1 Innehållsförteckning 51
2 Förslag till riksdagsbeslut 52
3 Värdegrund 53
4 En högskola för människorna 53
5 Studenternas villkor 54
5.1 Distansutbildning 55
5.2 Studentboende 55
5.3 Kårobligatoriet 56
5.4 Garanterad miniminivå av lärarledning inom högskolan 56
6 Forskarstuderandes villkor 57
7 Universitets- och högskolelärares villkor 57
8 Forskares villkor 58
9 Högskolans ledning 59
10 Till människornas stöd 59
10.1 Jämställdhet 59
10.2 Expansion och centralisering 59
10.3 Balans mellan vetenskapsområden 60
10.4 Resurstilldelningssystemet 60
10.5 Högskoleverket 61
10.6 Icke-statliga högskolor 61
10.7 Vägen ur högskolans ekonomiska kris 62
10.8 Yrkeshögskoleutbildning – en egen identitet 62
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den högre utbildningens värdegrund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om profilering av högskolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Myndigheten för Sveriges nätuniversitet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Rekryteringsdelegationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om söktryckets betydelse vid fördelning av högskoleplatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om antagningen till högskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om distansutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kårobligatoriets upphävande och ökade statsanslag till Sveriges Förenade Studentkårer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en garanterad miniminivå av lärarledd tid i högskolan.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett tillägg av högskoleförordningen 6 kap. 7 § i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om högskolelärares villkor och utvecklingsmöjligheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om högskolans styrning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämställdhetsarbetet i högskolan.
Riksdagen begär att regeringen genomför en fördjupad kartläggning av vilka konsekvenser högskoleexpansionen medfört för utbildningarnas kvalitet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en kommission för att utreda högskolans strukturella problem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om balansen mellan vetenskapsområden.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av högskoleförordningen med syfte att tillåta högskoleavgifter för studenter från länder utanför EES i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av en yrkeshögskoleutbildning.
Det västerländska samhället är byggt på en värdegrund som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism. Människas unika och lika värde, människolivets okränkbarhet och individens frihet är grundpelare som vårt samhälle vilar på och det är denna värdegrund som ska förmedlas i våra högskolor och förvaltas hos studenterna. Samtal kring moraliska dilemman, om vad som är rätt och fel, är ett viktigt moment i all högre utbildning.
Samhällets utmaningar och nya krav gör att mångfald inom utbildningsväsendet är ett självklart krav. Vi kristdemokrater vill verka för ett brett utbud av utbildningar så att människors olika begåvningar och förmågor kan utvecklas och tas till vara. Högskolans organisation måste vara öppen för olika former och kombinationer av utbildningar, men också för att ge människor i olika åldrar och livssituationer tillträde till den högre utbildningen.
Universiteten svarar för bred grundutbildning och forskning i kraft av sin kapacitet. De regionala högskolorna kompletterar universiteten genom att utveckla nischer där man kan erbjuda nationellt intressanta utbildningar, men också närhet till studierna för studenter som inte har möjlighet att flytta.
Distansutbildning gör studieorten mindre avgörande och är viktig för att motverka den sociala snedrekryteringen. Sveriges nätuniversitet samlar och tillvaratar vad universitet och högskolor kan bjuda. Vi vill dock, till skillnad mot regeringen, föra över myndighetsansvaret till Högskoleverket och i övrigt stödja satsningar som uppstår på lärosätena snarare än genom regeringens påbud. Därför avvisar vi också Rekryteringsdelegationen.
För dem som inte vill studera på universitet eller akademiskt inriktad högskola vill vi införa en yrkeshögskoleutbildning, som ska erbjuda kvalificerad yrkesutbildning på högskolenivå. Den ska samla flera av de olika postgymnasiala yrkesutbildningarna under ett tak och ger därmed den kvalificerade yrkesutbildningen en samlad identitet och blir en naturlig fortsättning på den lärlingsutbildning inom gymnasiet som vi vill se.
