för att lämna biträde och skydd
of offences covered by this Convention, till offer för brott som täcks av denna
in particular in cases of threat of retalia- konvention, särskilt vid fall av hot, re-
tion or intimidation.   pressalier eller skrämsel.
2. Each State Party shall establish 2. Varje konventionsstat skall upprätta
appropriate procedures to provide access lämpliga förfaranden för att lämna gott-
to compensation and restitution for vic- görelse till offer för brott som täcks av
tims of offences covered by this Con- denna konvention.
vention.    
3. Each State Party shall, subject to its 3. Varje konventionsstat skall, med
domestic law, enable views and con- förbehåll för sin nationella lag, möjlig-
cerns of victims to be presented and göra att brottsoffers mening och farhå-
considered at appropriate stages of gor framläggs och beaktas i ett lämpligt
criminal proceedings against offenders skede i en rättegång mot misstänkta på
in a manner not prejudicial to the rights ett sätt som inte inkräktar på den tilltala-
of the defence.   des rättigheter.
Article 26   Artikel 26
Measures to enhance cooperation Åtgärder för att förstärka samarbetet
with law enforcement authorities med rättsvårdande myndigheter
1. Each State Party shall take appro- 1. Varje konventionsstat skall vidta
priate measures to encourage persons lämpliga åtgärder för att uppmuntra per-
who participate or who have participated soner som deltar i eller har deltagit i
in organized criminal groups: organiserade brottsliga sammanslutning-
    ar
(a) To supply information useful to a) att lämna de behöriga myndigheter-
competent authorities for investigative na upplysningar av nytta för utredning
and evidentiary purposes on such mat- och bevisning i sådana frågor som
ters as:    
(i) The identity, nature, composition, i) organiserade brottsliga sammanslut-
structure, location or activities of organ- ningars identitet, beskaffenhet, samman-
ized criminal groups;   sättning, struktur, lokalisering och verk-
    samhet,
(ii) Links, including international ii) förbindelser, däribland internatio-
links, with other organized criminal nella förbindelser, med andra organise-
groups;   rade brottsliga sammanslutningar,
(iii) Offences that organized criminal iii) brott som har förövats eller kan
groups have committed or may commit; komma att förövas av organiserade
    brottsliga sammanslutningar,
(b) To provide factual, concrete help b) att lämna de behöriga myndigheter-
to competent authorities that may con- na den faktiska och praktiska hjälp som
tribute to depriving organized criminal kan bidra till att beröva organiserade
groups of their resources or of the pro- brottsliga sammanslutningar deras resur-
ceeds of crime.   ser eller vinning av brott.
2. Each State Party shall consider pro- 2. Varje konventionsstat skall övervä-
viding for the possibility, in appropriate ga att tillgodose möjligheten att, i lämp-
cases, of mitigating punishment of an liga fall, mildra straffet för en anklagad
accused person who provides substantial person som lämnar betydande medver-
cooperation in the investigation or kan i utredningen eller lagföringen av
prosecution of an offence covered by brott som täcks av denna konvention.
this Convention.    
3. Each State Party shall consider pro- 3. Varje konventionsstat skall övervä-
viding for the possibility, in accordance ga att tillgodose möjligheten att, i enlig-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

92

with fundamental principles of its do- het med grundsatserna i sin nationella
mestic law, of granting immunity from rättsordning, bevilja immunitet mot lag-
prosecution to a person who provides föring för personer som lämnar betydan-
substantial cooperation in the investiga- de medverkan i utredningen eller lagfö-
tion or prosecution of an offence cov- ringen av brott som täcks av denna kon-
ered by this Convention.   vention.  
4. Protection of such persons shall be as 4. Skydd av sådana personer skall ombe-
provided for in article 24 of this Con- sörjas i enlighet med bestämmelserna i
vention.       artikel 24 i denna konvention.
5. Where a person referred to in para- 5. När en person som avses i punkt 1 i
graph 1 of this article located in one denna artikel, som befinner sig i en kon-
State Party can provide substantial co- ventionsstat, kan ge de behöriga myn-
operation to the competent authorities of digheterna i en annan konventionsstat
another State Party, the States Parties betydande hjälp, kan de berörda konven-
concerned may consider entering into tionsstaterna överväga att sluta avtal
agreements or arrangements, in accor- eller uppgörelser, i enlighet med sin
dance with their domestic law, concern- nationella lag, om eventuellt tillhanda-
ing the potential provision by the other hållande från den andra konventionssta-
State Party of the treatment set forth in tens sida av sådan behandling som avses
paragraphs 2 and 3 of this article. i punkterna 2 och 3 i denna artikel.
Article 27       Artikel 27
Law enforcement cooperation Samarbete mellan rättsvårdande
        myndigheter
1. States Parties shall cooperate 1. Konventionsstaterna skall på ett sätt
closely with one another, consistent with som är förenligt med deras respektive
their respective domestic legal and ad- rättsordning och förvaltningssystem nära
ministrative systems, to enhance the samarbeta i syfte att effektivisera be-
effectiveness of law enforcement action kämpningen av brott som täcks av denna
to combat the offences covered by this konvention. Varje konventionsstat skall
Convention. Each State Party shall, in särskilt anta effektiva åtgärder
particular, adopt effective measures:    
(a) To enhance and, where necessary, a) för att förbättra och, när så behövs,
to establish channels of communication upprätta kommunikationsvägar mellan
between their competent authorities, sina behöriga myndigheter och andra
agencies and services in order to facili- organ och enheter för att främja ett sä-
tate the secure and rapid exchange of kert och snabbt informationsutbyte om
information concerning all aspects of the alla aspekter av brott som täcks av denna
offences covered by this Convention, konvention, däribland, i den mån de
including, if the States Parties concerned berörda konventionsstaterna anser det
deem it appropriate, links with other vara lämpligt, sambanden med annan
criminal activities;   brottslig verksamhet,
(b) To cooperate with other States b) för att samarbeta med andra kon-
Parties in conducting inquiries with ventionsstater vid utredning av brott som
respect to offences covered by this Con- täcks av denna konvention rörande
vention concerning:      
(i) The identity, whereabouts and ac- i) identitet, vistelseort och verksamhet
tivities of persons suspected of involve- beträffande personer som misstänks för
ment in such offences or the location of att vara delaktiga i sådana brott eller
other persons concerned;   vistelseort för andra berörda,
(ii) The movement of proceeds of ii) hur vinning eller egendom som
crime or property derived from the härrör från sådana brott förflyttas,
commission of such offences;    
(iii) The movement of property, iii) hur egendom, utrustning eller andra
equipment or other instrumentalities hjälpmedel som har använts eller avses
used or intended for use in the commis- komma till användning vid förövandet
sion of such offences;   av sådana brott förflyttas,
(c) To provide, when appropriate, c) för att, där så är lämpligt, tillhanda-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

