Ekonomiska vårpropositionen

Bilaga 1

Svensk ekonomi

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Bilaga 1

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord................................................................................................................................			7
1	Inledning.................................................................................................................		7
	1.1	Sammanfattning ......................................................................................	7
	1.2	Resursläget...............................................................................................	9
	1.3	Finanspolitiken......................................................................................	10
	1.4	Utvecklingen inom olika områden.......................................................	11
2	Internationell utveckling......................................................................................		18
	2.1	Utvecklingen i Europa..........................................................................	19
	2.2	Utvecklingen i Förenta staterna...........................................................	21
	2.3	Utvecklingen i Asien och Latinamerika ..............................................	22
	2.4	Utvecklingen i Polen, de baltiska länderna och Ryssland ..................	23
	2.5	Den svenska världsmarknadstillväxten................................................	23
3	Kapitalmarknaderna .............................................................................................		24
	3.1	Utvecklingen i omvärlden ....................................................................	24
	3.2	Sverige....................................................................................................	26
4	Utrikeshandel .......................................................................................................		30
	4.1	Varuexport.............................................................................................	30
	4.2	Varuimport............................................................................................	32
	4.3	Tjänstehandel ........................................................................................	33
	4.4	Bytesbalans............................................................................................	33
	4.4	BNI ........................................................................................................	34
5	Näringslivets produktion.....................................................................................		35
	5.1	Industri ..................................................................................................	35
	5.2	Byggindustri ..........................................................................................	37
	5.3	Tjänstesektorer......................................................................................	38
6	Arbetsmarknad .....................................................................................................		39
7	Löner .....................................................................................................................		44
8	Inflation	................................................................................................................	46

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

9	Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter ..................................................		50
	9.1	Hushållens inkomster ...........................................................................	50
	9.2	Hushållens konsumtionsutgifter..........................................................	53
10	Investeringar..........................................................................................................		57
	10.1	Näringslivet............................................................................................	57
	10.2	Offentliga myndigheter.........................................................................	59
	10.3	Bostäder..................................................................................................	59
	10.4	Lager.......................................................................................................	60
11	Den offentliga sektorn..........................................................................................		61
	11.1	Den konsoliderade offentliga sektorn..................................................	61
	11.2	Den statliga sektorn ..............................................................................	65
	11.3	Ålderspensionssystemet........................................................................	65
	11.4	Kommunsektorn....................................................................................	66
	11.5	Finanspolitiska mål och indikatorer.....................................................	68
12	Prognosutvärdering...............................................................................................		72
	12.1	Finansdepartementets prognoser för 2002 ..........................................	72
	12.2	Jämförelse med andra prognosmakare .................................................	74
	12.3	Varför tar inte prognosmakare ut svängarna?......................................	75
Fördjupningsruta
	Ekonomiska effekter av räntekonvergensen vid ett ”ja” i folkomröstningen
	om införande av euron..........................................................................................		28

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabellförteckning


1.1	Prognosförutsättningar ..............................................................................................		8
1.2	Nyckeltal ...................................................................................................................		10
1.3	Försörjningsbalans....................................................................................................		14
1.4	Bidrag till BNP-tillväxt.............................................................................................		15
1.5	Sparandets sammansättning .....................................................................................		16
1.6	De offentliga finanserna...........................................................................................		17
2.1	BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet.........................................................................		18
3.1	Betalningsbalansens finansiella poster.....................................................................		27
3.2	Ränte- och valutakursantaganden............................................................................		27
4.1	Export och import av varor och tjänster.................................................................		30
4.2	Bytesbalans................................................................................................................		34
4.3	Bruttonationalinkomst.............................................................................................		34
5.1	Näringslivets produktion .........................................................................................		35
5.2	Nyckeltal för industrin.............................................................................................		36
5.3	Byggvolym.................................................................................................................		38
6.1	Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet................................................................		39
7.1	Timlöner....................................................................................................................		44
7.2	Arbetskraftskostnader per timme i näringslivet.....................................................		45
8.1	Konsumentprisutveckling ........................................................................................		49
9.1	Hushållens reala disponibla inkomster....................................................................		50
9.2	Bidrag till hushållens realinkomstökning................................................................		51
9.3	Ändamålsfördelade transfereringsinkomster..........................................................		52
9.4	Hushållens justerade reala disponibla inkomster....................................................		53
9.5	Hushållens finansiella förmögenhet........................................................................		54
9.6	Hushållens sparande.................................................................................................		56
10.1		Investeringar ...........................................................................................................	57
10.2		Varuproducenters investeringar .............................................................................	58
10.3		Tjänsteproducenters investeringar ........................................................................	59
11.1		Offentliga sektorns finansiella sparande ...............................................................	61
11.2		Den offentliga sektorns finanser ...........................................................................	62
11.3		Skatter och avgifter.................................................................................................	63
11.4		Den offentliga sektorns utgifter ............................................................................	64
11.5		Statens finanser (exklusive statliga affärsverk och aktiebolag)............................	65
11.6		Ålderspensionssystemet.........................................................................................	66
11.7		Kommunsektorns finanser.....................................................................................	67
11.8		Strukturellt sparande i offentlig sektor .................................................................	69
11.9		Indikator för efterfrågan ........................................................................................	71
12.1		Finansdepartementets prognoser och utfall för 2002...........................................	72
12.2		Genomsnittligt absolut prognosfel för BNP-tillväxten .......................................	75

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Diagramförteckning

1.1	BNP-tillväxt, faktisk och potentiell BNP..................................................................		7
2.1	Den prognoserade konjunkturuppgången i Förenta staterna jämfört med
		genomsnittet av tidigare konjunkturuppgångar sedan andra världskriget .......	22
3.1	Styrräntor i Förenta staterna, euroområdet och Sverige ........................................		24
3.2	10-åriga statsobligationsräntor i Förenta staterna, Tyskland och Sverige..............		25
3.3	Dollar mot euro.........................................................................................................		25
3.4	Börsutvecklingen i Förenta staterna, euroområdet och Sverige.............................		26
3.5	Differensen mellan 10-årig statsobligationsräntor i Sverige och Tyskland............		27
3.6	Kronans växelkurs, TCW-index ...............................................................................		27
4.1	Varuexport och exportorderingång..........................................................................		31
5.1	Industrins enhetsarbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 11
		OECD-länder .......................................................................................................	36
5.2	Industrins bruttoöverskottsandel ............................................................................		37
6.1	Nyanmälda lediga platser och varsel om uppsägning..............................................		40
6.2	Antal sysselsatta och personer i arbete ....................................................................		41
6.3	Arbetskraftsutbud och antal sysselsatta ..................................................................		42
6.4	Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
		program..................................................................................................................	43
7.1	Timlöneutveckling 1960–2002..................................................................................		44
8.1	Inflation (KPI) exkl. el, olja och bensin ..................................................................		46
8.2	Bidrag till KPI-inflationen från vissa varu- och tjänstegrupper .............................		46
8.3	Konsumentprisernas utveckling...............................................................................		48
9.1	Real disponibel inkomst............................................................................................		52
9.2	Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter ..................................		53
9.3	Hushållens konsumtion av varor och tjänster.........................................................		54
9.4	Skulder i förhållande till disponibla inkomster .......................................................		55
9.5	Skulder i förhållande till reala och finansiella tillgångar..........................................		55
9.6	Hushållens förväntningar om ekonomin 12 månader framåt.................................		55
9.7	Hushållens nettosparkvot.........................................................................................		56
10.1		Investeringar............................................................................................................	57
10.2		Kapacitetsutnyttjandet i industrin .........................................................................	57
10.3		Kapitalkvoten i industrin ........................................................................................	58
10.4		Påbörjade nybyggnationer av bostäder..................................................................	59
11.1		Den offentliga sektorns finansiella sparande.........................................................	61
11.2		Den offentliga sektorns finansiella nettoställning ................................................	62
11.3		Den offentliga sektorns inkomster och utgifter ...................................................	63
11.4		Kommunsektorns finanser .....................................................................................	67
11.5		Kommunsektorns konsumtionsutgifter ................................................................	68
12.1		Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2002.......................................................	74
12.2		Medelprognos, preliminära och reviderade utfall för BNP-tillväxten..................	75

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Svensk ekonomi

Förord

I denna bilaga till 2003 års ekonomiska vårpro- position redovisas en prognos för den interna- tionella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 2004. Därutöver redovisas även en kalkyl för utvecklingen under 2005 och 2006.

Bedömningarna baseras på underlag från Sta- tistiska centralbyrån (SCB), OECD och Kon- junkturinstitutet (KI). Ansvaret för bedömning- arna åvilar dock helt Finansdepartementet.

Beräkningarna är gjorda med stöd av KI:s modell KOSMOS och är betingade av att ett antal förutsättningar är uppfyllda.

För beräkningarna av volymutvecklingen har 2001 använts som fast basår.

Ansvarig för beräkningarna är departements- rådet Mats Dillén. Beräkningarna baseras på in- formation t.o.m. 9 april 2003.

1 Inledning

Återhämtningen i världsekonomin är svagare än vad som tidigare har antagits. Den globala osä- kerhet som hänger samman med Irakkrisen på- verkar bl.a. företagens investeringsvilja samtidigt som höga oljepriser har dämpat hushållens köp- kraft. Det försämrade internationella konjunk- turläget kombinerat med svag utveckling i några för Sverige viktiga exportbranscher, bl.a. tele- produktindustrin, och en påtaglig nedgång i hushållens inkomsttillväxt bidrar till att brutto- nationalprodukten (BNP) i år väntas öka med 1,4 %. Som en konsekvens av den dämpade ef- terfrågan stiger den öppna arbetslösheten. Nästa år bedöms investeringarna återigen öka, efter att ha fallit två år i rad. Exporttillväxten ökar i takt med att det internationella konjunkturläget gradvis förbättras. År 2004 förutses BNP stiga med 2,4 % och arbetslösheten sjunka.

1.1Sammanfattning

Den globala tillväxten begränsas i år av att euro- området utvecklas svagt och av fortsatt låg akti- vitet i Japan. Särskilt oroväckande är situationen i Tyskland där tillväxten för tredje året i rad väntas understiga 1 %. I Förenta staterna har en mycket expansiv inriktning av den ekonomiska politiken stimulerat konsumtionen och därige- nom motverkat den efterfrågeminskning som de senaste årens kraftiga börsfall och svaga indu- strikonjunktur har resulterat i. En god tillväxt i Förenta staterna är en viktig förutsättning för att den globala konjunkturåterhämtningen skall fortsätta.

Den säkerhetspolitiska situationen till följd av Irakkrisen utgör för närvarande en hämmande faktor i världsekonomin. Prognosen bygger på antagandet att osäkerheten avseende det världs- politiska läget består men är avsevärt mindre det andra halvåret 2003. Den bygger också på att oljepriset inte under längre perioder ligger på höga nivåer. I takt med att den politiska osäker- heten minskar förutses företagens investerings- vilja och hushållens konsumtionsefterfrågan glo- balt att öka.

Diagram 1.1 BNP-tillväxt, faktisk och potentiell BNP

Procentuell volymförändring						Miljarder kronor
5,0						2550
4,5			BNP-tillväxt (vänster axel)			2500
4,5			Faktisk BNP			2500
4,0			Faktisk BNP			2450
4,0			Potentiell BNP			2450
			Potentiell BNP
3,5						2400
3,0						2350
2,5						2300
2,0						2250
1,5						2200
1,0						2150
0,5						2100
0,0						2050
00	01	02	03	04	05	06
						7

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Osäkerheten beträffande Irakkonfliktens fort- satta förlopp och dess spridningseffekter är dock stor. Å ena sidan kan händelseutvecklingen bli sådan att det pessimistiska stämningsläget bryts tidigare än förväntat och att oljepriset i genom- snitt blir lägre än väntat. I ett sådant scenario påskyndas återhämningen i världsekonomin. Å andra sidan kan Irakkonflikten leda till en sämre ekonomisk utveckling med bestående stor osä- kerhet och att oljeprispriset blir högt under en längre period. Investerings- och konsumtions- beslut kan då komma att skjutas på framtiden. Riskbilden är asymmetrisk på så sätt att de möj- liga negativa prognosavvikelserna är större än de positiva.

Den svaga globala efterfrågan bedöms leda till en fortsatt expansiv inriktning av penningpoliti- ken i Förenta staterna, i euroområdet och i Sve- rige. I Förenta staterna förutses styrräntan ligga kvar under 2 % under resten av året. I euroom- rådet och i Sverige bedöms centralbankerna fort- sätta sänka sina respektive styrräntor. För Sveri- ges del antas penningpolitikens utformning påverkas av såväl konjunkturutsikterna som av att finanspolitiken gradvis stramas åt. Prognosen bygger på ett oförändrat antagande om att Sve- rige inte deltar i valutaunionen. Vid ett eventuellt ”ja” i folkomröstningen om införande av euron förändras förutsättningarna för såväl finans- som penningpolitiken.

Tabell 1.1 Prognosförutsättningar

	2002	2003	2004	2005	2006
BNP världen1	2,9	3,2	4,0	3,9	3,8
HIKP EU2	2,1	2,0	1,9	1,8	1,7
Timlön i Sverige3	4,0	3,5	3,5	3,5	3,5
TCW-index2	133,7	128,8	127,0	127,0	127,0
Tysk långränta4	4,8	4,3	5,0	5,4	5,4
Svensk långränta4	5,3	4,9	5,4	5,8	5,8
Svensk kortränta5	4,1	3,5	4,0	4,8	4,9

1Procentuell förändring.

2Årsgenomsnitt.

3Kostnad, årsgenomsnitt.

410-års statsobligation, årsgenomsnitt.

56-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och

Finansdepartementet.

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna ökade BNP i Sverige 2002 med 1,9 %, vilket kan jämföras med prognosen i budgetpropositionen på 2,1 %. Den säsongrensade utvecklingen av BNP tyder på att tillväxten bromsades upp under det andra halvåret. Utfallet för 2002 visar

vidare att exporten, hushållens konsumtion och de fasta bruttoinvesteringarna utvecklades betydligt svagare än vad som bedömdes i bud- getpropositionen. Lager och offentlig konsum- tion gav högre tillväxtbidrag än förväntat. Importen utvecklades svagare än beräknat. Till- växtens sammansättning 2002 har, i förhållande till prognosen i budgetpropositionen, negativa följdverkningar för tillväxten 2003. Lageromsla- get i år förutses bli mindre och utrymmet för en fortsatt kommunal expansion har minskat. Den något lägre tillväxten 2002 än förväntat, det för- hållandet att tillväxten avtog under andra halv- året och tillväxtens mer ogynnsamma samman- sättning har påtagligt försämrat utgångsläget inför 2003 i jämförelse med prognosen i budget- propositionen.

Mot bakgrund av det svaga globala konjunk- turläget hölls tillväxten 2002 ändå väl uppe i den svenska ekonomin. Som en jämförelse ökade BNP i euroområdet i fjol med endast knappt 1 %. Orsaken till den relativt goda utvecklingen står sannolikt inte att finna i att Sverige skulle ha utsatts för färre eller mindre tillväxthämmande störningar än andra länder. Tvärtom var börs- utvecklingen mer negativ och den fortsatta ned- gången i sektorn för informations- och kommu- nikationsteknik (IKT-sektorn) drabbade Sverige snarast hårdare än andra OECD-länder. Sveriges relativt goda tillväxt berodde i stället bl.a. på en expansiv finanspolitik och en försvagad växel- kurs. Därmed motverkades i viss utsträckning de negativa tillväxtimpulserna från omvärlden, IKT- sektorns svaga utveckling och de fallande börs- kurserna.

Någon motsvarande positiv efterfrågepåver- kan väntas inte i år eller nästa år, vare sig från växelkursen eller från finanspolitiken. Den för- stärkning av den svenska kronan som ägt rum sedan hösten 2002 antas bli bestående, vilket dämpar exporttillväxten i år. Den förväntade förbättringen av det internationella konjunktur- läget bidrar dock till att exporttillväxten succes- sivt ökar i år och nästa år. Finanspolitiken går från att ha varit kraftigt expansiv till att i år och nästa år bli åtstramande. För hushållens del innebär detta att inkomsterna inte förstärks genom bl.a. skattesänkningar, som varit fallet under de närmast föregående åren. Hushållen har emellertid inte fullt ut utnyttjat tidigare års höga inkomstökningar till konsumtion utan bedöms i viss utsträckning ha försiktighetssparat som en reaktion på den svaga börsutvecklingen.

Hushållens förmögenhetsställning är fortfarande god, bl.a. till följd av stigande priser på småhus. I kombination med ett lågt ränteläge förutses detta leda till en relativt stark konsumtions- utveckling framöver.

Osäkerheten om den framtida efterfrågan på teleprodukter är stor. I prognosen antas såväl produktion som export av teleprodukter öka svagt under loppet av innevarande år och nästa år. Nedgången har ändå varit så pass kraftig att exportvolymen 2004 endast förväntas bli knappt 60 % av exportvolymen under toppåret 2000. Teleproduktindustrin har också varit föremål för mycket kraftiga revideringar i nationalräkenska- perna, vilket ytterligare ökar osäkerheten i fram- tidsbedömningarna. Möjligheterna till en bättre utveckling än prognoserat bedöms dock vara lika stora som risken för en sämre utveckling.

Även investeringsutvecklingen är svårbe- dömd. Inom såväl industrin som inom tjänste- sektorerna föll investeringsvolymerna kraftigt 2002 och minskningen väntas fortsätta i år. Nivåerna är dock fortfarande förhållandevis höga och den osäkerhet som råder kan innebära att investeringarna i dessa sektorer sjunker också nästa år. Det bedöms dock som mer sannolikt att den väntade produktionsuppgången leder till att investeringarna stiger 2004. De positiva sig- naler om en förbättrad industrikonjunktur som framkommit i bl.a. KI:s månadsbarometer och det låga ränteläget talar också för en gradvis för- bättrad investeringskonjunktur i näringslivet. Offentliga myndigheters investeringar stiger både i år och nästa år framför allt tack vare de statliga satsningarna på infrastrukturen. Ökningen dämpas dock av de besparingsåtgärder som föreslås.

Efterfrågan på arbetskraft är för närvarande svag. De senaste månadernas arbetskraftsunder- sökningar (AKU) visar på fallande sysselsättning och stigande öppen arbetslöshet. Under 2002 var sysselsättningen och arbetslösheten i stort sett oförändrad jämfört med 2001. Däremot sjönk antalet arbetade timmar med drygt 1 %, vilket förklaras av sjunkande medelarbetstid per syssel- satt. Den lägre medelarbetstiden beror i sin tur framför allt på stigande frånvaro, bl.a. till följd av sjukdom. Den stigande frånvaron innebar att antalet personer i arbete minskade med drygt 0,5 % 2002. I år förutses sysselsättningen minska med 0,3 % samtidigt som nedgången i medel- arbetstiden bromsas upp. Den öppna arbetslös- heten väntas öka till 4,5 %, mätt som årsgenom-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

snitt. Nästa år bedöms den allmänna konjunk- turförstärkningen leda till ett förbättrat arbets- marknadsläge med stigande sysselsättning och fallande öppen arbetslöshet. Den reguljära sys- selsättningsgraden för personer mellan 20 och 64 år beräknas 2004 uppgå till 77,6 %.

Inflationen har ökat kraftigt under vintern. Inflationsuppgången förklaras i stort sett helt av stigande priser på villaolja, bensin och el. Dessa priser väntas gradvis sjunka och ger därför endast en tillfällig inflationspåverkan. Det inhemska inflationstrycket avseende både varor och tjänster, som var tydligt i slutet av 2001 och början av 2002, har sedan dess gradvis minskat. Trots den senaste tidens höga inflation är därför bedömningen att det underliggande inflations- trycket på ett till två års sikt är lågt.

En förklaring till att tjänsteinflationen har dämpats är att sysselsättningstillväxten i de pri- vata tjänstesektorerna har mattats av och att löneglidningen därmed har minskat. Den inkommande statistiken visar också att löneök- ningstakten i hela ekonomin har minskat något 2002. Minskningen har varit särskilt tydlig i tjänstesektorerna. Profilen på de avtalsmässiga löneökningarna innebär att dessa kan förväntas bli något lägre 2003 än tidigare år. Prognosen bygger på antagandet att ökningen av timlönerna för 2003 och framåt begränsas till 3,5 % per år. Ett orosmoment är utvecklingen av övriga arbetskraftskostnader. Under 2001 och 2002 har dessa ökat något snabbare än lönerna. I år tvingas många företag och kommuner, som en reaktion på de senaste årens börsfall, att öka sina pensionsavsättningar, vilket bidrar till högre arbetskraftskostnader.

1.2Resursläget

Nedrevideringen av årets BNP-tillväxt i förhål- lande till bedömningen i budgetpropositionen innebär att ekonomins resurser inte tas i anspråk på det sätt som tidigare förväntats. Det s.k. BNP-gapet, dvs. skillnaden mellan den faktiska och potentiella produktionsnivån, beräknas i år uppgå till -1,4 %. I budgetpropositionen upp- skattades BNP-gapet för 2003 till –0,5 %. Nästa år ökar tillväxten och BNP-gapet minskar till –1,0 %. Konjunktursituationen under de s.k. medelfriståren 2005 och 2006 är svår att bedöma. Tillväxtprognoserna för dessa år baseras därför på antagandet att BNP-gapet sluts år 2006.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

BNP-gapet kan dekomponeras i ett produkti- vitetsgap, ett sysselsättningsgap och ett medel- arbetstidsgap där respektive gap uttrycker den procentuella skillnaden mellan variabelns fak- tiska och potentiella nivå.

Produktivitetstillväxten uppgick 2002 till ca 3 %. Denna historiskt sett höga ökningstakt skall dels ses tillsammans med den svaga pro- duktivitetstillväxten 2001 (0,6 %), dels ses som en effekt av att den höga frånvaron inte fullt ut slog igenom i minskad produktion. Den pro- duktivitetsökning som ökad frånvaro resulterar i bedöms dock inte vara långsiktigt hållbar. Före- gående års goda produktivitetstillväxt bedöms med andra ord till stor del vara tillfällig. Produk- tivitetsgapet förutses i stort sett vara slutet i år, vilket innebär att produktivitetstillväxten i år och framåt utvecklas i linje med den trendmässiga produktivitetstillväxten, som uppskattas till 1,8 % för ekonomin som helhet.

Sysselsättningsgapet uppskattas till –0,4 % i år och ökar 2004 till ca –0,5 %. Sysselsättningen väntas öka med 0,6 % per år under 2005 och 2006. Sysselsättningsuppgången möjliggörs bl.a. av att den arbetsföra befolkningen växer med 0,6 % per år. Den potentiella sysselsättningen ökar med 0,4 % per år 2005 och 2006 och utvecklas därmed svagare än tillväxten i den arbetsföra befolkningen. I bedömningen av den potentiella sysselsättningstillväxten tas hänsyn till att ålderskategorier med en låg sysselsätt- ningsgrad växer som andel av befolkningen i yrkesverksamma åldrar. Sysselsättningstillväxten år 2005 och 2006 överstiger således den potenti- ella sysselsättningstillväxten för dessa år. Detta möjliggörs genom att den öppna arbetslösheten väntas sjunka till knappt 4 % 2006. Antalet per- soner i arbetsmarknadspolitiska program för- utses också minska, vilket frigör arbetskraft.

Medelarbetstidsgapet uppskattas 2003 till –0,8 % och bedöms 2004 uppgå till ca –0,5 %. Den potentiella medelarbetstiden beräknas av bl.a. demografiska skäl minska med 0,2 % per år 2005 och 2006. Den faktiska medelarbetstiden förutses dock påverkas i positiv riktning av regeringens program för ökad hälsa i arbetslivet. Sammantaget innebär bedömningarna av resursläget och den trendmässiga tillväxten att BNP beräknas öka med 2,6 % 2005 och med

2,5 % 2006.

Tabell 1.2 Nyckeltal

	2002	2003	2004	2005	2006
KPI, dec–dec	2,3	1,6	2,5	2,3	2,0

UND1X, dec–dec	2,2	1,9	1,7	–	–

Real disponibel inkomst1	4,7	1,7	1,4	0,9	1,6
Sparkvot (nivå)2	2,8	2,6	1,9	0,6	–0,1
Industriproduktion1	2,9	2,2	5,0	4,2	3,9
Relativ enhets-
arbetskostnad i industrin1,3	0,3	2,8	0,3	–	–
Antal sysselsatta1	0,1	–0,3	0,3	0,6	0,6
Öppen arbetslöshet4	4,0	4,5	4,3	4,0	3,8
Konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska program4	2,6	2,2	2,0	1,7	1,7
Reguljär
sysselsättningsgrad5	78,1	77,6	77,6	77,7	77,8
Handelsbalans6	147	156	171	188	204
Bytesbalans7	4,2	4,3	4,1	4,1	4,3
Offentligt finansiellt
sparande7	1,1	0,3	1,0	1,4	2,1

1Årlig procentuell förändring.

2Exklusive sparande i avtalspension.

3I gemensam valuta, SEK.

4Procent av arbetskraften.

5Antal sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i denna åldersgrupp.

6Miljarder kronor.

7Procent av BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksbanken och Finansdepartementet.

1.3Finanspolitiken

Målet för de offentliga finanserna är ett över- skott om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Därmed stärks den offentliga förmögenhetsställningen, vilket skapar ett finan- siellt utrymme att möta den demografiska utvecklingen under de närmaste decennierna.

Det finansiella sparandet i offentlig sektor beräknas i år till 0,4 % av BNP och 2004 till 1,0 % av BNP. BNP-gapet väntas vara negativt såväl 2003 som 2004. Det strukturella överskot- tet är därför högre än det redovisade och beräk- nas till 1,4 % av BNP i år och 1,7 % av BNP 2004. Under de följande två åren stärks det strukturella överskottet ytterligare och uppgår 2006 till 2,2 %. Eftersom BNP-gapet bedöms vara slutet sammanfaller i stort sett det redovi- sade och det strukturella sparandet 2006. Mot denna bakgrund bedöms de prognoserade över- skotten t.o.m. 2006 vara förenliga med målet om ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. För en utförligare diskus- sion se avsnitt 11.

Förändringen i det offentliga sparandet är en indikator på de offentliga finansernas effekter på efterfrågan i ekonomin. Förändringen kan delas in i diskretionära åtgärder i den statliga budge- ten, automatiska stabilisatorer och övriga fakto- rer.

Det finansiella sparandet förstärks successivt mellan 2003 och 2006, vilket verkar återhållande på efterfrågan i ekonomin. Ungefär hälften av förstärkningen av de offentliga finanserna förkla- ras av ett förbättrat konjunkturläge, dvs. av de automatiska stabilisatorerna. Den andra hälften beror på att det strukturella överskottet ökar. Finanspolitikens inriktning, mätt som föränd- ringen av det strukturella sparandet, under peri- oden fram till 2006 bedöms därför vara svagt kontraktiv (se tabell 1.6 och avsnitt 11.5).

1.4Utvecklingen inom olika områden

Den internationella utvecklingen

Den globala återhämtning som inleddes under första halvåret 2002 avtog i styrka under senare delen av året. I euroområdet försvagades tillväx- ten och i Förenta staterna var tillväxten svag under fjärde kvartalet. Utvecklingen i regionerna utanför OECD-området var, med undantag för Latinamerika, god under 2002. Det internatio- nella säkerhetspolitiska läge som för närvarande råder verkar dämpande på den globala aktivite- ten. Givet att osäkerheten minskar är dock för- utsättningarna gynnsamma för att återhämt- ningen skall få förnyad kraft under senare delen av 2003. Under 2002 beräknas den globala till- växten till 2,9 %. Den väntas öka till 3,2 % i år och till 4 % 2004.

I Förenta staterna har en kraftigt expansiv ekonomisk politik stärkt hushållens köpkraft och utgjort en motvikt till den svaga industri- och investeringskonjunkturen. Under de senaste två åren har en omfattande kostnadsanpassning skett i näringslivet. Obalanser som beror på tidi- gare överinvesteringar har successivt korrigerats. Kostnadsanpassningen har medfört att företa- gens vinstutsikter förbättras, vilket tillsammans med låga räntor lägger grunden för ökade inve- steringar. Amerikanska exportföretag gynnas också av det senaste årets dollarförsvagning.

Den amerikanska ekonomin befinner sig i ett känsligt läge. Den tillväxt som hittills i hög grad har upprätthållits av en expansiv ekonomisk po-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

litik bedöms övergå till att bli självbärande. I ett negativt riskscenario dämpas tillväxten i hus- hållens konsumtion innan en solid uppgång av industriproduktion och investeringar har etable- rats. En utdragen Irakkris med fortsatt hög osä- kerhet, en svag börsutveckling eller ett fall i bostadspriserna är faktorer som kan äventyra återhämtningen. Sammantaget bedöms BNP i Förenta staterna öka med 2,6 % i år och med 3,8 % 2004.

Den japanska ekonomin fortsätter att brottas med stora problem. Den inhemska efterfrågan är mycket låg. Hushållens konsumtion påverkas negativt av en svag arbetsmarknad, sjunkande aktiekurser och svaga offentliga finanser. De japanska konsumentpriserna har fortsatt att falla. Det blir därmed fördelaktigt för hushållen att skjuta konsumtionsbeslut på framtiden. Det osäkra världspolitiska läget och bristen på risk- kapital till följd av banksystemets konsolide- ringsbehov bidrar till en låg investeringsaktivitet. Trots att den externa efterfrågan väntas stärkas bedöms den svaga inhemska efterfrågan leda till att BNP under prognosperioden endast ökar mycket måttligt. I år väntas BNP öka med 0,7 % och nästa år med 0,8 %.

Som konstaterades ovan bromsade den redan måttliga tillväxten i euroområdet upp mot slutet av 2002. BNP för helåret 2002 ökade med histo- riskt låga 0,8 %. Ledande indikatorer pekar inte på någon omedelbar förstärkning av tillväxten även om utsikterna varierar mellan euroländerna. Särskilt i Tyskland är tillförsikten inför fram- tiden bland hushåll och företag dämpad. För- stärkningen av euron och en förväntad stram inriktning av finanspolitiken begränsar i viss utsträckning efterfrågan från omvärlden och den inhemska efterfrågan. Återhämtningen i år för- väntas av dessa skäl bli måttlig och tillväxten i euroområdet bedöms endast bli drygt 1 %. Ytterligare lättnader i penningpolitiken förutses och i takt med att den globala efterfrågan stärks väntas tillväxten nästa år bli 2,2 %.

I Storbritannien har tillväxten under de senaste åren drivits av en stark inhemsk efter- frågan och en snabbt växande tjänstesektor sam- tidigt som industriproduktionen har utvecklats svagt. I år och nästa år väntas dock konsum- tionstillväxten dämpas till följd av att de senaste årens börsfall och av att en stigande skuldsätt- ning har försämrat hushållens finansiella förmö- genhetsställning. Hushållens disponibla in- komster väntas också växa i en något lång-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

sammare takt. Den väntade globala konjunktur- uppgången och ett svagare pund bedöms stärka exporttillväxten. Den tudelning som har karakte- riserat den brittiska ekonomin förutses därmed minska. BNP-tillväxten väntas i år uppgå till 2,1 % och 2004 till 2,3 %. I Norge och Danmark var tillväxten förra året måttlig. I Norge ökade BNP med 1,0 %. I Danmark var tillväxten något högre, 1,6 %, men föll tydligt tillbaka under det andra halvåret. I både Norge och Danmark är förutsättningarna goda för en gynnsam utveck- ling av hushållens konsumtion. I Danmark förefaller den lagerkorrigering som begränsade tillväxten 2002 vara avslutad och i Norge väntas den offentliga konsumtionen öka i god takt framöver. Tillväxten förutses i år bli 1,2 % i Norge och 1,4 % i Danmark och nästa år 2,0 % i Norge och 2,3 % i Danmark.

Räntor, valutor och inflation

Efterfrågan på riskfyllda tillgångar, t.ex. aktier, har varit fortsatt låg under årets inledning. För- klaringen ligger dels i att osäkerheten kring konjunkturutvecklingen och den säkerhetspoli- tiska situationen är mycket stor, dels i att de senaste årens svaga börsutveckling har minskat riskbenägenheten hos de finansiella aktörerna. Detta har i sin tur påverkat prisbildningen på de finansiella marknaderna genom att aktiekurserna har fortsatt att falla och genom att obligations- priserna har stigit (dvs. räntorna har fallit). Det låga ränteläget är också ett resultat av att de ton- givande centralbankerna bedriver en expansiv penningpolitik med låga styrräntor. Denna för- skjutning i de finansiella aktörernas placerings- inriktning till förmån för obligationer har även inneburit att ränteskillnaden mellan företags- och statsobligationer har minskat. Ett tydligt inslag i den senaste tidens utveckling är emeller- tid att bedömningarna av Irakkrisens utveckling och dess konsekvenser snabbt skiftar, vilket ger upphov till kraftiga prisrörelser på de finansiella marknaderna.

Kombinationen hög risk och låg riskbenägen- het har pressat ner de långa marknadsräntorna till mycket låga nivåer. I Förenta staterna har räntan på 10-åriga statsobligationer under mars legat runt eller under 4 %. Man får gå tillbaka till 1950-talet för att hitta motsvarande nivåer. Ett annat ovanligt inslag i den globala räntestruktu- ren är att de tyska obligationsräntorna har varit högre än de amerikanska. Skillnaden är dock

relativt liten. Under andra halvåret 2003 förvän- tas ett förbättrat konjunkturläge och en lägre världspolitisk osäkerhet leda till att de långa marknadsräntorna stiger. I slutet av 2004 beräk- nas ränteläget ha normaliserats och den tyska 10- årsräntan förväntas uppgå till knappt 5,5 % och motsvarande amerikanska ränta till knappt 6 %. Skillnaden mellan svenska och tyska 10-årsräntor har legat ganska stabilt runt 0,5 procentenheter under de senaste åren. Skillnaden bedöms minska till 0,4 procentenheter i slutet av 2004.

Den tilltagande osäkerheten, försämrade konjunkturutsikter och därmed ett avtagande inflationstryck medförde att centralbanken i Förenta staterna, den europeiska centralbanken (ECB) och Riksbanken under slutet av 2002 och under inledningen av 2003 sänkte sina styrrän- tor. Den amerikanska penningpolitiken är kraf- tigt expansiv och styrräntan låg i början av april på 1,25 %. Även om ytterligare räntesänkningar inte kan uteslutas förutses den amerikanska centralbanken låta styrräntan ligga kvar på denna låga nivå till slutet av året då en period av ränte- höjningar väntas inledas. I euroområdet är kon- junkturutsikterna sämre än i Förenta staterna och finanspolitiken bedöms vara något åtstra- mande. ECB förutses bl.a. av dessa skäl fortsätta att lätta på penningpolitiken och sänka sin styr- ränta till 2 %, vilket också förväntas vara nivån i slutet av året. Under 2004, när konjunkturåter- hämtningen bedöms vara stabil, väntas den ame- rikanska centralbanken och ECB strama åt pen- ningpolitiken. Det bör dock understrykas att även om styrräntorna i Förenta staterna och euroområdet höjs så är styrräntornas nivå under hela 2004 lägre än de nivåer som bedöms vara långsiktigt normala. Inriktningen av penning- politiken är, med andra ord, expansiv även under 2004.

Sedan inledningen av 2002 har dollarn försva- gats med ca 20 % mot euron. Det finns sannolikt flera samverkande faktorer bakom dollarns för- svagning, men en viktig förklaring är troligen den förskjutning som skett i investerarnas fokus mot placeringar med liten risk. Den förhållande- vis låga räntenivån i Förenta staterna jämfört med euroområdet, som bl.a. berott på den expansiva penningpolitiken, har lett till ett bety- dande kapitalinflöde till euroområdet från För- enta staterna. Den svaga börsutvecklingen och nedjusterade vinstutsikter har sannolikt också bidragit till att det blivit svårare att attrahera det kapital som krävs för att finansiera underskottet

i den amerikanska bytesbalansen. Underskottet i den amerikanska bytesbalansen är i storleksord- ningen 5 % av BNP.

Sedan hösten 2001 har den svenska kronan stärkts från 146 till ca 130 i termer av det han- delsviktade TCW-indexet. En viss ytterligare förstärkning förutses under loppet av 2003. I slutet av 2003 beräknas TCW-indexet uppgå till 127. Ingen ytterligare varaktig förstärkning vän- tas under åren därefter.

Den svenska penningpolitiken vägleds av ett inflationsmål. Inflationen mätt som föränd- ringen i konsumentprisindex (KPI) över tolv månader skall uppgå till 2 % med ett tolerans- intervall på +/– 1 procentenhet. Riksbanken har förtydligat att det för närvarande är UND1X som styr utformningen av penningpolitiken. UND1X är Riksbankens mått på den under- liggande inflationen där de direkta effekterna av förändrade räntor, indirekta skatter och subven- tioner har exkluderats från KPI. Riksbanken förutsätts anpassa penningpolitiken så att infla- tionen utvecklas i linje med inflationsmålet.

Inflationen har ökat under vintern och upp- gick i februari till 3,4 % mätt som tolvmåna- dersförändringen i KPI. Prisökningar på el, villa- olja och bensin svarade för 1,6 procentenheter av februari månads KPI-inflation. Om dessa varor exkluderas syns en tämligen stadig inflations- nedgång under 2002. Eftersom prisökningarna på el och olja endast bedöms ge upphov till till- fälliga inflationseffekter förutses dessa inte på- verka penningpolitikens utformning. Med ett sjunkande underliggande inflationstryck, en omläggning av finanspolitiken i stramare rikt- ning och med beaktande av att den samlade efterfrågan är svag förväntas Riksbanken i år genomföra ytterligare styrräntesänkningar. Den s.k. reporäntan väntas i slutet av 2003 uppgå till 2,75 %. I takt med att konjunkturläget förbättras under 2004 antas Riksbanken höja reporäntan. I slutet av 2004 antas reporäntan vara 4 %.

Försörjningsbalansen

Varuexporten ökade 2002 med drygt 2 %, vilket mot bakgrund av det svaga konjunkturläget på viktiga svenska exportmarknader var en förhål- landevis god utveckling. Exporttillväxten var sär- skilt stark under det första halvåret 2002. I efter- hand kan konstateras att teleprodukt- och motorfordonsindustrins exportframgångar var tillfälliga. Under det andra halvåret har export-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

volymerna i dessa branscher kraftigt fallit till- baka. Liksom under 2001 gav exporten av tele- produkter 2002 ett stort negativt bidrag till utvecklingen av varuexporten. Exklusive tele- produkter ökade varuexporten med ca 4 % 2002.

I prognosen förutsätts teleproduktexporten under loppet av 2003 öka med ca 8 %, men den svaga utvecklingen under andra halvåret 2002 gör att årsgenomsnittet för teleproduktexpor- tens utveckling för 2003 blir –12 %. Telepro- dukterna ger därmed ett negativt bidrag till den totala varuexportillväxten 2003 på 1,1 procent- enheter. Detta illustrerar den svenska varu- exportens känslighet för teleproduktindustrins återhämtning. Den stora osäkerhet som råder beträffande framtidsutsikterna gör att risken för prognosfel är betydande.

De senaste indikatorerna för den svenska ex- portindustrin har varit förhållandevis positiva. Bilden är dock splittrad. KI:s barometer för januari och februari visar att exportorder- ingången ökar. I inköpschefsindex för mars redovisas en dämpning av exportorderingången. En möjlig delförklaring kan vara att industri- företag runt om i världen fyller på sina lager i syfte att gardera sig emot störningar i handeln till följd av Irakkonflikten. Under det andra halvåret bedöms dock den förväntade interna- tionella återhämtningen få förnyad kraft. Svensk exportindustri med sin relativa tonvikt på inve- steringsvaror möter då en mer gynnsam sam- mansättning av efterfrågan eftersom invester- ingsbehoven i omvärlden gradvis ökar. Mot denna bakgrund förutses den svenska varu- exporten öka med 2,3 % i år och 7,0 % 2004.

Svängningarna i varuimporten har, sett ur ett försörjningsbalansperspektiv, påverkat BNP-till- växten kraftigt under de senaste åren. År 2001 föll exempelvis importen av varor med hela 5,5 %. Nedgången kan inte fullt ut förklaras med minskad efterfrågan och sammansättnings- förändringar på försörjningsbalansens använd- ningssida. Sannolikt har den svaga kronkursen 2001 inneburit att efterfrågan i högre grad har kommit att inriktas mot svensk produktion i stället för import. BNP-tillväxten påverkades positivt av detta. Även 2002 var varuimporten oväntat svag och föll med ca 1,5 %. Nedgången på teleproduktmarknaden har inte bara försäm- rat exporten utan har också bidragit till en låg import. Under 2002 minskade importen inom denna varugrupp med 14 %. Den lageranpass- ning som förra året ägt rum inom industri

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 1.3 Försörjningsbalans

	Miljarder						Procentuell volymförändring
	kronor
	20021	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Hushållens konsumtionsutgifter	1139	4,02	0,2	1,3	1,9	2,2	2,3	2,4
Offentliga konsumtionsutgifter	656	0,72	0,9	2,1	0,5	0,2	0,3	0,3
Statliga	188	–2,8	–2,5	1,7	–0,5	–0,5	0,0	0,0

Kommunala	468	2,22	2,4	2,3	0,8	0,5	0,5	0,5
Fasta bruttoinvesteringar	400	6,6	0,8	–2,5	–0,5	2,9	4,9	4,7
Näringsliv exkl. bostäder	280	9,6	–0,2	–6,9	–2,2	3,0	5,2	5,0

Bostäder	49	10,0	3,6	10,4	2,3	4,2	8,0	8,0

Myndigheter	70	–8,1	4,2	9,5	4,5	1,4	1,3	1,2
Lagerinvesteringar3	4	0,5	–0,4	–0,1	0,2	0,0	0,1	0,0
Export	1012	11,3	–0,8	0,4	2,3	7,0	6,3	6,0

Import	871	11,5	–3,5	–2,7	2,3	6,0	6,2	6,1
BNP	2340	4,4	1,1	1,9	1,4	2,4	2,6	2,5

1Löpande priser.

2Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 överfördes från kommunsektorn till hushållssektorn i nationalräkenskaperna. Inklusive denna effekt är utvecklingstalen för år 2000 för hushållens konsumtion 5,0 %, för offentlig konsumtion –1,1 % och för kommunal konsumtion –0,3 %.

3Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

och handel har också dämpat importen. Kronans förstärkning innebär att importvaror

blir billigare, vilket tillsammans med en uppgång i bl.a. export och hushållens konsumtion bidrar till ökad import i år. Importefterfrågan stärks av att lageranpassningen i år bedöms vara avslutad. Varuimporten väntas sammantaget öka med ca 3 % i år, vilket är en högre tillväxt i förhållande till efterfrågekomponenternas utveckling jämfört med de föregående två åren. Nästa år förutses varuimporten öka med 6,5 %.

Tjänstehandelns nedgång, som inleddes i bör- jan av 2001, har fortsatt under 2002. Det fjärde kvartalet 2002 minskade exporten av tjänster enligt nationalräkenskaperna med 16 % i jämfö- relse med samma kvartal föregående år. År 2002 gav tjänstebalansen inget bidrag till tillväxten, men den svaga utvecklingen av tjänsteexporten i slutet av året medför att tjänstehandeln väntas ge ett negativt bidrag på 0,4 procentenheter 2003. Nästa år bedöms tjänstehandeln ge ett positivt tillväxtbidrag med 0,1 procentenheter.

Liksom i övriga OECD-området var den svenska investeringskonjunkturen svag 2002. I näringslivet föll investeringarna med 6,9 %. Bostadsinvesteringarna och infrastrukturinve- steringar steg dock. Totalt sett minskade inve- steringarna 2002 med 2,5 %. Den osäkra inter- nationella situationen och svag lönsamhet däm- par näringslivets investeringsvilja i år. Trots fort-

satt god tillväxt i myndighets- och bostadsinve- steringarna, minskar därför ekonomins totala investeringar i år med ca 0,5 %. Nästa år har de senaste årens produktionstillväxt höjt kapaci- tetsutnyttjandet så mycket att investeringsvoly- merna återigen måste öka för att efterfrågan skall kunna mötas med ökad produktion. Totalt sett väntas investeringarna 2004 öka med ca 3 %.

Nedgången i industriinvesteringarna har varit kraftig. Under 2001 och 2002 har investering- arna sammantaget sjunkit med nästan 13 %. I år väntas de minska med ytterligare 4 %. Det kraf- tiga fallet är ett uttryck för att investeringsnivån 2000 var ohållbart hög. Det är emellertid mycket svårt att fastställa hur stor anpassning av kapital- beståndet som är nödvändigt. I prognosen ligger en uppgång på knappt 5 % 2004.

I tjänstesektorn föll investeringarna med ca 8 % 2002. Liksom i industrin är nedgången till stor del en konsekvens av tidigare höga inve- steringsvolymer. I år väntas investeringarna fort- sätta att falla i flertalet tjänstesektorer. Undanta- get är handeln där investeringarna ökar. Sam- mantaget bedöms investeringarna i tjänstesek- torn i år sjunka med ca 2,5 %. Avmattningen i tjänsteproduktionen de senaste åren har varit relativt mild. Tjänsteproduktionen bedöms fort- sätta öka i god takt framöver. Mot denna bak- grund bedöms investeringarna stiga med drygt 2 % nästa år.

Bostadsinvesteringarna ökade med drygt 10 % 2002. Bakom uppgången ligger framför allt ett ökat småhusbyggande. Ett antal indikatorer tyder på att ökningen i nybyggnationer av små- hus och flerbostadshus har bromsats upp. Sam- mantaget väntas de totala bostadsinvesteringarna öka med 2,3 % i år och 4,2 % nästa år. Upp- gången måste betecknas som måttlig mot bak- grund av att bostadsbyggandet fortfarande befinner sig på en historiskt mycket låg nivå.

Handeln och industrin justerade ner sina lager förra året. En oväntat stor lageruppbyggnad det fjärde kvartalet medförde dock att lagerföränd- ringarnas negativa effekt på BNP-tillväxten stannade vid 0,1 % av BNP. Eftersom lagren minskade i fjol och väntas öka något i år bidrar lagren positivt till BNP-tillväxten 2003 med 0,2 % av BNP. Nästa år är lagerinvesteringarna tillväxtneutrala.

Efter ett antal år med mycket höga ökningstal stannade tillväxten i hushållens konsumtionsut- gifter upp under slutet av år 2000. I början av 2002 inleddes en påtaglig återhämtning. Kon- sumtionen ökade 2002 som årsgenomsnitt med 1,3 % och steg under loppet av året med ca 2 %. Fallande börskurser bidrog till att hushållens finansiella förmögenhet minskade med ca 250 miljarder kronor förra året, vilket påverkade konsumtionen negativt. Den viktigaste förklar- ingen till den ändå förhållandevis gynnsamma konsumtionstillväxten ligger sannolikt i att hus- hållens disponibla inkomster ökade kraftigt, bl.a. som ett resultat av sänkta inkomstskatter. Enligt nationalräkenskaperna ökade de reala disponibla inkomsterna 2002 med hela 4,7 %, varav 2,3 pro- centenheter berodde på ekonomiska reformer. Nivån för de reala disponibla inkomsterna år 2001 hölls dock tillbaka av att hushållen betalade höga kapitalvinstskatter på framför allt aktier till följd av tidigare års börsuppgångar (reavinsterna tillgodoräknas dock inte hushållens disponibla inkomster i nationalräkenskaperna). Rensat från denna effekt ökade de reala disponibelinkoms- terna med ca 3,5 % 2002. Under 2003 och 2004 förutses hushållens inkomster utvecklas svagare än under 2001 och 2002, bl.a. till följd av en mer återhållen finanspolitik. Den förväntade syssel- sättningsminskningen i år verkar också däm- pande på hushållens inkomstutveckling.

Den inkommande kortperiodiska statistiken visar dock på en fortsatt god utveckling inom detaljhandeln och då särskilt för sällanköpsvaror. Hushållens tillförsikt inför framtiden har mins-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

kat något, men hushållen är ändå relativt opti- mistiska i sin syn på den egna ekonomin. Anled- ningen till detta kan vara dels att hushållens för- mögenhetssituation, på grund av en stark real förmögenhetstillväxt, alltjämt är god, dels att ränteläget är lågt. Som tidigare påpekats antas Riksbanken genomföra fortsatta styrräntesänk- ningar, vilket ytterligare stimulerar konsumtio- nen. Sammantaget bedöms hushållens konsum- tionsutgifter öka med ca 2 % per år i år och nästa år.

De statliga konsumtionsutgifterna steg 2002 med hela 1,7 %. Utvecklingen i år och nästa år väntas bli svagare, bl.a. på grund av utgifts- begränsningar inom försvaret, och uppgår till -–0,5 % båda åren.

Den kommunala konsumtionen utvecklades starkt i fjol samtidigt som inkomsterna steg i nå- got långsammare takt än tidigare år. Balanskravet började tillämpas 2000 och innebär att kommu- ner och landsting skall upprätta budgetar som är sådana att intäkterna överstiger kostnaderna. År 2002 uppvisade kommunsektorn som helhet ett negativt resultat. I år höjs skatterna med 65 öre och kommunsektorns finanser beräknas därmed förbättras. Inom ramen för balanskravet progno- seras konsumtionsutvecklingen till 0,8 % 2003 och till 0,5 % nästa år.

Tabell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxt

Procentenheter

	2002	2003	2004	2005	2006
Hushållens
konsumtionsutgifter	0,6	0,9	1,1	1,1	1,1

Offentliga
konsumtionsutgifter	0,6	0,1	0,1	0,1	0,1

Fasta bruttoinvesteringar	–0,4	–0,1	0,5	0,8	0,8

Lagerinvesteringar	–0,1	0,2	0,0	0,1	0,0
Netto utrikeshandel	1,2	0,2	0,9	0,5	0,5

Export	0,2	1,0	3,1	2,9	2,9

Import	1,1	–0,9	–2,3	–2,4	–2,5
BNP	1,9	1,4	2,4	2,6	2,5

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tillväxtens och sparandets sammansättning

Nedgången i BNP-tillväxten från 1,9 % 2002 till 1,4 % 2003 förklaras till stora delar av en kraftig minskning i tillväxtbidraget från utrikeshandeln (se tabell 1.4). Att utrikeshandeln i år ger ett lägre tillväxtbidrag än 2002 kan, med tanke på att exporttillväxten ökar, tyckas vara något överras-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

kande. Förklaringen ligger i det mycket kraftiga omslaget i tillväxtbidraget från importen. Även tillväxtbidraget från offentliga konsumtionsut- gifter minskar i år. I viss mån motverkas dock dessa negativa effekter av stigande tillväxtbidrag från lager och hushållens konsumtionsutgifter.

Bruttosparandet i ekonomin är nästan oför- ändrat mellan 2002 och 2004 (se tabell 1.5). Det finansiella sparandet, som i stort överensstäm- mer med bytesbalansens utveckling, förväntas ligga stabilt runt 4 % av BNP under samtliga år t.o.m. 2006. Den successiva förbättringen av spa- randet i den offentliga sektorn bidrar till att för- stärka det finansiella sparandet. Hushållens spa- rande väntas å andra sidan försvagas vilket redu- cerar det totala finansiella sparandet. De fasta investeringarna faller tillbaka något i år som andel av BNP, men en uppgång förutses under 2005 och 2006.

Tabell 1.5 Sparandets sammansättning

Löpande priser, procent av BNP

	2002	2003	2004	2005	2006
Realt sparande	17,2	17,1	17,1	17,5	17,8

Fasta investeringar	17,1	16,7	16,7	17,1	17,4

Lagerinvesteringar	0,2	0,4	0,4	0,4	0,4

Finansiellt sparande1	4,1	4,1	3,9	4,1	4,3
Offentlig sektor2	1,1	0,4	1,0	1,4	2,1
Hushåll	4,6	4,4	4,2	3,5	3,3

Företag	–1,6	–0,7	–1,3	–0,8	–1,1

Bruttosparande	21,3	21,2	21,0	21,6	22,1

1Enligt Riksbankens definition.

2Enligt prognos.

Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet.

Arbetsmarknaden

Under loppet av 2001 och 2002 har sysselsätt- ningen varit i stort sett oförändrad. I fjol mins- kade sysselsättningen i näringslivet och särskilt i industrin. I den privata tjänstesektorn har syssel- sättningen ökat något. Uppgången inom tjänste- sektorn är betydligt mer dämpad än den syssel- sättningsexpansion som skedde 1998–2001. Totalt sett steg sysselsättningen 2002 med 0,1 %.

Indikatorerna över den framtida utvecklingen tyder på att sysselsättningen minskar i år. Indu- strin avser, enligt Konjunkturinstitutets baro- meter, att fortsätta att dra ner personalstyrkan. Den övergripande bild som ges i barometern vad gäller anställningsplanerna i tjänstesektorerna är att en minskning är att vänta även här. Det finns

dock skillnader mellan olika branscher. Statis- tiska centralbyråns vakansstatistik för fjärde kvartalet 2002 visar också att efterfrågan på arbetskraft är svag. Utfallsstatistik, ledande indi- katorer och efterfrågeläget i ekonomin leder sammantaget till bedömningen att sysselsätt- ningen minskar med 0,3 % i år. Produktionen väntas ta fart under andra halvåret 2003. Med viss fördröjning bedöms detta leda till att även sysselsättningen ökar. Antalet sysselsatta förut- ses stiga med 0,3 % 2004.

Medelarbetstiden minskade med hela 3,8 % mellan 1999 och 2002. Förutom att frånvaron har ökat förklaras den lägre medelarbetstiden av att övertiden och den s.k. vanligen arbetade tiden har sjunkit. Medelarbetstiden förutses minska med 0,2 % i år och öka med lika mycket nästa år. Därmed bryts de senaste årens utveckling med minskande medelarbetstid, vilket bl.a. är ett resultat av regeringens åtgärder för ökad hälsa i arbetslivet och de sysselsättningspolitiska insat- ser som föreslås i denna proposition.

Arbetskraftsutbudet visar en god samvariation med konjunktur- och arbetsmarknadsutveck- lingen. Eftersom arbetsmarknaden i år bedöms vara svag hålls utbudet av arbetskraft tillbaka. Arbetsutbudet påverkas också av antalet stude- rande. Antalet deltagare i arbetsmarknadspoli- tiska program, varav huvuddelen räknas som studerande, minskar under prognosåren. Detta bidrar positivt till arbetsutbudet. Övriga stude- rande ökar något, vilket verkar i motsatt rikt- ning. Här utöver måste man också beakta hur den arbetsföra befolkningens sammansättning utvecklas. Eftersom befolkningstillväxten i huvudsak väntas ske i ålderskategorier med ett lågt arbetskraftsdeltagande är detta en faktor som verkar dämpande på arbetskraftsutbudet. Den arbetsföra befolkningens sammansättning påverkar också utvecklingen av antalet sjuka utanför arbetskraften i negativ riktning. Reger- ingens handlingsprogram för hälsa i arbetslivet förutses få effekt genom att andelen sjuka i varje åldersklass så småningom minskar.

En sammanvägning av ovanstående förhållan- den ger vid handen att arbetsutbudet ökar med 0,2 % i år och nästa år. Den öppna arbetslöshe- ten ökar därför till 4,5 % i år. Nästa år minskar den till 4,3 %.

Offentliga finanser

År 2002 uppgick den offentliga sektorns finansi- ella sparande till 1,1 % av BNP. Som andel av BNP uppgick skatter och avgifter till 51,3 % och de totala inkomsterna till 56,8 % medan utgif- terna motsvarade 55,8 % av BNP. För 2003 beräknas sparandet minska till 0,4 % av BNP. Som andel av BNP är skatteinkomsterna i stort sett oförändrade medan utgifterna ökar. År 2004 beräknas sparandet stiga till 1 % av BNP under det att både inkomster och utgifter minskar som andel av BNP. År 2005 och 2006 ökar sparandet med 1,4 % respektive 2,1 %.

Det finansiella sparandet fördelas 2003 mellan den offentliga sektorns tre delar så att staten har ett underskott på 43 miljarder kronor medan ålderspensionssystemet visar ett överskott på 51 miljarder kronor. Det statliga underskottet vän- tas minska under prognosperioden samtidigt som pensionssystemets överskott ökar något. Den kommunala sektorns finanser väntas 2004– 2006 visa underskott efter ett mindre överskott 2003. Underskottet i kommunernas finansiella sparande bedöms dock vara förenligt med ett ekonomiskt resultat som uppfyller balanskravet.

Det höga finansiella sparandet under senare år medförde att nettoskulden vändes till en positiv finansiell förmögenhet 2001 på 3,5 % av BNP. Nettoskulden, som den definieras av Statistiska centralbyrån, har reviderats ned med 74 miljar- der, vilket innebär att den finansiella nettoställ- ningen var starkare än vad som redovisats tidi- gare. Kraftiga värdeminskningar på aktier under 2002 medförde åter en nettoskuld, trots ett fort- satt positivt sparande. I prognosen görs inget antagande om framtida värdeförändringar med undantag av effekten på statsskulden av valuta- kursens utveckling. Det innebär att nettoskulden utvecklas i takt med det finansiella sparandet. Det positiva sparandet medför att nettoskulden minskar under prognosperioden och 2005 väntas den offentliga sektorns finansiella tillgångar åter överstiga skulderna.

Fördelningen av det finansiella sparandet mellan staten och ålderspensionssystemet med- för att förbättringen av den finansiella ställ- ningen sker genom ökade tillgångar i pensions- systemet. Underskottet i statens finansiella spa- rande innebär att skuldsidan i den offentliga sektorns balansräkning ökar under prognosperi- oden. Skuldökningen är dock inte större än att såväl statsskulden som den konsoliderade brut-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

toskulden fortsätter att minska som andel av BNP. År 2006 beräknas den konsoliderade skuldkvoten uppgå till 46,4 % av BNP.

Jämfört med budgetpropositionen har den offentliga sektorns finansiella sparande revide- rats ned med 13 miljarder kronor 2002. Skatte- inkomsterna blev något högre än väntat. För- sämringen beror uteslutande på högre offentliga utgifter. År 2003 och framåt får den lägre BNP- nivån genomslag i lägre skatteinkomster än vad som beräknades i budgetpropositionen, trots att de kommunala skattehöjningarna blev högre än beräknat. Högre utgifter bidrar också till för- sämringen av det finansiella sparandet jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen. Sammantaget beräknas den offentliga sektorns finansiella sparande försämras med 25 miljarder kronor 2003 och med 15 miljarder kronor 2004 jämfört med budgetpropositionen.

Tabell 1.6 De offentliga finanserna

Procent av BNP

	2002	2003	2004	2005	2006
Inkomster	56,8	56,8	56,5	56,1	56,1

Skatter1	51,8	51,5	51,2	50,9	50,8
Utgifter	55,8	56,4	55,5	54,7	53,9

Finansiellt sparande	1,1	0,4	1,0	1,4	2,1

Strukturellt sparande	0,8	1,4	1,7	1,9	2,2
Konsoliderad bruttoskuld	52,4	51,0	50,0	48,4	46,4

Nettoskuld	2,5	1,2	0,2	–1,0	–3,1

1 Inklusive skatter till EU.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

2 Internationell utveckling

Under förra året påbörjades en försiktig åter- hämtning av den globala ekonomin. Detta skedde efter en, i ett historiskt perspektiv, rela- tivt grund konjunktursvacka. Återhämtningen har hittills varit återhållen till följd av en rad underliggande problem och ett behov av att kor- rigera dessa, bl.a. genom en fortsatt konsoli- dering av företagens balansräkningar. Dessutom har det skett en anpassning av kapitalstocken efter tidigare överinvesteringar. Därutöver har konjunkturåterhämtningen tyngts av det osäkra geopolitiska läget.1 Den förhöjda osäkerheten har bidragit till en dämpning av förtroendet för ekonomin bland företag och hushåll, uppskju- tande av ekonomiska beslut, svag börsutveckling samt stigande oljepriser. Detta har sammantaget inverkat negativt på den ekonomiska utveck- lingen globalt.

De regionala skillnaderna är dock stora. Efter återhämtningen i början av året har tillväxten i Förenta staterna varit fortsatt god. Den redan måttliga tillväxten i stora delar av EU tappade däremot fart mot slutet av året. Den japanska ekonomin utvecklades fortsatt svagt. I kontrast till detta uppvisade övriga Asien en dynamisk utveckling.

Återhämtningen i den globala ekonomin för- utses fortsätta och stärkas under innevarande år. Den geopolitiska händelseutvecklingen är dock av avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen framöver. I prognosen har antagits att osäkerheten kring det globala politiska läget kommer att vara lägre under det andra halvåret i år. En minskad osäkerhet framöver väntas leda till ökad tillförsikt hos hushåll och företag och därmed stimulera till ökad konsumtion och inve- steringstillväxt. Återhämtningen, som tidigare i stor utsträckning drivits av en expansiv ekono- misk politik, förutses därmed under året övergå till att innebära en mer självbärande ökning av tillväxten.

Utöver betydande förtroendeeffekter för den ekonomiska utvecklingen påverkar det geopoli- tiska läget i högsta grad oljeprisets utveckling. Priset på råolja steg kraftigt under hösten och vintern. Den huvudsakliga orsaken till det höga

1 Med geopolitisk osäkerhet avses den globala osäkerhet som f.n. främst hänger samman med Irakkonflikten, terrorhot, osäkerhet om råvaruförsörjningen etc.

oljepriset var en betydande riskpremie till följd av den globala politiska instabiliteten centrerad till Irak. Även den underliggande utbuds- och efterfrågesituationen, varav utbudet bl.a. påver- kats av politiska oroligheter i Venezuela, bidrog till det höga oljepriset i början av året. Då vissa orosmoment gällande oljeproduktionen kvarstår förutses priset på brentolja i slutet av 2003 uppgå till 25,5 dollar per fat, så även vid utgången av 2004.

Tabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet

Procentuell förändring om inget annat anges

	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Bruttonationalprodukt

Världen	2,3	2,9	3,2	4,0	3,9	3,8

Förenta staterna	0,3	2,4	2,6	3,8	3,7	3,6

Japan	0,4	0,3	0,7	0,8	0,9	0,9

EU1	1,6	1,0	1,3	2,2	2,7	2,6
Euroområdet	1,5	0,8	1,1	2,2	2,7	2,7

Tyskland	0,6	0,2	0,5	1,8	2,5	2,5

Frankrike	1,8	1,2	1,2	2,2	2,4	2,4
Italien	1,8	0,4	1,1	2,2	2,7	2,6

Storbritannien	2,0	1,6	2,1	2,3	2,4	2,4

Norden	1,1	1,5	1,6	2,5	2,5	2,4
Danmark	1,4	1,6	1,4	2,3	2,9	2,9

Finland	0,7	1,6	2,4	3,2	2,5	2,5

Norge	1,3	1,0	1,2	2,0	1,7	1,7

Konsumentpriser2
EU	2,3	2,1	2,0	1,9	1,8	1,7

Euroområdet	2,5	2,3	2,0	1,9	1,9	1,7

Förenta staterna	2,8	1,6	1,9	2,2	2,2	2,2

Arbetslöshet, procent av arbetskraften3
EU	7,4	7,5	8,1	8,0	7,5	7,3

Euroområdet	8,0	8,3	8,8	8,7	8,2	7,9

Förenta staterna	4,8	5,8	5,8	5,5	5,3	5,2

Marknadstillväxt,
bearbetade varor	–0,1	2,1	5,6	7,7	7,7	7,5

1Siffror för EU innefattar nuvarande 15 medlemsstater för samtliga år.

2HIKP för EU-länder och KPI för Förenta staterna.

3ILO-definitionen för EU-länder och nationell definition för Förenta staterna. Källor: Nationella källor och Finansdepartementet.

År 2002 uppgick BNP-tillväxten i Förenta staterna till knappt 2,5 %. Mot bakgrund av att ekonomin drabbades av flera störningar får detta anses vara en förhållandevis stark siffra. En viktig orsak till motståndskraften i den amerikanska ekonomin står att finna i den historiskt starka ekonomisk-politiska stimulansen som bidrog till fortsatt stabil konsumtionstillväxt, den rådande osäkerheten till trots. Konjunkturen inom indu-

strisektorn har dock varit dämpad. Den under- liggande inhemska efterfrågesituationen ser i huvudsak alltjämt stabil ut och väntas få fortsatt stimulans av ett gynnsamt ränteläge och en god utveckling av reala disponibla inkomster en bra bit in på innevarande år. En fortsatt förbättring av företagens vinster och en mer gynnsam börs- utveckling förutses stimulera investerings- och sysselsättningstillväxten och utgöra grunden för en mer självbärande tillväxt under andra halvåret i år. En förhållandevis försiktig återhämtning väntas resultera i en BNP-tillväxt i Förenta staterna på drygt 2,5 % i år som sedan stärks till knappt 4,0 % nästa år.

Utvecklingen i euroområdet kontrasterar på flera sätt mot den i Förenta staterna. Mest på- taglig är skillnaden när det gäller den inhemska efterfrågan som i euroområdet inte kunnat bidra till att lyfta regionen ur det svaga konjunktur- läget. Denna skillnad har funnits under en längre tid och en bidragande orsak är sannolikt en avse- värt högre produktivitetstillväxt i Förenta staterna sedan mitten av 1990-talet, som kommit hushållen till del genom en bättre löneutveck- ling. I sammanhanget kan nämnas att beräk- ningar genomgående visar på en avsevärt högre potentiell tillväxt i Förenta staterna än i euro- området. En annan skillnad är att den ekono- misk-politiska stimulansen, i brist på finanspoli- tiskt handlingsutrymme, varit mer begränsad i euroområdet. Då inte heller utrikeshandeln utgjorde någon reell drivkraft resulterade detta sammantaget i en viss dämpning av tillväxttakten i euroområdet i slutet av 2002. Speciellt svag har utvecklingen varit i euroområdets största eko- nomi Tyskland. Tillväxten i euroområdet väntas förbli svag under första halvåret i år. Tidigare och förväntade ytterligare räntsänkningar fort- sätter dock att stabilisera utvecklingen och mot slutet av året förutses en viss ökning av tillväxt- takten, driven framför allt av en återhämtning av den globala konjunkturen. BNP-tillväxten i euroområdet prognoseras till drygt 1,0 % i år och drygt 2,0 % nästa år.

I Japan är bristen på inhemsk efterfrågan än mer oroväckande. De drivkrafter som funnits det gångna året har i stort sett uteslutande varit av extern natur. Exporten utgör dock en relativt liten del av den japanska ekonomin och kan inte ensam lyfta den japanska ekonomin ur dess pre- kära läge. Kvarstående underliggande struktu- rella problem väntas leda till fortsatt svag in- hemsk efterfrågan under prognosperioden och

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

BNP-tillväxten förutses uppgå till knappt 1 % både i år och nästa år.

Sammantaget väntas den globala BNP-till- växten uppgå till 3,2 % i år och 4,0 % nästa år. Marknadstillväxten, som utgör ett handelsviktat genomsnitt av importtillväxten på Sveriges vikti- gaste exportmarknader, förutses mot denna bak- grund växa med 5,6 % i år och 7,7 % nästa år.

Den rådande geopolitiska situationen gör det ekonomiska läget osedvanligt svårbedömt. Ett utdraget osäkert läge till följd av Irakkonflikten skulle sannolikt innebära allvarliga negativa följ- der för världsekonomin som helhet. Samtidigt kan dock en snabb upplösning av det rådande läget komma att leda till en mer positiv utveck- ling än väntat. Den geopolitiska problematiken dominerar sålunda riskbilden för den globala ekonomin i stort. Till de regionspecifika riskerna i prognosen hör bl.a. företagens pensionsåtagan- den i Förenta staterna som, i kombination med en fortsatt svag börsutveckling, kan kräva ytter- ligare konsolidering av företagens balansräk- ningar på bekostnad av investeringar och nyan- ställningar. Vidare utgör läget i de offentliga finanserna en risk för tillväxtutvecklingen i euroområdet. Det kan inte uteslutas att ytterli- gare finanspolitisk åtstramning är att vänta då länderna söker uppfylla kraven enligt EU:s sta- bilitets- och tillväxtpakt. Situationen i Japan är alltjämt osäker och betydande strukturella pro- blem och risker kvarstår.

2.1Utvecklingen i Europa

Euroområdet

År 2002 ökade euroområdets sammanlagda BNP med 0,8 %, vilket är den lägsta tillväxten sedan 1993. Den ekonomiska utvecklingen har varit särskilt svag i euroområdets tre största ekono- mier, Tyskland, Frankrike och Italien. Under fjärde kvartalet förra året dämpades tillväxten och flera indikatorer tyder på att ekonomin i euroområdet var fortsatt svag under inledningen av innevarande år.

Under första halvåret 2002 vände konjunktu- ren uppåt men redan under sommaren dämpades aktiviteten i ekonomin åter. Den tillfälliga upp- gången kan i huvudsak förklaras av ett starkare bidrag från utrikeshandeln. Osäkerheten om den internationella konjunkturen tilltog dock under sommaren och hösten i takt med att det geopo-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

litiska läget förvärrades och förtroendet i när- ingslivet och hos hushållen sjönk åter tillbaka.

Hushållens konsumtion stöddes av goda reallöneökningar och ett lågt ränteläge men för- troendet hos hushållen försvagades markant un- der andra hälften av 2002. Samtidigt har fallet i investeringar och en markant lageravveckling haft en fortsatt dämpande effekt på tillväxten. Korrigeringar av kapitalstocken till följd av tidi- gare överinvesteringar har inneburit att inve- steringarna har minskat under de senaste två åren.

Utvecklingen den senaste tiden tyder inte på en snar uppgång i konjunkturen men vissa tecken indikerar att konjunkturnedgången kan ha bottnat. Fallen i industriproduktion och inve- steringar har hejdats. Osäkerheten om tidpunk- ten och styrkan i en uppgång i euroområdet är emellertid betydande. Den mest centrala frågan är utvecklingen av det geopolitiska läget och hur efterverkningarna av Irakkonflikten kan komma att påverka den globala ekonomin. Dessutom har utvecklingen på de finansiella marknaderna och företagens vinstutveckling en avgörande betydelse för styrkan och uthålligheten i åter- hämtningen.

Under första halvåret av innevarande år väntas tillväxten vara fortsatt svag. En stigande global efterfrågan, förbättrade realinkomster och en expansiv penningpolitik förväntas därefter bidra till ett förbättrat konjunkturläge. Utvecklingen av investeringarna väntas stabiliseras och indu- strikonjunkturen vända uppåt. En tydlig inve- steringsuppgång förutses dock dröja till nästa år när kapacitetsutnyttjandet stigit och vinstmargi- nalerna ökat. Hushållens konsumtion stöds av en stabil utveckling av de reala disponibla in- komsterna och låga räntor. Konsumentpriserna (HIKP) väntas emellertid stiga tillfälligt under årets första hälft till följd av höjda oljepriser. Kärninflationen förutses avta under innevarande år till följd av en förstärkning av euron och däm- pade prisökningar i tjänstesektorn.

Efter en viss ökning av arbetslösheten under innevarande år väntas arbetsmarknadsläget ljusna i takt med att konjunkturen stärks under nästa år. Flertalet länder i euroområdet, bl.a. Tyskland, Frankrike och Portugal, har ansträngda offent- liga finanser och sammantaget bedöms finans- politiken i euroområdet vara svagt kontraktiv under prognosperioden.

Sammantaget bedöms euroområdet växa med 1,1 % under innevarande år och med 2,2 % nästa

år. Skillnaderna i tillväxt mellan enskilda med- lemsländer är dock betydande. Bland lågtillväxt- länderna märks Tyskland och Nederländerna där tillväxten väntas understiga 1,0 % medan både Grekland och Irland förväntas få en tillväxt som överstiger 3,0 % innevarande år. Prognosen in- nebär att euroområdet förutses växa väsentligt under sin potentiella tillväxt under innevarande år men något över nästa år.

Förutom den globala politiska instabiliteten utgör arbetsmarknaden och de ansträngda offentliga finanserna de främsta riskfaktorerna för euroområdet. Båda riskerar att leda till att konsumtionstillväxten mattas betydligt.

Sysselsättningstillväxten dämpades betydligt redan i början av 2001, men trots avmattningen i ekonomin dröjde en ökning av arbetslösheten fram till inledningen av förra året.

Storbritannien

Storbritannien har klarat sig relativt väl igenom den internationella lågkonjunkturen, men eko- nomin har fortsatt att visa på en splittrad utveckling. Expansiv finans- och penningpolitik har spelat en viktig roll för att stärka ekonomin under det senaste året, och tillväxten har drivits av god privat konsumtionstillväxt och en dyna- misk tjänstesektor. Utvecklingen inom industrin har dock varit fortsatt svag. Framöver väntas den ekonomiska politiken agera fortsatt stödjande. Den privata konsumtionstillväxten förutses dock bli mer dämpad, inte minst mot bakgrund av hushållens höga skuldsättning som andel av dis- ponibla inkomster. Samtidigt väntas ett svagare pund och en global återhämtning leda till ett mer gynnsamt läge för brittisk industri, varmed en viss återbalansering av ekonomin kan komma att inledas under prognosperioden. BNP-tillväxten förutses uppgå till 2,1 % i år och 2,3 % nästa år. En speciell riskfaktor i Storbritannien är utveck- lingen på privathusmarknaden, där priserna stigit mycket kraftigt de senaste åren.

Norden

Gemensamt för de nordiska ekonomierna, undantaget Sverige, är att hushållens konsum- tion har utgjort en viktig drivkraft de senaste åren och väntas fortsätta att göra det framöver.

Den norska ekonomin utvecklades relativt svagt under 2002. Det var främst fallande inve-

steringar som höll ned tillväxten. Lönsamheten och konkurrenskraften hos norska företag har försämrats till följd av kraftiga löneökningar i kombination med höga räntor och en apprecie- ring av valutan. Problemen har förstärkts av den svaga efterfrågeutvecklingen i omvärlden. Hus- hållens konsumtion har dock utvecklats starkt och väntas under prognosperioden fortsatt vara den främsta drivkraften i den norska ekonomin. Ett ökat utnyttjande av petroleumfonden kan ge större utrymme för offentlig konsumtion och därigenom också komma att bidra positivt till tillväxten. Sammantaget väntas BNP öka med 1,2 % i år och 2,0 % nästa år.

I Danmark skedde, efter en stark återhämt- ning under det första halvåret 2002, en tydlig inbromsning av BNP-tillväxten under återstoden av året. Orsaken till detta står bl.a. att finna i den danska exportutvecklingen som dämpades. Sam- tidigt uppvisade hushållens konsumtion en god tillväxttakt under 2002 som helhet. Efter flera år av dämpad konsumtionstillväxt förutses kon- sumtionen, understödd av ökade realinkomster och låga räntor, utgöra den huvudsakliga driv- kraften i ekonomin även i år. Efter inbroms- ningen i slutet av 2002 väntas även exporten åter ta fart, dock först under den senare delen av innevarande år. Investeringstillväxten förutses tillta först under nästa år. Sammantaget väntas BNP-tillväxten nå 1,4 % i år för att sedan öka till 2,3 % nästa år.

Den finska ekonomin återhämtade sig under 2002 efter en försvagning av ekonomin under 2001. Det var främst en positiv exportutveckling och en ökning av hushållens konsumtion som bidrog till tillväxten. Återhämtningen syntes också på industriproduktionen som ökade mar- kant under förra året. Konsumtionen väntas även fortsatt vara en av de främsta drivkrafterna för den finska ekonomin, tillsammans med exporten som väntas fortsätta att öka i takt med att den globala konjunkturen vänder uppåt. BNP-till- växten bedöms uppgå till 2,4 % i år och 3,2 % nästa år.

2.2Utvecklingen i Förenta staterna

Under förra året fortsatte den återhämtning av konjunkturen som inleddes i slutet av 2001. Ekonomin växte sammantaget med knappt 2,5 % trots att ett flertal betydande störnings- moment påverkade konjunkturen negativt.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Dessa moment inkluderar efterdyningarna av terrorattacken den 11 september 2001, redovis- ningsskandaler, en fortsatt betydande börsned- gång och ökade geopolitiska risker bl.a. på grund av Irakkonflikten. I synnerhet de geopolitiska riskerna har haft negativa effekter på förtroendet bland hushållen och hos många företag.

Återhämtningen förra året stimulerades annars av en historiskt mycket expansiv ekono- misk politik. Räntorna var de lägsta på 40 år. Hushållen har i stor utsträckning fortsatt att lägga om bostadslån till lägre ränta och många hushåll har också haft möjlighet att öka sin belå- ning eftersom fastighetspriserna har fortsatt att stiga. Detta har skapat ett ökat konsumtionsut- rymme för hushållen. Även den finanspolitiska stimulansen var betydande. Skattesänkningar ledde till en avsevärd uppgång i hushållens dis- ponibla inkomster vilket i hög grad sannolikt också har bidragit till hushållens konsumtions- tillväxt. Bilföretagens erbjudanden om rabatter och räntefria lån vid nybilsköp har också under- stött konsumtionen. Hushållens konsumtion har därför fortsatt att utvecklas relativt stabilt, trots den stora osäkerhet om framtiden som hushållen givit uttryck för i enkäter och konsu- mentundersökningar.

Den justering av kapitalstocken som skett under de senaste åren till följd av tidigare över- investeringar och som inneburit en dämpande effekt på konjunkturen bedöms i huvudsak vara slutförd. I slutet av förra året ökade också inve- steringarna sammantaget för första gången på två år.

Antagandet att den globala politiska instabili- teten minskar framöver innebär att förtroendet förbättras och att en återhämtning sker på bör- sen. Företagen har under de senaste åren skurit avsevärt i sina kostnader. I ett läge där förtroen- det åter stärks och börsen återhämtar sig ökar efterfrågan i ekonomin. Detta bedöms leda till att vinsterna fortsätter att öka i år. Företagen kommer att stå bättre rustade och vinsttillväxten skapar ett ökat utrymme för företagen att inve- stera och nyanställa. En förbättrad arbetsmark- nadssituation stimulerar konsumtionen. Därför förutses en självbärande återhämtning under det andra halvåret i år.

Penningpolitiken bedöms fortsätta att bidra till en stabil konsumtionstillväxt i år. Historiska erfarenheter visar att många hushåll reagerar med en viss fördröjning på sjunkande bostadsräntor. Därför antas de sjunkande bostadsräntorna fort-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

sätta att ge en stimulans till hushållen en bra bit in på detta år.

En fortsatt stark produktivitetstillväxt borgar för en fortsatt hög potentiell tillväxt. Sannolikt har en utökad användning av ny teknologi och organisationsförändringar haft en positiv inver- kan på produktiviteten.

BNP-tillväxten väntas bli 2,6 % i år för att sedan stiga till 3,8 % nästa år. Den återhämtning som förutses i år är svag i ett historiskt perspek- tiv, vilket kan utläsas av diagram 2.1.

Diagram 2.1 Den prognoserade konjunkturuppgången i Förenta staterna jämfört med genomsnittet av tidigare konjunkturuppgångar sedan andra världskriget

BNP-nivå, index

120
115			Tidigare konjunkturcykler
115
110			Denna konjunkturcykel
110
105
100
95
90
4	1	2	3	4	1	2	3	4	1	2	3	4	1	2	3	4
		2001				2002				2003				2004
Källa: Finansdepartementet.

Anm.: Diagrammet avser kvartalsstatistik. Årtalen på x-axeln gäller förloppet för innevarande konjunkturcykel. Båda kurvorna är indexerade och index 100 erhålls det sista kvartalet innan recession inleds.

Den svaga återhämtningen i år skall ses i ljuset av den geopolitiska osäkerheten i utgångsläget, den svaga börsutvecklingen och de underskott i företagens pensionsåtaganden som i viss mån begränsar företagens investeringsutrymme. I höst och nästa år bedöms dessa faktorer i betyd- ligt mindre grad verka dämpande på konjunktu- ren.

Osäkerheten om den fortsatta utvecklingen i Förenta staterna är främst kopplad till utveck- lingen av Irakkonflikten. En fortsatt eller ökad geopolitisk osäkerhet skulle kunna leda till att börsen fortsätter att utvecklas svagt. Detta skulle i sin tur bl.a. öka underskottet i företagens pen- sionsåtaganden och därmed inverka dämpande på investeringarna, nyanställningarna och hus- hållens konsumtionsvilja. Resultatet skulle där- med bli en betydligt sämre utveckling i år än den förväntade.

2.3Utvecklingen i Asien och Latinamerika

Japan

Tillväxten i Japan var fortsatt svag under 2002. Även om BNP-utvecklingen var bättre än väntat, och tillväxten var positiv varje kvartal, så var den inhemska efterfrågan fortsatt mycket svag.

Hushållens konsumtion hålls bl.a. ned av att läget på arbetsmarknaden är dämpat. Invester- ingarna utvecklas också svagt, sannolikt till följd av den osäkerhet företagen känner inför framti- den. Tillväxten hämmas dock framför allt av Japans underliggande strukturella problem med deflation och med en hög andel dåliga lån i bank- sektorn.

Deflationen minskade något under 2002, möjligen till följd av centralbankens försök att öka likviditeten i ekonomin genom omfattande penningpolitiska åtgärder. Dock ser deflationen ut att bestå. Vidare är utrymmet för att stimulera ekonomin genom finanspolitiska åtgärder begränsat då Japan har ett betydande budgetun- derskott och en såväl stor som växande offentlig skuld.

Tillväxten i Japan framöver kommer främst att bero på hur långt den japanska regeringen kommer att driva sin reformagenda. Det är tyd- ligt att Japan är i stort behov av strukturella reformer för att få till stånd en högre långsiktig tillväxt. Det har dock visat sig svårt för reger- ingen att driva igenom de nödvändiga refor- merna. Om regeringen lyckas genomföra om- fattande reformer så riskerar det kortsiktigt att leda till ett försämrat ekonomiskt läge eftersom det sannolikt skulle innebära kreditåtstramning, ökade konkurser och stigande arbetslöshet.

Under prognosperioden väntas den inhemska efterfrågan förbli svag medan den externa efter- frågan väntas stärkas i takt med att den globala konjunkturen vänder uppåt. Japans exportsektor är dock inte tillräckligt stor för att generera en substantiell tillväxt (exportsektorn står för drygt 10 % av BNP). Med tanke på Japans strukturella problem och den reformtakt som hittills har hål- lits, bedöms tillväxten förbli svag under hela prognosperioden. I år väntas BNP öka med 0,7 % och nästa år med 0,8 %.

Övriga Asien

De asiatiska ekonomierna har påverkats förhål- landevis lite av avmattningen i världsekonomin. Asien exklusive Japan var under förra året värl- dens snabbast växande region. Tillväxten drevs framför allt av en stark exportutveckling gynnad av regionens konkurrenskraftiga position. Kina står för den högsta tillväxten och bidrar positivt till utvecklingen i regionen genom sin starka in- hemska efterfrågan och import från sina grann- länder. Den gynnsamma utvecklingen i Asien väntas fortsätta under prognosperioden och BNP-tillväxten bedöms uppgå till 6,1 % i år och 6,3 % nästa år.

Latinamerika

Inhemska problem i flera latinamerikanska län- der hade en negativ inverkan på konjunkturen i regionen under 2002. Detta i kombination med den globala avmattningen, som bl.a. ledde till att omvärldens investeringsvilja minskade, resul- terade i recession i regionen under förra året. Den negativa utvecklingen förväntas dock vända under 2003. Läget i Brasilien och Argentina ser ut att stabiliseras något, och utvecklingen i Mexiko är fortsatt relativt gynnsam. Export och industriproduktion bedöms öka till följd av en återhämtning i den internationella konjunkturen och deprecierade växelkurser. Osäkerheten kring den inhemska politiska utvecklingen har dock haft en dämpande effekt på tillväxten. Samman- taget väntas BNP öka med 1,6 % i år och 3,0 % 2004.

2.4Utvecklingen i Polen, de baltiska länderna och Ryssland

Efter en period av svag ekonomisk tillväxt väntas en gradvis återhämtning i den polska ekonomin. Återhämtningen förväntas framför allt drivas av hushållens konsumtion, men även av en succes- siv ökning av exporten. På sikt förutses även investeringarna bidra till tillväxten. BNP-till- växten bedöms uppgå till ca 2,5 % i år och 4,0 % nästa år. Hög arbetslöshet, fortsatt svag inve- steringsutveckling och beroendet av den svaga tyska ekonomin utgör dock risker för den för- väntade ekonomiska återhämtningen i Polen.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

De baltiska staterna har stått emot den globala konjunkturnedgången väl till följd av en stark inhemsk efterfrågan som gynnats av sjunkande arbetslöshet och stigande reallöner. Regionens genomsnittliga tillväxttakt har legat betydligt över EU-ländernas och förutses göra så även 2003 och 2004 med en tillväxttakt på 5-6 %. Både en fortsatt stark inhemsk efterfrågan och stärkt export förväntas bidra till BNP-tillväxten. Däremot kan behovet av en finanspolitisk åtstramning verka dämpande på tillväxten.

Trots en avmattning mot slutet av året växte den ryska ekonomin med 4,3 % 2002. Energiex- porten och hushållens konsumtion utgjorde de huvudsakliga drivkrafterna. Det statsfinansiella läget var gynnsamt och det tidigare utflödet av kapital avtog. Ett kraftigt fallande oljepris utgör det största hotet mot den ryska ekonomin på kort och medellång sikt. Förutsatt att detta inte inträffar förväntas tillväxten uppgå till 4,0 % både 2003 och 2004.

2.5Den svenska världsmarknadstillväxten

Till följd av den relativt svaga globala återhämt- ningen förra året förbättrades förutsättningarna för den svenska exporten endast marginellt. Världsmarknadstillväxten, dvs. den handelsvik- tade importefterfrågan på bearbetade varor som de svenska exportföretagen möter, beräknas ha varit endast 1,9 % förra året. Detta kan jämföras med historiskt låga – 0,1 % 2001. Det finns vissa tecken på en återhämtning i världshandeln och mot bakgrund av den fortsatta globala kon- junkturuppgången väntas världsmarknadstill- växten öka med 5,6 % i år och 7,7 % nästa år.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

3 Kapitalmarknaderna

Irakkrisen har under inledningen av året präglat utvecklingen på de finansiella marknaderna. Investerare har i stor utsträckning sålt aktier och i stället köpt säkrare räntepapper.

Under hösten föreföll det som att de finansi- ella marknaderna åter började normaliseras. Räntor och framför allt aktiebörser steg kraftigt. En bidragande orsak till börsuppgången var att företagens resultat för det tredje kvartalet inte var fullt så svaga som befarat. Frånvaron av ytterligare större redovisningsskandaler bidrog också till ett ökat köpintresse. De makroeko- nomiska signalerna fortsatte dock att uppvisa en splittrad bild av den ekonomiska utvecklingen, samtidigt som bolagen var försiktiga i sina framtidsbedömningar. Detta tillsammans med en förstärkt oro för ett krig i Irak fick aktiekur- serna att åter börja falla i slutet av 2002. Därefter fortsatte den geopolitiska osäkerheten att tynga de finansiella marknaderna.

Kreditmarknaden har utvecklats i positiv rikt- ning och ränteskillnaden mellan företagsobliga- tioner och statsobligationer har minskat sedan september. Intresset för företagsobligationer har gynnats av att bolagen fokuserat på att sanera sina balansräkningar och minska sin skuldsätt- ning. Samtidigt har den låga räntan på statsobli- gationer, tillsammans med aktiemarknadernas svaga utveckling, bidragit till ett ökat intresse bland investerare för företagsobligationer. På valutamarknaden bidrog det osäkra geopolitiska läget med tillhörande osäkerhet kring konjunk- tur- och vinstutveckling till att dollarn vid slutet av 2002 återigen började försvagas mot euron, en utveckling som fortsatt i början av 2003.

Riksbanken, Europeiska centralbanken (ECB) och den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, sänkte sina styrräntor i slutet av 2002 och i början av 2003 till följd av ett minskat infla- tionstryck och det osäkra ekonomiska läget. Ytterligare räntesänkningar förväntas från ECB och Riksbanken under våren och sommaren. Federal Reserve bedöms börja strama åt penningpolitiken från en mycket låg nivå i slutet av 2003 i takt med minskad osäkerhet och för- bättrad konjunktur. För 2004 görs bedöm- ningen att även ECB och Riksbanken kommer att inleda en återgång mot neutral penning- politik.

Efter en kortare uppgång under hösten har marknadsräntorna sjunkit tillbaka och noteras

nu till mycket låga nivåer i ett historiskt per- spektiv. Marknadsräntorna förutses vara fortsatt låga under en tid framöver tills osäkerheten på de finansiella marknaderna minskar. De väntas stiga under loppet av 2003 i takt med att den geopoli- tiska osäkerheten avtar och den internationella konjunkturen förbättras.

Kronan har fortsatt att stärkas under 2002 och i inledningen av 2003. Det handelsvägda TCW- indexet noterades i början av april till ca 130, vilket är den starkaste nivån på mer än två år. En viss ytterligare förstärkning av kronan förutses under loppet av 2003.

3.1Utvecklingen i omvärlden

Låga marknadsräntor i Förenta staterna

Förenta staternas centralbank, Federal Reserve, sänkte styrräntan med 0,5 procentenheter i november 2002. Räntesänkningen föranleddes av att den ökade geopolitiska osäkerheten bedöm- des dämpa aktiviteten i den amerikanska eko- nomin. Styrräntan väntas ligga kvar på nuvarande nivå ännu en tid. En ytterligare räntesänkning under våren i syfte att understödja konjunktu- råterhämtningen kan dock inte uteslutas. Åter- hämtningen i den amerikanska ekonomin förut- ses ta fart först under andra halvåret 2003 och Federal Reserve väntas under slutet av 2003 höja styrräntan. Den penningpolitiska åtstramningen bedöms fortsätta under 2004 i takt med att åter- hämtningen stärks och resursutnyttjandet ökar i den amerikanska ekonomin. Prognosen för den amerikanska styrräntan är 1,75 % i december 2003 och 4,0 % i december 2004.

Diagram 3.1 Styrräntor i Förenta staterna, euroområdet och
Sverige
Procent
7
6
5			Sverige
			Sverige
4
3			EMU
			EMU
2
1		Förenta staterna
1
0
kv 1	kv 3	kv 1	kv 3	kv 1
	2001		2002	2003

Källa: EcoWin.

Amerikanska marknadsräntor befinner sig på hi- storiskt låga nivåer. Oron för utvecklingen i Irakkonflikten och vilka effekter den kommer att få på den ekonomiska utvecklingen och det säkerhetspolitiska läget har i hög grad varit avgö- rande för utvecklingen på de finansiella markna- derna under 2002 och i inledningen av 2003. Som en följd av Irakkonflikten skulle kvarstående stora geopolitiska risker kunna leda till en sämre konjunkturutveckling än den förväntade. Under loppet av 2003 antas den geopolitiska osäkerhe- ten avta och konjunkturuppgången väntas bli tydlig med stigande marknadsräntor som följd. Ett växande amerikanskt lånebehov förutses under 2003, vilket kan komma att förstärka ränteuppgången. Prognosen för den amerikanska 10-årsräntan är 5,0 % i december 2003 och 5,8 % i december 2004.

Diagram 3.2 10-åriga statsobligationsräntor i Förenta sta-
terna, Tyskland och Sverige
Procent
6,00
5,50
						Sverige
5,00
				Tyskland
4,50
4,00
		Förenta staterna
3,50
jan	mar	maj	jul	sep	nov	jan	mar
Källa: EcoWin.		2002					2003
Källa: EcoWin.

Ränteutvecklingen i euroområdet

ECB, den europeiska centralbanken, har sänkt styrräntan med sammanlagt 0,75 procentenheter under vintern och refiräntan är nu 2,50 %. I sina senaste uttalanden har ECB signalerat en ökad oro för den ekonomiska utvecklingen, samtidigt som inflationsriskerna tonats ned. Den europe- iska konjunkturen förutses att utvecklas svagt under 2003 och inflationen väntas falla tillbaka under andra halvåret i år. Därmed bedöms ECB ha utrymme att sänka styrräntan med ytterligare 0,5 procentenheter under året. I december 2003 förutses styrräntan vara 2,0 %. Konjunktur- utvecklingen i Europa bedöms följa den i USA, med en viss eftersläpning, och en återhämtning väntas under slutet av 2003. Under loppet av 2004 väntas ECB strama åt penningpolitiken

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

något i takt med att konjunkturen förbättras och inflationen åter börjar stiga. Styrräntan bedöms vara 3,5 % i december 2004.

De europeiska marknadsräntorna har sjunkit och befinner sig på mycket låga nivåer. De långa marknadsräntorna bedöms vända uppåt under senare delen av 2003 i takt med att den säker- hetspolitiska osäkerheten avtar och det ekono- miska läget ljusnar. Prognosen för den tyska 10-årsräntan är 4,5 % i december 2003 och 5,4 % i december 2004.

Utvecklingen av euro-dollarkursen

Den dollarförsvagning som inleddes under våren 2002 har fortsatt med förnyad kraft under vintern. Flera faktorer har försvagat dollarn under det senaste året. Under 2001 och 2002 uppdagades flera stora redovisningsskandaler i Förenta staterna, vilket bidrog till att minska internationella investerares intresse för att inve- stera i amerikanska tillgångar. Vid slutet av 2002 och början av 2003 har osäkerheten kring Irak- konflikten bidragit till att pressa dollarn. Valuta- marknaden oroas bl.a. av att kriget i Irak kan bli kostsamt för Förenta staterna. Det finns sanno- likt flera samverkande orsaker till dollarns för- svagning, med det gemensamma att investerar- nas fokus har förskjutits från tillväxtskillnader och företagens vinstutveckling till skillnader i räntenivå. Den förhållandevis låga räntenivån i Förenta staterna i förhållande till bl.a. euro- området och Storbritannien attraherar i dags- läget inte tillräckligt stora kapitalinflöden, vilket får en dämpande effekt på dollarn.

Diagram 3.3 Dollar mot euro

USD/EUR
1,15
1,10
1,05
1,00
0,95
0,90
0,85
0,80	mar	maj	jul	sep	nov	jan	mar
jan	mar	maj	jul	sep	nov	jan	mar
			2002				2003

Källa: EcoWin.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

När osäkerheten om situationen i Irak och den ekonomiska utvecklingen gradvis avtar, under loppet av 2003, bedöms det bidra till att dollarn stärks något. Den amerikanska ekonomin förväntas växa snabbare än euroområdets, vilket väntas leda till att efterfrågan på amerikanska tillgångar än en gång ökar i takt med att investerarnas fokus åter riktas mot företagens vinstutveckling.

Den internationella börsutvecklingen

Osäkerhet präglar utvecklingen på de internatio- nella aktiemarknaderna. Under hösten 2002 bröts börsnedgången tillfälligt i samband med rapportperioden för tredje kvartalet. En bidra- gande orsak till uppgången var att företagens resultat för det tredje kvartalet inte var fullt så svaga som befarat. I slutet av 2002 och under inledningen av 2003 försämrades åter det säker- hetspolitiska läget liksom vinstutsikterna i en rad sektorer, vilket bidrog till att dämpa utveck- lingen på aktiemarknaderna. Irakkonflikten och osäkerheten om de mer långsiktiga ekonomiska effekterna av krisen har också tyngt börsutveck- lingen. Nedgången har varit störst i Tyskland, men även i t.ex. Storbritannien har aktiemarkna- den fallit markant. Nedgången har inte varit fullt lika stor på börserna i USA och Sverige. En förklaring till den kraftiga nedgången i Tyskland är att försäkringsbolagen, som väger tungt i börsindex, brottas med stora problem.

Diagram 3.4 Börsutvecklingen i Förenta staterna, euro-
området och Sverige
Index 2001-12-31 = 100
100
90
					S&P 500
80
70					EMU Stoxx
70
60
				SAX
50	mar	maj	jul	sep	nov	jan	mar
jan	mar	maj	jul	sep	nov	jan	mar
Källa: EcoWin.			2002				2003
Källa: EcoWin.

Aktiemarknaderna kommer under den närmaste tiden att påverkas av det geopolitiska läget. På längre sikt förefaller utsikterna ljusare. Antagandet att osäkerheten som har att göra med Irakkriget avtar innebär att fokus åter riktas

mot den ekonomiska utvecklingen. En fortsatt stärkt konjunktur skapar förutsättningar för en vinståterhämtning för företagen, vilket gynnar aktiekursutvecklingen.

3.2Sverige

Riksbanken har sänkt styrräntan under vintern. Räntesänkningarna har i huvudsak motiverats med att både den svenska och den internationella konjunkturen utvecklats svagt, samtidigt som framtidsutsikterna försämrats. Uppgången i olje- och energipriserna under slutet av 2002 och i in- ledningen av 2003 bidrog visserligen till att infla- tionen i februari låg ovanför Riksbankens övre toleransgräns. Riksbanken har dock tonat ned inflationsriskerna och bedömt att inflationsupp- gången är temporär. Riksbanken har istället betonat det instabila geopolitiska läget med vid- häftad konjunkturosäkerhet. En svag ekonomisk utveckling under 2003, tillsammans med en åt- stramande finanspolitik, skapar förutsättningar för en dämpad prisutveckling under 2003 och 2004. Därutöver förväntas lägre energipriser under våren, något som också bidrar till att dämpa inflationstrycket i den svenska ekonomin. Riksbanken förutses därmed sänka reporäntan ytterligare under 2003. Under 2004 förväntas Riksbanken strama åt penningpolitiken i takt med att den svenska ekonomins resurser tas i anspråk. Reporäntan bedöms vara 2,75 % i de- cember 2003 och 4,0 % i december 2004.

De svenska marknadsräntorna har fallit i linje med den internationella ränteutvecklingen under 2002 och under början av 2003. Marknads- räntorna har följt en nedåtgående trend sedan ungefär ett år tillbaka. En svag börsutveckling, tillsammans med ett osäkert konjunkturellt och säkerhetspolitiskt läge, har bidragit till att minska investerarnas riskbenägenhet och därmed ökat efterfrågan på statsobligationer. Under loppet av 2003 förutses de svenska marknads- räntorna börja stiga i linje med de internationella marknadsräntorna i takt med att konjunkturlä- get förbättras och osäkerheten på de finansiella marknaderna avtar. Prognosen för den svenska 10-årsräntan är 5,0 % i december 2003 och 5,8 % i december 2004. Ränteprognosen bygger på ett oförändrat antagande om ett "nej" i folkomröst- ningen om ett införande av euron som valuta. Vid ett eventuellt "ja" förändras förutsättning- arna för ränteprognosen med tillhörande

effekter på den ekonomiska utvecklingen. För en närmare genomgång av några tänkbara effekter se fördjupningsrutan sidan 28–29.

Skillnaden mellan svenska och tyska tioåriga statsobligationsräntor har varit relativt stabil, omkring 50 punkter (0,5 procentenheter) under det senaste året. Under prognosperioden bedöms ränteskillnaden minska något, delvis som en följd av att den svenska reporäntan antas närma sig ECB:s styrränta. Dessutom bedöms förhållandevis stabila svenska offentliga finanser bidra till en minskad ränteskillnad. Prognosen är att differensen mellan svenska och tyska 10-års- räntan är 50 punkter i december 2003 och 40 punkter i december 2004.

Diagram 3.5 Differensen mellan 10-årig statsobligations- räntor i Sverige och Tyskland

Punkter
65
60
55
50
45
40
35
30
jan	mar	maj	jul	sep	nov	jan	mar
			2002				2003

Källa: EcoWin.

Sedan hösten 2001 har kronan stärkts från ca 146 till ca 130 mot TCW-index. En viss ytterligare förstärkning förutses för kronan understödd bl.a. av en fortsatt positiv utveckling av bytes- balansen och en minskad oro på de finansiella marknaderna. För december 2003 och december 2004 är prognosen 127 mot TCW-index.

Diagram 3.6 Kronans växelkurs, TCW-index

Index
150
145
140
135
130
125
kv 1	kv 3	kv 1	kv 3	kv 1
Källa: EcoWin.	2001	2002		2003
Källa: EcoWin.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Stockholmsbörsen har fortsatt att utvecklas i linje med de tongivande internationella börserna. Från början av oktober till slutet av november steg Stockholmsbörsen med ca 37 %. Därefter har den svenska aktiemarknaden utvecklats rela- tivt svagt och sedan årsskiftet har SAX-index fallit med ca 3 %. Sammantaget har Stockholms- börsen tappat omkring 65 % av börsvärdet sedan toppnivån i mars 2000.

Riksbankens statistik över betalningsbalansen visar att utländska investerare nettoköpte svenska portföljaktier för 18,3 miljarder kronor under 2002. Summan av bytesbalans, kapital- transfereringar, direkta investeringar och portföljaktier har historiskt visat en relativt god korrelation med kronans utveckling. Under 2002 uppgick detta mått till 116,7 miljarder kronor, vilket kan ha bidragit till att kronan stärktes.

Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster

Flöden miljarder kronor

			2001		2002
A. Bytesbalans			88,2		97,2
B. Kapitaltransfereringar			–2,1		–0,8

C. Finansiell balans			16,8		–140,8

Direkta investeringar			53,6		2,1
Portföljinvesteringar		–135,4			–108,3

Räntebärande värdepapper			123		–126,5

I svenska kronor			–4,5		–35,2
I utländsk valuta			127,5		–91,3

Aktier		–258,3			18,2

Svenska		–230,3			–10,1

Utländska			–28		28,3

Finansiella derivat			–53,2		–1,8

Övrigt kapital			141,1		–25,4
Valutareservens förändring			10,7		–7,4

D. Restpost		–102,9			44,4

Källa: Riksbanken.

Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden
Värde vid respektive års slut
	2002	2003	2004	2005	2006
Reporänta	3,75	2,75	4,00	4,75	4,75

6-månadersränta	3,54	3,35	4,60	4,90	4,90
5-årsränta	4,14	4,50	5,30	5,30	5,30

10-årsränta	4,71	5,00	5,80	5,80	5,80

10-årsdiff. SEK-DEM	0,52	0,50	0,40	0,40	0,40
6 mån. EURIBOR	2,80	2,60	4,10	4,60	4,60

TCW-index	131	127	127	127	127

Källa: Finansdepartementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Ekonomiska effekter av räntekonvergensen vid ett ”ja” i folkomröstningen om införande av euron

Ett deltagande i valutaunionen innebär att den svenska räntenivån anpassas till räntenivån i euroområdet. Den europeiska centralbankens penningpolitiska beslut kommer att vara sty- rande för de korta svenska marknadsräntorna. De långa svenska marknadsräntorna påverkas av att kronan byts ut mot euron och av att den svenska räntemarknaden integreras med ränte- marknaden i euroområdet. Nedan redovisas en uppskattning av räntekonvergensens omfattning och kortsiktiga effekter på tillväxten.

Räntekonvergensen

Genom införandet av EMU:s tredje steg har alla länder i euroområdet samma valuta och en gemensam penningpolitik. Detta innebär att räntesatserna på korta statspapper med samma löptid tenderar att sammanfalla oberoende av i vilket land statsskuldsväxlarna är emitterade. Vid ett ”nej” i folkomröstningen väntas Riksbankens styrränta vara högre än ECB:s under de närmaste åren. Vid ett ”ja” i folkomröstningen kommer de korta räntorna att närma sig motsvarande räntor i euroområdet. Den 1 januari 2006 förväntas räntan på svenska statsskuldväxlar vara den- samma som i euroområdet. Räntekonvergensen äger således rum innan kronan byts ut mot euron. Hur snabbt anpassningen sker beror bl.a. på hur Riksbanken väljer att utforma penning- politiken. Det är dock rimligt att anta att ränte- nivån på korta statspapper, under ERM2-perio- den, i genomsnitt är högre vid ett ”nej” än vid ett ”ja” i folkomröstningen.

Vad gäller statsobligationer skiljer sig ränte- satserna mellan euroländerna. Skillnaderna är små och beror bl.a. på det enskilda landets kre- ditrisk, likviditeten i landets statsobligationer och det statsfinansiella läget i allmänhet. Fakto- rer som också påverkar statsobligationsräntorna är växelkursrisk och centralbankens penning- politik. Dessa faktorer är emellertid gemen- samma och bidrar inte till några ränteskillnader mellan länderna. Eftersom svenska statsobliga- tionsräntor ligger avsevärt högre än motsvarande räntor i euroområdet, kommer denna ränteskill- nad sannolikt vara lägre 1 januari 2006, än vad den är i dag.

Ett näraliggande exempel är Finland. Finland anslöt sig till ERM2 hösten 1996 och deltog i valutaunionen från januari 1999. I och med inträdet i ERM2 konvergerade de finska stats- obligationsräntorna mot de tyska och ränte- skillnaden är sedan 1999 omkring 0,1 procent- enheter på obligationer med 10 års löptid. För Sverige, som är jämförbart med Finland avseende t.ex. kreditbetyg och marknadslikviditet, innebär detta att ränteskillnaden mellan en svensk och en tysk statsobligation kan falla med uppemot 0,5 procentenheter för obligationer med 10 års löptid.

Ett deltagande i valutaunionen bedöms även leda till lägre krediträntor. Detta innebär att ränteutgifterna för hushåll och företag bedöms vara lägre vid ett ”ja” än vid ett ”nej” i folkom- röstningen. Nedgången i ränteskillnaden mellan svenska kreditpapper och motsvarande kreditpapper i euroområdet blir sannolikt större än nedgången i ränteskillnaden för statsobligationer. Det finns två faktorer som verkar i denna riktning. För det första bör deltagandet i valutaunionen innebära att konkurrensen mellan banker och kreditinstitut hårdnar vilket pressar räntemarginalerna. För det andra så integreras det svenska banksystemet med banksystemet i euroområdet. Kreditrisker kan därmed hanteras på ett effektivare sätt, vilket kan förväntas leda till lägre räntor. Sannolikt kommer även räntevariationerna att minska vid ett deltagande i valutaunionen.

De svenska krediträntorna beräknas konver- gera vid ett ”ja” i folkomröstningen mot räntenivån i euroområdet redan under 2003 (se nedanstående tabell). Vid slutet av 2004 beräknas kreditmarknadsräntorna vara ca 0,7 procent- enheter lägre än vid ett ”nej” i folkomröstningen och vid slutet av 2005 ca 0,4 procentenheter lägre.

Förväntade effekter på den reala ekonomin

De lägre räntorna vid ett ERM2/EMU-delta- gande (jämfört med räntorna vid ett ”nej” i folk- omröstningen) bedöms att ge en positiv stimu- lans åt svenska hushåll och företag. Effekten på ekonomin är bl.a. avhängig storleken på det s.k. BNP-gapet, dvs. skillnaden mellan faktisk och potentiell produktion. Vid ett lågt resursutnytt- jande har fallet i räntorna en positiv effekt på tillväxt och sysselsättning. Vid ett högt resurs- utnyttjande i utgångsläget kan de mer expansiva

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

förhållandena leda till ett inflationstryck som måste mötas med en finanspolitisk åtstramning. Resursutnyttjandet i den svenska ekonomin bedöms dock vara lågt. BNP-gapet för 2003 uppskattas till –1,4 % av BNP.

För att analysera hur ett antal nyckelvariabler som BNP-tillväxten, inflationen och den finans- politiska inriktningen förväntas påverkas av de lägre räntorna används en simuleringsmodell. Det är viktigt att betona att modellsimuleringar alltid speglar en förenklad bild av verkligheten vilket innebär att resultaten först och främst bör tolkas i kvalitativa termer.

Simuleringarna indikerar att det lägre ränte- läget vid ett ”ja” i folkomröstningen kan få rela- tivt stora effekter på BNP-tillväxten. BNP-till- växten kommer enligt dessa beräkningar att bli ca 0,7 procentenheter högre under 2004 och 0,3 procentenheter högre under 2005 vid ett ”ja” än vid ett ”nej” i folkomröstningen. Det lägre ränteläget och den högre tillväxten leder även till att BNP-gapet sluts fortare och inflationstrycket förväntas öka något under slutet av ERM2- perioden.

Eftersom BNP-tillväxten under 2004 och 2005 bedöms öka mer vid ett ”ja” än vid ett ”nej” förstärks också de offentliga finanserna i högre grad. Förutom den förbättrade efterfråge- situationen kommer även lägre statsobligations- räntor att påverka de offentliga finanserna positivt genom att räntekostnaderna på stats- skulden blir lägre. Det förhållandet att BNP- gapet sluts snabbare ger inte upphov till någon större strukturell förbättring av de offentliga finanserna. Lägre räntor på statsskulden gör dock att det strukturella sparandet bedöms bli större vid ett ”ja” än vid ett ”nej”.

På lång sikt kan EMU-deltagandet leda till något lägre realräntor i Sverige. Det beror bl.a. på att den växelkursrisk som är förknippad med placeringar i krontillgångar bortfaller. Växelkurs- risken innebär att placerare kräver en viss ränte- kompensation. En lägre realränta har positiva effekter på investeringarna och bör därför leda till en högre BNP-nivå även på lång sikt.

Sammanfattningsvis leder ett ”ja” i folkom- röstningen sannolikt till en lägre räntenivå. Det bedöms finnas lediga resurser och den svenska ekonomin behöver efterfrågestimulans för att perioden med underutnyttjade resurser ska bli kortvarig. Den lägre räntenivån vid ett ”ja” i folkomröstningen bedöms således ha positiva effekter på tillväxt och sysselsättning – i första hand på kort sikt.

Förväntade effekter på BNP-tillväxt och räntor av ett EMU- deltagande

Skillnad i BNP-tillväxt och räntor jämfört med ett ”nej” i folkomröstningen

	2003	2004	2005
BNP-tillväxt	0,00	0,70	0,30

Marknadsräntor1	–0,25	–0,70	–0,40

1Genomsnittlig differens på krediträntor med löptid 2 och 5 år gentemot euroområdet.

Källa: Finansdepartementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

4 Utrikeshandel

Svensk export har alltsedan den internationella konjunkturnedgången inleddes under slutet av 2000 lidit av en ogynnsam exportsammansätt- ning och en osedvanligt svag investeringskon- junktur på flera av våra viktigaste exportmarkna- der. Under inledningen av 2002 bröts den negativa utvecklingen – tämligen oväntat – av mycket stark tillväxt i exporten av främst motorfordon och IKT-produkter2. Den sam- mantagna uppgången under första halvåret var cirka 6 % jämfört med närmast föregående halvår. I budgetpropositionen för 2003 förutsågs trots det en avmattning under senare delen av 2002. Varuexporten sjönk dock betydligt mer än prognoserat, och den konsekutiva minskningen för andra halvåret 2002 uppskattas till –3 % en- ligt nationalräkenskaperna. Utvecklingen exklu- sive IKT-produkter och motorfordon visade emellertid på ett förlopp mer i linje med den in- ternationella konjunkturen. Under vintermåna- derna har varuexporten ånyo förbättrats, och då i synnerhet efterfrågan på konsumtions och in- satsvaror samt motorfordon.

Osäkerheten i samband med Irakkrisen verkar emellertid hämmande på de ekonomiska aktör- erna, vilket bl.a. återspeglas i uttalanden från stora exportföretag. Allt eftersom osäkerheten minskar och den internationella konjunkturen förbättras, antas efterfrågan på svenska export- varor öka. Först 2004 väntas världsmarknadstill- växten närma sig det historiska genomsnittet och svensk varuexport beräknas då öka med 7,4 % jämfört med 3,8 % i år.

Importen av varor minskade i fjol för andra året i rad. Den svaga utvecklingen hänger till stor del samman med den svaga exportutvecklingen. Varuimporten väntas dock öka framöver. Det finns flera anledningar till det. Industrikon- junkturen förstärks och exporten av varor väntas öka. Därmed ökar behovet av att importera in- satsvaror till produktionen. Dessutom bedöms den neddragning av främst insatsvarulagren som inverkat återhållande på importen det senaste året nu vara avslutad. Även hushållens konsum- tion bedöms fortsätta att öka under prognospe- rioden och därmed ökar hushållens efterfrågan på importerade varor. Utvecklingen stöds dess-

utom av att importpriserna väntas sjunka de närmaste kvartalen i takt med en fortsatt för- stärkning av den svenska kronan.

Tjänstehandelns nedgång, vilken inleddes vintern 2001, accelererade under loppet av 2002. En kraftig minskning av exporten av främst IKT-relaterade tjänster och så kallad merchan- ting3 resulterade i att tjänsteexporten minskade med drygt 16 % på årsbasis under fjärde kvarta- let i fjol. Tjänstebalansens bidrag blev trots det tillväxtneutralt, men trenden mot slutet av före- gående år medför att tjänstehandeln för inneva- rande år prognoseras ge ett negativt tillväxt- bidrag motsvarande 0,4 procentenheter, för att åter ge ett positivt bidrag 2004.

Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster

Nivå, mdkr		Volymutveckling i %
	2002	2002	2003	2004	2005	2006
	2002	2002	2003	2004	2005	2006
Varuexport	806	2,3	3,8	7,4	6,6	6,3

Bearbetade varor1	672	2,2	4,6	8,4	–	–
Tjänsteexport	226	–5,9	–3,2	5,3	5,0	5,0
Total export	1032	0,4	2,3	7,0	6,3	6,0

Varuimport	638	–1,4	2,8	6,5	6,3	6,1

Bearbetade varor1	498	–3,1	2,5	7,0	–	–
Tjänsteimport	229	–6,1	0,8	4,3	6,0	6,0

Total import	867	–2,7	2,3	6,0	6,2	6,1

1Varugruppering enligt SNI.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

4.1Varuexport

Den senare delen av 1990-talet var en mycket framgångsrik period för svenska exportföretag. En god internationell efterfrågan av investerings- varor, företrädesvis IKT-produkter, tillsammans med ett i övrigt gott konkurrensläge bidrog till att svensk export av bearbetade varor ökade sina marknadsandelar med drygt 1 % per år mellan 1994 och 2000. Sedan dess har de ekonomiska aktörerna emellertid blivit försiktigare när de fattar sina investeringsbeslut, och finansierings- möjligheterna har i många fall försämrats betyd- ligt. Det här har sammantaget verkat återhål- lande på investeringarna, och den internationella investeringskonjunkturen har följaktligen varit

2 IKT refererar till informations- och kommunikationsteknik.

3 Merchanting avser främst handelsmarginaler, dvs. den vinst som erhålls vid olika varuförmedlingsavtal.

svag under de senaste två åren, vilket har slagit hårt mot den investeringsvaruintensiva svenska exportindustrin. Den positiva trenden av stig- ande svenska marknadsandelar bröts därför un- der 2001, men tack vare uppgången i exporten av främst råvaror och råvarunära produkter ökade marknadsandelarna återigen under föregående år. Som antyddes inledningsvis var emellertid den underliggande efterfrågan på bearbetade varor svag, och svensk export beräknas därför förlora marknadsandelar i år, för att ånyo vinna mark- nadsandelar i takt med att den internationella efterfrågan på varor från traditionell svensk bas- industri återhämtar sig.

En underliggande uppgång i varuexporten

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

verkar vila på en bredare bas än tidigare, trots riskerna förknippade med Irakkrisen.

Diagram 4.1 Varuexport och exportorderingång

Årlig procentuell förändring						Nettotal
35						80
30						60
25						60
25
20						40
15						20
						20
10
5						0
5
0						-20
-5		Varuexport, vänster skala (staplar)				-40
-10		Varuexport, vänster skala (staplar)				-40
-10		Exportorderingång, höger skala (linje)
-15		Exportorderingång, höger skala (linje)				-60
-15						-60
1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002
Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

Den goda exportutvecklingen under första halv- året 2002 var koncentrerad till Förenta staterna, medan övriga marknader visade en negativ eller oförändrad efterfrågeutveckling. Även om ex- porten till den amerikanska marknaden föll till- baka efter den starka inledningen, indikerar den länderfördelade statistiken från slutet av 2002 att exporten till Förenta staterna återigen stiger. Dessutom ökade exporten till länder utanför OECD-området under andra halvåret; däribland Kina och övriga Sydostasien. Trots att importen i EU och euroområdet återhämtade sig under slutet av 2002 har svensk varuexport till de euro- peiska ekonomierna varit fortsatt låg och visar inga entydiga tecken på förbättring.

Den kraftiga ökningen av exporten av IKT- produkter och motorfordon under föregående års inledning baserades till stor del på tillfälliga faktorer; bl.a. kan kompletterande investeringar i andra generationens mobilsystem antas ha legat bakom den goda exporten av IKT-produkter. Den underliggande exporten av bearbetade va- ror, exklusive motorfordon och IKT-produkter, var istället fortsatt svag.

Andra halvårets varuexport, som i aggregerade termer uppvisade låga tillväxttakter, verkar emellertid ha varit inledningen på den försiktiga uppgång som nu framträder i olika indikatorer. Tack vare en ökad efterfrågan på konsumtions- varor, insatsvaror, och i viss mån även invester- ingsvaror, har Statistiska centralbyråns (SCB:s) utrikeshandelsstatistik visat på en kontinuerlig förbättring sedan slutet av föregående år. Sam- mantaget kan därför sägas att förutsättningarna för den svenska varuexporten, ur såväl ett branschmässigt som ett geografiskt perspektiv,

Utsikterna förbättras, men stora risker kvarstår

I EU och euroområdet, som svarade för 54 % respektive 39 % av svensk varuexportmarknad under 2002, väntas investeringarna inte öka näm- nvärt under innevarande år. I Förenta staterna har emellertid en viss förbättring av investerings- viljan kunnat skönjas, men ett lågt kapacitets- utnyttjande i industrin och ansträngda balans- räkningar torde innebära att investeringarna ökar relativt långsamt i år. I länder utanför OECD- området verkar konjunkturläget redan ha förbät- trats, och exporten av svenska varor till dessa områden förutses utvecklas väl. Importefterfrå- gan på bearbetade varor på svenska exportmark- nader, dvs. världsmarknadstillväxten, beräknas sammantaget öka med 5,6 % i år och 7,7 % 2004. De osäkra globala utsikterna, framför allt till följd av Irakkrisen, kan emellertid komma att ändra förutsättningarna för svensk export, i syn- nerhet om konflikten skulle bli långvarig eller medföra att risken för terrordåd ökar.

Oaktat en sådan utveckling understöds svensk konkurrenskraft av låga relativa arbetskrafts- kostnader per producerad enhet mätt i gemen- sam valuta. Tillsammans med en förhållandevis god export av insatsvaror bidrar det till att för- lusten av marknadsandelar under 2003 begränsas. I takt med att den globala investeringskonjunk- turen förbättras, utvecklas svensk export allt starkare och beräknas då åter vinna marknadsan- delar.

Ur Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer, där tillförsikten har ökat på bred front de senaste månaderna, kan utläsas att såväl insats- som in-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

vesteringsvaruindustrin möter en ökad export- orderingång. Den bilden bekräftas i viss mån av SCB:s orderstatistik samt av inköpschefernas in- dex (ICI). Överlag är uttalanden från företag och branschorganisationer försiktigt positiva, även om de flesta pekar på den genuina osäker- het som råder med anledning av Irakkrisen. Den relativt ljusa bild som för närvarande syns i olika indikatorer antas åtminstone till en del vara ett utslag av en viss lageruppbyggnad då kriget mot Irak potentiellt kan medföra betydande leverans- och produktionssvårigheter.

Världsmarknadstillväxten väntas bli betydligt högre i år än i fjol, men efterfrågan antas främst riktas mot konsumtions- och insatsvaror, vilket medför att svensk varuexport endast bedöms öka med 3,8 % i år. I takt med att resursutnytt- jande och industriproduktion stiger förväntas emellertid investeringsvaror utgöra en allt större del av omvärldens import. En gynnsam samman- sättning av efterfrågan på svenska exportvaror, tillsammans med en ytterligare något högre världsmarknadstillväxt, bedöms sammantaget leda till att exporten av varor ökar med 7,4 % 2004.

Fortsatt hög priskonkurrens på exportmarknaderna

Den svaga internationella efterfrågan på traditio- nellt svenska exportprodukter under föregående år medförde att exportpriserna, det vill säga svenska exportföretags priser uttryckta i svenska kronor, sjönk med 2,5 %. Den negativa effekten på vinstmarginalerna begränsades i viss mån av en svag växelkursnivå och hög produktivitet. Den prognoserade kronförstärkningen minskar emellertid utrymmet för svenska företag att an- vända priset som konkurrensmedel, och avise- rade prisökningar inom vissa exportsektorer kan antas bero på den senaste tidens växelkurs- utveckling. Under hela prognosperioden väntas konkurrenstrycket vara högt, men det minskar i takt med att efterfrågan på insats och invester- ingsvaror ökar.

Varuexporten under kalkylåren

För kalkylåren, det vill säga år 2005 och 2006, är osäkerheten om utvecklingen betydande. Beräk- ningarna baseras i hög grad på antaganden avse- ende bl.a. trendmässig tillväxt i BNP och utri- keshandel.

Den internationella konjunkturen bedöms fortsätta stärkas även efter 2004, med ökad efter- frågan av investerings- och insatsvaror som följd. Exportutvecklingen under kalkylåren begränsas emellertid av att det historiska mönstret indike- rar att världsmarknadstillväxten vid oförändrad växelkurs överstiger svensk exporttillväxt.

Under 2005 och 2006 förutses varuexporten öka med cirka 6,5 % per år. Den ökade inter- nationella efterfrågan möjliggör också högre ex- portpriser, vilka beräknas öka med i genomsnitt 1,1 % under kalkylåren.

4.2Varuimport

Under perioden 1994–2000 ökade importen av varor till Sverige med nära 9 % per år igenom- snitt. Den stora ökningen beror till stor del på de framgångar som svensk exportindustri skördade under denna period. Förklaringen är att mycket av det som exporteras från Sverige produceras med hjälp av importerade insatsvaror. Första halvåret 2001 skedde emellertid ett snabbt omslag i den svenska varuimporten och därefter har utvecklingen varit betydligt svagare. Omsla- get berodde på en dämpning av den inhemska efterfrågan och en kraftigt försvagad varuexport.

Efter en nedgång på 5,5 % 2001 minskade va- ruimporten för andra året i rad förra året och nedgången uppmättes till 1,4 %. Ännu syns ingen tydlig återhämtning enligt nationalräken- skaperna men flera faktorer talar för en kom- mande ökning av importen av varor till Sverige.

Ökad varuimport framöver

I samband med att industrikonjunkturen åter- hämtar sig bedöms importen av varor komma igång framöver. Orderingången rapporteras ha ökat främst från exportmarknaderna och åter- hämtningen i den globala efterfrågan väntas fort- sätta. Varuexporten ökade i fjol och enligt pro- gnosen fortsätter uppgången de närmaste åren. Hushållens efterfrågan på importerade varor väntas också öka genom att hushållens konsum- tion fortsätter att öka under prognosperioden. Detsamma gäller investeringarna som framför allt under 2004 bör kunna bidra till en ökad im- port av såväl insats- som investeringsvaror. Yt- terligare en bidragande faktor är att industrins insatsvarulager minskade under slutet av fjolåret.

Det är därmed sannolikt att den lagerned- dragning som hämmat importen det senaste året är avslutad och behovet av att importera nya in- satsvaror ökar därmed fr.o.m. inledningen av in- nevarande år. Visserligen bedöms färdigvarulag- ren alltjämt vara något större än önskat. Insatsvarulagren uppges däremot vara lagom stora eller i några branscher till och med något för små.

Importpriserna bedöms sjunka i år i takt med att kronan apprecierar för att nästa år stiga lång- samt till följd av att ekonomin stärks internatio- nellt. 4 Därmed stimuleras en ökad import under den närmaste tiden.

Sammantaget bedöms varuimporten öka med 2,8 % i år och 6,5 % nästa år, vilket innebär att importkvoten5 i stort sett är oförändrad i år för att därefter öka något nästa år. Historiskt sett har importkvoten ökat med i genomsnitt 1,5– 2,0 % per år.

Under kalkylåren, dvs. år 2005 och 2006, nor- maliseras importkvoten och importen av varor stiger då med 6,3 % respektive 6,1 %.

Fortsatt svag utveckling för importen av teleprodukter

I likhet med exporten av varor är även importen av varor till viss del beroende av utvecklingen inom teleproduktmarknaden. Det exakta sam- bandet mellan export och import av telepro- dukter är svårt att fastställa, eftersom det i många fall rör sig om olika typer av varugrupper, men samvariationen dem emellan är stark. Såle- des motsvaras den senaste tidens svaga telepro- duktexport av en svag import av teleprodukter. År 2002 minskade importen inom denna varugrupp med 14 %. Den totala varuimporten exklusive teleprodukter var däremot i det när- maste oförändrad jämfört med året innan (att jämföra med en minskning om 1,4 % då tele- produkterna inkluderas). Den svaga åter- hämtning som prognoseras avseende såväl export som produktion av teleprodukter gör att importen inom denna sektor inte heller framöver väntas ge något stort bidrag till den totala varu- importen.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

4.3Tjänstehandel

Resandet minskade kraftigt i efterdyningarna av terrordåden i september 2001, varför såväl ex- port som import av resevaluta sjönk. Invasionen av Afghanistan, inledningen till Irakkrisen, och oron för fortsatta terrordåd fortsatte att hålla re- sandet på låga nivåer under hela 2002. Den minskande privatimporten av utländska bilar förbättrade ytterligare nettoexporten av reseva- luta. Mot slutet av året bidrog emellertid den starkare växelkursen till en synbar försämring av resevalutanettot, främst genom en minskad tu- rism från utlandet. Försämringen av tjänstenet- tot mot slutet av föregående år accentuerades också av en kraftig minskning av exporten av IKT-relaterade tjänster och merchanting.

Den betydligt lägre nettoexporten av tjänster under slutet av föregående år medför att bidraget till tillväxten försämras kraftigt för innevarande år. År 2004 väntas emellertid det höga tjänste- innehållet i exportindustrins försäljning leda till ett svagt positivt bidrag från tjänstehandeln.

4.4Bytesbalans

Till följd av den relativt högre volymen export än import och förbättrade relativpriser ökade han- delsbalansöverskottet med drygt 12 miljarder kronor 2002. Bytesbalansen förväntas, trots den starkare kronan, fortsätta stärkas under såväl prognos- som kalkylperioden. Den förbättrade bytesbalansen beror framför allt på den progno- serat goda exportutvecklingen, men även kapital- avkastningen väntas så småningom bidra posi- tivt, allt eftersom landets finansiella netto- ställning stärks med förbättrat räntenetto som följd. Den faktiska och förväntade förstärk- ningen av växelkursen bidrar också till att amor- teringar på skulder i utländsk valuta blir billigare. Det finansiella sparandet, vilket utgörs av bytes- balansen och kapitaltransfereringarna, beräknas minska som andel av BNP, från 4,1 % 2002 till 3,9 % 2004, för att därefter stabiliseras på drygt 4 % under kalkylåren.

4För en närmare beskrivning hänvisas till avsnitt 8.

5Import av bearbetade varor i förhållande till importviktad efterfrågan.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 4.2 Bytesbalans

Miljarder kronor, löpande priser, om ej annat anges

	2002	2003	2004
Handelsbalans	147,1	155,6	171,2
% av BNP	6,3	6,4	6,8
Varuexport	786,8	801,5	852,9
Varuimport	639,7	645,9	681,7

Tjänstebalans	–5,1	–27,5	–32,3
Transport	15,7	14,1	14,0
Resevaluta	–26,6	–28,2	–30,0
Övriga tjänster	5,9	–13,4	–16,2

Löner	–2,0	–2,3	–2,0
Kapitalavkastning	–15,5	–8,0	–13,5
Räntor	–67,6	–40,0	–45,0
Direktinvesteringar	50,0	30,0	30,0
Portföljaktier	2,1	2,0	1,5

Löpande transfereringar	–27,3	–14,2	–19,6

Bytesbalans	97,2	103,7	103,9
Kapitaltransfereringar	–0,8	–5,3	–6,0
Finansiellt sparande1,
% av BNP	4,1	4,1	3,9

Anm: Bytesbalansen visas enligt Riksbankens definition.

1Finansiellt sparande utgörs av bytesbalansen och kapitaltransfereringar. Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

4.4BNI

Bruttonationalinkomsten, BNI, erhålls genom att till BNP i löpande priser addera svenskars in- komster från utlandet och dra ifrån utländska medborgares inkomster i Sverige. BNI ligger till grund för beräkningar av bl.a. biståndsanslag och avgiften till EU. Till följd av att räntebetalning- arna till utlandet fortfarande är höga är Sveriges BNI ca 20 miljarder kronor lägre än BNP, även om skillnaden beräknas minska framöver.

På grund av att BNP i löpande priser numera inkluderar moms i offentlig sektor har BNI ju- sterats upp med motsvarande belopp. Omlägg- ningen har tidigare tagits i beaktande vid beräk- ning av EU-avgiften och kommer således inte att leda till en högre kostnad för medlemskapet.

Tabell 4.3 Bruttonationalinkomst

Miljarder kronor, löpande priser

	2002	2003	2004	2005	2006
BNP	2340	2426	2532	2652	2773
Primära inkomster1	–21	–10	–13	–12	–10
BNI	2319	2416	2519	2640	2764

1Kapitalavkastning, löner, subventioner och skatter netto gentemot utlandet. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

5 Näringslivets produktion

Efter en mycket kraftig ökning av produktionen inom näringslivet under slutet av 1990-talet har utvecklingen under 2001 och 2002 varit svag. Avmattningen förklaras av att den internatio- nella konjunkturnedgången har drabbat svensk produktion, särskilt på grund av att den globala efterfrågan på teleprodukter fallit avsevärt. Även den inhemska efterfrågan på varor och tjänster från näringslivet har mattats av de senaste åren.

Tabell 5.1 Näringslivets produktion

Procentuell volymförändring

	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Jord- och skogs-
bruk, fiske	–0,8	1,2	2,6	1,0	–	–

Industri	–1,5	2,9	2,2	5,0	4,2	3,9

El-, gas-, värme-
och vattenverk	6,6	–2,5	1,2	1,0	–	–

Byggindustri	4,1	2,3	0,1	1,9	–	–
Tjänstesektorer	2,1	1,9	1,4	2,3	–	–

Summa näringsliv1	1,3	2,1	1,6	2,9	3,1	2,9

1 Exklusive ofördelade banktjänster.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Produktionen i näringslivet bedöms fortsätta öka svagt även i år för att växa något starkare nästa år.

Det finns tecken på att konjunkturläget för industrin har börjat förstärkas under inledningen av innevarande år, även om osäkerheten i sam- band med konflikten i Irak medför mer försik- tiga produktionsplaner. En dämpad investerings- aktivitet i Sverige och i omvärlden i kombination med en fortsatt svag internationell konjunktur bedöms också hålla tillbaka industriproduktio- nen den närmaste tiden. Under slutet av 2003 och under 2004 förutses industriproduktionen växa starkare i takt med att den internationella och inhemska efterfrågan tilltar.

Trots att en återhämtning av industrikon- junkturen förefaller ha inletts väntas en ökning av företagens efterfrågan på tjänster fördröjas något. Detta bidrar till att produktionen i tjäns- tesektorerna stiger svagt i år. Nästa år väntas både industriföretagens och hushållens efterfrå- gan på tjänster vara hög.

Produktionen inom byggindustrin ökade betydligt svagare under fjolåret än under de närmast föregående åren, främst på grund av en svag investeringsutveckling inom tillverknings- industrin. Även framöver förutses en svag

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

utveckling av byggproduktionen inte minst till följd av en fortsatt låg nivå på bostadsbyggandet.

Sammantaget beräknas produktionen i när- ingslivet stiga med 1,6 % 2003 och med 2,9 % 2004.

Eftersom det bedöms finnas lediga resurser i ekonomin 2004 fortsätter produktionen i när- ingslivet att öka förhållandevis kraftigt även under påföljande år. Näringslivets produktion beräknas öka med ca 3 % per år 2005 och 2006.

Produktiviteten i näringslivet ökade med 4,2 % i fjol efter att ha ökat med endast 0,6 % 2001. Den starka produktivitetsutvecklingen under förra året förklaras främst av fortsatta neddragningar av personalstyrkan inom både industrin och tjänstesektorerna. Mycket tyder på att sysselsättningsutvecklingen kommer att vara svag även i år, vilket medför att produktivitets- tillväxten hålls uppe trots en måttlig produk- tionsökning. Nästa år förutses en viss ökning av antalet arbetade timmar medan produktionen ökar något starkare igen. Produktivitetstillväxten i näringslivet bedöms uppgå till 2,6 % 2003 och till 2,3 % 2004.

5.1Industri

Produktionen tar fart nästa år

Konjunkturläget i industrin stärktes något förra året jämfört med 2001, men var fortfarande för- hållandevis svagt. Industriproduktionen ökade med 2,9 % i fjol, vilket är lägre än den genom- snittliga tillväxttakten för de senaste 20 åren. Utvecklingen av produktionen inom invester- ingsvaruindustrin bidrog starkt till att industri- produktionen som helhet ökade, trots att pro- duktionen inom teleproduktindustrin sjönk med mer än 10 %. Andra delar av investeringsvaru- industrin såsom maskinindustri, metallvaru- industri och motorfordonsindustri ökade sin produktion föregående år. Det kan tyckas något motsägelsefullt att produktionen av invester- ingsvaror ökade förra året när investeringsakti- viteten både i Sverige och i omvärlden var svag. Förklaringen kan till viss del finnas i att omvärl- dens efterfrågan på svenska motorfordon var hög under inledningen av förra året. Produktio- nen av insatsvaror minskade däremot något under 2002.

Under inledningen av innevarande år före- faller en försiktig återhämtning av industri-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

konjunkturen ha inletts. Exempelvis visar Kon- junkturinstitutets (KI:s) barometer att både orderingång och produktionsvolym har ökat för industriföretagen och att deras förväntningar inför de närmaste månaderna är optimistiska.

Trots att en återhämtning av industri- konjunkturen förefaller ha inletts bedöms den fortsatt svaga efterfrågan på svenska exportvaror i kombination med en ännu låg investerings- aktivitet hålla tillbaka produktionsökningen den närmaste tiden. Dessutom bedöms den osäkra globala situationen i samband med konflikten i Irak medföra en större försiktighet vad gäller produktionsplanerna. Irakkonflikten kan emel- lertid komma att ändra förutsättningarna för svensk industriproduktion än mer, såväl i form av efterfråge- som kostnadsförändringar som ex- empelvis ett långvarigt, högt oljepris.

I slutet av innevarande år och under nästa år förutses efterfrågan på industrivaror stiga då det internationella och inhemska konjukturläget för- stärks.

Sammantaget prognoseras produktionen i industrin öka med 2,2 % i år och med 5,0 % nästa år.

Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

	2001	2002	2003	2004
Produktionsvolym	–1,5	2,9	2,2	5,0

Arbetskraftskostnad	5,1	6,7	4,3	3,7

Produktivitet	0,9	7,6	4,5	4,3

Enhetsarbetskostnad (ULC)	4,2	–0,8	–0,2	–0,6

ULC i 11 OECD-länder1	2,4	1,5	1,3	1,1
ULC i 11 OECD-länder1, SEK	11,8	–1,1	–2,9	–0,8
Relativ ULC, SEK	–6,8	0,3	2,8	0,3

Vinstmarginal	–0,9	–0,6	0,1	0,3
Bruttoöverskottsandel2	38,0	36,6	37,2	38,3

111 OECD-länder avser Kanada, Förenta staterna, Japan, Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland, Danmark och Norge.

2Bruttoöverskottsandelen avser driftsöverskottet som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Produktiviteten i industrin ökade med 7,6 % 2002 efter en tillväxttakt på endast 0,9 % året innan. Konjunkturförsvagningen för industrin inleddes redan under hösten 2000 men anpass- ningen av personalstyrkan till det svagare kon- junkturläget skedde med viss fördröjning. Anta- let arbetade timmar minskade med mer än 4 % i industrin i fjol. Därmed blev produktivitets- tillväxten hög trots att produktionsökningen var måttlig. Produktivitetstillväxten bedöms bli för-

hållandevis hög även i år och nästa år. Under innevarande år förutses antalet arbetade timmar fortsätta att minska, vilket medför en hög pro- duktivitetstillväxt. Nästkommande år bedöms anpassningen av personalstyrkan vara avslutad. Produktivitetstillväxten väntas då hållas uppe av en stark ökning av produktionen. Produktivi- tetstillväxten prognoseras till 4,5 % 2003 och 4,3 % 2004.

Fortsatt god konkurrenskraft för svensk industri

De stigande arbetskraftskostnaderna i den svenska industrin kompenserades förra året av den höga produktivitetstillväxten, vilket innebar att enhetsarbetskostnaden sjönk.

Även under prognosåren 2003 och 2004 bedöms den förhållandevis höga produktivitets- tillväxten fortsätta balansera de stigande arbets- kraftskostnaderna och enhetsarbetskostnaden förutses sjunka. Detta förutsätter emellertid fortsatt måttliga löneökningar i linje med de antaganden som nämns i avsnitt 7.

Diagram 5.1 Industrins enhetsarbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 11 OECD-länder

Index 1980=100

150
140
130
120
110
100
90
80			Nationell valuta
70			Nationell valuta
70
60			Gemensam valuta
60
50
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sedan 1997, undantaget 2001, har enhetsarbets- kostnaden i Sverige sjunkit medan den har ökat i våra konkurrentländer, mätt i nationell valuta. Även under de kommande två åren bedöms enhetsarbetskostnaden i nationell valuta stiga mer i våra konkurrentländer än i Sverige.

Den svenska kronan har försvagats betydligt de senaste åren, vilket inneburit att den relativa enhetsarbetskostnaden, mätt i gemensam valuta, har fallit kraftigt. Därmed har svensk konkur- renskraft förstärkts. I år och nästa år väntas emellertid den förutsedda kronförstärkningen

leda till att den relativa enhetsarbetskostnaden stiger i gemensam valuta. Sett i ett historiskt per- spektiv bedöms ändå den svenska industrins konkurrensläge vara fortsatt gott.

Lönsamheten i svensk industri förbättras något

Den svenska kronans värde förstärktes förra året och därmed minskade företagens kostnader för att importera insatsvaror. Dessutom sjönk enhetsarbetskostnaden. Däremot tvingade kron- förstärkningen många företag att sänka sina priser uttryckta i kronor på exportmarknaden för att inte tappa konkurrenskraft. Den fortsatt ansträngda industrikonjunkturen i Sverige gjorde det dessutom svårt för företagen att höja sina priser på hemmamarknaden. Sammantaget inne- bar detta att företagens bruttoöverskottsandel6 försämrades under föregående år.

Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04

Anm.: Bruttoöverskottsandelen avser driftsöverskottet som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den förutsedda förstärkningen av kronan under innevarande och nästkommande år väntas med- föra att företagens kostnader för att importera insatsvaror fortsätter sjunka. Den fortsatt starka produktivitetstillväxten förutses kompensera de stigande arbetskraftskostnaderna för företagen. Förstärkningen av kronan medför emellertid också att exportföretagen måste sänka sina priser ytterligare för att inte tappa marknadsandelar. Medan företagen som agerar på hemmamarkna- den beräknas kunna höja sina priser något. Sammantaget väntas industrins lönsamhet för-

6 Bruttoöverskottsandelen visar driftsöverskottet i förhållande till förädlingsvärdet till faktorpris, dvs. vinstandelen.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

bättras svagt de närmaste åren och brutto- överskottsandelen stiger till ca 37 % i år och till ca 38 % nästa år.

5.2Byggindustri

Den totala byggvolymen, dvs. bygginvesteringar och byggreparationer, ökade med 2,2 % i fjol vilket innebär att ökningstakten har minskat i jämförelse med de två närmast föregående åren då tillväxten varit drygt 4 %. I den totala bygg- volymen räknas även delar av tjänstesektorerna in. Bl.a. ingår arvoden till arkitekter och tekniska konsulter. Även kostnader för byggmaterial ingår i det som kallas total byggvolym. För att undvika att dessa delar räknas två gånger vid summeringen av näringslivets produktion totalt, exkluderas de när produktionen i byggindustrin studeras. Utvecklingen av byggvolymen är dock betydligt lättare att urskilja i statistiken och fun- gerar därför som riktmärke vid bedömningen av produktionen inom byggindustrin som ungefär- ligen följer samma mönster som utvecklingen av byggvolymen.

Inom tillverkningsindustrin föll bygginve- steringarna med hela 16 % förra året och trots vissa tecken på en ljusare industrikonjunktur framöver väntas dessa investeringar inom till- verkningsindustrin fortsätta att falla i år för att därefter vända svagt uppåt 2004.

Inom branschen post- och telekommuni- kation pågår en utbyggnad av tredje generatio- nens mobiltelefonnät. Samtidigt avtar andra investeringar som exempelvis bredbandsutbygg- naden vilket gör att endast en svag uppgång prognoseras för innevarande år. Även från andra delar av de tjänsteproducerande företagen är investeringsefterfrågan låg. Byggandet av kom- mersiella lokaler, som föll i fjol, väntas fortsätta att minska såväl i år som nästa år. I Stockholms- området har vakanstalen ökat och i takt med att tidigare påbörjade projekt avslutas ökar över- kapaciteten ytterligare. Detta problem är dock betydligt mindre i andra delar av landet.

Bostadsbyggandet, som hittills stöttat bygg- konjunkturen, väntas nu bromsas upp även om det alltjämt är frågan om en ökning. Främst är det förutsättningarna för byggandet av småhus som bedöms vara gynnsamma det närmaste året. Däremot förutses en svag utveckling för byg- gandet av flerbostadshus i år följt av en marginell förstärkning nästa år.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Inom staten väntas investeringarna följa anslagsutvecklingen för infrastruktursatsning- arna, vilket betyder en fortsatt ökning om än i något lägre takt än tidigare.

Enligt KI:s senaste månadsbarometer har bristen på arbetskraft inom byggindustrin mins- kat under de två senaste åren samtidigt som andelen företag som uppger att efterfrågan är otillräcklig har ökat. I takt med att efterfråge- läget har försvagats har även priserna på lämnade anbud sjunkit, vilket på sikt påverkar företagens lönsamhet negativt.

Till skillnad från tillverkningsindustrin, där det finns vissa tecken på återhämtning, har utvecklingen varit fortsatt dämpad avseende såväl produktion som sysselsättning inom byggindustrin. I KI:s barometer uttrycks heller inga förhoppningar om att det skall vända de närmaste månaderna. Orderstocksomdömet för- sämrades markant förra våren och sedan dess uppger en majoritet av byggföretagen att order- beläggningen är mindre än vad som är önskvärt vid befintlig mängd produktionsresurser. Även den mycket låga efterfrågan på arkitekttjänster och byggtekniska konsulter indikerar en fortsatt svag byggkonjunktur under prognosperioden.

Sammantaget beräknas utvecklingen av den totala byggvolymen börja återhämta sig under det närmaste året. För 2003 och 2004 väntas dock ökningen uppgå till endast 2,6 % respektive 2,7 %.

Tabell 5.3 Byggvolym

	Miljarder
	kronor	Procentuell volymförändring
	2001	2001	2002	2003	2004
Bygginvesteringar	149	4,9	1,4	2,0	2,5

Näringslivet	69	4,9	–12,1	–2,0	1,8

Myndigheter	37	6,3	16,2	7,1	1,5

Bostäder	44	3,6	10,4	2,3	4,2

Reparationer och
underhåll	76	3,6	3,7	3,7	3,3

Totalt	228	4,4	2,2	2,6	2,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

5.3Tjänstesektorer

Produktionen i tjänstesektorerna ökade med 1,9 % i fjol. Det var hushållen som stod för den största ökningen av efterfrågan på tjänster. Pro- duktionen inom hushållsnära delar av tjänste- sektorerna, såsom handel och hushållstjänste- verksamhet, ökade starkt förra året. Detta kan tyckas något förvånande då hushållens konsum- tion av tjänster var tämligen låg. En förklaring kan vara att hushållens konsumtion av varor, sär- skilt detaljhandelsvaror, var hög förra året. Det innebär en hög produktion av tjänster inom handeln. Däremot var efterfrågan på tjänster från industrin svagare och produktionen inom före- tagstjänsteverksamhet och finansiell verksamhet utvecklades svagt.

Under innevarande år väntas återhämtningen inom industrin medföra att företagen åter efter- frågar mer tjänster. Samtidigt väntas hushållens efterfrågan fortsätta stimulera tjänsteproduktio- nen.

Sammantaget bedöms produktionen i tjänste- sektorerna öka med 1,4 % i år och med 2,3 % nästa år.

Produktivitetstillväxten i tjänstesektorerna uppgick till 3,2 % förra året. Den starka ökningstakten av produktiviteten förklaras av att antalet arbetade timmar minskade för första gången på flera år. Tjänsteföretagens anpassning av personalstyrkan till det svagare efterfrågeläget förefaller ha skett med en viss fördröjning. Även under innevarande år bedöms antalet arbetade timmar i företagen inom tjänstesektorerna minska, vilket bidrar till att produktivitets- tillväxten väntas uppgå till 1,8 %. Nästa år förutses produktiviteten öka med 1,4 %.

6 Arbetsmarknad

Situationen på arbetsmarknaden är dämpad. Sysselsättningsutvecklingen har varit svag sedan början av 2001. Mätt som årsgenomsnitt ökade antalet sysselsatta med 0,1 % i fjol. Medelarbets- tiden per sysselsatt minskade för tredje året i rad. Den öppna arbetslösheten låg i genomsnitt under året kvar på samma nivå som 2001, 4,0 % av arbetskraften, men mot slutet av året började den att öka. Ökningen har fortsatt under inledningen av innevarande år.

I prognosen fortsätter arbetslösheten att öka under större delen av året. En minskning förutses dock ske mot slutet av 2003 och, framför allt, under loppet av 2004. I genomsnitt väntas den öppna arbetslösheten uppgå till 4,5 % i år. Ökningen är en konsekvens av att syssel- sättningen i ekonomin minskar samtidigt som arbetskraftsutbudet växer. Produktionen bedöms ta fart igen under andra halvan av 2003, vilket medför en högre efterfrågan på arbets- kraft. Med viss fördröjning väntas därför syssel- sättningen återigen börja stiga mot årsskiftet och ökningen fortsätter under 2004. Samtidigt stiger medelarbetstiden per sysselsatt något. Den öppna arbetslösheten bedöms minska till 4,3 % nästa år.

Tabell 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet

Procentuell förändring om annat ej anges

	2002	2003	2004	2005	2006
BNP	1,9	1,4	2,4	2,6	2,5
Produktivitet	3,0	1,9	1,9	1,8	1,8

Arbetade timmar	–1,2	–0,5	0,5	0,7	0,6

Medelarbetstid	–1,3	–0,2	0,2	0,1	0,0
Antal sysselsatta	0,1	–0,3	0,3	0,6	0,6

Reguljär syssel-
sättningsgrad1	78,1	77,6	77,6	77,7	77,8
Arbetskraft	0,1	0,2	0,2	0,3	0,4

Öppen arbetslöshet2	4,0	4,5	4,3	4,0	3,8
Program3	2,6	2,2	2,0	1,7	1,7

1Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i konjunktur- beroende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen.

2I procent av arbetskraften.

3Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i procent av arbetskraften. De program som inkluderas i denna beteckning är de som Arbetsmarknadsstyrelsen redovisar som konjunkturberoende samt Interpraktik.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finans- departementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Antalet sysselsatta minskar i år

Sysselsättningen inom näringslivet minskade i fjol. Indikatorerna över den framtida utvecklingen tyder på att minskningen fortsätter i år. Bland annat visar Statistiska centralbyråns vakansstatistik för fjärde kvartalet 2002 att antalet lediga jobb inom den privata sektorn fortsatte att minska jämfört med motsvarande kvartal 2001.

Enligt Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer har företagen inom tillverknings- industrin ansett sig ha behov av att minska antalet anställda alltsedan början av 2001. Det har de också gjort. Av de sammanlagt 136 000 personer som varslades om uppsägning under 2001 och 2002 var nästan hälften anställda inom tillverkningsindustrin. Mätt som årsgenomsnitt har sysselsättningen minskat med ca 30 000 personer mellan 2000 och 2002. Inledningsvis i år har tillverkningsindustrin, som i fjol utgjorde ca 17 % av den totala sysselsättningen i ekonomin, stått för drygt 35 % av det totala antalet varsel. Trots relativt expansiva produk- tionsplaner uppger företagen i KI:s barometer att de räknar med fortsatta nedskärningar på personalsidan. I prognosen upphör minskningen under året.

Aktiviteten inom byggnadsverksamheten mattades i fjol. Enligt KI:s barometer drog företagen ned antalet anställda, men det framgår inte av nationalräkenskapernas (NR:s) utfall enligt vilket sysselsättningen i byggindustrin faktiskt ökade något. Under innevarande år väntas antalet sysselsatta vara oförändrat. Nästa år behöver företagen troligen utöka personal- styrkan något för att möta den starkare efter- frågan.

Den mycket starka sysselsättningsuppgången i ekonomin som helhet åren 1998–2001 skedde främst inom den privata tjänstesektorn. Ökningen fortsatte i fjol, även om omfattningen var betydligt mindre än tidigare. I första hand ökade sysselsättningen inom hushållstjänste- verksamheten som bl.a. omfattar hälso- och sjukvård som drivs i privat regi. Delvis förklaras ökningen av att flera verksamheter inom lands- tinget bolagiserades i fjol. Det innebär att knappt 5 000 personer som förut räknades som syssel- satta inom landstingen fr.o.m. 1 januari 2002 registreras som sysselsatta i hushållstjänste- verksamheten. Men även om bolagiseringarna beaktas, ökade sysselsättningen inom hushålls-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

tjänsteverksamheten. Det kan bero på det till- fälliga sysselsättningsstöd som lämnades till kommuner och landsting för 2002. Underlaget för stödet utgörs både av lönekostnader för verksamheter som bedrivs i egen regi och av beräknade lönekostnader i sådan verksamhet som köps in från andra producenter. Således har kommuner och landsting med hjälp av stödet inte bara fått möjlighet att anställa fler personer själva utan även fått resurser till att köpa in mer av de tjänster som produceras av andra. Kommunsektorns ökade möjligheter att köpa in de personalintensiva tjänster som produceras inom hushållstjänsteverksamheten kan på så sätt ha bidragit till att antalet sysselsatta inom sektorn ökade i fjol.

Även inom företagstjänsteverksamheten fort- satte sysselsättningen att öka 2002. Inom handeln samt inom hotell- och restaurang- branschen minskade däremot sysselsättningen. Enligt KI:s barometer räknar handeln med att antalet anställda ligger kvar på samma nivå eller ökar något de närmaste månaderna. Inom övriga privata tjänstenäringar avser företagen samman- taget att minska antalet anställda något framöver, även om det finns skillnader mellan olika branscher.

Att det totala antalet sysselsatta i ekonomin trots allt ökade 2002 beror på att syssel- sättningen ökade i den offentliga sektorn. Främst var det inom primärkommunerna som ökningen skedde, vilket troligen delvis är en följd av det tillfälliga sysselsättningsstödet. En viss ökning noterades också inom den statliga sektorn medan antalet sysselsatta inom landstingen minskade något till följd av bolagi- seringarna. Kommunsektorn har omfattande rekryteringsbehov, men den ekonomiska situationen väntas endast medge en blygsam sysselsättningsökning under prognosperioden. Ökningen möjliggörs främst av att det tillfälliga sysselsättningsstödet har förlängts till att gälla t.o.m. 2004. Inom staten förblir sysselsättnings- nivån oförändrad under hela prognosperioden.

Sammantaget väntas det totala antalet syssel- satta i ekonomin minska med 0,3 % eller 12 000 personer i år. Produktionen bedöms ta fart igen under andra halvan av 2003, vilket medför en högre efterfrågan på arbetskraft. Syssel- sättningsökningen sker dock med viss efter- släpning i förhållande till BNP-utvecklingen. Antalet sysselsatta väntas öka med 0,3 % 2004.

Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och varsel om upp- sägning

Tusental

75													25
					Nyanmälda lediga platser
60					Varsel om uppsägning (höger axel)								20
					Varsel om uppsägning (höger axel)
45													15
30													10
15													5
0													0
90	91	92	93	94	95	96	97	98	99	00	01	02	03

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Den reguljära sysselsättningsgraden för personer i åldern 20–64 år bedöms i nuvarande prognos uppgå till 77,6 % 2004. Antalet reguljärt syssel- satta i den åldersgruppen beräknas då ha ökat med nästan 300 000 sedan 1997. Det kan jäm- föras med att när regeringen föreslog målet om 80 % reguljär sysselsättningsgrad 2004 gjordes bedömningen att det krävdes en sysselsättnings- ökning med ca 375 000 personer under perioden för att målet skulle uppnås. En högre befolk- ningstillväxt än vad som då antogs medför att bedömningen idag är att den sammanlagda ökningen 1997–2004 skulle behöva uppgå till närmare 425 000 personer.

En anledning till att de två senaste årens relativt svaga efterfrågan på arbetskraft inte resulterat i att antalet sysselsatta har minskat kan vara att antalet frånvarande har ökat.7 I genomsnitt var 65 000 fler personer frånvarande 2002 än 2000. Den ökade frånvaron förklaras inte enbart av att fler var frånvarande på grund av sjukdom, utan den främsta orsaken är att frånvaro på grund av helgdag eller helgdagsafton har ökat. Denna typ av frånvaro beror på om helgdagar ligger på ordinarie arbetsdagar eller inte. Även semesterfrånvaron har ökat. Dessutom har flera andra typer av frånvaro, bl.a. sådan som beror på föräldraledighet eller vård av sjukt barn, ökat. Den ökade frånvaron innebär att i fjol var det 20 000 färre som faktiskt arbetade än vad det var 2001. Minskningen

7 I arbetskraftsundersökningarna (AKU) definieras sysselsatta som summan av 1) personer som arbetat minst en timme under en mätvecka, antingen som avlönad arbetstagare eller egen företagare eller som oavlönad medhjälpande familjemedlem och 2) personer som vanligtvis arbetar enligt 1) men som varit tillfälligt frånvarande från arbetet under mätveckan. Frånvaron kan vara betald eller obetald.

motsvarar 0,5 % av alla sysselsatta 2001. Den högre frånvaron kan ha minskat behovet att säga upp personal.

Diagram 6.2 Antal sysselsatta och personer i arbete

Tusental personer

4600
4400								Sysselsatta
4200								Personer i arbete
4200
4000
3800
3600
3400
3200
87	88	89	90	91	92	93	94	95	96	97	98	99	00	01	02
Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

Medelarbetstiden per sysselsatt minskar för fjärde året i rad

Det ökade antalet frånvarande avspeglas också i att medelarbetstiden per sysselsatt8 har minskat. I fjol minskade den med hela 1,3 %. Minsk- ningen skedde på bred front i ekonomin. Sammantaget har medelarbetstiden minskat med 3,8 % mellan 1999 och 2002. Inte någon gång sedan 1980 har motsvarande minskning upp- mätts.

Minskningen i medelarbetstid per sysselsatt förklaras dock inte enbart av att olika typer av frånvaro har ökat. Lägre vanligen arbetad tid och mindre övertid har medfört att också medel- arbetstiden per person i arbete har minskat de tre senaste åren, om än i betydligt mindre om- fattning.

I prognosen fortsätter medelarbetstiden per sysselsatt att minska något i år. Mätt per person i arbete är medelarbetstiden oförändrad jämfört med 2002. Nästa års starkare produktionsökning i ekonomin väntas delvis uppnås med hjälp av en högre medelarbetstid.

8 Mätt som det totala antalet arbetade timmar under året enligt NR dividerat med genomsnittligt antal sysselsatta enligt AKU.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Hög produktivitetstillväxt i fjol som normaliseras under prognosåren

Näringslivets, i historiskt perspektiv, mycket låga produktivitetstillväxt 2001 var sannolikt en följd av att företagen inte hann anpassa personal- styrkan till den svagare efterfrågan. Ett visst mått av s.k. labour hoarding förekom troligen också. Med labour hoarding avses det faktum att före- tagen i inledningsfasen av en konjunkturnedgång behåller arbetskraft som de inte använder fullt ut. Det beror på att de vill ha den arbetskraften på plats när konjunkturen så småningom vänder upp igen och på att de vill undvika uppsägnings- och anställningskostnader (i vid bemärkelse). Att näringslivets produktivitetstillväxt i fjol skulle bli betydligt högre än 2001 var därför väntat. Ökningen, 4,2 %, blev dock större än förutsett. En viss del av ökningen antas vara till- fällig på så sätt att den höga frånvaron medförde att produktiviteten hos de personer som faktiskt arbetade var högre än vad som är möjligt att upprätthålla på sikt. Framför allt var det inom tjänstesektorn, inte minst inom handeln, som produktivitetstillväxten var överraskande hög.

I år och nästa år väntas produktivitetstill- växten i näringslivet ligga mer i linje med genom- snittet för den senaste 20-årsperioden. Ökningen bedöms bli 2,6 % i år och 2,3 % 2004.

Befolkningstillväxtens sammansättning ogynnsam för högt arbetskraftsdeltagande under prognosåren

Utbudet på arbetskraft ökade, liksom antalet sysselsatta, med 0,1 % i fjol. Det motsvarar ungefär 6 000 personer. Ökningen av arbets- kraftsutbudet berodde främst på att befolk- ningen i arbetsför ålder växte. Dessutom minskade antalet förtidspensionärer med andra pensionsskäl än ohälsa. Troligen bidrog också utfasningen av kunskapslyftet till ett ökat arbetskraftsutbud, vilket märks på att antalet heltidsstuderande på grundläggande nivå i åldern 20–64 år minskade. Därtill minskade både antalet arbetssökande som inte uppfyller kriterierna för att klassificeras som öppet arbetslösa och antalet personer som betraktar sig som lediga. Det som verkade i motsatt riktning, dvs. höll tillbaka ökningen av arbetsutbudet, var att antalet lång- varigt sjuka utanför arbetskraften – huvud- sakligen personer som uppbär förtidspension av hälsoskäl (det som fr.o.m. 1 januari 2003 benämns sjukersättning) – ökade med hela

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

31 000 personer. Dessutom ökade antalet hel- tidsstuderande på grundläggande nivå i åldern 16–19 år tämligen kraftigt, bl.a. beroende på den höga befolkningstillväxten i den åldersgruppen. Antalet studerande vid högskolor och univer- sitet, och en del övriga studerande, såsom studerande i konjunkturberoende arbets- marknadspolitiska program, ökade också.

Befolkningstillväxten väntas även under prognosperioden bidra positivt till utbudet av arbetskraft. Men även om befolkningstillväxten blir hög i åldersgruppen 16–64 år som helhet, är tillväxtens sammansättning inte gynnsam för ett högt arbetskraftdeltagande på aggregerad nivå. Med undantag för åldersgruppen 35–44 år, är det i åldersgrupper med ett lägre arbetskrafts- deltagande än genomsnittet som befolkningstill- växten sker, nämligen i åldersgrupperna 16–19, 20–24 och 60–64 år.

Arbetskraftsutbudet påverkas positivt under prognosperioden av en neddragning av antalet deltagare i konjunkturberoende arbets- marknadspolitiska program. De flesta av dessa räknas i AKU som studerande. I genomsnitt uppgick antalet deltagare i fjol till 117 000 per månad, vilket var fler än vad som förväntades i budgetpropositionen för 2003. I år väntas antalet deltagare minska till 97 000, mätt som års- genomsnitt. Till följd av att många personer deltagit i program inledningsvis i år kräver detta en relativt kraftig minskning under återstoden av året. Nästa år minskar antalet deltagare med ytterligare 10 000.

Kunskapslyftet avslutades i fjol då antalet platser inom den kommunala vuxenutbildningen och folkhögskolan tillsammans uppgick till ca 80 000. Under perioden 2003–2005 erbjuds kommunerna ett riktat statsbidrag för vuxen- utbildning som sammanlagt motsvarar 53 500 platser. Därmed bedöms antalet heltids- studerande på grundläggande nivå som är över 20 år minska i år, vilket är ännu en faktor som påverkar arbetskraftsutbudet positivt. Samtidigt utökas antalet permanenta platser inom hög- skolor och universitet något i år. Den höga befolkningstillväxten i åldersgruppen 16–19 år, en ålder vid vilken de flesta studerar, håller också tillbaka utbudet av arbetskraft. Sammantaget ökar antalet heltidsstuderande mellan 2002 och 2004.

Antalet sjuka utanför arbetskraften bedöms också öka i år. Det beror främst på en s.k. över- hängseffekt, dvs. att nivån redan vid slutet av

2002 var betydligt högre än årsgenomsnittet för

2002. Regeringens förslag för ökad hälsa i arbetslivet förutses få effekt på så sätt att ökningen av andelen sjuka i varje åldersgrupp successivt mattas och på sikt övergår till en minskning. Till följd av det svaga arbets- marknadsläget väntas antalet personer som av andra skäl inte deltar i arbetskraften samman- taget öka något under prognosperioden.

Sammantaget beräknas arbetskraftsutbudet öka med 0,2 % såväl i år som nästa år.

Diagram 6.3 Arbetskraftsutbud och antal sysselsatta

Tusental personer

4600
4500
4400
4300
4200
4100
4000			Arbetskraftsutbud
3900			Antal sysselsatta
3800
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04	06
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

Arbetslösheten ökar i år

Utvecklingen av antalet sysselsatta och antalet personer i arbetskraften i fjol medförde att den öppna arbetslösheten liksom 2001 motsvarade 4,0 % av arbetskraften, mätt som årsgenomsnitt. Summan av öppet arbetslösa och antalet del- tagare i arbetsmarknadspolitiska program ökade från 6,5 % till 6,6 %. Under loppet av 2002 ökade den öppna arbetslösheten successivt och ökningen har fortsatt inledningsvis i år.

Den prognoserade utvecklingen av syssel- sättning och arbetskraftsutbud medför att arbetslösheten ökar även framöver. I takt med att sysselsättningen ökar nästa år minskar dock den öppna arbetslösheten. Till minskningen bidrar också regeringens förslag för att säker- ställa att de regelförändringar som genomförts inom arbetslöshetsförsäkringen skall få fullt genomslag. Syftet är att få en effektivare sök- process och därmed uppnå en bättre matchning av lediga platser och arbetssökande för att för- korta såväl vakanstiderna som arbetslöshets- tiderna.

Sammantaget ökar den öppna arbetslösheten till 4,5 % i år. Till följd av minskningen av antalet

deltagare i arbetsmarknadspolitiska program ökar summan av antalet öppet arbetslösa och personer i program med endast 0,1 procent- enhet. Nästa år minskar den öppna arbetslös- heten till 4,3 % och summan av öppet arbetslösa och programdeltagare till 6,3 %.

Diagram 6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunktur- beroende arbetsmarknadspolitiska program

Procent av arbetskraften

16
14			Öppet arbetslösa och
			Öppet arbetslösa och
12			personer i program
10			Öppet arbetslösa
10
8
6
4
2
0
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04	06
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Arbetsmarknadsstyrelsen och
Finansdepartementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Utvecklingen efter 2004

Den medelfristiga kalkylen är uppbyggd kring en bedömning om att det finns lediga resurser i slutet av 2004 som kan tas i anspråk utan att det uppstår inflationsdrivande flaskhalsar. BNP och sysselsättning kan därmed utvecklas väl under 2005 och 2006. Under 2006 antas resurserna ha tagits i anspråk. Som ett resultat av den goda utvecklingen minskar den öppna arbetslösheten och den reguljära sysselsättningsgraden ökar marginellt. En förhållandevis hög befolknings- tillväxt i åldersgrupper med relativt lågt arbets- kraftsdeltagande och låg sysselsättningsgrad bidrar till den svaga utvecklingen av syssel- sättningsgraden. Produktiviteten antas växa i takt med vad som bedöms vara den potentiella utvecklingen. Medelarbetstiden stiger endast marginellt. Den underliggande utvecklingen är negativ till följd av utvecklingen av befolknings- strukturen. Åldersgrupper med låg medelarbets- tid ökar mer än grupper med hög. Samtidigt bedöms födelsetalen öka och därmed frånvaron för vård av barn. Den medelarbetstidsutveckling som ligger i kalkylen kan mot denna bakgrund betraktas som relativt god.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

7 Löner

Under 1970- och 1980-talet ökade de nominella timlönerna med i genomsnitt ca 9 % per år. Till följd av höga prisökningar var samtidigt reallöne- ökningarna mycket måttliga. I början av 1980- och 1990-talet sjönk t.o.m. reallönerna. Detta mönster bröts under mitten av 1990-talet och lönebildningen har sedan dess resulterat i för- hållandevis låga nominella men höga reala löne- ökningar. Inte sedan 1960-talet har en lika god reallöneutveckling observerats.

En förklaring till den gynnsamma utveckling- en är penningpolitikens normbildande roll för lönebildningen. Riksbankens oberoende har givit en hög trovärdighet för inflationsmålet, vilket har lett till ett tydligt tak för de nominella löneökningarna. Denna regim har mynnat ut i samarbetsavtal mellan arbetsmarknadens parter som medverkat till att hålla nere de nominella löneökningarna och skapat utrymme för goda reallöneökningar.

Under de senaste två åren har de nominella timlönerna ökat förhållandevis snabbt, trots det svaga konjunkturläget. Till följd av en högre inflationstakt har reallönerna ökat något lång- sammare.

Diagram 7.1 Timlöneutveckling 1960–2002
Årlig procentuell förändring, 3 års glidande medeltal
14
12		Nominallön
12
10		Reallön
10
8
6
4
2
0
-2
-4
1960	1965	1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000
Källor: Medlingsinstitutet och Finansdepartementet.

Enligt preliminär statistik från Medlings- institutet föll löneökningstakten tillbaka något 2002 jämfört med 2001. För ekonomin som helhet uppgick de nominella timlöneökningarna till 4,0 %. Löneutvecklingen i olika sektorer speglar relativt väl resursutnyttjandet i respektive sektor. Inom näringslivet dämpades löne- ökningarna påtagligt i byggsektorn där också konjunkturläget var mycket svagt. Även i flera tjänstesektorer var efterfrågan relativt svag under fjolåret med lägre löneökningar som följd. Den

relativt goda löneökningstakten i industrin kan hänga samman med den något förbättrade industrikonjunkturen. Produktivitetstillväxten i industrin uppgick 2002 till hela 7,6 %, vilket till stor del förklaras av att antalet arbetade timmar sjönk. De högre löneökningarna kan därför delvis vara en konsekvens av förändringar i arbetskraftens sammansättning.

I offentlig sektor steg lönerna mer än i näringslivet. Särskilt höga var löneökningarna i kommunsektorn, vilket kan vara en konsekvens av rekryteringssvårigheter.

Tabell 7.1 Timlöner

Årlig procentuell förändring

	1999	2000	2001	20021
Näringsliv	3,0	3,7	4,0	3,8
Industri	2,5	4,1	3,7	4,0

Byggnadsindustri	4,1	3,9	4,9	3,7

Tjänster	3,5	3,4	4,3	3,7
Offentlig sektor	4,0	3,8	4,7	4,3

Stat	4,6	4,8	4,3	3,9

Kommun	3,8	3,6	4,8	4,4
Totalt	3,4	3,7	4,3	4,0

1 Preliminär statistik. Källa: Medlingsinstitutet.

Löneutvecklingen under prognosperioden

Avtalsförhandlingarna 2001 omfattade den helt dominerande delen av arbetsmarknaden och resulterade i de flesta fall i treåriga överens- kommelser. Generellt sett var de avtal som innehöll centralt fastställda löneökningar något ”framtunga”, dvs. de avtalade löneökningarna avtog successivt under avtalsperioden. Det innebär att de avtalsmässiga löneökningarna ligger något lägre för innevarande år än vad de gjort de senaste två åren. Flera av de avtal som slöts 2001 innehöll en uppsägningsklausul för det tredje avtalsåret (1 april 2003 – 31 mars 2004). En part – Svenska Kommunalarbetar- förbundet – valde att utnyttja denna möjlighet och sade i höstas upp avtalet med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Det kommande avtalet täcker ca 420 000 arbetstagare och på grund av dess storlek kommer det att påverka löneökningarna i hela ekonomin.

I slutet av mars 2004 löper avtalen för flertalet anställda ut. Det innebär att flera avtals- förhandlingar inleds i en period då svensk

ekonomi generellt sett väntas karakteriseras av ett lågt resursutnyttjande, vilket borde verka dämpande på kommande avtalsmässiga löneökningar. Också löneökningar vid sidan om de centralt fastställda borde öka långsammare.

Bilden skiljer sig dock åt mellan olika sektorer. I kommunsektorn kan det tilltagande behovet av arbetskraft leda till förhållandevis höga avtalsmässiga löneökningar. Det skulle kunna leda till kompensationskrav som i sin tur kan leda till högre löneökningar även i andra sektorer. Historiskt sett har följsamheten mellan löneökningarna varit stor mellan olika branscher och sektorer, trots att förutsättningarna i form av vinstnivåer och resursutnyttjande har varierat. I prognosen antas dock lönebildningen fungera så att relativlöneförändringar blir möjliga utan att de samlade löneökningarna i ekonomin blir alltför höga.

För innevarande år belastas arbetsgivarnas kostnader för de anställda särskilt mycket på grund av höjda premier till avtalsreglerade trygghetssystem. Enbart dessa premiehöjningar väntas bidra till att arbetskraftskostnaderna för hela ekonomin ökar med omkring 1 % i år. Arbetsmarknadens parter antas beakta dessa höjningar i avtalsförhandlingarna vilket minskar löneökningsutrymmet.

Den tidvis något höga inflationstakten de senaste två åren bedöms i stor utsträckning vara tillfällig och i takt med att inflationen minskar väntas också inflationsförväntningarna falla. Detta verkar också för lägre löneökningar framöver.

Sammantaget antas de nominella timlöne- ökningarna i hela ekonomin begränsas till 3,5 % både i år och nästa år. Eftersom en lägre inflationstakt förutses kommer de reala lönerna att öka i god takt också de närmaste åren.

Internationell jämförelse

Arbetskraftskostnaderna, dvs. löner inklusive sociala avgifter och indirekta löneskatter, har ökat snabbare i Sverige än i våra konkurrent- länder under de senaste åren (se tabell 7.2).

För att få en uppfattning om Sveriges egentliga förändring i konkurrenskraft relativt omvärlden bör man även beakta produktiviteten och jämföra arbetskraftskostnaden per prod- ucerad enhet, den s.k. enhetsarbetskostnaden. (Se avsnitt 5 för utvecklingen av enhets- arbetskostnaden i industrin.) Även med hänsyn

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

taget till produktiviteten så har arbets- kraftskostnaderna i Sverige ökat snabbare än vad som samhällsekonomiskt vore att föredra.

Om arbetskraftskostnaderna i Sverige ökar snabbare än i omvärlden leder det till att närings- livets konkurrenskraft försämras vilket inverkar negativt på produktionen. I ett kortsiktigt perspektiv kan effekten av högre nominella arbetskraftskostnadsökningar balanseras av en deprecierande kronkurs och den internationella konkurrenskraften därmed bibehållas. För att motverka inflationsimpulser, som kan upp- komma både till följd av den svagare kronan och av ett ökat inhemskt pristryck, kan dock en penningpolitisk åtstramning bli nödvändig för att upprätthålla målet om prisstabilitet. En stramare penningpolitik dämpar såväl syssel- sättning som produktion, och minskar därigenom kommande ökningar i arbetskrafts- kostnader. Det är således inte möjligt att arbets- kraftskostnaderna i Sverige stiger snabbare än i omvärlden utan att det på längre sikt påverkar landets produktion och sysselsättning negativt.

De senaste åren har just en försvagad krona lett till att Sveriges konkurrenskraft inte försämrats trots höga arbetskraftskostnader. I fjol bröts dock denna trend och kronan apprecierade mot både euron och dollarn. Samtidigt steg produktiviteten kraftigt vilket resulterade i att konkurrenskraften i stort sett bibehölls.

För de närmaste åren antas produktivitets- utvecklingen i Sverige följa utvecklingen i övriga Europa. Samtidigt väntas kronan appreciera. För att konkurrenskraften inte skall försvagas är det därför viktigt att lönekostnaderna i Sverige inte stiger snabbare än i våra konkurrentländer. Om löneökningarna överstiger antagandet i prognosen kan produktions- och syssel- sättningsutvecklingen bli svagare än beräknat.

Tabell 7.2 Arbetskraftskostnader per timme i näringslivet

Årlig procentuell förändring

	1998	1999	2000	2001	2002
Sverige	4,8	3,7	4,1	4,8	4,1

EU	2,7	2,8	3,5	3,7	3,6

Euroområdet	2,0	2,4	3,3	3,5	3,7

Förenta staterna	3,6	3,2	4,5	4,1	3,91

1 T.o.m. kvartal 3 2002.

Källor: Eurostat och Medlingsinstitutet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

8 Inflation

Inflationen har de senaste månaderna dragits upp av kraftigt höjda priser på el och olja. Energi- priserna väntas dock falla och därmed i allt mindre utsträckning bidra till att höja inflationen under resten av 2003, för att sedan bidra till att sänka inflationen under inledningen av 2004. Importprisernas utveckling bedöms fortsätta att dämpa inflationen. Det inhemska inflations- trycket väntas vara lågt under prognosperioden även om det förutses öka något under 2004.

Inflationen, mätt med konsumentprisindex (KPI), väntas uppgå till 1,6 % i slutet av 2003 och till 2,5 % i slutet av 2004 (se tabell 8.1). Mätt som årsgenomsnitt beräknas inflationen uppgå till 2,4 % i år och 1,8 % nästa år. Den under- liggande inflationen, mätt med Riksbankens mått UND1X, väntas uppgå till 1,9 % i slutet av 2003 och 1,7 % i slutet av 2004. Skillnaden mellan KPI-inflationen och den underliggande inflationen i slutet av perioden beror främst på att bostadslåneräntorna, som inte ingår i UND1X, enligt prognosen höjer KPI-infla- tionen kraftigt under 2004.

Tillfälliga störningar har påverkat inflationen de senaste åren

Kraftiga svängningar har kommit att dominera bilden av inflationens utveckling under de sen- aste två åren. Dessa svängningar har haft mer att göra med olika tillfälliga utbudsstörningar än med variationer i det allmänna inflationstrycket i den svenska ekonomin. Under våren 2001 höjd- es priserna kraftigt på främst kött, frukt, grön- saker, olja, bensin och elektricitet. Dessa pris- ökningar berodde till stor del på olika tillfälliga utbudsstörningar och gjorde att inflationen på kort tid steg med över en procentenhet. De sista effekterna av dessa prishöjningar föll bort ur tolvmånaderstalen under våren 2002 varvid infla- tionen sjönk till nära 2 %.

Under de senaste månaderna har kraftigt höj- da priser på energi åter drivit upp inflationen. I februari var inflationen, mätt med KPI, 3,4 %, medan tolvmånaderstalet för KPI exklusive energipriser var 1,9 % (se diagram 8.1). Priset på elektricitet har de senaste månaderna ökat fram- för allt på grund av brist på vattenkraft, medan oljepriset stegrats bland annat till följd av den stora osäkerheten om utvecklingen i Irak. Tolv- månaderstalet för KPI exklusive energi har, med

undantag för två månader, sjunkit successivt sedan början av förra året.

Diagram 8.1 Inflation (KPI) exkl. el, olja och bensin

Procent
4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5	Inflation
0,5	Inflation exkl. el, olja och bensin
	Inflation exkl. el, olja och bensin
0,0
2000	2001	2002
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Även inhemska tjänstepriser har höjt inflationen

Det är dock inte bara de ovannämnda utbuds- störningarna som har bidragit till högre inflation de senaste två åren. När effekterna av 2001 års livsmedels- och energiprishöjningar hade klingat av i mitten av 2002 var KPI-inflationen ändå ca 0,5 procentenheter högre än den var innan dessa prishöjningar inleddes. Denna del av den ökade inflationen förklaras i viss utsträckning av pris- erna på tjänster. Tjänsteprisernas bidrag till den totala KPI-inflationen steg kontinuerligt från början av 2001, då det var mindre än 0,5 procent- enheter, till senare delen av samma år, då det var ca 1 procentenhet (se diagram 8.2).

Diagram 8.2 Bidrag till KPI-inflationen från vissa varu- och tjänstegrupper

Procentenheter
1,2
1,0	Inhemska tjänster exkl. boende
1,0	Importvaror exkl. olja o. bensin
	Importvaror exkl. olja o. bensin
0,8	Inhemska varor
0,6
0,4
0,2
0,0
-0,2
-0,4	2000	2001	2002
	2000	2001	2002
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Även under första halvåret 2002 fortsatte priser- na för flera tjänstekomponenter att öka infla- tionen. Sedan dess har effekten minskat något,

men tjänstepriserna bidrar alltjämt mer till infla- tionen än de gjorde 2000. De högre priserna på tjänster bedöms delvis hänga samman med att flera års höga löneökningar i konsumentnära tjänstebranscher med viss fördröjning har fått genomslag i konsumentpriserna.

Energipriserna väntas falla under 2003

De höga prisnivåer på el, bensin och olja som är den huvudsakliga orsaken till den mycket höga inflationen under inledningen av 2003 väntas fortsätta bidra till hög inflation ännu en tid men inte bestå året ut. Både el- och oljepriserna för- väntas sjunka under loppet av året.

Elpriset väntas sjunka relativt snabbt under våren och sommaren, och större delen av det senaste halvårets prishöjningar förutses ha fallit tillbaka i höst. En mindre del av prishöjningarna antas dock dröja kvar och bidra till att förstärka elleverantörernas vinstmarginaler.

Oljepriset antas avta från de högsta nivåerna före Irakkrigets utbrott till ett pris på 25,5 dollar per fat i slutet av året. (Se även nedan.)

I början av 2004 beräknas energipriserna bidra avsevärt till att hålla ned inflationen. Dessa pris- ers betydelse för inflationsförloppet under pro- gnosperioden är stor, och avvikelser från pro- gnosen, framför allt när det gäller elprisutveck- lingen, kan ge upphov till stora prognosfel en- skilda månader.

Importpriserna väntas dämpa inflationen

Prisutvecklingen i importledet påverkar de svenska konsumentpriserna dels direkt, genom att en stor del av konsumtionsvarorna impor- teras, dels indirekt, genom att priserna på impor- terade insatsvaror som används i den inhemska produktionen i varierande grad slår igenom i konsumentpriserna. Importpriserna bestäms i stor utsträckning av hur kronans värde förändras gentemot våra viktigaste handelsländers valutor.

Under 2002 stärktes kronan successivt och importpriserna i producentledet sjönk i takt med valutaförstärkningen. Importprisernas genom- slag i konsumentledet är svårbedömt. Den upp- gång i importpriserna som föregått det senaste årets nedgång fick inte fullt genomslag i kon- sumentledet. Även när importpriserna sjunker bedöms genomslaget i konsumentledet ske med viss tröghet. De importerande företagen som

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

fått se sina marginaler krympa förutses i viss grad återställa dessa framöver.

Det närmaste året beräknas kronan fortsätta att stärkas för att därefter bibehålla sitt värde under 2004. Förstärkningen leder till att import- priserna på bearbetade varor minskar med i genomsnitt drygt 2 % i år för att därefter öka svagt i samband med att de internationella varu- priserna stiger allt snabbare. Trots att genom- snittspriset på olja bedöms bli högre i år än förra året leder valutaförändringen till sjunkande importpriser även för råvaror i kronor räknat.

Priset på olja steg kraftigt fram till krigsut- brottet i Irak. Prognosen för oljeprisutveckling- en utgör, i högre grad än normalt, en källa till osäkerhet beträffande inflationsprognosen. När osäkerheten kring situationen i Irak avtar be- döms världsmarknadspriset komma att ligga inom det intervall som OPEC har satt som mål, dvs. mellan 22 och 28 dollar per fat.

Inflationsförväntningarna har stigit något

Hushållens inflationsförväntningar mäts i Kon- junkturinstitutets månatliga undersökning av hushållens inköpsplaner (HIP). Förväntningarna på tolv månaders sikt, som steg i början av 2001, föll tillbaka i somras men har därefter åter stigit. Metodomläggningar under de senaste åren gör att nivåerna inte är direkt jämförbara över tiden, men utvecklingen tyder på att inflationsförvänt- ningarna enligt HIP i viss mån har följt den fak- tiska inflationens svängningar de senaste åren.

Även resultat från företaget Prospera, som på Riksbankens uppdrag undersöker förväntning- arna hos bl.a. arbetsmarknadens parter, visar att förväntningarna sjönk något i höstas för att åter stiga i år. I mars var de genomsnittliga för- väntningarna för alla grupper i Prosperas under- sökning 2,4 % på både ett och två års sikt. Sam- manfattningsvis är uppgången i inflationsför- väntningarna begränsad och bedöms vara över- gående.

Lågt inhemskt inflationstryck

Som nämnts inledningsvis i detta avsnitt har tjänsteprisernas bidrag till inflationen avtagit något sedan första halvåret 2002. Även om hus- hållens konsumtion åter tilltog under 2002, och konsumtionstillväxten bedöms fortsätta under prognosperioden, väntas sysselsättningen i den

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

privata tjänstesektorn utvecklas fortsatt svagt under 2003 för att växa något starkare under 2004 (se avsnitt 6). Löneökningarna antas uppgå till 3,5 % per år. Produktiviteten i den svenska ekonomin utvecklades gynnsamt i fjol och vänt- as fortsätta att öka i god takt under prognosperi- oden. Detta bidrar till att dämpa utvecklingen av arbetskraftskostnaden per producerad enhet och därmed det inhemska inflationstrycket.

Indirekta effekter av de höga el- och oljepris- erna kan bidra till att höja konsumentpriserna på inhemskt producerade varor och tjänster under perioden, men dessa effekter bedöms bli relativt små.

Sammantaget väntas det inhemska konsu- mentpristrycket förbli lågt under prognosperi- oden även om det förutses stiga något under 2004. Den successiva förstärkningen av efter- frågeläget väntas öka handelns möjligheter att höja marginalerna, och en viss marginalförstärk- ning beräknas således bidra till inflationen under såväl innevarande som nästa år.

Ränteutvecklingen påverkar boendekostnaderna

Förra året bidrog boendekostnaderna i be- tydande grad till inflationen. Utöver elpriset höjde hyror och räntekostnader vid olika tider på året inflationstalen. Hyreshöjningarna uppgick till 2,6 % under loppet av 2002. Under loppet av 2003 väntas hyrorna stiga med 3,0 %, bland annat mot bakgrund av uppvärmningskostnader- nas utveckling, och 2004 bedöms hyrorna öka med drygt 2 %.

Prognosen för ränteutvecklingen (se avsnitt 3.2) innebär ett förhållandevis kraftigt omslag i reporäntan, och därmed i de kortfristiga bostads- låneräntorna mellan 2003 och 2004. Detta gör att räntekostnaderna för egnahemsboende förutses bidra till att sänka KPI-inflationen under loppet av 2003 men höja den under loppet av 2004.

Sammantaget väntas boendekostnaderna, ex- klusive skatt och uppvärmning av egnahem, bi- dra till den totala KPI-inflationen under loppet av 2003 med ca –0,1 procentenheter och under loppet av 2004 med ca +1,2 procentenheter.

lågt. De höga energipriserna, som gjort att infla- tionen blivit hög under inledningen av 2003, väntas falla tillbaka under året. Redan i mitten av innevarande år beräknas inflationen därmed vara omkring 2 % för att sedan sjunka ytterligare (se diagram 8.3).

Under 2004, när de tillfälliga effekterna fallit ur tolvmånaderstalen, bedöms inflationen åter öka. För både 2003 och 2004 gör de kraftigt vari- erande energipriseffekterna att inflationen under loppet av respektive år (decemberinflationen) skiljer sig betydligt från årsgenomsnitten enligt prognosen (se tabell 8.1).

Diagram 8.3 Konsumentprisernas utveckling

Årlig procentuell förändring
4,0
3,5	KPI
3,0	UND1X
3,0	HIKP
2,5	HIKP
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
-0,5
-1,0
1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Enligt Riksbanken baseras penningpolitiken på utsikterna för den underliggande inflationen, mätt med UND1X, på upp till två års sikt. I UND1X, till skillnad från i KPI, ingår inte räntekostnader för egnahemsägare.9 Den förut- sedda ränteutvecklingen innebär ett tämligen kraftigt omslag i de kortfristiga bostadslåne- räntorna mellan 2003 och 2004, vilket gör att in- flationen mätt med KPI under 2004 väntas stiga betydligt mer än den underliggande inflationen mätt med UND1X (se diagram 8.3), vilken bedöms vara 1,7 % i december 2004. Under kal- kylåren 2005 och 2006 antas penningpolitiken anpassas så att inflationen utvecklas i linje med Riksbankens inflationsmål.

Inflation i linje med målet när tillfälliga effekter faller bort

Sammanfattningsvis bedöms det underliggande inflationstrycket under prognosperioden vara

9 Dessutom exkluderar UND1X direkta effekter av förändringar i nettot av indirekta skatter och subventioner.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling

Procentuell förändring

	2002	2003	2004	2005	2006
KPI, årsgenomsnitt	2,4	2,4	1,8	2,4	2,1

KPI, dec–dec	2,3	1,6	2,5	2,3	2,0

UND1X, årsgenomsnitt	2,5	2,6	1,5	–	–
UND1X, dec–dec	2,2	1,9	1,7	–	–

HIKP, årsgenomsnitt	2,0	2,6	1,6	–	–

HIKP, dec–dec	1,7	1,9	1,7	–	–

NPI, årsgenomsnitt	2,2	1,8	1,8	–	–

NPI, dec–dec	2,1	1,1	2,7	–	–

Prisbasbelopp, tkr	37,9	38,6	39,6	40,3	41,2
HIKP, EU, årsgenomsnitt	2,1	2,0	1,9	1,8	1,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

9Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter

Hushållens realinkomstökning väntas, jämfört med de senaste åren, falla tillbaka under prognosperioden. Ökningstakten beräknas i genomsnitt bli knappt 1,5 % per år.

Trots den relativt svaga inkomstutvecklingen bedöms konsumtionsutgifterna öka med ca 2 % per år under prognosperioden. Den för- hållandevis goda konsumtionsutvecklingen som förutses understöds av en initialt god real för- mögenhet, en mer stabil finansiell förmögenhet- sutveckling och fortsatt låga räntenivåer.

Sparkvoten, dvs. hushållens sparande som andel av disponibel inkomst, har under de senaste två åren förbättrats avsevärt. Hushållens inkomster ökade kraftigt 2002, samtidigt som konsumtionen steg i en måttlig takt. Sparkvoten steg med över 3 procentenheter till 2,8 %.

9.1Hushållens inkomster

Hushållens realinkomster har under de senaste åren utvecklats gynnsamt. En positiv sysselsätt- ningsutveckling, reformer och skattesänkningar har givit stora bidrag till inkomstutvecklingen. År 2002 steg hushållens reala disponibla inkomster med hela 4,7 %. En så kraftig inkomstökning har endast uppmätts ett fåtal gånger de senaste decennierna. I år väntas real- inkomstökningen falla tillbaka till 1,7 %.

Hushållens reala inkomster har under de senaste åren stigit kraftigt

Under de senaste fem åren har hushållens reala inkomster förbättrats väsentligt och stigit med i genomsnitt drygt 3 % per år. En period med så hög genomsnittlig tillväxt har hushållen inte upplevt sedan 1960-talet. Denna period kom

dock efter ett antal år med mycket svaga, och vissa år fallande, realinkomster. Utvecklingen var så svag att den senaste 10-årsperiodens genom- snittliga realinkomstökning på drygt 1 % ligger klart under genomsnittet för perioden 1950– 2002 på drygt 2 % och något under genom- snittet för perioden 1980–2002 på knappt 1,5 %.

Tillfälliga effekter förklarar den kraftiga realinkomstökning 2002

År 2002 steg hushållens reala inkomster med hela 4,7 % enligt preliminära nationalräken- skaper (NR), trots en nästan oförändrad sysselsättning och ett minskat antal arbetade timmar. Normalt sett ger löner det dominerande bidraget till realinkomstökningen. Under 2002 steg hushållens inkomster från löner, före skatt, med 1,9 % realt och bidrog med endast 1,6 procentenheter till disponibelinkomstökningen, vilket kan jämföras med 2000 och 2001 då inkomster från löner steg med 5,6 % respektive 3,6 % realt, se tabell 9.1 och 9.2.

Inkomstökningen 2002 berodde istället framför allt på minskade skattebetalningar, vilket förklaras dels av skattesänkningar på ca 20 miljarder kronor bl.a. genom tredje steget i kompensationen för de allmänna pensions- avgifterna, och dels av kraftigt minskade skatter på kapitalvinster. Kapitalvinster i sig ingår inte som en inkomst i nationalräkenskaperna. Skatter på kapitalvinster ingår dock i hushållens skatter och påverkar därmed hushållens inkomster. Om skatterna på kapitalvinster varierar kraftigt kan effekten bli att hushållens realinkomstutveckling kraftigt avviker från den underliggande utveck- lingen. Inkomster som inte preliminärbeskattas, framför allt skatter på kapitalvinster, bokförs i nationalräkenskaperna året efter det att kapital- vinsten uppkommer. Mellan 2000 och 2001 föll kapitalvinsterna kraftigt och därmed föll skat- terna på dessa mellan 2001 och 2002.

Tabell 9.1 Hushållens reala disponibla inkomster

	Mdkr	Procentuell volymförändring
	2002	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Löneinkomster	997	5,6	3,6	1,9	0,7	2,2	2,3	2,2
Transfereringar från offentlig sektor	433	1,3	0,7	2,7	4,8	0,5	0,5	1,1
Övriga privata inkomster	211	–5,4	7,2	–12,3	–1,1	0,6	–5,0	–0,2
Skatter och avgifter	469	4,8	2,0	–7,4	1,7	2,2	2,8	2,3

Disponibel inkomst	1 172	2,7	2,5	4,7	1,7	1,4	0,9	1,6

Anm.: Real disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sammantaget gav skatter och avgifter ett positivt bidrag till den reala inkomstökningen på 3,3 procentenheter 2002. Normalt ger skatter och avgifter ett negativt bidrag till inkomstutveck- lingen. Justerar man för nationalräkenskapernas ofullständiga periodisering av skatter blev inkomstökning förra året 3,5 %, se tabell 9.2 och 9.4 (se även avsnitt om justerad realinkomst- ökning nedan).10

Tabell 9.2 Bidrag till hushållens realinkomstökning

Procentenheter

	2002	2003	2004	2005	2006
Löneinkomster	1,6	0,6	1,9	2,0	1,9
Transfereringar från
offentlig sektor	1,0	1,8	0,2	0,2	0,4
Övriga privata inkomster	–1,3	0,0	0,3	–0,1	0,2
Skatter och avgifter	3,3	–0,7	–0,9	–1,1	–0,9

Real disponibel inkomst1	4,7	1,7	1,4	0,9	1,6
Skatteperiodisering2	–1,2	–1,3	0,0	0,4	0,0
Periodiserad
real disponibel inkomst1	3,5	0,4	1,4	1,3	1,6
IPI3	2,0	2,4	1,8	1,9	1,9
Nominell
disponibel inkomst1	6,8	4,1	3,3	2,8	3,5

1Procentuell förändring.

2En negativ skatteperiodisering innebär att den av nationalräkenskaperna redovisade utvecklingen förbättras av periodiseringseffekter och tvärtom.

3Implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter. Årlig procentuell förändring.

Anm.: Real disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter (IPI).

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Ett antal reformer som höjda ersättningsnivåer i a-kassan och höjt garantibelopp i föräldraförsäk- ringen bidrog positivt till inkomstökningen 2002. Maxtaxan inom barnomsorgen påverkade hushållens reala inkomster genom lägre avgifter.

Den negativa börsutvecklingen och hushållens ökade skuldsättning påverkade hushållens inkomster negativt. Hushållens räntenetto försämrades och inkomster från aktieutdelningar föll kraftigt 2002. I nominella termer föll aktie- utdelningarna med hela 24 % mellan 2001 och 2002. Sammantaget gav räntor och utdelningar ett negativt bidrag till realinkomstökningen på ca 1 procentenhet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Under prognosperioden väntas hushållens reala inkomster öka i en måttligare takt

Under prognosperioden väntas hushållens reala inkomster öka i en betydligt lägre takt än de senaste åren. I år väntas inkomster från löner, före skatt, utvecklas svagt till följd av ett minskat antal arbetade timmar. Skatterna inom den kommunala sektorn har höjts med i genomsnitt 65 öre vilket motsvarar 8,5 miljarder kronor i högre skatter för hushållen. Hushållens kapital- vinster, och därmed skatter på kapitalvinster, fortsatte att falla mellan 2001 och 2002, vilket håller tillbaka ökningen av hushållens totala skatter och avgifter.

Offentliga transfereringar till hushållen ger i år ett relativt kraftigt bidrag till realinkomst- ökningen, 1,8 procentenheter. Till viss del består ökningen av att det särskilda grundavdraget för pensionärer försvinner och ersätts med en beskattad garantipension. Förändringen medför att garantipensionen stiger samtidigt som hushållens skattebetalningar ökar i motsvarande grad så att nettopensionen blir oförändrad. Nivån i a-kassan höjdes vid halvårsskiftet 2002 och ger således ett positivt bidrag till inkomst- utvecklingen även i år.

År 2003 genomförs även en grön skatte- växling som innebär att inkomstskatten har sänkts för vissa inkomstgrupper. Samtidigt höjs energiskatterna i motsvarande grad, med högre priser som följd. Hushållens samlade reala inkomster påverkas inte. Sammantaget bedöms hushållens reala inkomster stiga med 1,7 %. Även i år hålls realinkomstökningen uppe av nationalräkenskapernas ofullständiga skatte- periodisering. Den periodiserade inkomst- ökningen väntas uppgå till endast 0,4 procent.

Även 2004–2006 beräknas inkomstökningen för hushållen bli måttlig. Utvecklingen av antalet arbetade timmar väntas bli bättre än 2003 Bidra- get från löneinkomster väntas under dessa år uppgå till ca 2 procentenheter per år. Hushållens reala inkomster bedöms växa med 1,4 % 2004, 0,9 % 2005 och 1,6 % 2006.

Transfereringsinkomster

10 Även vissa andra skatter påverkar periodiseringseffekten, exempelvis jämkningar, men i huvudsak består skillnaden mellan periodiserade skatter och NR-skatter av skatter på kapitalvinster. Variationer i skatter på kapitalvinster förklarar merparten av den årliga förändringen av periodiseringseffekten.

I år väntas inkomsterna från pensioner stiga kraftigt då det särskilda grundavdraget för pen- sionärer ersätts av en beskattad garantipension. Pensionerna, brutto, stiger samtidigt som skat- terna stiger i motsvarande grad.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 9.3 Ändamålsfördelade transfereringsinkomster

	Mdkr	Procentuell real utveckling
	2002	2002	2003	2004	2005	2006
Pensioner	201	2,9	9,6	2,9	1,8	1,8
Sjukdom	105	7,3	4,0	1,7	4,9	1,7
Arbets-
marknad	36	–0,1	4,5	–10,1	–10,9	–4,9
Familjer &
barn	45	1,6	1,4	0,4	0,5	–0,2
Studier	13	–5,4	–18,2	0,1	–0,7	0,8
Övriga löp.
transf.	34	1,9	–0,4	–0,5	–1,2	–1,2

Summa1	435	2,7	4,8	0,5	0,5	1,1

1 Inklusive kapitaltransfereringar. Därav differensen mot tabell 9.1. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Hushållens inkomster från sjukpenning väntas falla i år. Den tidigare aviserade takhöjningen skjuts på framtiden och ersättningsnivån redu- ceras. Samtidigt stiger utgifterna för sjukersätt- ning, tidigare förtidspension, fortfarande kraf- tigt. Sammantaget innebär det att inkomsterna från transfereringssystem inom ohälsoområdet i år stiger med ca 4 % i reala termer. Under de kommande åren väntas hushållens inkomster från sjukpenning minska ytterligare. Till viss del är detta en effekt av att långtidssjukskrivna över- går till sjukersättning, som väntas fortsätta stiga. Sammantaget beräknas hushållens inkomster från ohälsorelaterade transfereringar stiga realt under hela prognosperioden.

Den positiva utvecklingen på arbets- marknaden de senaste åren har lett till fallande arbetslöshet och därmed mindre inkomster från a-kassan. I år väntas dock den utvecklingen gå i omvänd riktning och inkomsterna från ersättningssystem inom arbetsmarknadsområdet stiger med 4,5 % i reala termer. Under resten av prognosperioden väntas arbetslösheten åter falla tillbaka vilket minskar hushållens inkomster från bl.a. a-kassa. Inkomsterna från studiebidrag m.m. faller i år framför allt på grund av utfasningen av vissa vuxenstudiestöd.

Justerad realinkomstökning

Den redovisade inkomstutvecklingen påverkas av hur nationalräkenskaperna bokför och perio- diserar olika transaktioner. Det kan i vissa fall vara av intresse att redovisa inkomstutvecklingen med en annorlunda redovisning av skatter på

kapitalvinster.11 Effekterna av nationalräken- skapernas bokföringsmetoder för dessa poster har till viss del berörts ovan.

1. Periodiserad inkomst

I nationalräkenskaperna redovisas skatter på inkomster som inte preliminärbeskattas året efter intjänandeåret (se även fotnot 10). Det gäller framför allt skatter på kapitalvinster. En mer rättvisande bild av inkomstutvecklingen för enskilda år erhålls om skatterna periodiseras till det år skatterna avser.

Diagram 9.1 Real disponibel inkomst

Procentuell förändring

6
5
4
3
2
1
0
1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006

Disponibel inkomst enligt nationalräkenskaperna

Periodiserad inkomst

Periodiserad inkomst exkl. skatter på kapitalvinster

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

2. Periodiserad inkomst, exklusive skatter på kapitalvinster

I nationalräkenskapernas redovisning ingår inte kapitalvinster i hushållens inkomster. Skatter på kapitalvinster reducerar däremot inkomsterna. Om hushållens skatter på kapitalvinster utveck- las i takt med övriga inkomster påverkas inte realinkomsternas tillväxttakt. Men om kapital- vinsterna varierar kraftigt, vilket har varit fallet under de senaste åren, kan emellertid skatterna på kapitalvinsterna kraftigt påverka den redovi- sade inkomstutvecklingen. Eftersom hushållen kan antas betala skatterna på kapitalvinster med en del av kapitalvinsten så erhålls en mer rättvisande bild av hushållens underliggande inkomstutveckling, om den periodiserade inkomstutvecklingen redovisas exklusive skatter på kapitalvinster.

11 Med kapitalvinster menas i hela stycket nettot av kapitalvinster och kapitalförluster.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 9.4 Hushållens justerade reala disponibla inkomster

Procentuell förändring

	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Enligt nationalräkenskapernas redovisning	4,1	2,7	2,5	4,7	1,7	1,4	0,9	1,6
Periodiserad inkomst	4,1	1,9	5,5	3,5	0,4	1,4	1,3	1,6
Periodiserad inkomst, exklusive skatter på kapitalvinster	5,2	2,7	3,6	2,9	0,5	1,4	1,4	1,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Enligt nationalräkenskaperna steg hushållens inkomster kraftigt 2002, se diagram 9.1 och tabell 9.4. Ökningen beror emellertid till stor del på minskade skattebetalningar vilka i sin tur till stor del beror på lägre skatter på kapitalvinster.

Om periodiseringseffekten i skattebetalning- arna beaktas var inkomstökningen kraftigast 2001, vilket till stor del kan förklaras av att de periodiserade skatterna på kapitalvinster föll kraftigt mellan 2000 och 2001. Mellan 2000 och 2001 föll hushållens kapitalvinstnetto med nära 60 miljarder kronor, motsvarande drygt 5 % av hushållens inkomster. Till följd av de lägre kapitalvinsterna föll även hushållens skatter. Skatterna på kapitalvinsterna höll nere den periodiserade inkomstutvecklingen 2000. Minskningen av skatter på kapitalvinster gav därför en positiv effekt för inkomsttillväxten 2001.

Hushållens periodiserade inkomster exklusive skatter på kapitalvinster uppvisar en jämnare utveckling. Inkomstutvecklingen är relativt hög samtliga år under perioden 1999–2002.

År 2003 växer inkomsterna enligt national- räkenskapernas definition snabbare än den periodiserade inkomsten. Anledningen är det fall i kapitalvinster mellan 2001 och 2002 som i nationalräkenskaperna redovisas som fallande skatter på kapitalvinster 2003. I periodiserade termer uppkommer minskningen av skatten mellan 2001 och 2002.

9.2Hushållens konsumtionsutgifter

Efter drygt ett år med oförändrade konsumtionsutgifter tilltog återigen hushållens konsumtion under 2002. Konsumtionen ökade med ca 2 % under loppet av året, trots att tillväxten mätt som årsgenomsnitt uppgick till endast 1,3 %. En förklaring till den förhållande- vis gynnsamma konsumtionsutvecklingen är hushållens kraftiga inkomstökningar. Hushållens förmögenhetsställning fortsatte däremot att

försämras till följd av den negativa börs- utvecklingen. Under hösten försvagades också hushållens förväntningar om deras och landets framtida ekonomiska situation.

Under perioden 2003–2004 förutses endast en måttlig inkomstökning, främst beroende på ett försämrat arbetsmarknadsläge och en mer återhållsam finanspolitik. Detta bedöms dämpa hushållens konsumtion framöver. Hushållens försvagade tillförsikt väntas också hålla tillbaka konsumtionen något i år.

Diagram 9.2 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter

Miljarder kronor, fasta priser referensår 2001

1300
1200
1100
1000
900
800
700					Disponibel inkomst
700					Konsumtionsutgifter
					Konsumtionsutgifter
600
70	75	80	85	90	95	00	05

Anm.: Uppgifterna avser hushållssektorn exklusive Svenska kyrkan.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

En stabil real och finansiell förmögenhets- utveckling i kombination med låga räntenivåer förväntas emellertid stimulera till konsumtion. Också hushållens tillförsikt bedöms stärkas i takt med det allmänt förbättrade konjunktur- läget. Med minskad osäkerhet och en bättre värdeutveckling av hushållens finansiella tillgångar, förutses konsumtionen kunna växa snabbare än inkomsterna. Sammantaget progno- seras en konsumtionstillväxt på ca 2 % per år under 2003 och 2004. Under 2005 och 2006 bedöms konsumtionen öka med drygt 2 % per år.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Ökad konsumtion under 2002

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna uppgick konsumtionstillväxten 2002 till 1,3 %. Det är en påtaglig återhämtning jämfört med den svaga utvecklingen under slutet av 2000 och hela 2001. En bidragande orsak till den ökande konsumtionen var den gynnsamma utvecklingen inom detaljhandeln. Konsumtionen av sällan- köpsvaror ökade med nära 6 % och bidrog med drygt 1 procentenhet till den totala konsum- tionstillväxten. Bilkonsumtionen fortsatte att utvecklas svagt och drog ned hushållens totala konsumtionstillväxt ett par tiondelar. Den negativa utvecklingen förklaras uteslutande av en svag försäljning av begagnade bilar. Ser man endast till nybilsförsäljningen så ökade däremot bilkonsumtionen något i fjol.

För konsumtionen av tjänster, exklusive boende, syns ännu inga tecken på återhämtning. Konsumtionen av tjänster har i stort sett varit oförändrad sedan andra halvåret 2000 och föll t.o.m. något under fjärde kvartalet föregående år (se diagram 9.3).12

Diagram 9.3 Hushållens konsumtion av varor och tjänster

Miljarder kronor, fasta priser, referensår 2001, säsongrensade värden

140		80

Tjänster, exkl. boende (höger axel)

Varor (vänster axel)

130

120

						60
110
100						50
1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Vissa enskilda tjänster har utvecklats särskilt svagt. Konsumtionen av finansiella tjänster, som delvis beror av börsutvecklingen, minskade markant 2001 och även något i fjol. Restaurant- utgifterna har i stort sett varit oförändrade under senaste två åren. Utgifterna för charterresor minskade med ca 11 % i fjol, vilket höll nere den

12 Produktionen av tjänster, särskilt hushållsnära tjänster, ökade dock förra året (se avsnitt 5). En förklaring till diskrepansen kan vara att produktion av tjänster i viss utsträckning mynnar ut i konsumtion av varor, exempelvis i parti- och detaljhandeln.

totala konsumtionstillväxten med 0,2 procent- enheter. Även konsumtionen av livförsäkringar minskade kraftigt och bidrog negativt med 0,1 procentenheter till den sammanlagda konsumtionstillväxten.

Svenska hushålls konsumtionsutgifter i utlandet fortsatte att minska under 2002. Dessa utgifter var 2002 ca 20 % lägre än två år tidigare. Minskningen förra året var ca 7 %. Även utländska hushålls konsumtion i Sverige minskade under 2002. Nedgången uppgick till drygt 3 %.13 Sedan 1980 har en tillbakagång i utländska hushålls konsumtion i Sverige endast noterats en gång tidigare (år 1990).

Det finns hitintills endast få indikatorer på hur konsumtionen utvecklats under inledningen av innevarande år. Hushållens inregistreringar av personbilar, exklusive direktimport, var under första kvartalet 4 % högre än under första kvartalet i fjol. Omsättningen i detaljhandeln har varit fortsatt hög under årets första månader.

Hushållens förmögenhetsställning

Hushållens finansiella nettoförmögenhet kulminerade för ungefär tre år sedan. Sedan dess har nettoförmögenheten successivt försvagats framför allt genom fallande aktievärden men även genom ökad skuldsättning.

Tabell 9.5 Hushållens finansiella förmögenhet

Värde vid respektive års slut, miljarder kronor, löpande priser

	1998	1999	2000	2001	2002
Finansiella tillgångar1	2 367	2 975	2 956	2 962	2 716
Aktier och fonder	869	1236	1102	959	661

Bankinlåning	449	451	442	491	520

Försäkring	560	733	800	889	914
Bostadsrättsandelar	254	334	418	430	423

Finansiella skulder	961	1 042	1 134	1 235	1 326

Finansiell
nettoförmögenhet	1 406	1 933	1 822	1 727	1 390

1 Exklusive kollektiva försäkringar och posten ”övriga finansiella tillgångar” som ingår i finansräkenskaperna.

Källa: Statistiska centralbyrån (Finansräkenskaperna och Sparbarometern).

Vid årsskiftet 2002/2003 uppgick värdet av aktie- och fondinnehav till ca 660 miljarder kronor,

13 Nationalräkenskaperna avser att mäta svenska hushålls konsumtion. Utländska hushålls konsumtion i Sverige är därför en negativ post i NR:s mått på hushållskonsumtion. Fjolårets minskade utgifter från utländska hushåll bidrar följaktligen positivt till hushållens konsumtionsutgifter.

vilket kan jämföras med ca 1 240 miljarder kronor årsskiftet 1999/2000 (se tabell 9.5). Hushållens aktietillgångar har alltså nästintill halverats på tre år. Samtidigt har hushållen placerat en allt större del av sitt sparande i bank- och försäkringstillgångar. Värdet av dessa har ökat med ca 250 miljarder kronor de senaste tre åren. De totala finansiella tillgångarna har därför inte minskat i samma utsträckning som aktietillgångarna.

Diagram 9.4 Skulder i förhållande till disponibla inkomster

Procent
150
140
130
120
110
100
90
80
70
60
50
1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den finansiella nettoförmögenheten minskade under samma treårsperiod med ca 28 %, vilket även förklaras av successivt ökad skuldsättning. Skuldkvoten, definierad som skulder i förhållande till disponibla inkomster, uppgick 2002 till ca 112 % (se även diagram 9.4).

Diagram 9.5 Skulder i förhållande till reala och finansiella tillgångar

Procent
40
35
30
25
20
1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000

Anm.: Till tillgångar räknas inte kollektiva försäkringar.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Hushållens sammantagna förmögenhetsställning får, trots den svaga utvecklingen på börserna, betraktas som god. Den tilltagande belåningen är i stor utsträckning knuten till stigande småhus- priser, dvs. en ökad real förmögenhet. Småhus- priserna var ca 7 % högre 2002 än året innan.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Av diagram 9.5 framgår att hushållens skuldsättning i jämförelse med deras totala tillgångar är låg i ett historiskt perspektiv. Samtidigt är räntorna låga vilket gör att även hushållens samlade ränteutgifter är relativt låga.

Lägre tillförsikt under hösten

Hur stor del av hushållens inkomster som kommer att användas till konsumtion beror sannolikt av hushållens förväntningar om den egna ekonomiska utvecklingen. I diagram 9.6 illustreras hushållens tillförsikt avseende deras egen ekonomi, Sveriges ekonomi och arbetslös- heten, enligt Konjunkturinstitutets under- sökningar av hushållens inköpsplaner (HIP). Som syns i diagrammet föll förväntningarna påtagligt under andra halvåret 2002. Förvänt- ningarna sjönk samtidigt som flera kommuner aviserade skattehöjningar och samtidigt som tecknen på en svagare arbetsmarknadsutveckling blev tydligare Hushållens försvagade tillförsikt är en möjlig förklaring till att konsumtionen inte ökade mer under 2002, trots de goda realinkomstökningarna. Hitintills i år har förväntningarna varit fortsatt dämpade.

Diagram 9.6 Hushållens förväntningar om ekonomin 12 månader framåt

Nettotal, procent

80
60
40
20
0
-20
-40			Arbetslösheten
			Arbetslösheten
-60			Egen ekonomi
-60			Svensk ekonomi
			Svensk ekonomi
-80
93	94	95	96	97	98	99	00	01	02	03

Anm.: Värden före januari 2002 är nivåjusterade.

Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

Fortsatt god konsumtionsutveckling framöver

Hushållens låga reala inkomstökningar i kombination med den dämpade tillförsikten bedöms hålla tillbaka konsumtionsutvecklingen under innevarande år. Konsumtionen förutses därför utvecklas något svagare än under 2002 även om tillväxten mätt som årsgenomsnitt beräknas bli högre, 1,9 %.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Även 2004 väntas hushållens inkomster utvecklas svagt. Konsumtionsutgifterna bedöms ändå stiga med 2,2 %.

Trots en förutsedd svag inkomstutveckling under åren 2003 och 2004 finns faktorer som talar för en förhållandevis god konsumtions- utveckling framöver. Enligt vedertagen ekonomisk teori tenderar hushållen att, vid varje tidpunkt, anpassa konsumtionsutgifterna till sina sammanlagda inkomster över tiden. Tillfälliga förändringar i inkomster påverkar därför endast i begränsad omfattning konsumtionen. Detta innebär bl.a. att konsumtion och inkomst inte nödvändigtvis följs åt enskilda år (se diagram 9.2), vilket i sin tur resulterar i en varierande sparkvot (se diagram 9.7). I perioder av hög avkastning på aktietillgångar kan hushållen välja att konsumera utifrån såväl realiserade som orealiserade värdestegringar. I perioder av låg eller negativ avkastning kan hushållen omvänt välja att kompensera uteblivna värdestegringar genom att öka sparandet i andra tillgångar. Mot bakgrund av den svaga börsutvecklingen under förra året var det därför inte förvånande att hushållens sparande fortsatte att öka.

Tabell 9.6 Hushållens sparande

Procent av disponibel inkomst

	2001	2002	2003	2004
Nettosparande	–0,5	2,8	2,6	1,9

Finansiellt sparande	–0,2	3,3	3,2	2,5

Anm.: Exklusive sparande i avtalspensioner.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

En mer stabil finansiell förmögenhetsutveckling och en initialt stark real förmögenhet förväntas bidra till ökad konsumtion framöver.

Framåtblickande hushåll gör att också förväntningar om framtida inkomster har betydelse för deras benägenhet att konsumera. Om förväntningarna om den framtida egna ekonomin är fördelaktiga antas viljan att konsumera öka. För närvarande är hushållens framtidsförväntningar relativt dämpade vilket alltså bedöms hålla tillbaka konsumtionen något i år. I takt med att konjunkturen stärks och arbetslösheten minskar väntas dock konsum- tionen kunna öka något snabbare under 2004 än under 2003.

Sammantaget förutses en minskad allmän osäkerhet och en mer stabil värdeutveckling av hushållens aktietillgångar bidra till att konsumtionen ökar i förhållandevis god takt trots de svagare inkomstökningarna.

Konsumtionen förutses växa snabbare än inkomsterna, vilket gör att sparkvoten faller tillbaka något under perioden. Fortfarande ligger dock sparkvoten kvar på en betydligt högre nivå än under åren 1997–2000 (se diagram 9.7).

Till riskbilden hör att osäkerheten om den internationella och svenska konjunkturen för den närmaste framtiden kan komma att bestå under innevarande år, vilket skulle kunna avspeglas i fallande börskurser och fortsatt låg tillförsikt inför framtiden. En sådan utveckling kan göra att konsumtionen blir lägre än prognoserat.

Diagram 9.7 Hushållens nettosparkvot

Procent
10
8
6
4
2
0
-2
-4
-6
70	75	80	85	90	95	00

Anm.: Sparande, exklusive avtalspensioner, i förhållande till disponibel inkomst. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

10 Investeringar

Investeringarna minskade med 2,5 % förra året. Den svaga utvecklingen förklaras av en nedgång i näringslivet medan bostadsbyggandet och offentliga myndigheters investeringar steg.

Mönstret bedöms bli detsamma i år. Inve- steringskonjunkturen i näringslivet är fortsatt svag. Många branscher har fortfarande överkapa- citet. Även en försämrad lönsamhet och osäker- het om den globala utvecklingen dämpar inve- steringsviljan. I samband med att den internationella ekonomin stärks senare i år stiger produktionen successivt och därmed även re- sursutnyttjandet. En svag uppgång i näringslivets investeringar förutses därför nästa år. Bostads- byggandet fortsätter att öka samtidigt som offentliga myndigheters investeringar stiger ytterligare bl.a. tack vare de statliga satsningarna i infrastrukturen.

De totala investeringarna faller med 0,5 % i år och ökar med 2,9 % nästa år. Osäkerheten om investeringarna de närmaste åren är stor. Risken för en sämre utveckling än prognoserat domi- nerar.

I slutet av 2004 bedöms det fortfarande finnas lediga resurser på arbetsmarknaden, vilket möj- liggör att BNP-tillväxten kan överstiga den lång- siktiga åren därefter. Därmed beräknas även in- vesteringarna öka i relativt hög takt.

Tabell 10.1 Investeringar

Procentuell volymförändring

	2002	2003	2004	2005	2006
Näringslivet	–6,9	–2,2	3,0	5,2	5,0
Varuproducenter	–5,2	–1,8	3,7	–	–

Tjänsteproducenter	–8,1	–2,5	2,5	–	–

Bostäder	10,4	2,3	4,2	8,0	8,0
Offentliga
myndigheter	9,5	4,5	1,4	1,3	1,2
Stat	12,4	8,0	1,0	–	–

Kommuner	6,8	1,0	1,9	–	–

Totalt	–2,5	–0,5	2,9	4,9	4,7
Byggnader	1,4	2,0	2,5	–	–

Maskiner	–4,0	–1,9	3,3	–	–

Övriga1	–7,2	–2,3	2,7	–	–

1 I huvudsak datorprogram.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Diagram 10.1 Investeringar

Mdkr, fasta priser referensår 2001, säsongrensade halvårsvärden
220
200
180
160
140
120
100
93	94	95	96	97	98	99	00	01	02	03	04
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

10.1Näringslivet

Återhämtningen i varuproducenternas investeringar dröjer till nästa år

Efter en tillfällig uppgång i mitten av förra året föll industriproduktionen tillbaka igen under andra halvåret. Det finns tecken på att kon- junkturen åter håller på att stärkas. Industripro- duktionen beräknas öka med drygt 2 % i år, se avsnitt 5.

Diagram 10.2 Kapacitetsutnyttjandet i industrin

Procent
92
90
88
86
84
82
80
78
76
74
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02
Källa: Statistiska centralbyrån.

Under 2001 föll industrins investeringar med 5 %. Trots att produktionen steg minskade inve- steringarna även förra året. Den tidigare höga in- vesteringsnivån innebär dock att trots ned- gången de två senaste åren ökade ändå produk- tionskapaciteten, dvs. ersättningsinvesteringarna och tillskottet av nya maskiner och byggnader var fortfarande större än förslitningen. Mot bak- grund av att kapacitetsutnyttjandet alltjämt är lågt förefaller det inte finnas något behov av att

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

utöka produktionskapaciteten i år med ett fort- satt fall i investeringarna som följd, se diagram 10.2. Statistiska centralbyråns (SCB:s) invester- ingsenkät från februari stöder den bilden. Visserligen förutser företagen oförändrad inve- steringsnivå i jämförelse med förra året, men normalt överskattar företagen utvecklingen vid enkättillfället i februari. Sammantaget bedöms industrins investeringar falla med ca 4 % i år. Därmed dröjer det till nästa år innan produk- tionsökningen skapar behov av att expandera produktionskapaciteten igen. Nästa år stiger industrins investeringar med knappt 5 %.

Prognosen innebär att kapitalkvoten, dvs. maskiner, byggnader och dataprogram i relation till produktionen, i år ligger kvar på fjolårets nivå men faller nästa år i samband en högre produk- tionstillväxt och ett högre kapacitetsutnyttjande. Nedgången i kvoten indikerar en uppgång i investeringarna från och med nästa år.

Diagram 10.3 Kapitalkvoten i industrin

2,2
2,0
1,8
1,6
1,4
1,2
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04
Anm.: Kapitalkvoten definieras som kvoten mellan kapitalstocken och
förädlingsvärdet i industrin, uttryckt i 2001 års priser.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Inom andra varuproducerande branscher är bil- den splittrad. Byggkonjunkturen har försvagats betydligt de senaste två åren och det finns få tecken på någon snar förbättring. Den minskade byggaktiviteten stärker bilden av en allmänt svag investeringskonjunktur, men innebär också att byggföretagen väntas minska sina inköp av bl.a. maskiner även i år. De statliga infrastruktursats- ningarna och den förutsedda ökningen av bo- stadsbyggandet väntas emellertid medföra att byggsektorn expanderar igen nästa år. Planerna inom energisektorn är fortsatt optimistiska. Uppgången förklaras bl.a. av ny- och ombygg- nationer av fjärrvärmeverk. Sammantaget väntas investeringarna i de varuproducerande bran- scherna, där industrin dominerar, minska i år med 2 % och öka med 4 % nästa år när indu- strikonjunkturen stärks ytterligare.

Tabell 10.2 Varuproducenters investeringar

Procentuell volymförändring

	2001	2002	2003	2004
Jord- och skogsbruk,
fiske	0,0	–0,5	2,4	1,9
El-, gas-, värme- och
vattenverk	–2,2	2,6	4,6	1,4
Byggindustri	–1,3	–3,7	–1,9	3,6

Industrin	–5,0	–7,8	–3,9	4,7

Totalt	–3,8	–5,2	–1,8	3,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bred nedgång i tjänstebranscherna även i år

Flera branscher inom tjänstesektorn har haft och väntas ha en svag investeringsutveckling även i år. Liksom i industrin är nedgången i tjänste- sektorn till stor del en konsekvens av tidigare höga investeringsnivåer. Många branscher har överkapacitet till följd av avmattningen i hus- hållens efterfrågan och den dämpade industri- konjunkturen. Nedgången är bl.a. tydlig inom hushållstjänster, företagstjänster och fastighets- verksamhet. I den senare är det mycket som ty- der på att byggandet av kommersiella lokaler kommer att vara fortsatt begränsat även nästa år. Utöver den dämpade byggkonjunkturen är an- talet inneliggande uppdrag för arkitekter det lägsta sedan 1996. Även orderläget för bygg- och teknisk konsultverksamhet är bekymmersamt enligt Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer, vilket indikerar en svag utveckling ett till två år framåt i tiden.

Även inom handeln föll investeringarna i fjol. Stigande försäljning väntas dock medföra att handeln expanderar de närmaste åren. Inom post- och telekommunikationer väntas i år ut- byggnaden av den tredje generationens mobil- telefoni bromsa nedgången från förra året. För samfärdsel noterades ett kraftigt investeringsfall 2002. Orsaken är bl.a. att flera större projekt slutfördes förra året, t.ex. utbyggnaden av Arlanda flygplats. Planerna för 2003 är delvis ex- pansiva i denna sektor enligt SCB:s enkät. Mot bakgrund av det markanta fallet under loppet av förra året blir dock årsgenomsnittet kraftigt negativt även i år.

För tjänstesektorn som helhet förutses ned- gången på 8 % i fjol följas av ett fortsatt fall på ca 2,5 % i år. Det är mycket svårt att bedöma när behov av ökande investeringar uppstår i tjänste- sektorn igen. Till följd av den förhållandevis milda avmattningen i tjänsteproduktionen de se-

naste åren och av att aktiviteten i denna sektor ökar ytterligare i år bedöms investeringarna i tjänstebranscherna stiga med ca 2,5 % nästa år.

Tabell 10.3 Tjänsteproducenters investeringar

Procentuell volymförändring

	2001	2002	2003	2004
Handel	3,0	–6,9	4,1	3,5
Finansiell verksamhet	5,5	–4,4	–2,0	2,6

Företagstjänster	6,6	–4,3	–2,7	3,9

Fastighetsförvaltning1	9,1	–5,9	–3,7	–3,1
Hushållstjänster	0,4	–6,5	–3,3	3,3

Övrig
tjänsteverksamhet	–2,8	–12,4	–5,3	2,7

därav
Transport	–10,1	–14,3	–9,6	2,5

Post och tele	12,9	–10,9	–0,2	2,8

Hotell, restaurang	–1,4	–6,7	0,1	3,3
Övrigt	6,8	–9,8	3,4	3,5

Totalt	2,2	–8,1	–2,5	2,5

1 Exklusive bostäder.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

10.2Offentliga myndigheter

Statens bygginvesteringar ökade kraftigt under förra året och bidrog till att hålla uppe den totala investeringsutvecklingen med 1 procentenhet. De ökade resurser som avsatts för åtgärder i infrastrukturen innebär att statens bygginve- steringar stiger även framöver, dock med av- tagande styrka. Även inom kommunala myndigheter har betydande bygginvesteringar genomförts de senaste åren. Ytterligare behov finns även om ökningstakten avtar. Liksom i näringslivet väntas inköpen och egenproduk- tionen av datorprogram fortsätta att falla i år, vilket dämpar uppgången i offentliga myndig- heters investeringar. Sammantaget beräknas den offentliga sektorns investeringar öka med 4,5 % i år och med 1,4 % nästa år.

10.3Bostäder

Investeringarna i bostäder ökade totalt med drygt 10 % förra året enligt nationalräkenska-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

perna. Ombyggnationerna förblev oförändrade och har legat på i stort sett samma nivå sedan 1998.14 Nybyggnationerna ökade däremot med hela 18 %. Utvecklingen av nybyggnationerna väntas nu bromsas upp påtagligt och samman- taget betyder det att de totala bostadsinvester- ingarna förväntas öka med mer måttliga 2,3 % i år och 4,2 % nästa år.

Bakom ökningen av nybyggnationerna ligger främst ett ökat småhusbyggande. Antalet på- började nya lägenheter i småhus steg från 7 100 år 2001 till 7 800 förra året. Nybyggnationerna av antalet lägenheter i flerbostadshus ökade endast marginellt till 12 800. Totalt påbörjades således nybyggnationer av 20 600 lägenheter förra året.15 Det är visserligen en ökning med 1 000 lägenheter jämfört med året innan men ut- gör ändå en låg nivå historiskt sett.

Diagram 10.4 Påbörjade nybyggnationer av bostäder

Antal lägenheter, tusental

120

Lägenheter i småhus

100

Lägenheter i flerbostadshus

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Antalet nybyggda småhus beräknas fortsätta att öka även i år för att därefter ligga kvar på samma nivå nästa år. Som visas i avsnitt 9 är hushållens ekonomiska situation fortfarande stark trots den kraftiga börsnedgången i fjol. Hushållens in- komster väntas fortsätta att öka, om än i lägre takt än tidigare, samtidigt som läget på arbets- marknaden är förhållandevis stabilt. Detta är viktiga förutsättningar för en fortsatt hög efter- frågan på bostäder. Ytterligare en faktor som talar för ett ökat småhusbyggande är att försälj- ningspriserna på andrahandsmarknaden vände uppåt under andra kvartalet 2002 efter att ha

14Ombyggnationer avser tillskott av lägenheter, t.ex. genom att vindar inreds, befintliga hus byggs till eller lokaler byggs om till lägenheter.

15Statistiken avser antal bostadslägenheter som påbörjats i småhus och flerbostadshus.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

legat still i ett år. Ännu syns dock ingen uppgång i antal bygglov för småhus.

En viktig orsak bakom de senaste årens ök- ning av bostadsbyggandet i flerbostadshus har varit den starka prisuppgången för befintliga bostadsrätter. Denna prisutveckling har nu bromsats upp och i Stockholm föll medelpriset på bostadsrätter under fjärde kvartalet. Det är dock osäkert om kvadratmeterpriserna föll efter- som nedgången kan vara en sammansättnings- effekt. Prisutvecklingen talar för att omfatt- ningen av satsningar på nybyggnationer av flerbostadshus kommer att avta. Detta syns tyd- ligt i antalet bygglov som visserligen fortsatt att öka i landet som helhet, men som minskat kraf- tigt i tillväxtregionerna. Tredje kvartalet i fjol hade antalet bygglov i Stockholm för lägenheter i flerbostadshus som inte omfattas av invester- ingsbidrag, minskat från 4 200 till 2 900 på ett år. För flerbostadshusen prognoseras ett i det när- maste oförändrat antal påbörjade nybyggna- tioner i år och därefter en viss ökning nästa år.

Sammantaget betyder det att för 2003 beräk- nas antalet påbörjade nybyggnationer uppgå till knappt 22 000 och för 2004 till 22 500. På medellång sikt, dvs. åren 2005 och 2006, väntas investeringsvolymerna öka för att gå mot mer långsiktiga nivåer. Bostadsinvesteringarna beräk- nas öka med 8 % respektive år.

I budgetpropositionen för 2003 angav reger- ingen som mål att det skall byggas 120 000 nya lägenheter under perioden 2003–2006. Behovet av nya bostäder skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Boverkets årliga enkät visar att antalet kommuner med brist på bostäder ökat från 77 i förra årets undersökning till 100 i år. Fortfarande är det något fler kommuner (116 st) som uppger att de har överskott på bostäder men andelen av befolkningen som bor i kommuner med brist på bostäder har ökat och uppgår nu till 60 %. Det råder brist på bostäder framför allt i storstads- regionerna samt på många högskole- och univer- sitetsorter. En åtgärd som vidtas i syfte att åstadkomma bättre balans på bostadsmark- naderna i tillväxtregionerna är införandet av den nya investeringsstimulans som motsvarar en sänkning av byggmomsen från 25 % till 6 % vid byggande av mindre hyreslägenheter och stu- dentbostäder.

10.4Lager

Såväl handeln som industrin justerade ned sina lager förra året. En oväntat stor lageruppbyggnad under fjärde kvartalet medförde dock att lager- förändringarnas negativa effekt på BNP-utveck- lingen stannade vid 0,1 % av BNP. Uppbyggna- den i slutet av förra året skedde i såväl handeln som i industrin.

Inom industrin var det färdigvarulagren som växte under fjärde kvartalet. Ökningen verkar delvis vara ofrivillig och det förefaller därför fin- nas ett mindre behov av att minska färdigvaru- lagren inledningsvis i år. Därefter väntas en pla- nerad lagerökning ske i samband med en allt högre produktionsnivå. Industrins insatsvaru- lager sjönk däremot kraftigt under fjärde kvar- talet med ett markant fall i lagerkvoten, dvs. lag- ren i förhållande till produktionen, som följd. Insatsvarulagren förefaller snarast vara något för små. Därför bedöms dessa lager öka redan inled- ningsvis i år. Det bör dock understrykas att för- ändringarna av industrins lager i år väntas vara förhållandevis små.

Försäljningen i detaljhandeln ökade starkt un- der andra halvåret 2002. Lagertillväxten i handeln i slutet av året verkar därför till största delen vara en konsekvens av att sektorn fortsatte att expan- dera. KI:s barometer stärker den bilden. Miss- nöjet med lagerläget steg visserligen något i slu- tet av 2002, men förändringarna av lager- omdömena var begränsade. Endast små för- ändringar av handelns lager förutses därmed framöver.

Sammantaget förutses en svag lagerökning i år och nästa år. Mot bakgrund av förra årets ned- dragningar i handeln och industrin bidrar ändå lagerinvesteringarna i år positivt till BNP-till- växten med 0,2 % av BNP. Nästa år är lager- utvecklingen tillväxtneutral.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

11 Den offentliga sektorn

Den offentliga sektorns finansiella sparande minskar i år till ett överskott på 0,4 % av BNP. Från 2004 sker successiv förstärkning av det finansiella sparande och 2006 beräknas åter ett överskott på 2 % av BNP. Därigenom reduceras skulden som andel av BNP och en positiv finansiell förmögenhet återställs.

Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

6
4
2
0
-2
-4
-6
-8
-10
-12
1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

11.1Den konsoliderade offentliga sektorn

Finansiellt sparande

År 2002 uppgick den offentliga sektorns finansi- ella sparande till 25 miljarder kronor eller 1,1 % av BNP. Det är en kraftig minskning från 2001, då sparandet uppgick till över 100 miljarder kro- nor. Det höga sparandet 2001 beror emellertid till stor del på ofullständig periodisering i natio- nalräkenskapernas (NR:s) redovisning av skatter, som sammantaget förstärkte det redo- visade sparandet med ca 2 % av BNP, se tabell 11.1. Periodiseringseffekter uppkommer huvud- sakligen till följd av variationer i bolags- och ka- pitalvinster. Skatten på dessa redovisas i NR med ett års eftersläpning. De exceptionellt höga

skatteinkomsterna på bolags- och kapitalvinster 2000 redovisas således 2001.

Om sparandet även justeras för konjunktur- läget fås ett mått på sparandets underliggande, strukturella, nivå. (Bedömningen av det struktu- rella sparandet beskrivs närmare i avsnitt 11.5.) Det strukturella sparandet beräknas ha minskat som andel av BNP från 4,2 % 2000 till 0,8 % 2002. Denna utveckling avspeglar en expansiv finanspolitik.

År 2003 minskar det redovisade sparandet till 0,4 % av BNP, medan det strukturella sparandet ökar till 1,4 % av BNP. Den skilda utvecklingen förklaras av den vikande konjunkturen (BNP- gapet vidgas) och av att även 2002 års redovisade sparande höjdes av skatteperiodiseringen. Dessa faktorer påverkar det redovisade men inte det strukturella sparandet. Under de följande åren ökar såväl det redovisade som det strukturella sparandet och 2006 väntas sparandet överstiga 2 % av BNP. Det strukturella sparandet ökar från 0,8 % av BNP 2002 till 2,2 % av BNP 2006. Finanspolitikens inriktning under prognos- perioden, mätt som förändringen av det struktu- rella sparandet, bedöms därför vara stram.

År 2002 uppgick den offentliga sektorns inkomster som andel av BNP till 56,8 % medan utgifterna uppgick till motsvarande 55,8 %. För 2003 är inkomsterna, som andel av BNP, oför- ändrade medan utgifterna ökar. Det finansiella sparandet beräknas till 0,4 % av BNP. År 2004 beräknas sparandet stiga till 1 % BNP under det att både inkomster och utgifter minskar som andel av BNP. Denna minskning fortsätter under 2005 och 2006 och sparandet beräknas uppgå till 1,4 % respektive 2,1 % av BNP, se tabell 11.2.

Tabell 11.1 Offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Finansiellt sparande enligt NR/ENS	3,4	4,6	1,1	0,4	1,0	1,4	2,1
Skatteperiodisering m.m.	1,0	–2,1	–0,8	0,1	0,1	0,2	0,1
Justering för BNP-gap	–0,3	0,4	0,5	1,0	0,7	0,3	0,0
Strukturellt sparande	4,2	2,8	0,8	1,4	1,7	1,9	2,2

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

som pensionssystemets överskott ökar något. Den kommunala sektorns finanser väntas visa underskott 2004–2006 efter ett mindre överskott 2003. Underskotten bedöms vara förenliga med ett positivt resultat som det definieras i balans- kravet för kommuner och landsting.

Den finansiella ställningen

Den offentliga sektorns finansiella tillgångar och skulder redovisas i Statistiska centralbyråns finansräkenskaper. Enligt de regler som gäller inom EU (ENS-95) värderas tillgångar och skulder till marknadspris. Det innebär att förändringen av den finansiella nettoställningen inte bara bestäms av det finansiella sparandet utan också påverkas av värdeförändringar på finansiella tillgångar och skulder. Det gäller såväl orealiserade som realiserade värdeförändringar.

Tabell 11.2 Den offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor

	2002	2003	2004	2005	2006
Inkomster	1 330	1 377	1 430	1 489	1 555
procent av BNP	56,8	56,8	56,5	56,1	56,1
Skatter och avgifter	1 201	1 241	1 290	1 341	1 400
procent av BNP	51,3	51,2	51,0	50,6	50,5
Kapitalinkomster	51	53	54	58	62
Övriga inkomster	78	82	85	89	93
Utgifter	1 305	1 367	1 406	1 452	1 496
procent av BNP	55,8	56,4	55,5	54,7	53,9
Utgifter exkl. räntor	1 231	1 299	1 346	1 381	1 425
procent av BNP	52,6	53,5	53,2	52,1	51,4
Ränteutgifter	74	68	59	71	71
procent av BNP	3,2	2,8	2,3	2,7	2,6
Finansiellt sparande	25	10	24	37	59
procent av BNP	1,1	0,4	1,0	1,4	2,1
Staten	–14	–43	–23	–16	5
ÅP-systemet.	48	51	53	58	57
Kommunal sektor	–8	1	–6	–4	–4

Finansiell ställning
Nettoskuld	59	29	4	–27	–86
procent av BNP	2,5	1,2	0,2	–1,0	–3,1
Konsoliderad
bruttoskuld	1 227	1 237	1 267	1 284	1 287
procent av BNP	52,4	51,0	50,0	48,4	46,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet uppgick 1990 till över 100 miljarder kronor eller 8 % av BNP. Under den djupa krisen i början av

1990-talet försämrades den finansiella ställningen snabbt. Förmögenheten vändes till en nettoskuld som 1996 var 467 miljarder kronor eller nära 27 % av BNP. Sedan 1996 har den finansiella ställningen förbättrats och 2001 vändes netto- skulden åter igen till en positiv förmögenhet.

Diagram 11.2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning

Procent av BNP

5
0
-5
-10
-15
-20
-25
-30
1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Kraftiga värdeminskningar på den offentliga sektorns innehav av aktier under 2002 medförde åter en nettoskuld, trots ett fortsatt positivt sparande. I prognosen görs inget antagande om framtida värdeförändringar med undantag av effekter på statsskulden av valutakursens utveck- ling. Det innebär att nettoskulden utvecklas i takt med det finansiella sparandet. Det positiva sparandet medför att nettoskulden minskar under prognosperioden och 2005 väntas den offentliga sektorns finansiella tillgångar åter överstiga skulderna.

Fördelningen av det finansiella sparandet mellan staten och ålderspensionssystemet medför att förbättringen av den finansiella ställ- ningen sker genom ökade tillgångar i pensions- systemet. Underskottet i statens finansiella sparande innebär att skuldsidan i den offentliga sektorns balansräkning ökar under prognos- perioden. Skuldökningen är dock inte större än att statsskulden och den konsoliderade brutto- skulden fortsätter att minska som andel av BNP.

Den konsoliderade bruttoskulden definieras av EU-regler (Maastricht-villkoren). Defini- tionen innebär att den offentliga sektorns bruttoskuld minskas med den offentliga sektorns innehav av interna skulder. För svenska förhållanden innebär definitionen att den kon- soliderade bruttoskulden består av den konsoli- derade statsskulden och kommunsektorns skulder på kreditmarknaden med avdrag för AP-

fondens innehav av statsobligationer. Värde- ringen sker till nominellt värde.

Den konsoliderade skulden uppgick vid utgången av 2002 till 52,4 % av BNP, vilket med god marginal underskrider referensvärdet inom EU på 60 % av BNP. Vid slutet av 2005 väntas den konsoliderade bruttoskulden understiga 50 % av BNP.

Jämförelse med budgetpropositionen för 2003

Den offentliga sektorns finansiella sparande blev 13 miljarder kronor lägre 2002än vad som beräknades i budgetpropositionen, trots att skatteinkomsterna blev något högre än väntat Försämringen beror på högre statliga och kommunala utgifter. År 2003 och framåt får nedrevideringen av BNP-tillväxten sedan budgetpropositionen genomslag i lägre skatte- inkomster än vad som då beräknades, trots att de kommunala skattehöjningarna blev högre än väntat. Högre utgifter bidrar också till försäm- ringen av det finansiella sparandet jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. Samman- taget har den offentliga sektorns finansiella sparande reviderats ned med 25 miljarder kronor 2003 och med 15 miljarder kronor 2004 jämfört med bedömningen i budgetpropositionen.

Nettoskulden, som den redovisas i Statistiska centralbyråns finansräkenskaper, har reviderats ned med 74 miljarder kronor 2001, vilket innebär att den finansiella nettoställningen var starkare än vad som redovisats tidigare. Trots det för- bättrade utgångsläget beräknas nu nettoskulden redan 2002 vara högre än bedömningen i budgetpropositionen. Det beror på de stora värdeminskningar som skedde på aktier under förra året. Därtill kommer att både netto- och bruttoskulden ökar i förhållande till prognosen i budgetpropositionen till följd av lägre finansiellt sparande.

Skatter och avgifter

De skatter som redovisas i den offentliga sektorn är något lägre än de totala skatterna. I national- räkenskaperna (NR) redovisas nämligen den del av mervärdeskatten och tullinkomsterna som ingår i avgiften till EU, inte som transaktioner i den offentliga sektorn, utan som en skatt till utlandet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Diagram 11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Procent av BNP

70
									Inkomster
65									Skatter
65									Utgifter
									Utgifter
60
55
50
45
1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

År 2002 uppgick de totala skatteinkomsterna enligt NR till 51,8 % av BNP, se tabell 11.3. Om man periodiserar skatterna till det inkomstår skatten avser får man en mer rättvisande bild av skattekvotens förändring och nivå, som periodi- serat väntas uppgå till 50,8 %. (Utfallet av 2002 års periodiserade skatter baseras på taxeringen hösten 2003.) Den periodiserade skattekvoten ökar i år med 0,8 procentenheter till 51,6 %. Ökningen beror dels på höjda kommunalskatter, dels på att det särskilda grundavdraget för pensionärer har avskaffats och ersatts med en beskattad garantipension. Inga större föränd- ringar av skattereglerna ingår i prognoserna för de följande åren. Ändå faller skattekvoten såväl enligt NR:s redovisning som i periodiserade termer. Det beror främst på att de viktigaste skattebaserna utvecklas långsammare än BNP.

Tabell 11.3 Skatter och avgifter

Procent av BNP

	2002	2003	2004	2005	2006
Hushållens skatter och
avgifter	19,6	19,7	19,6	19,6	19,6
Företagens direkta
skatter	2,7	2,4	2,4	2,3	2,4
Arbetsgivar- och
egenföretagaravgifter	14,8	14,7	14,6	14,6	14,5
Mervärdesskatt	9,4	9,5	9,4	9,3	9,3
Fastighetsskatt	1,0	1,0	1,0	0,9	0,9
Övriga indirekta skatter	4,4	4,3	4,2	4,1	4,1
Summa inkl. skatt till EU	51,8	51,5	51,2	50,9	50,8
varav till EU	0,5	0,4	0,3	0,3	0,3
Periodisering m.m.	–1,1	0,1	0,1	0,2	0,1
Periodiserad skatt	50,8	51,6	51,3	51,0	50,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Andra inkomster

Vid sidan av skatter har den offentliga sektorn andra inkomster, som 2002 uppgick till 130 miljarder kronor eller 5,5 % av BNP. Omkring 40 % av dessa inkomster består av kapital- inkomster i form av räntor och utdelningar, varav ca hälften är direktavkastning på pensions- fonderna. Övriga inkomster består till 80 % av tillräknade pensionsavgifter och kapital- förslitning. Dessa inkomster är kalkylmässiga och motsvaras på utgiftssidan av lika stora utgifter, som inräknas i den offentliga konsum- tionen. I övrigt har den offentliga sektorn transfereringsinkomster från hushåll, företag och utlandet. Sammantaget beräknas kapitalinkoms- terna och övriga inkomster vara i stort sett oför- ändrade som andel av BNP under prognosåren.

Utgifter

År 2002 uppgick den offentliga sektorns utgifter som andel av BNP (utgiftskvoten) till 55,8 %. Utgiftskvoten beräknas stiga med 0,6 procent- enheter i år. Exklusive ränteutgifter ökar utgifts- kvoten med knappt 1 procentenhet, se tabell 11.4. Hälften av denna ökning beror på att det särskilda grundavdraget för pensionärer avskaf- fas och ersätts med en beskattad garantipension. Det höjer även den offentliga sektorns inkoms- ter med motsvarande belopp. Högre kommunala konsumtionsutgifter förklarar merparten av den resterande ökningen. Utgiftskvoten beräknas sjunka från 2004, delvis till följd av att den eko- nomiska tillväxten tar fart.

Transfereringar till hushåll stiger 2003 som andel av BNP, delvis till följd av ovan nämnda införande av beskattad garantipension. De senaste årens kraftiga ökning av utgifterna för sjukförsäkringen bryts men sjukersättningen (förtidspensionerna) fortsätter att öka. Från 2004 väntas transfereringarna minska genom att arbetslösheten sjunker. Pensionsutgifterna, som ökar starkt i volym under hela prognosperioden, minskar trots det som andel av BNP 2005. De index som styr pensioner (inkomstindex och KPI) ökar långsammare än BNP.

Övriga transfereringar stiger något 2003 och 2004 genom att den BNI-baserade EU-avgiften ökar. Det är delvis ett resultat av att en större del av den totala EU-avgiften baseras på BNI. Den del av EU-avgiften som baseras på basen för mervärdesskatten räknas inte som en utgift i

nationalräkenskaperna utan som en skatt till utlandet.

Den statliga konsumtionen väntas minska i fasta priser med 0,5 % per år 2003 och 2004. Inom ramen för balanskravet uppgår det finansiella utrymmet för en fortsatt tillväxt i den kommunala sektorns konsumtion till 0,8 % 2003 och till 0,5 % 2004. Trots att ökningen i år är betydligt lägre än för BNP stiger den offentliga konsumtionen som andel av BNP. Det beror på en relativt hög prisutveckling för den kommunala konsumtionen främst till följd av höjda premier för avtalsförsäkringar.

Satsningar på infrastruktur bidrar till att de offentliga investeringarna ökar i volym och ligger kvar på en relativt hög andel av BNP under prognosperioden.

Ränteutgifterna uppgick 2002 till 3,2 % av BNP. Det låga ränteläget och förstärkningen av valutakursen väntas medföra en kraftig minsk- ning av ränteutgifterna under 2003 och 2004. Mellan 2002 och 2004 sjunker ränteutgifterna med 15 miljarder kronor eller med nära 1 % av BNP. De minskade ränteutgifterna innebär att underskottet av kapitalinkomster och ränte- utgifter, netto, reduceras från 23 miljarder kronor 2002 till endast 5 miljarder kronor 2004. En normalisering av ränteläget och stigande statsskuld medför att ränteutgifterna stiger 2005.

Tabell 11.4 Den offentliga sektorns utgifter

Procent av BNP

	2002	2003	2004	2005	2006
Hushållstransfereringar	18,6	19,2	18,9	18,4	18,2
Pensioner	8,6	9,2	9,2	8,9	8,9
Sjukdom	4,5	4,6	4,6	4,7	4,6
Arbetsmarknad	1,5	1,6	1,4	1,2	1,1
Familjer och barn	1,9	1,9	1,9	1,9	1,8
Studier	0,6	0,5	0,4	0,4	0,4
Socialbidrag m.m.	0,5	0,5	0,5	0,4	0,4
Övrigt	1,0	1,0	0,9	0,9	0,9
Övriga transfereringar	2,9	3,0	3,2	3,0	2,9
varav
BNI-avgiften till EU	0,5	0,6	0,7	0,7	0,7
Konsumtion	28,0	28,2	27,9	27,5	27,2
Staten och ÅP-systemet	8,0	7,9	7,8	7,6	7,5
Kommunal sektor	20,0	20,3	20,1	19,9	19,7
Investeringar	3,1	3,1	3,2	3,1	3,1
Ränteutgifter	3,2	2,8	2,3	2,7	2,6

Summa utgifter	55,8	56,4	55,5	54,7	53,9
exklusive räntor	52,6	53,5	53,2	52,1	51,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

11.2Den statliga sektorn

Statens finansiella sparande visade ett underskott på 14 miljarder kronor 2002, medan budget- saldot visade ett överskott på 1 miljard kronor. Skillnaden mellan det finansiella sparandet och budgetsaldot beror bl.a. på att en extra utdelning från Riksbanken på 20 miljarder kronor tillgodo- räknas budgetsaldot men inte det finansiella spa- randet. Enligt de regler som gäller för national- räkenskaperna inom EU inkluderas endast den ”normala” utdelningen i det finansiella sparan- det.

Tabell 11.5 Statens finanser (exklusive statliga affärsverk och aktiebolag)

Miljarder kronor

	2002	2003	2004	2005	2006
Inkomster	742	752	788	819	855
Skatter och avgifter	678	686	722	749	783
Övriga inkomster	64	65	66	69	72

Utgifter	756	794	811	835	850
Transfereringar till
hushåll, näringsliv
och utlandet	310	344	355	359	365
Bidrag till kommuner	120	122	124	127	129
Ålderspensions-
avgifter till
pensionssystemet	22	21	23	25	25
Premiepensions-
medel	20	22	24	24	25
Konsumtion och
investeringar	219	227	235	239	246
Ränteutgifter	66	59	50	61	60

Finansiellt sparande	–14	–43	–23	–16	5
procent av BNP	–0,6	–1,8	–0,9	–0,6	0,2

Budgetsaldo	1	–21	–27	–9	–1
procent av BNP	0,1	–0,9	–1,1	–0,3	0,0
Statsskuld1	1 165	1 164	1 189	1 202	1 202
procent av BNP	49,8	48,0	47,0	45,3	43,3

1 I redovisningen av statsskulden används konsoliderad statsskuld (i enlighet med Årsredovisningen för staten) vilket innebär att statliga myndigheters inne- hav av statspapper konsolideras.

Källor: Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

År 2003 ökar statens skatteinkomster med endast 8 miljarder kronor medan den offentliga sektorns skatteinkomster ökar med 40 miljarder kronor. Större delen av ökningen tillfaller den kommunala sektorn till följd av kommunala skattehöjningar och slutavräkningen av kommunalskattemedel. De statliga utgifterna ökar med 38 miljarder kronor och underskottet i det finansiella sparandet ökar till 43 miljarder kronor. Budgetunderskottet blir lägre bl.a.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

genom att antagna försäljningar av aktier om 15 miljarder kronor inräknas i budgetsaldot men inte i det finansiella sparandet.

År 2004 väntas inkomsterna öka starkare och nu föreslagna besparingar i budgeten samt fortsatt fallande ränteutgifter bidrar till att underskottet i det finansiella sparandet reduceras till 23 miljarder kronor. Under de följande åren fortsätter förstärkning av statens finanser och för 2006 beräknas ett mindre överskott i statens finansiella sparande.

Från och med 2003 gäller nya principer för Riksgäldskontorets definition av statsskulden. Den nya definitionen innebär att skuldbytesavtal och valutaterminer inkluderas i statsskulden samt att alla skuldinstrument värderas till nomi- nella slutvärden. Genom den nya definitionen höjdes den redovisade statsskulden med 44 miljarder kronor vid årsskiftet 2002/2003. Riks- gäldkontoret redovisar statsskulden brutto, medan statliga myndigheters innehav av statsobligationer avräknas i Årsredovisningen för staten och i tabell 11.5. Den således konsoliderade statsskulden utgör statsskuldens bidrag till den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, som den mäts i EU-sammanhang.

Statsskulden minskar 2003 enligt det nya måttet, trots ett budgetunderskott (lånebehov) på 21 miljarder kronor. Det beror på att skulden i utländsk valuta reduceras av den förutsatta apprecieringen av kronan. Statsskulden ökar sedan under prognosperioden, men ökningen är inte större än att skulden minskar som andel av BNP.

11.3Ålderspensionssystemet

Ålderspensionssystemet består av en fördel- ningsdel och en premiepensionsdel. Fördelnings- delen finansieras genom AP-fonderna, som fungerar som en buffert i det nya pensions- systemet. Vid sidan av AP-fonderna sker en förmögenhetsuppbyggnad inom premiepen- sionssystemet. De medel som sedan 1995 avsätts motsvarar intjänad premiepensionsrätt och placeras först i Riksgäldskontoret (RGK) och därefter hos den fondförvaltare som den enskilde själv väljer. Genom att den statliga myn- digheten Premiepensionsmyndigheten (PPM) formellt är ägare av fondandelarna inräknas sparandet i premiepensionssystemet i den offentliga sektorn.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 11.6 Ålderspensionssystemet

Miljarder kronor

	2002	2003	2004	2005	2006
Inkomster	203	209	220	231	241
Avgifter	161	165	171	179	185
Premiepensionsmedel	20	22	24	24	25
Räntor, utdelningar m.m.	22	23	26	28	31

Utgifter	155	158	167	173	184
Pensioner	152	155	164	170	180
Övriga utgifter	3	3	3	4	4

Finansiellt sparande	48	51	53	58	57
procent av BNP	2,0	2,1	2,1	2,2	2,1
därav
AP-fonderna1	26	27	26	29	27
Premiepensions-
myndigheten	21	24	27	28	30

1 Med AP-fonderna avses fördelningsdelen av ålderspensionssystemet. Källor: Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under den tillfälliga förvaltningen i RGK ingår avsättningarna till premiepensionssystemet i statens sparande och reducerar därmed stats- skulden. Medel motsvarande premiepensions- rätten överförs till PPM andra året efter inkomståret. Det sparande som sker inom premiepensionssystemet motsvaras således av ett minskat sparande i staten.

År 2002 uppgick det finansiella sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-fonderna och PPM, till 48 miljarder kronor eller 2 % av BNP. Trots det positiva sparandet minskade placerings- tillgångarna i pensionssystemet med nära 90 miljarder kronor under förra året. Det beror på kraftiga värdeminskningar på aktier, som svarar för större delen av tillgångarna både i AP-fon- derna och i de fonder som förvaltas av PPM. Värdeförändringar påverkar inte det finansiella sparandet. Där inräknas endast direktavkast- ningen i form av räntor och utdelningar.

År 2003 stiger sparandet till följd av att staten övertar pensionsutgifter på 7 miljarder kronor. Sparandet förutses sedan ligga kvar på en nivå strax över 2 % av BNP under prognosperioden. Hela målet om ett överskott om 2 % av BNP för de samlade offentliga finanserna kommer således de närmaste åren att ligga i pensionssystemet och användas för att bygga upp pensions- fonderna. Sparandet i premiepensionssystemet stiger under prognosperioden och kommer 2006 att vara större än i fördelningssystemet.

11.4Kommunsektorn

Kommunsektorns ekonomi förbättrades under slutet av 1990–talet och år 2000. Det var framför allt en gynnsam sysselsättningsutveckling i ekonomin som bidrog till ett växande skatte- underlag och därmed ökade skatteinkomster för kommuner och landsting. Även statsbidragen steg under denna period till följd av att ett antal reformer genomfördes inom det kommunala området.

Den kommunala konsumtionen har ökat kraftigt sedan 2000. Samtidigt avtog syssel- sättningsökningen i ekonomin under 2001 och 2002, vilket bidrog till att skatteunderlaget steg i en något långsammare takt än tidigare år. Utgif- terna ökade under dessa år mer än inkomsterna och 2002 uppvisade kommunsektorn ett under- skott i det finansiella sparandet på 8 miljarder kronor. Balanskravet började tillämpas 2000 och innebär att kommuner och landsting skall upprätta en budget i balans. Om underskott uppstår skall detta balanseras inom två år. År 2002 uppvisade kommunsektorn som helhet ett negativt resultat.16

Kommunsektorns finanser

År 2003 höjdes skatterna med i genomsnitt 65 öre i kommunsektorn som helhet. Den genom- snittliga skattesatsen är efter höjningen 31,17 % och antas vara oförändrad under prognosperio- den. Höjningen motsvarar 8,5 miljarder kronor i ökade skatteinkomster. Finanserna förbättras därmed under innevarande år och det finansiella sparandet för sektorn som helhet beräknas uppgå till 1 miljard kronor.

Trots skattehöjningen revideras det finansiella sparandet ned 2003 jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2003 (en genomsnittlig skattehöjning med 25 öre prognoserades i budgetpropositionen). Nedrevideringen av det finansiella sparandet beror främst på höjda pre- mier för avtalsförsäkringar vilket motsvarar en kostnadsökning på 4 miljarder kronor.

Inkomstökningen beräknas dämpas relativt kraftigt nästa år trots att det tillfälliga sysselsätt-

16 Det resultat som kommuner och landsting redovisar i resultat- räkningarna skiljer sig ifrån definitionen av finansiellt sparande enligt nationalräkenskaperna.

ningsstödet och den så kallade 200-kronan17 förlängs till 2004. I löpande priser ökar inkomsterna med 2,1 %, vilket kan jämföras med en inkomstökning på ca 6 % per år 2002 och 2003. Uppbromsningen av kommunsektorns inkomstökning beror främst på stora slut- avräkningar på kommunalskatten vilket bidrar till ett inkomstbortfall motsvarande 4,5 miljarder kronor 2004.18 Det finansiella sparandet försämras till –6 miljarder kronor 2004 trots en återhållsam ökning av utgifterna.

Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor

	2002	2003	2004	2005	2006
Inkomster	549	584	596	618	641
Skatter och statsbidrag	503	534	544	565	585
Övriga inkomster	46	50	52	53	56
Utgifter	558	582	601	623	645
Konsumtion	468	492	509	527	545
Volymförändring, %	2,3	0,8	0,5	0,5	0,5
Övriga utgifter	90	90	92	96	100

Finansiellt sparande	–8	1	–6	–4	–4
% av BNP	–0,4	0,1	–0,2	–0,2	–0,1

Anm.: Statsbidragen och skatterna redovisas tillsammans eftersom effekten av reformer som påverkar skatteunderlaget neutraliseras genom justeringar av statsbidragen.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under 2005 ökar skatteinkomsterna snabbare än 2004 samtidigt som det tillfälliga sysselsätt- ningsstödet och 200-kronan upphör. Det finan- siella sparandet förbättras något 2005 och 2006 till –4 miljarder kronor. Ett finansiellt under- skott i den storleksordningen bedöms vara förenligt med ett resultatmässigt överskott sammantaget i kommunsektorn. Balanskravet uppfylls för sektorn som helhet åren 2004–2006 förutsatt att ökningen i verksamhetsvolymen begränsas till 0,5 % per år.

Under de senaste åren har det ekonomiska läget varit sämre för landstingen än för primär- kommunerna. År 2002 redovisade 62 % av primärkommunerna ett positivt resultat medan endast fem av de 18 landstingen redovisade ett resultatmässigt överskott. I år höjdes skatterna

17Överföring av statlig inkomstskatt till kommuner och landsting.

18I nationalräkenskaperna redovisas skillnaden mellan de preliminärt fastställda och de definitiva kommunskatterna året efter intjänandeåret. År 2003 får kommunerna en positiv slutavräkning om drygt 2 miljarder kronor. År 2004 väntas denna post uppgå till nästan –2,5 miljarder kronor. Dvs. ett omslag på nära 4,5 miljarder kronor 2004.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

med 17 öre i primärkommunerna och med 48 öre i landstingen. Finanserna förbättras därmed framför allt i landstingen. Det finansiella sparan- det i primärkommunerna bedöms vara negativt under perioden 2003–2006 medan landstingen enligt prognosen uppvisar ett positivt finansiellt sparande. För primärkommunerna bedöms ett visst underskott i det finansiella sparandet vara förenligt med att balanskravet uppfylls.

Diagram 11.4 Kommunsektorns finanser

Procentuell förändring						Miljarder kronor
8						Utgifter (vänster		8
7						Utgifter (vänster		6
7						axel)		6
6						Inkomster (vänster		4
6						axel)
						axel)		2
5						Finansiellt sparande		2
5						Finansiellt sparande		0
4						(höger axel)		0
4								-2
								-2
3								-4
								-4
2								-6
								-6
1								-8
0								-10
1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006

Anm.: Exklusive Svenska kyrkan samtliga år.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Begränsat utrymme för konsumtionsökning

För att balanskravet skall uppfyllas under prognosperioden förutsätts konsumtionen öka i väsentligt lägre takt än under de senaste åren. I år beräknas utrymmet för ökad verksamhetsvolym uppgå till 0,8 %. Under perioden 2004–2006 beräknas konsumtionsökningen till 0,5 % per år i volym, vilket är i linje med vad den demo- grafiska utvecklingen bedöms kräva.

Kommunal sysselsättning

I fjol ökade antal sysselsatta i kommuner och landsting med 1,1 % samtidigt som sysselsätt- ningen i ekonomin som helhet ökade med endast 0,1 %. Ökningen kan sannolikt delvis förklaras av det tillfälliga sysselsättningsstödet som kommuner och landsting erhöll förra året och som nu föreslås förlängas till 2004. Den kommunala sysselsättningsökningen bedöms fortsätta såväl i år som nästa år, men i avtagande takt.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Prisutvecklingen i kommunal sektor

De kommunala utgifterna består till ca 85 % av konsumtionsutgifter. Kommunsektorns kon- sumtionsutgifter i löpande priser har stigit förhållandevis kraftigt under de senaste tre åren. År 2002 ökade konsumtionsutgifterna med nära 7 % i löpande priser. Den kommunala konsum- tionen är till stor del lönerelaterad, antingen som direkta löner eller som köp av personalintensiva tjänster. Den starka utvecklingen i löpande priser jämfört med volymutvecklingen på 2,3 % berodde framför allt på stigande löner inom de kommunala verksamheterna och införandet av maxtaxan inom barnomsorgen.19

Diagram 11.5 Kommunsektorns konsumtionsutgifter

Procentuell förändring

8
7				Löpande pris
6				Volym
6				Pris
				Pris
5
4
3
2
1
0
2001	2002	2003	2004	2005	2006
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Löneutvecklingen var starkare i kommunsektorn än i ekonomin som helhet under 2002.20 Kommunala löneökningar i linje med löne- ökningar i ekonomin som helhet får begränsade effekter på kommunernas finanser eftersom skatteunderlaget växer ungefär i takt med kost- naderna. Om löneökningarna är högre i kommunsektorn än i övriga sektorer påverkas emellertid kommunernas finanser negativt.

Konsumtionsutgifterna väntas öka med 5,1 % 2003 i löpande priser. Denna relativt stora ökning i löpande priser jämfört med volym- utvecklingen på 0,8 % beror till stor del på löne- kostnadsökningar i samband med höjda premier för avtalsförsäkringar. Trots antagandet om en timlöneutvecklingen på 3,5 % väntas prisutveck- lingen även under innevarande år bli relativt hög.

19Maxtaxan leder till att en mindre del av kostnaderna finansieras med avgifter vilket höjer kommunal konsumtion i löpande priser.

20Preliminär statistik från Medlingsinstitutet.

Under perioden 2004–2006 dämpas konsum- tionsutgifternas ökningstakt i löpande priser och kommunsektorns utgifter växer i takt med inkomsterna.

11.5Finanspolitiska mål och indikatorer

Finanspolitikens centrala mål är att upprätthålla ett överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande motsvarande i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Huvudsyftet är att stärka den offentliga förmögenhetsställningen inför de demografiska förändringarna som är förestående de närmaste decennierna. Samtidigt innebär överskottsmålet att det skapas utrymme för att undvika alltför stora underskott i en lågkonjunktur inom ramen för de regelverk som gäller inom EU. De automatiska stabilisatorerna kan verka fullt ut och det finns utrymme för arbetsmarknadspolitik och andra aktiva finans- politiska medel när konjunkturen viker, utan att underskottsgränsen på 3 % av BNP överskrids. Därmed kan finanspolitiken bidra till att stabili- sera efterfrågan och sysselsättningen.

En indikator för överskottsmålet

De offentliga finanserna påverkas av automatiska variationer i skatteintäkter och utgifter över konjunkturcykeln. För enskilda år kan därför överskottet avvika från 2 % av BNP utan att det medelfristiga målet äventyras. När det finns lediga resurser i ekonomin kan överskottet tillåtas understiga 2 % och när resursutnyttjan- det ligger över den långsiktigt hållbara nivån bör överskottet vara större än 2 %.

För att bedöma huruvida överskotten enskilda år ligger i linje med överskottsmålet används en indikator som avspeglar överskottets strukturella nivå justerad för tillfälliga effekter. Normalt utgörs de tillfälliga effekterna av konjunkturbe- roende variationer i inkomster, framför allt skatter, och utgifter, men även engångseffekter av annan typ kan förekomma. Tillfälliga inkomster och utgifter samt periodiserings- effekter i skatteuppbörden kan påverka det redo- visade saldot med betydande belopp.

Det strukturella överskottet i de offentliga finanserna bör normalt ligga nära 2 % av BNP. Det kan emellertid uppkomma konjunktursitu- ationer då de automatiska stabilisatorerna behö-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

ver förstärkas genom aktiva åtgärder för att understödja penningpolitiken. I sådana situationer kan det strukturella saldot behöva avvika från 2 % av BNP. Ett högre eller lägre strukturellt överskott kan också vara nödvändigt ett visst år om överskottet föregående år avviker markant från målet. En snabb anpassning av de offentliga finanserna kan ge upphov till en alltför stark effekt på efterfrågan.

Justeringen av överskottet för konjunkturen bygger på en bedömning av konjunkturläget samt konjunkturlägets effekter på de offentliga finanserna. Konjunkturläget beskrivs med det s.k. BNP-gapet, som utgör skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP. Storleken på BNP- gapet uppskattas utifrån en sammantagen bedömning av en rad indikatorer för produktio- nen, arbetsmarknaden samt pris- och lönebild- ningen.

Beräkningar av de offentliga finansernas kon- junkturkänslighet visar att 1 procentenhets för- ändring av BNP-gapet påverkar det offentliga sparandet med 0,65 till 0,90 % av BNP. Värden i nedre delen av intervallet gäller när enbart de automatiska stabilisatorerna mäts. Högre värden erhålls när även arbetsmarknadspolitiken beak- tas. Den konjunkturberoende arbetsmarknads- politiken kan betraktas som en ”halvautomatisk” stabilisator, som regelmässigt används i syfte att stabilisera arbetslösheten även om detta förut- sätter formella beslut.

Bedömningen är att en förändring av BNP- gapet med 1 procentenhet i genomsnitt påverkar överskottet i de offentliga finanserna med 0,7 % av BNP. Känsligheten varierar mellan åren bero- ende på hur olika BNP-komponenter utvecklas i förhållande till varandra. De offentliga finanserna är exempelvis mer känsliga för en förändring i hushållens konsumtion, som utgör en viktig skattebas, än om konjunkturen påverkas genom utrikeshandeln.

Strukturellt sparande i offentlig sektor

År 2001 och 2002 uppgick det finansiella sparan- det i offentlig sektor till 4,6 respektive 1,1 % av BNP. Det redovisade sparandet påverkades emellertid starkt av periodiseringen av skatte- inbetalningarna. Om sparandet justeras för nationalräkenskapernas ofullständiga periodise- ring av framförallt skatter på kapitalinkomster, erhålls en mer rättvisande bild av utvecklingen. Det periodiserade sparandet minskar mellan 2001 och 2002 från 2,5 till 0,3 % av BNP. Huvudförklaringen är den expansiva budget- politiken, som förra året bidrog till saldoför- svagningen med 1,8 % av BNP.

I budgetpropositionen för 2003 gjorde reger- ingen bedömningen att överskottet i de offent- liga finanserna skulle uppgå till 1,5 % av BNP 2003. Den ekonomiska tillväxten bedöms nu bli väsentligt svagare än vad som förutsågs i budget- propositionen. BNP-tillväxten för 2003 har revi- derats ned från 2,5 % till 1,4 %. Överskottet i den offentliga sektorns finanser beräknas nu uppgå till 0,4 % av BNP, dvs. 1,1 procentenheter lägre än bedömningen i budgetpropositionen. De lägre överskotten förklaras till största delen av svagare tillväxt än förväntat.

Beräkningarna visar att de redovisade över- skotten är lägre än 2 % av BNP även 2004 och 2005. BNP-gapet bedöms emellertid fortfarande vara negativt, vilket innebär att de strukturella överskotten är högre än de redovisade över- skotten och 2005 beräknas det strukturella saldot ligga nära 2 % av BNP. År 2006 bedöms produktionsgapet vara slutet och överskottet uppgå till drygt 2 %. Även om det strukturella sparandet avviker relativt kraftigt från 2 % av BNP 2002 och 2003, så bedöms de prognoserade överskotten t.o.m. 2006 vara förenliga med målet om ett överskott på 2 procent av BNP i genom- snitt över konjunkturcykeln.

Tabell 11.8 Strukturellt sparande i offentlig sektor

Procent av BNP

	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006
Finansiellt sparande	3,4	4,6	1,1	0,4	1,0	1,4	2,1
Justering för skatteperiodisering m.m.	1,0	–2,1	–0,8	0,1	0,1	0,2	0,1
Periodiserat sparande	4,5	2,5	0,3	0,5	1,0	1,6	2,2
Justering för BNP-gap	–0,3	0,4	0,5	1,0	0,7	0,3	0,0
Strukturellt sparande	4,2	2,8	0,8	1,4	1,7	1,9	2,2

BNP-gap	0,4	–0,5	–0,7	–1,4	–1,0	–0,4	0,0

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Uppskattningen av den potentiella produk- tionsnivån är osäker. Om ekonomins produk- tionsförmåga överskattas kommer även det strukturella sparandet att överskattas.

En indikator för de offentliga finansernas effekter på efterfrågan

Efterfrågan i den privata sektorn påverkas av för- ändringar i de offentliga finanserna. Ett mins- kande överskott i de offentliga finanserna inne- bär att skatter och avgifter ökar långsammare än de offentliga utgifterna, vilket normalt medför en förstärkning av den privata sektorns inkoms- ter. Effekterna på efterfrågan är svårbedömda av flera skäl. Hushåll med olika konsumtionsbenä- genhet reagerar på olika sätt på finanspolitiska stimulanser. Hushåll med goda kreditmöjlighe- ter kan utjämna sina konsumtionsutgifter vid inkomstförändringar. För andra hushåll påverkas konsumtionsutgifterna mer direkt. Det finns också en osäkerhet om när i tiden effekterna uppkommer.

För att finanspolitiken skall ha önskade effekter krävs trovärdighet för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Hushållen blir mer försiktiga med sina utgiftsbeslut om de offentliga underskotten är stora eftersom dessa förr eller senare måste finansieras med skatte- höjningar eller besparingar. Omvänt kan kon- sumentförtroendet påverkas positivt när de offentliga finanserna uppvisar stora överskott. Av dessa skäl är den årsvisa förändringen av det offentliga sparandet endast en grov indikator för de offentliga finansernas effekter på efterfrågan i ekonomin.

Förändringen av den offentliga sektorns finansiella sparande mellan åren kan beskrivas med utgångspunkt i tre saldopåverkande fakto- rer.

1. Automatiska stabilisatorer

De s.k. automatiska stabilisatorerna i de offent- liga finanserna ger ett viktigt bidrag till stabili- seringspolitiken. När BNP-tillväxten överstiger den trendmässiga tillväxten förstärks de offent- liga finanserna genom att skatteinkomsterna ökar och kostnaderna för arbetslösheten mins- kar, vilket i sin tur leder till att inkomsttillväxten dämpas i den privata sektorn. Det bidrar till att begränsa den inhemska efterfrågan i ekonomin och minskar risken för överhettning. Omvänt stimuleras ekonomin när BNP-tillväxten är lägre

än den trendmässiga. De höga skatte- och utgiftskvoterna i Sverige medför att de automa- tiska stabilisatorerna är stora i jämförelse med flertalet andra länder, vilket innebär att de offentliga finanserna har en jämförelsevis starkt dämpande effekt på konjunktursvängningarna. Den makroekonomiska prognosen innebär att BNP växer snabbare än den potentiella tillväxten under perioden 2004–2006. De automatiska stabilisatorerna ger därför positiva bidrag till det offentliga saldots förändring under dessa år, se tabell 11.9.

2. Diskretionär finanspolitik

Den diskretionära komponenten i finans- politiken består av aktiva reformbeslut och besparingar i statsbudgeten. En sammanställning av tidigare beslutade och nu föreslagna eller aviserade reformer redovisas i kapitel 4 i 2003 års ekonomiska vårproposition. Budgeteffekten avser året när besluten träder i kraft oavsett när de fattas.

3. Övriga saldopåverkande faktorer

Utöver den diskretionära finanspolitiken och de automatiska stabilisatorerna påverkas de offent- liga finanserna av en rad andra faktorer. Tillväx- tens sammansättning och nationalräkenskaper- nas ofullständiga periodisering av skatterna kan få betydande effekter på det redovisade offent- liga sparandet enskilda år. Därutöver påverkas kapitalinkomster och ränteutgifter av föränd- ringar av den offentliga sektorns tillgångar och skulder samt av ränteläget. Transfereringsutgif- terna påverkas av volymförändringar, t.ex. den demografiska utvecklingen eller beteendeföränd- ringar, utan direkt samband med den ekono- miska konjunkturen. Slutligen påverkas de offentliga finanserna av utvecklingen inom den kommunala sektorn. En skattehöjning i syfte att återställa balansen i de kommunala finanserna får en åtstramande effekt på ekonomin.

Förändringen i den offentliga sektorns finan- siella sparande utgörs av summan av förändring- arna i de tre komponenterna ovan. Det utgör en grov indikator på de offentliga finansernas effekt på efterfrågan. Förändringen i det strukturella saldot, dvs. den förändring av sparandet som inte beror på de automatiska stabilisatorerna, utgör en indikator på finanspolitikens inriktning. Denna indikator omfattar således inte enbart beslut om reformer och besparingar i statsbud- geten utan även andra saldopåverkande faktorer.

Effekter på efterfrågan och finanspolitikens inriktning

I tabell 11.9 redovisas förändringen av den offentliga sektorns sparande åren 2002–2006. Den diskretionära politiken i statsbudgeten var starkt expansiv 2002. En mindre stimulans upp- kom också via de automatiska stabilisatorerna eftersom BNP-gapet vidgas något mellan 2001 och 2002. Övriga saldopåverkande faktorer gav endast upphov till marginella effekter. Därmed bidrog finanspolitiken, tillsammans med de automatiska stabilisatorerna, till att hålla den ekonomiska aktiviteten uppe trots den interna- tionella avmattningen.

Tabell 11.9 Indikator för efterfrågan

Förändring i procent av BNP

	2002	2003	2004	2005	2006
Finansiellt sparande	–3,5	–0,7	0,6	0,4	0,7
Justering för
skatteperiodisering	1,3	0,9	0,0	0,1	–0,1
Periodiserat sparande	–2,2	0,2	0,5	0,5	0,7
därav
Automatiska
stabilisatorer	–0,2	–0,4	0,3	0,4	0,3
Strukturellt sparande	–2,0	0,6	0,3	0,1	0,4
därav
Diskretionär finans-
politik i statsbudgeten	–1.8	–0,5	–0,1	0,1	0,0
Kapitalkostnader, netto	–0.1	0,4	0,4	–0,3	0,1
Övriga faktorer	–0,1	0,8	0,0	0,3	0,2
BNP-gap, förändring i
procentenheter	–0,2	–0,6	0,4	0,5	0,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I år beräknas den offentliga sektorns periodise- rade sparande endast förstärkas marginellt, vilket innebär att de offentliga finanserna sammantaget får en neutral effekt på ekonomin. De automatiska stabilisatorerna bidrar med en viss stimulans men denna motverkas av att det strukturella sparandet förstärks. Finanspoliti- kens inriktning, mätt som förändringen av det strukturella sparandet, är således åtstramande. Den diskretionära politiken i statsbudgeten är expansiv trots de besparingar som nu föreslås. Kommunsektorns finanser förstärks emellertid kraftigt bl.a. till följd av kommunala skattehöj- ningar. Även det förbättrade räntenettot bidrar till förstärkningen av det strukturella sparandet.

Under perioden 2004–2006 förbättras det periodiserade sparandet successivt. Till detta bidrar både de automatiska stabilisatorerna och

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

en fortsatt förstärkning av det strukturella saldot. Den finanspolitiska inriktningen är såle- des fortsatt stram, vilket mildrar behovet av penningpolitisk åtstramning i den ekonomiska uppgången. Stabiliseringspolitikens samman- sättning blir därmed fördelaktig för tillväxt och sysselsättning på medellång sikt.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

12	Prognosutvärdering
12	Prognosutvärdering	Tabell 12.1 Finansdepartementets prognoser och utfall för
		2002

Finansdepartementets prognoser avseende den makroekonomiska utvecklingen ligger till grund för regeringens utformning av finanspolitiken. När den ekonomiska politiken blir allt mer mål- styrd – genom t.ex. sysselsättningsmålet och målet om överskott i den offentliga sektorns sparande – blir också kraven på prognosernas kvalitet högre.

I detta avsnitt redogörs för hur de fyra pro- gnoser för 2002 som Finansdepartementet framlade under 2001 och 2002 förhåller sig till det preliminära utfallet. I årets prognosutvärde- ring diskuteras också den kritik som ibland rik- tas mot prognosmakares ovilja att till fullo be- akta nyinkommen information i sina prognoser, varför revideringar i efterhand kan te sig allt för små. I likhet med tidigare prognosutvärderingar jämförs dessutom Finansdepartementets pro- gnoser med prognoser från andra konjunkturbe- dömare.

Finansdepartementet har tidigare publicerat tre prognosutvärderingar, och avser att åter- komma med utvärderingar även i kommande vårpropositioner. Utvärderingarna syftar ytterst till att förbättra framtida prognoser.

Procentuell förändring där ej annat anges
	Vår	Höst	Vår	Höst	Utfall
	Vår	Höst	Vår	Höst	Utfall
	2001	2001	2002	2002
BNP	2,6	2,4	1,4	2,1	1,9

Hushållens konsumtion	2,4	2,7	1,7	2,0	1,3
Offentlig konsumtion	0,4	1,1	0,8	1,7	2,1
Bruttoinvesteringar	5,8	4,9	1,1	–1,5	–2,5
Lagerinvesteringar1	0,0	–0,2	–0,2	–0,4	–0,1
Export	6,5	5,2	1,3	3,8	0,4
Import	6,8	5,5	0,7	1,0	–2,7

Industriproduktion	4,4	3,6	1,4	2,5	2,9
Antal sysselsatta	0,7	0,5	–0,4	0,0	0,1
Produktivitet2	2,2	2,3	2,5	3,3	4,2
Medelarbetstid	0,0	–0,1	–0,1	–0,5	–1,3
Öppen arbetslöshet3	3,7	3,8	4,3	3,9	4,0
KPI, årsgenomsnitt	1,6	1,7	2,1	2,3	2,4
BNP, världen	3,8	3,4	2,6	2,7	2,94

1Förändring uttryckt i procent av föregående års BNP.

2Här avses näringslivets produktivitet.

3I procent av arbetskraften.

4För vissa länder är utfallet prognoserat.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

BNP-prognoser under 2001

Tillväxtutsikterna förändrades betydligt under loppet av 2001. Den amerikanska konjunktur- nedgången mot slutet av 2000 hade vid tid-

12.1Finansdepartementets prognoser för punkten för vårpropositionen 2001 ännu inte

2002

Enligt det preliminära utfallet från nationalrä- kenskaperna blev BNP-tillväxten 1,9 % 2002. Överlag har prognosfelen för de olika variablerna minskat i takt med att prognoshorisonten blivit kortare och mer information blivit tillgänglig, vilket också illustreras i tabell 12.1. I förhållande till nationalräkenskapernas preliminära utfall för 2002 kan prognoserna överlag sägas ha varit för starka. Inflationen underskattades vid varje prog- nostillfälle, mycket beroende på tillfälliga effek- ter av olika utbudschocker. Arbetslösheten blev överlag något högre än väntat, vilket delvis kan förklaras av den lägre BNP-tillväxten.

spridit sig till det europeiska fastlandet, och ef- terfrågan på svenska varor och tjänster var för- hållandevis stark. Efterhand stod det emellertid allt mer klart att den internationella konjunk- turen höll på att bromsa in.

Exportorderingången fortsatte att minska un- der sommaren och hösten 2001. Hushållen minskade sin konsumtion och ökade sparandet, trots den starka förmögenhetsställningen och trots relativt goda disponibelinkomstökningar. I likhet med andra konjunkturbedömare förutsåg Finansdepartementet vid tiden för vårpropos- itionen 2001 en konjunkturvändning under andra halvåret 2001. Den globala konjunktur- avmattningen fördjupades dock under våren och sommaren 2001, vilket drabbade den svenska ex- portindustrin hårt.

Minskningarna var särskilt tydliga inom IKT- sektorn, vilken till stor del låg bakom de före- gående årens starka tillväxt. Förutom den sjun- kande exporten syntes allt tydligare att den in- hemska efterfrågan föll i relativt snabb takt. Hushållens konsumtion fortsatte att dämpas,

vilket tillsammans med fallande investeringar och minskande lager medförde att BNP-tillväx- ten i budgetpropositionen för 2002 reviderades ned med två tiondelar.

Den internationella bilden i budgetproposi- tionen var förvisso splittrad, men tolkningen av det förhållandevis höga förtroendet bland de amerikanska hushållen, det kraftfulla agerandet av den amerikanska centralbanken och den i flera länder expansiva finanspolitiken, var att under slutet av 2001 skulle en försiktig återhämtning i världsekonomin inledas. En förbättrad interna- tionell konjunktur och därmed högre svensk ex- port, tillsammans med föreslagna skattesänk- ningar förutsågs leda till att BNP skulle öka med 2,4 % 2002. Revideringarna i budgetpropositio- nen var, vilket den fortsatta utvecklingen i Sve- rige och omvärlden skulle visa, emellertid inte tillräckliga.

BNP-prognoser under 2002

Vid tiden för vårpropositionen 2002 ansågs att tillväxtutsikterna hade förbättrats efter en mer utdragen konjunkturavmattning än vad som ti- digare förutspåtts. Företrädesvis svenska indi- katorer pekade mot att en återhämtning hade påbörjats, och den starka ekonomisk-politiska stimulansen i främst Förenta staterna antogs bära upp den internationella konjunkturen. Där- till fanns det indikationer på att lageranpass- ningen var över i såväl de nordamerikanska som de europeiska ekonomierna. Förutsättningarna för en gradvis förstärkning av konjunkturläget i den svenska ekonomin ansågs med andra ord gynnsamma.

Den väntade förbättringen av den internatio- nella konjunkturen förutsågs stärka svensk ex- port. En expansiv ekonomisk politik antogs leda till en stark disponibelinkomstutveckling och en förhållandevis god konsumtionsutveckling. En svag bilkonsumtion 2001 väntades ge en rekyl som ytterligare skulle befästa en sammantaget stark konsumtionstillväxt under 2002. Den ökade exporten och goda konsumtionstillväxten bedömdes i vårpropositionen också komplette- ras av en stabilisering av investeringskonjunktu- ren. På grund av den mycket svaga utvecklingen mot slutet av 2001 prognoserades emellertid inte tillväxten som årsgenomsnitt bli högre än 1,4 %. Den låga genomsnittliga BNP-tillväxten dolde således ett relativt starkt förlopp.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Inledningsvis verkade också prognosen i 2002 års vårproposition infrias mer än väl. Den svenska ekonomin utvecklades överraskande starkt under första halvåret 2002. Varuexporten ökade betydligt mer än prognoserat i vårpropos- itionen, vilket hänfördes till svensk industris goda konkurrensläge, med gynnsam växelkurs och låg arbetskraftskostnad per producerad en- het. Den svenska industrikonjunkturen uppfat- tades därför som stark i jämförelse med det in- ternationella konjunkturläget. Dessutom hade disponibelinkomstökningarna, enligt preliminära utfall från nationalräkenskaperna, skapat utrym- me för hushållen att öka såväl sparande som konsumtion. I budgetpropositionen för 2003 re- viderades därför tillväxten för 2002 upp till 2,1 %.

Även om konjunkturutvecklingen i Förenta staterna var i linje med den förväntade, föreföll den globala återhämtningen, i synnerhet i euro- området, ske i en långsammare takt än vad som hade förutsetts i såväl vår- som höstpropositio- nen. Den svenska varuexporten avvek därför kraftigt från den förväntade. Tjänsteexporten, som hade utvecklats väl under hela 2001, visade sig också sjunka i allt snabbare takt. De disponi- belinkomstökningar som hade ägt rum, sparades i betydligt högre utsträckning än prognoserat, varför konsumtionsökningen blev låg. Dess- utom hade den svenska investeringskonjunktu- ren inte stabiliserats under inledningen av 2002. Det preliminära utfallet för BNP-tillväxten för helåret 2002 stannade därför vid 1,9 %.

Arbetsmarknaden

Till följd av en prognoserat stark konjunktur- utveckling förutsågs under 2001 en förhållande- vis hög sysselsättningstillväxt 2002. Den öppna arbetslösheten väntades minska ytterligare och ligga under 4 % enligt såväl 2001 års ekonomiska vårproposition som budgetpropositionen för 2002. Vid tidpunkten för 2002 års vårproposi- tion reviderades dock BNP-tillväxten ned. Le- dande indikatorer såsom varsel och nyanmälda lediga platser tydde på att sysselsättningen skulle minska och arbetslösheten öka 2002. När sedan budgetpropositionen för 2003 färdigställdes stod det klart att utvecklingen varit något bättre än förväntat vilket föranledde en mer positiv pro- gnos. Till nedrevideringen av arbetslösheten bidrog också en upprevidering av antalet delta- gare i arbetsmarknadspolitiska program. Sett till

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

genomsnittet av prognostillfällena har progno- serna för sysselsättningen överskattats mer än de för arbetskraftsutbudet, vilket är anledningen till att arbetslöshetsprognoserna överlag har varit lägre än utfallet.

Medelarbetstiden var den variabel som vid de fyra prognostillfällena avvek mest från utfallet Det beror delvis på den uppmärksammade ökningen av sjukfrånvaron, vilken redan i bud- getpropositionen för 2002 angavs vara den vikti- gaste orsaken till den sjunkande medelarbetsti- den. I samtliga prognoser förutsågs en sta- bilisering, och så småningom ökning, av medel- arbetstiden som ännu inte har infriats. En låg medelarbetstid inverkar normalt negativt på pro- duktionen vilket syns tydligt i utfallen för 2001. Produktionen var emellertid överraskande god under 2002 vilket innebär att produktiviteten var hög under 2002.

Inflationen

Inflationen underskattades vid alla prognostill- fällen, även om inflationsprognosen från hösten 2002 var mycket nära utfallet. De tillfälliga ef- fekter som bidrog till den kraftiga inflationsupp- gången under 2001 visade sig inte falla ur lika snabbt som hade förutsetts i prognoserna från 2001. Dessutom tillkom nya utbudschocker, hänförliga till bl.a. grönsaker och energi. Även inflationens underliggande nivå har emellertid underskattats. Framför allt blev prisutvecklingen på inhemska tjänster högre än väntat, något som till viss del bedöms ha hängt samman med de re- lativt kraftiga löneökningarna i konsumentnära tjänstebranscher.

12.2Jämförelse med andra prognosmakare

Som nämndes inledningsvis utvärderas Finans- departementets prognoser också genom att storleken på prognosfelen mellan olika prognos- makare jämförs för några centrala variabler. En sådan jämförelse är behäftad med flera begräns- ningar. Till exempel publiceras prognoserna vid olika tidpunkter vilket innebär att prognosma- karna inte har tillgång till samma information. Detta blir särskilt tydligt när högfrekventa vari- abler såsom inflation och arbetslöshet analyseras, eller när bedömare i en prognos har tillgång till

särskilt viktig information, exempelvis utfall från nationalräkenskaperna. I föreliggande jämförelse reduceras emellertid detta problem genom att den bygger på prognoser publicerade vid i stort sett samma tidpunkt.

Det finns också mer principiella skillnader mellan olika konjunkturbedömare. Finansdepar- tementet utgår exempelvis från redan beslutade, eller i propositionen föreslagna, åtgärder för den ekonomiska politiken. Andra prognosmakare gör explicita antaganden om den framtida eko- nomiska politiken. En jämförande analys kan inte desto mindre ge en uppfattning om tillför- litligheten hos olika konjunkturbedömare, och kanske också hur stora prognosfel som kan be- traktas som normala. Syftet är emellertid inte att rangordna prognosmakare.

Diagram 12.1 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2002

Procentenheter
0,7
0,6	BNP		KPI		Öppen arbetslöshet
0,6
0,5
0,4
0,3
0,2
0,1
0,0
	FID	FSB	HUI	KI	LO	NB	RB	SEB	SHB	SN
	(0)	(+4)	(0)	(-3)	(-1)	(5)	(0)	(7)	(5)	(-5)

Anm.: Genomsnitten avser de fel, i absoluta tal, som gjordes i fyra prognoser avseende 2002, dvs. på våren och hösten 2001, samt på våren och hösten 2002. Siffrorna inom parentes visar när respektive prognosinstituts prognos genom- snittligt publiceras i förhållande till FID:s prognos mätt i veckor. Prognosurvalet har gjorts så att tidpunkten för prognosen i så stor utsträckning som möjligt sammanfaller med Finansdepartementets tidpunkt för publicering. Finansdepar- tementet (FID), Föreningssparbanken (FSB), Handelns utredningsinstitut (HUI), Konjunkturinstitutet (KI), Landsorganisationen (LO), Nordea (NB), Riksbanken (RB), SEB, Handelsbanken (SHB) och Svenskt näringsliv (SN). År 2002 saknas höstprognos för FSB. Istället har konsensusprognosen vid tidpunkten för budget- propositionen för 2003 använts.

Källor: Konjukturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I diagrammet kan utläsas att prognoser från olika bedömare uppvisade ungefär lika stora fel för så- väl BNP som inflation och arbetslöshet för 2002. Det beror på att de flesta konjunkturbedömare har tillgång till samma information och att in- formationen tolkas på liknande sätt. Prognos- felen för 2002 är ur ett historiskt perspektiv relativt låga, trots att de flesta bedömare har an- gett att osäkerheten avseende konjunkturut- vecklingen har varit osedvanligt hög under de senaste åren. Under 2001 var emellertid prog- nosfelen ovanligt höga, vilket understryker svå- righeten att identifiera vändpunkter.

Att jämföra prognosmakare utifrån endast ett utfallsår är självfallet osäkert. I tabell 12.2 nedan visas därför utvecklingen av prognosfelen över de senaste åren, mätt i form av fem års glidande medelvärden. Under perioden 1990–2002 har prognosmakare i genomsnitt missbedömt BNP- tillväxten med cirka en halv procentenhet vilket kan relateras till en genomsnittlig BNP-tillväxt om cirka 2 % under motsvarande period. I jäm- förelse med prognoser på mer än ett års sikt är bedömningarna från innevarande år betydligt mer träffsäkra. Under 1990–2002 uppgick det genomsnittliga felet till endast 0,2 procentenhe- ter för prognoser gjorda för innevarande år.

Samtliga prognosmakare uppvisar också en betydligt högre precision än en s.k. naiv prognos, i det här fallet definierad som att prognosen för åt t är identisk med utfallet för det närmast före- gående året, t–1.

Tabell 12.2 Genomsnittligt absolut prognosfel för BNP-till- växten

Procentenheter, 5 års glidande medelvärden

	1997	1998	1999	2000	2001	2002
FiD	0,7	0,5	0,6	0,6	0,7	0,7

FSB	0,7	0,6	0,6	0,6	0,8	0,7

HUI	0,9	0,5	0,7	0,8	0,8	0,8
KI	0,7	0,5	0,5	0,5	0,7	0,7

Nordea	0,6	0,4	0,5	0,5	0,7	0,8

OECD	0,7	0,5	0,6	0,7	0,7	0,7

SEB	0,6	0,5	0,5	0,5	0,6	0,7

SHB	0,6	0,4	0,6	0,6	0,9	0,9

SN	0,6	0,6	0,7	0,7	0,9	0,9
Medelvärde	0,7	0,5	0,6	0,6	0,8	0,8

Naiv	1,7	1,7	1,0	1,0	1,1	1,1

Anm.: Genomsnitten avser de absoluta fel som gjordes för respektive år, dvs. på våren och hösten föregående år, samt på våren och hösten innevarande år. Felen för respektive år är dessutom beräknade som fem års glidande medelvärden.

Detta innebär att för exempelvis år 2002 anges medelvärdet av de fel som gjor- des för åren 1998–2002. Genomsnitten avser därför 20 prognoser per kolumn. Raden medelvärde visar för respektive år medelvärdet av samtliga prognosma- kares absoluta prognosfel. Den naiva prognosen innebär att den prognos som görs år t sätts lika med utfallet för år t–1.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den genomsnittliga prognosprecisionen är över tiden mycket likartad mellan olika prognos- institut. Skillnaden mellan det högsta och det lägsta genomsnittliga prognosfelet är två tion- delar för perioden 1990–2002. För enstaka år kan dock de genomsnittliga felbedömningarna vari- era mer. En orsak till att likheterna är större då hela 1990-talet studeras är att enstaka sämre pro- gnoser får mindre genomslag under en längre pe- riod. Prognosinstitut som för det enskilda året

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

kan ha gynnats av ett fördelaktigt informations- läge på grund av senare publiceringstidpunkter, får i genomsnitt mindre betydelse.

En anledning till att jämförelser av BNP-pro- gnoser bör tolkas försiktigt är att BNP är ett ag- gregat, varför det är möjligt att en prognosma- kare har gjort felaktiga bedömningar av efterfrågans sammansättning vilka emellertid ag- gregeras till en ”god” BNP-prognos. Liksom för BNP verkar prognosinstituten göra mycket lik- artade fel avseende försörjningsbalansens poster. Med undantag för Svenskt näringsliv har samt- liga konjunkturbedömare haft en tendens att överskatta tillväxten. Det mönstret framträder även på längre sikt och under perioden 1990– 2002 överskattades i genomsnitt tillväxten med fyra tiondelar. Finansdepartementet överskat- tade tillväxten i lika stor utsträckning som andra konjunkturbedömare.

12.3Varför tar inte prognosmakare ut svängarna?

I diagram 12.2 visas för BNP-tillväxten hur ge- nomsnittsprognosen från olika konjunkturbe- dömare, samt preliminära och definitiva utfall från nationalräkenskaperna, har varierat under perioden 1990 till 2002.

Diagram 12.2 Medelprognos, preliminära och reviderade utfall för BNP-tillväxten

Procentuell förändring

5,0						5,0
4,0						4,0
3,0						3,0
2,0						2,0
1,0						1,0
0,0						0,0
-1,0				Första utfall		-1,0
				Första utfall
-2,0				Andra utfall		-2,0
-2,0				Medelprognos		-2,0
				Medelprognos
-3,0						-3,0
1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Av diagrammet framgår att prognoser tenderar att vara mer utjämnade än det faktiska utfallet. Det kan även noteras att nationalräkenskapernas första utfall varierar mindre än det andra utfallet. Vidare har prognosmakare under 1990-talet i allmänhet överskattat utvecklingen i avmatt-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

ningsperioder och underskattat den i återhämt- ningsfaser.

Har prognosmakare något att lära av detta? Skulle ovanstående observation på ett systema- tiskt vis kunna användas för att förbättra pro- gnosprecisionen? Frågan är komplicerad och be- rör många olika aspekter av prognosverk- samheten. En aspekt berör prognosinstitutens förmåga att tolka tidiga konjunktursignaler i allmänhet, och indikationer på vändpunkter i konjunkturen i synnerhet.

En annan aspekt har att göra med benägen- heten att revidera prognoserna. En synpunkt som ibland framförs i detta sammanhang är att prognosinstituten är för återhållsamma med att revidera sina prognoser vartefter mer informa- tion tillkommer. Ett sätt att konkretisera denna synpunkt är att tänka sig en alternativ handlings- regel som innebär att man vid varje prognostill- fälle helt enkelt reviderar prognosen mer än vad man gör i dag. Om prognosmakare i genomsnitt har en alltför låg benägenhet att göra revide- ringar mellan prognostillfällena, och detta för- klarar en del av prognosfelen, skulle en syste- matisk ökning av revideringarna kunna leda till förbättrad prognosprecision.

Ett enkelt experiment har därför genomförts för att illustrera denna diskussion: Varje faktiskt genomförd revidering av prognosen ökas med 0,1 respektive 0,2 procentenheter (i samma revi- deringsriktning). I de fall ingen revidering har gjorts mellan prognostillfällena justeras inte pro- gnosen. I sammanhanget bör noteras att en ök- ning av revideringen med 0,1 och 0,2 procenten- heter är en relativt liten ändring då de studerade revideringarna i genomsnitt uppgick till 0,8 pro- centenheter. Även resultatet av mindre revide- ringar än de faktiskt gjorda studeras21.

Beräkningarna indikerar att i genomsnitt ökar inte prognosprecisionen vare sig vid en ökad eller minskad revidering jämfört med den fak- tiska.

Det är också förhållandevis svårt för kon- junkturbedömarna att på förhand avgöra i vilken revideringsriktning den tillgängliga informatio- nen pekar. En genomgång av 423 prognoser från nio inhemska prognosinstitut visar också att konjunkturbedömarna har reviderat i ”fel” rikt- ning vid 114 av 329 möjliga revideringstillfällen.

Det innebär att ungefär var tredje revidering som har gjorts under perioden 1990–2002 har gjorts i fel riktning, även om spridningen är stor över så- väl tid som institut. Det står också tydligt att an- talet felrevideringar är flest de år när konjunktu- ren tar en annan riktning.

Det verkar därför som att det huvudsakliga problemet inte är revideringarnas storlek i sig, utan snarare förmågan att tolka ny information och bestämma såväl revideringens riktning som dess storlek. Mot bakgrund av svårigheterna att tolka indikatorer och utfall är det således inte förvånande att revideringarna i efterhand kan framstå som alltför små.

21 Utfallet som revideringarna jämförs med är det första preliminära.

Bilaga 2

Redovisning av skatteavvikelser

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

Bilaga 2

Redovisning av skatteavvikelser

Innehållsförteckning

1	Inledning.................................................................................................................		5
2	Beskrivning av jämförelsenorm .............................................................................		5
	2.1	Norm för inkomstbeskattningen...........................................................	6
	2.2	Norm för indirekt beskattning av förvärvsinkomster ..........................	6
	2.3	Norm för mervärdesskatten...................................................................	6
	2.4	Norm för punktskatter...........................................................................	7
3	Redovisning och beräkningsmetoder....................................................................		7
	3.1	Saldopåverkande skatteavvikelser ..........................................................	7
	3.2	Icke saldopåverkande skatteavvikelser...................................................	8
4	Skatteavvikelserna i sammandrag ..........................................................................		8
	4.1	Saldopåverkande skatteavvikelser ..........................................................	8
	4.1.1	Inkomstbeskattning................................................................................	8
	4.1.2	Indirekt beskattning av förvärvsinkomster ...........................................	9
	4.1.3	Mervärdesskatt........................................................................................	9
	4.1.4	Punktskatter............................................................................................	9
	4.2	Icke saldopåverkande skatteavvikelser...................................................	9
	4.3	Skatteavvikelserna fördelade på utgiftsområden...................................	9
5	Beskrivning av enskilda skatteavvikelser.............................................................		22
	5.1	Saldopåverkande skatteavvikelser ........................................................	22
	A.	Inkomst av tjänst...................................................................................	22
	B.	Kostnader i tjänst och allmänna avdrag...............................................	24
	C.	Intäkter i näringsverksamhet................................................................	24
	D.	Kostnader i näringsverksamhet............................................................	25
	E.	Intäkter i kapital....................................................................................	27
	F.	Kostnader i kapital ................................................................................	28
	G.	Skattereduktioner m.m.........................................................................	28
	H.	Skattskyldighet......................................................................................	28
	I.	Socialavgifter .........................................................................................	29
	J.	Särskild löneskatt ..................................................................................	29
	K.	Mervärdesskatt......................................................................................	29
	L.	Punktskatter..........................................................................................	30
	M.	Skattesanktioner....................................................................................	32
	5.2	Icke saldopåverkande skatteavvikelser.................................................	33
	N.	Skattefria transfereringar......................................................................	33

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

6	Appendix ...............................................................................................................			35
	6.1		Översyn av redovisningen inom punktskatteområdet........................	35
Tabellförteckning

Tabell 1		Skatteavvikelser fördelade på skatteområden ..................................................		11
Tabell 2		Skatteavvikelser fördelade på utgiftsområden .................................................		17

1 Inledning

Som en komplettering till redovisningen av de olika offentliga utgiftsprogammen i statsbudgeten ges i denna bilaga en samlad redovisning av två olika typer av skatteavvikelser: saldopåverkande och icke saldopåverkande avvikelser.

Saldopåverkande avvikelser. Samhällets stöd till företag och hushåll redovisas i huvudsak på statsbudgetens utgiftssida. Vid sidan av dessa stöd finns också stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av avvikelser från en likformig beskattning. Om ett sådant stöd slopas leder det till en budgetförstärkning för offentlig sektor. De betecknas därför som saldopåverkande skatteavvikelser.

I likhet med vad som gäller för statens olika utgifter är varje skatteavvikelse ett uttryck för en politisk vilja. De kan t.ex. syfta till att påverka den disponibla inkomsten för vissa hushåll, kostnaderna för vissa företag eller priserna på vissa typer av varor eller tjänster. I vissa fall kan det vara administrativa skäl som talar för att ett visst stöd utformas som en skatteavvikelse istället för ett bidrag som redovisas på statsbudgetens utgiftssida. I andra fall kan avvikelsen vara en förutsättning för den nivå på skatten som tas ut generellt. Skatteavvikelser kan således vara väl motive- rade. För att ge regering och riksdag ett mer fullständigt underlag för prioriteringar mellan olika områden i budgetarbetet är det angeläget att redovisningen av de olika offentliga utgiftsprogrammen kompletteras med en redovisning av de stöd som lämnas på statsbudgetens inkomstsida.

Icke saldopåverkande avvikelser. Den samtidiga förekomsten av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar på budgetens utgiftssida skapar också behov av kompletterande redovisning. Blandningen av skattepliktiga och icke skattepliktiga transfereringar innebär att de kostnader, som redovisas på statsbudgetens utgiftssida för dessa stöd, inte är direkt jämförbara. För att få jämförbarhet mellan stöd som sker genom skattepliktiga och icke skattepliktiga transfe- reringar behövs en redovisning av hur mycket olika icke skattepliktiga transfereringar skulle behöva höjas vid en skattebeläggning utformad så att hushållens disponibla

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

inkomster hålls oförändrade. En sådan skattebeläggning skulle medföra ökade offentliga utgifter finansierade genom ökade skatter men inte påverka budgetsaldot. Därför betecknas skattebefrielserna av vissa transfereringar som icke saldopåverkande skatteavvikelser.

I denna bilaga redovisas skatteavvikelserna för inkomståren 2000-2004.1 Samman- ställningen omfattar såväl saldopåverkande som icke saldopåverkande skatteavvikelser. Allmänt gäller att skatteavvikelse- redovisningen inte beaktar de dynamiska effekter som ett slopande av avvikelserna skulle medföra.

2 Beskrivning av jämförelsenorm

För att identifiera en skatteavvikelse måste det existerande skattesystemet sättas i relation till en jämförelsenorm. Den jämförel- senorm som har använts vid beräkningen av skatteavvikelserna i denna bilaga utgår i huvudsak från principen om likformig beskattning, vilket också var en av grundpelarna i 1990 års skattereform. Avvikelsen från en enhetlig beskattning kan uppfattas som en skatteförmån om t.ex. en viss grupp av skattskyldiga omfattas av en skattelättnad i förhållande till den enhetliga normen och som en skattesanktion om det rör sig om ett ”överuttag” av skatt. För skattesanktionerna har någon fullständig genomgång av lagstiftningen dock ännu inte gjorts. Enbart enstaka sanktioner finns därför redovisade i denna bilaga.

I detta sammanhang innebär principen om likformig beskattning att beskattningen inom varje skatteslag skall vara enhetlig och utan undantag. Skatteavvikelseredovisningen be- aktar således inte fördelningen av skatteuttaget mellan olika typer av skatter såsom inkomstskatter, indirekta skatter på förvärvsinkomster, mervärdesskatt, och punktskatter. Därför preciseras jämförelse-

1 En redovisning av skatteavvikelserna av detta slag har lämnats varje år sedan 1996 som en bilaga till regeringens ekonomiska vårproposition.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

normen separat inom vart och ett av de olika skatteslagen inkomstskatt, indirekt beskatt- ning av förvärvsinkomst, mervärdesskatt och punktskatt.

Sedan föregående år har en översyn av skatteavvikelseredovisningen inom punkt- skatteområdet genomförts. Arbetet har syftat till att tydliggöra principerna för vilka skatter som ingår i redovisningen och även till att förtydliga och i viss mån revidera de normer som redovisningen bygger på. Som ett resultat av denna översyn har omfattningen av vissa enskilda avvikelser förändrats liksom antalet avvikelser inom punktskatteområdet. Den reviderade normen redovisas i korthet senare i detta avsnitt. En mer detaljerad redogörelse för principerna bakom avvikelse- redovisningen och normen inom punkt- skatteområdet ges i ett avslutande appendix.

2.1Norm för inkomstbeskattningen

För inkomstbeskattningen finns det en gemensam norm för vad som är en inkomst. Den innebär att den samlade inkomst som skall beskattas enhetligt motsvaras av sum- man av konsumtionsutgifterna och nettoför- mögenhetens förändring under beskattnings- perioden. Beskattningsperiodens längd skall vara ett kalenderår eller ett 12 månader långt räkenskapsår.

Det finns dock ingen gemensam norm för vilken skattenivå som ska gälla för de olika inkomstslagen inkomst av tjänst, inkomst av kapital och inkomst av näringsverksamhet. Det förhållandet att skattenivån för de olika inkomstslagen skiljer sig åt påverkar således inte skatteavvikelseberäkningarna. Vidare gäller att olika grad av progressivitet i skatteskalan är förenlig med normen under förutsättning att individer med identiska inkomster betalar lika mycket i skatt. Likaså är skattereduktioner förenliga med normen under förutsättning att de är generella och inte gynnar vissa grupper av skattskyldiga eller inkomster av vissa typer av aktiviteter.

Därutöver har bl.a. följande preciseringar gjorts av normen för inkomstbeskattningen:

–Sparande skall ske med beskattade in- komster.

–Värdestegring skall beskattas när den upp- kommer och inte vid realisationstillfället.

–Värdet av hushållsarbete och fritid skall inte ingå i skattebasen.

–Offentliga transfereringar skall utgöra skat- tepliktig inkomst.

–Den implicita avkastning i form av boende- tjänster som egnahemsägaren eller bostads- rättsinnehavaren erhåller skall utgöra skat- tepliktig inkomst.

–Avskrivningar i näringsverksamhet skall hanteras efter ekonomisk livslängd.

2.2Norm för indirekt beskattning av förvärvsinkomster

Enligt normen för indirekt beskattning av förvärvsinkomster skall socialavgifter och allmän löneavgift eller särskild löneskatt utgå på all ersättning för utfört arbete. Normen är i detta fall en enhetlig skattesats för respektive skatt eller avgift. Sådana ersätt- ningar som är förmånsgrundande för olika socialförsäkringar skall ingå i underlaget för socialavgifter och allmän löneavgift. Övriga ersättningar för utfört arbete skall ingå i un- derlaget för särskild löneskatt. Nivån på den särskilda löneskatten avses återspegla vad som i ekonomisk mening kan anses vara skattein- nehållet i socialavgifterna och den allmänna löneavgiften.

2.3Norm för mervärdesskatten

Normen för mervärdesskatten är att i princip all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster skall beskattas med normalskattesat- sen 25 procent. Undantaget från skatteplikt vad gäller uthyrning av fast egendom redovi- sas dock inte som en skatteavvikelse. Skälet är att skatteplikt för sådana tjänster skulle innebära en icke neutral beskattning av boende i hyresrätt och egnahem. Vidare anses det förhållandet att omsättning av finansiella tjänster och försäkringstjänster inte omfattas av mervärdesskatteplikt utgöra en del av normen i skatteavvikelseredovisningarna.

Destinationsprincipen skall tillämpas vid internationella transaktioner. Offentlig myn- dighetsutövning skall inte vara skattepliktig. Varor och tjänster som subventioneras med offentliga medel skall inte heller vara skatte- pliktiga, under förutsättning att en mervär- desskattebeläggning av den subventionerade

varan eller tjänsten skulle leda till en försvag- ning av de offentliga finanserna.

2.4Norm för punktskatter

Redovisningen av skatteavvikelser inom punktsskatteområdet omfattar endast energi- och koldioxidskatterna inklusive den särskilda skatten på kärnkraftsel. Eftersom energi- skatten tar sikte på energianvändningen är normen på detta område att all energi- förbrukning skall belastas med samma skatt per kWh. En differentiering av skatteuttaget mellan drivmedelsenergi och el-och värme- energi är förenlig med normen.

För förbrukning av el och värme motsvaras normen av normalskattesatsen på el. Då förbrukning av värme beskattas indirekt genom skatt på de bränslen som används i värmeproduktionen beräknas avvikelserna i denna sektor som skillnaden mellan normalskattesatsen på el och skattesatsen för respektive bränsle uttryckt i kronor per kWh oförädlad energi. Omvandlingsförlusterna be- aktas inte eftersom den genomsnittliga verk- ningsgraden i bränslebaserad elproduktion inte skiljer sig nämnvärt från den genomsnitt- liga verkningsgraden i värmeproduktionen i Sverige.

För bränsle som används som drivmedel utgörs normen av skattesatsen för bensin i miljöklass 1. Den högre normalnivån för energiskatten på drivmedel är ett uttryck för att drivmedelsskatten inte bara fyller övergripande fiskala syften utan också fångar upp vissa samhällsekonomiska kostnader av vägtrafiken såsom slitage på väg, bullerstör- ning och olyckor.

Normen för koldioxidskatten utgår från att skatten är avsedd att utgöra ett pris på utsläpp av koldioxid. Enligt normen skall skatten därför vara proportionell mot koldioxidut- släppen från respektive bränsle. Implicit speglar skattenivån en monetär värdering av den skada som en enhet utsläppt koldioxid medför. Denna skada är densamma oavsett var utsläppen kommer ifrån. Därför sätts normen för koldioxidskatten lika med nor- malskattesatsen oberoende av om bränslet används för uppvärmning eller som drivme- del.

Eftersom energi- och koldioxidskatterna endast är avsedda att träffa bränsle som

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

används som drivmedel eller för uppvärmning betraktas skattefriheten för bränsle som används som råvara inte som en skatteavvikelse.

3Redovisning och beräkningsmetoder

I betänkandet Förmåner och sanktioner (SOU 1995:36) och i 1997 års ekonomiska vårproposition finns en uttömmande beskrivning av jämförelsenormer och beräkningsmetoder vid skatteavvikelse- beräkningarna. Beräkningen av skatteavvikelserna baseras bl.a. på en periodiserad redovisning, vilket innebär att skatteeffekterna avser det år den under- liggande ekonomiska aktiviteten sker. Upp- bördsförskjutningar beaktas således inte.

I tabell 1 och 2 i slutet av denna bilaga re- dovisas resultatet av beräkningarna. I tabell 1 redovisas skatteavvikelserna uppdelade på skatteområden för inkomståren 2000–2004. De icke saldopåverkande skatteavvikelserna är samlade i slutet av tabellen. I anslutning till tabellen ges en kortfattad beskrivning av de enskilda skatteavvikelserna. Avvikelsens nummer i denna beskrivning svarar mot num- ret i den första kolumnen i tabell 1. Ett ”u” i tabellen visar att avvikelsen har upphört eller kommer att upphöra ett visst år. Ett blankt fält i tabellen visar att avvikelsen inte existe- rade under ett eller flera år under den period för vilken avvikelserna redovisas. Ett streck i tabellen (”-”) visar att avvikelsen inte har kunnat beräknas. En nolla i tabellen (0,00) visar att avvikelsen har beräknats men att den är mindre än 5 miljoner kronor.

I tabell 2 redovisas de enskilda skatteavvi- kelserna fördelade på utgiftsområden.

I redovisningen av skatteavvikelser beaktas endast redan beslutade regelförändringar. För 2003 har inga skatteavvikelser tillkommit.

3.1Saldopåverkande skatteavvikelser

Sådana skatteförmåner som i redovisningen klassificeras som saldopåverkande utgörs av stöd på budgetens inkomstsida där ett

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

avskaffande av förmånen skulle leda till en budgetförstärkning för offentlig sektor.

De saldopåverkande skatteavvikelserna redovisas både netto- och bruttoberäknade.

En nettoberäknad skatteavvikelse visar stor- leken på den skattefria transferering som fullt ut kompenserar de skattskyldiga om skatte- avvikelsen tas bort. Den nettoberäknade skatteavvikelsen beräknas som det potentiella skattebortfall som – i det fall det rör sig om en skatteförmån – uppstår på grund av undantaget. Beräkningsmetoden är statisk, dvs. ingen hänsyn tas till de effekter på de olika skattebasernas storlek som uppstår genom gällande skattereglers inverkan på individernas och företagens beteenden. Detta innebär att den beräknade skatteavvikelsen i de flesta fall överskattar den potentiella förändring i skatteintäkterna som skulle uppkomma i det fall skatteavvikelsen slopas.

En bruttoberäknad skatteavvikelse visar storleken på motsvarande skattepliktiga transferering. Vid beräkningen av den senare avvikelsen justeras den nettoberäknade avvikelsen upp med hänsyn till den marginal- skatt som gäller för det aktuella skattesub- jektet. Vid en nettoberäknad avvikelse på exempelvis 100 och en marginalskatt på 25 procent blir således den bruttoberäknade avvikelsen 133 (=100/(1-0,25)).

Redovisningen är av olika skäl inte fullständig. En anledning är att det i många fall saknas underlag för att beräkna skatteavvikelserna. En annan är att någon fullständig genomgång av skattelagstiftningen avseende skattesanktioner ännu inte gjorts. Därför bör man inte fästa någon större vikt vid den samlade omfattningen av de här redovisade avvikelserna.

3.2Icke saldopåverkande skatteavvikelser

Icke saldopåverkande skatteavvikelser utgörs huvudsakligen av olika offentliga transfere- ringar som helt eller delvis är skattebefriade. Om dessa skatteavvikelser slopades skulle vis- serligen skatteintäkterna öka men samtidigt skulle de offentliga utgifterna öka vid oför- ändrade politiska mål. För dessa skatteavvi- kelser beräknas endast en bruttoavvikelse. Den visar hur mycket utgifterna på den ifrå- gavarande transfereringen skulle behöva öka för att lämna hushållens disponibla inkomster

opåverkade vid en skattebeläggning av transfereringen.

4 Skatteavvikelserna i sammandrag

I detta avsnitt ges ett sammandrag av skatte- avvikelserna. I kommentarerna refereras genomgående till uppgifter om de bruttoberäknade avvikelserna.

4.1Saldopåverkande skatteavvikelser

De saldopåverkande skatteavvikelser som re- dovisas här förväntas uppgå till drygt 170 miljarder kronor inkomståret 2003. Denna uppgift om den samlade omfattningen bör dock, av skäl som anförts i avsnitt 3.1, tolkas med viss försiktighet.

4.1.1 Inkomstbeskattning

Den största avvikelsen i tjänsteinkomstbe- skattningen är arbetsgivares pensionskostna- der för arbetstagare som för inkomståret 2003 beräknas uppgå till knappt 13 miljarder kronor. Avvikelsen beror på att den marginalskatt som tjänstepensioner träffas av vid utbetalningstillfället i genomsnitt avviker från den marginalskatt som den anställdes förvärvsinkomster träffas av vid den tidpunkt då arbetsgivarens kostnader för tryggandet av pensionen uppkommer.

I beskattningen av näringsverksamhet or- sakas de största skatteförmånerna av reglerna för avsättning till periodiseringsfond och överavskrivningar av inventarier. Dessa avvi- kelser beräknas uppgå till knappt 7 respektive knappt 3 miljarder kronor inkomståret 2003.

Skatteförmånerna i kapitalinkomstbeskatt- ningen beräknas minska under perioden 2000–2004, framförallt till följd av prisned- gången på aktiemarknaden och höjda taxe- ringsvärden för småhus och bostadsrätter. Den största skatteavvikelsen i kapitalin- komstbeskattningen förväntas inkomståret 2003 vara avkastningsskatten på pensionsme- del. Denna skatteförmån orsakas av att av- kastningsskatten på pensionsmedel uppgår till

15 procent av en schablonmässigt beräknad avkastning i stället för till 30 procent. För inkomståret 2003 beräknas den uppgå till drygt 15 miljarder kronor. En annan stor skatteavvikelse i kapitalinkomstbeskattningen är kapitalvinstbeskattningen på egna hem och bostadsrätter. Denna skatteförmån orsakas delvis av att endast en del av vinsten tas upp till beskattning, men huvudsakligen av att värdeökningen beskattas först då den realiseras och inte när den uppstår. Inkomst- året 2003 beräknas den uppgå till knappt 13 miljarder kronor brutto.

4.1.2Indirekt beskattning av förvärvsinkomster

De saldopåverkande skatteförmåner som här- rör från socialavgifterna beräknas uppgå till drygt 9 miljarder kronor för inkomståret 2003, vilket motsvarar en ökning med knappt 1 miljard kronor sedan inkomståret 2000.

4.1.3 Mervärdesskatt

Den största skatteförmånen inom mervärdes- skatteområdet är den reducerade beskatt- ningen av livsmedel som för inkomståret 2003 beräknas uppgå till drygt 23 miljarder kronor. Den näst största skatteförmånen orsakas av undantaget för lotterier. Denna skatteförmån beräknas uppgå till drygt 5 miljarder kronor inkomståret 2003. Därefter kommer person- befordran med knappt 4 miljarder kronor inkomståret 2003. Sammantaget uppgår skatteförmånerna inom mervärdesskatte- området till närmare 45 miljarder kronor 2003.

4.1.4 Punktskatter

Inom punktskatteområdet ger skattebefrielse för elförbrukning inom industrin upphov till bruttoberäknade förmåner på knappt 18 miljarder kronor inkomståret 2003. Energiskattebefrielsen för biobränslen, torv m.m. ger en beräknad skatteförmån på knappt 14 miljarder kronor.

Totalt beräknas skatteförmånerna inom punktskatteområdet öka något under perio- den 2000–2004. Ökningen beror till stor del

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

på att normalskattesatsen för el, som utgör normen för skattesatserna på olika fossila uppvärmningsbränslen och på elektrisk kraft, har höjts stegvis under hela perioden. Ök- ningen beror även på att koldioxidskattesat- serna har höjts stegvis under perioden samt att användningen av biobränslen har ökat.

4.2Icke saldopåverkande skatteavvikelser

De icke saldopåverkande avvikelser som redovisas här beräknas för inkomståret 2004 uppgå till ca 30 miljarder kronor brutto. De icke saldopåverkande avvikelserna har mins- kat avsevärt fr.o.m. 2003. Minskningen beror på att det särskilda grundavdraget för pensio- närer upphör fr.o.m. inkomståret 2003.

4.3Skatteavvikelserna fördelade på utgiftsområden

I tabell 2 redovisas skatteavvikelserna förde- lade på utgiftsområden. Avvikelser som inte kunnat hänföras till något enskilt utgiftsom- råde redovisas som generella avvikelser. De största saldopåverkande avvikelserna återfinns inom utgiftsområdena näringsliv, ekonomisk trygghet vid ålderdom, kommunikationer och kultur m.m. Andra utgiftsområden som har stora saldopåverkande avvikelser är allmän miljö- och naturvård, samhällsplanering, bo- stadsförsörjning och byggande samt energi.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

Tabell 1 Skatteavvikelser fördelade på skatteområden

		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		2000	2001	2002	2003	2004	2000	2001	2002	2003	2004
A. Inkomst av tjänst
A1	Kostnadsersättning till viss personal på
	SIPRI	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
	Sänkt skatt för utländska
A2	nyckelpersoner	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A3	Sjöinkomstavdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A4	Förmån av fri resa anställningsintervju	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A5	Förmån av fri utbildning vid
	personalavveckling m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A6	Förmån av personaldator	2,75	2,62	2,51	2,56	2,57	1,53	1,50	1,47	1,48	1,49
A7	Förmån av miljövänliga tjänstebilar			0,07	0,07	0,07			0,04	0,04	0,04

A8	Stipendier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A9	Ersättning till neurosedynskadade	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A10	Personalrabatter m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A11	EU-parlamentarikers rese- och
	kostnadsersättning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A12	Hittelön	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A13	Ersättning för blod m.m.	0,06	0,06	0,06	0,06	0,06	0,03	0,03	0,04	0,04	0,04

A14	Intäkter vid försäljning av vilt växande
	bär	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A15	Kostnadsersättning i form av
	utlandstillägg	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A16	Kostnadsersättning till statligt
	anställda vid utlandsstationering	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A17	Tjänsteinkomsterförvörvade vid vistelse
	utomlands	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A18	Tjänsteinkomster förvärvade på vissa
	utländska fartyg	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A19	Arbetsgivares kostnader för
	arbetstagares pension	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A20	Ersättningar till offer för nationalsocia-
	listisk förföljelse	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A21	Löneunderlaget i fåmansaktiebolag	1,12	1,10	0,91	0,95	0,89	0,61	0,61	0,52	0,54	0,52

A22	Personalvård	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A23	Personaloptioner	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

B. Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

B1	Avdrag för dubbel bosättning	1,26	1,31	1,26	1,31	1,35	0,70	0,75	0,74	0,76	0,78
B2	Avdrag för resor till och från arbetet	8,30	8,77	8,82	9,15	9,34	4,63	5,01	5,16	5,29	5,41

B3	Avdrag för hemresor	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

B4	Avdrag för pensionspremier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

B5	Avdrag för avgift till
	arbetslöshetskassa	0,05	0,05	u			0,03	0,03	u
B6	Underskott i aktiv näringsverksamhet	0,05	0,03	0,03	0,03	0,04	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02

B7	Underskott i litterär verksamhet m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		2000	2001	2002	2003	2004	2000	2001	2002	2003	2004
C. Intäkter av näringsverksamhet

C1	Uttag av bränsle	0,16	0,17	0,15	0,16	0,15	0,09	0,09	0,09	0,09	0,09

C2	Avverkningsrätt till skog	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
C3	Avyttring av näringsfastighet och bo-
	stadsrätter i näringsverksamhet	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D. Kostnader i näringsverksamhet

D1	Skogsavdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D2	Avdrag för kostnader för resor till och
	från arbetet	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D3	Yrkesfiskaravdrag	0,04	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02

D4	Bidrag till regionala utvecklingsbolag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D5	Matching-credit-klausuler i olika
	dubbelbeskattningsavtal	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D6	Koncernbidragsdispens	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D7	Rabatter och liknande från ekonomiska
	föreningar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D8	Avsättning till personalstiftelse
	(pension)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D9	Anläggning av ny skog m.m.	0,37	0,29	0,30	0,30	0,35	0,20	0,16	0,17	0,17	0,20

D10	Substansminskning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D11	Nedskrivning av lager och pågående
	arbete	1,49	1,24	1,17	1,24	1,28	0,99	0,81	0,78	0,82	0,86
D12	Skadeförsäkringsföretag	1,09	0,59	0,68	0,63	0,86	0,80	0,43	0,50	0,46	0,63

D13	Skogs- och skogsskadekonto	0,02	0,01	0,01	0,01	0,02	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01

D14	Överavskrivningar avseende
	inventarier	3,48	2,90	2,85	2,94	3,26	2,49	2,06	2,04	2,09	2,34

D15	Periodiseringsfonder	6,99	6,94	6,81	6,98	7,81	4,84	4,80	4,75	4,86	5,48

D16	Generationsskifte vid räntefördelning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-


E. Intäkter i kapital
E1	Avkastning eget hem	7,55	-0,02	2,80	0,07	10,40	5,28	-0,01	1,96	0,05	7,28

E2	Utdelning på aktier i onoterade bolag	3,79	3,89	3,99	4,08	4,15	2,66	2,72	2,79	2,86	2,91

E3	Utdelning av aktier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
E4	Kapitalvinstbeskattning på eget hem
	och bostadsrätt	46,59	55,51	22,46	12,53	11,77	32,61	38,86	15,72	8,77	8,24
E5	Avkastningsskatt på pensionsmedel	15,70	17,37	16,33	15,17	14,92	10,99	12,16	11,43	10,62	10,44

E6	Begränsningsregel småhus		0,35	0,46	0,46	0,46		0,25	0,32	0,32	0,32

E7	Kapitalvinst på aktier	-5,03	-12,06	-24,49	4,45	4,85	-5,03	-8,44	-17,14	3,11	3,40
E8	Avkastningsskatt på K-försäkringar	0,37	0,44	0,32	0,30	0,30	0,26	0,31	0,23	0,21	0,21


F. Kostnader i kapital
F1	Konsumtionskrediter	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

F2	Kapitalförluster på marknadsnoterade
	aktier m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

F3	Marknadsnoterade fordringar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

								PROP. 2002/03:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		2000	2001	2002	2003	2004	2000	2001	2002	2003	2004
G. Skattereduktioner m.m.

G1	Anställningsstöd genom kreditering av
	skattekonto	1,64	1,92	1,95	2,02	2,32	1,21	1,40	1,43	1,48	1,71

G2	Skattereduktion för anslutning till bred-
	band		0,02	0,02	0,02	u		0,01	0,01	0,01	u

G3	Skattereduktion för avgiften till arbetslös-
	hetskassa			0,65	0,61	0,61			0,38	0,35	0,35

G4	Sjöfartsstöd		0,44	1,77	1,78	1,77		0,38	1,30	1,30	1,30

G5	Tillfälligt stöd till kommuner och lands-
	ting			2,20	0,80	u			2,20	0,80	u


H. Skattskyldighet

H1	Akademier m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H2	Företagarförening m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H3	Erkända arbetslöshetskassor m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H4	Ideella föreningar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H5	Kyrkor	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
H6	Ägare av vissa fastigheter	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-


I. Socialavgifter
I1	Nedsättning med viss inriktning på
	mindre företag	8,02	8,26	8,41	8,85	9,09	5,88	6,04	6,17	6,48	6,69
I2	Regional nedsättning			0,56	0,58	0,60			0,41	0,43	0,44


J. Särskild löneskatt
J1	Utländska artister	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05

J2	Ersättning skiljemannauppdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

J3	Ersättning till idrottsutövare	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

K. Mervärdesskatt

Undantag från skatteplikt (avdragsrätt förelig-
ger ej)

K1	Försäljning av tomtmark och byggnader	0,09	0,09	0,10	0,10	0,10	0,07	0,07	0,07	0,07	0,08
K2	Försäljning av bildkonst
	(<300 000 kr/år)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
K3	Lotterier	4,50	4,70	4,91	5,09	5,33	3,30	3,44	3,60	3,72	3,92

Skattesats 0%, 6% eller 12% (avdragsrätt
föreligger)

K4	Läkemedel	1,44	1,55	1,58	1,63	1,65	1,06	1,13	1,16	1,19	1,22

K5	Internationell personbefordran	0,08	0,09	0,09	0,09	0,10	0,06	0,06	0,07	0,07	0,07
K6	Personbefordran	2,79	3,52	3,60	3,97	4,10	2,05	2,58	2,64	2,90	3,02

K7	Allmänna nyhetstidningar	1,48	1,51	1,55	1,64	1,71	1,09	1,10	1,14	1,20	1,26

K8	Böcker, tidskrifter och övrigt			2,17	2,35	2,44			1,59	1,72	1,80
K9	Biografföreställningar	0,28	0,31	0,33	0,34	0,35	0,21	0,23	0,24	0,25	0,26

K10	Entréavgiftsbelagda kulturevanemang	1,17	1,28	1,44	1,49	1,56	0,86	0,93	1,05	1,09	1,15

K11	Kommersiell idrott	1,04	1,61	1,71	2,01	2,07	0,76	1,18	1,25	1,47	1,53

K12	Upphovsrätter	0,10	0,11	0,11	0,12	0,12	0,08	0,08	0,08	0,08	0,09

K13	Entré djurparker		0,02	0,02	0,02	0,03		0,02	0,02	0,02	0,02

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		2000	2001	2002	2003	2004	2000	2001	2002	2003	2004
K14	Livsmedel	20,49	21,52	22,46	23,28	23,85	15,04	15,74	16,47	17,03	17,56

K15	Rumsuthyrning	1,07	1,14	1,19	1,23	1,29	0,78	0,83	0,87	0,90	0,95

K16	Transport i skidliftar	0,10	0,11	0,11	0,11	0,12	0,08	0,08	0,08	0,08	0,09
Undantag från skattskyldighet

K17	Omsättning i ideella föreningar (exkl.
	konserter, idrott och utbildning)	0,07	0,07	0,08	0,08	0,08	0,05	0,05	0,06	0,06	0,06

Redovisningsperiod

K18	Tidpunkt för inbetalning i byggnads- och
	annan entreprenadverksamhet	0,35	0,37	0,43	0,42	0,50	0,26	0,27	0,32	0,31	0,37

Avdrag för ingående skatt
K19	Ingående skatt på jordbruksarrende	-	-	-	-	-	-	-	-	-


L. Punktskatter
Energiskatt

L1	Energiskattt på dieselbränsle i motor-
	drivna fordon	9,20	8,87	9,41	9,73	9,84	6,75	6,49	6,90	7,12	7,25

L2	Energiskattebefrielse för elförbrukning
	vid bandrift	1,48	1,41	1,30	1,27	1,29	1,09	1,03	0,95	0,93	0,95

L3	Energiskattebefrielse för bränslebrukning
	vid bandrift	0,12	0,11	0,11	0,11	0,12	0,09	0,08	0,08	0,08	0,09

L4	Energiskattebefrielse på bränsle för inri-
	kes sjöfart	0,97	0,93	0,83	0,88	0,96	0,71	0,68	0,61	0,64	0,71

L5	Energiskattebefrielse på bränsle för inri-
	kes luftfart	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

L6	Elförbrukning i vissa kommuner	0,74	0,66	0,68	0,69	0,69	0,54	0,49	0,50	0,51	0,51

L7	Skatt på el för gas-, värme-, vatten och
	elförsörjning	0,24	0,23	0,20	0,21	0,21	0,17	0,17	0,15	0,15	0,15

L8	Differentierat skatteuttag på fossila
	bränslen	4,24	5,51	5,79	7,25	7,71	3,11	4,03	4,25	5,30	5,68

L9	Energiskattebefrielse biobränslen, torv
	m.m.	8,90	10,27	11,60	13,73	14,96	6,53	7,51	8,51	10,04	11,01

L10	Halvt avdrag för energiskatt på bränsle	0,14	0,13	0,14	0,14	0,14	0,11	0,09	0,10	0,10	0,10

L11	Avdrag för egenproducerad el i kraftvär-
	meverk	0,17	0,41	0,51	0,51	0,51	0,13	0,30	0,38	0,38	0,38
L12	Återbetalning av energiskatt för fjärr-
	värmeleveranser till industrin	0,23	0,28	0,30	0,30	0,30	0,17	0,20	0,22	0,22	0,22
L13	Bränsleförbrukning inom industrin	1,52	1,42	1,40	1,48	1,53	1,12	1,04	1,03	1,08	1,13

L14	Bränsleförbrukning inom växthus- och
	jordbruksnäringen	0,12	0,10	0,10	0,11	0,11	0,09	0,08	0,07	0,08	0,08

L15	Elförbrukning inom industrin	12,33	13,63	15,12	17,53	17,51	9,05	9,97	11,09	12,82	12,89

L16	Elförbrukning inom växthus- och jord-
	bruksnäringen	0,28	0,35	0,38	0,44	0,44	0,20	0,26	0,28	0,32	0,32

L17	Miljöbonus för el producerad i vindkraft-
	verk	0,10	0,11	0,15	0,19	0,21	0,07	0,08	0,11	0,14	0,16

Koldioxidskatt

L18	Generell nedsättning av koldioxidskatt för
	industrin	2,91	4,20	4,87	6,08	6,18	2,14	3,07	3,57	4,45	4,55
L19	Särskild nedsättning av koldioxidskatt för
	industrin	0,26	0,26	0,26	0,26	0,26	0,19	0,19	0,19	0,19	0,19
L20	Generell nedsättning av koldioxidskatt för
	växthus- och jordbruksnäringen	0,07	0,09	0,09	0,11	0,11	0,05	0,07	0,06	0,08	0,08

								PROP. 2002/03:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		2000	2001	2002	2003	2004	2000	2001	2002	2003	2004
L21	Återbetalning av koldioxidskatt för fjärr-
	värmeleveranser till industrin	0,21	0,35	0,49	0,49	0,49	0,15	0,26	0,36	0,36	0,36
L22	Koldioxidskattebefrielse för bandrift	0,03	0,05	0,05	0,07	0,07	0,02	0,03	0,04	0,05	0,05

L23	Koldioxidskattebefrielse för produktion av
	elkraft	0,55	0,61	0,71	0,82	0,70	0,41	0,45	0,52	0,60	0,51

L24	Koldioxidskattebefrielse för inrikes luft-
	fart	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

L25	Koldioxidskattebefrielse för inrikes yr-
	kesmässig sjöfart	0,25	0,38	0,41	0,56	0,60	0,18	0,28	0,30	0,41	0,44


M. Skattesanktioner
Kostnader i kapital

M1	Ränteutgifter - 21 % reduktion	-0,24	-0,25	-0,27	-0,31	-0,35	-0,17	-0,17	-0,19	-0,21	-0,25

M2	Begränsning av skattereduktion	-0,48	-0,50	-0,53	-0,62	-0,67	-0,34	-0,35	-0,37	-0,44	-0,47

M3	Ränteutgifter för bostadsrättsföreningar	-2,43	-1,16	-1,23	-0,87	-1,26	-1,70	-0,81	-0,86	-0,61	-0,88

M4	Fastighetsskatt på konventionellt be-
	skattade hyreshus och småhus	-3,15	-2,18	-2,41	-2,54	-2,61	-2,32	-1,60	-1,77	-1,86	-1,92

M5	Fastighetsskatt på lokaler	-3,60	-4,00	-4,64	-4,80	-4,91	-2,64	-2,93	-3,40	-3,52	-3,61

M6	Fastighetsskatt på industri- och elpro-
	duktionsenheter	-1,82	-1,83	-1,84	-1,85	-1,86	-1,34	-1,34	-1,35	-1,36	-1,37

M7	Avkastning på bostadsrättsfastighet	0,66	-0,84	-0,37	-0,99	0,73	0,48	-0,60	-0,26	-0,71	0,53
M8	Särskild skatt på termisk effekt i
	kärnkraftsreaktorer	-2,33	-2,54	-2,44	-2,55	-2,53	-1,71	-1,86	-1,79	-1,86	-1,86

N. Skattefria transfereringar

N1	Näringsbidrag och EU-bidrag	-	-	-	-	-

N2	Avgångsvederlag till jordbrukare	-	-	-	-	-

N3	Bidrag från Sveriges författarfond och
	konstnärsnämnd	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00
N4	Flyttningsbidrag	-	-	-	-	-

N5	Värnpliktigas förmåner	-	-	-	-	-

N6	Socialbidrag och annan hjälp enligt soci-
	altjänstlagen	3,72	3,14	3,17	2,96	2,97

N7	Barnbidrag m.m.	12,43	13,56	12,99	13,46	13,3
N8	Underhållsstöd	2,55	2,45	2,37	2,45	2,40

N9	Handikappersättning m.m.	0,52	0,55	0,57	0,62	0,65

N10	Bidrag till adoption	-	-	-	-	-

N11	Engångsbidrag i samband med arbets-
	placering av flyktingar	-	-	-	-	-
N12	Bostadstillägg pensionärer (BTP)	3,75	4,28	4,37	4,95	4,87

N13	Bostadsbidrag	2,07	1,88	1,78	1,72	1,64

N14	Studiestöd	3,38	3,68	3,84	3,93	3,97

N15	Skattefria pensioner	0,35	0,35	0,35	0,36	0,38

N16	Äldreförsörjningsstöd				0,24	0,24

N17	Övriga icke skattepliktiga transfereringar	0,18	0,18	0,18	0,17	0,17
Kostnader i tjänst, allmänna avdrag

N18	Särskilt grundavdrag för pensionärer
	(SGA)	11,43	12,19	15,94	u

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

Tabell 2 Skatteavvikelser fördelade på utgiftsområden

		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		2000	2001	2002	2003	2004	2000	2001	2002	2003	2004
6. Totalförsvaret
N5	Värnpliktigas förmåner	-	-	-	-	-


8. Invandrare och flyktingar
A20	Ersättningar till offer för nationalsocia-
	listisk förföljelse	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
N11	Engångsbidrag i samband med arbetspla-
	cering av flyktingar	-	-	-	-	-

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

K4	Läkemedel	1,44	1,55	1,58	1,63	1,65	1,06	1,13	1,16	1,19	1,22
N6	Socialbidrag och annan hjälp enligt soci-
	altjänstlagen	3,72	3,14	3,17	2,96	2,97

10.Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handi- kapp

A9	Ersättning till neurosedynskadade	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

N9	Handikappersättning m.m.	0,52	0,55	0,57	0,62	0,65


11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

A19	Arbetsgivares kostnader för arbetstagares
	pension	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

B4	Avdrag för pensionspremier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D8	Avsättning till personalstiftelse (pension)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

E5	Avkastningsskatt på pensionsmedel	15,70	17,37	16,33	15,17	14,92	10,99	12,16	11,43	10,62	10,44

N12	Bostadstillägg pensionärer (BTP)	3,75	4,28	4,37	4,95	4,87
N16	Äldreförsörjningsstöd				0,24	0,24

N18	Särskilt grundavdrag för pensionärer
	(SGA)	11,43	12,19	15,94	u


12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn
N7	Barnbidrag m.m.	12,43	13,56	12,99	13,46	13,3

N8	Underhållsstöd	2,55	2,45	2,37	2,45	2,40

N10	Bidrag till adoption	-	-	-	-	-

13. Arbetsmarknad

B5	Avdrag för avgift till arbetslöshetskassa	0,05	0,05	u			0,03	0,03	u

G3	Skattereduktion för avgiften till arbetslös-
	hetskassa			0,65	0,61	0,61			0,38	0,35	0,35

G1	Anställningsstöd genom kreditering av
	skattekonto	1,64	1,92	1,95	2,02	2,32	1,21	1,40	1,43	1,48	1,71

H3	Erkända arbetslöshetskassor m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		2000	2001	2002	2003	2004	2000	2001	2002	2003	2004
14. Arbetsliv

A4	Förmån av fri resa anställningsintervju	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A5	Förmån av fri utbildning vid personalav-
	veckling m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

N4	Flyttningsbidrag	-	-	-	-	-

15. Studiestöd

N14	Studiestöd	3,38	3,68	3,84	3,93	3,97

16. Utbildning och universitetsforskning

A1	Kostnadsersättning till viss personal på
	SIPRI	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00

A2	Sänkt skatt för utländska nyckelpersoner	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

17. Kultur, medier, trossamfund och fritid

B7	Underskott i litterär verksamhet m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H1	Akademier m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H4	Ideella föreningar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H5	Kyrkor	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
J1	Utländska artister	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05

J3	Ersättning till idrottsutövare	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

N3	Bidrag från Sveriges författarfond och
	konstnärsnämnd	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00	0,00

K2	Försäljning av bildkonst (<300 000 kr/år)	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
K3	Lotterier	4,50	4,70	4,91	5,09	5,33	3,30	3,44	3,60	3,72	3,92

K16	Transport i skidliftar	0,10	0,11	0,11	0,11	0,12	0,08	0,08	0,08	0,08	0,09

K7	Allmänna nyhetstidningar	1,48	1,51	1,55	1,64	1,71	1,09	1,10	1,14	1,20	1,26
K8	Böcker, tidskrifter och övrigt			2,17	2,35	2,44			1,59	1,72	1,80

K9	Biografföreställningar	0,28	0,31	0,33	0,34	0,35	0,21	0,23	0,24	0,25	0,26

K10	Entréavgiftsbelagda kulturevanemang	1,17	1,28	1,44	1,49	1,56	0,86	0,93	1,05	1,09	1,15
K11	Kommersiell idrott	1,04	1,61	1,71	2,01	2,07	0,76	1,18	1,25	1,47	1,53

K12	Upphovsrätter	0,10	0,11	0,11	0,12	0,12	0,08	0,08	0,08	0,08	0,09

K13	Entré djurparker		0,02	0,02	0,02	0,03		0,02	0,02	0,02	0,02

K17	Omsättning i ideella föreningar (exkl.
	konserter, idrott och utbildning)	0,07	0,07	0,08	0,08	0,08	0,05	0,05	0,06	0,06	0,06

18.Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

E1	Avkastning eget hem	7,55	-0,02	2,80	0,07	10,40	5,28	-0,01	1,96	0,05	7,28

E4	Kapitalvinstbeskattning på eget hem och
	bostadsrätt	46,59	57,27	22,98	13,08	11,95	32,61	40,09	16,08	9,16	8,37

E6	Begränsningsregel småhus		0,35	0,46	0,46	0,46		0,25	0,32	0,32	0,32
K1	Försäljning av tomtmark och byggnader	0,09	0,09	0,10	0,10	0,10	0,07	0,07	0,07	0,07	0,08

M1	Ränteutgifter - 21 % reduktion	-0,24	-0,25	-0,27	-0,31	-0,35	-0,17	-0,17	-0,19	-0,21	-0,25

M3	Ränteutgifter för bostadsrättsföreningar	-2,43	-1,16	-1,23	-0,87	-1,26	-1,70	-0,81	-0,86	-0,61	-0,88
M4	Fastighetsskatt på konventionellt be-
	skattade hyreshus och småhus	-3,15	-2,18	-2,41	-2,54	-2,61	-2,32	-1,60	-1,77	-1,86	-1,92

								PROP. 2002/03:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		2000	2001	2002	2003	2004	2000	2001	2002	2003	2004
M7	Avkastning på bostadsrättsfastighet	0,66	-0,84	-0,37	-0,99	0,73	0,48	-0,60	-0,26	-0,71	0,53

N13	Bostadsbidrag	2,07	1,88	1,78	1,72	1,64


19. Regional utjämning och utveckling

D4	Bidrag till regionala utvecklingsbolag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

G2	Skattereduktion för anslutning till bred-
	band		0,02	0,02	0,02	u		0,01	0,01	0,01	u

I2	Regional nedsättning			0,56	0,58	0,60			0,41	0,43	0,44
L6	Elförbrukning i vissa kommuner	0,74	0,66	0,68	0,69	0,69	0,54	0,49	0,50	0,51	0,51


20. Allmän miljö- och naturvård
A7	Förmån av miljövänliga tjänstebilar			0,07	0,07	0,07			0,04	0,04	0,04


21. Energi
L7	Skatt på el för gas-, värme-, vatten och
	elförsörjning	0,24	0,23	0,20	0,21	0,21	0,17	0,17	0,15	0,15	0,15
L8	Differentierat skatteuttag på fossila
	bränslen	4,24	5,51	5,79	7,25	7,71	3,11	4,03	4,25	5,30	5,68
L9	Energiskattebefrielse biobränslen, torv
	m.m.	8,90	10,27	11,60	13,73	14,96	6,53	7,51	8,51	10,04	11,01
L10	Halvt avdrag för energiskatt på bränsle	0,14	0,13	0,14	0,14	0,14	0,11	0,09	0,10	0,10	0,10

L11	Avdrag för egenproducerad el i kraftvär-
	meverk	0,17	0,41	0,51	0,51	0,51	0,13	0,3	0,38	0,38	0,38

L12	Återbetalning av energiskatt för fjärrvär-
	meleveranser till industrin	0,23	0,28	0,3	0,3	0,3	0,17	0,2	0,22	0,22	0,22

L17	Miljöbonus för el producerad i vindkraft-
	verk	0,10	0,11	0,15	0,19	0,21	0,07	0,08	0,11	0,14	0,16

L21	Återbetalning av koldioxidskatt för fjärr-
	värmeleveranser till industrin	0,21	0,35	0,49	0,49	0,49	0,15	0,26	0,36	0,36	0,36

L23	Koldioxidskattebefrielse för produktion av
	elkraft	0,55	0,61	0,71	0,82	0,7	0,41	0,45	0,52	0,6	0,51

M6	Fastighetsskatt på industri- och elpro-
	duktionsenheter	-1,82	-1,83	-1,84	-1,85	-1,86	-1,34	-1,34	-1,35	-1,36	-1,37

M8	Särskild skatt på termisk effekt i
	kärnkraftsreaktorer	-2,33	-2,54	-2,44	-2,55	-2,53	-1,71	-1,86	-1,79	-1,86	-1,86


22. Kommunikationer
K5	Internationell personbefordran	0,08	0,09	0,09	0,09	0,10	0,06	0,06	0,07	0,07	0,07

K6	Personbefordran	2,79	3,52	3,60	3,97	4,10	2,05	2,58	2,64	2,90	3,02

L1	Energiskattt på dieselbränsle i motor-
	drivna fordon	9,20	8,87	9,41	9,73	9,84	6,75	6,49	6,90	7,12	7,25

L2	Energiskattebefrielse för elförbrukning vid
	bandrift	1,48	1,41	1,30	1,27	1,29	1,09	1,03	0,95	0,93	0,95

L3	Energiskattebefrielse för bränslebrukning
	vid bandrift	0,12	0,11	0,11	0,11	0,12	0,09	0,08	0,08	0,08	0,09

L4	Energiskattebefrielse på bränsle för inri-
	kes sjöfart	0,97	0,93	0,83	0,88	0,96	0,71	0,68	0,61	0,64	0,71

L5	Energiskattebefrielse på bränsle för inri-
	kes luftfart	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

L22	Koldioxidskattebefrielse för bandrift	0,03	0,05	0,05	0,07	0,07	0,02	0,03	0,04	0,05	0,05

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		2000	2001	2002	2003	2004	2000	2001	2002	2003	2004
L24	Koldioxidskattebefrielse för inrikes luftfart	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

L25	Koldioxidskattebefrielse för inrikes yrkes-
	mässig sjöfart	0,25	0,38	0,41	0,56	0,6	0,18	0,28	0,3	0,41	0,44

23.Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

C1	Uttag av bränsle	0,16	0,17	0,15	0,16	0,15	0,09	0,09	0,09	0,09	0,09
C2	Avverkningsrätt till skog	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D1	Skogsavdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D9	Anläggning av ny skog m.m.	0,37	0,29	0,30	0,30	0,35	0,20	0,16	0,17	0,17	0,20

D13	Skogs- och skogsskadekonto	0,02	0,01	0,01	0,01	0,02	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01
K19	Ingående skatt på jordbruksarrende	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

L14	Bränsleförbrukning inom växthus- och
	jordbruksnäringen	0,12	0,10	0,10	0,11	0,11	0,09	0,08	0,07	0,08	0,08

L16	Elförbrukning inom växthus- och jord-
	bruksnäringen	0,28	0,35	0,38	0,44	0,44	0,20	0,26	0,28	0,32	0,32

L20	Generell nedsättning av koldioxidskatt för
	växthus- och jordbruksnäringen	0,07	0,09	0,09	0,11	0,11	0,05	0,07	0,06	0,08	0,08

N2	Avgångsvederlag till jordbrukare	-	-	-	-	-


24. Näringsliv

A18	Tjänsteinkomster förvärvade på vissa
	utländska fartyg	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A21	Löneunderlaget i fåmansaktiebolag	1,12	1,1	0,91	0,95	0,89	0,61	0,61	0,52	0,54	0,52

B6	Underskott i aktiv näringsverksamhet	0,05	0,03	0,03	0,03	0,04	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02
C3	Avyttring av näringsfastighet och bo-
	stadsrätter i näringsverksamhet	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D6	Koncernbidragsdispens	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D10	Substansminskning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D11	Nedskrivning av lager och pågående ar-
	bete	1,49	1,24	1,17	1,24	1,28	0,99	0,81	0,78	0,82	0,86

D12	Skadeförsäkringsföretag	1,09	0,59	0,68	0,63	0,86	0,80	0,43	0,50	0,46	0,63

D14	Överavskrivningar avseende inventarier	3,48	2,90	2,85	2,94	3,26	2,49	2,06	2,04	2,09	2,34

D15	Periodiseringsfonder	6,99	6,94	6,81	6,98	7,81	4,84	4,80	4,75	4,86	5,48

D16	Generationsskifte vid räntefördelning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
G4	Sjöfartsstöd		0,44	1,77	1,78	1,77		0,38	1,30	1,30	1,30

H2	Företagarföreningar m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

I1	Nedsättning med viss inriktning på
	mindre företag	8,02	8,26	8,41	8,85	9,09	5,88	6,04	6,17	6,48	6,69

J2	Ersättning skiljemannauppdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
K15	Rumsuthyrning	1,07	1,14	1,19	1,23	1,29	0,78	0,83	0,87	0,90	0,95

K18	Tidpunkt för inbetalning i byggnads- och
	annan entreprenadverksamhet	0,35	0,37	0,43	0,42	0,50	0,26	0,27	0,32	0,31	0,37

L13	Bränsleförbrukning inom industrin	1,52	1,42	1,40	1,48	1,53	1,12	1,04	1,03	1,08	1,13

L15	Elförbrukning inom industrin	12,33	13,63	15,12	17,53	17,51	9,05	9,97	11,09	12,82	12,89
L18	Generell nedsättning av koldioxidskatt för
	industrin	2,91	4,20	4,87	6,08	6,18	2,14	3,07	3,57	4,45	4,55
L19	Särskild nedsättning av koldioxidskatt för
	industrin	0,26	0,26	0,26	0,26	0,26	0,19	0,19	0,19	0,19	0,19

								PROP. 2002/03:100 BILAGA 2
		Skatteavvikelse brutto					Skatteavvikelse netto
		MDKR					MDKR
		2000	2001	2002	2003	2004	2000	2001	2002	2003	2004
M5	Fastighetsskatt på lokaler	-3,60	-4,00	-4,64	-4,80	-4,91	-2,64	-2,93	-3,40	-3,52	-3,61

N1	Näringsbidrag och EU-bidrag	-	-	-	-	-


30. Generell skatteförmån

A3	Sjöinkomstavdrag	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A6	Förmån av personaldator	2,75	2,62	2,51	2,56	2,57	1,53	1,50	1,47	1,48	1,49

A8	Stipendier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A10	Personalrabatter m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A11	EU-parlamentarikers rese- och kostnads-
	ersättning	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A12	Hittelön	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A13	Ersättning för blod m.m.	0,06	0,06	0,06	0,06	0,06	0,03	0,03	0,04	0,04	0,04

A14	Intäkter vid försäljning av vilt växande
	bär	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A15	Kostnadsersättning i form av
	utlandstillägg	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A16	Kostnadsersättning till statligt anställda
	vid utlandsstationering	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A17	Tjänsteinkomsterförvörvade vid vistelse
	utomlands	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

A22	Personalvård	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
A23	Personaloptioner	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

B1	Avdrag för dubbel bosättning	1,26	1,31	1,26	1,31	1,35	0,70	0,75	0,74	0,76	0,78

B2	Avdrag för resor till och från arbetet	8,30	8,77	8,82	9,15	9,34	4,63	5,01	5,16	5,29	5,41

B3	Avdrag för hemresor	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D2	Avdrag för kostnader för resor till och från
	arbetet	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
D3	Yrkesfiskaravdrag	0,04	0,03	0,03	0,03	0,03	0,02	0,02	0,02	0,02	0,02

D5	Matching-credit-klausuler i olika
	dubbelbeskattningsavtal	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D7	Rabatter och liknande från ekonomiska
	föreningar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

D12	Skadeförsäkringsföretag	1,09	0,59	0,68	0,63	0,86	0,80	0,43	0,50	0,46	0,63

E2	Utdelning på aktier i onoterade bolag	3,79	3,89	3,99	4,08	4,15	2,66	2,72	2,79	2,86	2,91
E3	Utdelning av aktier	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

E7	Kapitalvinst på aktier	-5,03	-12,06	-24,49	4,45	4,85	-5,03	-8,44	-17,14	3,11	3,40

E8	Avkastningsskatt på K-försäkringar	0,37	0,44	0,32	0,30	0,30	0,26	0,31	0,23	0,21	0,21
F1	Konsumtionskrediter	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

F2	Kapitalförluster på marknadsnoterade
	aktier m.m.	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

F3	Marknadsnoterade fordringar	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-

H6	Ägare av vissa fastigheter	-	-	-	-	-	-	-	-	-	-
K14	Livsmedel	20,49	21,52	22,46	23,28	23,85	15,04	15,74	16,47	17,03	17,56

M2	Begränsning av skattereduktion	-0,48	-0,50	-0,53	-0,62	-0,67	-0,34	-0,35	-0,37	-0,44	-0,47

N15	Skattefria pensioner	0,35	0,35	0,35	0,36	0,38
N17	Övriga icke skattepliktiga transfereringar	0,18	0,18	0,18	0,17	0,17

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

5Beskrivning av enskilda skatteavvikelser

5.1Saldopåverkande skatteavvikelser

A.Inkomst av tjänst

A1. Kostnadsersättning till viss personal på SIPRI. Ersättning avseende ökade lev- nadskostnader och skolavgifter för barn samt fri bostad är ej skattepliktig när ersättningen anvisats av styrelsen för SIPRI till vissa utländska forskare. Skattefriheten har motiverats med svårigheten att rekrytera forskare. Skatte- avvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersätt- ningen som överstiger merkostnaden.

A2. Sänkt skatt för utländska nyckelpersoner.

Den 1 januari 2001 trädde nya regler ikraft för utländska nyckelpersoner. Reglerna innebär vissa skattelättnader för utländska experter, forskare och andra nyckelpersoner som för ett tillfälligt arbete i Sverige vistas här under en begränsad tidsperiod. 25 procent av den lön som nyckelpersonen uppbär och vissa kostnadsersättningar undantas från skatt och socialavgifter under högst tre år.

A3. Sjöinkomstavdrag. Avdrag och skattere- duktion för sjöinkomst. Sjömän som haft s.k. sjöinkomst medges sjömansavdrag som uppgår till 36 000 kronor om farty- get går i fjärrfart, 35 000 kronor om det går i närfart. Om man inte arbetat ombord hela året skall avdrag medges med (1/365)*sjömansavdraget per dag. Därutöver får den som haft sjöinkomst skattereduktion med 14 000 kronor om fartyget går i fjärrfart och med 9 000 kronor om det går i närfart. Skatteavvi- kelsen avser inkomstskatt.

A4. Förmån av fri resa vid anställning- sintervju. Förmån av fri resa till eller från

anställningsintervju eller kost- nadsersättning för sådan resa är ej skattepliktig.

A5. Förmån av fri utbildning vid personalav- veckling m.m. Förmån av fri utbildning vid personalavveckling m.m. är ej skatte- pliktig. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt och särskild löneskatt.

A6 Förmån av personaldator. I de fall arbetstagaren hyr dator av arbetsgivaren enbart för privat bruk och hyran betalas i form av ett bruttolöneavdrag, utgår var- ken inkomstskatt eller särskild löneskatt. Eftersom dessa förmåner kan betraktas som ersättning för utfört arbete avser skatteavvikelsen inkomstskatt och särskild löneskatt.

A7. Förmån av miljövänliga tjänstebilar. Bilar som drivs med elektricitet får en nedsätt- ning av förmånsvärdet till 60 procent av förmånsvärdet för närmast jämförbara bil utan sådan mer miljöanpassad teknik. Alkohol- och gasdrivna bilar, utom de som drivs med gasol, får en nedsättning av förmånsvärdet till 80 procent av för- månsvärdet för den jämförbara bilen. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A8. Stipendier som är avsedda för mottagarens utbildning m.m. och inte utgör ersättning för arbete är skattefria. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A9. Ersättning till neurosedynskadade. Ersätt- ningen är ej skattepliktig. Skatteavvikel- sen avser inkomstskatt.

A10. Personalrabatter m.m. Personalrabatter beskattas inte. Fria resor för anställda inom flyg eller järnväg schablonbeskattas istället för att beskattas som andra för- måner. "Frequent flyer"-rabatter är nu- mera ej undantagna från skatteplikt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A11. EU-parlamentarikers rese- och kostnadser- sättning. EU-parlamentarikernas rese-

och kostnadsersättning från EU-parla- mentet är ej skattepliktig. Skatteavvikel- sen avser inkomstskatt och särskild löne- skatt.

A12. Hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gri- pande av person som begått brott är skattefria men är i princip ersättning för prestation. Skatteavvikelsen avser in- komstskatt och särskild löneskatt.

A13. Ersättning för blod m.m. Ersättning till den som lämnat organ, blod eller mo- dersmjölk är skattefri, men är liksom hittelön i princip ersättning för presta- tion. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A14. Intäkter vid försäljning av vilt växande bär. Försäljning av vilt växande bär och svamp samt kottar är skattefri upp till en ersättning på 5 000 kr. Eftersom in- komsten utgör ersättning för arbete avser skatteavvikelsen inkomstskatt och sär- skild löneskatt.

A15. Kostnadsersättning i form av utlandstillägg och därmed likställda förmåner såsom fri bostad och bostadskostnadsersättning är ej skattepliktiga för utanför Sverige sta- tionerad personal vid utrikesförvalt- ningen eller i svensk biståndsverksamhet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersätt- ningen som överstiger merkostnaden.

A16. Kostnadsersättning till statligt anställda vid utlandsstationering. Vissa kostnadsersätt- ningar och förmåner i samband med ut- landsstationering till andra statligt an- ställda än anställda vid utrikesförvalt- ningen eller i biståndsverksamhet är inte skattepliktiga. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt för den del av ersättningen som överstiger merkostnaden.

A17. Tjänsteinkomster förvärvade vid vistelse utomlands. Den s.k. ettårsregeln medger skattefrihet i Sverige, även om ingen be- skattning skett utomlands. Om anställ-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

ningen varat minst ett år i samma land och i allmänhet avsett anställning hos an- nan än svenska staten eller svensk kom- mun medges befrielse från skatt även om ingen beskattning skett i verksamhets- landet. Skatteavvikelsen avser inkomst- skatt och särskild löneskatt.

A18. Tjänsteinkomster förvärvade på utländska fartyg. Skattefrihet gäller för anställning ombord på utländskt fartyg om an- ställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som är svensk juridisk person eller fysisk person bosatt i Sverige. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

A19. Arbetsgivares kostnader för arbetstagares pension. Arbetsgivarens kostnader skall inte tas upp till beskattning hos arbetstagaren om kostnaderna avser tryggande av pension genom avsättning eller pensionsförsäkring inom vissa ramar. Eftersom avsättningen utgör er- sättning för utfört arbete ligger ersättningen till grund för särskild löneskatt. Skatteavvikelsen vad gäller inkomstskatten beror på skillnaden i marginalskatter vid avsättning och utbetalning av pensionen.

A20. Ersättningar till offer för nationalsocialis- tisk förföljelse från utlandet har undanta- gits från beskattning. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

A21. Löneunderlaget i fåmansaktiebolag. Genom reglerna för beskattning av aktiva delägare i fåmansaktiebolag och närstå- ende till dessa, beskattas viss avkastning på arbetskraft i inkomstslaget kapital. Avkastning på arbete är lön, som bör be- skattas i inkomstslaget tjänst. Avvikelsen består i skillnaden mellan tjänste- och kapitalinkomstbeskattningen.

A22. Personalvård. Personalvårdsförmåner är skattefria. Med personalvårdsförmåner avses förmån av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan avser enklare åtgärder, vilka syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

som lämnas på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Som personalvårdsförmån räk- nas inte rabatter, förmåner som inte riktar sig till hela personalen, eller andra förmåner som den anställde får utanför arbetsgivarens arbetsplatser genom kuponger eller något motsvarande betalningssystem.

A23	Personaloptioner.	Beskattning	av
	personaloptionsförmånen sker först när
	personaloptionen	utnyttjas. För	de

personer som utnyttjar personaloptionen är räntan på denna skattekredit en avvikelse.

B.Kostnader i tjänst och allmänna avdrag

B1. Avdrag för dubbel bosättning. Avdrag för dubbel bosättning medges i vissa fall skattskyldig om dubbel bosättning är skälig på grund av makes eller sambos förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller annan särskild omständighet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

B2. Avdrag för resor till och från arbetet. Kost- nader som överstiger 7 000 kronor är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Kostnaden är egentligen en privat levnadsomkostnad, varför avdraget utgör en skatteavvikelse avseende inkomstskatt.

B3. Avdrag för hemresor. Skattskyldig som har sitt arbete på annan ort än sin hemort äger i vissa fall rätt till avdrag för hemre- sor. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

B4. Avdrag för pensionspremier. Avdrag får göras för erlagda pensionspremier. Avdragen är begränsade beloppsmässigt. Om marginalskatten vid utbetalningen av pensionen är lägre än vid inbetalningen av premien uppstår en avvikelse. Skatteavvi- kelsen avser inkomstskatt.

B5. Avdrag för avgift till arbetslöshetskassa.

Avgiften till arbetslöshetskassa dras av till den del den tillsammans med övriga

kostnader överstiger 1 000 kronor. Skat- teavvikelsen avser inkomstskatt. Avvikel- sen ersätts från och med inkomståret 2002 med en skattereduktion för avgift till arbetslöshetskassa.

B6. Underskott i aktiv näringsverksamhet. Underskott av aktiv näringsverksamhet får kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren. För närings- verksamhet som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller liknande verksamhet får avdrag för underskott göras utan denna tidsbegränsning. Avdragsrätten är belagd med olika restriktioner för att förhindra handel med avdragsrätt och att avdragsrätt för samma näringsverksamhet kan uppkomma för flera femårsperioder. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

B7. Underskott i litterär verksamhet m.m. Un- derskott i en förvärvskälla får normalt inte kvittas mot överskott i en annan. Underskott i förvärvskälla som avser aktiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller liknande verk- samhet får dock kvittas mot inkomst av tjänst till den del underskottet avser samma år. Detta är en avvikelse i inkomstskatten. I den mån underskottet sparas för att kvittas mot framtida intäkter av litterär verksamhet är skatteavvikelsen en skattekredit inom näringsverksamhet.

C.Intäkter i näringsverksamhet

C1. Uttag av bränsle. Enligt huvudregeln är uttag ur näringsverksamhet skatte- pliktigt. Uttag av bränsle för upp- värmning är dock undantaget från skatte- plikt om fastigheten är taxerad som lantbruksenhet. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

C2. Avverkningsrätt till skog mot betalning som skall erläggas under flera år. Enligt god redovisningssed uppkommer intäk- ten när bindande avtal träffats. Enligt gällande lagstiftning tillämpas dock i detta fall kontantprincipen, vilket innebär

att beskattningen skjuts upp, varför en räntefri kredit uppstår i närings- verksamhet. Räntan på krediten borde utgöra underlag för särskild löneskatt.

C3. Avyttring av näringsfastighet och bostads- rätter i näringsverksamhet. Avyttring av näringsfastighet som inte utgör lagertill- gång beräknas enligt kapitalvinstreglerna och redovisas av fysisk person i inkomst- slaget kapital. Samtidigt skall återläggning göras i inkomstslaget näringsverksamhet av de värdeminskningsavdrag och - med vissa tidsmässiga begränsningar - avdrag för värdehöjande reparationer som har gjorts under innehavstiden. Enligt den övergångsregel som gällde t.o.m. den 31 december 1999 skulle återläggning inte göras för avdrag som medgetts före den 1 januari 1991. Värdeminskningsav- drag som gjorts före 1991 och som dragits av i inkomstslaget ”annan fastig- het” skulle i stället återläggas på ett sådant sätt att vinsten - som beskattades i inkomstslaget kapital - ökades. Skatteav- vikelsen avser inkomstskatt och socialavgifter på de avdrag som gjorts före den 1 januari 1991.

D.Kostnader i näringsverksamhet

D1. Skogsavdrag. Vid avyttring av skog får fy- sisk person under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av anskaffnings- värdet, medan avdraget för juridiska personer är begränsat till 25 procent. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår får avdrag göras med högst halva den av- dragsgrundande skogsintäkten. Syftet med avdragsrätten är att undanta rena kapitaluttag från beskattning. Å andra sidan saknas anledning att ge avdrag när värdeökningen på skogstillväxten över- stiger gjorda uttag. Skatteavvikelsen upp- kommer genom den schablon som är vald för beräkning av avdragets storlek och avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

D2. Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet. Se under kostnader i tjänst.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

D3. Yrkesfiskaravdrag. Yrkesfiskare som under längre tidsperioder personligen bedrivit fiske har rätt till avdrag för den ökning av levnadskostnaderna som han har haft på grund av att han vistats utom sin vanliga hemort. Rätt till avdrag föreligger dock endast om resan varit förenad med övernattning utom den vanliga hemorten. Avdrag medges med ett schablonbelopp som för närvarande uppgår till 95 kronor per dag (utöver det generella avdraget om 190 kronor per dag för ökade levnadskostnader vid resor i näringsverksamhet). Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löne- skatt.

D4. Bidrag till regionala utvecklingsbolag.

Avdrag får göras för bidrag som lämnas till regionalt utvecklingsbolag. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

D5. Matching-credit-klausuler i olika dubbelbeskattningsavtal. I vissa fall kan en skattskyldig få avräkning för den skatt som skulle ha utgått i det andra avtalslandet även om sådan skatt inte har erlagts. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

D6. Koncernbidragsdispens. Regeringen kan i vissa fall medge att avdrag får göras för lämnade bidrag trots att reglerna för koncernbidrag ej är uppfyllda. Detta förutsätter dels att avdraget redovisas öppet, dels att den verksamhet som bedrivs av berörda företag skall vara av samhällsekonomiskt intresse. Skatteavvi- kelsen avser inkomstskatt.

D7. Rabatter och liknande från ekonomiska fö- reningar. Ekonomiska föreningar får göra avdrag för rabatter, utdelningar m.m. trots att dessa inte är skattepliktiga hos mottagaren. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

D8. Avsättning till personalstiftelse. Arbets- givare får göra avdrag för belopp som förts över till personalstiftelse för tryggande av pensionsutfästelse. Stiftelsen är mer förmånligt beskattad än

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

näringsidkaren. Om marginalskatten vid

och 20 år på skogsskadekonto.

utbetalningen av pensionen är lägre än

Skatteavvikelsen

avser

räntan

på

vid inbetalningen av premien uppstår en

skattekrediten. Räntan på krediten borde

avvikelse.

Skatteavvikelsen

avser

utgöra underlag för inkomstskatt och

inkomstskatt.

särskild löneskatt.

D9.

Anläggning av ny skog m.m. Utgifter för

D14.

Återföring

skatteutjämningsreserv.

anläggning av ny skog och dikning som

Avsättning

till

skatteutjämningsreserv

främjar

skogsbruk

skall

omedelbart

upphörde 1993 (1994 års taxering). 9/10

kostnadsföras. Utgifter för inköp av och

av beloppet skall återföras till beskattning

plantering av träd och buskar för frukt-

i princip i lika delar under en period om

eller bärodling får dras av omedelbart.

sju år, varför skatteavvikelsen kvarstår

Skatteavvikelsen utgörs av ränteeffekten

t.o.m. 1999 (2000 för företag med brutet

på den omedelbara avskrivningen.

räkenskapsår). En definitiv skattelättnad

avseende skatten på 10 procent av den

D10.

Substansminskning.

Huvudregeln

vad

totala avsättningen

uppkommer därvid.

gäller avdrag för substansminskningar är

Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

ingen

skatteavvikelse.

Enligt

D15.

Överavskrivningar avseende inventarier.

alternativregel får avdraget uppgå till

högst

75 procent av

täktmarkens

all-

Den planmässiga avskrivningstiden be-

männa saluvärde då utvinningen påbörja-

stäms av tillgångens ekonomiska livs-

des. Skatteavvikelsen utgörs av ränteef-

längd, medan den skattemässiga avskriv-

fekten på den snabbare avskrivningen.

ningstiden bestäms enligt lag. Detta in-

nebär att planmässiga och skattemässiga

D11.

Nedskrivning av lager och pågående arbe-

avskrivningar endast undantagsvis över-

ten. Enligt en alternativregel kan lager

ensstämmer. Lagstiftningen tillåter att en

(gäller ej fastigheter och värdepapper) tas

tillgång normalt skrivs av snabbare än vad

upp till 97 procent av det sammanlagda

som är ekonomiskt motiverat av förslit-

anskaffningsvärdet. Olika

bestämmelser

ning. Därmed uppstår överavskrivningar

finns för pågående arbeten som utförs på

som minskar underlaget för inkomstskatt

löpande räkning och arbeten som utförs

under den skattemässiga avskrivningsti-

till fast pris. För arbeten på löpande räk-

den vilket medför en skattekredit.

ning kan en motsvarande alternativregel

Skattekrediten motsvarar inkomstskatten

som

ovan

användas.

Skatteavvikelsen

multiplicerad

med

överavskrivningen.

utgörs av ränteeffekten på den

Denna återförs till beskattning genom

skattelättnad

som

lagernedskrivningen

underavskrivningar under de år då de

medför. Eftersom räntan på krediten inte

skattemässiga avskrivningarna är lägre än

är förmånsgrundande skall den utgöra

den verkliga förslitningen (de planmäs-

underlag för särskild löneskatt.

siga avskrivningarna). Vid beräkning av

skatteavvikelsen

görs

antagandet

att

D12.

Skadeförsäkringsföretag. I vissa fall

har

överavskrivningar

genomsnitt återförs

skadeförsäkringsföretag

möjlighet

att

till beskattning (genom underavskriv-

göra extra avsättningar till s.k. säkerhets-

ningar) efter sex år. Skatteavvikelsen

reserv.

Skatteavvikelsen

utgörs

avser räntan på skattekrediten och

skillnaden på skattekrediten som det

beräknas som skillnaden mellan nuvärdet

extra avdraget medför.

på skattekrediten vid överavskrivnings-

tidpunkten och underavskrivningsperio-

D13.

Skogs- och skogsskadekonto. Det finns

den.

möjlighet att få göra avdrag för belopp

D16.

Periodiseringsfonder.

Periodiseringsfond

som sätts in på skogskonto eller

skogsskadekonto från intäkter som är

är en vinstanknuten reserveringsmöjlig-

hänförliga

till

skogsbruk.

Insättningen

het där näringsidkaren/bolaget kan reser-

begränsas i tid till 10 år på skogskonto

vera medel

under

högst sex år

(före

beskattningsåret 1999 var tiden fem år). Beskattningsåret 1998 medgavs avsätt- ning med högst 25 procent för enskilda näringsidkare och för fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Fr.o.m. beskattningsåret 2001 är maximal avsätt- ning 25 procent för aktiebolag och övriga juridiska personer, och 30 procent för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Reserveringsmöjligheten innebär att underlaget för inkomstskatt minskar, vilket ger upphov till en skattekredit. Avsättningen måste återföras till beskattning senast sex år efter av- sättningstidpunkten. Skatteavvikelsen avser räntan på skattekrediten och beräknas som skillnaden mellan nuvärdet på skattekrediten vid tidpunkten för av- sättningen och tidpunkten för återfö- ringen.

D17. Generationsskifte vid räntefördelning. Förvärvas en näringsfastighet genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva kan förvärvaren undvika negativ räntefördelning till den del det negativa fördelningsunderlaget är hän- förligt till förvärvet.

E.Intäkter i kapital

E1. Avkastning eget hem. Med eget hem avses småhus som inte upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt. Den direkta avkast- ningen från eget hem beskattas inte inom ramen för inkomstbeskattningen. Däremot utgår fr.o.m. 2001 fastighets- skatt med 1,0 procent (1998-2000 var skattesatsen 1,5 procent) av taxerings- värdet. Direktavkastningen förutsätts motsvara fastighetens marknadsvärde multiplicerat med statslåneräntan. Skatte- avvikelsen utgörs av skillnaden mellan kapitalinomstskatten (30 procent) på fastighe-tens reala direktavkastning och fastighetsskatten.

E2. Utdelning på aktier i onoterade bolag. Lättnadsreglerna för delägare i onoterade bolag medför en skatteförmån. En av-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

kastning om 70 procent av statslåne- räntan på ett speciellt definierat underlag undantas från beskattning i inkomst- slaget kapital. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

E3. Utdelning av aktier. Beskattning av aktieutdelning i form av aktier skjuts i vissa fall upp tills dess att mottagaren säljer aktierna. Räntan på denna skattekredit är en skatteavvikelse. Skatte- avvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

E4. Kapitalvinst på eget hem och bostadsrätt.

Beskattning av värdeökning på eget hem eller bostadsrätt sker först vid realisationstillfället, dessutom ges möjlig- het till ytterligare uppskov under vissa förutsättningar även då vinsten rea- liserats. Räntan på denna skattekredit är en avvikelse. Därutöver behöver endast två tredjedelar (hälften före 2001) av den kapitalvinst som realiseras vid försäljning tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Den tredjedel som inte beskattas ger upphov till en skatteavvikelse som avser skatt på kapitalinkomst.

E5. Avkastningsskatt på pensionsmedel.

Avkastningen på medel reserverade för pensionsändamål beskattas lägre än normen för kapitalinkomster. Skatten tas ut på en schablonberäknad avkastning och skattesatsen är nedsatt till 15 procent. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

E6. Begränsningsregel småhus. Från och med

2001 skall fastighetsskatteuttaget i princip begränsas till högst 5 procent av hushållets beskattningsbara inkomst. Denna begränsning utgör en skatte- avvikelse.

E7. Kapitalvinst på aktier. Beskattning av värdeökning på aktier sker först vid realisationstillfället. Räntan på denna skattekredit är en skatteavvikelse.

E8. Avkastningsskatt på K-försäkringar.

Avkastningsskatten på K-försäkrings- kapitalet är nedsatt till 27 procent.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

Skatteavvikelsen avser skatt på kapital- inkomst.

F.Kostnader i kapital

F1. Konsumtionskrediter. Enligt gällande regelsystem är samtliga ränteutgifter avdragsgilla. Enligt normen är endast ränteutgifter för lån till investeringar in- klusive bostadsinvesteringar avdragsgilla, vilket innebär att ränteutgifter för lån till konsumtion är en skatteavvikelse. Skatte- avvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

F2. Kapitalförluster på marknadsnoterade ak- tier m.m. Förluster vid avyttring av marknadsnoterade aktier m.m. får dras av från kapitalvinst på marknadsnoterad sådan tillgång utan den begränsning som i andra fall gäller avdrag för kapitalför- luster. En motsvarande kvittningsrätt gäller för vinster och förluster på icke marknadsnoterade aktier o.d. Kapital- förluster på onoterade aktier får kvittas mot vinster på marknadsnoterade aktier. Fr.o.m. inkomståret 2000 får även förluster på marknadsnoterade aktier m.m. kvittas mot vinster på onoterade aktier. Avdragsbegränsningen för fysiska personer är i övrigt 70 procent av den faktiska kapitalförlusten. Skatteavvikel- sen avser skatt på kapitalinkomst.

F3. Marknadsnoterade fordringar. Kapital- vinst och kapitalförlust behandlas i skattehänseende som ränteintäkt respek- tive ränteutgift. Detta innebär att de är kvittningsbara mot varandra till 100 procent. Dessa regler tillämpas inte på icke marknadsnoterade fordringar. Skatteavvikelsen avser skatt på kapitalin- komst.

G.Skattereduktioner m.m.

G1. Anställningsstöd genom kreditering av skattekonto. Anställningsstöd vid anställ- ning av långtidsarbetslösa utgår genom kreditering av skattekontot för arbetsgi- varen. Stimulansen till anställning av

personer som har svårigheter att få ett reguljärt arbete ges i form av allmänt, förstärkt och särskilt anställningsstöd. Tiden med anställningsstöd och krediteringens storlek beror bland annat på den anställdes ålder och under hur lång tid arbetslösheten har pågått. Krediteringen utgör en skatteavvikelse.

G2. Skattereduktion för anslutning till bredband. Skattereduktion utgår för anslutning till bredband som tas i bruk under perioden 1 januari 2001 till 31 december 2003.

G3. Skattereduktion för avgiften till arbetslös- hetskassa. Från och med inkomståret 2002 ersätts avdrag för avgiften till arbetslöshetskassa med en skattereduk- tion. Skattereduktionen uppgår till 40 procent av avgiften till arbetslöshets- kassan under året. Reduktionen utgör en skatteavvikelse.

G4. Sjöfartsstöd. Sjöfartsstöd ges till last- och passagerarfartyg i internationell trafik. Stödet ges i form av att arbetsgivarens skattekonto krediteras ett belopp mot- svarande skatteavdrag och arbetsgivarav- gifter på sjöinkomst. Krediteringen utgör en skatteavvikelse.

G5. Tillfälligt stöd till kommuner och lands- ting. Under 2002 krediteras kommunerna med sammanlagt 2,2 mdkr i form av ett generellt stöd motsvarande en procent- enhet av arbetsgivaravgifterna. Under 2003 krediteras de kommuner som ökar

sin sysselsättning med	sammanlagt
0,8 mdkr motsvarande	arbetsgivar-

avgifterna för sysselsättningsökningen. I och med att kommunerna inte betalar någon skatt till staten och således inte skulle betala någon skatt på ett bidrag motsvarande stödet via intäktssidan blir brutto- och nettoavvikelsen densamma.

H.Skattskyldighet

H1-6. Akademier, allmänna undervisningsverk, studentnationer och samarbetsorgan för studentnationer, företagareföreningar,

erkända arbetslöshetskassor m.m., ideella föreningar, kyrkor, allmännyttiga stiftelser m.fl. samt ägare av fastigheter nämnda i 3 kap 2–4 §§ fastighetstaxeringslagen. Endast skatteplikt för inkomst av fastighet och vissa rörelseinkomster.

I.Socialavgifter

I1. Nedsättning med viss inriktning på mindre företag. Vid beräkning av arbetsgivarav- gifter får en arbetsgivare göra ett avdrag med 5 procent av lönesumman upp till 852 000 kronor. För enskilda näringsid- kare och delägare i handelsbolag gäller motsvarande avdrag för egenavgifter.

I2. Regional nedsättning. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får arbetsgivare med fast driftsställe i stödområde A göra ett avdrag med 10 procent av lönesumman upp till 852 000 kronor. Nedsättningen är en utvidgning av den generella nedsättningen av socialavgifterna på 5 procent. Nedsättningen gäller inte kommuner, landsting, statliga myndig- heter, statliga affärsdrivande verk eller registrerade trossamfund.

J.Särskild löneskatt

J1. Utländska artister. Vid uppdrag i Sverige betalar utländska artister en speciell artistskatt. Däremot behöver varken sociala avgifter eller särskild löneskatt erläggas. Eftersom inkomsten inte är förmånsgrundande avser skatteavvikelsen särskild löneskatt.

J2. Ersättning skiljemannauppdrag. Ersätt- ningen ingår inte i underlaget för social- avgifter om parterna är av utländsk nationalitet. Skatteavvikelsen avser särskild löneskatt.

J3. Ersättning till idrottsutövare. Ersättning som inte överstiger ett halvt basbelopp är undantagen från socialavgifter. Eftersom ersättningen inte är förmånsgrundande utgörs avvikelsen av särskild löneskatt.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

K.Mervärdesskatt

Undantag från skatteplikt (avdragsrätt föreligger ej)

K1. Försäljning av tomtmark och byggnader. Vid försäljning av en- och flerbostadshus är ca 15 procent av värdet undantaget från mervärdesskatt. Undantaget gäller i huvudsak tomtmark, byggränta och vinst som enligt normen borde beskattas.

K2. Försäljning av bildkonst som ägs av upp- hovsmannen eller dennes dödsbo. Undan- taget gäller om försäljningssumman understiger 300 000 kronor per år.

K3. Lotterier. All beskattning sker i form av punktskatt.

Skattesats 0%, 6% eller 12% (avdragsrätt föreligger)

K4 Läkemedel. Läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljs till sjukhus är kva- lificerat undantaget från mervärdesskatt. Däremot utgår mervärdesskatt vid för- säljning av icke receptbelagda läkemedel.

K5. Internationell personbefordran. Som ex- port räknas transport till eller från utlandet. Detta innebär att en resa från ort i Sverige till en ort i utlandet i sin helhet är frikallad från skatteplikt. Skattebefrielsen gäller både luft-, vatten- och landtransporter. Beloppen i tabellen avser inrikes del av utrikes buss- och tågtransporter.

K6.	Personbefordran. Den	1 januari	2001
	sänktes skattesatsen	från 12	till
	6 procent.

K7–

K12. Allmänna nyhetstidningar, böcker och tid- skrifter, biografföreställningar, entréavgifts- belagda kulturevenemang, avgifter för id- rottsutövning eller till idrottsevenemang som tillhandahålls kommersiellt, samt upp- hovsrätter. Skattesatsen för dessa grupper är 6 procent. För böcker och tidskrifter gäller detta från 1 januari 2002.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

K13.

Entré

djurparker.

Mervärdesskatt

för

dieseloljeanvändning

miljöklass

tillträde till och förevisning av djurparker

2003 är skattesatsen för bensin i den

sänktes fr.o.m. den 1 januari 2001 från

främsta miljöklassen 34 öre/kWh medan

25 till 6 procent.

dieselolja i den främsta miljöklassen

K14.

Livsmedel. För livsmedel är skattesatsen

beskattas med 10 öre/kWh.

nedsatt

till

12 procent. Som livsmedel

L2.

Energiskattebefrielse för elförbrukning vid

räknas inte vatten från vattenverk,

bandrift. Befrielsen

gäller

elförbrukning

spritdrycker, vin och starköl samt

för järnväg och tunnelbana. Skatte-

tobaksvaror.

avvikelsen uppgår till 34 öre/kWh.

K15.

Rumsuthyrning.

Skattesatsen

är

L3.

Energiskattebefrielse

för

bränsleförbruk-

12 procent.

ning vid bandrift. Befrielsen gäller bräns-

leförbrukning i dieseldrivna järnvägsfor-

169.

Transport

skidliftar. Skattesatsen

är

don.

Skatteavvikelsen

uppgår

till

12 procent.

34 öre/kWh.

Undantag från skattskyldighet

L4.

Energiskattebefrielse på bränsle för inrikes

yrkesmässig sjöfart. Skatteavvikelsen upp-

K17.

Ideella föreningar (exkl. konserter, idrott

går till 34 öre/kWh.

och utbildning). Omsättning av vara eller

tjänst i en ideell verksamhet räknas inte

L5.

Energiskattebefrielse på bränsle för inrikes-

som

yrkesmässig

verksamhet

luftfart. Bränsle som används som flyg-

föreningen är befriad från inkomstskatt

bränsle beskattas inte. Detta gäller både

för omsättningen ifråga.

privat

och

yrkesmässig

förbrukning.

Redovisningsperiod

Skatteavvikelsen uppgår till 34 öre/kWh.

L6.

Elförbrukning i vissa kommuner. Normen

K18.

Tidpunkt

för

redovisningsskyldighetens

för skatt på elektrisk kraft utgörs av den

inträde i byggnads- och annan entrepre-

skattesats som merparten av de svenska

nadverksamhet.

Redovisningsskyldig-

hushållen

betalar.

Den

uppgår

till

heten inträder två månader efter det att

22,7 öre/kWh

år 2003. I Norrbottens,

fastigheten tagits i bruk. Skatteavvikelsen

Västerbottens och Jämtlands län samt

avser räntan på skattekrediten.

kommunerna

Sollefteå,

Ånge,

Örnsköldsvik,

Malung,

Mora,

Orsa,

Avdrag för ingående skatt

Älvdalen, Ljusdal och Torsby är dock

skattesatsen nedsatt till 16,8 öre/kWh.

K19.

Ingående skatt på jordbruksarrende.

Skatteavvikelsen uppgår till 5,9 öre/kWh.

Avdragsrätten

omfattar

hela

den

ingående

skatten

på

jordbruksarrende,

L7.

Skatt på el som används för gas-, värme-,

även om värdet av bostad ingår i arrendet.

vatten- och elförsörjning. Skattesatsen för

denna förbrukning är med vissa undantag

nedsatt till 20,2 öre/kWh i de län och

Punktskatter

kommuner som inte omfattas av den

regionala nedsättningen på elförbrukning

Energiskatt

till 16,8 öre/kWh. Undantagen gäller el

som förbrukas i elpannor (>2MW) un-

L1.

Energiskatt på dieselbränsle i motordrivna

der perioden 1 november till 31 mars. I

ovannämnda län och kommuner är ned-

fordon. Skattesatsen för dieselolja i miljö-

sättningen begränsad

till

19,2 öre/kWh

klass 1 jämförs

med

skattesatsen

för

för sådan förbrukning. I övriga delar av

bensin

miljöklass

vilken utgör

landet gäller i stället normalskattesatsen

normen

på

hela

transportområdet. I

på 22,7 öre/kWh för sådan förbrukning.

praktiken utgörs nästan all bensin- och

	Normen	är	som	ovan,		dvs.
	22,7 öre/kWh.
L8.	Differentierat energiskatteuttag på fossila
	bränslen.	Skatteavvikelserna beräknas
	som skillnaden mellan skattesatserna på
	de olika energislagen och normalskatte-
	satsen på elektrisk kraft. 2003 uppgår
	skatteavvikelserna			för	gasol
	till21,6 öre/kWh,		för	naturgas		-

20,3 öre/kWh, för kol 18,6 öre/kWh, för tung eldningsolja 16,0 öre/kWh samt för villaolja 15,4 öre/kWh. Två tredjedelar av den totala avvikelsen beräknas tillfalla hushållen medan resterande del tillfaller företagssektorn.

L9. Energiskattebefrielse för biobränslen, torv m.m. Ingen skatt utgår på biobränslen som används för uppvärmning, vilket innebär en avvikelse på 22,7 öre/kWh 2003.

L10. Halvt avdrag för energiskatt på bränsle.

För bränsle som förbrukas vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning medges avdrag med halva energiskatten.

L11. Avdrag för energiskatt på egenproducerad el i kraftvärmeverk. För el som har fram- ställts i en kraftvärmeanläggning och för- brukats för el-, gas-, värme- eller vatten- försörjning i den egna verksamheten medges fullt avdrag för energiskatten på el.

