Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse

nitionen som enbart är inriktad på inlåning på konto där behållningen är nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel.

I propositionen görs bedömningen att varken värnet om betalningssystemet eller skyddet för konsumenterna motiverar att bankerna förbehålls rätten att ta emot inlåning. Tvärtom bör valmöjligheterna och konkurrensen kunna öka om det s.k. inlåningsmonopolet avskaffas. Det föreslås därför att bankernas ensamrätt att ta emot inlåning avskaffas. Det väsentliga är att hushållen även i framtiden har tillgång till former av inlåning där de insatta medlen garanteras. Detta sker genom sådan inlåning i banker som skyddas av insättningsgarantin.

Genom att inlåningsmonopolet för banker avskaffas ges kreditmark- nadsföretag möjlighet att ta emot inlåning från allmänheten. Sådan inlå- ning föreslås bli omfattad av insättningsgarantin. Även andra företag än institut som omfattas av lagen om insättningsgaranti ges möjlighet att ta emot inlåning från allmänheten. Detta gäller således även icke-finansi- ella företag. Sådana företag står inte under Finansinspektionens tillsyn, och inlåning i dessa företag bör inte garanteras. Till skydd för insättarna och i syfte att förebygga brott skall dock särskilda krav ställas på företag som bedriver sådan inlåningsverksamhet. I remissen föreslås bl.a. en om- fattande informationsplikt, en beloppsbegränsning på 50 000 kronor per konsument, en viss prövning av ägare och ledning i de aktuella företagen och viss lägsta nivå på det bundna egna kapitalet. Dessutom skall Fi- nansinspektionen minst en gång per år kontrollera att företagen uppfyller vissa villkor i lagen. Dessa krav regleras i en ny lag, lagen om inlånings- verksamhet.

När det gäller kreditförsörjningen tar förslagen sin utgångspunkt i EG- rättens definition av kreditinstitut. Enligt denna är ett kreditinstitut ett kreditgivande institut som lånar upp medel från allmänheten. Det kon- stateras att behovet är svagare att reglera kreditförsörjningen än betal- ningsförmedlingen. Det är samtidigt svårt att avgränsa de mest skydds- värda finansieringsformerna. Mot denna bakgrund föreslås en ny defini- tion av finansieringsrörelse, vilken knyter an till EG-rättens definition av kreditinstitut. Finansieringsrörelse får som huvudregel drivas enbart efter tillstånd av Finansinspektionen och står då under inspektionens tillsyn. Från denna huvudregel föreslås vissa undantag. Förslaget innebär en för- ändring i förhållande till dagens ordning på så sätt att bara kreditgivare som lånar upp medel från allmänheten omfattas av definitionen och står under Finansinspektionens tillsyn. För de senare företagen, som inte längre kommer att stå under Finansinspektionens tillsyn, föreslås nya regler för att hindra att de utnyttjas för penningtvätt eller andra brottsliga aktiviteter. Vidare bedöms det vara lämpligt att göra vissa ändringar i konsumentkreditlagen för att stärka konsumentskyddet vid kreditgivning.

I propositionen föreslås vidare reformerade rörelseregler för både banker och kreditmarknadsföretag (kreditinstitut). Regler om soliditet och likviditet, riskhantering samt genomlysning införs. Ett kreditinstituts rörelse skall således drivas på ett sådant sätt att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser inte äventyras. Ett institut skall vidare identifiera, mäta, styra och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Rörelsen skall också bedrivas och organiseras på ett sådant sätt att insti- tutets ställning kan överblickas samt även i övrigt vara sund. Vidare skall

Prop. 2002/03:139

Innehållsförteckning			Prop. 2002/03:139
1	Förslag till riksdagsbeslut................................................................		12
2	Lagtext	.............................................................................................	13
	2.1 ............	Förslag till lag om bank - och finansieringsrörelse	13

2.2Förslag till lag om införande av lagen (2004:000) om

	bank- och finansieringsrörelse ..........................................	46
2.3	Förslag till lag om inlåningsverksamhet...........................	50
2.4	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken .....................	55

2.5Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173).......................................................................

2.6Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

	(1975:1385).......................................................................	60
2.7	Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...	61

2.8Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617).........................................................................

2.9Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) .66

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om

	ekonomiska föreningar......................................................	85
2.11	Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) ....	88

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank ..............................................................

2.13Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen

(1991:601).........................................................................

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse ..........................................................

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om

utländska filialer m.m. ......................................................

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs-

och clearingverksamhet ....................................................

2.17Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen

(1992:830).......................................................................

100

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet .................................................

102

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om

åtgärder mot penningtvätt ...............................................

103

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för

kreditinstitut och värdepappersbolag...........................

105

2.21Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen

(1995:450).......................................................................

109

2.22Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen

(1995:1554).....................................................................

110

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om

årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ...111

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker ...............................................................

112

2.25Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti ............................................................

133

2.26Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1006) om

valutaväxling och betalningsöverföring..........................

136

2.27Förslag till lag om ändring i lagen (1998:150) om

	allmän kameraövervakning.............................................	142
2.28	Förslag till lag om ändring i miljöbalken........................	143

2.29Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om

kontoföring av finansiella instrument .............................

144

2.30Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om

investerarskydd ...............................................................

146

2.31Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på

finansmarknaden .............................................................

147

2.32Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte

av redovisningsvaluta i finansiella företag .....................

149

2.33Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål .............................

150

2.34Förslag till lag om ändring i lagen (2002:149) om

		utgivning av elektroniska pengar ....................................		151
3	Ärendet och dess beredning...........................................................			153
4	Bakgrund .......................................................................................			155
	4.1	Inledning .........................................................................		155
	4.2	Det finansiella systemets funktioner och struktur...........		157
	4.3	Utvecklingstendenser......................................................		163
		4.3.1	Bankernas kärnverksamhet...........................	163
		4.3.2	Strukturella utvecklingstendenser.................	166

4.4Risker och riskhantering i bank- och finansiering

		srörelse ............................................................................		168
5	Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag –
	motiv och avgränsningar ...............................................................			172
	5.1	Systemrisker och systemskydd i det finansiella
		systemet...........................................................................		172
		5.1.1	Stabilitetsproblem i institut som ger kredit
			och tar emot inlåning ....................................	173
		5.1.2	Stabilitetsproblem i andra institut.................	174
		5.1.3	Ekonomiska kopplingar mellan finansiella
			företag ...........................................................	175
		5.1.4	Systemrisker i betalningsväsendet................	176
		5.1.5	Riksbankens systemskyddande roll ..............	177
		5.1.6	Motiv för reglering........................................	178
	5.2	Reglering av betalsystemet .............................................		180
		5.2.1	Betalningsväsendets struktur och
			skyddsbehov..................................................	180
		5.2.2	Bankrörelse ...................................................	186
		5.2.3	Bankernas ensamrätt och skyldighet att ta
			emot inlåning ................................................	195
	5.3	Reglering av kreditförsörjningen ....................................		199
		5.3.1	Motiv till reglering från systemskydds-
			synpunkt........................................................	200
		5.3.2	Avvägningar vid reglering............................	202
	5.4	Tillståndspliktig finansieringsverksamhet ......................		213

Prop. 2002/03:139

		5.4.1	Gällande rätt..................................................	213
		5.4.2	Finansiella tjänster ........................................	214
		5.4.3	Finansieringsrörelse......................................	218
		5.4.4	Undantag från tillståndsplikten.....................	223
		5.4.5	Vissa legala konsekvenser med anledning
			av att kreditmarknaden avregleras ................	244
	5.5	Insättningsgarantifrågor ..................................................		257
		5.5.1	Ett säkert placeringsalternativ.......................	257
		5.5.2	Insättningar i kreditmarknadsföretag............	258
		5.5.3	Skyldighet att ta emot garanterade
			insättningar om sådana tillhandahålls...........	260
		5.5.4	Informationsfrågor........................................	263
6	Rörelseregler för banker och kreditmarknadsföretag –
	utgångspunkter ..............................................................................			264
	6.1	Inledning .........................................................................		264
	6.2	Solida institut ..................................................................		264
		6.2.1	Buffertkapital................................................	265
		6.2.2	Riskbegränsning............................................	269
		6.2.3	Genomlysning...............................................	269
7	En gemensam lag för banker och kreditmarknadsföretag .............			271
8	Rörelseregler..................................................................................			273
	8.1	Soliditet och likviditet.....................................................		273
	8.2	Genomlysning .................................................................		276
	8.3	Riskhantering ..................................................................		277
	8.4	Sundhet ...........................................................................		280
	8.5	Förtroendet för marknaden .............................................		288
	8.6	Begränsningar för rörelsen..............................................		289
		8.6.1	Tillåtna verksamheter ...................................	289
		8.6.2	Bara finansiell verksamhet ...........................	292
	8.7	Innehav av egendom .......................................................		299
		8.7.1	Gällande rätt..................................................	299
		8.7.2	Innehav av annan egendom än aktier och
			andelar...........................................................	302
		8.7.3	Innehav av egendom till skyddande av
			fordran...........................................................	302
		8.7.4	Innehav av aktier och andelar .......................	304
		8.7.5	Innehav av aktier till skyddande av fordran
			och finansiell rekonstruktion ........................	310
		8.7.6	Innehav som ett normalt led i
			emissionsverksamhet m.m............................	311
	8.8	Tillstånd för större förvärv..............................................		314
	8.9	Kredithantering ...............................................................		318
		8.9.1	Kreditportföljen ............................................	319
		8.9.2	Kreditprövning..............................................	320
		8.9.3	Kreditprövningens organisation....................	326
		8.9.4	Dokumentation av krediter och andra
			engagemang ..................................................	327
		8.9.5	Jävskrediter ...................................................	329
	8.10	Stora exponeringar ..........................................................		336
	8.11	Smittobestämmelse .........................................................		338

Prop. 2002/03:139

	8.12	Uppdragsavtal .................................................................		343
	8.13	Övrigt ..............................................................................		348
		8.13.1	Interna riktlinjer och instruktioner................	348
		8.13.2	Föreskriftsrätt om en banks valutaposition...	352
		8.13.3	Den associationsrättsliga regleringen av
			banker och kreditmarknadsföretag ...............	353
		8.13.4	Särskilda bestämmelser ................................	361
9	9 Auktorisation ..............................................................................			363
	9.1	9.1 Gällande rätt..............................................................		363
	9.2	9.2 Ny formulering av tillståndskriterierna.....................		365
10	10 Tillsyn.......................................................................................			369
	10.1	Inledning .........................................................................		369
	10.2	Tillsyn över enskilda institut...........................................		371
	10.3	Tillsyn över sektorerna ...................................................		374
11	Finansinspektionens kontrollmöjligheter och ingripanden ...........			376
	11.1	Kontrollmöjligheter.........................................................		376
		11.1.1	Gällande rätt..................................................	376
		11.1.2	Förordnande av revisor .................................	378
	11.2	Ingripande mot banker och kreditmarknadsföretag ........		379
		11.2.1	Gällande rätt..................................................	379
		11.2.2	Grundläggande bestämmelser om
			ingripande .....................................................	381
		11.2.3	Ingripanden i särskilda fall ...........................	384
		11.2.4	Straffavgift....................................................	386
		11.2.5	Förseningsavgift............................................	387
	11.3	Ägarprövning m.m..........................................................		389
		11.3.1	Gällande rätt..................................................	389

11.3.2Ny formulering av ägarprövningskriterierna 391

12 Andra företags mottagande av medel från allmänheten................			393
12.1	Utgångspunkter ...............................................................		393
12.2	Ny lag om inlåningsverksamhet......................................		394
	12.2.1	Icke-finansiella företag får ta emot inlåning
		från allmänheten ...........................................	394
	12.2.2	Associationsform och kapitalkrav ................	401
	12.2.3	Informationsplikt och redovisning................	407
	12.2.4	Ingripanden vid brister i informationen........	414
	12.2.5	Beloppsmässig begränsning av mottagna
		medel.............................................................	416
	12.2.6	Åtgärder mot penningtvätt............................	420
	12.2.7	Krav på och kontroll av ägare och ledning...	421
	12.2.8	Kvalifikationskrav och rapporteringsplikt
		för revisorer...................................................	425
	12.2.9	Ansökan om registrering hos
		Finansinspektionen och viss kontroll............	428
12.3	Undantag för erbjudanden som kräver prospekt.............		433
12.4	Övriga frågor...................................................................		435
	12.4.1	Sekretess .......................................................	435
	12.4.2	Statistik .........................................................	436
13 Frågor om startkapital och buffertkapital......................................			438

Prop. 2002/03:139

13.1	Startkapital i banker och kreditmarknadsföretag ............		438
	13.1.1	Bakgrund .......................................................	438
	13.1.2	Ändrade regler om startkapital .....................	438
13.2	Kapitalkrav i banker och kreditmarknadsföretag............		439
	13.2.1	Bakgrund .......................................................	439
	13.2.2	Stegvis höjning av kapitalbasen i
		medlemsbanker och kreditmarknadsföretag .440
13.3	Associationsrättsliga regler om buffertkapital................		442
	13.3.1	Bakgrund .......................................................	442
	13.3.2	Insatskapital i medlemsbanker och
		kreditmarknadsföreningar .............................	445
	13.3.3	Reservfond i medlemsbanker och
		kreditmarknadsföreningar .............................	449
14 Vårdslös kreditgivning ..................................................................			452
14.1	Bakgrund	.........................................................................	452
	14.1.1 .............................................	Olika regelverk	452
	14.1.2 ...............................	Regler om kreditgivning	453
14.2	Straffrättsliga ...........................................överväganden		455
	14.2.1 ..................................................	Gällande rätt	455

14.2.2Bör vårdslös kreditgivning kriminaliseras? ..459

14.3	Skadeståndsrättsliga överväganden ................................		462
	14.3.1	Gällande rätt ..................................................	463
	14.3.2	Styrelseledamots och verkställande
		direktörs ansvar mot banken eller
		kreditmarknadsföretaget ...............................	467
	14.3.3	Styrelseledamots och verkställande
		direktörs ansvar mot annan än banken och
		kreditmarknadsföretaget ...............................	470
	14.3.4	Revisorers, aktieägares med fleras ansvar
		mot banken, kreditmarknadsföretaget eller
		tredje man .....................................................	474
15 Sekretess och uppgiftsskyldighet för banker och vissa andra
finansiella företag		..........................................................................	476
15.1	Gällande rätt....................................................................		476
	15.1.1 ..........................................................	Lagrum	476
	15.1.2 .....	De som sekretessen är avsedd att skydda	477
	15.1.3 .................................	Obehörighetsbegreppet	478

15.2Överväganden om sekretess och uppgiftsskyldighet i

	vissa finansiella företag..................................................		480
	15.2.1	Utgångspunkter.............................................	480
	15.2.2	Utformningen av sekretessbestämmelserna..481
	15.2.3	Uppgiftsskyldighet i samband med
		förundersökning............................................	484
16 Offentlighet och sekretess vid kommunal finansiell samverkan..			489
16.1	Offentlighetsprincipen och sekretesslagen .....................		489

16.2Finns det behov av ytterligare sekretessregler vid

kommunal finansiell samverkan? ...................................		493
16.2.1	Kommunal finansiell samverkan ..................	493

16.2.2Sekretess till skydd för det allmännas

ekonomiska intresse......................................

495

Prop. 2002/03:139

		16.2.3	Sekretess till skydd för enskilds
			ekonomiska förhållanden ..............................	496
17	Överklagande m.m.		.......................................................................	505
18	Konsekvenser ................................................................................			507
	18.1	Ekonomiska ..............................................konsekvenser		507
	18.2	Konsekvenser .......för små och medelstora företag m.m		507
19	Författningskommentar .................................................................			510
	19.1	Förslaget till .......lag om bank- och finansieringsrörelse		510

19.2Förslaget till lag om införande av lagen (2003:000) om

	bank- och finansieringsrörelse ........................................	557
19.3	Förslaget till lag om inlåningsverksamhet ......................	563
19.4	Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken.................	577

19.5Förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173).....................................................................

577

19.6Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

(1975:1385).....................................................................

578

19.7Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).......................................................................

578

19.8Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen

(1987:617).......................................................................

580

19.9Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619).......................................................................

580

19.10Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om

ekonomiska föreningar....................................................

583

19.11Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672).......................................................................

583

19.12Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank ............................................................

584

19.13Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen

(1991:601).......................................................................

584

19.14Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse ........................................................

584

19.15Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om

utländska filialer m.m. ....................................................

586

19.16Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:543) om

börs- och clearingverksamhet .........................................

586

19.17Förslaget till lag om ändring i konsumentkreditlagen

(1992:830).......................................................................

587

19.18Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om

finansieringsverksamhet .................................................

588

19.19Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:768) om

åtgärder mot penningtvätt ...............................................

589

19.20Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:2004) om

kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag ..............................	589

19.21Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen

(1995:450).......................................................................

591

19.22Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen

(1995:1554).....................................................................

591

Prop. 2002/03:139

19.23	Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om	Prop. 2002/03:139
	årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ...591

19.24Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker ...............................................................

591

19.25Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti ............................................................

595

19.26Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1006) om

	valutaväxling och betalningsöverföring..........................	598
19.27	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:150) om
	allmän kameraövervakning............................................	604
19.28	Förslag till lag om ändring i miljöbalken (1998:808).....	604

19.29Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om

kontoföring av finansiella instrument .............................

604

19.30Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:158) om

investerarskydd ...............................................................

605

19.31Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om

system för avveckling av förpliktelser på
finansmarknaden .............................................................	605

19.32Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte

av redovisningsvaluta i finansiella företag .....................

605

19.33Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål .............................

605

19.34Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:149) om

utgivning av elektroniska pengar ....................................	605
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 2003.........	607

Del 2

Bilaga 1 Remissinstanser som yttrat sig över betänkandet

Kommunala finansförbund (SOU 1998:72)

Bilaga 2 Remissinstanser som yttrat sig över Banklags- kommitténs delbetänkande om Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160)

Bilaga 3 Remissinstanser som yttrat sig över Banklags- kommitténs delbetänkande Vårdslös kredit-

givning samt sekretess i banker m.m. (SOU 1999:82)

Bilaga 4 Remissinstanser som yttrat sig över departements- promemorian Reformerade bank- och finansierings- rörelseregler (Ds 2002:5)

Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 6 Lagrådets yttrande

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2002/03:139

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om bank- och finansieringsrörelse,

2.lag om införande av lagen om bank- och finansieringsrörelse,

3.lag om inlåningsverksamhet,

4.lag om ändring i föräldrabalken (1949:381),

5.lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

6.lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

7.lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

8.lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

9.lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

10.lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

11.lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

12.lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

13.lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601),

14.lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

15.lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer,

16.lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksam-

het,

17.lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830),

18.lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,

19.lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt,

20.lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag,

21.lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450),

22.lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),

23.lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditin- stitut och värdepappersbolag,

24.lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

25.lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

26.lag om ändring i lagen (1996:1006) om valutaväxling och betal- ningsöverföring,

27.lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning,

28.lag om ändring i miljöbalken (1998:808),

29.lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

30.lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd,

31.lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,

32.lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,

33.lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

34.lag om ändring i lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar.

Lagtext

Prop. 2002/03:139

2.1Förslag till lag om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om bank- och finansieringsrö- relse. Lagen gäller inte verksamhet som drivs av Sveriges riksbank eller Riksgäldskontoret.

2 § För utländska företags verksamhet i Sverige gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar. För filialer till utländska företag gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Definition av bankrörelse

3 § Med bankrörelse avses rörelse i vilken det ingår

1.betalningsförmedling via generella betalsystem, och

2.mottagande av medel som efter uppsägning är tillgängliga för ford- ringsägaren inom högst 30 dagar.

Med generella betalsystem avses system för förmedling av betalningar från ett stort antal från varandra fristående betalare avsett att nå ett stort antal från varandra fristående slutliga betalningsmottagare.

Definition av finansieringsrörelse

4 § Med finansieringsrörelse avses rörelse i vilken det ingår näringsverk- samhet som har till ändamål att

1.ta emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten, direkt eller indirekt via ett företag med vilket det finns ett nära samband, och

2.lämna kredit, ställa garanti för kredit eller i finansieringssyfte för- värva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande (leasing).

Nära samband skall anses finnas mellan företag som ingår i samma koncern eller på annat sätt har, genom gemensamt ägande, avtal eller liknande, sådan samhörighet att den ekonomiska utvecklingen för ägaren eller ett eller flera av företagen är väsentligen beroende av utvecklingen i ett eller flera av de andra företagen.

Övriga definitioner

5 § I denna lag betyder

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att
starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 26.5.2000, s. 1, Celex
32000L0012), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG
(EGT L 035, 11.2.2003, s.1, Celex 32002L0087).	13

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsak- liga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepap- persbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag,

2.bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,

3.bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bankrö- relse,

4.behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,

5.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen skall anses som en enda filial,

7.finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut, värdepap- persbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva aktier eller andelar,

b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, eller

c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10 och 12 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,

8.hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som av- ses i denna lag,

9.kapitalbas: detsamma som i 2 kap. 6–8 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap- persbolag,

10.kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,

11.kreditmarknadsbolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse,

12.kreditmarknadsförening: en ekonomisk förening som har fått till- stånd att driva finansieringsrörelse,

13.kreditmarknadsföretag: kreditmarknadsbolag och kreditmarknads- förening,

14.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över led- ningen av företaget,

15.medlemsbank: en ekonomisk förening som avses i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

16.sparbank: ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619),

17.startkapital: det kapital som definieras i artikel 34.2.1 och 34.2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut,

18.utländskt bankföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse,

19.utländskt kreditföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansieringsrörelse, och

20.utländskt kreditinstitut: ett utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag.

Prop. 2002/03:139

6 § Ett kreditinstitut och ett annat företag skall anses ha nära förbindel- ser, om

1.det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,

2.det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

3.båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhål- lande till en och samma fysiska person.

Nära förbindelser har även en fysisk person och ett kreditinstitut, om

1.den fysiska personen

a) äger minst 20 procent av kapitalet i kreditinstitutet,

b) disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i kreditinstitutet, eller

c) på annat sätt har sådant inflytande över kreditinstitutet att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag, eller

2.det finns en annan likartad förbindelse mellan denna person och kreditinstitutet.

Mottagande av återbetalningspliktiga medel

7 § Bara ett svenskt eller utländskt kreditinstitut får driva näringsverk- samhet som har till ändamål att ta emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten, om inte annat är särskilt föreskrivet.

Första stycket gäller inte för verksamhet för vilket det skall upprättas prospekt enligt aktiebolagslagen (1975:1385), försäkringsrörelselagen (1982:713), lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet.

Reglers tillämpning på andra företag än kreditinstitut

8 § Om ett kreditinstitut ingår i en finansiell företagsgrupp enligt 6 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, skall bestämmelserna i 6–9, 13 och 15 kap. denna lag samt bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag om ett insti- tuts rörelse och om tillsyn över ett institut, gälla i tillämpliga delar för övriga företag i företagsgruppen. Begränsningarna i fråga om ett instituts rörelse skall avse företagen i företagsgruppen gemensamt.

Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från bestämmel- serna i första stycket. Frågor om sådana undantag prövas av Finansin- spektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

Bank i firman m.m.

Prop. 2002/03:139

9 § Bara banker, Sveriges riksbank, Sveriges allmänna hypoteksbank och utländska kreditinstitut får i sin firma eller i övrigt vid beteckning av sin affärsrörelse använda ordet bank. Ett utländskt kreditinstitut får driva verksamhet i Sverige under den firma som institutet använder i det land där det har sitt huvudkontor.

En sammanslutning eller annan juridisk person med nära anknytning till någon som avses i första stycket får, efter tillstånd av Finansinspek- tionen, använda ordet bank i sin firma.

Vad som sägs i denna paragraf hindrar inte att ett företag som omfattas av pantbankslagen (1995:1000) använder ordet pantbank i sin firma eller annars i sin rörelse.

Tystnadsplikt

10 § Enskildas förhållanden till kreditinstitut får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre- tesslagen (1980:100).

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.

I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som
innebär att vad som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte
hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.
Uppgiftsskyldighet
11 § Ett kreditinstitut är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas för-
hållanden till institutet, om det under en utredning enligt bestämmelserna
om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om
det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan
stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.
2 kap. Tillståndspliktig bank- och finansieringsrörelse
Tillståndsplikt
1 § Bankrörelse eller finansieringsrörelse får drivas bara efter tillstånd,
om inte annat framgår av denna lag.
Undantag från tillståndsplikt för bankrörelse
2 § Tillstånd att driva bankrörelse behövs inte för utgivning av elektro-
niska pengar enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska
pengar.
Undantag från tillståndsplikt för finansieringsrörelse
3 § Tillstånd enligt denna lag behövs inte för finansieringsrörelse som
drivs av	16
	16

1. en bank,

2.ett utländskt bankföretag som har tillstånd att driva bankrörelse i Sverige enligt 4 kap. 4 §,

3.ett försäkringsföretag, ett värdepappersföretag, Svenska skeppshy- potekskassan eller en pantbank enligt pantbankslagen (1995:1000), i den utsträckning det är tillåtet enligt den för dem tillämpliga lagstiftningen,

4.ett företag som tillhandahåller finansiering i samband med avsätt- ning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av fö- retaget,

5.ett aktiebolag eller en ekonomisk förening om

a)verksamheten består i att vid enstaka tillfällen förvärva fordringar,

och

b)medel för verksamheten inte löpande anskaffas från allmänheten,

6.ett företag som bara finansierar andra företag i samma koncern eller motsvarande utländska företagsgrupp, om inte finansieringen avser före- tag i vars rörelse det ingår näringsverksamhet med ändamål att driva så- dan verksamhet som anges i 1 kap. 4 § första stycket 2,

7.en ekonomisk förening, vilken

a)som medlemmar vid varje tillfälle har högst 1 000 fysiska personer,

b)som medlemmar antar bara personer som ingår i en i förväg identi- fierbar begränsad krets som också anges i föreningens stadgar,

c)tar emot återbetalningspliktiga medel bara från medlemmarna eller från finansiella företag, och

d)har till ändamål bara att med sådana medel som avses i c tillgodose finansieringsbehov hos medlemmarna.

Undantagen enligt första stycket 5 och 7 för rörelse som drivs av ak- tiebolag eller ekonomisk förening gäller även för sådan rörelse som drivs av motsvarande utländska företag.

3 kap. Tillstånd för svenska företag

Förutsättningar för tillstånd

1 § Tillstånd att driva bankrörelse får ges för svenska aktiebolag, spar- banker och medlemsbanker.

Tillstånd att driva finansieringsrörelse får ges för svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Bestämmelser om förutsättningar för utländska företag att driva bank- rörelse eller finansieringsrörelse i Sverige finns i 4 kap.

2 § Ett svenskt företag skall ges tillstånd att driva bankrörelse eller finan- sieringsrörelse, om

1.bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda be- stämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,

2.det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3.det finns skäl att anta att den som har eller kan förväntas komma att

få ett kvalificerat innehav i företaget

Prop. 2002/03:139

a)inte kommer att motverka att rörelsen drivs på ett sätt som är fören- ligt med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verk- samhet, och

b)även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av ett kreditinstitut, och

4. den som skall ingå i företagets styrelse eller vara verkställande di- rektör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.

Tillstånd får inte ges, om någon som i väsentlig utsträckning har åsido- satt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska ange- lägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget.

Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.

Godkännande av bolagsordning m.m.

3 § Bolagsordning, stadgar eller reglemente för ett företag skall godkän- nas i samband med att det får tillstånd att driva bank- eller finansierings- rörelse.

4 § Ett kreditinstitut som har beslutat att ändra sin bolagsordning, sina stadgar eller sitt reglemente, skall ansöka om godkännande av ändringen. Ändringen skall godkännas om bolagsordningen, stadgarna eller regle- mentet överensstämmer med denna lag och andra författningar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av institutets verksamhet.

Ett beslut om ändring av bolagsordning, stadgar eller reglemente får inte registreras innan det har godkänts.

Startkapital m.m.

5 § Ett bankaktiebolag skall när rörelsen påbörjas ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst fem miljoner euro.

6 § En sparbank skall när rörelsen påbörjas ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst en miljon euro.

7 § En medlemsbank och ett kreditmarknadsföretag skall när rörelsen påbörjas ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd motsvarar minst fem miljoner euro.

Om balansomslutningen i den planerade rörelsen kan beräknas uppgå till högst etthundra miljoner kronor eller, om institutet kommer att ha sin redovisning i euro, tolv miljoner euro, får institutet i samband med pröv- ning av en ansökan om tillstånd medges att ha ett lägre startkapital än det som anges i första stycket, dock lägst motsvarande en miljon euro.

I 9 kap. 2 § finns bestämmelser om storleken på institutets kapitalbas för det fall att balansomslutningen under rörelsens gång överstiger ett

Prop. 2002/03:139

hundra miljoner kronor eller, om institutet har sin redovisning i euro, tolv miljoner euro.

Prövningen av ansökan

8 § En ansökan om tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrö- relse, liksom frågor om godkännande av bolagsordning, stadgar eller reglemente enligt 3 eller 4 § och om medgivande enligt 7 § andra stycket, prövas av Finansinspektionen. Följande ärenden skall dock prövas av regeringen om de är av principiell betydelse eller av särskild vikt

1.ärenden som avser tillstånd att driva bankrörelse, liksom frågor en- ligt 3 § och 7 § andra stycket i samma ärenden, och

2.ärenden om godkännande av ändring av bolagsordning, stadgar eller reglemente för en bank enligt 4 §.

Ansökan om tillstånd

9 § Ett aktiebolag och en ekonomisk förening får ansöka om tillstånd innan företaget registrerats i aktiebolags- eller föreningsregistret.

Om ett aktiebolag har ansökt om tillstånd inom sex månader från stif- telseurkundens undertecknande räknas den tid som anges i 2 kap. 9 § första stycket aktiebolagslagen (1975:1385) från tillståndsbeslutet. Om en ekonomisk förening har ansökt om tillstånd inom sex månader från beslutet om att bilda föreningen räknas den tid som anges i 2 kap. 3 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar från till- ståndsbeslutet.

4 kap. Utländska företags verksamhet i Sverige

Kreditinstitut hemmahörande inom EES

1 § Ett utländskt kreditinstitut som hör hemma inom EES och där driver finansieringsrörelse får börja driva sådan verksamhet som anges i 7 kap. 1 § andra stycket genom filial i Sverige, två månader efter det att Fi- nansinspektionen från en behörig myndighet i institutets hemland har tagit emot en underrättelse som innehåller

1.en plan för den avsedda verksamheten här i landet med uppgift om bland annat filialens organisation,

2.uppgift om filialens adress och ansvariga ledning, samt

3.uppgift om kreditinstitutets kapitalbas och kapitaltäckningsgrad. Finansinspektionen får medge att verksamheten påbörjas tidigare än

vad som anges i första stycket. Om det behövs skall Finansinspektionen, innan det utländska kreditinstitutet börjar driva verksamhet från filialen, upplysa institutet om de bestämmelser som gäller för verksamheten här i landet.

2 § Ett utländskt kreditinstitut som avses i 1 § får erbjuda och tillhanda- hålla sådana tjänster som anges i 7 kap. 1 § andra stycket i Sverige utan att inrätta filial här, så snart Finansinspektionen från en behörig myndig-

Prop. 2002/03:139

het i institutets hemland har tagit emot en underrättelse som anger vilka Prop. 2002/03:139 tjänster institutet avser att tillhandahålla i Sverige.

3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ om ett utländskt kreditinstitut gäller även ett finansiellt institut som hör hemma inom EES och dess dotterföretag, om det finansiella institutet är dotterföretag till ett sådant utländskt kre- ditinstitut som avses i 1 § eller ägs gemensamt av två eller flera sådana utländska kreditinstitut och uppfyller samtliga följande villkor.

1.Det eller de utländska kreditinstitut som äger det finansiella institu- tet (ägande kreditinstitut) skall vara auktoriserade som kreditinstitut i det EES-land vars lag gäller för det finansiella institutet.

2.Den ifrågavarande verksamheten skall drivas i det EES-land vars lag gäller för det finansiella institutet.

3.Ägande kreditinstitut skall inneha minst 90 procent av samtliga röster i det finansiella institutet.

4.Ägande kreditinstitut skall tillgodose behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av det finansiella institutet och skall ha utfäst sig att, med samtycke av hemlandets behöriga myndigheter, solidariskt svara för de åtaganden som det finansiella institutet har gjort.

5.Det finansiella institutet skall omfattas, särskilt med avseende på verksamheten i fråga, av den gruppbaserade tillsyn som ägande kreditin- stitut är föremål för.

Att villkoren i första stycket är uppfyllda skall framgå av de underrät- telser som avses i 1 och 2 §§.

En sådan underrättelse som avses i 1 § skall beträffande sådana företag som avses i första stycket innehålla uppgift även om den konsoliderade kapitaltäckningsgraden för ägande kreditinstitut eller dess moderföretag.

Övriga utländska kreditinstitut

4 § Ett annat utländskt kreditinstitut än ett sådant som avses i 1 § får ges tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse från filial i Sve- rige. Tillstånd skall ges om

1.institutet står under betryggande tillsyn av en behörig myndighet i hemlandet och den myndigheten har medgett att företaget etablerar sig i Sverige,

2.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 3 kap. 2–7 §§, och

3.insättningar hos filialen omfattas av garanti enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som

a) omfattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti och

b) har en högsta ersättningsnivå som inte understiger ett belopp mot- svarande 20 000 euro innan det i förekommande fall har gjorts avdrag för en självrisk med högst 10 procent av en enskild insättares garanterade insättning.

5 § Ansökan om tillstånd till filialetablering enligt 4 § prövas av Finans- inspektionen. I fråga om bankföretag prövas dock ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt av regeringen.

6 § Ett kreditinstitut hemmahörande utanför EES får efter anmälan till Finansinspektionen driva verksamhet som huvudsakligen avser repre- sentation och förmedling av bank- och finansieringstjänster från kontor eller annat fast driftställe (representationskontor) i Sverige.

Tillåten verksamhet

7 § Ett utländskt kreditinstitut som driver rörelse med stöd av 1, 2 eller 4 § får här driva bara sådan verksamhet som omfattas av institutets verk- samhetstillstånd i hemlandet.

Ett utländskt företag som avses i 3 § får här driva bara sådan verksam- het som är tillåten enligt företagets bolagsordning eller stadgar och bara i den utsträckning det eller de utländska kreditinstitut som äger företaget eller dess moderföretag skulle ha rätt enligt första stycket att driva sådan verksamhet.

I 1 kap. 3 d och 3 e §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse finns bestämmelser om att verksamhet som avses i 1 kap. 3 § samma lag under vissa förutsättningar får drivas av utländska kreditinstitut som driver verksamhet med stöd av 1 och 2 §§ och av finansiella institut och dotter- företag som driver verksamhet med stöd av 3 §.

5 kap. Svenska företags verksamhet utomlands

Filialverksamhet inom EES

1 § Vill ett kreditinstitut som driver verksamhet som har till ändamål att ta emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten och att lämna kre- dit, ställa garanti för kredit eller i finansieringssyfte förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande inrätta en filial inom EES för verksamhet som anges i 7 kap. 1 § andra stycket, skall institutet under- rätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen skall innehålla

1.information om institutets plan för filialverksamheten, med uppgift om filialens organisation, och

2.uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om filialens adress och ansvariga ledning.

2 § Finner Finansinspektionen i fall som avses i 1 § att det inte finns skäl att ifrågasätta institutets administrativa struktur eller finansiella situation, skall inspektionen inom tre månader från det att underrättelsen togs emot lämna över den till den behöriga myndigheten i det land där filialen skall inrättas. Inspektionen skall samtidigt lämna uppgift om storleken av in- stitutets kapitalbas och kapitaltäckningsgrad.

Finansinspektionen skall underrätta kreditinstitutet när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över den underrättelse som avses i första stycket, skall inspektio- nen meddela beslut om det inom tre månader från det att underrättelsen togs emot.

Prop. 2002/03:139

3 § Om ett kreditinstitut som avses i 1 § skall ändra något av de förhål- Prop. 2002/03:139 landen som angetts i institutets underrättelse till Finansinspektionen efter

det att filialen har inrättats, skall institutet skriftligen underrätta inspek- tionen minst en månad innan ändringen genomförs.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, skall in- spektionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrät- telsen kom in till inspektionen. Den behöriga myndigheten i det andra landet skall genast underrättas om beslutet.

Gränsöverskridande verksamhet inom EES

4 § Vill ett kreditinstitut som avses i 1 § erbjuda och tillhandahålla så- dana tjänster som anges i 7 kap. 1 § andra stycket inom EES utan att in- rätta filial där, skall institutet underrätta Finansinspektionen innan verk- samheten påbörjas. Underrättelsen skall innehålla uppgift om i vilket land verksamheten skall drivas och vilka tjänster som skall erbjudas.

Finansinspektionen skall inom en månad från det att underrättelsen togs emot lämna över den till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten skall drivas.

Övriga fall av filialverksamhet utomlands

5 § I andra fall än som avses i 1 § skall ett kreditinstitut som planerar att inrätta en filial utomlands ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. Ett sådant tillstånd skall ges om det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet.

6 kap. Övergripande bestämmelser om ett kreditinstituts rörelse

Soliditet och likviditet

1 § Ett kreditinstituts rörelse skall drivas på ett sådant sätt att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser inte äventyras.

Riskhantering

2 § Ett kreditinstitut skall identifiera, mäta, styra och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med.

Ett institut skall särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras.

Genomlysning

3 § Ett kreditinstituts rörelse skall organiseras och drivas på ett sådant sätt att institutets ställning kan överblickas.

Sundhet

4 § Ett kreditinstituts rörelse skall även i andra avseenden än som sägs i 1–3 §§ drivas på ett sätt som är sunt.

Riktlinjer och instruktioner

5 § Styrelsen i ett kreditinstitut skall se till att det finns skriftliga interna riktlinjer och instruktioner i den omfattning som behövs för att styra rö- relsen.

Huvudkontor i Sverige

6 § Varje kreditinstitut skall ha sitt huvudkontor i Sverige.

Uppdragsavtal

7 § Om ett kreditinstitut vill uppdra åt någon annan att utföra någon av de tjänster som avses i 7 kap. 1 §, skall institutet anmäla detta till Fi- nansinspektionen och ge in uppdragsavtalet. Ett sådant uppdrag får ges om

1.institutet svarar för den anförtrodda verksamheten mot kunden,

2.verksamheten drivs av uppdragstagaren under kontrollerade och sä- kerhetsmässigt betryggande former, och

3.uppdraget inte har sådan omfattning att institutet inte kan uppfylla de skyldigheter som följer av denna lag eller andra författningar som re- glerar institutets verksamhet.

7 kap. Verksamhet och innehav av egendom

Finansiell verksamhet

1 § Ett kreditinstitut får driva bara finansiell verksamhet och verksamhet som har ett naturligt samband med den.

Ett kreditinstitut får i sin verksamhet, bland annat

1.låna upp medel, till exempel genom att ta emot inlåning från allmän- heten eller ge ut obligationer eller andra jämförbara fordringsrätter,

2.lämna och förmedla kredit, till exempel i form av konsumentkredit och kredit mot panträtt i fast egendom eller fordringar,

3.medverka vid finansiering, till exempel genom att förvärva ford- ringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),

4.förmedla betalningar,

5.tillhandahålla betalningsmedel,

6.ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,

7.medverka vid värdepappersemissioner,

8.lämna ekonomisk rådgivning,

9.förvara värdepapper,

10.driva rembursverksamhet,

11.tillhandahålla värdefackstjänster,

12.driva valutahandel,

Prop. 2002/03:139

13.driva värdepappersrörelse under de förutsättningar som föreskrivs i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, samt

14.lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i kreditupplysningslagen (1973:1173).

Innehav av egendom i allmänhet

2 § Ett kreditinstitut får inneha bara

1.egendom som behövs för att driva sådan verksamhet som avses i

1§,

2.egendom som förvärvats till skyddande av fordran enligt 3–8 §§,

och

3.aktier och andelar med de begränsningar som anges i 9–11 §§.

