Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en referensgrupp får i uppdrag att ta fram ett diskussionsunderlag för sex och samlevnad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att läroplanernas kunskapsmål för grundskolan och gymnasieskolan bör kompletteras med ett kunskapsmål som innebär att skolan skall ansvara för att varje elev efter genomgången skolform har utvecklat sin förmåga att reflektera över frågor om sexualitet, könsidentitet, sexuell identitet och samlevnad utifrån ett frigjort och jämlikt synsätt samt att i skolans sex- och samlevnadsundervisning ge insikter om könsöverskridande, transvestism och transsexualism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att läroplanernas stycke om förståelse och medmänsklighet bör kompletteras med en text om jämlikhet, jämställdhet, tolerans och integritet på sexualitetens och samlevnadens område som skall fungera i enlighet med en värdeneutral hållning till sexualiteten och upplysa utan att värdera olika slags sexuell läggning, samlevnad och praktik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det som står i läroplanen för grundskolan ”I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism...” Tas bort, då inget specifikt värdesystem skall gynnas framför något annat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det är upp till varje vuxen individ att få tillägna sig sexuellt upphetsande alster och att det inte är samhällets uppgift att lägga någon värdering i det, under förutsättning att ingen skadas eller kränks.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder för att motverka rådande heteronormativitet och att minoriteter utsätts för diskriminering och utanförskap.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka resurserna till sjukvårdens hjälpmedelscentraler så att de bättre kan arbeta med att anpassa sexhjälpmedel för de funktionshindrade.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genom att lyfta upp frågorna kring sexualitet och njutning på ett positivt sätt, motverka det sexualiserade våldet, övergrepp, våldtäkter, den patriarkala maktstrukturen, förnedringar, kränkningar samt föraktet mot kvinnor, homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fria preventivmedel erbjuds unga kvinnor och unga män upp till 20 års ålder.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbudet mot köp av sexuella tjänster av regeringen på ett genomgripande sätt bör utvärderas med de sexsäljande kvinnornas och männens välfärd satt i första rummet.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen snarast bör återkomma med lagstiftning om att den s.k. Bastuklubbslagen avskaffas utan att annan likartad reglering samtidigt införs.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samhället på en rad områden måste förändras från att ensidigt gynna vissa samlevnadsformer och att uppvärdera visst sexuellt praktiserande, till att uppmuntra den mångfald av samlevnadsformer och sexuellt praktiserande som finns, till att få finnas och synas på lika villkor.2
1 Yrkandena 5 och 6 hänvisade till KU.
2 Yrkandena 7, 9, 11 och 12 hänvisade till SoU.
3 Yrkande 10 hänvisat till JuU.
Sexualiteten är en källa till livsglädje, gemenskap och lust. Jag vill verka för en frigjord och jämställd syn på sexualiteten som tar hänsyn till den enskilde individen. En sådan syn på sexualiteten innebär att bejaka varje människas rätt att fritt utveckla sin egen sexualitet, så länge den inte skadar eller förtrycker någon annan. Genom tabun, moralism och stereotypa föreställningar om normalitet begränsas människor i utvecklandet av en egen positiv sexualitet. Sexualiteten som frigörande kraft bygger på sexuella erfarenheter där ingen kommer till skada eller känner sig kränkt. Den fria sexualiteten tar inte. hänsyn till vilket kön den riktar sig till, eller till hur de gemensamt överenskomna formerna för den sexuella upplevelsen är värderade av samhället.
Ordet pornografi är värdeladdat och kan betyda olika saker för olika människor. Rättsligt sett har dock begreppet pornografi – i vart fall när det gäller svensk straff- och statsrätt – sedan länge en viss given betydelse. Begreppet pornografi förekommer bl.a. i tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen, brottsbalken och ordningslagen (1993:1617). Avsikten har genomgående varit att betydelsen skall vara densamma, nämligen bilder eller föreställningar som på ett ohöljt och utmanande sätt återger sexuella situationer eller händelseförlopp i syfte att påverka betraktaren sexuellt. En bild är exempelvis inte pornografisk om den har ett vetenskapligt, undervisande eller konstnärligt ändamål. I rättstillämpningen har pornografibegreppet inte vållat några särskilda svårigheter. Det bör påpekas att ordet pornografi inte har någon rättslig betydelse när det gäller våldspornografi. Den sortens skildringar i bild eller film m.m. är straffbelagda som olaga våldsskildring (7 kap. 4 § 13 tryckfrihetsförordningen respektive 16 kap. 10 b § brottsbalken).
Jag delar inte det synsätt som utgår ifrån att alla sexuella skildringar är kvinnoförtryckande, kränkande och innebär manlig kontroll av den kvinnliga sexualiteten. Detta synsätt blir intolerant och diskriminerande gentemot gemensamt överenskommen sex mellan män och kvinnor som inte passar in i mallen eller gentemot sex mellan personer av samma kön. Jag vänder mig emot den heteronormativitet som hindrar människors fria val att uppleva njutning på jämlika och överenskomna grunder. Ett led i detta arbete är att inte blanda ihop eller sätta likhetstecken mellan sexualitet och könsmaktsordning. Några ytterligare inskränkningar i den grundlagsfästa yttrande- och tryckfriheten avseende pornografiska framställningar bör inte övervägas av riksdagen. Vad gäller den censur som idag finns och som bl.a. kan drabba pornografiskt material för att skydda personer från skadlig inverkan av filmerna, anser jag att censur är ett alltför trubbigt verktyg för att uppnå syftet med censuren. Det är enbart biograffilm som enligt lag måste förhandsgranskas. Videofilmer, böcker, TV-program eller teaterpjäser förhandsgranskas inte. Varför har biograferna fortfarande en särställning? Det sex och det våld vi kan se på TV är av samma karaktär som det vi kan se på biograferna. De skadeverkningar som det som censureras bort skulle kunna orsaka är till allra största delen desamma som visningen av materialet medför via video eller TV-utsändningar. Om det finns material som är för skadligt för femtonåringar att se kan man införa en 18-årsgräns i stället för att förbjuda alla från att se materialet. Jag anser att filmcensuren helt bör avskaffas. Detta krav finns i motionen Filmcensur.
Den mänskliga sexualiteten är komplex och kan inte enbart förstås utifrån ett biologiskt perspektiv. Det heterosexuella samlaget är fortfarande i de flesta fall en förutsättning för fortplantning, men fortplantning är sällan det primära syftet för människor när de har sex – sex handlar oftast om njutning och tillfredsställelse. Barn och ungdomar utvecklar sin sexualitet i samspel med andra tjejer och killar. Men skolan har också en viktig roll att fylla. Jag föreslår att den nationella styrningen stärks när det gäller omfattning och innehåll i sex- och samlevnadsundervisningen. Förmåga att reflektera över frågor om sexualitet och samlevnad utifrån ett frigjort och jämlikt synsätt och insikter i homosexualitet, bisexualitet, könsöverskridande, transvestism och transsexualism bör vara ett viktigt kunskapsmål i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Dessa frågor bör också ha en given plats i skolans värdegrund. Därför bör. läroplanernas stycke om förståelse och medmänsklighet kompletteras med en text om jämlikhet, jämställdhet, tolerans och integritet på sexualitetens och samlevnadens område genom att upplysa utan att lägga värderingar på sexuell läggning, samlevnad eller praktik. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Undervisningen om sex- och samlevnad måste i första hand utgå från elevernas egna frågor och erfarenheter, samtidigt som grundläggande värden om jämställdhet, tolerans och integritet måste hävdas. Undervisningen kan inte bara ske i högstadiet, utan bör återkomma vid flera tillfällen under grundskolans nio år men även som obligatorium i gymnasieskolan. Även barn i grundskolans lägre årskurser har behov av att reflektera över frågeställningar om sex och samlevnad. Många gånger är sex lättare att tala om innan eleven själv kommit in i puberteten. Barn och ungdomar behöver stöd och samtal i skolan om sexualitet för att kunna bejaka sexualiteten på sina egna villkor och för att kunna bilda sig egna uppfattningar om de värderingar och normer om sexualitet de möter. De behöver också vägledning i att hitta egna inspirationskällor för att bejaka sin sexualitet. Jag menar att man därför inte kan se sexuellt upphetsande alster som kvinnoförnedrande och kvinnoförtryckande i sig, eftersom man då generaliserar genom att blanda ihop sexualitet med våld och kränkning samt moraliserar utifrån sin egen syn på sexuell njutning. Att fördöma den sexualitet eller skildring som man inte förstår sig på, är en olycklig reaktion. Gränserna i samhället ska istället sättas vid frivillighet så att ingen kränks eller kommer till skada.
Det är även viktigt att komma ihåg att alster med sexuella skildringar är en spegling av samhället och att samhället måste ta det ansvar som krävs för förändringar av de orättvisor, kränkningar och diskriminering som förekommer även i lagstiftningen. En sådan förändring innebär också att värna varje enskild persons sexuella njutning. Det är därför viktigt att i skolans undervisning nyansera debatten samt skilja på och reda ut vad olika ord och begrepp står för. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sexualiteten ser olika ut hos oss alla och är en drift vi alla föds med. Övergrepp och våld är förbjudet och skall bekämpas. Sexuell tillfredsställelse är något positivt och frigör endorfiner, kroppens eget belöningssystem, medan sexuell frustration frigör aggression och negativa stresshormoner. Konsekvenserna av att skambelägga och fördöma kvinnors och mäns njutning kan inte leda till annat än sexuell frustration och i förlängningen destruktiva handlingar. I stället för att tala om allt det negativa sex och pornografi kan föra med sig borde vi lyfta blicken och bejaka det goda och positiva i människans njutning. Med anledning av detta bör en referensgrupp få i uppdrag att utveckla ett referensmaterial till stöd för en diskussion kring sexualitet. Gruppens eventuella kostnader skall täckas inom befintlig ram. Diskussionen kring positiv sexualitet bör föras i ungdomsorganisationer och på fritidsgårdar och kunna vara ett underlag i skolans sex- och samlevnadsundervisning eller som underlag till diskussioner i föräldragrupper. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Referensmaterialet bör även ge stöd för diskussioner om sexualitet och heteronormativitet som utgår från en frigjord och jämlik syn på sexualitet med grundsynen att det inte är samhällets uppgift att uppvärdera någon typ av samlevnad, sexuell läggning eller sexuell praktik framför någon annan, utan i stället uppmuntra individens egna livsval. I detta sammanhang bör även nämnas att frågor kring den rådande könsmaktsordningen måste belysas även i detta sammanhang. Eftersom jämställdhet vad gäller sexuell utövning mellan parter ska vara jämlik, oavsett vilket kön man är skapad med eller har tillägnat sig. Alla är vi olika när det gäller hur vi bäst blir sexuellt stimulerade. Därför måste det vara upp till varje vuxen människa att tillägna sig sexuellt upphetsande alster och det är inte samhällets uppgift att lägga någon värdering i det, under förutsättning att ingen skadas eller kränks. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Referensmaterialet bör även ta upp frågor för att motverka rådande heteronormativitet och att minoriteter utsätts för diskriminering och utanförskap. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I enlighet med detta synsätt borde även det som står i läroplanen för grundskolan, 2 § ”I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism...” tas bort, då inget specifikt värdesystem ska gynnas framför något annat. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Genom att lyfta upp frågorna kring sexualitet och njutning får vi ett positivt sätt att motverka det sexualiserade våldet, övergrepp, våldtäkter, den patriarkala maktstrukturen, förnedringar, kränkningar samt föraktet mot kvinnor, sexarbetare, homosexuella, bisexuella och transpersoner. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Den sexuella frigörelse som gradvis skett under 1900-talet, och som i Sverige nått förhållandevis långt, är inte över. Kvinnans frigörelse går hand i hand med frigörelsen av hennes sexualitet. När det äktenskapliga tvånget försvunnit och bruket av preventivmedel först avkriminaliserats och sedan uppmuntrats, har kvinnans rätt till sexuell njutning gagnats. Den heterosexuelle mannen har samtidigt vunnit en ökad frihet från en inskränkande mansroll. Homo- och bisexuellas frigörelse är också en frigörelse från den sexualitet som enbart är tillåten inom äktenskapet och i fortplantande syfte. Samlevnadsformer som tidigare inte tillåtits eller tolererats är i dag accepterade inslag i samhället.
Detta skeende har kunnat ske relativt snabbt och det kan ytterligare påskyndas genom en bättre sex- och samlevnadsundervisning i skolan utifrån en värdeneutral hållning till sexualiteten, genom att man i skolan upplyser utan att lägga värdering på olika sexuell läggning, könsöverskridande och sexuell praktik. Genom detta kan eleverna göra sina egna livsval. Eftersom det inte är samhällets uppgift att uppvärdera någon typ av samlevnad, sexuell läggning eller sexuell handling framför någon annan, utan i stället uppmuntra individens egna livsval på dessa områden, under förutsättning att ingen människa skadas eller kränks, måste debatten om sex- och samlevnadsfrågor öka – i samhället, i politiken och runt våra middagsbord.
Genom detta kan attitydförändrande åtgärder kring sexualiteten också vidtas och samlevnadsproblematik belysas med anledning av funktionshinder eller sexuell moralism och våld. Resurserna till sjukvårdens hjälpmedelscentraler behöver stärkas, inom de ramar som finns, så att hjälpmedelscentralerna bättre kan arbeta med att anpassa sexhjälpmedel för den funktionshindrade individen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Inom de ramar som finns kan man även införa kostnadsfria preventivmedel för ungdomar, både tjejer och killar, upp till 20 år samt öka informationen om sexuellt överförbara sjukdomar och om hur man har säkrare sex. Dessa åtgärder skulle avsevärt underlätta för unga killar och tjejer att hitta rätt i sin egen sexualitet, vilket ges regeringen till känna. Det är viktigt att i detta sammanhang påpeka att det inte bara är tjejer som ska få kunskaper om hur de undviker graviditet, utan detta gäller i högsta grad även killar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Fortfarande existerar det en heterosexuell norm. Homo- och bisexuella diskrimineras fortfarande i lagstiftningen. De osynliggörs, nedvärderas, särbehandlas och utsätts för våld i samhället enbart på grund av sin sexuella läggning. Könsrollsnormerna tillåter ett alltför litet spelrum för män och kvinnor att utveckla en egen könsidentitet och inskränker livet för dem, vilka med en samlande benämning kan kallas transpersoner, som helt eller delvis vill leva i en könsroll traditionellt förbehållen det motsatta könet eller vill byta kön. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Som exempel värderas äktenskap och partnerskap och fasta relationer högre än att vara ensamstående eller att ha mer än en relation samtidigt. Sexuell trohet med en partner värderas högre än att ha många sexpartner.
Mindre vanliga sätt att utöva sex på nedvärderas, även för dem som har funktionshinder eller för dem som inte har några andra val, tabubeläggs eller fördöms till förmån för främst vaginalsex mellan man och kvinna. Analsex, S/M-sex, gruppsex, telefonsex, cybersex och fetischsex är belagda med olika former av skam och föreställningar om skadlighet. Jag menar att det inte kan vara kvinnors och mäns val av sexuell praktik som i sig är skadlig, utan det skadliga är om någon blir kränkt, skadad eller tvingas att medverka mot sin vilja. Jag ser ett behov av att sexualundervisningen beskriver på vilka olika sätt personer kan praktisera sexuell njutning, precis på samma sätt som görs i beskrivningen av hur det heterosexuella samlaget praktiseras utan att någon kommer till skada. Liknande undervisning skulle kunna ges om t.ex. analsex. Onanins ensamsex betraktas som ett dåligt substitut istället för ett lustfyllt komplement, och sexuellt upphetsande bilder stigmatiseras och fördöms för att de detaljerat visar upp en sexualitet som inte är i överensstämmelse med idealbilden av två personer som förenas i ett sexuellt möte av kärlek till varandra.
Den personliga utvecklingen fortskrider dock hela tiden på samlevnadens och sexualitetens område, och det är inte samhällets, eller riksdagens, uppgift att peka ut vilken samlevnadsform, vilken sexuell läggning eller vilken form av sexuell njutning som är att föredra. Det leder bara till lidande för dem som inte kan eller vill leva upp till normen. Samhället ska företräda en värdeneutral och jämlik hållning gentemot individens val på dessa områden och inta en tillåtande inställning till hur valen förändras över tid. Konsekvenserna av att skambelägga och fördöma kvinnors och mäns njutning kan inte leda till annat än sexuell frustration och destruktiva handlingar. I detta sammanhang vill jag lyfta in sexarbete, vilket i sig inte är en förbjuden företeelse, men som är ytterst skambelagd i dagens samhälle och förpassad till en ekonomisk gråzon utan klara regler. Den form av sexarbete som innebär prostitution är idag, genom det 1999 införda förbudet mot köp av sexuella tjänster, förbjuden för en kund att tillägna sig. Även om det fanns starka skäl att införa lagen om förbud mot sexköp vill jag ifrågasätta lagens effektivitet och värde. Enligt de mindre utvärderingar som gjorts av sexköpslagen, bl a av Rikspolisstyrelsen och BRÅ, har den öppna gatuprostitutionen möjligen minskat som följd av sexköpslagen, medan den dolda prostitutionen mycket möjligt har ökat i omfattning. Det är min mening att situationen för de kvinnor och män som ägnar sig åt sexarbete antagligen förvärras genom en bibehållen sexköpslag. Detta på så sätt att den sexarbetande kvinnan eller mannen stigmatiseras och utestängs från samhället i en lång rad avseenden. I den mån det finns en kopplare förstärks också kvinnans eller mannens beroende av denne kopplare på ett oönskat sätt genom sexköpslagen. Även sexarbetarnas utsatthet för polisens arbete förstärks, liksom deras utsatthet för oförstående socialarbetare, skattemyndigheter och andra myndighetspersoner. Jag anser att förbudet mot köp av sexuella tjänster bör utvärderas av regeringen på ett genomgripande sätt med de sexsäljande kvinnornas och männens välfärd satt i första rummet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag vill även att den fortfarande gällande s.k. bastuklubbslagen avskaffas. Bastuklubbslagen infördes 1987 i hivpreventivt syfte och förbjuder anordnande av en tillställning eller sammankomst till vilken allmänheten har tillträde, om den ”med hänsyn till utformning, inredning eller beskaffenhet i övrigt av den lokal eller plats där den skall äga rum och den verksamhet som förekommer eller är avsedd att förekomma eller annan omständighet är särskilt ägnad att underlätta för besökare att ha sexuellt umgänge i lokalen eller på platsen med annan besökare”. Enligt den s.k. Smittskyddsutredningen, som kom med sitt betänkande 1999, har bastuklubbslagen inte kunnat konstateras ha påverkat hivspridningen på något sätt. Däremot kan lagen ha försvårat för en effektiv hivprevention på de ställen som misstänks för, eller har fällts för, att ha brutit mot lagen. Bastuklubbslagen bör avskaffas snarast utan att någon annan liknande reglering kommer i dess ställe. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
På vilket sätt är – det mest naturliga av allt – nakna jämlika människor som älskar med varandra skadligt? Nakenheten kan i stället ge varje människa insikt om sig själv och hjälp att bejaka allt det positiva som sexlusten innebär. Den enorma styrka och kraft som varje människa föds med, den sexuella driften, ska inte kuvas och stängas in utan i stället användas till vad den i själva verket är – en positiv och frigörande kraft.
Mot bakgrund av detta synsätt måste samhället på en rad områden förändras från att ensidigt gynna vissa samlevnadsformer och att uppvärdera vissa former av sex, till att uppmuntra mångfalden av samlevnadsformer och sätt att utöva sex på att finnas och synas på lika villkor. Detta är det främsta stöd man kan ge till individen för att hon eller han skall utvecklas till att leva i harmoni med sin egen sexualitet och våga göra sina egna livsval på samlevnadens område. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Tasso Stafilidis (v) |