93

necessary items or quantities of sub- hålla erforderliga föremål eller mängder
stances for analytical or investigative av ämnen för analys- eller utredningsän-
purposes;       damål,        
(d) To facilitate effective coordination d) för att verka för effektiv samordning
between their competent authorities, mellan sina behöriga myndigheter, organ
agencies and services and to promote och enheter samt främja utbyte av per-
the exchange of personnel and other sonal och andra sakkunniga, däri inbe-
experts, including, subject to bilateral gripet, med beaktande av bilaterala avtal
agreements or arrangements between the och uppgörelser mellan de berörda kon-
States Parties concerned, the posting of ventionsstaterna, utplacering av förbin-
liaison officers;     delsepersoner,      
(e) To exchange information with e) för att utbyta information med andra
other States Parties on specific means konventionsstater om särskilda medel
and methods used by organized criminal och metoder som används av organise-
groups, including, where applicable, rade brottsliga sammanslutningar, däri
routes and conveyances and the use of inbegripet, när så är lämpligt, vägar och
false identities, altered or false docu- transportmedel samt användning av fals-
ments or other means of concealing their ka identiteter, förvanskade eller falska
activities;     dokument eller andra sätt för att dölja
        sin verksamhet, och      
(f) To exchange information and coor- f) för att utbyta upplysningar och på
dinate administrative and other meas- lämpligt sätt samordna förvaltningsåt-
ures taken as appropriate for the purpose gärder och andra vidtagna åtgärder som
of early identification of the offences syftar till tidig identifiering av de brott
covered by this Convention.   som täcks av denna konvention.  
2. With a view to giving effect to this 2. För att verkställa denna konvention
Convention, States Parties shall consider skall konventionsstaterna överväga att
entering into bilateral or multilateral sluta lämpliga bilaterala eller multilate-
agreements or arrangements on direct rala avtal eller uppgörelser om direkt
cooperation between their law enforce- samarbete mellan sina rättsvårdande
ment agencies and, where such agree- myndigheter och anpassa sådana avtal
ments or arrangements already exist, eller uppgörelser som redan finns. I av-
amending them. In the absence of such saknad av sådana avtal eller uppgörelser
agreements or arrangements between the mellan de berörda konventionsstaterna
States Parties concerned, the Parties får de betrakta denna konvention som
may consider this Convention as the grund för ömsesidigt rättsvårdande sam-
basis for mutual law enforcement coop- arbete med avseende på brott som täcks
eration in respect of the offences cov- av denna konvention. När så är lämpligt
ered by this Convention. Whenever skall konventionsstaterna till fullo stödja
appropriate, States Parties shall make sig på avtal eller uppgörelser, däribland
full use of agreements or arrangements, med internationella och regionala orga-
including international or regional or- nisationer, för att förbättra samarbetet
ganizations, to enhance the cooperation mellan sina rättsvårdande myndigheter.
between their law enforcement agencies.            
3. States Parties shall endeavour to 3. Konventionsstaterna skall sträva
cooperate within their means to respond efter att samarbeta inom ramen för sina
to transnational organized crime com- möjligheter för att bekämpa gränsöver-
mitted through the use of modern tech- skridande organiserad brottslighet som
nology.       sker med hjälp av moderna tekniska
        hjälpmedel.      
Article 28     Artikel 28        
Collection, exchange and analysis of Insamling, utbyte och analys av  
information on the nature of information om den organiserade
organized crime   brottslighetens natur    
1. Each State Party shall consider ana- 1. Varje konventionsstat skall övervä-
lysing, in consultation with the scientific ga att i samråd med vetenskapliga och
and academic communities, trends in akademiska samfälligheter analysera den

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

94

organized crime in its territory, the cir- organiserade brottslighetens utveckling
cumstances in which organized crime inom sitt territorium, de förhållanden
operates, as well as the professional under vilka den verkar samt de yrkes-
groups and technologies involved. grupper och teknologier som berörs.
2. States Parties shall consider devel- 2. Konventionsstaterna skall överväga
oping and sharing analytical expertise att utveckla och utbyta analytisk sakkun-
concerning organized criminal activities skap avseende organiserad brottslig
with each other and through interna- verksamhet med varandra och genom
tional and regional organizations. For internationella och regionala organisa-
that purpose, common definitions, stan- tioner. I detta syfte bör gemensamma
dards and methodologies should be de- definitioner, normer och metoder ut-
veloped and applied as appropriate. vecklas och tillämpas på lämpligt sätt.
3. Each State Party shall consider 3. Varje konventionsstat skall övervä-
monitoring its policies and actual meas- ga att se över sin praxis och sina konkre-
ures to combat organized crime and ta åtgärder för bekämpning av organise-
making assessments of their effective- rad brottslighet och utvärdera deras till-
ness and efficiency. lämpning och effektivitet.  
Article 29 Artikel 29  
Training and technical assistance Utbildning och tekniskt bistånd
1. Each State Party shall, to the extent 1. Varje konventionsstat skall i nöd-
necessary, initiate, develop or improve vändig omfattning införa, utveckla eller
specific training programmes for its law förbättra specialinriktade utbildnings-
enforcement personnel, including prose- program för sin rättsvårdande personal,
cutors, investigating magistrates and däribland åklagare, utredningsledare och
customs personnel, and other personnel tullpersonal samt annan personal vars
charged with the prevention, detection uppgift är att förebygga, upptäcka och
and control of the offences covered by övervaka brott som täcks av denna kon-
this Convention. Such programmes may vention. Dessa program kan innefatta
include secondments and exchanges of avdelande och utbyte av personal. Pro-
staff. Such programmes shall deal, in grammen skall i synnerhet och i den
particular and to the extent permitted by utsträckning den nationella lagen så
domestic law, with the following: medger omfatta följande:  
(a) Methods used in the prevention, a) Metoder som tillämpas vid förebyg-
detection and control of the offences gande, upptäckande och kontroll av brott
covered by this Convention; som täcks av denna konvention.
(b) Routes and techniques used by b) Färdvägar som används och meto-
persons suspected of involvement in der som tillämpas av personer som miss-
offences covered by this Convention, tänks vara delaktiga i brott som täcks av
including in transit States, and appropri- denna konvention, däribland i transitsta-
ate countermeasures; ter, samt lämpliga motåtgärder.
(c) Monitoring of the movement of c) Övervakning av förflyttning av
contraband; smuggelgods.  
(d) Detection and monitoring of the d) Upptäckande och övervakning av
movements of proceeds of crime, prop- förflyttning av vinning av brott, egen-
erty, equipment or other instrumentali- dom, utrustning och andra hjälpmedel
ties and methods used for the transfer, och av metoder som används för överlå-
concealment or disguise of such pro- telse, döljande eller maskering av sådan
ceeds, property, equipment or other vinning, egendom, utrustning och andra
instrumentalities, as well as methods hjälpmedel liksom av metoder som an-
used in combating money-laundering vänds vid bekämpning av penningtvätt
and other financial crimes; och andra ekonomiska brott.  
(e) Collection of evidence; e) Insamling av bevismaterial.
(f) Control techniques in free trade f) Metoder för kontroll i frizoner och
zones and free ports; frihamnar.  
(g) Modern law enforcement equip- g) Moderna hjälpmedel och metoder
ment and techniques, including elec- för brottsbekämpning innefattande elek-
tronic surveillance, controlled deliveries tronisk övervakning, kontrollerade leve-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

95

and undercover operations; ranser och operationer under täckmantel.
(h) Methods used in combating trans- h) Metoder som används i bekämpning
national organized crime committed av gränsöverskridande organiserad
through the use of computers, telecom- brottslighet som bedrivs med använd-
munications networks or other forms of ning av datautrustning, telekommunika-
modern technology; and tionsnät eller andra former av modern
      teknik.    
(i) Methods used in the protection of i) Metoder som tillämpas för skydd av
victims and witnesses. brottsoffer och vittnen.    
2. States Parties shall assist one an- 2. Konventionsstaterna skall biträda
other in planning and implementing varandra med planering och genomfö-
research and training programmes de- rande av forsknings- och utbildnings-
signed to share expertise in the areas program som syftar till att utbyta sak-
referred to in paragraph 1 of this article kunskap om de i punkt 1 i denna artikel
and to that end shall also, when appro- nämnda ämnesområdena och skall, när
priate, use regional and international så är lämpligt, genom regionala och
conferences and seminars to promote internationella konferenser och semina-
cooperation and to stimulate discussion rier, främja samarbetet och stimulera till
on problems of mutual concern, includ- debatt om frågor av ömsesidigt intresse,
ing the special problems and needs of däribland transitstaternas särskilda pro-
transit States.   blem och behov.    
3. States Parties shall promote training 3. Konventionsstaterna skall främja
and technical assistance that will facili- utbildning och tekniskt bistånd för att
tate extradition and mutual legal assis- underlätta utlämning och internationell
tance. Such training and technical assis- rättslig hjälp. Sådan utbildning och så-
tance may include language training, dant tekniskt bistånd kan omfatta språk-
secondments and exchanges between utbildning, avdelande och utbyte av per-
personnel in central authorities or agen- sonal i centrala myndigheter eller organ
cies with relevant responsibilities. som har motsvarande uppgifter.  
4. In the case of existing bilateral and 4. I den mån det finns bilaterala och
multilateral agreements or arrange- multilaterala avtal och uppgörelser, skall
ments, States Parties shall strengthen, to konventionsstaterna i erforderlig omfatt-
the extent necessary, efforts to maxi- ning öka sina ansträngningar för att
mize operational and training activities maximera verksamheten i fråga om drift
within international and regional organi- och utbildning i internationella och regi-
zations and within other relevant bilat- onala organisationer och inom ramen för
eral and multilateral agreements or ar- andra relevanta bilaterala och multilate-
rangements.   rala avtal och uppgörelser.    
Article 30   Artikel 30    
Other measures: implementation of Övriga åtgärder: genomförande av
the Convention through economic konventionen genom ekonomisk
development and technical assistance utveckling och tekniskt bistånd  
1. States Parties shall take measures 1. Konventionsstaterna skall vidta
conducive to the optimal implementa- sådana åtgärder som på bästa möjliga
tion of this Convention to the extent sätt främjar genomförandet av denna
possible, through international coopera- konvention genom internationellt sam-
tion, taking into account the negative arbete med beaktande av den organise-
effects of organized crime on society in rade brottslighetens menliga inverkan på
general, in particular on sustainable samhället i allmänhet och hållbar ut-
development.   veckling i synnerhet.    
2. States Parties shall make concrete 2. Konventionsstaterna skall göra kon-
efforts to the extent possible and in co- kreta ansträngningar i den utsträckning
ordination with each other, as well as som är möjlig och genom samverkan
with international and regional organiza- med varandra och med internationella
tions:     och regionala organisationer i följande
      syften:    
(a) To enhance their cooperation at a) Att öka sitt samarbete på skilda plan