Innehav av egendom för att skydda en fordran

3 § För att skydda en fordran får ett kreditinstitut

1.på offentlig auktion, en svensk eller utländsk börs eller en auktorise- rad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för fordran, och

2.om det finns skäl att anta att institutet annars skulle lida avsevärd förlust, som betalning för en fordran överta egendom som utgör säkerhet för fordran eller annan egendom.

4 § Vad som sägs i 3 § gäller inte egen aktie eller aktie i moderbolag. För förvärv av sådana aktier finns bestämmelser i 7 kap. aktiebolagslagen (1975:1385). Vad som sägs i 3 § gäller inte heller bevis om andel eller tillskott till medlemsbank eller kreditmarknadsförening. I fråga om en sparbanks förvärv av bevis om tillskott till garantifond eller grundfond i sparbanken gäller bestämmelserna i 5 kap. 7 § första stycket spar- bankslagen (1987:619).

5 § I utbyte mot egendom som har köpts eller övertagits enligt 3 § får ett kreditinstitut förvärva aktier eller andelar i ett företag som bildats för att förvalta egendomen eller för att fortsätta en verksamhet som drivs med denna.

Har aktier eller andelar förvärvats enligt 3 § eller enligt första stycket, får kreditinstitutet förvärva ytterligare aktier eller andelar i samma före- tag om det finns en uppenbar risk för att institutet annars lider förlust.

Har aktier eller andelar i ett företag förvärvats enligt 3 § eller enligt första eller andra stycket, får kreditinstitutet, om företaget överlåter sina tillgångar på ett annat företag, byta ut dessa aktier eller andelar mot ak- tier eller andelar i det andra företaget.

6 § Den egendom som ett kreditinstitut har förvärvat enligt 3 eller 5 § skall avyttras när det är lämpligt med hänsyn till marknadsförhållandena. Egendomen skall dock avyttras senast när det kan göras utan förlust för institutet. Om egendomen inte har avyttrats inom tre år från förvärvet, får

Prop. 2002/03:139

institutet fortsätta att inneha egendomen bara om Finansinspektionen ger tillstånd till det.

7 § Förvärv av egendom för att skydda en fordran skall anmälas till Fi- nansinspektionen.

8 § Ett kreditinstitut skall till Finansinspektionen varje år lämna en sär- skild redovisning av egendom som förvärvats för att skydda en fordran.

Innehav av aktier och andelar

9 § Ett kreditinstituts kvalificerade innehav av aktier eller andelar i andra företag än kreditinstitut, utländska kreditinstitut, institut för elektroniska pengar, värdepappersföretag, finansiella institut, anknutna företag och försäkringsföretag får sammanlagt uppgå till högst 60 procent av kapital- basen i kreditinstitutet. Ett sådant innehav i ett enskilt företag får uppgå till högst 15 procent av kapitalbasen i kreditinstitutet.

Aktier eller andelar som har förvärvats i strid med första stycket skall snarast avyttras.

Har aktier eller andelar förvärvats inom ramen för de gränser som an- ges i första stycket och förändras därefter förhållandet mellan de kvalifi- cerade innehaven och kapitalbasen så att gränserna överskrids, skall in- stitutet så snart det är lämpligt avyttra överskjutande aktier och andelar.

10 § Vid beräkningen enligt 9 § första stycket av ett kreditinstituts kvali- ficerade innehav räknas inte

1.aktier eller andelar som ett kreditinstitut tillfälligt innehar vid medverkan i rekonstruktion eller som ett led i att skydda en fordran enligt 3–8 §§, eller

2.aktier eller andelar som ett kreditinstitut tillfälligt innehar som ett normalt led i emissionsverksamhet eller i eget namn för någon annans räkning.

11 § De i 9 § första stycket angivna gränserna får överskridas om

1.det belopp med vilket det kvalificerade innehavet överskrids täcks av institutets kapitalbas, och

2.det görs avdrag för motsvarande del av kapitalbasen vid beräkningen av kapitaltäckningsgraden enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Om båda de gränser som anges i 9 § första stycket överskrids, skall det största belopp som någon gräns överskrids med, täckas på det sätt som beskrivs i första stycket.

Tillstånd för förvärv av egendom i vissa fall

12 § Ett kreditinstitut får bara efter tillstånd av Finansinspektionen för- värva egendom om institutets motprestation motsvarar mer än 25 procent av dess kapitalbas. Tillstånd skall inhämtas före förvärvet.

Tillstånd skall ges om det inte kan antas att förvärvet leder till överträ- delse av denna lag eller andra författningar.

Prop. 2002/03:139

8 kap. Hantering av krediter och övriga engagemang

Kreditprövning

1 § Innan ett kreditinstitut beslutar att bevilja en kredit skall det pröva risken för att de förpliktelser som följer av kreditavtalet inte kan full- göras. Institutet får bevilja en kredit bara om förpliktelserna på goda grunder kan förväntas bli fullgjorda.

Någon kreditprövning behöver inte göras i de situationer som anges i 5 a § andra och tredje styckena konsumentkreditlagen (1992:830).

Beslutsunderlag

2 § Ett kreditinstituts kreditprövning skall vara organiserad så att den som fattar beslut i ett ärende har tillräckligt beslutsunderlag för att be- döma risken med att bevilja krediten.

Dokumentation

3 § Ett kreditinstituts kreditbeslut skall dokumenteras så att beslutsun- derlaget redovisas och att kreditärendets hantering även i övrigt kan föl- jas.

Kreditliknande engagemang

4 § Vad som sägs i 1–3 §§ om kreditprövning, beslutsunderlag och do- kumentation skall tillämpas även på kreditliknande engagemang.

Tillhandahållande av tjänster till en jävskrets

5 § Ett kreditinstitut får inte ingå avtal om tjänster på andra villkor än sådana som institutet normalt tillämpar eller ingå andra avtal på villkor som inte är affärsmässigt betingade med eller till förmån för

1.styrelseledamot,

2.delegat i ledande ställning som ensam eller i förening med någon annan får avgöra kreditärenden som annars skall avgöras av styrelsen,

3.anställd som innehar en ledande ställning inom institutet,

4.annan aktie- eller andelsägare än staten med ett innehav som mot- svarar minst tre procent av hela kapitalet,

5.make eller sambo till person som avses under 1–4, eller

6.juridisk person i vilken sådan person som avses under 1–5 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem.

En medlemsbank får inte heller ingå sådana avtal som avses i första stycket med eller till förmån för en lekmannarevisor i banken.

Finansinspektionen prövar om en delegat eller en anställd har sådan ledande ställning som avses i första stycket 2 och 3.

6 § Institutets styrelse skall behandla ärenden som avses i 5 §. Den skall vidare i en förteckning föra in uppgifter om de avtal som har träffats.

Prop. 2002/03:139

9 kap. Kapitalbasens storlek, motbok och omyndigas medel

Prop. 2002/03:139

1 § Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i la- gen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditin- stitut och värdepappersbolag.

2 § En medlemsbank eller ett kreditmarknadsföretag som enligt 3 kap. 7 § andra stycket har medgetts att påbörja sin rörelse med ett lägre start- kapital än motsvarande fem miljoner euro får under rörelsens gång ha en kapitalbas som understiger det beloppet men som motsvarar minst

a)två miljoner euro om balansomslutningen överstiger etthundra men inte tvåhundra miljoner kronor eller, om institutet har sin redovisning i euro, tolv men inte tjugofyra miljoner euro,

b)tre miljoner euro om balansomslutningen överstiger tvåhundra men inte trehundra miljoner kronor eller, om institutet har sin redovisning i euro, tjugofyra men inte trettiosex miljoner euro,

c)fyra miljoner euro om balansomslutningen överstiger trehundra men inte fyrahundra miljoner kronor eller, om institutet har sin redovisning i euro, trettiosex men inte fyrtioåtta miljoner euro.

Om balansomslutningen överstiger fyrahundra miljoner kronor eller, om institutet har sin redovisning i euro, sextio miljoner euro, skall insti- tutet ha en kapitalbas motsvarande minst fem miljoner euro.

Kapitalbasens storlek enligt första och andra styckena skall beräknas efter den kurs som gällde vid beslut om tillstånd enligt 3 kap.

3 § Ett kreditinstituts kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 3 kap. 5–7 §§ krävdes när rörelsen påbörjades.

Om en medlemsbank eller ett kreditmarknadsföretag med stöd av 2 § första stycket får ha en lägre kapitalbas än motsvarande fem miljoner euro, gäller i stället att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som enligt nämnda stycke krävts för institutet.

Motbok

Banken får inte träffa förbehåll om rätt för banken att åberopa betalning 4 § Motbok eller annat bevis, som en bank utfärdar om tillgodohavande på räkning, skall ställas till viss person och innehålla uppgift om att överlåtelse får ske bara till viss person och att överlåtelse bör anmälas hos banken.

till någon annan än rätt innehavare av en motbok.

I fråga om efterlysning och dödande av förkommen motbok gäller sär- skilda bestämmelser.

Omyndigas medel
5 § En omyndig får utan förmyndarens tillstånd förfoga över medel som
den omyndige själv satt in hos en bank efter det att han eller hon fyllt
sexton år. Utan den omyndiges samtycke får banken inte betala ut sådana
medel till förmyndaren. Om förmyndaren har fått överförmyndarens till-
stånd att omhänderta medlen och visat bevis på det, får den omyndige
inte vidare förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges	27
	27

rätt skall antecknas på insättningsbevis eller i motbok, när beviset eller Prop. 2002/03:139 motboken visas upp hos banken, eller på annat sätt som gör inskränk-

ningen känd inom banken.

Medel som en förmyndare, god man eller förvaltare förvaltar enligt föräldrabalken får tas ut utan överförmyndarens tillstånd bara om det har gjorts förbehåll enligt 14 kap. 8 § föräldrabalken eller uttaget avser ränta. Överförmyndaren kan enligt 14 kap. 21 § föräldrabalken besluta, att ett sådant förbehåll inte skall gälla. Beslutet skall antecknas på bevis eller i motbok som har utfärdats om insättningen eller på annat sätt som gör beslutet känt inom banken. Banken är skyldig att på begäran av överför- myndare, förmyndare, god man eller förvaltare utfärda bevis om insätt- ning av medel eller tillgogohavande, samt i förekommande fall intyga att meddelat tillstånd inte har utnyttjats.

Är föräldrar förmyndare, får de utan överförmyndarens tillstånd ta ut medel som de förvaltar enligt föräldrabalken, om medlen inte har satts in med uppgift om att de enligt 16 kap. 11 § föräldrabalken inte får tas ut utan sådant tillstånd eller att de omfattas av särskild överförmyndarkon- troll. Överförmyndaren kan enligt 13 kap. 19 § föräldrabalken besluta om annan inskränkning i föräldrars uttagsrätt. Inskränkning i uttagsrätten som avses i detta stycke skall antecknas på bevis eller i motbok som har utfärdats om insättningen eller på annat sätt som gör inskränkningen känd inom banken.

10 kap. Särskilda associationsrättsliga bestämmelser för bankaktiebolag

1 § För bankaktiebolag gäller vad som är föreskrivet för aktiebolag i all- mänhet, om inte annat följer av denna lag eller är särskilt föreskrivet. Om det i aktiebolagslagen (1975:1385) finns hänvisningar till bestämmelser i samma lag och gäller föreskrifter i denna lag i stället för eller vid sidan av bestämmelserna i aktiebolagslagen, skall hänvisningarna vid tillämp- ning i fråga om bankaktiebolag i stället respektive också avse föreskrifter i denna lag.

Aktiekapital

2 § Ett bankaktiebolags aktiekapital skall bestämmas med hänsyn till den planerade rörelsens omfattning och art.

Teckning av aktier

3 § Om teckning av aktier innebär att någon som inte har prövats enligt 3 kap. 2 § första stycket 3 eller andra stycket kommer att ha ett kvalifice- rat innehav i bankaktiebolaget, får bolaget inte bildas utan att en sådan prövning av aktietecknaren görs. Om denne vid den prövningen inte an- ses lämplig, får bolaget inte heller bildas.

Nedsättning av aktiekapitalet

Prop. 2002/03:139

4 § Finansinspektionen får medge att nedsättning av aktiekapitalet får ske utan rättens tillstånd enligt 6 kap. 6 § första stycket aktiebolagslagen (1975:1385), om bankaktiebolaget samtidigt med nedsättningen vidtar åtgärder som medför att varken bolagets bundna egna kapital eller dess aktiekapital minskar till följd av beslutet om nedsättning.

5 § I stället för bestämmelserna i 6 kap. 6 § andra–fjärde styckena aktie- bolagslagen (1975:1385) skall bestämmelserna i denna paragraf tilläm- pas.

Rättens tillstånd skall sökas senast två månader efter det att nedsätt- ningsbeslutet har registrerats. Ett bevis om registreringen skall följa med ansökan.

Rätten skall utan dröjsmål inhämta Finansinspektionens yttrande om och i så fall i vilken utsträckning nedsättningen kan komma att inverka på insättarnas rätt. Om rätten med hänsyn till yttrandets innehåll finner att nedsättningen inte bör verkställas, skall ansökan genast avslås. I annat fall skall rätten kalla bolagets borgenärer och förelägga dem som vill be- strida ansökan att senast en viss dag skriftligen anmäla detta hos rätten. I föreläggandet skall det anges att den som inte har gjort en sådan anmälan anses ha medgett ansökan. I kallelsen skall ett kortfattat sammandrag av inspektionens yttrande tas in. Rätten skall se till att kallelsen skyndsamt kungörs i Post- och Inrikes Tidningar.

Tillstånd skall ges, om ansökan inte bestrids eller om de borgenärer som bestrider den får full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. Att en insättare bestrider ansökan utgör dock inte något hin- der, om inspektionens yttrande ger grund för att ge tillstånd.

Egen aktie som säkerhet

6 § Ett bankaktiebolag får ta emot egna aktier eller aktier i sitt moderbo- lag som pant, om dessa aktier utgör en mindre del av de aktier som läm- nas som säkerhet för en kredit.

Bolagets ledning

7 § Ett bankaktiebolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Flertalet av ledamöterna skall vara personer som inte är anställda i ban- ken eller i företag som ingår i en koncern där banken är moderbolag.

8 § I ett bankaktiebolag skall styrelsen utse en verkställande direktör. Bolagets verkställande direktör får inte vara ordförande i styrelsen.

9 § Rätten att teckna ett bankaktiebolags firma får utövas bara av två el- ler flera personer i förening om inte annat följer av bestämmelserna i 8 kap. 30 § aktiebolagslagen (1975:1385) om verkställande direktörens firmateckningsrätt. Ingen annan inskränkning får registreras.

10 § Bolagsstämmans ordförande skall innan styrelseval förrättas i ett bankaktiebolag lämna uppgift till stämman om vilka uppdrag den som valet gäller innehar i andra företag.

Bolagsstämma

11 § Utöver vad som föreskrivs om upplysningsplikt och insyn i 9 kap. 22 och 24 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) gäller att upplysningar får lämnas bara om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.

Bestämmelserna i 9 kap. 23 § aktiebolagslagen skall tillämpas också när styrelsen funnit att en upplysning som har begärts enligt 9 kap. 22 § aktiebolagslagen inte kan lämnas till aktieägare utan nämn- värd olägenhet för enskild.

Revision

12 § I ett bankaktiebolag skall minst en revisor som bolagsstämman ut- sett vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som avlagt revisors- examen.

Om bolagsstämman inte har utsett en auktoriserad revisor eller god- känd revisor som avlagt revisorsexamen, är bestämmelserna om länssty- relseförordnande i 10 kap. 24 och 26 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) tillämpliga.

13 § Utöver vad som	föreskrivs om upplysningsplikt i 10 kap. 41 §,
11 kap. 18 och 21 §§	aktiebolagslagen (1975:1385) gäller att upplys-

ningar får lämnas bara om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.

14 § I 13 kap. 10 § finns bestämmelser om revisors och särskild granska- res rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen.

Låneförbud

15 § I stället för bestämmelserna i 12 kap. 7–9 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) gäller bestämmelserna i denna paragraf och i 8 kap. 5 §.

Ett bankaktiebolag får inte lämna lån i syfte att gäldenären skall för- värva aktier i bolaget, om det sammanlagda beloppet av sådana lån där- efter skulle överstiga bolagets fria egna kapital.

Likvidation

16 § Förutom i de fall som anges i 13 kap. 11, 16, 20, 49 och 50 §§ ak- tiebolagslagen (1975:1385) skall rätten besluta att ett bankaktiebolag skall gå i likvidation om tillståndet att driva bankrörelse har återkallats utan att bolaget i stället fått tillstånd att driva annan tillståndspliktig fi- nansiell rörelse.

17 § Vid tillämpningen av 13 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall vad som där sägs i första stycket 2 om 8 kap. 3 § första stycket och

Prop. 2002/03:139

16 § årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse 8 kap. 5 och 8 §§ lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers- bolag.

18 § Ansökan om likvidation av ett bankaktiebolag enligt 16 § detta ka- pitel eller 13 kap. 10 eller 16 § aktiebolagslagen (1975:1385) får också göras av Finansinspektionen.

19 § Utöver vad som föreskrivs i 13 kap. 44 § aktiebolagslagen (1975:1385) gäller att något beslut om att en likvidation skall upphöra och bankaktiebolagets verksamhet återupptas inte får fattas, om bolagets tillstånd att driva bankrörelse har återkallats.

Fusion

20 § Bara ett bankaktiebolag får genom fusion överta ett annat bankak- tiebolags samtliga tillgångar och skulder.

21 § Vid fusion med ett bankaktiebolag tillämpas inte 14 kap. 13–18 §§ aktiebolagslagen (1975:1385). I stället tillämpas 22–24 §§ detta kapitel.

22 § När fusionsplanen har godkänts av bolagen, skall såväl överlåtande som övertagande bolag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Frågor om sådant tillstånd prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen. Vid fusion genom kombination skall bolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 2 § och godkännande av bolagsordningen enligt 3 kap. 3 § för det övertagande bolaget.

Ansökan skall ges in inom en månad efter det att fusionsplanen har godkänts i samtliga bolag och senast två år efter det att fusionsplanen kungjorts enligt 18 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Finansinspektionen skall underrätta registreringsmyndigheten om an- sökningar enligt första stycket och om lagakraftvunna beslut som med- delats med anledning av sådana ansökningar.

23 § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fu- sionsplan skall prövas att bolagens borgenärer tillförsäkras en betryg- gande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusione- rande bolagens ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.

24 § En ansökan enligt 22 § skall avslås om

1.fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller rätts- akter, avtal eller andra beslut som följer av Sveriges anslutning till Euro- peiska unionen eller om en sådan prövning av fusionen pågår,

2.det, vid kombination, inte framgår av fusionsplanen att de överlå- tande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta, eller

3.bolagens borgenärer inte tillförsäkrats en sådan betryggande säker- het som avses i 23 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhål-

Prop. 2002/03:139

landen i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insätta-	Prop. 2002/03:139
res eller andra fordringsägares intressen.
Om ansökan inte kan bifallas på grund av att prövning pågår enligt för-
sta stycket 1 och prövningen kan antas ta kort tid, får dock tillståndsfrå-
gan förklaras vilande under högst sex månader.
25 § Anmälan enligt 14 kap. 19 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall
göras inom två månader från det att tillstånd har meddelats.
26 § Fusion genom absorption av ett helägt dotterbolag får ske även om
det i dotterbolaget finns egendom som bankaktiebolaget inte får förvärva
enligt denna lag. Sådan egendom måste avyttras senast ett år från regi-
streringen. Om det finns särskilda skäl får Finansinspektionen förlänga
denna frist.
27 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag tillämpas inte 14 kap. 26
och 27 §§ aktiebolagslagen (1975:1385). I stället gäller vad som sägs i
denna paragraf.
Tidigast en och senast två månader efter det att fusionsplanens regi-
strering har kungjorts skall moderbolaget ansöka om tillstånd att verk-
ställa planen. Frågor om sådant tillstånd prövas av Finansinspektionen.
Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock
av regeringen.
I fråga om ett sådant ärende gäller bestämmelserna i 23 och 24 §§ i
tillämpliga delar. Vad som sägs om överlåtande bolag skall avse dotter-
bolag och vad som sägs om övertagande bolag skall avse moderbolag.
Skadestånd
28 § Vad som i 15 kap. 1–3 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrivs
om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredo-
visning och av bolagsordningen gäller för bankaktiebolag även vid över-
trädelse av denna lag och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.
Firma
29 § Ett bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank.
30 § Ett bankaktiebolag som har övertagit en sparbanks rörelse vid om-
bildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) får, efter tillstånd av
Finansinspektionen, använda ordet sparbank i sin firma. Detsamma gäller
ett bankaktiebolag som senare har övertagit en sådan rörelse.
11 kap. Särskilda associationsrättsliga bestämmelser för
kreditmarknadsbolag
1 § Vad som enligt 10 kap. gäller för bankaktiebolag skall även gälla för
kreditmarknadsbolag utom bestämmelserna om likvidation i 16–19 §§,
om fusion i 20 § samt om firma i 29 och 30 §§.	32

Revision

Prop. 2002/03:139

8 § I en kreditmarknadsförening skall minst en revisor väljas av före- ningsstämman.

9 § Bara den som är auktoriserad eller godkänd revisor får vara revisor i en kreditmarknadsförening.

Minst en revisor som stämman utsett skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som avlagt revisorsexamen.

10 § Utöver vad som föreskrivs om upplysningsplikt i 8 kap. 16 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar gäller att upplysningar får lämnas bara om det kan göras utan nämnvärd olägenhet för enskild.

11 § I 13 kap. 10 § finns bestämmelser om revisorers och särskilda granskares rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen.

Likvidation

12 § Ansökan om likvidation av en kreditmarknadsförening enligt 11 kap. 3 eller 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar får också göras av Finansinspektionen.

Fusion

13 § Vid fusion med en kreditmarknadsförening tillämpas inte 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. I stället tillämpas 14– 16 §§.

14 § Senast två månader efter det att avtalet om fusion har registrerats skall såväl överlåtande som övertagande förening hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd att verkställa avtalet. Vid fusion genom kombination skall föreningarna dessutom ansöka om tillstånd enligt 3 kap. 2 § och godkännande av stadgarna enligt 3 kap. 3 § för den övertagande före- ningen.

Finansinspektionen skall underrätta registreringsmyndigheten om an- sökningar enligt första stycket och om lagakraftvunna beslut som med- delats med anledning av sådana ansökningar.

15 § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa ett fu- sionsavtal skall Finansinspektionen pröva att föreningens borgenärer till- försäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hän- syn till de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet.

16 § En ansökan enligt 14 § skall avslås om föreningens borgenärer inte tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 15 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med insättares eller andra fordrings- ägares intressen.

17 § Vad som sägs om rätten i 12 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekono- miska föreningar skall i stället avse Finansinspektionen.

18 § Vid fusion med ett helägt dotteraktiebolag tillämpas inte 12 kap. 8 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. I stället gäller vad som sägs i denna paragraf.

Om en kreditmarknadsförening äger samtliga aktier i ett dotteraktie- bolag, får föreningens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att bolaget skall gå upp i föreningen. Styrelserna skall anmäla avtalet för registrering hos registreringsmyndigheten. För det fortsatta förfarandet gäller 14–16 §§ i tillämpliga delar. Vad som där sägs om överlåtande förening skall i stället gälla bolaget.

Fusion får ske bara om föreningen och bolaget har samma redovis- ningsvaluta.

Bolaget är upplöst när Finansinspektionens beslut om tillstånd enligt 14 § har registrerats. Registreringsmyndigheten skall registrera tillståndet även i aktiebolagsregistret. Registreringsmyndigheten skall förklara att frågan om fusion har fallit, om ansökan om Finansinspektionens tillstånd inte har gjorts inom föreskriven tid eller om ansökan om tillstånd har avslagits genom lagakraftvunnet beslut.

19 § Fusion enligt 18 § får ske även om det i dotteraktiebolaget finns egendom som kreditmarknadsföreningen inte får förvärva enligt denna lag. Sådan egendom måste avyttras senast ett år från registreringen. Om det finns särskilda skäl får Finansinspektionen förlänga denna frist.

Skadestånd

20 § Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmark- nadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag.

13 kap. Tillsyn

Registreringsmyndighet

1 § Registreringsmyndighet för banker och filialer till utländska bankfö- retag är Patent- och registreringsverket. Hos registreringsmyndigheten förs ett bankregister. I detta skrivs de uppgifter in som enligt denna lag, aktiebolagslagen (1975:1385), sparbankslagen (1987:619), lagen (1995:1570) om medlemsbanker, lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. eller andra författningar skall anmälas för registrering eller i övrigt skall tas in i registret.

För registrering av kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsföreningar gäller vad som föreskrivs i aktiebolagslagen respektive lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. För registrering av filialer till utländska kre- ditföretag gäller lagen om utländska filialer m.m.

Prop. 2002/03:139

Tillsynen och dess omfattning

2 § Finansinspektionen har tillsyn över kreditinstitut och utländska kre- ditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.

För ett kreditinstitut omfattar tillsynen att rörelsen drivs enligt

1.denna lag,

2.andra författningar som reglerar institutets verksamhet,

3.institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente, och

4.interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet.

Inspektionen har dessutom tillsyn över att kreditinstitutets ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.

För en filial till ett utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 4 § skall inspektionen se till att institutet följer de lagar och andra författningar som gäller för institutets verksamhet här i landet.

Upplysningar från och undersökningar hos ett kreditinstitut

3 § Ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 § skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspek- tionen begär.

4 § Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.

Upplysningar från och undersökningar hos andra företag

5 § Om ett kreditinstitut ingår i en koncern, skall de övriga företagen i koncernen lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet.

6 § Har ett företag fått i uppdrag av ett kreditinstitut att driva någon del av institutets rörelse, får Finansinspektionen genomföra undersökningar hos företaget, om det behövs för tillsynen över institutet. Ett sådant före- tag skall också lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verk- samhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet.

Samarbete med behöriga myndigheter

7 § Finansinspektionen skall i samarbete med behörig hemlandsmyndig- het utöva tillsyn över att likviditeten är tillfredsställande i en här i landet inrättad filial till ett utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 1 §.

Efter anmälan till Finansinspektionen kan en behörig myndighet i ett annat land inom EES genomföra en undersökning hos filialen och hos en filial till ett sådant företag som avses i 4 kap. 3 §.

Prop. 2002/03:139

8 § Finansinspektionen skall lämna de uppgifter som en behörig myndig- Prop. 2002/03:139 het i ett annat land inom EES behöver för sin tillsyn över ett utländskt

kreditinstitut, ett utländskt finansiellt institut eller dotterföretag som dri- ver verksamhet här enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 §.

Revision

9 § Finansinspektionen har rätt att förordna en eller flera revisorer att tillsammans med övriga revisorer delta i revisionen av ett kreditinstitut. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Revisorn har rätt till skäligt arvode från institutet för sitt arbete. Storle- ken på arvodet bestäms av inspektionen.

Finansinspektionen skall utfärda en instruktion för en revisor som för- ordnats av inspektionen. En revisor som förordnats av Finansinspektio- nen skall oavsett stämmans anvisningar följa den instruktion som in- spektionen har utfärdat.

10 § En revisor eller en särskild granskare skall omgående rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett kreditinstitut får kännedom om förhållanden som

1.kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar institutets verksamhet,

2.kan påverka institutets fortsatta drift negativt, eller

3.kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultat- räkningen fastställs eller till anmärkning enligt 10 kap. 30 eller 31 § ak- tiebolagslagen (1975:1385), 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekono- miska föreningar, 4 a kap. 14 och 15 §§ sparbankslagen (1987:619) eller 7 a kap. 14 och 15 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker.

Revisorn och granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag i kreditinstitutets moderföretag eller dotterföretag eller i ett företag som har en likartad förbindelse med insti- tutet.

Upprättande av särskild balansräkning

11 § Styrelsen i en sparbank, en medlemsbank eller i en kreditmarknads- förening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kravet på kapital- täckning enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone- ringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Balansräkningen skall granskas av institutets revisor. Om gransk- ningen visar att kravet inte är uppfyllt, skall institutets styrelse genast underrätta Finansinspektionen.

Sammankallande av styrelse eller stämma

Prop. 2002/03:139

12 § Finansinspektionen får sammankalla styrelsen i ett kreditinstitut. Om styrelsen inte har rättat sig efter en begäran från inspektionen om att kalla till extra stämma, får inspektionen utfärda en sådan kallelse.

Företrädare för inspektionen får närvara vid stämma och vid ett sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överläggningarna.

Allmänt ombud vid konkurs

13 § När ett kreditinstitut har försatts i konkurs, skall Finansinspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet skall som konkurs- förvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen (1987:672).

Det allmänna ombudet kan beträffande medförvaltare göra en sådan framställning som avses i 7 kap. 5 § konkurslagen.

Även om beslut om delning av konkursboets förvaltning har fattats, får det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.

Bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare gäller också det allmänna ombudet.

Finansinspektionens befogenheter vid ett kreditinstituts likvidation

14 § Under ett kreditinstituts likvidation har Finansinspektionen samma befogenheter i fråga om likvidatorerna och stämman som inspektionen annars har i fråga om styrelsen och stämman.

Pensions- eller personalstiftelse

15 § Om en pensionsstiftelse eller en personalstiftelse hör till ett kreditin- stitut och stiftelsens förmögenhet huvudsakligen kommer från medel som tillskjutits av kreditinstitutet, skall Finansinspektionen se till att stiftel- sens tillgångar är placerade på ett sätt som bereder skälig säkerhet. Vid den bedömningen skall stiftelsens ändamål beaktas och hänsyn tas till vad som föreskrivs i denna lag om placering av ett instituts medel. Om stiftelsens tillgångar inte har placerats på ett tillfredsställande sätt, får inspektionen förelägga stiftelsen att göra rättelse.

Den som företräder stiftelsen skall på Finansinspektionens begäran hålla stiftelsens kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning. Han eller hon skall även lämna inspektionen alla de upplysningar om stiftelsen som inspektionen begär.

Avgifter till Finansinspektionen

16 § Kreditinstitut och utländska kreditinstitut med filial här i landet skall med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet. Detsamma gäller sådana företag som avses i 4 kap. 3 § och som har filial här i lan-

det.

14 kap. Särskilt om prövningen av ägares lämplighet

Prop. 2002/03:139

1 § Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier eller andelar i ett kreditin- stitut, som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvali- ficerat innehav, får ske bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Det- samma gäller förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas

1.så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av kapi- talet eller röstetalet för samtliga aktier eller andelar, eller

2.så att institutet blir dotterföretag.

Tillstånd enligt första stycket skall inhämtas före förvärvet. Om för- värvet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren skall få be- hålla aktierna eller andelarna. Förvärvaren skall då ansöka om tillstånd inom sex månader efter förvärvet.

2 § Tillstånd skall ges till förvärv som avses i 1 § om det finns skäl att anta att förvärvaren

1.inte kommer att motverka att rörelsen drivs på ett sätt som är fören- ligt med denna lag och andra författningar som reglerar institutets verk- samhet, och

2.även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över led- ningen av ett kreditinstitut.

Tillstånd får inte ges, om förvärvaren i väsentlig utsträckning har åsi- dosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet.

Finansinspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall genomföras.

Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna para- graf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

3 § Den som avser att avyttra ett kvalificerat innehav av aktier eller an- delar i ett kreditinstitut eller en så stor del av ett sådant kvalificerat inne- hav att innehavet därigenom kommer att understiga någon av de i 1 § första stycket angivna gränserna skall underrätta Finansinspektionen om det.

4 § När ett kreditinstitut får kännedom om att aktier eller andelar i insti- tutet förvärvats enligt 1 § eller avyttrats enligt 3 §, skall institutet snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.

När ett kreditinstitut i annat fall får kännedom om att det har nära för-
bindelser med någon annan, skall institutet snarast anmäla det till Fi-
nansinspektionen.
Ett annat kreditinstitut än en sparbank skall årligen till Finansinspek-
tionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av
aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven.
5 § Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav av aktier eller an-
delar i ett kreditinstitut, skall den juridiska personen snarast anmäla änd-
ringar av vilka som ingår i dess ledning till Finansinspektionen.	39
	39

Prop. 2002/03:139

6 § Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut motverkar eller kan antas komma att motverka att kreditin- stitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet, får Finansin- spektionen besluta att denne vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Det- samma gäller, om en sådan innehavare i väsentlig utsträckning har åsido- satt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska an- gelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller an- delarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalifi- cerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda akti- erna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

7 § Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i 6 § första stycket att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat. En ägare som avses i 6 § andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet inte står i strid med inspektionens beslut.

8 § Aktier eller andelar som omfattas av förbud enligt 6 § eller föreläg- gande enligt 7 § skall inte räknas med när det fordras samtycke av ägare till en viss del av aktierna eller andelarna i kreditinstitutet för att ett be- slut skall bli giltigt eller en befogenhet skall få utövas. Detta gäller dock inte om en förvaltare har förordnats enligt 9 §.

9 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen begära att tings- rätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier eller andelar som enligt 6 § inte får företrädas av ägaren. En sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sitt hemvist eller, om ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersätt- ningen skall betalas av ägaren till aktierna eller andelarna och skall på begäran förskotteras av kreditinstitutet. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

10 § Om ett kreditinstitut har nära förbindelser med någon annan och det hindrar en effektiv tillsyn av kreditinstitutet, får Finansinspektionen fö- relägga innehavare av aktier eller andelar som medför att förbindelserna är nära att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att så inte längre är fallet.

Finansinspektionen får även besluta att den eller de som omfattas av ett beslut enligt första stycket inte får företräda aktierna eller andelarna vid stämman. I så fall skall bestämmelserna i 9 § tillämpas.

15 kap. Ingripanden

Ingripande mot kreditinstitut

1 § Om ett kreditinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bo- lagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet, skall Fi- nansinspektionen ingripa.

Ingripande sker genom utfärdande av föreläggande att vidta åtgärd inom viss tid, förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig skall kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

2 § Om någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verk- ställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 2 § 4, skall Finansinspektionen återkalla institutets tillstånd. Det får dock ske bara om inspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i styrel- sen eller är verkställande direktör och om han eller hon, sedan en av in- spektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör.

I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess institutet utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

3 § Finansinspektionen skall återkalla ett kreditinstituts tillstånd om in- stitutet

1.inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,

2.inte inom ett år från det tillstånd beviljades har börjat driva sådan rö- relse som tillståndet avser,

3.har förklarat sig avstå från tillståndet,

4.har överlåtit hela sin rörelse, eller

5.under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser.

I fall som avses i första stycket 2 och 5 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

4 § Om tillståndet återkallas får Finansinspektionen bestämma hur av- vecklingen av rörelsen skall ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta rörelsen.

5 § Har Finansinspektionen av en behörig myndighet underrättats om att ett svenskt kreditinstitut överträtt föreskrifter som gäller i det landet för sådana institut, skall inspektionen vidta de åtgärder som anges i 1–4 §§ mot institutet, om det föreligger någon omständighet som avses där. In-

Prop. 2002/03:139

spektionen skall underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

6 § Ärenden som rör ingripanden enligt 1–5 §§ mot en bank prövas av regeringen om ärendet är av principiell betydelse eller av särskild vikt. Regeringens prövning sker efter anmälan av Finansinspektionen.

Straffavgift

7 § Om ett kreditinstitut har meddelats beslut om anmärkning eller var- ning enligt 1 §, får Finansinspektionen besluta att institutet skall betala en straffavgift. Om regeringen beslutar om anmärkning eller varning får den överlämna till inspektionen att besluta om straffavgift skall betalas.

Avgiften tillfaller staten.

8 § Straffavgiften skall fastställas till lägst femtusen kronor och högst femtio miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under in- stitutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven enligt 6 kap. 1 §.

9 § När straffavgiftens storlek fastställs, skall särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.

Förseningsavgift

10 § Om ett kreditinstitut underlåter att i tid lämna de upplysningar som föreskrivits med stöd av 16 kap. 1 § första stycket 4, får Finansinspektio- nen besluta att institutet skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om straffavgift och förseningsavgift

11 § Straffavgiften eller förseningsavgiften skall betalas till Finansin- spektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

12 § Finansinspektionens beslut att påföra straffavgift eller förseningsav- gift får verkställas utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalts inom den tid som anges i 11 §.

13 § Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 11 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Prop. 2002/03:139

14 § En straffavgift eller förseningsavgift som påförts faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Ingripande mot utländska kreditinstitut och andra företag

15 § Finansinspektionen får förelägga ett institut eller ett företag, som tillhör någon av följande kategorier att göra rättelse om det inte driver sin rörelse enligt de bestämmelser som avses i 1 §, nämligen

1.utländska kreditinstitut som driver verksamhet här enligt 4 kap. 1 eller 2 §, och

2.sådana finansiella institut och dotterföretag som driver verksamhet här enligt 4 kap. 3 §.

Om institutet eller företaget inte följer föreläggandet, skall inspektio- nen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.

Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda institutet eller företaget att påbörja nya transaktioner här i landet. Innan förbud meddelas skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna skall då underrättas så snart det kan ske.

16 § Om ett kreditinstitut som driver verksamhet här enligt 4 kap. 1 eller 2 §, har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet, skall Fi- nansinspektionen genast förbjuda institutet att påbörja nya transaktioner här i landet.

Finansinspektionen skall även förbjuda ett sådant företag som driver verksamhet här enligt 4 kap. 3 § att påbörja nya transaktioner här i landet om ett utländskt kreditinstitut som äger företaget eller dess moderföretag har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat. Om det av en underrättelse från en behörig myndighet framgår att ett sådant företag som avses i 4 kap. 3 § inte längre uppfyller något villkor som anges i samma paragraf, får företaget inte längre med stöd av den paragrafen driva verk- samheten vidare här. I stället skall svenska bestämmelser gälla för verk- samheten.

17 § Om ett utländskt kreditinstitut driver verksamhet här enligt 4 kap. 4 §, skall 1 § tillämpas på verksamheten här i landet.

Ärenden som rör ingripanden som avses i 1 § prövas av Finansinspek- tionen. I fråga om bankfilialer prövas dock ett sådant ärende av reger- ingen om ärendet är av principiell betydelse eller av särskild vikt. Re- geringens prövning sker efter anmälan av inspektionen.

Om insättningar hos filialen omfattas av garanti till följd av ett beslut enligt 3 § andra stycket lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och till- stånd till filialetablering inte skulle ha meddelats utan ett sådant beslut, får inspektionen, om kreditinstitutet inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen om insättningsgaranti, förelägga institutet att göra rättelse. Före- läggandet skall innehålla en upplysning om att filialtillståndet annars kan återkallas. Om institutet inte har gjort rättelse inom ett år från föreläg-

Prop. 2002/03:139

gandet, får tillståndet återkallas. Vid en sådan prövning tillämpas andra stycket.

Om filialtillståndet återkallas tillämpas 4 §.

Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Ingripande mot den som saknar tillstånd

18 § Om någon driver sådan rörelse som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, skall Finansinspektionen förelägga denne att upp- höra med rörelsen. Inspektionen får besluta hur avvecklingen av rörelsen skall ske. I ett föreläggande som ställs till ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening skall Finansinspektionen upplysa om att rät- ten efter ansökan av inspektionen kan komma att besluta att bolaget eller föreningen skall gå i likvidation om föreläggandet inte följs.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på viss rörelse, får inspektio- nen förelägga den som driver rörelsen att lämna de upplysningar om rö- relsen som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet. Vidare är den som är revisor i ett företag skyldig att på begäran av Finansinspek- tionen lämna sådana upplysningar om företagets rörelse som revisorn fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag.

I fråga om utländska företag får ett föreläggande enligt denna paragraf riktas mot såväl företaget som den som här i landet är verksam för före- tagets räkning.

19 § Om ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening inte följer ett föreläggande enligt 18 § första stycket att upphöra med rörel- sen, skall rätten, efter ansökan av Finansinspektionen, besluta att företa- get skall gå i likvidation. I dessa fall tillämpas bestämmelserna i 13 kap. 9, 24, 27–43, 45 och 46 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) samt 11 kap. 5 och 7–16 §§ samt 17 § fjärde och femte styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Beslut om likvidation skall inte meddelas om det under ärendets handläggning vid tingsrätten visas att rörelsen har upphört.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Vite

20 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande eller förbud enligt denna lag, får inspektionen förelägga vite.

16 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om

1.vilken information ett kreditinstitut skall lämna till sina kunder eller till dem som institutet erbjuder sina tjänster,

2.vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 3 kap. 5–7 §§,

Prop. 2002/03:139

2.2Förslag till lag om införande av lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse och denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

2 § Genom lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse upphävs

1.bankrörelselagen (1987:617),

2.lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet, och

3.lagen (1987:621) om införande av ny banklagstiftning.

3 § Om det i lag eller någon annan författning hänvisas till en bestäm- melse som har ersatts genom en bestämmelse i lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse eller denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4 § Om ett kreditinstituts bolagsordning, stadgar eller reglemente efter den 30 juni 2004 strider mot någon bestämmelse i lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse, skall styrelsen till första ordinarie stämma lägga fram förslag till ändring av bolagsordningen, stadgarna eller reg- lementet som rättar till detta.

5 § Tillstånd för en bank att driva bankrörelse (oktroj) och stadfästelse av bolagsordning, stadgar eller reglemente som gäller vid ikraftträdandet, skall fortsätta att gälla.

Om det i lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse hänvisas till bestämmelser i 3 kap. samma lag gäller för sådana banker som avses i första stycket motsvarande äldre bestämmelser.

6 § Tillstånd för ett kreditmarknadsföretag att driva finansieringsverk- samhet som gäller vid ikraftträdandet skall därefter gälla som tillstånd att driva finansieringsrörelse.

Om det i lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse hänvisas till bestämmelser i 3 kap. samma lag gäller för sådan kreditmarknads- företag som avses i första stycket motsvarande äldre bestämmelser.

7 § Tillstånd som vid lagens ikraftträdande gäller för ett utländskt företag att driva bankrörelse i Sverige från filial skall fortsätta att gälla.

Tillstånd som vid lagens ikraftträdande gäller för ett utländskt företag att driva finansieringsverksamhet i Sverige från filial skall därefter gälla som tillstånd att driva finansieringsrörelse.

8 § Ett utländskt företag hemmahörande inom EES som före lagens ikraftträdande med stöd av 1 kap. 5 § bankrörelselagen (1987:617) eller 2 kap. 9 och 10 §§ lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet, driver verksamhet från en filial i Sverige eller erbjuder eller tillhandahåller tjänster utan att inrätta filial här, får fortsätta med det även efter ikraftträ- dandet.

Prop. 2002/03:139

9 § En ekonomisk förening som vid lagens ikraftträdande driver verk- samhet med stöd av 1 kap. 2 b § bankrörelselagen (1987:617) eller 1 kap. 3 § första stycket 9 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 juli 2000 behöver inte tillstånd enligt lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse.

10 § Ett företag som vid lagens ikraftträdande driver verksamhet som inte fordrar tillstånd enligt bankrörelselagen (1987:617) eller lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet, får fortsätta att driva verksam- heten under ett år från lagens ikraftträdande eller, om en ansökan om till- stånd enligt den nya lagen har getts in inom denna tid, till dess att ansö- kan har prövats slutligt.

11 § För den som vid lagens ikraftträdande från allmänheten tar emot återbetalningspliktiga medel, som efter uppsägning är tillgängliga för fordringsägaren efter en tid som överstiger ett år, gäller 1 kap. 7 § lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse från och med den 1 juli 2006.

12 § Trots 1 kap. 9 § lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse får aktiebolag som före den 1 januari 1912 erhållit en av Kungl. Maj:t stadfäst bolagsordning enligt vilken ordet bank ingår i firman alltjämt använda ordet bank i sin firma.

Om en sammanslutning eller en annan juridisk person som avses i 1 kap. 9 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse före den 1 juli 1987 använde ordet bank i sin firma, får den fortsätta med det utan tillstånd av Finansinspektionen.

Av övergångbestämmelse till lagen (1987:265) om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar framgår att en understödsförening får använda ordet bank i sin firma om föreningen vid utgången av juni 1987 använde ordet bank i firman.

13 § I fråga om banker som beviljats oktroj före den 1 januari 1994 gäller vid tillämpning av 9 kap. 3 § lagen (2004:000) om bank- och finansie- ringsrörelse att

1.kapitalbasen för ett bankaktiebolag inte får understiga ett belopp som den 1 januari 1994 motsvarade fem miljoner euro, och

2.kapitalbasen för en sparbank inte får understiga ett belopp som den 1 januari 1994 motsvarade en miljon euro.

14 § En sparbank som beviljats oktroj före den 1 januari 1994 får fort- sätta att driva bankrörelse, även om sparbankens kapitalbas vid denna lags ikraftträdande uppgår till lägre belopp än motsvarande en miljon euro. I ett sådant fall gäller vid tillämpningen av 9 kap. 3 § lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse att sparbankens kapitalbas inte efter denna lags ikraftträdande får understiga det högsta belopp som kapitalbasen uppnått efter den 2 maj 1992. När kapitalbasen uppnått ett belopp som den 1 januari 1994 motsvarat en miljon euro gäller 13 § 2.

15 § I fråga om kreditmarknadsföretag som beviljats tillstånd trots att företagets kapitalbas vid tidpunkten för tillståndsbeslutet inte uppgick till

Prop. 2002/03:139

det belopp som enligt 2 kap. 4 § lagen (1992:1610) om finansierings- verksamhet krävdes i bundet eget kapital när företaget började verksam- heten, gäller vid tillämpningen av 9 kap. 3 § lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse att företagets kapitalbas inte efter denna lags ikraftträdande får understiga det högsta belopp som kapitalbasen uppnått efter den 2 maj 1992. När kapitalbasen motsvarar det i 3 kap. 7 § lagen om bank- och finansieringsrörelse uppställda kravet på startkapital gäller bestämmelserna i den lagen.

Om ägarkontrollen över ett sådant företag som avses i första stycket förändras, skall företagets kapitalbas inom tre månader från övertagandet motsvara lägst den nivå som i fråga om startkapital krävs för företaget enligt 3 kap. 7 § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Finansinspektionen får medge undantag från andra stycket vid fusion mellan två eller flera företag som avses i första stycket. I sådant fall får kapitalbasen för det genom fusionen bildade företaget inte understiga summan av de kapitalbaser som enligt första stycket krävts för vart och ett av de sammanslagna företagen vid tidpunkten för fusionen.

16 § Har en bank före ikraftträdandet av denna lag förvärvat egendom under sådana förhållanden som avses i 7 kap. 3–5 §§ lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse krävs inte Finansinspektionens till- stånd för fortsatt innehav under åren 2004 och 2005 även om tre år har förflutit från förvärvet.

Har ett kreditmarknadsföretag före ikraftträdandet av denna lag förvär- vat annan egendom än aktier och andelar till skyddande av fordran skall egendomen anses förvärvad enligt 7 kap. 3–5 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse. För sådan egendom, liksom för aktier eller andelar som före den 1 juli 2004 har förvärvats under sådana förhållanden som avses i 7 kap. 3–5 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse, krävs inte Finansinspektionens tillstånd för fortsatt innehav under åren 2004 och 2005 även om en tid av tre år har förflutit från förvärvet.

17 § I fråga om avtal som avses i 8 kap. 5 § lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse och som har ingåtts före lagens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser.

18 § Vad som sägs i 10 kap. 30 § lagen (2004:000) om bank- och finan- sieringsrörelse skall tillämpas på motsvarande sätt om ett bankaktiebolag har övertagit en föreningsbanks rörelse vid ombildning enligt 11 kap. föreningsbankslagen (1987:620).

19 § Om ett kreditmarknadsbolag före lagens ikraftträdande har fattat beslut om nedsättning av aktiekapitalet enligt 6 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) gäller äldre bestämmelser.

20 § Äldre bestämmelser gäller för fusion om fusionsplanen har godkänts enligt 14 kap. 11 § aktiebolagslagen (1975:1385) före lagens ikraftträ- dande. Detsamma gäller vid absorption av helägt dotterbolag enligt 14 kap. 22 § aktiebolagslagen, om fusionsplanen upprättats före lagens ikraftträdande.

Prop. 2002/03:139

21 § Om ett avtal om fusion före ikraftträdandet av denna lag har god- Prop. 2002/03:139 känts enligt 12 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

gäller äldre bestämmelser för fusionen. Detsamma gäller avtal om fusion mellan en ekonomisk förening och ett helägt dotteraktiebolag enligt 12 kap. 8 § lagen om ekonomiska föreningar, om avtalet träffats före la- gens ikraftträdande.

22 § En fråga om ingripande enligt 14 eller 15 kap. lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse bedöms enligt äldre bestämmelser om de omständigheter som föranleder frågan om ingripande hänför sig till tiden före lagens ikraftträdande. Detta gäller dock inte om en tillämpning av de nya bestämmelserna skulle leda till ett mindre strängt ingripande.

23 § Beslut som har meddelats före lagens ikraftträdande överklagas en- ligt äldre bestämmelser.

24 § Medel som en förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldra- balken och som sedan den 1 januari 1941 står inne på räkning hos en bank utan villkor att de får tas ut bara med överförmyndarens tillstånd skall anses insatta med förbehåll enligt 14 kap. 8 § andra stycket föräld- rabalken att de får tas ut utan överförmyndarens tillstånd. Detsamma gäller medel som därefter satts in på räkningen och ränta som därefter lagts till kapitalet.

25 § Är föräldrar förmyndare, får de utan överförmyndarens tillstånd ta ut medel som de förvaltar enligt föräldrabalken och som har satts in före den 1 juli 1995, om medlen inte omfattas av särskild överförmyndarkon- troll enligt föräldrabalken. Vad som nu har sagts gäller dock inte om överförmyndaren enligt 13 kap. 19 § föräldrabalken har förordnat om inskränkning i uttagsrätten.

26 § Har en förmyndare, god man eller förvaltare före den 1 juli 1995 satt in medel med förbehåll enligt 15 kap. 9 § föräldrabalken i den då gällande lydelsen skall förbehållet jämställas med förbehåll enligt 14 kap. 8 § föräldrabalken.

27 § I fråga om medel som finns på en gift kvinnas konto hos en spar- bank, skall 26 § lagen den 29 juli 1892 angående sparbanker i paragra- fens ursprungliga lydelse fortfarande gälla, om äldre giftermålsbalken är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden.

28 § För ett företag som vid utgången av juni 2004 driver finansierings- verksamhet som fordrar tillstånd enligt lagen (1992:1610) om finansie- ringsverksamhet men som inte kommer att vara tillståndspliktig därefter, skall lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepap- persbolag fortsätta att gälla även för det räkenskapsår som inleds före utgången av år 2004.

2.3Förslag till lag om inlåningsverksamhet

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om sådan inlåningsverksamhet som andra företag än institut enligt lagen (1995:1571) om insättningsga- ranti får driva.

Lagen gäller inte för inlåningsverksamhet för vilken det skall upprättas prospekt enligt aktiebolagslagen (1975:1385), försäkringsrörelselagen (1982:713), lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller la- gen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

2 § För utländska företags inlåningsverksamhet genom filial i Sverige gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

3 § I denna lag avses med inlåningsverksamhet mottagande från allmän- heten av återbetalningspliktiga medel som efter uppsägning är tillgäng- liga för fordringsägaren inom högst ett år.

4 § Inlåningsverksamhet får drivas bara av aktiebolag eller ekonomiska föreningar som är registrerade enligt 7 § hos Finansinspektionen.

Bestämmelser i andra författningar om aktiebolag eller ekonomiska fö- reningar gäller även för företag som driver inlåningsverksamhet, om inte annat följer av denna lag eller i övrigt är särskilt föreskrivet.

Kapitalkrav

5 § Ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som driver inlåningsverk- samhet skall ha ett bundet eget kapital som uppgår till minst tio respek- tive fem miljoner kronor. Om bolaget eller föreningen har euro som re- dovisningsvaluta och har haft det sedan bolaget eller föreningen bildades, skall det bundna egna kapitalet uppgå till minst det belopp i euro som motsvarade tio respektive fem miljoner kronor enligt den av Europeiska centralbanken då fastställda växelkursen. Har bolaget eller föreningen tidigare haft kronor som redovisningsvaluta, skall det bundna egna kapi- talet uppgå till minst det belopp i euro som motsvarade tio respektive fem miljoner kronor vid bytet av redovisningsvaluta.

Kravet på bundet eget kapital i första stycket gäller inte inlåningsverk- samhet som drivs av sådan ekonomisk förening som anges i 2 kap. 3 § första stycket 7 lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse.

Krav på ägare och ledning

6 § Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i närings- verksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte ha ett kvalificerat innehav i ett företag som driver inlåningsverksamhet eller ingå i företagets ledning.

Prop. 2002/03:139

Med kvalificerat innehav avses ett direkt eller indirekt ägande i företa- get, om innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över led- ningen av företaget.

När ett företag som driver inlåningsverksamhet får kännedom om att förändringar har skett i den krets som har ett kvalificerat innehav i före- taget eller ingår i dess ledning, skall företaget snarast anmäla föränd- ringen till Finansinspektionen. Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav i företaget, skall den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till inspektionen.

Registrering

7 § Ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som avser att driva inlå- ningsverksamhet skall ansöka om registrering hos Finansinspektionen. Om företaget uppfyller kraven i 5 § första stycket, 6 § första stycket samt 11 och 12 §§ skall registrering ske.

Finansinspektionen skall föra ett särskilt register över företag som dri- ver inlåningsverksamhet.

Informationsplikt

8 § Ett företag som driver inlåningsverksamhet skall tydligt informera fordringsägaren om att mottagna medel inte omfattas av insättningsga- rantin och att det innebär att medlen kan förloras om företaget försätts i konkurs eller annars har betalningssvårigheter. Företaget skall också tyd- ligt informera fordringsägaren om hur företaget avser att använda de mottagna medlen.

Informationen skall lämnas vid marknadsföring av inlåningsverksam- heten och innan ett avtalsförhållande ingås. Informationen skall vidare under avtalstiden framgå av kontoutdrag och liknande material som rör fordringsförhållandet.

Beloppsbegränsning

9 § Behållningen för varje konsument som placerar sina medel hos ett företag som driver inlåningsverksamhet får uppgå till högst 50 000 kro- nor.

Åtgärder mot penningtvätt

10 § Bestämmelser om skyldighet för företag som driver inlåningsverk- samhet enligt denna lag att medverka till att förhindra penningtvätt finns i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.

Ett företag som är registrerat enligt 7 § skall på begäran lämna Fi- nansinspektionen de upplysningar om verksamheten som behövs för att inspektionen skall kunna kontrollera att lagen om åtgärder mot penning- tvätt följs.

Prop. 2002/03:139

Revision

Prop. 2002/03:139

11 § I ett företag som driver inlåningsverksamhet skall minst en revisor väljas av bolagsstämman eller föreningsstämman.

12 § Bara den som är auktoriserad eller godkänd revisor får vara revisor i ett företag som driver inlåningsverksamhet.

Minst en revisor som bolagsstämman eller föreningsstämman har utsett
skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som avlagt revisors-
examen.
13 § Om en revisor vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett företag som dri-
ver inlåningsverksamhet får kännedom om förhållanden som kan utgöra
en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets inlå-
ningsverksamhet, skall revisorn omgående rapportera detta till Finansin-
spektionen.
Årlig kontroll
14 § Finansinspektionen skall minst en gång per år kontrollera att regi-
strerade företag uppfyller villkoren i 5 § första stycket, 6 § första stycket,
8 §, såvitt avser erbjudanden riktade bara till andra än konsumenter, samt
9, 11 och 12 §§.
Ett registrerat företag skall på begäran lämna Finansinspektionen de
upplysningar om inlåningsverksamheten som behövs för att inspektionen
skall kunna fullgöra skyldigheten enligt första stycket.
Ingripanden
15 § Om någon driver sådan inlåningsverksamhet som avses i denna lag
utan att vara registrerad, skall Finansinspektionen förelägga denne att
upphöra med verksamheten. Inspektionen får besluta hur avvecklingen
av verksamheten skall ske.
Om det är osäkert om lagen är tillämplig på viss verksamhet, får in-
spektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplys-
ningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så
är fallet.
Den som är revisor i ett företag är dessutom på begäran av Finansin-
spektionen skyldig att lämna sådana upplysningar om den verksamhet
som drivs av företaget som han eller hon har fått kännedom om vid full-
görandet av sitt uppdrag i företaget.
16 § Om ett företag åsidosätter informationsplikten i 8 §, när den gäller
ett erbjudande riktat till konsumenter, skall marknadsföringslagen
(1995:450) tillämpas.
Informationen enligt 8 § skall anses vara sådan information av särskild
betydelse från konsumentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket mark-
nadsföringslagen.
Om det saknas möjlighet att ingripa enligt marknadsföringslagen, får
Finansinspektionen förelägga företaget att fullgöra informationsplikten.
Om föreläggandet inte följs får inspektionen avföra företaget ur registret.	52
	52

Prop. 2002/03:139

17 § Om ett företag åsidosätter informationsplikten i 8 §, när den gäller ett erbjudande riktat bara till andra än konsumenter, får Finansinspektio- nen förelägga företaget att fullgöra informationsplikten. Om föreläggan- det inte följs får inspektionen avföra företaget ur registret.

18 § Finansinspektionen får förelägga ett företag som driver inlånings- verksamhet att göra rättelse om företaget

1.inte uppfyller kravet i 5 § första stycket eller 6 § första stycket,

2.överträder en bestämmelse i 9 §, 10 § andra stycket, 11§, 12 § eller 14 § andra stycket,

3.överträder en bestämmelse i lagen (1993:768) om åtgärder mot pen- ningtvätt eller en föreskrift som har meddelats med stöd av den lagen, eller

4.överträder någon annan bestämmelse i en författning som reglerar företagets inlåningsverksamhet.

Om en innehavare som avses i 6 § andra stycket inte uppfyller kravet i 6 § första stycket, får inspektionen förelägga denne att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att innehavet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en juridisk person, att byta ut den i dess ledning dis- kvalificerade personen.

Om ett företag inte gör rättelse får inspektionen avföra det ut registret. Ett företag skall också avföras ur registret om det anmäler att det inte längre driver inlåningsverksamhet eller om det på annat sätt framgår att inlåningsverksamheten har upphört.

19 § Förelägganden enligt 15 §, 16 § tredje stycket samt 17 och 18 §§ får förenas med vite.

Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande skall gälla omedelbart.

20 § Om ett företag avregistreras får Finansinspektionen bestämma hur avvecklingen av inlåningsverksamheten skall ske.

Överklagande

21 § Finansinspektionens beslut enligt 15 § andra stycket får inte över- klagas. Inspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Avgifter

22 § Ett företag som driver inlåningsverksamhet skall med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet med anknytning till denna lag.

Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i första stycket.


2.4	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken		Prop. 2002/03:139

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § föräldrabalken1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

13 kap.

5 §2

Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren pla- ceras i

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller

kommun,
2. skuldförbindelser som har ut-			2. skuldförbindelser som har ut-
färdats av Sveriges allmänna hy-			färdats av Sveriges allmänna hy-
poteksbank,	Svenska	skeppshy-	poteksbank,	Svenska	skeppshy-
potekskassan eller av en bank eller			potekskassan eller av en bank eller
av ett kreditmarknadsföretag enligt			av ett kreditmarknadsföretag enligt
lagen (1992:1610) om finansie-			lagen (2004:000) om bank- och
ringsverksamhet eller av ett ut-			finansieringsrörelse eller av			ett
ländskt bankföretag eller ett annat			utländskt bankföretag eller ett an-
utländskt kreditinstitut som är un-			nat utländskt kreditinstitut som är
derkastat en offentlig		reglering	underkastat	en offentlig	reglering
som väsentligen stämmer överens			som väsentligen stämmer överens
med den som gäller för banker			med den som gäller för banker
eller andra kreditinstitut här i lan-			eller andra kreditinstitut här i lan-
det, med undantag för förlagsbevis			det, med undantag för förlagsbevis
eller andra	skuldförbindelser som		eller andra	skuldförbindelser		som
medför rätt till betalning först efter			medför rätt till betalning först efter
utfärdarens	övriga fordringsägare,		utfärdarens	övriga fordringsägare,
eller			eller

3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet.

Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast egen- dom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

14 kap.

5 §3

Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren place- ras i

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller

kommun,
2. skuldförbindelser som har ut-	2. skuldförbindelser som har ut-
färdats av Sveriges allmänna hy-	färdats av Sveriges allmänna hy-

1Balken omtryckt 1995:974.

2Senaste lydelse 1998:272.

3 Senaste lydelse 1998:319.

poteksbank,	Svenska	Skeppshy-	poteksbank,	Svenska	Skeppshy-
potekskassan eller av en bank eller			potekskassan eller av en bank eller
av ett kreditmarknadsföretag enligt			av ett kreditmarknadsföretag enligt
lagen (1992:1610) om finansie-			lagen (2004:000) om bank- och
ringsverksamhet eller av ett ut-			finansieringsrörelse eller av			ett
ländskt bankföretag eller ett annat			utländskt bankföretag eller ett an-
utländskt kreditinstitut som är un-			nat utländskt kreditinstitut som är
derkastat en offentlig		reglering	underkastat	en offentlig	reglering
som väsentligen stämmer överens			som väsentligen stämmer överens
med den som gäller för banker			med den som gäller för banker
eller andra kreditinstitut här i lan-			eller andra kreditinstitut här i lan-
det, med undantag för förlagsbevis			det, med undantag för förlagsbevis
eller andra	skuldförbindelser som		eller andra	skuldförbindelser		som
medför rätt till betalning först efter			medför rätt till betalning först efter
utfärdarens	övriga fordringsägare,		utfärdarens	övriga fordringsägare,
eller			eller

Den enskildes tillgångar får vi-		Den enskildes tillgångar får vi-
dare utan överförmyndarens sam-		dare utan överförmyndarens sam-
tycke användas för allemansspa-		tycke lånas ut mot säkerhet av
rande enligt lagen (1983:890) om		panträtt på grundval av inteckning
allemanssparande eller lånas ut		i fast egendom inom sextio pro-
mot säkerhet av panträtt på grund-		cent av det senast fastställda taxe-
val av inteckning i fast egendom		ringsvärdet.
inom sextio procent av det senast
fastställda taxeringsvärdet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Prop. 2002/03:139

2.5	Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen				Prop. 2002/03:139

	(1973:1173)
Härigenom föreskrivs att 3, 5 a		och 17	§§ kreditupplysningslagen
(1973:1173)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	3 §2
Kreditupplysningsverksamhet får bedrivas endast efter tillstånd av
Datainspektionen.
Datainspektionens tillstånd behövs dock inte för följande företag, om
deras grundläggande tillstånd omfattar kreditupplysningsverksamhet:
1. en svensk bank,		1. ett svenskt kreditinstitut,
2. ett utländskt bankföretag som		2. ett	utländskt	kreditinstitut
har tillstånd att driva verksamhet i		som driver verksamhet i Sverige
Sverige	enligt 1 kap. 4 § bankrö-	enligt	4 kap. 1 eller	2 § lagen
relselagen (1987:617),		(2004:000) om bank- och finansie-
		ringsrörelse, eller
3. ett utländskt bankföretag som		3. ett	utländskt	kreditinstitut
driver verksamhet i Sverige enligt		som har tillstånd att driva verk-
1 kap. 5 § bankrörelselagen,		samhet i Sverige enligt 4 kap. 4 §
		lagen om bank- och finansierings-
		rörelse.

4.ett kreditmarknadsföretag,

5.ett utländskt kreditinstitut som har tillstånd att driva finansie-

ringsverksamhet		i Sverige enligt
2 kap. 8 § lagen		(1992:1610) om
finansieringsverksamhet eller
6. ett utländskt kreditinstitut som
driver verksamhet i Sverige enligt
2 kap. 9 § lagen		om kreditmark-
nadsbolag.
Ett företag som avses i andra			Ett företag som avses i andra
stycket 1, 2, 4 eller 5 får börja be-			stycket 1 eller 3 får börja bedriva
driva	kreditupplysningsverksam-		kreditupplysningsverksamhet två
het två månader efter det att Da-			månader efter det att Datainspek-
tainspektionen har tagit emot en			tionen har tagit emot en anmälan
anmälan från företaget om att det			från företaget om att det avser att
avser	att bedriva	sådan verksam-	bedriva sådan verksamhet.

het.

Tillstånd behövs inte för kreditupplysningsverksamhet, i den mån den bedrivs genom offentliggörande av kreditupplysning på ett sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.

1	Lagen omtryckt 1981:737.
2	Senaste lydelse 1997:556.	57

					5 a §3
Vad som gäller om tystnadsplikt					Vad som gäller om tystnadsplikt
i bankers, kreditmarknadsföretags					i svenska kreditinstituts och värde-
och värdepappersbolags verksam-					pappersbolags verksamhet hindrar
het hindrar inte att uppgifter om					inte att uppgifter om lämnade kre-
lämnade	krediter, betalningsför-				diter,	betalningsförsummelser		och
summelser		och	kreditmissbruk		kreditmissbruk utväxlas för kre-
utväxlas	för	kreditupplysningsän-			ditupplysningsändamål inom			en
damål inom en krets som utgörs av					krets som utgörs av dessa företag
dessa företag samt sådana företag					samt sådana företag som har till-
som har tillstånd av Datainspek-					stånd	av Datainspektionen enligt
tionen enligt 3 § första stycket.					3 § första stycket.
I den krets som anges i första					I den krets som anges i första
stycket	ingår		även	utländska	stycket ingår även utländska kre-
bankföretag som avses i 1 kap. 4					ditinstitut som avses i 4 kap. 1, 2,
och	5 §§		bankrörelselagen		4 och 6 §§ lagen (2004:000) om
(1987:617), kreditinstitut som av-					bank-	och	finansieringsrörelse
ses i 2 kap.		8	och	9 §§ lagen	samt utländska företag som avses i
(1992:1610) om finansieringsverk-					1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 § lagen
samhet samt utländska företag som					(1991:981)		om värdepappersrö-
avses i 1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 §					relse.
lagen (1991:981) om värdepap-
persrörelse.

Bestämmelser om användningen av uppgifter om betalningsförsum- melser och kreditmissbruk finns även i 7 §.

17 §4

Om den som har rätt att bedriva kreditupplysningsverksamhet åsido- sätter en bestämmelse i denna lag eller ett villkor som har meddelats med stöd av 4 § andra stycket, får Datainspektionen förelägga honom att vidta rättelse, besluta om att ändra ett villkor som tidigare meddelats eller meddela ett nytt villkor.

Om rättelse inte kan åstadkommas på något annat sätt, såvitt gäller nå- gon som har tillstånd enligt 3 § första stycket, får Datainspektionen åter- kalla tillståndet. Detsamma gäller, om förutsättningarna för tillståndet i

övrigt inte längre föreligger.
Om ett företag som avses i 3 §	Om ett företag som avses i 3 §
andra stycket 1, 2, 4 eller 5 inte	andra stycket 1 eller 3 inte vidtar
vidtar rättelse, skall Datainspek-	rättelse,		skall	Datainspektionen
tionen underrätta Finansinspektio-	underrätta Finansinspektionen.
nen.
Om ett företag som avses i 3 §	Om ett företag som avses i 3 §
andra stycket 3 eller 6 inte vidtar	andra stycket 2 inte vidtar rättelse,
rättelse, skall Datainspektionen	skall	Datainspektionen			underrätta
underrätta den behöriga myndig-	den behöriga myndigheten i före-
heten i företagets hemland. Om	tagets hemland. Om rättelse ändå
rättelse ändå inte sker, får Datain-	inte	sker, får		Datainspektionen
spektionen förbjuda företaget att	förbjuda		företaget att		göra nya

3Senaste lydelse 1997:556.

4Senaste lydelse 1997:556.

Prop. 2002/03:139

2.6	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen					Prop. 2002/03:139

	(1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385)1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	18 kap.
		1 §2
Registreringsmyndighet för aktiebolag är Patent- och registreringsver-
ket.
Hos	registreringsmyndigheten	Hos	registreringsmyndigheten
förs ett aktiebolagsregister för re-		förs ett aktiebolagsregister för re-
gistrering enligt denna lag eller		gistrering enligt denna lag eller
annan författning. När det i denna		annan författning. När det i denna
lag hänvisas till aktiebolagsregist-		lag hänvisas till aktiebolagsregist-
ret skall hänvisningen beträffande		ret skall hänvisningen beträffande
bankaktiebolag avse bankregistret		bankaktiebolag		avse	bankregistret
enligt 8 kap. 1 § bankrörelselagen		enligt	13 kap.	1 §	första stycket
(1987:617).		lagen (2004:000) om bank- och
		finansieringsrörelse.
Föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt denna lag med-

delas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av registre- ringsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1Lagen omtryckt 1993:150.

2Senaste lydelse 2000:844.

2.7	Förslag till lag om ändring i sekretesslagen		Prop. 2002/03:139
	(1980:100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 och 8 §§ samt 16 kap. 1 § sekre-
tesslagen (1980:100)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

8 kap.

5 §2

Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i till- ståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet, för uppgift om

1.affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksam- het avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,

2.ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser.

I ärende hos statlig myndighet om innehav av

1.aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag eller försäkringsaktiebolag,

2.andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller

3.aktier eller andelar i börs, auktoriserad marknadsplats eller clearing- organisation

gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller inte för beslut av myndigheten och inte heller för uppgift som erhållits från annan myndighet om uppgiften inte är sekretessbelagd där.

Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som be- står i övervakning enligt insider- strafflagen (2000:1086), övervak- ning enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, övervakning enligt lagen (1991:980) om handel med finan- siella instrument eller kontroll enligt lagen (1996:1006) om va- lutaväxling och betalningsöverfö- ring, för sådan uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga för- hållanden, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndighe- ten. Rör uppgiften den uppgifts- skyldige gäller dock sekretess en-

Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som be- står i övervakning enligt insider- strafflagen (2000:1086), övervak- ning enligt lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, övervakning enligt lagen (1991:980) om handel med finan- siella instrument, kontroll enligt lagen (1996:1006) om anmäl- ningsplikt avseende viss finansiell verksamhet eller kontroll enligt lagen (2004:000) om inlånings- verksamhet, för sådan uppgift om enskilds ekonomiska eller person- liga förhållanden, vilken på begä- ran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till

1	Lagen omtryckt 1992:1474.
2	Senaste lydelse 2000:1221.	61

dast om denne kan antas lida skada	myndigheten. Rör uppgiften den
eller men om uppgiften röjs och	uppgiftsskyldige gäller dock sek-
sekretess inte motverkar syftet	retess endast om denne kan antas
med uppgiftsskyldigheten.	lida skada eller men om uppgiften
	röjs och sekretess inte motverkar
	syftet med uppgiftsskyldigheten.

Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk- samhet som avses i första–tredje styckena för sådan uppgift om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten erhållit enligt avtalet. Samma sekretess gäller hos Finansin- spektionen, i den mån regeringen föreskriver det, om inspektionen från utländsk myndighet eller utländskt organ erhållit uppgifter enligt annat avtal. Föreskrifterna i 14 kap. 1–3 §§ får inte i fråga om denna sekretess tillämpas i strid med avtalet.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften läm- nas.

Utan hinder av sekretess får uppgift enligt första stycket lämnas till en börs om uppgiften behövs för att börsen skall kunna fullgöra sina upp- gifter enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller an- nan författning.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

8 §

Sekretess gäller i Riksbankens kassarörelse, valutahandel, in- och utlå- ningsrörelse, betalningsutjämning samt handel med värdepapper eller rättigheter och skyldigheter som anknyter till sådana tillgångar. Sekretess gäller också i Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet för uppgift om enskilds ekonomiska förhållanden.

Sekretess gäller i annan av myndighet bedriven upplånings- verksamhet eller affärsmässig ut-

Sekretess gäller i affärsverk- samhet hos en bank, ett kredit- marknadsföretag eller ett värde- pappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande infly- tande över, för uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga för- hållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (1992:1528) om offentlig upp- handling gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

I annan av myndighet bedriven upplåningsverksamhet eller af- färsmässig utlåningsverksamhet än

Prop. 2002/03:139

låningsverksamhet för uppgift om	som avses i första eller	andra Prop. 2002/03:139
enskilds affärs- eller driftförhål-	stycket gäller sekretess för uppgift
landen, om det kan antas att den	om enskilds affärs- eller driftför-
enskilde lider skada om uppgiften	hållanden, om det kan antas att
röjs.	den enskilde lider skada om upp-
	giften röjs.
Har uppgift, för vilken sekretess	Har uppgift, för vilken sekretess
gäller enligt andra stycket, lämnats	gäller enligt andra eller tredje
till annan myndighet, gäller sek-	stycket, lämnats till annan myn-
retessen också där. Sekretessen	dighet, gäller sekretessen	också
gäller dock inte, om uppgiften in-	där. Sekretessen gäller dock inte,
går i beslut av den mottagande	om uppgiften ingår i ett beslut av
myndigheten.	den mottagande myndigheten.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

16 kap.

1 §

Lydelse enligt SFS 2002:1027, 2003:182 och 2003:351

Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1–8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av upp- såtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

----------------------------------------------------------------------------------------

3. denna lag enligt

----------------------------------------------------------------------------------------

8 kap. 8 § andra stycket	såvitt	avser uppgift som hänför
	sig	till	myndighets
	affärsmässiga		utlåningsverksam-
	het

----------------------------------------------------------------------------------------

2.9Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs i fråga om sparbankslagen (1987:619)1

dels att i 2 kap. 6 § ordet ”oktroj” skall bytas ut mot ”tillstånd att driva bankrörelse”,

dels att i 2 kap. 6, 8 och 9 §§ ordet ”oktrojbeslutet” skall bytas ut mot ”tillståndsbeslutet”,

dels att i 4 kap. 15 § ordet ”stadfästs” skall bytas ut mot ”godkänts”, dels att i 3 kap. 1, 12 och 15 §§, 4 kap. 6, 10, 14 och 17 §§ samt 6 kap.

7 § orden ”bankrörelselagen (1987:617)” skall bytas ut mot ”lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse”,

dels att i 3 kap. 1 § ordet ”bankrörelselagen” skall bytas ut mot ”lagen om bank- och finansieringsrörelse”,

dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 2, 3 och 11 §§, 3 kap. 7 §, 4 kap. 3 §, 5 kap. 1, 3 och 4 §§, 6 kap. 2 och 6 §§ samt 7 kap. 5 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fem nya kapitel, 4 a, 4 b, 9, 10 och

11 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

1 §

Denna lag innehåller bestäm- melser om hur en sparbank bildas och om dess organisation m.m. Bestämmelser om den rörelse som en sparbank får driva samt andra för bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker gemensamma bestämmelser finns i bankrörel- selagen (1987:617).

En sparbank har till ändamål att, utan rätt för dess stiftare eller andra att få del av den vinst som kan uppkomma i rörelsen, främja sparsamhet genom att driva bank- verksamhet i enlighet med de be- stämmelser som meddelas i denna lag och bankrörelselagen. En sparbanks rörelse skall avse främst ett visst verksamhetsområde.

Denna lag innehåller bestäm- melser om hur en sparbank bildas och om dess organisation m.m. Bestämmelser om tillstånd att driva bankrörelse, den rörelse som en sparbank får driva samt andra för bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker gemensamma bestämmelser finns i lagen (2004:000) om bank- och finansie- ringsrörelse.

En sparbank har till ändamål att, utan rätt för dess stiftare eller andra att få del av den vinst som kan uppkomma i rörelsen, främja sparsamhet genom att driva bank- verksamhet i enlighet med de be- stämmelser som meddelas i denna lag och lagen om bank- och finan- sieringsrörelse. En sparbanks rö- relse skall avse främst ett visst verksamhetsområde.

1 Lagen omtryckt 1996:1005. Senaste lydelse av

4 kap. 15 § 2000:39

4 kap. 17 § 2000:819.

Prop. 2002/03:139

en sparbank och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.

Om reglementet ändras skall även ändringen stadfästas. Därvid gäller andra–fjärde styckena i tillämpliga delar.

Oktroj får inte vägras på den grunden att det inte behövs någon ytterligare bank.

				11 §4
En sparbank skall anmälas för				En sparbank skall anmälas för
registrering		senast	sex månader	registrering	senast	sex månader
efter det att oktroj har beviljats.				efter det att tillstånd att driva
				bankrörelse har beviljats.
För registrering krävs att hela				För registrering krävs att hela
det	belopp,	vartill	grundfonden	det belopp,	vartill	grundfonden
enligt reglementet skall uppgå, har				enligt reglementet skall uppgå, har
inbetalts, samt att sparbanken har				inbetalts, samt att sparbanken har
så	stora fonder som föreskrivs i			så stort startkapital som föreskrivs
2 § andra stycket. Detta skall styr-				i 3 kap. 6 § lagen (2004:000) om
kas genom ett skriftligt intyg från				bank- och finansieringsrörelse.
en auktoriserad revisor.				Detta skall styrkas genom ett
				skriftligt intyg från en auktoriserad
				revisor.

Frågan om sparbankens bildande har fallit, om anmälan för sparban- kens registrering inte skett inom den tid som anges i första stycket eller om registreringsmyndigheten genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av sparbanken. I så- dant fall svarar styrelseledamöterna solidariskt för återbetalningen av de belopp som har betalts till grundfonden jämte uppkommen avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärder enligt 13 § första stycket tredje meningen.

3kap.

7 §

Styrelsen får inte uppdra åt en enskild styrelseledamot eller annan att avgöra ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större

vikt.
Styrelsen får inte i något fall			Styrelsen får inte i något fall
uppdra åt en enskild styrelseleda-			uppdra åt en enskild styrelseleda-
mot eller annan att bevilja kredit			mot eller annan att bevilja kredit
till fysisk eller juridisk person som			till fysisk eller juridisk person som
omfattas	av	bestämmelserna i	omfattas av bestämmelserna i
2 kap.	17 §	bankrörelselagen	8 kap. 5 § första stycket lagen
(1987:617).			(2004:000) om bank- och finansie-
			ringsrörelse.

4 Senaste lydelse 2000:819.

Prop. 2002/03:139

Utan hinder av andra stycket får styrelsen uppdra åt annan att inom fastställda gränser bevilja kredit i och för en rörelse som drivs av låntaga-

Bestämmelserna i denna paragraf om kredit gäller även garantiförbin- delse som sparbanken åtar sig.

4kap.

3§

Av antalet huvudmän skall hälften, i enlighet med närmare föreskrifter i reglementet, väljas av kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige inom sparbankens verksamhetsområde. Återstoden utses av huvudmän- nen själva bland insättarna i sparbanken. Kravet på att dessa huvudmän skall vara insättare gäller dock inte vid huvudmannaval i samband med sparbankens bildande. En huvudman som står i tur att avgå får inte delta i valet för besättande av hans egen plats.

Skall flera korporationer förrätta val av huvudmän skall, om inte sär- skilda skäl föranleder till något annat, fördelningen av antalet mandat mellan dem ske efter det invånarantal som de företräder.

Bestämmelserna i 5 kap. 47 §	Bestämmelserna i 2 § lagen
kommunallagen (1991:900) om	(1992:339) om proportionellt
proportionellt val skall tillämpas	valsätt skall tillämpas också på
också på kommunfullmäktiges och	kommunfullmäktiges och lands-
landstingsfullmäktiges val av hu-	tingsfullmäktiges val av huvud-
vudmän.	män.
Föreslagen lydelse

4 a kap. Revision

Antalet revisorer och hur de utses

1 § Sparbanker skall ha minst en revisor. Revisor väljs av stämman. Om banken skall ha flera revisorer, får det i reglementet föreskrivas att en eller flera av dem, dock inte alla, skall utses på annat sätt än genom val på stämman.

Prop. 2002/03:139

Uppdraget som revisor upphör vid slutet av den ordinarie stämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet.

Stämman kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag och lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse beträf- fande revisorer gäller i tillämpliga delar om revisorssuppleanter.

