Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder för att höja kunskapsnivån och förändra attityder kring neuropsykiska funktionshinder.
I maj 2002 publicerade Socialstyrelsen sin kunskapsöversikt om adhd hos barn och vuxna. Rapporten är en grundlig sammanställning över kunskapsläget kring adhd. Kunskapssamlingen hänvisar till cirka 1 100 vetenskapliga artiklar och har granskats och godkänts av tolv av Socialstyrelsens vetenskapliga råd, som representerar skilda kunskapsområden och vetenskapstraditioner. Den är alltså så vetenskapligt förankrad som det är möjligt.
Rapporten utgör en kraftfull markering av att man numera betraktar det neuropsykiatriska funktionshindret adhd som i första hand biologiskt. Debattens vågor kring detta ämne har gått höga, en del har till exempel hävdat att adhd har psykosociala orsaker, att det alltså är uppväxtmiljön och familjen som skapar problem.
Socialstyrelsens tydliga ställningstagande genom sin kunskapsöversikt motbevisar dessa teorier och stöder sig på en omfattande genomgång av all tillgänglig forskning. Det finns alltså inga belägg för att den psykosociala miljön kan ge upphov till funktionshindret. Däremot kan miljön naturligtvis förvärra besvären, och av den anledningen är det extra viktigt att samhället nu agerar konsekvent utifrån Socialstyrelsens slutsatser.
Med neuropsykiatriska funktionshinder hos barn avses situationer med debut i barnaåren där mentala, emotionella och beteendemässiga symptom dominerar i något skede av barnens utveckling och där biologiska faktorer har en avgörande orsak till att de uppkommit. Med utvecklingsneurologiska störningar avses tillstånd hos barn med avvikande utveckling och/eller generella inlärningssvårigheter.
Erfarenheterna och forskningen angående adhd är ju avsevärt mer omfattande vad gäller barn och ungdomar än kunskapen vad gäller de funktionshindrande vuxna. Kunskapen vad gäller de vuxnas situation och behov växer emellertid för varje år.
Det är möjligt att identifiera barn med neuropsykiatriska och utvecklingsneurologiska tillstånd tidigt under deras skolgång med relativt enkla undersökningsinstrument. Med kunskap om hur den dystra prognos som tidigare studier av till exempel adhd visat, finns alla skäl att utveckla omhändertagandet av denna stora grupp barn såväl inom sjuk- och hälsovård som inom förskola och skola.
De kunskaper som nu sammanställts i Socialstyrelsens kunskapsöversikt om adhd hos barn och vuxna, och som därmed utgör en kraftfull markering från statens sida, måste spridas och ligga till grund för ett förbättrat omhändertagande av dessa grupper.
Ett första steg till förbättrad kunskap, och en möjlighet till attitydförändring till dessa funktionshindrade för att underlätta deras vardag, vore att sända ut rapporten till alla tänkbara instanser.
Att översätta ”kunskapsöversikten” till mer lättläst svenska kan vara en annan framkomlig väg. Det kan också ske genom att producera utbildningsmaterial för olika ändamål: förskola, grundskola, gymnasier, lärar- och vårdutbildningar m.fl. Andra sätt kan vara att producera ett överskådligt presentationsmaterial med ett inspirerande bildspel.
Det är viktigt att förskola, skola, utbildningsinstitutioner barnavårdscentraler, läkarstationer, sjukhus m fl tidigt får denna kunskap. En förstående, anpassad och stödjande omgivning kan förhindra att funktionshindret utvecklas till ett allvarligt handikapp. Okunskapen kan leda till felaktiga beslut, felaktig behandling och orättvis eller kränkande särbehandling. Kunskapen måste öka i samhället om de olika funktionsnedsättningarna, vilka konsekvenser de kan föra med sig och hur de kan kompenseras. Kunskap är nyckeln till förändrade attityder.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Inger Nordlander (s) |