Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheterna att införa en långsiktig ekonomisk och organisatorisk lösning för forskningen om isocyanater.
Exponeringen för isocyanater är ett omfattande problem. Inom EU uppskattas 72 000 arbetare vara anställda vid 6 100 företag som tillverkar polyuretan (PUR) och 670 000 vid ca 32 000 företag som hanterar PUR. Man kan dock räkna med att mångdubbelt fler kan vara exponerade för termiska nedbrytningsprodukter av polyuretan. Det årliga marknadsvärdet av PUR-produkter i Europa överstiger 45 000 miljoner euro och användningen utav isocyanater inom industrin beräknas öka med 5 % per år.
Arbetsmiljöproblemen kring isocyanater är ett viktigt problem som på senare tid uppmärksammats allt mer. Detta beror bl.a. på att det i Sverige finns en framstående forskning inom detta område.
Trots att forskningen kring isocyanater är viktig och trots att den nått värdefulla framsteg under senare tid, har det funnits problem med att skapa långsiktigt goda förutsättningar för forskningen. Riksdagen har tidigare behandlat dessa problem och också ställt sig bakom arbetsmarknadsutskottets betänkande som utgår ifrån att forskningen i Sverige kring isocyanater skall bestå och utvecklas.
I början av år 2002 var många rädda för att den för fackföreningsrörelsen och för många arbetare så viktiga och banbrytande isocyanatforskningen i Hässleholm skulle stoppas. Vad olika intressenter, bl.a. regeringen och Lunds universitet, skyllde på var bristen på pengar. Bristen gällde då ca 6,5 miljoner kronor. Denna blygsamma summa skall ställas mot att en enda ung isocyanatskadad arbetare kostar samhället mer än denna summa fram till pension.
Forskargruppen i Hässleholm är världsledande vad gäller isocyanatforskning och har utvecklat nya mätmetoder för isocyanater och avslöjat att mängder av olika yrkesgrupper, men också allmänheten, drabbas av isocyanatskador som man tidigare trodde berodde på andra orsaker.
Dessa avslöjanden har visat att det behövs omfattande skyddsåtgärder för att skydda dem som exponeras för isocyanater. Det kan konstateras att tusentals människors hälsa troligtvis har räddats enbart i vårt land, genom denna forskargrupps insats.
Det strider mot allt förnuft att lägga ner sådan forskning som betyder så mycket för så många. Forskare som känner ansvar för att informera fackföreningsrörelsen och allmänheten om dessa risker ”belönas” genom att tvingas arbeta under ett överhängande hot om nedläggning, och föra en ständig kamp för att överhuvudtaget få fortsätta att bedriva forskningsverksamheten. För forskarna tar detta naturligtvis både på krafterna och motivationen, vilket visar sig genom framför allt brister i kontinuitet då flera forskare helt enkelt väljer att lämna forskningen inom detta område.
Regeringen har vad vi erfarit haft ett beredningsarbete för att finna lösningar som tryggar forskningens fortsatta existens och möjligheter att utvecklas. På förslag av Vänsterpartiet kommer nu forskningen att få ett anslag på ytterligare 6,7 miljoner kronor. Problemet är dock huvudmannaskapet. Lunds universitet har beslutat om nedläggning av denna viktiga forskning, vilket visar att man inte tillräckligt insett vikten av detta arbete.
Forskargruppen i Hässleholm har därefter pratat med Stockholms universitet. Men det är mycket svårt för ett nytt universitet att ta över huvudmannaskapet om det inte finns någon långsiktig finansiering.
Vi förutsätter att regeringen inom en snar framtid kan redovisa möjliga lösningar, såväl ekonomiska som organisatoriska, för forskningen kring isocyanater. Vi anser också att det är fullt naturligt och rimligt att involvera arbetsmarknadens parter i samråd kring ekonomi och organisation avseende forskningen om isocyanater. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Blir det en nedläggning är detta ett stort problem för oberoende forskning. Ingen annan forskare vågar då gå emot industriintressena, och kampen för en oberoende forskning riskerar att gå mot sitt slut, eftersom delar av industrin tyvärr enbart vill samarbeta med forskare som går deras ärenden. De stora förlorarna är då regeringen, fackföreningsrörelsen och hela det svenska folket.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |