Bilaga 1

Svensk ekonomi

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Bilaga 1

Svensk ekonomi

Innehållsförteckning

Förord................................................................................................................................   7
1 Inledning ................................................................................................................. 7
  1.1 Sammanfattning....................................................................................... 7
  1.2 Resursläget............................................................................................... 9
  1.3 Finanspolitiken...................................................................................... 10
  1.4 Utvecklingen inom olika områden....................................................... 11
2 Internationell utveckling...................................................................................... 18
  2.1 Utvecklingen i Europa .......................................................................... 19
  2.2 Utvecklingen i Förenta staterna........................................................... 21
  2.3 Utvecklingen i Asien och Latinamerika............................................... 22
  2.4 Utvecklingen i Polen, de baltiska länderna och Ryssland................... 23
  2.5 Den svenska världsmarknadstillväxten ................................................ 23
3 Kapitalmarknaderna.............................................................................................. 24
  3.1 Utvecklingen i omvärlden..................................................................... 24
  3.2 Sverige .................................................................................................... 26
4 Utrikeshandel........................................................................................................ 30
  4.1 Varuexport............................................................................................. 30
  4.2 Varuimport ............................................................................................ 32
  4.3 Tjänstehandel......................................................................................... 33
  4.4 Bytesbalans ............................................................................................ 33
  4.4 BNI......................................................................................................... 34
5 Näringslivets produktion ..................................................................................... 35
  5.1 Industri................................................................................................... 35
  5.2 Byggindustri........................................................................................... 37
  5.3 Tjänstesektorer...................................................................................... 38
6 Arbetsmarknad ..................................................................................................... 39
7 Löner .....................................................................................................................   44
8 Inflation.................................................................................................................   46

3

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

9 Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter.................................................. 50
  9.1 Hushållens inkomster........................................................................... 50
  9.2 Hushållens konsumtionsutgifter ......................................................... 53
10 Investeringar......................................................................................................... 57
  10.1 Näringslivet........................................................................................... 57
  10.2 Offentliga myndigheter........................................................................ 59
  10.3 Bostäder................................................................................................. 59
  10.4 Lager ...................................................................................................... 60
11 Den offentliga sektorn......................................................................................... 61
  11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn ................................................. 61
  11.2 Den statliga sektorn.............................................................................. 65
  11.3 Ålderspensionssystemet ....................................................................... 65
  11.4 Kommunsektorn................................................................................... 66
  11.5 Finanspolitiska mål och indikatorer .................................................... 68
12 Prognosutvärdering.............................................................................................. 72
  12.1 Finansdepartementets prognoser för 2002.......................................... 72
  12.2 Jämförelse med andra prognosmakare................................................. 74
  12.3 Varför tar inte prognosmakare ut svängarna?..................................... 75
Fördjupningsruta  
  Ekonomiska effekter av räntekonvergensen vid ett ”ja” i folkomröstningen  
  om införande av euron ......................................................................................... 28

4

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabellförteckning

1.1 Prognosförutsättningar............................................................................................... 8
1.2 Nyckeltal ................................................................................................................... 10
1.3 Försörjningsbalans.................................................................................................... 14
1.4 Bidrag till BNP-tillväxt ............................................................................................. 15
1.5 Sparandets sammansättning...................................................................................... 16
1.6 De offentliga finanserna ........................................................................................... 17
2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet ......................................................................... 18
3.1 Betalningsbalansens finansiella poster ..................................................................... 27
3.2 Ränte- och valutakursantaganden ............................................................................ 27
4.1 Export och import av varor och tjänster ................................................................. 30
4.2 Bytesbalans ................................................................................................................ 34
4.3 Bruttonationalinkomst ............................................................................................. 34
5.1 Näringslivets produktion.......................................................................................... 35
5.2 Nyckeltal för industrin ............................................................................................. 36
5.3 Byggvolym................................................................................................................. 38
6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet ................................................................ 39
7.1 Timlöner .................................................................................................................... 44
7.2 Arbetskraftskostnader per timme i näringslivet ..................................................... 45
8.1 Konsumentprisutveckling......................................................................................... 49
9.1 Hushållens reala disponibla inkomster.................................................................... 50
9.2 Bidrag till hushållens realinkomstökning ................................................................ 51
9.3 Ändamålsfördelade transfereringsinkomster .......................................................... 52
9.4 Hushållens justerade reala disponibla inkomster.................................................... 53
9.5 Hushållens finansiella förmögenhet ........................................................................ 54
9.6 Hushållens sparande ................................................................................................. 56
10.1 Investeringar............................................................................................................ 57
10.2 Varuproducenters investeringar ............................................................................. 58
10.3 Tjänsteproducenters investeringar......................................................................... 59
11.1 Offentliga sektorns finansiella sparande................................................................ 61
11.2 Den offentliga sektorns finanser............................................................................ 62
11.3 Skatter och avgifter ................................................................................................. 63
11.4 Den offentliga sektorns utgifter ............................................................................ 64
11.5 Statens finanser (exklusive statliga affärsverk och aktiebolag) ............................ 65
11.6 Ålderspensionssystemet ......................................................................................... 66
11.7 Kommunsektorns finanser ..................................................................................... 67
11.8 Strukturellt sparande i offentlig sektor.................................................................. 69
11.9 Indikator för efterfrågan......................................................................................... 71
12.1 Finansdepartementets prognoser och utfall för 2002........................................... 72
12.2 Genomsnittligt absolut prognosfel för BNP-tillväxten........................................ 75

5

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Diagramförteckning

1.1 BNP-tillväxt, faktisk och potentiell BNP ................................................................. 7
2.1 Den prognoserade konjunkturuppgången i Förenta staterna jämfört med  
    genomsnittet av tidigare konjunkturuppgångar sedan andra världskriget....... 22
3.1 Styrräntor i Förenta staterna, euroområdet och Sverige........................................ 24
3.2 10-åriga statsobligationsräntor i Förenta staterna, Tyskland och Sverige............. 25
3.3 Dollar mot euro ........................................................................................................ 25
3.4 Börsutvecklingen i Förenta staterna, euroområdet och Sverige............................ 26
3.5 Differensen mellan 10-årig statsobligationsräntor i Sverige och Tyskland........... 27
3.6 Kronans växelkurs, TCW-index............................................................................... 27
4.1 Varuexport och exportorderingång ......................................................................... 31
5.1 Industrins enhetsarbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 11  
    OECD-länder....................................................................................................... 36
5.2 Industrins bruttoöverskottsandel............................................................................ 37
6.1 Nyanmälda lediga platser och varsel om uppsägning............................................. 40
6.2 Antal sysselsatta och personer i arbete.................................................................... 41
6.3 Arbetskraftsutbud och antal sysselsatta.................................................................. 42
6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska  
    program................................................................................................................. 43
7.1 Timlöneutveckling 1960–2002................................................................................. 44
8.1 Inflation (KPI) exkl. el, olja och bensin.................................................................. 46
8.2 Bidrag till KPI-inflationen från vissa varu- och tjänstegrupper............................. 46
8.3 Konsumentprisernas utveckling .............................................................................. 48
9.1 Real disponibel inkomst........................................................................................... 52
9.2 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter ................................. 53
9.3 Hushållens konsumtion av varor och tjänster ........................................................ 54
9.4 Skulder i förhållande till disponibla inkomster....................................................... 55
9.5 Skulder i förhållande till reala och finansiella tillgångar......................................... 55
9.6 Hushållens förväntningar om ekonomin 12 månader framåt................................ 55
9.7 Hushållens nettosparkvot ........................................................................................ 56
10.1 Investeringar ........................................................................................................... 57
10.2 Kapacitetsutnyttjandet i industrin......................................................................... 57
10.3 Kapitalkvoten i industrin........................................................................................ 58
10.4 Påbörjade nybyggnationer av bostäder ................................................................. 59
11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande ........................................................ 61
11.2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning................................................ 62
11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter................................................... 63
11.4 Kommunsektorns finanser..................................................................................... 67
11.5 Kommunsektorns konsumtionsutgifter................................................................ 68
12.1 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2002 ...................................................... 74
12.2 Medelprognos, preliminära och reviderade utfall för BNP-tillväxten................. 75

6

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Svensk ekonomi

Förord

I denna bilaga till 2003 års ekonomiska vårproposition redovisas en prognos för den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 2004. Därutöver redovisas även en kalkyl för utvecklingen under 2005 och 2006.

Bedömningarna baseras på underlag från Statistiska centralbyrån (SCB), OECD och Konjunkturinstitutet (KI). Ansvaret för bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementet.

Beräkningarna är gjorda med stöd av KI:s modell KOSMOS och är betingade av att ett antal förutsättningar är uppfyllda.

För beräkningarna av volymutvecklingen har 2001 använts som fast basår.

Ansvarig för beräkningarna är departementsrådet Mats Dillén. Beräkningarna baseras på information t.o.m. 9 april 2003.

1 Inledning

Återhämtningen i världsekonomin är svagare än vad som tidigare har antagits. Den globala osäkerhet som hänger samman med Irakkrisen påverkar bl.a. företagens investeringsvilja samtidigt som höga oljepriser har dämpat hushållens köpkraft. Det försämrade internationella konjunkturläget kombinerat med svag utveckling i några för Sverige viktiga exportbranscher, bl.a. teleproduktindustrin, och en påtaglig nedgång i hushållens inkomsttillväxt bidrar till att bruttonationalprodukten (BNP) i år väntas öka med 1,4 %. Som en konsekvens av den dämpade efterfrågan stiger den öppna arbetslösheten. Nästa år bedöms investeringarna återigen öka, efter att ha fallit två år i rad. Exporttillväxten ökar i takt med att det internationella konjunkturläget gradvis förbättras. År 2004 förutses BNP stiga med 2,4 % och arbetslösheten sjunka.

1.1Sammanfattning

Den globala tillväxten begränsas i år av att euroområdet utvecklas svagt och av fortsatt låg aktivitet i Japan. Särskilt oroväckande är situationen i Tyskland där tillväxten för tredje året i rad väntas understiga 1 %. I Förenta staterna har en mycket expansiv inriktning av den ekonomiska politiken stimulerat konsumtionen och därigenom motverkat den efterfrågeminskning som de senaste årens kraftiga börsfall och svaga industrikonjunktur har resulterat i. En god tillväxt i Förenta staterna är en viktig förutsättning för att den globala konjunkturåterhämtningen skall fortsätta.

Den säkerhetspolitiska situationen till följd av Irakkrisen utgör för närvarande en hämmande faktor i världsekonomin. Prognosen bygger på antagandet att osäkerheten avseende det världspolitiska läget består men är avsevärt mindre det andra halvåret 2003. Den bygger också på att oljepriset inte under längre perioder ligger på höga nivåer. I takt med att den politiska osäkerheten minskar förutses företagens investeringsvilja och hushållens konsumtionsefterfrågan globalt att öka.

Diagram 1.1 BNP-tillväxt, faktisk och potentiell BNP

Procentuell volymförändring       Miljarder kronor
5,0           2550
4,5     BNP-tillväxt (vänster axel)   2500
    Faktisk BNP    
4,0         2450
    Potentiell BNP    
           
3,5           2400
3,0           2350
2,5           2300
2,0           2250
1,5           2200
1,0           2150
0,5           2100
0,0           2050
00 01 02 03 04 05 06
            7

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Osäkerheten beträffande Irakkonfliktens fortsatta förlopp och dess spridningseffekter är dock stor. Å ena sidan kan händelseutvecklingen bli sådan att det pessimistiska stämningsläget bryts tidigare än förväntat och att oljepriset i genomsnitt blir lägre än väntat. I ett sådant scenario påskyndas återhämningen i världsekonomin. Å andra sidan kan Irakkonflikten leda till en sämre ekonomisk utveckling med bestående stor osäkerhet och att oljeprispriset blir högt under en längre period. Investerings- och konsumtionsbeslut kan då komma att skjutas på framtiden. Riskbilden är asymmetrisk på så sätt att de möjliga negativa prognosavvikelserna är större än de positiva.

Den svaga globala efterfrågan bedöms leda till en fortsatt expansiv inriktning av penningpolitiken i Förenta staterna, i euroområdet och i Sverige. I Förenta staterna förutses styrräntan ligga kvar under 2 % under resten av året. I euroområdet och i Sverige bedöms centralbankerna fortsätta sänka sina respektive styrräntor. För Sveriges del antas penningpolitikens utformning påverkas av såväl konjunkturutsikterna som av att finanspolitiken gradvis stramas åt. Prognosen bygger på ett oförändrat antagande om att Sverige inte deltar i valutaunionen. Vid ett eventuellt ”ja” i folkomröstningen om införande av euron förändras förutsättningarna för såväl finanssom penningpolitiken.

Tabell 1.1 Prognosförutsättningar

  2002 2003 2004 2005 2006
BNP världen1 2,9 3,2 4,0 3,9 3,8
HIKP EU2 2,1 2,0 1,9 1,8 1,7
Timlön i Sverige3 4,0 3,5 3,5 3,5 3,5
TCW-index2 133,7 128,8 127,0 127,0 127,0
Tysk långränta4 4,8 4,3 5,0 5,4 5,4
Svensk långränta4 5,3 4,9 5,4 5,8 5,8
Svensk kortränta5 4,1 3,5 4,0 4,8 4,9

1Procentuell förändring.

2Årsgenomsnitt.

3Kostnad, årsgenomsnitt.

410-års statsobligation, årsgenomsnitt.

56-månaders statsskuldsväxel, årsgenomsnitt.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och

Finansdepartementet.

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna ökade BNP i Sverige 2002 med 1,9 %, vilket kan jämföras med prognosen i budgetpropositionen på 2,1 %. Den säsongrensade utvecklingen av BNP tyder på att tillväxten bromsades upp under det andra halvåret. Utfallet för 2002 visar

vidare att exporten, hushållens konsumtion och de fasta bruttoinvesteringarna utvecklades betydligt svagare än vad som bedömdes i budgetpropositionen. Lager och offentlig konsumtion gav högre tillväxtbidrag än förväntat. Importen utvecklades svagare än beräknat. Tillväxtens sammansättning 2002 har, i förhållande till prognosen i budgetpropositionen, negativa följdverkningar för tillväxten 2003. Lageromslaget i år förutses bli mindre och utrymmet för en fortsatt kommunal expansion har minskat. Den något lägre tillväxten 2002 än förväntat, det förhållandet att tillväxten avtog under andra halvåret och tillväxtens mer ogynnsamma sammansättning har påtagligt försämrat utgångsläget inför 2003 i jämförelse med prognosen i budgetpropositionen.

Mot bakgrund av det svaga globala konjunkturläget hölls tillväxten 2002 ändå väl uppe i den svenska ekonomin. Som en jämförelse ökade BNP i euroområdet i fjol med endast knappt 1 %. Orsaken till den relativt goda utvecklingen står sannolikt inte att finna i att Sverige skulle ha utsatts för färre eller mindre tillväxthämmande störningar än andra länder. Tvärtom var börsutvecklingen mer negativ och den fortsatta nedgången i sektorn för informations- och kommunikationsteknik (IKT-sektorn) drabbade Sverige snarast hårdare än andra OECD-länder. Sveriges relativt goda tillväxt berodde i stället bl.a. på en expansiv finanspolitik och en försvagad växelkurs. Därmed motverkades i viss utsträckning de negativa tillväxtimpulserna från omvärlden, IKT- sektorns svaga utveckling och de fallande börskurserna.

Någon motsvarande positiv efterfrågepåverkan väntas inte i år eller nästa år, vare sig från växelkursen eller från finanspolitiken. Den förstärkning av den svenska kronan som ägt rum sedan hösten 2002 antas bli bestående, vilket dämpar exporttillväxten i år. Den förväntade förbättringen av det internationella konjunkturläget bidrar dock till att exporttillväxten successivt ökar i år och nästa år. Finanspolitiken går från att ha varit kraftigt expansiv till att i år och nästa år bli åtstramande. För hushållens del innebär detta att inkomsterna inte förstärks genom bl.a. skattesänkningar, som varit fallet under de närmast föregående åren. Hushållen har emellertid inte fullt ut utnyttjat tidigare års höga inkomstökningar till konsumtion utan bedöms i viss utsträckning ha försiktighetssparat som en reaktion på den svaga börsutvecklingen.

8

Hushållens förmögenhetsställning är fortfarande god, bl.a. till följd av stigande priser på småhus. I kombination med ett lågt ränteläge förutses detta leda till en relativt stark konsumtionsutveckling framöver.

Osäkerheten om den framtida efterfrågan på teleprodukter är stor. I prognosen antas såväl produktion som export av teleprodukter öka svagt under loppet av innevarande år och nästa år. Nedgången har ändå varit så pass kraftig att exportvolymen 2004 endast förväntas bli knappt 60 % av exportvolymen under toppåret 2000. Teleproduktindustrin har också varit föremål för mycket kraftiga revideringar i nationalräkenskaperna, vilket ytterligare ökar osäkerheten i framtidsbedömningarna. Möjligheterna till en bättre utveckling än prognoserat bedöms dock vara lika stora som risken för en sämre utveckling.

Även investeringsutvecklingen är svårbedömd. Inom såväl industrin som inom tjänstesektorerna föll investeringsvolymerna kraftigt 2002 och minskningen väntas fortsätta i år. Nivåerna är dock fortfarande förhållandevis höga och den osäkerhet som råder kan innebära att investeringarna i dessa sektorer sjunker också nästa år. Det bedöms dock som mer sannolikt att den väntade produktionsuppgången leder till att investeringarna stiger 2004. De positiva signaler om en förbättrad industrikonjunktur som framkommit i bl.a. KI:s månadsbarometer och det låga ränteläget talar också för en gradvis förbättrad investeringskonjunktur i näringslivet. Offentliga myndigheters investeringar stiger både i år och nästa år framför allt tack vare de statliga satsningarna på infrastrukturen. Ökningen dämpas dock av de besparingsåtgärder som föreslås.

Efterfrågan på arbetskraft är för närvarande svag. De senaste månadernas arbetskraftsundersökningar (AKU) visar på fallande sysselsättning och stigande öppen arbetslöshet. Under 2002 var sysselsättningen och arbetslösheten i stort sett oförändrad jämfört med 2001. Däremot sjönk antalet arbetade timmar med drygt 1 %, vilket förklaras av sjunkande medelarbetstid per sysselsatt. Den lägre medelarbetstiden beror i sin tur framför allt på stigande frånvaro, bl.a. till följd av sjukdom. Den stigande frånvaron innebar att antalet personer i arbete minskade med drygt 0,5 % 2002. I år förutses sysselsättningen minska med 0,3 % samtidigt som nedgången i medelarbetstiden bromsas upp. Den öppna arbetslösheten väntas öka till 4,5 %, mätt som årsgenom-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

snitt. Nästa år bedöms den allmänna konjunkturförstärkningen leda till ett förbättrat arbetsmarknadsläge med stigande sysselsättning och fallande öppen arbetslöshet. Den reguljära sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och 64 år beräknas 2004 uppgå till 77,6 %.

Inflationen har ökat kraftigt under vintern. Inflationsuppgången förklaras i stort sett helt av stigande priser på villaolja, bensin och el. Dessa priser väntas gradvis sjunka och ger därför endast en tillfällig inflationspåverkan. Det inhemska inflationstrycket avseende både varor och tjänster, som var tydligt i slutet av 2001 och början av 2002, har sedan dess gradvis minskat. Trots den senaste tidens höga inflation är därför bedömningen att det underliggande inflationstrycket på ett till två års sikt är lågt.

En förklaring till att tjänsteinflationen har dämpats är att sysselsättningstillväxten i de privata tjänstesektorerna har mattats av och att löneglidningen därmed har minskat. Den inkommande statistiken visar också att löneökningstakten i hela ekonomin har minskat något 2002. Minskningen har varit särskilt tydlig i tjänstesektorerna. Profilen på de avtalsmässiga löneökningarna innebär att dessa kan förväntas bli något lägre 2003 än tidigare år. Prognosen bygger på antagandet att ökningen av timlönerna för 2003 och framåt begränsas till 3,5 % per år. Ett orosmoment är utvecklingen av övriga arbetskraftskostnader. Under 2001 och 2002 har dessa ökat något snabbare än lönerna. I år tvingas många företag och kommuner, som en reaktion på de senaste årens börsfall, att öka sina pensionsavsättningar, vilket bidrar till högre arbetskraftskostnader.

1.2Resursläget

Nedrevideringen av årets BNP-tillväxt i förhållande till bedömningen i budgetpropositionen innebär att ekonomins resurser inte tas i anspråk på det sätt som tidigare förväntats. Det s.k. BNP-gapet, dvs. skillnaden mellan den faktiska och potentiella produktionsnivån, beräknas i år uppgå till -1,4 %. I budgetpropositionen uppskattades BNP-gapet för 2003 till –0,5 %. Nästa år ökar tillväxten och BNP-gapet minskar till –1,0 %. Konjunktursituationen under de s.k. medelfriståren 2005 och 2006 är svår att bedöma. Tillväxtprognoserna för dessa år baseras därför på antagandet att BNP-gapet sluts år 2006.

9

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

BNP-gapet kan dekomponeras i ett produktivitetsgap, ett sysselsättningsgap och ett medelarbetstidsgap där respektive gap uttrycker den procentuella skillnaden mellan variabelns faktiska och potentiella nivå.

Produktivitetstillväxten uppgick 2002 till ca 3 %. Denna historiskt sett höga ökningstakt skall dels ses tillsammans med den svaga produktivitetstillväxten 2001 (0,6 %), dels ses som en effekt av att den höga frånvaron inte fullt ut slog igenom i minskad produktion. Den produktivitetsökning som ökad frånvaro resulterar i bedöms dock inte vara långsiktigt hållbar. Föregående års goda produktivitetstillväxt bedöms med andra ord till stor del vara tillfällig. Produktivitetsgapet förutses i stort sett vara slutet i år, vilket innebär att produktivitetstillväxten i år och framåt utvecklas i linje med den trendmässiga produktivitetstillväxten, som uppskattas till 1,8 % för ekonomin som helhet.

Sysselsättningsgapet uppskattas till –0,4 % i år och ökar 2004 till ca –0,5 %. Sysselsättningen väntas öka med 0,6 % per år under 2005 och 2006. Sysselsättningsuppgången möjliggörs bl.a. av att den arbetsföra befolkningen växer med 0,6 % per år. Den potentiella sysselsättningen ökar med 0,4 % per år 2005 och 2006 och utvecklas därmed svagare än tillväxten i den arbetsföra befolkningen. I bedömningen av den potentiella sysselsättningstillväxten tas hänsyn till att ålderskategorier med en låg sysselsättningsgrad växer som andel av befolkningen i yrkesverksamma åldrar. Sysselsättningstillväxten år 2005 och 2006 överstiger således den potentiella sysselsättningstillväxten för dessa år. Detta möjliggörs genom att den öppna arbetslösheten väntas sjunka till knappt 4 % 2006. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska program förutses också minska, vilket frigör arbetskraft.

Medelarbetstidsgapet uppskattas 2003 till –0,8 % och bedöms 2004 uppgå till ca –0,5 %. Den potentiella medelarbetstiden beräknas av bl.a. demografiska skäl minska med 0,2 % per år 2005 och 2006. Den faktiska medelarbetstiden förutses dock påverkas i positiv riktning av regeringens program för ökad hälsa i arbetslivet. Sammantaget innebär bedömningarna av resursläget och den trendmässiga tillväxten att BNP beräknas öka med 2,6 % 2005 och med

2,5 % 2006.

Tabell 1.2 Nyckeltal

  2002 2003 2004 2005 2006
KPI, dec–dec 2,3 1,6 2,5 2,3 2,0
           
UND1X, dec–dec 2,2 1,9 1,7 – –
           
Real disponibel inkomst1 4,7 1,7 1,4 0,9 1,6
Sparkvot (nivå)2 2,8 2,6 1,9 0,6 –0,1
Industriproduktion1 2,9 2,2 5,0 4,2 3,9
Relativ enhets-          
arbetskostnad i industrin1,3 0,3 2,8 0,3 – –
Antal sysselsatta1 0,1 –0,3 0,3 0,6 0,6
Öppen arbetslöshet4 4,0 4,5 4,3 4,0 3,8
Konjunkturberoende arbets-          
marknadspolitiska program4 2,6 2,2 2,0 1,7 1,7
Reguljär          
sysselsättningsgrad5 78,1 77,6 77,6 77,7 77,8
Handelsbalans6 147 156 171 188 204
Bytesbalans7 4,2 4,3 4,1 4,1 4,3
Offentligt finansiellt          
sparande7 1,1 0,4 1,0 1,4 2,1

1Årlig procentuell förändring.

2Exklusive sparande i avtalspension.

3I gemensam valuta, SEK.

4Procent av arbetskraften.

5Antal sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i denna åldersgrupp.

6Miljarder kronor.

7Procent av BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksbanken och Finansdepartementet.

1.3Finanspolitiken

Målet för de offentliga finanserna är ett överskott om 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Därmed stärks den offentliga förmögenhetsställningen, vilket skapar ett finansiellt utrymme att möta den demografiska utvecklingen under de närmaste decennierna.

Det finansiella sparandet i offentlig sektor beräknas i år till 0,4 % av BNP och 2004 till 1,0 % av BNP. BNP-gapet väntas vara negativt såväl 2003 som 2004. Det strukturella överskottet är därför högre än det redovisade och beräknas till 1,4 % av BNP i år och 1,7 % av BNP 2004. Under de följande två åren stärks det strukturella överskottet ytterligare och uppgår 2006 till 2,2 %. Eftersom BNP-gapet bedöms vara slutet sammanfaller i stort sett det redovisade och det strukturella sparandet 2006. Mot denna bakgrund bedöms de prognoserade överskotten t.o.m. 2006 vara förenliga med målet om ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. För en utförligare diskussion se avsnitt 11.

10

Förändringen i det offentliga sparandet är en indikator på de offentliga finansernas effekter på efterfrågan i ekonomin. Förändringen kan delas in i diskretionära åtgärder i den statliga budgeten, automatiska stabilisatorer och övriga faktorer.

Det finansiella sparandet förstärks successivt mellan 2003 och 2006, vilket verkar återhållande på efterfrågan i ekonomin. Ungefär hälften av förstärkningen av de offentliga finanserna förklaras av ett förbättrat konjunkturläge, dvs. av de automatiska stabilisatorerna. Den andra hälften beror på att det strukturella överskottet ökar. Finanspolitikens inriktning, mätt som förändringen av det strukturella sparandet, under perioden fram till 2006 bedöms därför vara svagt kontraktiv (se tabell 1.6 och avsnitt 11.5).

1.4Utvecklingen inom olika områden

Den internationella utvecklingen

Den globala återhämtning som inleddes under första halvåret 2002 avtog i styrka under senare delen av året. I euroområdet försvagades tillväxten och i Förenta staterna var tillväxten svag under fjärde kvartalet. Utvecklingen i regionerna utanför OECD-området var, med undantag för Latinamerika, god under 2002. Det internationella säkerhetspolitiska läge som för närvarande råder verkar dämpande på den globala aktiviteten. Givet att osäkerheten minskar är dock förutsättningarna gynnsamma för att återhämtningen skall få förnyad kraft under senare delen av 2003. Under 2002 beräknas den globala tillväxten till 2,9 %. Den väntas öka till 3,2 % i år och till 4 % 2004.

I Förenta staterna har en kraftigt expansiv ekonomisk politik stärkt hushållens köpkraft och utgjort en motvikt till den svaga industri- och investeringskonjunkturen. Under de senaste två åren har en omfattande kostnadsanpassning skett i näringslivet. Obalanser som beror på tidigare överinvesteringar har successivt korrigerats. Kostnadsanpassningen har medfört att företagens vinstutsikter förbättras, vilket tillsammans med låga räntor lägger grunden för ökade investeringar. Amerikanska exportföretag gynnas också av det senaste årets dollarförsvagning.

Den amerikanska ekonomin befinner sig i ett känsligt läge. Den tillväxt som hittills i hög grad har upprätthållits av en expansiv ekonomisk po-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

litik bedöms övergå till att bli självbärande. I ett negativt riskscenario dämpas tillväxten i hushållens konsumtion innan en solid uppgång av industriproduktion och investeringar har etablerats. En utdragen Irakkris med fortsatt hög osäkerhet, en svag börsutveckling eller ett fall i bostadspriserna är faktorer som kan äventyra återhämtningen. Sammantaget bedöms BNP i Förenta staterna öka med 2,6 % i år och med 3,8 % 2004.

Den japanska ekonomin fortsätter att brottas med stora problem. Den inhemska efterfrågan är mycket låg. Hushållens konsumtion påverkas negativt av en svag arbetsmarknad, sjunkande aktiekurser och svaga offentliga finanser. De japanska konsumentpriserna har fortsatt att falla. Det blir därmed fördelaktigt för hushållen att skjuta konsumtionsbeslut på framtiden. Det osäkra världspolitiska läget och bristen på riskkapital till följd av banksystemets konsolideringsbehov bidrar till en låg investeringsaktivitet. Trots att den externa efterfrågan väntas stärkas bedöms den svaga inhemska efterfrågan leda till att BNP under prognosperioden endast ökar mycket måttligt. I år väntas BNP öka med 0,7 % och nästa år med 0,8 %.

Som konstaterades ovan bromsade den redan måttliga tillväxten i euroområdet upp mot slutet av 2002. BNP för helåret 2002 ökade med historiskt låga 0,8 %. Ledande indikatorer pekar inte på någon omedelbar förstärkning av tillväxten även om utsikterna varierar mellan euroländerna. Särskilt i Tyskland är tillförsikten inför framtiden bland hushåll och företag dämpad. Förstärkningen av euron och en förväntad stram inriktning av finanspolitiken begränsar i viss utsträckning efterfrågan från omvärlden och den inhemska efterfrågan. Återhämtningen i år förväntas av dessa skäl bli måttlig och tillväxten i euroområdet bedöms endast bli drygt 1 %. Ytterligare lättnader i penningpolitiken förutses och i takt med att den globala efterfrågan stärks väntas tillväxten nästa år bli 2,2 %.

I Storbritannien har tillväxten under de senaste åren drivits av en stark inhemsk efterfrågan och en snabbt växande tjänstesektor samtidigt som industriproduktionen har utvecklats svagt. I år och nästa år väntas dock konsumtionstillväxten dämpas till följd av att de senaste årens börsfall och av att en stigande skuldsättning har försämrat hushållens finansiella förmögenhetsställning. Hushållens disponibla inkomster väntas också växa i en något lång-

11

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

sammare takt. Den väntade globala konjunkturuppgången och ett svagare pund bedöms stärka exporttillväxten. Den tudelning som har karakteriserat den brittiska ekonomin förutses därmed minska. BNP-tillväxten väntas i år uppgå till 2,1 % och 2004 till 2,3 %. I Norge och Danmark var tillväxten förra året måttlig. I Norge ökade BNP med 1,0 %. I Danmark var tillväxten något högre, 1,6 %, men föll tydligt tillbaka under det andra halvåret. I både Norge och Danmark är förutsättningarna goda för en gynnsam utveckling av hushållens konsumtion. I Danmark förefaller den lagerkorrigering som begränsade tillväxten 2002 vara avslutad och i Norge väntas den offentliga konsumtionen öka i god takt framöver. Tillväxten förutses i år bli 1,2 % i Norge och 1,4 % i Danmark och nästa år 2,0 % i Norge och 2,3 % i Danmark.

Räntor, valutor och inflation

Efterfrågan på riskfyllda tillgångar, t.ex. aktier, har varit fortsatt låg under årets inledning. Förklaringen ligger dels i att osäkerheten kring konjunkturutvecklingen och den säkerhetspolitiska situationen är mycket stor, dels i att de senaste årens svaga börsutveckling har minskat riskbenägenheten hos de finansiella aktörerna. Detta har i sin tur påverkat prisbildningen på de finansiella marknaderna genom att aktiekurserna har fortsatt att falla och genom att obligationspriserna har stigit (dvs. räntorna har fallit). Det låga ränteläget är också ett resultat av att de tongivande centralbankerna bedriver en expansiv penningpolitik med låga styrräntor. Denna förskjutning i de finansiella aktörernas placeringsinriktning till förmån för obligationer har även inneburit att ränteskillnaden mellan företags- och statsobligationer har minskat. Ett tydligt inslag i den senaste tidens utveckling är emellertid att bedömningarna av Irakkrisens utveckling och dess konsekvenser snabbt skiftar, vilket ger upphov till kraftiga prisrörelser på de finansiella marknaderna.

Kombinationen hög risk och låg riskbenägenhet har pressat ner de långa marknadsräntorna till mycket låga nivåer. I Förenta staterna har räntan på 10-åriga statsobligationer under mars legat runt eller under 4 %. Man får gå tillbaka till 1950-talet för att hitta motsvarande nivåer. Ett annat ovanligt inslag i den globala räntestrukturen är att de tyska obligationsräntorna har varit högre än de amerikanska. Skillnaden är dock

relativt liten. Under andra halvåret 2003 förväntas ett förbättrat konjunkturläge och en lägre världspolitisk osäkerhet leda till att de långa marknadsräntorna stiger. I slutet av 2004 beräknas ränteläget ha normaliserats och den tyska 10- årsräntan förväntas uppgå till knappt 5,5 % och motsvarande amerikanska ränta till knappt 6 %. Skillnaden mellan svenska och tyska 10-årsräntor har legat ganska stabilt runt 0,5 procentenheter under de senaste åren. Skillnaden bedöms minska till 0,4 procentenheter i slutet av 2004.

Den tilltagande osäkerheten, försämrade konjunkturutsikter och därmed ett avtagande inflationstryck medförde att centralbanken i Förenta staterna, den europeiska centralbanken (ECB) och Riksbanken under slutet av 2002 och under inledningen av 2003 sänkte sina styrräntor. Den amerikanska penningpolitiken är kraftigt expansiv och styrräntan låg i början av april på 1,25 %. Även om ytterligare räntesänkningar inte kan uteslutas förutses den amerikanska centralbanken låta styrräntan ligga kvar på denna låga nivå till slutet av året då en period av räntehöjningar väntas inledas. I euroområdet är konjunkturutsikterna sämre än i Förenta staterna och finanspolitiken bedöms vara något åtstramande. ECB förutses bl.a. av dessa skäl fortsätta att lätta på penningpolitiken och sänka sin styrränta till 2 %, vilket också förväntas vara nivån i slutet av året. Under 2004, när konjunkturåterhämtningen bedöms vara stabil, väntas den amerikanska centralbanken och ECB strama åt penningpolitiken. Det bör dock understrykas att även om styrräntorna i Förenta staterna och euroområdet höjs så är styrräntornas nivå under hela 2004 lägre än de nivåer som bedöms vara långsiktigt normala. Inriktningen av penningpolitiken är, med andra ord, expansiv även under 2004.

Sedan inledningen av 2002 har dollarn försvagats med ca 20 % mot euron. Det finns sannolikt flera samverkande faktorer bakom dollarns försvagning, men en viktig förklaring är troligen den förskjutning som skett i investerarnas fokus mot placeringar med liten risk. Den förhållandevis låga räntenivån i Förenta staterna jämfört med euroområdet, som bl.a. berott på den expansiva penningpolitiken, har lett till ett betydande kapitalinflöde till euroområdet från Förenta staterna. Den svaga börsutvecklingen och nedjusterade vinstutsikter har sannolikt också bidragit till att det blivit svårare att attrahera det kapital som krävs för att finansiera underskottet

12

i den amerikanska bytesbalansen. Underskottet i den amerikanska bytesbalansen är i storleksordningen 5 % av BNP.

Sedan hösten 2001 har den svenska kronan stärkts från 146 till ca 130 i termer av det handelsviktade TCW-indexet. En viss ytterligare förstärkning förutses under loppet av 2003. I slutet av 2003 beräknas TCW-indexet uppgå till 127. Ingen ytterligare varaktig förstärkning väntas under åren därefter.

Den svenska penningpolitiken vägleds av ett inflationsmål. Inflationen mätt som förändringen i konsumentprisindex (KPI) över tolv månader skall uppgå till 2 % med ett toleransintervall på +/– 1 procentenhet. Riksbanken har förtydligat att det för närvarande är UND1X som styr utformningen av penningpolitiken. UND1X är Riksbankens mått på den underliggande inflationen där de direkta effekterna av förändrade räntor, indirekta skatter och subventioner har exkluderats från KPI. Riksbanken förutsätts anpassa penningpolitiken så att inflationen utvecklas i linje med inflationsmålet.

Inflationen har ökat under vintern och uppgick i februari till 3,4 % mätt som tolvmånadersförändringen i KPI. Prisökningar på el, villaolja och bensin svarade för 1,6 procentenheter av februari månads KPI-inflation. Om dessa varor exkluderas syns en tämligen stadig inflationsnedgång under 2002. Eftersom prisökningarna på el och olja endast bedöms ge upphov till tillfälliga inflationseffekter förutses dessa inte påverka penningpolitikens utformning. Med ett sjunkande underliggande inflationstryck, en omläggning av finanspolitiken i stramare riktning och med beaktande av att den samlade efterfrågan är svag förväntas Riksbanken i år genomföra ytterligare styrräntesänkningar. Den s.k. reporäntan väntas i slutet av 2003 uppgå till 2,75 %. I takt med att konjunkturläget förbättras under 2004 antas Riksbanken höja reporäntan. I slutet av 2004 antas reporäntan vara 4 %.

Försörjningsbalansen

Varuexporten ökade 2002 med drygt 2 %, vilket mot bakgrund av det svaga konjunkturläget på viktiga svenska exportmarknader var en förhållandevis god utveckling. Exporttillväxten var särskilt stark under det första halvåret 2002. I efterhand kan konstateras att teleprodukt- och motorfordonsindustrins exportframgångar var tillfälliga. Under det andra halvåret har export-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

volymerna i dessa branscher kraftigt fallit tillbaka. Liksom under 2001 gav exporten av teleprodukter 2002 ett stort negativt bidrag till utvecklingen av varuexporten. Exklusive teleprodukter ökade varuexporten med ca 4 % 2002.

I prognosen förutsätts teleproduktexporten under loppet av 2003 öka med ca 8 %, men den svaga utvecklingen under andra halvåret 2002 gör att årsgenomsnittet för teleproduktexportens utveckling för 2003 blir –12 %. Teleprodukterna ger därmed ett negativt bidrag till den totala varuexportillväxten 2003 på 1,1 procentenheter. Detta illustrerar den svenska varuexportens känslighet för teleproduktindustrins återhämtning. Den stora osäkerhet som råder beträffande framtidsutsikterna gör att risken för prognosfel är betydande.

De senaste indikatorerna för den svenska exportindustrin har varit förhållandevis positiva. Bilden är dock splittrad. KI:s barometer för januari och februari visar att exportorderingången ökar. I inköpschefsindex för mars redovisas en dämpning av exportorderingången. En möjlig delförklaring kan vara att industriföretag runt om i världen fyller på sina lager i syfte att gardera sig emot störningar i handeln till följd av Irakkonflikten. Under det andra halvåret bedöms dock den förväntade internationella återhämtningen få förnyad kraft. Svensk exportindustri med sin relativa tonvikt på investeringsvaror möter då en mer gynnsam sammansättning av efterfrågan eftersom investeringsbehoven i omvärlden gradvis ökar. Mot denna bakgrund förutses den svenska varuexporten öka med 2,3 % i år och 7,0 % 2004.

Svängningarna i varuimporten har, sett ur ett försörjningsbalansperspektiv, påverkat BNP-till- växten kraftigt under de senaste åren. År 2001 föll exempelvis importen av varor med hela 5,5 %. Nedgången kan inte fullt ut förklaras med minskad efterfrågan och sammansättningsförändringar på försörjningsbalansens användningssida. Sannolikt har den svaga kronkursen 2001 inneburit att efterfrågan i högre grad har kommit att inriktas mot svensk produktion i stället för import. BNP-tillväxten påverkades positivt av detta. Även 2002 var varuimporten oväntat svag och föll med ca 1,5 %. Nedgången på teleproduktmarknaden har inte bara försämrat exporten utan har också bidragit till en låg import. Under 2002 minskade importen inom denna varugrupp med 14 %. Den lageranpassning som förra året ägt rum inom industri

13

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 1.3 Försörjningsbalans

  Miljarder           Procentuell volymförändring
  kronor              
  20021 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006
Hushållens konsumtionsutgifter 1139 4,02 0,2 1,3 1,9 2,2 2,3 2,4
Offentliga konsumtionsutgifter 656 0,72 0,9 2,1 0,5 0,2 0,3 0,3
Statliga 188 –2,8 –2,5 1,7 –0,5 –0,5 0,0 0,0
                 
Kommunala 468 2,22 2,4 2,3 0,8 0,5 0,5 0,5
Fasta bruttoinvesteringar 400 6,6 0,8 –2,5 –0,5 2,9 4,9 4,7
Näringsliv exkl. bostäder 280 9,6 –0,2 –6,9 –2,2 3,0 5,2 5,0
                 
Bostäder 49 10,0 3,6 10,4 2,3 4,2 8,0 8,0
                 
Myndigheter 70 –8,1 4,2 9,5 4,5 1,4 1,3 1,2
Lagerinvesteringar3 4 0,5 –0,4 –0,1 0,2 0,0 0,1 0,0
Export 1012 11,3 –0,8 0,4 2,3 7,0 6,3 6,0
                 
Import 871 11,5 –3,5 –2,7 2,3 6,0 6,2 6,1
BNP 2340 4,4 1,1 1,9 1,4 2,4 2,6 2,5

1Löpande priser.

2Exklusive effekten av att Svenska kyrkan 1 januari 2000 överfördes från kommunsektorn till hushållssektorn i nationalräkenskaperna. Inklusive denna effekt är utvecklingstalen för år 2000 för hushållens konsumtion 5,0 %, för offentlig konsumtion –1,1 % och för kommunal konsumtion –0,3 %.

3Förändring uttryckt i procent av BNP föregående år.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

och handel har också dämpat importen. Kronans förstärkning innebär att importvaror

blir billigare, vilket tillsammans med en uppgång i bl.a. export och hushållens konsumtion bidrar till ökad import i år. Importefterfrågan stärks av att lageranpassningen i år bedöms vara avslutad. Varuimporten väntas sammantaget öka med ca 3 % i år, vilket är en högre tillväxt i förhållande till efterfrågekomponenternas utveckling jämfört med de föregående två åren. Nästa år förutses varuimporten öka med 6,5 %.

Tjänstehandelns nedgång, som inleddes i början av 2001, har fortsatt under 2002. Det fjärde kvartalet 2002 minskade exporten av tjänster enligt nationalräkenskaperna med 16 % i jämförelse med samma kvartal föregående år. År 2002 gav tjänstebalansen inget bidrag till tillväxten, men den svaga utvecklingen av tjänsteexporten i slutet av året medför att tjänstehandeln väntas ge ett negativt bidrag på 0,4 procentenheter 2003. Nästa år bedöms tjänstehandeln ge ett positivt tillväxtbidrag med 0,1 procentenheter.

Liksom i övriga OECD-området var den svenska investeringskonjunkturen svag 2002. I näringslivet föll investeringarna med 6,9 %. Bostadsinvesteringarna och infrastrukturinvesteringar steg dock. Totalt sett minskade investeringarna 2002 med 2,5 %. Den osäkra internationella situationen och svag lönsamhet dämpar näringslivets investeringsvilja i år. Trots fort-

satt god tillväxt i myndighets- och bostadsinvesteringarna, minskar därför ekonomins totala investeringar i år med ca 0,5 %. Nästa år har de senaste årens produktionstillväxt höjt kapacitetsutnyttjandet så mycket att investeringsvolymerna återigen måste öka för att efterfrågan skall kunna mötas med ökad produktion. Totalt sett väntas investeringarna 2004 öka med ca 3 %.

Nedgången i industriinvesteringarna har varit kraftig. Under 2001 och 2002 har investeringarna sammantaget sjunkit med nästan 13 %. I år väntas de minska med ytterligare 4 %. Det kraftiga fallet är ett uttryck för att investeringsnivån 2000 var ohållbart hög. Det är emellertid mycket svårt att fastställa hur stor anpassning av kapitalbeståndet som är nödvändigt. I prognosen ligger en uppgång på knappt 5 % 2004.

I tjänstesektorn föll investeringarna med ca 8 % 2002. Liksom i industrin är nedgången till stor del en konsekvens av tidigare höga investeringsvolymer. I år väntas investeringarna fortsätta att falla i flertalet tjänstesektorer. Undantaget är handeln där investeringarna ökar. Sammantaget bedöms investeringarna i tjänstesektorn i år sjunka med ca 2,5 %. Avmattningen i tjänsteproduktionen de senaste åren har varit relativt mild. Tjänsteproduktionen bedöms fortsätta öka i god takt framöver. Mot denna bakgrund bedöms investeringarna stiga med drygt 2 % nästa år.

14

Bostadsinvesteringarna ökade med drygt 10 % 2002. Bakom uppgången ligger framför allt ett ökat småhusbyggande. Ett antal indikatorer tyder på att ökningen i nybyggnationer av småhus och flerbostadshus har bromsats upp. Sammantaget väntas de totala bostadsinvesteringarna öka med 2,3 % i år och 4,2 % nästa år. Uppgången måste betecknas som måttlig mot bakgrund av att bostadsbyggandet fortfarande befinner sig på en historiskt mycket låg nivå.

Handeln och industrin justerade ner sina lager förra året. En oväntat stor lageruppbyggnad det fjärde kvartalet medförde dock att lagerförändringarnas negativa effekt på BNP-tillväxten stannade vid 0,1 % av BNP. Eftersom lagren minskade i fjol och väntas öka något i år bidrar lagren positivt till BNP-tillväxten 2003 med 0,2 % av BNP. Nästa år är lagerinvesteringarna tillväxtneutrala.

Efter ett antal år med mycket höga ökningstal stannade tillväxten i hushållens konsumtionsutgifter upp under slutet av år 2000. I början av 2002 inleddes en påtaglig återhämtning. Konsumtionen ökade 2002 som årsgenomsnitt med 1,3 % och steg under loppet av året med ca 2 %. Fallande börskurser bidrog till att hushållens finansiella förmögenhet minskade med ca 250 miljarder kronor förra året, vilket påverkade konsumtionen negativt. Den viktigaste förklaringen till den ändå förhållandevis gynnsamma konsumtionstillväxten ligger sannolikt i att hushållens disponibla inkomster ökade kraftigt, bl.a. som ett resultat av sänkta inkomstskatter. Enligt nationalräkenskaperna ökade de reala disponibla inkomsterna 2002 med hela 4,7 %, varav 2,3 procentenheter berodde på ekonomiska reformer. Nivån för de reala disponibla inkomsterna år 2001 hölls dock tillbaka av att hushållen betalade höga kapitalvinstskatter på framför allt aktier till följd av tidigare års börsuppgångar (reavinsterna tillgodoräknas dock inte hushållens disponibla inkomster i nationalräkenskaperna). Rensat från denna effekt ökade de reala disponibelinkomsterna med ca 3,5 % 2002. Under 2003 och 2004 förutses hushållens inkomster utvecklas svagare än under 2001 och 2002, bl.a. till följd av en mer återhållen finanspolitik. Den förväntade sysselsättningsminskningen i år verkar också dämpande på hushållens inkomstutveckling.

Den inkommande kortperiodiska statistiken visar dock på en fortsatt god utveckling inom detaljhandeln och då särskilt för sällanköpsvaror. Hushållens tillförsikt inför framtiden har mins-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

kat något, men hushållen är ändå relativt optimistiska i sin syn på den egna ekonomin. Anledningen till detta kan vara dels att hushållens förmögenhetssituation, på grund av en stark real förmögenhetstillväxt, alltjämt är god, dels att ränteläget är lågt. Som tidigare påpekats antas Riksbanken genomföra fortsatta styrräntesänkningar, vilket ytterligare stimulerar konsumtionen. Sammantaget bedöms hushållens konsumtionsutgifter öka med ca 2 % per år i år och nästa år.

De statliga konsumtionsutgifterna steg 2002 med hela 1,7 %. Utvecklingen i år och nästa år väntas bli svagare, bl.a. på grund av utgiftsbegränsningar inom försvaret, och uppgår till -–0,5 % båda åren.

Den kommunala konsumtionen utvecklades starkt i fjol samtidigt som inkomsterna steg i något långsammare takt än tidigare år. Balanskravet började tillämpas 2000 och innebär att kommuner och landsting skall upprätta budgetar som är sådana att intäkterna överstiger kostnaderna. År 2002 uppvisade kommunsektorn som helhet ett negativt resultat. I år höjs skatterna med 65 öre och kommunsektorns finanser beräknas därmed förbättras. Inom ramen för balanskravet prognoseras konsumtionsutvecklingen till 0,8 % 2003 och till 0,5 % nästa år.

Tabell 1.4 Bidrag till BNP-tillväxt

Procentenheter

  2002 2003 2004 2005 2006
Hushållens          
konsumtionsutgifter 0,6 0,9 1,1 1,1 1,1
           
Offentliga          
konsumtionsutgifter 0,6 0,1 0,1 0,1 0,1
           
Fasta bruttoinvesteringar –0,4 –0,1 0,5 0,8 0,8
           
Lagerinvesteringar –0,1 0,2 0,0 0,1 0,0
Netto utrikeshandel 1,2 0,2 0,9 0,5 0,5
           
Export 0,2 1,0 3,1 2,9 2,9
           
Import 1,1 –0,9 –2,3 –2,4 –2,5
BNP 1,9 1,4 2,4 2,6 2,5

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tillväxtens och sparandets sammansättning

Nedgången i BNP-tillväxten från 1,9 % 2002 till 1,4 % 2003 förklaras till stora delar av en kraftig minskning i tillväxtbidraget från utrikeshandeln (se tabell 1.4). Att utrikeshandeln i år ger ett lägre tillväxtbidrag än 2002 kan, med tanke på att exporttillväxten ökar, tyckas vara något överras-

15

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

kande. Förklaringen ligger i det mycket kraftiga omslaget i tillväxtbidraget från importen. Även tillväxtbidraget från offentliga konsumtionsutgifter minskar i år. I viss mån motverkas dock dessa negativa effekter av stigande tillväxtbidrag från lager och hushållens konsumtionsutgifter.

Bruttosparandet i ekonomin är nästan oförändrat mellan 2002 och 2004 (se tabell 1.5). Det finansiella sparandet, som i stort överensstämmer med bytesbalansens utveckling, förväntas ligga stabilt runt 4 % av BNP under samtliga år t.o.m. 2006. Den successiva förbättringen av sparandet i den offentliga sektorn bidrar till att förstärka det finansiella sparandet. Hushållens sparande väntas å andra sidan försvagas vilket reducerar det totala finansiella sparandet. De fasta investeringarna faller tillbaka något i år som andel av BNP, men en uppgång förutses under 2005 och 2006.

Tabell 1.5 Sparandets sammansättning

Löpande priser, procent av BNP

  2002 2003 2004 2005 2006
Realt sparande 17,2 17,1 17,1 17,5 17,8
           
Fasta investeringar 17,1 16,7 16,7 17,1 17,4
           
Lagerinvesteringar 0,2 0,4 0,4 0,4 0,4
           
Finansiellt sparande1 4,1 4,1 3,9 4,1 4,3
Offentlig sektor2 1,1 0,4 1,0 1,4 2,1
Hushåll 4,6 4,4 4,2 3,5 3,3
           
Företag –1,6 –0,7 –1,3 –0,8 –1,1
           
Bruttosparande 21,3 21,2 21,0 21,6 22,1

1Enligt Riksbankens definition.

2Enligt prognos.

Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet.

Arbetsmarknaden

Under loppet av 2001 och 2002 har sysselsättningen varit i stort sett oförändrad. I fjol minskade sysselsättningen i näringslivet och särskilt i industrin. I den privata tjänstesektorn har sysselsättningen ökat något. Uppgången inom tjänstesektorn är betydligt mer dämpad än den sysselsättningsexpansion som skedde 1998–2001. Totalt sett steg sysselsättningen 2002 med 0,1 %.

Indikatorerna över den framtida utvecklingen tyder på att sysselsättningen minskar i år. Industrin avser, enligt Konjunkturinstitutets barometer, att fortsätta att dra ner personalstyrkan. Den övergripande bild som ges i barometern vad gäller anställningsplanerna i tjänstesektorerna är att en minskning är att vänta även här. Det finns

dock skillnader mellan olika branscher. Statistiska centralbyråns vakansstatistik för fjärde kvartalet 2002 visar också att efterfrågan på arbetskraft är svag. Utfallsstatistik, ledande indikatorer och efterfrågeläget i ekonomin leder sammantaget till bedömningen att sysselsättningen minskar med 0,3 % i år. Produktionen väntas ta fart under andra halvåret 2003. Med viss fördröjning bedöms detta leda till att även sysselsättningen ökar. Antalet sysselsatta förutses stiga med 0,3 % 2004.

Medelarbetstiden minskade med hela 3,8 % mellan 1999 och 2002. Förutom att frånvaron har ökat förklaras den lägre medelarbetstiden av att övertiden och den s.k. vanligen arbetade tiden har sjunkit. Medelarbetstiden förutses minska med 0,2 % i år och öka med lika mycket nästa år. Därmed bryts de senaste årens utveckling med minskande medelarbetstid, vilket bl.a. är ett resultat av regeringens åtgärder för ökad hälsa i arbetslivet och de sysselsättningspolitiska insatser som föreslås i denna proposition.

Arbetskraftsutbudet visar en god samvariation med konjunktur- och arbetsmarknadsutvecklingen. Eftersom arbetsmarknaden i år bedöms vara svag hålls utbudet av arbetskraft tillbaka. Arbetsutbudet påverkas också av antalet studerande. Antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program, varav huvuddelen räknas som studerande, minskar under prognosåren. Detta bidrar positivt till arbetsutbudet. Övriga studerande ökar något, vilket verkar i motsatt riktning. Här utöver måste man också beakta hur den arbetsföra befolkningens sammansättning utvecklas. Eftersom befolkningstillväxten i huvudsak väntas ske i ålderskategorier med ett lågt arbetskraftsdeltagande är detta en faktor som verkar dämpande på arbetskraftsutbudet. Den arbetsföra befolkningens sammansättning påverkar också utvecklingen av antalet sjuka utanför arbetskraften i negativ riktning. Regeringens handlingsprogram för hälsa i arbetslivet förutses få effekt genom att andelen sjuka i varje åldersklass så småningom minskar.

En sammanvägning av ovanstående förhållanden ger vid handen att arbetsutbudet ökar med 0,2 % i år och nästa år. Den öppna arbetslösheten ökar därför till 4,5 % i år. Nästa år minskar den till 4,3 %.

16

Offentliga finanser

År 2002 uppgick den offentliga sektorns finansiella sparande till 1,1 % av BNP. Som andel av BNP uppgick skatter och avgifter till 51,3 % och de totala inkomsterna till 56,8 % medan utgifterna motsvarade 55,8 % av BNP. För 2003 beräknas sparandet minska till 0,4 % av BNP. Som andel av BNP är skatteinkomsterna i stort sett oförändrade medan utgifterna ökar. År 2004 beräknas sparandet stiga till 1 % av BNP under det att både inkomster och utgifter minskar som andel av BNP. År 2005 och 2006 ökar sparandet med 1,4 % respektive 2,1 %.

Det finansiella sparandet fördelas 2003 mellan den offentliga sektorns tre delar så att staten har ett underskott på 43 miljarder kronor medan ålderspensionssystemet visar ett överskott på 51 miljarder kronor. Det statliga underskottet väntas minska under prognosperioden samtidigt som pensionssystemets överskott ökar något. Den kommunala sektorns finanser väntas 2004– 2006 visa underskott efter ett mindre överskott 2003. Underskottet i kommunernas finansiella sparande bedöms dock vara förenligt med ett ekonomiskt resultat som uppfyller balanskravet.

Det höga finansiella sparandet under senare år medförde att nettoskulden vändes till en positiv finansiell förmögenhet 2001 på 3,5 % av BNP. Nettoskulden, som den definieras av Statistiska centralbyrån, har reviderats ned med 74 miljarder, vilket innebär att den finansiella nettoställningen var starkare än vad som redovisats tidigare. Kraftiga värdeminskningar på aktier under 2002 medförde åter en nettoskuld, trots ett fortsatt positivt sparande. I prognosen görs inget antagande om framtida värdeförändringar med undantag av effekten på statsskulden av valutakursens utveckling. Det innebär att nettoskulden utvecklas i takt med det finansiella sparandet. Det positiva sparandet medför att nettoskulden minskar under prognosperioden och 2005 väntas den offentliga sektorns finansiella tillgångar åter överstiga skulderna.

Fördelningen av det finansiella sparandet mellan staten och ålderspensionssystemet medför att förbättringen av den finansiella ställningen sker genom ökade tillgångar i pensionssystemet. Underskottet i statens finansiella sparande innebär att skuldsidan i den offentliga sektorns balansräkning ökar under prognosperioden. Skuldökningen är dock inte större än att såväl statsskulden som den konsoliderade brut-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

toskulden fortsätter att minska som andel av BNP. År 2006 beräknas den konsoliderade skuldkvoten uppgå till 46,4 % av BNP.

Jämfört med budgetpropositionen har den offentliga sektorns finansiella sparande reviderats ned med 13 miljarder kronor 2002. Skatteinkomsterna blev något högre än väntat. Försämringen beror uteslutande på högre offentliga utgifter. År 2003 och framåt får den lägre BNP- nivån genomslag i lägre skatteinkomster än vad som beräknades i budgetpropositionen, trots att de kommunala skattehöjningarna blev högre än beräknat. Högre utgifter bidrar också till försämringen av det finansiella sparandet jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen. Sammantaget beräknas den offentliga sektorns finansiella sparande försämras med 25 miljarder kronor 2003 och med 15 miljarder kronor 2004 jämfört med budgetpropositionen.

Tabell 1.6 De offentliga finanserna

Procent av BNP

  2002 2003 2004 2005 2006
Inkomster 56,8 56,8 56,5 56,1 56,1
           
Skatter1 51,8 51,5 51,2 50,9 50,8
Utgifter 55,8 56,4 55,5 54,7 53,9
           
Finansiellt sparande 1,1 0,4 1,0 1,4 2,1
           
Strukturellt sparande 0,8 1,4 1,7 1,9 2,2
Konsoliderad bruttoskuld 52,4 51,0 50,0 48,4 46,4
           
Nettoskuld 2,5 1,2 0,2 –1,0 –3,1

1 Inklusive skatter till EU.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

17

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

2 Internationell utveckling

Under förra året påbörjades en försiktig återhämtning av den globala ekonomin. Detta skedde efter en, i ett historiskt perspektiv, relativt grund konjunktursvacka. Återhämtningen har hittills varit återhållen till följd av en rad underliggande problem och ett behov av att korrigera dessa, bl.a. genom en fortsatt konsolidering av företagens balansräkningar. Dessutom har det skett en anpassning av kapitalstocken efter tidigare överinvesteringar. Därutöver har konjunkturåterhämtningen tyngts av det osäkra geopolitiska läget.1 Den förhöjda osäkerheten har bidragit till en dämpning av förtroendet för ekonomin bland företag och hushåll, uppskjutande av ekonomiska beslut, svag börsutveckling samt stigande oljepriser. Detta har sammantaget inverkat negativt på den ekonomiska utvecklingen globalt.

De regionala skillnaderna är dock stora. Efter återhämtningen i början av året har tillväxten i Förenta staterna varit fortsatt god. Den redan måttliga tillväxten i stora delar av EU tappade däremot fart mot slutet av året. Den japanska ekonomin utvecklades fortsatt svagt. I kontrast till detta uppvisade övriga Asien en dynamisk utveckling.

Återhämtningen i den globala ekonomin förutses fortsätta och stärkas under innevarande år. Den geopolitiska händelseutvecklingen är dock av avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen framöver. I prognosen har antagits att osäkerheten kring det globala politiska läget kommer att vara lägre under det andra halvåret i år. En minskad osäkerhet framöver väntas leda till ökad tillförsikt hos hushåll och företag och därmed stimulera till ökad konsumtion och investeringstillväxt. Återhämtningen, som tidigare i stor utsträckning drivits av en expansiv ekonomisk politik, förutses därmed under året övergå till att innebära en mer självbärande ökning av tillväxten.

Utöver betydande förtroendeeffekter för den ekonomiska utvecklingen påverkar det geopolitiska läget i högsta grad oljeprisets utveckling. Priset på råolja steg kraftigt under hösten och vintern. Den huvudsakliga orsaken till det höga

1 Med geopolitisk osäkerhet avses den globala osäkerhet som f.n. främst hänger samman med Irakkonflikten, terrorhot, osäkerhet om råvaruförsörjningen etc.

oljepriset var en betydande riskpremie till följd av den globala politiska instabiliteten centrerad till Irak. Även den underliggande utbuds- och efterfrågesituationen, varav utbudet bl.a. påverkats av politiska oroligheter i Venezuela, bidrog till det höga oljepriset i början av året. Då vissa orosmoment gällande oljeproduktionen kvarstår förutses priset på brentolja i slutet av 2003 uppgå till 25,5 dollar per fat, så även vid utgången av 2004.

Tabell 2.1 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet

Procentuell förändring om inget annat anges

  2001 2002 2003 2004 2005 2006
Bruttonationalprodukt            
             
Världen 2,3 2,9 3,2 4,0 3,9 3,8
             
Förenta staterna 0,3 2,4 2,6 3,8 3,7 3,6
             
Japan 0,4 0,3 0,7 0,8 0,9 0,9
             
EU1 1,6 1,0 1,3 2,2 2,7 2,6
Euroområdet 1,5 0,8 1,1 2,2 2,7 2,7
             
Tyskland 0,6 0,2 0,5 1,8 2,5 2,5
             
Frankrike 1,8 1,2 1,2 2,2 2,4 2,4
Italien 1,8 0,4 1,1 2,2 2,7 2,6
             
Storbritannien 2,0 1,6 2,1 2,3 2,4 2,4
             
Norden 1,1 1,5 1,6 2,5 2,5 2,4
Danmark 1,4 1,6 1,4 2,3 2,9 2,9
             
Finland 0,7 1,6 2,4 3,2 2,5 2,5
             
Norge 1,3 1,0 1,2 2,0 1,7 1,7
             
Konsumentpriser2            
EU 2,3 2,1 2,0 1,9 1,8 1,7
             
Euroområdet 2,5 2,3 2,0 1,9 1,9 1,7
             
Förenta staterna 2,8 1,6 1,9 2,2 2,2 2,2
         
Arbetslöshet, procent av arbetskraften3        
EU 7,4 7,5 8,1 8,0 7,5 7,3
             
Euroområdet 8,0 8,3 8,8 8,7 8,2 7,9
             
Förenta staterna 4,8 5,8 5,8 5,5 5,3 5,2
             
Marknadstillväxt,            
bearbetade varor –0,1 2,1 5,6 7,7 7,7 7,5

1Siffror för EU innefattar nuvarande 15 medlemsstater för samtliga år.

2HIKP för EU-länder och KPI för Förenta staterna.

3ILO-definitionen för EU-länder och nationell definition för Förenta staterna. Källor: Nationella källor och Finansdepartementet.

År 2002 uppgick BNP-tillväxten i Förenta staterna till knappt 2,5 %. Mot bakgrund av att ekonomin drabbades av flera störningar får detta anses vara en förhållandevis stark siffra. En viktig orsak till motståndskraften i den amerikanska ekonomin står att finna i den historiskt starka ekonomisk-politiska stimulansen som bidrog till fortsatt stabil konsumtionstillväxt, den rådande osäkerheten till trots. Konjunkturen inom indu-

18

strisektorn har dock varit dämpad. Den underliggande inhemska efterfrågesituationen ser i huvudsak alltjämt stabil ut och väntas få fortsatt stimulans av ett gynnsamt ränteläge och en god utveckling av reala disponibla inkomster en bra bit in på innevarande år. En fortsatt förbättring av företagens vinster och en mer gynnsam börsutveckling förutses stimulera investerings- och sysselsättningstillväxten och utgöra grunden för en mer självbärande tillväxt under andra halvåret i år. En förhållandevis försiktig återhämtning väntas resultera i en BNP-tillväxt i Förenta staterna på drygt 2,5 % i år som sedan stärks till knappt 4,0 % nästa år.

Utvecklingen i euroområdet kontrasterar på flera sätt mot den i Förenta staterna. Mest påtaglig är skillnaden när det gäller den inhemska efterfrågan som i euroområdet inte kunnat bidra till att lyfta regionen ur det svaga konjunkturläget. Denna skillnad har funnits under en längre tid och en bidragande orsak är sannolikt en avsevärt högre produktivitetstillväxt i Förenta staterna sedan mitten av 1990-talet, som kommit hushållen till del genom en bättre löneutveckling. I sammanhanget kan nämnas att beräkningar genomgående visar på en avsevärt högre potentiell tillväxt i Förenta staterna än i euroområdet. En annan skillnad är att den ekono- misk-politiska stimulansen, i brist på finanspolitiskt handlingsutrymme, varit mer begränsad i euroområdet. Då inte heller utrikeshandeln utgjorde någon reell drivkraft resulterade detta sammantaget i en viss dämpning av tillväxttakten i euroområdet i slutet av 2002. Speciellt svag har utvecklingen varit i euroområdets största ekonomi Tyskland. Tillväxten i euroområdet väntas förbli svag under första halvåret i år. Tidigare och förväntade ytterligare räntsänkningar fortsätter dock att stabilisera utvecklingen och mot slutet av året förutses en viss ökning av tillväxttakten, driven framför allt av en återhämtning av den globala konjunkturen. BNP-tillväxten i euroområdet prognoseras till drygt 1,0 % i år och drygt 2,0 % nästa år.

I Japan är bristen på inhemsk efterfrågan än mer oroväckande. De drivkrafter som funnits det gångna året har i stort sett uteslutande varit av extern natur. Exporten utgör dock en relativt liten del av den japanska ekonomin och kan inte ensam lyfta den japanska ekonomin ur dess prekära läge. Kvarstående underliggande strukturella problem väntas leda till fortsatt svag inhemsk efterfrågan under prognosperioden och

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

BNP-tillväxten förutses uppgå till knappt 1 % både i år och nästa år.

Sammantaget väntas den globala BNP-till- växten uppgå till 3,2 % i år och 4,0 % nästa år. Marknadstillväxten, som utgör ett handelsviktat genomsnitt av importtillväxten på Sveriges viktigaste exportmarknader, förutses mot denna bakgrund växa med 5,6 % i år och 7,7 % nästa år.

Den rådande geopolitiska situationen gör det ekonomiska läget osedvanligt svårbedömt. Ett utdraget osäkert läge till följd av Irakkonflikten skulle sannolikt innebära allvarliga negativa följder för världsekonomin som helhet. Samtidigt kan dock en snabb upplösning av det rådande läget komma att leda till en mer positiv utveckling än väntat. Den geopolitiska problematiken dominerar sålunda riskbilden för den globala ekonomin i stort. Till de regionspecifika riskerna i prognosen hör bl.a. företagens pensionsåtaganden i Förenta staterna som, i kombination med en fortsatt svag börsutveckling, kan kräva ytterligare konsolidering av företagens balansräkningar på bekostnad av investeringar och nyanställningar. Vidare utgör läget i de offentliga finanserna en risk för tillväxtutvecklingen i euroområdet. Det kan inte uteslutas att ytterligare finanspolitisk åtstramning är att vänta då länderna söker uppfylla kraven enligt EU:s stabilitets- och tillväxtpakt. Situationen i Japan är alltjämt osäker och betydande strukturella problem och risker kvarstår.

2.1Utvecklingen i Europa

Euroområdet

År 2002 ökade euroområdets sammanlagda BNP med 0,8 %, vilket är den lägsta tillväxten sedan 1993. Den ekonomiska utvecklingen har varit särskilt svag i euroområdets tre största ekonomier, Tyskland, Frankrike och Italien. Under fjärde kvartalet förra året dämpades tillväxten och flera indikatorer tyder på att ekonomin i euroområdet var fortsatt svag under inledningen av innevarande år.

Under första halvåret 2002 vände konjunkturen uppåt men redan under sommaren dämpades aktiviteten i ekonomin åter. Den tillfälliga uppgången kan i huvudsak förklaras av ett starkare bidrag från utrikeshandeln. Osäkerheten om den internationella konjunkturen tilltog dock under sommaren och hösten i takt med att det geopo-

19

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

litiska läget förvärrades och förtroendet i näringslivet och hos hushållen sjönk åter tillbaka.

Hushållens konsumtion stöddes av goda reallöneökningar och ett lågt ränteläge men förtroendet hos hushållen försvagades markant under andra hälften av 2002. Samtidigt har fallet i investeringar och en markant lageravveckling haft en fortsatt dämpande effekt på tillväxten. Korrigeringar av kapitalstocken till följd av tidigare överinvesteringar har inneburit att investeringarna har minskat under de senaste två åren.

Utvecklingen den senaste tiden tyder inte på en snar uppgång i konjunkturen men vissa tecken indikerar att konjunkturnedgången kan ha bottnat. Fallen i industriproduktion och investeringar har hejdats. Osäkerheten om tidpunkten och styrkan i en uppgång i euroområdet är emellertid betydande. Den mest centrala frågan är utvecklingen av det geopolitiska läget och hur efterverkningarna av Irakkonflikten kan komma att påverka den globala ekonomin. Dessutom har utvecklingen på de finansiella marknaderna och företagens vinstutveckling en avgörande betydelse för styrkan och uthålligheten i återhämtningen.

Under första halvåret av innevarande år väntas tillväxten vara fortsatt svag. En stigande global efterfrågan, förbättrade realinkomster och en expansiv penningpolitik förväntas därefter bidra till ett förbättrat konjunkturläge. Utvecklingen av investeringarna väntas stabiliseras och industrikonjunkturen vända uppåt. En tydlig investeringsuppgång förutses dock dröja till nästa år när kapacitetsutnyttjandet stigit och vinstmarginalerna ökat. Hushållens konsumtion stöds av en stabil utveckling av de reala disponibla inkomsterna och låga räntor. Konsumentpriserna (HIKP) väntas emellertid stiga tillfälligt under årets första hälft till följd av höjda oljepriser. Kärninflationen förutses avta under innevarande år till följd av en förstärkning av euron och dämpade prisökningar i tjänstesektorn.

Efter en viss ökning av arbetslösheten under innevarande år väntas arbetsmarknadsläget ljusna i takt med att konjunkturen stärks under nästa år. Flertalet länder i euroområdet, bl.a. Tyskland, Frankrike och Portugal, har ansträngda offentliga finanser och sammantaget bedöms finanspolitiken i euroområdet vara svagt kontraktiv under prognosperioden.

Sammantaget bedöms euroområdet växa med 1,1 % under innevarande år och med 2,2 % nästa

år. Skillnaderna i tillväxt mellan enskilda medlemsländer är dock betydande. Bland lågtillväxtländerna märks Tyskland och Nederländerna där tillväxten väntas understiga 1,0 % medan både Grekland och Irland förväntas få en tillväxt som överstiger 3,0 % innevarande år. Prognosen innebär att euroområdet förutses växa väsentligt under sin potentiella tillväxt under innevarande år men något över nästa år.

Förutom den globala politiska instabiliteten utgör arbetsmarknaden och de ansträngda offentliga finanserna de främsta riskfaktorerna för euroområdet. Båda riskerar att leda till att konsumtionstillväxten mattas betydligt.

Sysselsättningstillväxten dämpades betydligt redan i början av 2001, men trots avmattningen i ekonomin dröjde en ökning av arbetslösheten fram till inledningen av förra året.

Storbritannien

Storbritannien har klarat sig relativt väl igenom den internationella lågkonjunkturen, men ekonomin har fortsatt att visa på en splittrad utveckling. Expansiv finans- och penningpolitik har spelat en viktig roll för att stärka ekonomin under det senaste året, och tillväxten har drivits av god privat konsumtionstillväxt och en dynamisk tjänstesektor. Utvecklingen inom industrin har dock varit fortsatt svag. Framöver väntas den ekonomiska politiken agera fortsatt stödjande. Den privata konsumtionstillväxten förutses dock bli mer dämpad, inte minst mot bakgrund av hushållens höga skuldsättning som andel av disponibla inkomster. Samtidigt väntas ett svagare pund och en global återhämtning leda till ett mer gynnsamt läge för brittisk industri, varmed en viss återbalansering av ekonomin kan komma att inledas under prognosperioden. BNP-tillväxten förutses uppgå till 2,1 % i år och 2,3 % nästa år. En speciell riskfaktor i Storbritannien är utvecklingen på privathusmarknaden, där priserna stigit mycket kraftigt de senaste åren.

Norden

Gemensamt för de nordiska ekonomierna, undantaget Sverige, är att hushållens konsumtion har utgjort en viktig drivkraft de senaste åren och väntas fortsätta att göra det framöver.

Den norska ekonomin utvecklades relativt svagt under 2002. Det var främst fallande inve-

20

steringar som höll ned tillväxten. Lönsamheten och konkurrenskraften hos norska företag har försämrats till följd av kraftiga löneökningar i kombination med höga räntor och en appreciering av valutan. Problemen har förstärkts av den svaga efterfrågeutvecklingen i omvärlden. Hushållens konsumtion har dock utvecklats starkt och väntas under prognosperioden fortsatt vara den främsta drivkraften i den norska ekonomin. Ett ökat utnyttjande av petroleumfonden kan ge större utrymme för offentlig konsumtion och därigenom också komma att bidra positivt till tillväxten. Sammantaget väntas BNP öka med 1,2 % i år och 2,0 % nästa år.