Medrevisor

2 § Varje huvudman i en sparbank har rätt att föreslå att det hos Finans- inspektionen begärs att en revisor (medrevisor) utses att delta i revisio- nen tillsammans med de övriga revisorerna. Förslaget skall framställas på en stämma där revisorsval skall ske eller där förslaget enligt kallelsen till stämman skall behandlas. Finansinspektionen skall på begäran av en hu- vudman och efter att ha hört bankens styrelse utse en revisor för tiden till och med ordinarie stämma under nästa räkenskapsår, om förslaget biträds av minst en tiondel av samtliga huvudmän eller en tredjedel av de närva- rande huvudmännen.

Obehörighetsgrunder och kompetenskrav

3 § Den som är i konkurs eller har fått näringsförbud eller som har för- valtare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor i en spar- bank.

Bara den som är auktoriserad eller godkänd revisor får vara revisor i en sparbank.

En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och eko- nomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av ban- kens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor får även ett registrerat revisionsbolag utses. Bestämmelser om vem som får vara huvudansvarig för revisionen när ett revisionsbolag utses att vara revisor och om underrättelseskyldighet finns i 17 § revisorslagen (2001:883). Bestämmelserna i 5 § om jäv, i 19 § om rätt att närvara på stämma och i 13 kap. 10 § lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse om rapporteringsskyldighet tillämpas på den huvudansvarige.

4 § I en sparbank skall minst en revisor som stämman utsett vara auktori- serad revisor eller godkänd revisor som avlagt revisorsexamen.

Jäv

5 § I en sparbank får den inte vara revisor som

1.är styrelseledamot i banken eller dess dotterföretag eller delegat i banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller bankens kontroll däröver,

2.är anställd hos banken eller på något annat sätt intar en underordnad eller beroende ställning till banken eller till någon som avses under 1 eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder banken vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bankens kontroll däröver,

Prop. 2002/03:139

3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller Prop. 2002/03:139 nedstigande led till en person som avses under 1 eller är besvågrad med

en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

4. står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka banken eller ett sådant företag har ställt säker- het.

Den som är huvudman i en sparbank får inte vara sådan revisor som avses i 4 §.

Den som enligt denna paragraf inte är behörig att vara revisor får inte heller vara revisor i ett dotterföretag till banken.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt denna para- graf inte är behörig att vara revisor. Har banken anställda eller delegater med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta bankens interna revision, får revisorn dock anlita dessa i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.

Förtida avgång

6 § Ett uppdrag som revisor i en sparbank upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett revisorn begär det. Anmälan om detta skall göras hos styrelsen och, om en revisor som inte är vald på stämman vill avgå, hos den som har tillsatt revisorn.

En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta till registreringsmyndigheten för registrering. Revisorn skall i anmälan lämna en redogörelse för iakttagelserna vid den granskning som han eller hon har utfört under den del av det löpande räkenskapsåret som uppdra- get har omfattat. För anmälan tillämpas vad som föreskrivs i 14 och 15 §§ om revisionsberättelse. En kopia av anmälan skall lämnas till spar- bankens styrelse.

7 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 3– 5 §§ eller bestämmelser i reglementet hindrar honom eller henne att vara revisor och det inte finns någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor utses för den återstående mandattiden. Finansin- spektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge att en ny revisor utses vid närmast följande ordinarie stämma.

Rättelse

8 § Styrelsen skall, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor, göra anmälan hos Finansinspektionen om

1.en sådan revisor som sägs i 4 § inte är utsedd,

2.en revisor är obehörig enligt 3 § första eller andra stycket eller 5 § eller enligt reglementet, eller

3.en bestämmelse i denna lag eller reglementet om antalet revisorer har åsidosatts.

Var och en kan göra anmälan enligt första stycket.

Bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att åstadkomma rättelse finns i 15 kap. lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrö- relse.

Revisorernas uppgifter

9 § Revisorerna i en sparbank skall i den omfattning som följer av god revisionssed granska bankens årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens förvaltning.

Om en sparbank är moderföretag (moderbank), skall revisorerna även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes förhål- landen i övrigt.

Revisorer som är utsedda av någon annan än Finansinspektionen skall följa de särskilda föreskrifter som meddelas av stämman, om de inte stri- der mot lag, reglementet eller god revisionssed.

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

10 § Styrelsen i en sparbank skall ge revisorerna möjlighet att verkställa granskningen i den omfattning som dessa finner nödvändigt samt lämna de upplysningar och den hjälp som de begär. Samma skyldighet gäller för företagsledningen och revisorerna i ett dotterföretag gentemot reviso- rerna i moderbanken.

Revisionsberättelsen

11 § Sedan revisorerna i en sparbank slutfört granskningen, skall de skriva en hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen och, i en moderbank, på koncernredovisningen. Finner revisorerna att balans- räkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, skall de anteckna även detta. I en moderbank gäller detsamma i fråga om koncernbalans- räkningen och koncernresultaträkningen.

12 § Revisorerna i en sparbank skall för varje räkenskapsår lämna en revisionsberättelse till stämman. Berättelsen skall överlämnas till ban- kens styrelse senast två veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem.

13 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida års- redovisningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag, skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

Prop. 2002/03:139

seledamot på annat sätt handlat i strid med denna lag, lagen (1995:1559) Prop. 2002/03:139 om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen

(2004:000) om bank- och finansieringsrörelse eller mot reglementet. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om an-

svarsfrihet för styrelseledamöterna. Revisorerna kan även i övrigt i be- rättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela huvudmän- nen.

15 § I revisionsberättelsen skall det också anmärkas om revisorerna fun- nit att banken inte har fullgjort sin skyldighet

1.att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),

2.att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skattebetal- ningslagen, eller

3.att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1 och 2.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har fullgjort någon sådan skyldighet som avses i första stycket, skall reviso- rerna genast sända in en kopia av den till Skatteverket.

16 § Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast- ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts fram i förvaltningsberättelsen.

Koncernrevisionsberättelse

17 § I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberät- telse beträffande koncernen. Då skall 12–14 och 16 §§ tillämpas.

Erinringar

18 § Erinringar som revisorerna i en sparbank framställer till styrelsen och som inte har tagits in i revisionsberättelsen skall de anteckna i ett protokoll eller någon annan handling. Handlingen skall överlämnas till styrelsen som skall bevara den på ett betryggande sätt.

Revisorernas närvaro vid bolagsstämma

19 § Revisorerna i en sparbank har rätt att närvara vid bankens stämmor. De är skyldiga att närvara vid en stämma, om det med hänsyn till ären- dena kan anses nödvändigt.

Revisorernas tystnadsplikt

20 § Revisorerna i en sparbank får inte lämna upplysningar till en enskild huvudman eller utomstående om sådana angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av sina uppdrag, om det kan vara till skada för banken.

Av 1 kap. 10 § lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse framgår att enskildas förhållanden till en sparbank inte obehörigen får röjas.

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket att lämna upplysningar om en banks angelägenheter.

Revisorernas upplysningsplikt

21 § Revisorerna är skyldiga att

1.till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det inte skulle vara till väsentlig skada för banken eller till nämnvärd olägen- het för enskild,

2.till medrevisorer, lekmannarevisor, granskare som avses i 23 §, ny revisor och, om banken har försatts i konkurs, konkursförvaltare lämna de upplysningar som behövs om bankens angelägenheter, samt

3.på begäran lämna upplysningar om bankens angelägenheter till un- dersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Bestämmelser om revisorers rapporteringsskyldighet till Finansin- spektionen finns i 13 kap. 10 § lagen (2004:000) om bank- och finansie- ringsrörelse.

Registrering

22 § En sparbank skall för registrering anmäla vem som har utsetts till revisor och, om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, vem som är huvudansvarig för revisionen.

Anmälan skall innehålla uppgift om revisorns postadress. Om post- adressen avviker från revisorns hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om revisorns personnummer el- ler, om sådant saknas, födelsedatum. Om revisorn är ett registrerat revi- sionsbolag, skall bolagets organisationsnummer anges.

Anmälan skall göras första gången när banken enligt 2 kap. 11 § an- mäls för registrering och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registre- ring.

Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.

Granskare

23 § Varje huvudman i en sparbank får väcka förslag om att Finansin- spektionen skall utse granskare för särskild granskning av bankens för- valtning och räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller förhållanden i banken. Förslaget skall framställas på en ordinarie stämma eller på stämma där ärendet enligt kallelsen skall behandlas. Fi- nansinspektionen skall på begäran av en huvudman och efter att ha hört bankens styrelse förordna en eller flera granskare, om förslaget biträds av minst en tiondel av samtliga huvudmän eller en tredjedel av de närva- rande huvudmännen.

Prop. 2002/03:139

Lekmannarevisorns granskningsrapport

Prop. 2002/03:139

14 § Granskningsrapporten skall lämnas till bankens styrelse senast två veckor före ordinarie stämma.

I rapporten skall lekmannarevisorn uttala sig om sådana förhållanden som avses i 4 § och om sådana förhållanden som han eller hon har varit skyldig att granska enligt 5 §. En lekmannarevisor som finner anledning till anmärkning mot någon styrelseledamot skall upplysa om detta i rap- porten och lämna uppgift om anledningen till anmärkningen.

En lekmannarevisor får i granskningsrapporten lämna även andra upplysningar som han eller hon anser att huvudmännen bör få kännedom om.

15 § I en sparbank skall granskningsrapporten sändas till huvudmännen på samma sätt som anges i 4 kap. 9 § fjärde stycket samt läggas fram på stämman.

Lekmannarevisorns närvaro vid stämma

16 § Lekmannarevisorn har rätt att närvara vid sparbanksstämma. Han eller hon är skyldig att närvara om det med hänsyn till ärendena kan an- ses nödvändigt.

Lekmannarevisorns tystnadsplikt

17 § Lekmannarevisorn får inte lämna upplysningar till en enskild hu- vudman eller utomstående om sådana angelägenheter som han eller hon har fått kännedom om när han eller hon fullgör sitt uppdrag, om det kan vara till skada för banken.

Av 1 kap. 10 § lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse framgår att enskildas förhållanden till en sparbank inte obehörigen får röjas.

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket att lämna upplysningar om en banks angelägenheter.

Lekmannarevisorns upplysningsplikt

18 § Lekmannarevisorn är skyldig att till stämman lämna alla upplys- ningar som stämman begär, om det inte skulle vara till väsentlig nackdel för banken eller till nämnvärd olägenhet för enskild.

19 § Lekmannarevisorn är skyldig att lämna revisor, annan lekmannare- visor, granskare som avses i 4 a kap. 23 § och, om banken har försatts i konkurs, konkursförvaltaren de upplysningar som behövs om bankens angelägenheter.

Lekmannarevisorn är dessutom skyldig att på begäran lämna upplys- ningar om bankens angelägenheter till undersökningsledaren under för- undersökning i brottmål.

Garantifonden får återbetalas bara om utbetalningen inte även- tyrar bankens förmåga att fullgöra sina förpliktelser. I övrigt skall beträffande återbetalningen gälla vad som bestämts vid garantifon- dens bildande.

Registrering

Prop. 2002/03:139

20 § En sparbank skall för registrering anmäla vem som har utsetts till lekmannarevisor.

Anmälan skall innehålla uppgift om lekmannarevisorns postadress. Om postadressen avviker från lekmannarevisorns hemvist, skall även hemvistet anges. Anmälan skall vidare innehålla uppgift om lekmannare- visorns personnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum.

Anmälan skall göras genast efter det att lekmannarevisor har utsetts och därefter genast efter det att någon ändring har inträffat i förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.

Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap.

1 §

Om det är påkallat för att upprätthålla en sparbanks verksamhet, får sparbanksstämman besluta att bilda en garantifond genom bidrag av hu- vudmän eller andra.

För att vara bindande skall teckning av bidrag till garantifonden ske på en teckningslista. På denna skall anges om ränta skall utgå och i så fall hur den skall beräknas. Vidare skall avskrifter av sparbankens senaste balansräkning och revisorernas yttrande över denna fogas till tecknings- listan.

Garantifonden får återbetalas endast om det kan ske med hänsyn till bestämmelserna om kapital- täckning i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone- ringar för kreditinstitut och värde- pappersbolag. I övrigt skall beträf- fande återbetalningen gälla vad som bestämts vid garantifondens bildande.

3 §

Finns det i reglementet ett för- behåll om återbäring av grundfon- den eller del därav, får sådan åter- bäring inte ske om inte reservfon- den uppgår till belopp som mot- svarar tio gånger grundfonden. Inte heller får återbäring ske, så länge garantifond, där sådan bil- dats, inte återbetalts eller om spar- banken till följd av återbäringen inte skulle kunna uppfylla kravet på kapitaltäckning enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kre-

Finns det i reglementet ett för- behåll om återbäring av grundfon- den eller del därav, får sådan åter- bäring inte ske om inte reservfon- den uppgår till belopp som mot- svarar tio gånger grundfonden. Inte heller får återbäring ske, så länge garantifond, där sådan bil- dats, inte återbetalts eller om åter- bäringen skulle äventyra bankens förmåga att fullgöra sina förplik- telser.

ditinstitut och värdepappersbolag.

4 §

Utfäst ränta på grundfonden el- ler garantifonden skall inte betalas ut, om till följd av detta vinsten på rörelsen inte skulle räcka till att få upp grundfonden eller garantifon- den till det i 2 § första stycket an- givna beloppet. Räntan på garanti- fonden skall inte heller betalas ut, om genom utbetalningen en sådan förlust skulle uppkomma på rörel- sen, att sparbanken inte skulle kunna uppfylla kravet på kapital- täckning enligt lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora ex- poneringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Grundfonds- räntan skall inte i något fall betalas ut om till följd av detta förlust skulle uppkomma.

Utfäst ränta på grundfonden el- ler garantifonden skall inte betalas ut, om till följd av detta vinsten på rörelsen inte skulle räcka till att få upp grundfonden eller garantifon- den till det i 2 § första stycket an- givna beloppet. Räntan på garanti- fonden skall inte heller betalas ut, om genom utbetalningen en sådan förlust skulle uppkomma på rörel- sen, att den skulle äventyra ban- kens förmåga att fullgöra sina för- pliktelser. Grundfondsräntan skall inte i något fall betalas ut om till följd av detta förlust skulle upp- komma.

6kap.

2 §

Rätten skall förordna att en sparbank skall träda i likvidation, om

1. oktrojen har återkallats, eller	1. tillståndet att driva bankrö-
	relse har återkallats, eller

2. sparbanken efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 18 § andra stycket.

Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att likvi- dationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans.

Fråga om likvidation enligt för-	Fråga om likvidation enligt för-
sta stycket prövas på anmälan av	sta stycket prövas på ansökan av
Finansinspektionen eller på ansö-	Finansinspektionen, styrelsen, sty-
kan av styrelsen, styrelseledamot	relseledamot eller huvudman. I det
eller huvudman. I det fall som av-	fall som avses i första stycket 2
ses i första stycket 2 prövas frågan	prövas frågan även på ansökan av
även på ansökan av borgenär eller	borgenär eller annan vars rätt kan
annan vars rätt kan vara beroende	vara beroende av att det finns nå-
av att det finns någon som kan	gon som kan företräda sparbanken.
företräda sparbanken.
	6 §

Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag, bankrörelselagen (1987:617) och lagen (1995:1559) om årsredovis- ning i kreditinstitut och värdepap- persbolag skall tillämpas på likvi- datorerna, i den mån inte annat

Bestämmelserna om styrelse och styrelseledamöter i denna lag, la- gen (2004:000) om bank- och fi- nansieringsrörelse och lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers- bolag skall tillämpas på likvidato-

Prop. 2002/03:139

följer av detta kapitel.	rerna, i den mån inte annat följer
	av detta kapitel.

Upphör mandattiden för en huvudman medan sparbanken är i likvida- tion, skall mandattiden anses vara förlängd till dess att likvidationen av-

slutas.
Ett uppdrag att vara revisor	Ett uppdrag att vara revisor
upphör inte genom att sparbanken	upphör inte genom att sparbanken
träder i likvidation. Bestämmel-	träder i likvidation. Bestämmel-
serna om revision i 3 kap. bankrö-	serna om revision i 4 a kap. skall
relselagen skall tillämpas under	tillämpas	under	likvidationen. I
likvidationen. Revisionsberättelsen	revisionsberättelsen			skall	anges
skall innehålla ett uttalande huru-	om likvidationen enligt revisorer-
vida enligt revisorernas mening	nas mening onödigt fördröjs.
likvidationen onödigt fördröjs.
7 kap.
	5 §5
Senast två månader efter det att	Senast två månader efter det att
avtalet om fusion har registrerats	avtalet om fusion har registrerats
skall såväl överlåtande som över-	skall såväl överlåtande som över-
tagande sparbank ansöka om till-	tagande sparbank ansöka om till-
stånd att verkställa avtalet. Frågor	stånd att verkställa avtalet. Frågor
om sådant tillstånd prövas av Fi-	om sådant tillstånd prövas av Fi-
nansinspektionen. Ärenden som är	nansinspektionen. Ärenden som är
av principiell betydelse eller av	av principiell betydelse eller av
särskild vikt prövas dock av re-	särskild vikt prövas dock av re-
geringen. Vid fusion enligt 2 §	geringen.	Vid fusion enligt 2 §
skall sparbankerna därjämte an-	skall sparbankerna dessutom an-
söka om oktroj och stadfästelse av	söka om tillstånd driva bankrö-
reglementet för den övertagande	relse och godkännande av regle-
sparbanken enligt 2 kap. 3 §.	mentet för den övertagande spar-
	banken	enligt	3	kap.	lagen
	(2004:000) om bank- och finansie-
	ringsrörelse.

Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa avtalet om fusion prövas om fusionen kan anses förenlig med deras intressen, som är insättare i eller i övrigt har fordringar på de av fusionen berörda spar- bankerna, samt om fusionen framstår som ändamålsenlig från allmän synpunkt.

Finansinspektionen skall underrätta registreringsmyndigheten om an- sökningar enligt första stycket och om lagakraftvunna beslut som med- delats med anledning av sådana ansökningar.

5 Senaste lydelse 2000:819.

Prop. 2002/03:139

Föreslagen lydelse

9 kap. Skadestånd m.m.

Stiftares, huvudmans, styrelseledamots och delegats skadeståndsansvar

1 § En stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en sparbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas nå- gon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om ka- pitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers- bolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens reglemente.

Revisors, lekmannarevisors och granskares skadeståndsansvar

2 § En revisor, en lekmannarevisor eller en granskare i en sparbank är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon skall även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av en medhjälpare.

Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller granskare, är det detta bolag och den för revisionen eller granskningen huvudansvarige som är ersättningsskyldiga.

Jämkning

3 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1 eller 2 §, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Gemensamt skadeståndsansvar

4 § Om flera skall ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skade- ståndet i den utsträckning skadeståndsskyldigheten inte har jämkats för någon av dem enligt 3 §. Vad någon av dem har betalat i skadestånd får krävas tillbaka från de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till om- ständigheterna.

Talan om skadestånd till sparbanken

5 § Talan om skadestånd till en sparbank enligt 1 eller 2 § får väckas om majoriteten eller en minoritet bestående av minst en tredjedel av samtliga huvudmän vid sparbanksstämma har biträtt ett förslag om att väcka ska- deståndstalan eller har röstat mot ett förslag om att bevilja någon styrel- seledamot ansvarsfrihet. En uppgörelse om skadeståndsskyldighet till sparbanken får träffas bara av sparbanksstämman och bara under förut- sättning att inte en tiondel av samtliga huvudmän röstar mot förslaget om uppgörelse. Talan mot en delegat om skadestånd till sparbanken får trots vad som nu sagts väckas av styrelsen.

Prop. 2002/03:139

Tid för väckande av talan

Prop. 2002/03:139

6 § Talan för sparbankens räkning mot en styrelseledamot om skadestånd på grund av ett beslut eller en åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på sparbanksstämman.

7 § Har sparbanksstämman beslutat att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra skadeståndstalan utan att minst det antal huvudmän som anges 5 § röstat mot det eller har tiden för talan gått ut enligt 6 §, får talan enligt 5 § ändå väckas, om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på något annat sätt inte har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter till sparbanksstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på.

8 § Styrelsen får trots bestämmelserna i 5–7 §§ föra en skadeståndstalan som grundas på brott.

9 § Talan för sparbankens räkning enligt 1 eller 2 § som inte grundas på brott, får inte väckas mot

1.en styrelseledamot sedan fem år förflutit från utgången av det räken- skapsår då beslut eller åtgärder, som talan grundas på, fattades eller vid- togs,

2.en delegat sedan tre år förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärder, som talan grundas på fattades eller vidtogs,

3.en revisor sedan fem år förflutit från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser,

4.en lekmannarevisor sedan fem år förflutit från utgången av det rä- kenskapsår som granskningsrapporten avser,

5.en granskare sedan fem år förflutit från den dag när yttrandet över den särskilda granskningen lades fram på stämman,

6.en stiftare sedan fem år förflutit från det beslutet om bankens bil- dande fattades på konstituerande stämma, samt

7.en huvudman sedan två år förflutit från beslut eller åtgärder som ta- lan grundas på.

Konkursbos talerätt

10 § Om banken har försatts i konkurs efter en ansökan som gjorts innan den tid som anges i 9 § har gått ut, får konkursboet föra talan enligt 1 eller 2 § trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5–7 §§. Efter utgången av den tid som anges i 9 § får en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträde.

Finansinspektionens talerätt

11 § Har en sparbank i fall som avses i 1 eller 2 § tillfogats skada, får Finansinspektionen föra talan mot den ersättningsskyldige, om inte be- stämmelserna i 5–7 och 9 §§ utgör hinder för sådan talan.

10 kap. Sparbanks firma

Prop. 2002/03:139

1 § En sparbanks firma skall innehålla ordet sparbank. Firman skall registreras i bankregistret.

Om firman skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bankens reglemente.

2 § En sparbanks firma skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i bankregistret samt från benämningar på utländska bankföretag, som är allmänt kända i Sverige.

För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156).

3 § En sparbanks styrelse kan anta bifirma. Bestämmelsen i 1 § andra stycket och 2 § om firma gäller även bifirma. Ordet bank eller sparbank får bara användas i bifirma för bankverksamhet.

4 § Skriftliga handlingar, som utfärdas för en sparbank, bör undertecknas med bankens firma. Om styrelsen eller annan ställföreträdare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som undertecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelse enligt handlingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen undertecknat god- kännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot undertecknarna.

5 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot använd- ning av firma och om hävande av firmaregistrering.

11 kap. Registrering m.m.

1 § Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som för sparbanker införs i bankregistret med un- dantag för registrering av underrättelse enligt

1.2 kap. 14 § om dagen för kungörelse om rörelsens öppnande,

2.6 kap. 19 § från tingsrätten om att banken blivit försatt i konkurs, att beslut om konkurs upphävts eller att konkurs avslutats, och

3.7 kap. 5 § om fusionstillstånd.

En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har in- förts i registret skall bara ange ändringens art.

2 § Det som för sparbanker blivit infört i bankregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det har kungjorts i Post- och Inri- kes Tidningar enligt 1 § och det inte av omständigheterna framgår att tredje man varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts.

3 § Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad
som är föreskrivet om anmälan, skall denne föreläggas att inom viss tid
avge yttrande eller göra rättelse. Detsamma gäller om registreringsmyn-	83
	83

När en medlem har avgått har han rätt att sex månader efter av- gången få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodo- förda medlemsinsatser. Beloppet får dock inte överstiga vad som belöper på honom i förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital enligt den balansräk- ning som hänför sig till tiden för avgången. Vid beräkningen av föreningens egna kapital skall bortses från reservfonden, upp- skrivningsfonden och förlagsinsat- serna. I en kreditmarknadsförening får utbetalningar av insatsbelopp dock ske tidigast sex månader ef- ter medlemmens avgång och verk- ställas bara en gång per kvartal och efter Finansinspektionens till- stånd. Ett insatsbelopp i ett institut för elektroniska pengar får betalas ut bara när det kan ske med hän- syn till bestämmelserna i lagen (2002:149) om utgivning av elek- troniska pengar.

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 och 3 §§ samt 10 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §1

När en medlem har avgått har han rätt att sex månader efter av- gången få ut sina inbetalda eller genom insatsemission tillgodo- förda medlemsinsatser. Beloppet får dock inte överstiga vad som belöper på honom i förhållande till övriga medlemmar av föreningens egna kapital enligt den balansräk- ning som hänför sig till tiden för avgången. Vid beräkningen av föreningens egna kapital skall bortses från reservfonden, upp- skrivningsfonden och förlagsinsat- serna. Ett insatsbelopp i en kre- ditmarknadsförening får betalas ut endast när det kan ske med hänsyn till bestämmelserna om kapital- täckning i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone- ringar för kreditinstitut och värde- pappersföretag. Ett insatsbelopp i ett institut för elektroniska pengar får betalas ut endast när det kan ske med hänsyn till bestämmel- serna i lagen (2002:149) om ut- givning av elektroniska pengar.

Den avgångne har vidare rätt att i samma ordning som övriga med- lemmar få ut vad som belöper på honom av beslutad vinstutdelning.

Träder föreningen i likvidation	Går	föreningen i	likvidation
inom sex månader från avgången	inom sex månader från avgången
eller meddelas inom samma tid	eller meddelas inom samma tid
beslut om att försätta föreningen i	beslut om att försätta föreningen i
konkurs, skall den avgångnes rätt	konkurs, skall den avgångnes rätt
att få ut medlemsinsatser bedömas	att få ut medlemsinsatser bedömas
enligt grunderna för reglerna om	enligt grunderna för reglerna om
skifte av föreningens tillgångar.	skifte av föreningens tillgångar.
En medlems rätt enligt första–	En medlems rätt enligt första–
tredje styckena kan begränsas i	tredje	styckena får	begränsas i

1 Senaste lydelse 2002:155.

Prop. 2002/03:139

stadgarna. Detta gäller dock inte i sådana fall som avses i 7 kap. 15 § tredje stycket eller 12 kap. 4 § andra stycket.

stadgarna. Detta gäller dock inte i Prop. 2002/03:139 sådana fall som avses i 7 kap. 15 §

tredje stycket eller 12 kap. 4 § andra stycket.

I fall som avses i första stycket fjärde meningen skall Finansin- spektionen ge tillstånd till utbetal- ning, om inte kreditmarknadsföre- ningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras.

3 §2

En medlem, som deltar i före- ningen med högre insatsbelopp än han är skyldig att delta med, har rätt att efter uppsägning få ut över- skjutande belopp med undantag av genom insatsemission tillgodo- förda insatser utan att avgå ur fö- reningen. Beträffande uppsäg- ningen samt medlemmens rätt att få ut det uppsagda beloppet och hans skyldighet att betala tillbaka vad han har fått ut tillämpas 1 och 2 §§ samt 3 kap. 4 § första stycket. Sexmånadersfristen enligt 1 § skall därvid räknas från utgången av det räkenskapsår som sedan uppsäg- ningen har gjorts slutar näst efter en månad eller den längre tid, högst sex månader, som har be- stämts i stadgarna.

10 kap.

6 §3

Till reservfonden skall avsättas minst fem procent, i kreditmark- nadsförening dock minst tio pro- cent, av den del av föreningens nettovinst för året som inte går åt för att täcka en balanserad förlust. Vid avsättning till reservfonden skall till nettovinsten räknas även gottgörelser. Uppgår reservfonden till minst tjugo procent av det in-

Till reservfonden skall avsättas minst fem procent, i kreditmark- nadsförening dock minst tio procent, av den del av föreningens nettovinst för året som inte går åt för att täcka en balanserad förlust. Vid avsättning till reservfonden skall till nettovins- ten räknas även gottgörelser. Upp- går reservfonden till minst tjugo procent av det inbetalda insatskapi-

2	Senaste lydelse 1997:914.
3	Senaste lydelse 1997:457.	86

betalda	insatskapitalet	behöver	talet behöver sådan avsättning till Prop. 2002/03:139
sådan	avsättning till reservfond		reservfond som avses i detta stycke
som avses i detta stycke inte ske,			inte ske, om summan av reservfon-
om summan av reservfonden och			den och det inbetalda insatskapitalet
det inbetalda insatskapitalet upp-			uppgår antingen till minst fyrtio
går antingen till minst fyrtio pro-			procent av nettovärdet på förening-
cent av nettovärdet på föreningens			ens tillgångar eller till minst samma
tillgångar eller till minst samma			belopp som föreningens skulder och
belopp	som föreningens	skulder	avsättningar enligt balansräkningen.
och avsättningar enligt balansräk-			I en kreditmarknadsförening behö-
ningen. I en kreditmarknadsföre-			ver avsättning inte heller göras en-
ning behöver avsättning inte heller			ligt detta stycke om reservfonden
göras enligt detta stycke om re-			uppgår till minst trettio procent av
servfonden uppgår till minst tio			föreningens insatskapital.
procent	av föreningens	utlåning

vid utgången av det närmast före- gående räkenskapsåret.

Till reservfonden skall vidare avsättas det belopp som

1.medlem vid avgång ur föreningen inte får tillbaka av sina insatser,

2.förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats,

3.enligt stadgarna skall avsättas till reservfonden,

4.enligt beslut av föreningsstämman i övrigt skall föras över från det i balansräkningen redovisade fria egna kapitalet till reservfonden.

Reservfonden får enligt beslut av föreningsstämman sättas ned endast för att täcka sådan förlust enligt den fastställda balansräkningen som inte kan täckas av fritt eget kapital.

Vid tillämpningen av första stycket skall belopp som i balansräkningen har tagits upp under rubriken Avsatt till pensioner eller sådan delpost som avses i 8 a § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. inte räknas som skuld eller avsättning i den mån det överstiger det belopp under vilket posten enligt 7 § första stycket lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. inte får nedbringas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge en förening eller vissa grupper av föreningar undantag helt eller delvis från bestämmelserna i första–tredje styckena, om det finns synnerliga skäl till det med hänsyn till arten av föreningsverksamheten och övriga omständigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

3. kreditinstitut: bank, kredit- marknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som dri- ver bank- eller finansieringsrö- relse från filial här i landet,

4. värdepappersinstitut: värde- pappersbolag, svenska kreditin- stitut som fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappers- rörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial här i landet,

2.14	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om	Prop. 2002/03:139
	värdepappersrörelse
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse
dels att rubriken närmast före 2 kap. 6 § skall ha följande lydelse,

dels att 1 kap. 2, 3, 3 a och 3 d §§, 2 kap. 5 och 6 §§, 3 kap. 5 § samt 4 kap. 4 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 8 a §, samt när- mast före den en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	2 §2

I denna lag betyder

1. värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt till- handahålla sådana tjänster som anges i 3 §,

2. värdepappersbolag: svenskt aktiebolag som fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse,

3. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank och ut- ländskt bankföretag som driver bankrörelse från filial här i landet,

4. värdepappersinstitut: värde- pappersbolag, svenska bankinstitut som fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver vär- depappersrörelse från filial här i landet,

5.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

7. filial: ett	avdelningskontor
med självständig	förvaltning; om

ett utländskt företag etablerar sig i Sverige enligt 3 c § 1 eller 2 kap. 7 § första stycket, skall etable-

7. filial: ett	avdelningskontor
med självständig	förvaltning; om

ett utländskt företag etablerar sig i Sverige enligt 3 c § 1 eller 2 kap. 7 § första stycket, skall etable-

1 Jfr rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom
värdepappersområdet (EGT L 141, 11.6.1993, s. 27, Celex 31993L0022), senast ändrat
genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EGT L 035, 11.2.2003, s.1,
Celex 32002L0087), Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997
om system för ersättning till investerare (EGT L 84, 26.3.1997, s. 22, Celex 397L0009)
samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att
starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 26.5.2000, s. 1, Celex
32000L0012), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG
(EGT L 035, 11.2.2003, s.1, Celex 32002L0087).
2 Senaste lydelse 1998:266.	91

ringen anses som en enda filial,	ringen anses som en enda filial, Prop. 2002/03:139
även om flera driftställen inrättas.	även om flera driftställen inrättas,
8. koncern: detsamma som i 1	8. koncern: detsamma som i 1
kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen	kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385), varvid vad som sägs	(1975:1385), varvid vad som sägs
om moderbolag tillämpas även på	om moderbolag tillämpas även på
andra juridiska personer än aktie-	andra juridiska personer än aktie-
bolag.	bolag,
	9. startkapital: det kapital som
	definieras i artikel 34.2.1 och
	34.2.2 i Europaparlamentets och
	rådets direktiv 2000/12/EG av den
	20 mars 2000 om rätten att starta
	och driva verksamhet i kreditin-

stitut.

Ett värdepappersbolag och ett annat företag skall anses ha nära förbin- delser, om

1.det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterbolag äger 20 procent eller mer av kapitalet eller disponerar över 20 procent eller mer av samtliga röster i det andra företaget,

2.det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

3. båda företagen är dotterföre-	3. båda företagen är dotterföre-
tag till eller har en likartad förbin-	tag till eller har en likartad förbin-
delse med en eller samma juri-	delse med en och samma juridiska
diska person eller står i ett motsva-	person eller står i ett motsvarande
rande förhållande till en och	förhållande till en och samma fy-
samma fysiska person.	siska person.

Nära förbindelser föreligger även mellan en fysisk person och ett vär- depappersbolag, om den fysiska personen

1. äger mer än 20 procent av	1. äger minst 20 procent av ka-
kapitalet eller disponerar över mer	pitalet eller disponerar över minst
än 20 procent av samtliga röster i	20 procent av samtliga röster i
värdepappersbolaget, eller	värdepappersbolaget, eller

2. på annat sätt har sådant inflytande över värdepappersbolaget att per- sonens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag eller det finns annan likartad förbindelse mellan honom och värdepappersbolaget.

3 §3

Värdepappersrörelse får, om inte annat följer av denna lag, drivas en- dast efter tillstånd av Finansinspektionen. Tillstånd får ges för

1.handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn,

2.förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella in- strument eller i annat fall medverkan vid transaktioner avseende sådana instrument,

3.handel med finansiella instrument för egen räkning,

4.förvaltning av någon annans finansiella instrument,

3 Senaste lydelse 1997:117.

5. garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fondpapper eller erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument som

är riktade till en öppen krets.
Tillstånd att driva värdepappers-	Tillstånd att driva värdepappers-
rörelse får meddelas bankinstitut	rörelse får meddelas kreditinstitut
samt svenska aktiebolag och ut-	samt svenska aktiebolag och ut-
ländska företag som inte är bank-	ländska företag som inte är kre-
institut.	ditinstitut.
	3 a §4

Tillstånd enligt 3 § krävs inte när ett företag inom en koncern tillhan- dahåller sådana tjänster som där anges uteslutande till andra företag inom

koncernen.
Tillstånd enligt 3 § krävs inte	Tillstånd enligt 3 § krävs inte
när ett bankinstitut för egen räk-	när ett kreditinstitut för egen räk-
ning förvärvar och driver handel	ning förvärvar och driver handel
med obligationer, förlagsbevis och	med obligationer, förlagsbevis och
andra fordringsbevis avsedda för	andra fordringsbevis avsedda för
den allmänna marknaden.	den allmänna marknaden.

Tillstånd enligt 3 § 2 krävs inte för verksamhet som bedrivs med stöd av en auktorisation som börs eller marknadsplats enligt lagen (1992:543)

om börs- och clearingverksamhet.
		3 d §5
Tillstånd enligt 3 § behövs inte för
1. ett utländskt bankföretag som			1. utländska kreditinstitut som
driver	verksamhet	med stöd av	driver verksamhet med stöd av
1 kap.	5 § bankrörelselagen		4 kap. 1 eller 2 § lagen (2004:000)
(1987:617),			om bank- och finansieringsrörelse,
			och
2. ett	utländskt	kreditinstitut	2. finansiella institut som driver
som driver verksamhet med stöd			verksamhet med stöd av 4 kap. 3 §
av 2 kap. 9 § lagen (1992:1610)			lagen om bank- och finansierings-
om finansieringsverksamhet,			rörelse.

3. ett utländskt företag som dri- ver verksamhet med stöd av 2 kap. 10 § lagen om finansieringsverk- samhet.

Uppgiftsskyldighet

8 a §

Ett värdepappersbolag är skyl- digt att lämna ut uppgifter om en- skildas förhållanden till bolaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersök- ning i brottmål begärs av under-

4Senaste lydelse 1998:266.

5Senaste lydelse 1997:460.

Prop. 2002/03:139

sökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol be- gärs av åklagare.

2 kap.

5 §6

Ett värdepappersbolag skall när	Ett värdepappersbolag skall när
verksamheten påbörjas ha ett bun-	verksamheten påbörjas ha ett
det eget kapital som vid tidpunk-	startkapital som vid tidpunkten för
ten för beslut om tillstånd enligt 1	beslut om tillstånd enligt 1 § mot-
§ motsvarar minst	svarar minst

1.fem miljoner euro om bolagets verksamhet skall innefatta motta- gande av medel på konto enligt 3 kap. 4 § 4,

2.730 000 euro om bolaget skall bedriva verksamhet som avses i

1kap. 3 § 3 eller 5,

3.125 000 euro om inte högre belopp krävs enligt 1 eller 2, och

4.50 000 euro om bolaget skall driva enbart verksamhet som avses i

1kap. 3 § 2 och denna skall avse endast andelar i värdepappersfonder eller sådana utländska fondföretag som avses i 7 a och 7 b §§ lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Finansinspektionen får medge undantag från det högre kapital- krav som i 2 föreskrivs för bedri- vande av verksamhet enligt 1 kap. 3 § 5, om den verksamheten bara avser annan medverkan vid emis- sioner än garantigivning.

I 5 kap. 4 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag finns be- stämmelser om vad som utgör bundet eget kapital.

Finansinspektionen får medge undantag från det högre kapital- krav som i första stycket 2 före- skrivs för bedrivande av verksam- het enligt 1 kap. 3 § 5, om den verksamheten bara avser annan medverkan vid emissioner än ga- rantigivning.

Regeringen eller, efter reger- ingens bemyndigande, Finansin- spektionen får meddela föreskrif- ter om vilka poster som får räknas in i startkapitalet.

Bankinstitut

Kreditinstitut

6 §7

Tillstånd för ett bankinstitut att driva värdepappersrörelse får meddelas endast om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värde- pappersrörelse och institutet tillhör ett investerarskydd som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.

Tillstånd för ett kreditinstitut att driva värdepappersrörelse får meddelas endast om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värde- pappersrörelse och institutet tillhör ett investerarskydd som uppfyller minst de krav som gäller inom EES.

6Senaste lydelse 2000:1095.

7Senaste lydelse 1999:160.

Prop. 2002/03:139

3 kap.

5 §8

Medel som tas emot med redo-	Medel som tas emot med redo-
visningsskyldighet enligt 4 § första	visningsskyldighet enligt 4 § första
stycket 3 skall genast avskiljas och	stycket 3 skall genast avskiljas och
sättas in på räkning i bankinstitut.	sättas in på räkning i kreditinstitut.

Ett värdepappersbolag och ett utländskt företag som enligt 4 § första stycket 4 tar emot medel på konto skall ha en med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillräcklig betalningsberedskap.

Vid mottagande av medel på konto skall skriftlig överenskommelse om detta träffas med kunden.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om mottagande av medel på konto.

4 kap.

4 §9

Regeringen eller, efter regering-		Regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, Finansinspek-		ens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får i föreskrifter ange risk-		tionen får i föreskrifter ange risk-
nivåer för värdepappersbolags och		nivåer för värdepappersbolags och
svenska bankinstituts	innehav av	svenska kreditinstituts	innehav av
finansiella instrument.	Föreskrif-	finansiella instrument.	Föreskrif-
terna får avse alla innehav av fi-		terna får avse alla innehav av fi-
nansiella instrument utom sådana		nansiella instrument utom sådana
som avses i 3 kap. 1 § andra		som avses i 3 kap. 1 § andra
stycket och, i fråga om bankinsti-		stycket och, i fråga om kreditin-
tut, 1 kap. 4 §.		stitut, 1 kap. 3 a § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

8Senaste lydelse 1994:2015.

9Senaste lydelse 1998:266.

Prop. 2002/03:139

3. för finansiella institut 4 kap.

3 § lagen om bank- och finansie- ringsrörelse,

2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om						Prop. 2002/03:139
2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om
	utländska filialer m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 och 15 §§ lagen (1992:160) om utländska
filialer m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	3 §1
Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns
särskilda bestämmelser, nämligen
1. för bankföretag 1 kap. 4 och			1. för	kreditinstitut		4 kap.
5 §§ bankrörelselagen (1987:617),		1,	2	och	4–6 §§	lagen
		(2004:000) om bank- och finansi-
		eringsrörelse,

2. för värdepappersföretag 1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

3. för företag som driver finan- sieringsverksamhet 2 kap. 8–10 §§ lagen (1992:1610) om finansie- ringsverksamhet,

4.för utländska försäkringsgivare lagen (1998:293) om utländska för- säkringsgivares verksamhet i Sverige,

5.för börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer 2 kap. 7 §, 7 kap. 2 § respektive 8 kap. 3 § lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,

6.för centrala värdepappersförvarare 2 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

7.för utländska fondföretag 7 a–c §§ lagen (1990:1114) om värdepap- persfonder,

8. för utgivare av elektroniska pengar 2 kap. 8 § samt 5 kap. 6 och 7 §§ lagen (2002:149) om ut- givning av elektroniska pengar.

8.för utgivare av elektroniska pengar 2 kap. 8 § samt 5 kap. 6 och 7 §§ lagen (2002:149) om ut- givning av elektroniska pengar,

9.för företag som driver inlå- ningsverksamhet 2 § lagen (2004:000) om inlåningsverksam- het.

Den som utsetts till verkstäl- lande direktör enligt 8 § skall göra anmälan om filialen till Patent- och registreringsverket (registre- ringsmyndigheten), som för ett filialregister för registreringar en- ligt denna lag.

Verkställande direktören skall

1Senaste lydelse 2002:156

2Senaste lydelse 1995:1558.

15 §2

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 9 §, samt dels att 1 kap. 1 § och 8 kap. 4 § skall ha följande lydelse,

närmast före den en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	1 §2

Företag som driver verksamhet i syfte att åstadkomma regelbunden han- del med finansiella instrument kan få auktorisation som börs eller mark- nadsplats enligt denna lag.

Clearingverksamhet får yrkesmässigt bedrivas endast av Sveriges riks- bank och av företag som fått tillstånd som clearingorganisation enligt denna lag. Tillstånd behövs dock inte för clearingverksamhet som hu- vudsakligen allmänheten deltar i.

Frågor om auktorisation och tillstånd prövas av Finansinspektionen.

Tillstånd		enligt	andra	stycket	Tillstånd	enligt	andra	stycket
behövs inte om företaget har till-					behövs inte om företaget har till-
stånd enligt 1 kap. 2 § bankrörel-					stånd att driva bankrörelse enligt
selagen	(1987:617) eller			enligt	lagen (2004:000) om bank- och
1 kap.	3 § 1, 2		eller 4	lagen	finansieringsrörelse eller			tillstånd
(1991:981)		om	värdepappersrö-		enligt 1 kap. 3 § 1, 2 eller 4 lagen
relse.					(1991:981)	om	värdepappersrö-
					relse.

2 kap.

Uppgiftsskyldighet

9 §

En börs är skyldig att lämna ut uppgifter om enskildas förhållan- den till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rätts- lig hjälp i brottmål på framställ- ning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

1Jfr rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet (EGT L 141, 11.6.1993, s. 27, Celex 31993L0022), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EGT L 035, 11.2.2003, s.1, Celex 32002L0087).

2Senaste lydelse 1996:180.

Prop. 2002/03:139

2.19	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:768) om		Prop. 2002/03:139
	åtgärder mot penningtvätt
Härigenom föreskrivs1 att 2 § lagen (1993:768) om åtgärder mot pen-
ningtvätt2 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		2 §3
Bestämmelserna i denna lag gäller företag som driver
1. bankrörelse och annan verk-		1. bank- eller finansieringsrö-
samhet som består i att från all-		relse enligt lagen (2004:000) om
mänheten låna upp medel och att		bank- och finansieringsrörelse,
lämna krediter,

2.livförsäkringsrörelse,

3.verksamhet av det slag som beskrivs i 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

4.verksamhet som står under

Finansinspektionens	tillsyn	och
som huvudsakligen består i att
utföra en eller flera av de verk-
samheter som anges i 3 kap. 1 §
2–13 lagen (1992:1610) om fi-
nansieringsverksamhet,
5. verksamhet som kräver an-			4. verksamhet som kräver an-
mälan till Finansinspektionen en-			mälan till eller ansökan hos Fi-
ligt lagen (1996:1006) om valuta-			nansinspektionen		enligt	lagen
växling och betalningsöverföring,			(1996:1006)	om	anmälningsplikt
			avseende viss finansiell verksamhet
			eller lagen (2004:000) om inlå-
			ningsverksamhet,
6. verksamhet av det slag som			5. verksamhet av det slag som
beskrivs i 1 § lagen (1989:508)			beskrivs i 1 § lagen (1989:508) om
om försäkringsmäklare, samt			försäkringsmäklare, samt
7. verksamhet för utgivning av			6. verksamhet för utgivning av
elektroniska pengar	enligt	lagen	elektroniska	pengar enligt		lagen
(2002:149) om utgivning av elek-			(2002:149) om utgivning av elek-
troniska pengar.			troniska pengar.

Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses i första stycket och som bedrivs från ett fast driftställe i Sverige.

1Jfr rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 166, 28.6.1991, s. 77, Celex 31991L0308), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG (EGT L 344, 28.12.2001, s. 76, Celex 32001L0097).

2Lagen omtryckt 1999:162.

3Senaste lydelse 2002:152.

103

2.20	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2004) om Prop. 2002/03:139
	kapitaltäckning och stora exponeringar för kredit-
	institut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1994:2004) om kapitaltäck- ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag

dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 7 §, 5 kap. 1 § och 6 kap. 4 § skall ha föl- jande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 13 a §, samt närmast före den en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		1 kap.
			1 §2
I denna lag betyder
1. bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,
2. kreditmarknadsföretag:		ett	2. kreditmarknadsföretag:	ett
svenskt aktiebolag eller en svensk			svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening som har fått			ekonomisk förening som har fått
tillstånd att driva finansierings-			tillstånd att driva finansieringsrö-
verksamhet	enligt	lagen	relse enligt lagen (2004:000) om
(1992:1610) om finansieringsverk-			bank- och finansieringsrörelse
samhet (kreditmarknadsbolag re-			(kreditmarknadsbolag respektive
spektive kreditmarknadsförening),			kreditmarknadsförening),

3.värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrö- relse,

4.kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshy- potekskassan,

5.institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar, eller motsvarande utländskt före- tag och vars huvudsakliga verk- samhet är att

–förvärva aktier eller andelar,

–driva valutahandel,

–driva värdepappersrörelse, utan att vara tillståndspliktigt en- ligt 1 kap. 3 § lagen om värdepap- persrörelse, eller

–driva en eller flera av de verk- samheter som anges i 3 kap. 1 §

6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt före- tag och vars huvudsakliga verk- samhet är att

–förvärva aktier eller andelar,

–driva värdepappersrörelse utan

att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap. 3 § lagen om värdepappers- rörelse, eller

– driva en eller flera av de verk- samheter som anges i 7 kap. 1 §

1	Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att
starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 26.5.2000, s. 1, Celex
32000L0012), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG
(EGT L 035, 11.2.2003, s.1, Celex 32002L0087).
2	Senaste lydelse 2002:153.	105

andra stycket 2–11 lagen om fi- nansieringsverksamhet, utan att vara tillståndspliktigt enligt 1 kap. 2 § samma lag,

andra stycket 2–10 och 12 lagen Prop. 2002/03:139 om bank- och finansieringsrörelse,

utan att vara tillståndspliktigt en- ligt 2 kap. 1 § samma lag,

7.holdingföretag med finansiell verksamhet: ett finansiellt institut som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, in- stitut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars dotterföretag även i övrigt uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag eller finansiella institut,

8.holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländskt företag eller holdingföretag med finansiell verksamhet, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag,

9. anknutet företag: ett svenskt			9. anknutet företag: ett svenskt
eller utländskt företag vars huvud-			eller utländskt företag vars huvud-
sakliga verksamhet består i att äga			sakliga verksamhet består i att äga
eller förvalta fast egendom, till-			eller förvalta fast egendom, till-
handahålla datatjänster eller be-			handahålla datatjänster eller be-
driva	annan liknande verksamhet		driva annan liknande verksamhet
som har samband med ett eller			som har samband med den huvud-
flera kreditinstituts, värdepap-			sakliga verksamheten i ett eller
persbolags, instituts för elektro-			flera kreditinstitut, värdepappers-
niska	pengar eller	motsvarande	bolag, institut för elektroniska
utländska företags		huvudsakliga	pengar eller motsvarande ut-
verksamhet,			ländska företag,

10. ägarintresse: ett direkt eller indirekt innehav av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

2 kap.

7 §3

Från det egna kapitalet skall institutet räkna av förluster uppkomna un- der löpande räkenskapsår.

Från det primära kapitalet skall institutet räkna av övervärden vid för- värv av rörelse (inkråmsgoodwill), som redovisas i institutet.

Från summan av det primära	Från summan av det primära
och det supplementära kapitalet	och det supplementära kapitalet
enligt 6 § andra–fjärde styckena	enligt 6 § andra–fjärde styckena
skall institutet räkna av det bok-	skall institutet räkna av det bok-
förda värdet av vad som har skju-	förda värdet av vad som har skju-
tits till som aktiekapital eller i an-	tits till som aktiekapital eller i an-
nan form (tillskott) i ett företag	nan form (tillskott) i ett företag
som driver försäkringsverksamhet	som driver försäkringsverksamhet
eller något slag av finansiell verk-	eller som är ett institut eller ett
samhet som kräver tillstånd, om	finansiellt institut, om

1.institutets ägarandel överstiger 5 % av företagets kapital, eller

2.i det fall ägarandelen är mindre än enligt 1, tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 5 % av det egna kapitalet eller de egna fonderna i

3 Senaste lydelse 1995:1598.

106

företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott över- stiger 10 % av summan av institutets primära och supplementära kapital.

Avräkning skall inte göras för tillskott som belöper på företag som om- fattas av gruppbaserad redovisning enligt 6 kap. genom fullständig kon- solidering eller genom en klyvningsmetod.

5kap.

1§

Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får inte överstiga 25 % av institutets kapitalbas.

Om en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning är mo- derföretag eller dotterföretag till institutet eller dotterföretag till moderfö- retaget, får värdet av exponeringen inte överstiga 20 % av institutets ka- pitalbas.

Om institutet i ett fall som avses i andra stycket är en bank och moderföretaget inte är ett institut, ett försäkringsföretag eller mot- svarande utländskt företag, får värdet av exponeringen inte överstiga 10 % av bankens kapi- talbas.

6 kap.

4 §4

Vad	som föreskrivs i 2 kap.
15 a §	bankrörelselagen

(1987:617) om en banks innehav och åtaganden i företag skall til??lämpas även på en finansiell företagsgrupps samlade innehav och åtaganden, om en bank ingår i företagsgruppen.

Vad som föreskrivs i 7 kap. 9– 11 §§ lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse om ett kreditinstituts innehav av aktier och andelar i företag skall tilläm- pas även på en finansiell företags- grupps samlade innehav, om ett kreditinstitut ingår i företagsgrup- pen.

Vad som föreskrivs i 3 kap. 6 § lagen (1992:1610) om finansie- ringsverksamhet om ett kredit- marknadsföretags kvalificerade innehav av aktier eller andelar i företag som inte driver finansiell verksamhet skall tillämpas även på en finansiell företagsgrupps sam- lade kvalificerade innehav, om ett kreditinstitut som inte är bank in- går i företagsgruppen.

Vad som föreskrivs i 3 kap. 1 a § lagen (1991:981) om värdepappers- rörelse om ett värdepappersbolags kvalificerade innehav av aktier eller andelar i företag med annan verksamhet än finansiell verksamhet skall

4 Senaste lydelse 1997:463.

Prop. 2002/03:139

107

2.22	Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen		Prop. 2002/03:139
	(1995:1554)
Härigenom föreskrivs1		att bilaga 1 till årsredovisningslagen
(1995:1554) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Bilaga 12

-------------------------------------------------------------------------------------

EGET KAPITAL, AVSÄTTNINGAR OCH SKULDER

-------------------------------------------------------------------------------------

D. Skulder

1.Obligationslån

2.Skulder till kreditinstitut

3.Förskott från kunder (får även redovisas som avdragspost under Varulager m.m.)

4.Leverantörsskulder

5.Växelskulder

6.Skulder till koncernföretag

7.Skulder till intresseföretag

8.Skatteskulder

9.Övriga skulder

10.Upplupna kostnader och fö- rutbetalda intäkter

1.Obligationslån

2.Skulder till kreditinstitut

3.Förskott från kunder (får även redovisas som avdragspost under Varulager m.m.)

4.Leverantörsskulder

5.Växelskulder

6.Skulder till koncernföretag

7.Skulder till intresseföretag

8.Skatteskulder

9.Övriga skulder

a)Återbetalningspliktiga medel mottagna av allmänheten enligt lagen (2004:000) om inlånings- verksamhet

b)Andra skulder

10. Upplupna kostnader och fö- rutbetalda intäkter

-------------------------------------------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1Jfr rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, 14.8.1978, s. 11, Celex 31978L0660), senast ändrat genom rådets direktiv 2003/38/EG (EGT L 120, 15.5.2003, s. 22, Celex 32003L0038).

2Senaste lydelse 2000:73.

110

2.23	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om	Prop. 2002/03:139

årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1995:1559) om årsredovis- ning i kreditinstitut och värdepappersbolag

dels att rubriken närmast före 8 kap. 3 § skall ha följande lydelse, dels att 8 kap. 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			8 kap.
Uppgifter		om anmärkningar		Uppgifter om anmärkningar
enligt bankrörelselagen
				3 §
En årsredovisning som publice-				En årsredovisning som publice-
ras i	ofullständigt skick		enligt	ras i	ofullständigt skick		enligt
8 kap.	15 §	årsredovisningslagen		8 kap.	15 §	årsredovisningslagen
(1995:1554)		skall även innehålla		(1995:1554)		skall även innehålla
uppgift	om	anmärkningar	enligt	uppgift	om	anmärkningar	enligt
3 kap. 11 § andra–fjärde styckena				4 a kap. 13–15 §§ sparbankslagen
bankrörelselagen (1987:617).				(1987:619) respektive 7 a kap. 13–
				15 §§	lagen (1995:1570)		om
				medlemsbanker.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1 Jfr rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1, Celex 386L0635), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG (EGT L 283, 27.10.2001, s. 28, Celex 32001L0065).

111

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om medlemsban- ker1

dels att i 10 kap. 5 och 7 §§ ordet ”oktroj” skall bytas ut mot ”tillstånd att driva bankrörelse”,

dels att i 7 kap. 16 § samt 10 kap. 5 och 7 §§ ordet ”stadfästas” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”godkännas” i motsvarande form,

dels att i 6 kap. 1, 12 och 15 §§, 7 kap. 5, 9, 13 och 18 §§ samt 9 kap. 9 § orden ”bankrörelselagen (1987:617)” skall bytas ut mot ”lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse”,

dels att i 6 kap. 1 § och 7 kap. 18 § ordet ”bankrörelselagen” skall by- tas ut mot ”lagen om bank- och finansieringsrörelse”,

dels att 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 2 och 5 §§, 4 kap. 1 och 3 §§, 6 kap. 7 §, 8 kap. 6 och 7 §§ samt 9 kap. 4, 8 och 16 §§ skall ha följande ly- delse,

dels att det i lagen skall införas fem nya kapitel, 7 a, 7 b, 11, 12 och 13 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

1 §

Denna lag innehåller bestäm- melser om hur en medlemsbank bildas och om dess organisation m.m. Bestämmelser om den rö- relse som en medlemsbank får driva samt andra bestämmelser som är gemensamma för bankak- tiebolag, sparbanker och med- lemsbanker finns i bankrörelsela- gen (1987:617).

Denna lag innehåller bestäm- melser om hur en medlemsbank bildas och om dess organisation m.m. Bestämmelser om tillstånd att driva bankrörelse, den rörelse som en medlemsbank får driva samt andra bestämmelser som är gemensamma för bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker finns i lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörele.

4 §2

Varje medlem skall betala insats i medlemsbanken i enlighet med vad som föreskrivs i stadgarna. Betalningen skall alltid fullgöras i pengar.

En medlemsbank skall när ban- kens rörelse påbörjas ha ett bun- det eget kapital som vid tidpunkten för beslut om oktroj motsvarar minst fem miljoner euro. I 5 kap. 4 § 5 lagen (1995:1559) om årsre- dovisning i kreditinstitut och vär-

1Senaste lydelse av

7kap. 16 § 2000:45

10kap. 5 § 2000:820

7kap. 18 § 2000:820.

2Senaste lydelse 2000:45.

Prop. 2002/03:139

112

cerat innehav i banken som avses i
1 kap. 3 § första stycket 2 bankrö-
relselagen inte kommer att mot-
verka en sund utveckling av verk-
samheten i banken och även i öv-
rigt är lämpliga att utöva ett vä-
sentligt	inflytande		över		ledningen
av en bank, och
3. de som avses ingå i bankens
styrelse har de insikter och den
erfarenhet som måste krävas av
den som deltar i ledningen av en
bank och även i övrigt är lämpliga
för en sådan uppgift.
Stadgarna		får	inte		stadfästas
och oktroj inte beviljas, om det
kan antas att någon som i väsent-
lig mån har åsidosatt sina skyldig-
heter i näringsverksamhet eller i
andra ekonomiska angelägenheter
eller gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet kommer att ha ett så-
dant innehav i bolaget som avses i
1 kap. 3 § första stycket 2 bankrö-
relselagen.
Om banken kommer att ha så-
dana nära förbindelser som avses
i 1 kap. 3 § andra och tredje
styckena bankrörelselagen						med
någon annan, får stadgarna stad-
fästas och oktroj beviljas endast
om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av banken.
Om stadgarna ändras skall även
ändringen		stadfästas.			Därvid
gäller	andra–fjärde			styckena i
tillämpliga delar.
Oktroj får inte vägras på den
grunden att det inte behövs någon
ytterligare bank.
							5 §4
En nybildad medlemsbank skall							En nybildad medlemsbank skall
anmälas	för	registrering senast					anmälas för registrering senast
fyra månader efter				det	att	dess	fyra månader från det att den fick
stadgar har stadfästs.							tillstånd att driva bankrörelse.

För registrering krävs att medlemsbanken har minst tre medlemmar och att dessa har betalt in insatsbelopp enligt stadgarna.

För registrering av en medlems-	För registrering av en medlems-
4 Senaste lydelse 2000:820.

Prop. 2002/03:139

114

bank krävs att banken har ett så stort bundet eget kapital som före- skrivs i 1 kap. 4 §.

Om teckning av insatser innebär att någon som inte har prövats en- ligt 2 § fjärde stycket 2 eller femte stycket kommer att ha ett kvalifi- cerat innehav i banken, får denna inte bildas utan att prövning görs. Om personen inte anses lämplig, får banken inte bildas.

bank krävs att banken har ett så stort startkapital som föreskrivs i

3 kap. 7 § lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse.

Om teckning av insatser innebär att någon som inte har prövats en- ligt 3 kap. 2 § första stycket 3 eller andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse kommer att ha ett kvalificerat innehav i ban- ken, får denna inte bildas utan att prövning görs. Om personen inte anses lämplig, får banken inte bil- das.

Frågan om medlemsbankens bildande har fallit, om anmälan för regi- strering inte har skett inom den tid som anges i första stycket eller om registreringsmyndigheten genom beslut som har vunnit laga kraft har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering. I sådant fall svarar styrelseledamöterna solidariskt för återbetalningen av insatser och upp- kommen avkastning, med avdrag för kostnader på grund av åtgärder en- ligt 6 § första stycket tredje meningen.

4 kap.

1 §5

En medlem som har avgått ur en medlemsbank har rätt att sex må- nader efter avgången få ut sina inbetalda eller genom insatsemis- sion tillgodoförda medlemsinsat- ser. Beloppet får dock inte övers- tiga hans andel i förhållande till övriga medlemmar av bankens egna kapital enligt den balansräk- ning som hänför sig till tiden för avgången. Vid beräkningen av bankens egna kapital skall man bortse från reservfonden, fonden för orealiserade vinster, uppskriv- ningsfonden och förlagsinsatserna.

Ett insatsbelopp får betalas ut en- dast när det kan ske med hänsyn till bestämmelserna om kapital- täckning i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora expone- ringar för kreditinstitut och värde- pappersföretag.

En medlem som har avgått ur en medlemsbank har rätt att få ut sina inbetalda eller genom insatsemis- sion tillgodoförda medlemsinsat- ser. Beloppet får dock inte övers- tiga hans andel i förhållande till övriga medlemmar av bankens egna kapital enligt den balansräk- ning som hänför sig till tiden för avgången. Vid beräkningen av bankens egna kapital skall man bortse från reservfonden, fonden för orealiserade vinster, uppskriv- ningsfonden och förlagsinsatserna.

Banken får betala ut en medlems inbetalda eller genom insatsemis- sion tillgodoförda medlemsinsat- ser tidigast sex månader efter dennes avgång. Utbetalning får verkställas bara en gång per kvartal och efter Finansinspektio- nens tillstånd. Inspektionen skall ge tillstånd till utbetalning om inte bankens förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras.

5 Senaste lydelse 1997:915.

Prop. 2002/03:139

115

Den avgångne har vidare rätt att på samma sätt som övriga medlemmar

få ut sin andel av beslutad vinstutdelning.
Träder medlemsbanken i likvi-			Går medlemsbanken i likvida-
dation inom sex månader från av-			tion inom sex månader från av-
gången	eller	meddelas inom	gången	eller	meddelas inom
samma tid beslut om att försätta			samma tid beslut om att försätta
banken i konkurs, skall den av-			banken i konkurs, skall den av-
gångnes rätt att få ut medlemsin-			gångnes rätt att få ut medlemsin-
satser	bedömas	enligt grunderna	satser	bedömas	enligt grunderna
för reglerna om skifte av bankens			för reglerna om skifte av bankens
tillgångar.			tillgångar.
En medlems rätt enligt första–			En medlems rätt enligt första–
tredje styckena kan begränsas i			tredje styckena får begränsas i
stadgarna. Detta gäller dock inte i			stadgarna. Detta gäller dock inte i
sådana fall som avses i 7 kap. 15 §			sådana fall som avses i 7 kap. 15 §
tredje stycket eller 10 kap. 3 §			tredje stycket eller 10 kap. 3 §
andra stycket.			andra stycket.
			3 §6

En medlem som deltar i med- lemsbanken med högre insatsbe- lopp än han är skyldig att delta med, har rätt att efter uppsägning få ut överskjutande belopp med undantag av genom insatsemission tillgodoförda insatser utan att avgå ur banken. Beträffande uppsäg- ningen samt medlemmens rätt att få ut det uppsagda beloppet och hans skyldighet att betala tillbaka vad han har fått ut tillämpas 1 och 2 §§ samt 3 kap. 4 § första stycket. Sexmånadersfristen enligt 1 § skall därvid räknas från utgången av det räkenskapsår som efter det att uppsägningen har gjorts slutar tidigast en månad eller den längre tid, dock högst sex månader, som har bestämts i stadgarna.

6kap.

7 §

Styrelsen får inte uppdra åt en enskild styrelseledamot eller någon an- nan att avgöra ärenden som är av principiell betydelse eller i övrigt av

större vikt.
Styrelsen får inte i något fall	Styrelsen får inte i något fall
uppdra åt en enskild styrelseleda-	uppdra åt en enskild styrelseleda-
mot eller någon annan att bevilja	mot eller någon annan att bevilja
kredit till fysisk eller juridisk per-	kredit till fysisk eller juridisk per-
6 Senaste lydelse 1997:915.

Prop. 2002/03:139

116

son som omfattas av bestämmel-	son som omfattas av bestämmel-
serna i 2 kap. 17 § bankrörelsela-	serna i 8 kap. 5 § lagen (2004:000)
gen (1987:617).	om bank- och finansieringsrörelse.

Trots bestämmelserna i andra stycket får styrelsen uppdra åt någon an- nan att inom fastställda gränser bevilja kredit i och för en rörelse som

Bestämmelserna i denna paragraf om kredit gäller även garantiförbin- delse som medlemsbanken åtar sig.

Föreslagen lydelse

7 a kap. Revision

Antalet revisorer och hur de utses

1 § Medlemsbanker skall ha minst en revisor. Revisor väljs av stämman. Om banken skall ha flera revisorer, får det i stadgarna föreskrivas att en eller flera av dem, dock inte alla, skall utses på annat sätt än genom val på stämman.

Uppdraget som revisor upphör vid slutet av den ordinarie stämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet.

Medrevisor

2 § Varje röstberättigad i en medlemsbank har rätt att föreslå att det hos Finansinspektionen begärs att en revisor (medrevisor) utses att delta i revisionen tillsammans med de övriga revisorerna. Förslaget skall fram- ställas på en stämma där revisorsval skall ske eller där förslaget enligt kallelsen till stämman skall behandlas. Finansinspektionen skall på begä- ran av en röstberättigad och efter att ha hört bankens styrelse utse en re- visor för tiden till och med ordinarie stämma under nästa räkenskapsår, om förslaget biträds av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller en tredjedel av de närvarande röstberättigade.

Prop. 2002/03:139

117

Innehavare av förlagsandelar kan begära hos styrelsen att en medrevi- Prop. 2002/03:139 sor utses. Begärs detta av innehavare som företräder förlagsinsatser till

ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbe- talda insatskapitalet, skall styrelsen senast inom två månader göra fram- ställning hos Finansinspektionen om att en medrevisor utses. Försummas detta får varje innehavare av en förlagsandel göra sådan framställning.

Oberörighetsgrunder och kompetenskrav

3 § Den som är i konkurs eller har fått näringsförbud eller som har för- valtare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor i en med- lemsbank.

Bara den som är auktoriserad eller godkänd revisor får vara revisor i en medlemsbank.

En revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och eko- nomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av ban- kens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor får även ett registrerat revisionsbolag utses. Bestämmelser om vem som får vara huvudansvarig för revisionen när ett revisionsbolag utses att vara revisor och om underrättelseskyldighet finns i 17 § revi- sorslagen (2001:883). Bestämmelserna i 5 § om jäv, 19 § om rätt att när- vara på stämma och 13 kap. 10 § lagen (2004:000) om bank- och finansi- eringsrörelse om rapporteringsskydd tillämpas på den huvudansvarige.

4 § I en medlemsbank skall minst en revisor som stämman utsett vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som avlagt revisorsexamen.

Jäv

5 § I en medlemsbank får den inte vara revisor som

1.är styrelseledamot i banken eller dess dotterföretag eller delegat i banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller bankens kontroll däröver,

3.är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

4.står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka banken eller ett sådant företag har ställt säker- het.

Den som enligt denna paragraf inte är behörig att vara revisor får inte heller vara revisor i ett dotterföretag till banken.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt denna paragraf inte är behörig att vara revisor. Har banken anställda eller dele- gater med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta bankens in-

118

terna revision, får revisorn dock anlita dessa i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.

Förtida avgång

6 § Ett uppdrag som revisor i en medlemsbank upphör i förtid, om revi- sorn eller den som utsett revisorn begär det. Anmälan om detta skall gö- ras hos styrelsen och, om en revisor som inte är vald på stämman vill avgå, hos den som har tillsatt revisorn.

En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta till registreringsmyndigheten för registrering. Revisorn skall i anmälan lämna en redogörelse för iakttagelserna vid den granskning som han eller hon har utfört under den del av det löpande räkenskapsåret som uppdra- get har omfattat. För anmälan tillämpas vad som föreskrivs 14 och 15 §§ om revisionsberättelse. En kopia av anmälan skall lämnas till medlems- bankens styrelse.

7 § Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om bestämmelserna i 3– 5 §§ eller bestämmelser i stadgarna hindrar honom eller henne att vara revisor och det inte finns någon suppleant, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor utses för den återstående mandattiden. Finansin- spektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge att en ny revisor utses vid närmast följande ordinarie stämma.

Rättelse

8 § Styrelsen skall, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor, göra anmälan hos Finansinspektionen om

1.en sådan revisor som sägs i 4 § inte är utsedd,

2.en revisor är obehörig enligt 3 § första eller andra stycket eller 5 § eller enligt stadgarna, eller

3.en bestämmelse i denna lag eller stadgarna om antalet revisorer har åsidosatts.

Var och en kan göra anmälan enligt första stycket.

Bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att åstadkomma rättelse finns i 15 kap. lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrö- relse.

Revisorernas uppgifter

9 § Revisorerna i en medlemsbank skall i den omfattning som följer av god revisionssed granska bankens årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens förvaltning.

Om en medlemsbank är moderföretag (moderbank), skall revisorerna även granska koncernredovisningen och koncernföretagens inbördes för- hållanden i övrigt.

Revisorer som är utsedda av någon annan än Finansinspektionen skall följa de särskilda föreskrifter som meddelas av stämman, om de inte stri- der mot lag, stadgarna eller god revisionssed.

Prop. 2002/03:139

119

Tillhandahållande av upplysningar m.m.

Prop. 2002/03:139

10 § Styrelsen i en medlemsbank skall ge revisorerna möjlighet att verk- ställa granskningen i den omfattning som dessa finner nödvändigt samt lämna de upplysningar och den hjälp som de begär. Samma skyldighet gäller för företagsledningen och revisorerna i ett dotterföretag gentemot revisorerna i moderbanken.

Revisionsberättelsen

11 § Sedan revisorerna i en medlemsbank slutfört granskningen, skall de skriva en hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen och, i en moderbank, på koncernredovisningen. Finner revisorerna att balans- räkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, skall de anteckna även detta. I en moderbank gäller detsamma i fråga om koncernbalans- räkningen och koncernresultaträkningen.

12 § Revisorerna i en medlemsbank skall för varje räkenskapsår lämna en revisionsberättelse till stämman. Berättelsen skall överlämnas till ban- kens styrelse senast två veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem.

13 § Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida års- redovisningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

14 § Om revisorerna vid sin granskning funnit att en styrelseledamot har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, skall det anmärkas i berättelsen. Detsamma gäller om revisorn vid granskningen har funnit att en styrel- seledamot på annat sätt handlat i strid med denna lag, lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse eller mot stadgarna.

Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om an- svarsfrihet för styrelseledamöterna. Revisorerna kan även i övrigt i be- rättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela medlem- marna.

15 § I revisionsberättelsen skall det också anmärkas om revisorerna fun- nit att banken inte har fullgjort sin skyldighet

1.att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),

2.att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skattebetal- ningslagen, eller

3.att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1 och 2.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har fullgjort någon sådan skyldighet som avses i första stycket, skall reviso-

rerna genast sända in en kopia av den till Skatteverket.

120

Bestämmelser om revisorers rapporteringsskyldighet till Finansin- Prop. 2002/03:139 spektionen finns i 13 kap. 10 § lagen (2004:000) om bank- och finansie-

ringsrörelse.

Registrering

22 § En medlemsbank skall för registrering anmäla vem som har utsetts till revisor och, om revisorn är ett registrerat revisionsbolag, vem som är huvudansvarig för revisionen.

Anmälan skall göras första gången när banken enligt 2 kap. 5 § anmäls för registrering och därefter genast efter det att någon ändring har inträf- fat i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för registrering.

Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.

Granskare

23 § Varje röstberättigad i en medlemsbank får väcka förslag om att Fi- nansinspektionen skall utse granskare för särskild granskning av bankens förvaltning och räkenskaper under viss förfluten tid eller av vissa åtgär- der eller förhållanden i banken. Förslaget skall framställas på en ordina- rie stämma eller på stämma där ärendet enligt kallelsen skall behandlas. Finansinspektionen skall på begäran av en röstberättigad och efter att ha hört bankens styrelse förordna en eller flera granskare, om förslaget bi- träds av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller en tredjedel av de närvarande röstberättigade.

I en medlemsbank får innehavaren av förlagsandelar begära hos styrel- sen att granskare utses. Begärs detta av innehavare som företräder för- lagsinsatser till ett sammanlagt belopp motsvarande minst en tiondel av det totalt inbetalda insatskapitalet, skall styrelsen senast inom två måna- der göra framställning härom hos Finansinspektionen. Försummas detta får varje innehavare av en förlagsandel göra sådan framställning.

Vad som sägs om revisor i 3 § första och fjärde styckena, 5, 10, 19–21 §§ tillämpas även i fråga om granskare. Den som är underårig får inte vara granskare.

Yttrande över granskningen skall avges till stämman. Yttrandet skall hållas tillgängligt hos banken under minst en vecka före stämman för medlem eller annan röstberättigad och genast sändas till var och en av dem som begär det. Yttrandet skall också läggas fram på stämman. På samma sätt skall yttrandet hållas tillgängligt för och sändas till inneha- vare av förlagsandelar, om granskaren har utsetts på begäran av en sådan innehavare.

122

Obehörighetsgrunder

10 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara lek- mannarevisor.

Jäv

11 § Den får inte vara lekmannarevisor som

1.är styrelseledamot i banken eller dess dotterföretag eller delegat i banken eller biträder vid bankens bokföring eller medelsförvaltning eller bankens kontroll däröver,

2.är anställd hos banken eller på något annat sätt har en underordnad eller beroende ställning till banken eller till någon som avses under 1 eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder banken vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bankens kontroll däröver,

4.står i låneskuld till banken eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser som banken eller ett sådant företag har ställt säkerhet för.

Vad som sägs i första stycket 4 gäller bara om låneskulden eller säker- heten går utöver vad som normalt sammanhänger med medlemskap i banken.

Den som enligt denna paragraf inte är behörig att vara lekmannarevisor får inte heller vara lekmannarevisor i ett dotterföretag till banken.

Anlitande av biträde

12 § En lekmannarevisor får vid granskningen inte anlita någon som en- ligt 11 § inte är behörig att vara lekmannarevisor. Har banken anställda eller delegater med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen sköta bankens interna revision, får lekmannarevisorn dock anlita dessa i den utsträckning det är förenligt med god sed.

Lekmannarevisorns avgång

13 § Ett uppdrag som lekmannarevisor upphör, om lekmannarevisorn eller den som utsett lekmannarevisorn anmäler att uppdraget skall upp- höra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en lekmannarevisor som inte är vald på stämman vill avgå, skall han eller hon anmäla det också hos den som har utsett revisorn.

Lekmannarevisorns granskningsrapport

14 § Granskningsrapporten skall lämnas till bankens styrelse senast två veckor före ordinarie stämma.

Prop. 2002/03:139

124

Till reservfonden skall avsättas minst tio procent av den del av medlemsbankens nettovinst för året som inte går åt för att täcka en balanserad förlust. Vid avsättning till reservfonden skall till netto- vinsten räknas även gottgörelser. Uppgår reservfonden till minst trettio procent av bankens insats- kapital behöver sådan avsättning till reservfond som avses i detta stycke inte ske.

Registrering

Prop. 2002/03:139

20 § En medlemsbank skall för registrering anmäla vem som har utsetts till lekmannarevisor.

Rätt att göra anmälan har även den som anmälan gäller.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap.

6 §

Till reservfonden skall avsättas minst tjugofem procent av den del av medlemsbankens nettovinst för året som inte går åt för att täcka en balanserad förlust. Vid avsättning till reservfonden skall till netto- vinsten räknas även gottgörelser. Uppgår reservfonden till minst tio procent av bankens utlåning vid utgången av det närmast föregå- ende räkenskapsåret, behöver så- dan avsättning till reservfond som avses i detta stycke inte ske.

Till reservfonden skall vidare avsättas det belopp som

1.medlem vid avgång ur medlemsbanken inte får tillbaka av sina in- satser,

2.förlagsandelsinnehavare inte får ut vid inlösen av en förlagsinsats,

3.enligt stadgarna skall avsättas till reservfonden,

4.enligt beslut av föreningsstämman i övrigt skall föras över från det i balansräkningen redovisade fria egna kapitalet till reservfonden.

Reservfonden får enligt beslut av föreningsstämman sättas ned endast för att täcka sådan förlust enligt den fastställda balansräkningen som inte kan täckas av fritt eget kapital.

7 §

Sker utbetalning till en medlem eller någon annan i strid mot denna lag, skall mottagaren betala tillbaka vad han erhållit med ränta beräknad enligt 5 § räntelagen (1975:635) från det att utbetalningen erhållits intill dess att högre ränta skall betalas enligt 6 § räntelagen till följd av 3 eller 4 § samma lag. Detta gäller dock inte om mottagaren hade skälig anled- ning att anta att utbetalningen utgjorde laglig överskottsutdelning.

För den brist som uppkommer	För den brist som uppkommer
vid återbetalningen ansvarar enligt	vid återbetalningen ansvarar enligt
5 kap. 1–4 §§ bankrörelselagen	11 kap. 1–5 §§ de som medverkat

126

(1987:617) de som medverkat till att besluta om eller verkställa ut- betalningen eller till att upprätta eller fastställa en oriktig balans- räkning som legat till grund för beslutet.

till att besluta om eller verkställa Prop. 2002/03:139 utbetalningen eller till att upprätta

eller fastställa en oriktig balans- räkning som legat till grund för beslutet.

9kap.

4 §

Rätten skall besluta att medlemsbanken skall träda i likvidation, om
1. medlemsbankens rörelse inte öppnats inom ett år från dess bildande,
2. oktrojen för	medlemsbanken		2. tillståndet	att	driva	bankrö-
har återkallats, eller			relse har återkallats utan att ban-
			ken i stället fått tillstånd att driva
			annan tillståndspliktig finansiell
			rörelse, eller
3. medlemsbanken efter en konkurs som avslutats med överskott inte
inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 19 § andra
stycket.
Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det styrks att likvi-
dationsgrunden har upphört under ärendets handläggning i första instans.
Fråga om likvidation enligt för-			Fråga om likvidation enligt för-
sta stycket prövas på anmälan av			sta stycket prövas på ansökan av
Finansinspektionen eller på ansö-			Finansinspektionen eller på ansö-
kan av styrelsen, styrelseledamot,			kan av styrelsen, styrelseledamot,
medlem eller innehavare av för-			medlem eller innehavare av för-
lagsandel. I det fall som avses i			lagsandel. I det fall som avses i
första stycket 3 prövas frågan även			första stycket 3 prövas frågan även
på ansökan av borgenär eller av			på ansökan av borgenär eller av
annan vars rätt kan vara beroende			annan vars rätt kan vara beroende
av att det finns någon som kan			av att det finns någon som kan
företräda medlemsbanken.			företräda medlemsbanken.
			8 §
Bestämmelserna om styrelse och			Bestämmelserna om styrelse och
styrelseledamöter	i denna	lag,	styrelseledamöter i denna lag, la-
bankrörelselagen	(1987:617)	och	gen (2004:000) om bank- och fi-
lagen (1995:1559) om årsredovis-			nansieringsrörelse		och	lagen
ning i kreditinstitut och värdepap-			(1995:1559) om årsredovisning				i
persbolag skall tillämpas på likvi-			kreditinstitut	och	värdepappers-
datorerna, i den mån inte annat			bolag skall tillämpas på likvidato-
följer av detta kapitel.			rerna, i den mån inte annat följer
			av detta kapitel.
Ett uppdrag att vara revisor			Ett uppdrag att vara revisor
upphör inte genom att medlems-			upphör inte genom att medlems-
banken träder i likvidation. Be-			banken träder i likvidation. Be-
stämmelserna om revision i 3 kap.			stämmelserna	om	revision		i
bankrörelselagen	skall tillämpas		4 a kap. skall tillämpas under lik-
under likvidationen. I revisionsbe-			vidationen. I	revisionsberättelsen
rättelsen skall anges om likvida-			skall anges om likvidationen enligt
tionen enligt revisorernas mening			revisorernas mening onödigt för-					127

onödigt fördröjs.	dröjs.	Prop. 2002/03:139
	16 §
När likvidatorerna har lagt fram slutredovisningen är medlemsbanken
upplöst. Detta skall genast anmälas för registrering.
En tiondel av samtliga röstbe-	En tiondel av samtliga röstbe-
rättigade kan dock begära hos lik-	rättigade kan dock begära hos lik-
vidatorerna att en förenings-	vidatorerna att en förenings-
stämma kallas in för att behandla	stämma kallas in för att behandla
en fråga om talan skall väckas en-	en fråga om talan skall väckas en-
ligt 5 kap. 7 § bankrörelselagen	ligt 11 kap. 6 §.
(1987:617).

Föreslagen lydelse

11 kap. Skadestånd m.m.

Styrelseledamots och delegats skadeståndsansvar

1 § En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar en medlemsbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepap- persbolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar.

Revisors, lekmannarevisors och granskares skadeståndsansvar

2 § En revisor, en lekmannarevisor eller en granskare i en medlemsbank är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon skall även ersätta skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av en medhjälpare.

Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller granskare, är det detta bolag och den för revisionen eller granskningen huvudansvarige som är ersättningsskyldiga.

Medlems skadeståndsansvar

3 § En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem skall ersätta skada som han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlemsbanken, en medlem eller någon annan genom att med- verka till överträdelse av denna lag, lagen (1994:2004) om kapitaltäck- ning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:000) om bank- och finan- sieringsrörelse eller stadgarna.

128

Jämkning

4 § Om någon är ersättningsskyldig enligt 1–3 §§, kan skadeståndet jäm- kas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art, skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Gemensamt skadeståndsansvar

5 § Om flera skall ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skade- ståndet i den utsträckning inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt 4 §. Vad någon av dem har betalat i skadestånd får krävas tillbaka från de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till om- ständigheterna.

Talan om skadestånd till medlemsbanken

6 § Talan om skadestånd till medlemsbanken enligt 1–3 §§ får väckas, om majoriteten eller en minoritet bestående av minst en tiondel av samt- liga röstberättigade vid föreningsstämma har biträtt ett förslag om att väcka skadeståndstalan eller har röstat mot ett förslag om att bevilja nå- gon styrelseledamot ansvarsfrihet. En uppgörelse om skadeståndsskyl- dighet till medlemsbanken får träffas bara av föreningsstämman och bara under förutsättning att inte en tiondel av samtliga röstberättigade röstar mot förslaget om uppgörelse. Om en medlem för skadeståndstalan för bankens räkning, kan någon uppgörelse inte träffas utan hans samtycke. Talan mot en delegat om skadestånd till banken får trots vad som nu sagts väckas av styrelsen.

7 § Röstberättigade som utgör minst en tiondel av samtliga röstberätti- gade får föra talan om skadestånd till banken. Om en röstberättigad sedan talan väckts avstår från talan, kan de övriga ändå fullfölja denna.

Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av banken för den kostnad som täcks av vad som kommit banken till godo genom rättegången.

Tiden för väckande av talan

8 § Talan för medlemsbankens räkning mot en styrelseledamot om ska- destånd på grund av ett beslut eller en åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på föreningsstämman.

9 § Har föreningsstämman beslutat att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra skadeståndstalan utan att minst det antal röstberättigade som anges i 6 § har röstat mot det eller har tiden för talan gått ut enligt 8 §, får talan enligt 6 eller 7 § ändå väckas, om det i årsredovisningen eller i revi- sionsberättelsen eller på något annat sätt inte har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter till föreningsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundas på.

Prop. 2002/03:139

129

10 § Styrelsen får trots bestämmelserna i 6–9 §§ föra en skadeståndstalan som grundas på brott.

11 § Talan för medlemsbankens räkning enligt 1–3 §§, som inte grundas på brott, får inte väckas mot

1.en styrelseledamot sedan fem år förflutit från utgången av det räken- skapsår då beslut eller åtgärder, som talan grundas på, fattades eller vid- togs,

2.en delegat sedan tre år förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärder, som talan grundas på, fattades eller vidtogs,

3.en revisor sedan fem år förflutit från utgången av det räkenskapsår som revisionsberättelsen avser,

4.en lekmannarevisor sedan fem år förflutit från utgången av det rä- kenskapsår som granskningsrapporten avser,

5.en särskild granskare sedan fem år förflutit från den dag när yttran- det över den särskilda granskningen lades fram på stämman, samt

6.en medlem i medlemsbank eller röstberättigad som inte är medlem sedan två år förflutit från beslut eller åtgärder som talan grundas på.

Konkursbos talerätt

12 § Om banken har försatts i konkurs efter en ansökan som gjorts innan den tid som anges i 11 § har gått ut, får konkursboet föra talan enligt 1– 3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 6–9 §§. Efter utgången av den tid som anges i 11 § får en sådan talan dock inte väckas senare än sex månader från edgångssammanträde.

12 kap. Medlemsbanks firma

1 § En medlemsbanks firma skall innehålla ordet medlemsbank. Firman skall registreras i bankregistret.

Om firman skall registreras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bankens stadgar.

2 § En medlemsbanks firma skall tydligt skilja sig från andra ännu bestå- ende firmor som är införda i bankregistret samt från benämningar på ut- ländska bankföretag, som är allmänt kända i Sverige.

För registrering av firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156).

3 § En medlemsbanks styrelse kan anta bifirma. Bestämmelsen i 1 § andra stycket och 2 § om firma gäller även bifirma. Ordet bank eller medlemsbank får bara användas i bifirma för bankverksamhet.

4 § Skriftliga handlingar, som utfärdas för en medlemsbank, bör under- tecknas med bankens firma. Om styrelsen eller annan ställföreträdare för banken har utfärdat en handling utan firmateckning och det inte framgår av dess innehåll att den utfärdats på bankens vägnar, är de som under- tecknat handlingen solidariskt ansvariga för förpliktelse enligt hand- lingen såsom för egen skuld. Detta gäller dock inte om det av omständig-

Prop. 2002/03:139

130

heterna vid handlingens tillkomst framgick att den utfärdades för banken och den till vilken handlingen ställts av banken får ett behörigen under- tecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att detta begärts eller personlig ansvarighet gjorts gällande mot underteck- narna.

5 § I firmalagen (1974:156) finns bestämmelser om förbud mot använd- ning av firma och om hävande av firmaregistrering.

13 kap. Registrering m.m.

1 § Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som för medlemsbanker införs i bankregistret med undantag för registrering av underrättelse enligt

1.2 kap. 7 § om dagen för kungörelse om rörelsens öppnande,

2.9 kap. 20 § från tingsrätten om att banken blivit försatt i konkurs, att beslut om konkurs upphävts eller att konkurs avslutats, och

3.10 kap. 5 § om fusionstillstånd.

En kungörelse som avser ändring i ett förhållande som tidigare har in- förts i registret skall bara ange ändringens art.

2 § Det som för medlemsbanker blivit infört i bankregistret skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det har kungjorts i Post- och Inri- kes Tidningar enligt 1 § och det inte av omständigheterna framgår att tredje man varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts.

3 § Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan, skall denne föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller göra rättelse. Detsamma gäller om registreringsmyn- digheten finner att ett beslut, som anmäls för registrering och för vars giltighet regeringens eller Finansinspektionens godkännande inte krävs, eller en handling som bifogas anmälan

1.inte har kommit till i behörig ordning,

2.till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller stadgarna, eller

3.i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfatt- ning.

Om sökanden inte rättar sig efter föreläggandet, skall anmälan avskri- vas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet. Finns det även efter det att yttrandet har avgetts något hinder mot registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande.

Bestämmelserna i första stycket hindrar inte registrering av ett beslut

av stämman, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad enligt 7 kap. 18 § andra stycket.

4 § Registreringsmyndigheten skall genast skriftligen underrätta med- lemsbanken när myndigheten förklarat att en fråga om fusion har fallit enligt 10 kap. 5 § tredje stycket.

Prop. 2002/03:139

131

2.25Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1995:1571) om insättningsga- ranti

dels att 1, 2, 5, 11, 16 och 21§§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 11 a och 11 b §§, samt närmast före 11 b § en ny rubrik, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §2
Denna lag innehåller bestäm-	Denna lag innehåller bestäm-
melser om garanti för insättningar	melser om garanti för insättningar
hos banker och vissa värdepap-	hos banker, kreditmarknadsföretag
persföretag.	och vissa värdepappersföretag.

Frågor om garantin handläggs av Insättningsgarantinämnden. 2 §

I denna lag betyder

1. institut: en svensk bank eller ett utländskt bankföretag eller ett svenskt värdepappersbolag eller utländskt värdepappersföretag som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto,

1. institut: en svensk bank, ett utländskt bankföretag, ett svenskt kreditmarknadsföretag, ett ut- ländskt kreditföretag samt ett svenskt värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag, om de har tillstånd att ta emot kunders medel på konto,

2.insättare: den som har en insättning i ett institut,

3.insättning: nominellt bestämda tillgodohavanden som är tillgängliga för insättaren med kort varsel,

4.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

5 §

En insättare som är en bank eller ett värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot kundens medel på konto, eller motsvarande ut- ländska företag, kan inte få ersätt- ning enligt garantin.

En insättare som är en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett sådant värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot kundens medel på konto, eller motsvarande ut- ländska företag, kan inte få ersätt- ning enligt garantin.

	11 §
Svenska institut samt utländska	Svenska institut samt utländska
institut som tar emot insättningar	institut som tar emot insättningar
hos en filial här i landet skall in-	hos en filial här i landet skall in-
formera dem som har gjort eller	formera den som har gjort eller

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT L 135, 31.5.1994, s. 5, Celex 31994L0019).

2Senaste lydelse 1996:593.

Prop. 2002/03:139

133

avser att göra en insättning om	avser att göra en insättning om
1. den garantin som gäller för	1. fordran omfattas av garanti
insättningar hos institutet,	eller inte,

2.den ersättningsnivå som gäller för garantin, och

3.formerna för utbetalning av ersättning från garantin.

I fråga om underlåtelse att	Information enligt första stycket
lämna information som anges i	skall	lämnas vid marknadsföring
första stycket eller som annars är	av ett erbjudande och innan ett
av särskild betydelse från konsu-	avtalsförhållande ingås. Informa-
mentsynpunkt gäller marknadsfö-	tionen skall vidare under avtalsti-
rings-lagen (1995:450).	den framgå av kontoutdrag och
	liknande material som rör ford-
	ringsförhållandet.
11 a §
	Om ett institut åsidosätter in-
	formationsplikten i 11 §, när den
	gäller insättningar från konsu-
	menter, skall marknadsföringsla-
	gen (1995:450) tillämpas.
	Informationen enligt 11 § skall
	anses vara sådan information av
	särskild betydelse från konsument-
	synpunkt som avses i 4 § andra
	stycket marknadsföringslagen.
	Om ett institut åsidosätter in-
	formationsplikten i 11 §, när den
	gäller	insättningar	från	bara
	andra än konsumenter, skall In-
	sättningsgarantinämnden			under-
	rätta	Finansinspektionen		enligt
	20 § denna lag.
	Skyldighet att ta emot garante-
	rade insättningar
11 b §
	Ett institut som erbjuder sig att
	ta emot insättningar enligt defini-
	tionen i 2 § är skyldigt att ta emot
	sådana insättningar av var och en,
	om det inte finns särskilda skäl
	mot det.
	16 §3
Ett institut som omfattas av ga-	Ett institut som omfattas av ga-
rantin skall lämna de uppgifter till	rantin skall lämna de uppgifter till
nämnden som den behöver för att	nämnden som den behöver för att
fastställa institutets avgift och i	fastställa institutets		avgift	och i

3 Senaste lydelse 1999:915.

Prop. 2002/03:139

134

övrigt för sin verksamhet enligt denna lag. De uppgifter som nämnden behöver för att fastställa ett instituts avgift skall ha grans- kats av en revisor som utsetts av institutet i enlighet med 3 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617) eller, när det gäller bankaktiebolag och värdepappersbolag, 10 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385).

1 § sparbankslagen		(1987:619)
respektive	7 a kap.	1 § lagen
(1995:1570)	om medlemsbanker

eller, när det gäller bankaktiebolag och värdepappersbolag, 10 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385).

21 §

Om insättningar hos ett institut omfattas av garantin till följd av ett beslut av nämnden enligt 3 § andra stycket men detta inte utgör en förutsättning för tillstånd enligt

1 kap. 4 § andra stycket 2 bankrö- relselagen (1987:617) eller 3 kap. 4 § femte stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, och in- stitutet inte fullgör sina skyldig- heter enligt denna lag, får nämn- den förelägga institutet att vidta rättelse.

Om insättningar hos ett institut omfattas av garantin till följd av ett beslut av nämnden enligt 3 § andra stycket men detta inte utgör en förutsättning för tillstånd enligt

4 kap. 4 § första stycket 3 lagen (2004:000) om bank- och finansie- ringsrörelse eller 3 kap. 4 § femte stycket lagen (1991:981) om vär- depappersrörelse, och institutet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, får nämnden förelägga institutet att vidta rättelse.

Har institutet inte vidtagit rättelse inom ett år från föreläggandet, får nämnden besluta att garantin inte längre skall gälla beträffande insätt- ningarna. Ett sådant beslut får, när det är fråga om ett utländskt institut från ett EES-land, meddelas endast om den behöriga myndigheten i in- stitutets hemland har samtyckt till beslutet. Är det fråga om ett institut från ett land utanför EES, får beslut om att garantin inte längre skall gälla meddelas endast om tillsynsmyndigheten i institutets hemland har under- rättats i förväg om beslutet.

Har nämnden beslutat att garantin inte längre skall gälla beträffande insättningar hos en filial i ett land utanför EES till ett svenskt institut, skall nämnden underrätta tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns om beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Prop. 2002/03:139

135

2.26Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1006) om valutaväxling och betalningsöverföring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:1006) om valutaväxling och betalningsöverföring

dels att 8 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 3–7 och 9–12 §§ skall betecknas 4–8 och 10–13 §§, dels att rubriken till lagen, 1 och 2 §§ samt de nya 4–8 och 10–13 §§

samt rubriken närmast före 1 § skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 3, 4, 6, 7, 11 och 12 §§ skall sättas närmast före nya 4, 5, 7, 8 ,12 respektive 13 §,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 och 9 §§, samt en ny rubrik närmast före 3 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Lag (1996:1006) om valutaväxling		Lag (1996:1006) om anmälnings-
och betalningsöverföring		plikt avseende viss finansiell verk-
		samhet
Definition		Definitioner
		1 §1
I denna lag avses med
valutaväxlingsrörelse:	yrkes-	valutaväxling: yrkesmässig han-
mässig handel med utländska sed-		del med utländska sedlar och mynt
lar och mynt samt resecheckar		samt resecheckar utställda i ut-
utställda i utländsk valuta,		ländsk valuta,

betalningsöverföring: yrkesmässig överföring av pengar för annans räkning,

företag: juridisk eller fysisk per- son som driver valutaväxlingsrö- relse eller ägnar sig åt betalnings- överföring.

annan finansiell verksamhet: yr- kesmässig verksamhet som huvud- sakligen består i att utföra en eller flera av de verksamheter som an- ges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–12 lagen (2004:000) om bank- och finansieringsrörelse,

finansiellt institut: fysisk eller juridisk person som ägnar sig åt valutaväxling, betalningsöverfö- ring eller annan finansiell verk- samhet.

2 §2

Företag som driver valutaväx- lingsrörelse i väsentlig omfattning eller ägnar sig åt betalningsöver- föring skall anmäla verksamheten

1Senaste lydelse 2000:951.

2Senaste lydelse 2000:951.

En fysisk eller juridisk person som avser att ägna sig åt valuta- växling i väsentlig omfattning, betalningsöverföring eller annan

Prop. 2002/03:139

136

institutet snarast anmäla föränd- ringen till Finansinspektionen. Om en juridisk person har ett kvalifi- cerat innehav i institutet, skall den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till inspektionen.

4 §3

Bestämmelser om skyldighet för företag som driver valutaväxlings- rörelse i väsentlig omfattning eller ägnar sig åt betalningsöverföring att medverka till att förhindra pen- ningtvätt finns i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.

Bestämmelser om skyldighet för fysiska eller juridiska personer som ägnar sig åt valutaväxling i väsentlig omfattning, betalnings- överföring eller annan finansiell verksamhet att medverka till att förhindra penningtvätt finns i la- gen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.

		5 §4
Företag som driver valutaväx-		En fysisk eller juridisk person
lingsrörelse skall tydligt informera		som ägnar sig åt valutaväxling
om tillämpade	växelkurser och	skall tydligt informera om tilläm-
avgifter samt tillhandahålla avräk-		pade växelkurser och avgifter samt
ningsnota som	anger företagets	tillhandahålla avräkningsnota som
namn, köp- respektive säljkurs		anger personens namn, köp- re-
samt avgifter.		spektive säljkurs samt avgifter.

I lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet finns bestämmelser om konsumentskydd m.m. vid sådana överföringar.

6 §

Om ett företag som driver va- lutaväxlingsrörelse inte lämnar information enligt 4 §, skall mark- nadsföringslagen (1995:450) til??lämpas.

Information enligt 4 § skall där- vid anses vara sådan information av särskild betydelse från konsu- mentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket marknadsföringsla- gen.

Om en fysisk eller juridisk per- son som ägnar sig åt valutaväx- ling inte lämnar information enligt 5 §, skall marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.

Information enligt 5 § skall där- vid anses vara sådan information av särskild betydelse från konsu- mentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket marknadsföringsla- gen.

7 §5

Företag som har anmält sin verksamhet enligt 2 § skall på be-

3Senaste lydelse av tidigare 3 § 2000:951.

4Senaste lydelse av tidigare 4 § 2000:951.

5Senaste lydelse av tidigare 6 § 2002:559.

Finansiella institut som har an- mält sin verksamhet enligt 2 § för-

Prop. 2002/03:139

138

gäran lämna Finansinspektionen de upplysningar om verksamheten som behövs för att inspektionen skall kunna kontrollera att lagen (1993:768) om åtgärder mot pen- ningtvätt och lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. följs.

sta stycket skall på begäran lämna Finansinspektionen de upplys- ningar om verksamheten som be- hövs för att inspektionen skall kunna kontrollera att lagen (1993:768) om åtgärder mot pen- ningtvätt och lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m.m. följs.

8 §

Om ett företag driver sådan verksamhet som är anmälnings- pliktig enligt 2 § utan att ha gjort anmälan, skall Finansinspektionen förelägga det att göra anmälan. Om företaget inte rättar sig efter föreläggandet, skall inspektionen förelägga det att upphöra med verksamheten.

Är det osäkert om anmälnings- skyldighet föreligger beträffande viss verksamhet, får Finansin- spektionen förelägga företaget att lämna de upplysningar om verk- samheten som behövs för att be- döma om så är fallet.

Om en fysisk eller juridisk per- son ägnar sig åt sådan verksamhet som är anmälningspliktig enligt 2 § första stycket utan att ha gjort anmälan, skall Finansinspektionen förelägga personen att göra an- mälan. Om personen inte rättar sig efter föreläggandet, skall inspek- tionen förelägga den att upphöra med verksamheten.

Är det osäkert om anmälnings- skyldighet föreligger beträffande viss verksamhet, får Finansin- spektionen förelägga personen att lämna de upplysningar om verk- samheten som behövs för att be- döma om så är fallet.

9 §

Finansinspektionen skall när en anmälan enligt 2 § första stycket eller 3 § tredje stycket kommer in, och därutöver minst en gång per år, kontrollera att villkoret i 3 § första stycket är uppfyllt.

Om kravet i 3 § första stycket inte är uppfyllt får inspektionen, om verksamheten drivs av en fy- sisk person, förelägga denne att upphöra med verksamheten.

Om verksamheten drivs av en juridisk person får inspektionen förelägga denne att göra rättelse. Om rättelse inte görs får inspek- tionen förelägga personen att upphöra med verksamheten.

Om det är en innehavare som avses i 3 § andra stycket som inte uppfyller kravet i 3 § första

Prop. 2002/03:139

139

Om ett företag som gjort anmä- lan enligt 2 § överträder en be- stämmelse i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt eller en föreskrift som meddelats med stöd av den lagen, får Finansinspektio- nen förelägga företaget att göra rättelse.

Om rättelse inte sker, får in- spektionen förelägga företaget att upphöra med verksamheten.

stycket, får inspektionen förelägga denne att avyttra så stor del av aktierna eller andelarna att inne- havet därefter inte är kvalificerat eller, om innehavaren är en juri- disk person, att byta ut den i dess ledning diskvalificerade personen.

10 §

Finansinspektionen får före- lägga ett finansiellt institut att göra rättelse om

1.upplysningar enligt 7 § inte lämnas, eller

2.institutet efter en anmälan enligt 2 § första stycket överträder en bestämmelse i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt eller en föreskrift som meddelats med stöd av den lagen.

Om rättelse inte görs, får in- spektionen förelägga institutet att upphöra med verksamheten.

11 §

Förelägganden enligt 7–9 §§ får	Förelägganden enligt 8–10 §§
förenas med vite.	får förenas med vite.

Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande skall gälla omedelbart.

12 §

Finansinspektionens beslut en- ligt 7 § andra stycket får inte över- klagas. Inspektionens beslut i öv- rigt enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid över- klagande till kammarrätten.

Finansinspektionens beslut en- ligt 2 § tredje stycket första me- ningen och 8 § andra stycket får inte överklagas. Inspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kam- marrätten.

13 §

Föreskrifter om avgifter i regi- streringsärenden enligt denna lag meddelas av regeringen.

Anmälningspliktiga finansiella institut skall med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verk- samhet med anknytning till denna lag.

Regeringen får meddela före- skrifter om sådana avgifter som avses i första stycket.

Prop. 2002/03:139

140

2.29Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument

dels att 4 kap. 17 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 kap. 2 a §, samt när- mast före den en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

17 § På ett avstämningskonto skall anges

1.kontohavarens namn, personnummer eller annat identifieringsnum- mer samt postadress,

2.panthavares namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress,

3.det antal finansiella instrument som kontot omfattar,

4. i förekommande fall att kon-

tohavaren har förvaltare	enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken	med

uppdrag som omfattar förvaltning av aktierna eller att aktierna före- träds av en förvaltare som förord-

nats enligt 7 kap. 14 a §		bankrö-
relselagen	(1987:617),	5 kap.
15 a § lagen	(1992:1610)	om fi-
nansieringsverksamhet,		6 kap.

3 g § lagen (1991:981) om värde- pappersrörelse, 11 kap. 2 h § lagen (1992:543) om börs- och clearing- verksamhet eller 3 kap. 2 e § för- säkringsrörelselagen (1982:713),

4. i förekommande fall att kon-

tohavaren har förvaltare	enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken	med

uppdrag som omfattar förvaltning av aktierna eller att aktierna före- träds av en förvaltare som förord- nats enligt 14 kap. 9 § lagen (2004:000) om bank- och finansie-


ringsrörelse,		6 kap. 3 g §		lagen
(1991:981)		om	värdepappersrö-
relse,	11 kap.		2 h §	lagen

(1992:543) om börs- och clearing- verksamhet eller 3 kap. 2 e § för- säkringsrörelselagen (1982:713),

5.pantsättning och förekomst av annan särskild rätt som gäller ett fi- nansiellt instrument,

6.konkurs avseende kontohavaren samt utmätning, kvarstad eller be- talningssäkring avseende ett finansiellt instrument eller avseende panträtt

idetta,

7.inskränkning enligt 13 kap. 19 § andra stycket eller 14 kap. 21 § andra stycket föräldrabalken.

8 kap.

Uppgiftsskyldighet

2 a §

En central värdepappersförva- rare och ett kontoförande institut är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till fö-

Prop. 2002/03:139

144

2.30Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd

Härigenom föreskrivs1 att 2 § lagen (1999:158) om investerarskydd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

I denna lag betyder

1.värdepappersinstitut: detsamma som anges i 1 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

2.investerare: den som anlitat ett värdepappersinstitut för utförande av en investeringstjänst eller den för vars räkning tjänsten utförs,

3. investeringstjänst:			en	sådan	3. investeringstjänst:			en	sådan
tjänst som avses i 1 kap. 3 § första					tjänst som avses i 1 kap. 3 § första
stycket	och	3 kap.	4 §	första	stycket	och	3 kap.	4 §	första
stycket 2 och 3 lagen om värde-					stycket 2 och 3 lagen om värde-
pappersrörelse, 2 kap.			2 §	första	pappersrörelse, 7 kap.			1 §	andra
stycket	9	bankrörelselagen			stycket 9 lagen (2004:000) om
(1987:617)		samt 14 §		lagen	bank-	och	finansieringsrörelse
(1990:1114) om värdepappersfon-					samt 14 § lagen (1990:1114) om
der,					värdepappersfonder,
4. finansiella instrument: detsamma som anges							i 1 kap.	1 §	lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (EGT L 84, 26.3.1997, s. 22, Celex 397L0009).

Prop. 2002/03:139

146

2.31	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om	Prop. 2002/03:139

system för avveckling av förpliktelser på finans- marknaden

Härigenom föreskrivs1 att 4, 7, 8 och 16 §§ lagen (1999:1309) om sy- stem för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

Ett avvecklingssystem skall ha en administratör. Administratör i ett avvecklingssystem får vara:

1.clearingorganisation,

2.central värdepappersförvarare,

3. företag med tillstånd enligt			3. företag med tillstånd att driva
1 kap.	2 §	bankrörelselagen	bankrörelse	enligt	lagen
(1987:617), samt			(2004:000) om bank- och finansie-
			ringsrörelse, samt
4. företag med tillstånd enligt 1 kap. 3 § första stycket 1, 2 eller 4 lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse.
			7 §
Ett avvecklingssystem som uppfyl-			Ett avvecklingssystem som uppfyl-
ler kraven i 5 och 8 §§ samt admini-			ler kraven i 5 och 8 §§ samt admini-
streras av ett företag med tillstånd			streras av ett företag med tillstånd
enligt	1 kap. 2 §	bankrörelselagen	att driva bankrörelse enligt lagen
(1987:617) eller		enligt 1 kap. 3 §	(2004:000) om bank- och finansie-
första stycket 1, 2 eller 4 lagen			ringsrörelse	eller tillstånd	enligt
(1991:981) om värdepappersrörelse			1 kap. 3 § första stycket 1, 2 eller 4
skall endast godkännas om det finns			lagen (1991:981) om värdepappers-
särskilda skäl och systemet tillgo-			rörelse skall endast godkännas om
doser de säkerhetskrav som är för-			det finns särskilda skäl och syste-
enade med verksamheten samt är			met tillgodoser de säkerhetskrav
organiserat på ett sådant sätt att			som är förenade med verksamheten
deltagarnas ekonomiska ställning i			samt är organiserat på ett sådant sätt
systemet kan överblickas. Vid be-			att deltagarnas ekonomiska ställ-
dömningen av om det finns sär-			ning i systemet kan överblickas.
skilda skäl skall systemets betydelse			Vid bedömningen av om det finns
för den finansiella stabiliteten be-			särskilda skäl skall systemets bety-
aktas.			delse för den finansiella stabiliteten
			beaktas.

För godkännande enligt första stycket krävs vidare att administratören
redovisar en plan för verksamheten. I planen skall de huvudsakliga risker
som är förenade med verksamheten beskrivas liksom hur dessa risker
skall hanteras (riskhanteringsplan).
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig
avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 11.6.1998,
s. 45, Celex 398L0026).	147

8 § Deltagare i ett avvecklingssystem får vara:

1.Riksbanken och andra centralbanker,

2.Riksgäldskontoret och utländska offentliga institutioner som i sitt hemland driver verksamhet som är jämförbar med kontorets,

3.clearingorganisationer,

4.centrala värdepappersförvarare,

5. företag som har tillstånd en-	5. företag som har tillstånd att
ligt 1 kap. 2 § bankrörelselagen	driva bankrörelse enligt lagen
(1987:617),	(2004:000) om bank- och finansie-
	ringsrörelse,

6.företag som har tillstånd enligt 1 kap. 3 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

7.utländska företag som i hemlandet driver sådan verksamhet som av- ses i 3–6, samt

8.annan juridisk person som för egen räkning avvecklar förpliktelser att leverera finansiella instrument i systemet.

Utländska företag som avses i första stycket 7 skall i hemlandet stå un- der betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.

16 §

Godkännande av ett avvecklingssystem skall återkallas av Finansinspek- tionen om

1. administratörens tillstånd för clearingverksamhet enligt lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet eller auktorisation som central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument har återkallats,

2. administratörens tillstånd en-			2. administratörens tillstånd att
ligt 1 kap.	2 §	bankrörelselagen	driva bankrörelse	enligt	lagen
(1987:617) eller enligt 1 kap. 3 §			(2004:000) om bank- och finansie-
första stycket 1, 2 eller 4 lagen			ringsrörelse eller	tillstånd	enligt
(1991:981)	om	värdepappersrö-	1 kap. 3 § första stycket 1, 2 eller
relse har återkallats, eller			4 lagen (1991:981) om värdepap-
			persrörelse har återkallats, eller

3. avvecklingssystemet inte längre uppfyller kraven i denna lag. Finansinspektionen skall omedelbart underrätta Europeiska kommis-

sionen samt Eftas övervakningsmyndighet om återkallelsen.

Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första stycket 3 meddela varning i stället för att återkalla godkännandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

Prop. 2002/03:139

148

2.32Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2000:35) om byte av redovis- ningsvaluta i finansiella företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag avses med

1.försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkrings- bolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713),

2.understödsförening: förening som avses i 1 kap. 1 § lagen (1972:262) om understödsföreningar,

3. kreditinstitut: bankaktiebolag,		3. kreditinstitut: bankaktiebolag,
sparbank och medlemsbank samt		sparbank och medlemsbank samt
kreditmarknadsföretag	enligt	kreditmarknadsföretag	enligt
1 kap. 1 § första stycket	2 lagen	1 kap. 5 § 11 lagen (2004:000) om
(1992:1610) om finansieringsverk-		bank- och finansieringsrörelse och
samhet och institut för elektro-		institut för elektroniska	pengar
niska pengar enligt 1 kap. 2 § la-		enligt 1 kap. 2 § lagen (2002:149)
gen (2002:149) om utgivning av		om utgivning av elektroniska
elektroniska pengar,		pengar,

4. finansiellt företag: de företag som anges i punkterna 1–3 samt

a)värdepappersbolag enligt 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om värde- pappersrörelse,

b)fondbolag enligt 1 § första stycket 3 lagen (1990:1114) om värde- pappersfonder,

c)börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen (1992:543) om börs- och clearingverk- samhet,

d)auktoriserad marknadsplats enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs- och clearingverksamhet,

e)clearingorganisation enligt 1 kap. 4 § 5 lagen om börs- och clearing- verksamhet och

f)central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

5.finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 6 kap. 1 § la- gen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditin- stitut och värdepappersbolag eller annan grupp av företag på vilka, enligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och

6.koncern: detsamma som i 1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen (1975:1385), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

1 Senaste lydelse 2002:154.

Prop. 2002/03:139

149

2.34Förslag till lag om ändring i lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar

dels att 1 kap. 2 § och 6 kap. 10 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 5 §, samt när- mast före den en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

2§

I denna lag avses med

elektroniska pengar: ett penningvärde som representerar en fordran på utgivaren och som, utan att finnas på ett individualiserat konto, är lagrat på ett elektroniskt medium och godkänns som betalningsmedel av andra företag än utgivaren,

institut för elektroniska pengar: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att ge ut elek- troniska pengar,

kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samt- liga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt företags etablering av flera driftsställen i Sverige anses som en enda filial,

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Vidare skall enligt denna lag ett institut för elektroniska pengar och ett annat företag anses ha nära förbindelser, om

1.det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,

2.det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller

3.båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhål- lande till en och samma fysiska person.

Nära förbindelser har även en fysisk person och ett institut för elektro- niska pengar, om

1.den fysiska personen

a)äger mer än 20 procent av kapitalet i institutet,

b)disponerar över mer än 20 procent av samtliga röster i insti- tutet, eller

a)äger minst 20 procent av ka- pitalet i institutet,

b)disponerar över minst 20 pro- cent av samtliga röster i institutet, eller

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/46/EG av den 18 september 2000 om
rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn
av sådan verksamhet (EGT L 275, 27.10.2000, s. 39, Celex 32000L0046).	151

Ärendet och dess beredning

Prop. 2002/03:139

Den 1 juni 1995 tillsatte regeringen en kommitté (Banklagskommittén) med uppdrag att utreda bl.a. behovet av ändringar i det regelverk som styr framför allt bankers och andra kreditinstituts verksamhet samt behovet av särskilda regler för situationer när en enskild bank har råkat i finansiella svårigheter (Fi 1995:09, dir. 1995:86 och dir. 1999:36).

Banklagskommittén har avlämnat fem betänkanden: Rapporteringsskyldighet för revisorer i finansiella företag (SOU 1995:106), Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag (SOU 1998:27), Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160), Vårdslös kreditgivning samt sekretess i banker m.m. (SOU 1999:82) samt Offentlig administration av banker i kris (SOU 2000:26). De två förstnämnda betänkandena har lett till lagstiftning (prop. 1995/96:173 och prop. 1997/98:166).

I kommitténs huvudbetänkande Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag föreslås bl.a. att bankernas inlåningsmonopol avskaffas och att regelverket för banker och kreditmarknadsföretag moderniseras. Betänkandet har remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi1999/377).

I en promemoria, som utarbetats inom Finansdepartementet, behandlas kommitténs förslag i huvudbetänkandet (Reformerade bank- och finansieringsrörelseregler Ds 2002:5). I promemorian har flera av förslagen i betänkandet omarbetats och ändrats, bl.a. på grund av synpunkter framförda under remissbehandlingen av betänkandet. Därutöver har en lagteknisk översyn ansetts nödvändig. I promemorian föreslås att de i dag gällande rörelselagarna för banker och kreditmarknadsföretag slås samman till en ny lag om bank- och finansieringsrörelse. Promemorian har remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi2002/1041).

Banklagskommitténs delbetänkande Vårdslös kreditgivning samt sekretess i banker m.m. har även det remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi1999/2593).

Utredningen om kommunal finansiell samverkan lämnade i maj 1998 över betänkandet Kommunala finansförbund (SOU 1998:72). Betänkandet har remissbehandlats och remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi1998/1494). Den 11 maj 2000 beslutade regeringen att lägga betänkandet, utom såvitt avser ett förslag till ändring i sekretesslagen, till handlingarna.

Riksdagen hemställde i oktober 1999 att regeringen skulle se över reglerna om medlemsbanker så att de inte hindrar små medlemsbanker från att växa (1999/200:FiU7, rskr. 1999/2000:46). Denna fråga behandlas i propositionen.

I propositionen behandlas vidare förslagen i departementspromemorian samt i de två sistnämnda betänkandena. Propositionen inleds med ett bakgrundsavsnitt som beskriver bl.a. det finansiella systemets funktion och struktur. Sedan behandlas motiv och avgränsningar till regleringen och tillsynen av banker och kreditmarknadsföretag. Härefter behandlas frågor som rör rörelseregler, auktorisation, tillsyn, Finansinspektionens kontrollmöjligheter och ingripanden, andra företags möjlighet att ta emot

153

Bakgrund

Prop. 2002/03:139

4.1Inledning

Behov av reformer

Den svenska bankkrisen i början av 1990-talet kan ses som ett resultat av kreditexpansionen efter avregleringen av kreditmarknaden under 1980- talet i kombination med utvecklingen på fastighetsmarknaden. Kreditre- gleringarna kom, genom att de var så genomgripande och tillämpades under så lång tid, att påverka såväl banker som tillsynsmyndigheter och politiska beslutsfattare på ett sådant sätt att det skadade det finansiella systemets funktionsförmåga. Systemet saknade motståndskraft mot mak- roekonomiska chocker av det slag som uppstod i slutet av 1980-talet. Den bristande funktionsförmågan var tillsammans med den exceptionella makroekonomiska utvecklingen under 1980-talet huvudorsakerna till bankkrisens uppkomst. Det finns skäl att tro att en rörelsereglering som varit bättre anpassad till de ändrade förhållandena, och framför allt en mer effektiv tillsyn, hade kunnat begränsa krisen. Det finns därför anled- ning att överväga såväl förändringar i regelverket som tillsynens inrikt- ning och omfattning.

Även om det var bankkrisen som föranledde den översyn av regelver- ket som Banklagskommittén har gjort så har de senaste årens utveckling på det finansiella området tydliggjort ett behov av att reformera den fi- nansiella lagstiftningen. Det har skett en snabb utveckling av såväl data- och informationsteknologi som tekniker och metoder för riskhantering. Nya finansiella instrument och marknader har utvecklats och internatio- naliseringen har ökat.

Den snabba utvecklingen har lett till att den gällande regelstrukturen delvis blivit föråldrad. Risken med ett sådant regelverk är att det kan för- hindra potentiellt effektiva lösningar samtidigt som det riskerar att inte begränsa utvecklingen av potentiellt skadliga. Det är vidare önskvärt med ett regelsystem som är robust och anpassat för även nya tekniska lös- ningar och produkter. Lagstiftningen bör ge så vida ramar att den upp- muntrar till konkurrens med olika tekniska lösningar och produktutbud. Dessutom bör regelverket ge bästa möjliga förutsättningar för konkurrens mellan olika aktörer på de finansiella marknaderna.

Utgångspunkter för regleringen

Särskilda regler för och särskild tillsyn av banker och andra finansiella företag har lång tradition. Samtidigt är handlingsfriheten på detta område begränsad genom att EU har omfattande och detaljerade regler som Sve- rige har åtagit sig att följa. Trots detta krävs en förutsättningslös analys av skyddsintressena på bank- och finansieringsområdet för att precisera grunden för och syftet med regelverket. Genom att motiven för reglering klarläggs kan regelverket få en mer ändamålsenlig och nyanserad ut- formning.

En analys av skyddsintressena bör inte utgå från existerande institutio- ner utan från de funktioner eller tjänster som tillhandahålls på de finansi-

155

ella marknaderna eller annars efterfrågas. Det är tillgången till dessa tjänster som är väsentlig för medborgarna och därmed samhället.

Även om analysen görs med en funktionell inriktning så är det institut som slutligen måste regleras. Det är institutens soliditet som avgör sy- stemets stabilitet. Nedtoningen av den hittillsvarande institutionella in- riktningen på regleringarna ökar emellertid utrymmet för olika finansiella företag att ha olika inriktning på sin verksamhet. Det torde i sin tur med- föra skärpt konkurrens till förmån för konsumenterna.

En övergripande utgångspunkt är att finansiella företag inte skall sär- regleras om det inte finns särskilda skäl för det. I gällande rätt finns en tendens att särreglera all finansiell verksamhet, oberoende av om det finns särskilda behov av reglering; verksamheter regleras enbart på grund av att de är finansiella. Eftersom regleringar riskerar att hämma konkur- rensen och minska effektiviteten i det finansiella systemet är det angelä- get att så långt det är möjligt avgränsa regleringen till de områden där det utifrån skyddsvärde och skyddsbehov är motiverat.

Mål och avvägningar

Målen med statens politik på det finansiella området är att främja ett sta- bilt och effektivt finansiellt system med gott konsumentskydd. Effekti- vitet och konsumentskydd är dock inte unika mål för det finansiella om- rådet utan generella mål som kan sägas gälla för hela ekonomin. Speciellt för den finansiella sektorn är att det kan finnas behov av statliga åtgärder som stabiliserar systemet. Detta systemskyddsintresse bottnar i att det finns s.k. systemrisker, dvs. risker för att det finansiella systemet utsätts för vittomfattande störningar som allvarligt kan skada dess funktions- förmåga.

Oron för en systemkris är störst när det gäller betalningsväsendet. I och med att betalningar ingår som ett led i nästan varje ekonomisk transak- tion skulle ekonomin störas allvarligt om betalningar inte kunde göras genom överföringar mellan konton i skilda banker med hjälp av gire- ringar, betalkort etc. Får en bank allvarliga problem kan den utsättas för en ”run” varvid oroliga insättare och andra finansiärer tar ut sina medel. Oron kan snabbt sprida sig till andra banker.

Även kapitalförsörjningen kan utsättas för störningar. De finansiella företagen och då inte minst bankerna spelar en avgörande roll för framför allt hushållens och de mindre företagens kapitalförsörjning. Om ett stort antal finansieringsföretag (eller ett litet antal stora) samtidigt slås ut, ris- kerar många låntagare att få sin finansiering avbruten samtidigt som till- gången till krediter och annan finansiering för nya låntagare försämras. Mindre och medelstora företag riskerar att drabbas i särskilt hög grad av en sådan situation, eftersom det kan antas att deras tillgång till finansie- ring är beroende av en etablerad relation med en kreditgivare.

Staten kan begränsa och styra institutens risktagande genom olika for- mer av rörelseregler. Det finns dock en uppenbar risk att alltför många och snäva regler kan skada effektiviteten i det finansiella systemet. Det blir därför i stor utsträckning en fråga om att väga effektivitet mot stabi- litet. Under senare år har rörelsereglerna fått en mer liberal utformning i takt med att regelverket har anpassats till vad som gäller inom EU. Ett centralt direktiv för banker och kreditmarknadsföretag är Europaparla-

Prop. 2002/03:139

156

mentets och rådets direktiv 2000/12/EG om rätten att starta och driva Prop. 2002/03:139 verksamhet i kreditinstitut (kreditinstitutsdirektivet). Det kan diskuteras

hur anpassningen till EG-rätten påverkar effektiviteten och stabiliteten i det svenska finansiella systemet. EU:s regler har i allmänhet formen av minimiregler, vilket innebär att det inte finns något formellt hinder för Sverige att tillämpa generellt sett mer restriktiva regler än vad som til??lämpas i resten av EU. Visserligen kan det i många fall av konkurrensskäl vara svårt att upprätthålla strängare regler för institut med svenskt verksamhetstillstånd. Det hindrar emellertid inte att det kan fin- nas skäl att förändra vissa regler eller göra vissa kompletteringar i syfte att stärka stabiliteten i det finansiella systemet.

Med utgångspunkt i att institutens soliditet avgör systemets stabilitet kan det i första hand bli aktuellt att vidta åtgärder som säkerställer att instituten själva förmår identifiera, mäta och hantera de risker som verk- samheten är förenad med. Närmare bestämt handlar det om att ställa krav på att instituten har tillfredsställande system för styrning, information och kontroll. Detta är främst en uppgift för tillsynen, eftersom sådana kvalitativa krav inte kan ges formen av generella regler. Det finns dock behov av lagregler som anger de grundläggande kraven på detta område för såväl instituten som tillsynsmyndigheten. I anslutning till att utform- ningen av dessa övervägs, är det naturligt att också överväga i vad mån och på vilket sätt tillsynsmyndigheten bör ges mer ändamålsenliga befo- genheter att ingripa mot institut som ej uppfyller kraven på tillfredsstäl- lande system för styrning, information och kontroll.

4.2Det finansiella systemets funktioner och struktur

Det finansiella systemets huvuduppgifter

Till det finansiella systemets huvuduppgifter räknas vanligen:

–att omfördela sparande från de hushåll och företag som i en viss period har ett likviditetsöverskott till dem som behöver ökade kapitalresurser för konsumtion eller investeringar,

–att omfördela och minska risker, och

–att förmedla betalningar.

Genom att knyta samman dem som av olika skäl vill spara, dvs. inte konsumera hela sin aktuella inkomst, med dem som behöver resurser för investeringar av olika slag eller för konsumtion kan stora effektivitets- vinster uppnås. En omfördelning av sparandet skapar möjligheter för hushåll och företag att omfördela sin konsumtion över tiden så att resur- ser som disponeras i dag kan återbetalas med hjälp av framtida inkoms- ter. I en marknadsekonomi sker denna omfördelning av sparandet decent- raliserat via finansiella marknader med fri prisbildning, där priset på kon- sumtion i dag i utbyte mot konsumtion i framtiden, dvs. räntan, anpassas så att det tillgängliga sparandet fördelas till investeringar som lovar högst avkastning.

Det finansiella systemets andra huvuduppgift är att omfördela och minska risker. Individuella risker kan hanteras genom att de samlas i en större pott, s.k. riskpoolning. Som exempel kan nämnas en bank, som lånar ut till ett stort antal oberoende projekt och därmed kan erbjuda sina

157

långivare en mycket mer stabil avkastning än om de själva satsade sina resurser direkt i ett enskilt projekt. Det finansiella systemet kan också erbjuda riskomfördelning. Riskomfördelning innebär att risker kan om- fördelas från individer som har ett särskilt riskfyllt projekt eller som kän- ner motvilja mot risktagande till personer vars projekt är mindre risk- fyllda eller som är mer benägna att ta risker. Den totala risken är dock oförändrad. En särskild form för omfördelning av risk är riskspridning. Ju fler personer som går samman och bidrar till att finansiera projektet desto mer sprids den totala risken och desto mindre risk behöver var och en av finansiärerna bära. Aktiebolaget är en vanlig form av riskspridning som möjliggör för en person att genomföra en affärsidé med en begrän- sad egen insats.

Den tredje stora uppgiften för det finansiella systemet är att tillhanda- hålla effektiva betalningsmedel och en fungerande betalningsförmedling.

Det är en förutsättning för en decentraliserad marknadsekonomi att det finns ett väl fungerande betalningsväsende.

Viktigare finansiella tjänster

En av det finansiella systemets huvuduppgifter är att förmedla betal- ningar så effektivt som möjligt. Riksbanken tillhandahåller sedlar och mynt som betalningsmedel. Med de finansiella institutens betalnings- tjänster ökar effektiviteten i betalningsförmedlingen betydligt. Genom att ta emot medel på konto avsedda för framtida transaktioner kan ett institut tillhandahålla effektiva betalningstjänster med hjälp av bl.a. kontokort och gireringar. Ett annat sätt att tillhandahålla effektiva betalningstjänster är att bevilja kredit eller medge betalningsanstånd vid utförande av betal- ningstransaktioner. En mängd transaktioner kan därmed effektueras utan att betalningsmedel i form av kontanter kommer till användning. Institu- tens kontosystem utgör därför en viktig del av betalningsväsendet. En förutsättning för ett effektivt betalningsväsende är att det finns väl funge- rande rutiner för clearing av betalningsförpliktelser, s.k. clearingtjänster.

När det gäller betalningstjänster råder relativt höga etableringskostna- der även om dessa håller på att minskas genom den tekniska utveck- lingen. De etablerade instituten är fortfarande väsentliga för betalnings- förmedlingen. Om ett enskilt institut skulle försättas i konkurs torde det inte utgöra något stort problem, då betalningsförmedlingen kan skötas av de kvarvarande instituten. Om däremot så många institut försätts i kon- kurs att det tar lång tid att utföra betalningar, uppstår såväl samhällseko- nomiska som privatekonomiska kostnader.

Genom att ta emot medel på konto från många insättare kan ett institut skapa i det närmaste fullständigt likvida medel som är räntebärande. Bortsett från i huvudsak förutsebara säsongsmässiga variationer uppvägs en kunds uttag normalt av andra kunders insättningar. Följaktligen kan uttag från inlåningskonton uppfattas som s.k. oberoende händelser. Detta innebär att statistiska metoder kan användas för att beräkna de genom- snittliga nettouttagen och institutet kan anpassa sina likvida reserver där- efter. Återstoden av medlen kan institutet placera i mindre likvida till- gångar som ger avkastning. Av denna anledning kan institutet betala ränta på de mottagna medlen. Genom att vidare placera medlen i många olika tillgångar vars avkastning i regel är oberoende av varandra, blir den

Prop. 2002/03:139

158

totala avkastningen på tillgångarna relativt stabil. Följaktligen kan insti- tutet erbjuda insättarna en likvid och relativt säker placering som ger avkastning. Detta innebär att institutet tillhandahåller en speciell form av förmögenhetsförvaltning som inkluderar likviditetstjänster.

Genom att tillhandahålla likviditetstjänster kan institutet öka effektivi- teten i betalningsförmedlingen. För att de mottagna medlen skall kunna fungera som en depå av betalningsmedel måste de vara likvida, dvs. de måste kunna tas ut smidigt utan nämnvärda uppsägningskostnader.

Det är inte alla som kan erhålla finansiering på värdepappersmarkna- den, eftersom en förutsättning är att det finns allmänt tillgänglig infor- mation om utställare av värdepapper. Genom att skaffa information om kunden kan ett institut ordna finansiering till bättre villkor än vad kunden kan få på värdepappersmarknaden. Dessutom kan institutet fylla en funktion som kontrollorgan, dvs. att institutet övervakar och ibland även påverkar styrningen av kundens verksamhet. Med den införskaffade in- formationen som underlag kan institutet erbjuda olika tjänster.

Absolut vanligast är att institutet beviljar kredit eller tillhandahåller någon närbesläktad finansieringsform som t.ex. factoring och leasing. Detta gäller speciellt hushåll och de små och medelstora företagen som inte kan ge ut värdepapper på marknaden. Kredittjänster består av utvär- dering av låntagaren och dennes eventuella säkerhet för lånet, finansie- ring av krediten samt övervakning av låntagarens verksamhet. Kredit- tjänster innebär således att institutet skaffar sig privat information om låntagaren, dvs. information som andra aktörer i ekonomin inte har.

Genom att ha långvariga relationer med sina kunder kan ett institut minska kostnaderna för att skaffa information om dem. Eftersom lång- siktiga relationer tar tid att bygga upp, är tillgången till finansierings- tjänster beroende av de etablerade institutens verksamhet. Om ett institut försätts i konkurs, medför det såväl privatekonomiska som samhällseko- nomiska kostnader. Privatekonomiskt kan kunden ha svårt att finna en ny finansiär, i vart fall till samma finansieringskostnad. Samhällsekonomiskt kan värdefull information gå till spillo med en sämre resursallokering som resultat. Om det dessutom är många institut som går omkull samti- digt, kan resultatet bli att så många får problem med sin finansiering att det får effekter på ekonomin i stort.

Några institutgrupper

Bankrörelse, så som den definieras i bankrörelselagen (1987:617) är verksamhet i vilken ingår inlåning på konto om behållningen är nomi- nellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel. Bankrörelse får endast bedrivas efter tillstånd. Det som är särskiljande för banker i förhållande till andra finansiella institut är alltså rätten att ta emot inlå- ning på konto. Särskiljande är även skyldigheten för en bank att ta emot inlåning från allmänheten. Inlåningen har möjliggjort för bankerna att tillhandahålla effektiva betalningstjänster till inlåningskunderna. Detta har gett bankerna en dominerande roll i betalningsväsendet.

Flera banker spelar också en viktig roll i kreditförmedlingen och då framför allt vid förmedling av krediter till små och medelstora företag och av mycket korta krediter. Bankernas kontosystem möjliggör för ban-

Prop. 2002/03:139

159

kerna att tillhandahålla krediter mycket snabbt och smidigt. Bankernas checkkrediter minskar kostnaderna för företagens likviditetshantering.

Många svenska banker är s.k. fullsortimentsbanker, vilket innebär att de tillhandahåller alla typer av banktjänster såsom rådgivnings-, mäklar-, betalnings-, clearing-, likviditets- och finansieringstjänster samt förmö- genhetsförvaltning.

Kreditmarknadsföretag är svenska aktiebolag eller ekonomiska före- ningar som har tillstånd enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverk- samhet att driva finansieringsverksamhet, i huvudsak verksamhet som har till ändamål att lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller medverka till finansiering genom förvärv av ford- ringar. Sedan januari 1994 lyder de tidigare kreditaktiebolagen och fi- nansbolagen under lagen om finansieringsverksamhet och har som ge- mensam beteckning kreditmarknadsföretag. Sedan januari 1997 inordnas vissa ekonomiska föreningar under samma regelverk. Lagen om finansie- ringsverksamhet innehåller bestämmelser om bl.a. tillståndsplikt, förut- sättningar för att erhålla tillstånd, rörelseregler och tillsynsregler.

Bostadsinstitut, eller hypoteksinstitut, är de tongivande kreditmark- nadsföretagen. Det finns ett tiotal bostadsinstitut. Den primära uppgiften för bostadsinstituten är att finansiera bostäder. Därtill sker i viss omfatt- ning finansiering av kommersiella fastigheter. Utlåningen sker mot sä- kerheter i huvudsak i form av panträtter i fast egendom eller kommunal borgen. Bostadsinstituten finansierar sin kreditgivning huvudsakligen genom att emittera obligationer och certifikat på värdepappersmarkna- den.

Övriga kreditmarknadsföretag utgörs av de tidigare ej bostadsfinansie- rande kreditaktiebolagen och finansbolagen. I kreditaktiebolagen, som ibland kallas näringslivsinstitut, är verksamheten inriktad på kreditgiv- ning till näringslivet eller vissa sektorer av näringslivet.

Finansbolagen bedriver finansieringsverksamhet riktad till hushåll och företag, t.ex. i form av reverslån, avbetalningskrediter, kontokrediter samt leasing och factoring. Finansbolagen finansierar verksamheten hu- vudsakligen med lån från andra finansiella institut och då främst banker. Några stora bolag ger emellertid ut marknadsbevis och certifikat på vär- depappersmarknaden.

Med kortföretag avses i detta sammanhang företag som ger ut konto- kort eller förbetalda kort. Kontokort är ett kort som kan användas för betalningar genom att det ger tillgång till tillgodohavande eller kredit på ett konto. Ett kontantkort (eller smart kort) kan också användas för utfö- rande av betalningar genom att det finns en inbyggd krets i kortet, vilken har en minnesfunktion som innehåller information om att ett visst värde finns lagrat på kortet. Såväl kontokort som kontantkort används vid be- talningsförmedling.

Banker och kreditmarknadsföretag är kortutgivare. Inom detaljhandeln och bensinbranschen finns också ett stort antal företag som ger ut kort. Flera av dessa företag tar även emot inlåning, s.k. kundmedel på konto, och ger krediter. I vissa fall sker betalning genom debitering av kortinne- havarens tillgodohavande på konto (debetkort). I andra fall sker betalning genom att kortinnehavaren utnyttjar ett beviljat kreditutrymme (kredit- kort). Det förekommer också att företag tillhandahåller en finansierings- tjänst genom att kortinnehavaren betalar för gjorda inköp av varor eller

Prop. 2002/03:139

160

tjänster efter fakturering (betalkort). Dessa företag tillhandahåller således inte enbart betalningstjänster utan också likviditets- och finansierings- tjänster.

Statens roll i det finansiella systemet

Finansinspektionen är central förvaltningsmyndighet under Finansde- partementet för tillsynen över finansiella marknader, kreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet. De övergripande målen för Finansin- spektionens verksamhet är att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott konsumentskydd (se 1 § för- ordningen [1996:596] med instruktion för Finansinspektionen). Enligt instruktionen åligger det Finansinspektionen att utöva tillsyn i enlighet med vad som anges i lag eller annan författning, följa och analysera ut- vecklingen inom verksamhetsområdet, meddela föreskrifter, handlägga förvaltningsärenden i enlighet med lag eller annan författning och med- verka i internationellt samarbete som rör inspektionens verksamhetsom- råde. Finansinspektionen ansvarar vidare för framställning av statistik över finansiella marknader, kreditinstitut och försäkringsområdet. Fi- nansinspektionens tillsyn tar sikte på stabiliteten i enskilda institut.

Finansinspektionens arbete var tidigare institutionellt präglat men se- dan 1994 har tillsynen blivit mer funktionellt inriktad.

Sveriges riksbank är en myndighet under riksdagen med uppgift att an- svara för penningpolitiken samt främja ett säkert och effektivt betal- ningsväsende (se 9 kap. 12 § regeringsformen). Riksbankens uppgift att verka för säkerheten i betalningsväsendet kommer även till uttryck i 6 kap. 9 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank där det sägs att Riks- banken skall "övervaka betalningssystemets stabilitet". Riksbanken har i sin övervakning valt att rikta sig mot systemets infrastruktur, dess cen- trala företag och institutioner samt regelverket.

Riksbanken deltar i det finansiella systemet på flera olika sätt genom att tillhandahålla betalningstjänster, likviditetstjänster och finansierings- tjänster.

Förutom att ge ut sedlar och mynt, tillhandahåller Riksbanken ett sy- stem för clearing och avveckling av stora betalningar (large-value pay- ments) mellan bankerna, det s.k. RIX-systemet. Till stora betalningar hör betalningar som är beloppsmässigt stora och som avser betalningar mel- lan banker och andra finansiella institut. Övriga betalningar kallas mass- betalningar (retail payments). Alla transaktioner som innebär att en bank får ett krav på en annan bank regleras slutligt i RIX-systemet. Bankernas interna system för valutaaffärer, betalningar via SWIFT2, dataclearingen m.fl. töms vid olika tidpunkter och krav och gottgörelser registreras i RIX. Över bankernas konton i Riksbanken avvecklas också Riksbankens egna transaktioner med bankerna. Riksbanken prövar vilka som skall ges tillträde till RIX. För närvarande har inte bara banker, utan även clear- ingorganisationer och andra finansiella institut som står under tillsyn och bedöms vara av särskild betydelse för betalningsväsendet eller penning- politiken, tillträde till RIX.

2 SWIFT är ett bolag med säte i Bryssel som driver ett databaserat system för internationell betalningsförmedling via teleförbindelser.

Prop. 2002/03:139

161

I syfte att säkerställa ett friktionsfritt betalningsflöde kan Riksbanken bevilja kredit till bankerna under dagen i RIX-systemet. Detta kallas in- tradagkredit. Om det finns synnerliga skäl får Riksbanken i likviditets- stödjande syfte bevilja banker och andra företag som står under tillsyn av Finansinspektionen kredit. Denna möjlighet kallas att Riksbanken agerar som "lender of last resort".

Riksgäldskontoret är en central förvaltningsmyndighet under Finans- departementet. Riksgäldskontorets huvuduppgifter består i att förvalta statsskulden, tillhandahålla sådan utlåning som riksdagen har beslutat om samt ta emot medel på konto och därmed skapa säkra placeringsalterna- tiv (se förordningen [1996:311] med instruktion för Riksgäldskontoret). Vidare skall Riksgäldskontoret utfärda och bevaka sådana garantier som riksdagen har beslutat om, samordna och meddela föreskrifter och all- männa råd för andra myndigheters verksamhet med statliga garantier och statliga lån till näringslivet samt göra prognoser över betalningar till och från staten. Riksgäldskontoret fyller sålunda en viktig funktion när det gäller att skapa marknader med god likviditet och att tillhandahålla säkra placeringsalternativ.

I det finansiella systemet finns statligt reglerade garantisystem som på- verkar verksamhetsförutsättningarna för de finansiella instituten. Syste- men påverkar även värdet av institutens finansiella tjänster. Lagen (1995:1571) om insättningsgaranti trädde i kraft den 1 januari 1996 och bygger på Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar. Garantin administreras av en statlig myndig- het, Insättningsgarantinämnden, men finansieras genom att de anslutna instituten betalar en årlig avgift.

Insättningsgarantin, som ger ett kapitalvärdeskydd, omfattar insätt- ningar upp till ett belopp om 250 000 kronor hos banker samt värdepap- persbolag och vissa utländska värdepappersföretag med tillstånd att ta emot kunders medel på konto. En förutsättning för att en insättning skall omfattas av garantin är att den är nominellt bestämd och tillgänglig för insättaren med kort varsel.

Ersättning kan endast aktualiseras om ett institut försätts i konkurs. Er- sättningen skall betalas ut så snart det kan ske och senast inom tre måna- der från den dag domstol har försatt institutet i konkurs. Insättningsga- rantinämnden kan dock ansöka om fristförlängning.

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG om system för ersättning för investerare skall regler om investerarskydd finnas i med- lemsländerna. Direktivet syftar till att skapa ett skydd för investerares tillgångar i investeringsverksamhet om ett kreditinstitut eller värdepap- persföretag försätts i konkurs eller på annat liknande vis sätts ur stånd att fullgöra sina ekonomiska åtaganden. En förutsättning för att skyddssy- stemet skall träda in är att en investerare inte kan återfå finansiella in- strument eller pengar som institutet innehaft för investerarens räkning.

Den lag som genomför investerarskyddsdirektivet, lagen (1999:158) om investerarskydd, trädde i kraft den 1 maj 1999. Lagen tillhandahåller ett skydd för investerares finansiella instrument och likvida medel som handhas av värdepappersinstitut i samband med tjänster som instituten utför. Investerarskyddet träder in om ett värdepappersinstitut försätts i konkurs, eller om en utländsk myndighet förklarar att finansiella instru- ment och likvida medel är indisponibla, och investeraren inte kan få till-

Prop. 2002/03:139

162

baka sina tillgångar. Värdepappersinstitut är i regel skyldiga att hålla Prop. 2002/03:139 finansiella instrument och likvida medel som tillhör investerare åtskilda

från sina egna tillgångar. Investerarna har därför normalt separationsrätt till sina tillgångar om institutet försätts i konkurs. Först om tillgångarna sammanblandas med institutets egna, eller om de på grund av brottslig handling inte finns kvar, uppkommer en situation där investerarskyddet kan ersätta investerare.

En investerare skall kunna få ersättning från investerarskyddet med sammanlagt högst 250 000 kronor per institut. Till skillnad mot insätt- ningsgarantin innebär investerarskyddet inte något kapitalvärdeskydd. Ingen självrisk tas ut vid ersättning. För medel som även omfattas av lagen om insättningsgaranti skall bestämmelserna i den lagen tillämpas. Detta innebär bl.a. att medel som finns på konto hos ett värdepappersin- stitut även fortsättningsvis kommer att täckas av insättningsgarantin.

Investerarskyddet administreras av Insättningsgarantinämnden och fi- nansieras genom avgifter av de institut som omfattas av skyddet. Nämn- den ges stor flexibilitet när det gäller valet av metod för att säkerställa utbetalningar från investerarskyddet. Nämnden kan t.ex. välja mellan att fondera de avgifter som betalas av instituten eller att teckna en försäk- ring. Vidare har nämnden en möjlighet att låna medel hos Riksgälds- kontoret.

4.3Utvecklingstendenser

Syftet med detta avsnitt är att diskutera de utvecklingstendenser som kan tänkas ha en inverkan på framför allt bankernas traditionella kärnverk- samhet, dvs. inlåning, utlåning och betalningsförmedling. Anledningen till att fokus riktas mot just dessa funktioner är att de traditionellt sett särskiljer banker från andra typer av finansiella institut genom att de hänger intimt samman med system- och konsumentskyddsintressena och därmed är viktiga att beakta vid utformning av bankernas rörelseregler. I avsnittet beskrivs också översiktligt strukturella utvecklingstendenser samt utvecklingen inom riskexponering och riskhantering.

4.3.1Bankernas kärnverksamhet

Bankernas traditionella verksamhet är att agera intermediär, dvs. mellan- hand, mellan sparare och låntagare samt att tillhandahålla betalnings- tjänster. Det som främst utmärker denna intermediära funktion är art- skillnaden mellan finansieringen från spararna och utlåningen till lånta- garna. Den kanske viktigaste skillnaden utgörs av graden av likviditet. En betydande andel av den inlåning som bankerna finansierar sig med är kortfristig och omedelbart uppsägningsbar, dvs. den är mycket likvid. Däremot är utlåningen typiskt långfristig och illikvid. Dessutom är utlå- ningen riskfylld, vilket medför att bankerna söker sprida riskerna mellan olika låntagare. Bankerna kan därmed sägas ägna sig åt tillgångsom- vandling vad gäller likviditet, löptid och risk. Denna tillgångsomvandling kan också sägas vara roten till den potentiella instabiliteten i bankbran- schen. Detta innebär även en fara för instabilitet i betalningssystemet,

163

eftersom banker också hanterar kunders betalningar. Detta är ett viktigt motiv till varför bankerna omgärdas med ett rigoröst regelverk och sträng tillsyn.

Kreditgivning

När det gäller kreditgivningen är det framför allt utvecklingen av väl fungerande värdepappersmarknader som kan komma att begränsa ban- kernas traditionellt centrala position inom denna funktion i framtiden. Viktiga orsaker till den snabba utvecklingen av dessa marknader är främst uppfinningsrikedomen i skapandet av nya finansiella instrument samt den snabba tekniska utvecklingen på data- och telekommunika- tionsområdet. Detta har möjliggjort handel i stora volymer och förhöjt likviditeten i de handlade instrumenten. Finansieringen av det stora stat- liga lånebehovet på penningmarknaden är också en mycket viktig orsak till framväxten av en väl fungerande penningmarknad under 1980-talet. Det har allmänt sett bidragit till att nedbringa kostnaderna för finansiella transaktioner. Därmed har det blivit möjligt och lönsamt för de företag, som är relativt billiga att genomlysa för potentiella finansiärer, att finan- siera sig direkt på kapitalmarknaden genom emission av företagscertifi- kat eller industriobligationer i stället för att ansöka om bankkredit. Det är framför allt stora och välkända företag som i ökad utsträckning fått denna möjlighet.

Eftersom de företag som har möjlighet att finansiera sig direkt på ka- pitalmarknaden är företag som är relativt genomlysta, kan en förlust av dessa företag som låntagare innebära att genomlysningen i bankernas kreditportföljer allmänt sett kan minska. En sådan utveckling torde dock minska portföljrisken via den ökade diversifieringen som torde bli följ- den av en förlust av de stora låntagarna. Det är i huvudsak de låntagare som inte kan finansiera sig direkt på kapitalmarknaden som enligt detta resonemang kommer att stå kvar som låntagare i bank. Att bankernas kreditgivning i allt högre grad kan komma att riktas till små och medel- stora företag torde ställa ökade krav på förmågan att analysera, hantera och prissätta kreditrisker.

En för bankerna positiv sida av den beskrivna utvecklingen är att ban- kerna kan vara med i handeln och organisationen av marknaden för indu- striobligationer. Därmed skulle bankerna kunna tjäna pengar på förmed- ling, hantering och sin expertis inom kreditutvärdering i stället för att ta egna direkta kreditrisker. Denna utveckling bidrar till att öka genomlys- ningen och stabiliteten i instituten.

Inlåning

På inlåningssidan har banker formellt sett en mycket starkare position än på utlåningssidan. Som redan nämnts är det framför allt den lagstiftade ensamrätten för banker att ta emot transaktionsinlåning, eller mer exakt nominellt bestämda avistafordringar, som varit grundbulten i bankernas traditionella verksamhet och starka ställning på kreditmarknaden. Emel- lertid medför utvecklingen av värdepappersmarknaden, samt det bred- dade utbudet av andra spartjänster, att även denna ställning är på väg att

Prop. 2002/03:139

164

rubbas. Dessutom förändras allmänhetens sparbeteende i riktning mot andra sparformer.

Andra företag än banker erbjuder allmänheten att placera sparande i instrument och kontoformer som till sin natur är mycket lik inlåning, framför allt vad gäller likviditeten. Exempel på sådana instrument är (kontobaserade) privatobligationer. Förvärvaren av en utgiven obligation registreras endast i ett kontoregister och erhåller ett kontoutdrag som bevis på registreringen i stället för ett värdepapper. Förvärvaren kan lätt avyttra obligationen till låg transaktionskostnad och ha medlen från en försäljning snabbt tillgängliga. Ett viktigt kännetecken på inlåning är att insättaren kan sätta in och ta ut belopp av valfri storlek. Det är emellertid möjligt för institutet att emittera obligationerna i mycket små valörer, vilket innebär att kunden kan köpa och sedan sälja obligationer i valfria belopp. Detta är således snarlikt insättning och uttag av inlåningsmedel. En skillnad mellan inlåning och obligationer som sparform är att inlå- ningen är nominellt bestämd. En annan skillnad är att obligationen har en kursrisk, vilket innebär att spararen i obligationer löper risk att inte få tillbaka lika mycket som placerades i obligationen.

Ett annat exempel på sparformer som är mycket nära substitut till inlå- ning är ömsesidiga värdepappersfonder vars medel är placerade i höglik- vida räntebärande tillgångar med låg risk. Kunden kan placera och ta ut valfria belopp genom att köpa och sälja fondandelar. Medlen från för- säljning av fondandelar kan göras lättillgängliga genom överflyttning till ett vanligt inlåningskonto.

En från regleringssynpunkt viktig skillnad mellan placeringsalternativ av typen privatobligationer och värdepappersfonder å ena sidan och transaktionsinlåning å andra sidan är inlåningens koppling till betalnings- system genom att bankerna tillhandahåller betalningstjänster.

En till inlåningsverksamhet gränsande företeelse som på senare tid ökat i omfattning är att detaljhandelsföretag erbjuder kontokortskunder att sätta in medel på räntebärande konton. Mottagande av dessa s.k. kundmedel omfattas inte av begreppet inlåningsverksamhet om medlen enbart används för betalning av det kontoförande företagets varor eller tjänster och kontobehållningen är högst 15 000 kronor.

Betalningsförmedling och elektroniska pengar

Allmänhetens efterfrågan på transaktionsinlåningstjänster sammanhänger i hög grad med möjligheterna att smidigt utföra betalningar till och från inlåningskonton. Bankerna har hittills i princip indirekt haft ensamrätt att tillhandahålla flertalet betaltjänster, eftersom dessa tjänster på ett eller annat sätt är kopplade till inlåningskonton.

Den tekniska utvecklingen, som medfört att en mängd nya sätt att ut- föra betalningar uppstått, kommer förmodligen att försvaga bankernas centrala position som förmedlare av betalningar. Flertalet nya betalnings- sätt har sitt ursprung i innovationer inom data- och telekommunikations- området. Betydelsen av kontanter i betalningstransaktioner kommer tro- ligen att minska än mer och ersättas av elektroniska pengar av olika slag. Det utmärkande för dessa pengar är att värdet finns lagrat och har beta- lats i förväg. Elektroniska pengar kan lagras på kort, s.k. kontantkort eller smarta kort (eng. prepaid cards eller storedvalue cards), eller på person-

Prop. 2002/03:139

165

dator. Telefonkort är en form av kontantkort som börjat få en utbredd användning.

Det finns flera viktiga regelfrågor rörande elektroniska pengar. En av de viktigare torde vara vem som skall ha rätt att på marknaden erbjuda sådana betalningsmedel. Elektroniska pengar behandlas i Europaparla- mentets och rådets direktiv 2000/46/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet. Av direktivet framgår bl.a. att mottagande av medel i utbyte mot elektroniska pengar inte utgör en insättning eller andra åter- betalningsbara medel enligt kreditinstitutsdirektivet. Ett institut som ger ut elektroniska pengar är dock ett kreditinstitut i EG-rättslig mening. För instituten gäller också kreditinstitutsdirektivet om inte annat framgår av direktivet om elektroniska pengar. Genom lagen (2002:149) om utgiv- ning av elektroniska pengar har direktivets bestämmelser förts in i svensk rätt. Sammantaget kommer tjänsten att överföra pengar från en aktör till en annan i ökad utsträckning att kunna tillhandahållas av en växande skara företag. Emellertid torde knappast utvecklingen av betalningsför- medling innebära att bankernas inlåning kommer att drabbas menligt av denna anledning.

Denna utveckling har också öppnat upp möjligheten för konkurrens från företag som traditionellt inte varit verksamma inom den finansiella sektorn, såsom telekommunikationsföretag och mjukvaruföretag inom databranschen, att erbjuda betalningsservice och eventuellt i förläng- ningen även transaktionsinlåningstjänster. Därmed har utvecklingen av nya effektiva metoder för betalningsförmedling även betydelse för ban- kernas konkurrens om allmänhetens inlåningsmedel. I första hand kom- mer det dock att handla om konkurrens mellan de etablerade bankerna att vara förberedda på utvecklingen av dessa nya betalningsformer samt vara effektiva i sin hantering av elektroniska pengar.

4.3.2Strukturella utvecklingstendenser

Avregleringen har medfört en branschglidning som har lett till en minsk- ning av skillnaderna mellan olika typer av finansiella företag, framför allt mellan bank- och försäkringskoncerner. Försäkringsbolag, hypoteksin- stitut etc. försöker utnyttja sin kundbas genom att expandera sitt finansi- ella produktsortiment med traditionella banktjänster, t.ex. via nischban- ker. Dessutom har ett flertal icke-banker, främst detaljhandelsföretag, börjat konkurrera om hushållens placerings- och betalningsvolymer med egna kortprodukter och höga räntor. Den ökade europeiska integrationen och framför allt EMU kommer sannolikt att späda på konkurrensen från utländska konkurrenter. Samtidigt pågår en koncentrationsprocess bland bankkoncernerna som i ökad utsträckning involverar hela den nordiska marknaden.

Som nämndes i avsnittet ovan kan det inte uteslutas att aktörer som traditionellt stått utanför bankbranschen, men som nu ser stora möjlig- heter att framgångsrikt konkurrera med hjälp av den nya tekniken, söker inträde på den svenska bankmarknaden. Exempel på sådana aktörer är kortföretag (t.ex. American Express Company AB) och dataföretag (t.ex. Microsoft).

Prop. 2002/03:139

166

Särskilt framväxten av en ny kategori banker som är mera specialise- rade, s.k. nischbanker, har ökat konkurrensen på privatmarknaden och då framför allt på sparandeområdet. Dessa banker använder nya och mindre kostsamma distributionsvägar genom utnyttjande av ny teknologi inom tele- och IT-området samt ett minimerande av personal, antalet kontor och direktkontakt med kunderna.

Utvecklingen ställer hårda krav på effektivisering av de etablerade universalbankerna. Det finns troligtvis synergieffekter att exploatera mellan bankerna inom olika verksamhetsområden, framför allt vad gäller effektiviseringen av kontorsnäten. Den starkt ökande användningen av Internet i flertalet banker är en viktig del i denna process.

Den nyss beskrivna utvecklingen av data- och telekommunikationstek- niken bidrar å ena sidan till ökad koncentration. Mycket tyder på att ut- vecklingen medför stordriftsfördelar i produktionen av bankernas detalj- handelstjänster. Det innebär att stora institut kommer att ha skalfördelar i konkurrensen med institut med mindre volymer. Å andra sidan kan ett effektivt utnyttjande av data- och telekommunikationstekniken även skapa förutsättningar för småskaliga nischbanker.

Utvecklingen pekar på en minskning av den traditionella intermediära verksamheten för bankerna. Som redan antytts i detta avsnitt kommer emellertid bankerna att vara tongivande aktörer i det finansiella systemet även i fortsättningen. De kommer att spela en viktig roll som utvärderare av kreditrisker i små och medelstora företag. Dessutom kommer de för- modligen att dominera finansieringen av näringslivets kortfristiga behov av rörelsekapital. Bankernas ökande engagemang inom värdepappersom- rådet innebär att de i ökad utsträckning deltar i skapandet av nya finansi- ella produkter samt i utvecklingen av nya marknader för olika typer av värdepapper och derivat. En allt större andel av bankernas intäkter i framtiden kommer sannolikt att komma från avgiftsbaserade tjänster. Korssubventionen mellan olika verksamheter, såsom mellan långsiktigt sparande och transaktionsinlåning, torde således minska i betydelse i framtiden.

En aktivitet som tilldragit sig ett ökande intresse för kreditinstitut, framför allt i USA, och som kan komma att bli en vanligare företeelse även i Europa, är s.k värdepapperisering. Värdepapperisering innebär i en vid definition att tillgångar omvandlas till obligationer eller andra värdepapper. En form av värdepapperisering är att företag kan finansiera sig genom emission av värdepapper på kapitalmarknaden (t.ex. hypo- teksinstituten). En något snävare form av värdepapperisering är att ett företag, t.ex. en bank, säljer ut (illikvida) tillgångar till ett särskilt bildat s.k. specialföretag som har som enda syfte att äga dessa tillgångar och som finansierar förvärvet genom att emittera värdepapper. Värdepapperi- sering innebär att likvida värdepapper som kan handlas på en marknad skapas genom "paketering" av andra illikvida finansiella fordringar. Vanligast är att värdepapperisera fastighetslån, dvs. lån med panträtt i fastigheter, men i utlandet används även andra typer av fordringar, ex- empelvis kreditkortsfordringar. Grunden för att dessa paket skall kunna säljas på en marknad är att de ingående lånens kreditrisker tar ut varandra (riskpoolas) samt att villkoren standardiseras.

Genom värdepapperisering kan den ursprungliga fordringsägaren frigöra kapital. Soliditeten och kapitaltäckningen kan höjas. Dessutom

Prop. 2002/03:139

167

kan tillgångar som har en avvikande riskexponering, eller inte anses Prop. 2002/03:139 passa in i portföljen av andra orsaker, avskiljas. Värdepapperiseringen

kan således underlätta riskhanteringen. Värdepapperisering möjliggör för bankerna att renodla rollen som kreditutvärderare och finansiär. På så sätt innebär detta en utveckling bort från ett system där bankerna ansvarar för alla led i en finansiering mot ett system där institutens verksamheter är mer specialiserade. Vid halvårsskiftet 2001 förbättrades genom lagstift- ning förutsättningarna för värdepapperisering i Sverige (prop. 2001/01:19).

Till bilden av olika utvecklingstendenser kan läggas att flertalet finan- siella verksamheter fortfarande finns samlade inom bankkoncerner i hel- eller samägda bolag. Det är i mycket inom ramen för dessa koncerner som bankinstitutens roll och uppgifter förändras.

4.4Risker och riskhantering i bank- och finansieringsrörelse

Under de senaste tio åren har priserna på de finansiella marknaderna fluktuerat allt kraftigare, marknaderna har blivit mer volatila. Svårighe- terna att göra bedömningar av räntor, växelkurser och aktiekurser har ökat i takt med den ökade osäkerheten och volatiliteten. I spåret av av- regleringen av de finansiella marknaderna har det under samma period skapats en mängd olika typer av finansiella instrument. Många aktörer har gjort stora förluster eftersom de inte förstått riskerna i de instrument de handlat med. De har inte bara haft bristande insikt i instrumentens risker, utan även rörande vikten av fungerande administrativa rutiner och informationssystem för hanteringen av finansiella risker, dvs. marknads-, kredit- och likviditetsrisker.

Förluster till följd av exponering av marknadsrisker och operativa ris- ker överskuggas av de dramatiska kreditförlusterna i västvärldens bank- system under senare år. Fatala missbedömningar av riskerna med allt för hög koncentration i kreditportföljerna till vissa branscher ledde till svåra systemkriser i bl.a. de nordiska länderna.

Det allt bredare utbudet av likvida finansiella instrument samt den snabba utvecklingen av metoder för riskhantering ökar bankernas möj- ligheter att hantera riskerna i sin rörelse. Utvecklingen inom IT-tekniken och den finansiella teorin har också förstärkt dessa förutsättningar. Det är viktigt att dessa möjligheter tas till vara.

Av de instrument som har utvecklats under senare år intar derivaten en särställning vad gäller användningen vid riskhantering. Inom gruppen derivatprodukter ryms alla typer av instrument vars värde eller avkast- ning härleds från en underliggande tillgångs pris, avkastning eller index. Exempel på sådana produkter är olika slag av optioner, forwardkontrakt, swappar och futures. Dessa instrument möjliggör för bankerna att hantera framför allt fluktuationerna i räntor och valutakurser.

Rätt hanterade reducerar derivat systemrisken genom att de utgör en mekanism för att omfördela risk mellan olika aktörer – från de som vill bli av med en riskexponering till de som bäst kan hantera exponeringen. Aktörerna kan försäkra sig mot händelser som i annat fall skulle kunna

innebära risk för systeminstabilitet, såsom t.ex. en kollaps på aktiemark-

168

naden eller en kraftigt stigande ränta. Eftersom bankers verksamhet i stor utsträckning handlar om att omfördela och hantera risker utgör derivat ett viktigt inslag i bankernas produktionsprocess. Fel använda kan derivat dock utgöra en potentiell källa till stora förluster på mycket kort tid.

De väsentligaste risktyperna banker utsätts för i sin normala rörelse är finansiella risker, dvs. marknads-, likviditets- och kreditrisker. Härutöver finns operativ risk.

Olika slag av risker

Marknadsrisk är risken för att en tillgångs marknadsvärde ändras (nega- tivt). För banker vanliga orsaker till sådana värdeförändringar är föränd- ringar i aktiekurser, växelkurser och räntor.

Med aktiekursrisk avses risken för kursförändringar i innehavda aktier. Om banken har tillgångar (eller skulder) utomlands är man exponerad för växelkursrisk som beror av den aktuella växelkursens utveckling. Värde- förändringen i dessa tillgångar beror således både på förändringen i till- gångarnas pris samt växelkursens utveckling.

Ränterisk är exponeringen i bankens finansiella tillgångar för föränd- ringar i ränteläget. Förändringar i räntorna påverkar marknadsvärdet på bankens räntebärande tillgångar, skulder och utombalansinstrument (eng. "off-balance sheet instruments", dvs. alla instrument och avtal utanför balansräkningen som kan få resultatpåverkan, t.ex. inom linjen poster såsom derivatinstrument och garantier). I förlängningen får detta även en inverkan på bankens intjäningsförmåga, dvs. nettot av avkastningen på de räntekänsliga tillgångarna och räntekostnaden för de räntekänsliga skulderna (räntenettot).

Likviditetsrisk har att göra med risken för att banken inte har tillgång till tillräcklig mängd likvida medel för att t.ex. kunna möta kunders be- hov (t.ex. återbetala insättarnas medel vid anmodan), återbetala skulder som löper ut, hjälpa dotterbolag med kapitalbehov eller genomföra någon annan nödvändig transaktion eller investering som kräver likviditet. Även om det finns flera sätt att anskaffa likviditet hänger denna risk framför allt ihop med möjligheten för banken att refinansiera sig på in- terbankmarknaden. Eftersom denna möjlighet i sin tur hänger ihop med bankens soliditet, är en banks likviditetsrisk i princip beroende av ban- kens soliditet. En solid bank behöver aldrig frukta en likviditetskris.

Kreditrisk kan definieras som risken att en part i en finansiell transak- tion inte uppfyller villkoren i kontraktet och förorsakar fordringsägaren kapital- eller ränteförlust, eller ökade kostnader. Således är bankernas innehav av kreditfordringar, certifikat och obligationer (emitterade av andra än staten) förenade med kreditrisk, dvs. risk för att låntagaren inte uppfyller sina åtaganden mot bankerna vad gäller betalning av räntor och amorteringar på avtalad tid. I klassen kreditrisker inryms också risken för att en motpart inte kan fullfölja en värdepappers- eller betalningstransak- tion vid likvidtidpunkten så att banken åsamkas förluster. Denna risk benämns motpartsrisk.

Operativ risk, som ibland också kallas administrativ risk, kan för ban- ker i princip innefatta risk för alla typer av förluster som inte är direkt hänförliga till de finansiella riskerna. Ett försök till en något mer avgrän-

Prop. 2002/03:139

169

sad definition kan ta sin utgångspunkt i en uppdelning mellan handlägg- ningsrisk, intern kontrollrisk och teknisk risk.

Handläggningsrisken är risken för felaktigheter vid affärsavslut, af- färsregistreringar, avstämning, redovisning eller av motsvarande orsaker uteblivna intäkter eller förluster.

Den interna kontrollrisken avser risken för att medarbetare bryter mot interna (eller externa) regler och riktlinjer och orsakar förluster, t.ex. ge- nom att överskrida handelslimiter eller på annat sätt ta positioner som inte är förenliga med bankens önskade riskprofil.

Den tekniska risken är risken för att de system som används för affärs- hantering och värdering fallerar eller ger felaktiga utdata och därmed orsakar felaktiga beslut med merkostnader eller förluster som följd. Till den tekniska risken hör faran för telekommunikationsfel och datasystem- haverier.

Riskhantering

Finansiell riskhantering utgör en självklar del i bankers verksamhet. Riskhantering är i viss mening vad som ger banker ett existensberätti- gande. En affärsverksamhet av växande betydelse är att för kunders räk- ning erbjuda riskhanteringstjänster och specialkonstruerade finansiella instrument. Denna verksamhet ger i sig upphov till behov av egna risk- hanteringsåtgärder för banken. Bankernas övriga verksamhetsgrenar, placeringar, utlåning och upplåning medför också exponering för olika typer av risker som skall hanteras på något sätt.

Tillvägagångssättet i riskhanteringen beror på vilken typ av risk det är fråga om. Vissa risker kan elimineras helt. Diversifiering av kreditport- följen är ett exempel på eliminering av diversifierbara risker. Risker som inte kan diversifieras bort, s.k. systematiska risker, kan undvikas genom transferering till andra aktörer. Detta kan ske genom riskgardering (hed- ging) med derivat. Ränterisk och valutarisk faller exempelvis in i grup- pen av risker som kan marknadsprissättas. En förutsättning för denna strategi är att dessa risker kan förstås och genomlysas av de aktörer till vilka riskerna transfereras. Annars kan transaktionen svårligen komma till stånd. Risker i komplexa eller svårgenomlysbara tillgångar, vars värde är svårt att kommunicera till tredje part, kan inte handlas på någon marknad. Detta är risker som bankerna ofta har komparativa fördelar av att hantera. Exempel på sådana risker är kreditrisken i de enskilda kredi- terna (till låntagare vars rörelse inte värderas på en marknad).

En grundförutsättning för en framgångsrik riskhantering är att riskerna i rörelsen identifieras och mäts på ett ändamålsenligt sätt. Identifieringen av riskexponeringen är beroende av tillförlitliga informationssystem som kan fånga upp och tolka den information som anses behövas. Det är inte minst viktigt för att risken skall kunna mätas och värderas korrekt i syfte att bedöma om exponeringen stämmer med bankens risktole- rans/riskpolicy.

En banks lönsamhet är i allra högsta grad beroende av dess förmåga att hantera risker av olika slag. Huvuddelen av de risker en bank är expone- rad för, framför allt marknads- och kreditrisker, tar banken på sig som en integrerad del av det löpande affärsutbytet med kunderna. Därmed blir det allt viktigare för bankerna att ta till vara de förbättrade möjligheterna

Prop. 2002/03:139

170

5 Reglering och tillsyn av banker och Prop. 2002/03:139 kreditmarknadsföretag – motiv och

avgränsningar

5.1Systemrisker och systemskydd i det finansiella systemet

Det finansiella systemet har centrala uppgifter i samhällsekonomin och utgör en del av samhällets infrastruktur. Ett väl fungerande finansiellt system är lika viktigt för ekonomins utveckling som t.ex. ett fungerande distributionsnät för varor eller vägnät. Det är därför stora samhällseko- nomiska vinster förknippade med att skydda det finansiella systemet från störningar som skulle kunna innebära att hela, eller delar av, systemet kollapsar eller fungerar bristfälligt.

Oron för systemstörningar har traditionellt varit störst för betalnings- väsendet. I och med att betalningar ingår som ett led i nästan varje eko- nomisk transaktion skulle ekonomin störas allvarligt om betalningar inte kunde göras genom överföringar mellan inlåningskonton i skilda banker med hjälp av gireringar, betalkort etc.

Oron för systemstörningar bottnar för det första i att betalningsför- medling har tillhandahållits av ett litet antal institut. Även om det inte har varit förbehållet bankerna i lag att driva betalningsförmedling, har ban- kernas lagstadgade monopol på inlåning inneburit att de i praktiken även fått en dominerande ställning i betalningsväsendet. Bankernas kontosy- stem har kommit att utgöra basen i betalningsväsendet. Allt eftersom koncentrationen har ökat i banksektorn, har betalningsväsendets funk- tionsförmåga blivit beroende av allt färre institut. Om flera av bankerna skulle fallera samtidigt, skulle således betalningsväsendets funktionsför- måga kunna skadas allvarligt, dvs. en systemkris skulle kunna uppstå.

Risken för att banker skall få problem samtidigt är för det andra inte obetydlig. Som redogörs för i det följande beror detta på att betalnings- förmedling och övriga tjänster som banker tillhandahåller skapar vad som kan kallas spridningsrisk, dvs. risk för att finansiella problem i en bank sprids till andra banker (s.k. dominoeffekter). Spridningsrisken in- nebär således att det inte krävs en omfattande störning som drabbar alla banker för att det skall uppstå en systemkris, utan det kan räcka med att en enskild bank utsätts för en störning.

Kopplingen mellan betalningsförmedling och inlåning innebär för det tredje att en systemkris skulle kunna medföra att stora mängder inlå- ningsmedel blir otillgängliga. Detta skulle medföra att hushåll och före- tag skulle få svårt att klara av sina betalningar, vilket i sin tur skulle drabba deras fordringsägare. En allvarlig ekonomisk kris skulle således kunna uppstå genom att hushåll inte kan upprätthålla konsumtionen och företag inte kan fortsätta rörelsen.

som tillgången till krediter för nya låntagare försämras. Det kan vara

172

svårt för övriga institut att täcka kreditefterfrågan från drabbade lånta- gare. Dessutom bygger kreditgivning ofta på att kreditgivaren skaffar sig privat information om låntagaren. Låntagarna kan därför ha svårt att snabbt och utan kraftigt höjda kreditkostnader hitta nya långivare. Det finns således risk för att samhällsekonomiskt lönsamma verksamheter får otillräcklig finansiering. Dessutom finns det risk för att företag som inte kan förlänga sina rörelsekrediter måste ställa in sina betalningar. Detta drabbar i sin tur deras fordringsägare och det kan uppstå kumulativa lik- viditetskriser med åtföljande konkurser, både i och utanför den finansi- ella sektorn. Störningar i kreditgivningen skulle på så sätt också kunna smitta av sig på betalningsväsendet.

Risken för kris i kapitalförsörjningen är dock mindre än för betalnings- förmedlingen, eftersom kapitalförsörjningen inte på samma sätt vilar på ett fåtal institut. Det är fler olika typer av institut som bidrar till kapital- försörjningen och spridningsrisken är inte lika stor för institut som inte är betalningsförmedlare. En del av kapitalförsörjningen sker vidare via vär- depappersmarknaden. Risken för att hela kapitalförsörjningen skall slås ut är därför liten.

Samtidigt kan skyddsvärdet i en enskild kreditverksamhet vara högt. Det gäller framför allt den typ av kreditgivning som främst banker bedri- ver. Som redan nämnts bygger kreditgivning på att kreditgivaren skaffar sig information om låntagaren. Eftersom banker har långsiktiga relationer med sina lånekunder, sker inhämtning av information under lång tid; banken lär känna kunden och dennes verksamhet med tiden. Detta inne- bär att den information banken har om sina kunder ofta är unik. Således kan det finnas behov av att skydda vissa delar av kapitalförsörjningen.

5.1.1Stabilitetsproblem i institut som ger kredit och tar emot inlåning

Institut med de två funktionerna att ge kredit och ta emot inlåning är kännetecknande för dagens banker. Även om det i princip är möjligt en- ligt nuvarande bankdefinition att driva bankrörelse utan att ägna sig åt kreditgivning ger bankerna generellt kredit.

Stabilitetsproblemen bottnar i att bankens tillgångar och skulder har skilda egenskaper avseende både risk och likviditet. Lån till företag och hushåll är förknippade med kreditrisk och är svårvärderade, i synnerhet för personer utanför banken. Många lån är illikvida i den bemärkelsen att det inte finns någon väl fungerande andrahandsmarknad. Inlåningen där- emot är mycket likvid och normalt förknippad med liten risk för ford- ringsägaren. Under normala omständigheter är denna kombination oproblematisk. Eftersom kontobehållningarna följer ett stabilt mönster, kan banken genom att ha en buffert med likvida tillgångar behålla de illikvida tillgångarna till förfall. Om insättarna av någon anledning börjar misstro bankens betalningsförmåga, är dock denna skillnad i egenskaper mellan bankens tillgångar och skulder ett hot mot bankens överlevnad.

Om insättarna känner misstro mot banken, kommer de att utnyttja sin rätt enligt inlåningskontraktet att säga upp sina fordringar på banken, dvs. tömma sina inlåningskonton. Vid misstro är risken också stor att andra finansiärer än insättarna drar tillbaka sin finansiering. De normala

Prop. 2002/03:139

173

likviditetsreserverna kommer då snabbt att ta slut. En bank som drabbas av misstro kan således hamna i en likviditetskris och för att kunna lösa skulden till insättarna tvingas den att försöka avyttra tillgångar. Banken har emellertid svårt att sälja lånefordringar som saknar reguljär andra- handsmarknad. Om banken alls lyckas, kan den tvingas acceptera priser som ligger avsevärt under det bokförda värdet. Dessa realisationsförlus- ter gör att banken kan bringas på fall, även om den i utgångsläget var solvent.

Kombinationen av likvida skulder och illikvida tillgångar gör således att banken är känslig för störningar. På grund av att det räcker med miss- tro mot bankens betalningsförmåga för att en kris skall uppstå finns det risk för spridningseffekter. Om en bank fallerar eller befaras fallera, t.ex. till följd av för stora kreditförluster, finns det risk för att insättare i andra banker, som har svårt att bedöma om dessa har lika dåliga krediter i sina portföljer, tar det säkra för det osäkra och tar ut sina pengar från banken. Risken för att insättare skall rusa till bankerna och ta ut sina pengar på grund av misstro mot bankernas betalningsförmåga, s.k. bankpanik, utgör det klassiska exemplet på systemrisk.

Risken för att insättarna på grund av misstro mot bankens ekonomiska ställning snabbt skall ta ut sina insättningar torde minskas av att insätt- ningarna är garanterade genom den statliga insättningsgarantin. Det svenska insättningsgarantisystemet är dock främst att betrakta som ett konsumentskydd och inte som systemskydd (prop. 1995/96:60 s. 30). För det första är endast belopp upp till 250 000 kronor per insättare och bank garanterade. För det andra kan det dröja innan ersättningen betalas ut från Insättningsgarantinämnden. Insättare som vill vara säkra på att få ut alla sina pengar med en gång har således anledning att ta ut pengarna om de misstror bankens betalningsförmåga.

5.1.2Stabilitetsproblem i andra institut

Ett kreditgivande institut kan vara utsatt för stabilitetsproblem även om det inte finansierar kreditgivningen med inlåning. Misstro mot ett kredit- givande institut kan uppstå även hos andra fordringsägare än insättare, om kreditportföljen är svårvärderad. Det gäller även för banker. Visserli- gen borde dessa fordringsägare, som utgörs av investerare på värdepap- persmarknaden och finansiella företag, å ena sidan ha större förmåga än insättarna att bedöma värdet och risken i kreditportföljen. Å andra sidan har de anledning att vara mera försiktiga då de till skillnad från insättarna inte är försäkrade. Detta innebär att institutet kan få svårt att få utestå- ende lån förnyade.

Ett kreditgivande institut kan således hamna i en akut refinansierings- kris som liknar en likviditetskris till följd av en uttagsanstormning av insättare. Ju kortsiktigare upplåningen är, desto känsligare är institutet för misstro. Erfarenheten har visat att förloppet kan vara betydligt snabbare när det gäller en refinansieringskris än när det gäller en uttagsanstorm- ning från insättare.

Krisen i de svenska finansbolagen år 1990 är ett exempel på hur en re- finansieringskris kan uppstå i och spridas bland kreditgivande institut som inte är banker. Vid denna tidpunkt finansierade sig finansbolagen

Prop. 2002/03:139

174

huvudsakligen med s.k. marknadsbevis, vilka är en form av enkla skul- debrev, och med lån från banker. Marknadsbevisen emitterades genom bankerna till allmänheten. Efter det att det framkommit negativa uppgif- ter om finansbolaget Nyckeln, kunde detta bolag i september 1990 inte ersätta sina förfallande marknadsbevis med nya. Några dagar efter denna händelse havererade hela marknaden för marknadsbevis. När problemen senare drabbade bankerna, fick även bostadsinstituten akuta finansie- ringsproblem, vilket visar på svårigheterna att begränsa en förtroendekris till de i sak mest drabbade instituten.

En anledning (förutom allmän misstro mot värdet på institutens till- gångar) till att kris i ett institut kan leda till en allmän misstänksamhet hos investerarna är att det finns ekonomiska kopplingar mellan de finan- siella företagen. Dessa innebär att om ett institut ställer in betalningarna, kan det medföra att andra institut, vilka har stora fordringar på detta in- stitut, också tvingas ställa in betalningarna.

5.1.3Ekonomiska kopplingar mellan finansiella företag

Finansiella företag lånar av varandra. Detta sker dels i form av direkta lån, dels genom att institut placerar i certifikat och obligationer utgivna av andra institut. På detta sätt uppstår direkta ekonomiska kopplingar mellan instituten, vilka innebär att om ett institut går omkull kan andra dras med.

Ekonomiska kopplingar mellan de finansiella företagen uppstår även genom handeln på de finansiella marknaderna. Omfattningen av denna handel har ökat kraftigt. I handeln uppstår s.k. motpartsrisker, dvs. risker för att motparten inte skall kunna fullfölja avtalet. Det uppstår också en koppling mellan instituten via marknadspriserna. Om t.ex. en bank säljer värdepapper i stor skala, kan priset på papperet sjunka. Detta innebär att även värdet på värdepappersportföljen i andra institut sjunker. För att försöka förekomma ett prisfall kan flera välja att sälja värdepapper, vilket ytterligare pressar priset nedåt. I värsta fall kan en panisk utförsäljning av värdepapper uppstå som medför att handeln på marknaden bryter sam- man, varmed placerare på värdepappersmarknaden kan bli inlåsta i oöns- kade positioner3.

Lånen mellan de svenska bankerna, de s.k. interbanklånen, har ökat över tiden och är nu relativt omfattande. En anledning till att de svenska bankerna ger lån till varandra är utformningen av Riksbankens system för likviditetsstyrning. Systemet är utformat så att bankerna föredrar att jämna ut likviditeten sinsemellan så långt det går, dvs. de banker som har överskott av likviditet lånar ut till de banker som har underskott, vilket sker på dagslånemarknaden. Här uppstår således fordringar bankerna emellan och volymerna kan vara betydande.

Banker ger även lån med längre löptid till varandra. Dessa lån brukar kallas depositioner och finns med löptider på upp till två år. Volymerna

3 Rädslan för marknadssammanbrott tycks utgöra ett skäl för varför Fed i USA beslutade att organisera en räddning av hedge-fonden Long-Term Capital Management när den var konkursmässig i september 1998. Se också Finansmarknadsrapport III, Sveriges riksbank, för en beskrivning av avvecklings- och motpartsrisker i det svenska finansiella systemet.

Prop. 2002/03:139

175

på den s.k. depositmarknaden är mycket stora4. Det är värt att påpeka att på depositmarknaden deltar många olika typer av aktörer, inte bara ban- ker, även om dessa dominerar marknaden.

De ekonomiska kopplingarna mellan de finansiella företagen innebär att solvensproblem i ett institut på ett dominoliknande sätt kan spridas till andra institut. I takt med att de finansiella marknaderna integreras inter- nationellt ökar även kopplingarna mellan institut i olika länder.

5.1.4Systemrisker i betalningsväsendet

I motsats till de mer förväntningsstyrda systemrisker som beskrivits ovan, finns systemrisker som inte är beroende av att institutet är kreditgi- vare. Det centrala här är institutets roll som betalningsförmedlare.

Bankernas roll i betalningsväsendet medför att de regelbundet gör stora betalningar till varandra. En banks kunder lämnar betalningsuppdrag som innebär att banken skall överföra medel till andra banker. Om banken inte kan genomföra dessa betalningar på grund av brist på likviditet, som i och för sig kan bero på att banken är insolvent, medför det att andra banker kan få brist på likviditet som medför att de i sin tur inte kan genomföra sina betalningar. På så sätt kan betalningsproblemen spridas snabbt på ett dominoliknande sätt bland bankerna.

Som beskrivs i föregående avsnitt har banker även egna fordringar på varandra. Dessa fordringar uppstår dels genom att bankerna ger lån till varandra i olika former, dels genom att de handlar med värdepapper. Dessa fordringar kan vara så stora att om en bank ställer in betalningarna, hamnar andra banker inte bara i akut likviditetsbrist utan kan också bli insolventa. Eftersom det inte är allmänt känt hur dessa fordringar ser ut, har marknaden svårt att allokera likviditet till rätt institut. Därmed kan fler banker tvingas ställa in betalningarna. En stor del av bankernas dag- liga betalningar som avvecklas i RIX, Riksbankens system för avveck- ling av betalningar, utgörs av sådana interbankbetalningar, dvs. transak- tioner som inte är kundrelaterade.

Förutom de systemrisker som uppstår till följd av finansiella och eko- nomiska kopplingar mellan banker, finns även vad som kan kallas tek- nisk systemrisk, nämligen risk för att systemet utsätts för en störning på grund av fel i den tekniska utrustningen eller mänskliga misstag i han- teringen av det tekniska systemet.

Många clearingsystem bygger på multilateral nettning som innebär att varje deltagare får en enda betalningsförpliktelse eller fordran gentemot övriga deltagare. Sådan nettning kan medföra problem för avvecklingen om en eller flera deltagare inte kan betala. Således finns risk för att sy- stemet bryter samman, även om övriga deltagare är likvida. Även detta är en form av teknisk systemrisk, eftersom den beror på konstruktionen av clearingsystemet.

4 Svenska banker lånar inte bara av varandra utan i hög grad även av utländska banker på den s.k. Eurodepositmarknaden.

Prop. 2002/03:139

176

5.1.5

Riksbankens systemskyddande roll

Prop. 2002/03:139

Historiskt sett var den första offentliga åtgärden för att förhindra system- kriser att uppdra åt centralbanken att agera "Lender of Last Resort" (LLR). Tanken är att om uttag från insättare eller refinansieringsproblem på kapitalmarknaden beror på ogrundad misstro, skall en bank kunna vända sig till Riksbanken och få kredit. Genom att Riksbanken ger kre- diter till banker med tillfälliga likviditetsproblem kan rent förväntnings- styrda och därmed omotiverade konkurser undvikas. På så sätt förhindras inte bara eventuella spridningseffekter, som kan ge upphov till system- kris, utan även uppkomsten av samhällsekonomiska kostnader i samband med den enskilda konkursen. Riksbanken bör inte stödja banker med genuina soliditetsproblem, eftersom det skulle betyda att ineffektiva och illa skötta banker skulle kunna leva vidare. Det finns emellertid två fak- torer som komplicerar bilden.

För det första måste informationsproblemen beaktas. För att Riksban- ken skall ha en chans att fullgöra sitt LLR-åtagande utan att riskera att stödja banker med otillräckligt eget kapital, måste den (eller någon annan statlig instans) fortlöpande inhämta information om bankernas ställning. Vidare innebär de ekonomiska kopplingarna mellan finansiella företag att det kan vara svårt för Riksbanken, likaväl som för andra aktörer, att avgöra i vilken mån en betalningsinställelse leder till enbart likviditets- problem för andra institut. Sammanfattningsvis innebär informationspro- blemet att det är omöjligt för Riksbanken att perfekt skilja ut de banker som bör få stöd. Således finns det risk för att kostnader uppstår på grund av att antingen för många eller för få banker får stöd.

En bank måste ställa säkerheter för all upplåning i Riksbanken. Om en bank inte kan ställa accepterade säkerheter för lån i Riksbanken kan den be om lån på särskilda villkor. Enligt lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank (6 kap. 8§) får Riksbanken i likviditetsstödjande syfte och på särskilda villkor bevilja kredit eller lämna garanti till banker och svenska företag som står under tillsyn av Finansinspektionen.

Den andra faktorn att ta hänsyn till är systemrisken. Vid ansökan om kredit i likviditetsstödjande syfte bedömer Riksbanken om situationen kan betraktas som så extraordinär att systemstabiliteten är hotad och det därmed föreligger synnerliga skäl för att bevilja kredit. Om systemstabi- liteten är hotad, är det i praktiken svårt för Riksbanken att neka kredit, även om banken har genuina soliditetsproblem.

Att ge lån på särskilda villkor är förenat med problem. En fråga är hur länge Riksbanken skall understödja en bank. Systemrisken behöver ju inte bli mindre med tiden. En annan är hur Riksbanken skall ställa sig till en bank som inte möter marknadens kapitalkrav men väl de formella kapitalkraven. En sådan bank kan inte överleva utan kapitaltillskott eller statligt stöd, om inte verksamheten förändras.

Om det står helt klart att en bank är så olönsam att dess verksamhet bör avvecklas, bör Riksbanken neka kredit. I stället för att ge kredit till denna bank, skulle Riksbanken för att undvika systemeffekter kunna bidra med likviditetsstödjande åtgärder för de institut som får problem till följd av betalningsinställelsen. Detta förfarande är emellertid problematiskt på grund av vad som i föregående avsnitt beskrivs som teknisk systemrisk; om ett institut ställer in betalningarna, uppstår problem i den multilate-

177

rala nettningen i VPC. Detta kan leda till ett avbrott i betalningarna i detta system som medför att instituten får svårt att klara av sina åtagan- den i andra avseenden. Således måste systemen för clearing och avveck- ling förbättras innan en sådan hantering av systemrisken är möjlig. Ett sådant arbete pågår.

5.1.6Motiv för reglering

Spridningseffekter

Ovan har redogjorts för olika vägar som problem i ett finansiellt företag kan spridas till andra finansiella företag. Spridningsrisken kan begränsas genom att institutens exponeringar mot varandra begränsas. Det är emellertid inte alltid praktiskt möjligt att begränsa de finansiella företa- gens exponeringar gentemot varandra. Framför allt betalningsförmedlare har svårt att begränsa sina exponeringar mot andra betalningsförmedlare i samma betalsystem, eftersom exponeringar uppstår som ett resultat av betalningsförmedlingen. Således är det svårt att begränsa bankernas ex- poneringar mot varandra. Det är inte heller alltid tillräckligt att begränsa fordringarna på andra banker för att eliminera spridningsrisken. Insättare och andra finansiärer, som misstänker att deras bank har en likartad port- följ av tillgångar som den bank som fallerade, kommer att dra tillbaka sin finansiering oavsett om deras bank har en fordran på den fallerade ban- ken. I dessa fall måste spridningsrisken minskas genom att bankens all- männa motståndskraft mot fallissemang i andra institut ökas.

Externa effekter

Ett instituts ledning och ägare har inte anledning att beakta alla de kost- nader som uppstår till följd av att institutet fallerar. Av detta skäl finns det risk för att institutet väljer en lägre grad av soliditet än den som är önskvärd ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. När beslut som fattas av enskilda aktörer medför kostnader för andra, utan att den som fattar be- slutet har anledning att ta hänsyn till dessa kostnader, föreligger s.k. ex- terna effekter, som allmänt är ett motiv för reglering. Externa effekter kan vara såväl positiva som negativa. När det gäller systemstabiliteten är det negativa externaliteter främst i form av spridningseffekter som står i fokus.

De allvarligaste externa effekterna på det finansiella området förelig- ger då problem i en bank medför problem i andra banker och finansiella företag samt leder till att de samhällsekonomiska kostnaderna av fallis- semanget ökar. Att andra institut riskerar att få problem är inget som ägarna, ledningen eller finansiärerna i en enskild bank har anledning att fullt ut beakta.

Moral hazard

Insättningsgarantin och Riksbankens funktion som "Lender of Last Res- ort" kan betraktas som medel att minska externa effekter av finansiärer- nas beteende. Genom dessa medel minskas risken för att ett institut falle-

Prop. 2002/03:139

178

rar till följd av att insättare eller andra långivare drar tillbaka sin finansie- ring på felaktiga grunder. De ingrepp i marknadsekonomin som dessa medel utgör är emellertid inte helt problemfria. Risken finns att detta i sin tur påverkar beteendet hos institutets ledning och ägare på ett för samhällsekonomin negativt sätt. Samtidigt innebär de att marknadsdisci- plinen allmänt sett blir svagare, varför det finns risk för att ledning och ägare utnyttjar detta till att ta större risker, vilket brukar benämnas att det finns risk för moral hazard.

I samband med osäkerhet om vad som kommer att hända om ett insti- tut får finansiella problem kan också beteendet hos dess ägare och led- ning påverkas. I bästa fall innebär det att de vill vara helt säkra på att inte hamna i denna osäkra situation och därför blir extra försiktiga. I värsta fall räknar de med att avsaknaden av reglering av denna situation innebär att staten kommer att ha en svag förhandlingsposition och kommer att rädda institutet om den får finansiella problem. En sådan uppfattning medför att institutets ägare inte har tillräckliga skäl att vara försiktiga. Beteendet hos ledningen beror på om den tror att den kan sitta kvar om institutet genomgår någon form av rekonstruktion och hur mycket den har att förlora på att behöva avgå.

Hanteringen av institut med finansiella problem har således betydelse för beteendet hos ägare och ledning under normala omständigheter. Om en rekonstruktion normalt sett innebär att ledningen måste avgå och ak- tieägarna måste lämna i från sig sina aktier, torde riskbenägenheten hos båda dessa grupper minska. Detta är ett motiv för att ha ett formellt sy- stem som innebär att en bank kan rekonstrueras utan att de gamla ägarna subventioneras eller att den gamla ledningen sitter kvar. Banklagskom- mittén har lämnat ett förslag på en sådan ny ordning i sitt slutbetänkande (SOU 2000:26). Denna fråga behandlas emellertid inte i detta samman- hang.

Slutsatser

Ett instituts motståndskraft mot störningar beror både på dess ekono- miska reserver och risken i rörelsen. Externa effekter, informationspro- blem och moral hazard innebär att det finns risk för att institutet väljer en för låg grad av soliditet. Det skall påpekas att för ett väl konsoliderat in- stitut med kompetent ledning är skillnaden mellan institutets eget val av soliditet och den samhällsekonomiskt optimala nivån troligtvis marginell. I dessa fall är reglering i princip inte nödvändig. Om institutets lönsam- het minskar, ökar emellertid skillnaden i synsätt och då är det viktigt med reglering och tillsyn. Idealt utformad skall inte regleringen utgöra något hinder för institutets verksamhet så länge det inte finns någon sådan skillnad i synsätt.

Eftersom staten inte kan gå in och i detalj styra verksamheten i varje institut, måste staten i stället med generella medel söka påverka institu- tens soliditet samt deras möjligheter och motiv att ta risker som hotar deras soliditet. Målet med regleringen kan sägas vara att skapa ett finan- siellt system som är motståndskraftigt mot störningar, både till följd av problem i enskilda institut och i den övriga ekonomin, t.ex. makroeko- nomiska obalanser.

Prop. 2002/03:139

179

5.2Reglering av betalsystemet

5.2.1Betalningsväsendets struktur och skyddsbehov

Regeringens bedömning: Från systemsynpunkt är skyddsbehovet star- kast för betalningsförmedlare som tar emot kortfristiga medel och ingår i generella betalsystem, dvs. sådana som är öppna för både ett stort antal betalare och betalningsmottagare.

Kommitténs och promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstansernas synpunkter på kommitténs bedömning: Kom- mitténs analys delas i stort av remissinstanserna eller kommenteras inte närmare.

Remissinstansernas synpunkter på promemorians bedömning: I princip desamma som tidigare framkommit.

Skälen för regeringens bedömning

Betalningsväsendets struktur

Betalningsväsendet kan allmänt sägas vara samhällets samlade infra- struktur för att utföra betalningar och kan anses vara uppdelat i flera olika betalsystem, vilka kan sägas utgöra, mer eller mindre, självständiga delar av denna infrastruktur. Bankgirot, postgirot och olika kontokortssy- stem är exempel på betalsystem.

Ett begrepp som är av central betydelse är betalningsförmedling. Be- talningsförmedling förutsätter att minst en utomstående, förutom betala- ren och betalningsmottagaren, är inblandad i betalningstransaktionen. Det betalningsförmedlaren gör är att överföra köpkraft från betalaren till betalningsmottagaren.

Det är betalningsförmedlarna som utför de väsentliga tjänsterna i betal- systemet och betalsystemets funktionsförmåga är beroende av betalnings- förmedlarna. Olika betalsystem är olika sårbara beroende på om det finns en eller flera aktiva betalningsförmedlare och vilka kopplingar det finns mellan dem. Om det bara finns en förmedlare i systemet, upphör syste- met att fungera om förmedlaren inte längre kan fullfölja sina åtaganden. Om det finns många förmedlare, kan kanske en upphöra med verksam- heten utan att det får nämnvärda effekter på systemet. Om det finns kopplingar mellan förmedlarna, som innebär att problemen sprids så att ett fallissemang leder till flera, så kan systemet vara lika sårbart som ett med bara en förmedlare.

Betalsystemen kan även indelas med hjälp av begreppen selektiva och generella. Grunden för denna uppdelning är kretsen av användare, vilken kan indelas i två dimensioner, nämligen storleken och sammansättningen av grupperna möjliga betalare och betalningsmottagare.

Ett selektivt betalsystem kan sägas vara inrättat (på mottagarsidan) för betalningar endast till ett fåtal betalningsmottagare. Kretsen av möjliga betalningsmottagare kan måhända utsträckas något om den är i något annat avseende begränsad, t.ex. genom att de tillhör samma koncern som i dagligvaruhandelns och bensinbranschens kontokortssystem. Det är

Prop. 2002/03:139

180

svårare att tänka sig ett betalsystem som är begränsat endast på betalarsi- dan. Möjligen skulle någon form av bidragsgivare (stat eller kommun) kunna tänkas upprätta ett eget betalsystem.

Ett generellt betalsystem kan sägas vara ett betalsystem vars använd- ningsmöjligheter är större genom att ett stort antal aktörer har möjlighet att delta som både betalare och betalningsmottagare. Bankgirot, postgirot och checksystemet är exempel på i hög grad generella system. Grovt för- enklat kan sägas att ett betalsystem för att betecknas som generellt skall vara "öppet i båda ändar", dvs. kretsen av både möjliga betalare och be- talningsmottagare skall vara stor, medan de system som är "slutna i nå- gon ände" bör betecknas som selektiva.

De generella betalsystemen kan sägas utgöra betalningsväsendets kärna. I dessa system förmedlas betalningar mellan ett stort antal använ- dare, både som betalare och betalningsmottagare, och de har därför i all- mänhet stor betydelse för samhällsekonomin. Skyddsvärdet för ett enskilt system är därmed också stort. Systemen är dessutom oftast samman- bundna med gemensamma nätverk som byggts upp för att kanalisera be- talningar mellan betalsystemen. Vissa system har kopplingar till ut- ländska betalsystem genom vilka det både går att betala till och ta emot betalningar från utlandet.

Ett generellt betalsystem kan således bestå av många mindre betalsy- stem som är sammanlänkade. Detta gäller vanligtvis inte för selektiva betalsystem. System som betecknas som selektiva betalsystem gör det på grund av att de vänder sig till en i någon mening begränsad krets. De är således, närmast per definition, inte kopplade till varandra eller till gene- rella betalsystem. För det fall att ett system hade sådana kopplingar skulle kretsen av möjliga användare förmodligen bli så stor att systemet vore att betrakta som generellt. Om ett selektivt system som endast med- ger betalningar till dagligvarubutiker anslutna till en viss kedja slås ut, blir följden att användarna inte längre kan betala sina inköp i kedjans butiker via systemet. Den direkta skada detta medför för samhällseko- nomin kan inte sägas vara särskilt allvarlig, eftersom det finns andra sätt att betala inköp på och det finns andra butiker tillgängliga. Detsamma torde gälla för alla selektiva system.

Ett betalsystems funktionsförmåga är beroende av de i systemet aktiva betalningsförmedlarna. Frågan är om det finns behov av att reglera vissa betalningsförmedlare i syfte att skydda vissa betalsystems, och därige- nom betalningsväsendets, funktionsförmåga och motiven för detta.

Mottagande av medel

Att betalningsförmedlaren tar emot medel ökar risken för att dess fallis- semang leder till att andra betalningsförmedlare får problem. Tidigare har redogjorts för olika systemrisker som uppstår till följd av att betal- ningsförmedlaren tar emot transaktionsmedel. De mottagna medlen är lättflyktiga, eftersom de skall användas för löpande betalningar. Det är med andra ord inte praktiskt möjligt att binda medlen genom någon form av längre uppsägningstid. Som framgår av avsnitt 5.1 ger dessa snabbt uttagbara medel upphov till risk för en uttagsanstormning. Det skall ob- serveras att det inte har någon betydelse vilken form av skulder det är fråga om så länge de kan dras undan med kort varsel. Det kan gälla kort-

Prop. 2002/03:139

181

Bilaga 7	De nya paragrafernas placeringar i gällande rätt	Prop. 2002/03:139
Bilaga 8	Rättsdatablad

8 kap. 8 § andra eller tredje	såvitt avser uppgift som hänför
stycket	sig till affärsmässig utlåningsverk-
	samhet

2.8	Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen	Prop. 2002/03:139
	(1987:617)

ren.
Styrelsen får endast i enlighet	Styrelsen får bara i enlighet
med de föreskrifter som reger-	med de föreskrifter som reger-
ingen eller, efter regeringens be-	ingen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen	myndigande, Finansinspektionen
utfärdar uppdra åt enskild styrel-	utfärdar uppdra åt enskild styrel-
seledamot eller annan att ensam	seledamot eller annan att ensam
eller i förening med annan bevilja	eller i förening med annan bevilja
kredit till andra anställda och de-	kredit till andra anställda och de-
legater än sådana som avses i	legater än sådana som avses i
andra stycket och till fysiska eller	andra stycket och till fysiska eller
juridiska personer, vilka står i ett	juridiska personer, vilka står i ett
sådant förhållande till dem som	sådant förhållande till dem som
anges i 2 kap. 17 § första stycket 6	anges i 8 kap. 5 § första stycket 5
och 7 bankrörelselagen.	och 6 lagen om bank- och finansi-
	eringsrörelse.

av stämman, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad	enligt
4 kap. 17 § andra stycket.
4 § Registreringsmyndigheten skall genast skriftligen underrätta	spar-
banken när myndigheten förklarat att en fråga om
1. fusion har fallit enligt 7 kap. 7 § tredje stycket, eller

Bestämmelserna i 2 kap. 3 § om	Bestämmelserna i 2 kap. 3 § om
ansökan innan bolaget eller före-	ansökan innan bolaget eller före-
ningen har registrerats och om	ningen har registrerats och om
verksamhetsplan, i 2 kap. 4 § om	verksamhetsplan, i 2 kap. 4 § om
godkännande av bolagsordningen	godkännande av bolagsordningen
eller stadgar, i 2 kap. 5 § om ka-	eller stadgar, i 2 kap. 5 § om ka-
pital, i 2 kap. 6 § om styrelsens	pital, i 2 kap. 6 § om styrelsens
storlek och verkställande direktör	storlek och verkställande direktör,
och i 2 kap. 8 § om sekretess skall	i 2 kap. 8 § om sekretess och i
tillämpas även i fråga om clear-	2 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet
ingorganisation.	skall tillämpas även i fråga om
	clearingorganisation.

2.21	Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen		Prop. 2002/03:139
	(1995:450)
Härigenom föreskrivs att 22 § marknadsföringslagen (1995:450) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

drivs av låntagaren.
Styrelsen får endast i enlighet	Styrelsen får bara i enlighet
med de föreskrifter som reger-	med de föreskrifter som reger-
ingen eller, efter regeringens be-	ingen eller, efter regeringens be-
myndigande, Finansinspektionen	myndigande, Finansinspektionen
meddelar uppdra åt en enskild sty-	meddelar uppdra åt en enskild sty-
relseledamot eller någon annan att	relseledamot eller någon annan att
ensam eller i förening med annan	ensam eller i förening med annan
bevilja kredit till andra anställda	bevilja kredit till andra anställda
och delegater än sådana som avses	och delegater än sådana som avses
i andra stycket och till fysiska eller	i andra stycket och till fysiska eller
juridiska personer som står i ett	juridiska personer som står i ett
sådant förhållande till dem som	sådant förhållande till dem som
anges i 2 kap. 17 § första stycket 6	anges i 8 kap. 5 § första stycket 5
och 7 bankrörelselagen.	och 6 lagen om bank- och finansi-
	eringsrörelse.


2.27	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:150) om		Prop. 2002/03:139

	allmän kameraövervakning
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1998:150) om allmän kamera-
övervakning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

Vad som föreskrivs om kredit-		Vad som föreskrivs om kreditin-
marknadsföretag i 5 kap. 11–15 b		stitut i 14 kap. lagen (2004:000)
§§ lagen (1992:1610) om finansie-		om bank- och finansieringsrörelse
ringsverksamhet skall tillämpas på		skall tillämpas på institut för elek-
institut för elektroniska pengar.		troniska pengar.