Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för en bättre folkhälsa.
Den växande ohälsan och de skenande sjuktalen slår inte bara mot de människor som drabbas. Det håller också på att bli ett av de största hoten mot samhällsekonomin.
Gävleborg och Västernorrland är exempel på län som inte ligger så bra till när det gäller den allmänna folkhälsan. Det finns flera skäl till detta men fysisk inaktivitet är, vid sidan av rökningen, en av de viktigaste orsakerna. Kan vi få användningen av tobak att minska och få människor att röra sig mera, inte minst barn och ungdomar, kan folkhälsan förbättras radikalt. Det visar flera olika forskarrapporter.
För en tid sedan kom en rapport från Samhällsmedicin Gävleborg som främst tog upp rökningen. Denna redovisade tyvärr att rökningen åter ökar bland kvinnor och tonåringar. Det finns alltså skäl att intensifiera arbetet mot rökning för att vända trenden, inte minst bland ungdomar. I den här motionen har vi dock främst koncentrerat oss på betydelsen av fysisk aktivitet.
En bra eller dålig hälsa kan grundläggas tidigt. För att få ett så bra skelett som möjligt måste det byggas upp i tidig ålder genom aktiva rörelser som att klättra, klänga och krypa. När vi som vuxna vill ge våra unga så goda framtidsmöjligheter som möjligt kan vi göra det bl a genom att ge dem möjlighet till aktiva rörelser i skolan, i hemmet och på fritiden. Redan vid 25 års ålder börjar en långsam nedbrytning av skelettet. Om vi inte har ett bra skelett då ökar risken för benbrott och höftledsfrakturer, särskilt när vi blir gamla. Och idag kan vi dessvärre se en fördubbling av höftledsfrakturer under de senaste femton åren.
Det finns gott om flera förskräckande exempel. Barn ner till 12 års ålder går på sjukgymnastik eftersom de fått belastningsbesvär. Musklerna är för svaga, knäna värker och 17-åringar har diskbråck?
”Ohälsan” kostar det svenska samhället hundratals miljarder varje år. En av orsakerna är den ökande graden av stillasittande både i arbetet och på fritiden. Samtidigt har idrotten i skolan under senare år fått allt mindre utrymme. Antalet idrottstimmar har minskat stadigt under den senaste 10-årsperioden. I gymnasieskolan är B-kursen i idrott borttagen vilket genomsnittligt innebär mindre än en timme idrott i skolan under de tre gymnasieåren. Och trots yviga löften under valrörelsen har under de inledande veckorna i riksdagen inga förslag aviserats om mera idrott i skolan.
Från Centerpartiets företrädare har under flera år påtalats vikten av idrott och hälsa i skolan. Bakgrunden är att många idrottslärare, forskare, läkare alla rapporterat samma sak – att elevernas fysiska status blir allt sämre. Vi vet att förebyggande hälsovård i form av goda kostvanor och regelbunden fysisk aktivitet också är av stor betydelse för ett bra resultat av skolarbetet.
Kunskap om motion och kostvanor betyder mycket för att öka välmåendet och för att slippa sjukdomar som är relaterade till bristande motion. Dessutom vet vi att bra kondition underlättar för eleverna att tillgodogöra sig annan undervisning. Vi anser att mångfalden i skolidrotten ska främjas. Detta för att fånga upp och stödja elevernas olika intressen och engagemang.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Sven Bergström (c) |
Birgitta Sellén (c) |