Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att lärare vid de medicinska fakulteterna skall få en grundläggande kompetens i HBT-frågor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att litteraturen till de i motionen anförda utbildningarna granskas ur ett HBT-perspektiv.
Det finns ett osynliggörande av kvinnor i sjukvården, ett osynliggörande som innebär att kvinnors hälsa tolkas och betraktas utifrån mannen som norm. Lesbiska kvinnor i sjukvården utsätts för ett dubbelt osynliggörande utifrån en maskulin heteronormativitet. I mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen får den lesbiska kvinnan formligen klättra över begrepp som är starkt knutna till den heterosexuella kärnfamiljen.
Anna Westerståhl, allmänläkare och forskare i genus och medicin vid medicinska fakulteten i Göteborg, har genomfört en studie om hur läkare bemöter lesbiska kvinnor i vården. Hon menar bl.a. att sjukvården har fördomar om hur lesbiska kvinnor lever eller inte lever. Det finns också en kunskapsbrist hos läkarna om lesbiska kvinnors sexuella praktik, bl.a. att lesbiska kvinnor inte skulle kunna drabbas av könssjukdomar.
Tidigare forskning har visat att lesbiska är missnöjda med bemötandet i vården. I samband med gynekologbesök kan lesbiska ha fått ett recept på p-piller för att de inte orkat eller kunnat tala om att de är lesbiska. Studier har visat att lesbiska kvinnor inte går på hälsoundersökningar som exempelvis mammografi i samma utsträckning som heterosexuella kvinnor.
Det kan i sjukvården fortfarande finnas kvar en syn på homosexualitet som en avvikelse och utgöra en grund för hur lesbiska bemöts. Det är inte länge sedan homosexualitet togs bort från Socialstyrelsens register över sjukdomar. Enligt den tidigare refererade forskaren Anna Westerståhl finns det en positiv vilja hos de praktiserande läkarna att få veta mer om lesbiska kvinnors livsvillkor och förändra sitt bemötande. Men detta måste tas upp redan under utbildningstiden. Westerståhl pekar dock på att medicinska fakulteten präglas av en konservativ och patriarkal struktur som kan vara mycket svårforcerad.
I den psykiatriska vården och i synnerhet vid psykoterapeutisk behandling finns det risker för diskriminering av homosexuella. Den kurslitteratur som används i utbildningen av psykiatrisk hälso- och sjukvårdspersonal betraktar inte sällan homosexualitet som en avvikelse eller perversion. Mest kända exemplet är Johan Cullbergs ”Dynamisk psykiatri” som är ett standardverk inom de flesta utbildningar inom fältet psykiatri och psykologi.
Undersökningar av unga homo- och bisexuellas livssituation har visat att det finns en överrepresentation av psykosocial ohälsa. Många unga homo- och bisexuella har funderat på att någon gång ta sitt liv. Det finns en stor risk att dessa unga inte söker hjälp om de upplever att psykiatrin inte fullt accepterar deras livsval. Motsvarande situation gäller med all säkerhet vuxna. Det finns en brist på både genusperspektiv och medvetande om homo- och bisexuellas situation inom psykiatrin och bland psykoterapeuter vilket är mycket allvarligt.
Vänsterpartiet anser att det finns stora risker för att lesbiska riskerar att få en sämre sjukvård p.g.a. brister i bemötandet och okunskap om lesbiskas villkor. Vi föreslår därför att varje universitet och högskola med hjälp av Högskoleverket genomför en förändring av den pedagogiska utbildningen för universitets- och högskolelärare så att den även förmedlar kunskaper i HBT-frågor. Vidare bör universitet och högskolor tillsammans med Högskoleverket utarbeta förbättrade metoder för att granska kurslitteratur ur ett HBT-perspektiv.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Ingrid Burman (v) |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
Kalle Larsson (v) |
|
Elina Linna (v) |
Gunilla Wahlén (v) |