Vi vill utöka antalet platser inom högskolan i något lugnare takt än den regeringen föreslår. Vi anser att en del av medlen för utbyggnad på sikt bör överföras till den föreslagna yrkeshögskoleutbildningen.
Platstilldelningen inom den högre utbildningen ska vara beroende av de totala förutsättningarna som lärosäte och kommun erbjuder för att skapa en godtagbar studiesocial miljö. Boendet måste vara rimligt säkerställt för att ett lärosäte ska kunna tilldelas platser, annars är risken stor att boendesituationen går ut över studierna med avhopp som följd.
Centralt fördelas anslagsramar mellan olika vetenskapsområden för att säkerställa bredden inom högskolan. Detta, snarare än centralstyrd platstilldelning, skapar nödvändig dynamik för att omfördela tomma platser. Kristdemokraterna anser att studenternas val i högre grad än idag ska vara avgörande för platstilldelningen.
Högskolan ska ha stora möjligheter att själv utforma sin verksamhet. För att öka lärosätenas självbestämmande bör en större del av anslagen gå via fakultetsanslagen. Större möjligheter till lokala antagnings- och behörighetskrav bör också finnas.
Kristdemokraterna vill slå vakt om den akademiska friheten och bildningsidealen, men också utöka lärosätenas möjlighet till samverkan med det omgivande samhället. Vi vill öka högskolans möjligheter att ta in utländska studenter eftersom det kan höja kvaliteten och inbringa inkomster som kan bidra till att täcka investeringskostnaderna och på sikt bidra till en utveckling som kommer även inhemska studenter till del.
Människorna i högskolan – studenter, forskarstuderande, högskolelärare och forskare – är både mål och medel för all verksamhet i högskolan. Därför måste trygghet, kvalitet, förutsägbarhet och rättssäkerhet vara övergripande utgångspunkter för all högskolepolitik.
Mångfald är viktigt. Studentgrupper med olika kön, bakgrund och erfarenheter höjer kvaliteten för alla, eftersom fler perspektiv skapar en bättre diskussion och en höjd kunskapsnivå. Kristdemokraterna anser därför att den sociala snedrekryteringen till högre utbildning måste motverkas. Som ett led i detta ser vi stora möjligheter med Sveriges nätuniversitet och lokala lärocentrum. Vi avvisar dock Rekryteringsdelegationen. Det är lärosätena som måste ha tydliga strategier för hur man ska attrahera och bemöta nya grupper.
Under förra året beslutade riksdagen att basår inte bara ska finnas för matematisk/naturvetenskaplig/teknisk inriktning. Alla utbildningar som har ett vikande söktryck ska kunna inrätta basår för att attrahera studenter. En del sådana utbildningar har redan kommit till stånd. Kristdemokraterna följer basårsutvecklingen med intresse.
Den högre utbildningen ska ha en antagningsprocess som är enkel och överskådlig. Antagningsperioden bör vara nationellt samordnad så att presumtiva studenter ges möjlighet att söka flera utbildningar och olika högskolor parallellt. Staten ska garantera jämlikhet och kvalitet i antagningsprocessen, men högskolorna ska ha stor frihet att utarbeta egna behörighetskrav och urvalsmetoder utifrån utbildningens karaktär. Meriter av olika slag ska kunna beaktas om de är relevanta för utbildningens innehåll. Urval kan göras utifrån gymnasiebetyg, högskoleprovet, andra prov eller till exempel genom intervjuer. Vi är positiva till att högskolestyrelsen ska kunna fatta beslut om urvalsgrunder för del av platserna inom kurser som vänder sig till nybörjare (fri kvot).
Studentens val av utbildning ska i hög grad vara styrande för vilka utbildningar som ska erbjudas inom ramen för de övergripande målen för den högre utbildningen. Detsamma gäller studenternas val av studieort: söktrycket på de olika lärosätena bör spela en stor roll vid tilldelningen av platser till olika högskolor och universitet. Detta stimulerar tillkomsten av nya utbildningsformer och nya utbildningsprogram som i sin tur bör leda till ett rikt studieutbud där både studentens önskemål och samhällets behov kan tillgodoses.
För att göra studierna mer överblickbara och studietiden tryggare så ska både de som läser på program och de som läser fristående kurser kunna planera sina studier. Den som läser fristående kurser bör beredas tillfälle att få en individuell studieplan godkänd med platsgaranti upp till examensnivå när hon eller han kommit in på den grundläggande nivån. Också inom sammanhängande program ska stor valfrihet eftersträvas med anpassningar till lokala förutsättningar, önskemål och profileringar.
Kunskapssamhället ställer nya krav på utbildning och utbildningsanordnarna. Krav på möjligheten att studera vad, var, när och i vilken takt man vill kommer att växa. Avstånd utgör ofta ett hinder för att skaffa sig högre utbildning. Distansutbildning är ett sätt att göra studierna mer tillgängliga.
Vi menar att det är bra att lärosätena har ett lokalt och gemensamt ansvar för Sveriges nätuniversitet och att en sammanhållande nätportal är en riktig satsning för att göra Sveriges nätuniversitet överblickbart för studenterna. Kristdemokraterna vill dock hellre se en lösning där lärosätena driver Nätuniversitetet och där Myndigheten för Sveriges nätuniversitet överförs till befintlig myndighetsstruktur. Därför avvisar vi den nya myndigheten och anslår i stället mer pengar till Högskoleverket. Kristdemokraterna anslår ett lägre per capita-tillskott för Sveriges nätuniversitet än regeringen därför att vi menar att satsningen kan göras i lugnare takt.
Kristdemokraterna vill lyfta fram den stora insats som görs vid de kommunala lärocentrumen. På sikt bör denna verksamhet utökas för att göra högre utbildning tillgänglig för fler. Lärocentrum är lokala centrum för högre utbildning och kompetensutveckling med syfte att tillgodose näringslivets, offentliga organisationers och invånarnas behov av utbildning och kompetensutveckling för att stärka och utveckla kommunens och regionens konkurrenskraft. Högskoleutbildningar är en av flera utbildningsformer och utbildningsnivåer som erbjuds. Nationellt centrum för lärande (CFL) stödjer och vidareutvecklar denna verksamhet på projektbasis.
I många högskolekommuner råder stor brist på studentbostäder och studielokaler. Kommunen har inte klarat eller vågat bygga i den takt som högskolan expanderat. Ett skäl kan vara att man inte vet hur länge högskolan i kommunen får ett lika stort antal studenter. I dagens situation är risken stor att studenterna på grund av bostadssituationen tvingas flytta till högskolor de annars inte skulle ha valt. Beslut om utbildningsplatser och kringresurser för livsuppehälle måste samordnas. Kristdemokraterna anser att tilldelningen av platser ska villkoras med att bostadssituationen på orten är acceptabel.
Kårobligatoriet är principiellt felaktigt och måste ersättas av frivilligt deltagande. Samtidigt innebär ett slopat kårobligatorium stora omställningar av studentkårens verksamhet, bl.a. genom minskade ekonomiska resurser. För att möjliggöra en effektiv studiebevakning krävs att universitet och högskolor bättre efterlever högskolelag och högskoleförordning. Det gäller också för universitet och högskolor att bli bättre på att åtgärda strukturella brister som leder till att studentkårer återkommande måste hantera fall till följd av dessa brister. Det är inte rimligt att studentkårerna svarar för verksamhet som egentligen är i utbildningsanordnarens intresse. Kristdemokraterna föreslår en fördubbling av de statliga medel som går till Sveriges Förenade Studentkårer för att därigenom skapa en stabilare organisation till stöd för de lokala studentkårerna i deras nya roll.
Högskolelagen (1 kap. 9 §) anger att den grundläggande högskoleutbildningen ska ge studenterna
förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar,
förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem samt
beredskap att möta förändringar i arbetslivet.
Inom det område som utbildningen avser ska studenterna, utöver kunskaper och färdigheter, utveckla förmåga att
söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå,
följa kunskapsutvecklingen, och
utbyta kunskaper även med personer utan specialkunskaper inom området
Dessa målsättningar går inte att uppfylla om inte ett adekvat stöd ges för studenternas kunskapsutveckling i form av lärarledd undervisningstid och annan handledning. Undersökningar har visat att lärosätena har sett sig tvingade att dra ner på andelen lärarledd tid, eftersom regeringens kraftfulla utbyggnad av högskoleplatser inte har åtföljts av resurser till lärosätenas övriga områden. I nuläget finns inga garantier för att studenterna kan erhålla adekvat stöd under sin studietid. Kristdemokraterna menar att det är viktigt att en sådan garanti införs och att en miniminivå för vilket stöd studenterna har rätt till läggs fast. Eftersom undervisningsmetodiken inrymmer andra former än föreläsningar, bör även annan lärarledd verksamhet ingå i denna garanti.
Mot den ovan givna bakgrunden föreslår Kristdemokraterna att en tionde punkt införs i högskoleförordningens 6 kap. 7 § (som stadgar vad en kursplan ska innehålla), nämligen: 10. omfattning av lärarledd undervisningstid eller motsvarande.
Den framtida forskarutbildningens omfattning och inriktning är en mycket viktig fråga med tanke på de omfattande pensionsavgångar, som inte bara universitet och högskolor står inför, utan också utifrån den ökade efterfrågan på forskarutbildade som finns inom näringslivet och andra delar av arbetsmarknaden. Kvaliteten i svensk forskarutbildning är hög men kan bli högre och antalet utbildade forskare är för litet.
Det är glädjande att förändringar kommer till stånd och att Kristdemokraternas förslag om att doktorera parallellt med arbete vunnit gehör, liksom att deltidsarbete utanför lärosätet nu kan bli möjligt för forskarstuderande och doktorander som därigenom kan bibehålla en del av sin ordinarie tjänst. Vi anser dock att de också ska ha rätt till heltidstjänst, om och när de så önskar. Därmed ökar sannolikheten för en seriös prövning av den sökandes förmåga att bedriva forskarutbildning.
För att kunna svara emot samhällets och högskolornas behov av disputerade bör finansieringen av forskarstudier ses över. Det är också nödvändigt för att kunna attrahera nya grupper.
En bra grundutbildning är en förutsättning för rekrytering av forskare. Utan kunniga och engagerade lärare riskerar rekryteringen av goda forskarämnen att tunnas ut. I dagsläget är nästan hälften av högskolelärarna 50 år eller äldre. Lärarförsörjningen kommer att bli en flaskhals inom en snar framtid. För att lösa detta problem krävs det systematiska satsningar på såväl nyrekrytering av personal som riktade resurser för kompetenshöjande åtgärder av de anställda. Vidare krävs det att högskolelärarnas löner kommer i paritet med dem som erbjuds för liknande kompetens på arbetsmarknaden i övrigt. I och med att en stor barnkull nu börjar nå gymnasieskolan och att problemet med lärarförsörjning redan är stort är det viktigt att snarast vidta åtgärder som gynnar rekryteringen av lärare till högskolan, om inte högskolan ska drabbas av kollaps.
Vi ser en stor risk i att ekonomiskt trängda prefekter för att spara pengar inrättar adjunkturer på områden där forskarutbildning finns. Adjunkterna betyder mycket i undervisningen, inte minst vid många av de mindre och nyare högskolorna. Regeringen nöjer sig med att deras kompetensnivå bör höjas till magisternivå (huvudsakligen den föreslagna magisterexamen med inriktning mot ämnesbredd) för att förbättra adjunkternas ”roll och status”. Det rimliga är att yngre respektive nyanställda adjunkter erbjuds möjlighet att inom anställningen genomgå forskarutbildning och avlägga licentiatexamen eller liknande. Regeringens politik innebär en sänkning av ambitionerna för högskolan. Som en kvalitetssatsning på högskolan föreslår Kristdemokraterna därför att en liten del av outnyttjade per capita-ersättningar till följd av tomma platser avsätts för att kunna öka andelen disputerade lärare. Medlen ska fördelas av lärosätena utifrån möjligheter och behov.