I Danmark skedde, efter en stark återhämtning under det första halvåret 2002, en tydlig inbromsning av BNP-tillväxten under återstoden av året. Orsaken till detta står bl.a. att finna i den danska exportutvecklingen som dämpades. Samtidigt uppvisade hushållens konsumtion en god tillväxttakt under 2002 som helhet. Efter flera år av dämpad konsumtionstillväxt förutses konsumtionen, understödd av ökade realinkomster och låga räntor, utgöra den huvudsakliga drivkraften i ekonomin även i år. Efter inbromsningen i slutet av 2002 väntas även exporten åter ta fart, dock först under den senare delen av innevarande år. Investeringstillväxten förutses tillta först under nästa år. Sammantaget väntas BNP-tillväxten nå 1,4 % i år för att sedan öka till 2,3 % nästa år.

Den finska ekonomin återhämtade sig under 2002 efter en försvagning av ekonomin under 2001. Det var främst en positiv exportutveckling och en ökning av hushållens konsumtion som bidrog till tillväxten. Återhämtningen syntes också på industriproduktionen som ökade markant under förra året. Konsumtionen väntas även fortsatt vara en av de främsta drivkrafterna för den finska ekonomin, tillsammans med exporten som väntas fortsätta att öka i takt med att den globala konjunkturen vänder uppåt. BNP-till- växten bedöms uppgå till 2,4 % i år och 3,2 % nästa år.

2.2Utvecklingen i Förenta staterna

Under förra året fortsatte den återhämtning av konjunkturen som inleddes i slutet av 2001. Ekonomin växte sammantaget med knappt 2,5 % trots att ett flertal betydande störningsmoment påverkade konjunkturen negativt.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Dessa moment inkluderar efterdyningarna av terrorattacken den 11 september 2001, redovisningsskandaler, en fortsatt betydande börsnedgång och ökade geopolitiska risker bl.a. på grund av Irakkonflikten. I synnerhet de geopolitiska riskerna har haft negativa effekter på förtroendet bland hushållen och hos många företag.

Återhämtningen förra året stimulerades annars av en historiskt mycket expansiv ekonomisk politik. Räntorna var de lägsta på 40 år. Hushållen har i stor utsträckning fortsatt att lägga om bostadslån till lägre ränta och många hushåll har också haft möjlighet att öka sin belåning eftersom fastighetspriserna har fortsatt att stiga. Detta har skapat ett ökat konsumtionsutrymme för hushållen. Även den finanspolitiska stimulansen var betydande. Skattesänkningar ledde till en avsevärd uppgång i hushållens disponibla inkomster vilket i hög grad sannolikt också har bidragit till hushållens konsumtionstillväxt. Bilföretagens erbjudanden om rabatter och räntefria lån vid nybilsköp har också understött konsumtionen. Hushållens konsumtion har därför fortsatt att utvecklas relativt stabilt, trots den stora osäkerhet om framtiden som hushållen givit uttryck för i enkäter och konsumentundersökningar.

Den justering av kapitalstocken som skett under de senaste åren till följd av tidigare överinvesteringar och som inneburit en dämpande effekt på konjunkturen bedöms i huvudsak vara slutförd. I slutet av förra året ökade också investeringarna sammantaget för första gången på två år.

Antagandet att den globala politiska instabiliteten minskar framöver innebär att förtroendet förbättras och att en återhämtning sker på börsen. Företagen har under de senaste åren skurit avsevärt i sina kostnader. I ett läge där förtroendet åter stärks och börsen återhämtar sig ökar efterfrågan i ekonomin. Detta bedöms leda till att vinsterna fortsätter att öka i år. Företagen kommer att stå bättre rustade och vinsttillväxten skapar ett ökat utrymme för företagen att investera och nyanställa. En förbättrad arbetsmarknadssituation stimulerar konsumtionen. Därför förutses en självbärande återhämtning under det andra halvåret i år.

Penningpolitiken bedöms fortsätta att bidra till en stabil konsumtionstillväxt i år. Historiska erfarenheter visar att många hushåll reagerar med en viss fördröjning på sjunkande bostadsräntor. Därför antas de sjunkande bostadsräntorna fort-

21

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

sätta att ge en stimulans till hushållen en bra bit in på detta år.

En fortsatt stark produktivitetstillväxt borgar för en fortsatt hög potentiell tillväxt. Sannolikt har en utökad användning av ny teknologi och organisationsförändringar haft en positiv inverkan på produktiviteten.

BNP-tillväxten väntas bli 2,6 % i år för att sedan stiga till 3,8 % nästa år. Den återhämtning som förutses i år är svag i ett historiskt perspektiv, vilket kan utläsas av diagram 2.1.

Diagram 2.1 Den prognoserade konjunkturuppgången i Förenta staterna jämfört med genomsnittet av tidigare konjunkturuppgångar sedan andra världskriget

BNP-nivå, index

120                                
115     Tidigare konjunkturcykler                
                               
110     Denna konjunkturcykel                  
                               
105                                
100                                
95                                
90                                
4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4
    2001     2002     2003     2004    
Källa: Finansdepartementet.                        

Anm.: Diagrammet avser kvartalsstatistik. Årtalen på x-axeln gäller förloppet för innevarande konjunkturcykel. Båda kurvorna är indexerade och index 100 erhålls det sista kvartalet innan recession inleds.

Den svaga återhämtningen i år skall ses i ljuset av den geopolitiska osäkerheten i utgångsläget, den svaga börsutvecklingen och de underskott i företagens pensionsåtaganden som i viss mån begränsar företagens investeringsutrymme. I höst och nästa år bedöms dessa faktorer i betydligt mindre grad verka dämpande på konjunkturen.

Osäkerheten om den fortsatta utvecklingen i Förenta staterna är främst kopplad till utvecklingen av Irakkonflikten. En fortsatt eller ökad geopolitisk osäkerhet skulle kunna leda till att börsen fortsätter att utvecklas svagt. Detta skulle i sin tur bl.a. öka underskottet i företagens pensionsåtaganden och därmed inverka dämpande på investeringarna, nyanställningarna och hushållens konsumtionsvilja. Resultatet skulle därmed bli en betydligt sämre utveckling i år än den förväntade.

2.3Utvecklingen i Asien och Latinamerika

Japan

Tillväxten i Japan var fortsatt svag under 2002. Även om BNP-utvecklingen var bättre än väntat, och tillväxten var positiv varje kvartal, så var den inhemska efterfrågan fortsatt mycket svag.

Hushållens konsumtion hålls bl.a. ned av att läget på arbetsmarknaden är dämpat. Investeringarna utvecklas också svagt, sannolikt till följd av den osäkerhet företagen känner inför framtiden. Tillväxten hämmas dock framför allt av Japans underliggande strukturella problem med deflation och med en hög andel dåliga lån i banksektorn.

Deflationen minskade något under 2002, möjligen till följd av centralbankens försök att öka likviditeten i ekonomin genom omfattande penningpolitiska åtgärder. Dock ser deflationen ut att bestå. Vidare är utrymmet för att stimulera ekonomin genom finanspolitiska åtgärder begränsat då Japan har ett betydande budgetunderskott och en såväl stor som växande offentlig skuld.

Tillväxten i Japan framöver kommer främst att bero på hur långt den japanska regeringen kommer att driva sin reformagenda. Det är tydligt att Japan är i stort behov av strukturella reformer för att få till stånd en högre långsiktig tillväxt. Det har dock visat sig svårt för regeringen att driva igenom de nödvändiga reformerna. Om regeringen lyckas genomföra omfattande reformer så riskerar det kortsiktigt att leda till ett försämrat ekonomiskt läge eftersom det sannolikt skulle innebära kreditåtstramning, ökade konkurser och stigande arbetslöshet.

Under prognosperioden väntas den inhemska efterfrågan förbli svag medan den externa efterfrågan väntas stärkas i takt med att den globala konjunkturen vänder uppåt. Japans exportsektor är dock inte tillräckligt stor för att generera en substantiell tillväxt (exportsektorn står för drygt 10 % av BNP). Med tanke på Japans strukturella problem och den reformtakt som hittills har hållits, bedöms tillväxten förbli svag under hela prognosperioden. I år väntas BNP öka med 0,7 % och nästa år med 0,8 %.

22

Övriga Asien

De asiatiska ekonomierna har påverkats förhållandevis lite av avmattningen i världsekonomin. Asien exklusive Japan var under förra året världens snabbast växande region. Tillväxten drevs framför allt av en stark exportutveckling gynnad av regionens konkurrenskraftiga position. Kina står för den högsta tillväxten och bidrar positivt till utvecklingen i regionen genom sin starka inhemska efterfrågan och import från sina grannländer. Den gynnsamma utvecklingen i Asien väntas fortsätta under prognosperioden och BNP-tillväxten bedöms uppgå till 6,1 % i år och 6,3 % nästa år.

Latinamerika

Inhemska problem i flera latinamerikanska länder hade en negativ inverkan på konjunkturen i regionen under 2002. Detta i kombination med den globala avmattningen, som bl.a. ledde till att omvärldens investeringsvilja minskade, resulterade i recession i regionen under förra året. Den negativa utvecklingen förväntas dock vända under 2003. Läget i Brasilien och Argentina ser ut att stabiliseras något, och utvecklingen i Mexiko är fortsatt relativt gynnsam. Export och industriproduktion bedöms öka till följd av en återhämtning i den internationella konjunkturen och deprecierade växelkurser. Osäkerheten kring den inhemska politiska utvecklingen har dock haft en dämpande effekt på tillväxten. Sammantaget väntas BNP öka med 1,6 % i år och 3,0 % 2004.

2.4Utvecklingen i Polen, de baltiska länderna och Ryssland

Efter en period av svag ekonomisk tillväxt väntas en gradvis återhämtning i den polska ekonomin. Återhämtningen förväntas framför allt drivas av hushållens konsumtion, men även av en successiv ökning av exporten. På sikt förutses även investeringarna bidra till tillväxten. BNP-till- växten bedöms uppgå till ca 2,5 % i år och 4,0 % nästa år. Hög arbetslöshet, fortsatt svag investeringsutveckling och beroendet av den svaga tyska ekonomin utgör dock risker för den förväntade ekonomiska återhämtningen i Polen.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

De baltiska staterna har stått emot den globala konjunkturnedgången väl till följd av en stark inhemsk efterfrågan som gynnats av sjunkande arbetslöshet och stigande reallöner. Regionens genomsnittliga tillväxttakt har legat betydligt över EU-ländernas och förutses göra så även 2003 och 2004 med en tillväxttakt på 5-6 %. Både en fortsatt stark inhemsk efterfrågan och stärkt export förväntas bidra till BNP-tillväxten. Däremot kan behovet av en finanspolitisk åtstramning verka dämpande på tillväxten.

Trots en avmattning mot slutet av året växte den ryska ekonomin med 4,3 % 2002. Energiexporten och hushållens konsumtion utgjorde de huvudsakliga drivkrafterna. Det statsfinansiella läget var gynnsamt och det tidigare utflödet av kapital avtog. Ett kraftigt fallande oljepris utgör det största hotet mot den ryska ekonomin på kort och medellång sikt. Förutsatt att detta inte inträffar förväntas tillväxten uppgå till 4,0 % både 2003 och 2004.

2.5Den svenska världsmarknadstillväxten

Till följd av den relativt svaga globala återhämtningen förra året förbättrades förutsättningarna för den svenska exporten endast marginellt. Världsmarknadstillväxten, dvs. den handelsviktade importefterfrågan på bearbetade varor som de svenska exportföretagen möter, beräknas ha varit endast 1,9 % förra året. Detta kan jämföras med historiskt låga – 0,1 % 2001. Det finns vissa tecken på en återhämtning i världshandeln och mot bakgrund av den fortsatta globala konjunkturuppgången väntas världsmarknadstillväxten öka med 5,6 % i år och 7,7 % nästa år.

23

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

3 Kapitalmarknaderna

Irakkrisen har under inledningen av året präglat utvecklingen på de finansiella marknaderna. Investerare har i stor utsträckning sålt aktier och i stället köpt säkrare räntepapper.

Under hösten föreföll det som att de finansiella marknaderna åter började normaliseras. Räntor och framför allt aktiebörser steg kraftigt. En bidragande orsak till börsuppgången var att företagens resultat för det tredje kvartalet inte var fullt så svaga som befarat. Frånvaron av ytterligare större redovisningsskandaler bidrog också till ett ökat köpintresse. De makroekonomiska signalerna fortsatte dock att uppvisa en splittrad bild av den ekonomiska utvecklingen, samtidigt som bolagen var försiktiga i sina framtidsbedömningar. Detta tillsammans med en förstärkt oro för ett krig i Irak fick aktiekurserna att åter börja falla i slutet av 2002. Därefter fortsatte den geopolitiska osäkerheten att tynga de finansiella marknaderna.

Kreditmarknaden har utvecklats i positiv riktning och ränteskillnaden mellan företagsobligationer och statsobligationer har minskat sedan september. Intresset för företagsobligationer har gynnats av att bolagen fokuserat på att sanera sina balansräkningar och minska sin skuldsättning. Samtidigt har den låga räntan på statsobligationer, tillsammans med aktiemarknadernas svaga utveckling, bidragit till ett ökat intresse bland investerare för företagsobligationer. På valutamarknaden bidrog det osäkra geopolitiska läget med tillhörande osäkerhet kring konjunktur- och vinstutveckling till att dollarn vid slutet av 2002 återigen började försvagas mot euron, en utveckling som fortsatt i början av 2003.

Riksbanken, Europeiska centralbanken (ECB) och den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, sänkte sina styrräntor i slutet av 2002 och i början av 2003 till följd av ett minskat inflationstryck och det osäkra ekonomiska läget. Ytterligare räntesänkningar förväntas från ECB och Riksbanken under våren och sommaren. Federal Reserve bedöms börja strama åt penningpolitiken från en mycket låg nivå i slutet av 2003 i takt med minskad osäkerhet och förbättrad konjunktur. För 2004 görs bedömningen att även ECB och Riksbanken kommer att inleda en återgång mot neutral penningpolitik.

Efter en kortare uppgång under hösten har marknadsräntorna sjunkit tillbaka och noteras

nu till mycket låga nivåer i ett historiskt perspektiv. Marknadsräntorna förutses vara fortsatt låga under en tid framöver tills osäkerheten på de finansiella marknaderna minskar. De väntas stiga under loppet av 2003 i takt med att den geopolitiska osäkerheten avtar och den internationella konjunkturen förbättras.

Kronan har fortsatt att stärkas under 2002 och i inledningen av 2003. Det handelsvägda TCW- indexet noterades i början av april till ca 130, vilket är den starkaste nivån på mer än två år. En viss ytterligare förstärkning av kronan förutses under loppet av 2003.

3.1Utvecklingen i omvärlden

Låga marknadsräntor i Förenta staterna

Förenta staternas centralbank, Federal Reserve, sänkte styrräntan med 0,5 procentenheter i november 2002. Räntesänkningen föranleddes av att den ökade geopolitiska osäkerheten bedömdes dämpa aktiviteten i den amerikanska ekonomin. Styrräntan väntas ligga kvar på nuvarande nivå ännu en tid. En ytterligare räntesänkning under våren i syfte att understödja konjunkturåterhämtningen kan dock inte uteslutas. Återhämtningen i den amerikanska ekonomin förutses ta fart först under andra halvåret 2003 och Federal Reserve väntas under slutet av 2003 höja styrräntan. Den penningpolitiska åtstramningen bedöms fortsätta under 2004 i takt med att återhämtningen stärks och resursutnyttjandet ökar i den amerikanska ekonomin. Prognosen för den amerikanska styrräntan är 1,75 % i december 2003 och 4,0 % i december 2004.

Diagram 3.1 Styrräntor i Förenta staterna, euroområdet och
Sverige        
Procent        
7        
6        
5     Sverige  
       
4        
3     EMU  
       
2        
1   Förenta staterna  
       
0        
kv 1 kv 3 kv 1 kv 3 kv 1
  2001   2002 2003

Källa: EcoWin.

24

Amerikanska marknadsräntor befinner sig på historiskt låga nivåer. Oron för utvecklingen i Irakkonflikten och vilka effekter den kommer att få på den ekonomiska utvecklingen och det säkerhetspolitiska läget har i hög grad varit avgörande för utvecklingen på de finansiella marknaderna under 2002 och i inledningen av 2003. Som en följd av Irakkonflikten skulle kvarstående stora geopolitiska risker kunna leda till en sämre konjunkturutveckling än den förväntade. Under loppet av 2003 antas den geopolitiska osäkerheten avta och konjunkturuppgången väntas bli tydlig med stigande marknadsräntor som följd. Ett växande amerikanskt lånebehov förutses under 2003, vilket kan komma att förstärka ränteuppgången. Prognosen för den amerikanska 10-årsräntan är 5,0 % i december 2003 och 5,8 % i december 2004.

Diagram 3.2 10-åriga statsobligationsräntor i Förenta sta-
terna, Tyskland och Sverige          
Procent              
6,00              
5,50              
            Sverige  
5,00              
        Tyskland    
4,50              
4,00              
    Förenta staterna        
3,50              
jan mar maj jul sep nov jan mar
Källa: EcoWin.   2002         2003
             

Ränteutvecklingen i euroområdet

ECB, den europeiska centralbanken, har sänkt styrräntan med sammanlagt 0,75 procentenheter under vintern och refiräntan är nu 2,50 %. I sina senaste uttalanden har ECB signalerat en ökad oro för den ekonomiska utvecklingen, samtidigt som inflationsriskerna tonats ned. Den europeiska konjunkturen förutses att utvecklas svagt under 2003 och inflationen väntas falla tillbaka under andra halvåret i år. Därmed bedöms ECB ha utrymme att sänka styrräntan med ytterligare 0,5 procentenheter under året. I december 2003 förutses styrräntan vara 2,0 %. Konjunkturutvecklingen i Europa bedöms följa den i USA, med en viss eftersläpning, och en återhämtning väntas under slutet av 2003. Under loppet av 2004 väntas ECB strama åt penningpolitiken

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

något i takt med att konjunkturen förbättras och inflationen åter börjar stiga. Styrräntan bedöms vara 3,5 % i december 2004.

De europeiska marknadsräntorna har sjunkit och befinner sig på mycket låga nivåer. De långa marknadsräntorna bedöms vända uppåt under senare delen av 2003 i takt med att den säkerhetspolitiska osäkerheten avtar och det ekonomiska läget ljusnar. Prognosen för den tyska 10-årsräntan är 4,5 % i december 2003 och 5,4 % i december 2004.

Utvecklingen av euro-dollarkursen

Den dollarförsvagning som inleddes under våren 2002 har fortsatt med förnyad kraft under vintern. Flera faktorer har försvagat dollarn under det senaste året. Under 2001 och 2002 uppdagades flera stora redovisningsskandaler i Förenta staterna, vilket bidrog till att minska internationella investerares intresse för att investera i amerikanska tillgångar. Vid slutet av 2002 och början av 2003 har osäkerheten kring Irakkonflikten bidragit till att pressa dollarn. Valutamarknaden oroas bl.a. av att kriget i Irak kan bli kostsamt för Förenta staterna. Det finns sannolikt flera samverkande orsaker till dollarns försvagning, med det gemensamma att investerarnas fokus har förskjutits från tillväxtskillnader och företagens vinstutveckling till skillnader i räntenivå. Den förhållandevis låga räntenivån i Förenta staterna i förhållande till bl.a. euroområdet och Storbritannien attraherar i dagsläget inte tillräckligt stora kapitalinflöden, vilket får en dämpande effekt på dollarn.

Diagram 3.3 Dollar mot euro

USD/EUR              
1,15              
1,10              
1,05              
1,00              
0,95              
0,90              
0,85              
0,80 mar maj jul sep nov jan mar
jan
      2002       2003

Källa: EcoWin.

25

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

När osäkerheten om situationen i Irak och den ekonomiska utvecklingen gradvis avtar, under loppet av 2003, bedöms det bidra till att dollarn stärks något. Den amerikanska ekonomin förväntas växa snabbare än euroområdets, vilket väntas leda till att efterfrågan på amerikanska tillgångar än en gång ökar i takt med att investerarnas fokus åter riktas mot företagens vinstutveckling.

Den internationella börsutvecklingen

Osäkerhet präglar utvecklingen på de internationella aktiemarknaderna. Under hösten 2002 bröts börsnedgången tillfälligt i samband med rapportperioden för tredje kvartalet. En bidragande orsak till uppgången var att företagens resultat för det tredje kvartalet inte var fullt så svaga som befarat. I slutet av 2002 och under inledningen av 2003 försämrades åter det säkerhetspolitiska läget liksom vinstutsikterna i en rad sektorer, vilket bidrog till att dämpa utvecklingen på aktiemarknaderna. Irakkonflikten och osäkerheten om de mer långsiktiga ekonomiska effekterna av krisen har också tyngt börsutvecklingen. Nedgången har varit störst i Tyskland, men även i t.ex. Storbritannien har aktiemarknaden fallit markant. Nedgången har inte varit fullt lika stor på börserna i USA och Sverige. En förklaring till den kraftiga nedgången i Tyskland är att försäkringsbolagen, som väger tungt i börsindex, brottas med stora problem.

Diagram 3.4 Börsutvecklingen i Förenta staterna, euro-
området och Sverige            
Index 2001-12-31 = 100          
100              
90              
          S&P 500  
80              
70         EMU Stoxx    
             
60              
        SAX      
50 mar maj jul sep nov jan mar
jan
Källa: EcoWin.     2002       2003
             

Aktiemarknaderna kommer under den närmaste tiden att påverkas av det geopolitiska läget. På längre sikt förefaller utsikterna ljusare. Antagandet att osäkerheten som har att göra med Irakkriget avtar innebär att fokus åter riktas

mot den ekonomiska utvecklingen. En fortsatt stärkt konjunktur skapar förutsättningar för en vinståterhämtning för företagen, vilket gynnar aktiekursutvecklingen.

3.2Sverige

Riksbanken har sänkt styrräntan under vintern. Räntesänkningarna har i huvudsak motiverats med att både den svenska och den internationella konjunkturen utvecklats svagt, samtidigt som framtidsutsikterna försämrats. Uppgången i olje- och energipriserna under slutet av 2002 och i inledningen av 2003 bidrog visserligen till att inflationen i februari låg ovanför Riksbankens övre toleransgräns. Riksbanken har dock tonat ned inflationsriskerna och bedömt att inflationsuppgången är temporär. Riksbanken har istället betonat det instabila geopolitiska läget med vidhäftad konjunkturosäkerhet. En svag ekonomisk utveckling under 2003, tillsammans med en åtstramande finanspolitik, skapar förutsättningar för en dämpad prisutveckling under 2003 och 2004. Därutöver förväntas lägre energipriser under våren, något som också bidrar till att dämpa inflationstrycket i den svenska ekonomin. Riksbanken förutses därmed sänka reporäntan ytterligare under 2003. Under 2004 förväntas Riksbanken strama åt penningpolitiken i takt med att den svenska ekonomins resurser tas i anspråk. Reporäntan bedöms vara 2,75 % i december 2003 och 4,0 % i december 2004.

De svenska marknadsräntorna har fallit i linje med den internationella ränteutvecklingen under 2002 och under början av 2003. Marknadsräntorna har följt en nedåtgående trend sedan ungefär ett år tillbaka. En svag börsutveckling, tillsammans med ett osäkert konjunkturellt och säkerhetspolitiskt läge, har bidragit till att minska investerarnas riskbenägenhet och därmed ökat efterfrågan på statsobligationer. Under loppet av 2003 förutses de svenska marknadsräntorna börja stiga i linje med de internationella marknadsräntorna i takt med att konjunkturläget förbättras och osäkerheten på de finansiella marknaderna avtar. Prognosen för den svenska 10-årsräntan är 5,0 % i december 2003 och 5,8 % i december 2004. Ränteprognosen bygger på ett oförändrat antagande om ett "nej" i folkomröstningen om ett införande av euron som valuta. Vid ett eventuellt "ja" förändras förutsättningarna för ränteprognosen med tillhörande

26

effekter på den ekonomiska utvecklingen. För en närmare genomgång av några tänkbara effekter se fördjupningsrutan sidan 28–29.

Skillnaden mellan svenska och tyska tioåriga statsobligationsräntor har varit relativt stabil, omkring 50 punkter (0,5 procentenheter) under det senaste året. Under prognosperioden bedöms ränteskillnaden minska något, delvis som en följd av att den svenska reporäntan antas närma sig ECB:s styrränta. Dessutom bedöms förhållandevis stabila svenska offentliga finanser bidra till en minskad ränteskillnad. Prognosen är att differensen mellan svenska och tyska 10-års- räntan är 50 punkter i december 2003 och 40 punkter i december 2004.

Diagram 3.5 Differensen mellan 10-årig statsobligationsräntor i Sverige och Tyskland

Punkter              
65              
60              
55              
50              
45              
40              
35              
30              
jan mar maj jul sep nov jan mar
      2002       2003

Källa: EcoWin.

Sedan hösten 2001 har kronan stärkts från ca 146 till ca 130 mot TCW-index. En viss ytterligare förstärkning förutses för kronan understödd bl.a. av en fortsatt positiv utveckling av bytesbalansen och en minskad oro på de finansiella marknaderna. För december 2003 och december 2004 är prognosen 127 mot TCW-index.

Diagram 3.6 Kronans växelkurs, TCW-index

Index        
150        
145        
140        
135        
130        
125        
kv 1 kv 3 kv 1 kv 3 kv 1
Källa: EcoWin. 2001 2002   2003
       

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Stockholmsbörsen har fortsatt att utvecklas i linje med de tongivande internationella börserna. Från början av oktober till slutet av november steg Stockholmsbörsen med ca 37 %. Därefter har den svenska aktiemarknaden utvecklats relativt svagt och sedan årsskiftet har SAX-index fallit med ca 3 %. Sammantaget har Stockholmsbörsen tappat omkring 65 % av börsvärdet sedan toppnivån i mars 2000.

Riksbankens statistik över betalningsbalansen visar att utländska investerare nettoköpte svenska portföljaktier för 18,3 miljarder kronor under 2002. Summan av bytesbalans, kapitaltransfereringar, direkta investeringar och portföljaktier har historiskt visat en relativt god korrelation med kronans utveckling. Under 2002 uppgick detta mått till 116,7 miljarder kronor, vilket kan ha bidragit till att kronan stärktes.

Tabell 3.1 Betalningsbalansens finansiella poster

Flöden miljarder kronor

      2001   2002
A. Bytesbalans     88,2   97,2
B. Kapitaltransfereringar     –2,1   –0,8
           
C. Finansiell balans     16,8   –140,8
           
Direkta investeringar     53,6   2,1
Portföljinvesteringar   –135,4   –108,3
         
Räntebärande värdepapper   123   –126,5
           
I svenska kronor     –4,5   –35,2
I utländsk valuta     127,5   –91,3
         
Aktier   –258,3   18,2
         
Svenska   –230,3   –10,1
           
Utländska     –28   28,3
           
Finansiella derivat     –53,2   –1,8
           
Övrigt kapital     141,1   –25,4
Valutareservens förändring     10,7   –7,4
         
D. Restpost   –102,9   44,4
           
Källa: Riksbanken.          
     
Tabell 3.2 Ränte- och valutakursantaganden    
Värde vid respektive års slut          
  2002 2003 2004 2005 2006
Reporänta 3,75 2,75 4,00 4,75 4,75
           
6-månadersränta 3,54 3,35 4,60 4,90 4,90
5-årsränta 4,14 4,50 5,30 5,30 5,30
           
10-årsränta 4,71 5,00 5,80 5,80 5,80
           
10-årsdiff. SEK-DEM 0,52 0,50 0,40 0,40 0,40
6 mån. EURIBOR 2,80 2,60 4,10 4,60 4,60
           
TCW-index 131 127 127 127 127
           
Källa: Finansdepartementet.          

27

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Ekonomiska effekter av räntekonvergensen vid ett ”ja” i folkomröstningen om införande av euron

Ett deltagande i valutaunionen innebär att den svenska räntenivån anpassas till räntenivån i euroområdet. Den europeiska centralbankens penningpolitiska beslut kommer att vara styrande för de korta svenska marknadsräntorna. De långa svenska marknadsräntorna påverkas av att kronan byts ut mot euron och av att den svenska räntemarknaden integreras med räntemarknaden i euroområdet. Nedan redovisas en uppskattning av räntekonvergensens omfattning och kortsiktiga effekter på tillväxten.

Räntekonvergensen

Genom införandet av EMU:s tredje steg har alla länder i euroområdet samma valuta och en gemensam penningpolitik. Detta innebär att räntesatserna på korta statspapper med samma löptid tenderar att sammanfalla oberoende av i vilket land statsskuldsväxlarna är emitterade. Vid ett ”nej” i folkomröstningen väntas Riksbankens styrränta vara högre än ECB:s under de närmaste åren. Vid ett ”ja” i folkomröstningen kommer de korta räntorna att närma sig motsvarande räntor i euroområdet. Den 1 januari 2006 förväntas räntan på svenska statsskuldväxlar vara densamma som i euroområdet. Räntekonvergensen äger således rum innan kronan byts ut mot euron. Hur snabbt anpassningen sker beror bl.a. på hur Riksbanken väljer att utforma penningpolitiken. Det är dock rimligt att anta att räntenivån på korta statspapper, under ERM2-perio- den, i genomsnitt är högre vid ett ”nej” än vid ett ”ja” i folkomröstningen.

Vad gäller statsobligationer skiljer sig räntesatserna mellan euroländerna. Skillnaderna är små och beror bl.a. på det enskilda landets kreditrisk, likviditeten i landets statsobligationer och det statsfinansiella läget i allmänhet. Faktorer som också påverkar statsobligationsräntorna är växelkursrisk och centralbankens penningpolitik. Dessa faktorer är emellertid gemensamma och bidrar inte till några ränteskillnader mellan länderna. Eftersom svenska statsobligationsräntor ligger avsevärt högre än motsvarande räntor i euroområdet, kommer denna ränteskillnad sannolikt vara lägre 1 januari 2006, än vad den är i dag.

Ett näraliggande exempel är Finland. Finland anslöt sig till ERM2 hösten 1996 och deltog i valutaunionen från januari 1999. I och med inträdet i ERM2 konvergerade de finska statsobligationsräntorna mot de tyska och ränteskillnaden är sedan 1999 omkring 0,1 procentenheter på obligationer med 10 års löptid. För Sverige, som är jämförbart med Finland avseende t.ex. kreditbetyg och marknadslikviditet, innebär detta att ränteskillnaden mellan en svensk och en tysk statsobligation kan falla med uppemot 0,5 procentenheter för obligationer med 10 års löptid.

Ett deltagande i valutaunionen bedöms även leda till lägre krediträntor. Detta innebär att ränteutgifterna för hushåll och företag bedöms vara lägre vid ett ”ja” än vid ett ”nej” i folkomröstningen. Nedgången i ränteskillnaden mellan svenska kreditpapper och motsvarande kreditpapper i euroområdet blir sannolikt större än nedgången i ränteskillnaden för statsobligationer. Det finns två faktorer som verkar i denna riktning. För det första bör deltagandet i valutaunionen innebära att konkurrensen mellan banker och kreditinstitut hårdnar vilket pressar räntemarginalerna. För det andra så integreras det svenska banksystemet med banksystemet i euroområdet. Kreditrisker kan därmed hanteras på ett effektivare sätt, vilket kan förväntas leda till lägre räntor. Sannolikt kommer även räntevariationerna att minska vid ett deltagande i valutaunionen.

De svenska krediträntorna beräknas konvergera vid ett ”ja” i folkomröstningen mot räntenivån i euroområdet redan under 2003 (se nedanstående tabell). Vid slutet av 2004 beräknas kreditmarknadsräntorna vara ca 0,7 procentenheter lägre än vid ett ”nej” i folkomröstningen och vid slutet av 2005 ca 0,4 procentenheter lägre.

Förväntade effekter på den reala ekonomin

De lägre räntorna vid ett ERM2/EMU-delta- gande (jämfört med räntorna vid ett ”nej” i folkomröstningen) bedöms att ge en positiv stimulans åt svenska hushåll och företag. Effekten på ekonomin är bl.a. avhängig storleken på det s.k. BNP-gapet, dvs. skillnaden mellan faktisk och potentiell produktion. Vid ett lågt resursutnyttjande har fallet i räntorna en positiv effekt på tillväxt och sysselsättning. Vid ett högt resursutnyttjande i utgångsläget kan de mer expansiva

28

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

förhållandena leda till ett inflationstryck som måste mötas med en finanspolitisk åtstramning. Resursutnyttjandet i den svenska ekonomin bedöms dock vara lågt. BNP-gapet för 2003 uppskattas till –1,4 % av BNP.

För att analysera hur ett antal nyckelvariabler som BNP-tillväxten, inflationen och den finanspolitiska inriktningen förväntas påverkas av de lägre räntorna används en simuleringsmodell. Det är viktigt att betona att modellsimuleringar alltid speglar en förenklad bild av verkligheten vilket innebär att resultaten först och främst bör tolkas i kvalitativa termer.

Simuleringarna indikerar att det lägre ränteläget vid ett ”ja” i folkomröstningen kan få relativt stora effekter på BNP-tillväxten. BNP-till- växten kommer enligt dessa beräkningar att bli ca 0,7 procentenheter högre under 2004 och 0,3 procentenheter högre under 2005 vid ett ”ja” än vid ett ”nej” i folkomröstningen. Det lägre ränteläget och den högre tillväxten leder även till att BNP-gapet sluts fortare och inflationstrycket förväntas öka något under slutet av ERM2- perioden.

Eftersom BNP-tillväxten under 2004 och 2005 bedöms öka mer vid ett ”ja” än vid ett ”nej” förstärks också de offentliga finanserna i högre grad. Förutom den förbättrade efterfrågesituationen kommer även lägre statsobligationsräntor att påverka de offentliga finanserna positivt genom att räntekostnaderna på statsskulden blir lägre. Det förhållandet att BNP- gapet sluts snabbare ger inte upphov till någon större strukturell förbättring av de offentliga finanserna. Lägre räntor på statsskulden gör dock att det strukturella sparandet bedöms bli större vid ett ”ja” än vid ett ”nej”.

På lång sikt kan EMU-deltagandet leda till något lägre realräntor i Sverige. Det beror bl.a. på att den växelkursrisk som är förknippad med placeringar i krontillgångar bortfaller. Växelkursrisken innebär att placerare kräver en viss räntekompensation. En lägre realränta har positiva effekter på investeringarna och bör därför leda till en högre BNP-nivå även på lång sikt.

Sammanfattningsvis leder ett ”ja” i folkomröstningen sannolikt till en lägre räntenivå. Det bedöms finnas lediga resurser och den svenska ekonomin behöver efterfrågestimulans för att perioden med underutnyttjade resurser ska bli kortvarig. Den lägre räntenivån vid ett ”ja” i folkomröstningen bedöms således ha positiva effekter på tillväxt och sysselsättning – i första hand på kort sikt.

Förväntade effekter på BNP-tillväxt och räntor av ett EMU- deltagande

Skillnad i BNP-tillväxt och räntor jämfört med ett ”nej” i folkomröstningen

  2003 2004 2005
BNP-tillväxt 0,00 0,70 0,30
       
Marknadsräntor1 –0,25 –0,70 –0,40

1Genomsnittlig differens på krediträntor med löptid 2 och 5 år gentemot euroområdet.

Källa: Finansdepartementet.

29

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

4 Utrikeshandel

Svensk export har alltsedan den internationella konjunkturnedgången inleddes under slutet av 2000 lidit av en ogynnsam exportsammansättning och en osedvanligt svag investeringskonjunktur på flera av våra viktigaste exportmarknader. Under inledningen av 2002 bröts den negativa utvecklingen – tämligen oväntat – av mycket stark tillväxt i exporten av främst motorfordon och IKT-produkter2. Den sammantagna uppgången under första halvåret var cirka 6 % jämfört med närmast föregående halvår. I budgetpropositionen för 2003 förutsågs trots det en avmattning under senare delen av 2002. Varuexporten sjönk dock betydligt mer än prognoserat, och den konsekutiva minskningen för andra halvåret 2002 uppskattas till –3 % enligt nationalräkenskaperna. Utvecklingen exklusive IKT-produkter och motorfordon visade emellertid på ett förlopp mer i linje med den internationella konjunkturen. Under vintermånaderna har varuexporten ånyo förbättrats, och då i synnerhet efterfrågan på konsumtions och insatsvaror samt motorfordon.

