Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utredning om skolgång för barn med svårigheter i det sociala samspelet, s.k. bokstavsbarn.
Särskolan är den skolform som är anpassad till de behov som barn med utvecklingsstörning har. Under den senaste perioden har antalet elever i särskolan ökat lavinartat. Ökningen beror på att de s.k. bokstavsbarnen eller de som har svårigheter i det sociala samspelet också har placerats i särskolan.
En kommitté har tillsatts att utreda skolformen för dem med utvecklingstörning dvs handikapp beträffande den intellektuella förmågan. Men de barn som har handikapp med avseende på social förmåga uppmärksammas inte.
Ändå är det så viktigt för barnen själva och för samhället att dessa barn får all den hjälp som behövs för att utvecklas att kontrollera sina handlanden och beteenden och att leva tillsammans. Tyvärr tenderar människor med denna typ av svårigheter att senare i livet hamna i kriminalitet om de inte får det nödvändiga stöd som krävs för att utvecklas under barn- och ungdomsåren. Samhället borde ta sitt ansvar tidigt och ge de allra bästa möjligheter till varje barn att utvecklas och få stöd i relation till de behov som finns.
Jag menar att de flesta barn med svårigheter i det sociala samspelet inte får den hjälp och stöd de så väl behöver. Dessa barn ska varken placeras i vanlig skolklass eller i särskola. De ska erbjudas en skolform med ett innehåll som deras behov motsvarar. Nu utreds särskolan där många av dessa barn får sin skolgång idag. I direktiven klargörs tydligt att utredningen enbart ska hantera målgruppen för särskolan, nämligen de med utvecklingsstörning. Jag menar att det behövs en utredning som uppmärksammar skolgången för de barn som har olika typer av problem med det sociala samspelet t.ex. de med diagnoser som Asperger, ADHD, DAMP etc.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Yvonne Andersson (kd) |