Motion till riksdagen
2002/03:Ub428
av Birgitta Sellén och Håkan Larsson (c)

Norrlandslänens behov av personal- och kompetensförsörjning


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omfördela utbildningsplatser inom vården till högskolor och universitet i Norrland.

Motivering

De norrländska landstingen har stort behov av att få en ökning till stånd av utbildningsplatser för vårdpersonal. Det kommer att krävas ett antal åtgärder som exempelvis förändrade strukturer i vården, identifiering av nya yrkesroller inom friskvård och psykosocialt arbete. De fem norrlandslandstingen kan visa på flera vakanser inom bland annat följande yrkeskategorier: röntgensjuksköterskor, barnmorskor, logopeder, psykologer, tandläkare, tandhygienister och teckenspråkstolkar.

Samtliga högskole- och universitetsutbildningar tillämpar riksintag till respektive program. Det är viktigt att det finns utbildningsplatser i tillräckligt stor utsträckning i norra Sverige, om man går utbildningen i Norrland, så ökar möjligheten att man som utbildad även söker arbete i Norrland. Den tanken fanns exempelvis när polisutbildningen startade i Umeå och den bör praktiseras även vid andra yrkesutbildningar.

När det gäller utbildning till barnmorskor, så är kvinnokliniken vid Norrlands universitetssjukhus fullt beredd att hjälpa till med en sådan utbildning och man försöker för närvarande verka för att tillräckligt många barnmorskor skall vara disputerade eller ha tagit magisterexamen, för att kunna arbeta som lärare.

Till tandläkarutbildning har Umeå universitet ett årligt intag på 40 studenter. Det antalet måste dock öka för att kunna möta de pensionsavgångar som är i antågande. Detta kan ske genom omfördelning av utbildningsplatser till Umeå. Det är viktigt inte minst för att underlätta rekrytering till glesbygden.

Likaså behövs en distansutbildning för tandhygienister. En distansutbildning innebär att den kliniska delen kan genomföras på enskilda kliniker i respektive landsting. Liknande beskrivningar av behovet till förändringar av utbildningsplatser kan göras när det gäller sjuksköterskor, psykologer, logopeder, röntgensjuksköterskor och kuratorer.

En annan viktig fråga för de norrländska landstingen är möjligheten att kunna kompetensutveckla sin egen personal. Det är viktigt att denna kompetensutveckling kan ske så nära arbetsplatsen och hemmet som möjligt. Om man har ett arbete i exempelvis Sveg och har familj och barn, vill man helst inte åka 50–100 mil för att få kompetensutveckling.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 20 oktober 2002

Birgitta Sellén (c)

Håkan Larsson (c)