Den undervisande personalens kompetens är av avgörande betydelse och därför krävs att all undervisande personal i högskolan får praktisk pedagogisk utbildning. Kristdemokraterna är positiva till att en högskolepedagogisk utbildning krävs för fast anställning. Vid anställningsförfarande ska stor vikt läggas vid både vetenskaplig skicklighet och pedagogisk meritering. Erfarenheten visar att större vikt tillmäts de vetenskapliga meriterna, bl.a. beroende på att den pedagogiska meriteringen är svår att mäta. Ambitioner som innebär konkretisering av de pedagogiska meriterna innebär att studenterna kan få engagerade och intressanta lärare, liksom att anställningsförfarandet blir enklare på denna punkt. Likaså kan ett bra pedagogiskt meriteringssystem underlätta lönesättningen. Den undervisande personalens kompetens är av avgörande betydelse och därför krävs att all undervisande personal i högskolan får pedagogisk utbildning. Vi anser inte att det är utbildning i form av generella teorier som behövs, utan mer av ämnesdidaktik, handledarskap och kunskap om utvärdering och om olika examinationsformer.
Inom Högskoleverket har Rådet för högre utbildning fått ett vidgat uppdrag till att omfatta nationella fortbildningsinsatser och annat stöd för pedagogisk förnyelse. Detta är viktigt för att sammanställa och vidarebefordra satsningar inom forskning kring uppföljning och utvärdering, högskolepedagogik och didaktik, informations- och kommunikationsteknik. Högskoleverket tillförs idag riktade medel och regeringen utser rådsmedlemmarna. Policyn för finansiering bör ändras så att rådsmedlemmarna i större omfattning kan utgöra en del av lärosätenas strategier för pedagogisk förnyelse, bl.a. genom förankring i högskolestyrelserna.
Även om satsningarna på att öka antalet disputerade lärare är viktiga, så måste det också finnas möjlighet att nischa sig som högskolelärare eller forskare. Det är inte allom givet att vara bra pedagoger, och det är inte allom givet att vara bra forskare. Högskolans struktur måste skapa sådana möjligheter för att människors olikheter ska tas till vara.
Regeringen centralstyr resursfördelningen till forskning. Vetenskapsrådet har stor makt att fördela medel till forskarna och försvagar därigenom universitetsstyrelsernas och fakulteternas roll i motsvarande grad. Ledamöterna i rådet är i sin tur styrda genom att den största delen av pengarna är öronmärkta inom snäva ramar. I stället för att söka medel på det egna lärosätet ska forskarna konkurrera med varandra genom Vetenskapsrådet. Därför går alltför mycket av forskarnas tid åt till att skriva ansökningar för att konkurrera om forskningsanslagen. Denna ordning konserverar problem i stället för att lösa dem. Kristdemokraterna anser att forskningsinstitutionerna ska ha en rejäl grundfinansiering och ytterligare medel ska kunna sökas genom forskningsrådens försorg. På så sätt förenas god basfinansiering med nationell konkurrens. Vi utvecklar detta i en särskild motion.
Högskolorna borde ges inflytande över vilka personer som ska ingå i styrelsen. Ordföranden, som inte längre är samma person som rektor, utses numera av regeringen och inte, som Kristdemokraterna föreslagit, av högskolorna själva. Detta innebär en uppenbar risk för att den politiska styrningen av högskolornas verksamhet och inriktning ökar och leder till att villkoren för självständig forskning och högre utbildning i Sverige äventyras. Den kristdemokratiska synen på självförvaltande högskolor innebär att högskolestyrelserna, för de högskolor och universitet där staten är huvudman, bör bestå av en tredjedel lärare som utses av de vid högskolan verksamma lärarna, en tredjedel studenter som på samma sätt utses av studenterna samt en tredjedel allmänföreträdare. Allmänföreträdarna bör utses av regeringen. Allmänföreträdarna bör representera ett brett fält av det omgivande samhället och gärna också det internationella akademiska samhället.
Av dem som börjar vid forskarutbildningen är 43 procent kvinnor. Ju högre upp i den akademiska hierarkin, desto färre kvinnor. Bland professorerna är enbart 12 procent kvinnor. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att gå till botten med denna snedrekrytering. Jämställdhetsarbetet i högskolan måste fortsätta, och utbildningen måste anpassas till kvinnors särskilda behov. Det måste till exempel vara enkelt att göra studieuppehåll för barnledighet för både kvinnor och män. Målet ska vara att få en jämställd högskola. Regeringen måste ta ansvar för att högskolelärarna är väl förtrogna med jämställdhetsfrågor och genusperspektiv. Alla studenter ska omfattas av diskrimineringslagstiftningen, även studenter i uppdragsutbildning och basår.
Regeringens kraftiga utbyggnad av högskolan har inte varit oproblematisk för lärosätena. Det är viktigt att analysera konsekvenserna av expansionen för att kunna vidta kvalitetsförbättrande åtgärder. Med hänsyn till det statsfinansiella läget har regeringen nu nästan helt stoppat expansionen av högskolan och föreslår endast utbyggnad med 2 900 platser 2003. Regeringen gör därmed av nöd det som Kristdemokraterna sedan länge krävt av omtanke. Vi har fruktat att kvaliteten skulle bli lidande. Kristdemokraterna vill även fortsättningsvis bygga ut i en långsammare takt än regeringen och föreslår en utbyggnad med 1 900 platser 2003.
Riksdagens revisorer pekar på högskolans decentralisering som en av de viktigaste händelserna för högskolan under 1990-talet. Vi anser att det är nödvändigt att även analysera de trender som går i motsatt riktning – det vill säga beslut som ökar centralstyrningen – för att få en korrekt bedömning av högskolans utveckling. Beslut måste fattas så nära människorna som möjligt, på lägsta effektiva nivå. Kristdemokraterna menar att det är dags att tillsätta en kommission med målet att finna lösningar på de strukturella problemen inom det svenska systemet för högre utbildning.
Eftersom högskolan ska förbereda studenten för att ta steget ut på arbetsmarknaden är det motiverat och rimligt att teknik och naturvetenskap får ett stort utrymme och att insatser görs för att säkra rekryteringen till utbildningen inom dessa områden. Det är områden där högutbildad arbetskraft är mycket efterfrågad. Men många av högskolans kunskapsområden saknar helt eller delvis kommersiellt intresse. För att skapa ett mänskligare samhälle krävs djupare kunskaper också om andliga, kulturella, sociala och etiska värden. Ämnen inom humaniora är i stor utsträckning kulturbärande och ger studenten tillfälle till självreflektion och kritiskt tänkande – det vi i vid mening kallar bildning. Det är viktigt att alla utbildningar innehåller moment från andra vetenskapliga ämnesområden. Vi anser också att det är viktigt med mer tvärvetenskapliga utbildningar. En humanist behöver kunskap om tekniken och dess konsekvenser och en ingenjör behöver kunskap om mänskliga, kulturella värden.
En granskning som gjordes av Riksdagens revisorer under hösten år 2000 visar att det finns stor anledning att tro att högskolornas redovisningssystem i allmänhet inte är uppbyggda på ett sätt som gör att det går att härleda hur höga produktionskostnaderna är per student. De lärosäten som har ett utbildningsutbud som avviker från det nationella genomsnittet kan få en lägre eller högre ersättning än vad som varit fallet om resurstilldelningssystemet varit mera differentierat (exempelvis nedbrutet så långt som till kursnivå). Inom det humanistiska utbildningsområdet är exempelvis språkutbildningar relativt sett dyra.
