Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nollvision i arbetet för att motverka mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell samling mot mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering och uppföljning av mobbningskampanjen ”Tillsammans”.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket bör utöva tillsyn över skolors värdegrunds- och mobbningsarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolornas värdegrundsarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skollagen tydligare bör framhålla ansvarsförhållanden vid mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett aktivt integrationsarbete som ett medel att minska mobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överbrygga glappet mellan vuxna och elever.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kamratstöd och handledd medling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om internkontroll av arbetsmiljön som ett redskap mot arbetslivsrelaterad vuxenmobbning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om information om våldets konsekvenser.1
1 Yrkande 11 hänvisat till KrU.
Det är viktigt att de som arbetar mot mobbning är medvetna om vad de lägger in i begreppet. Forskaren Dan Olweus har definierat begreppet mobbning på följande sätt: ”Mobbning är det när en eller flera personer utsätter någon för negativa handlingar upprepade gånger och under viss tid.” En negativ handling innebär att någon tillfogar en annan person skada eller obehag. Sådana handlingar kan utföras verbalt, med fysisk kontakt eller genom att skada någons personliga egendom eller indirekt genom utfrysning och isolering. Ytterst är det den som utsätts för mobbning som värderar om handlingen är negativ eller inte.
Arbetarskyddsstyrelsen benämner detta kränkande särbehandling och med brottsbalkens språk kan det i många fall benämnas som olaga hot, olaga tvång, misshandel, förolämpning, förtal och ofredande. Den som mobbar gör sig därför ofta skyldig till brott som naturligtvis kan få mycket allvarliga konsekvenser för den som utsätts men också för den skyldige.
Att få känna sig trygg är en mänsklig rättighet som gäller såväl barn som vuxna. En nollvision mot mobbning är för oss kristdemokrater det enda tänkbara, men utifrån förebyggande arbete snarare än viten. Vi tror på möjligheten att använda vägar och metoder som fångar upp det goda exemplet, att hitta incitament och ge morötter för att stärka skol-, klass- och elevandan, och att stärka företagsandan, enhetsandan och anställdas anda i arbetslivet. Mobbning kan inte förhindras genom tvång, utan genom att på alla nivåer befästa en ömsesidig respekt.
Svensk skola bygger på en värdegrund som har sitt ursprung i kristen tradition och västerländsk humanism. Den betonar alla människors lika värde och respekten för varje människas unika värde. Det är viktigt att värdegrunden synliggörs i statliga dokument för både förskola och skola, så att skolan håller den ömsesidiga respekten mellan människor levande.
Mot bakgrund av denna värdegrund har Kristdemokraterna sedan länge efterlyst en nationell samling i arbetet mot mobbning, att man samlar och engagerar alla direkt och indirekt inblandade parter som till exempel elever, skolpersonal och föräldrar. Regeringen har utfört antimobbningskampanjen ”Tillsammans” 2001–2002 som ett resultat av enträgna och upprepade påstötningar från Kristdemokraterna. Det är nu viktigt att utvärdera och följa upp det arbete som hittills skett för att se hur man kan gå vidare. Under senare tid har vi sett exempel på kommunala samlingar mot mobbning enligt de kristdemokratiska idéerna. Det är viktigt att denna verksamhet får stöd och kan fortsätta växa till en större nationell samling mot mobbning.
Kristdemokraterna anser att samhället har ett ovillkorligt ansvar för att medborgarna, unga som gamla, skyddas från övergrepp. Det är samhällets skyldighet att skapa en trygg, utvecklande och värdig miljö. Målet kan därför inte bara vara att minska mobbningen, utan måste vara att inte något barn eller någon vuxen ska behöva utsättas för mobbning. Nyckelprinciperna i arbetet mot mobbning är att skapa en miljö som kännetecknas av å ena sidan värme, trygghet, positivt intresse och engagemang från de vuxnas sida och å andra sidan av fasta och klara gränser mot oacceptabelt beteende.
FN:s granskning av hur Sverige följer barnkonventionen, samt ett flertal andra undersökningar, har visat att barnens situation blivit sämre. De ökande samtalen till BRIS (Barnens rätt i samhället) visar också att allt fler barn känner oro och rädsla i dagens Sverige. Fallskärmarna i barnens liv har blivit allt bräckligare och barn faller allt för lätt igenom samhällets skyddsnät. Detta är oacceptabelt och därför krävs nu kraftfulla insatser för att skydda barnen och ge dem goda och trygga uppväxtförhållanden.
Skolan är genom skolplikten ett obligatoriskt inslag i en ung människas liv. En skolpliktig pojke eller flicka är i princip tvingad att infinna sig i skolan oavsett hur de själva uppfattar miljön. Möjligheterna att på formell väg få beslut eller åtgärder omprövade är mycket begränsade. Eleverna är således i hög grad utlämnade åt skolledningens och den enskilda lärarens skicklighet, omdöme och inlevelseförmåga. En obligatorisk skolgång ställer följaktligen särskilt höga krav på skolans ambition att forma ett gott arbetsklimat. Man behöver inte ha stor fantasi för att föreställa sig vad det innebär att genomleva sin skoltid med ständig ångest, otrygghet och dåligt självförtroende. Mobbning berör inte bara den utsatta individen utan i själva verket våra mest centrala grundläggande värderingar och rättigheter i samhället. Inom EU tar man de här frågorna på största allvar. Många av EU-länderna ser över säkerheten för elever och lärare i skolan och dess omgivning. De ser över de sociala problemen i samhället som helhet och föreslår olika åtgärder, till exempel vikten av att uppföra sig med respekt för varandra.
Skolan har en grundläggande uppgift när det gäller både att ge barn kunskap och att utrusta dem med en inre kompass som hjälper dem att navigera i livet. Barn måste lära sig att behandla andra som de själva vill bli behandlade. Skolan har till uppgift att träna hederlighet, medkänsla, ansvar och ömsesidig respekt. Spännande och spänstiga samtal om rätt och fel behövs varenda dag i varenda klassrum i varenda skola. Detta är det bästa sättet att förebygga mobbning.
Mobbning är inte bara ett skolproblem utan en angelägenhet för hela samhället. Det finns inga garanterat fredade zoner för barn och unga i bostadsområdet, på fritidsgården eller under den organiserade fritiden, dvs i föreningar och idrottsorganisationer. Visserligen finns det inga uppgifter om hur vanlig mobbning är i dessa miljöer men en rapport från Barnombudsmannens kontakter med enskilda och organisationer tyder på att problemen är stora även inom dessa sektorer.
Den riksomfattande kampanjen ”Tillsammans mot mobbning” som den dåvarande skolministern startade höstterminen 2001 efter förslag och återkommande propåer från Kristdemokraterna är ett steg i rätt riktning. Men nu står regeringen återigen med foten i luften. Kristdemokraterna vill sätta ner foten med följande förslag.
Värdegrundsåret genomfördes år 1999. Det är av yttersta vikt att detta inte blir ett av alla regeringens tidsbegränsade projekt som nu upphör. Arbetet med värdegrunden måste fördjupas och fortsatt inta en central plats i de allmänna samtalen. De nya värdegrundscentrum som skapats vid Umeå universitet i samarbete med Ersta Sköndal högskola respektive vid Göteborgs universitet har en viktig uppgift att bredda och fördjupa värdegrundssamtalet. Det är viktigt att värdegrundsarbetet får fortsätta och att arbetet redovisas i kvalitetsredovisningen för varje skola.
Värdegrunden såväl som demokratin måste hela tiden vinnas på nytt. Om värdegrundsfrågorna ständigt lyfts fram i all undervisning skapas ett klimat där alla bemöter varandra med respekt. Vi anser att varje kommun kontinuerligt bör genomföra fortbildning för all skolpersonal kring det avsnitt i läroplanen som behandlar skolans värdegrund och den etik som har lång tradition i vårt samhälle. Varje skola bör sedan göra en plan för hur man i undervisningen och i hela skolans verksamhet, till exempel genom etiska samtal med eleverna ska arbeta för att omsätta skolans värdegrund i praktiken. Många skolor har kommit en bra bit på väg i ett sådant arbetssätt vilket är glädjande. Skolverket bör dock utöva tillsyn över hur värdegrund omsätts i praktiken. Denna etiska värdegrund måste också ha en naturlig fortsättning i arbetslivet.
Skolan har en viktig uppgift när det gäller normöverföring och identitetsbildning. Det gäller inte bara de kunskaper som förmedlas, utan också den totala miljö som skolan utgör. Begrepp som samarbete, omtänksamhet, hjälpsamhet, generositet, förlåtelse och gottgörelse ska vara en naturlig del i undervisningen. Lika och olika betonas. Vi tror inte att detta är möjligt med mindre än att det etiska samtalet, som skapar respekt för alla människors lika värde, får ett större utrymme i all undervisning.
Varje förskola och skola är skyldiga att utforma egna, tydliga planer för hur mobbning och våld ska förebyggas och åtgärdas. Skolverket ansvarar för att handlingsplanerna finns och tillämpas samt att skolorna har en kontinuerlig kontakt med varandra för att stödja varandra och utbyta erfarenheter. Erfarenheterna ska dokumenteras och utvärderas.
Det ska klart framgå av skollagen att skolpersonalen är skyldig att förhindra mobbning samt att anmäla till rektor om en elev utsätts för mobbning eller våld i skolan. Samtidigt måste rektorns ansvar bli klarare vad gäller både att förebygga mobbning och att vidta åtgärder mot mobbning. Detta kan leda till att åtgärder sätts in på ett tidigare stadium. Den lagstiftning som gäller i övriga samhället skall också tillämpas inom skolans område. Brott i form av kränkande behandling eller våld skall beivras. Det ska vara skolledarens skyldighet att till de sociala myndigheterna, och när så är påkallat till polismyndigheten, anmäla denna typ av brott när alla andra åtgärder prövats utan framgång.
Eftersom skolan är en av de absolut viktigaste plattformerna för förändring av värderingar tycker vi att frågor som jämställdhet och respekten för medmänniskor oavsett etnisk tillhörighet ska behandlas i undervisningen. Det är mycket viktigt att kommunerna bedriver ett aktivt jämställdhets- och integrationsarbete för att reducera könsmobbning och etnisk mobbning i skolan. Lärare bör ha en grundläggande kunskap om vilka spänningar som kan finnas mellan olika etniska grupper på den egna skolan och hur man kan bemöta dem.
Bristen på utbildade lärare är oroväckande och därför måste lärarnas arbetssituation ses över för att skapa goda förutsättningar för både elever och personal i skolan. En stabil personalsituation i förskoleklassen och grundskolan måste eftersträvas. Skolan har under en period utsatts för stora besparingskrav. Antalet lärare, skolvärdinnor, skolsköterskor, skolpsykologer och annan skolpersonal har minskat. Det leder till ett hårdare klimat när de vuxna får allt mindre tid att ta del av barnens problem.
Trots alla insatser mot mobbning visar undersökningar att mobbningen ligger kvar på ungefär samma höga nivå som i början på 1980-talet. Även om mörkertalet är stort, så betyder det ändå att omkring 100 000 barn och ungdomar varje år utsätts för mobbning i skolan. En orsak till det konstanta talet skulle kunna vara att lärares arbetssituation förändrats under nittiotalet, där man tvingats ta större ansvar för elevernas sociala situation samtidigt som man inte haft denna kompetens via lärarutbildning. Det är viktigt att man redan under lärarutbildningen tar upp dessa frågor i olika sammanhang och kurser, liksom att adekvat fortbildning återkommande ordnas.
Många elever känner stor besvikelse över att lärarna inte har tid med dem. Samma känsla av besvikelse och otillräcklighet upplever många lärare på grund av att deras tid inte räcker till. Några ungdomar uttrycker mycket skarpt formulerad kritik medan andra snarare uttrycker en stark längtan efter vuxnas närvaro. Gemensamt har de ändå tron på vuxnas förmåga och på det personliga mötet mellan vuxna och elever vilket är positivt. I kampen mot mobbning i skolan är det av stor betydelse att det finns fler vuxna i skolan som kan arbeta med dessa problem och då är elevvårdande verksamheter avgörande. Vi ser också positivt på försök med klassmorfar/klassmormor.
Föräldrarna är barnens fasta punkt i tillvaron och de bör informeras om skolans arbete mot mobbning. Skola och föräldrar måste ha en bra kontinuerlig kommunikation så att föräldrarna kan vara en resurs och ett stöd under elevens skolgång.
Hur gärna vuxna än vill, kan de inte ensamma lösa problemen med mobbning. Det kan bara göras tillsammans med eleverna. Att bygga upp en långsiktig kamratstödjande verksamhet, det vill säga att ungdomar deltar i skolans arbete och stöder elever med särskilda behov, kan därför vara en pusselbit i lösningen av mobbningsproblem. Medling är ett sätt att visa att konflikter kan behandlas och bearbetas och de elever som vill ska kunna få möjlighet till handledd medling. Att den som mobbat och den som mobbats får träffas och tala om det som skett kan vara ett sätt att läka sår.
Det finns tillfällen när en mobbningssituation drabbar de mobbade på ett så allvarligt sätt att drastiska åtgärder måste vidtas. Av den anledningen anser vi att mobbare ska kunna förflyttas från skolan. Ofta förekommer grupptryck som mobbaren behöver komma bort ifrån. En omplacering kan leda till att den mobbande eleven får en möjlighet att ändra sitt beteende. Syftet är alltså att ge både mobbare och mobbad en nystart. Dock måste varje omplacering ses som en nödåtgärd när alla andra insatser misslyckats.
Mobbade barn avstår från att gå på fritidsgården, spela fotboll eller gå till ridhuset. De får därmed sämre möjligheter att vara med i olika fritidsaktiviteter. Det är beklagligt med tanke på att fritidssektorn skulle kunna vara en viktig resurs i kampen mot mobbning. Mobbningens omfattning gör att den måste ses som ett samhällsproblem. Insatserna måste därför utgå från ett helhetsperspektiv med hög medvetenhet om de bakomliggande orsakerna.
Det finns gott om iakttagelser om vad som skapar vuxenmobbning. Hårda villkor, konkurrens, tilltagande tystnad, oro och rädsla att bli av med jobbet, behovet att skapa en syndabock är några exempel på detta. Empirisk forskning har ofta stressinriktning som grund: negativ stress leder till frustration, irritation, dåligt beteende och utstötningsmekanismer, desperata arbetsgivare och oklara uppsägningsgrunder. Detta kan i sin tur leda till skadade och förvirrade människor, som aldrig får skeendet klart för sig. Många som råkar illa ut får ingen hjälp, blir utslagna från arbetslivet och har mycket svårt att komma igen.
Vuxenmobbning väcker obehagliga känslor och att diskutera dessa problem kan få som resultat att nya syndabockar måste utses. Man har kunnat konstatera att när kränkning förekommit, har det alltid funnits såväl föregångare som efterföljare. Kränkningen är således en del av ett system och är alltså arbetsplatsens problem.
Varje människa har ansvar för sig själv men också för andra. Det är allas ansvar att skapa trivsel och det är allas ansvar att motverka mobbning på arbetsplatsen. Arbetsgivarens ansvar är att skapa ett arbetsklimat där människor kan behålla hälsa och arbetsglädje även vid snabba förändringar och högt tempo. Arbetsgivaren har enligt lag en rad åtaganden, exempelvis att använda den s k internkontrollen för ett aktivt arbetsmiljöarbete.
Den som drabbas av mobbning kommer in i en allvarlig livskris som kan leda till total utslagning från gemenskapen och arbetslivet, förstörd hälsa och i grava fall självmord. Arbetsmiljöundersökningar genomförs av Arbetarskyddsstyrelsen och SCB som visar att ca 250 000 vuxna mobbas mycket lågt räknat. För eleverna är siffran ca 100 000 per år enligt Barnombudsmannen (2001). Många av dessa upplever sig mobbade av sina lärare. Varje år begås ett antal självmord även bland elever på grund av mobbning.
Flera rapporter pekar på ökat våld bland barn under rasterna i skolan redan från 6-årsverksamheten. Det kan vara en konsekvens av större barngrupper och mindre personal, men det tycks också vara en del av en rådande samhällstrend. Får detta fortsätta kan det leda till att barn konstant blir utsatta för våld i form av slag och sparkar från första skolåret.