L12. Återbetalning av energiskatt för fjärrvärmeleveranser till industrin. Fjärr- värme som levereras till industrin medges fullt avdrag för energiskatten på bränsle och el. Normen utgörs av full skattesats.

L13. Bränsleförbrukning inom industrin.

Industrisektorn är energiskattebefriad för all användning av fossila bränslen. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

L14. Bränsleförbrukning inom växthus- och jordbruksnäringarna. Växthusnäringen är skattebefriad från energiskatt för all användning av fossila bränslen. Sedan den

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

1 juli 2000 är även övriga delar av jordbruksnäringen skattebefriad. Nor- men utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

L15. Elförbrukning inom industrin. Industri- sektorn är skattebefriad för all använd- ning av elektrisk kraft. Normen utgörs av normalskattesatsen på el.

L16. Elförbrukning inom växthus- och jordbruksnäringarna. Växthusnäringen är skattebefriad för all användning av elektrisk kraft. Fr.o.m. den 1 juli 2000 är även övriga delar av jordbruksnäringen skattebefriad. Normen utgörs av normal- skattesatsen på el.

L17. Miljöbonus för el producerad i vindkraftverk. Ett skatteavdrag motsva- rande 18,1 öre/kWh får göras för vind- kraftsel.

Koldioxidskatt

L18. Generell nedsättning av koldioxidskatt som utgår på bränslen inom industrin. För industrisektorn medges en nedsättning på 75 procent av koldioxidskattesatsen för all användning av fossila bränslen. Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

L19. Särskild nedsättning av koldioxidskatt som utgår på bränslen inom industrin. För företag i den energiintensiva sektorn medges ytterligare nedsättning om koldioxidskatten överstiger 0,8 procent av det enskilda företagets omsättning. För det överskjutande beloppet sätts skatten ned till 24 procent. Företag inom cement-, kalk-, glas- och stenindustri är dock befriade från den del av koldiox- idskatten på kol och naturgas som överstiger 1,2 procent av omsättningen.

L20. Generell nedsättning av koldioxidskatt som utgår på bränslen inom växthus- och jordbruksnäringen. För bränslen som används inom växthus- och jordbruks- näringen medges en nedsättning på 75 proocent av koldioxidskattesatsen för all användning av fossila bränslen.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

Normen utgörs av full skattesats på dessa bränslen.

L21. Koldioxidskattebefrielse för bandrift. Befrielsen gäller bränsleförbrukning för järnväg. Skattebefrielse föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt.

L22. Återbetalning av koldioxidskatt för fjärrvärmeleveranser till industrin.

Fjärrvärme som levereras till industrin medges fullt avdrag för energiskatten på bränsle. Normen utgörs av full skattesats.

L23. Koldioxidskattebefrielse för produktion av elkraft. För bränsle som åtgår vid produktion av elkraft utgår ingen koldioxidskatt. Skattebefrielse föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt. Normen utgörs av full skattesats.

L24. Koldioxidskattebefrielse för inrikes luftfart.

Skatt tas ej ut för flygbränsle. Detta gäller både privat och yrkesmässig förbrukning. Skattebefrielse föreligger för såväl energi- som koldioxidskatt.

L25. Koldioxidskattebefrielse för inrikes yrkesmässig sjöfart. Skattebefrielse före- ligger för såväl energi- som kolioxidskatt.

M.Skattesanktioner

Kostnader i kapital

M1. Ränteutgifter. Enligt normen skall samtliga ränteutgifter vara avdragsgilla om lånet avser investeringar. Dock finns en begränsning i lagstiftningen som innebär att avdragseffekten är 21 procent i de fall nettoränteutgiften (kapital- inomster fråndragna) överstiger 100 000 kronor.

M2. Begränsning av skattereduktion. I reglerna om skattereduktion för underskott av kapital finns en regel som begränsar reduktionen till summa andra skatter. Skatterestitution medges inte. Avvikelsen avser skatt på kapitalinkomst.

M3. Ränteutgifter för bostadsrättsföreningar.

Avdragsrätten för räntor är begränsad och får ett givet år ej överstiga den intäkt på 3 procent av taxeringsvärdet som föreningen skall ta upp till beskattning. Uppkommer underskott får detta rullas framåt i tiden. Finns ett sådant under- skott kvar när fastigheten avyttras får detta kvittas mot en eventuell kapital- vinst.

M4–

M6. Fastighetsskatt på konventionellt beskat- tade hyreshus och småhus, lokaler, industri- och elproduktionsenheter. Skatten på dessa fastigheter är en objektskatt som enbart träffar fastighetskapital. Eftersom intäkterna beskattas som inkomst av näringsverksamhet utgör fastighets- skatten (som är avdragsgill mot in- täkterna), till den del den inte reducerar inkomstskatten, en skatteavvikelse.

M7 Avkastning på bostadsrättsfastighet.

Direktavkastningen från privatbostadsfö- retags (äkta bostadsrättsföreningar) fastigheter beskattas inte konventionellt, utan genom en särskild schablonmetod. Enligt gällande regler skall föreningen årligen ta upp en intäkt om 3 procent av fastighetens taxeringsvärde till beskatt- ning. Därutöver utgår fastighetsskatt på 0,5 procent av taxeringsvärdet för fastig- heter som är taxerade som hyreshus och 1,0 procent för småhusfastigheter fr.o.m. 2001. Direktavkastningen förutsätts motsvara det sammanlagda marknads- värdet av bostadsrätterna multiplicerat med statslåneräntan. Skatteavvikelsen utgörs av skillnaden mellan kapital- skatten (30 procent) på fastighetens reala direktavkastning och den skatt som betalas enligt gällande regler.

Punktskatter

M8. Särskild skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer. För elkraft som produceras i kärnkraftverk tas en skatt ut på den tillståndsgivna termiska effekten med 5 514 kronor per megawatt och månad. (Före den 1 juli 2000 baserades skatten på antalet kWh. Skatten uppgick

då till 2,7 öre per kWh.) Skatten kan likställas med en extra skatt som lagts på vissa företag och är därför att betrakta som en skattesanktion.

5.2Icke saldopåverkande skatteavvikelser

N.Skattefria transfereringar

N1. Näringsbidrag och EU-bidrag. Med näringsstöd avses stöd som lämnas av stat eller kommun. Beroende på hur stödet hanteras i näringsverksamheten blir effekten olika. Om bidraget används för finansiering av en icke avdragsgill utgift är bidraget i sin helhet att betrakta som en avvikelse. Om bidraget däremot används för finansiering av en tillgång som enligt allmänna regler får skrivas av med årliga värdeminskningsavdrag är avvikelsen enbart en skattekredit. Bidraget fungerar i dessa fall såsom en direktavskrivning. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N2. Avgångsvederlag till jordbrukare. I vissa fall är avgångsvederlag till jordbrukare inte skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt och särskild löneskatt.

N3. Bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden. Ersättningen finansi- eras med statliga medel och är pensions- grundande. Eftersom ersättningen är pensionsgrundande bör den betraktas som ersättning för utfört arbete. Från och med inkomståret 1999 beläggs ersättningarna med statlig ålderspen- sionsavgift. Avvikelsen utgörs av särskild löneskatt med avdrag för den delen av pensionsavgiften som ej grundar förmån.

N4. Flyttningsbidrag som utgår p.g.a. att den anställde flyttar till ny bostadsort är i allmänhet skattefri, utom till den del ersättningen väsentligt överstiger belopp som gäller för befattningshavare i offentlig tjänst. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

N5. Värnpliktigas förmåner i form av natura- förmåner, dagersättning, befattnings- premie, avgångsvederlag, utbildnings- premie, familjebidrag m.m. är skattefri inkomst. Näringsbidrag utgör dock skattepliktig inkomst. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N6. Socialbidrag och annan hjälp enligt social- tjänstlagen. Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll som lämnats till intagen på kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus är ej skattepliktiga, varför in- komstskatt ej utgår. Skatteavvikelsen av- ser inkomstskatt.

N7. Barnbidrag m.m. Barnbidrag och förlängt barnbidrag samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter avliden förälder ej överstiger 0,4 basbelopp är ej skatte- pliktiga. Skattefriheten för barnpension är begränsad till den garantinivå som gäller för bidragsförskott. Skatte- avvikelsen avser inkomstskatt.

N8. Underhållsstöd är inte skattepliktigt. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N9. Handikappersättning m.m. Handikapper- sättning, sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader, merutgifter för resor, särskilt pensions- tillägg för långvarig vård av sjukt barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag som utgår av kom- munala eller landstingskommunala medel är skattefria. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N10. Bidrag till adoption. Bidrag vid adoption av utländska barn är skattefritt. Skatteav- vikelsen avser inkomstskatt.

N11. Engångsbidrag i samband med arbetspla- cering av flyktingar. Ersättningen betalas ut vid den första arbetsplaceringen och bidraget är anpassat till de normer som gäller inom socialtjänsten. Skatteavvikel- sen avser inkomstskatt.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

N12. Bostadstillägg till pensionärer (BTP). Er- sättningen är skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N13. Bostadsbidrag. Ersättningen är skattefri. Skatteavvikelsen avser inkomstskatt.

N14. Studiestöd. Studiestöd enligt studie- stödslagen är inte skattepliktigt. Skatte- avvikelsen avser inkomstskatt.

N15. Skattefria pensioner. Skatteavvikelsen av- ser inkomstskatt.

N 16. Äldreförsörjningsstöd. Stödet är		inte
skattepliktigt.	Skatteavvikelsen	avser
inkomstskatt.

N17. Övriga icke skattepliktiga transfereringar som ej redovisas under punkterna N1- N15. Skatteavvikelserna avser inkomst- skatt.

Kostnader i tjänst, allmänna avdrag

N18. Särskilt grundavdrag för pensionärer (SGA). Grundavdraget för skattskyldiga med folkpension (förtidspension, änke- pension m.m.) avviker från det grundavdrag som aktiva skattskyldiga är berättigade till. Det särskilda grundavdraget är lika med folkpension plus pensionstillskott och reduceras med ökad pensionsinkomst. Avdraget kan dock aldrig vara lägre än det avdrag som aktiva skattskyldiga erhåller. Avvikelsen avser inkomstskatt. Skatteavvikelsen upphör inkomståret 2004.

6 Appendix

6.1Översyn av redovisningen inom punkt- skatteområdet

Sedan föregående år har en översyn av skatte- avvikelseredovisningen inom punktskatteom- rådet genomförts. Arbetet har syftat till att tyd- liggöra principerna för vilka skatter som ingår i redovisningen och även till att förtydliga och i viss mån revidera de normer som redovisningen bygger på. Som ett resultat av denna översyn har omfattningen av vissa enskilda avvikelser föränd- rats liksom antalet avvikelser inom punktskatteområdet.

Redan tidigare har uttalats att redovisningen enbart skall omfatta punktskatter med bred skattebas. Vad som ska menas med en skatt med bred bas behöver dock klargöras. Fortsättnings- vis anses en skatt ha en bred bas om skatteintäkterna från en enhetligt utformad skatt uppgår till mer än 1 procent av de totala skatte- intäkterna. Vidare krävs att man utifrån skattens syfte och utformning kan identifiera ett element utifrån vilket en norm kan definieras och enhetligheten i skatteuttaget bedömas. Av de skatter som tidigare ingått i redovisningen upp- fyller energi- och koldioxidskatterna dessa kriterier. I energiskatten inkluderas även den särskilda skatten för kärnkraftsel. Svavelskatten är dock inte någon skatt med bred bas och ingår därför inte längre i redovisningen. Inte heller övriga punktskatter som alkohol-, tobaks- och fordonskatterna uppfyller ovannämnda kriterier och omfattas därför inte av redovisningen.

Givet att skatten ingår i redovisningen är alla avvikelser från en viss normalnivå att betrakta som en förmån eller sanktion. Detta gäller oavsett motivet till avvikelsen och innebär att även sådana undantag eller nedsättningar som syftar till att begränsa skattens snedvridande ef- fekter på resursanvändningen betraktas som en avvikelse. Den lägre koldioxidskattesatsen för vissa delar av näringslivet betraktas således fort- sättningsvis som en skatteförmån. Med undantag för 1997 års skatteavvikelseredovisning har denna nedsättning tidigare inte redovisats som en avvikelse. Denna redovisning har tillämpats med hänvisning till motivet bakom nedsättningen - att förhindra att en generellt hög koldioxidskattenivå driver bränsleintensiv, kon-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

kurrensutsatt produktion att flytta till andra län- der med större utsläpp av koldioxid i omvärlden som följd. Alla skatteavvikelser är dock motiverade om än på olika grunder. För att få en så neutral redovisning av avvikelserna som möjligt är det viktigt att identifieringen av skatteavvikelserna görs utan hänsyn tagen till motiven. Det förhållandet att en slopad nedsättning inte skulle ge en inkomstförstärk- ning motsvarande nettoeffekten av avvikelsen är inte heller unikt för denna nedsättning. Allmänt gäller att skatteavvikelseredovisningen inte beaktar de dynamiska effekter som ett slopande av avvikelserna skulle medföra.

En identifiering av avvikelserna förutsätter en avgränsning av det område eller de objekt som skall omfattas av en enhetlig punktskatt utan avvikelser. För varje punktskatt utgår denna avgränsning från det övergripande syftet med skatten. Energiskatten är t.ex. endast avsedd att träffa bränsle som används som drivmedel eller för uppvärmning, inte bränsle som används som råvara. Skattefrihet för bränsle som används som råvara betraktas därför inte som en skatteavvi- kelse utan som en följd av energiskattens art och funktion.

För att kunna definiera en norm krävs, som påpekats ovan, att man utifrån skattens syfte och utformning kan identifiera ett element utifrån vilket enhetligheten i skatteuttaget kan bedömas. Eftersom energiskatten tar sikte på energian- vändningen är normen på detta område att all energiförbrukning belastas med samma skatt per kWh. En differentiering av skatteuttaget mellan å ena sidan drivmedelsenergi och, å den andra, el- och värmeenergi är dock förenlig med normen. Den högre normalnivån för energiskatten på drivmedel är ett uttryck för att drivmedelsskat- ten inte bara fyller övergripande fiskala syften utan också fångar upp vissa samhällsekonomiska kostnader för vägtrafiken såsom slitage på väg, bullerstörning och olyckor. För bränsle som an- vänds som drivmedel utgör skattesatsen för bensin i miljöklass 1 normen. För förbrukning av el- och värmeenergi motsvaras normen av normalskattesatsen på el.

Med nuvarande utformning av energibe- skattningen beskattas förbrukning av värme- energi endast indirekt via de bränslen som används i värmeproduktionen. Förbrukning av elenergi däremot beskattas endast i konsument- ledet. Detta komplicerar bedömningen av om de energiskatter, som tas ut på bränslen som

PROP. 2002/03:100 BILAGA 2

används i värmeproduktion, motsvarar normen (normalskattesatsen på el). I princip förutsätter en sådan bedömning att skattesatserna för de olika bränslena räknas om till implicita skatter på den värmeenergi som produceras, med hänsyn tagen till de genomsnittliga omvandlingsförlus- ter som uppstår. Eftersom dessa förluster i allmänhet är relativt små bortses de dock från i redovisningen. Istället beräknas avvikelserna ut- ifrån skillnaden mellan normalskattesatsen på el och skattesatsen för respektive bränsle uttryckt i kronor per kWh oförädlad energi.

Normen för koldioxidskatten utgår från att skatten är avsedd att sätta ett pris på utsläpp av koldioxid. Enligt normen skall skatten därför vara proportionell mot koldioxidutsläppen från respektive bränsle. Implicit speglar skattenivån en monetär värdering av den skada som en enhet utsläppt koldioxid medför. Då denna skada är densamma oavsett varifrån utsläppen kommer sätts normen för koldioxidskatten lika med normalskattesatsen oberoende av om bränslet används för uppvärmning eller som drivmedel.

Bilaga 3

Fördelningspolitisk

redogörelse

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Bilaga 3

Fördelningspolitisk redogörelse

Innehållsförteckning

	Sammanfattning......................................................................................................		7
	Inkomst- och lönefördelningen.............................................................................		7
	Vad är fattigdom?...................................................................................................		7
1	Hushållens inkomster ............................................................................................		8
	1.1	Inkomstutveckling..................................................................................	8
	1.1.1	Förändring av ekonomisk standard .......................................................	9
	1.1.2	Fördelningspolitiska nyckeltal ...............................................................	9
	1.2	Fördelning av ekonomiska resurser 1991–2001 ..................................	10
	1.2.1	Lönespridning 1992–2001 ....................................................................	10
	1.2.2	Inkomstspridning..................................................................................	11
	1.2.3	Ekonomiskt utsatta...............................................................................	12
	1.2.4	Utveckling för olika grupper................................................................	12
		Ungdomar .............................................................................................	13
		Barn........................................................................................................	13
		Ålderspensionärer .................................................................................	13
2	Fattigdom..............................................................................................................		14
	2.1	Fattigdom ett svårt begrepp .................................................................	14
		Kapitlets uppläggning ...........................................................................	14
	2.1.1	Synen på fattigdom förr och nu ...........................................................	14
		Från överlevnad till att ta del i samhällslivet .......................................	14
		Indirekta skattningar väl etablerade.....................................................	16
		Ökat intresse för direkta skattningar...................................................	16
	2.2	Fattiga enligt olika mått 2000/01.........................................................	16
	2.2.1	Låga inkomster som mått på fattigdom...............................................	17
		Låg inkomst innebär inte nödvändigtvis låg standard ........................	17
	2.2.2	Brister i materiell standard som fattigdomsmått ................................	18
		Många metodologiska frågor................................................................	18
		Brister i materiell standard i ULF ........................................................	19
	2.2.3	Socialbidragsmottagande som fattigdomsmått ...................................	20
		Socialbidragsmottagare i ULF..............................................................	21
	2.2.4	Stora skillnader beroende på val av mått..............................................	21
		Sällan samma individer som betraktas som fattiga..............................	21
		Likartad bild av utveckling över tid .....................................................	22
	2.2.5	Olika fattigdomsmått ger delvis olika riskgrupper.............................	22
		Familjetyp..............................................................................................	22

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3
	Ålder och kön ........................................................................................	23
	Sysselsatta och utrikes födda ................................................................	24
2.2.6	Kompletta mått på fattigdom saknas ...................................................	24
2.3	Inkomströrlighet ...................................................................................	25
	Vilka grupper är långvarigt fattiga? ......................................................	26
2.4	Svensk fattigdom i ett internationellt perspektiv ................................	27
	Inkomströrlighet i ett internationellt perspektiv ................................	28
Underbilaga 3	..................................................................................................................	30
Begrepp ......................................................................................och definitioner		30
Avsteg från ......................................................den officiella inkomststatistiken		31
Datamaterial ..........................................................................................................		31

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Tabellförteckning

1.1	Fördelningspolitiska nyckeltal 1991–2001............................................................	9
2.1	Andel fattiga enligt tre inkomstgränser ..............................................................	17
2.2	Antal fattiga individer samt fördelning på olika kategorier år 2000..................	18
2.3	Indikatorer på levnadsförhållanden.....................................................................	20
2.4	Indikatorer på levnadsförhållanden fördelat efter socialbidragstagande ..........	21
2.5	Andel fattiga enligt olika mått.............................................................................	21
2.6	Parvis överlappning av fattiga enligt olika mått..................................................	21
2.7	Fattiga enligt ett eller flera mått ..........................................................................	22
2.8	Relativ risk för fattigdom fördelat efter familjetyp............................................	23
2.9	Relativ risk för fattigdom för kvinnor respektive män ......................................	23
2.10	Relativ risk för fattigdom fördelat efter ålder och kön......................................	23
2.11	Relativ risk för fattigdom fördelat efter födelseland
	och sysselsättningsstatus......................................................................................	24
2.12	Andel personer som är kvar respektive flyttat mellan olika inkomstgrupper
	1991–1995 och 1996–2000 ...................................................................................	26
2.13	Andel med svag ekonomi år 1991–95 och 1996–2000........................................	26
2.14	Relativ risk för att bli långvarigt fattig fördelat efter familjetyp
	1991–1995 och 1996–2000 ...................................................................................	26
2.15	Relativ risk för att bli långvarigt fattig fördelat på ålder och kön år
	1991–1995 och 1996–2000 ...................................................................................	27
2.16	Andel långvarigt fattiga fördelat efter födelseland 1991–1995
	och 1996–2000 ......................................................................................................	27
2.17	Andel med låga inkomster ...................................................................................	28
2.18	FN:s index över fattigdom...................................................................................	28
2.19	Andel fattiga som blir kvar i fattigdom under 1–6 år.........................................	29
Underbilagetabell 3.1 Individernas disponibla inkomst justerad för försörjnings-
	börda 1991–2001 samt förändring 2001–2003. 2002 års priser. Medianer
	samt medelvärden för inkomstgrupper (deciler)................................................	32
Underbilagetabell 3.2 Relativ risk för låg inkomst fördelat efter familjetyper,
	beräknat enligt två olika ekvivalensskalor...........................................................	33
Underbilagetabell 3.3 Andel med svag ekonomi enligt tre olika definitioner
	fördelat efter ålder och kön .................................................................................	33
Underbilagetabell 3.4 Sen-index vid 1990-talets mitt...................................................		33

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Diagramförteckning

1.1	Lönespridning 1992–2001 ....................................................................................	10
1.2	Kvinnors lön i relation till mäns lön 1992–2001 .................................................	11
1.3	Spridning i justerad disponibel inkomst 1991-2001............................................	11
1.4	Andel med svag ekonomi 1991-2001...................................................................	12

1.5Ekonomisk standard för barn, ungdomar och ålderspensionärer i

	förhållande till hela befolkningen 1991–2001.....................................................	13
1.6	Andel barn (0–17 år) som lever i familjer med svag ekonomi 1991–2001.........	13
2.1	Fattiga enligt olika mått år 1986/87, 1994/95 och 2000/01................................	22

2.2Andel med låg inkomst under 6 års tid samt andel med låg inkomst under

minst 1 av 6 år........................................................................................................

Sammanfattning

På riksdagens uppdrag lämnar regeringen fördel- ningspolitiska redogörelser i anslutning till bud- getpropositionen och/eller vårpropositionen. Denna bilaga innehåller dels en redovisning av inkomstfördelningens utveckling över tiden, dels en fördjupad analys av hushåll med svag ekono- misk standard. Analyser av utsatthet och fattig- dom är ofta behäftade med ett antal mätproblem. I denna bilaga redovisas därför en fördjupad analys av olika mätmetoder i syfte att förbättra de beslutsunderlag som ligger till grund för ut- formningen av fördelningspolitiken.

Inkomst- och lönefördelningen

Hushållens ekonomiska standard1 ökade med 9 procent mellan 1991 och 2001. Ökningen är ungefär lika stor för kvinnor och män. Sam- mantaget har inkomstökningen varit högre än genomsnittet för den högsta inkomstgruppen, för ålderspensionärer och för samboende utan barn. Ungdomar och ensamstående med barn beräknas ha haft en svagare ökning av inkomst- standarden än genomsnittet. Under perioden 2001–2003 beräknas standarden öka med ytterli- gare 4 procent.

Lönespridningen visar tydliga tecken på att öka genom att månadslönerna växer snabbare i den övre delen av fördelningen för både kvinnor och män. Månadslönen vid 9:e decilen är dubbelt så hög som vid 1:a decilen.

Lönerelationen mellan kvinnor och män är i stort sett oförändrad. Skillnaden ökar med stigande lön. Bland dem med lägst lön är kvoten 94 procent, dvs. kvinnors löner utgör 94 procent av männens löner år 2001. För medianlönen är kvoten cirka 87 procent och bland dem med högre löner är kvoten cirka 72 procent.

Inkomstspridningen2 ökade med ca 12 procent mellan 1991 och 2001. Under den första delen av 1990-talet var inkomstspridningen i det närmaste oförändrad. Ökningen förklaras huvudsakligen av att hushåll med högst ekonomisk standard ökat sin inkomst mer än övriga efter 1995.

1Medianvärdet för disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda.

2Inkomstspridningen mäts med GINI-koefficienten för justerad disponibel inkomst. Definition finns i underbilaga 3.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Andelen hushåll med svag ekonomi är drygt 4 procent och denna nivå har varit i stort sett oförändrad under hela 1990-talet. Sett i ett inter- nationellt perspektiv är detta en låg nivå.

Vad är fattigdom?

För att på ett så effektivt sätt som möjligt kunna stötta de mest utsatta i samhället krävs goda kunskaper om omfattning av och bakgrund till utsatthet. Någon tydlig skiljelinje mellan fattiga och icke-fattiga människor finns inte. Det finns inte heller någon allmänt accepterad teoretisk definition av fattigdom. Varje försök att under- söka fattigdomen bygger oundvikligt på ett normativt ställningstagande om var gränsen går för vad som kan anses vara en acceptabel levnadsnivå.

Det är ytterst viktigt att, utöver ekonomisk utsatthet, undersöka andra former av välfärds- brister som ohälsa, arbetslöshet, otrygghet och sociala relationer samt att ta fram indikatorer som speglar dessa förhållanden. Men det finns starka skäl att skilja mellan ekonomisk fattigdom och ofärd eller social exkludering. Beskrivningar av ofärd gör det dock möjligt att få en bättre för- ståelse för fattigdomens olika dimensioner.

I denna bilaga används en definition av fattig- dom, där fattigdom ses som en låg konsumtion av varor och tjänster som beror på begränsade ekonomiska resurser. För att mäta fattigdom används tre alternativa mått; andel med års- inkomst under 60 procent av medianinkomsten, andel som har brister i sin materiella levnads- standard och andel som fått socialbidrag någon gång under året.

Analysen visar att:

-Risken för fattigdom under ett år varierar

mellan 4 procent (socialbidrag) och cirka 10 procent (låg inkomst). Risken för lång- varig fattigdom mätt som låga inkomster under en femårsperiod är knappt 1 procent.

-Det är delvis samma grupper som i högre eller lägre grad riskerar fattigdom, oavsett vilket mått som väljs. Ensamstående löper större risk än samboende att ha en låg materiell standard eller att bli social- bidragstagare. Ensamstående med barn löper större risk att ha brister i materiell standard eller att motta socialbidrag, medan ensamstående utan barn löper störst risk att

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

ha låg inkomst. Samboende med mer än två barn riskerar att i högre grad motta social- bidrag och att ha lägre inkomster. Yngre riskerar oftare än äldre att ha låg inkomst eller vara socialbidragstagare, medan de i lägre grad än de äldre riskerar brister i mate- riell standard.

-Hur många som är fattiga varierar, vilket i stort är en följd av att gränser ofta måste sättas normativt. Det blir egentligen frukt- löst att försöka jämföra skillnader i hur många som är fattiga enligt de olika måtten.

-Det är ovanligt att samma individer räknas som fattiga utifrån samtliga mått. Cirka 70 procent av dem som har låg inkomst, har varken fått socialbidrag eller upplever brister i materiell standard. Cirka 70 pro- cent av dem som har brister i materiell standard har varken låg inkomst eller har fått socialbidrag. Socialbidragstagare är de som oftast är fattiga enligt övriga defini- tioner. Samtidigt är det viktigt att notera att drygt hälften av dessa varken har låg års- inkomst eller upplever brister i materiell standard.

Både direkta mått som mäter levnadsstandarden och indirekta mått som mäter ekonomiska resurser, har sina svagheter vad gäller att mäta fattigdom. Datamaterial och indikatorer på lev- nadsstandard behöver ses över så att de bättre fångar in situationen för de sämst ställda. En möjlig lösning skulle kunna vara att kombinera en låg inkomstgräns med ett mått på låg mate- riell standard. Ett sådant mått kan rättfärdigas teoretiskt då det tar hänsyn till att en fattig män- niska har en låg levnadsstandard som orsakats av bristande ekonomiska resurser. Med trovärdiga mått på fattigdom kan analyser av utsatta grup- pers situation förbättras och de samhälleliga insatserna sättas in där de är som mest effektiva

–både ur individens och samhällets synvinkel. Historiskt har risken för fattigdom varit mest

uttalad för barn, för småbarnsföräldrar samt vid ålderdomen när man inte längre kunnat arbeta. Genom det generella välfärdssystemets utbygg- nad har mönstren i stora delar förändrats. Nya riskgrupper är ungdomar och utrikes födda, framförallt som ett resultat av att de har svårt att komma in på arbetsmarknaden. För ungdomar är problemen av övergående karaktär. Men för utrikes födda kvarstår problemen.

Långvarig fattigdom är ovanlig, knappt en procent av befolkningen var fattig hela perioden 1996–2000. Särskilt utsatta är utrikes födda, ensamstående, unga kvinnor och de äldsta kvin- norna samt män i åldersgruppen 30–39 år.

En förklaring till de förändrade mönstren är att skatter och transfereringar nu i högre grad utjämnar människors inkomster över livet. Även offentliga tjänster som barnomsorg, skola och vård bidrar till detta. Internationella jämförelser visar att länder som har en utbyggd generell välfärd också tenderar att ha mindre fattigdom. Detta visar sig också i att Sverige – oavsett hur mätningarna görs – ligger på de absolut lägsta nivåerna beträffande fattigdomens utbredning.

1 Hushållens inkomster

1.1Inkomstutveckling

Inkomstfördelningen följs regelbundet i SCB:s undersökning av hushållens ekonomi, HEK.3 Fördelningsanalyser av disponibla inkomster ger en god bild av hur den ekonomiska standarden varierar mellan hushåll. Bilden är emellertid ofullständig eftersom en stor del av hushållens resurser omfördelas genom offentlig konsum- tion via utbildning, hälso- och sjukvård, äldre- omsorg m.m. I föregående års fördelnings- politiska redogörelse gjordes en fördjupad fördelningsanalys, där värdet av offentlig kon- sumtion adderades till den disponibla inkomsten. Resultaten visade att den offentliga konsumtionen har en kraftigt utjämnande effekt på inkomstfördelningen.

Redovisningen av inkomstutvecklingen avser analys av årliga tvärsnitt, dvs. det är inkomst- utvecklingen för olika grupper som studeras. Sammansättningen av dessa grupper förändras över tiden, dvs. det är inte nödvändigtvis samma individer som befinner sig i samma grupp vid olika tidpunkter. Enskilda individer förflyttar sig mellan inkomstgrupper, åldersgrupper etc. Hushållssammansättningen förändras och sam- boende med barn kan separera för att vid nästa mättillfälle ingå bland ensamstående med barn.

3 Tidigare Inkomstfördelningsundersökningen (HINK). Under- sökningen bygger på kontrolluppgifter till taxeringen, myndigheters register och telefonintervjuer.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Tabell 1.1 Fördelningspolitiska nyckeltal 1991–2001

	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Lönespridning (Decil9/Decil5)	-	1,40	1,43	1,45	1,44	1,46	1,46	1,52	1,55	1,55	1,59

Lön (D5kvinnor/D5män)	-	0,87	0,87	0,86	0,88	0,86	0,86	0,88	0,88	0,86	0,87

Inkomstspridning (Gini)	0,221	-	0,219	0,244	0,214	0,228	0,246	0,232	0,252	0,287	0,248

Gini exkl. kapitalvinster	0,203	0,207	0,211	0,210	0,205	0,210	0,214	0,217	0,220	0,235	0,232

Förmögenhetskoncentration 1%	-	19,5	-	-	-	-	20,3	-	29,8	26,1	25,8
Andel med svag ekonomi (%)	3,4	-	4,1	4,0	3,3	3,7	3,5	3,7	4,0	4,4	4,2

Andel barn (0–17 år) med svag	2,9	-	2,7	3,3	2,9	3,8	3,4	2,9	4,1	3,8	3,7
ekonomi (%)

Barns relativa standard (%)	95,0	-	94,4	94,9	93,7	92,2	92,2	93,8	93,1	93,9	94,9

Regional spridning	1,18	1,16	1,16	1,17	1,14	1,16	1,17	1,19	1,17	1,21	1,18
Inkomströrlighet (M)	-	0,048	0,043	0,042	0,042	0,041	0,041	0,042	0,045	0,046	0,047

Marginaleffekt (%)	-	-	-	-	-	53,2	53,4	52,2	50,1	47,7	45,9

Ekonom. marginaliserade (%)	5,9	6,3	7,5	8,7	9,8	9,9	9,8	9,9	9,5	9,0	8,9

Anm. Förklaringar till nyckeltalen finns i underbilaga 3 samt i avsnitt 1.1.2 och 1.2.

Gruppen ålderspensionärer kompletteras med yngre personer samtidigt som äldre personer dör. En individ kan sälja sitt hus och göra en kapitalvinst och därmed tillfälligt hamna i den högsta inkomstklassen.

I underbilagetabell 3.1 redovisas utvecklingen för olika grupper under 1990-talet fram till 2001 samt en framskrivning till 2003 med hjälp av ekonomisk och demografisk utveckling samt ändrade regler i skatte- och transfererings- systemen.

Vid redovisning av vissa nyckeltal som inkomströrlighet och ekonomisk marginalisering följs enskilda individers rörlighet på inkomst- skalan med hjälp av longitudinella uppgifter i SCB:s databas LINDA.

1.1.1Förändring av ekonomisk standard

Den senaste statistiken visar att medianen för hushållens ekonomiska standard4 ökade med 9 procent mellan 1991 och 2001. Ökningen för kvinnor och män under perioden är ungefär lika stor. Ålderspensionärers medianinkomst ökade kraftigt (mellan 12 och 16 procent), medan utvecklingen för övriga åldersgrupper och hushållstyper var mer blandad. Svagast inkomst- utveckling har ungdomsgruppen 18–24 år bland

4 Disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda.

annat som följd av att en större andel studerar allt längre.

Medelvärdet för ekonomisk standard ökade med 12 procent i fasta priser. Alla inkomst- gruppers medelvärden har ökat under perioden. Störst var ökningen i gruppen med de högsta inkomsterna, 23 procent, främst genom inverkan av stora kapitalvinster men även till följd av ökande löneinkomster. Ökningen är minst i den lägsta inkomstgruppen men där är inkomsten ofta svår att mäta.

Att medelvärdet ökar mer än medianvärdet beror på att fördelningen blir mer ojämn genom en större ökning i toppen av fördelningen.

Under perioden 2001–2003 beräknas hushållens reala disponibla inkomst öka med 4 procent i genomsnitt. Såväl ökade löner och företagarinkomster som sänkta skatter och ökade transfereringar bidrar till förändringen.

Sett över hela perioden 1991 till 2003 beräknas inkomstökningen vara högre än genomsnittet för den högsta inkomstgruppen, för ålderspen- sionärer och för sammanboende. Ungdomar och ensamstående med barn beräknas få en svagare ökning av inkomsten än genomsnittet.

1.1.2Fördelningspolitiska nyckeltal

I tabell 1.1 redovisas utvecklingen av ett antal fördelningspolitiska nyckeltal under 1990-talet. Ungefär hälften av nyckeltalen analyseras mer noggrant i denna bilaga medan övriga endast kort kommenteras här.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Förmögenhetskoncentrationen visar hur för- mögenheten är fördelad men följs inte regelbun- det. De observationer som finns visar ändå tyd- ligt att förmögenhetsstocken har blivit betydligt mer ojämnt fördelad under 1990-talet.

Regional spridning: Skillnaderna i inkomstnivå mellan rika och fattiga regioner har varit i stort sett konstant under perioden. De regioner som studeras är lokala arbetsmarknadsregioner enligt NUTEK:s gruppering.

Inkomströrligheten minskade något i början av perioden men har vänt uppåt igen mot slutet.

Marginaleffekter: Den genomsnittliga margi- naleffekten i befolkningen har minskat från 53,2 procent 1996 till 45,9 procent 2001. Ten- densen förväntas fortsätta genom lägre arbets- löshet, skattejusteringar och införandet av max- taxa i barnomsorgen.

Ekonomiskt marginaliserade: Efter en kraftig ökning under 1990-talets krisår har trenden vänt och andelarna börjat avta. Fortfarande är det 9 procent för vilka mer än halva den disponibla inkomsten kommer från sjukförsäkring, förtids- pension, arbetsmarknadsstöd, bostadsbidrag eller socialbidrag tre år i rad.

1.2Fördelning av ekonomiska resurser 1991–2001

1.2.1Lönespridning 1992–2001

I detta avsnitt redovisas spridningen av månads- lön med uppgifter från SCB:s årliga löne- statistik.5 Med lön avses den överenskomna månadslönen vid heltidsarbete och både heltids- och deltidsanställda ingår.

Individerna delas in i tio lika stora grupper (deciler) sorterade efter lön. Lönespridning be- räknas sedan här som kvoten vid gränsen för den tiondel som har högst månadslön i relation till medianen (decilgrupp 5) och i förhållande till gränsen för tiondelen med lägst lön.

Som framgår av diagram 1.1 har kvoten mellan de med högst lön och medianen respektive de med lägst lön ökat i stort sett kontinuerligt

5 Lönestatistiken grundar sig på uppgifter från företagets personalredovisning och har från och med 1998 kompletterats av SCB med uppgifter för urvalspersoner i LINDA. Även den statistiska täckningen av branscher och personal i ledande befattningar har förbättrats avsevärt så att fler personer med höga månadslöner ingår i statistiken.

under de senaste tio åren. Även medianlönen ökar något jämfört med de med lägst lön. Medianlönen 2001 har beräknats till 18 900 kro- nor, den nionde decilen till 30 000 kronor och den första decilen till 14 800 kronor. Medel- värdet på månadslönen ligger strax under 21 300 kronor.

Tendensen till ökad relativ lön i de högre löneskikten har blivit starkare efter 1998.

Diagram 1.1 Lönespridning 1992–2001
Decilkvoter
2,2
2,0
1,8
1,6
1,4
1,2
1,0							Decil 9/decil 1
0,8							Decil 9/decil 5
0,8							Decil 5 /decil 1
							Decil 5 /decil 1
0,6
1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

I diagram 1.2 jämförs kvinnors lön med mäns lön för olika decilgränser när lön för kvinnor respektive män har sorterats i två olika löne- fördelningar. Relationerna har varit påfallande konstanta under tioårsperioden. Löneskillnaden är emellertid stor mellan könen, särskilt vid den högre lönegränsen där kvinnors månadslön endast uppgår till ca 72 procent av mäns lön. Vid den lägre lönegränsen är skillnaden mindre och kvinnors lön uppgår till ca 94 procent av mäns månadslön. Medianlönen för en kvinna är cirka 87 procent av mannens medianlön.

En del av förklaringen till dessa skillnader är att kvinnor och män har olika ålder, utbildning och befattning och arbetar inom olika yrken och sektorer. Efter standardvägning för ett antal av dessa faktorer har kvinnors lön som andel av mäns lön beräknats till 92 procent.6 Innan standardvägning är kvoten mellan kvinnors och mäns månadslön 82 procent. Den resterande skillnaden kan vara uttryck för olika sorters diskriminering, bl.a. för befattning och lön, men innehåller också olika typer av oförklarade rest- poster.

6 Lönestatistisk årsbok 2001, Medlingsinstitutet och SCB.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

De lönerelationer som redovisas avser månadslöner vid arbete på heltid (deltidslön omräknad). Då väsentligt fler kvinnor än män arbetar deltid blir skillnaden i ekonomiska resur- ser större mellan könen än vad dessa relationer visar.

ligt denna serie ökade Gini-koefficienten från 0,221 till 0,248 mellan 1991 och 2001. Ett högre värde betyder en mer ojämn inkomstfördelning. Ökningen med 0,027 enheter motsvarar drygt 12 procent. Detta mönster stämmer väl överens med vad som redovisas i offentlig statistik.

Diagram 1.2 Kvinnors lön i relation till mäns lön										Diagram 1.3 Spridning i justerad disponibel inkomst 1991-
1992–2001										2001
Decilkvoter										Gini
1,0										0,31
0,9										0,29			Inklusive kapitalvinster
										0,29
													Exklusive kapitalvinster
													Exklusive kapitalvinster
										0,27
0,8
										0,25
0,7
					Decil 1 kvinnor/decil 1 män					0,23
					Decil 1 kvinnor/decil 1 män
0,6					Decil 5 kvinnor/decil 5 män					0,21
0,6					Decil 9 kvinnor/decil 9 män


0,5										0,19
1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar										Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

1.2.2Inkomstspridning

När inkomstfördelning och dess utveckling över tiden ska analyseras måste ett antal val avseende metod och definitioner göras. Det gäller t.ex. hur inkomsten beräknas, om det är hushåll eller indi- vider som ska analyseras och hur man ska jäm- föra hushåll med olika storlek och samman- sättning.

Analyserna i denna redogörelse avviker från SCB:s officiella statistik. Syftet är att uppnå en mer rättvisande beskrivning av fördelningen av konsumtionsmöjligheter bland hushåll med olika försörjningssituation. Ytterligare ett syfte är att följa internationell praxis. De avsteg som gjorts från SCB:s metoder redovisas i detalj i under- bilaga 3.

I diagram 1.3 visas hur inkomstspridningen, mätt som Gini-koefficienten (se underbilaga 3) för justerad disponibel inkomst, utvecklats under 1990-talet.7 Nivån varierar kraftigt mellan enskilda år. Inkomstspridningen ökar de år då hushållen väljer att realisera stora nominella värdeökningar i aktier och andra tillgångar. En-

Kapitalvinsternas8 stora genomslag på inkomst- spridningen beror på att de är mycket skevt för- delade. År 1999 stod en procent av befolkningen för 70 procent av kapitalvinsterna och tio pro- cent av befolkningen för 99 procent av desamma. Kapitalvinsternas omfattning har ökat trend- mässigt under perioden men varierar kraftigt mellan åren, t.ex. uppgick de 1992 till 18,4 miljarder kronor jämfört med 130 miljarder kronor år 2000. Trenden bryts dock 2001 då kapitalvinsterna uppgick till 75 miljarder kronor och den nedåtgående trenden väntas fortsätta även 2002. När kapitalvinsterna exkluderas tyd- liggörs att fördelningen av övriga inkomster varit i stort sett oförändrad under perioden 1991– 1995, därefter ökar ojämnheten. Denna ökning beror främst på att de med högst inkomst har ökat sin inkomst snabbare än övriga mot slutet av 1990-talet.9 Även denna trend bryts 2001, då inkomstspridningen minskar.

De förändringar i inkomstfördelningen som skett under 1990-talet kan alltså i stor utsträck- ning förklaras av kapitalvinster. Anmärknings-

	8	En kapitalvinst uppkommer då en tillgång som ökat i värde avyttras.
7 Data avseende 2001 är preliminära och kommer att revideras.
	Dessa vinster kallades tidigare realisations- eller reavinster.
Kapitalvinsterna underskattas i det preliminära materialet. Prognosen för	9	SOU 2003:20, Fördelningspolitikens mål och medel, Bilaga 8 till LU
Gini-koefficienten inklusive kapitalvinster underskattas därför.	2003.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

värt är att inkomstfördelningen i stort tycks vara helt opåverkad av den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten i början av decenniet.

Att inkomstfördelningen var så stabil i början av 1990-talet betyder inte att enskilda hushåll och individer inte drabbades hårt av den ekono- miska nedgången och arbetslösheten under perioden. Det kan ske stora förändringar inom en given fördelning genom att hushåll ”byter plats” med varandra, utan att fördelningens sammantagna utseende påverkas.

1.2.3Ekonomiskt utsatta

Diagram 1.4 Andel med svag ekonomi 1991-2001

Procent
10
9
8
7							Relativ 60%
6							Absolut 50%
6							Relativ 50%
							Relativ 50%
5							Relativ 40%
4
3
2
1
0
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Att utifrån inkomststatistik beräkna hur många personer som har en svag ekonomi är svårt. Det är på intet sätt självklart vilket eller vilka mått som är mest rättvisande och det finns en mängd felkällor i statistiken. Resultaten blir svårtolkade och måste bedömas med stor försiktighet. I kapitel 2 diskuteras mer ingående mätproblem samt för- och nackdelar med olika tänkbara mått på låg inkomst.

När omfattningen av låga inkomster ska be- räknas utgår man vanligen från en inkomstgräns och betraktar alla individer eller hushåll vars inkomst understiger denna gräns som ekono- miskt utsatta. Inkomstgränsen kan vara absolut eller relativ. I SCB:s officiella statistik används två relativa mått på svag ekonomi: andelen hus- håll som har en justerad disponibel inkomst som understiger 50 respektive 60 procent av median- inkomsten. De följande analyserna utgår från samma relativa mått som i den officiella stati- stiken, men med de korrigerade beräknings- metoder som redovisas i underbilaga 3.

En egenskap hos dessa relativa mått är att inkomstgränsen varierar över tiden. I en låg- konjunktur sänks gränsen genom att median- inkomsten sjunker och resultatet kan då bli att andelen med svag ekonomi minskar i takt med att ekonomin i landet försämras. I en konjunkturuppgång kan resultatet bli det om- vända, det ekonomiska uppsvinget leder till att fler hamnar under gränsen för svag ekonomi. Därför redovisas även ett absolut mått, andelen med inkomst under hälften av 1991 års median- inkomst. Istället för att beräkna en ny gräns varje år används 1991 års medianinkomst uppräknad med prisutvecklingen.

De relativa måtten – 40, 50 och 60 procent av medianinkomsten10 – utvecklas i stort sett paral- lellt, men på olika nivåer, vilket framgår av diagram 1.4. Andelen med svag ekonomi minskade i början av 1990-talet när ekonomin var svag och arbetslösheten var hög. Mot slutet av perioden ökar andelen i takt med att eko- nomin blir bättre. Med det absoluta måttet ökar tvärtom andelen i början och minskar i slutet av perioden. Sett över hela perioden har andelen med låg inkomst enligt det absoluta måttet minskat. Inkomsterna för gruppen med lägst in- komst har alltså ökat, men ökningen har varit mindre än ökningen i medianinkomst. Därför ökar andelen med inkomst under den relativa gränsen. Slutsatsen blir att den nedre delen av fördelningen har varit förhållandevis stabil trots den dramatiska ekonomiska utvecklingen. Det som styr utvecklingen av hur många som hamnar under gränsen för låg inkomst är istället den valda gränsen i sig.

1.2.4Utveckling för olika grupper

I diagram 1.5 redovisas hur barns, ålderspen- sionärers och ungdomars relativa inkomst varie- rat över tiden. Relativ inkomst definieras som medianen av justerad disponibel inkomst i grup- pen i förhållande till motsvarande median för totalbefolkningen. För att underlätta jämförelser av utvecklingen har nivån år 1991 satts till 100 för samtliga grupper.

10 Den justerade disponibla medianinkomsten 2001 var 142 400 kronor, de tre gränserna var då 57 000, 71 200 respektive 85 400 kronor.

Diagram 1.5 Ekonomisk standard för barn, ungdomar och ålderspensionärer i förhållande till hela befolkningen 1991–2001

Index 1991=100

115
110
105
100
95
90
85					Ålderspensionärer (65+)
					Ålderspensionärer (65+)
80					Barn (0-17)
					Barn (0-17)
75					Ungdomar (18-24)
					Ungdomar (18-24)
70
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Ungdomar

Ungdomarnas (18–24 år) medianinkomst var 1991 på samma nivå som befolkningen i övrigt men därefter försämrades deras relativa position påtagligt. De drabbades särskilt hårt av den sjunkande sysselsättningen i början av 1990-talet och deras relativinkomster sjönk därför kraftigt fram till 1994. Därefter vände trenden uppåt men avstannade redan 1995 för att sedan ligga i stort sett still. Nivån är fortfarande lägre än 1991. Utbyggnaden av gymnasieskolan med ett tredje studieår i kombination med den svaga arbetsmarknaden har medfört att allt fler valt att studera, med en svagare inkomst som följd.

Barn

Barnfamiljernas ekonomiska situation försäm- rades fram till 1997. Detta kan till stor del för- klaras av stigande arbetslöshet samt att de drab- bades hårdare av saneringsprogrammet än andra grupper. Efter bottennoteringen 1997 har en återhämtning skett. Den förbättrade situationen på arbetsmarknaden gynnar dessa familjer och under de senaste åren har även insatser gjorts för att förbättra barnfamiljernas situation, bl.a. har barnbidragen höjts successivt åren 2000–2001 och år 2002 infördes en maxtaxa i förskole- verksamhet och skolbarnsomsorg.

Andelen barn i familjer med svag ekonomi ökade fram till 1996 eller 1997 beroende på vilket mått som används. Ökningen är dock liten utom för 60-procentsmåttet som ökar signifikant från 5,8 till 9,4 procent mellan 1991 och 1997.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Andelen med så låga inkomster att de understiger 40 eller 50 procent av medianen var stabil men andelen mellan 50 och 60 procent ökade alltså påtagligt.

Mot slutet av perioden är nivåerna stabila eller minskar beroende på studerat mått, tydligast är minskningen när det absoluta måttet används.

Diagram 1.6 Andel barn (0–17 år) som lever i familjer med svag ekonomi 1991–2001

Procent
10
9
8
7							Relativ 60%
6							Absolut 50%
6							Relativ 50%
							Relativ 50%
5							Relativ 40%
4
3
2
1
0
1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001
Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Ålderspensionärer

Ålderspensionärers relativa ekonomiska standard förbättrades fram till 1996, därefter har deras relativa position återgått till 1991 års nivå. Sedan 1991 har gruppens medianinkomst ökat konti- nuerligt varje år. Den snabba relativa förbätt- ringen i början av perioden har flera förklaringar. För det första ersätts äldre pensionärer succes- sivt med yngre pensionärer med högre ATP- pension. För det andra påverkas pensionärer inte direkt av situationen på arbetsmarknaden. Slut- ligen drabbade konsolideringen av de offentliga finanserna inte pensionärsgruppen i samma utsträckning som övriga grupper. När ekonomin vände uppåt i slutet av perioden så återvände pensionärerna till sin ursprungliga relativa posi- tion.

ATP-systemets konstruktion medför att pen- sionärernas inkomst inte varierar med den makroekonomiska utvecklingen på samma sätt som de förvärvsaktivas inkomst. Det är därför naturligt att deras relativa inkomstposition förbättrades i den inledande lågkonjunkturen och att positionen försämrades när ekonomin tog fart igen. I det reformerade pensions- systemet kommer även pensionärers inkomst att på ett tydligare sätt vara beroende av tillväxten i ekonomin.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

2 Fattigdom

2.1Fattigdom ett svårt begrepp

Att vidta åtgärder för de i samhället som har det sämst ställt kräver goda kunskaper och stor insikt kring omfattning av och orsaker till utsatthet.

I den aktuella debatten förekommer många och skiftande uppgifter om hur många som är fattiga. Media rapporterar om ökande nyfattig- dom och bland barn uppges den vara alar- merande hög. Den bild som ges av SCB i den offentliga statistiken är inte lika mörk. Olika rapporter och mätmetoder förmedlar därmed vitt skilda bilder av förekomsten av utsatthet och fattigdom. Någon allmänt accepterad teoretisk definition av vad som menas med fattigdom finns inte. För att på ett så effektivt sätt som möjligt kanalisera samhällets resurser till de mest behövande krävs kunskaper om hur och varför dessa uppgifter varierar.

Ordet fattigdom är värdeladdat och före- komsten manar till att åtgärder bör vidtas. I Sve- rige är det i första hand en generell utjämnande välfärdspolitik som ska bidra till att minska före- komsten av ekonomisk utsatthet och därmed fattigdom. Åtgärder riktade mot särskilda grup- per finns, men är inte lika centrala som i många andra länder.

Kapitel 2 syftar till att reda ut olika sätt att mäta och undersöka det som i olika samman- hang kallas fattigdom. Två motsatspar är centrala i denna diskussion: direkt–indirekt och absolut– relativt. Direkta mått bygger på observationer av hur människor har det, dvs. den faktiska levnads- standarden. Indirekta mått på fattigdom baseras på ekonomiska data. De hushåll och individer vars ekonomiska resurser faller under en given inkomstgräns betraktas som fattiga. Absoluta mått innebär att man har en på förhand bestämd norm/gräns som inte ändrar sig över tid (för- utom efter prisnivå). Relativt betyder att normen ses i relation till inkomsten eller levnads- standarden i det samhälle man studerar och att denna norm/gräns förändras i takt med att sam- hället gör det.

fattigdom är och hur den på bästa sätt kan för- stås och undersökas. Det följande avsnittet redogör mer detaljerat för olika mått på fattig- dom och de praktiska svårigheter som är förknippade med att använda dem. Måtten används därefter för att jämföra hur andelen fat- tiga varierar beroende på vilket mått som används och om det är samma människor som betraktas som fattiga när man använder olika mått.

De avslutande avsnitten tar upp tidsper- spektivet i fattigdom och den svenska fattigdo- men i ett internationellt perspektiv. Frågan om människor är fattiga kortare tid eller om de fast- nar i den situationen är viktig. Risker för pro- blem på samhälleligt och individuellt plan ökar ju längre tid människor lever med knappa resurser.

I de empiriska avsnitten används begreppet fattigdom för att beskriva en situation där män- niskor har en låg konsumtion av varor och tjänster som följd av bristande ekonomiska resurser.

2.1.1Synen på fattigdom förr och nu

I de tidigaste undersökningarna från 1800-talets början likställdes fattigdom med att höra till arbetarklassen. Vid mitten av 1800-talet började man dock uppmärksamma att det fanns skill- nader inom arbetarkollektivet och att inte alla arbetare kunde betraktas som fattiga. De tidi- gaste studierna byggde i huvudsak på direkta observationer av levnadsförhållanden.

Från överlevnad till att ta del i samhällslivet

Det första steget mot att främst använda brist på ekonomiska resurser som ett mått på fattigdom togs på 1880-talet. Lönearbetet hade fått en allt större betydelse för försörjningen.11 Den första systematiska undersökningen av fattigdom gjordes i England år 1899. Som fattiga räknades de som hade inkomster under den gräns som motsvarade lägsta möjliga kostnad för mat, klä- der, bränsle och bostad. 12 Studien syftade till att visa det orättfärdiga i de faktiska minimilöner

Kapitlets uppläggning

En kort historisk genomgång får inledningsvis ge en bild av vilka idéer som ligger bakom de fortfarande motstridiga uppfattningarna om vad

11Charles Booth.

12Seebohm Rowntree. Metoden att direkt definiera fattigdom har stått modell för konstruktion av miniminormer inom socialpolitik i flera länder, däribland för den svenska socialbidragsnormen.

som betalades. Studien bidrog till att sociala reformer genomfördes.

Under efterkrigstiden förbättrades levnads- standarden kraftigt och forskningen om fattig- dom kom lite i skymundan. På 1960-talet bör- jade det dock ifrågasättas om fattigdomen verk- ligen hade försvunnit och intresset för fattigdomsforskning tog fart igen. I USA beslu- tade man om politiska insatser för att minska fattigdomen. I samband med detta konstru- erades den officiella fattigdomsgräns som fort- farande används i USA. Avsikten med gränsen är att avgöra när inkomsterna definitivt är för låga. Gränsen relaterar inte till en skälig levnadsnivå. Beräkningen utgår från normer för ett minsta näringsintag. Gränsen har i princip endast räk- nats upp med inflationen och ingen hänsyn har tagits till att den allmänna levnadsstandarden ökat under perioden. Den amerikanska fattig- domsgränsen är därmed en absolut fattigdoms- gräns.

I Storbritannien kom synen på fattigdom som ett relativt fenomen att dominera. Man menar då att fattigdom måste förstås som en påtvingad av- vikelse från den allmänna livsstilen. Med allmän livsstil menas inte bara konsumtion och boende utan även arbetsförhållanden, hälsa, fysisk miljö i bostadsområdet, utbildning och sociala rela- tioner. När en person på flera punkter avviker från vad som är allmänt förekommande talar man om fattigdom. Med denna syn närmar man sig därmed ett direkt sätt att mäta fattigdomen via observationer av faktisk levnadsstandard.13

Det renodlat relativa sättet att se på fattigdom har ifrågasatts. Det finns kritiker som menar att fattigdom är något mer än att ha relativt mindre än andra.14 Enligt dem har fattigdom både abso- luta och relativa inslag. De ser en fara i att ett rent relativt synsätt leder till att begreppet fattig- dom mister sin betydelse och istället blir ett uttryck för jämlikhetssträvanden i stort.

13Peter Townsend, som kritiserade både indirekta och absoluta sätt att definiera fattigdom, utgick från hur människors livsstil avvek från den allmänna livsstilen men använde detta för att komma fram till en inkomstgräns som sedan kunde användas för att skatta andelen fattiga i befolkningen. Undersökningen gjordes 1968/69 och rapporten publicerades 1979.

14Nobelpristagaren Amartya Sen och professor Stein Ringen.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Faktaruta 1

Amartya Sens syn på fattigdom

Sen fick nobelpriset i ekonomi 1998 för sitt arbete kring fattigdom och välfärd. Fattigdom är enligt Sen att inte kunna tillgodose fysiska behov och att inte kunna uppfylla sociala konventioner som är nödvändiga för att inte känna skam. Han anser att det finns en absolut kärna i fattig- domen. Svälter man så är man fattig även om alla svälter. Men fattigdomen är också beroende av sociala konventioner, dvs. det finns ett relativt inslag. Är det skamligt att gå naken är man fattig om man saknar kläder, även om man inte fryser.

Sen skiljer på begreppen resurser, förmågor och behovstillfredsställelse. Med resurser menar han de materiella förutsättningar som behövs för att uppleva välbefinnande. Men det är inte tillräckligt med resurser, man måste även ha förmåga att kunna använda resurserna. Med sina resurser och sina förmågor uppnår människor vad Sen kallar behovstillfredsställelse. Avsaknad av behovstillfredsställelse betecknar han som fattigdom.

Om man uppnår behovstillfredsställelse eller inte är alltså beroende av vilka resurser och förmågor man besitter. Men individer behöver olika mycket materiella resurser för att uppnå välbefinnande, och dessutom varierar det hur mycket resurser som krävs för att uppnå välbefinnande mellan samhällen med olika konsumtionsmönster. Sen anser därför att fattigdomsgränser i inkomstfördelningen bör vara relativa.

Sen menar också att människors fria och medvetna val måste beaktas. En person som har både de resurser och förmågor som krävs för att uppnå ett visst mått av välbefinnande, men ändå väljer att avstå, ska inte betraktas som fattig.

Sen har bidragit till ökad tydlighet i hur man teoretiskt kan se på fattigdom. Det är dock svårt att tillämpa hans tankar i empiriska under- sökningar. Man måste skatta resurser, förmågan att omsätta resurser till behovstillfredsställelse, behovstillfredsställelse i sig, samt avgöra om det observerade levnadssättet beror på fritt val eller tvång.

I Sverige har intresset främst varit riktat mot välfärdens fördelning. Det finns stora likheter

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

med t.ex. Sens tankegångar i den svenska välfärdsforskningstraditionen. Begreppet välfärd används som en samlingsbeteckning för olika levnadsförhållanden som hälsa, utbildning, arbete, trygghet, social förankring och politiska resurser. Dessa levnadsförhållanden ses som resurser av grundläggande betydelse för människor att styra sina liv. Huvudintresset ligger på ofärd, snarare än välfärd. Argumentet är att det är lättare att enas kring vad som inte är ett gott liv än vad som är ett gott liv. I Välfärds- kommittén definieras välfärd ”med utgångs- punkt i individuella resurser med vars hjälp medborgarna kan kontrollera och medvetet styra sina livsvillkor”.15

Det finns få svenska studier som explicit diskuterar fattigdom. Dessa har ofta likställt fattigdom med socialbidragstagande.16

Indirekta skattningar väl etablerade

Ökat intresse för direkta skattningar

Intresset för att finna direkta indikatorer på fattigdom har ökat under en rad år. Med direkt menas att man försöker observera den faktiska levnadsstandarden. En förklaring till det ökade intresset är att ett flertal undersökningar i olika länder har visat att man inte helt kan identifiera människor med låg levnadsstandard genom att enbart beakta deras inkomster. Inom EU är social exkludering ett begrepp som kommit i fokus och som innebär en förskjutning från ekonomisk fattigdom till ett bredare synsätt.17 Under 1990-talet har forskningen kring direkta indikatorer på levnadsstandard medfört nya insikter. Jämfört med den indirekta ansatsen är metoden att utgå från direkta indikatorer fortfarande outvecklad. Det finns inga generellt accepterade lösningar på hur man ska gå till väga.

De flesta torde hålla med om att fattigdom är ett tillstånd där levnadsstandarden är under en lägsta acceptabel nivå. Men denna definition innebär också betydande mätproblem. Hur ska levnads- standarden mätas? Vad är en lägsta acceptabel levnadsstandard? Många empiriska under- sökningar går förbi dessa frågor genom att definiera fattiga som människor med inkomst under en viss andel av medianinkomsten i samhället. Denna ansats har sina fördelar. Det finns data som beskriver hushållens och individernas ekonomi och det finns vedertagna definitioner av hur inkomster kan definieras och med vilka mått andelen med låg inkomst ska mätas. Det är möjligt att på ett tydligt och relativt enkelt sätt jämföra fattigdom i olika länder och över tid. Den relativa aspekten – att fattigdom måste ses relativt det samhälle som beskrivs – beaktas också med denna ansats. När medelinkomsten i ett samhälle ökar, höjs också gränsen som avgör vilken inkomst som krävs för att man inte ska betraktas som fattig. Detta är en indirekt ansats eftersom att man fokuserar på ekonomiska resurser, och inte direkt på levnads- standarden.

2.2Fattiga enligt olika mått 2000/01

Syftet med detta avsnitt är att visa hur omfatt- ning och sammansättning av dem som kan räk- nas som fattiga18 varierar beroende på vilket mått som väljs. Med hjälp av direkta och indirekta mått studeras om samma människor räknas som fattiga oberoende av mått. Om så är fallet kan begreppet fattigdom ses som relativt homogent och således fånga upp olika aspekter av utsatthet. Om olika mått däremot fångar upp olika indivi- der kommer bilden av fattigdom att vara bero- ende av det valda måttet. Politiska åtgärder måste noga utformas efter omfattning och sam- mansättning av den aspekt på utsatthet som fångas upp i det mått som valts.

I avsnitt 2.2 beskrivs tre typer av relativa mått:

-låga inkomster (indirekt)

-brister i materiell standard (direkt)

-socialbidragstagande (indirekt)

Det datamaterial som används är SCB:s under- sökning av människors levnadsförhållanden (ULF). Det är ett riksrepresentativt urval av

15SOU 2001:79, Välfärdsbokslut för 1990-talet, Kommittén Välfärds- bokslut.

16Halleröd, B. (1991), Den svenska fattigdomen. En studie av fattigdom och socialbidragstagande. Studentlitteratur, Lund och Salonen, T. (1994), Välfärdens marginaler, Gotab Stockholm.

17Martinez, R. och Ruiz-Huerta, J. (2000), Income, multiple deprivation and poverty : An empirical analysis using Spanish data, www.stat.gov.pl

18Människor med en låg konsumtion av varor och tjänster som följd av bristande ekonomiska resurser.

befolkningen och omfattar 5 680 individer år 2000 och 5 804 individer 2001. Det finns mer tillförlitliga uppgifter om hushållens ekonomi i HEK-undersökningen, men det är bara ULF som har uppgifter om människors levnads- förhållanden. Dessa uppgifter behövs för att kunna ta fram direkta mått. För att kunna göra en relevant jämförelse mellan de olika måtten och studera överlappningen görs därför även analysen av de övriga måtten utifrån ULF.

I analyserna ingår vuxna 20–84 år. Det är vik- tigt att undersöka situationen även för barnen, men undersökningen omfattar inte barn upp till 15 år. Eftersom det ändå inte är möjligt att beskriva barnens situation har även 16–19-år- ingar exkluderats. Personer som är äldre än 84 år ingår inte heller i ULF.

2.2.1Låga inkomster som mått på fattigdom

Indirekta skattningar av fattigdom baseras på ekonomiska data. De hushåll och individer vars ekonomiska resurser faller under en given inkomstgräns betraktas enligt detta mått som fattiga. Den valda inkomstgränsen kan vara absolut eller relativ. Små ekonomiska resurser antas leda till en relativt låg levnadsstandard. Huruvida detta antagande speglar faktiska levnadsförhållanden är emellertid svårtolkat.