Det bör finnas en koppling mellan vad det kostar att utbilda studenter och storleken på prislappen. För att denna ska kunna bestämmas enligt produktionskostnadsprincipen är det av central betydelse att högskolornas redovisningssystem är uppbyggda på ett sätt som gör att det går att härleda hur höga produktionskostnaderna är per student. Det är mycket anmärkningsvärt att detta inte är möjligt idag. Det leder till en situation där det inte ens är teoretiskt möjligt att få dagens resurstilldelningssystem att fungera på det sätt som det är tänkt. Avsaknaden av en individbaserad kostnadsredovisning utgör inte enbart ett problem för regeringen som beställare av utbildning. Den är framför allt ett stort problem för de enskilda högskolorna som utbildningsanordnare. Tanken med olika tilldelning till olika utbildningsområden är att högskolorna ska ges ekonomiska incitament att anordna flest utbildningar inom de utbildningsområden där de relativt sett är duktiga. För att universiteten och högskolorna ska kunna agera på ett optimalt sätt i detta avseende är det därför av central betydelse att högskolorna har en god uppfattning om vilka utgifter de har för de olika utbildningarna.
Högskoleverkets roll behöver vara tydlig. Bland annat gäller detta gränsdragningen mellan dess politiska och professionella nivå. Vi anser att Högskoleverkets främsta uppgifter är kvalitetskontroll och tillsyn av högskolorna samt att företräda nationella intressen i en decentraliserad högskoleorganisation. I det sammanhanget är det av avgörande betydelse att Högskoleverkets objektivitet är klar och att beslut som är av politisk karaktär inte avgörs på denna instans. Vi finner idag ingen anledning till oro. En tydliggörande gränsdragning av Högskoleverkets politiska och professionella nivå bör syfta till att lösa Högskoleverket från direkta politiska ställningstaganden.
Vi är positiva till att öka antalet fristående högskolor. Kristdemokraterna anser att också de yrken som legitimerats ska kunna ha en utbildning med examensrätt.
De icke-statliga högskolornas avtal med staten tecknades ofta under en tid med lägre utrymme för prestationskostnad än idag. Dessa högskolor får varken del av de nya utbildningsplatserna eller de nytillkomna forskningsresurserna. Detta är inte rimligt och avtalen bör därför omförhandlas om uppdragstagaren så önskar. Dessa högskolor har en bred studentbas och en högkvalitativ utbildning och bör få del av den stora utbyggnaden av högskoleplatser. Eftersom de både uppfyller kvalitetskrav och har en stor efterfrågan på sina kurser, måste de ges möjlighet till tillväxt genom rättvisa statsbidrag och en uppräkning av antalet årsstudieplatser. Det vore önskvärt att staten tog vara på de erfarenheter av kreativitet och engagemang som friare former kan utveckla.
Kristdemokraterna menar att avgiftsfriheten för svenska studenter i högskolan ska ligga fast. Av detta följer att studenter inom EES också omfattas av avgiftsfrihet i svensk högskola. I SOU 2000:92 ”Advantage Sweden” föreslås att högskoleförordningen ändras så att högskolorna får möjlighet och har skyldighet att ta ut avgift för högskoleutbildning av studenter och doktorander från länder utanför EES, som ej omfattas av utbytesavtal mellan universitet. Lärosätenas möjligheter att ta ut avgifter samt vilka skyldigheter som detta innebär gentemot de studenter som betalar avgifter bör regleras i en särskild förordning. Dimensionering är upp till lärosätet och lärosätet äger rätt att behålla ersättningen. Högskolan får dock inte åsidosätta det utbildningsuppdrag som statsmakterna lagt fast. Förslaget innebär att tillskott av stipendier måste finansieras.
