Utbildningsnivån i landet

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av höjd utbildningsnivå i hela landet.

Motivering

LO beskriver i rapporten ”Utbildning – för tillväxten, jobben och rättvisan” utbildningsnivån för olika grupper av anställda på arbetsmarknaden i landets samtliga kommuner. Rapporten beskriver andelen lågutbildade respektive högutbildade uppdelade också efter kön. Underlaget för rapporten utgörs av omfattande bearbetningar av SCB:s arbetskraftsundersökningar första kvartalet 2001.

Utbildningsnivån visar mycket stora skillnader i landets olika delar. Andelen i åldern 25–64 år med högst tvåårig gymnasial utbildning varierar från så mycket som mellan cirka 75 och knappt 20 procent. I rapporten beskrivs också hur de anställda ser på förhållandet mellan den egna kompetensen och arbetets krav. Resultaten visar att knappt 65 procent av LO-medlemmarna anser att de är lagom kvalificerade för det arbete de har. Nästan var femte – 19 procent – tycker att de behöver mera kunskaper, medan 17 procent bedömer sig vara överkvalificerade.

I Västerbotten är andelen kortutbildande över lag stor. Enligt registret ”Befolkningens utbildning 2001-01-01” har 33 procent av den vuxna befolkningen i landet (25–64 år) högst tvåårig gymnasial utbildning. I Västerbotten varierar siffran mellan kommunerna från 44 till 50 procent, bortsett från universitetsstaden Umeå där siffran är 30 procent.

Enligt samma register är andelen vuxna 25–64 år som har eftergymnasial utbildning i genomsnitt 30 procent. I Västerbottens län varierar siffran mellan 14 och 26 procent, Umeå undantaget.

Detta förhållande innebär ett allvarligt hot mot utvecklingsmöjligheterna i länet. Utan kraftig kompetenshöjning kommer Västerbotten att halka efter. För att ändra på situationen behövs det insatser på bred front för ökad rekrytering till högre utbildning. Det förutsätter ändrad attityd och ökad motivation hos unga att ta steget in i universitet eller högskola.

Det är nödvändigt att samhällets olika instanser gör en kraftfull satsning på det stora antalet lågutbildade som finns i landet. Genom exempelvis högklassig lärarutbildning, ett generöst studiestödssystem, uppsökande verksamhet och decentraliserad högskoleutbildning kan nya grupper intresseras för högre studier. Det är en viktig framtidsuppgift, inte bara för glesbygden, utan för hela landet.

Stockholm den 23 oktober 2002
Carin Lundberg (s)	Karl Gustav Abramsson (s)