I detta avsnitt används tre olika inkomst- gränser för att klassificera andelen fattiga; social-

bidragsnormen, halva medianinkomsten	och
60 procent av medianinkomsten. Andel	under

halva medianen och 60 procent av medianen är fattigdomsmått som historiskt sett ofta har använts i internationella sammanhang. OECD redovisar regelbundet såväl 40, 50 som 60 procent av medianen som mått på fattigdom. I Sveriges officiella statistik används både halva medianen och 60 procent av medianen som inkomstgräns för att beräkna andel med svag ekonomi i samhället. Dessa mått är viktiga att relatera till socialbidragsnormen som är den av samhället fastställda inkomstnivån som ska möj- liggöra en skälig levnadsstandard. Andelen per- soner som klassificerades som fattiga enligt något av dessa mått framgår av tabell 2.1. Social- bidragsnormen är det mått som generar flest fattiga (12 procent) och halva medianen ger den lägsta andelen fattiga (5 procent).

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Tabell 2.1 Andel fattiga enligt tre inkomstgränser

Procent/Kronor

	Andel fattiga	Inkomstgräns
		(årsinkomst)
Halva medianen	5	71 000

60 procent av median	11	85 200

Socialbidragsnormen	12

Anm.: Andel med svag ekonomi (halv median) avviker från det som redovisas i kapitel 1 på grund av olika datakällor och hushållsbegrepp.

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Låg inkomst innebär inte nödvändigtvis låg standard

Även om dessa mått är internationellt veder- tagna och vanligtvis används för att beskriva fat- tigdomens omfattning i samhället, bör de tolkas med försiktighet. Att försöka uppskatta före- komsten av personer och hushåll med svag eko- nomi utifrån ekonomiska data medför en rad generella problem. Registrerade årsinkomster fångar exempelvis inte upp ekonomiska resurser i form av förmögenhet, arv och liknade över- föringar inom familjen eller mellan olika hushåll, och inte heller inkomster från svart arbete. Detta kompliceras ytterligare av att en del personer fri- villigt väljer att tillfälligt sänka sina inkomster i samband med studier, föräldraledighet eller resor i hopp om eller med vetskap om att högre inkomster väntar i framtiden.

En stor del av de människor med så låg registrerad inkomst att de klassificeras som fat- tiga hör till grupper där det är tveksamt om låg inkomst är likställt med svag ekonomisk stan- dard eller ekonomisk utsatthet. Vissa individer har t.ex. inte sökt bostadsbidrag trots att deras inkomst indikerar att de skulle kunna vara be- rättigade till detta, vilket kan tyda på att de har tillgångar som inte registrerats. För många näringsidkare mäter inkomststatistiken inte den ekonomiska standarden särskilt effektivt. För ungdomar som bor hemma är den disponibla inkomsten i ULF en dålig mätare av ekonomisk standard. Enligt denna hushållsdefinition räknas de som egna hushåll från och med det år de fyller 18 även om de bor kvar hemma. Andra grupper med låg inkomst är studerande och frivilligt del- tidsarbetande som tillfälligt valt att sänka sin inkomst.

I tabell 2.2 framgår hur många som klassi- ficeras som fattiga enligt respektive fattigdoms- mått. I tabellen framgår också hur många av dessa som de ovan nämnda grupperna utgör. Av- slutningsvis redovisas också hur stor del som

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

återstår bland de fattiga då individer med någon av dessa egenskaper räknats bort. Grupperna i tabellen är inte ömsesidigt uteslutande och be- räkningen gör därför inte anspråk på att utgöra någon exakt beskrivning av hur antalet fattiga i samhället fördelar sig mellan de olika grupperna. Syftet är istället att peka på de fällor som finns i de vedertagna mått som normalt används vid be- skrivningar av antalet fattiga i samhället. Bland de hushåll som räknats upp finns med all sanno- likhet en hel del människor med svag ekonomi, t.ex. studerande som lever enkelt under studie- tiden eller personer som är i ett startskede av den egna rörelsen – båda i förhoppning om högre inkomst längre fram i livet. Kalkylen visar dock att då gruppen med riktigt låga registrerade inkomster närmare analyseras finns en hel del människor där låg registrerad inkomst inte nöd- vändigtvis är förknippat med låg ekonomisk standard. Av det ursprungliga antalet fattiga återstår ca 20–25 procent som inte tillhör någon av de tveksamma grupperna.

Tabell 2.2 Antal fattiga individer samt fördelning på olika kategorier år 2000

	Antal under	Antal under	Antal under
	halva	60 procent av	norm
	medianen	median
Totalt	352 500	684 900	747 000
Av dessa:

Har inte bostads-	218 400	401 800	419 200
bidrag

Förmögenhet	13 300	31 200	25 700

Näringsidkare	71 300	101 900	104 900
Hemmaboende	72 900	91 900	98 000
ungdomar

Studerande/	97 000	167 100	192 000
Militärtjänst
Deltidsarbete	32 400	59 200	65 800
(frivilligt)
Antal med minst	288 100	526 600	555 400
en av ovanstående
egenskaper

Återstår	64 400	158 300	191 600

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Slutsatsen är därför att det är förenat med stora svårigheter att mäta förekomsten av individer med låg ekonomisk standard och jämföra hur denna grupp utvecklas över tid. Om exempelvis fler börjar studera, arbeta i eget företag eller arbeta deltid osv. kan dessa mätmetoder generera en ökning av antalet fattiga hushåll. Samma gäller om normen för socialbidrag höjs. Detta kan

dock rimligtvis inte tolkas som att fler hushåll blivit ekonomiskt utsatta. Svårigheterna att på ett relevant sätt mäta ekonomisk utsatthet illustreras också av det faktum att det är en för- hållandevis liten andel av alla hushåll med inkomst under socialbidragsnormen som faktiskt söker och beviljas socialbidrag.

2.2.2Brister i materiell standard som fattigdomsmått

Svårigheterna med att identifiera vilka människor som är fattiga via deras registrerade årsinkomst är ett viktigt skäl till att man mäter levnads- standarden direkt. Många menar också att fattig- dom har fler dimensioner än knappa ekonomiska resurser. Direkta mått på levnadsstandarden bör därför ersätta eller komplettera de fattigdoms- mått som enbart bygger på inkomst.

Ett centralt begrepp vid direkta studier av fattigdom är deprivation. Deprivation innebär att man saknar det som ingår i vad som allmänt uppfattas som en acceptabel levnadsstandard.19 Det är inte särskilt vanligt att människor har till- gång till allt som kan tänkas ingå i vad som ses som acceptabel levnadsstandard. Det före- kommer naturligtvis att man saknar vissa saker utan att det beror på bristande resurser. Men grundtanken är att när samma individ upplever deprivation på flera punkter kan man tala om fattigdom.

Många metodologiska frågor

Det vanligaste sättet att hantera information om levnadsstandardens många dimensioner är att skapa ett deprivationsindex. Deprivationsindexet visar i vilken grad en människas levnadsstandard avviker från den allmänna levnadsstandarden. Flera metodologiska problem och frågor måste dock hanteras (se faktaruta 2).

19 I vissa fall avses snarare det som ingår i allmän levnadsstandard.

Faktaruta: 2

Metodfrågor vid beräkning av deprivationsindex

Till att börja med måste man välja indikatorer. Hur detta val görs är i hög grad beroende av hur man ser på fattigdom. Ska indikatorerna avgrän- sas till materiella levnadsförhållanden eller ska också icke-materiella förhållanden som sociala relationer, situationen i arbetslivet, utbildning och hälsa ingå? Ska materiella indikatorer avse grundläggande behov eller ska man också ta med indikatorer på levnadsstandarden i stort?

En viktig fråga är när avsaknaden av en resurs (vara eller företeelse) verkligen är ett uttryck för deprivation. Individuella preferenser och val av livsstil kan påverka vilka resurser man väljer, givet de ekonomiska resurser man förfogar över. Människor med små anspråk kan mena att de inte behöver resurser som av flertalet uppfattas som nödvändiga. I andra fall kan människor också uppge att man inte har råd med nödvän- diga varor men samtidigt ha tillgång till varor som inte bedöms vara nödvändiga. En vidare definition av levnadsstandard gör problemet med preferenser mindre.

Nästa problem uppstår när de enskilda indi- katorerna ska vägas samman. Är alla resurser lika viktiga? Ett alternativ kan vara att ge indika- torerna en vikt proportionellt mot hur vanligt förekommande resurserna är i befolkningen, att ge indikatorerna en vikt efter hur stor andel av befolkningen som anser att indikatorn ingår i en skälig lägsta levnadsnivå eller att låta experter göra den bedömningen.

Ytterligare en fråga är om det är tillräckligt med ett index eller om det behövs flera. Aggre- gerar man flera dimensioner till ett index förlorar man det flerdimensionella perspektivet. Det är inte nödvändigtvis samma individer som upp- lever deprivation i varje dimension.

Slutligen, om syftet är att identifiera de fattiga måste man sätta en gräns, precis som när man använder inkomster. Inte heller här är det givet hur man ska gå tillväga.

Brister i materiell standard i ULF

Det deprivationsindex som används här bygger på synen att människor är fattiga när de har låg materiell levnadsstandard. Datamaterialet inne-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

bär dock flera begränsningar som sätter gränser för vad som är möjligt. De indikatorer som används utgår från de välfärdsindikatorer SCB presenterat sedan år 1980. Indikatorerna avser ekonomi, materiella tillgångar, boende och fritid. I tabell 2.3 framgår vilka de är (de indikatorer där andelen i befolkningen redovisas). Indikatorerna omfattar såväl grundläggande förhållanden (trångboddhet, frys) som sådana som kan ses som mindre nödvändiga (diskmaskin, fritids- hus). Det finns ingen information om huruvida avsaknaden av resursen beror på bristande eko- nomiska resurser.

När indikatorerna aggregeras till ett index används en vikt som är proportionell mot andelen i befolkningen som har tillgång till re- sursen. Det betyder att varje individ får ”poäng” efter varje resurs som saknas. Den person som saknar bil får t.ex. 80 poäng då 80 procent av befolkningen har tillgång till bil. Högst möjliga poäng får en person som inte har tillgång till någon av resurserna som ingår i indexet. Vid jämförelser över tid får man med denna vikt- ningsmetod en automatisk anpassning till utvecklingen av levnadsstandard.

Syftet är att hitta de som har de största mate- riella bristerna för att kunna jämföra med mått på svag ekonomi och socialbidragstagande. Gränsen för brister i materiell standard har där- för satts där 10 procent av befolkningen i åldern 20–84 år hamnar under gränsen. Gränsen är satt med tanke att måttet ska ge ungefär lika många fattiga som inkomstgränsen under 60 procent av medianen.

ULF-data om levnadsstandarden har tidigare använts vid konstruktion av deprivationsindex. Av tabell 2.3 framgår vilka indikatorer som användes i två sådana studier. I en studie av SCB om invandrares välfärd används ett index för låg levnadsstandard. Den som har tillgång till högst tre av sex resurser anses ha låg levnadsstandard.20 Alla indikatorer ges således samma vikt. Halleröds studie av fattigdom utnyttjar ett större antal indikatorer som vägs samman till ett index med vikter proportionella mot andelen i befolk- ningen som har tillgång till resursen.21 Två av resurserna ges dock större vikt.

20SCB (2002), Integration till svensk välfärd? Om invandrares välfärd på 90-talet. Levnadsförhållanden Rapport nr 96.

21Halleröd, B. (1999), Fattigdom i Sverige. Rapport från arbetsgruppen för ekonomisk trygghet till nationella folkhälsokommittén. Underlagsrapport 3.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Tabell 2.3 Indikatorer på levnadsförhållanden

Procent

	Andel i	SCB	Halleröd
	befolkningen
	18–84 år
Har tv	98
Har frys	97	x	x

Har video	81

Har bil	80	x	x
Haft en veckas semester under
senaste året	65	x	x
Har dator i hemmet	65

Har diskmaskin	52		x

Har tillgång till fritidshus	47
Saknar inte kontantmarginal	84		x

Har inte svårighet betala		x	x
löpande utgifter	85

Är inte trångbodd SCB:s norm 3	86	x	x

Har daglig tidning i bostaden	- 1	x
Har båt	- 1		x
Har husvagn	- 1		x
Sparar ej	- 1		x

1 Används ej i bilagans deprivationsindex.

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Svårigheten att i praktiken jämföra depriva- tionsindex för flera år illustreras av att uppgifter om intervjupersonen sparar pengar eller har till- gång till båt eller husvagn inte finns i undersök- ningarna 2000 och 2001.

2.2.3Socialbidragsmottagande som fattigdomsmått

I svensk forskning kring fattigdom har social- bidragsmottagare ofta betraktats som de fat- tiga.22 Syftet med utbetalning av socialbidrag är ju att se till att de som behöver får det ekono- miska tillskott som krävs för skälig levnads- standard. Således har det gjorts en bedömning av att det finns behov och hur mycket resurser som behövs. Socialbidragens betydelse för hur stor andel som har svaga inkomster illustrerades i budgetpropositionen 2001/02:1. Ökningen i andel med inkomst under halva median- inkomsten beräknades öka från 6,4 till

8,7 procent om socialbidraget skulle tas bort.23 Socialbidraget är därför snarast ett medel för att minska fattigdomen.

Regeringens mål att minska antalet social- bidragsberoende ska därför ses som ett rättvise- mål.24 Målet handlar om att öka människors ekonomiska självständighet och ge bättre möj- lighet att få en större del av den samlade väl- färden. Men syftet är också att minska den eko- nomiska press som det ändå innebär att under lång tid klara sig på socialbidrag.

Det finns brister i att använda social- bidragstagande som mått på fattigdom. Är fattigdom detsamma som att ha låg årsinkomst borde socialbidraget gå till dem som har lägst inkomst. Så ser det dock inte ut. Det finns de som inte fått socialbidrag trots att de har en års- inkomst som ligger under socialbidragsnormen. Andra kan ha fått socialbidrag trots att de har en årsinkomst över normen. Det finns flera för- klaringar till detta. En är naturligtvis att männi- skor av olika skäl avstår från att söka social- bidrag. Tidigare i avsnittet visades att en del som har låg inkomst förmodligen inte är berättigade till socialbidrag. Ytterligare en förklaring är att flertalet socialbidragstagare endast tar emot bi- drag några månader under året, medan års- inkomsten avser hela året. Faktum kvarstår dock, att det inte är detsamma att motta social- bidrag som att ha de lägsta årsinkomsterna i samhället.

Inte heller om man ser fattigdom som att ha den lägsta materiella levnadsstandarden, är socialbidragsmottagande en bra indikator på fat- tigdom. Av tabell 2.4 framgår att social- bidragstagare i genomsnitt har sämre materiell levnadsstandard än de som inte erhållit social- bidrag. Bland socialbidragstagare upplever 46 procent brister i materiell standard jämfört med 9 procent av dem som inte tagit emot socialbidrag under året. Men 54 procent av socialbidragstagarna upplever inte brister i materiell standard. Samtidigt finns människor utan socialbidrag som upplever brister i levnadsstandarden. Socialbidragstagarna utgör endast 16 procent av alla de som upplevde brister i materiell standard år 2000/01.

22 Halleröd, B. (1991), Den svenska fattigdomen. En studie av fattigdom och socialbidragstagande. Studentlitteratur, Lund.

23Budgetproposition 2001/02:1, Bilaga 3. Beräkningen avser 1999 och är utförd med en statisk mikrosimuleringsmodell, FASIT som utnyttjar HEK-data.

24Budgetproposition 2001/02:1, Bilaga 3.

Tabell 2.4 Indikatorer på levnadsförhållanden fördelat efter socialbidragstagande

Procent

	Ej mottagit	Mottagit
	socialbidrag	socialbidrag
Har tv	98	94

Har frys	97	93

Har video	81	75
Har bil	82	40

Haft en veckas semester under
senaste året	66	44

Har dator i hemmet	65	48

Har diskmaskin	53	18
Har tillgång till fritidshus	48	19

Har kontantmarginal	86	29

Inte svårighet betala löpande utgifter	87	42

Är inte trångbodd enligt SCB:s norm 3	87	59

Brister i materiell standard	9	46

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Socialbidragsmottagare i ULF

I ULF-data finns uppgifter hämtade från social- bidragsregistren. Som socialbidragstagare räknas de som fått socialbidrag (där introduktions- ersättning för flyktingar ingår) någon gång under året och de vars samboende make/maka fått socialbidrag.25 År 2000/01 fick 4 procent av personerna i ULF socialbidrag.26

2.2.4Stora skillnader beroende på val av mått

De tidigare avsnitten har visat att hur många som räknas som fattiga i hög grad är beroende av vil- ket mått på fattigdom som väljs. De tre olika typer av mått som används är låg inkomst (under 60 procent av medianinkomsten), brister i mate- riell standard (gränsen satt så att 10 procent betraktas som fattiga) samt socialbidragstagare under året.

25 Om intervjupersonen var registrerad som ensamstående vid tidpunkten för socialbidrag till den samboende räknas intervjupersonen inte som socialbidragstagare

26 Det är färre än enligt Socialstyrelsens statistik (5 %). Underskatt- ningen förklaras troligen av att bortfallet i ULF är större bland socialbidragstagare än bland övriga.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Tabell 2.5 Andel fattiga enligt olika mått

Procent

	Andel i
	befolkningen
	20–84 år
Låg inkomst (under 60 % av medianinkomst)	11
Brister i materiell standard (gräns 10%)	10

Socialbidragsmottagande (någon gång under året)	4

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Sällan samma individer som betraktas som fattiga

Det är bara en mindre andel som samtidigt be- traktas som fattig enligt två mått. Av dem som har låg inkomst eller upplever brister i materiell standard är det endast 12 procent som både har låg inkomst och upplever brister i materiell stan- dard (tabell 2.6). Det motsvarar ungefär en pro- centenhet av befolkningen i åldern 20–84.

Tabell 2.6 Parvis överlappning av fattiga enligt olika mått

Procent

	Överlappning
Låg inkomst – Brister i materiell standard	12

Låg inkomst –Socialbidragsmottagande	12

Brister i materiell standard – Socialbidragsmottagande	14

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

I tabell 2.7 redovisas gruppen fattiga fördelade efter enligt vilka mått de kan betraktas som fat- tiga. Här framgår tydligt att människor på- fallande ofta räknas som fattiga enligt endast ett mått. Av de med låg inkomst eller av dem som upplever brister i materiell standard är det 71 procent som inte är fattiga enligt något annat mått. Socialbidragsmottagare är den grupp som oftast betraktas som fattiga enligt de andra måtten. Samtidigt ska man ha klart för sig att färre än hälften av dem upplever brister i mate- riell standard och färre än hälften har inkomst under 60 procent av medianinkomsten.

Ska människor räknas som fattiga om de har låg registrerad inkomst eller om de har stor brist i materiell levnadsstandard eller om de fått social- bidrag någon gång under året är 20 procent av Sveriges befolkning i åldersgruppen 20–84 år fattiga. Ungefär 1 procent är fattiga enligt alla mått samtidigt. Överlappningen får alltså stora konsekvenser för bilden av hur omfattningen av fattigdom ser ut. Beroende på hur man väljer att använda måtten på individnivå kan andelen fat- tiga variera mellan 1 och 20 procent.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Tabell 2.7 Fattiga enligt ett eller flera mått

Procent

Fattigdomsbegrepp	Fördelning	Andel i
	inom	befolkningen
	gruppen	20–84 år
Låg inkomst, därav	100	11
enbart låg inkomst	71

+ brister i materiell standard	14

+ socialbidrag	7
alla mått	7

Brister i materiell standard, därav	100	10

enbart brister i materiell	69
standard

+ låg inkomst	15
+socialbidrag	9

alla mått	7

Socialbidragsmottagare, därav	100	4
enbart socialbidragstagare	32

+ låg inkomst	21

+ brister i materiell standard	26
alla mått	20

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

ser. Men det får också effekten att en person som fortfarande saknar en resurs får ett högre värde på deprivationsindexet och därför kan hamna under gränsen även om de egna resur- serna är samma som tidigare.

Diagram 2.1 Fattiga enligt olika mått år 1986/87, 1994/95
och 2000/01
Procent
25
1986/87	1994/95	2000/01
20
15
10
5
0
Under socialbidragsnorm	Socialbidragsmottagare	Materiellt fattiga
Källa: Halleröd, B. (1999), SCB, ULF 2000/01

2.2.5Olika fattigdomsmått ger delvis olika riskgrupper

Likartad bild av utveckling över tid

I en tidigare undersökning redovisades andel fattiga enligt olika mått för åren 1986/87 och 1994/95.27 Här redovisas andel under social- bidragsnorm och andel socialbidragstagare be- räknats på samma sätt för år 2000/01. Några uppgifter som skulle behövas för att beräkna andelen materiellt fattiga på samma sätt som i undersökningen samlas inte längre in. Därför har andel med brister i materiell standard beräknats med samma deprivationsindex som i denna bilaga.28 Av diagram 2.1 framgår att de olika måt- ten i stort sett ger samma bild av utvecklingen över tid. Mellan 1986/87 och 1994/95 ökar andelen fattiga enligt alla mått och 2000/01 är andelen på en lägre nivå än den var 1986/87, med undantag av andelen med brister i materiell stan- dard. I genomsnitt har fler tillgång till flertalet av de resurser som ingår i beräkningen av depriva- tionsindexet år 2000/01, dvs. färre saknar resur-

27Halleröd, B. (1999), Fattigdom i Sverige. Rapport från arbetsgruppen för ekonomisk trygghet till nationella folkhälsokommittén. Underlagsrapport 3. Avser befolkningen 18–84 år.

28Uppgift om tillgång till dator saknas dock 1986/87 varför denna ej ingår i indexet i denna jämförelse. Gränsen är densamma i alla beräkningar (satt till 10 % år 2000/01). Avser befolkningen 18–84 år.

En viktig återstående fråga i denna analys är att närmare studera vilka de ekonomiskt utsatta i samhället är. I detta avsnitt används samma mått på fattigdom som i förra avsnittet och gruppens egenskaper analyseras utifrån bakgrundsfaktorer som ålder, kön, familjetyp, sysselsättning och födelseland.

För att få en bild av hur stor risk respektive familjetyp löper att hamna i fattigdom kan familjetypernas fördelning hos de olika måtten jämföras med hur fördelningen ser ut i befolk- ningen (20–84 år) som helhet. I tabell 2.8 fram- går hur vanligt förkommande respektive famil- jetyp är bland de fattiga i förhållande till sin andel av befolkningen. Ett värde som är större än ett anger att familjetypen är överrepresenterad bland de fattiga och ett värde under ett anger att den är underrepresenterad.

Familjetyp

Ensamstående har en hög risk för att ha en låg materiell standard eller att vara social- bidragstagare. Ensamstående utan barn är också överrepresenterade bland de med låg inkomst.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Intressant är dock att ensamstående föräldrar inte löper högre risk för låg inkomst än sam- boende med barn.29

För samboende finns en förhållandevis låg risk att bli fattig, oavsett vilket fattigdomsmått som används. Undantaget är samboende med fler än två barn där framförallt risken för att vara social- bidragstagare är hög. Risken för att ha en låg materiell standard är däremot låg för denna grupp, liksom för övriga samboende.

Resultaten från denna analys bör dock tolkas med en viss försiktighet då resultaten avseende grupper med låg inkomst är väldigt känslig för val av ekvivalensskala. I underbilagetabell 3.2 framgår att den relativa risken för låga inkomster kan variera kraftigt när den skala som används inte beaktar boendekostnader och där stordrifts- fördelar i hushållet beaktas i lägre grad. Det gäller framförallt för ensamstående med barn och för samboende med fler än två barn.

Tabell 2.8 Relativ risk för fattigdom fördelat efter familjetyp

	Låg	Brister i	Social-
	inkomst	materiell	bidrags-
		standard	tagare
Ensamstående utan barn	1,7	2,2	1,2
Ensamstående med 1 barn	0,7	2,5	3,9

Ensamstående med 2 eller	0,7	2,1	4,1
fler barn

Samboende utan barn	0,6	0,4	0,4

Samboende med 1 barn	0,8	0,3	1,0
Samboende med 2 barn	0,7	0,3	0,9

Samboende med 3 eller fler barn	1,2	0,4	2,2

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Ålder och kön

Av tabell 2.9 framgår hur stor andel av de fattiga som kvinnor respektive män utgör i förhållande till sin andel av befolkningen. Används låg inkomst eller socialbidragstagande som fattig- domsmått fördelar sig andelen fattiga jämnt mellan könen. Används brister i materiell stan- dard framstår emellertid kvinnor som överrepre- senterade i förhållande till män.

Tabell 2.9 Relativ risk för fattigdom för kvinnor respektive män

	Låg	Brister i materiell	Socialbidragstagare
	inkomst	standard
Kvinnor	1,0	1,3	0,9

Män	1,0	0,7	1,1

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Av underbilagetabell 3.3 framgår också en tydlig skillnad mellan de olika måtten då kvinnors och mäns fördelning mellan olika ålderskategorier studeras. Används måttet på brister i materiell standard fördelar sig kvinnor och män förhållan- devis jämnt över åldersgrupperna. Används något av de andra fattigdomsmåtten fram- kommer en stor koncentration av såväl kvinnor som män till de yngre ålderskategorierna.

I tabell 2.10 analyseras olika ålderskategoriers risk för att hamna i fattigdom. Fattigdoms- måtten låg inkomst och socialbidragstagare upp- visar vissa likheter. Den yngsta ålderskategorin (20–29 år) löper enligt dessa mått en relativt stor risk för att vara fattig. För äldre kvinnor ger emellertid dessa mått olika bilder. Enligt måttet låg inkomst är äldre kvinnor överrepresenterade bland de fattiga medan de enligt måttet social- bidragstagare blir kraftigt underrepresenterade. Resultatet är dock inte så anmärkningsvärt då vi vet att andelen socialbidragstagare är relativt låg bland de äldre.30

Tabell 2.10 Relativ risk för fattigdom fördelat efter ålder och kön

Procent

Ålder	20-29	30-39	40-49	50-64	65-74	75+
Låg inkomst
Kvinnor	2,0	0,8	0,6	0,4	0,9	2,2

Män	2,0	0,9	0,8	0,6	0,8	1,0

Brister i materiell standard
Kvinnor	0,9	0,7	0,5	0,6	1,4	3,0

Män	1,0	0,8	0,8	0,8	1,1	2,6

Socialbidragstagare
Kvinnor	2,4	1,3	1,2	0,5	0,6	0,2

Män	1,7	1,4	1,2	0,6	0,3	0,3

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Med måttet på brister i materiell standard blir dock resultatet annorlunda. För de yngre ålders- kategorierna motsvarar andelen fattiga ungefär

29 Detta resultat framkommer även i Halleröd, B. (1991), Den svenska	30 Budgetpropositionen 2002/03:1, Bilaga 3.
fattigdomen (1991), s. 116.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

samma andel som de gör i befolkningen som helhet. För medelålders är de underrepresen- terade för att sedan bli kraftigt överrepre- senterade bland den allra äldsta delen av befolk- ningen. Detta kan till viss del ha ett samband med måttets konstruktion, där exempelvis av- saknad av varor som videobandspelare och dator generar poäng i deprivationsindexet. Dessa varor kan antas vara mindre förekommande i den äldre delen av befolkningen och således bidra till att förklara att detta mått avviker från de övriga i detta avseende.

Sysselsatta och utrikes födda

Andra intressanta dimensioner på hur fattig- domen fördelas är i vilken utsträckning som ut- rikes födda förekommer bland de fattiga och hur stor andel som är sysselsatta. Omkring 80 procent av de fattiga är svenskfödda mätt enligt måtten låg inkomst och brister i materiell standard. Används socialbidragstagande som mått minskar andelen svenskfödda till lite drygt 50 procent. Av tabell 2.11 framgår att utrikes födda, oberoende av vilket mått på ekonomisk fattigdom som används, är kraftigt överrepre- senterade bland de fattiga i förhållande till sin totala andel av befolkningen.

Av de fattiga är ca 50 procent sysselsatta om vi använder måtten låg inkomst eller brister i mate- riell standard. Bland socialbidragstagarna är det ca 65 procent som saknar sysselsättning. Obero- ende av vilket av måtten som används är de som saknar sysselsättning kraftigt överrepresenterade bland de fattiga.

Tabell 2.11 Relativ risk för fattigdom fördelat efter födelseland och sysselsättningsstatus

	Låg	Brister i	Social-
	inkomst	materiell standard	bidragstagare
Utrikes födda	1,9	1,9	4,3
Svenskfödda	0,9	0,9	0,6


Sysselsatt	0,6	0,6	0,4
Ej sysselsatt	2,8	2,6	3,4

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Man kan konstatera att ensamstående utan barn löper högre risk att hamna i fattigdom än sam- manboende. Risken för brister i materiell stan- dard är emellertid förhållandevis liten för sam- boende med barn. Yngre människor löper en

ökad risk för att hamna i ekonomisk fattigdom än äldre medan äldre löper större risk än yngre att ha brister i materiell standard. Någon tydlig koppling till den historiskt sett vanligt före- kommande fattigdomscykeln, där framförallt barn, föräldrar med små barn samt gamla männi- skor drabbades av fattigdom, går inte att se. En slutsats av detta är att skatter och transfereringar nu i högre grad utjämnar människor inkomster över livscykeln. Även offentliga tjänster som skola, vård och omsorg bidrar till detta.

2.2.6Kompletta mått på fattigdom saknas

Sammanfattningsvis ger de olika måtten grovt sett samma bild av utvecklingen av fattigdom, åtminstone för åren 1985/86, 1994/95 och 2000/01. Det är delvis samma grupper som i högre eller lägre grad riskerar fattigdom, oavsett vilket mått som väljs. Men olika mått kan också peka ut skiljda grupper som särskilt utsatta för fattigdom. Hur många som är fattiga varierar, vilket är en följd av att gränser måste sättas nor- mativt eller pragmatiskt. Det blir egentligen fruktlöst att försöka jämföra skillnader i hur många som är fattiga enligt olika mått. Det är sällan samma individer som räknas som fattiga enligt de olika måtten.

Till stor del ligger förklaringen på brister i datamaterialen och hur måtten konstrueras. Den redovisade årsinkomsten speglar ibland den ekonomiska standarden dåligt. Det är väl känt att mätfelen i de låga inkomsterna är mycket stora. När det gäller brister i materiella levnads- förhållanden vet man inte om de beror på otill- räckliga ekonomiska resurser eller om de är en följd av olika preferenser. Syftet med SCB:s välfärdsindikatorer är att beskriva levnads- standarden i befolkningen. Indikatorerna är därför inte alltid optimalt utformade för att fånga situationen för dem som har det sämst. Man kan också diskutera om det finns ett behov av att ta hänsyn till kvalitetsskillnader i de mate- riella resurserna. Slutligen omfattar social- bidragstagarna både de som fått socialbidrag en kortare tid och de som långvarigt försörjs av socialbidrag. Brister i måtten är således en del av förklaringen till att det är så vanligt att olika individer betraktas som fattiga. En annan för- klaring är givetvis att fattigdom kan ha olika dimensioner.

Både de direkta och de indirekta måtten har sina svagheter. En lösning som har föreslagits är

att en låg inkomstgräns kombineras med mått på brister i materiell standard. Ett sådant mått kan rättfärdigas teoretiskt då det tar hänsyn till att en fattig människa ska ha en låg levnadsstandard och att bristande ekonomiska resurser är orsa- ken. Bristerna i det datamaterial som används i denna studie är dock för stora för att på detta sätt ge tillräckligt tillförlitliga mått på fattigdom. En studie som i flera avseenden hade färre brister i datamaterialen har emellertid visat att sådana mått förefaller vara robusta.31 Betydligt större andel människor befanns i studien ha både låga inkomster och brister i materiell standard än vad fallet är med de mått som används i denna bilaga. Det vill säga överlappningen mellan de två måt- ten var större.

Figur 2.1 Skiss över teoretiskt konsistent fattigdomsmått

Fattiga31)

Låga	Brister i
registrerade	materiell
inkomster	standard

Ett annat sätt att hantera den svaga överlapp- ningen av olika fattigdomsmått är att som fattig räkna den som uppfyller minst ett av fler krite- rier. Vilket mått man väljer att använda måste alltid motiveras av i vilket syfte analysen görs. Problemet med mätfel i låga inkomster hanteras dock inte på detta sätt.32

31Halleröd, B. (1995), The truly poor: Direct and indirect consensual measurement of poverty in Sweden, Journal of European Social Policy 1995 5 (2). Risken att vara fattig var större i de förväntade under- grupperna när de fattiga definierades enligt båda kriterierna samtidigt än när de definierades enbart efter låg inkomst. I studien, som bland annat kunde ta hänsyn till om brister i materiell standard berodde på avsaknad av ekonomiska resurser eller ej, befanns ungefär 9 procent av befolkning- en i åldern 20–75 år vara fattiga år 1992.

32Rädda Barnen (2002), Barns ekonomiska utsatthet. www.rb.se. Fattigdom mäts som att ha låga inkomster eller socialbidrag någon gång under året. Problemen med att låga inkomster ibland inte mäter låg ekonomisk standard torde i visst avseende vara något mindre när analysen

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Med trovärdiga mått på fattigdom kan svar sökas kring frågor om vad som orsakar fattig- dom när den allmänna levnadsnivån är hög och vilka åtgärder som är effektiva i bekämpandet av fattigdom.

2.3Inkomströrlighet

Fördelningen av de ekonomiska resurserna under ett enskilt år ger ofta en ofullständig bild av hur den ekonomiska välfärden fördelas. Spridningen i hushållens disponibla inkomster och andelen hushåll med låg ekonomisk standard kan öka kraftigt till följd av tillfälligt höga kapitalvinster, att allt fler får möjlighet att stu- dera, vid familjesplittringar eller arbetslöshet. Det faktum att den ekonomiska standarden är låg ett år behöver dock inte betyda att inkomst- klyftorna är stora sett över en längre period. Det viktigaste skälet till att studera inkomströrlighet är därför att försöka bedöma om möjligheterna till att förbättra sin ekonomiska situation för- ändras över tiden. Framförallt är det angeläget att undersöka hur stor andel som fastnar i en situation med långvarigt låg ekonomisk standard och huruvida denna grupp har ökat eller minskat under det senaste decenniet.

Hur en stor rörlighet mellan inkomstskikten ska tolkas är emellertid inte helt oproblematiskt. Stora inkomstvariationer kan skapa otrygghet och svårighet att överblicka och planera sin eko- nomi. Utifrån en annan utgångspunkt kan inkomstvariationen tolkas som något positivt, där individen i takt med ökat välstånd och sparande ges större frihet att fördela arbete och fritid över livscykeln efter sina egna preferenser. Rörligheten kan enligt detta synsätt vara ett uttryck för en dynamisk och väl fungerande samhällsekonomi.

Ett enkelt sätt att studera inkomströrlighet är att mäta andelen personer som rör sig mellan olika inkomstgrupper mellan olika mättillfällen. Eftersom syftet är att studera flödena till och från de allra lägsta inkomstskikten har halva medianinkomsten satts som den lägsta gräns. Mellangruppen består av de med inkomster som ligger över halva medianen men understiger medianen. Det som i analysen benämns som det högsta inkomstskiktet är därmed de med in-

endast omfattar barnfamiljer då dessa sällan omfattar kvarboende ungdomar och studenter/värnpliktiga.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

komster som överstiger medianinkomsten i samhället.

Beräkningen av sådana övergångsmatriser framgår av tabell 2.12 och visar att av dem som befann sig i det lägsta inkomstskiktet 1991 var 23 procent kvar år 1995. Omkring 60 procent hade rört sig till det mellersta inkomstintervallet och 17 procent hade rört sig till det högsta. Mot- svarande analys för åren 1996–2000 visar att andelen ekonomiskt utsatta som var kvar i den lägsta inkomstnivån uppgick till 34 procent. Det är således en något större andel av de ekono- miskt utsatta som under denna femårsperiod är kvar i det lägsta inkomstskiktet. En slutsats som kan dras utifrån denna analys är således att en relativt stor andel, ca 65–75 procent, av de som ett enskilt år har inkomster under halva media- nen, efter en femårsperiod har rört sig uppåt på inkomstskalan. Den största delen av de ekono- miskt fattiga utgörs således av individer som under tillfälliga skeden i livet har låga inkomster av en eller annan orsak. Det kan som tidigare nämnts handla om studier eller om ungdomar äldre än 18 år som fortfarande bor hos sina för- äldrar.

Tabell 2.12 Andel personer som är kvar respektive flyttat mellan olika inkomstgrupper 1991–1995 och 1996–2000

Procent

	Låg 1995	Medel 1995	Hög 1995	Totalt
Låg 1991	23	60	17	100

Medel 1991	3	68	29	100

Hög 1991	2	23	75	100

	Låg 2000	Medel 2000	Hög 2000
Låg 1996	34	47	19	100

Medel 1996	5	70	25	100

Hög 1996	2	21	77	100

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Andelen långvarigt fattiga i relation till befolk- ningen illustreras i tabell 2.13. Här framgår att en relativt liten andel av den totala befolkningen har långvarigt låga inkomster. Andelen personer med låg ekonomisk standard under alla fem år understeg 1 procent både 1991–1995 och 1996– 2000. Andelen som någon gång under denna femårsperiod har haft inkomster under halva medianen är dock betydligt större. För perioden 1991–1995 uppgick denna andel till ca 12 procent medan andelen under perioden 1996– 2000 var ca 10 procent.

Tabell 2.13 Andel med svag ekonomi år 1991–95 och 1996–2000

Procent

Andel med svag	1991–1995	1996–2000
ekonomi
Minst 1 år	11,8	10,4

Minst 2 år	5,7	5,0

Minst 3 år	2,5	2,8
Minst 4 år	1,3	1,6

Alla år	0,7	0,9

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Vilka grupper är långvarigt fattiga?

De människor som under samtliga fem under- sökningsår befunnit sig i det lägsta inkomst- skiktet har brutits ner efter familjetyp, ålder, kön och födelseland. Tabellerna 2.14 och 2.15 visar hur vanligt förkommande olika grupper är bland de med långvarigt svag ekonomi, i förhållande till sin representation i befolkningen. Ett värde som är större än ett anger att gruppen är över- representerad bland de fattiga och ett värde som är mindre än ett anger att gruppen är under- representerad.

Av tabell 2.14 framgår att ensamstående gene- rellt sett är överrepresenterade bland de lång- varigt fattiga medan samboende är under- representerade. Ensamstående utan barn utgör antalsmässigt den största delen av de fattiga. I förhållande till sin andel av befolkningen är sam- boende utan barn underrepresenterade bland de långvarigt fattiga.

Tabell 2.14 Relativ risk för att bli långvarigt fattig fördelat efter familjetyp 1991–1995 och 1996–2000

	1991–1995	1996–20000
Ensamstående utan barn	1,7	1,7
Ensamstående med 1 barn	1,5	1,1

Ensamstående med 2 eller fler barn	1,6	1,2

Sammanboende utan barn	0,4	0,4
Sammanboende med 1 barn	0,6	0,6

Sammanboende med 2 barn	0,7	0,4

Sammanboende med 3 eller fler barn	0,8	0,7

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

En jämförelse mellan de två tidsperioderna visar stora likheter vad gäller vilka grupper som är över- respektive underrepresenterade bland de långvarigt fattiga. Ensamstående med barn är emellertid mindre överrepresenterade bland de ekonomiskt fattiga under tidsperioden 1996–

2000 än under 1991–1995. På motsvarande sätt har även samboende med två barn minskat bland de långvarigt fattiga.

Av tabell 2.15 framgår ett tydligt ålders- mönster. För såväl kvinnor som män gäller att de yngre ålderskategorierna förekommer i större utsträckning bland de långvarigt fattiga än de äldre gör. Undantaget är dock kvinnor över 75 år som under perioden 1996–2000 var överrepre- senterade bland de långvarigt fattiga i förhållande till sin andel av befolkningen. Att den yngsta ålderskategorin 20–29 är överrepresenterad bland de långvarigt fattiga kan ha en rimlig för- klaring i det faktum att denna grupp i mindre ut- sträckning än andra hunnit få fotfäste på arbets- marknaden och att många dessutom fortfarande befinner sig i utbildning.

Tabell 2.15 Relativ risk för att bli långvarigt fattig fördelat på ålder och kön år 1991–1995 och 1996–2000

	20–29	30–39	40–49	50–64	65–74	75–
1991–1995
Kvinnor	1,5	1,4	0,8	0,7	0,6	0,8

Män	1,2	1,5	1,0	0,8	0,4	0,4

1996–2000
Kvinnor	1,4	1,1	0,8	0,7	0,7	1,4

Män	1,1	1,3	1,2	0,7	0,7	0,8

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Av tabell 2.16 framgår att en stor del av de lång- varigt fattiga är utrikes födda. Denna grupp är kraftigt överrepresenterad såväl under åren 1991–1995 som 1996–2000. Andelen utrikes födda av de långvarigt fattiga har mellan dessa två mättidpunkter ökat med ca 10 procent- enheter och uppgick under den senare perioden till ca 35 procent av de långvarigt fattiga.

Tabell 2.16 Andel långvarigt fattiga fördelat efter födelseland 1991–1995 och 1996–2000

Procent

	1991–1995	1996–2000
Utrikes födda	26	35

Svenskfödda	74	65
Totalt	100	100

Källa: LINDA, SCB, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

2.4Svensk fattigdom i ett internationellt perspektiv

Internationella jämförelser av fattigdom grundar sig oftast på förekomsten av låg inkomst. OECD redovisar andelen med inkomst under 40, 50 och 60 procent av medianinkomsten för hela befolkningen. Förutom dessa relativa fattig- domsnivåer använder OECD också absoluta fattigdomsnivåer och det s.k. Sen-indexet, som tar hänsyn till genomsnittsinkomst och inkomstfördelning bland dem under fattigdoms- strecket. Enligt Världsbanken är en mycket fattig person en människa som har mindre än en dollar om dagen att leva på.

I tabell 2.17 redovisas andelen med en dispo- nibel inkomst under halva medianinkomsten och andel under 60 procent av medianinkomsten för ett antal länder. Andelen med en inkomst under halva medianinkomsten varierar från ungefär 5 till 22 procent och andelen med inkomst under 60 procent av medianinkomsten mellan 10 och 28 procent. Sverige placerar sig bland de länder som har allra lägst andel med låg inkomst, trots att andelen överskattas till följd av brister i det svenska datamaterialet.33 När värden på Sen- index jämförs för huvudsakligen samma länder blir resultatet att Sverige har lägst grad av fattig- dom (se underbilagetabell 3.4).

FN har utvecklat ett index för graden av fattigdom som tar hänsyn till fler faktorer än enbart låg inkomst, Human poverty index, HPI. Indexet finns i två versioner, ett för utvecklings- länder, HPI-1, och HPI-2 för mer utvecklade länder. Sverige tillhör den andra gruppen och därför redovisas HPI-2 i tabell 2.18. Fattig- domsindexet i tabellen beaktar levnadslängd, läskunnighet, inkomstnivå och långtidsarbets- löshet.34

33I de data som ligger till grund för tabellen betraktas hemmavarande ungdomar som medlemmar i föräldrarnas hushåll i alla länder utom Sverige. I det svenska datamaterialet är ungdomar över 18 år som bor kvar hos sina föräldrar klassade som egna hushåll. ”Kvarboende” ungdomar har ofta inte någon inkomst alls utan försörjs av sina föräldrar, vilket inte syns i svenska data. Som en följd överskattas andelen fattiga i Sverige jämfört med övriga länder. Detta har betydelse framförallt när det lägre fattigdomsstrecket används.

34Detta index har fyra delkomponenter; sannolikheten (vid födseln) att inte uppnå 60 års ålder, andel vuxna (16–65 år) som saknar grundläggande läs- och skrivförmåga, andel med justerad disponibel inkomst under halva medianen samt andel långtidsarbetslösa (minst 12 månader).

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Tabell 2.17 Andel med låga inkomster

Procent

	År	Under halva	Under 60 % av
		medianinkomsten	medianinkomsten
Sverige	1995	6,4	10,3

Finland	1995	4,9	10,8

Schweiz	1992	6,2	11,8

Danmark	1994	5,0	12,0

Belgien	1995	7,8	13,2
Nederländerna	1995	6,3	13,5

Frankrike	1994	7,5	13,5

Österrike	1993	7,4	13,7
Ungern	1997	7,3	13,9

Japan	1994	8,1	13,9

Norge	1995	8,0	14,6
Tyskland	1994	9,4	15,7

Kanada	1995	10,3	16,5

Australien	1994	9,3	18,8

Storbritannien	1995	10,9	19,5

Irland	1994	11,0	20,7

Grekland	1994	13,9	21,7
Italien	1993	14,2	21,9

Turkiet	1994	16,2	23,4

USA	1995	17,1	24,0
Mexiko	1994	21,9	27,7

Källa: Förster, M. (2000), ”Trends and Driving Factors in Income Distribution and Poverty in the OECD Area”, Labour Market and Social Policy Occasional Papers No. 42, OECD

När de fyra delkomponenterna vägs samman blir resultatet att Sverige, med detta sätt att mäta, är det land i världen som har lägst andel fattiga medborgare.

Fattigdom är ett svårfångat och mångdimen- sionellt begrepp. Även FN:s försök att beakta andra förhållanden än de rent ekonomiska är givetvis ett mycket grovt sätt att beskriva fattig- dom eller deprivation. Slutsatsen av de jäm- förelser som ändå kan göras är att de svenska fattigdomsnivåerna internationellt sett är mycket låga.

Tabell 2.18 FN:s index över fattigdom

Procent

	Human poverty index (HPI-2)
Sverige	6,7

Norge	7,5

Nederländerna	8,5
Finland	8,8

Danmark	9,5

Tyskland	10,5

Luxemburg	10,8

Frankrike	11,1

Japan	11,2
Spanien	11,3

Italien	12,2

Kanada	12,3
Belgien	12,6

Australien	12,9

Storbritannien	15,1
Irland	15,3

USA	15,8

Källa: United Nations Development Program (2002), Human Development Report 2002

Inkomströrlighet i ett internationellt perspektiv

Internationella jämförelser av inkomströrlighet och speciellt rörligheten från och till de lägsta inkomstskikten är relativt ovanliga. Förklaringen är att relativt få länder har den typ av registerdata som gör det möjligt att följa enskilda individer över tiden och studera hur deras inkomster för- ändras från år till år. Denna brist på data börjar dock successivt att minska då allt fler länder, i framförallt Europa genom Eurostat European Community Household panel, börjat bygga upp longitudinella register. Det tidsperspektiv som dessa omfattar är emellertid fortfarande allt för begränsat för att på ett relevant sätt kunna fånga den dynamik som finns i individers inkomstför- ändringar över en längre tidsperiod.

Diagram 2.2 Andel med låg inkomst under 6 års tid samt andel med låg inkomst under minst 1 av 6 år

40
35	6 år fattigdom
35
30	Fattig minst 1 år
30
25
20
15
10
5
0
.	e		a		d		n
l	e		a		d	SA	n
r	Sverig	Kanad			klan	SA	Storbritannie
Nede					klan	U
Nede				ys
				T

Källa: OECD, Economic studies No 30, 2000

OECD har i en studie från år 2000 studerat rör- ligheten in i och ut ur fattigdom för sex OECD-länder; Kanada, Tyskland, Nederlän- derna, Storbritannien, USA och Sverige. Som mått på fattigdom använder OECD inkomster som understiger halva medianen. Analysen har genomförts genom att dels studera hur stor andel av populationen som hade inkomster under halva medianen under alla sex inkomst- åren, dels hur många som var fattiga minst ett av dessa sex år. Av diagram 2.2 framgår att andelen som varit fattiga under samtliga sex undersök- ningsår uppgår till mellan 1 och 6 procent av befolkningen i respektive land.

Sverige har tillsammans med Nederländerna lägst andel fattiga. Storbritannien och USA är de länder som har störst andel. Med denna mät- metod är dock skillnaden mellan länderna inte så stor. Skillnaderna är däremot betydligt större vad gäller andelen fattiga under minst ett av de sex undersökningsåren. Sverige har även här till- sammans med Nederländerna lägst andel fattiga, med en andel som uppgår till drygt 10 procent. Högsta andel bland de undersökta länderna finns i Storbritannien där andelen fattiga under minst ett år uppgick till ca 40 procent. En viktig slut- sats utifrån detta är att långvarig fattigdom är relativt ovanlig i de undersökta länderna. Där- emot är fattigdom något som kortvarigt drabbar en förhållandevis stor andel av befolkningen, om än under en begränsad period.

Mot denna bakgrund visar tabell 2.19 hur den totala andelen fattiga fördelar sig över antalet år i fattigdom. I Tyskland, Nederländerna och Sve- rige var över 40 procent fattiga under enbart ett år, vilket är betydligt högre än i USA, Kanada och Storbritannien där motsvarande siffra upp-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

gick till 26–36 procent beroende på vilket land man jämför med. För dem som varit fattiga under mer än fem år gäller det motsatta. Här är andelen högst i USA och Storbritannien (27– 28 procent) vilket ska jämföras med en nivå mellan 10 och 15 procent i övriga länder.

Tabell 2.19 Andel fattiga som blir kvar i fattigdom under 1–6 år

Procent

	År	1 år	2 år	3 år	4 år	5+ år	Totalt
Kanada	1990	35,9	27,0	14,4	9,2	13,5	100
	–95

Tysk-	1991	45,6	19,4	12,0	7,6	15,5	100
land	–96

Neder-	1991	48,1	20,6	11,9	7,7	11,6	100
länderna	–96

Sverige	1991	41,1	21,9	13,0	8,7	15,3	100
	–96

Storbri-	1991	26,0	19,3	13,6	13,2	27,9	100
tannien	–96

USA	1989	33,0	18,5	11,2	10,1	27,3	100
	–93

Källa: OECD Economic studies No 30, 2000

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Underbilaga 3

Begrepp och definitioner

Disponibel inkomst: Hushållets totala inkomst från arbete, kapital och transfereringar minus betald skatt, betalt underhållsbidrag, återbetalt studiemedel och återbetalt socialbidrag. Erhållet studiemedel betraktas som en transferering och ingår i disponibel inkomst.

Justering för försörjningsbörda: För att kunna jämföra den ekonomiska standarden mellan hus- håll av olika storlek och med olika sammansätt- ning måste den disponibla inkomsten justeras. För att göra detta används en ekvivalensskala. Denna baseras på konsumtionsvikter enligt norm för socialbidrag kompletterad med en schablonmässig boendekostnad enligt "trång- boddhetsnorm 2". Denna norm har para- metriserats enligt följande formel:

Hushållets vikt=(antal vuxna+0,7* antal barn)0,7

Ekonomisk standard: Hushållets disponibla inkomst dividerad med ovan beskrivna ekviva- lensskala.

Individens ekonomiska standard: Hushållets justerade disponibla inkomst påförs samtliga personer i hushållet. Redovisning sker sedan på individnivå.

Gini-koefficient: Det vanligaste måttet på ojämnheten i inkomstfördelningen. Gini-koeffi- cienten antar värdet 0 när inkomsten är lika för alla och värdet 1 vid maximal ojämnhet, dvs. när en person får alla inkomster. Koefficienten är mest känslig för vad som händer i mitten av för- delningen.

Median: 50 procent av befolkningen har lägre inkomst än medianinkomsten.

Decilgrupp: Befolkningen delas in i tio lika stora grupper där de 10 procent med lägst stan- dard hamnar i decilgrupp 1, de med näst lägst standard i decilgrupp 2 osv. ända upp till decil- grupp 10 med högst ekonomisk standard.

Kvintilgrupp: Motsvarande indelning med fem grupper som vardera omfattar 20 procent av be- folkningen.

Decilkvot: Den disponibla inkomsten (vid övre decilgränsen) bland dem med högre eko- nomisk standard dividerad med inkomsten för dem med lägre standard.

Familjetyper: E0= ensamboende utan barn, E+= ensamstående med barn, PE= ensamstå- ende pensionär, EÖ= ensamstående med

hemmaboende vuxna barn, G0= gift/samboende utan barn, G+= gift/samboende med barn, PS= samboende pensionär, GÖ= övriga sam- boende hushåll – flergenerationsboende.

Inkomströrlighet (M): Inkomsternas stelhet kan beräknas som kvoten mellan spridningen av den sammanlagda inkomsten under en flerårs- period och det viktade medelvärdet av den årliga inkomstspridningen under samma period (R). Motsatsen, inkomsternas rörlighet eller mobili- tet (M) definieras M= 1-R. Mobilitet anger en- ligt denna definition i vilken grad inkomstsprid- ningen utjämnas när undersökningsperioden förlängs. Ju närmare noll, desto högre mobilitet och större utjämning över tiden.

Ekonomisk marginalisering: Med detta avses de personer som under tre år i rad har haft en disponibel inkomst som till mer än 50 procent utgörs av arbetsmarknadsstöd, sjukpenning, för- tidspension (inkl. sjukbidrag), socialbidrag eller bostadsbidrag. Endast personer i åldern 20–64 år som har en disponibel inkomst över två basbe- lopp per år ingår i beräkningen.

Förmögenhetskoncentration: Andel av hela nettoförmögenhetssumman till marknadsvärde som ägs av de en procent rikaste hushållen.

Standardvägning: Statistiska resultat kan bli missvisande när de undersökta grupperna har olika sammansättning i något viktigt avseende. Antag att man finner att hälsotillståndet är mycket sämre för lågutbildade än för högut- bildade. Under senare årtionden har andelen högutbildade ökat, vilket inte ännu syns i högre åldrar, där sjukdomar är vanligare. Det kan visa sig att den observerade hälsoskillnaden i själva verket beror på en åldersskillnad. Standard- vägning är en metod, som kan eliminera sådana oönskade effekter. Man undersöker hur hälso- tillståndet skulle vara med en gemensam ålders- sammansättning (standardpopulation). Man ställer frågan: Hur skulle hälsotillståndet för de högutbildade vara om de haft samma ålders- sammansättning som de lågutbildade. Med denna metod får man bort ålderseffekten.

Marginaleffekt: Beräkning av marginaleffekter har utförts med hjälp av FASIT-modellen, som använder data från undersökningen av hushållens ekonomi. Efter en tänkt inkomstökning på 12 000 kronor och eventuellt minskat arbets- marknadsstöd beräknas inkomstskatt, pensions- avgift, barnomsorgsavgift och transfereringar enligt reglerna för respektive år.

Inkomst under socialbidragsnorm: Normen för levnadsomkostnader bygger på tidigare rekom- menderade utgiftsnivåer vid socialbidragspröv- ning. Den beräknas som summan av: a) konsumtionsvikt*basbeloppet b) boendekost- naden som genomsnittshyra (i någon av fyra re- gioner ) om man inte skall vara trångbodd enligt norm 3 c)faktisk barnomsorgskostnad d) skat- tad kostnad för lokala resor. Disponibel inkomst modifieras genom att fastighetsskatt läggs till och skatteavdrag för räntekostnader för huslån dras bort. Syftet är att jämställa boende i äganderätt med boende i hyresrätt. Om disponi- bel modifierad inkomst är mindre än beräknad norm för levnadsomkostnader har hushållet en inkomst under socialbidragsnorm.

Brister i materiell standard: Uppgifter om vilka olika typer av resurser individerna har tillgång till används för att beräkna ett deprivationsindex. Resurserna är tv, frys, video, bil, en veckas semester under senaste året, dator i hemmet, diskmaskin, tillgång till fritidshus, kontant- marginal, inga svårigheter betala löpande utgifter samt att inte vara trångbodd enligt SCB:s norm 3. Varje resurs ger lika många poäng som andel i befolkningen som har resursen. Ju färre resurser en individ har tillgång till desto högre blir individens värde på indexet. De tio procent som har högst värde anses ha brister i materiell standard.

Avsteg från den officiella inkomststatistiken

I kapitel 1 redovisas hur hushållens inkomster och inkomstolikheterna har utvecklats sedan 1991. Det inkomstbegrepp som används är indi- vidernas ekonomiska standard men följande avsteg från SCB:s officiella statistik har gjorts.

Analysen avser individernas ekonomiska väl- färd. Detta innebär ett normativt ställnings- tagande att samtliga personer, barn som vuxna, ensamboende som samboende, skall ges lika stor tyngd när fördelningen av ekonomiska resurser bedöms. Den justerade disponibla inkomsten påförs samtliga familjemedlemmar. I den offi- ciella statistiken visas fördelningen bland hushåll. Detta innebär exempelvis att man där ger fem gånger större vikt till vad som händer en ensam- boende person än vad som vad händer perso- nerna i en familj med två vuxna och tre barn.

Den nya socialbidragsnormen med tillägg för boendekostnader används för att justera för olika hushålls storlek. Normen beaktar de ekonomiska

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

stordriftsfördelar som rimligen finns i större hushåll. Till normen har lagts en schabloniserad boendekostnad och antagna belopp för vård, möbler m.m., därefter har normen med hjälp av en statistisk analys givits en generell och enklare matematisk form (se ovan). SCB:s statistik ba- seras på en äldre norm utan hänsyn till boende- kostnader och stordriftsfördelar. Den kan anses betydligt underskatta standarden i bl.a. barn- familjer.

Eftersom inkomststatistiken baseras på dekla- rationsuppgifter till taxeringen mäts inte in- komst på ett i ekonomisk mening neutralt och symmetriskt sätt. Värdeökning i aktier och andra tillgångar registreras som inkomst först när de realiseras. Denna egenskap i skattereglerna inne- bär att inkomstfördelningen i den officiella stati- stiken kan vara svårbedömd. Kapitalvinster och därmed inkomstspridningen varierar kraftigt år från år. För att illustrera kapitalvinsternas bety- delse redovisas utvecklingen för två inkomst- begrepp, justerad disponibel inkomst med och utan kapitalvinster. Om inget annat anges avser redo- visningen justerad disponibel inkomst inklusive kapitalvinster.

Datamaterial

Huvuddelen av analysen i kapitel 1 baseras på SCB:s undersökning av hushållens ekonomi (HEK). Uppgifterna bygger på deklarations- uppgifter till taxeringen, olika register hos myn- digheter samt intervjuer med hushållen. Under- sökningen visar uppgifter med två års fördröj- ning. Vid analys av senare år än 2001 görs en framskrivning till detta års ekonomiska och demografiska förhållanden.

Kapitel 2 baseras huvudsakligen på analyser av SCB:s undersökning om levnadsförhållanden (ULF) 2000 och 2001. Undersökningarna har genomförts årligen sedan 1975, i huvudsak som besöksintervjuer med ett slumpmässigt urval om ca 7 500 personer av Sveriges vuxna befolkning i åldern 16–84 år.

Det underlag som används i analysen av löne- spridning, inkomströrlighet, ekonomisk margi- nalisering och långvarig fattigdom kommer från databasen LINDA, vilken kompletterats med löneuppgifter från SCB:s strukturlönestatistik. Vid analys av lönespridning ingår både heltids- och deltidsanställda och det är den överens- komna månadslönen vid heltidsarbete som ana- lyseras.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Underbilagetabell 3.1 Individernas disponibla inkomst justerad för försörjningsbörda 1991–2001 samt förändring 2001– 2003. 2002 års priser. Medianer samt medelvärden för inkomstgrupper (deciler)

Kronor per år
	1991	1996	2001	1991/2001, %	2001/20031, %	1991/20031, %
Samtliga	133 400	122 600	145 400	9,0	4,1	13,5

Kön

Kvinnor	129 900	120 200	141 300	8,8	4,0	13,1
Män	137 100	125 500	149 600	9,1	4,0	13,5

Ålder

–17	126 700	113 100	138 000	8,9	3,6	12,8

18–24	134 000	111 600	136 800	2,1	4,9	7,1

25–34	133 800	122 100	150 900	12,8	3,9	17,1

35–44	140 000	125 500	149 600	6,9	4,0	11,1
45–54	166 500	150 200	173 800	4,4	4,0	8,6

55–64	159 500	152 100	177 500	11,3	4,3	16,1

65–75	116 200	119 500	130 000	11,9	4,9	17,4
75+	89 900	98 400	104 100	15,8	6,8	23,7

Hushållstyp

Ensamboende utan barn	132 600	118 900	139 500	5,2	3,9	9,4
Ensamstående med barn	109 600	99 800	112 400	2,6	1,6	4,2

Ensamstående pensionär	92 900	97 800	101 200	8,9	7,2	16,8

Ensamstående övriga	139 900	120 300	143 400	2,5	3,2	5,7

Samboende utan barn	175 400	162 700	195 500	11,5	3,7	15,6

Samboende med barn	133 800	120 900	148 500	11,0	4,1	15,5

Samboende pensionär	117 100	117 800	128 300	9,6	4,5	14,5
Samboende övriga	173 100	159 100	186 200	7,6	3,4	11,2


Inkomstgrupper, deciler (medelvärden)
1	65 400	58 700	68 000	4,0	4,9	9,1

2	92 900	85 400	97 800	5,3	4,5	10,0

3	106 100	97 400	112 200	5,7	3,8	9,7
4	117 500	107 200	125 900	7,1	3,8	11,2

5	127 900	117 200	139 000	8,7	4,0	13,0

6	139 400	128 300	152 500	9,4	4,0	13,8

7	152 700	140 400	167 700	9,8	4,1	14,3

8	169 000	156 300	187 100	10,7	3,8	15,0

9	192 200	179 200	217 400	13,1	3,5	17,1
10	286 900	270 100	352 500	22,9	-1,0	21,6

Samtliga (medelvärde)	145 000	134 000	162 000	11,7	2,8	14,9


Andel under halva medianen, %	3,4	3,7	4,2

Andel av total inkomst

1% högst standard	4,4	4,3	5,3
10 % högst standard	19,8	20,2	21,8

1 Framskrivning.

Källa: HEK, SCB, Finansdepartementets beräkningar

PROP. 2002/03:100 BILAGA 3

Underbilagetabell 3.2 Relativ risk för låg inkomst fördelat efter familjetyper, beräknat enligt två olika ekvivalensskalor

				SCB:s skala			PEL-skala
Ensamstående utan barn				1,3			1,7

Ensamstående med 1 barn				1,0			0,7

Ensamstående med 2 eller fler barn				2,3			0,7
Samboende utan barn				0,5			0,6

Samboende med 1 barn				0,8			0,8

Samboende med 2 barn				0,9			0,7

Samboende med 3 eller fler barn				2,7			1,2

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Underbilagetabell 3.3 Andel med svag ekonomi enligt tre olika definitioner fördelat efter ålder och kön
Procent
	20–29	30–39	40–49	50–64	65–74	75+	Totalt
Låg inkomst

Kvinnor	28	16	11	10	11	24	100

Män	34	19	15	16	8	8	100
Brister i materiell standard

Kvinnor	13	13	10	14	17	33	100

Män	17	16	14	21	12	20	100
Socialbidragstagare

Kvinnor	33	25	21	12	7	2	100

Män	28	29	21	17	3	2	100
Befolkningen

Kvinnor	14	19	18	26	12	11	100

Män	16	20	18	27	11	8	100

Källa: ULF, SCB, Finansdepartementets beräkningar

Underbilagetabell 3.4 Sen-index vid 1990-talets mitt

	Sen-index		Sen-index
Sverige	0,4	Kanada	4,4
Luxemburg	0,8	Nederländerna	4,4

Finland	1,2	Danmark	4,6

Taiwan	1,5	Storbritannien	4,6
Frankrike	2,0	Österrike	4,9

Norge	2,3	Australien	5,6

Belgien	2,4	Polen	6,0
Tyskland	2,7	Italien	6,4

Spanien	3,2	USA	6,9

Irland	3,7	Schweiz	7,2
Israel	4,3	Mexiko	11,2

Källa: Jesuit, D., Smeeding, T. (2002), Poverty levels in the developed world, Luxembourg income study working paper No. 321