Mobbningen har gradvis utvecklats till att innefatta grövre våldshandlingar. En kartläggning av våld bland ungdomar i en mellanstor svensk stad visar att över hälften av åttondeklassarna som upprepade gånger mobbat andra i skolan också hade attackerat, sparkat och/eller hotat andra i gatumiljön. Det finns således all anledning att varna för ett samband mellan mobbning och annat våld. BO:s uppfattning är också att våld och mobbning är nära förknippade med varandra.
Film, video och data- och TV-spel är idag en naturlig del av barns och ungas vardag. Dessa spelar en allt större roll som normöverförare. Barn påverkas starkt av dessa intryck och har ibland svårt att skilja på verklighet och fantasi. Flera åtgärder finns redan i dag för att motverka filmvåldets verkningar. De filmer som visas på biograferna förhandsgranskas. Forskning bedrivs på området. Vi anser att mer kunskap behövs om hur exempelvis våldsamma dataspel och filmer påverkar barn.
Trailrar är den programtyp på TV som innehåller störst andel våld. Trailrar sänds 30 timmar i veckan, att jämföra med nyheter som sänds 34 timmar i veckan och sport som sänds 23 timmar i veckan. TV 1000:s trailrar består till 50 procent av våld. Kristdemokraterna anser att trailern ska beskriva det kommande programmet på ett sakligt sätt. Varken programmet eller reklam för program med våldsinslag ska visas under de tider på dygnet då barn kan förväntas titta på TV. Eftersom riksdagen har ett särskilt ansvar för public service-kanalerna är det befogat att ha särskilt högt ställda krav på dem. SVT har också en till stora delar ansvarsfull och genomtänkt policy för skildringar av våld. I jämförelser mellan Sveriges television och övriga TV-kanaler vad gäller våldinslag har SVT den absolut lägsta statistiken.
Våldsskildringsrådet har till uppgift att informera och sprida kunskap bland lärare och barnomsorgspersonal om hur medievåldet påverkar barn. Vi anser att en översyn av verksamheten behöver göras och direktiven förtydligas. Under föregående riksdagsår avslogs ett från Kristdemokraterna med motiveringen att regeringen aviserat en modernisering av rådet under 2002. Regeringen har dock ännu inte presenterat den översyn av Våldsskildringsrådets direktiv, som rådet självt faktiskt önskat. Detta bör göras skyndsamt.
Nordicom i Göteborg samlar in och sprider kunskap om hur barn och ungdomar påverkas av våldet i medierna. Nordicoms arbete har rönt stor uppmärksamhet internationellt och behöver uppmärksammas mer också på det nationella planet.
Barn utsätts i dag både i hemmen och i skolan för påverkan via Internet. BRIS har nyligen låtit undersöka allmänna trakasserier och mobbning på chattsidor och via e-post. Det visar sig att det förekommer i Sverige och det kan vara ett problem, men att den utsatte i så fall byter konto eller att denne begär hos operatören att den trakasserandes konto stängs. BRIS undersökning visar samtidigt att Internet kan ha ett positivt värde för mobbade. Internet blir en säkerhetsventil där man kan umgås utan krav på utseende, kläder m.m. och där man anonymt kan diskutera sina problem.
En rapport sammanställd av det amerikanska företaget Ipsos-Reid visar att sexuella trakasserier på Internet är vanligt. Internet gör det också möjligt att snabbt komma åt olika våldssekvenser. Därefter kan man ladda ner sekvenser ur våldsfilmer eller sekvenser där kvinnor förnedras. Barn och ungdomar får genom detta en felaktig bild av hur vi ska leva med och behandla varandra. Detta är ett stort problem i samhället och det är viktigt att föräldrar och andra vuxna är medvetna om genom vilka kanaler våld kan spridas. För att förhindra att unga flickor och pojkar utsätts för trakasserier krävs information om hur man ska hantera situationen om man blir utsatt. Föräldrarna och skolan måste ta sitt ansvar och de lokala brottsförebyggande råden har också en viktig funktion i detta sammanhang.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Inger Davidson (kd) |
|
|
Sven Brus (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Kenneth Lantz (kd) |
|
Ulrik Lindgren (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |