Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förtydligande av examensförordningen i högskoleförordningen för vissa yrkesexamina.
I takt med att alltfler homo- och bisexuella personer är öppna om sin sexuella läggning och ju fler par som ingår partnerskap ökar antalet barn och unga som kommer att leva i en familj där de vuxna lever i en homo- respektive bisexuell relation. För barn i allmänhet och dessa barn i synnerhet är det viktigt att vuxna som arbetar med barn har goda kunskaper och en fördomsfri inställning till homo- och bisexualitet.
I Folkhälsoinstitutets rapport ”Vad hände sen?” (Rapport 1997:28) konstateras att frågan om homosexualitet i skolan mest konkret tas upp genom att en person från Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) kommer till skolan. Vidare konstateras att det fortfarande är så att det ytterst är den enskilde lärarens eller skolledarens engagemang som avgör vilken utbildning eleverna får om homosexualitet. I samma rapport konstateras att det de senaste tio åren inte har skett någon nämnvärd utveckling vad gäller lärarhögskolors eller universitets utbildning om homosexualitet, trots att mycket skett vad gäller attityder till homo- respektive bisexualitet.
En öppen och accepterande syn på homo- och bisexualiteten från vuxenvärldens sida minskar på sikt risken för framtida övergrepp, hot, våld och förföljelse av personer med homo- eller bisexuell läggning. Grund- och gymnasieskolans undervisning spelar därför en mycket viktig roll vad gäller de ungas kunskaper och därmed deras framtida attityder.
För unga homo- eller bisexuella saknas ofta förebilder att identifiera sig med. Omgivningen i form av familj, släkt och vänner är vanligen heterosexuell eller antas vara heterosexuell. De flesta unga homosexuella går igenom en lång identitetssökande process, s.k. komma-ut-process, då svåra frågor bearbetas samtidigt som de kan uppleva att det inte finns någon att vända sig till för att tala med. För dessa ungdomar kan lärare med kunskaper om och en öppen attityd till homo- och bisexualitet fungera som gott stöd. Samtidigt som en lärare med motsatta egenskaper kan vara förödande för en ung homosexuell människas självbild och självkänsla.
Lärarstuderande är i bästa fall ett representativt urval av den svenska befolkningen. Detta innebär också att lärarstuderande kan bära på mer eller mindre starka fördomar mot homo- och bisexuella. En fråga som är helt central här är hur man i lärarutbildningen klarar av att undanröja fördomar så att inte elever i det svenska obligatoriska skolväsendet framgent riskerar att möta lärare med bristande kunskaper eller rent av lärare med uttalat negativ inställning till homo- och bisexualitet. De blivande lärarna bör lära sig att hantera de vanligast förekommande fördomarna om homo- och bisexualitet. Samhällets syn på homo- och bisexuell kärlek såsom jämställd med heterosexuell kärlek är den syn som lärare förväntas ge uttryck för.
De senaste årens godkännande av homo- och bisexualitet, inte minst genom införande av partnerskapslagen och möjligheten för homosexuella att prövas som adoptivföräldrar, ställer nya krav på utbildningen inom en rad yrkesområden. Därför bör kunskap om homo- och bisexuella samlevnadsformer ingå som en del av examensordningen för inte bara lärare utan även inom andra relevanta yrkesutbildningar.
Därför bör ett förtydligande av examensförordningen i högskoleförordningen göras för följande yrkesexamina: barnmorske-, barn- och ungdomspedagogisk-, grund- och gymnasielärar-, juris kandidat-, läkar-, psykolog- och psykoterapeut-, sjuksköterske-, social omsorgs-, socionom-, polis- samt teologie kandidatexamen.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Elisebeht Markström (s) |
|
|
Tone Tingsgård (s) |
Börje Vestlund (s) |