Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av ett mer flexibelt system vad gäller takbeloppen i den högre utbildningen.
Örebro universitet har lyckats väl med såväl grundutbildning, forskning och forskningsutbildning som samverkan med det omgivande samhället. Ekonomin är i balans, man tar hem sina s.k. takbelopp, antalet förstahandssökande till programmen ökar även bland dem som saknar studietraditioner hemifrån osv.
I regeringens budgetförslag för 2003 föreslås inget egentligt expansionsutrymme för grundutbildningen vid Örebro universitet detta år. I tilläggsbudget för 2002 föreslår regeringen ett utökat takbelopp för Örebro universitet med 30 miljoner kr. Det sker via omfördelning av takbeloppet från de lärosäten som inte kunnat utnyttja sina anslag fullt ut. Det kan därför synas märkligt att 2003 års budget ändå återställer takbeloppen till de lärosäten som inte fullt ut klarat sitt uppdrag och istället drar ner Örebro universitets tillfälliga höjning för 2002. Det är i vissa fall dessutom så att lärosäten som fått indragningar i takbeloppet ändå ges en större ökning av takbeloppet än Örebro universitet. Hur motiveras detta?
Regeringen bör överväga att i framtiden införa ett system där takbeloppen omprövas rutinmässigt två gånger under ett löpande verksamhetsår, t.ex. i anslutning till bokslutet och delårsbokslutet med tillhörande prognoser.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En sådan ordning skulle kunna ge flexibilitet utan dramatik och kunna öka resursutnyttjandet. Det skulle ge statsmakterna ökad möjlighet att på ett mer flexibelt sätt möta de högskole- och universitetsstuderandes efterfrågan vid olika lärosäten. En sådan ökad flexibilitet är inte minst viktig i ett läge med ansträngda statsfinanser, eftersom det leder till ett mer effektivt resursutnyttjande inom den totalt anvisade kostnadsramen.
Det är värdefullt att Örebro universitet mottagit uppdraget att utveckla collegeåret och yrkeshögskoleprogram, t.ex. Campus Karlskoga som anknyter till regeringens omställningsprogram, men då måste det ges möjlighet att genomföra sådana satsningar med utsikter för goda resultat. Detta regionala innovationssystem är av högsta betydelse för en region som drabbats hårt av varsel, nedläggningsbeslut och strukturomvandling.
Det är inte bra om de pågående campusutbildningarna måste ställas mot den växande regionala verksamheten under en för universitetet viktig uppbyggnadsfas. Här bör i framtiden därför en omfördelning av utbildningsuppdragen kunna ske från de lärosäten som inte utnyttjar sina takbelopp fullt ut inom ramen för befintliga budgetramar för utbildningspolitiken. På detta sätt ges totalt sett fler högskolestuderande möjlighet att påbörja sina studier, vilket är av värde för att kunna uppfylla de utbildningspolitiska målen.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Peter Pedersen (v) |