Kristdemokraterna är positiva till förslaget. Vi har också nåtts av signaler att såväl enskilda lärosäten som företrädare för Sveriges universitet- och högskoleförbund (SUHF) är intresserade. De ser detta bland annat som ett sätt att kompensera urholkningen av fakultetsmedlen och en möjlighet att driva utvecklingen i högskolorna vidare också på internationell nivå. Vi föreslår en översyn av högskoleförordningen m.m. i utredningens riktning för att möjliggöra en försäljning av utbildning för studenter utanför EES med start halvårsskiftet 2003.
Gymnasieskolan och högskolan tar idag sin utgångspunkt i de teoretiska kunskaperna snarare än de praktiska färdigheterna. Kristdemokraterna vill förstärka och samla den praktiska kunskapen, dels genom lärlingsutbildning inom gymnasiet, dels genom att samla merparten av all postgymnasial utbildning inom en yrkeshögskoleutbildning. Denna bygger främst på Kvalificerad yrkesutbildning (KY) och Yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH). Yrkeshögskolan bör inrättas under 2003 för att 2004 byggas ut med 500 platser för att möta det uppdämda behovet av yrkeshögskoleutbildning.
Enligt högskolelagen 1 kap. 2 § ska staten som huvudman ”anordna högskolor för utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet”. Kristdemokraterna menar att denna definition även kan inrymma en yrkeshögskoleutbildning i befintlig struktur. Den kan arbeta nära högskolorna för att öka samordningsvinster m.m. samtidigt som den har en egen identitet.
Viktiga förutsättningar för yrkeshögskoleutbildningarna:
att de bedriver postgymnasial utbildning som svarar mot uttalade förväntningar och behov i arbetslivet,
att de leder till specifik yrkesprofession i arbetslivet,
att behörigheten kan grunda sig på validering, till exempel gesällprov från ett karaktärsämne, snarare än traditionell akademisk högskolebehörighet,
att de genomförs och utformas i nära samverkan med arbetslivet,
att de leds av branschorganisationer, utbildningsanordnare och arbetsgivare i samverkan.
Förslag till mål för yrkeshögskoleutbildningarna:
Målinriktad, individuell studieplan, vilket innebär att utbildningen inte ska vara tidsstyrd utan målstyrd. Därmed visas respekt för att olika människor kräver olika lång tid för inlärning.
Utbildningen ska läggas upp och målen formuleras tillsammans med branschorganisationer, vilket innebär att berörda organisationer också måste utforma prövningen/examinationen. Varje utbildning ska resultera i ett godkänt gesällprov och godkända teoretiska kunskaper.
Utbildningen bör vara av så god kvalitet och anpassad till yrkets krav, att av dem som klarar utbildningen ska 90 procent ha anställning i branschen inom tre månader.
Genom utbildningens uppläggning ges möjligheter för den enskilde att få jobb inom önskad bransch och förutsättningar för företagen att få arbetskraft.
Arbetsgivaren får möjlighet att påverka utbildningens innehåll så att den passar företagets behov av yrkeskompetens.
Den studerande får möjlighet att tidigt stifta bekantskap med företag och komma överens om kommande anställningsvillkor.
Avtal ska kunna upprättas om praktikanställning, finansiering och innehåll mellan arbetsgivare, studerande och utbildningsanordnare så att det gynnar alla parter.
Utbildningen ska erbjudas till studenter med yrkeserfarenhet från särskild bransch, men också till studenter som kommer direkt från gymnasiet och har grundläggande behörighet. Därför bör utbildning som bygger på tidigare arbetslivserfarenhet bedrivas på ett annat sätt än utbildning som vänder sig till personer som inte har någon längre erfarenhet inom det område där utbildningen ges. Vi utgår ifrån att yrkeshögskoleutbildning ska kunna ha olika innehåll, form och examina beroende på den bransch och den inriktning utbildningen ska gälla. Gemensamt ska vara att den ger en yrkeshögskoleexamen med ett certifikat som anger en kvalitetsnivå på den kompetens som finns i professionen.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Torsten Lindström (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Kenneth Lantz (kd) |
Ulrik Lindgren (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Rosita Runegrund (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Gunilla Tjernberg (kd) |