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

96

various levels with developing coun- med utvecklingsländerna i syfte att för-
tries, with a view to strengthening the bättra deras möjligheter att förebygga
capacity of the latter to prevent and och bekämpa gränsöverskridande orga-
combat transnational organized crime; niserad brottslighet.  
(b) To enhance financial and material b) Att öka det ekonomiska och materi-
assistance to support the efforts of de- ella biståndet för att stödja utvecklings-
veloping countries to fight transnational länderna i deras ansträngningar att effek-
organized crime effectively and to help tivt bekämpa gränsöverskridande orga-
them implement this Convention suc- niserad brottslighet och hjälpa dem att
cessfully; med framgång tillämpa denna konven-
  tion.    
(c) To provide technical assistance to c) Att lämna utvecklingsländer och
developing countries and countries with länder som genomgår ekonomisk ut-
economies in transition to assist them in veckling tekniskt bistånd för att hjälpa
meeting their needs for the implementa- dem att tillgodose sina behov för att
tion of this Convention. To that end, tillämpa denna konvention. I detta syfte
States Parties shall endeavour to make skall konventionsstaterna eftersträva att
adequate and regular voluntary contribu- lämna tillräckliga och regelbundna fri-
tions to an account specifically desig- villiga bidrag till en fond öppnad speci-
nated for that purpose in a United Na- ellt för detta ändamål i en finansiell in-
tions funding mechanism. States Parties stitution med anknytning till Förenta
may also give special consideration, in nationerna. Konventionsstaterna kan
accordance with their domestic law and också, i enlighet med sina nationella
the provisions of this Convention, to lagar och bestämmelserna i denna kon-
contributing to the aforementioned ac- vention, särskilt överväga att bidra till
count a percentage of the money or of denna fond med en viss andel av de be-
the corresponding value of proceeds of lopp eller motsvarande värde av vinning
crime or property confiscated in accor- av brott eller egendom som förverkats i
dance with the provisions of this Con- enlighet med bestämmelserna i denna
vention; konvention.    
(d) To encourage and persuade other d) Att uppmuntra och övertyga andra
States and financial institutions as ap- stater och, i förekommande fall, ekono-
propriate to join them in efforts in ac- miska institutioner att medverka i sina
cordance with this article, in particular strävanden i enlighet med denna artikel,
by providing more training programmes särskilt genom att tillhandahålla fler
and modern equipment to developing utbildningsprogram och mer modern
countries in order to assist them in utrustning till utvecklingsländerna för att
achieving the objectives of this Conven- hjälpa dem att förverkliga syftet med
tion. denna konvention.  
3. To the extent possible, these meas- 3. Så långt som möjligt skall dessa
ures shall be without prejudice to exist- åtgärder inte inkräkta på redan före-
ing foreign assistance commitments or kommande utländska utfästelser om
to other financial cooperation arrange- bistånd eller andra ekonomiska samar-
ments at the bilateral, regional or inter- betsuppgörelser på det bilaterala, regio-
national level. nala eller internationella planet.  
4. States Parties may conclude bilat- 4. Konventionsstaterna får sluta bilate-
eral or multilateral agreements or rala eller multilaterala avtal eller uppgö-
arrangements on material and logistical relser om materiell och logistisk hjälp
assistance, taking into consideration the med beaktande av de ekonomiska upp-
financial arrangements necessary for the görelser som erfordras för att de åtgärder
means of international cooperation pro- i det internationella samarbetet som av-
vided for by this Convention to be effec- ses i denna konvention skall bli effektiva
tive and for the prevention, detection och för att förebygga, upptäcka och kon-
and control of transnational organized trollera gränsöverskridande organiserad
crime. brottslighet.    

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

97

Article 31 Artikel 31        
Prevention Förebyggande åtgärder      
1. States Parties shall endeavour to 1. Konventionsstaterna skall sträva
develop and evaluate national projects efter att utveckla och utvärdera nationel-
and to establish and promote best prac- la projekt och upprätta och främja meto-
tices and policies aimed at the preven- der och politik som syftar till att före-
tion of transnational organized crime. bygga gränsöverskridande organiserad
  brottslighet.        
2. States Parties shall endeavour, in 2. Konventionsstaterna skall sträva
accordance with fundamental principles efter att, i enlighet med grundprinciperna
of their domestic law, to reduce existing i sin rättsordning, genom lämpliga lag-
or future opportunities for organized stiftningåtgärder, förvaltningsåtgärder
criminal groups to participate in lawful eller andra åtgärder inskränka de tillfäl-
markets with proceeds of crime, through len som nu finns eller kommer att finnas
appropriate legislative, administrative or för organiserade brottsliga sammanslut-
other measures. These measures should ningar att uppträda på lagliga marknader
focus on: med vinning av brott. Dessa åtgärder bör
  inriktas på följande:        
(a) The strengthening of cooperation a) Förstärkande av samarbetet mellan
between law enforcement agencies or rättsvårdande organ eller åklagare och
prosecutors and relevant private entities, berörda privata enheter, innefattande
including industry; näringslivet.        
(b) The promotion of the development b) Främjande av utformande av nor-
of standards and procedures designed to mer och förfaranden som syftar till att
safeguard the integrity of public and säkerställa hederlig vandel i offentliga
relevant private entities, as well as codes och berörda privata enheter samt upp-
of conduct for relevant professions, in förandekoder för berörda yrkeskategori-
particular lawyers, notaries public, tax er, särskilt jurister, notarii publici, skat-
consultants and accountants; terådgivare och revisorer.      
(c) The prevention of the misuse by c) Förebyggande av organiserade
organized criminal groups of tender brottsliga sammanslutningars missbruk
procedures conducted by public authori- av upphandlingsförfaranden företagna
ties and of subsidies and licences av offentliga myndigheter och av stöd
granted by public authorities for com- till och licenser för kommersiell verk-
mercial activity; samhet som lämnas av offentliga myn-
  digheter.          
(d) The prevention of the misuse of d) Förebyggande av organiserade
legal persons by organized criminal brottsliga sammanslutningars missbruk
groups; such measures could include: av juridiska personer. Dessa åtgärder
  kan innefatta följande:      
(i) The establishment of public records i) Upprättande av offentliga förteck-
on legal and natural persons involved in ningar över juridiska och fysiska perso-
the establishment, management and ner som är delaktiga i bildande, ledning
funding of legal persons; och finansiering av juridiska personer.
(ii) The introduction of the possibility ii) Införande av möjlighet att genom
of disqualifying by court order or any domstolsbeslut eller på annat lämpligt
appropriate means for a reasonable pe- sätt för en skälig tidsperiod avstänga
riod of time persons convicted of of- personer som fällts för brott som täcks
fences covered by this Convention from av denna konvention från att verka som
acting as directors of legal persons in- chefer för juridiska personer som bildats
corporated within their jurisdiction; inom deras jurisdiktion.      
(iii) The establishment of national iii) Införande av nationella register
records of persons disqualified from över personer som är avstängda från att
acting as directors of legal persons; and verka som chefer för juridiska personer.
(iv) The exchange of information con- iv) Utbyte av uppgifter ur de register
tained in the records referred to in sub- som avses i d i och d iii i denna punkt
paragraphs (d) (i) and (iii) of this para- med andra konventionsstaters behöriga
graph with the competent authorities of myndigheter.        

