Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning av modersmålsundervisningen.
Sverige är i dag ett flerspråkigt land. Under de senaste decennierna har antalet språk ökat markant. Men vi ska i det sammanhanget inte glömma att det talats flera språk parallellt med svenskan under flera hundra år i Sverige. De inhemska minoritetsspråken finska, samiska, meänkieli, romani chip och jiddisch har en lång historia vid sidan av svenskan. Språket har en stor betydelse för människans identitetsutveckling och därför är undervisning i modersmålet nödvändig. För många människor i Sverige är det ett annat språk än svenska som är modersmål.
I Skolverkets rapport ”Flera språk – fler möjligheter – utveckling av modersmålsstödet och modersmålsundervisningen”, kan vi läsa bl.a. följande:
Det behövs förändringar när det gäller förskolans och skolans sätt att bemöta de flerspråkiga barnen och eleverna samt att det är möjligt att åstadkomma en sådan förändring. Förstärkning av både modersmålsstödet och undervisningen i och på svenska som andraspråk skapar mer jämlika förutsättningar för dessa barns och elevers utveckling och lärande. Satsningar på fördjupade kompetenser i många språk är också positivt för hela samhället.
Enligt grundskoleförordningen 2 kap. 9–14 §§ och gymnasieförordningen 5 kap. 9–15 §§ har alla elever med annat modersmål än svenska rätt att få undervisning i sitt modersmål i både grundskolan och gymnasieskolan. Dock under förutsättning att detta språk är ett dagligt umgängesspråk med minst en av föräldrarna/vårdnadshavarna. För samiska, tornedalsfinska eller romska elever gäller rätten att få undervisning i sitt modersmål även om det inte är ett dagligt umgängesspråk. Romska elever från annat land än Sverige har dessutom rätt till undervisning i flera språk om det finns ett behov. För dessa tre nationella minoriteter gäller också att kommunen är skyldig att anordna undervisning även om det inte finns fem elever som önskar det, vilket annars är ett villkor. De finskspråkiga eleverna och de elever som talar jiddisch har inte denna möjlighet.
I dag lever ca 447 000 första och andra generationens sverigefinnar och finlandssvenskar i Sverige. Uppskattningsvis talar drygt 200 000 av dessa finska. Enligt Skolverkets statistik har andelen elever som är berättigade att få modersmålsundervisning ständigt minskat. Minskningen för modersmålsundervisning i och på finska är större än för övriga språk. Detta trots att finnar är den största nationella minoritetsgruppen. Det finns kommuner där det inte förekommer någon modersmålsundervisningen på finska, trots att kommunen har skyldighet att aktivt informera om och erbjuda en sådan undervisning. Kommunerna har också minskat sin ambitionsnivå när det gäller att informera föräldrar och elever om rättigheten att få stöd i utvecklingen av sitt modersmål. Det gäller särskilt modersmålsstödet i förskolan. Jag anser att rätten att få bevara och utveckla sitt modersmål borde vara en självklarhet för alla nationella minoriteter.
Vi anser därför att riksdagen bör begära att regeringen tillsätter en utredning om möjligheten att förstärka modersmålsstödet och undervisningen. Vidare bör det utredas om möjligheten att tillförsäkra de finskspråkiga eleverna och elever som har jiddisch som modersmål samma rätt att få studera finska och jiddisch motsvarande de samiska, tornedalsfinska och romska elevernas rättighet. Därutöver bör utredningen undersöka möjligheten att lagstifta om rätt till modersmålsundervisning i förskolan.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Elina Linna (v) |
|
|
Siv Holma (v) |
Karin Thorborg (v) |
|
Erling Wälivaara (kd) |