Motion till riksdagen
2002/03:Ub413
av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m)

Mobbning


1 Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 22

2 Inledning 22

3 Verklighetens vardag för barn i skolan 23

4 Mobbning och domstolar 24

5 Mobbning en del av barns vardag 24

6 Anmälningarna och kritiken ökar 25

7 Använd forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning 26

8 Forskningsbaserade åtgärdsprogram 26

9 Sprid kunskapen till Sveriges alla skolor 27

10 Ett ramverk anpassat för lösningar 28

10.1 Sex konkreta förslag mot mobbning 28

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förtydliga skolans förebyggande ansvar för att stävja mobbning.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilja åtgärder som sätts in från skolan för att hjälpa mobbade, respektive förhindra mobbare från att fortsätta kränka.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa tydligare roller för skolpersonalen.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att våldsbrott som begås i skolan skall anmälas av skolan.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mobbning bör behandlas utförligt redan i lärarutbildningen och ingå i lärarfortbildningen.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket bör ges i uppgift att forskningsmässigt låta utvärdera och kvalitetscertifiera arbetsmetoder för att förebygga och hindra mobbning.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolornas möjligheter att välja åtgärdsprogram mot mobbning.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sprida kunskap om kvalitetscertifierade åtgärdsprogram via utbildningssatsningar.

Inledning

Skolan måste etablera en högre och jämnare kvalitet i arbetet mot mobbning.

Ett grundläggande problem är att för få skolor arbetar systematiskt med att bekämpa mobbningen. Man saknar rutiner för att finna de drabbade och få en bild av helheten. Det förebyggande tänkandet saknas. Daglig medvetenhet reduceras till enstaka temadagar. Skolan agerar för sent – först när mobbning eller våld redan inträffat. Insatserna kan också vara otydliga.

Mycket talar för att det är det systematiska, uthålliga och på förhand genomtänkta arbetet som ger resultat. En hög och jämn kvalitet i arbetet mot mobbning förutsätter också löpande utvärderingar av hur insatserna lyckas.

Medlet för att skapa detta är väl utvecklade planer mot våld, mobbning och kränkande särbehandling. Dessa måste förankras hos skolans alla medarbetare, men också hos elever och föräldrar.

I grunden gäller att framgången i skolans arbete är beroende av kunskapen hos skolans medarbetare. Alla – lärare, rektorer, ungdomsledare, förtroendevalda och föräldrar – måste ta personligt ansvar i vardagen. Redan i lärarutbildningen bör mobbning behandlas utförligt, liksom i fortbildningen av lärare. Brister i fortbildningen är sannolikt ett skäl att många lärare tycker det är svårt att upptäcka mobbning.

Vi moderater vill se ett tydligare regelverk som ger mer ansvar och en tydligare roll för den enskilde läraren. Grunden för arbete mot mobbning handlar om att skapa en atmosfär av gemensamt ansvarstagande och en rollfördelning som stävjar oro i skolan. Det förutsätter regler som ger tillbaka en del av den naturliga auktoritet som 1900-talets senare hälft avskaffat med ”fri” pedagogik och frånvaro av tydliga regler.

Verklighetens vardag för barn i skolan

Stressade och oroliga går tusentals barn till skolan med vetskapen om att händer inget i dag, så händer det nästa dag. Utsattheten leder till en ensamhet som inte kan förstås av omgivningen. Varje dag är en mardröm som man bara vill skall ta slut.

Mobbningsfrågan handlar om barns grundläggande rättigheter. Rätten att få vara sig själv. Rätten att få respekt för sin person och sina känslor. Det handlar om individens rätt att välja sin väg i livet, sitt sätt att vara och sitt sätt att tänka. Det är fråga om barns rätt att vara i fred.

Mobbning handlar inte om att barn ibland gruffas eller retar varandra. Det rör sig om att barn regelbundet får lära sig att de inte duger, inte hör hemma i gemenskapen och att de saknar värde. Det handlar om kränkningar, om att barn löpande misshandlas fysiskt eller psykiskt.

Professor Dan Olweus menar att ”En person är mobbad när han eller hon, upprepade gånger och under en viss tid, blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer”. Han menar också att det vid mobbning finns ojämna maktförhållanden mellan eleverna.

