Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en översyn vad gäller de statliga bidragens fördelning vid universitets- och högskolestudier på distans.
Behovet av att kunna vidareutbilda sig under olika delar av ens liv har blivit allt mer påtagligt. Det livslånga lärandet har blivit ett allmänt vedertaget begrepp. För många kommuner, framförallt mindre i glesbygd med långa avstånd till ett universitet eller en högskola, har det blivit lite av en överlevnadsfråga att kunna erbjuda kommuninvånarna möjlighet att studera på hemorten. Framförallt för småbarnsföräldrar upplevs hindren många gånger för stora om pendlingsavstånden till studieorterna är för långa. Där ger möjligheten att studera på hemorten en rimlig chans att kombinera föräldraskap och studier. Därför har ett stort antal utvecklings- eller lärcentra byggts upp på senare år. Det gäller inte minst i Örebro län, där de flesta kommuner har någon form av lärcentrum. Ljusnarsberg är ett typexempel på en kommun där stora insatser görs för att bl.a. på distans kunna erbjuda utbildning på hemorten.
Dessa satsningar innebär att kommunerna lägger ner en hel del ekonomiska resurser, på lokaler, telebildsutrustningar, teknisk support, marknadsföring, tentamensvakter etc., utan att i dag ha någon möjlighet att erhålla någon form av ekonomisk ersättning för detta. Det statliga stödet för universitets- och högskolestudier går i dag, av naturliga skäl, inte till kommunerna eftersom det inte är ett kommunalt ansvar.
Vi menar att eftersom målsättningen att bredda rekryteringen till högre utbildning förutsätter att människor ges praktiska möjligheter att även studera på andra sätt än de hittills vedertagna så måste också de ekonomiska förutsättningarna följa samma utveckling. De kommuner som i dag har störst behov av att kunna erbjuda sina invånare dessa utbildningar är oftast desamma som har låga utbildningsnivåer, utflyttning och ansträngd ekonomi. Deras möjligheter att på sikt själva finansiera dessa satsningar är därför begränsade och därmed riskerar en positiv utveckling att äventyras.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Lennart Axelsson (s) |
|
|
Nils-Göran Holmqvist (s) |
Helena Zakariasén (s) |
|
Matilda Ernkrans (s) |