Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om andelen kvinnor i ingenjörsutbildningar.
Välutbildade personer inom teknik och naturvetenskap är en viktig förutsättning för ett framgångsrikt näringsliv och landets ekonomiska utveckling.
Om man ser till situationen i Västsverige under de kommande tio åren, så beräknas det västsvenska näringslivet vara i behov av 24 000 högskole- och civilingenjörer. Det kommer troligtvis bara att finnas tillgång till hälften av dem.
Därför är det oroande att vissa utbildningar inom naturvetenskap och teknik har svårt att fylla sina platser. Endast 87 % av det samlade uppdraget uppfylldes vad det gäller utbildningsområdena naturvetenskap och teknik. Trots att uppdraget inte uppfylldes var i alla fall antalet helårsstudenter inom dessa utbildningsområden fyra procent högre 2001 jämfört med 2000.
När det gäller de tekniska yrkesområdena ser man en tydlig manlig dominans även om andelen kvinnor inom de tekniska utbildningarna har ökat under senare år.
För civilingenjörsutbildningen har andelen kvinnor bland de examinerade ökat från 19 % 1990/91 till 26 % 2000/01. För annan teknisk utbildning (högskoleingenjör, tekniska kandidater och tekniska magistrar) har andelen kvinnor ökat från 14 % 1990/91 till 26 % 2000/01. Ökningstakten är alldeles för långsam eftersom utbildningarna är långa och dessutom varierar andelen kvinnor väldigt mellan olika utbildningar. För t.ex. elektroteknik (civilingenjör) var 1994/95 andelen kvinnor 11 % och 1998/99 10 %, för datateknik (civilingenjör), vilket har stor betydelse när det gäller Sverige som ledande IT-nation, 1994/95 7 % och 1998/99 8 %.
Att locka fler kvinnor till ingenjörsutbildningarna är viktigt ur flera aspekter – dels för att täcka rekryteringsbehovet för arbetsmarknaden, dels för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden.
Regeringen bör även i fortsättningen tillse att lärosäten som har naturvetenskapliga och tekniska utbildningar även framdeles vidtar åtgärder för att öka andelen kvinnor där de är underrepresenterade. Detta måste vara ordinarie verksamhet för varje universitet och högskola; tydliga mål måste sättas upp för att höja andelen kvinnor och förslag ges på hur man når målen.
Förslagen kan med fördel tas fram med hjälp av studenterna själva, sedan skall resultaten utvärderas och redovisas.
I detta sammanhang bör också nämnas det nya teknikprogrammet som infördes i gymnasieskolan från år 2000 med syfte att öka intresset för teknik och teknisk utbildning hos både flickor och pojkar. Regeringen bör följa upp denna satsning. Efter att ha studerat sammansättningen på några gymnasieskolor framgår det att man inte på något sätt lyckats locka flickor till detta program. På en del gymnasieskolor är det få flickor som läser det nya programmet.
Ytterst utformas tekniken och ingenjörsutbildningen med inriktning mot industrin. En utav konsekvenserna blir då att kvinnor som kommer in på civilingenjörsbanan kommer att arbeta med män och för män.
Det är därför viktigt att ta del av och sprida goda exempel som t ex Högskolan i Skövde där över 40 % av studenterna inom teknik är kvinnor, detta troligtvis på grund av att man där introducerat nya ingenjörsprogram såsom automatiseringsingenjör, biståndsingenjör, designingenjör och simuleringsingenjör – alla utbildningar som utvecklar nya gränsområden mellan å ena sidan teknik och å andra sidan människa och samhälle.
Regeringen bör därför verka för att i ett uttalat förändrande och stödjande syfte undersöka kvinnors relationer kring teknik, eftersom kvinnor inte oproblematiskt ingår i mäns tekniska nätverk och i stort sett inte har egna sådana nätverk, och också i samband med detta undersöka ”ingenjörsspråket”.
Det visar sig också i en studie som gjorts av Linköpings universitet att kopplingen mellan den informella uppmuntran och viljan att söka forskarutbildning är stark. Hälften av de manliga naturvetarna känner sig uppmuntrade att söka forskarutbildning och 43 % tänker också göra det. Bland studenterna från filosofiska fakulteten är det knappt en fjärdedel av kvinnorna som känner sig uppmuntrade och ännu färre, 14 %, som planerar att söka forskarutbildning.
Med tanke på detta borde det vara uteslutet att det i den svenska högskolevärlden skall kunna förekomma hemliga, slutna ordenssällskap där många inflytelserika tidigare studenter finns med och där endast män kan väljas in.
Regeringen bör uppmärksamt följa även enskilda högskolors agerande med tanke på mainstreaming och jämställdhet och också ingripa vid varje form av diskriminering på grund av kön, som i det beskrivna fallet.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Carina Ohlsson (s) |