Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en nationell tandsköterskeutbildning på högskolenivå, som ger legitimation, i nära samverkan med övriga tandvårdsutbildningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utbildningen till tandsköterska/tandhygienist bör integreras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att legitimerad tandsköterska skall ha behörighet att arbeta i munnen på patienterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening med vad i motionen anförs om att utbildningen till tandhygienist förlängs till tre år (120 p).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att behörighetsområdet för tandhygienister utvidgas till att omfatta vissa enklare vårdinsatser som i dag utförs av tandläkare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dimensioneringen av utbildningen ses över i syfte att skapa balans mellan behov och tillgång på assisterande personal.
Utvecklingen inom tandvården ställer ökade krav på yrkeskompetensen. Teamarbetet i tandvården förutsätter att man talar samma språk och har en gemensam utbildningsbakgrund till gemensamma grundkunskaper. Detta leder till behov av reformering av såväl yrkena som utbildningarna.
Den demografiska utvecklingen och de stora pensionsavgångarna inom tandsköterskeyrket påverkar volymbehovet av personal under det närmaste decenniet. Därför måste utbildningen syfta till att det finns arbetskraft att tillgå även i framtiden.
Enligt en nyligen gjord undersökning av fackförbunden, (Den verkliga bilden. Rapport om en dold yrkeskår – brister och möjligheter. HTF, SKTF, Januari 2002) anser nio av tio tandsköterskor att de fått mer ansvarsfulla och fler kvalificerade arbetsuppgifter under de senaste åren. 75 procent arbetar under delegation av tandläkaren. Detta är en tydlig indikation på att tandsköterskor bör arbeta under eget yrkesansvar.
Under 90-talet har gymnasieskolans ”gren tandvård” inte gett den kunskapsnivå som dagens och framförallt morgondagens tandvård kräver. Det har också varit tydligt att ”gren tandvård” inte attraherat ungdomar. Utbildningen har självdött och därmed lagts ned. Sedan ett par år saknas en nationell utbildning för tandsköterskor. Tillfälliga utbildningssatsningar av olika huvudmän har orsakat en dålig kvalitet på tandsköterskeutbildningen. Det kan faktiskt vara bättre att som tandläkare börja med en outbildad elev än att anställa någon som haft oturen att delta i dessa tillfälliga utbildningar.
Innan en grundutbildning värd namnet startats är det tämligen meningslöst att diskutera fortbildning.
Anders Sundström föreslår i utredningen Tandvården till 2010 (SOU 2002:53) en nationell tandsköterskeutbildning som påbyggnadsutbildning inom ramen för komvux.
Förslaget är inte tillräckligt framsynt i relation till behovet och det brister i insikt om på vilken kunskapsnivå den vidareutvecklade tandsköterskans arbetsuppgifter ligger. De nya arbetsuppgifterna handlar i första hand om odontologi. Utbildningen bör alltså förläggas till platser där denna kompetens finns.
En nationell tandsköterskeutbildning på högskolenivå bör skyndsamt beslutas och startas. Utbildningen skall planeras och förläggas i nära samverkan med övriga tandvårdsutbildningar och ge möjlighet till vidareutveckling inom tandvårdsområdet.
Det utbildas också för få tandhygienister samtidigt som examinationsrätten på grund av bristande kvalitet dragits in för några av utbildningsorterna. Hygienistutbildningen måste utökas. Det är bråttom att finna lösningar i det korta perspektivet.
Kompetensen och kunskaperna hos den assisterande personalen måste lyftas för att bibehålla och förbättra kvaliteten inom tandvården. Jag tycker att man bör pröva möjligheten till en gemensam utbildning för tandsköterskor och tandhygienister. Tandhygienistutbildningen bör vara treårig högskoleutbildning med legitimation. Genom en ökad utbildningsvolym kan arbetsuppgifter som idag utförs av tandläkare utföras av denna grupp. Därmed kan tandläkarresurserna i större utsträckning koncentreras till den komplicerade vården.
Det grundläggande steget utgörs av en tandsköterskeutbildning på högskolenivå som ger kvalifikationer som tandsköterska och som ger behörighet att arbeta i munnen på patienterna. Denna utbildning utgör första steget i den treåriga högskoleutbildningen för tandhygienister. Den studerande skall kunna hoppa av efter ett år, och återkomma om man vill och komplettera med ytterligare två år till tandhygienist.
|
Stockholm den 14 november 2002 |
|
|
Göran Lindblad (m) |