Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en försöksverksamhet där man avskaffar betygen i grundskolan i en region.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring av skollagen att en rättighet att överklaga betyg införs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att frågan om ett nytt antagningssystem för högre utbildningar och ett successivt avskaffande av det graderade betygssystemet i gymnasieskolan bör utredas närmare.
Grön skolpolitik är en politik där eleven står i centrum. Vår syn på skolan bygger på att människor i grunden är aktiva och kreativa, med en möjlighet att bli solidariska, ansvarstagande, kärleksfulla och empatiska vuxna. Skolan måste utgå från barnen, ungdomarna och studenterna. Att stödja deras utveckling och lärande och att hjälpa och styra deras kunskapsutveckling genom livet är skolans huvuduppgift. För att förverkliga denna målsättning inriktar sig Miljöpartiets skolpolitik i barn- och ungdomsskolan i allra första hand på att stödja den pedagogiska processen i skolan. Vi vet samma sak som många föräldrar och pedagogisk personal vet, nämligen att sant lärande och utveckling inte visar sig i bokstäverna ”mvg” till ”ig” eller för den delen i siffrorna ”1” till ”5”. Sant lärande är en process som sker kontinuerligt och som utgår från ett inre växande och en längtan efter kunskap. Betygen säger helt enkelt för lite. Ett mer utvecklat system med utvecklingssamtal och utvärderingar fångar bättre elevens utveckling.
När betygssystemet infördes motiverades det med att betyg skulle ha två viktiga funktioner, dels som motivationshöjande pedagogiskt inslag, dels som urvalsinstrument för antagning till högre studier. Betyg som belöning vid inlärning är en indirekt, sekundär, belöning. Den är helt underlägsen den motivation som kommer av personens direkta intresse för det som skall studeras. Nyfikenhet, upptäckarglädje och lyckan av att förstå eller kunna något nytt är den drivkraft som mångfalt överglänser sanktioner och indirekta belöningar i nästan alla studiesituationer. Visst kan det vara roligt att få bra betyg, och sorgligt att få dåliga betyg. I viss mån kan betyg stärka självförtroendet för de elever som av läraren förklaras duktiga i form av ett bra betyg, men det är långt ifrån självklart att det är den sortens självförtroende som den svenska skolan skall utveckla och uppmuntra. På motsvarande sätt kan självförtroendet naturligtvis sjunka hos den elev som får ett dåligt betyg. Att höra till dem som förklaras ”icke godkänd” kan lätt föda känslan av att inte duga med det mått mätt som samhället använder, ett första steg på vägen till det utanförskap som sedan i vissa fall också leder vidare till en mot samhället negativ grundinställning.
Vissa negativa effekter av betygssystemet är redan påtagliga och väl kända. Betygshetsen på de teoretiska programmen försämrar studiemiljön, elever väljer ibland kurser efter hur lätt det är att få konkurrenskraftiga betyg (i stället för efter intresse), och på andra program ser vi en direkt utslagning av grupper av elever som inte klarar den betygsfixerade studiesituationen. Ser man till betygen som urvalsinstrument för fortsatt utbildning så förvånas man över hur dåliga mätinstrument betygen vid tidigare undersökningar visat sig vara. Olika lärare sätter olika betyg på samma prestation och samma lärare sätter dessutom olika betyg vid olika tillfällen på en och samma prestation. Betyg har en mycket stor felmarginal. Betyg används fortfarande för antagning till högre studier. På vissa utbildningar är konkurrensen om platser hård och ett betygssteg i ett ämne kan vara helt avgörande för om man kommer in eller ej. Med tanke på bristerna i betyg som mätinstrument så innebär det att den enskilde individen utsätts för ett stort godtycke inom ramen för något som offentligt framställs som rättvist och riktigt. Det finns heller inget som talar för att den som har högst betyg är särskilt lämpad som t ex psykolog, läkare eller forskare.
Det är förvånande att man inte ägnat antagningen till högre utbildningar ett mycket större intresse. För den enskilde individen betyder antagningen till en utbildning ofta att valet blir avgörande för hans eller hennes hela framtida yrkesliv. Dessutom medför utbildningen en skuldsättning med ett stort och nästan livslångt återbetalningsansvar. Det är, både med hänsyn till den som står inför valet att påbörja en utbildning och med hänsyn till samhällets bästa, viktigt att valet sker med stor omsorg. Den sökande bör ges god information om utbildningens innehåll och yrkets krav och möjligheter. Bedömningen av den sökandes lämplighet borde grundas på tidigare genomgångna utbildningar, samtal, intervjuer, ev. prov och i vissa fall förberedande kortkurser. För många utbildningar sker detta bäst på den institution som också handhar utbildningen. Liknande system används i flera länder, så har t ex Kanada använt ett sådant mer utvecklat antagningssystem, och erfarenheterna borde kunna läggas till grund för ett genomförande även i Sverige. Frågan om ett nytt antagningssystem för högre utbildningar och ett successivt avskaffande av det graderade betygssystemet i gymnasieskolan är komplicerad och bör utredas närmare.
Betygen har under många år varit ifrågasatta, och forskning har tydligt visat hur illa betygen fungerar som kunskapsmätare. Miljöpartiet har länge krävt betygens avskaffande och vi vill istället att skolan fokuserar på att följa upp eleverna kontinuerligt via samtal och utvärderingar. Att vi vill avskaffa betygen beror på att de enligt forskningen är orättvisa och dåliga på att förutsäga elevens lämplighet såväl för studier som för olika yrkesområden. Dessutom är de starkt stressframkallande, fungerar dåligt som belöningssystem samt förhindrar en konstruktiv skolutveckling. Att betygen skall avskaffas betyder inte att vi skall skapa en kravlösa skola. Vi vill skapa en skola där kunskap står i centrum, men där det inte räcker med faktakunskap man lär sig utantill utan där en djupare kunskap, insikt och förståelse för samhället, individer och sammanhang är nödvändig. En sådan djupare kunskap fångas inte i en siffra eller en bokstav utan det krävs mer utvecklade system med utvecklingssamtal och utvärderingar.
Vi behöver en skola där det finns tillräckligt med personal, såväl vanliga lärare som specialresurser, som kan bry sig om varje enskild elevs utveckling på ett sådant sätt att alla blir sedda och får en kontinuerlig utvärdering av sina kunskaper och sin förståelse. Vi måste också orka med att i utvärderingarna innefatta värderingen av varje elevs utveckling mot de s.k. strävansmålen, dvs demokrati, delaktighet, etc, som idag kommer helt i skymundan inför uppnåendemålen, dvs de rena kunskapsmålen. Detta är den enda vägen om vi skall nå en skola där alla är delaktiga och som bygger för framtiden. Miljöpartiet vill starta en försöksverksamhet inom en begränsad region i Sverige där vi avskaffar betygen för att ta ett första steg mot en framtida skola.
På vägen mot avskaffandet av betygen vill vi införa rätten att överklaga betyg. Betyg är en myndighetsutövning som avgör mycket av en elevs framtid, och det är inte mer än rimligt att det finns en rätt att överklaga de betyg som leder till fortsatt utbildning, dvs betyg från skolår 9 samt gymnasiebetygen. Detta är även en rättighetsfråga för lärarna. Idag kan en lärare inte värja sig mot en anklagelse från en elev om att ett betyg är orättvist. En rättighet att överklaga skulle lösa detta problem.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Mikaela Valtersson (mp) |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
Mona Jönsson (mp) |