Tusentals barn lider i onödan, eftersom det går att förebygga och hindra mobbning. Vetskapen om att det finns vägar att på ett par år halvera mobbningen – men som inte används – gör politiken delansvarig när barn far illa.

En lärdom av forskningen är att insatser måste ske på både skol- och individnivå. Med andra ord är både skolans klimat och individers beteende viktiga och möjliga att påverka genom strukturerat arbete.

Mobbning motverkas bl.a. genom att den sociala ”belöningen” för mobbarna tas bort, när omgivningen slutar reagera uppmuntrande på mobbningen. Skolan kan också ta bort möjligheten att mobba genom vuxennärvaro i barnens värld. Nätverksbyggande bland alla vuxna som kommer i kontakt med barnen ger många ögon och öron.

De insatser som görs skall vara baserade på kunskap, vara systematiska och ”kvalitetssäkrade”. Det sista uppnås inte minst genom regelbunden uppföljning och utvärdering av insatserna.

Det krävs engagemang samt konsekventa och gemensamma förhållningssätt hos alla skolans medarbetare för att förebygga, upptäcka och åtgärda mobbning.

Det är nödvändigt att involvera föräldrarna i skolan. De är huvudansvariga för barnens väl, känner dem bäst och upptäcker ofta när något är fel. De är också ansvariga för sina barns agerande mot andra.

Att motverka mobbning – förebygga, upptäcka och ingripa – måste vara en del av skolans vardagliga arbete. Det räcker inte med enstaka temadagar om mobbning, utan arbetet måste vara en del av varje lektion, aktivitet och vuxenkontakt.

Mobbning och domstolar

Skolans medvetenhet om mobbning och kraven på insatserna för att motverka den har ökat de senaste åren, inte minst på grund av att Johanna Rosenqvist drev sin sak i domstol. Det har uppenbarligen varit så att mycket få elever vetat om vilka åtgärder de har rätt att kräva, eller rättare sagt, som skolan är skyldig att genomföra. Sannolikt har situationen varit densamma vad gäller skolbarnens föräldrar.

Kommunförbundets förbundsdirektör konstaterade efter Högsta domstolens dom att ”ribban ligger betydligt högre än vad vi trodde för några år sedan”.

HD konstaterade att Johanna varit mobbad men friade kommunen från skadeståndskrav. Ett av de fem justitieråden påtalade dock att skolans insatser var ensidigt riktade mot Johanna, inte det sociala klimatet på skolan. ”Genom att inte angripa mobbningssituationen utan endast söka undanröja följderna av den har kommunen genom skolan förfarit felaktigt”, skrev hon.

Det är ett lika viktigt som riktigt konstaterande. Mobbning ses ofta som ett individproblem, i den meningen att orsak och lösning söks hos den drabbade. Ofta glöms såväl mobbarna som skolans klimat – som ger förutsättningen för mobbningen – bort.

Kommunförbundet erkänner också nu detta: ”Vi måste sätta in mobbning i ett helhetsperspektiv – den gäller inte bara offret utan även utövarna” och ”Det finns ett stort behov av fortbildning.”

Vi delar och tar fasta på dessa uttalanden.

Vad som präglar vår syn på problematiken är att alltför många tvingas utstå vad som i lagens mening är fysisk eller psykisk misshandel. Mobbning är ett problem som måste uppmärksammas långt tidigare och med mer fasthet än vad som är alltför många fall i landet i dag.

Mobbning en del av barns vardag

100.000 barn beräknas vara utsatta för mobbning. Det är förmodligen det största hälsoproblemet för barn och unga. De kränks, mer eller mindre regelbundet, i eller på väg till skolan. Mobbningen förstör många barns möjligheter att tillgodogöra sig sin utbildning, gör dem olyckliga och sätter inte sällan djupa spår i själen för hela livet.

1993/1994 ansåg 6 procent av eleverna att mobbning var ett problem på deras skola. År 2000 är siffran 14 procent. (Skolverket, Attityder till skolan, april 2001).

4 procent av eleverna upplevde sig mobbade år 2000. År 1997 var motsvarande siffra 2 procent. (Skolverket, Attityder till skolan, april 2001).

Professor Dan Olweus grundläggande forskning kom fram till att mellan 9 och 10 procent av barnen är utsatta för mobbning. 7 procent mobbar andra.