Osäkerheten i samband med Irakkrisen verkar emellertid hämmande på de ekonomiska aktörerna, vilket bl.a. återspeglas i uttalanden från stora exportföretag. Allt eftersom osäkerheten minskar och den internationella konjunkturen förbättras, antas efterfrågan på svenska exportvaror öka. Först 2004 väntas världsmarknadstillväxten närma sig det historiska genomsnittet och svensk varuexport beräknas då öka med 7,4 % jämfört med 3,8 % i år.

Importen av varor minskade i fjol för andra året i rad. Den svaga utvecklingen hänger till stor del samman med den svaga exportutvecklingen. Varuimporten väntas dock öka framöver. Det finns flera anledningar till det. Industrikonjunkturen förstärks och exporten av varor väntas öka. Därmed ökar behovet av att importera insatsvaror till produktionen. Dessutom bedöms den neddragning av främst insatsvarulagren som inverkat återhållande på importen det senaste året nu vara avslutad. Även hushållens konsumtion bedöms fortsätta att öka under prognosperioden och därmed ökar hushållens efterfrågan på importerade varor. Utvecklingen stöds dess-

utom av att importpriserna väntas sjunka de närmaste kvartalen i takt med en fortsatt förstärkning av den svenska kronan.

Tjänstehandelns nedgång, vilken inleddes vintern 2001, accelererade under loppet av 2002. En kraftig minskning av exporten av främst IKT-relaterade tjänster och så kallad merchanting3 resulterade i att tjänsteexporten minskade med drygt 16 % på årsbasis under fjärde kvartalet i fjol. Tjänstebalansens bidrag blev trots det tillväxtneutralt, men trenden mot slutet av föregående år medför att tjänstehandeln för innevarande år prognoseras ge ett negativt tillväxtbidrag motsvarande 0,4 procentenheter, för att åter ge ett positivt bidrag 2004.

Tabell 4.1 Export och import av varor och tjänster

Nivå, mdkr   Volymutveckling i %    
  2002   2002 2003 2004 2005 2006
   
Varuexport 806   2,3 3,8 7,4 6,6 6,3
               
Bearbetade varor1 672   2,2 4,6 8,4 – –
Tjänsteexport 226   –5,9 –3,2 5,3 5,0 5,0
Total export 1032   0,4 2,3 7,0 6,3 6,0
               
Varuimport 638   –1,4 2,8 6,5 6,3 6,1
               
Bearbetade varor1 498   –3,1 2,5 7,0 – –
Tjänsteimport 229   –6,1 0,8 4,3 6,0 6,0
               
Total import 867   –2,7 2,3 6,0 6,2 6,1
               

1Varugruppering enligt SNI.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

4.1Varuexport

Den senare delen av 1990-talet var en mycket framgångsrik period för svenska exportföretag. En god internationell efterfrågan av investeringsvaror, företrädesvis IKT-produkter, tillsammans med ett i övrigt gott konkurrensläge bidrog till att svensk export av bearbetade varor ökade sina marknadsandelar med drygt 1 % per år mellan 1994 och 2000. Sedan dess har de ekonomiska aktörerna emellertid blivit försiktigare när de fattar sina investeringsbeslut, och finansieringsmöjligheterna har i många fall försämrats betydligt. Det här har sammantaget verkat återhållande på investeringarna, och den internationella investeringskonjunkturen har följaktligen varit

2 IKT refererar till informations- och kommunikationsteknik.

3 Merchanting avser främst handelsmarginaler, dvs. den vinst som erhålls vid olika varuförmedlingsavtal.

30

svag under de senaste två åren, vilket har slagit hårt mot den investeringsvaruintensiva svenska exportindustrin. Den positiva trenden av stigande svenska marknadsandelar bröts därför under 2001, men tack vare uppgången i exporten av främst råvaror och råvarunära produkter ökade marknadsandelarna återigen under föregående år. Som antyddes inledningsvis var emellertid den underliggande efterfrågan på bearbetade varor svag, och svensk export beräknas därför förlora marknadsandelar i år, för att ånyo vinna marknadsandelar i takt med att den internationella efterfrågan på varor från traditionell svensk basindustri återhämtar sig.

En underliggande uppgång i varuexporten

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

verkar vila på en bredare bas än tidigare, trots riskerna förknippade med Irakkrisen.

Diagram 4.1 Varuexport och exportorderingång

Årlig procentuell förändring       Nettotal
35           80
30           60
25          
           
20           40
15           20
           
10            
5           0
           
0           -20
-5   Varuexport, vänster skala (staplar)   -40
-10    
  Exportorderingång, höger skala (linje)  
-15   -60
         
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002
Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.    

Den goda exportutvecklingen under första halvåret 2002 var koncentrerad till Förenta staterna, medan övriga marknader visade en negativ eller oförändrad efterfrågeutveckling. Även om exporten till den amerikanska marknaden föll tillbaka efter den starka inledningen, indikerar den länderfördelade statistiken från slutet av 2002 att exporten till Förenta staterna återigen stiger. Dessutom ökade exporten till länder utanför OECD-området under andra halvåret; däribland Kina och övriga Sydostasien. Trots att importen i EU och euroområdet återhämtade sig under slutet av 2002 har svensk varuexport till de europeiska ekonomierna varit fortsatt låg och visar inga entydiga tecken på förbättring.

Den kraftiga ökningen av exporten av IKT- produkter och motorfordon under föregående års inledning baserades till stor del på tillfälliga faktorer; bl.a. kan kompletterande investeringar i andra generationens mobilsystem antas ha legat bakom den goda exporten av IKT-produkter. Den underliggande exporten av bearbetade varor, exklusive motorfordon och IKT-produkter, var istället fortsatt svag.

Andra halvårets varuexport, som i aggregerade termer uppvisade låga tillväxttakter, verkar emellertid ha varit inledningen på den försiktiga uppgång som nu framträder i olika indikatorer. Tack vare en ökad efterfrågan på konsumtionsvaror, insatsvaror, och i viss mån även investeringsvaror, har Statistiska centralbyråns (SCB:s) utrikeshandelsstatistik visat på en kontinuerlig förbättring sedan slutet av föregående år. Sammantaget kan därför sägas att förutsättningarna för den svenska varuexporten, ur såväl ett branschmässigt som ett geografiskt perspektiv,

Utsikterna förbättras, men stora risker kvarstår

I EU och euroområdet, som svarade för 54 % respektive 39 % av svensk varuexportmarknad under 2002, väntas investeringarna inte öka nämnvärt under innevarande år. I Förenta staterna har emellertid en viss förbättring av investeringsviljan kunnat skönjas, men ett lågt kapacitetsutnyttjande i industrin och ansträngda balansräkningar torde innebära att investeringarna ökar relativt långsamt i år. I länder utanför OECD- området verkar konjunkturläget redan ha förbättrats, och exporten av svenska varor till dessa områden förutses utvecklas väl. Importefterfrågan på bearbetade varor på svenska exportmarknader, dvs. världsmarknadstillväxten, beräknas sammantaget öka med 5,6 % i år och 7,7 % 2004. De osäkra globala utsikterna, framför allt till följd av Irakkrisen, kan emellertid komma att ändra förutsättningarna för svensk export, i synnerhet om konflikten skulle bli långvarig eller medföra att risken för terrordåd ökar.

Oaktat en sådan utveckling understöds svensk konkurrenskraft av låga relativa arbetskraftskostnader per producerad enhet mätt i gemensam valuta. Tillsammans med en förhållandevis god export av insatsvaror bidrar det till att förlusten av marknadsandelar under 2003 begränsas. I takt med att den globala investeringskonjunkturen förbättras, utvecklas svensk export allt starkare och beräknas då åter vinna marknadsandelar.

Ur Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer, där tillförsikten har ökat på bred front de senaste månaderna, kan utläsas att såväl insatssom in-

31

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

vesteringsvaruindustrin möter en ökad exportorderingång. Den bilden bekräftas i viss mån av SCB:s orderstatistik samt av inköpschefernas index (ICI). Överlag är uttalanden från företag och branschorganisationer försiktigt positiva, även om de flesta pekar på den genuina osäkerhet som råder med anledning av Irakkrisen. Den relativt ljusa bild som för närvarande syns i olika indikatorer antas åtminstone till en del vara ett utslag av en viss lageruppbyggnad då kriget mot Irak potentiellt kan medföra betydande leverans- och produktionssvårigheter.

Världsmarknadstillväxten väntas bli betydligt högre i år än i fjol, men efterfrågan antas främst riktas mot konsumtions- och insatsvaror, vilket medför att svensk varuexport endast bedöms öka med 3,8 % i år. I takt med att resursutnyttjande och industriproduktion stiger förväntas emellertid investeringsvaror utgöra en allt större del av omvärldens import. En gynnsam sammansättning av efterfrågan på svenska exportvaror, tillsammans med en ytterligare något högre världsmarknadstillväxt, bedöms sammantaget leda till att exporten av varor ökar med 7,4 % 2004.

Fortsatt hög priskonkurrens på exportmarknaderna

Den svaga internationella efterfrågan på traditionellt svenska exportprodukter under föregående år medförde att exportpriserna, det vill säga svenska exportföretags priser uttryckta i svenska kronor, sjönk med 2,5 %. Den negativa effekten på vinstmarginalerna begränsades i viss mån av en svag växelkursnivå och hög produktivitet. Den prognoserade kronförstärkningen minskar emellertid utrymmet för svenska företag att använda priset som konkurrensmedel, och aviserade prisökningar inom vissa exportsektorer kan antas bero på den senaste tidens växelkursutveckling. Under hela prognosperioden väntas konkurrenstrycket vara högt, men det minskar i takt med att efterfrågan på insats och investeringsvaror ökar.

Varuexporten under kalkylåren

För kalkylåren, det vill säga år 2005 och 2006, är osäkerheten om utvecklingen betydande. Beräkningarna baseras i hög grad på antaganden avseende bl.a. trendmässig tillväxt i BNP och utrikeshandel.

Den internationella konjunkturen bedöms fortsätta stärkas även efter 2004, med ökad efterfrågan av investerings- och insatsvaror som följd. Exportutvecklingen under kalkylåren begränsas emellertid av att det historiska mönstret indikerar att världsmarknadstillväxten vid oförändrad växelkurs överstiger svensk exporttillväxt.

Under 2005 och 2006 förutses varuexporten öka med cirka 6,5 % per år. Den ökade internationella efterfrågan möjliggör också högre exportpriser, vilka beräknas öka med i genomsnitt 1,1 % under kalkylåren.

4.2Varuimport

Under perioden 1994–2000 ökade importen av varor till Sverige med nära 9 % per år igenomsnitt. Den stora ökningen beror till stor del på de framgångar som svensk exportindustri skördade under denna period. Förklaringen är att mycket av det som exporteras från Sverige produceras med hjälp av importerade insatsvaror. Första halvåret 2001 skedde emellertid ett snabbt omslag i den svenska varuimporten och därefter har utvecklingen varit betydligt svagare. Omslaget berodde på en dämpning av den inhemska efterfrågan och en kraftigt försvagad varuexport.

Efter en nedgång på 5,5 % 2001 minskade varuimporten för andra året i rad förra året och nedgången uppmättes till 1,4 %. Ännu syns ingen tydlig återhämtning enligt nationalräkenskaperna men flera faktorer talar för en kommande ökning av importen av varor till Sverige.

Ökad varuimport framöver

I samband med att industrikonjunkturen återhämtar sig bedöms importen av varor komma igång framöver. Orderingången rapporteras ha ökat främst från exportmarknaderna och återhämtningen i den globala efterfrågan väntas fortsätta. Varuexporten ökade i fjol och enligt prognosen fortsätter uppgången de närmaste åren. Hushållens efterfrågan på importerade varor väntas också öka genom att hushållens konsumtion fortsätter att öka under prognosperioden. Detsamma gäller investeringarna som framför allt under 2004 bör kunna bidra till en ökad import av såväl insatssom investeringsvaror. Yt- terligare en bidragande faktor är att industrins insatsvarulager minskade under slutet av fjolåret.

32

Det är därmed sannolikt att den lagerneddragning som hämmat importen det senaste året är avslutad och behovet av att importera nya insatsvaror ökar därmed fr.o.m. inledningen av innevarande år. Visserligen bedöms färdigvarulagren alltjämt vara något större än önskat. Insatsvarulagren uppges däremot vara lagom stora eller i några branscher till och med något för små.

Importpriserna bedöms sjunka i år i takt med att kronan apprecierar för att nästa år stiga långsamt till följd av att ekonomin stärks internationellt. 4 Därmed stimuleras en ökad import under den närmaste tiden.

Sammantaget bedöms varuimporten öka med 2,8 % i år och 6,5 % nästa år, vilket innebär att importkvoten5 i stort sett är oförändrad i år för att därefter öka något nästa år. Historiskt sett har importkvoten ökat med i genomsnitt 1,5– 2,0 % per år.

Under kalkylåren, dvs. år 2005 och 2006, normaliseras importkvoten och importen av varor stiger då med 6,3 % respektive 6,1 %.

Fortsatt svag utveckling för importen av teleprodukter

I likhet med exporten av varor är även importen av varor till viss del beroende av utvecklingen inom teleproduktmarknaden. Det exakta sambandet mellan export och import av teleprodukter är svårt att fastställa, eftersom det i många fall rör sig om olika typer av varugrupper, men samvariationen dem emellan är stark. Således motsvaras den senaste tidens svaga teleproduktexport av en svag import av teleprodukter. År 2002 minskade importen inom denna varugrupp med 14 %. Den totala varuimporten exklusive teleprodukter var däremot i det närmaste oförändrad jämfört med året innan (att jämföra med en minskning om 1,4 % då teleprodukterna inkluderas). Den svaga återhämtning som prognoseras avseende såväl export som produktion av teleprodukter gör att importen inom denna sektor inte heller framöver väntas ge något stort bidrag till den totala varuimporten.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

4.3Tjänstehandel

Resandet minskade kraftigt i efterdyningarna av terrordåden i september 2001, varför såväl export som import av resevaluta sjönk. Invasionen av Afghanistan, inledningen till Irakkrisen, och oron för fortsatta terrordåd fortsatte att hålla resandet på låga nivåer under hela 2002. Den minskande privatimporten av utländska bilar förbättrade ytterligare nettoexporten av resevaluta. Mot slutet av året bidrog emellertid den starkare växelkursen till en synbar försämring av resevalutanettot, främst genom en minskad turism från utlandet. Försämringen av tjänstenettot mot slutet av föregående år accentuerades också av en kraftig minskning av exporten av IKT-relaterade tjänster och merchanting.

Den betydligt lägre nettoexporten av tjänster under slutet av föregående år medför att bidraget till tillväxten försämras kraftigt för innevarande år. År 2004 väntas emellertid det höga tjänsteinnehållet i exportindustrins försäljning leda till ett svagt positivt bidrag från tjänstehandeln.

4.4Bytesbalans

Till följd av den relativt högre volymen export än import och förbättrade relativpriser ökade handelsbalansöverskottet med drygt 12 miljarder kronor 2002. Bytesbalansen förväntas, trots den starkare kronan, fortsätta stärkas under såväl prognossom kalkylperioden. Den förbättrade bytesbalansen beror framför allt på den prognoserat goda exportutvecklingen, men även kapitalavkastningen väntas så småningom bidra positivt, allt eftersom landets finansiella nettoställning stärks med förbättrat räntenetto som följd. Den faktiska och förväntade förstärkningen av växelkursen bidrar också till att amorteringar på skulder i utländsk valuta blir billigare. Det finansiella sparandet, vilket utgörs av bytesbalansen och kapitaltransfereringarna, beräknas minska som andel av BNP, från 4,1 % 2002 till 3,9 % 2004, för att därefter stabiliseras på drygt 4 % under kalkylåren.

4För en närmare beskrivning hänvisas till avsnitt 8.

5Import av bearbetade varor i förhållande till importviktad efterfrågan.

33

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 4.2 Bytesbalans

Miljarder kronor, löpande priser, om ej annat anges

  2002 2003 2004
Handelsbalans 147,1 155,6 171,2
% av BNP 6,3 6,4 6,8
Varuexport 786,8 801,5 852,9
Varuimport 639,7 645,9 681,7
       
Tjänstebalans –5,1 –27,5 –32,3
Transport 15,7 14,1 14,0
Resevaluta –26,6 –28,2 –30,0
Övriga tjänster 5,9 –13,4 –16,2
       
Löner –2,0 –2,3 –2,0
Kapitalavkastning –15,5 –8,0 –13,5
Räntor –67,6 –40,0 –45,0
Direktinvesteringar 50,0 30,0 30,0
Portföljaktier 2,1 2,0 1,5
       
Löpande transfereringar –27,3 –14,2 –19,6
       
Bytesbalans 97,2 103,7 103,9
Kapitaltransfereringar –0,8 –5,3 –6,0
Finansiellt sparande1,      
% av BNP 4,1 4,1 3,9

Anm: Bytesbalansen visas enligt Riksbankens definition.

1Finansiellt sparande utgörs av bytesbalansen och kapitaltransfereringar. Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

4.4BNI

Bruttonationalinkomsten, BNI, erhålls genom att till BNP i löpande priser addera svenskars inkomster från utlandet och dra ifrån utländska medborgares inkomster i Sverige. BNI ligger till grund för beräkningar av bl.a. biståndsanslag och avgiften till EU. Till följd av att räntebetalningarna till utlandet fortfarande är höga är Sveriges BNI ca 20 miljarder kronor lägre än BNP, även om skillnaden beräknas minska framöver.

På grund av att BNP i löpande priser numera inkluderar moms i offentlig sektor har BNI justerats upp med motsvarande belopp. Omläggningen har tidigare tagits i beaktande vid beräkning av EU-avgiften och kommer således inte att leda till en högre kostnad för medlemskapet.

Tabell 4.3 Bruttonationalinkomst

Miljarder kronor, löpande priser

  2002 2003 2004 2005 2006
BNP 2340 2426 2532 2652 2773
Primära inkomster1 –21 –10 –13 –12 –10
BNI 2319 2416 2519 2640 2764

1Kapitalavkastning, löner, subventioner och skatter netto gentemot utlandet. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

34

5 Näringslivets produktion

Efter en mycket kraftig ökning av produktionen inom näringslivet under slutet av 1990-talet har utvecklingen under 2001 och 2002 varit svag. Avmattningen förklaras av att den internationella konjunkturnedgången har drabbat svensk produktion, särskilt på grund av att den globala efterfrågan på teleprodukter fallit avsevärt. Även den inhemska efterfrågan på varor och tjänster från näringslivet har mattats av de senaste åren.

Tabell 5.1 Näringslivets produktion

Procentuell volymförändring

  2001 2002 2003 2004 2005 2006
Jord- och skogs-            
bruk, fiske –0,8 1,2 2,6 1,0 – –
             
Industri –1,5 2,9 2,2 5,0 4,2 3,9
             
El-, gas-, värme-            
och vattenverk 6,6 –2,5 1,2 1,0 – –
             
Byggindustri 4,1 2,3 0,1 1,9 – –
Tjänstesektorer 2,1 1,9 1,4 2,3 – –
             
Summa näringsliv1 1,3 2,1 1,6 2,9 3,1 2,9

1 Exklusive ofördelade banktjänster.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Produktionen i näringslivet bedöms fortsätta öka svagt även i år för att växa något starkare nästa år.

Det finns tecken på att konjunkturläget för industrin har börjat förstärkas under inledningen av innevarande år, även om osäkerheten i samband med konflikten i Irak medför mer försiktiga produktionsplaner. En dämpad investeringsaktivitet i Sverige och i omvärlden i kombination med en fortsatt svag internationell konjunktur bedöms också hålla tillbaka industriproduktionen den närmaste tiden. Under slutet av 2003 och under 2004 förutses industriproduktionen växa starkare i takt med att den internationella och inhemska efterfrågan tilltar.

Trots att en återhämtning av industrikonjunkturen förefaller ha inletts väntas en ökning av företagens efterfrågan på tjänster fördröjas något. Detta bidrar till att produktionen i tjänstesektorerna stiger svagt i år. Nästa år väntas både industriföretagens och hushållens efterfrågan på tjänster vara hög.

Produktionen inom byggindustrin ökade betydligt svagare under fjolåret än under de närmast föregående åren, främst på grund av en svag investeringsutveckling inom tillverkningsindustrin. Även framöver förutses en svag

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

utveckling av byggproduktionen inte minst till följd av en fortsatt låg nivå på bostadsbyggandet.

Sammantaget beräknas produktionen i näringslivet stiga med 1,6 % 2003 och med 2,9 % 2004.

Eftersom det bedöms finnas lediga resurser i ekonomin 2004 fortsätter produktionen i näringslivet att öka förhållandevis kraftigt även under påföljande år. Näringslivets produktion beräknas öka med ca 3 % per år 2005 och 2006.

Produktiviteten i näringslivet ökade med 4,2 % i fjol efter att ha ökat med endast 0,6 % 2001. Den starka produktivitetsutvecklingen under förra året förklaras främst av fortsatta neddragningar av personalstyrkan inom både industrin och tjänstesektorerna. Mycket tyder på att sysselsättningsutvecklingen kommer att vara svag även i år, vilket medför att produktivitetstillväxten hålls uppe trots en måttlig produktionsökning. Nästa år förutses en viss ökning av antalet arbetade timmar medan produktionen ökar något starkare igen. Produktivitetstillväxten i näringslivet bedöms uppgå till 2,6 % 2003 och till 2,3 % 2004.

5.1Industri

Produktionen tar fart nästa år

Konjunkturläget i industrin stärktes något förra året jämfört med 2001, men var fortfarande förhållandevis svagt. Industriproduktionen ökade med 2,9 % i fjol, vilket är lägre än den genomsnittliga tillväxttakten för de senaste 20 åren. Utvecklingen av produktionen inom investeringsvaruindustrin bidrog starkt till att industriproduktionen som helhet ökade, trots att produktionen inom teleproduktindustrin sjönk med mer än 10 %. Andra delar av investeringsvaruindustrin såsom maskinindustri, metallvaruindustri och motorfordonsindustri ökade sin produktion föregående år. Det kan tyckas något motsägelsefullt att produktionen av investeringsvaror ökade förra året när investeringsaktiviteten både i Sverige och i omvärlden var svag. Förklaringen kan till viss del finnas i att omvärldens efterfrågan på svenska motorfordon var hög under inledningen av förra året. Produktionen av insatsvaror minskade däremot något under 2002.

Under inledningen av innevarande år förefaller en försiktig återhämtning av industri-

35

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

konjunkturen ha inletts. Exempelvis visar Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer att både orderingång och produktionsvolym har ökat för industriföretagen och att deras förväntningar inför de närmaste månaderna är optimistiska.

Trots att en återhämtning av industrikonjunkturen förefaller ha inletts bedöms den fortsatt svaga efterfrågan på svenska exportvaror i kombination med en ännu låg investeringsaktivitet hålla tillbaka produktionsökningen den närmaste tiden. Dessutom bedöms den osäkra globala situationen i samband med konflikten i Irak medföra en större försiktighet vad gäller produktionsplanerna. Irakkonflikten kan emellertid komma att ändra förutsättningarna för svensk industriproduktion än mer, såväl i form av efterfrågesom kostnadsförändringar som exempelvis ett långvarigt, högt oljepris.

I slutet av innevarande år och under nästa år förutses efterfrågan på industrivaror stiga då det internationella och inhemska konjukturläget förstärks.

Sammantaget prognoseras produktionen i industrin öka med 2,2 % i år och med 5,0 % nästa år.

Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

  2001 2002 2003 2004
Produktionsvolym –1,5 2,9 2,2 5,0
         
Arbetskraftskostnad 5,1 6,7 4,3 3,7
         
Produktivitet 0,9 7,6 4,5 4,3
         
Enhetsarbetskostnad (ULC) 4,2 –0,8 –0,2 –0,6
         
ULC i 11 OECD-länder1 2,4 1,5 1,3 1,1
ULC i 11 OECD-länder1, SEK 11,8 –1,1 –2,9 –0,8
Relativ ULC, SEK –6,8 0,3 2,8 0,3
         
Vinstmarginal –0,9 –0,6 0,1 0,3
Bruttoöverskottsandel2 38,0 36,6 37,2 38,3

111 OECD-länder avser Kanada, Förenta staterna, Japan, Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland, Danmark och Norge.

2Bruttoöverskottsandelen avser driftsöverskottet som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Produktiviteten i industrin ökade med 7,6 % 2002 efter en tillväxttakt på endast 0,9 % året innan. Konjunkturförsvagningen för industrin inleddes redan under hösten 2000 men anpassningen av personalstyrkan till det svagare konjunkturläget skedde med viss fördröjning. Antalet arbetade timmar minskade med mer än 4 % i industrin i fjol. Därmed blev produktivitetstillväxten hög trots att produktionsökningen var måttlig. Produktivitetstillväxten bedöms bli för-

hållandevis hög även i år och nästa år. Under innevarande år förutses antalet arbetade timmar fortsätta att minska, vilket medför en hög produktivitetstillväxt. Nästkommande år bedöms anpassningen av personalstyrkan vara avslutad. Produktivitetstillväxten väntas då hållas uppe av en stark ökning av produktionen. Produktivitetstillväxten prognoseras till 4,5 % 2003 och 4,3 % 2004.

Fortsatt god konkurrenskraft för svensk industri

De stigande arbetskraftskostnaderna i den svenska industrin kompenserades förra året av den höga produktivitetstillväxten, vilket innebar att enhetsarbetskostnaden sjönk.

Även under prognosåren 2003 och 2004 bedöms den förhållandevis höga produktivitetstillväxten fortsätta balansera de stigande arbetskraftskostnaderna och enhetsarbetskostnaden förutses sjunka. Detta förutsätter emellertid fortsatt måttliga löneökningar i linje med de antaganden som nämns i avsnitt 7.

Diagram 5.1 Industrins enhetsarbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 11 OECD-länder

Index 1980=100

150                        
140                        
130                        
120                        
110                        
100                        
90                        
80     Nationell valuta              
70                  
                       
60     Gemensam valuta              
                       
50                        
80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.    

Sedan 1997, undantaget 2001, har enhetsarbetskostnaden i Sverige sjunkit medan den har ökat i våra konkurrentländer, mätt i nationell valuta. Även under de kommande två åren bedöms enhetsarbetskostnaden i nationell valuta stiga mer i våra konkurrentländer än i Sverige.

Den svenska kronan har försvagats betydligt de senaste åren, vilket inneburit att den relativa enhetsarbetskostnaden, mätt i gemensam valuta, har fallit kraftigt. Därmed har svensk konkurrenskraft förstärkts. I år och nästa år väntas emellertid den förutsedda kronförstärkningen

36

leda till att den relativa enhetsarbetskostnaden stiger i gemensam valuta. Sett i ett historiskt perspektiv bedöms ändå den svenska industrins konkurrensläge vara fortsatt gott.

Lönsamheten i svensk industri förbättras något

Den svenska kronans värde förstärktes förra året och därmed minskade företagens kostnader för att importera insatsvaror. Dessutom sjönk enhetsarbetskostnaden. Däremot tvingade kronförstärkningen många företag att sänka sina priser uttryckta i kronor på exportmarknaden för att inte tappa konkurrenskraft. Den fortsatt ansträngda industrikonjunkturen i Sverige gjorde det dessutom svårt för företagen att höja sina priser på hemmamarknaden. Sammantaget innebar detta att företagens bruttoöverskottsandel6 försämrades under föregående år.

Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent                        
45                        
40                        
35                        
30                        
25                        
20                        
15                        
10                        
5                        
0                        
80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04

Anm.: Bruttoöverskottsandelen avser driftsöverskottet som andel av förädlingsvärdet till faktorpris.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den förutsedda förstärkningen av kronan under innevarande och nästkommande år väntas medföra att företagens kostnader för att importera insatsvaror fortsätter sjunka. Den fortsatt starka produktivitetstillväxten förutses kompensera de stigande arbetskraftskostnaderna för företagen. Förstärkningen av kronan medför emellertid också att exportföretagen måste sänka sina priser ytterligare för att inte tappa marknadsandelar. Medan företagen som agerar på hemmamarknaden beräknas kunna höja sina priser något. Sammantaget väntas industrins lönsamhet för-

6 Bruttoöverskottsandelen visar driftsöverskottet i förhållande till förädlingsvärdet till faktorpris, dvs. vinstandelen.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

bättras svagt de närmaste åren och bruttoöverskottsandelen stiger till ca 37 % i år och till ca 38 % nästa år.

5.2Byggindustri

Den totala byggvolymen, dvs. bygginvesteringar och byggreparationer, ökade med 2,2 % i fjol vilket innebär att ökningstakten har minskat i jämförelse med de två närmast föregående åren då tillväxten varit drygt 4 %. I den totala byggvolymen räknas även delar av tjänstesektorerna in. Bl.a. ingår arvoden till arkitekter och tekniska konsulter. Även kostnader för byggmaterial ingår i det som kallas total byggvolym. För att undvika att dessa delar räknas två gånger vid summeringen av näringslivets produktion totalt, exkluderas de när produktionen i byggindustrin studeras. Utvecklingen av byggvolymen är dock betydligt lättare att urskilja i statistiken och fungerar därför som riktmärke vid bedömningen av produktionen inom byggindustrin som ungefärligen följer samma mönster som utvecklingen av byggvolymen.

Inom tillverkningsindustrin föll bygginvesteringarna med hela 16 % förra året och trots vissa tecken på en ljusare industrikonjunktur framöver väntas dessa investeringar inom tillverkningsindustrin fortsätta att falla i år för att därefter vända svagt uppåt 2004.

Inom branschen post- och telekommunikation pågår en utbyggnad av tredje generationens mobiltelefonnät. Samtidigt avtar andra investeringar som exempelvis bredbandsutbyggnaden vilket gör att endast en svag uppgång prognoseras för innevarande år. Även från andra delar av de tjänsteproducerande företagen är investeringsefterfrågan låg. Byggandet av kommersiella lokaler, som föll i fjol, väntas fortsätta att minska såväl i år som nästa år. I Stockholmsområdet har vakanstalen ökat och i takt med att tidigare påbörjade projekt avslutas ökar överkapaciteten ytterligare. Detta problem är dock betydligt mindre i andra delar av landet.

Bostadsbyggandet, som hittills stöttat byggkonjunkturen, väntas nu bromsas upp även om det alltjämt är frågan om en ökning. Främst är det förutsättningarna för byggandet av småhus som bedöms vara gynnsamma det närmaste året. Däremot förutses en svag utveckling för byggandet av flerbostadshus i år följt av en marginell förstärkning nästa år.

37

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Inom staten väntas investeringarna följa anslagsutvecklingen för infrastruktursatsningarna, vilket betyder en fortsatt ökning om än i något lägre takt än tidigare.

Enligt KI:s senaste månadsbarometer har bristen på arbetskraft inom byggindustrin minskat under de två senaste åren samtidigt som andelen företag som uppger att efterfrågan är otillräcklig har ökat. I takt med att efterfrågeläget har försvagats har även priserna på lämnade anbud sjunkit, vilket på sikt påverkar företagens lönsamhet negativt.

Till skillnad från tillverkningsindustrin, där det finns vissa tecken på återhämtning, har utvecklingen varit fortsatt dämpad avseende såväl produktion som sysselsättning inom byggindustrin. I KI:s barometer uttrycks heller inga förhoppningar om att det skall vända de närmaste månaderna. Orderstocksomdömet försämrades markant förra våren och sedan dess uppger en majoritet av byggföretagen att orderbeläggningen är mindre än vad som är önskvärt vid befintlig mängd produktionsresurser. Även den mycket låga efterfrågan på arkitekttjänster och byggtekniska konsulter indikerar en fortsatt svag byggkonjunktur under prognosperioden.

Sammantaget beräknas utvecklingen av den totala byggvolymen börja återhämta sig under det närmaste året. För 2003 och 2004 väntas dock ökningen uppgå till endast 2,6 % respektive 2,7 %.

Tabell 5.3 Byggvolym

  Miljarder        
  kronor Procentuell volymförändring  
  2001 2001 2002 2003 2004
Bygginvesteringar 149 4,9 1,4 2,0 2,5
           
Näringslivet 69 4,9 –12,1 –2,0 1,8
           
Myndigheter 37 6,3 16,2 7,1 1,5
           
Bostäder 44 3,6 10,4 2,3 4,2
           
Reparationer och          
underhåll 76 3,6 3,7 3,7 3,3
           
Totalt 228 4,4 2,2 2,6 2,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

5.3Tjänstesektorer

Produktionen i tjänstesektorerna ökade med 1,9 % i fjol. Det var hushållen som stod för den största ökningen av efterfrågan på tjänster. Produktionen inom hushållsnära delar av tjänstesektorerna, såsom handel och hushållstjänsteverksamhet, ökade starkt förra året. Detta kan tyckas något förvånande då hushållens konsumtion av tjänster var tämligen låg. En förklaring kan vara att hushållens konsumtion av varor, särskilt detaljhandelsvaror, var hög förra året. Det innebär en hög produktion av tjänster inom handeln. Däremot var efterfrågan på tjänster från industrin svagare och produktionen inom företagstjänsteverksamhet och finansiell verksamhet utvecklades svagt.

Under innevarande år väntas återhämtningen inom industrin medföra att företagen åter efterfrågar mer tjänster. Samtidigt väntas hushållens efterfrågan fortsätta stimulera tjänsteproduktionen.

Sammantaget bedöms produktionen i tjänstesektorerna öka med 1,4 % i år och med 2,3 % nästa år.

Produktivitetstillväxten i tjänstesektorerna uppgick till 3,2 % förra året. Den starka ökningstakten av produktiviteten förklaras av att antalet arbetade timmar minskade för första gången på flera år. Tjänsteföretagens anpassning av personalstyrkan till det svagare efterfrågeläget förefaller ha skett med en viss fördröjning. Även under innevarande år bedöms antalet arbetade timmar i företagen inom tjänstesektorerna minska, vilket bidrar till att produktivitetstillväxten väntas uppgå till 1,8 %. Nästa år förutses produktiviteten öka med 1,4 %.

38

6 Arbetsmarknad

Situationen på arbetsmarknaden är dämpad. Sysselsättningsutvecklingen har varit svag sedan början av 2001. Mätt som årsgenomsnitt ökade antalet sysselsatta med 0,1 % i fjol. Medelarbetstiden per sysselsatt minskade för tredje året i rad. Den öppna arbetslösheten låg i genomsnitt under året kvar på samma nivå som 2001, 4,0 % av arbetskraften, men mot slutet av året började den att öka. Ökningen har fortsatt under inledningen av innevarande år.

I prognosen fortsätter arbetslösheten att öka under större delen av året. En minskning förutses dock ske mot slutet av 2003 och, framför allt, under loppet av 2004. I genomsnitt väntas den öppna arbetslösheten uppgå till 4,5 % i år. Ökningen är en konsekvens av att sysselsättningen i ekonomin minskar samtidigt som arbetskraftsutbudet växer. Produktionen bedöms ta fart igen under andra halvan av 2003, vilket medför en högre efterfrågan på arbetskraft. Med viss fördröjning väntas därför sysselsättningen återigen börja stiga mot årsskiftet och ökningen fortsätter under 2004. Samtidigt stiger medelarbetstiden per sysselsatt något. Den öppna arbetslösheten bedöms minska till 4,3 % nästa år.

Tabell 6.1 Nyckeltal inom arbetsmarknadsområdet

Procentuell förändring om annat ej anges

  2002 2003 2004 2005 2006
BNP 1,9 1,4 2,4 2,6 2,5
Produktivitet 3,0 1,9 1,9 1,8 1,8
           
Arbetade timmar –1,2 –0,5 0,5 0,7 0,6
           
Medelarbetstid –1,3 –0,2 0,2 0,1 0,0
Antal sysselsatta 0,1 –0,3 0,3 0,6 0,6
           
Reguljär syssel-          
sättningsgrad1 78,1 77,6 77,6 77,7 77,8
Arbetskraft 0,1 0,2 0,2 0,3 0,4
           
Öppen arbetslöshet2 4,0 4,5 4,3 4,0 3,8
Program3 2,6 2,2 2,0 1,7 1,7

1Antalet sysselsatta i åldern 20–64 år, exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, i procent av befolkningen i den åldersgruppen.

2I procent av arbetskraften.

3Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program i procent av arbetskraften. De program som inkluderas i denna beteckning är de som Arbetsmarknadsstyrelsen redovisar som konjunkturberoende samt Interpraktik.

Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Antalet sysselsatta minskar i år

Sysselsättningen inom näringslivet minskade i fjol. Indikatorerna över den framtida utvecklingen tyder på att minskningen fortsätter i år. Bland annat visar Statistiska centralbyråns vakansstatistik för fjärde kvartalet 2002 att antalet lediga jobb inom den privata sektorn fortsatte att minska jämfört med motsvarande kvartal 2001.

Enligt Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer har företagen inom tillverkningsindustrin ansett sig ha behov av att minska antalet anställda alltsedan början av 2001. Det har de också gjort. Av de sammanlagt 136 000 personer som varslades om uppsägning under 2001 och 2002 var nästan hälften anställda inom tillverkningsindustrin. Mätt som årsgenomsnitt har sysselsättningen minskat med ca 30 000 personer mellan 2000 och 2002. Inledningsvis i år har tillverkningsindustrin, som i fjol utgjorde ca 17 % av den totala sysselsättningen i ekonomin, stått för drygt 35 % av det totala antalet varsel. Trots relativt expansiva produktionsplaner uppger företagen i KI:s barometer att de räknar med fortsatta nedskärningar på personalsidan. I prognosen upphör minskningen under året.

Aktiviteten inom byggnadsverksamheten mattades i fjol. Enligt KI:s barometer drog företagen ned antalet anställda, men det framgår inte av nationalräkenskapernas (NR:s) utfall enligt vilket sysselsättningen i byggindustrin faktiskt ökade något. Under innevarande år väntas antalet sysselsatta vara oförändrat. Nästa år behöver företagen troligen utöka personalstyrkan något för att möta den starkare efterfrågan.

Den mycket starka sysselsättningsuppgången i ekonomin som helhet åren 1998–2001 skedde främst inom den privata tjänstesektorn. Ökningen fortsatte i fjol, även om omfattningen var betydligt mindre än tidigare. I första hand ökade sysselsättningen inom hushållstjänsteverksamheten som bl.a. omfattar hälso- och sjukvård som drivs i privat regi. Delvis förklaras ökningen av att flera verksamheter inom landstinget bolagiserades i fjol. Det innebär att knappt 5 000 personer som förut räknades som sysselsatta inom landstingen fr.o.m. 1 januari 2002 registreras som sysselsatta i hushållstjänsteverksamheten. Men även om bolagiseringarna beaktas, ökade sysselsättningen inom hushålls-

39

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

tjänsteverksamheten. Det kan bero på det tillfälliga sysselsättningsstöd som lämnades till kommuner och landsting för 2002. Underlaget för stödet utgörs både av lönekostnader för verksamheter som bedrivs i egen regi och av beräknade lönekostnader i sådan verksamhet som köps in från andra producenter. Således har kommuner och landsting med hjälp av stödet inte bara fått möjlighet att anställa fler personer själva utan även fått resurser till att köpa in mer av de tjänster som produceras av andra. Kommunsektorns ökade möjligheter att köpa in de personalintensiva tjänster som produceras inom hushållstjänsteverksamheten kan på så sätt ha bidragit till att antalet sysselsatta inom sektorn ökade i fjol.

Även inom företagstjänsteverksamheten fortsatte sysselsättningen att öka 2002. Inom handeln samt inom hotell- och restaurangbranschen minskade däremot sysselsättningen. Enligt KI:s barometer räknar handeln med att antalet anställda ligger kvar på samma nivå eller ökar något de närmaste månaderna. Inom övriga privata tjänstenäringar avser företagen sammantaget att minska antalet anställda något framöver, även om det finns skillnader mellan olika branscher.

Att det totala antalet sysselsatta i ekonomin trots allt ökade 2002 beror på att sysselsättningen ökade i den offentliga sektorn. Främst var det inom primärkommunerna som ökningen skedde, vilket troligen delvis är en följd av det tillfälliga sysselsättningsstödet. En viss ökning noterades också inom den statliga sektorn medan antalet sysselsatta inom landstingen minskade något till följd av bolagiseringarna. Kommunsektorn har omfattande rekryteringsbehov, men den ekonomiska situationen väntas endast medge en blygsam sysselsättningsökning under prognosperioden. Ökningen möjliggörs främst av att det tillfälliga sysselsättningsstödet har förlängts till att gälla t.o.m. 2004. Inom staten förblir sysselsättningsnivån oförändrad under hela prognosperioden.

Sammantaget väntas det totala antalet sysselsatta i ekonomin minska med 0,3 % eller 12 000 personer i år. Produktionen bedöms ta fart igen under andra halvan av 2003, vilket medför en högre efterfrågan på arbetskraft. Sysselsättningsökningen sker dock med viss eftersläpning i förhållande till BNP-utvecklingen. Antalet sysselsatta väntas öka med 0,3 % 2004.

Diagram 6.1 Nyanmälda lediga platser och varsel om uppsägning

Tusental

75                         25
          Nyanmälda lediga platser        
60         Varsel om uppsägning (höger axel)     20
               
45                         15
30                         10
15                         5
0                         0
90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Den reguljära sysselsättningsgraden för personer i åldern 20–64 år bedöms i nuvarande prognos uppgå till 77,6 % 2004. Antalet reguljärt sysselsatta i den åldersgruppen beräknas då ha ökat med nästan 300 000 sedan 1997. Det kan jämföras med att när regeringen föreslog målet om 80 % reguljär sysselsättningsgrad 2004 gjordes bedömningen att det krävdes en sysselsättningsökning med ca 375 000 personer under perioden för att målet skulle uppnås. En högre befolkningstillväxt än vad som då antogs medför att bedömningen idag är att den sammanlagda ökningen 1997–2004 skulle behöva uppgå till närmare 425 000 personer.

En anledning till att de två senaste årens relativt svaga efterfrågan på arbetskraft inte resulterat i att antalet sysselsatta har minskat kan vara att antalet frånvarande har ökat.7 I genomsnitt var 65 000 fler personer frånvarande 2002 än 2000. Den ökade frånvaron förklaras inte enbart av att fler var frånvarande på grund av sjukdom, utan den främsta orsaken är att frånvaro på grund av helgdag eller helgdagsafton har ökat. Denna typ av frånvaro beror på om helgdagar ligger på ordinarie arbetsdagar eller inte. Även semesterfrånvaron har ökat. Dessutom har flera andra typer av frånvaro, bl.a. sådan som beror på föräldraledighet eller vård av sjukt barn, ökat. Den ökade frånvaron innebär att i fjol var det 20 000 färre som faktiskt arbetade än vad det var 2001. Minskningen

7 I arbetskraftsundersökningarna (AKU) definieras sysselsatta som summan av 1) personer som arbetat minst en timme under en mätvecka, antingen som avlönad arbetstagare eller egen företagare eller som oavlönad medhjälpande familjemedlem och 2) personer som vanligtvis arbetar enligt 1) men som varit tillfälligt frånvarande från arbetet under mätveckan. Frånvaron kan vara betald eller obetald.

40

motsvarar 0,5 % av alla sysselsatta 2001. Den högre frånvaron kan ha minskat behovet att säga upp personal.

Diagram 6.2 Antal sysselsatta och personer i arbete

Tusental personer

4600                              
4400               Sysselsatta          
4200               Personer i arbete        
                             
4000                              
3800                              
3600                              
3400                              
3200                              
87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02
Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).                    

Medelarbetstiden per sysselsatt minskar för fjärde året i rad

Det ökade antalet frånvarande avspeglas också i att medelarbetstiden per sysselsatt8 har minskat. I fjol minskade den med hela 1,3 %. Minskningen skedde på bred front i ekonomin. Sammantaget har medelarbetstiden minskat med 3,8 % mellan 1999 och 2002. Inte någon gång sedan 1980 har motsvarande minskning uppmätts.

Minskningen i medelarbetstid per sysselsatt förklaras dock inte enbart av att olika typer av frånvaro har ökat. Lägre vanligen arbetad tid och mindre övertid har medfört att också medelarbetstiden per person i arbete har minskat de tre senaste åren, om än i betydligt mindre omfattning.

I prognosen fortsätter medelarbetstiden per sysselsatt att minska något i år. Mätt per person i arbete är medelarbetstiden oförändrad jämfört med 2002. Nästa års starkare produktionsökning i ekonomin väntas delvis uppnås med hjälp av en högre medelarbetstid.

8 Mätt som det totala antalet arbetade timmar under året enligt NR dividerat med genomsnittligt antal sysselsatta enligt AKU.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Hög produktivitetstillväxt i fjol som normaliseras under prognosåren

Näringslivets, i historiskt perspektiv, mycket låga produktivitetstillväxt 2001 var sannolikt en följd av att företagen inte hann anpassa personalstyrkan till den svagare efterfrågan. Ett visst mått av s.k. labour hoarding förekom troligen också. Med labour hoarding avses det faktum att företagen i inledningsfasen av en konjunkturnedgång behåller arbetskraft som de inte använder fullt ut. Det beror på att de vill ha den arbetskraften på plats när konjunkturen så småningom vänder upp igen och på att de vill undvika uppsägnings- och anställningskostnader (i vid bemärkelse). Att näringslivets produktivitetstillväxt i fjol skulle bli betydligt högre än 2001 var därför väntat. Ökningen, 4,2 %, blev dock större än förutsett. En viss del av ökningen antas vara tillfällig på så sätt att den höga frånvaron medförde att produktiviteten hos de personer som faktiskt arbetade var högre än vad som är möjligt att upprätthålla på sikt. Framför allt var det inom tjänstesektorn, inte minst inom handeln, som produktivitetstillväxten var överraskande hög.

I år och nästa år väntas produktivitetstillväxten i näringslivet ligga mer i linje med genomsnittet för den senaste 20-årsperioden. Ökningen bedöms bli 2,6 % i år och 2,3 % 2004.

Befolkningstillväxtens sammansättning ogynnsam för högt arbetskraftsdeltagande under prognosåren

Utbudet på arbetskraft ökade, liksom antalet sysselsatta, med 0,1 % i fjol. Det motsvarar ungefär 6 000 personer. Ökningen av arbetskraftsutbudet berodde främst på att befolkningen i arbetsför ålder växte. Dessutom minskade antalet förtidspensionärer med andra pensionsskäl än ohälsa. Troligen bidrog också utfasningen av kunskapslyftet till ett ökat arbetskraftsutbud, vilket märks på att antalet heltidsstuderande på grundläggande nivå i åldern 20–64 år minskade. Därtill minskade både antalet arbetssökande som inte uppfyller kriterierna för att klassificeras som öppet arbetslösa och antalet personer som betraktar sig som lediga. Det som verkade i motsatt riktning, dvs. höll tillbaka ökningen av arbetsutbudet, var att antalet långvarigt sjuka utanför arbetskraften – huvudsakligen personer som uppbär förtidspension av hälsoskäl (det som fr.o.m. 1 januari 2003 benämns sjukersättning) – ökade med hela

41

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

31 000 personer. Dessutom ökade antalet heltidsstuderande på grundläggande nivå i åldern 16–19 år tämligen kraftigt, bl.a. beroende på den höga befolkningstillväxten i den åldersgruppen. Antalet studerande vid högskolor och universitet, och en del övriga studerande, såsom studerande i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, ökade också.

Befolkningstillväxten väntas även under prognosperioden bidra positivt till utbudet av arbetskraft. Men även om befolkningstillväxten blir hög i åldersgruppen 16–64 år som helhet, är tillväxtens sammansättning inte gynnsam för ett högt arbetskraftdeltagande på aggregerad nivå. Med undantag för åldersgruppen 35–44 år, är det i åldersgrupper med ett lägre arbetskraftsdeltagande än genomsnittet som befolkningstillväxten sker, nämligen i åldersgrupperna 16–19, 20–24 och 60–64 år.

Arbetskraftsutbudet påverkas positivt under prognosperioden av en neddragning av antalet deltagare i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program. De flesta av dessa räknas i AKU som studerande. I genomsnitt uppgick antalet deltagare i fjol till 117 000 per månad, vilket var fler än vad som förväntades i budgetpropositionen för 2003. I år väntas antalet deltagare minska till 97 000, mätt som årsgenomsnitt. Till följd av att många personer deltagit i program inledningsvis i år kräver detta en relativt kraftig minskning under återstoden av året. Nästa år minskar antalet deltagare med ytterligare 10 000.

Kunskapslyftet avslutades i fjol då antalet platser inom den kommunala vuxenutbildningen och folkhögskolan tillsammans uppgick till ca 80 000. Under perioden 2003–2005 erbjuds kommunerna ett riktat statsbidrag för vuxenutbildning som sammanlagt motsvarar 53 500 platser. Därmed bedöms antalet heltidsstuderande på grundläggande nivå som är över 20 år minska i år, vilket är ännu en faktor som påverkar arbetskraftsutbudet positivt. Samtidigt utökas antalet permanenta platser inom högskolor och universitet något i år. Den höga befolkningstillväxten i åldersgruppen 16–19 år, en ålder vid vilken de flesta studerar, håller också tillbaka utbudet av arbetskraft. Sammantaget ökar antalet heltidsstuderande mellan 2002 och 2004.

Antalet sjuka utanför arbetskraften bedöms också öka i år. Det beror främst på en s.k. överhängseffekt, dvs. att nivån redan vid slutet av

2002 var betydligt högre än årsgenomsnittet för

2002. Regeringens förslag för ökad hälsa i arbetslivet förutses få effekt på så sätt att ökningen av andelen sjuka i varje åldersgrupp successivt mattas och på sikt övergår till en minskning. Till följd av det svaga arbetsmarknadsläget väntas antalet personer som av andra skäl inte deltar i arbetskraften sammantaget öka något under prognosperioden.

Sammantaget beräknas arbetskraftsutbudet öka med 0,2 % såväl i år som nästa år.

Diagram 6.3 Arbetskraftsutbud och antal sysselsatta

Tusental personer

4600                          
4500                          
4400                          
4300                          
4200                          
4100                          
4000     Arbetskraftsutbud                
3900     Antal sysselsatta                
3800                          
80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.        

Arbetslösheten ökar i år

Utvecklingen av antalet sysselsatta och antalet personer i arbetskraften i fjol medförde att den öppna arbetslösheten liksom 2001 motsvarade 4,0 % av arbetskraften, mätt som årsgenomsnitt. Summan av öppet arbetslösa och antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program ökade från 6,5 % till 6,6 %. Under loppet av 2002 ökade den öppna arbetslösheten successivt och ökningen har fortsatt inledningsvis i år.

Den prognoserade utvecklingen av sysselsättning och arbetskraftsutbud medför att arbetslösheten ökar även framöver. I takt med att sysselsättningen ökar nästa år minskar dock den öppna arbetslösheten. Till minskningen bidrar också regeringens förslag för att säkerställa att de regelförändringar som genomförts inom arbetslöshetsförsäkringen skall få fullt genomslag. Syftet är att få en effektivare sökprocess och därmed uppnå en bättre matchning av lediga platser och arbetssökande för att förkorta såväl vakanstiderna som arbetslöshetstiderna.

Sammantaget ökar den öppna arbetslösheten till 4,5 % i år. Till följd av minskningen av antalet

42

deltagare i arbetsmarknadspolitiska program ökar summan av antalet öppet arbetslösa och personer i program med endast 0,1 procentenhet. Nästa år minskar den öppna arbetslösheten till 4,3 % och summan av öppet arbetslösa och programdeltagare till 6,3 %.

Diagram 6.4 Öppet arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program

Procent av arbetskraften

16                          
14     Öppet arbetslösa och                
                     
12     personer i program                
10     Öppet arbetslösa                
                         
8                          
6                          
4                          
2                          
0                          
80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04 06
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), Arbetsmarknadsstyrelsen och        
Finansdepartementet.                    

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Utvecklingen efter 2004

Den medelfristiga kalkylen är uppbyggd kring en bedömning om att det finns lediga resurser i slutet av 2004 som kan tas i anspråk utan att det uppstår inflationsdrivande flaskhalsar. BNP och sysselsättning kan därmed utvecklas väl under 2005 och 2006. Under 2006 antas resurserna ha tagits i anspråk. Som ett resultat av den goda utvecklingen minskar den öppna arbetslösheten och den reguljära sysselsättningsgraden ökar marginellt. En förhållandevis hög befolkningstillväxt i åldersgrupper med relativt lågt arbetskraftsdeltagande och låg sysselsättningsgrad bidrar till den svaga utvecklingen av sysselsättningsgraden. Produktiviteten antas växa i takt med vad som bedöms vara den potentiella utvecklingen. Medelarbetstiden stiger endast marginellt. Den underliggande utvecklingen är negativ till följd av utvecklingen av befolkningsstrukturen. Åldersgrupper med låg medelarbetstid ökar mer än grupper med hög. Samtidigt bedöms födelsetalen öka och därmed frånvaron för vård av barn. Den medelarbetstidsutveckling som ligger i kalkylen kan mot denna bakgrund betraktas som relativt god.

43

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

7 Löner

Under 1970- och 1980-talet ökade de nominella timlönerna med i genomsnitt ca 9 % per år. Till följd av höga prisökningar var samtidigt reallöneökningarna mycket måttliga. I början av 1980- och 1990-talet sjönk t.o.m. reallönerna. Detta mönster bröts under mitten av 1990-talet och lönebildningen har sedan dess resulterat i förhållandevis låga nominella men höga reala löneökningar. Inte sedan 1960-talet har en lika god reallöneutveckling observerats.

En förklaring till den gynnsamma utvecklingen är penningpolitikens normbildande roll för lönebildningen. Riksbankens oberoende har givit en hög trovärdighet för inflationsmålet, vilket har lett till ett tydligt tak för de nominella löneökningarna. Denna regim har mynnat ut i samarbetsavtal mellan arbetsmarknadens parter som medverkat till att hålla nere de nominella löneökningarna och skapat utrymme för goda reallöneökningar.

Under de senaste två åren har de nominella timlönerna ökat förhållandevis snabbt, trots det svaga konjunkturläget. Till följd av en högre inflationstakt har reallönerna ökat något långsammare.

Diagram 7.1 Timlöneutveckling 1960–2002    
Årlig procentuell förändring, 3 års glidande medeltal    
14                
12   Nominallön            
               
10   Reallön            
               
8                
6                
4                
2                
0                
-2                
-4                
1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000
Källor: Medlingsinstitutet och Finansdepartementet.      

Enligt preliminär statistik från Medlingsinstitutet föll löneökningstakten tillbaka något 2002 jämfört med 2001. För ekonomin som helhet uppgick de nominella timlöneökningarna till 4,0 %. Löneutvecklingen i olika sektorer speglar relativt väl resursutnyttjandet i respektive sektor. Inom näringslivet dämpades löneökningarna påtagligt i byggsektorn där också konjunkturläget var mycket svagt. Även i flera tjänstesektorer var efterfrågan relativt svag under fjolåret med lägre löneökningar som följd. Den

relativt goda löneökningstakten i industrin kan hänga samman med den något förbättrade industrikonjunkturen. Produktivitetstillväxten i industrin uppgick 2002 till hela 7,6 %, vilket till stor del förklaras av att antalet arbetade timmar sjönk. De högre löneökningarna kan därför delvis vara en konsekvens av förändringar i arbetskraftens sammansättning.

I offentlig sektor steg lönerna mer än i näringslivet. Särskilt höga var löneökningarna i kommunsektorn, vilket kan vara en konsekvens av rekryteringssvårigheter.

Tabell 7.1 Timlöner

Årlig procentuell förändring

  1999 2000 2001 20021
Näringsliv 3,0 3,7 4,0 3,8
Industri 2,5 4,1 3,7 4,0
         
Byggnadsindustri 4,1 3,9 4,9 3,7
         
Tjänster 3,5 3,4 4,3 3,7
Offentlig sektor 4,0 3,8 4,7 4,3
         
Stat 4,6 4,8 4,3 3,9
         
Kommun 3,8 3,6 4,8 4,4
Totalt 3,4 3,7 4,3 4,0

1 Preliminär statistik. Källa: Medlingsinstitutet.

Löneutvecklingen under prognosperioden

Avtalsförhandlingarna 2001 omfattade den helt dominerande delen av arbetsmarknaden och resulterade i de flesta fall i treåriga överenskommelser. Generellt sett var de avtal som innehöll centralt fastställda löneökningar något ”framtunga”, dvs. de avtalade löneökningarna avtog successivt under avtalsperioden. Det innebär att de avtalsmässiga löneökningarna ligger något lägre för innevarande år än vad de gjort de senaste två åren. Flera av de avtal som slöts 2001 innehöll en uppsägningsklausul för det tredje avtalsåret (1 april 2003 – 31 mars 2004). En part – Svenska Kommunalarbetarförbundet – valde att utnyttja denna möjlighet och sade i höstas upp avtalet med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Det kommande avtalet täcker ca 420 000 arbetstagare och på grund av dess storlek kommer det att påverka löneökningarna i hela ekonomin.

I slutet av mars 2004 löper avtalen för flertalet anställda ut. Det innebär att flera avtalsförhandlingar inleds i en period då svensk

44

ekonomi generellt sett väntas karakteriseras av ett lågt resursutnyttjande, vilket borde verka dämpande på kommande avtalsmässiga löneökningar. Också löneökningar vid sidan om de centralt fastställda borde öka långsammare.

Bilden skiljer sig dock åt mellan olika sektorer. I kommunsektorn kan det tilltagande behovet av arbetskraft leda till förhållandevis höga avtalsmässiga löneökningar. Det skulle kunna leda till kompensationskrav som i sin tur kan leda till högre löneökningar även i andra sektorer. Historiskt sett har följsamheten mellan löneökningarna varit stor mellan olika branscher och sektorer, trots att förutsättningarna i form av vinstnivåer och resursutnyttjande har varierat. I prognosen antas dock lönebildningen fungera så att relativlöneförändringar blir möjliga utan att de samlade löneökningarna i ekonomin blir alltför höga.

För innevarande år belastas arbetsgivarnas kostnader för de anställda särskilt mycket på grund av höjda premier till avtalsreglerade trygghetssystem. Enbart dessa premiehöjningar väntas bidra till att arbetskraftskostnaderna för hela ekonomin ökar med omkring 1 % i år. Arbetsmarknadens parter antas beakta dessa höjningar i avtalsförhandlingarna vilket minskar löneökningsutrymmet.

Den tidvis något höga inflationstakten de senaste två åren bedöms i stor utsträckning vara tillfällig och i takt med att inflationen minskar väntas också inflationsförväntningarna falla. Detta verkar också för lägre löneökningar framöver.

Sammantaget antas de nominella timlöneökningarna i hela ekonomin begränsas till 3,5 % både i år och nästa år. Eftersom en lägre inflationstakt förutses kommer de reala lönerna att öka i god takt också de närmaste åren.

Internationell jämförelse

Arbetskraftskostnaderna, dvs. löner inklusive sociala avgifter och indirekta löneskatter, har ökat snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer under de senaste åren (se tabell 7.2).

För att få en uppfattning om Sveriges egentliga förändring i konkurrenskraft relativt omvärlden bör man även beakta produktiviteten och jämföra arbetskraftskostnaden per producerad enhet, den s.k. enhetsarbetskostnaden. (Se avsnitt 5 för utvecklingen av enhetsarbetskostnaden i industrin.) Även med hänsyn

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

taget till produktiviteten så har arbetskraftskostnaderna i Sverige ökat snabbare än vad som samhällsekonomiskt vore att föredra.

Om arbetskraftskostnaderna i Sverige ökar snabbare än i omvärlden leder det till att näringslivets konkurrenskraft försämras vilket inverkar negativt på produktionen. I ett kortsiktigt perspektiv kan effekten av högre nominella arbetskraftskostnadsökningar balanseras av en deprecierande kronkurs och den internationella konkurrenskraften därmed bibehållas. För att motverka inflationsimpulser, som kan uppkomma både till följd av den svagare kronan och av ett ökat inhemskt pristryck, kan dock en penningpolitisk åtstramning bli nödvändig för att upprätthålla målet om prisstabilitet. En stramare penningpolitik dämpar såväl sysselsättning som produktion, och minskar därigenom kommande ökningar i arbetskraftskostnader. Det är således inte möjligt att arbetskraftskostnaderna i Sverige stiger snabbare än i omvärlden utan att det på längre sikt påverkar landets produktion och sysselsättning negativt.

De senaste åren har just en försvagad krona lett till att Sveriges konkurrenskraft inte försämrats trots höga arbetskraftskostnader. I fjol bröts dock denna trend och kronan apprecierade mot både euron och dollarn. Samtidigt steg produktiviteten kraftigt vilket resulterade i att konkurrenskraften i stort sett bibehölls.

För de närmaste åren antas produktivitetsutvecklingen i Sverige följa utvecklingen i övriga Europa. Samtidigt väntas kronan appreciera. För att konkurrenskraften inte skall försvagas är det därför viktigt att lönekostnaderna i Sverige inte stiger snabbare än i våra konkurrentländer. Om löneökningarna överstiger antagandet i prognosen kan produktions- och sysselsättningsutvecklingen bli svagare än beräknat.

Tabell 7.2 Arbetskraftskostnader per timme i näringslivet

Årlig procentuell förändring

  1998 1999 2000 2001 2002
Sverige 4,8 3,7 4,1 4,8 4,1
           
EU 2,7 2,8 3,5 3,7 3,6
           
Euroområdet 2,0 2,4 3,3 3,5 3,7
           
Förenta staterna 3,6 3,2 4,5 4,1 3,91

1 T.o.m. kvartal 3 2002.

Källor: Eurostat och Medlingsinstitutet.

45

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

8 Inflation

Inflationen har de senaste månaderna dragits upp av kraftigt höjda priser på el och olja. Energipriserna väntas dock falla och därmed i allt mindre utsträckning bidra till att höja inflationen under resten av 2003, för att sedan bidra till att sänka inflationen under inledningen av 2004. Importprisernas utveckling bedöms fortsätta att dämpa inflationen. Det inhemska inflationstrycket väntas vara lågt under prognosperioden även om det förutses öka något under 2004.

Inflationen, mätt med konsumentprisindex (KPI), väntas uppgå till 1,6 % i slutet av 2003 och till 2,5 % i slutet av 2004 (se tabell 8.1). Mätt som årsgenomsnitt beräknas inflationen uppgå till 2,4 % i år och 1,8 % nästa år. Den underliggande inflationen, mätt med Riksbankens mått UND1X, väntas uppgå till 1,9 % i slutet av 2003 och 1,7 % i slutet av 2004. Skillnaden mellan KPI-inflationen och den underliggande inflationen i slutet av perioden beror främst på att bostadslåneräntorna, som inte ingår i UND1X, enligt prognosen höjer KPI-infla- tionen kraftigt under 2004.

Tillfälliga störningar har påverkat inflationen de senaste åren

Kraftiga svängningar har kommit att dominera bilden av inflationens utveckling under de senaste två åren. Dessa svängningar har haft mer att göra med olika tillfälliga utbudsstörningar än med variationer i det allmänna inflationstrycket i den svenska ekonomin. Under våren 2001 höjdes priserna kraftigt på främst kött, frukt, grönsaker, olja, bensin och elektricitet. Dessa prisökningar berodde till stor del på olika tillfälliga utbudsstörningar och gjorde att inflationen på kort tid steg med över en procentenhet. De sista effekterna av dessa prishöjningar föll bort ur tolvmånaderstalen under våren 2002 varvid inflationen sjönk till nära 2 %.

Under de senaste månaderna har kraftigt höjda priser på energi åter drivit upp inflationen. I februari var inflationen, mätt med KPI, 3,4 %, medan tolvmånaderstalet för KPI exklusive energipriser var 1,9 % (se diagram 8.1). Priset på elektricitet har de senaste månaderna ökat framför allt på grund av brist på vattenkraft, medan oljepriset stegrats bland annat till följd av den stora osäkerheten om utvecklingen i Irak. Tolvmånaderstalet för KPI exklusive energi har, med

undantag för två månader, sjunkit successivt sedan början av förra året.

Diagram 8.1 Inflation (KPI) exkl. el, olja och bensin

Procent    
4,0    
3,5    
3,0    
2,5    
2,0    
1,5    
1,0    
0,5 Inflation  
Inflation exkl. el, olja och bensin
 
0,0    
2000 2001 2002
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.  

Även inhemska tjänstepriser har höjt inflationen

Det är dock inte bara de ovannämnda utbudsstörningarna som har bidragit till högre inflation de senaste två åren. När effekterna av 2001 års livsmedels- och energiprishöjningar hade klingat av i mitten av 2002 var KPI-inflationen ändå ca 0,5 procentenheter högre än den var innan dessa prishöjningar inleddes. Denna del av den ökade inflationen förklaras i viss utsträckning av priserna på tjänster. Tjänsteprisernas bidrag till den totala KPI-inflationen steg kontinuerligt från början av 2001, då det var mindre än 0,5 procentenheter, till senare delen av samma år, då det var ca 1 procentenhet (se diagram 8.2).

Diagram 8.2 Bidrag till KPI-inflationen från vissa varu- och tjänstegrupper

Procentenheter    
1,2      
1,0 Inhemska tjänster exkl. boende  
Importvaror exkl. olja o. bensin  
   
0,8 Inhemska varor    
0,6      
0,4      
0,2      
0,0      
-0,2      
-0,4 2000 2001 2002
 
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.  

Även under första halvåret 2002 fortsatte priserna för flera tjänstekomponenter att öka inflationen. Sedan dess har effekten minskat något,

46

men tjänstepriserna bidrar alltjämt mer till inflationen än de gjorde 2000. De högre priserna på tjänster bedöms delvis hänga samman med att flera års höga löneökningar i konsumentnära tjänstebranscher med viss fördröjning har fått genomslag i konsumentpriserna.

Energipriserna väntas falla under 2003

De höga prisnivåer på el, bensin och olja som är den huvudsakliga orsaken till den mycket höga inflationen under inledningen av 2003 väntas fortsätta bidra till hög inflation ännu en tid men inte bestå året ut. Både el- och oljepriserna förväntas sjunka under loppet av året.

Elpriset väntas sjunka relativt snabbt under våren och sommaren, och större delen av det senaste halvårets prishöjningar förutses ha fallit tillbaka i höst. En mindre del av prishöjningarna antas dock dröja kvar och bidra till att förstärka elleverantörernas vinstmarginaler.

Oljepriset antas avta från de högsta nivåerna före Irakkrigets utbrott till ett pris på 25,5 dollar per fat i slutet av året. (Se även nedan.)

I början av 2004 beräknas energipriserna bidra avsevärt till att hålla ned inflationen. Dessa prisers betydelse för inflationsförloppet under prognosperioden är stor, och avvikelser från prognosen, framför allt när det gäller elprisutvecklingen, kan ge upphov till stora prognosfel enskilda månader.

Importpriserna väntas dämpa inflationen

Prisutvecklingen i importledet påverkar de svenska konsumentpriserna dels direkt, genom att en stor del av konsumtionsvarorna importeras, dels indirekt, genom att priserna på importerade insatsvaror som används i den inhemska produktionen i varierande grad slår igenom i konsumentpriserna. Importpriserna bestäms i stor utsträckning av hur kronans värde förändras gentemot våra viktigaste handelsländers valutor.

Under 2002 stärktes kronan successivt och importpriserna i producentledet sjönk i takt med valutaförstärkningen. Importprisernas genomslag i konsumentledet är svårbedömt. Den uppgång i importpriserna som föregått det senaste årets nedgång fick inte fullt genomslag i konsumentledet. Även när importpriserna sjunker bedöms genomslaget i konsumentledet ske med viss tröghet. De importerande företagen som

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

fått se sina marginaler krympa förutses i viss grad återställa dessa framöver.

Det närmaste året beräknas kronan fortsätta att stärkas för att därefter bibehålla sitt värde under 2004. Förstärkningen leder till att importpriserna på bearbetade varor minskar med i genomsnitt drygt 2 % i år för att därefter öka svagt i samband med att de internationella varupriserna stiger allt snabbare. Trots att genomsnittspriset på olja bedöms bli högre i år än förra året leder valutaförändringen till sjunkande importpriser även för råvaror i kronor räknat.

Priset på olja steg kraftigt fram till krigsutbrottet i Irak. Prognosen för oljeprisutvecklingen utgör, i högre grad än normalt, en källa till osäkerhet beträffande inflationsprognosen. När osäkerheten kring situationen i Irak avtar bedöms världsmarknadspriset komma att ligga inom det intervall som OPEC har satt som mål, dvs. mellan 22 och 28 dollar per fat.

Inflationsförväntningarna har stigit något

Hushållens inflationsförväntningar mäts i Konjunkturinstitutets månatliga undersökning av hushållens inköpsplaner (HIP). Förväntningarna på tolv månaders sikt, som steg i början av 2001, föll tillbaka i somras men har därefter åter stigit. Metodomläggningar under de senaste åren gör att nivåerna inte är direkt jämförbara över tiden, men utvecklingen tyder på att inflationsförväntningarna enligt HIP i viss mån har följt den faktiska inflationens svängningar de senaste åren.

Även resultat från företaget Prospera, som på Riksbankens uppdrag undersöker förväntningarna hos bl.a. arbetsmarknadens parter, visar att förväntningarna sjönk något i höstas för att åter stiga i år. I mars var de genomsnittliga förväntningarna för alla grupper i Prosperas undersökning 2,4 % på både ett och två års sikt. Sammanfattningsvis är uppgången i inflationsförväntningarna begränsad och bedöms vara övergående.

Lågt inhemskt inflationstryck

Som nämnts inledningsvis i detta avsnitt har tjänsteprisernas bidrag till inflationen avtagit något sedan första halvåret 2002. Även om hushållens konsumtion åter tilltog under 2002, och konsumtionstillväxten bedöms fortsätta under prognosperioden, väntas sysselsättningen i den

47

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

privata tjänstesektorn utvecklas fortsatt svagt under 2003 för att växa något starkare under 2004 (se avsnitt 6). Löneökningarna antas uppgå till 3,5 % per år. Produktiviteten i den svenska ekonomin utvecklades gynnsamt i fjol och väntas fortsätta att öka i god takt under prognosperioden. Detta bidrar till att dämpa utvecklingen av arbetskraftskostnaden per producerad enhet och därmed det inhemska inflationstrycket.

Indirekta effekter av de höga el- och oljepriserna kan bidra till att höja konsumentpriserna på inhemskt producerade varor och tjänster under perioden, men dessa effekter bedöms bli relativt små.

Sammantaget väntas det inhemska konsumentpristrycket förbli lågt under prognosperioden även om det förutses stiga något under 2004. Den successiva förstärkningen av efterfrågeläget väntas öka handelns möjligheter att höja marginalerna, och en viss marginalförstärkning beräknas således bidra till inflationen under såväl innevarande som nästa år.

Ränteutvecklingen påverkar boendekostnaderna

Förra året bidrog boendekostnaderna i betydande grad till inflationen. Utöver elpriset höjde hyror och räntekostnader vid olika tider på året inflationstalen. Hyreshöjningarna uppgick till 2,6 % under loppet av 2002. Under loppet av 2003 väntas hyrorna stiga med 3,0 %, bland annat mot bakgrund av uppvärmningskostnadernas utveckling, och 2004 bedöms hyrorna öka med drygt 2 %.

Prognosen för ränteutvecklingen (se avsnitt 3.2) innebär ett förhållandevis kraftigt omslag i reporäntan, och därmed i de kortfristiga bostadslåneräntorna mellan 2003 och 2004. Detta gör att räntekostnaderna för egnahemsboende förutses bidra till att sänka KPI-inflationen under loppet av 2003 men höja den under loppet av 2004.

Sammantaget väntas boendekostnaderna, exklusive skatt och uppvärmning av egnahem, bidra till den totala KPI-inflationen under loppet av 2003 med ca –0,1 procentenheter och under loppet av 2004 med ca +1,2 procentenheter.

lågt. De höga energipriserna, som gjort att inflationen blivit hög under inledningen av 2003, väntas falla tillbaka under året. Redan i mitten av innevarande år beräknas inflationen därmed vara omkring 2 % för att sedan sjunka ytterligare (se diagram 8.3).

Under 2004, när de tillfälliga effekterna fallit ur tolvmånaderstalen, bedöms inflationen åter öka. För både 2003 och 2004 gör de kraftigt varierande energipriseffekterna att inflationen under loppet av respektive år (decemberinflationen) skiljer sig betydligt från årsgenomsnitten enligt prognosen (se tabell 8.1).

Diagram 8.3 Konsumentprisernas utveckling

Årlig procentuell förändring        
4,0            
3,5 KPI          
3,0 UND1X          
HIKP          
2,5          
           
2,0            
1,5            
1,0            
0,5            
0,0            
-0,5            
-1,0            
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.    

Enligt Riksbanken baseras penningpolitiken på utsikterna för den underliggande inflationen, mätt med UND1X, på upp till två års sikt. I UND1X, till skillnad från i KPI, ingår inte räntekostnader för egnahemsägare.9 Den förutsedda ränteutvecklingen innebär ett tämligen kraftigt omslag i de kortfristiga bostadslåneräntorna mellan 2003 och 2004, vilket gör att inflationen mätt med KPI under 2004 väntas stiga betydligt mer än den underliggande inflationen mätt med UND1X (se diagram 8.3), vilken bedöms vara 1,7 % i december 2004. Under kalkylåren 2005 och 2006 antas penningpolitiken anpassas så att inflationen utvecklas i linje med Riksbankens inflationsmål.

