Riksdagen beslutar, med ändring av regeringens förslag, att 25 och 32 §§ lagen om etikprövning av forskning som avser människor ges en sådan lydelse att de regionala nämnderna och den centrala nämnden skall bestå enbart av företrädare för allmänheten.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på inrättande av ett nytt ombudsmannainstitut där en funktion för den nya ombudsmannen skall vara att ge möjlighet för allmänheten att överklaga nämndernas beslut om etikprövning.
Riksdagen begär att regeringen snarast tar initiativ till en utredning för att se över de delar av forskningen som faller utanför tillämpningsområdet i lagen om etikprövning och föreslå hur etikprövning skall ske på de områdena.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att organisationen för etikprövning av forskning skall utvärderas efter två års tid för att regeringen sedan skall kunna komma med eventuella förslag till förändringar.
Det finns idag medicinska forskningsetikkommittéer i varje sjukvårdsregion. Etikprövningen bör dock regleras tydligare och skyddet för individen, då det gäller forskning där enskilda människor är forskningsobjekt, behöver stärkas. Den prövning som sker idag är frivillig och har t ex ingen överprövningsinstans. Det är bra att regeringen nu föreslår att reglera etikprövningen av forskning så att det nu enligt propositionens förslag blir obligatoriskt med etikprövning och att överträdelser mot detta kommer att kunna ge sanktioner.
Vi anser från Miljöpartiet de gröna att det är ett positivt initiativ från regeringen att lägga en proposition med förslag som stärker skyddet för den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning. Vi anser dock att förslagen inte går tillräckligt lång för att uppfylla detta viktiga syfte. För Miljöpartiet de gröna är det viktigaste att skydda enskilda individer och stärka deras rättssäkerhet.
Den forskningsetiska diskussionen är mycket viktig och måste balansera mot den viktiga principen om forskningens frihet. Men det uppstår i forskningsprocesserna ibland etiska problem som har ett allmänintresse och som måste hanteras och diskuteras även utanför forskarkåren. Det kan t ex handla om frågor om människors integritet. Forskaren måste ha stor frihet vad gäller t ex val av frågeställningar, men vad gäller val av metoder och tillvägagångssätt kan etiska dilemman uppstå och då kan inte friheten vara obegränsad. Det är extra angeläget då det handlar om forskning som innebär ingrepp på människor eller biologiskt material från avlidna. Dock är prövningen hela tiden en avvägning mellan risker och kunskapsvinster.
Lagförslaget ökar visserligen representationen av företrädare för allmänheten i de regionala nämnderna där prövningen ska ske, men fortfarande är ledamöter med vetenskaplig kompetens i klar majoritet. Miljöpartiet de gröna vill ha en etisk prövning av nämnder helt bestående av allmänföreträdare (lekmän). Forskarna ska naturligtvis bistå med sin kompetens om nyttan och ev. risker med forskningen, men den etiska bedömningen bör göras av företrädare för de allmänna intressena. När man behandlar så känsliga saker som fysiska ingrepp på människor, fysiskt material från avliden människa eller känsliga personuppgifter måste man ge största möjliga skydd och rättssäkerhet för den enskilda individen.
Det finns flera skäl för ett starkt inflytande för allmänheten i dessa prövningar. Regeringen uppger själv ett antal goda skäl för lekmannarepresentationen. Det handlar bl.a. om vikten av ett starkt skydd för människor som medverkar i forskning som försökspersoner mot risken att skadas fysiskt, psykiskt eller integritetsmässigt. Det är viktigt att ge allmänheten ett starkt inflytande över den forskningsetiska prövningen eftersom det finns ett allmänintresse av att människors integritet värnas. Det ger också större möjlighet för enskilda organisationer att få medverka i den etiska prövningen.
Det är givetvis viktigt att i prövningen ta till vara den sakkompetens som finns inom det aktuella forskningsområdet för att kunna göra en bra bedömning. Det bör finnas personer med vetenskaplig kompetens knutna till de regionala nämnderna för att bistå med deras kunskaper om nyttan samt eventuella risker med forskningen. Regel måste vara att alltid inhämta yttrande från personer med aktuell vetenskaplig kompetens. Det är svårt att i nämnderna täcka upp all nödvändig vetenskaplig kompetens som ledamöter, utan där bör man ha ett flexibelt system som kan ta in underlag med olika aspekter.
I den etiska bedömningen krävs en sammanvägd bedömning av det underlag man får från den vetenskapliga kompetensen ställd mot skyddet för den enskilda individen och rättsäkerheten samt eventuella samhälleliga aspekter, och då bör den etiska prövningen göras av en lekmannanämnd. Vi kan inte se att kompetens inom t ex det medicinska området samtidigt innebär särskild kompetens att göra en etisk bedömning. Sedan krävs det naturligtvis förutom en forskningsetikprövning en forskaretik i det dagliga utövandet av varje forskare likväl som för många andra yrkesgrupper.
Det ska i prövningen ske en avvägning mellan å ena sidan värdet av ett forskningsprojekt som t ex ökade kunskaper och kanske höjd livskvalitet för människor och å andra sidan eventuella risker och obehag som försökspersonerna kan utsättas för. Men det är viktigt att också tänka på risker för kommande generationer samt eventuella samhälleliga konsekvenser. Allt detta ska sammantaget vägas mot forskningens vetenskapliga bärkraft.
De personer som deltar i ett forskningsprojekt måste skyddas från risker fysiskt, psykiskt och integritetsmässigt. Forskningen måste utföras på ett sätt som från etiska utgångspunkter är allmänt accepterat och som därmed kan erhålla förtroende hos allmänheten. Det är viktigt att forskarna har en legitimitet hos allmänheten.
Att ge möjlighet att överklaga besluten endast till forskaren som ansöker är helt otillräckligt. Det innebär att besluten endast kommer att kunna överklagas då de går forskaren emot. Om den etiska prövningsprocessen ska vara demokratiskt försvarbar måste allmänheten ges rätt att få sina intressen prövade. Det måste vara möjligt att överklaga ett beslut om att godkänna forskning.
För Miljöpartiet de gröna är individens skydd och rättsäkerhet en viktiga ledstjärna. Vi vill att man ger möjlighet för företrädare för patienter och allmänhet att överklaga genom en ombudsman.
Ska man stärka skyddet för individer i samhället och s k försökspersoner är en logisk följd av det resonemanget att det ges möjlighet att överklaga även för någon representant för allmänheten. Precis som t ex kammarrätten i Sundsvall och Handikappombudsmannen anser vi i Miljöpartiet de gröna att överklaganderätten inte ska begränsas enbart till den sökande.
Det är som regeringen påpekar svårt i denna typ av prövningar att anse någon direkt berörd och därmed kunna ges möjlighet att överklaga. Det skulle enligt Miljöpartiets syn bäst lösas genom inrättande av ett ombudsmannainstitut. En ombudsman skulle då kunna företräda allmänheten och ha som uppgift att ta till vara allmänhetens intressen i frågor som rör etikprövning av forskning. Det kan finnas långt fler skäl att inrätta en patientombudsman eller liknande. En ombudsman skulle givetvis kunna ha fler viktiga uppgifter, men det behöver ses över ytterligare.
Det finns tyvärr flera olösta frågor i denna proposition. Det är ett i vissa delar ofullgånget förslag. Det kanske viktigaste frågetecknet gäller avgränsningen av tillämpningsområdet. De stora delar av forskningen som lämnas utanför i denna proposition är många och där finns inget tydligt uttryckt om hur man går vidare. Vad ska gälla för delar av forskningen som inte ingår i denna lags tillämpningsområde och hur ser tidsplanen och arbetet ut för att titta även på de delarna? Regeringen anger på s. 102 i propositionen endast kort att etikprövning av annan forskning bör utredas närmare.
Allra bäst hade kanske varit att ta all etikprövning i ett samlat grepp och se över helheten innan förslag hade lagts fram. Det finns många etiska problem man kan ställas inför i stora delar av övrig forskning också.
Det kan precis som regeringen i propositionen anger finnas många områden inom exempelvis den samhällsvetenskapliga forskningen som också kan vara integritetskränkande.
Vi anser därför från Miljöpartiet att man omedelbart måste gå vidare med att också se över övriga delar av forskningen för att kunna förslå hur den etiska prövningen ska ske inom andra områden än de som regleras i denna proposition.
Vi anser också att det, då det handlar om viktiga etiska frågor, kan finnas skäl att om två år utvärdera denna organisation och lära av de erfarenheter man erhållit. Regeringen har då möjlighet att komma med ytterligare förslag på förändringar. Det ger också tillfälle att kunna använda sig av de erfarenheter man fått från den etiska prövningen, enligt nu föreslagen lag, innan man går vidare med etisk prövning av andra forskningsområden.
Elanders Gotab, Stockholm 2003
|
Stockholm den 5 februari 2003 |
|
|
Mikaela Valtersson (mp) |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
Ulf Holm (mp) |
|
Lotta N Hedström (mp) |