I en undersökning av Brottsförebyggande rådet fick elever i klass nio berätta om de drabbats av våld eller mobbning. Av de tillfrågade hade 19–24 procent drabbats av våld i någon grad. Av de som drabbats hade 42 procent utsatts i skolan eller på skolgården.

Mobbning kan ta sig olika uttryck – alltifrån utfrysning, via nedsättande ord till ren misshandel. Pojkars sätt att mobba skiljer sig från flickors. Pojkarna går mer fysiskt till väga. Flickorna använder sig av utfrysning.

Tendensen verkar vara att mobbningen ökar i omfattning och förgrovas.

Anmälningarna och kritiken ökar

Anmälningarna till Skolverket om situationer där skolan inte på ett adekvat sätt ingripit mot mobbning – eller kränkande behandling som det vidare begreppet heter – har de senaste åren ökat betydligt.

År

Anmälningar – kränkande behandling

1998

107

1999

142

2000

181

dec 2001

143

Källa: RUT

De ärenden som handlar om kränkande behandling och där Skolverket uttalar kritik har även de ökat dramatiskt de senaste åren.

År

Antal ärenden med kritik – kränkande behandling

1998

3

1999

11

2000

33

dec 2001

35

Källa: RUT

Att såväl anmälningarna som antalet fall där kritik är befogad har växt så kraftigt tyder på att medvetenheten bland barn och föräldrar ökat, liksom kraven på skolan att få bort mobbningsproblemen. Skolan klarar dock inte sitt uppdrag fullt ut.

Använd forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning

I Sverige har länge funnits en föreställning om att det räcker med att vilja väl för att bekämpa mobbning. Så är det inte. Engagemang är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för ett fungerande arbete mot mobbning. Ett effektivt arbete kräver ett stort mått av kunskap. Uppgifter från professor Olweus visar att hemmasnickrade åtgärdsprogram till och med kan öka mobbningen på en skola.

Skolan borde arbeta med forskningsbaserade, systematiska åtgärdsprogram som ger bevisad effekt mot mobbningen. Vetskapen om att det finns vägar att på ett par år halvera mobbningen – men som inte utnyttjas – gör politiken delansvarig för att mobbningen inte stoppas.

Flera av de arbetssätt som förekommer på svenska skolor har mött kritik. Vissa arbetssätt – t.ex. den ursprungliga s.k. Farstamodellen – bygger på att föräldrarna inte informeras om barnens situation, eller sätt att agera mot andra.

I modeller som bygger på medling mellan dem som utsätter och den som utsätts för mobbning förstärks, enligt professor Olweus, ojämna maktförhållanden mellan elever. Den som utsätts är i underläge från början och drabbas just därför att han eller hon befinner sig i underläge.

Vid medling söks fel hos båda parter, både mobbaren och den som utsätts. Detta bidrar till att skuldbelägga offret, i stället för att tydliggöra att mobbning helt enkelt inte är acceptabelt. Det finns inga jämnstarka parter att medla mellan. Det finns bara ett beteende som måste upphöra.

Den som blir mobbad skall inte behöva byta skola. Det sänder fel signaler och kan framstå som ett skuldbeläggande av den som drabbats.

Forskningsbaserade åtgärdsprogram

Genom ett forskningsbaserat åtgärdsprogram kan den sociala miljön i skolan omstruktureras. Det mest kända forskningsbaserade åtgärdsprogrammet, som tagits fram av professor Dan Olweus, bygger på insatser på både skol- och individnivå. Både skolans sociala klimat och enskilda ungdomars beteende påverkas alltså. Tanken är att både förebygga och ingripa mot mobbning. När det sociala klimatet ändras tas den sociala ”belöningen” för mobbarna bort.

Åtgärdsprogrammet utgår från fyra forskningsbaserade principer. Fasta gränser med tydliga regler och negativa sanktioner för dem som överskrider gränserna är två viktiga delar av programmet. Men centrala delar är också att vuxna skall vara auktoriteter på skolan, liksom att skolmiljön skall präglas av ett varmt och positivt vuxenengagemang. De första tre principerna är till för att kontra aggressiva reaktionsmönster. Den fjärde skapar goda relationer mellan barn och vuxna på skolan.