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

98

other States Parties.              
3. States Parties shall endeavour to 3. Konventionsstaterna skall sträva
promote the reintegration into society of efter att främja återanpassning till sam-
persons convicted of offences covered hället av personer som fällts för brott
by this Convention.     som täcks av denna konvention.  
4. States Parties shall endeavour to 4. Konventionsstaterna skall sträva
evaluate periodically existing relevant efter att periodiskt utvärdera förekom-
legal instruments and administrative mande relevanta lagar och administrati-
practices with a view to detecting their va förfaranden i syfte att upptäcka deras
vulnerability to misuse by organized utsatthet för missbruk av organiserade
criminal groups.     brottsliga sammanslutningar.  
5. States Parties shall endeavour to 5. Konventionsstaterna skall sträva
promote public awareness regarding the efter att höja det allmänna medvetandet
existence, causes and gravity of and the om förekomsten av, orsakerna till och
threat posed by transnational organized allvaret i det hot som gränsöverskridan-
crime. Information may be disseminated de organiserad brottslighet utgör. Där så
where appropriate through the mass är lämpligt kan informationen spridas
media and shall include measures to via massmedierna och skall innefatta
promote public participation in prevent- åtgärder för att främja allmänhetens
ing and combating such crime. medverkan i att förebygga och bekämpa
          sådan brottslighet.    
6. Each State Party shall inform the 6. Varje konventionsstat skall meddela
Secretary-General of the United Nations Förenta nationernas generalsekreterare
of the name and address of the authority namn och adress på den eller de myn-
or authorities that can assist other States digheter som kan biträda andra konven-
Parties in developing measures to pre- tionsstater i att utforma åtgärder för att
vent transnational organized crime. förebygga gränsöverskridande organise-
          rad brottslighet.    
7. States Parties shall, as appropriate, 7. Konventionsstaterna skall på lämp-
collaborate with each other and relevant ligt sätt samarbeta med varandra och
international and regional organizations med berörda internationella och regiona-
in promoting and developing the meas- la organisationer för att främja och ut-
ures referred to in this article. This in- veckla de åtgärder som avses i denna
cludes participation in international artikel. Häri inbegrips deltagande i in-
projects aimed at the prevention of ternationella projekt som syftar till att
transnational organized crime, for ex- förebygga gränsöverskridande organise-
ample by alleviating the circumstances rad brottslighet, bland annat genom att
that render socially marginalized groups lindra de förhållanden som gör att socialt
vulnerable to the action of transnational utsatta grupper blir sårbara för påverkan
organized crime.     från gränsöverskridande organiserad
          brottslighet.    
Article 32     Artikel 32    
Conference of the Parties to the Konventionsstaternas konferens  
Convention              
1. A Conference of the Parties to the 1. Härmed inrättas en konventions-
Convention is hereby established to statskonferens vars syfte är att förbättra
improve the capacity of States Parties to konventionsstaternas förmåga att be-
combat transnational organized crime kämpa gränsöverskridande organiserad
and to promote and review the imple- brottslighet och att främja och granska
mentation of this Convention. genomförandet av denna konvention.
2. The Secretary-General of the 2. Förenta nationernas generalsekrete-
United Nations shall convene the Con- rare skall sammankalla konventions-
ference of the Parties not later than one statskonferensen senast ett år efter det att
year following the entry into force of denna konvention har trätt i kraft. Kon-
this Convention. The Conference of the ventionsstatskonferensen skall anta sin
Parties shall adopt rules of procedure egen arbetsordning och regler för den
and rules governing the activities set verksamhet som avses i punkterna 3 och

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

99

forth in paragraphs 3 and 4 of this article 4 i denna artikel (inklusive regler om
(including rules concerning payment of betalning av kostnader som uppkommit
expenses incurred in carrying out those vid utförandet av denna verksamhet).
activities).          
3. The Conference of the Parties shall 3. Konventionsstatskonferensen skall
agree upon mechanisms for achieving fastställa formerna för hur de mål skall
the objectives mentioned in paragraph 1 uppnås som anges i punkt 1 i denna arti-
of this article, including: kel, däri inbegripet följande:    
(a) Facilitating activities by States a) Underlättande av konventionsstater-
Parties under articles 29, 30 and 31 of nas verksamhet enligt artiklarna 29 - 31 i
this Convention, including by encourag- denna konvention, inklusive genom att
ing the mobilization of voluntary contri- uppmuntra till att uppbåda frivilliga
butions; bidrag.      
(b) Facilitating the exchange of infor- b) Underlättande av informationsutby-
mation among States Parties on patterns te mellan konventionsstaterna om möns-
and trends in transnational organized ter och utvecklingstendenser i gräns-
crime and on successful practices for överskridande organiserad brottslighet
combating it; och om effektiva metoder för att bekäm-
  pa den.      
(c) Cooperating with relevant interna- c) Samarbete med berörda internatio-
tional and regional organizations and nella och regionala organisationer och
non-governmental organizations; frivilligorganisationer.    
(d) Reviewing periodically the imple- d) Periodisk översyn av genomföran-
mentation of this Convention; det av denna konvention.    
(e) Making recommendations to im- e) Avgivande av rekommendationer
prove this Convention and its implemen- för att förbättra denna konvention och
tation. dess tillämpning.    
4. For the purpose of paragraphs 3 (d) 4. I de syften som avses i 3 d och 3 e i
and (e) of this article, the Conference of denna artikel skall konventionsstatskon-
the Parties shall acquire the necessary ferensen inhämta nödvändiga upplys-
knowledge of the measures taken by ningar om de åtgärder som vidtagits av
States Parties in implementing this Con- konventionsstaterna för att tillämpa den-
vention and the difficulties encountered na konvention och om de svårigheter de
by them in doing so through information mött i denna verksamhet med hjälp av
provided by them and through such uppgifter som tillhandahålls av dem och
supplemental review mechanisms as genom sådana tillkommande gransk-
may be established by the Conference of ningsformer som konventionsstatskonfe-
the Parties. rensen kan uppställa.    
5. Each State Party shall provide the 5. Varje konventionsstat skall lämna
Conference of the Parties with informa- konventionsstatskonferensen de upplys-
tion on its programmes, plans and prac- ningar om sina program, planer och me-
tices, as well as legislative and adminis- toder samt lagstiftningsåtgärder och
trative measures to implement this Con- administrativa åtgärder för att tillämpa
vention, as required by the Conference denna konvention som konventions-
of the Parties. statskonferensen begär.    
Article 33 Artikel 33      
Secretariat Sekretariat      
1. The Secretary-General of the 1. Förenta nationernas generalsekrete-
United Nations shall provide the neces- rare skall tillhandahålla konventions-
sary secretariat services to the Confer- statskonferensen nödvändiga sekretari-
ence of the Parties to the Convention. atstjänster.      
2. The secretariat shall: 2. Sekretariatet skall    
(a) Assist the Conference of the Par- a) biträda konventionsstatskonferensen
ties in carrying out the activities set med att genomföra sådana verksamheter
forth in article 32 of this Convention and som avses i artikel 32 i denna konven-
make arrangements and provide the tion och med att anordna och på erfor-
necessary services for the sessions of the derligt sätt betjäna konventionsstatskon-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

100

Conference of the Parties; ferensens möten,        
(b) Upon request, assist States Parties b) på begäran biträda konventionssta-
in providing information to the Confer- terna i att lämna konventionsstatskonfe-
ence of the Parties as envisaged in arti- rensen upplysningar i enlighet med arti-
cle 32, paragraph 5, of this Convention; kel 32.5 i denna konvention, och
and            
(c) Ensure the necessary coordination c) tillgodose nödvändig samordning
with the secretariats of relevant interna- med sekretariaten i andra ifrågakom-
tional and regional organizations. mande internationella och regionala
  organisationer.        
Article 34 Artikel 34        
Implementation of the Convention Tillämpning av konvention  
1. Each State Party shall take the nec- 1. Varje konventionsstat skall, i enlig-
essary measures, including legislative het med grundprinciperna i sin nationel-
and administrative measures, in accor- la rättsordning, vidta erforderliga åtgär-
dance with fundamental principles of its der, däribland lagstiftningsåtgärder och
domestic law, to ensure the implementa- förvaltningsåtgärder, för att tillse att dess
tion of its obligations under this Con- åtaganden i enlighet med denna konven-
vention. tion förverkligas.      
2. The offences established in accor- 2. De brott som straffbeläggs i enlighet
dance with articles 5, 6, 8 and 23 of this med artiklarna 5, 6, 8 och 23 i denna
Convention shall be established in the konvention skall straffbeläggas i varje
domestic law of each State Party inde- konventionsstats interna lagstiftning
pendently of the transnational nature or oberoende av deras gränsöverskridande
the involvement of an organized crimi- art och av om en organiserad brottslig
nal group as described in article 3, para- sammanslutning enligt definitionen i
graph 1, of this Convention, except to artikel 3.1 i denna konvention är delak-
the extent that article 5 of this Conven- tig, utom i den utsträckning det enligt
tion would require the involvement of artikel 5 i konventionen fordras delak-
an organized criminal group. tighet av en organiserad brottslig sam-
  manslutning.        
3. Each State Party may adopt more 3. Varje konventionsstat får tillämpa
strict or severe measures than those striktare eller strängare åtgärder än de
provided for by this Convention for som avses i denna konvention för att
preventing and combating transnational förebygga och bekämpa gränsöverskri-
organized crime. dande organiserad brottslighet.  
Article 35 Artikel 35        
Settlement of disputes Tvistlösning        
l. States Parties shall endeavour to 1. Konventionsparterna skall sträva
settle disputes concerning the interpreta- efter att lösa tvister om tolkningen och
tion or application of this Convention tillämpningen av denna konvention ge-
through negotiation. nom förhandlingar.      
2. Any dispute between two or more 2. Tvister mellan två eller flera kon-
States Parties concerning the interpreta- ventionsstater om tolkningen eller till-
tion or application of this Convention lämpningen av denna konvention som
that cannot be settled through negotia- inte kan lösas genom förhandlingar inom
tion within a reasonable time shall, at skälig tid skall, på begäran av någon av
the request of one of those States Par- dem, hänskjutas till skiljeförfarande. Om
ties, be submitted to arbitration. If, six dessa konventionsstater sex månader
months after the date of the request for efter dagen för hänskjutandet till skilje-
arbitration, those States Parties are un- förfarande inte kan komma överens om
able to agree on the organization of the hur skiljeförfarandet skall ske, får en av
arbitration, any one of those States Par- dem hänskjuta tvisten till Internationella
ties may refer the dispute to the Interna- domstolen i enlighet med dennas stadga.
tional Court of Justice by request in            
accordance with the Statute of the Court.            

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

101

3. Each State Party may, at the time of 3. Varje konventionsstat får, när den
signature, ratification, acceptance or undertecknar, ratificerar, godtar, god-
approval of or accession to this Conven- känner eller ansluter sig till denna kon-
tion, declare that it does not consider vention, förklara att den inte anser sig
itself bound by paragraph 2 of this arti- vara bunden av punkt 2 i denna artikel.
cle. The other States Parties shall not be De övriga konventionsstaterna skall inte
bound by paragraph 2 of this article with vara bundna av punkt 2 i denna artikel
respect to any State Party that has made gentemot en konventionsstat som har
such a reservation.     gjort ett sådant förbehåll.
4. Any State Party that has made a 4. En konventionsstat som har gjort ett
reservation in accordance with para- förbehåll i enlighet med punkt 3 i denna
graph 3 of this article may at any time artikel kan när som helst häva detta ge-
withdraw that reservation by notification nom ett meddelande till Förenta natio-
to the Secretary-General of the United nernas generalsekreterare.
Nations.            
Article 36       Artikel 36    
Signature, ratification, acceptance, Undertecknande, ratificering, godta-
approval and accession     gande, godkännande och anslutning
1. This Convention shall be open to all 1. Denna konvention skall stå öppen
States for signature from 12 to 15 De- för undertecknande av alla stater från
cember 2000 in Palermo, Italy, and den 12 till den 15 december 2000 i Pa-
thereafter at United Nations Headquar- lermo, Italien, och därefter vid Förenta
ters in New York until 12 December nationernas högkvarter i New York till
2002.       den 12 december 2002.
2. This Convention shall also be open 2. Denna konvention skall också stå
for signature by regional economic inte- öppen för undertecknande av regionala
gration organizations provided that at organisationer för ekonomisk integration
least one member State of such organi- om minst en medlemsstat i en sådan
zation has signed this Convention in organisation har undertecknat konven-
accordance with paragraph 1 of this tionen i enlighet med punkt 1 i denna
article.       artikel.    
3. This Convention is subject to ratifi- 3. Denna konvention skall ratificeras,
cation, acceptance or approval. godtas eller godkännas. Instrument av-
Instruments of ratification, acceptance seende ratificering, godkännande eller
or approval shall be deposited with the godtagande skall deponeras hos Förenta
Secretary-General of the United Na- nationernas generalsekreterare. En regi-
tions. A regional economic integration onal organisation för ekonomisk integra-
organization may deposit its instrument tion får deponera sitt instrument avseen-
of ratification, acceptance or approval if de ratificering, godkännande eller god-
at least one of its member States has tagande om minst en av dess medlems-
done likewise. In that instrument of stater har gjort detsamma. I sitt instru-
ratification, acceptance or approval, ment avseende ratificering, godkännande
such organization shall declare the ex- eller godtagande skall en sådan organi-
tent of its competence with respect to sation förklara omfattningen av sin be-
the matters governed by this Conven- hörighet med avseende på frågor som
tion. Such organization shall also inform täcks av konventionen. En sådan organi-
the depositary of any relevant modifica- sation skall också meddela depositarien
tion in the extent of its competence. om varje ändring av betydelse inom sitt
        behörighetsområde.
4. This Convention is open for acces- 4. Denna konvention skall stå öppen
sion by any State or any regional eco- för anslutning av stater eller regionala
nomic integration organization of which organisationer för ekonomisk integration
at least one member State is a Party to i vilka minst en medlemsstat är part i
this Convention. Instruments of acces- konventionen. Anslutningsinstrument
sion shall be deposited with the Secre- skall deponeras hos Förenta nationernas
tary-General of the United Nations. At generalsekreterare. Vid sin anslutning
the time of its accession, a regional eco- skall en regional   organisation för eko-

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

102

nomic integration organization shall nomisk integration förklara omfattningdeclare the extent of its competence en av sin behörighet med avseende på with respect to matters governed by this frågor som täcks av konventionen. En Convention. Such organization shall sådan organisation skall också meddela also inform the depositary of any reledepositarien om varje ändring av betyvant modification in the extent of its delse inom sitt behörighetsområde. competence.

Article 37 Artikel 37          
Relation with protocols Förhållande till protokoll    
1. This Convention may be supple- 1. Till denna konvention kan fogas ett
mented by one or more protocols. eller flera protokoll.      
2. In order to become a Party to a pro- 2. För att en stat eller en regional or-
tocol, a State or a regional economic ganisation för ekonomisk integration
integration organization must also be a skall vara bunden av ett protokoll måste
Party to this Convention. de också vara parter i denna konvention.
3. A State Party to this Convention is 3. En stat som är part i denna konven-
not bound by a protocol unless it be- tion är inte bunden av ett protokoll såvi-
comes a Party to the protocol in accor- da den inte blir part i protokollet i enlig-
dance with the provisions thereof. het med dettas bestämmelser.    
4. Any protocol to this Convention 4. Protokoll till denna konvention skall
shall be interpreted together with this tolkas tillsammans med konventionen
Convention, taking into account the med beaktande av protokollets syfte.
purpose of that protocol.            
Article 38 Artikel 38          
Entry into force Ikraftträdande        
1. This Convention shall enter into 1. Denna konvention träder i kraft den
force on the ninetieth day after the date nittionde dagen efter dagen för depone-
of deposit of the fortieth instrument of ring av det fyrtionde instrumentet avse-
ratification, acceptance, approval or ende ratificering, godtagande, godkän-
accession. For the purpose of this para- nande eller anslutning. För det syfte som
graph, any instrument deposited by a avses i denna punkt skall ett instrument
regional economic integration organiza- som deponerats av en regional organisa-
tion shall not be counted as additional to tion för ekonomisk integration inte räk-
those deposited by member States of nas utöver de instrument som deponerats
such organization. av medlemsstaterna i en sådan organisa-
  tion.          
2. For each State or regional economic 2. För varje stat eller regional organi-
integration organization ratifying, ac- sation för ekonomisk integration som
cepting, approving or acceding to this ratificerar, godtar, godkänner eller anslu-
Convention after the deposit of the forti- ter sig till denna konvention efter det att
eth instrument of such action, this Con- det fyrtionde instrumentet har depone-
vention shall enter into force on the rats skall konvention träda i kraft den
thirtieth day after the date of deposit by trettionde dagen efter dagen för ifråga-
such State or organization of the rele- varande stats eller organisations depone-
vant instrument. ring av motsvarande instrument.  
Article 39 Artikel 39          
Amendment Ändringar        
1. After the expiry of five years from 1. Fem år efter denna konventions
the entry into force of this Convention, a ikraftträdande får en konventionsstat
State Party may propose an amendment inkomma med ändringsförslag till
and file it with the Secretary-General of Förenta nationernas generalsekreterare,
the United Nations, who shall thereupon som skall delge det till konventions-
communicate the proposed amendment parterna och konventionsstatskonfe-
to the States Parties and to the Confer- rensen för prövning och antagande.
ence of the Parties to the Convention for Konventionsstatskonferensen skall göra

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

103

the purpose of considering and deciding strängningar för att uppnå enhällighet
on the proposal. The Conference of the om ändringar. Om alla ansträngningar
Parties shall make every effort to att uppnå enhällighet har varit förgäves
achieve consensus on each amendment. och ingen enighet uppnåtts, skall som en
If all efforts at consensus have been sista utväg för att ändringen skall antas
exhausted and no agreement has been krävas att den godtagits av en majoritet
reached, the amendment shall, as a last av två tredjedelar av de närvarande och
resort, require for its adoption a two- röstande konventionsstaterna vid kon-
thirds majority vote of the States Parties ventionsstatskonferensen.  
present and voting at the meeting of the        
Conference of the Parties.        
2. Regional economic integration or- 2. Regionala organisationer för eko-
ganizations, in matters within their com- nomisk integration får i frågor som faller
petence, shall exercise their right to vote inom deras behörighet utöva sin rösträtt
under this article with a number of votes enligt denna artikel med det antal röster
equal to the number of their member som är lika med antalet av dess med-
States that are Parties to this Con- lemsstater som är parter i denna konven-
vention. Such organizations shall not tion. Sådana organisationer får inte ut-
exercise their right to vote if their mem- öva sin rösträtt när dess medlemsstater
ber States exercise theirs and vice versa. utövar sin rösträtt och omvänt.
3. An amendment adopted in accordance 3. En ändring som antagits i enlighet
with paragraph 1 of this article is subject med punkt 1 i denna artikel skall ratifi-
to ratification, acceptance or approval ceras, godtas eller godkännas av konven-
by States Parties. tionsstaterna.      
4. An amendment adopted in accor- 4. En ändring som antagits i enlighet
dance with paragraph 1 of this article med punkt 1 i denna artikel träder i kraft
shall enter into force in respect of a för en konventionsstat 90 dagar efter
State Party ninety days after the date of dagen för deponering hos Förenta natio-
the deposit with the Secretary-General nernas generalsekreterare av ett instru-
of the United Nations of an instrument mentet avseende ratificering, godtagande
of ratification, acceptance or approval of eller godkännande av ändringen.
such amendment.        
5. When an amendment enters into 5. När en ändring träder i kraft skall
force, it shall be binding on those States den vara bindande för de konventions-
Parties which have expressed their con- stater som har uttryckt sitt medgivande
sent to be bound by it. Other States Par- till att vara bundna av den. De övriga
ties shall still be bound by the provisions konventionsstaterna skall fortsätta att
of this Convention and any earlier vara bundna av bestämmelserna i denna
amendments that they have ratified, konvention och av tidigare ändringar
accepted or approved. som de har ratificerat, godtagit eller
  godkänt.      
Article 40 Artikel 40      
Denunciation Uppsägning      
1. A State Party may denounce this 1. En konventionsstat kan säga upp
Convention by written notification to the denna konvention genom ett skriftligt
Secretary-General of the United Na- meddelande till Förenta nationernas
tions. Such denunciation shall become generalsekreterare. Uppsägningen träder
effective one year after the date of re- i kraft ett år efter den dag då generalsek-
ceipt of the notification by the Secre- reteraren mottog meddelandet.
tary-General.        
2. A regional economic integration 2. En regional organisation för ekono-
organization shall cease to be a Party to misk integration skall upphöra att vara
this Convention when all of its member part i denna konvention när alla dess
States have denounced it. medlemsstater har upphört att vara par-
  ter i konventionen.    
3. Denunciation of this Convention in 3. Uppsägning av denna konvention i
accordance with paragraph 1 of this enlighet med punkt 1 i denna artikel

Prop. 2002/03:146

Bilaga 2

104

article shall entail the denunciation of innebär också uppsägning av till Prop. 2002/03:146
any protocols thereto. konventionen fogade protokoll. Bilaga 2
Article 41 Artikel 41  
Depositary and languages Depositarie och språk  
1. The Secretary-General of the 1. Förenta nationernas generalsekrete-  
United Nations is designated depositary rare är depositarie för denna konvention.  
of this Convention.    
2. The original of this Convention, of 2. Originalet till denna konvention,  
which the Arabic, Chinese, English, vars arabiska, engelska, franska, kine-  
French, Russian and Spanish texts are siska, ryska och spanska texter är lika  
equally authentic, shall be deposited giltiga, skall deponeras hos Förenta na-  
with the Secretary-General of the United tionernas generalsekreterare.  
Nations.    
IN WITNESS WHEREOF, the under- Till bekräftelse härav har underteckna-  
signed plenipotentiaries, being duly de, därtill vederbörligen bemyndigade  
authorized thereto by their respective av sina respektive regeringar, under-  
Governments, have signed this Conven- tecknat denna konvention.  
tion.    

105

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 2003

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Ulvskog, Lindh, Sahlin, Östros, Messing, Engqvist, Lövdén, Ringholm, Bodström, Karlsson J. O., Sommestad, Karlsson H., Lund, Andnor, Nuder, Hallengren, Björklund

Föredragande: statsrådet Bodström

Regeringen beslutar proposition 2002/03:146 Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

Prop. 2002/03:146

106