Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att minska hindren för dem som vill utbilda sig till teckenspråks- och dövblindstolkar samt vuxendövtolkar.
Ett bra studiestödssystem blev ändå bättre genom den nyligen genomförda reformeringen. Som en konsekvens av att bidragsdelen ökade på bekostnad av lånedelen infördes vissa skärpningar av krav och gränser i antalet studiestödsberättigade terminer. På det stora hela tycks det nya systemet fungera bra med förmåner och krav väl avvägda.
Det finns dock utbildningar som inte passar in i det nya studiestödssystemet där krav och gränser vida överstiger förmånerna. Särskilt gäller detta de studenter som vill utbilda sig till teckenspråks- och dövblindstolkar samt vuxendövtolkar.
För att bli behörig att söka till teckenspråks- och dövblindtolkutbildningen (tvåårig utbildning på eftergymnasial nivå) eller till vuxendövtolksutbildningen (treårig, varav första året är på gymnasienivå och resterande på eftergymnasial nivå) krävs dels allmän behörighet för högskolestudier, dels betyget Väl godkänd (Vg) i Svenska A och B.
Dessutom krävs en förberedande tvåårig teckenspråkslinje (eller motsvarande) på gymnasienivå. Dessa två år kan inte användas till att också läsa upp betygen i Svenska A och B eftersom den nivån är nödvändig även för denna förberedande utbildning.
För att uttrycka det på ett enkelt sätt kan dessa studenters situation sammanfattas i att de studiemedelsberättigade terminerna på gymnasienivå inte räcker till. En vanlig konsekvens är att de två år som är förlagda på högskolenivå är möjliga att finansiera med studiemedel, medan antalet terminer inte räcker till första året eftersom kvoten redan använts till de förberedande kurserna.
Sedan tillkomsten av det reformerade studiestödssystemet har antalet sökande minskat till de olika teckenspråksutbildningarna. Avhoppen från pågående utbildningar har dessutom ökat. Det är ett välkänt faktum att det råder stor brist på teckenspråks- och dövblindstolkar samt vuxendövtolkar. De dövas lagstiftade rätt till vardagstolkning uppfylls inte på grund av denna brist. Det måste anses vara en angelägen uppgift för samhället att både påskynda, stödja och verka för att lagstiftning blir möjlig att följa.
Glädjande nog finns det ett stort intresse bland ungdomar att välja ett yrke som bygger på kunskaper i teckenspråket. Det är därför angeläget att regeringen följer upp nuvarande regelverk för studiemedel vad avser möjligheterna att studera till teckenspråkstolkar. Det kan också finnas skäl att se över behörighetskraven till utbildningen.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Ulla Wester (s) |