En minskning av mobbningen med hälften är då möjlig på ett par år. Det skulle innebära att 75.000 barn – om både offer för och förövare av mobbning inräknas – på kort tid skulle kunna befrias från mobbning. Samtidigt som dessa positiva effekter av Olweus forskningsbaserade åtgärdsprogram kunnat konstateras har det framkommit att mobbningen på kontrollskolorna i undersökningen, alltså de skolor som arbetade på andra sätt, kunde öka med så mycket som 30 procent.

Programmet är effektivt mot både direkt och indirekt mobbning. Det fungerar för båda könen och för barn och ungdomar i alla åldrar. Förutom att minska mobbningen bidrar åtgärdsprogrammet också till en allmän förbättring av det sociala klimatet på de skolor som använder det.

Det forskningsbaserade åtgärdsprogrammet fungerar inte bara för att få bort existerande mobbning, utan har därtill en viktig förebyggande effekt.

10 Sprid kunskapen till Sveriges alla skolor

I Norge skall skolorna på fem år ges kunskap om detta forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning. Tanken är att man utbildar ett antal personer, som i sin tur utbildar andra. Som ringar på vattnet sprids sedan kunskapen till landets skolor, också inom landets skolor, när arbetsgrupper bildas för att genomföra programmet.

Regeringen bör snarast inleda arbetet för att se till att forskningsbaserade åtgärdsprogram sprids också till Sveriges alla skolor. Det har svenska barn rätt att kräva.

Det bör vara upp till varje skola att avgöra vilken metod och vilken form av kvalitetssäkrat åtgärdsprogram man vill använda, men inriktningen måste vara att den metod och det program som väljs ger dokumenterad effekt.

Skolverket, eller i framtiden det nationella institutet för kvalitetsgranskning i skolan, bör ges i uppgift att forskningsmässigt låta utvärdera och kvalitetscertifiera arbetsmetoder för att förebygga och hindra mobbning. I dag finns flera forskningsprojekt om hur mobbningen skall förstås, men färre om hur den skall stoppas.

Utifrån detta kan sedan skolor välja arbetsmetodik. Regeringens uppgift är att tillse att kunskap om de kvalitetscertifierade programmen via utbildningssatsningar sprids till Sveriges alla skolor.

11 Ett ramverk anpassat för lösningar

I dag regleras möjligheterna för skolans ingripanden via grundskoleförordning och gymnasieförordning. I praktiken kan inte elever i grundskolan flyttas på, oavsett hur mycket skada de tillfogar sina klasskamrater. Det är alltid så att reglerna ger mer möjligheter för den som kränker än för den som blir kränkt. Det syns också i den allmänna debatten som handlar om förädrars och skolors besvikelse över att det är den utsatte som ytterligare ska besväras av att flytta från klass och skola, medan mobbarna får finas kvar och behandlas som offer de med.

Det är inte så konstigt som det kan verka, eftersom det nuvarande regelverket mer är anpassat för åtgärder vid studiesvårigheter och sociala bekymmer än för att åtgärda rena kränkningar och fysiskt och psykiskt våld.

Vi moderater vill se en förändring och modernisering av reglerna för åtgärder kopplade till mobbning. Såväl förebyggande via förslagen som tidigare skildrats kring planer och uppgifter, som åtgärder för att skydda de som utsatts och uppfostrande för de som utsätter andra för kränkningar.

11.1 Sex konkreta förslag mot mobbning

  1. Principen måste vara att våldsbrott som begås i skolan skall anmälas av skolan.

  2. Mobbning bör behandlas utförligt redan i lärarutbildningen och ingå i lärarfortbildningen.

  3. Skolverket bör ges i uppgift att forskningsmässigt låta utvärdera och kvalitetscertifiera arbetsmetoder för att förebygga och hindra mobbning.

  4. Det bör vara upp till varje skola att avgöra vilken metod och vilken form av kvalitetssäkrat åtgärdsprogram man vill använda, men inriktningen måste vara att den metod och det program som väljs ger dokumenterad effekt.

  5. Kunskap om kvalitetscertifierade åtgärdsprogram skall via utbildningssatsningar spridas till Sveriges alla skolor.

  6. Att kvalitetscertifierade åtgärdsprogram används i arbetet mot mobbning är ett av de kvalitetskrav som föräldrar borde kunna ställa på skolan.

Stockholm den 23 oktober 2002

Gunilla Carlsson (m) i Tyresö

Per Bill (m)

Anna Ibrisagic (m)

Tobias Billström (m)

Ewa Björling (m)

Tomas Högström (m)