Motion till riksdagen
2002/03:Ub506
av Kent Härstedt och Annika Nilsson (s)

Simundervisning


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om simundervisning för skolbarn.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förtydligande i läroplanen om vilka krav som ställs om simkunnighet.

Motivering

I läroplanen 1994 fastslås det att elever i slutet av femte skolåret skall kunna simma och hantera nödsituationer vid vattnet. Men i läroplanen finns det inte preciserat vad detta innebär. Följden av detta blir att man gör lokala tolkningar av innebörden av detta och att det därför förekommer stora lokala avvikelser i simkunnighet över landet. Detta är mycket otillfredsställande.

Svenska livräddningssällskapets och de övriga nordiska livräddningsorganisationernas gemensamma definition av simkunnighet motsvarar att man skall kunna falla i vattnet, få huvudet under, ta sig upp och därefter simma 200 meter på djupt vatten, varav 50 meter på rygg. Till detta hör även att man ska veta hur man kan hjälpa någon som råkat i en nödsituation, larma, göra fria luftvägar, vid behov ge konstgjord andning och därefter placera den skadade i framstupa sidoläge. Denna definition grundar sig på mer än 100 års kunnande i vattensäkerhet och borde vara en rimlig miniminivå för definition av simkunnighet också i den svenska läroplanen. Vi måste förtydliga läroplanens mål och samtidigt få landets skolor att på ett tillfredsställande sätt organisera simundervisning för sina elever. Varje år drunknar flera barn. Efter trafikolyckor är drunkningsolyckor den vanligaste olycksfallsorsaken bland barn. Det måste vara viktigt i ett tydliggörande av skolans mål för skolans simundervisning att det är praktisk kunskap som bygger på både vetenskap och långvarig erfarenhet. Eleverna måste få veta exakt vad denna utbildning har som mål, och dessa mål bör finnas tydligt utsatta i en läroplan.

Svenska livräddningssällskapet, SLS, har genom åren genomfört ett antal säkerhetskonferenser där bland annat Skolverket deltagit. På en rak fråga om man där visste hur många av ovan nämnda mål som nåddes av Sveriges skolor var svaret nej. Man har inte resurser att följa upp de mål som satts upp, än mindre någon typ av sanktionsmöjlighet/rätt gentemot de skolor som helt enkelt inte bryr sig om att följa läroplanen i detta stycke. Svenska livräddningssällskapet har under 2001 för åttonde året genomfört en undersökning av landets skolelevers simkunnighet, och resultatet visar på fortsatt låg simundervisning och simkunnighet. Simkunskapen bland landets elever i klass ett till tre är för låg. En tredjedel, eller drygt 100 000, av lågstadieeleverna kan inte simma ens 25 meter. Bara fyra av tio elever vet hur de skall kunna undsätta någon som är i nöd. I klass fyra till sex är bara två av tio elever simkunniga enligt Svenska livräddningssällskapets definition.

Det var med den ekonomiska åtstramningen som nedrustningen inom simkunnigheten började. Det är samma barn som idag har sämst förutsättningar som inom all annan utbildning, exempelvis barn till ensamstående låginkomsttagare, men även låginkomsttagare med båda föräldrarna kvar i familjen, samt barn till invandrare. Dessa grupper har störst brister vad beträffar simkunnighet. För dessa grupper är skolan många gånger den enda plats där kunskaperna naturligt kan erhållas.

Skolorna måste ta sitt ansvar och fullfölja de av samhället fastställda målen. Att kunna simma är en baskunskap i säkerhet som varje barn i Sverige har rätt att få. Detta handlar inte bara om simning i form av ben- och armtag, utan även om hur man ska bete sig vid vatten och isar, och om hur man kan hjälpa sina kamrater i nödsituationer.

Att på ett tillfredsställande sätt sätta upp mål för simundervisningen på landets skolor och samtidigt tillgodose att detta genomförs är mycket angeläget. Samhället genomgår en allt snabbare förvandling vilket gör att om man inte är väldigt tydlig med vad som förväntas av skolan kommer det att få alltfler ur de mest utsatta samhällsgrupperna att trilla igenom ett urglesnande skyddsnät när det gäller säkerhetskunskap i och vid vatten och isar. Ofta är det bara den enskilda skolan som har möjlighet att följa upp barnens simkunskaper. Simkunskap och säkerhetskunskap är idag en klassfråga.

Stockholm den 23 oktober 2002

Kent Härstedt (s)

Annika Nilsson (s)