Inflation i linje med målet när tillfälliga effekter faller bort

Sammanfattningsvis bedöms det underliggande inflationstrycket under prognosperioden vara

9 Dessutom exkluderar UND1X direkta effekter av förändringar i nettot av indirekta skatter och subventioner.

48

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 8.1 Konsumentprisutveckling

Procentuell förändring

  2002 2003 2004 2005 2006
KPI, årsgenomsnitt 2,4 2,4 1,8 2,4 2,1
           
KPI, dec–dec 2,3 1,6 2,5 2,3 2,0
           
UND1X, årsgenomsnitt 2,5 2,6 1,5 – –
UND1X, dec–dec 2,2 1,9 1,7 – –
           
HIKP, årsgenomsnitt 2,0 2,6 1,6 – –
           
HIKP, dec–dec 1,7 1,9 1,7 – –
           
NPI, årsgenomsnitt 2,2 1,8 1,8 – –
           
NPI, dec–dec 2,1 1,1 2,7 – –
           
Prisbasbelopp, tkr 37,9 38,6 39,6 40,3 41,2
HIKP, EU, årsgenomsnitt 2,1 2,0 1,9 1,8 1,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

49

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

9Hushållens ekonomi och konsumtionsutgifter

Hushållens realinkomstökning väntas, jämfört med de senaste åren, falla tillbaka under prognosperioden. Ökningstakten beräknas i genomsnitt bli knappt 1,5 % per år.

Trots den relativt svaga inkomstutvecklingen bedöms konsumtionsutgifterna öka med ca 2 % per år under prognosperioden. Den förhållandevis goda konsumtionsutvecklingen som förutses understöds av en initialt god real förmögenhet, en mer stabil finansiell förmögenhetsutveckling och fortsatt låga räntenivåer.

Sparkvoten, dvs. hushållens sparande som andel av disponibel inkomst, har under de senaste två åren förbättrats avsevärt. Hushållens inkomster ökade kraftigt 2002, samtidigt som konsumtionen steg i en måttlig takt. Sparkvoten steg med över 3 procentenheter till 2,8 %.

9.1Hushållens inkomster

Hushållens realinkomster har under de senaste åren utvecklats gynnsamt. En positiv sysselsättningsutveckling, reformer och skattesänkningar har givit stora bidrag till inkomstutvecklingen. År 2002 steg hushållens reala disponibla inkomster med hela 4,7 %. En så kraftig inkomstökning har endast uppmätts ett fåtal gånger de senaste decennierna. I år väntas realinkomstökningen falla tillbaka till 1,7 %.

Hushållens reala inkomster har under de senaste åren stigit kraftigt

Under de senaste fem åren har hushållens reala inkomster förbättrats väsentligt och stigit med i genomsnitt drygt 3 % per år. En period med så hög genomsnittlig tillväxt har hushållen inte upplevt sedan 1960-talet. Denna period kom

dock efter ett antal år med mycket svaga, och vissa år fallande, realinkomster. Utvecklingen var så svag att den senaste 10-årsperiodens genomsnittliga realinkomstökning på drygt 1 % ligger klart under genomsnittet för perioden 1950– 2002 på drygt 2 % och något under genomsnittet för perioden 1980–2002 på knappt 1,5 %.

Tillfälliga effekter förklarar den kraftiga realinkomstökning 2002

År 2002 steg hushållens reala inkomster med hela 4,7 % enligt preliminära nationalräkenskaper (NR), trots en nästan oförändrad sysselsättning och ett minskat antal arbetade timmar. Normalt sett ger löner det dominerande bidraget till realinkomstökningen. Under 2002 steg hushållens inkomster från löner, före skatt, med 1,9 % realt och bidrog med endast 1,6 procentenheter till disponibelinkomstökningen, vilket kan jämföras med 2000 och 2001 då inkomster från löner steg med 5,6 % respektive 3,6 % realt, se tabell 9.1 och 9.2.

Inkomstökningen 2002 berodde istället framför allt på minskade skattebetalningar, vilket förklaras dels av skattesänkningar på ca 20 miljarder kronor bl.a. genom tredje steget i kompensationen för de allmänna pensionsavgifterna, och dels av kraftigt minskade skatter på kapitalvinster. Kapitalvinster i sig ingår inte som en inkomst i nationalräkenskaperna. Skatter på kapitalvinster ingår dock i hushållens skatter och påverkar därmed hushållens inkomster. Om skatterna på kapitalvinster varierar kraftigt kan effekten bli att hushållens realinkomstutveckling kraftigt avviker från den underliggande utvecklingen. Inkomster som inte preliminärbeskattas, framför allt skatter på kapitalvinster, bokförs i nationalräkenskaperna året efter det att kapitalvinsten uppkommer. Mellan 2000 och 2001 föll kapitalvinsterna kraftigt och därmed föll skatterna på dessa mellan 2001 och 2002.

Tabell 9.1 Hushållens reala disponibla inkomster

  Mdkr Procentuell volymförändring          
  2002 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006
Löneinkomster 997 5,6 3,6 1,9 0,7 2,2 2,3 2,2
Transfereringar från offentlig sektor 433 1,3 0,7 2,7 4,8 0,5 0,5 1,1
Övriga privata inkomster 211 –5,4 7,2 –12,3 –1,1 0,6 –5,0 –0,2
Skatter och avgifter 469 4,8 2,0 –7,4 1,7 2,2 2,8 2,3
                 
Disponibel inkomst 1 172 2,7 2,5 4,7 1,7 1,4 0,9 1,6

Anm.: Real disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

50

Sammantaget gav skatter och avgifter ett positivt bidrag till den reala inkomstökningen på 3,3 procentenheter 2002. Normalt ger skatter och avgifter ett negativt bidrag till inkomstutvecklingen. Justerar man för nationalräkenskapernas ofullständiga periodisering av skatter blev inkomstökning förra året 3,5 %, se tabell 9.2 och 9.4 (se även avsnitt om justerad realinkomstökning nedan).10

Tabell 9.2 Bidrag till hushållens realinkomstökning

Procentenheter

  2002 2003 2004 2005 2006
Löneinkomster 1,6 0,6 1,9 2,0 1,9
Transfereringar från          
offentlig sektor 1,0 1,8 0,2 0,2 0,4
Övriga privata inkomster –1,3 0,0 0,3 –0,1 0,2
Skatter och avgifter 3,3 –0,7 –0,9 –1,1 –0,9
           
Real disponibel inkomst1 4,7 1,7 1,4 0,9 1,6
Skatteperiodisering2 –1,2 –1,3 0,0 0,4 0,0
Periodiserad          
real disponibel inkomst1 3,5 0,4 1,4 1,3 1,6
IPI3 2,0 2,4 1,8 1,9 1,9
Nominell          
disponibel inkomst1 6,8 4,1 3,3 2,8 3,5

1Procentuell förändring.

2En negativ skatteperiodisering innebär att den av nationalräkenskaperna redovisade utvecklingen förbättras av periodiseringseffekter och tvärtom.

3Implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter. Årlig procentuell förändring.

Anm.: Real disponibel inkomst är deflaterad med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter (IPI).

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Ett antal reformer som höjda ersättningsnivåer i a-kassan och höjt garantibelopp i föräldraförsäkringen bidrog positivt till inkomstökningen 2002. Maxtaxan inom barnomsorgen påverkade hushållens reala inkomster genom lägre avgifter.

Den negativa börsutvecklingen och hushållens ökade skuldsättning påverkade hushållens inkomster negativt. Hushållens räntenetto försämrades och inkomster från aktieutdelningar föll kraftigt 2002. I nominella termer föll aktieutdelningarna med hela 24 % mellan 2001 och 2002. Sammantaget gav räntor och utdelningar ett negativt bidrag till realinkomstökningen på ca 1 procentenhet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Under prognosperioden väntas hushållens reala inkomster öka i en måttligare takt

Under prognosperioden väntas hushållens reala inkomster öka i en betydligt lägre takt än de senaste åren. I år väntas inkomster från löner, före skatt, utvecklas svagt till följd av ett minskat antal arbetade timmar. Skatterna inom den kommunala sektorn har höjts med i genomsnitt 65 öre vilket motsvarar 8,5 miljarder kronor i högre skatter för hushållen. Hushållens kapitalvinster, och därmed skatter på kapitalvinster, fortsatte att falla mellan 2001 och 2002, vilket håller tillbaka ökningen av hushållens totala skatter och avgifter.

Offentliga transfereringar till hushållen ger i år ett relativt kraftigt bidrag till realinkomstökningen, 1,8 procentenheter. Till viss del består ökningen av att det särskilda grundavdraget för pensionärer försvinner och ersätts med en beskattad garantipension. Förändringen medför att garantipensionen stiger samtidigt som hushållens skattebetalningar ökar i motsvarande grad så att nettopensionen blir oförändrad. Nivån i a-kassan höjdes vid halvårsskiftet 2002 och ger således ett positivt bidrag till inkomstutvecklingen även i år.

År 2003 genomförs även en grön skatteväxling som innebär att inkomstskatten har sänkts för vissa inkomstgrupper. Samtidigt höjs energiskatterna i motsvarande grad, med högre priser som följd. Hushållens samlade reala inkomster påverkas inte. Sammantaget bedöms hushållens reala inkomster stiga med 1,7 %. Även i år hålls realinkomstökningen uppe av nationalräkenskapernas ofullständiga skatteperiodisering. Den periodiserade inkomstökningen väntas uppgå till endast 0,4 procent.

Även 2004–2006 beräknas inkomstökningen för hushållen bli måttlig. Utvecklingen av antalet arbetade timmar väntas bli bättre än 2003 Bidraget från löneinkomster väntas under dessa år uppgå till ca 2 procentenheter per år. Hushållens reala inkomster bedöms växa med 1,4 % 2004, 0,9 % 2005 och 1,6 % 2006.

Transfereringsinkomster

10 Även vissa andra skatter påverkar periodiseringseffekten, exempelvis jämkningar, men i huvudsak består skillnaden mellan periodiserade skatter och NR-skatter av skatter på kapitalvinster. Variationer i skatter på kapitalvinster förklarar merparten av den årliga förändringen av periodiseringseffekten.

I år väntas inkomsterna från pensioner stiga kraftigt då det särskilda grundavdraget för pensionärer ersätts av en beskattad garantipension. Pensionerna, brutto, stiger samtidigt som skatterna stiger i motsvarande grad.

51

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 9.3 Ändamålsfördelade transfereringsinkomster

  Mdkr Procentuell real utveckling    
  2002 2002 2003 2004 2005 2006
Pensioner 201 2,9 9,6 2,9 1,8 1,8
Sjukdom 105 7,3 4,0 1,7 4,9 1,7
Arbets-            
marknad 36 –0,1 4,5 –10,1 –10,9 –4,9
Familjer &            
barn 45 1,6 1,4 0,4 0,5 –0,2
Studier 13 –5,4 –18,2 0,1 –0,7 0,8
Övriga löp.            
transf. 34 1,9 –0,4 –0,5 –1,2 –1,2
             
Summa1 435 2,7 4,8 0,5 0,5 1,1

1 Inklusive kapitaltransfereringar. Därav differensen mot tabell 9.1. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Hushållens inkomster från sjukpenning väntas falla i år. Den tidigare aviserade takhöjningen skjuts på framtiden och ersättningsnivån reduceras. Samtidigt stiger utgifterna för sjukersättning, tidigare förtidspension, fortfarande kraftigt. Sammantaget innebär det att inkomsterna från transfereringssystem inom ohälsoområdet i år stiger med ca 4 % i reala termer. Under de kommande åren väntas hushållens inkomster från sjukpenning minska ytterligare. Till viss del är detta en effekt av att långtidssjukskrivna övergår till sjukersättning, som väntas fortsätta stiga. Sammantaget beräknas hushållens inkomster från ohälsorelaterade transfereringar stiga realt under hela prognosperioden.

Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden de senaste åren har lett till fallande arbetslöshet och därmed mindre inkomster från a-kassan. I år väntas dock den utvecklingen gå i omvänd riktning och inkomsterna från ersättningssystem inom arbetsmarknadsområdet stiger med 4,5 % i reala termer. Under resten av prognosperioden väntas arbetslösheten åter falla tillbaka vilket minskar hushållens inkomster från bl.a. a-kassa. Inkomsterna från studiebidrag m.m. faller i år framför allt på grund av utfasningen av vissa vuxenstudiestöd.

Justerad realinkomstökning

Den redovisade inkomstutvecklingen påverkas av hur nationalräkenskaperna bokför och periodiserar olika transaktioner. Det kan i vissa fall vara av intresse att redovisa inkomstutvecklingen med en annorlunda redovisning av skatter på

kapitalvinster.11 Effekterna av nationalräkenskapernas bokföringsmetoder för dessa poster har till viss del berörts ovan.

1. Periodiserad inkomst

I nationalräkenskaperna redovisas skatter på inkomster som inte preliminärbeskattas året efter intjänandeåret (se även fotnot 10). Det gäller framför allt skatter på kapitalvinster. En mer rättvisande bild av inkomstutvecklingen för enskilda år erhålls om skatterna periodiseras till det år skatterna avser.

Diagram 9.1 Real disponibel inkomst

Procentuell förändring

6              
5              
4              
3              
2              
1              
0              
1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

Disponibel inkomst enligt nationalräkenskaperna

Periodiserad inkomst

Periodiserad inkomst exkl. skatter på kapitalvinster

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

2. Periodiserad inkomst, exklusive skatter på kapitalvinster

I nationalräkenskapernas redovisning ingår inte kapitalvinster i hushållens inkomster. Skatter på kapitalvinster reducerar däremot inkomsterna. Om hushållens skatter på kapitalvinster utvecklas i takt med övriga inkomster påverkas inte realinkomsternas tillväxttakt. Men om kapitalvinsterna varierar kraftigt, vilket har varit fallet under de senaste åren, kan emellertid skatterna på kapitalvinsterna kraftigt påverka den redovisade inkomstutvecklingen. Eftersom hushållen kan antas betala skatterna på kapitalvinster med en del av kapitalvinsten så erhålls en mer rättvisande bild av hushållens underliggande inkomstutveckling, om den periodiserade inkomstutvecklingen redovisas exklusive skatter på kapitalvinster.

11 Med kapitalvinster menas i hela stycket nettot av kapitalvinster och kapitalförluster.

52

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 9.4 Hushållens justerade reala disponibla inkomster

Procentuell förändring

  1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006
Enligt nationalräkenskapernas redovisning 4,1 2,7 2,5 4,7 1,7 1,4 0,9 1,6
Periodiserad inkomst 4,1 1,9 5,5 3,5 0,4 1,4 1,3 1,6
Periodiserad inkomst, exklusive skatter på kapitalvinster 5,2 2,7 3,6 2,9 0,5 1,4 1,4 1,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Enligt nationalräkenskaperna steg hushållens inkomster kraftigt 2002, se diagram 9.1 och tabell 9.4. Ökningen beror emellertid till stor del på minskade skattebetalningar vilka i sin tur till stor del beror på lägre skatter på kapitalvinster.

Om periodiseringseffekten i skattebetalningarna beaktas var inkomstökningen kraftigast 2001, vilket till stor del kan förklaras av att de periodiserade skatterna på kapitalvinster föll kraftigt mellan 2000 och 2001. Mellan 2000 och 2001 föll hushållens kapitalvinstnetto med nära 60 miljarder kronor, motsvarande drygt 5 % av hushållens inkomster. Till följd av de lägre kapitalvinsterna föll även hushållens skatter. Skatterna på kapitalvinsterna höll nere den periodiserade inkomstutvecklingen 2000. Minskningen av skatter på kapitalvinster gav därför en positiv effekt för inkomsttillväxten 2001.

Hushållens periodiserade inkomster exklusive skatter på kapitalvinster uppvisar en jämnare utveckling. Inkomstutvecklingen är relativt hög samtliga år under perioden 1999–2002.

År 2003 växer inkomsterna enligt nationalräkenskapernas definition snabbare än den periodiserade inkomsten. Anledningen är det fall i kapitalvinster mellan 2001 och 2002 som i nationalräkenskaperna redovisas som fallande skatter på kapitalvinster 2003. I periodiserade termer uppkommer minskningen av skatten mellan 2001 och 2002.

9.2Hushållens konsumtionsutgifter

Efter drygt ett år med oförändrade konsumtionsutgifter tilltog återigen hushållens konsumtion under 2002. Konsumtionen ökade med ca 2 % under loppet av året, trots att tillväxten mätt som årsgenomsnitt uppgick till endast 1,3 %. En förklaring till den förhållandevis gynnsamma konsumtionsutvecklingen är hushållens kraftiga inkomstökningar. Hushållens förmögenhetsställning fortsatte däremot att

försämras till följd av den negativa börsutvecklingen. Under hösten försvagades också hushållens förväntningar om deras och landets framtida ekonomiska situation.

Under perioden 2003–2004 förutses endast en måttlig inkomstökning, främst beroende på ett försämrat arbetsmarknadsläge och en mer återhållsam finanspolitik. Detta bedöms dämpa hushållens konsumtion framöver. Hushållens försvagade tillförsikt väntas också hålla tillbaka konsumtionen något i år.

Diagram 9.2 Hushållens disponibla inkomster och konsumtionsutgifter

Miljarder kronor, fasta priser referensår 2001

1300              
1200              
1100              
1000              
900              
800              
700         Disponibel inkomst  
        Konsumtionsutgifter  
           
600              
70 75 80 85 90 95 00 05

Anm.: Uppgifterna avser hushållssektorn exklusive Svenska kyrkan.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

En stabil real och finansiell förmögenhetsutveckling i kombination med låga räntenivåer förväntas emellertid stimulera till konsumtion. Också hushållens tillförsikt bedöms stärkas i takt med det allmänt förbättrade konjunkturläget. Med minskad osäkerhet och en bättre värdeutveckling av hushållens finansiella tillgångar, förutses konsumtionen kunna växa snabbare än inkomsterna. Sammantaget prognoseras en konsumtionstillväxt på ca 2 % per år under 2003 och 2004. Under 2005 och 2006 bedöms konsumtionen öka med drygt 2 % per år.

53

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Ökad konsumtion under 2002

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna uppgick konsumtionstillväxten 2002 till 1,3 %. Det är en påtaglig återhämtning jämfört med den svaga utvecklingen under slutet av 2000 och hela 2001. En bidragande orsak till den ökande konsumtionen var den gynnsamma utvecklingen inom detaljhandeln. Konsumtionen av sällanköpsvaror ökade med nära 6 % och bidrog med drygt 1 procentenhet till den totala konsumtionstillväxten. Bilkonsumtionen fortsatte att utvecklas svagt och drog ned hushållens totala konsumtionstillväxt ett par tiondelar. Den negativa utvecklingen förklaras uteslutande av en svag försäljning av begagnade bilar. Ser man endast till nybilsförsäljningen så ökade däremot bilkonsumtionen något i fjol.

För konsumtionen av tjänster, exklusive boende, syns ännu inga tecken på återhämtning. Konsumtionen av tjänster har i stort sett varit oförändrad sedan andra halvåret 2000 och föll t.o.m. något under fjärde kvartalet föregående år (se diagram 9.3).12

Diagram 9.3 Hushållens konsumtion av varor och tjänster

Miljarder kronor, fasta priser, referensår 2001, säsongrensade värden

140   80
 

Tjänster, exkl. boende (höger axel)

Varor (vänster axel)

130

70

120

            60
110            
100           50
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Vissa enskilda tjänster har utvecklats särskilt svagt. Konsumtionen av finansiella tjänster, som delvis beror av börsutvecklingen, minskade markant 2001 och även något i fjol. Restaurantutgifterna har i stort sett varit oförändrade under senaste två åren. Utgifterna för charterresor minskade med ca 11 % i fjol, vilket höll nere den

12 Produktionen av tjänster, särskilt hushållsnära tjänster, ökade dock förra året (se avsnitt 5). En förklaring till diskrepansen kan vara att produktion av tjänster i viss utsträckning mynnar ut i konsumtion av varor, exempelvis i parti- och detaljhandeln.

totala konsumtionstillväxten med 0,2 procentenheter. Även konsumtionen av livförsäkringar minskade kraftigt och bidrog negativt med 0,1 procentenheter till den sammanlagda konsumtionstillväxten.

Svenska hushålls konsumtionsutgifter i utlandet fortsatte att minska under 2002. Dessa utgifter var 2002 ca 20 % lägre än två år tidigare. Minskningen förra året var ca 7 %. Även utländska hushålls konsumtion i Sverige minskade under 2002. Nedgången uppgick till drygt 3 %.13 Sedan 1980 har en tillbakagång i utländska hushålls konsumtion i Sverige endast noterats en gång tidigare (år 1990).

Det finns hitintills endast få indikatorer på hur konsumtionen utvecklats under inledningen av innevarande år. Hushållens inregistreringar av personbilar, exklusive direktimport, var under första kvartalet 4 % högre än under första kvartalet i fjol. Omsättningen i detaljhandeln har varit fortsatt hög under årets första månader.

Hushållens förmögenhetsställning

Hushållens finansiella nettoförmögenhet kulminerade för ungefär tre år sedan. Sedan dess har nettoförmögenheten successivt försvagats framför allt genom fallande aktievärden men även genom ökad skuldsättning.

Tabell 9.5 Hushållens finansiella förmögenhet

Värde vid respektive års slut, miljarder kronor, löpande priser

  1998 1999 2000 2001 2002
Finansiella tillgångar1 2 367 2 975 2 956 2 962 2 716
Aktier och fonder 869 1236 1102 959 661
           
Bankinlåning 449 451 442 491 520
           
Försäkring 560 733 800 889 914
Bostadsrättsandelar 254 334 418 430 423
           
Finansiella skulder 961 1 042 1 134 1 235 1 326
           
Finansiell          
nettoförmögenhet 1 406 1 933 1 822 1 727 1 390

1 Exklusive kollektiva försäkringar och posten ”övriga finansiella tillgångar” som ingår i finansräkenskaperna.

Källa: Statistiska centralbyrån (Finansräkenskaperna och Sparbarometern).

Vid årsskiftet 2002/2003 uppgick värdet av aktie- och fondinnehav till ca 660 miljarder kronor,

13 Nationalräkenskaperna avser att mäta svenska hushålls konsumtion. Utländska hushålls konsumtion i Sverige är därför en negativ post i NR:s mått på hushållskonsumtion. Fjolårets minskade utgifter från utländska hushåll bidrar följaktligen positivt till hushållens konsumtionsutgifter.

54

vilket kan jämföras med ca 1 240 miljarder kronor årsskiftet 1999/2000 (se tabell 9.5). Hushållens aktietillgångar har alltså nästintill halverats på tre år. Samtidigt har hushållen placerat en allt större del av sitt sparande i bank- och försäkringstillgångar. Värdet av dessa har ökat med ca 250 miljarder kronor de senaste tre åren. De totala finansiella tillgångarna har därför inte minskat i samma utsträckning som aktietillgångarna.

Diagram 9.4 Skulder i förhållande till disponibla inkomster

Procent            
150            
140            
130            
120            
110            
100            
90            
80            
70            
60            
50            
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den finansiella nettoförmögenheten minskade under samma treårsperiod med ca 28 %, vilket även förklaras av successivt ökad skuldsättning. Skuldkvoten, definierad som skulder i förhållande till disponibla inkomster, uppgick 2002 till ca 112 % (se även diagram 9.4).

Diagram 9.5 Skulder i förhållande till reala och finansiella tillgångar

Procent            
40            
35            
30            
25            
20            
1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

Anm.: Till tillgångar räknas inte kollektiva försäkringar.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Hushållens sammantagna förmögenhetsställning får, trots den svaga utvecklingen på börserna, betraktas som god. Den tilltagande belåningen är i stor utsträckning knuten till stigande småhuspriser, dvs. en ökad real förmögenhet. Småhuspriserna var ca 7 % högre 2002 än året innan.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Av diagram 9.5 framgår att hushållens skuldsättning i jämförelse med deras totala tillgångar är låg i ett historiskt perspektiv. Samtidigt är räntorna låga vilket gör att även hushållens samlade ränteutgifter är relativt låga.

Lägre tillförsikt under hösten

Hur stor del av hushållens inkomster som kommer att användas till konsumtion beror sannolikt av hushållens förväntningar om den egna ekonomiska utvecklingen. I diagram 9.6 illustreras hushållens tillförsikt avseende deras egen ekonomi, Sveriges ekonomi och arbetslösheten, enligt Konjunkturinstitutets undersökningar av hushållens inköpsplaner (HIP). Som syns i diagrammet föll förväntningarna påtagligt under andra halvåret 2002. Förväntningarna sjönk samtidigt som flera kommuner aviserade skattehöjningar och samtidigt som tecknen på en svagare arbetsmarknadsutveckling blev tydligare Hushållens försvagade tillförsikt är en möjlig förklaring till att konsumtionen inte ökade mer under 2002, trots de goda realinkomstökningarna. Hitintills i år har förväntningarna varit fortsatt dämpade.

Diagram 9.6 Hushållens förväntningar om ekonomin 12 månader framåt

Nettotal, procent

80                    
60                    
40                    
20                    
0                    
-20                    
-40     Arbetslösheten            
                 
-60     Egen ekonomi            
    Svensk ekonomi            
                 
-80                    
93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03

Anm.: Värden före januari 2002 är nivåjusterade.

Källor: Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet.

Fortsatt god konsumtionsutveckling framöver

Hushållens låga reala inkomstökningar i kombination med den dämpade tillförsikten bedöms hålla tillbaka konsumtionsutvecklingen under innevarande år. Konsumtionen förutses därför utvecklas något svagare än under 2002 även om tillväxten mätt som årsgenomsnitt beräknas bli högre, 1,9 %.

55

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Även 2004 väntas hushållens inkomster utvecklas svagt. Konsumtionsutgifterna bedöms ändå stiga med 2,2 %.

Trots en förutsedd svag inkomstutveckling under åren 2003 och 2004 finns faktorer som talar för en förhållandevis god konsumtionsutveckling framöver. Enligt vedertagen ekonomisk teori tenderar hushållen att, vid varje tidpunkt, anpassa konsumtionsutgifterna till sina sammanlagda inkomster över tiden. Tillfälliga förändringar i inkomster påverkar därför endast i begränsad omfattning konsumtionen. Detta innebär bl.a. att konsumtion och inkomst inte nödvändigtvis följs åt enskilda år (se diagram 9.2), vilket i sin tur resulterar i en varierande sparkvot (se diagram 9.7). I perioder av hög avkastning på aktietillgångar kan hushållen välja att konsumera utifrån såväl realiserade som orealiserade värdestegringar. I perioder av låg eller negativ avkastning kan hushållen omvänt välja att kompensera uteblivna värdestegringar genom att öka sparandet i andra tillgångar. Mot bakgrund av den svaga börsutvecklingen under förra året var det därför inte förvånande att hushållens sparande fortsatte att öka.

Tabell 9.6 Hushållens sparande

Procent av disponibel inkomst

  2001 2002 2003 2004
Nettosparande –0,5 2,8 2,6 1,9
         
Finansiellt sparande –0,2 3,3 3,2 2,5

Anm.: Exklusive sparande i avtalspensioner.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

En mer stabil finansiell förmögenhetsutveckling och en initialt stark real förmögenhet förväntas bidra till ökad konsumtion framöver.

Framåtblickande hushåll gör att också förväntningar om framtida inkomster har betydelse för deras benägenhet att konsumera. Om förväntningarna om den framtida egna ekonomin är fördelaktiga antas viljan att konsumera öka. För närvarande är hushållens framtidsförväntningar relativt dämpade vilket alltså bedöms hålla tillbaka konsumtionen något i år. I takt med att konjunkturen stärks och arbetslösheten minskar väntas dock konsumtionen kunna öka något snabbare under 2004 än under 2003.

Sammantaget förutses en minskad allmän osäkerhet och en mer stabil värdeutveckling av hushållens aktietillgångar bidra till att konsumtionen ökar i förhållandevis god takt trots de svagare inkomstökningarna.

Konsumtionen förutses växa snabbare än inkomsterna, vilket gör att sparkvoten faller tillbaka något under perioden. Fortfarande ligger dock sparkvoten kvar på en betydligt högre nivå än under åren 1997–2000 (se diagram 9.7).

Till riskbilden hör att osäkerheten om den internationella och svenska konjunkturen för den närmaste framtiden kan komma att bestå under innevarande år, vilket skulle kunna avspeglas i fallande börskurser och fortsatt låg tillförsikt inför framtiden. En sådan utveckling kan göra att konsumtionen blir lägre än prognoserat.

Diagram 9.7 Hushållens nettosparkvot

Procent            
10            
8            
6            
4            
2            
0            
-2            
-4            
-6            
70 75 80 85 90 95 00

Anm.: Sparande, exklusive avtalspensioner, i förhållande till disponibel inkomst. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

56

10 Investeringar

Investeringarna minskade med 2,5 % förra året. Den svaga utvecklingen förklaras av en nedgång i näringslivet medan bostadsbyggandet och offentliga myndigheters investeringar steg.

Mönstret bedöms bli detsamma i år. Investeringskonjunkturen i näringslivet är fortsatt svag. Många branscher har fortfarande överkapacitet. Även en försämrad lönsamhet och osäkerhet om den globala utvecklingen dämpar investeringsviljan. I samband med att den internationella ekonomin stärks senare i år stiger produktionen successivt och därmed även resursutnyttjandet. En svag uppgång i näringslivets investeringar förutses därför nästa år. Bostadsbyggandet fortsätter att öka samtidigt som offentliga myndigheters investeringar stiger ytterligare bl.a. tack vare de statliga satsningarna i infrastrukturen.

De totala investeringarna faller med 0,5 % i år och ökar med 2,9 % nästa år. Osäkerheten om investeringarna de närmaste åren är stor. Risken för en sämre utveckling än prognoserat dominerar.

I slutet av 2004 bedöms det fortfarande finnas lediga resurser på arbetsmarknaden, vilket möjliggör att BNP-tillväxten kan överstiga den långsiktiga åren därefter. Därmed beräknas även investeringarna öka i relativt hög takt.

Tabell 10.1 Investeringar

Procentuell volymförändring

  2002 2003 2004 2005 2006
Näringslivet –6,9 –2,2 3,0 5,2 5,0
Varuproducenter –5,2 –1,8 3,7 – –
           
Tjänsteproducenter –8,1 –2,5 2,5 – –
           
Bostäder 10,4 2,3 4,2 8,0 8,0
Offentliga          
myndigheter 9,5 4,5 1,4 1,3 1,2
Stat 12,4 8,0 1,0 – –
           
Kommuner 6,8 1,0 1,9 – –
           
Totalt –2,5 –0,5 2,9 4,9 4,7
Byggnader 1,4 2,0 2,5 – –
           
Maskiner –4,0 –1,9 3,3 – –
           
Övriga1 –7,2 –2,3 2,7 – –

1 I huvudsak datorprogram.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Diagram 10.1 Investeringar

Mdkr, fasta priser referensår 2001, säsongrensade halvårsvärden  
220                      
200                      
180                      
160                      
140                      
120                      
100                      
93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.  

10.1Näringslivet

Återhämtningen i varuproducenternas investeringar dröjer till nästa år

Efter en tillfällig uppgång i mitten av förra året föll industriproduktionen tillbaka igen under andra halvåret. Det finns tecken på att konjunkturen åter håller på att stärkas. Industriproduktionen beräknas öka med drygt 2 % i år, se avsnitt 5.

Diagram 10.2 Kapacitetsutnyttjandet i industrin

Procent                      
92                      
90                      
88                      
86                      
84                      
82                      
80                      
78                      
76                      
74                      
80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02
Källa: Statistiska centralbyrån.                

Under 2001 föll industrins investeringar med 5 %. Trots att produktionen steg minskade investeringarna även förra året. Den tidigare höga investeringsnivån innebär dock att trots nedgången de två senaste åren ökade ändå produktionskapaciteten, dvs. ersättningsinvesteringarna och tillskottet av nya maskiner och byggnader var fortfarande större än förslitningen. Mot bakgrund av att kapacitetsutnyttjandet alltjämt är lågt förefaller det inte finnas något behov av att

57

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

utöka produktionskapaciteten i år med ett fortsatt fall i investeringarna som följd, se diagram 10.2. Statistiska centralbyråns (SCB:s) investeringsenkät från februari stöder den bilden. Visserligen förutser företagen oförändrad investeringsnivå i jämförelse med förra året, men normalt överskattar företagen utvecklingen vid enkättillfället i februari. Sammantaget bedöms industrins investeringar falla med ca 4 % i år. Därmed dröjer det till nästa år innan produktionsökningen skapar behov av att expandera produktionskapaciteten igen. Nästa år stiger industrins investeringar med knappt 5 %.

Prognosen innebär att kapitalkvoten, dvs. maskiner, byggnader och dataprogram i relation till produktionen, i år ligger kvar på fjolårets nivå men faller nästa år i samband en högre produktionstillväxt och ett högre kapacitetsutnyttjande. Nedgången i kvoten indikerar en uppgång i investeringarna från och med nästa år.

Diagram 10.3 Kapitalkvoten i industrin

2,2                        
2,0                        
1,8                        
1,6                        
1,4                        
1,2                        
80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04
Anm.: Kapitalkvoten definieras som kvoten mellan kapitalstocken och      
förädlingsvärdet i industrin, uttryckt i 2001 års priser.          

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Inom andra varuproducerande branscher är bilden splittrad. Byggkonjunkturen har försvagats betydligt de senaste två åren och det finns få tecken på någon snar förbättring. Den minskade byggaktiviteten stärker bilden av en allmänt svag investeringskonjunktur, men innebär också att byggföretagen väntas minska sina inköp av bl.a. maskiner även i år. De statliga infrastruktursatsningarna och den förutsedda ökningen av bostadsbyggandet väntas emellertid medföra att byggsektorn expanderar igen nästa år. Planerna inom energisektorn är fortsatt optimistiska. Uppgången förklaras bl.a. av ny- och ombyggnationer av fjärrvärmeverk. Sammantaget väntas investeringarna i de varuproducerande branscherna, där industrin dominerar, minska i år med 2 % och öka med 4 % nästa år när industrikonjunkturen stärks ytterligare.

Tabell 10.2 Varuproducenters investeringar

Procentuell volymförändring

  2001 2002 2003 2004
Jord- och skogsbruk,        
fiske 0,0 –0,5 2,4 1,9
El-, gas-, värme- och        
vattenverk –2,2 2,6 4,6 1,4
Byggindustri –1,3 –3,7 –1,9 3,6
         
Industrin –5,0 –7,8 –3,9 4,7
         
Totalt –3,8 –5,2 –1,8 3,7

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bred nedgång i tjänstebranscherna även i år

Flera branscher inom tjänstesektorn har haft och väntas ha en svag investeringsutveckling även i år. Liksom i industrin är nedgången i tjänstesektorn till stor del en konsekvens av tidigare höga investeringsnivåer. Många branscher har överkapacitet till följd av avmattningen i hushållens efterfrågan och den dämpade industrikonjunkturen. Nedgången är bl.a. tydlig inom hushållstjänster, företagstjänster och fastighetsverksamhet. I den senare är det mycket som tyder på att byggandet av kommersiella lokaler kommer att vara fortsatt begränsat även nästa år. Utöver den dämpade byggkonjunkturen är antalet inneliggande uppdrag för arkitekter det lägsta sedan 1996. Även orderläget för bygg- och teknisk konsultverksamhet är bekymmersamt enligt Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer, vilket indikerar en svag utveckling ett till två år framåt i tiden.

Även inom handeln föll investeringarna i fjol. Stigande försäljning väntas dock medföra att handeln expanderar de närmaste åren. Inom post- och telekommunikationer väntas i år utbyggnaden av den tredje generationens mobiltelefoni bromsa nedgången från förra året. För samfärdsel noterades ett kraftigt investeringsfall 2002. Orsaken är bl.a. att flera större projekt slutfördes förra året, t.ex. utbyggnaden av Arlanda flygplats. Planerna för 2003 är delvis expansiva i denna sektor enligt SCB:s enkät. Mot bakgrund av det markanta fallet under loppet av förra året blir dock årsgenomsnittet kraftigt negativt även i år.

För tjänstesektorn som helhet förutses nedgången på 8 % i fjol följas av ett fortsatt fall på ca 2,5 % i år. Det är mycket svårt att bedöma när behov av ökande investeringar uppstår i tjänstesektorn igen. Till följd av den förhållandevis milda avmattningen i tjänsteproduktionen de se-

58

naste åren och av att aktiviteten i denna sektor ökar ytterligare i år bedöms investeringarna i tjänstebranscherna stiga med ca 2,5 % nästa år.

Tabell 10.3 Tjänsteproducenters investeringar

Procentuell volymförändring

  2001 2002 2003 2004
Handel 3,0 –6,9 4,1 3,5
Finansiell verksamhet 5,5 –4,4 –2,0 2,6
         
Företagstjänster 6,6 –4,3 –2,7 3,9
         
Fastighetsförvaltning1 9,1 –5,9 –3,7 –3,1
Hushållstjänster 0,4 –6,5 –3,3 3,3
         
Övrig        
tjänsteverksamhet –2,8 –12,4 –5,3 2,7
         
därav        
Transport –10,1 –14,3 –9,6 2,5
         
Post och tele 12,9 –10,9 –0,2 2,8
         
Hotell, restaurang –1,4 –6,7 0,1 3,3
Övrigt 6,8 –9,8 3,4 3,5
         
Totalt 2,2 –8,1 –2,5 2,5

1 Exklusive bostäder.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

10.2Offentliga myndigheter

Statens bygginvesteringar ökade kraftigt under förra året och bidrog till att hålla uppe den totala investeringsutvecklingen med 1 procentenhet. De ökade resurser som avsatts för åtgärder i infrastrukturen innebär att statens bygginvesteringar stiger även framöver, dock med avtagande styrka. Även inom kommunala myndigheter har betydande bygginvesteringar genomförts de senaste åren. Ytterligare behov finns även om ökningstakten avtar. Liksom i näringslivet väntas inköpen och egenproduktionen av datorprogram fortsätta att falla i år, vilket dämpar uppgången i offentliga myndigheters investeringar. Sammantaget beräknas den offentliga sektorns investeringar öka med 4,5 % i år och med 1,4 % nästa år.

10.3Bostäder

Investeringarna i bostäder ökade totalt med drygt 10 % förra året enligt nationalräkenska-

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

perna. Ombyggnationerna förblev oförändrade och har legat på i stort sett samma nivå sedan 1998.14 Nybyggnationerna ökade däremot med hela 18 %. Utvecklingen av nybyggnationerna väntas nu bromsas upp påtagligt och sammantaget betyder det att de totala bostadsinvesteringarna förväntas öka med mer måttliga 2,3 % i år och 4,2 % nästa år.

Bakom ökningen av nybyggnationerna ligger främst ett ökat småhusbyggande. Antalet påbörjade nya lägenheter i småhus steg från 7 100 år 2001 till 7 800 förra året. Nybyggnationerna av antalet lägenheter i flerbostadshus ökade endast marginellt till 12 800. Totalt påbörjades således nybyggnationer av 20 600 lägenheter förra året.15 Det är visserligen en ökning med 1 000 lägenheter jämfört med året innan men utgör ändå en låg nivå historiskt sett.

Diagram 10.4 Påbörjade nybyggnationer av bostäder

Antal lägenheter, tusental

120

Lägenheter i småhus

100

Lägenheter i flerbostadshus

80

60

40

20

0

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02 04

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Antalet nybyggda småhus beräknas fortsätta att öka även i år för att därefter ligga kvar på samma nivå nästa år. Som visas i avsnitt 9 är hushållens ekonomiska situation fortfarande stark trots den kraftiga börsnedgången i fjol. Hushållens inkomster väntas fortsätta att öka, om än i lägre takt än tidigare, samtidigt som läget på arbetsmarknaden är förhållandevis stabilt. Detta är viktiga förutsättningar för en fortsatt hög efterfrågan på bostäder. Ytterligare en faktor som talar för ett ökat småhusbyggande är att försäljningspriserna på andrahandsmarknaden vände uppåt under andra kvartalet 2002 efter att ha

14Ombyggnationer avser tillskott av lägenheter, t.ex. genom att vindar inreds, befintliga hus byggs till eller lokaler byggs om till lägenheter.

15Statistiken avser antal bostadslägenheter som påbörjats i småhus och flerbostadshus.

59

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

legat still i ett år. Ännu syns dock ingen uppgång i antal bygglov för småhus.

En viktig orsak bakom de senaste årens ökning av bostadsbyggandet i flerbostadshus har varit den starka prisuppgången för befintliga bostadsrätter. Denna prisutveckling har nu bromsats upp och i Stockholm föll medelpriset på bostadsrätter under fjärde kvartalet. Det är dock osäkert om kvadratmeterpriserna föll eftersom nedgången kan vara en sammansättningseffekt. Prisutvecklingen talar för att omfattningen av satsningar på nybyggnationer av flerbostadshus kommer att avta. Detta syns tydligt i antalet bygglov som visserligen fortsatt att öka i landet som helhet, men som minskat kraftigt i tillväxtregionerna. Tredje kvartalet i fjol hade antalet bygglov i Stockholm för lägenheter i flerbostadshus som inte omfattas av investeringsbidrag, minskat från 4 200 till 2 900 på ett år. För flerbostadshusen prognoseras ett i det närmaste oförändrat antal påbörjade nybyggnationer i år och därefter en viss ökning nästa år.

Sammantaget betyder det att för 2003 beräknas antalet påbörjade nybyggnationer uppgå till knappt 22 000 och för 2004 till 22 500. På medellång sikt, dvs. åren 2005 och 2006, väntas investeringsvolymerna öka för att gå mot mer långsiktiga nivåer. Bostadsinvesteringarna beräknas öka med 8 % respektive år.

I budgetpropositionen för 2003 angav regeringen som mål att det skall byggas 120 000 nya lägenheter under perioden 2003–2006. Behovet av nya bostäder skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Boverkets årliga enkät visar att antalet kommuner med brist på bostäder ökat från 77 i förra årets undersökning till 100 i år. Fortfarande är det något fler kommuner (116 st) som uppger att de har överskott på bostäder men andelen av befolkningen som bor i kommuner med brist på bostäder har ökat och uppgår nu till 60 %. Det råder brist på bostäder framför allt i storstadsregionerna samt på många högskole- och universitetsorter. En åtgärd som vidtas i syfte att åstadkomma bättre balans på bostadsmarknaderna i tillväxtregionerna är införandet av den nya investeringsstimulans som motsvarar en sänkning av byggmomsen från 25 % till 6 % vid byggande av mindre hyreslägenheter och studentbostäder.

10.4Lager

Såväl handeln som industrin justerade ned sina lager förra året. En oväntat stor lageruppbyggnad under fjärde kvartalet medförde dock att lagerförändringarnas negativa effekt på BNP-utveck- lingen stannade vid 0,1 % av BNP. Uppbyggnaden i slutet av förra året skedde i såväl handeln som i industrin.

Inom industrin var det färdigvarulagren som växte under fjärde kvartalet. Ökningen verkar delvis vara ofrivillig och det förefaller därför finnas ett mindre behov av att minska färdigvarulagren inledningsvis i år. Därefter väntas en planerad lagerökning ske i samband med en allt högre produktionsnivå. Industrins insatsvarulager sjönk däremot kraftigt under fjärde kvartalet med ett markant fall i lagerkvoten, dvs. lagren i förhållande till produktionen, som följd. Insatsvarulagren förefaller snarast vara något för små. Därför bedöms dessa lager öka redan inledningsvis i år. Det bör dock understrykas att förändringarna av industrins lager i år väntas vara förhållandevis små.

Försäljningen i detaljhandeln ökade starkt under andra halvåret 2002. Lagertillväxten i handeln i slutet av året verkar därför till största delen vara en konsekvens av att sektorn fortsatte att expandera. KI:s barometer stärker den bilden. Missnöjet med lagerläget steg visserligen något i slutet av 2002, men förändringarna av lageromdömena var begränsade. Endast små förändringar av handelns lager förutses därmed framöver.

Sammantaget förutses en svag lagerökning i år och nästa år. Mot bakgrund av förra årets neddragningar i handeln och industrin bidrar ändå lagerinvesteringarna i år positivt till BNP-till- växten med 0,2 % av BNP. Nästa år är lagerutvecklingen tillväxtneutral.

60

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

11 Den offentliga sektorn

Den offentliga sektorns finansiella sparande minskar i år till ett överskott på 0,4 % av BNP. Från 2004 sker successiv förstärkning av det finansiella sparande och 2006 beräknas åter ett överskott på 2 % av BNP. Därigenom reduceras skulden som andel av BNP och en positiv finansiell förmögenhet återställs.

Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

6                        
4                        
2                        
0                        
-2                        
-4                        
-6                        
-8                        
-10                        
-12                        
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

11.1Den konsoliderade offentliga sektorn

Finansiellt sparande

År 2002 uppgick den offentliga sektorns finansiella sparande till 25 miljarder kronor eller 1,1 % av BNP. Det är en kraftig minskning från 2001, då sparandet uppgick till över 100 miljarder kronor. Det höga sparandet 2001 beror emellertid till stor del på ofullständig periodisering i nationalräkenskapernas (NR:s) redovisning av skatter, som sammantaget förstärkte det redovisade sparandet med ca 2 % av BNP, se tabell 11.1. Periodiseringseffekter uppkommer huvudsakligen till följd av variationer i bolags- och kapitalvinster. Skatten på dessa redovisas i NR med ett års eftersläpning. De exceptionellt höga

skatteinkomsterna på bolags- och kapitalvinster 2000 redovisas således 2001.

Om sparandet även justeras för konjunkturläget fås ett mått på sparandets underliggande, strukturella, nivå. (Bedömningen av det strukturella sparandet beskrivs närmare i avsnitt 11.5.) Det strukturella sparandet beräknas ha minskat som andel av BNP från 4,2 % 2000 till 0,8 % 2002. Denna utveckling avspeglar en expansiv finanspolitik.

År 2003 minskar det redovisade sparandet till 0,4 % av BNP, medan det strukturella sparandet ökar till 1,4 % av BNP. Den skilda utvecklingen förklaras av den vikande konjunkturen (BNP- gapet vidgas) och av att även 2002 års redovisade sparande höjdes av skatteperiodiseringen. Dessa faktorer påverkar det redovisade men inte det strukturella sparandet. Under de följande åren ökar såväl det redovisade som det strukturella sparandet och 2006 väntas sparandet överstiga 2 % av BNP. Det strukturella sparandet ökar från 0,8 % av BNP 2002 till 2,2 % av BNP 2006. Finanspolitikens inriktning under prognosperioden, mätt som förändringen av det strukturella sparandet, bedöms därför vara stram.

År 2002 uppgick den offentliga sektorns inkomster som andel av BNP till 56,8 % medan utgifterna uppgick till motsvarande 55,8 %. För 2003 är inkomsterna, som andel av BNP, oförändrade medan utgifterna ökar. Det finansiella sparandet beräknas till 0,4 % av BNP. År 2004 beräknas sparandet stiga till 1 % BNP under det att både inkomster och utgifter minskar som andel av BNP. Denna minskning fortsätter under 2005 och 2006 och sparandet beräknas uppgå till 1,4 % respektive 2,1 % av BNP, se tabell 11.2.

Det finansiella sparandet fördelas 2003 mellan den offentliga sektorns tre delar så att staten har ett underskott på 43 miljarder kronor medan ålderspensionssystemet visar ett överskott på 51 miljarder kronor. Det statliga underskottet väntas minska under prognosperioden samtidigt

Tabell 11.1 Offentliga sektorns finansiella sparande

Procent av BNP

  2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006
Finansiellt sparande enligt NR/ENS 3,4 4,6 1,1 0,4 1,0 1,4 2,1
Skatteperiodisering m.m. 1,0 –2,1 –0,8 0,1 0,1 0,2 0,1
Justering för BNP-gap –0,3 0,4 0,5 1,0 0,7 0,3 0,0
Strukturellt sparande 4,2 2,8 0,8 1,4 1,7 1,9 2,2

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

61

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

som pensionssystemets överskott ökar något. Den kommunala sektorns finanser väntas visa underskott 2004–2006 efter ett mindre överskott 2003. Underskotten bedöms vara förenliga med ett positivt resultat som det definieras i balanskravet för kommuner och landsting.

Den finansiella ställningen

Den offentliga sektorns finansiella tillgångar och skulder redovisas i Statistiska centralbyråns finansräkenskaper. Enligt de regler som gäller inom EU (ENS-95) värderas tillgångar och skulder till marknadspris. Det innebär att förändringen av den finansiella nettoställningen inte bara bestäms av det finansiella sparandet utan också påverkas av värdeförändringar på finansiella tillgångar och skulder. Det gäller såväl orealiserade som realiserade värdeförändringar.

Tabell 11.2 Den offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor

  2002 2003 2004 2005 2006
Inkomster 1 330 1 377 1 430 1 489 1 555
procent av BNP 56,8 56,8 56,5 56,1 56,1
Skatter och avgifter 1 201 1 241 1 290 1 341 1 400
procent av BNP 51,3 51,2 51,0 50,6 50,5
Kapitalinkomster 51 53 54 58 62
Övriga inkomster 78 82 85 89 93
Utgifter 1 305 1 367 1 406 1 452 1 496
procent av BNP 55,8 56,4 55,5 54,7 53,9
Utgifter exkl. räntor 1 231 1 299 1 346 1 381 1 425
procent av BNP 52,6 53,5 53,2 52,1 51,4
Ränteutgifter 74 68 59 71 71
procent av BNP 3,2 2,8 2,3 2,7 2,6
Finansiellt sparande 25 10 24 37 59
procent av BNP 1,1 0,4 1,0 1,4 2,1
Staten –14 –43 –23 –16 5
ÅP-systemet. 48 51 53 58 57
Kommunal sektor –8 1 –6 –4 –4
           
Finansiell ställning          
Nettoskuld 59 29 4 –27 –86
procent av BNP 2,5 1,2 0,2 –1,0 –3,1
Konsoliderad          
bruttoskuld 1 227 1 237 1 267 1 284 1 287
procent av BNP 52,4 51,0 50,0 48,4 46,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet uppgick 1990 till över 100 miljarder kronor eller 8 % av BNP. Under den djupa krisen i början av

1990-talet försämrades den finansiella ställningen snabbt. Förmögenheten vändes till en nettoskuld som 1996 var 467 miljarder kronor eller nära 27 % av BNP. Sedan 1996 har den finansiella ställningen förbättrats och 2001 vändes nettoskulden åter igen till en positiv förmögenhet.

Diagram 11.2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning

Procent av BNP

5                        
0                        
-5                        
-10                        
-15                        
-20                        
-25                        
-30                        
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Kraftiga värdeminskningar på den offentliga sektorns innehav av aktier under 2002 medförde åter en nettoskuld, trots ett fortsatt positivt sparande. I prognosen görs inget antagande om framtida värdeförändringar med undantag av effekter på statsskulden av valutakursens utveckling. Det innebär att nettoskulden utvecklas i takt med det finansiella sparandet. Det positiva sparandet medför att nettoskulden minskar under prognosperioden och 2005 väntas den offentliga sektorns finansiella tillgångar åter överstiga skulderna.

Fördelningen av det finansiella sparandet mellan staten och ålderspensionssystemet medför att förbättringen av den finansiella ställningen sker genom ökade tillgångar i pensionssystemet. Underskottet i statens finansiella sparande innebär att skuldsidan i den offentliga sektorns balansräkning ökar under prognosperioden. Skuldökningen är dock inte större än att statsskulden och den konsoliderade bruttoskulden fortsätter att minska som andel av BNP.

Den konsoliderade bruttoskulden definieras av EU-regler (Maastricht-villkoren). Definitionen innebär att den offentliga sektorns bruttoskuld minskas med den offentliga sektorns innehav av interna skulder. För svenska förhållanden innebär definitionen att den konsoliderade bruttoskulden består av den konsoliderade statsskulden och kommunsektorns skulder på kreditmarknaden med avdrag för AP-

62

fondens innehav av statsobligationer. Värderingen sker till nominellt värde.

Den konsoliderade skulden uppgick vid utgången av 2002 till 52,4 % av BNP, vilket med god marginal underskrider referensvärdet inom EU på 60 % av BNP. Vid slutet av 2005 väntas den konsoliderade bruttoskulden understiga 50 % av BNP.

Jämförelse med budgetpropositionen för 2003

Den offentliga sektorns finansiella sparande blev 13 miljarder kronor lägre 2002än vad som beräknades i budgetpropositionen, trots att skatteinkomsterna blev något högre än väntat Försämringen beror på högre statliga och kommunala utgifter. År 2003 och framåt får nedrevideringen av BNP-tillväxten sedan budgetpropositionen genomslag i lägre skatteinkomster än vad som då beräknades, trots att de kommunala skattehöjningarna blev högre än väntat. Högre utgifter bidrar också till försämringen av det finansiella sparandet jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. Sammantaget har den offentliga sektorns finansiella sparande reviderats ned med 25 miljarder kronor 2003 och med 15 miljarder kronor 2004 jämfört med bedömningen i budgetpropositionen.

Nettoskulden, som den redovisas i Statistiska centralbyråns finansräkenskaper, har reviderats ned med 74 miljarder kronor 2001, vilket innebär att den finansiella nettoställningen var starkare än vad som redovisats tidigare. Trots det förbättrade utgångsläget beräknas nu nettoskulden redan 2002 vara högre än bedömningen i budgetpropositionen. Det beror på de stora värdeminskningar som skedde på aktier under förra året. Därtill kommer att både netto- och bruttoskulden ökar i förhållande till prognosen i budgetpropositionen till följd av lägre finansiellt sparande.

Skatter och avgifter

De skatter som redovisas i den offentliga sektorn är något lägre än de totala skatterna. I nationalräkenskaperna (NR) redovisas nämligen den del av mervärdeskatten och tullinkomsterna som ingår i avgiften till EU, inte som transaktioner i den offentliga sektorn, utan som en skatt till utlandet.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Diagram 11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Procent av BNP

70                        
                  Inkomster  
65                 Skatter    
                Utgifter    
                     
60                        
55                        
50                        
45                        
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

År 2002 uppgick de totala skatteinkomsterna enligt NR till 51,8 % av BNP, se tabell 11.3. Om man periodiserar skatterna till det inkomstår skatten avser får man en mer rättvisande bild av skattekvotens förändring och nivå, som periodiserat väntas uppgå till 50,8 %. (Utfallet av 2002 års periodiserade skatter baseras på taxeringen hösten 2003.) Den periodiserade skattekvoten ökar i år med 0,8 procentenheter till 51,6 %. Ökningen beror dels på höjda kommunalskatter, dels på att det särskilda grundavdraget för pensionärer har avskaffats och ersatts med en beskattad garantipension. Inga större förändringar av skattereglerna ingår i prognoserna för de följande åren. Ändå faller skattekvoten såväl enligt NR:s redovisning som i periodiserade termer. Det beror främst på att de viktigaste skattebaserna utvecklas långsammare än BNP.

Tabell 11.3 Skatter och avgifter

Procent av BNP

  2002 2003 2004 2005 2006
Hushållens skatter och          
avgifter 19,6 19,7 19,6 19,6 19,6
Företagens direkta          
skatter 2,7 2,4 2,4 2,3 2,4
Arbetsgivar- och          
egenföretagaravgifter 14,8 14,7 14,6 14,6 14,5
Mervärdesskatt 9,4 9,5 9,4 9,3 9,3
Fastighetsskatt 1,0 1,0 1,0 0,9 0,9
Övriga indirekta skatter 4,4 4,3 4,2 4,1 4,1
Summa inkl. skatt till EU 51,8 51,5 51,2 50,9 50,8
varav till EU 0,5 0,4 0,3 0,3 0,3
Periodisering m.m. –1,1 0,1 0,1 0,2 0,1
Periodiserad skatt 50,8 51,6 51,3 51,0 50,9

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

63

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Andra inkomster

Vid sidan av skatter har den offentliga sektorn andra inkomster, som 2002 uppgick till 130 miljarder kronor eller 5,5 % av BNP. Omkring 40 % av dessa inkomster består av kapitalinkomster i form av räntor och utdelningar, varav ca hälften är direktavkastning på pensionsfonderna. Övriga inkomster består till 80 % av tillräknade pensionsavgifter och kapitalförslitning. Dessa inkomster är kalkylmässiga och motsvaras på utgiftssidan av lika stora utgifter, som inräknas i den offentliga konsumtionen. I övrigt har den offentliga sektorn transfereringsinkomster från hushåll, företag och utlandet. Sammantaget beräknas kapitalinkomsterna och övriga inkomster vara i stort sett oförändrade som andel av BNP under prognosåren.

Utgifter

År 2002 uppgick den offentliga sektorns utgifter som andel av BNP (utgiftskvoten) till 55,8 %. Utgiftskvoten beräknas stiga med 0,6 procentenheter i år. Exklusive ränteutgifter ökar utgiftskvoten med knappt 1 procentenhet, se tabell 11.4. Hälften av denna ökning beror på att det särskilda grundavdraget för pensionärer avskaffas och ersätts med en beskattad garantipension. Det höjer även den offentliga sektorns inkomster med motsvarande belopp. Högre kommunala konsumtionsutgifter förklarar merparten av den resterande ökningen. Utgiftskvoten beräknas sjunka från 2004, delvis till följd av att den ekonomiska tillväxten tar fart.

Transfereringar till hushåll stiger 2003 som andel av BNP, delvis till följd av ovan nämnda införande av beskattad garantipension. De senaste årens kraftiga ökning av utgifterna för sjukförsäkringen bryts men sjukersättningen (förtidspensionerna) fortsätter att öka. Från 2004 väntas transfereringarna minska genom att arbetslösheten sjunker. Pensionsutgifterna, som ökar starkt i volym under hela prognosperioden, minskar trots det som andel av BNP 2005. De index som styr pensioner (inkomstindex och KPI) ökar långsammare än BNP.

Övriga transfereringar stiger något 2003 och 2004 genom att den BNI-baserade EU-avgiften ökar. Det är delvis ett resultat av att en större del av den totala EU-avgiften baseras på BNI. Den del av EU-avgiften som baseras på basen för mervärdesskatten räknas inte som en utgift i

nationalräkenskaperna utan som en skatt till utlandet.

Den statliga konsumtionen väntas minska i fasta priser med 0,5 % per år 2003 och 2004. Inom ramen för balanskravet uppgår det finansiella utrymmet för en fortsatt tillväxt i den kommunala sektorns konsumtion till 0,8 % 2003 och till 0,5 % 2004. Trots att ökningen i år är betydligt lägre än för BNP stiger den offentliga konsumtionen som andel av BNP. Det beror på en relativt hög prisutveckling för den kommunala konsumtionen främst till följd av höjda premier för avtalsförsäkringar.

Satsningar på infrastruktur bidrar till att de offentliga investeringarna ökar i volym och ligger kvar på en relativt hög andel av BNP under prognosperioden.

Ränteutgifterna uppgick 2002 till 3,2 % av BNP. Det låga ränteläget och förstärkningen av valutakursen väntas medföra en kraftig minskning av ränteutgifterna under 2003 och 2004. Mellan 2002 och 2004 sjunker ränteutgifterna med 15 miljarder kronor eller med nära 1 % av BNP. De minskade ränteutgifterna innebär att underskottet av kapitalinkomster och ränteutgifter, netto, reduceras från 23 miljarder kronor 2002 till endast 5 miljarder kronor 2004. En normalisering av ränteläget och stigande statsskuld medför att ränteutgifterna stiger 2005.

Tabell 11.4 Den offentliga sektorns utgifter

Procent av BNP

  2002 2003 2004 2005 2006
Hushållstransfereringar 18,6 19,2 18,9 18,4 18,2
Pensioner 8,6 9,2 9,2 8,9 8,9
Sjukdom 4,5 4,6 4,6 4,7 4,6
Arbetsmarknad 1,5 1,6 1,4 1,2 1,1
Familjer och barn 1,9 1,9 1,9 1,9 1,8
Studier 0,6 0,5 0,4 0,4 0,4
Socialbidrag m.m. 0,5 0,5 0,5 0,4 0,4
Övrigt 1,0 1,0 0,9 0,9 0,9
Övriga transfereringar 2,9 3,0 3,2 3,0 2,9
varav          
BNI-avgiften till EU 0,5 0,6 0,7 0,7 0,7
Konsumtion 28,0 28,2 27,9 27,5 27,2
Staten och ÅP-systemet 8,0 7,9 7,8 7,6 7,5
Kommunal sektor 20,0 20,3 20,1 19,9 19,7
Investeringar 3,1 3,1 3,2 3,1 3,1
Ränteutgifter 3,2 2,8 2,3 2,7 2,6
           
Summa utgifter 55,8 56,4 55,5 54,7 53,9
exklusive räntor 52,6 53,5 53,2 52,1 51,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

64

11.2Den statliga sektorn

Statens finansiella sparande visade ett underskott på 14 miljarder kronor 2002, medan budgetsaldot visade ett överskott på 1 miljard kronor. Skillnaden mellan det finansiella sparandet och budgetsaldot beror bl.a. på att en extra utdelning från Riksbanken på 20 miljarder kronor tillgodoräknas budgetsaldot men inte det finansiella sparandet. Enligt de regler som gäller för nationalräkenskaperna inom EU inkluderas endast den ”normala” utdelningen i det finansiella sparandet.

Tabell 11.5 Statens finanser (exklusive statliga affärsverk och aktiebolag)

Miljarder kronor

  2002 2003 2004 2005 2006
Inkomster 742 752 788 819 855
Skatter och avgifter 678 686 722 749 783
Övriga inkomster 64 65 66 69 72
           
Utgifter 756 794 811 835 850
Transfereringar till          
hushåll, näringsliv          
och utlandet 310 344 355 359 365
Bidrag till kommuner 120 122 124 127 129
Ålderspensions-          
avgifter till          
pensionssystemet 22 21 23 25 25
Premiepensions-          
medel 20 22 24 24 25
Konsumtion och          
investeringar 219 227 235 239 246
Ränteutgifter 66 59 50 61 60
           
Finansiellt sparande –14 –43 –23 –16 5
procent av BNP –0,6 –1,8 –0,9 –0,6 0,2
           
Budgetsaldo 1 –21 –27 –9 –1
procent av BNP 0,1 –0,9 –1,1 –0,3 0,0
Statsskuld1 1 165 1 164 1 189 1 202 1 202
procent av BNP 49,8 48,0 47,0 45,3 43,3

1 I redovisningen av statsskulden används konsoliderad statsskuld (i enlighet med Årsredovisningen för staten) vilket innebär att statliga myndigheters innehav av statspapper konsolideras.

Källor: Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

År 2003 ökar statens skatteinkomster med endast 8 miljarder kronor medan den offentliga sektorns skatteinkomster ökar med 40 miljarder kronor. Större delen av ökningen tillfaller den kommunala sektorn till följd av kommunala skattehöjningar och slutavräkningen av kommunalskattemedel. De statliga utgifterna ökar med 38 miljarder kronor och underskottet i det finansiella sparandet ökar till 43 miljarder kronor. Budgetunderskottet blir lägre bl.a.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

genom att antagna försäljningar av aktier om 15 miljarder kronor inräknas i budgetsaldot men inte i det finansiella sparandet.

År 2004 väntas inkomsterna öka starkare och nu föreslagna besparingar i budgeten samt fortsatt fallande ränteutgifter bidrar till att underskottet i det finansiella sparandet reduceras till 23 miljarder kronor. Under de följande åren fortsätter förstärkning av statens finanser och för 2006 beräknas ett mindre överskott i statens finansiella sparande.

Från och med 2003 gäller nya principer för Riksgäldskontorets definition av statsskulden. Den nya definitionen innebär att skuldbytesavtal och valutaterminer inkluderas i statsskulden samt att alla skuldinstrument värderas till nominella slutvärden. Genom den nya definitionen höjdes den redovisade statsskulden med 44 miljarder kronor vid årsskiftet 2002/2003. Riksgäldkontoret redovisar statsskulden brutto, medan statliga myndigheters innehav av statsobligationer avräknas i Årsredovisningen för staten och i tabell 11.5. Den således konsoliderade statsskulden utgör statsskuldens bidrag till den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, som den mäts i EU-sammanhang.

Statsskulden minskar 2003 enligt det nya måttet, trots ett budgetunderskott (lånebehov) på 21 miljarder kronor. Det beror på att skulden i utländsk valuta reduceras av den förutsatta apprecieringen av kronan. Statsskulden ökar sedan under prognosperioden, men ökningen är inte större än att skulden minskar som andel av BNP.

11.3Ålderspensionssystemet

Ålderspensionssystemet består av en fördelningsdel och en premiepensionsdel. Fördelningsdelen finansieras genom AP-fonderna, som fungerar som en buffert i det nya pensionssystemet. Vid sidan av AP-fonderna sker en förmögenhetsuppbyggnad inom premiepensionssystemet. De medel som sedan 1995 avsätts motsvarar intjänad premiepensionsrätt och placeras först i Riksgäldskontoret (RGK) och därefter hos den fondförvaltare som den enskilde själv väljer. Genom att den statliga myndigheten Premiepensionsmyndigheten (PPM) formellt är ägare av fondandelarna inräknas sparandet i premiepensionssystemet i den offentliga sektorn.

65

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Tabell 11.6 Ålderspensionssystemet

Miljarder kronor

  2002 2003 2004 2005 2006
Inkomster 203 209 220 231 241
Avgifter 161 165 171 179 185
Premiepensionsmedel 20 22 24 24 25
Räntor, utdelningar m.m. 22 23 26 28 31
           
Utgifter 155 158 167 173 184
Pensioner 152 155 164 170 180
Övriga utgifter 3 3 3 4 4
           
Finansiellt sparande 48 51 53 58 57
procent av BNP 2,0 2,1 2,1 2,2 2,1
därav          
AP-fonderna1 26 27 26 29 27
Premiepensions-          
myndigheten 21 24 27 28 30

1 Med AP-fonderna avses fördelningsdelen av ålderspensionssystemet. Källor: Riksgäldskontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under den tillfälliga förvaltningen i RGK ingår avsättningarna till premiepensionssystemet i statens sparande och reducerar därmed statsskulden. Medel motsvarande premiepensionsrätten överförs till PPM andra året efter inkomståret. Det sparande som sker inom premiepensionssystemet motsvaras således av ett minskat sparande i staten.

År 2002 uppgick det finansiella sparandet i pensionssystemet, dvs. AP-fonderna och PPM, till 48 miljarder kronor eller 2 % av BNP. Trots det positiva sparandet minskade placeringstillgångarna i pensionssystemet med nära 90 miljarder kronor under förra året. Det beror på kraftiga värdeminskningar på aktier, som svarar för större delen av tillgångarna både i AP-fon- derna och i de fonder som förvaltas av PPM. Värdeförändringar påverkar inte det finansiella sparandet. Där inräknas endast direktavkastningen i form av räntor och utdelningar.

År 2003 stiger sparandet till följd av att staten övertar pensionsutgifter på 7 miljarder kronor. Sparandet förutses sedan ligga kvar på en nivå strax över 2 % av BNP under prognosperioden. Hela målet om ett överskott om 2 % av BNP för de samlade offentliga finanserna kommer således de närmaste åren att ligga i pensionssystemet och användas för att bygga upp pensionsfonderna. Sparandet i premiepensionssystemet stiger under prognosperioden och kommer 2006 att vara större än i fördelningssystemet.

11.4Kommunsektorn

Kommunsektorns ekonomi förbättrades under slutet av 1990–talet och år 2000. Det var framför allt en gynnsam sysselsättningsutveckling i ekonomin som bidrog till ett växande skatteunderlag och därmed ökade skatteinkomster för kommuner och landsting. Även statsbidragen steg under denna period till följd av att ett antal reformer genomfördes inom det kommunala området.

Den kommunala konsumtionen har ökat kraftigt sedan 2000. Samtidigt avtog sysselsättningsökningen i ekonomin under 2001 och 2002, vilket bidrog till att skatteunderlaget steg i en något långsammare takt än tidigare år. Utgifterna ökade under dessa år mer än inkomsterna och 2002 uppvisade kommunsektorn ett underskott i det finansiella sparandet på 8 miljarder kronor. Balanskravet började tillämpas 2000 och innebär att kommuner och landsting skall upprätta en budget i balans. Om underskott uppstår skall detta balanseras inom två år. År 2002 uppvisade kommunsektorn som helhet ett negativt resultat.16

Kommunsektorns finanser

År 2003 höjdes skatterna med i genomsnitt 65 öre i kommunsektorn som helhet. Den genomsnittliga skattesatsen är efter höjningen 31,17 % och antas vara oförändrad under prognosperioden. Höjningen motsvarar 8,5 miljarder kronor i ökade skatteinkomster. Finanserna förbättras därmed under innevarande år och det finansiella sparandet för sektorn som helhet beräknas uppgå till 1 miljard kronor.

Trots skattehöjningen revideras det finansiella sparandet ned 2003 jämfört med prognosen i budgetpropositionen för 2003 (en genomsnittlig skattehöjning med 25 öre prognoserades i budgetpropositionen). Nedrevideringen av det finansiella sparandet beror främst på höjda premier för avtalsförsäkringar vilket motsvarar en kostnadsökning på 4 miljarder kronor.

Inkomstökningen beräknas dämpas relativt kraftigt nästa år trots att det tillfälliga sysselsätt-

16 Det resultat som kommuner och landsting redovisar i resultaträkningarna skiljer sig ifrån definitionen av finansiellt sparande enligt nationalräkenskaperna.

66

ningsstödet och den så kallade 200-kronan17 förlängs till 2004. I löpande priser ökar inkomsterna med 2,1 %, vilket kan jämföras med en inkomstökning på ca 6 % per år 2002 och 2003. Uppbromsningen av kommunsektorns inkomstökning beror främst på stora slutavräkningar på kommunalskatten vilket bidrar till ett inkomstbortfall motsvarande 4,5 miljarder kronor 2004.18 Det finansiella sparandet försämras till –6 miljarder kronor 2004 trots en återhållsam ökning av utgifterna.

Tabell 11.7 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor

  2002 2003 2004 2005 2006
Inkomster 549 584 596 618 641
Skatter och statsbidrag 503 534 544 565 585
Övriga inkomster 46 50 52 53 56
Utgifter 558 582 601 623 645
Konsumtion 468 492 509 527 545
Volymförändring, % 2,3 0,8 0,5 0,5 0,5
Övriga utgifter 90 90 92 96 100
           
Finansiellt sparande –8 1 –6 –4 –4
% av BNP –0,4 0,1 –0,2 –0,2 –0,1

Anm.: Statsbidragen och skatterna redovisas tillsammans eftersom effekten av reformer som påverkar skatteunderlaget neutraliseras genom justeringar av statsbidragen.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Under 2005 ökar skatteinkomsterna snabbare än 2004 samtidigt som det tillfälliga sysselsättningsstödet och 200-kronan upphör. Det finansiella sparandet förbättras något 2005 och 2006 till –4 miljarder kronor. Ett finansiellt underskott i den storleksordningen bedöms vara förenligt med ett resultatmässigt överskott sammantaget i kommunsektorn. Balanskravet uppfylls för sektorn som helhet åren 2004–2006 förutsatt att ökningen i verksamhetsvolymen begränsas till 0,5 % per år.

Under de senaste åren har det ekonomiska läget varit sämre för landstingen än för primärkommunerna. År 2002 redovisade 62 % av primärkommunerna ett positivt resultat medan endast fem av de 18 landstingen redovisade ett resultatmässigt överskott. I år höjdes skatterna

17Överföring av statlig inkomstskatt till kommuner och landsting.

18I nationalräkenskaperna redovisas skillnaden mellan de preliminärt fastställda och de definitiva kommunskatterna året efter intjänandeåret. År 2003 får kommunerna en positiv slutavräkning om drygt 2 miljarder kronor. År 2004 väntas denna post uppgå till nästan –2,5 miljarder kronor. Dvs. ett omslag på nära 4,5 miljarder kronor 2004.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

med 17 öre i primärkommunerna och med 48 öre i landstingen. Finanserna förbättras därmed framför allt i landstingen. Det finansiella sparandet i primärkommunerna bedöms vara negativt under perioden 2003–2006 medan landstingen enligt prognosen uppvisar ett positivt finansiellt sparande. För primärkommunerna bedöms ett visst underskott i det finansiella sparandet vara förenligt med att balanskravet uppfylls.

Diagram 11.4 Kommunsektorns finanser

Procentuell förändring       Miljarder kronor  
8           Utgifter (vänster 8
7           6
          axel)  
6           Inkomster (vänster 4
          axel)    
              2
5           Finansiellt sparande
          0
4           (höger axel)  
              -2
               
3               -4
               
2               -6
               
1               -8
0               -10
1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006  

Anm.: Exklusive Svenska kyrkan samtliga år.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Begränsat utrymme för konsumtionsökning

För att balanskravet skall uppfyllas under prognosperioden förutsätts konsumtionen öka i väsentligt lägre takt än under de senaste åren. I år beräknas utrymmet för ökad verksamhetsvolym uppgå till 0,8 %. Under perioden 2004–2006 beräknas konsumtionsökningen till 0,5 % per år i volym, vilket är i linje med vad den demografiska utvecklingen bedöms kräva.

Kommunal sysselsättning

I fjol ökade antal sysselsatta i kommuner och landsting med 1,1 % samtidigt som sysselsättningen i ekonomin som helhet ökade med endast 0,1 %. Ökningen kan sannolikt delvis förklaras av det tillfälliga sysselsättningsstödet som kommuner och landsting erhöll förra året och som nu föreslås förlängas till 2004. Den kommunala sysselsättningsökningen bedöms fortsätta såväl i år som nästa år, men i avtagande takt.

67

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Prisutvecklingen i kommunal sektor

De kommunala utgifterna består till ca 85 % av konsumtionsutgifter. Kommunsektorns konsumtionsutgifter i löpande priser har stigit förhållandevis kraftigt under de senaste tre åren. År 2002 ökade konsumtionsutgifterna med nära 7 % i löpande priser. Den kommunala konsumtionen är till stor del lönerelaterad, antingen som direkta löner eller som köp av personalintensiva tjänster. Den starka utvecklingen i löpande priser jämfört med volymutvecklingen på 2,3 % berodde framför allt på stigande löner inom de kommunala verksamheterna och införandet av maxtaxan inom barnomsorgen.19

Diagram 11.5 Kommunsektorns konsumtionsutgifter

Procentuell förändring

8          
7       Löpande pris  
6       Volym  
      Pris  
         
5          
4          
3          
2          
1          
0          
2001 2002 2003 2004 2005 2006
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.    

Löneutvecklingen var starkare i kommunsektorn än i ekonomin som helhet under 2002.20 Kommunala löneökningar i linje med löneökningar i ekonomin som helhet får begränsade effekter på kommunernas finanser eftersom skatteunderlaget växer ungefär i takt med kostnaderna. Om löneökningarna är högre i kommunsektorn än i övriga sektorer påverkas emellertid kommunernas finanser negativt.

Konsumtionsutgifterna väntas öka med 5,1 % 2003 i löpande priser. Denna relativt stora ökning i löpande priser jämfört med volymutvecklingen på 0,8 % beror till stor del på lönekostnadsökningar i samband med höjda premier för avtalsförsäkringar. Trots antagandet om en timlöneutvecklingen på 3,5 % väntas prisutvecklingen även under innevarande år bli relativt hög.

19Maxtaxan leder till att en mindre del av kostnaderna finansieras med avgifter vilket höjer kommunal konsumtion i löpande priser.

20Preliminär statistik från Medlingsinstitutet.

Under perioden 2004–2006 dämpas konsumtionsutgifternas ökningstakt i löpande priser och kommunsektorns utgifter växer i takt med inkomsterna.

11.5Finanspolitiska mål och indikatorer

Finanspolitikens centrala mål är att upprätthålla ett överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande motsvarande i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Huvudsyftet är att stärka den offentliga förmögenhetsställningen inför de demografiska förändringarna som är förestående de närmaste decennierna. Samtidigt innebär överskottsmålet att det skapas utrymme för att undvika alltför stora underskott i en lågkonjunktur inom ramen för de regelverk som gäller inom EU. De automatiska stabilisatorerna kan verka fullt ut och det finns utrymme för arbetsmarknadspolitik och andra aktiva finanspolitiska medel när konjunkturen viker, utan att underskottsgränsen på 3 % av BNP överskrids. Därmed kan finanspolitiken bidra till att stabilisera efterfrågan och sysselsättningen.

En indikator för överskottsmålet

De offentliga finanserna påverkas av automatiska variationer i skatteintäkter och utgifter över konjunkturcykeln. För enskilda år kan därför överskottet avvika från 2 % av BNP utan att det medelfristiga målet äventyras. När det finns lediga resurser i ekonomin kan överskottet tillåtas understiga 2 % och när resursutnyttjandet ligger över den långsiktigt hållbara nivån bör överskottet vara större än 2 %.

För att bedöma huruvida överskotten enskilda år ligger i linje med överskottsmålet används en indikator som avspeglar överskottets strukturella nivå justerad för tillfälliga effekter. Normalt utgörs de tillfälliga effekterna av konjunkturberoende variationer i inkomster, framför allt skatter, och utgifter, men även engångseffekter av annan typ kan förekomma. Tillfälliga inkomster och utgifter samt periodiseringseffekter i skatteuppbörden kan påverka det redovisade saldot med betydande belopp.

Det strukturella överskottet i de offentliga finanserna bör normalt ligga nära 2 % av BNP. Det kan emellertid uppkomma konjunktursituationer då de automatiska stabilisatorerna behö-

68

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

ver förstärkas genom aktiva åtgärder för att understödja penningpolitiken. I sådana situationer kan det strukturella saldot behöva avvika från 2 % av BNP. Ett högre eller lägre strukturellt överskott kan också vara nödvändigt ett visst år om överskottet föregående år avviker markant från målet. En snabb anpassning av de offentliga finanserna kan ge upphov till en alltför stark effekt på efterfrågan.

Justeringen av överskottet för konjunkturen bygger på en bedömning av konjunkturläget samt konjunkturlägets effekter på de offentliga finanserna. Konjunkturläget beskrivs med det s.k. BNP-gapet, som utgör skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP. Storleken på BNP- gapet uppskattas utifrån en sammantagen bedömning av en rad indikatorer för produktionen, arbetsmarknaden samt pris- och lönebildningen.

Beräkningar av de offentliga finansernas konjunkturkänslighet visar att 1 procentenhets förändring av BNP-gapet påverkar det offentliga sparandet med 0,65 till 0,90 % av BNP. Värden i nedre delen av intervallet gäller när enbart de automatiska stabilisatorerna mäts. Högre värden erhålls när även arbetsmarknadspolitiken beaktas. Den konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiken kan betraktas som en ”halvautomatisk” stabilisator, som regelmässigt används i syfte att stabilisera arbetslösheten även om detta förutsätter formella beslut.

Bedömningen är att en förändring av BNP- gapet med 1 procentenhet i genomsnitt påverkar överskottet i de offentliga finanserna med 0,7 % av BNP. Känsligheten varierar mellan åren beroende på hur olika BNP-komponenter utvecklas i förhållande till varandra. De offentliga finanserna är exempelvis mer känsliga för en förändring i hushållens konsumtion, som utgör en viktig skattebas, än om konjunkturen påverkas genom utrikeshandeln.

Strukturellt sparande i offentlig sektor

År 2001 och 2002 uppgick det finansiella sparandet i offentlig sektor till 4,6 respektive 1,1 % av BNP. Det redovisade sparandet påverkades emellertid starkt av periodiseringen av skatteinbetalningarna. Om sparandet justeras för nationalräkenskapernas ofullständiga periodisering av framförallt skatter på kapitalinkomster, erhålls en mer rättvisande bild av utvecklingen. Det periodiserade sparandet minskar mellan 2001 och 2002 från 2,5 till 0,3 % av BNP. Huvudförklaringen är den expansiva budgetpolitiken, som förra året bidrog till saldoförsvagningen med 1,8 % av BNP.

I budgetpropositionen för 2003 gjorde regeringen bedömningen att överskottet i de offentliga finanserna skulle uppgå till 1,5 % av BNP 2003. Den ekonomiska tillväxten bedöms nu bli väsentligt svagare än vad som förutsågs i budgetpropositionen. BNP-tillväxten för 2003 har reviderats ned från 2,5 % till 1,4 %. Överskottet i den offentliga sektorns finanser beräknas nu uppgå till 0,4 % av BNP, dvs. 1,1 procentenheter lägre än bedömningen i budgetpropositionen. De lägre överskotten förklaras till största delen av svagare tillväxt än förväntat.

Beräkningarna visar att de redovisade överskotten är lägre än 2 % av BNP även 2004 och 2005. BNP-gapet bedöms emellertid fortfarande vara negativt, vilket innebär att de strukturella överskotten är högre än de redovisade överskotten och 2005 beräknas det strukturella saldot ligga nära 2 % av BNP. År 2006 bedöms produktionsgapet vara slutet och överskottet uppgå till drygt 2 %. Även om det strukturella sparandet avviker relativt kraftigt från 2 % av BNP 2002 och 2003, så bedöms de prognoserade överskotten t.o.m. 2006 vara förenliga med målet om ett överskott på 2 procent av BNP i genomsnitt över konjunkturcykeln.

Tabell 11.8 Strukturellt sparande i offentlig sektor

Procent av BNP

  2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006
Finansiellt sparande 3,4 4,6 1,1 0,4 1,0 1,4 2,1
Justering för skatteperiodisering m.m. 1,0 –2,1 –0,8 0,1 0,1 0,2 0,1
Periodiserat sparande 4,5 2,5 0,3 0,5 1,0 1,6 2,2
Justering för BNP-gap –0,3 0,4 0,5 1,0 0,7 0,3 0,0
Strukturellt sparande 4,2 2,8 0,8 1,4 1,7 1,9 2,2
               
BNP-gap 0,4 –0,5 –0,7 –1,4 –1,0 –0,4 0,0

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

69

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Uppskattningen av den potentiella produktionsnivån är osäker. Om ekonomins produktionsförmåga överskattas kommer även det strukturella sparandet att överskattas.

En indikator för de offentliga finansernas effekter på efterfrågan

Efterfrågan i den privata sektorn påverkas av förändringar i de offentliga finanserna. Ett minskande överskott i de offentliga finanserna innebär att skatter och avgifter ökar långsammare än de offentliga utgifterna, vilket normalt medför en förstärkning av den privata sektorns inkomster. Effekterna på efterfrågan är svårbedömda av flera skäl. Hushåll med olika konsumtionsbenägenhet reagerar på olika sätt på finanspolitiska stimulanser. Hushåll med goda kreditmöjligheter kan utjämna sina konsumtionsutgifter vid inkomstförändringar. För andra hushåll påverkas konsumtionsutgifterna mer direkt. Det finns också en osäkerhet om när i tiden effekterna uppkommer.

För att finanspolitiken skall ha önskade effekter krävs trovärdighet för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Hushållen blir mer försiktiga med sina utgiftsbeslut om de offentliga underskotten är stora eftersom dessa förr eller senare måste finansieras med skattehöjningar eller besparingar. Omvänt kan konsumentförtroendet påverkas positivt när de offentliga finanserna uppvisar stora överskott. Av dessa skäl är den årsvisa förändringen av det offentliga sparandet endast en grov indikator för de offentliga finansernas effekter på efterfrågan i ekonomin.

Förändringen av den offentliga sektorns finansiella sparande mellan åren kan beskrivas med utgångspunkt i tre saldopåverkande faktorer.

1. Automatiska stabilisatorer

De s.k. automatiska stabilisatorerna i de offentliga finanserna ger ett viktigt bidrag till stabiliseringspolitiken. När BNP-tillväxten överstiger den trendmässiga tillväxten förstärks de offentliga finanserna genom att skatteinkomsterna ökar och kostnaderna för arbetslösheten minskar, vilket i sin tur leder till att inkomsttillväxten dämpas i den privata sektorn. Det bidrar till att begränsa den inhemska efterfrågan i ekonomin och minskar risken för överhettning. Omvänt stimuleras ekonomin när BNP-tillväxten är lägre

än den trendmässiga. De höga skatte- och utgiftskvoterna i Sverige medför att de automatiska stabilisatorerna är stora i jämförelse med flertalet andra länder, vilket innebär att de offentliga finanserna har en jämförelsevis starkt dämpande effekt på konjunktursvängningarna. Den makroekonomiska prognosen innebär att BNP växer snabbare än den potentiella tillväxten under perioden 2004–2006. De automatiska stabilisatorerna ger därför positiva bidrag till det offentliga saldots förändring under dessa år, se tabell 11.9.

2. Diskretionär finanspolitik

Den diskretionära komponenten i finanspolitiken består av aktiva reformbeslut och besparingar i statsbudgeten. En sammanställning av tidigare beslutade och nu föreslagna eller aviserade reformer redovisas i kapitel 4 i 2003 års ekonomiska vårproposition. Budgeteffekten avser året när besluten träder i kraft oavsett när de fattas.

3. Övriga saldopåverkande faktorer

Utöver den diskretionära finanspolitiken och de automatiska stabilisatorerna påverkas de offentliga finanserna av en rad andra faktorer. Tillväxtens sammansättning och nationalräkenskapernas ofullständiga periodisering av skatterna kan få betydande effekter på det redovisade offentliga sparandet enskilda år. Därutöver påverkas kapitalinkomster och ränteutgifter av förändringar av den offentliga sektorns tillgångar och skulder samt av ränteläget. Transfereringsutgifterna påverkas av volymförändringar, t.ex. den demografiska utvecklingen eller beteendeförändringar, utan direkt samband med den ekonomiska konjunkturen. Slutligen påverkas de offentliga finanserna av utvecklingen inom den kommunala sektorn. En skattehöjning i syfte att återställa balansen i de kommunala finanserna får en åtstramande effekt på ekonomin.

Förändringen i den offentliga sektorns finansiella sparande utgörs av summan av förändringarna i de tre komponenterna ovan. Det utgör en grov indikator på de offentliga finansernas effekt på efterfrågan. Förändringen i det strukturella saldot, dvs. den förändring av sparandet som inte beror på de automatiska stabilisatorerna, utgör en indikator på finanspolitikens inriktning. Denna indikator omfattar således inte enbart beslut om reformer och besparingar i statsbudgeten utan även andra saldopåverkande faktorer.

70

Effekter på efterfrågan och finanspolitikens inriktning

I tabell 11.9 redovisas förändringen av den offentliga sektorns sparande åren 2002–2006. Den diskretionära politiken i statsbudgeten var starkt expansiv 2002. En mindre stimulans uppkom också via de automatiska stabilisatorerna eftersom BNP-gapet vidgas något mellan 2001 och 2002. Övriga saldopåverkande faktorer gav endast upphov till marginella effekter. Därmed bidrog finanspolitiken, tillsammans med de automatiska stabilisatorerna, till att hålla den ekonomiska aktiviteten uppe trots den internationella avmattningen.

Tabell 11.9 Indikator för efterfrågan

Förändring i procent av BNP

  2002 2003 2004 2005 2006
Finansiellt sparande –3,5 –0,7 0,6 0,4 0,7
Justering för          
skatteperiodisering 1,3 0,9 0,0 0,1 –0,1
Periodiserat sparande –2,2 0,2 0,5 0,5 0,7
därav          
Automatiska          
stabilisatorer –0,2 –0,4 0,3 0,4 0,3
Strukturellt sparande –2,0 0,6 0,3 0,1 0,4
därav          
Diskretionär finans-          
politik i statsbudgeten –1.8 –0,5 –0,1 0,1 0,0
Kapitalkostnader, netto –0.1 0,4 0,4 –0,3 0,1
Övriga faktorer –0,1 0,8 0,0 0,3 0,2
BNP-gap, förändring i          
procentenheter –0,2 –0,6 0,4 0,5 0,4

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I år beräknas den offentliga sektorns periodiserade sparande endast förstärkas marginellt, vilket innebär att de offentliga finanserna sammantaget får en neutral effekt på ekonomin. De automatiska stabilisatorerna bidrar med en viss stimulans men denna motverkas av att det strukturella sparandet förstärks. Finanspolitikens inriktning, mätt som förändringen av det strukturella sparandet, är således åtstramande. Den diskretionära politiken i statsbudgeten är expansiv trots de besparingar som nu föreslås. Kommunsektorns finanser förstärks emellertid kraftigt bl.a. till följd av kommunala skattehöjningar. Även det förbättrade räntenettot bidrar till förstärkningen av det strukturella sparandet.

Under perioden 2004–2006 förbättras det periodiserade sparandet successivt. Till detta bidrar både de automatiska stabilisatorerna och

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

en fortsatt förstärkning av det strukturella saldot. Den finanspolitiska inriktningen är således fortsatt stram, vilket mildrar behovet av penningpolitisk åtstramning i den ekonomiska uppgången. Stabiliseringspolitikens sammansättning blir därmed fördelaktig för tillväxt och sysselsättning på medellång sikt.

71

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

12 Prognosutvärdering  
Tabell 12.1 Finansdepartementets prognoser och utfall för
    2002

Finansdepartementets prognoser avseende den makroekonomiska utvecklingen ligger till grund för regeringens utformning av finanspolitiken. När den ekonomiska politiken blir allt mer målstyrd – genom t.ex. sysselsättningsmålet och målet om överskott i den offentliga sektorns sparande – blir också kraven på prognosernas kvalitet högre.

I detta avsnitt redogörs för hur de fyra prognoser för 2002 som Finansdepartementet framlade under 2001 och 2002 förhåller sig till det preliminära utfallet. I årets prognosutvärdering diskuteras också den kritik som ibland riktas mot prognosmakares ovilja att till fullo beakta nyinkommen information i sina prognoser, varför revideringar i efterhand kan te sig allt för små. I likhet med tidigare prognosutvärderingar jämförs dessutom Finansdepartementets prognoser med prognoser från andra konjunkturbedömare.

Finansdepartementet har tidigare publicerat tre prognosutvärderingar, och avser att återkomma med utvärderingar även i kommande vårpropositioner. Utvärderingarna syftar ytterst till att förbättra framtida prognoser.

Procentuell förändring där ej annat anges        
  Vår Höst Vår Höst   Utfall
   
  2001 2001 2002 2002    
BNP 2,6 2,4 1,4 2,1   1,9
             
Hushållens konsumtion 2,4 2,7 1,7 2,0   1,3
Offentlig konsumtion 0,4 1,1 0,8 1,7   2,1
Bruttoinvesteringar 5,8 4,9 1,1 –1,5   –2,5
Lagerinvesteringar1 0,0 –0,2 –0,2 –0,4   –0,1
Export 6,5 5,2 1,3 3,8   0,4
Import 6,8 5,5 0,7 1,0   –2,7
             
Industriproduktion 4,4 3,6 1,4 2,5   2,9
Antal sysselsatta 0,7 0,5 –0,4 0,0   0,1
Produktivitet2 2,2 2,3 2,5 3,3   4,2
Medelarbetstid 0,0 –0,1 –0,1 –0,5   –1,3
Öppen arbetslöshet3 3,7 3,8 4,3 3,9   4,0
KPI, årsgenomsnitt 1,6 1,7 2,1 2,3   2,4
BNP, världen 3,8 3,4 2,6 2,7   2,94

1Förändring uttryckt i procent av föregående års BNP.

2Här avses näringslivets produktivitet.

3I procent av arbetskraften.

4För vissa länder är utfallet prognoserat.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

BNP-prognoser under 2001

Tillväxtutsikterna förändrades betydligt under loppet av 2001. Den amerikanska konjunkturnedgången mot slutet av 2000 hade vid tid-

12.1Finansdepartementets prognoser för punkten för vårpropositionen 2001 ännu inte

2002

Enligt det preliminära utfallet från nationalräkenskaperna blev BNP-tillväxten 1,9 % 2002. Överlag har prognosfelen för de olika variablerna minskat i takt med att prognoshorisonten blivit kortare och mer information blivit tillgänglig, vilket också illustreras i tabell 12.1. I förhållande till nationalräkenskapernas preliminära utfall för 2002 kan prognoserna överlag sägas ha varit för starka. Inflationen underskattades vid varje prognostillfälle, mycket beroende på tillfälliga effekter av olika utbudschocker. Arbetslösheten blev överlag något högre än väntat, vilket delvis kan förklaras av den lägre BNP-tillväxten.

spridit sig till det europeiska fastlandet, och efterfrågan på svenska varor och tjänster var förhållandevis stark. Efterhand stod det emellertid allt mer klart att den internationella konjunkturen höll på att bromsa in.

Exportorderingången fortsatte att minska under sommaren och hösten 2001. Hushållen minskade sin konsumtion och ökade sparandet, trots den starka förmögenhetsställningen och trots relativt goda disponibelinkomstökningar. I likhet med andra konjunkturbedömare förutsåg Finansdepartementet vid tiden för vårpropositionen 2001 en konjunkturvändning under andra halvåret 2001. Den globala konjunkturavmattningen fördjupades dock under våren och sommaren 2001, vilket drabbade den svenska exportindustrin hårt.

Minskningarna var särskilt tydliga inom IKT- sektorn, vilken till stor del låg bakom de föregående årens starka tillväxt. Förutom den sjunkande exporten syntes allt tydligare att den inhemska efterfrågan föll i relativt snabb takt. Hushållens konsumtion fortsatte att dämpas,

72

vilket tillsammans med fallande investeringar och minskande lager medförde att BNP-tillväx- ten i budgetpropositionen för 2002 reviderades ned med två tiondelar.

Den internationella bilden i budgetpropositionen var förvisso splittrad, men tolkningen av det förhållandevis höga förtroendet bland de amerikanska hushållen, det kraftfulla agerandet av den amerikanska centralbanken och den i flera länder expansiva finanspolitiken, var att under slutet av 2001 skulle en försiktig återhämtning i världsekonomin inledas. En förbättrad internationell konjunktur och därmed högre svensk export, tillsammans med föreslagna skattesänkningar förutsågs leda till att BNP skulle öka med 2,4 % 2002. Revideringarna i budgetpropositionen var, vilket den fortsatta utvecklingen i Sverige och omvärlden skulle visa, emellertid inte tillräckliga.

BNP-prognoser under 2002

Vid tiden för vårpropositionen 2002 ansågs att tillväxtutsikterna hade förbättrats efter en mer utdragen konjunkturavmattning än vad som tidigare förutspåtts. Företrädesvis svenska indikatorer pekade mot att en återhämtning hade påbörjats, och den starka ekonomisk-politiska stimulansen i främst Förenta staterna antogs bära upp den internationella konjunkturen. Därtill fanns det indikationer på att lageranpassningen var över i såväl de nordamerikanska som de europeiska ekonomierna. Förutsättningarna för en gradvis förstärkning av konjunkturläget i den svenska ekonomin ansågs med andra ord gynnsamma.

Den väntade förbättringen av den internationella konjunkturen förutsågs stärka svensk export. En expansiv ekonomisk politik antogs leda till en stark disponibelinkomstutveckling och en förhållandevis god konsumtionsutveckling. En svag bilkonsumtion 2001 väntades ge en rekyl som ytterligare skulle befästa en sammantaget stark konsumtionstillväxt under 2002. Den ökade exporten och goda konsumtionstillväxten bedömdes i vårpropositionen också kompletteras av en stabilisering av investeringskonjunkturen. På grund av den mycket svaga utvecklingen mot slutet av 2001 prognoserades emellertid inte tillväxten som årsgenomsnitt bli högre än 1,4 %. Den låga genomsnittliga BNP-tillväxten dolde således ett relativt starkt förlopp.

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

Inledningsvis verkade också prognosen i 2002 års vårproposition infrias mer än väl. Den svenska ekonomin utvecklades överraskande starkt under första halvåret 2002. Varuexporten ökade betydligt mer än prognoserat i vårpropositionen, vilket hänfördes till svensk industris goda konkurrensläge, med gynnsam växelkurs och låg arbetskraftskostnad per producerad enhet. Den svenska industrikonjunkturen uppfattades därför som stark i jämförelse med det internationella konjunkturläget. Dessutom hade disponibelinkomstökningarna, enligt preliminära utfall från nationalräkenskaperna, skapat utrymme för hushållen att öka såväl sparande som konsumtion. I budgetpropositionen för 2003 reviderades därför tillväxten för 2002 upp till 2,1 %.

Även om konjunkturutvecklingen i Förenta staterna var i linje med den förväntade, föreföll den globala återhämtningen, i synnerhet i euroområdet, ske i en långsammare takt än vad som hade förutsetts i såväl vårsom höstpropositionen. Den svenska varuexporten avvek därför kraftigt från den förväntade. Tjänsteexporten, som hade utvecklats väl under hela 2001, visade sig också sjunka i allt snabbare takt. De disponibelinkomstökningar som hade ägt rum, sparades i betydligt högre utsträckning än prognoserat, varför konsumtionsökningen blev låg. Dessutom hade den svenska investeringskonjunkturen inte stabiliserats under inledningen av 2002. Det preliminära utfallet för BNP-tillväxten för helåret 2002 stannade därför vid 1,9 %.

Arbetsmarknaden

Till följd av en prognoserat stark konjunkturutveckling förutsågs under 2001 en förhållandevis hög sysselsättningstillväxt 2002. Den öppna arbetslösheten väntades minska ytterligare och ligga under 4 % enligt såväl 2001 års ekonomiska vårproposition som budgetpropositionen för 2002. Vid tidpunkten för 2002 års vårproposition reviderades dock BNP-tillväxten ned. Le- dande indikatorer såsom varsel och nyanmälda lediga platser tydde på att sysselsättningen skulle minska och arbetslösheten öka 2002. När sedan budgetpropositionen för 2003 färdigställdes stod det klart att utvecklingen varit något bättre än förväntat vilket föranledde en mer positiv prognos. Till nedrevideringen av arbetslösheten bidrog också en upprevidering av antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program. Sett till

73

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

genomsnittet av prognostillfällena har prognoserna för sysselsättningen överskattats mer än de för arbetskraftsutbudet, vilket är anledningen till att arbetslöshetsprognoserna överlag har varit lägre än utfallet.

Medelarbetstiden var den variabel som vid de fyra prognostillfällena avvek mest från utfallet Det beror delvis på den uppmärksammade ökningen av sjukfrånvaron, vilken redan i budgetpropositionen för 2002 angavs vara den viktigaste orsaken till den sjunkande medelarbetstiden. I samtliga prognoser förutsågs en stabilisering, och så småningom ökning, av medelarbetstiden som ännu inte har infriats. En låg medelarbetstid inverkar normalt negativt på produktionen vilket syns tydligt i utfallen för 2001. Produktionen var emellertid överraskande god under 2002 vilket innebär att produktiviteten var hög under 2002.

Inflationen

Inflationen underskattades vid alla prognostillfällen, även om inflationsprognosen från hösten 2002 var mycket nära utfallet. De tillfälliga effekter som bidrog till den kraftiga inflationsuppgången under 2001 visade sig inte falla ur lika snabbt som hade förutsetts i prognoserna från 2001. Dessutom tillkom nya utbudschocker, hänförliga till bl.a. grönsaker och energi. Även inflationens underliggande nivå har emellertid underskattats. Framför allt blev prisutvecklingen på inhemska tjänster högre än väntat, något som till viss del bedöms ha hängt samman med de relativt kraftiga löneökningarna i konsumentnära tjänstebranscher.

12.2Jämförelse med andra prognosmakare

Som nämndes inledningsvis utvärderas Finansdepartementets prognoser också genom att storleken på prognosfelen mellan olika prognosmakare jämförs för några centrala variabler. En sådan jämförelse är behäftad med flera begränsningar. Till exempel publiceras prognoserna vid olika tidpunkter vilket innebär att prognosmakarna inte har tillgång till samma information. Detta blir särskilt tydligt när högfrekventa variabler såsom inflation och arbetslöshet analyseras, eller när bedömare i en prognos har tillgång till

särskilt viktig information, exempelvis utfall från nationalräkenskaperna. I föreliggande jämförelse reduceras emellertid detta problem genom att den bygger på prognoser publicerade vid i stort sett samma tidpunkt.

Det finns också mer principiella skillnader mellan olika konjunkturbedömare. Finansdepartementet utgår exempelvis från redan beslutade, eller i propositionen föreslagna, åtgärder för den ekonomiska politiken. Andra prognosmakare gör explicita antaganden om den framtida ekonomiska politiken. En jämförande analys kan inte desto mindre ge en uppfattning om tillförlitligheten hos olika konjunkturbedömare, och kanske också hur stora prognosfel som kan betraktas som normala. Syftet är emellertid inte att rangordna prognosmakare.

Diagram 12.1 Genomsnittliga absoluta prognosfel för 2002

Procentenheter                
0,7                    
0,6 BNP   KPI   Öppen arbetslöshet      
                   
0,5                    
0,4                    
0,3                    
0,2                    
0,1                    
0,0                    
  FID FSB HUI KI LO NB RB SEB SHB SN
  (0) (+4) (0) (-3) (-1) (5) (0) (7) (5) (-5)

Anm.: Genomsnitten avser de fel, i absoluta tal, som gjordes i fyra prognoser avseende 2002, dvs. på våren och hösten 2001, samt på våren och hösten 2002. Siffrorna inom parentes visar när respektive prognosinstituts prognos genomsnittligt publiceras i förhållande till FID:s prognos mätt i veckor. Prognosurvalet har gjorts så att tidpunkten för prognosen i så stor utsträckning som möjligt sammanfaller med Finansdepartementets tidpunkt för publicering. Finansdepartementet (FID), Föreningssparbanken (FSB), Handelns utredningsinstitut (HUI), Konjunkturinstitutet (KI), Landsorganisationen (LO), Nordea (NB), Riksbanken (RB), SEB, Handelsbanken (SHB) och Svenskt näringsliv (SN). År 2002 saknas höstprognos för FSB. Istället har konsensusprognosen vid tidpunkten för budgetpropositionen för 2003 använts.

Källor: Konjukturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

I diagrammet kan utläsas att prognoser från olika bedömare uppvisade ungefär lika stora fel för såväl BNP som inflation och arbetslöshet för 2002. Det beror på att de flesta konjunkturbedömare har tillgång till samma information och att informationen tolkas på liknande sätt. Prognosfelen för 2002 är ur ett historiskt perspektiv relativt låga, trots att de flesta bedömare har angett att osäkerheten avseende konjunkturutvecklingen har varit osedvanligt hög under de senaste åren. Under 2001 var emellertid prognosfelen ovanligt höga, vilket understryker svårigheten att identifiera vändpunkter.

74

Att jämföra prognosmakare utifrån endast ett utfallsår är självfallet osäkert. I tabell 12.2 nedan visas därför utvecklingen av prognosfelen över de senaste åren, mätt i form av fem års glidande medelvärden. Under perioden 1990–2002 har prognosmakare i genomsnitt missbedömt BNP- tillväxten med cirka en halv procentenhet vilket kan relateras till en genomsnittlig BNP-tillväxt om cirka 2 % under motsvarande period. I jämförelse med prognoser på mer än ett års sikt är bedömningarna från innevarande år betydligt mer träffsäkra. Under 1990–2002 uppgick det genomsnittliga felet till endast 0,2 procentenheter för prognoser gjorda för innevarande år.

Samtliga prognosmakare uppvisar också en betydligt högre precision än en s.k. naiv prognos, i det här fallet definierad som att prognosen för åt t är identisk med utfallet för det närmast föregående året, t–1.

Tabell 12.2 Genomsnittligt absolut prognosfel för BNP-till- växten

Procentenheter, 5 års glidande medelvärden

  1997 1998 1999 2000 2001 2002
FiD 0,7 0,5 0,6 0,6 0,7 0,7
             
FSB 0,7 0,6 0,6 0,6 0,8 0,7
             
HUI 0,9 0,5 0,7 0,8 0,8 0,8
KI 0,7 0,5 0,5 0,5 0,7 0,7
             
Nordea 0,6 0,4 0,5 0,5 0,7 0,8
             
OECD 0,7 0,5 0,6 0,7 0,7 0,7
             
SEB 0,6 0,5 0,5 0,5 0,6 0,7
             
SHB 0,6 0,4 0,6 0,6 0,9 0,9
             
SN 0,6 0,6 0,7 0,7 0,9 0,9
Medelvärde 0,7 0,5 0,6 0,6 0,8 0,8
             
Naiv 1,7 1,7 1,0 1,0 1,1 1,1

Anm.: Genomsnitten avser de absoluta fel som gjordes för respektive år, dvs. på våren och hösten föregående år, samt på våren och hösten innevarande år. Felen för respektive år är dessutom beräknade som fem års glidande medelvärden.

Detta innebär att för exempelvis år 2002 anges medelvärdet av de fel som gjordes för åren 1998–2002. Genomsnitten avser därför 20 prognoser per kolumn. Raden medelvärde visar för respektive år medelvärdet av samtliga prognosmakares absoluta prognosfel. Den naiva prognosen innebär att den prognos som görs år t sätts lika med utfallet för år t–1.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Den genomsnittliga prognosprecisionen är över tiden mycket likartad mellan olika prognosinstitut. Skillnaden mellan det högsta och det lägsta genomsnittliga prognosfelet är två tiondelar för perioden 1990–2002. För enstaka år kan dock de genomsnittliga felbedömningarna variera mer. En orsak till att likheterna är större då hela 1990-talet studeras är att enstaka sämre prognoser får mindre genomslag under en längre period. Prognosinstitut som för det enskilda året

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

kan ha gynnats av ett fördelaktigt informationsläge på grund av senare publiceringstidpunkter, får i genomsnitt mindre betydelse.

En anledning till att jämförelser av BNP-pro- gnoser bör tolkas försiktigt är att BNP är ett aggregat, varför det är möjligt att en prognosmakare har gjort felaktiga bedömningar av efterfrågans sammansättning vilka emellertid aggregeras till en ”god” BNP-prognos. Liksom för BNP verkar prognosinstituten göra mycket likartade fel avseende försörjningsbalansens poster. Med undantag för Svenskt näringsliv har samtliga konjunkturbedömare haft en tendens att överskatta tillväxten. Det mönstret framträder även på längre sikt och under perioden 1990– 2002 överskattades i genomsnitt tillväxten med fyra tiondelar. Finansdepartementet överskattade tillväxten i lika stor utsträckning som andra konjunkturbedömare.

12.3Varför tar inte prognosmakare ut svängarna?

I diagram 12.2 visas för BNP-tillväxten hur genomsnittsprognosen från olika konjunkturbedömare, samt preliminära och definitiva utfall från nationalräkenskaperna, har varierat under perioden 1990 till 2002.

Diagram 12.2 Medelprognos, preliminära och reviderade utfall för BNP-tillväxten

Procentuell förändring

5,0           5,0
4,0           4,0
3,0           3,0
2,0           2,0
1,0           1,0
0,0           0,0
-1,0       Första utfall   -1,0
           
-2,0       Andra utfall   -2,0
      Medelprognos
         
-3,0           -3,0
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Av diagrammet framgår att prognoser tenderar att vara mer utjämnade än det faktiska utfallet. Det kan även noteras att nationalräkenskapernas första utfall varierar mindre än det andra utfallet. Vidare har prognosmakare under 1990-talet i allmänhet överskattat utvecklingen i avmatt-

75

PROP. 2002/03:100 BILAGA 1

ningsperioder och underskattat den i återhämtningsfaser.

Har prognosmakare något att lära av detta? Skulle ovanstående observation på ett systematiskt vis kunna användas för att förbättra prognosprecisionen? Frågan är komplicerad och berör många olika aspekter av prognosverksamheten. En aspekt berör prognosinstitutens förmåga att tolka tidiga konjunktursignaler i allmänhet, och indikationer på vändpunkter i konjunkturen i synnerhet.

En annan aspekt har att göra med benägenheten att revidera prognoserna. En synpunkt som ibland framförs i detta sammanhang är att prognosinstituten är för återhållsamma med att revidera sina prognoser vartefter mer information tillkommer. Ett sätt att konkretisera denna synpunkt är att tänka sig en alternativ handlingsregel som innebär att man vid varje prognostillfälle helt enkelt reviderar prognosen mer än vad man gör i dag. Om prognosmakare i genomsnitt har en alltför låg benägenhet att göra revideringar mellan prognostillfällena, och detta förklarar en del av prognosfelen, skulle en systematisk ökning av revideringarna kunna leda till förbättrad prognosprecision.

Ett enkelt experiment har därför genomförts för att illustrera denna diskussion: Varje faktiskt genomförd revidering av prognosen ökas med 0,1 respektive 0,2 procentenheter (i samma revideringsriktning). I de fall ingen revidering har gjorts mellan prognostillfällena justeras inte prognosen. I sammanhanget bör noteras att en ökning av revideringen med 0,1 och 0,2 procentenheter är en relativt liten ändring då de studerade revideringarna i genomsnitt uppgick till 0,8 procentenheter. Även resultatet av mindre revideringar än de faktiskt gjorda studeras21.

Beräkningarna indikerar att i genomsnitt ökar inte prognosprecisionen vare sig vid en ökad eller minskad revidering jämfört med den faktiska.

Det är också förhållandevis svårt för konjunkturbedömarna att på förhand avgöra i vilken revideringsriktning den tillgängliga informationen pekar. En genomgång av 423 prognoser från nio inhemska prognosinstitut visar också att konjunkturbedömarna har reviderat i ”fel” riktning vid 114 av 329 möjliga revideringstillfällen.

Det innebär att ungefär var tredje revidering som har gjorts under perioden 1990–2002 har gjorts i fel riktning, även om spridningen är stor över såväl tid som institut. Det står också tydligt att antalet felrevideringar är flest de år när konjunkturen tar en annan riktning.

Det verkar därför som att det huvudsakliga problemet inte är revideringarnas storlek i sig, utan snarare förmågan att tolka ny information och bestämma såväl revideringens riktning som dess storlek. Mot bakgrund av svårigheterna att tolka indikatorer och utfall är det således inte förvånande att revideringarna i efterhand kan framstå som alltför små.

21 Utfallet som revideringarna jämförs med är det första preliminära.

76