Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fördröjning av lagstiftningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den nya lagens omfattning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den nya lagens värdegrund och ny ordalydelse av 7, 8 och
9 §§.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det av lagen klart skall framgå att etikprövning måste ske för de fall då man ämnar forska på embryonala stamceller.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den nya lagens utformning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vårdnadshavare för forskningspersoner upp till 18 år alltid skall samtycka till forskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hur allmänföreträdarna i de regionala forskningsetiska nämnderna skall utses.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsyn av lagen om etikprövning av forskning som avser människa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om straffansvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att lagen om etikprövning av forskning skall utvärderas efter två års tid.
Vetenskaplig forskning är en viktig förutsättning för det goda samhället. Forskning genererar ny kunskap. Denna nya kunskap ska förvaltas och användas både för individens väl och samhällets hållbara utveckling. Det är med insikt om kunskapens fundamentala roll för vårt samhälle, som vi kristdemokrater är måna om forskningens kvalitet och frihet. Det är en moralisk skyldighet att främja vetenskap och vetenskapliga framsteg. Men jakten på kunskap och den vetenskapliga verksamheten måste ha etiska ramar.
Kunskap är ett allmänt giltigt värde, som alla människor har rätt till. Ny kunskap har även ett värde i sig. Med ny kunskap kan vi bättre förstå och förvalta vår värld. Liv är på samma sätt ett allmänt giltigt värde, men ligger också till grund för alla övriga värden. Utan liv kan inget annat förverkligas. Vetenskap och forskning får därför inte motverka denna värdegrund, inte underminera människovärdet, inte vara totalitär, inte vara diskriminerande och inte begränsa människors frihet eller kränka människors integritet. Det är inte rätt att forska på vad som helst, hur som helst och när som helst.
De politiska organen måste stifta lagar och vetenskapssamhället ange riktning för forskning och utveckling som harmonierar med samhällets värdegrund, det vill säga allmänt giltiga värden. För detta arbete finns en rad styrande internationella deklarationer och konventioner, som förenar forskningens frihet med en humanistisk och kristen människosyn. Fri forskning i betydelsen ”utan etiska ramar och utan respekt för grundläggande värden” är inte bara ”värde-lös” utan framför allt farlig för mänskligheten. När vetenskaplig verksamhet passerar etikens gränser hotas de grundläggande mänskliga värdena och därmed mänskliga fri- och rättigheter.
Forskningskravet innebär att medan gamla kunskaper utvecklas och fördjupas utvecklas också nya metoder i jakten på ny kunskap. Forskningskravet är inte absolut utan måste hela tiden vägas mot samhällets och individens rättigheter och krav på skydd mot eventuella skadeverkningar som kan begås av forskarna i deras berättigade jakt på ny kunskap. I avvägningen mellan forskningskravet och kravet på individens skydd har forskningsetiken en allt viktigare roll att spela.
Rätten till liv är den grundläggande förutsättningen för övriga mänskliga rättigheter. Kristdemokraterna anser därför att människovärdet måste gälla som övergripande princip på hela politikens fält. Alla människor har samma absoluta och okränkbara värde. Mot den bakgrunden har Kristdemokraterna velat betona vikten av en ständigt pågående forskningsetisk diskussion.
Idag finns etiska forskningskommittéer i varje sjukvårdsregion. Vetenskapsrådet fyller en samordnande funktion. Andra statliga forskningsfinansierade myndigheter gör också forskningsetiska granskningar. I motsats till vad som gäller i andra jämförbara länder är etikprövning av forskning som avser människor och biologiskt material inte rättsligt reglerad i vårt land. Vetenskapsrådet framhöll denna brist i sina riktlinjer för stamcellsforskning i december 2001. Vi kristdemokrater ställer oss kritiska till att regeringen dröjt med detta lagförslag.
Kristdemokraterna har länge efterlyst forskningsetiska principer, inte minst med tanke på den snabba utvecklingen när det gäller biomedicinsk forskning. Vi ser en lagreglering som ett stöd till den enskilde forskaren och ett skydd för individens rättigheter. All forskning måste utgå från och med konsekvens respektera allmänt giltiga värden och i synnerhet alla människors absoluta och lika värde. Mot denna bakgrund välkomnas lagförslaget. Det innebär ett steg framåt.
Det finns emellertid allvarliga brister som enligt vår mening måste rättas till och förbiseenden som bör korrigeras. Enligt lagförslaget ska regionala etiska nämnder i framtiden pröva medicinska och samhällsvetenskapliga forskningsprojekt. Men långt ifrån all forskning kommer att beröras. Enbart för sådan forskning som syftar till att påverka människor psykiskt eller fysiskt föreslås krav på etikprövning.
Av propositionen framgår också att regeringen själv ifrågasätter om inte den föreslagna reglerade etikprövningen omfattar ett alltför begränsat område. På sidan 110 heter det:
Vissa lärosäten har redan i dag forskningsetiska kommittéer för prövning av främst humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. En hel del forskning som bedrivs inom dessa vetenskaper kan innebära etiska komplikationer. Frågan om hur dessa discipliners forskning kan avgränsas så att de kan omfattas av etikprövningslagens tillämpningsområde behöver snarast utredas närmare innan något lagstiftningsförslag i den delen kan lämnas.
Enligt den föreslagna lagen skall inte all samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning etikprövas, utan endast den som behandlar känsliga uppgifter eller sker utan försökspersonernas vetskap och samtycke. Detta är inte i överensstämmelse med Helsingforsdeklarationens riktlinjer för forskningsetik i biomedicin, som i punkt 12 slår fast att det i forskningsresultat klart skall framgå vilka forskningsetiska överväganden som gjorts i förhållande till Helsingforsdeklarationen. Ett exempel på forskning som enligt propositionen kan ligga utanför kravet på etikprövning är när denna har tydliga rasistiska förtecken.
Det är viktigt att den utredning som regeringen aviserat skyndsamt kommer till stånd så att den föreslagna lagstiftningen kan kompletteras. Men det finns ytterligare luckor som behöver fyllas och oklarheter på väsentliga punkter som behöver ses över i lagförslaget.
Traditionell medicinsk etik utgår ifrån människovärdesprincipen. Den har sina rötter i den kristna traditionen och i den grekiska läkekonsten från Hippokrates och framåt. Människan är enligt detta synsätt ett mål i sig. Den sjuka människan, till exempel, får inte behandlas på ett kränkande sätt eller som ett medel för någonting annat. Alla människors absoluta, unika och okränkbara värde ska därför prägla ramar, regler och praktik på det medicinsk-etiska området.
Ett annat synsätt på människan går tillbaka till nyttoetiken eller utilitarismen. För denna etik finns inget specifikt människovärde. Det enda värdet är den kalkylerbara nyttan och i medicinska sammanhang njutning eller frånvaro av lidande. Följden av ett sådant sätt att se på liv och lidande blir att människolivet i sig är underordnat att minimera lidande. Att åstadkomma en mindre skada eller ett mindre lidande för att förhindra ett större lidande kan då betraktas som en rättfärdig handling. Detta strider mot människovärdesprincipen.
Vi menar att propositionens och lagförslagets skrivningar ibland ligger nära nyttoetiken. Då internationella konventioner om mänskliga rättigheter i högre grad utgår från naturrättsliga principer ser vi risk för tolkningsproblem och godtycke. Lagtexten behöver därför tydliggöras. Vi föreslår en utvidgad lydelse av 7, 8 och 9 §§ enligt följande:
7 § Forskning får godkännas bara om människovärdets okränkbarhet och forskningspersonens människovärde respekteras. Etikprövning skall utgå från och harmonisera med den etiska tradition och de grundläggande värden, som kommer till uttryck i internationella deklarationer om mänskliga fri- och rättigheter och forskning.
8 § Mänskliga fri- och rättigheter och grundläggande värden skall alltid respekteras vid etikprövningen. Samtidigt som hänsyn skall tas till intresset av att ny kunskap kan utvecklas genom forskning får inte forskningen i fråga motverka de mänskliga rättigheterna. Människovärdet och människors välfärd skall ges företräde framför samhällets och vetenskapens behov.
9 § Forskningen får bara godkännas om den är i linje med mänskliga rättigheter och grundläggande värden och därmed också i linje med forskningspersonens hälsa, säkerhet och personliga integritet.
I lagtexten talas i 1 § om ”människor och biologiskt material från människor”. Kristdemokraterna menar att detta är en av flera punkter där ett nyttoetiskt perspektiv lyser igenom. Risken är att denna reduktionistiska terminologi kan användas för att tankemässigt kringgå svåra etiska frågeställningar rörande forskning på befruktade ägg, embryon och foster.
Kristdemokraterna menar att lagtextens 4 § 3 behöver förtydligas. Den lyder:
Utöver vad som följer av 3 § skall lagen tillämpas på forskning som
i 3. avser studier på biologiskt material som har tagits från en levande människa och kan härledas till denna människa.
Betyder detta att det krävs etikprövning om en forskare vill använda stamceller som tidigare odlats fram från ett embryo? Frågan gäller alltså inte forskning på embryot – det sägs klart att här krävs etikprövning – utan på därifrån separerat material, celler från en stamcellslinje. Vår tolkning är att det i det ovan nämnda fallet inte kommer att krävas etikprövning. Vi kräver att det av lagen klart skall framgå att etikprövning måste ske för de fall då man ämnar forska på embryonala stamceller.
Propositionen refererar till bland annat finsk och dansk lagstiftning på det forskningsetiska området som reglerar biomedicinska forskningsprojekt. Det finns flera likheter mellan propositionen och den danska ”Lov om et videnskabsetisk komitésystem og behandling af biomedicinske forskningsprojekter”, till exempel regionala forskningskommittér och en central kommitté som svarar för överprövning av regionala nekanden. Förvånande nog har man valt att i propositionen inte ta med den semantiskt välformulerade lagtext som på ett tydligt sätt särskiljer exempelvis foster från övrigt ”biologiskt material”, även om dessa i lagens fortsatta behandling är jämställda.
2 kap. 6 § lyder:
Ethvert biomedicinsk forskningsprojekt, der indebærer forsøg på
levendefødte menneskelige individer,
menneskelige kønsceller, der agtes anvendt til befrugtning, menneskelige befrugtede æg, fosteranlæg og fostre,
væv, celler og arvebestanddele fra mennesker, fostre og lignende og
afdøde, skal anmeldes til den regionale komité for det område, hvori den projektansvarlige har sit virke.
Kristdemokraterna anser att den svenska lagregleringen i tillämpliga delar skall ges en motsvarande utformning för att skydda den enskilda männniskan och respekten för människovärdet vid forskning i linje med internationella konventioner och naturrätten.
I 18 § första meningen sägs:
Om forskningspersonen har fyllt 15 men inte 18 år och inser vad forskningen innebär för hans eller hennes del, skall han eller hon själv informeras om och samtycka till forskningen på det sätt som anges i 16 och 17 §§.
Syftet är gott och i linje med att barn successivt skall ges ökat ansvar i takt med tilltagande mognad. Men vi menar att förslaget medför en risk för att barnet och/eller omgivningen kan missbedöma graden av mognad och insikt hos den mycket unga försökspersonen. Situationen kan bli sådan att barnet kan tvinga sig själv till att ”tiga och lida” i en forskningssituation snarare än att återkalla sitt samtycke.
Kristdemokraterna menar därför att både barnet och vårdnadshavaren skall lämna samtycke för att barn som har fyllt 15 år men inte 18 år skall kunna delta i forskning. Vårdnadshavarna måste ges beredskap och möjlighet att stötta sina ungdomar. Vårt förslag innebär att 18 § första meningen helt utgår ur lagförslaget.
I lagförslaget föreslås att sex regionala nämnder inrättas, som i sin tur delas in i två eller flera avdelningar. Varje avdelning består av en ordförande och 15 ledamöter, 10 med vetenskaplig kompetens och 5 allmänföreträdare.
Kristdemokraterna delar synpunkten att de vetenskapliga företrädarna ska vara i majoritet. Självklart ska forskarskollektivet ta ansvar för sin egen verksamhet. Forskare måste involveras i de etiska problemen och delta i de etiska diskussionerna. Vidare är det viktigt att få en bred vetenskaplig representation så att jävsliknande situationer kan undvikas. Även forskarstuderande bör kunna komma i fråga.
Även allmänföreträdarna bör spegla bredd och djup i bakgrund och kompetens. Det är viktigt att olika erfarenheter i samhället finns representerade i beslut som är av så stor betydelse för samhället. Det är också viktigt att allmänföreträdarna inte blir ”gisslan” i de forskningsetiska nämnderna, utan kan agera på jämställda villkor. Vidare anser vi inte att regeringen på egen hand skall utse allmänföreträdarna. Då är det rimligare att partierna får göra det analogt med hur nämndemän tillsätts.
Lagförslaget innehåller tillsynsåtgärder och straffansvar. Däremot finns i lagen inga direkta förslag kring hur tillsynen skall organiseras för att kunna vara effektiv. Detta är en svår uppgift eftersom forskningstillsyn innebär att man måste ha möjlighet att sätta sig in i hela forskningsarbetet. Utan några anvisningar om hur tillsynen skall utföras är det svårt att se hur de i lagen uppställda kraven skall kunna upprätthållas effektivt.
Också när det gäller straffansvaret vill vi föreslå en komplettering. Straffansvar föreslås endast för uppsåtligt brott mot lagen. Även ett grovt oaktsamt handlande eller underlåtenhet är straffvärt i detta känsliga sammanhang. Vi menar att ett sådant straffansvar också bör införas i denna lag.
Regeringen konstaterar själv att lagförslaget har brister och avser att återkomma med kompletterande åtgärder. Utöver dessa pekar Kristdemokraterna i denna motion på ett antal områden som måste synas mer ingående. Vi anser därför att lagen måste utvärderas efter två år.
|
Stockholm den 5 februari 2002 |
|
|
Inger Davidson (kd) |
|
|
Sven Brus (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |